Riksdagens protokoll 1976/77:95 Torsdagen den 24 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:95

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:95

Torsdagen den 24 mars

Kl.  19.30 Förhandlingarna leddes till en börian av herr tredje vice talmannen.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

§ 1 Arbetsmarknadspolitiken (forts.)

Fortsattes överiäggningen om arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:21.

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Den successiva utbyggnaden av arbetsmarknadsverket har sedan länge följts med stor uppmärksamhet. Det är naturligt med hänsyn till de många människor och skilda partsintressen som är beroende av den service som verket lämnar.

Grundstommen i organisationen är arbetsförmedlingen. Del är ju genom förmedlingsinsaiserna som de arbetssökande skall få hjälp med att finna de arbeten som bäst passar de individuella förulsättningarna. Förmedlingen skall självfallet även ge arbetsgivarparten motsvarande service vad gäller att tillgodose behoven av arbetskrafi.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens senaste verksamhetsberättelse hade verket den 1 juli 1976 totalt 8 244 anslällda. Jämfön med 1973, då det vid motsvarande tidpunkt pä året fanns 7 022 anställda, innebär detta en ökning av antalet tjänster under den angivna treårsperioden på 1 222 tjänster.

Om vi därefter ser på uppgifterna om antalet handläggande personer på arbetsförmedlingarna, som finns i samma berättelse, finner vi alt del 1973 fanns 3 034 sädana tjänster. År 1976 hade detta anlal ökat med 435. Delta innebär i sin lur atl endast en dryg tredjedel av den totala ökningen har gällt handläggande personal inom arbetsförmedlingen. Nära två tredjedelar av ökningen har gällt andra riänsier.

Nu föresläs i den budgetproposition som behandlas att verket skall tillföras 240 nya tjänster. Arbetsmarknadsministern gör i anledning av detta förslag en viktig markering, som också utskottet har tagit fasta på. Föredraganden förutsätter atl huvuddelen av ökningen kommer den egentliga platsförmedlingen till godo, varvid särskild vikt bör läggas vid förmedlingsinsatser för ungdom och nytillträdande kvinnor. Mot bakgrund av vad jag nyss har framhållit är dessa uttalanden myckel värdefulla, och jag har funnit särskild anledning alt understryka vikten av att den fortsatta utbyggnaden av verket får den angivna inriktningen.

Som grundprincip för den fortsatta utvecklingen vill jag därför slå fast att arbetsförmedlingen undan för undan skall ges möjlighet att öka ak-

119

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

tivitelen i sina direkta förmedlingsinsatser. De successivt tillförda resurserna skall sålunda inriktas på atl göra själva förmedlingsverksamheten effektivare. Därigenom kan förmedlingarna ulvecklas lill sådana serviceorgan, vilka det framstår som naturligt för alla arbetssökande och företag - såväl stora som små - all vända sig lill, utan att pä något sätt känna sig tvingade lill det!

I della sammanhang skall jag, herr talman, ta upp frågan om att utvidga den pågående försöksverksamheten med obligatorisk platsanmälan. Försöken med etl sådant allmänt anmälningsförfarande pågår nu i Skåne och Blekinge. Och i budgetpropositionen anmäls alt verksamheten skall utvidgas till att omfatta även Stockholms län. I en motion som behandlas i det aktuella betänkandet begär herr Strindberg och herr Hovhammar atl verksamheten skall utvärderas innan någon utvidgning får ske. Man bör enligt motionärerna la reda på om de kostnader som staten och de berörda företagen åsamkas genom dessa åtgärder står i rimlig proportion lill de fördelar som verksamheten kan innebära. Jag delar i princip motionärernas uppfattning i dessa hänseenden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid redan inlett en utvärdering av den hittills bedrivna verksamheten. De upplysningar som inhämtats i sammanhanget ger en anvisning om att försöksverksamheten har givit positiva resultat avseende utbudet av lediga platser. I utskottet har vi därför, som herr Wirtén redan påpekat, godtagit förslaget om att även Stockholms län får della i försöksverksamheten. Men därefier gör utskottet en viktig markering. Som framgår av skrivningen i betänkandet utgår utskottet ifrån alt den utvärdering som inletts bör kunna slutföras innan frågan om ytteriigare utvidgning av verksamheten aktualiseras. I samband därmed, framhåller utskottet, bör förutsättningen vara att de ekonomiska konsekvenserna av verksamheten redovisas.

För egen del vill jag uttrycka den förhoppningen, atl arbetsförmedlingen skall ulvecklas på det sätt som jag nyss gav uttryck för, dvs. att det skall falla sig naturligt för arbetsgivarna att vända sig till arbetsförmedlingen. Dä bortfaller behovet av tvångsåtgärder, vilket jag tror snarare skulle stärka arbetsförmedlingens roll på arbetsmarknaden. Vi får säkert anledning att återkomma till dessa principfrågor när utvärderingsresultatet föreligger.

Vad gäller övriga frågor, som behandlas i betänkandet, och arbetsmarknadspolitikens inriktning på atl skapa regional balans vill jag instämma i fru af Ugglas anförande. Jag vill dessutom hänvisa lill de synpunkter som jag redovisade i mitt anförande i den regionalpolitiska debatten den 16 december, dä riksdagen antog riktlinjer för den kommande sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Jag vill, herr talman, yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

120

I detta anförande instämde fru af Ugglas samt herrar Johansson i Vrängebäck och Knutson (samtliga m).

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Debatlreglerna är ju sådana att den som inle tillhör utskottet kommer långt ner på talarlistan, och det känns litet underligt all så här långt efter det atl debatten om arbetsmarknadsåtgärder för jämställdheten gick hög här i kammaren ta till orda i den frågan. Som ordförande i jämställdheiskommittén känner jag emellertid behov av att göra del, eftersom kommitténs förehavanden - både när det gäller vad som har gjorts och vad som inte har gjorts - har varit föremål för så många kommentarer.

Först vill jag ta upp Anna-Greta Leijons påslående att kommittén inget annat har gjort än arbetat vidare på projekt som sattes i gång av den tidigare delegationen. Jag vill fråga: Menar verkligen Anna-Greta Leijon att vi efter regeringsskiftet hastigt och lustigt skulle ha avbrutit det arbete och de praktiska försök som pågick och där redan sä mycket arbete, ansträngningar och pengar var nedlagda bara för atl visa att vi nu har en ny regering med alldeles egna förslag? Jag vill gärna framhålla att jag själv inle har något som helst behov av all på det sättet demonstrera en kursändring - detta vore alt slösa med resurser. Jag tycker tvärtom att det är angelägel alt fullfölja påböriade försök och atl dra ut all den erfarenhet man kan av dem. Om detta har vi varit helt eniga i den parlamentariska kommittén.

Att kommittén inte har kommit med några nya förslag, som Anna-Greta Leijon påstår, vill jag däremot bestämt tillbakavisa. Bl. a. i den skrivelse som kommittén har överlämnat till arbetsmarknadsministern redovisades en rad sådana nya förslag. Det var inga stora omvälvande saker, men det är inte så arbetet går till när det gäller jämställdheten. Vi har också beslutat atl gå in på delvis nya fält, bl. a. i syfte atl stimulera debatten om de allilyder och fördomar som vi alllid möter på vilket område vi än går in. Jag skall inle uppta lid med alt räkna upp de beslut vi fattat och de åtgärder vi nu förbereder. Jag vill understryka all jämställdhet mellan kvinnor och män inle är någonting som man uppnår genom snabba åtgärder. För det krävs etl målmedvetet och ihärdigt arbete, som jag hoppas alt Anna-Greta Leijon kommer atl medverka i.

Det är kvinnorna som till allra största delen har svarat för tillskottet på arbetsmarknaden under 1970-lalel; 230 000 kvinnor har kommil ul på marknaden under de gångna sex åren. Och efiersom praxis på arbetsmarknaden är atl den som anställts senast fär gå först vid friställningar är det inle sä underligt all kvinnorna utgör 60 96 av de arbetslösa. Tack vare de ålgärder som regeringen har vidtagit är dock inte arbetslösheten sä exceptionellt hög, om man tänker på den långvariga lågkonjunkturen. Men det är viktigt alt kvinnorna inte tilläts bli en reservarbetskraft, som man tar till när det är ont om arbetskraft men som sedan fär gå när del blir kärvt på arbetsmarknaden - med den underförstådda meningen att de klarar sig nog, de är ju ändå försörjda. Ja, den föreställningen lever faktiskt kvar hos en del kvinnor. Jag har i år hört gifta kvinnor som upplever det som om de gick i vägen för arbetslösa ungdomar, om

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

121

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

\11

de själva har elt arbete. Vi måste slå fast principen om allas lika rätt till arbete.

Kvinnor har ofta en sämre ställning på arbetsmarknaden därför att så många av dem saknar utbildning. Arbetsmarknadsutbildningen har betytt mycket för kvinnorna, speciellt för dem som vid ganska hög ålder har gått ut på arbetsmarknaden. Tyvärr speglar utbildningen exakt den könsuppdelade arbetsmarknaden. Kvinnorna väljer de traditionella kvinnoyrkena. Av 200 000 kvinnor som under de senaste fem åren kommil ut pä arbetsmarknaden har 59 000 gått till vårdsektorn, 52 000 har böriat arbeta pä kontor och 18 000 har gått till olika serviceyrken.

Borde man inte kunna införa en pryoverksamhet också för vuxna? Kvinnor som inte tidigare har varit ute i förvärvslivet borde kunna fä pröva sig fram på olika yrkesområden. Kanske skulle del dä bli lättare för dem att välja utbildning och gå till ett yrke som inte är traditionellt kvinnligt. Jag tycker att det kunde vara värt atl pröva.

Sysselsättningen för kvinnor är ju en fråga om sysselsättning över huvud tagel, och det är bara genom en aktiv regionalpolitik och kraftfulla insatser som sysselssäilningen kan tryggas i hela landei. I sitt betänkande påpekade sysselsättningsutredningen de myckel stora skillnader som finns i kvinnornas förvärvsfrekvens i olika delar av landei. Jönköpings län ligger högst och Jämtlands län lägst. Skillnaden är 33 procentenheter.

Den kvoteringsregel som är knuten till lokaliseringsstödet har starkt bidragit till au kvinnorna har fåll ökade sysselsättningsmöjligheter också i de sysselsäiiningssvaga områdena. Och del är i de områdena vi har fiertalet av de kvinnor som ingår i den grupp som vi innefattar i begreppet den dolda arbetslösheten. Där har vi en reslgrupp som tillhör de allra sämst ställda i samhället. Svårast att få arbete har medelålders kvinnor utan utbildning och som bor i glesbygd. De är inte så fä. Del är viktigt au vi inle lämnar dem åt sitt öde. Här är det inte bara fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män; del är fråga om jämlikhet i samhället, en fråga om rättvisa.

Förvärvshindren är många för kvinnorna. Till brislen på arbete kan läggas dåliga kommunikationer, otillräcklig barnomsorg, bristfällig bebyggelseplanering och kvinnornas närmast odelade ansvar för hem och barn - för att här bara nämna några. Det är förvärvshinder som måste undanröjas, och för det behöver åtgärder vidtas på många olika plan. Det skall bli intressant atl se vad de specialstudier rörande kvinnornas förvärvshinder, som arbetsmarknadsministern har lämnat medel till, ger för resultat. Det är sysselsältningsutredningen som skall göra den undersökningen i Borås och Sundbyberg, dvs. orter med den högsta förvärvsfrekvensen.

När det gäller dåliga kommunikationer som förvärvshinder deltar jämsiälldhetskommiiién i ell intressant projekt tillsammans med bl. a. sysselsältningsutredningen, kommunikationsdepartementet och Landstingsförbundet. De försöken går ut på atl klarlägga vilken effekt förbättrade kollektiva kommunikationer har för kvinnornas möjligheter lill

förvärvsarbete. Försöken kommer alt förläggas till Örebro län och begränsas där till Lindesbergs kommun och ell par grannkommuner.

Men det är ännu viktigare för jämställdheten all problemet med de långa avstånden mellan bostad och arbete löses på elt annal och mer radikalt sätt än genom alt ordna kommunikationer. Samhällsplaneringen måsle inriktas på alt arbete och bostad skall ligga nära varandra. Vi måste komma bort frän de separerade bostadsområden och arbeisplatsområden som präglade 1960-lalels planering och samhällsbyggande. Vi kan bara se på den region som jag själv företräder. Stockholmsområdet, där vi haft den här ludelningen snart sagt renodlad. Men så lar också arbetsresorna en oproportionerlig del av människors frilid och innebär verkligen ett förvärvshinder. Vi har inom centern ständigt pläderat för ell annat alternativ, elt alternativ som innebär atl varje del av regionen skall ha arbetsplatser och service för sina invånare,

De långa dagliga restiderna påverkar också barnomsorgen, framför allt dess kvalitet. Alla är överens om atl den långa vistelsen pä daghemmet inte är bra för barn. Därvidlag är arbetsresorna, den länga tid som del lar att komma lill och frän arbetet, en bov. Arbetsdagarna förlängs väsentligt.

Bristen på barnomsorg överhuvud laget är etl förvärvshinder för många kvinnor, men sällan för någon man. Del är nödvändigt att den utbyggnadsplan för barnomsorgen som vi i enighet fattade beslul om här i riksdagen våren 1976 verkligen hälls. Tyvärr finns del tecken som lyder pä all kommunerna ligger efter i planeringen och alt del kommer atl bli svårt atl hålla den nödvändiga takten under den senare delen av femårsperioden. Här behövs det krafttag. Jämställdhetskommitiéns presidium har efter beslut i kommittén haft överläggningar med socialministern och krävt att åtgärder vidtas för att säkerställa ulbyggnadsplanen.

1 enlighet med beslut i kommittén kommer vi också alt föra fram våra
krav till Kommunförbundet. Det är i kommunerna som ansvaret nu
ligger för barnomsorgens utbyggnad.

Kvinnornas odelade ansvar för hem och barn är ell förvärvshinder. Man trodde faktiskt atl könsrollerna i hemmet skulle bli annorlunda i de unga familjerna, men inte myckel tycks ändra sig. Konsumentverkets utmärkta tidning Råd och Rön redovisade i sitt senaste nummer, nr

2 är 1977, en intervjuundersökning man gjort i 110 barnfamiljer. I hälften
av dessa var båda makarna förvärvsarbetande. Det visade sig att kvin
norna ägnade 4 gånger mer tid åt arbete i hemmet än männen. 4 timmar
och 30 minuter per dag ägnade kvinnorna i genomsnitt ål hemarbete,
medan männen ägnade 1 timme och7 minuter ät hemarbete - utslaget
även pä veckoslut. Undra sedan på alt kvinnorna inle orkar med politiskt
och fackligtarbeteochattdenhuvudsakligaorsaken till varför kvinnor väl
jer deltidsarbete är all arbete i hemmet gör det omöjligt atl ta heltidsarbete.
Vi måsle komma fram till en annan arbetsfördelning i hemmet.

Den könsuppdelade arbetsmarknaden utgör också i sig etl förvärvshinder för mänga kvinnor, därför all den begränsar antalet arbetstillfällen.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

123

Nr 95

Torsdagen" den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

124

Alt bryta det traditionella mönstret är därför viktigt. Därigenom breddas kvinnornas nu myckel smala yrkessektor, och man kan förhoppningsvis också nå målet atl kunna rekrytera fler män i värdyrkena. Det är också viktigt.

Den av jämslälldhetsdelegalionen startade försöksverksamhet som går ut på att få in kvinnor i traditionellt manliga arbeten pågår i sex län. Den har varit framgångsrik. Omkring 2 000 kvinnor har kommit in på arbeten som brukar kallas manliga. Jämsiälldhetskommiiién har studerat försöken i två län - i Södermanlands län och Kronobergs län - och kom fram lill all detta är en satsning som har varit riklig. På sikt bör därför de åtgärder som satts in i de sex länen vidtas i samtliga län. AMS överväger f n. hur man skall gå vidare, och del flnns anledning all återkomma till detta. Över huvud laget är del angeläget att försök i begränsad omfattning som syftar till jämställdhet integreras i den ordinarie verksamheten pä arbetsmarknaden, sä snart försöksverksamheten utvärderats och visat sig ge avsedda resultat.

Jämställdhetsbidragel har också utgått på försök sedan den 1 juli 1974. Det föreslås i propositionen bli förlängt lill utgången av budgetåret 1977/78. Det utgår som bekant till arbetsgivare som anställer och utbildar män resp. kvinnor i yrken som domineras av det motsatta könet. Det har talats mycket om det tidigare här i dag. Det är begränsat lill elt fåtal yrken och kan bara användas när del föreligger svårigheter alt på orten rekrytera arbetskraft i resp. yrke. Det är höjt frän den 1 februari frän 6 till 8 kr. per timme och utgår under högst sex månader. Det har utnyttjats dåligt, som vi också hört tidigare här i dag. Jag kan begränsa mig till att hänvisa till vad som då sagts om detla. Det är svårt atl vela varför det inle har kommil lill användning. Del kan bero på alt informationen varit otillräcklig, del kan bero på att bidraget varit för lågt och del kan bero pä att del rör etl sä begränsat antal yrken. Ingen torde vela det rätta eller hela svaret. Det rör sig om gissningar.

Socialdemokraterna föreslär i sin motion atl jämställdhetsbidragel under nästa budgetår höjs lill 16 kr. och all tillämpningsföreskrifterna ändras. 16 kr. är dubbelt så myckel som 8 kr., men annars är nog också den summan mer eller mindre tillyxad.

Jämställdheiskommittén har föreslagit arbetsmarknadsministern att fr. o. m. den 1 april på försök höja bidraget till 14 kr. - alltså inom ramen för den fullmakt som regeringen har - i de sex försökslänen och därutöver i Västerbotten och Norrbollen. Reglerna beträffande yrkeskategorier föreslås samtidigt bli ändrade och anpassade lill lokala förhållanden. Kravet på atl del skulle föreligga svårigheter atl pä orten rekrytera arbetskraft bör enligt kommittén tolkas mer liberalt. Del skulle också kunna utnyttjas av arbetsgivare som vidareutbildar en redan anställd man resp. kvinna lill arbete inom traditionellt kvinnligt resp. manligt yrke. Arbetsmarknadsministern har tidigare här i dag meddelat alt han avser all vidta de här åtgärderna, och det tycker jag är glädjande. Det skulle böria till-lämpas redan den 1 april, alltså under innevarande budgetär.

Sedan 1974 har det funnits 100 arbetsförmedlare med uppgift att ägna sig speciellt åt atl skaffa arbete åt kvinnor som ämnar gå ut på arbetsmarknaden. Dessa arbetsförmedlare har fäll särskild utbildning och information, och i det arbetet har jämslälldhetsdelegalionen deltagit. Enligt uppgift har deras speciella uppdrag dock bl i vit all t mer all manna genom att de också fått ägna sig åt andra frågor.

Tidigare i eftermiddags utspann sig en diskussion mellan Anna-Greta Leijon och Margaretha af Ugglas om huruvida den skrivning jämställdhetskommittén använder i sin hemställan till arbetsmarknadsministern lill 100 % överensstämmer med vad utskottet skrivit i sitt betänkande. Först rent principiellt: Om jämställdhetskommittén skall gå i bräschen för arbetet, sä får nog dess ledamöter vara beredda till ställningstaganden som i olika avseenden kan komma att gå längre än vad partierna vid varie enskilt tillfälle är beredda att göra. Jag har uppfattat vår uppgift så att vi skall driva på arbetet.

Sedan till själva frågan om särskilda insatser inom arbetsförmedlingen för kvinnor. Anna-Greta Leijon tolkar kommitténs formulering så som det passar henne, nämligen så atl den skulle överensstämma med den inställning som har redovisats av socialdemokraterna i motionen. Men del står inte i vår skrivning att de 100 tjänsterna skall vara kvar. Där står ordagrant; "Enligt kommittén behövs därför de särskilda tjänstemännen även i fortsättningen såväl i del externa förmedlingsarbetet som internt inom förmedlingskontoret som bl. a. ett stöd åt kollegerna när del gäller att finna lämpliga lösningar pä arbetsplacering eller andra åtgärder för kvinnorna. Kommittén finner det angeläget" - och det log inle Anna-Greta Leijon med när hon anförde citatet - "att i del fortsatta arbetet bygga pä den utbildning och erfarenhet de särskilda tjänstemännen har." 1 diskussionen i kommittén var vi, såvitt jag uppfattade det riktigt eniga om att därmed avsågs att, om det skulle bli så att utvärderingen visar att de 100 tjänsterna inte skulle bibehållas just på de ställen där de finns, det är oerhört angeläget atl den erfarenhet och utbildning som dessa personer har fått las till vara och kommer till användning i det fortsatta arbetet.

Oavsett hur man tyder vår skrivning så har Margaretha af Ugglas inte gjort sig skyldig till något som helst dubbelspel, eftersom hon inte deltog i det sammanträde där vi beslöt om skrivelsen.

Så som arbetsmarknaden fungerar för kvinnorna är det viktigt alt särskilda insatser görs. Kommittén har också lämnat andra förslag till jämställdhetsåtgärder. För utbildning av permitteringshotad personal utgår f n. bidrag med 25 kr. i timmen - vi har pratat om det även i dag. Kommittén säger atl det är viktigt att också de permitteringsholade kvinnorna får del av den här utbildningen. Men man borde även kunna ge information och utbildning i jämställdhetsfrägor. Sådan utbildning skulle också kunna främja jämställdheten inom det egna företaget. Detta är ett slags tvåstegsarbeie. Vi föreslår att en utbildningsplan utarbetas för detta syfte av AMS i samarbete med jämställdheiskommittén och arbetsmarknadens parter.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

125

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Jämställdheiskommittén ser del vidare som angelägel att man inte bara ökar andelen kvinnor i traditionellt manliga arbeten utan att man också förbättrar kvinnans möjligheter lill vidareutbildning i de här yrkena. Åtskilliga förelag har visat intresse för att vidareutbilda t. ex. kvinnliga verkstadsmekaniker - det finns en del sådana - kvinnor som har låg grundutbildning, grundskola eller motsvarande, men som har några års praktiskt yrkesarbete. Kommittén har menat alt det finns anledning alt se om man inte skulle kunna starta en vidareutbildning av kvinnor med sådan bakgrund. Att arbeten inom industrin också ger möjlighet lill vidareutbildning kan kanske påverka flickor till ett mindre traditionellt utbildnings- och yrkesval.

Delta är kanske en av de allra viktigaste frågorna, om vi skall kunna få jämställdhet i arbetslivet. Yrkesvalet i skolan är fortfarande i del närmaste oberört av den diskussion vi för om en för kvinnor och män gemensam arbetsmarknad. Flickor väljer värd och kontor, pojkar väljer teknik, för alt schablonisera. Här kommer jämställdheiskommittén all försöka gä in med åtgärder. I en intensifierad information till ungdomarna som skall välja yrke bör man använda sig av de kvinnor och män som gått in i yrken som traditionellt ansetts vara för det andra könet. Man skulle också kunna redovisa deraserfarenheter i en broschyr som skulle kunna användas i den här verksamheten.

Herr talman! Med della vill jag yrka bifall till utskotlels hemställan.

Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har i dag tagit så mycket av kammarens tid i anspråk alt del här skall bli väldigt kort.

Karin Andersson vel mycket väl att jag inte menar att delegationens projekt skulle avbrytas. Tvärtom var jag ju ledsen för att den nya kommittén kom i gång så pass sent att vi förlorade en del i lid, men det är inle kommitténs fel. Och, Karin Andersson, den kritik som jag har tagit upp i dag riktar sig mot utskottet och regeringen, inte mot kommittén. Jag är helt övertygad om alt hade Karin Andersson, som Per Ahlmark en gång i höstas lovade, fått tillfälle att påverka budgeten innan den lades fram för riksdagen, skulle den ha sett annoriunda ul. Jag hoppas innerligt atl hon får bättre möjligheter alt påverka regeringen i fortsättningen.

126

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det har under dagen från både herr Svensson i Malmö och herr Werner klargjorts hur illa den ekonomi fungerar som vi befinner oss i och verkar i.

De ständigt återkommande kriserna inom detta ekonomiska syslem försöker den borgerliga regeringen lappa med all öka de redan rikhaltiga ekonomiska bidragen lill det privata näringslivet. Man kallar del för arbetsmarknadspoliiiska ålgärder för att söka förhindra arbetslöshet.

Vad del egentligen rör sig om är atl stärka del privata näringslivet

på bekostnad av de arbetandes inkomster, som har gått till skatter. Att bedriva en sysselsättningspolitik som har syftet alt förändra denna krisekonomi till en krisfri ekonomi har man ingen som helst ambition till. För en sådan ekonomi står vänsterpartiet kommunisterna ensamt som politiskt parti.

Jag tänker inte mer allmänt beröra denna del, dä detla redan har framförts tidigare. Jag kommer i stället att gä in pä några av motionerna som vpk har lagt fram och som behandlas i del här betänkandet.

1 motionen 547 till della riksmöte har vpk tagit upp frågan om medelsbehovet vid skyddade verkstäder. Vi anser inte att kommunerna skall beslå pengarna för alt täcka det underskoll som här uppstår. De skyddade verkstäderna är otvivelaktigt en del av samhällets sysselsättningspolitik så som den nu fungerar. Jag tror man måste ställa sig frågan; Till vad syftar den skyddade verksamheten?

Den funktion som de skyddade verkstäderna har i dag är naturligtvis kommen ur den arbetsmarknadspolitiska situation som vi har här i landei. Vi har en starkl uppdriven arbetstakt och en struktur som ställer stora krav på dem som står i produktionen. Den ställer också stora krav pä dem som inte har kommil in i produktionsprocessen. Produktionen är avhängig av kapitalets profitjakt och inte av behovel av arbetstillfredsställelse och de behov som tjänar den arbetande befolkningen. Della är orsaken till att vi måste dras med skyddade verkstäder. Den s. k. öppna marknaden sorlerar ut dem som inte orkar uppfylla dess hårda och brutala krav och ställer dem utanför arbetslivets gemenskap - ett undanskuffande som sätter djupa spär i dessa människors psyke och som denna s. k. öppna marknad inte pä något sätt kan läka, med del sätt som den fungerar pä. Det är i della läge som de skyddade verkstäderna har blivit en nödvändighet.

Från vpk;s sida har vi vid ett fiertal tillfällen påtalat den här utslagningen och begärt åtgärder mot den - åtgärder som riksdagsmajoriteien vid varie tillfälle slagit tillbaka. Man har inle velat ta tag i frågan och göra något åt den - därför att de borgerliga och de socialdemokratiska ledamöterna inle velat eller inte vägat inkräkta alltför mycket på kapitalets frihet att utnyiria människor till förmån för sina egna egoistiska syften.

När nu samhället måste gripa in och se till alt dessa uislagna människor får möjlighei lill jobb måsle målel vara att de skall kunna komma ut pä den öppna marknaden igen. Delta drabbar till mycket stor del kommunerna. Vi har i vår motion föreslagit all staten skall läcka det driftunderskott som uppstår i denna verksamhet. Vi har föreslagit det därför atl det inte får vara ett kommunalt åtagande, utan måste inrymmas i del totala samhälleliga politiska bedömandet och åtgärdandet. Ett by-politiskt länkande i sådana frågor innebär också att kommuner med bättre ekonomi och mindre problem kostnadsmässigl kan läcka upp verksamhet av detta slag, om viljan finns. Å andra sidan kan de kommuner som har dålig ekonomi, och där kanske också fler människor behöver denna form av arbete, inte klara detta, och därigenom diskrimineras dessa män-

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

111

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

128

niskor gentemot motsvarande i andra kommuner. Del finns därför anledning för riksdagen att ansluta sig lill det yrkande vi framställer i motionen, så alt kommunerna erhåller bidrag till 70 96 av kostnaderna för sådan arbetsvårdande verksamhet.

Regeringens ökning av anslaget till drift av skyddade verksläder motsvarar endast 2,5 %. Den snålheten innebär alltså, med en infiationstakt på 10 % och större behov av arbetsvårdande verksamhet, all ännu fler ställs utanför den arbetsgemenskap som ändå är elt grundläggande behov för människor och den möjlighet lill tillfredsställelse som full sysselsättning innebär för den enskilda individen.

Utskottet föreslår alt motionerna avslås med motiveringen atl en proposition om organisationen för skyddat arbete är förestående under maj månad. Men vad hjälper det kommunerna under den tid som återstår lill dess all evenluella förbällringar kommer till stånd? Vad hjälper det dem som nu hardet största behovet av arbetsvärd i de kommuner som inle har ekonomiska resurser? Det finns ingen motsättning mellan ell riksdagsbeslut om att staten tar över koslnadsiäckningsansvaret till 70 % och den proposition som regeringen har annonserat. Vi står därför kvar vid det krav som återfinns i motionen 547, och jag yrkar bifall lill densamma.

Herr talman! De direkta statliga subventionerna till den svenska industrin kommer i är att uppgå till minst 8 miljarder kronor. Del är vad skattebetalarna betalar för alt hålla företagen rullande under den nuvarande konjunktursvackan. Del är mer pengar än vad staten får in genom den allmänna arbetsgivaravgiften.

Del är tidningen Affärsvärlden som botaniserat i de statliga bidragen och kommit fram till en summa som ligger nära 8 miljarder kronor. I botten finns statliga bidrag till lokalisering, sysselsättning m. m. som uppgår lill ca I miljard ärligen. Till det kommer offentliga investeringar till vägar och avlopp etc. till företagen, kommunala favörer, lånegarantier och mycket annat.

Men det är utöver dessa "grundbidrag" som industriföretagen i är fär 8 miljarder i bidrag av de svenska skattebetalarna. Till största delen tillkom de här bidragen under den socialdemokratiska regeringens tid. Sedan har stöden förlängts och i en del fall ökats pä av den borgerliga regeringen.

Om man jämför dessa anslag lill den svenska industrin med vad regeringen och utskoliet vill anslå till de arbetslösa, dvs. lill dem som drabbas av den ohämmade kapitalistiska profitjakten och de upp- och nedgångar i konjunkturerna som den orsakar - konjunktursvängningar som förstärker otryggheten i della samhällssystem, som förstärker den ojämlikhet som råder beträffande arbete för alla - finner man atl de senare bara får en fultig knapp promille lill all försöka sig på av vad de privata kapitalisterna erhåller av statsmedel.

Vpk har alltsedan det kontanta arbetsmarknadsstödet infördes kritiserat de låga belopp som de som står utanför arbetslöshetskassorna skall försöka leva på. De 55 kr. per dag som det kontanta arbetsmarknadsstödet utgör

- en summa som enligt den borgerliga majoritetens förslag skall kvarstå oförändrad - är elt hån mol dem som skall försöka med konsten alt få dessa pengar att räcka lill för att leva ett meningsfullt liv, trots arbetslöshet.

Vilka är det dä som står utanför arbetslöshetskassorna? Jo, det är alla de ungdomar, och då främst de unga kvinnorna, som inte efter genomgången utbildning har kunnat få jobb eller som inte jobbat sä pass länge innan arbetslösheten satte in atl de hann med alt bli kvalificerade till arbetslöshetsunderstöd. Det är också de som har utsatts för arbetslöshet så länge alt de ulförsäkrals ur arbetslöshetskassorna. Del är dessa människor som ni anser skall kunna klara sig på 55 kr. om dagen. Det är även invandrarna som diskrimineras.

Socialdemokraterna har i sin reservation föreslagit en höjning med 10 kr. lill 65 kr. Vpk har i motionen 1280 föreslagit 90 kr. Vi bedömer den summan som någorlunda möjlig för dessa människor atl leva på.

Herr Fagerlund sade tidigare i dag att socialdemokraternas förslag om en höjning med 10 kr. innebär ungefär samma standard som förut med en liten höjning. Han fortsatte med att "vi socialdemokrater har inle tagit till i överkant". Nej, herr Fagerlund, det var verkligen ingen överdrift. Ingen kan beskylla er för atl de 65 kr. som ni föreslår skulle vara tilltagna i överkant. Del är bara de borgerliga som möjligen anser detta, de som inte ens vill öka med den tia som socialdemokraterna föreslär. Denna njugghet mol de arbetslösa - och stora generositet mot de privata kapitalisterna - visar att borgerligheten inte på något konkret sätt vill slå vakt om den arbetande befolkningen i detta land eller andra länder. Att socialdemokraterna inte kan tänka sig all gä längre är också en brist och gynnar inte de sämst ställda i samhället. Här är del, i konkret handling, endast vänsterpartiet kommunisterna som slår vakt om dessa människor.

Jag yrkar härmed alt vpk;s motion 1280 bifalles och att delta förslag böriar gälla den  1 juli  1977.

Detsamma som här anförts gäller den diskriminering som finns för dem som genomgår s. k. arbetsmarknadsutbildning. AMU-elever runt om i landet upplever det nuvarande bidragssystemet som djupt orättvist. Detta system frångår principen om samma ersättning för samma prestation. Det innebär en uppdelning även i delta sammanhang av arbelslöshetsförsäkrade och inte arbelslöshetsförsäkrade. Dessutom innebär det att de elever som inte har fyllt 20 år får klara sig - eller man skall kanske hellre säga försöka klara sig - på elt orimligt lågt kontant arbetsmarknadsstöd enligt regeringsståndpunkten.

Del gäller också alla de kvinnor som tidigare varit hemarbetande och som omöjligt kan ha betalat in pengar lill arbetslöshetskassa och därmed får nöja sig med elt betydligt lägre belopp än övriga. Arbetsmarknadsministern talade i den allmänpolitiska debatten om atl kvinnor och män måste dela på hushållsarbetet. Tala om det kan väl vem som helst göra. Men all göra något konkret åt kvinnornas ekonomiska diskriminering

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

. Arbetsmarknadspolitiken

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

130

är tydligen svårare. Dä föredrar borgerlighetens arbetsmarknadsminister atl sätta på sig skygglappar.

Här rör det sig om ungefär 135 000 personer som beräknas komma att genomgå någon form av arbetsmarknadsutbildning under detta budgetår, och det beräknas alt denna siffra kommer att öka till del kommande budgetåret.

Vi föreslär att del differentierade bidraget, som skiljer mellan dem som är arbelslöshetsförsäkrade och dem som inle är det, utmönstras. Vi anser inte all det finns anledning all diskriminera den ena eller den andra i detta avseende. Därför yrkar jag alltså bifall till vår motion 1281.

För att lösa den kapitalistiska krisens verkningar har regeringen föreslagit att skattebetalarna skall betala sin egen utbildning, då de hotas med permitleringar. Då skall nämligen de förelagen få statsbidrag för en av dem själva upplagd utbildning. Kapitalel kommer att få, utöver de 8 miljarder jag tidigare redovisade, ytterligare 105 milj. kr. hitintills för atl utbilda i stället för atl permiitera. Det kommer att bli avsevärt mer, eftersom det här är vad man har ansökt om innan riksdagen har behandlat frågan.

Arbetsmarknadsministern säger i förslaget om tillfällig höjning av bidrag till förelagsutbildning i vissa fall med anledning av de ytterligare ökningarna till kapitalel:

"Höjningen av bidraget bör göras så att det bidrag som f n. utgår med åtta kronor per timme under utbildning om högst 160 timmar eller under de första 160 timmarna av en längre utbildning (högst 960 timmar) höjs till 25 kr. per timme. För utbildningar som sträcker sig över mer än 160 limmar bör bidraget för lid efter dessa 160 limmar utgå med del i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 15, s. 87) föreslagna beloppet dvs. 15 kr. per timme. Det är en kraftig höjning av bidraget som dock - med hänsyn till lönebikostnader - ändå ligger under normal timlön."

Så långt citerar jag alltså arbetsmarknadsministern.

Den borgerliga regeringen fortsätter på den av den tidigare regeringen beträdda vägen och har nu nått så långt all de arbetande själva-skall betala sina egna avlöningar för atl över huvud taget fä arbete - inte bli permillerade eller avskedade. På åtskilliga arbetsplatser i värt land kommer de arbetande inle upp till en lön av 25 kr. i timmen.

Som tidigare under "högkonjunkturen", då gåvopoliliken till förelagen infördes, är vi alltfort motståndare lill detta politiska spel. Vi hävdar nu som tidigare alt del är företagen som skall betala företagsulbildningen, samtidigt som de fackliga organisationerna ges elt avgörande inflytande över den här utformningen.

Vi anser det stötande att företagen får bidrag av lönearbelarnas skattemedel, samtidigt som de betalar ut stora vinster lill aktieägarna eller exporterar kapital och bygger upp stora företag i andra länder.

Utskottet föredrar nu som i sä mänga andra fall alt inte ta en saklig debatt eller använda sakliga motiveringar när man avslår vpk-iniliativ.

Del visar klart all man antingen inte vill eller inle kan ge motiveringar som i sak tar upp förslagen. Man säger all de fackliga organisationerna har ell betydande infiytande när del gäller utbildningen i företagen som avses i denna proposition. Vad innebär del konkret? Jo, att de anställdas företrädare kan tycka till om vad som skall studeras och hur det skall studeras, och därefier bestämmer arbetsköparen vad som skall studeras och även studiernas innehåll. Vi vill inle vara med på ett sådant tvingande ulan anser del som en naiuriighet all del är de anställda själva som skall bestämma vad de vill studera. Är det på del viset också, all det enligt den borgerliga regeringens uppfattning är arbelsköparna som skall bestämma när någon begär ledighet för studier enligt sludieledighels-lagen? Jag hoppas att del inte är på det viset. Men med den utformning den här utbildningen skall ha förefaller risken vara stor.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall även lill motionen 1351.

I debatten om arbetsmarknadspolitiken har utskottet också stoppat in andra frågor som med detla förfaringssätt riskerar atl försvinna i den allmänna debatten. Det gäller först frågan om elt fackligt arbetsmiljö-institut.

Även i denna fråga tar utskottet lätt på motiveringarna. Är det möjligen på del sättet att utskotten nu med borgeriig majoritet inle duger lill all utveckla de förslag som läggs fram? I varje fall har jag fåll den uppfattningen, och det får de olika utskotten ta på sig skulden för.

Anledningen till alt jag motionerade om etl arbelsmiljöinslilul var den ensidiga forskning som ingen kan förneka bedrivs i det här landet. I motionen redogör jag i stort för vilken forskning som pågår och vilken inriktning den har. Den övervägande delen av forskningen är direkt eller indirekt knuten till företagen och går givetvis uppdragsgivarnas ärenden. Del finns också en annan forskning som bedrivs genom medel från arbelarskyddsfonden, och det finns den forskning som bedrivs i centret för arbetslivsforskning, som utskottet nämner.

Men dessa forskningar sker i from samarbetsanda. Forskningens inriktning betingas av partssammansättningen. Del finns alltså inte någon forskning som är knuten enbart till de fackliga organisationerna och deras uppdragsgivare - arbetarna och tjänstemännen. Det finns ell klart uttalat behov av forskning som helt är knuten till facket och som sker i arbetarnas intresse, i tjänstemännens intresse och inle är kopplad till eller beroende av arbelsköparna - SAF eller andra privata kapitalintressen. Flera fackföreningskongresser har klarl uttalat atl det är viktigt all en sådan forskning som är skissserad i vpk-motionen kommer till stånd.

Landsorganisationen har enligt uppgift även efterhört möjligheten atl få tio professurer för ett sådant ändamål. Enligt den förutvarande utbildningsministern skulle dessa forskare kunna utbildas inom fem år. Jag anser inle alt vi behöver vänta så länge. Det finns mängder av forskare som inget hellre vill än att ta anställning på etl fackligt arbelsmiljöinstitul. Vi har föreslagit atl samhället skall ställa resurser lill förfogande, såall detta nödvändiga forskningsinstitut kommer lill stånd.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

131

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

132

Jag yrkar bifall även till motionen 1976/77:889.

Herr Nilsson i Kristianstad har i en motion som han själv har yrkat bifall lill föreslagit en skyndsam utredning för atl förbättra samhällets bidragsgivning lill handikappbilar.

Jag vill deklarera all vi från vpk-gruppen kommer atl stödja den motionen. Vi gör det bl. a. därför att del mäste vara oundvikligt att i en sådan utredning också ta ställning till frågan om inte bilen mäste betraktas som etl tekniskt hjälpmedel. Vpk har tidigare i motioner och i andra sammanhang fört fram det kravet, eftersom vi anser del orimligt alt bilen, som för många handikappade är etl oundgängligt tekniskt hjälpmedel, av    olika ovidkommande skäl ändå inte betraktas som ell sådant.

Det är inle för att den sittande talmannen är från Värmland som jag kommer atl beröra länet ulan för atl i utskottsbelänkandet också behandlas en motion av herr Johansson i Arvika om Landaskolan i Kristinehamn. Herr Johansson uttrycker den enligt min mening alldeles riktiga uppfattningen atl Landaskolan, som utbildar synskadade, även framdeles bör vara förlagd till Kristinehamn.

Jag har besökt Landaskolan i Kristinehamn, och jag har haft tillfälle att tala med eleverna, som ju inte i något sammanhang tillfrågas om vad de lycker. Eleverna vid Landaskolan anser - och det är en samfälld och enig opinion - atl del för deras skull är bättre att skolan är kvar i Kristinehamn. Det är en stad med liten folkmängd, där skolan och dess elever är välkända, vilket har sina fördelar. Det är en stad där riskerna för synskadade i trafiken är mindre. Det är en stad där möjligheterna lill sociala kontakter utanför skolan är större än i en storstad.

Vid mitt besök i Landaskolan har jag också sett hur remissbehandlingen styrts. SÖ förbereder en omlokalisering, och kollegerna inom AMS, med vilka SÖ-folket inom arbetslränings- och omskolningsverksamheten har elt nära samarbete, vinns för SÖ:s ståndpunkter. Sedan rullas bollen vidare - för att riksdagen i dag skall förmås atl ställa sig bakom etablissemangets uppfattning, såsom denna uttrycks litet undansioppad i ett betänkande, som tar upp också mänga andra vikliga frågor och där Landaskolan lätt kan komma bort.

Jag ser del som min förpliktelse mot de synskadade elever vid Landaskolan som jag haft nöjet alt få träffa och samtala med all deras välgrundade ståndpunkter refereras i kammaren. Därför vill jag också yrka bifall till motionen 896.

Slutligen, herr talman, vill jag ta upp den handske som arbetsmarknadsministern kastade i sitt sista inlägg till Lars Werner.

Per Ahlmark använder sig av metoder som jag vill påstå inle är rumsrena, t. ex. metoden atl kasta ut rena lögner och snuskiga påståenden när den han debatterar med inte har någon replikräll kvar och kan ge svar på tal om det påstådda föraktet för facket.

Om nu Per Ahlmark varit kvar, vilket han borde ha varit när arbetsmarknadspolitiken diskuteras i denna kammare, kunde han ha fått höra vad Lars Werner hade kunnat svara.

Både Lars Werner och jag har, lill skillnad från Per Ahlmark, varit och är medlemmar i en fackförening. Vi har, också lill skillnad från Per Ahlmark, erhållit förtroende inom våra resp. fackföreningar, och vi verkar fortfarande aktivt inom facket. Vi har också fortfarande fackliga förtroendeuppdrag inom facket - både Lars Werner och jag, till skillnad från Per Ahlmark. Jag vill sluta med alt försäkra atl etl sådant förtroende känns skönt. En sådan känsla har Per Ahlmark aldrig fäll uppleva, och han kommer sannolikt heller aldrig att fä göra det. Det enda Per Ahlmark fär sträcka sig till är studiebesök på orter med nedläggningshotade förelag och där på avstånd önska de arbelslöshotade arbetarna lycka lill.

Herr talman! Jag vill här ålerigen yrka bifall till samtliga motioner som väckts från vpk-håll samt till motionen 896.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Drygt 50 000 personer får i dag arbetsmarknadsutbildning vid s. k. AMU-cenira och andra av skolöverstyrelsen anordnade kurser. AMU-centret i Norrköping är landets tredje i storiek efter Göteborg och Slockholm. Elevantalet är f n. ca 1 200, av vilka hälften är kvinnor. En tredjedel av eleverna är invandrare.

Norrköpings AMU-cenler har funnits i ca 20 år. Av lokalerna är 30 % kvalitetsmässigt i gott skick, medan resten och då främst leorilokalerna är i behov av en större eller mindre upprustning och modernisering, trots all man under de gångna åren nedlagt 1 milj. kr. om året i investeringar.

Under årens lopp har dessutom elevantalet vuxit ganska kraftigt, varför undervisningen för ca 300 elever numera bedrivs i andra lokaler på skilda häll. Detta skapar givetvis problem, och del är då naturligt att planer pä nybyggnad eller om- och tillbyggnad har aktualiserats.

Kostnadsförslag har utarbetats av skolöverstyrelsen, och den kalkylen har sedan legat till grund för ett principbeslut i kursstyrelsen. När kalkylen har visat att det ställer sig billigare att bygga nytt än atl utföra om-och tillbyggnad, är del ganska naturligt atl kurssiyrelsen har vall nybygg-nad.sallernativei såsom det bästa.

Jag har påstått att kalkylen för nybyggnad omöjligen kan vara realistisk och att kostnaden i själva verket torde ligga ca 80 % högre. Därför har jag i en motion begärt en opartisk prövning, så alt de statliga och kommunala organ som skall fatta de avgörande besluten verkligen vet vilka de ekonomiska konsekvenserna blir innan beslut fattas. Jag lycker all detta borde vara självklart vid alla beslul av ekonomisk art.

Nu har utskottet i sill belänkande nr 21 inle ansett det påkallat med en sådan prövning, och därför avstyrks min motion. Jag är väl inte sä förvånad över att min motion bland 39 andra inte har rönt etl annat öde än som nu är fallet. Men jag fär trösta mig med att jag har åstadkommit att frågan förts ut till offentligheten, sä atl kanske ändock rätt underlagsmaterial kan föreligga, dä de avgörande besluten så småningom

133

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

134

skall fattas. Jag har därför, herr talman, inle något yrkande i della sammanhang.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! I motion nr 300 har jag tillsammans med några partikamrater begärt en krafiig utbyggnad av nuvarande ramar för utbildning av bussförare. Vi anser all utbildningen är alltför blygsam i nuläget och alt riksdagen borde uttala detla som sin bestämda uppfattning.

Rekryteringsbehovet ute i landei är enormt. Inte minst i storstadsområdena och kanske framför allt i Stockholm är lägel i del närmaste prekärt. Dagligen kan vi se annonser om att exempelvis SL söker bussförare och annan personal för att bättre kunna upprätthålla den dagliga servicen åt regionens invånare. Samma förhållande blir allt vanligare i många residenssläder.

Så sent som i dag hörde jag på lokalradion att två bussförare och SL-chefen dömts till höga böter, den ene för att han givit order om att de två andra skulle arbeta på övertid och de båda förarna därför alt de arbetat och därmed brutit mot gällande arbetstidslag. SL-politiken tenderar att bli ohållbar, och personalen pressas till prestationer utöver det vanliga. Människorna hamnar i en tvångssituation och döms i laga ordning, när de anstränger sig för att ge allmänheten den erforderiiga servicen.

Nuvarande utbildningskapacitet räcker alltså inte alls lill. Det aktuella behovet är minst 500 platser mer än vad skolöverstyrelsen och AMS nu kan klara, trots den aviserade kapacitetsökningen. Vi motionärer anser alt verkliga krafttag behövs om branschens krav skall kunna tillmötesgås. Kommunförbundet, Kommunalarbetareförbundet och Svenska lokaltrafikföreningen står enade bakom våra motionskrav och vill på allt sätt stödja dem.

En dubblering av lärarkurserna skulle vara ett effektivt instrument för atl ta bort vissa spärrar, och här måste SÖ garanteras pengar för atl snabbt kunna öka utbildningen.

Vad säger då ulskottel? I allmänna ordalag ansluter sig utskottet till motionens krav men anser samtidigt att det inte är påkallat med något riksdagens uttalande. Vi motionärer anser fortfarande att utskottet borde ha kunnat gä längre och tillstyrkt vår motion.

Herr talman! Den andra fråga motionen lar upp är atl del borde träffas någon form av överenskommelse med försvaret om all i betydligt ökad utsträckning tillvarata och nyttja militärens fordonsreserv, markområden, disponibla träningsbanor m. m. På den punkten är jag inte lika optimistisk som utskottet. Utskottet avfärdar helt kort motionskravel och säger all man räknar med alt det skall visa sig möjligt all träffa överenskommelser i tillräcklig utsträckning.

Erfarenheter som hittills är kända visar atl de allra flesta - för att inte säga alla - militära förband ställer sig relativt kallsinniga lill denna form av upplåtelse. Del gäller både fordon och markområden.

Många intressen skulle kunna tillgodoses om vårt molionsförslag bifölls. Samhället hade tjänat in åtskilliga miljontals kronor pä atl nyttja försvarets fordonspark och samtidigt utbilda flera bussförare på ett smidigt och för alla parter tillfredsställande sätt.

Nåväl, motionen har avstyrkts, och vi får med stor uppmärksamhet följa frågan. Om inte de militära myndigheterna ändrar taklik, finns del anledning att återkomma. Arbetsmarknadsutbildningen i Karistad skall Öka, och vi får väl tillfälle att tackla de militära myndigheterna i min hemort.

Herr talman! Pä en punkt skulle jag möjligen vilja ha en utförligare redogörelse från utskottets talesman. På vilka grunder bygger utskoliet sin optimistiska syn på möjligheten alt träffa överenskommelse med de militära myndigheterna? Har utskottet fått några underhandsbesked, eller är det bara allmänna formuleringar, lill intet förpliktande?

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Fröken JOHANSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har väckt tre motioner som speciellt rör ungdomen och sysselsällningen, motionerna 1277, 1278 och  1279.

Motion 1277 ställer förslag till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Som framgår av diagrammet i arbetsmarknadsutskottets betänkande är ungdomsarbetslösheten högre än den totala arbetslösheten i Sverige. Del är därför nödvändigt att sätta in speciella insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Ungdomsarbetslösheten beror liksom all annan arbetslöshet på vårt samhällssystem. Ett samhällssystem som bygger på största möjliga vinst för de enskilda företagen i stället för planerad hushållning efter folkets behov alstrar arbetslöshet. Ett samhälle där förelagen tillåts att lägga ner eller flytta sin verksamhet allteftersom del passar de egna vinstintressena bäst gynnar knappast vårt behov av en hög och jämn sysselsättning. Effekterna på sysselsättningen av det förhållande jag här pekar på slår särskilt hårt mot ungdomen.

Motionen tar upp några av orsakerna till dagens arbetslöshet. Jag vill först beröra monopoliseringen. De stora företagen konkurrerar ut och lägger under sig små och medelstora företag. Man gör oftast sä alt man köper upp etl mindre företag, kanske för att få en konkurrent mindre, kanske för alt komma åt en begärlig marknad eller ett inarbetat namn. Oftast bedyrar det stora företaget att verksamheten på det uppköpta företaget givetvis skall fortsätta, men efter några år är det ändå dags att lägga ned. Detla har vi sett många exempel på under åren. Samhällen har mist de flesta av sina arbetstillfällen. Kapitalel har ytterligare koncentrerats.

Svenska företag brukar ofta framhålla, åtminstone vid löneförhandlingar, att de delar ut en mycket liten del av vinsten till aktieägarna. Resten stannar inom företagel och blir till glädje för alla anställda genom fler arbetstillfällen. Atl man i dag alltmer investerar dessa pengar utanför

135

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

136

Sverige brukar man däremot hålla lyst om. Man dras till länder med billig arbetskraft därför att man då får en maximal profit. Och givetvis minskar då antalet arbetstillfällen i Sverige, med arbetslöshet som resultat - en arbetslöshet som alltså hårdast drabbar ungdomen som kommer från skolan och skall söka sig ul på arbetsmarknaden. I dag är det inga ungdomar, vare sig de kommer frän grundskola, gymnasium eller universitet, som kan vara säkra på all få ett jobb. Arbetsmarknaden är ju, sä länge vi har arbetslöshet, köparens marknad, alltså dens som köper arbetskraft.

Denne köpare, i dagligt tal kallad "arbetsgivare", agerar givetvis så att han först maximalt utnyttjar den arbetskraft han redan köpt genom hårt uppdrivet tempo och maximalt utnyttjande av övertid. Därefter anställs arbetskraft med erfarenhet och praktik och sedan personer med utbildning. I sista hand fär dä ungdomen som kommer ut med grundskoleutbildning en chans att få ett jobb.

Vad har nu samhället gjort för atl bekämpa ungdomsarbetslösheten? Ja, vad man inte gör är att planera ekonomin i de arbetandes intresse. Man agerar i stället hjälpgumma åt kapitalet och anpassar all aktivitet efter kapitalets behov. Man går in och hjälper till alt betala lönerna ät kapitalet i stället för att inrikta sig pä att skapa nya arbetstillfällen. Man omskolar människor gång på gång allteftersom kapitalet har behov av olika slags arbetskraft. På det sättet håller man arbetslösheten nere -människor i omskolning räknas ju inte som arbetslösa - men man skapar inte med det ett enda nytt arbetstillfälle. I stället skapar man hos ungdomen en känsla av vanmakt. Ungdomar går den ena omskolningskursen efter den andra och fär samma besked efter varie avslutad kurs: Del finns inga jobb!

Vänsterpartiet kommunisterna har många gånger krävt alt AP-fonderna skall användas för alt skapa statliga basindustrier för att ge ökad sysselsättning. Kravet är givetvis aktuellt också när det gäller atl bekämpa ungdomsarbetslösheten.

Det mäste ju vara så atl man just genom att skapa fier arbetstillfällen bekämpar ungdomsarbetslösheten på bästa sätt. All inrätta AMS-ulbildning och beredskapsarbeten, alt ge kommunalt arbetslöshetsunderstöd osv. innebär ju inle pä något sätt att ungdomsarbetslösheten bekämpas. Sådana åtgärder skapar inte ett enda verkligt arbetstillfälle.

Förutom kravet på statliga basindustrier med inriktning bl. a. på ungdomsarbetslösheten kräver vpk exempelvis följande ålgärder i det program föratt bekämpa ungdomsarbetslösheten som föreslås i motion 1277:

arbetsmarknadsmyndigheterna måste göra sin verksamhet uppsökande och skapa kontakt även med ungdomar som går vid sidan av förmedlingen samt återinrätta de s. k. ungdomsförmedlingarna,

arbetsmarknadsmyndigheterna måste övergå från sociala åtgärder till medvetet skapande av nya arbetstillfällen,

utbildningspolitiken måste förenas med skapande av nya arbetstillfällen och beredskapsarbeten och AMS-ulbildning kopplas sä alt man vid av-

simningen av dessa har ett arbete.

Utskottet finner i sitt yttrande över motionen inle skäl atl biträda den. Utskottet säger all åtskilliga av kraven är tillgodosedda och ger som exempel kopplingen mellan skola och arbetsliv, förändringar på utbildningsområdet samt praktiktjänstgöring inom den offentliga sektorn. Men när del gäller motionens viktigaste krav, nämligen skapande av nya arbetstillfällen, har utskottet inte något att komma med.

Jag finner därför inte skäl atl biträda utskotlels hemställan, utan jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till motion 1277.

Jag skall sedan gå över lill motionen 1278, som handlar om anställnings- och lönevillkor för praktikanter.

Vänsterpartiet kommunisterna är, som också framgår av motionen, positivt lill olika former av praktik. Praktik är en viktig del av olika utbildningar. Men vi motsätter oss alt beteckningen praktikant utnyttjas sä, all anslällda i reguljärt arbete ersätts med praktikanter till en lön som vida understiger den avtalsenliga lönen för del arbete som utförs och atl kapitalet löser sina arbetskraftsproblem genom att anställa praktikanter. Praktikanternas lön är inte som andra anställdas lön reglerad av arbetsmarknadens parter. Praktikanterna utsätts för ett godtycke när det gäller ersättningen, och de tvingas alt finna sig i delta då del antingen är så att de måste ha praktiken för sin utbildnings skull eller kanske så att de har att välja mellan denna praktikplats eller atl gå arbetslös. Och del privata näringslivet, kommuner och landsting är inte sena att utnyttja dessa praktikanters besvärliga situation. Man sätter inrättande av praktikljänster i system för all spara pengar.

Elevförbundet har gjort en undersökning när det gäller arbetssituationen och lönerna för praktikanter och feriearbetande, och man ställer i samband därmed följande krav pä arbetsgivarna:

avtalsenlig lön för skolungdom som gör ett fullgott arbete,

minimilön av 45 kr. per dag för s. k. praktikanter,

maximalt 8 timmars arbetsdag och 5 dagars arbetsvecka och

extra lön för arbete pä obekväm arbetstid.

Det är krav som man egentligen tycker atl det är märkligt att man skall behöva ställa, då de ju är reglerade på den övriga arbetsmarknaden i dag. Det finns därför ingen anledning att detta inte skulle gälla också för praktikanter. År 1976 beslutade även LO-kongressen att praktikant som utför annan arbetstagares normala arbetsuppgifter skall ha samma lön som denne. Vpk instämmer i dessa krav och yrkar i motionen att också riksdagen skall uttala sig för dem.

Motionen 1279, slutligen, behandlar frågan om lika lön för lika arbete oavsett ålder. Frågan har nyligen varit uppe i riksdagen. Förra torsdagen besvarades en interpellation i ärendet från herr Eriksson i Stockholm av herr arbetsmarknadsministern. Herr Ahlmark sade då "att regeringen självklart stöder principen om lika lön för lika arbete. Kön, nationalitet eller hudfärg skall inte tillåtas inverka pä lönens storiek. Det är arbetsinsatsen som skall värdesättas."

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetstnarknads-politiken

137

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Det är just detta vi från vpk gång på gång har hävdat när det gäller denna fråga. Det är arbetsinsatsen som skall vara avgörande, inte ovidkommande faktorer såsom exempelvis ålder. Senast hävdar vi det alltså i motionen 1279. Jag skall inte, herr talman, ytterligare argumentera i dessa självklara krav. Jag måste dock notera att utskottet när del gäller kraven i motionerna 1278 och 1279 menar att dessa frågor bör lösas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Det aren mycket märklig bedömning, dä vi ju i båda motionerna endast ställer krav på uttalanden från riksdagen, och vad jag kan förslå kan vi ju knappast hänskjuia till arbetsmarknadens parter frågan om riksdagen skall göra uttalanden i dessa frågor. Det är väl i stället så, att utskottet inte vill uttala sig för principerna att såväl praktikant- som beredskapsarbete skall avlönas enligt principen lön efter ulfört arbete och att lika lön skall betalas för lika arbete oavsett ålder.

Vpk delar inte utskottets bedömning i detta avseende. Vi menar att det vore ett stöd för de fackliga organisationerna om riksdagen uttalade sig i dessa frågor.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionerna 1278 och 1279.

138

Hen OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! I motionen 1274 har vi tagit upp frågan om riktlinjerna för flyttningsbidrag. Vi gör det utifrån det beslut som riksdagen fattade i höstas om att regionalpolitiken bör få en mera decentralistisk inriktning.

I motionen framhåller vi atl ingen bör mol sin vilja vara tvingad atl fiytta för att erhålla en rimlig materiell och kulturell standard. I sitt utlåtande över motionen säger utskottet:

"Även med en väl utbyggd regionalpolitik måsle man räkna med att en del personer av sysselsättningsskäl tvingas lämna hemorten." Det är en formulering som jag inte känner mig till freds med. Jag är säker på all det inte råder några delade meningar om att samhället skall underlätta den enskildes situation i samband med den omställning som en flyttning innebär. Allt bistånd frän samhället av denna karaktär måste dock anses som sekundära insatser. De viktigaste insatserna vi gör är naturligtvis de som syftar till att undanröja orsakerna till denna typ av flyttningar, nämligen en mera decentralistisk regionalpolitik. Med utgångspunkt i det tidigare nämnda riksdagsbeslutet hade vi förväntat oss att regeringen i propositionen i större utsträckning skulle ha förändrat balansen i de sysselsättningspolitiska insatserna från symtom- till orsaksbekämpning.

I höstens riksdagsbeslut framhölls vidare atl människor i alla landsdelar skall ges en allsidig sysselsättning och service. Naturligtvis är del inte lätt att skapa en lika väldiffereniierad sysselsätiningsstruktur i glesbygdsområden som i mera tätbefolkade delar av vårt land. Det är emellertid viktigt all man inte lägger endast teknokratiska synpunkler på detla ulan också väger in mänskliga och sociala skäl. Det är säkert inte många förunnat att både få del arbete han allra helst vill ha och samtidigt få

bo på den plats han allra helst vill bo pä. Studier av flyttare tyder på att mänga är beredda alt ge avkall pä det förra för all vinna något av det senare. Av detta bör man rimligen dra den slutsatsen att del är viktigast att öka arbetstillfällena i sysselsäiiningssvaga områden, även om del inte går alt tillgodose alla smakriktningar. Man får inle övervärdera valfriheten när det gäller sysselsättning sä alt della inskränker människors valfrihet då del gäller bostadsort.

I propositionen och i utskoitsbetänkandet framhålls med all rätt de ekonomiska uppoffringarna för den enskilde i samband med flyttning. Utan atl här närmare gä in på detaljer vill jag bara påpeka att även den samhällsekonomiska effekten av att flytta människor är myckel tvivelaktig och ofta negativ. Följden blir inle sällan en snedbelastning av samhällets resurser, dåligt utnyttjande på det ena stället och bristsituation på det andra.

Utskottet anser atl de reformerade flyttningsbidragen inle strider mot den inriktning av regionalpolitiken som riksdagen har uttalat sig för. Det borde dock inte ha varit någon nackdel om sysselsältningsutredningen i likhet med motionens yrkande hade fåll pröva detta förhållande. Jag avslår dock från att här framställa något yrkande, i vetskap om att vi i regeringen har de starkaste företrädarna för uppfattningen atl regionalpolitiken bör fä en mera decentralistisk inriktning.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Hen JOHANSSON i Arvika (s):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskoltel har i det betänkande som vi nu behandlar avgivit utlåtande över två av mig väckta motioner. Det är dels motionen 895 angående förslag om upphävande av arbetsmarknadsstyrelsens beslut om nedläggning av anpassningskurser för synskadade vid Landaskolan i Kristinehamn, dels motionen 896 angående projekt för framtagning av praktiska hjälpmedel för synskadade arbetstagare inom industriell verksamhet. Jag vill något beröra dessa två motioners orsaker och syften.

I motionen 895 fullföljer jag en tidigare framställning från länsstyrelsen i Värmland, där jag ingår, om att verksamheten vid Landaskolan inle skall få läggas ned. Jag har ingen anledning atl gå in i detalj på alla de sakmotiveringar som ligger bakom länsstyrelsens krav och min motion. Men så myckel vill jag ändå säga alt vi från värmländskt håll har svårt att se att del skulle bli någon fördel för synskadade som utbildas, om kursen vid Landaskolan i Kristinehamn förflyttas lill Göteborg.

Kristinehamn och dess invånare har en läng erfarenhet av kontakten med synskadade, och Landaskolan har varit en betydelsefull institution när det gällt att göra det möjligt för synskadade all della i arbetslivet.

För en fortsall lokalisering av utbildning för synskadade till Kristinehamn talar även regionalpoliliska skäl. AMS har framhållit att loka-liseringspoliliska synpunkler ej kan få påverka en fråga av den här aktuella karaktären, såvida ej likvärdiga förutsättningar skulle föreligga i valet mellan tvä orter.

139

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

140

Med en viss respekt för AMS synpunkter kan det ändå inle vara sä, att alla nackdelar för utbildning av synskadade finns i Kristinehamn och alla fördelar i den tänkta framtida kursorten Göteborg.

Men, herr talman, även de regionalpoliliska skälen mäste få ha en viss inverkan när det gäller förläggning av utbildning av del slag som del här är fråga om.

I länsprogrammet för Värmland betonas alt utvecklingen i Kristinehamn mäste följas med noggrannhet. Under 1976, då länets befolkning ökade, uppvisade Kristinehamns kommun den största absoluta minskningen av folkmängden bland de kommuner som haft en negativ befolkningsutveckling. Detta visar alt orten är mycket känslig för negativa sysselsättningsförändringar.

Jag vill även framhålla all i den nyligen framlagda specialslälsutredningen understryks atl Kristinehamn är en av de orter, där det finns anledning alt hysa oro för att en framlida strukturförändring inom stålindustrin kan fä mycket negativa följder för sysselsällningen.

Inför det perspektivet är det naturligt att vi från Värmland gör allt vi kan för alt slå vakt om den verksamhet som vi har inom den offentliga sektorn.

En nedläggning av Landaskolan försvagar bäde indirekt och direkt Kristinehamns ställning som regionall centrum och strider mot de regionalpoliliska målen för länet.

I motionen 896 har jag och ytterligare några av s-ledamöterna från Värmland lagt fram förslag som utmynnar i all om kursen Omställning och rehabilitering för synskadade fiyttas frän Kristinehamn, borde samhället tillgodogöra sig den erfarenhet som finns i Kristinehamn och inom hela dess näringsliv, efter många års kontakter med synskadade, och skapa en ersättningsverksamhei.

Vi har pekat pä etl projekt för framtagning av verktyg för synskadade. Således har vi anvisat ell alternativ, men vi är givetvis medvetna om all det kan finnas även andra utbildningsalternativ, som skulle kunna komma i fråga för Kristinehamn.

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottet har, som framgår av betänkandet, inte funnit skäl atl förelä någon åtgärd med anledning av motionerna. Med hänsyn härtill finner jag det utsiktslöst alt yrka bifall till dem. Jag tar i stället fasta pä betänkandets innehåll i övrigt, nämligen att frågan om den fortsatta verksamheten vid Landaskolan i Kristinehamn f n. prövas av arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen.

När jag nu avstår från alt yrka bifall lill motionerna 895 och 896, sker della endast under den förutsättningen alt såväl arbetsmarknadsstyrelsen som regeringen finner en lösning för en fortsatt verksamhet för synskadade vid Landaskolan i Kristinehamn.

Herr talman! Jag tänkte också något beröra utskottets behandling av motionen 225, som väckts av fru Hörnlund med mig som medmotionär. Vi har i motionen aktualiserat frågan om barnomsorgen i samband med arbetsmarknadsutbildning. Del har funnits en försöksverksamhet pä detta

område, vilken efter hand utökats till f n. 200 platser. I dag utnyttjas 160 av dessa platser i tio län. AMS har bemyndigats att utge ersättning för barnomsorgsplatser för ensamstående mödrar, som inte kunnat erhålla arbetsmarknad.sutbildning i den egna hemorten. AMS har i budgetpropositionen äskat medel för utvidgning av denna förmån, sä att förälder som under utbildningstiden måsle bo på utbildningsorten bereds möjlighet till barnomsorg enligt samma principer som de som gäller för de föräldrar som deltar i arbetsmarknadsutbildning utanför den egna kommunen.

AMS äskande följs upp i motionen 225. Ulskottsmajoriteten yrkar avslag på motionen. Men från socialdemokraterna i utskottet framställs ett bifallsyrkande i reservationen 9.

Herr talman! Det har här i dag från borgerligt håll sagts så myckel vackert om behovet av att undanröja kvinnors förvärvshinder. Men om man pä borgerligt håll menar något med allt det vackra som har sagts om della, bör de som här i debatten hyllat kvinnorna ställa upp bakom vår reservation.

Herr talman! Vad som ytterligare behöver sägas för att understryka angelägenhetsgraden av den här aktuella frågan ullrycks så klart i motionen, alt jag nöjer mig med att yrka bifall till reservationen 9 samt till övriga socialdemokratiska reservationer. I övrigt yrkar jag bifall till utskotlels hemställan.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

I detta anförande instämde fru Hörnlund och fru Ludvigsson samt herr Olsson i Edane (samtliga s).

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av herr Johanssons i Arvika anförande vill jag göra en kommentar beträffande Landaskolan i Kristinehamn. Del har faktiskt i dag fattats etl regeringsbeslut som kan ha intresse för kammarens ledamöter, efiersom frågan kommit upp till rält ingående diskussion under slutvarvet av denna debatt.

Del står i vårt utskottsbetänkande att frågan utreds av regeringen och alt man därvid skall beakta de synpunkter som förts fram frän olika remissinstanser, bl. a. från AMS. Arbetsmarknadsstyrelsen harjust i dag fält i uppdrag att utreda hur och i vilken omfattning man kan fortsätta undervisningen för synskadade i Kristinehamn. Detta sker bl. a. för att beakta de synpunkter som har förts fram frän Synskadades riksförbund om heminslruktörsulbildning och de resurser som i Kristinehamn finns för en yrkesutbildning av synskadade. Detta utredningsuppdrag skall vara slutfört till den 1 juli i år. Jag tror därför alt del som utskottet har skrivit är fullt tillfredsställande.

Jag observerade atl herr Johansson i Arvika icke yrkade bifall till sin motion. Jag tror atl han har alla möjligheter alt vinna framgång med sin motion på den väg som han här själv har valt.

141

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Hen JOHANSSON i Arvika (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är givet atl jag tar emot detla besked med viss tacksamhet och viss glädje. Men samtidigt kvarstår för min del givetvis det önskemålet att de direktiv som arbetsmarknadsstyrelsen nu har fält atl utreda Landaskolans framtid kommer att utmynna i någonting positivt. Jag förutsätter också atl utredningsdirektiven är sädana atl en fortsatt verksamhet i Landaskolan blir en realitet.

142

Fru CEDERQVIST (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av motionen 404 som handlar om psykologiska konsultinsatser vid arbetsförmedlingarna. Dessa insatser är ett värdefullt hjälpmedel i förmedlingarnas ansträngningar att bereda arbete eller utbildning ät de arbetslösa.

När man som arbetsförmedlare försöker att finna lösningar på arbels-vals- och utbildningsproblem tillsammans med de arbetssökande kan man genom en fullständig anlagsundersökning erhålla det bästa resultatet.

Vi anför i motionen atl speciellt för de arbetsförmedlare som sedan den 1 april 1974 arbetar som s. k, kvinnoförmedlare, med uppgifi att särskilt ägna sig åt kvinnliga arbetssökande, är psykologmedverkan i form av t. ex. anlagsundersökningar del bästa instrumentet alt hjälpa kvinnorna atl finna utbildning eller arbete som passar dem och att välja detla pä grundval av egna förutsättningar och inte pä grund av sitt kön.

De kvinnor, som varit hemarbetande under mänga är och sedan kommer lill arbetsförmedlingen för alt söka sig in pä arbetsmarknaden, frågar först som regel efter de traditionella kvinnojobben och är i början väldigt negativa lill förslag om arbete i industri, verksladsmekanisk utbildning eller liknande.

Efter en fullständig anlagsundersökning får den arbelssökande kvinnan ofta ett ökat självförtroende i vetskap om atl hon kan klara ett arbete som t. ex. svarvare. På sä sätt vidgas arbetsmarknaden för henne och därmed möjligheterna till arbete.

I dag är situationen bekymmersam för många länsarbetsnämnder, speciellt i skogslänen, efiersom anslagna medel för psykologiska konsultinsatser snabbi förbrukas.

Arbelsförmedlarna får besked om alt inte remittera arbelssökande i så stor utsträckning som man tidigare gjort. Del finns pengar för endast ell fåtal fullständiga anlagsundersökningar och inom denna ram mäste man hålla sig trots alt behovet finns och väntrummen är fulla av arbetssökande män, kvinnor och ungdomar med behov av hjälp för utbildnings- eller arbetsval.

I propositionen har man inle beaktat de av AMS gjorda äskandena ulan endast föreslagit oförändrat belopp frän föregående budgetär med 24,2 milj. kr.

Vi motionärer vel atl denna summa inle räcker för innevarande budgetär, och med tanke pä den allmänna kostnadsutvecklingen innebär delta en kraftigt minskad verksamhet för kommande budgetär.

Med anledning därav hemställer vi i vår motion alt riksdagen som sin mening uttalar atl regeringen efter förnyad prövning medverkar till ytterligare förstärkningar av psykologiska konsullinsalser vid arbetsförmedlingarna.

Visserligen avstyrker utskottet vår motion med motivering atl frågan f n. övervägs i regeringen, och man hänvisar lill betänkandet Yrkesinriktad rehabilitering (SOU 1976:38). Om ulskottel anser att motionens syfte därmed skulle bli tillgodosett har jag emellertid, herr talman, ingen anledning atl yrka bifall till motionen.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Fröken ÖHRSVIK (s);

Herr talman! Riksdagen beslöt i december om försöksverksamhet med en särskild form av halvskyddad sysselsättning för ungdomar under 25 är med svära fysiska handikapp. Avsikten var atl underiätla för dessa ungdomar att efter avslutad utbildning fä anställning. Många gånger har dessa ungdomar fått sin utbildning i särskilt tillrättalagda former och ställs kanske inför förtidspension som enda försöriningsallernativ.

Statsbidrag utgår nu med 90 % av den totala lönekostnaden under första året och därefter med 50 96 under tre år. Tanken bakom denna konstruktion är atl det under en relativt läng introduktionsperiod skall ges möjligheter för arbetsgivaren och den anställde all hitta den arbetsuppgift som är mest lämplig med hänsyn till den anställdes förutsättningar.

1 motion 413 har vi menat atl denna form av försöksverksamhet också borde gälla andra grupper av ungdomar som i dag har stora svårigheter på arbetsmarknaden. Jag tänker då pä ungdomar med svåra psykiska och sociala handikapp. För dessa ungdomar finns ofta som enda försöriningsallernativ förtidspension eller socialhjälp. Del är för denna grupp oerhört väsentligt att alla möjligheter till sysselsättning prövas. Utan ett lämpligt arbete blir resultatet av övriga rehabiliteringsinsatser klart sämre.

Jag är myckel glad över utskottets välvilliga behandling av motionen, och jag hoppas att man inom regeringen har samma positiva inställning och därmed fullföljer utskottets intentioner. Del kan nämligen innebära atl ytterligare några ungdomar nu får tillfälle att visa både sig själva och andra all de vill och kan arbeta. Med litet fantasi och god vilja kan man säkert hitta lämpliga arbetsuppgifter för dem. Det är ju inle så, atl arbetsgivarna precis slår i kö för all ta emot människor med problem, och därför kommer pengarna säkert atl räcka till, även om man utvidgar den grupp som får della i försöksverksamheten. För den enskilde går värdet inte atl mäta i pengar och för samhället kan det aldrig bli olönsamt alt människor får arbeta.

När det gäller rehabiliteringen av dessa ungdomar upplever jag att möjligheten lill ett arbete är del centrala för dem. Oftast är del svårast all placera just dem som har psykiska och sociala problem. Del finns nämligen ett motstånd hos både arbetsgivare och arbetskamrater vilket kanske mest bottnar i rädsla och osäkerhet. Den aktuella försöksverk-

143

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

samhelen har därför ett stort värde också när det gäller kunskap om och förståelse för människor som är avvikande. Dessa grupper har oerhört svårt att hävda sig pä arbetsmarknaden i såväl låg- som högkonjunktur. Även vid högkonjunktur blir vissa människor över, delvis beroende pä att de inte är företagsekonomiskt lönsamma, delvis beroende pä psykologiskt motstånd.

Försöksverksamheten syftar till att underiätla inträdet på arbetsmarknaden. Jag tror att man i viss mån kan bryta ner både ekonomiska och psykologiska motstånd. Verksamheten är därför väl motiverad, och den blir med nu aktuella kompletteringar ännu bättre.

Jag har inget annal yrkande än utskottet.

144

Herr KONRADSSON (s);

Herr talman! Låt mig bara med några fä ord kommentera motion nr 299, som berör skolungdomarnas möjligheter till feriearbele.

Erfarenheten har visat atl vi på mänga platser i värt land fär allt svårare au anvisa meningsfyllda feriearbeien.

Personligen tror jag all del här är etl problem av större vidd och betydelse än vi vanligtvis föreställer oss. I många hem blir sommarferierna en påfrestning därför alt ungdomarna i familjen går sysslolösa och har svårt att fä utlopp för sin verksamhetslust. Redan i februari-mars börjar de köa hos arbetsförmedlingen och tar tidiga och direkta kontakter med företagen för atl vara först i raden av sökande. 1 många fall är del de som har de bästa kontakterna som får etl arbete, medan andra, som av olika skäl kanske bäst skulle behöva jobbet, i stället blir ulan. Bristande tillgång pä feriearbeten kan på så sätt leda till sociala problem.

Självfallet är ferierna i stor utsträckning lill för rekreation och avkoppling, men den lämpligaste avkopplingen frän skolarbetet är för många verksamma ungdomar just elt arbete. På samma sätt ger feriearbelet en god kontakt med arbetslivet och är, utan tvekan, elt lämpligt tillfälle lill yrkesorientering eller praktik.

Nu säger sig arbetsmarknadsutskoltet dela motionärernas synpunkler och hänvisar lill de kommunala planeringsråden - som tillträder vid halvårsskiftet - och dessutom lill sysselsältningsutredningen. - Och det är bra!

Det är bra att utskottet fäster på pränt atl planeringsråden också blir ett slöd och en hjälp ät arbetsförmedlingarna i deras verksamhet med feriearbeien. Jag tror nämligen att detla inte kommil lill uttryck tidigare, och därför tolkar jag utskottsbelänkandet som en anvisning för planeringsråden.

Anledningen till att jag har begärt ordet, herr talman, är således att jag vill markera vikten av den skrivning som utskottet gjort på den här punkten.

Del är bra också atl man kan tolka direktiven till sysselsältningsutredningen så, alt den inom ramen för sitt uppdrag har alt utreda möjligheterna för bättre tillgång till feriearbeten. Med de här tolkningarna

kan jag alltså dela utskottets mening all motionens syfte och önskemål blir tillgodosedda, och därför har jag heller inle något annat yrkande än vad utskoliet föreslär på den här punkten.

I övrigt ber jag atl fä yrka bifall till de socialdemokratiska reservationer som är bifogade utskottsbetänkandet.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Arbetsmarknadsutskottets belänkande nr 21 behandlar jämväl motionen 1976/77:222 av mig och fru Göthberg, i vilken vi berört angelägenheten av att vuxendöva och gravt hörselskadade får möjligheter att lära sig teckenspråk och talavläsning.

För den döve eller gravt hörselskadade är den avsaknad av ett kommunicerande medel som frånvaro av hörsel innebär ett mycket svårt handikapp, speciellt om dövheten är förenad med oförmåga atl tala. Man får heller inte glömma bort all i nämnda grupp även finns människor som ej har synförmåga.

Del är en mycket liten minoritet del här är fråga om, men vi har dock i vårt land en grupp på ca 3 000 människor som i vuxen ålder förlorat sin hörsel helt, de s. k. vuxendöva.

För såväl döva som gravt hörselskadade är det fråga om all lära sig ett nytt språk, på samma sätt som för de invandrare som kommer lill vårt land, med den skillnaden att den döve eller gravt hörselskadade saknar möjlighet att uppfatta tal och ljud.

Min medmotionär och jag slår fast atl det för den döve och den gravt hörselskadade är minst lika viktigt alt lära sig teckenspråk och talavläsning som för våra invandrare att lära sig svenska. Därmed är det inte sagt alt det inle är väsentligt att invandrarna får lära sig svenska för att därmed få bättre möjligheter lill närkontakler med sina medmänniskor - men samma förhållande gäller för de döva och gravt hörselskadade.

Vi skall i detta sammanhang komma ihåg atl de fiesta gravt hörselskadade är sådana som drabbats av hörselskador i vuxen ålder. När den hörselskadade inle kan klara sig med hörapparat älersiär inget annal för honom än att lära sig talavläsning. Det är angeläget att de döva och gravt hörselskadade erhåller undervisning i teckenspråk eller talavläsning för alt därmed öka sina möjligheter till kontakt med sin omgivning. De döva och gravt hörselskadade har rält alt kräva atl deras tillgång till sådan undervisning förbättras i lika hög grad som svenskundervisningen för våra invandrare. Samhället bör därför vidta åtgärder i syfte att bereda möjligheter för döva och gravt hörselskadade att lära sig teckenspråk och talavläsning.

Enligt min och min medmotionärs mening bör döva och gravt hörselskadade erhålla ledighet med betald lön för 240 timmars dellagande i svenskundervisning, baserad på teckenspråk och talavläsning, och i övrigt på samma villkor som gäller för våra invandrare.

Utskottet har i sin skrivning framhållit att man har förståelse för motionen men anser atl de önskemål som vi framfört i vår motion bör

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

kunna tillgodoses pä annat sätt. Man hänvisar till proposition nr 87, som behandlar de handikappades kulturella verksamhet. I denna proposition föreslås ökad teckenspråksundervisning och utbildning av tolkar. Med de skälen avstyrker utskoliet vår motion.

Det är riktigt att ökade medel föreslås lill lolkutbildning. Departementschefen anser alt lolkutbildning för döva och gravt hörselskadade bör fä hög prioritet bland samhällsinsatserna för de handikappade.

Herr talman! Med hänvisning lill vad som anförts i proposition nr 87 vid årets riksmöte om den positiva synen på behovel och angelägenheten av att ökade medel ställs till förfogande för lolkutbildning och i förväntan på ett positivt ulfall av dessa intentioner avser jag ej all yrka bifall till motion nr 222. Det är dock givet, herr talman, alt vi ämnar återkomma lill etl följande riksmöte om våra förväntningar, som säkerligen delas av landets döva och gravt hörselskadade, inte infrias.

146

Hen HAGEL (-);

Herr talman! Jag tänker också i dag beröra en speciell grupp i vårt samhälle, en grupp som har drabbats mycket hårt av den ekonomiska kris som hela den kapitalistiska världen befinner sig i. Det gäller invandrarna.

I takt med den kapitalistiska krisen, i takt med monopolens spel om våra arbetsplatser, har del runt om i Europa förekommit varken mer eller mindre än en formlig folkomfiyttning. Människor har flytlals frän Finland, Grekland, Turkiet och Jugoslavien till de platser där industrin har ansett del vara lönsamt atl placera dem. De enskilda människornas intressen har alllid kommit i bakgrunden. Della har betraktats som etl sätt all lillföra industrin billig arbetskraft. Samhället har inle lagil de fulla konsekvenserna av del inträffade ulan också betraktat invandrarna som en billig arbetskraft.

I vårt land har detla problem skapat mängder av mänskliga tragedier. Framför allt handlar det om de unga människorna som slagils ut på arbetsmarknaden därför att de har svårigheter alt klara språket. Det har inneburit tragedier för kvinnorna.

I motion 1330 har jag tillsammans med medmotionärer föreslagit atl invandrarnas situation på arbetsmarknaden skall utredas. Det har nämligen visat sig alt i de stora invandrarnalionerna, där dessa frågor kartlagts, har skriande problem påvisats. I värt land är det väldigt dåligt med statistik som belyser invandrarnas situation såväl i bostadsområdena som pä arbetsplatserna.

Jag är medveten om all invandrarna som har drabbats av dessa problem, som i mycket stor utsträckning går arbetslösa och som i myckel liten utsträckning fullföljer sina studier efter grundskolan - av orsaker som jag i går redogjorde för, nämligen dels hemförhållandena, dels det förhällandet att gymnasieskolan rent språkligt är alldeles för svår för våra invandrare - inle är hjälpta av utredningar. Men jag tror alt det för samhällets vidkommande är nödvändigt att genomföra undersökningar för

all se var insatser bäst behövs. Del är därför som vi har föreslagit alt man skall utreda invandrarnas situation pä arbetsmarknaden.

I detla betänkande lycker jag mig skönja att man egentligen ger oss rätt. Man nämner den tillsatta expertgruppen som så småningom skall lägga fram resultatet av sitt arbete. Jag hoppas att detta resultat kommer snabbi, efiersom behovet är skriande.

Vi har också i vår motion föreslagit all invandrarundervisningen skall berättiga till kontant arbetsmarknadsstöd, s. k. KAS-understöd. När man i kommunerna skall sysselsätta arbetslösa invandrare med hjälp av de olika statliga stöd som utgår uppstår det speciella problem. Man måste bl. a. ha handledare och lärare med speciella kvalifikationer, t. ex. två-språkighet. Resultatet blir ofta atl man avstår från alt skapa arbetstillfällen för invandrare, eftersom det är mer komplicerat än att göra det för svensktalande ungdomar.

Därför har vi föreslagit atl undervisning i svenska för invandrare skall berättiga lill kontant arbelsmarknadsunderslöd. Anledningarna är naturligtvis fiera, bl. a. att man skulle rusta de unga invandrarna bättre för att kunna komma ut i arbetslivet efter genomgången undervisning. Vi tror alltså alt det är en nödvändig och ekonomiskt försvarbar investering från samhället, även sett i krassa ekonomiska perspektiv.

Jag ber alltså all få yrka bifall lill motionen 1330.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Under detla anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Med anledning av herr Söderströms inlägg i dagens debatt och hans motion om ytteriigare utredning om lokalbehoven för AMU-centret i Norrköping är det för mig angelägel all här i kammaren få lämna följande uppgifter.

AMU-centret i Norrköping är ett av landels större. Del tillkom i slutet av 1950-lalet mitt under textilkrisen. Centret föriades i Nyborgs nedlagda yllefabrik som är privatägd. Centret har alltsedan starten haft en mycket hög beläggning. Merparten av eleverna har kommit från Norrköpings-området. Trots alt det under åren har lagts ned över 10 miljoner av samhället för ombyggnader och förbättringar, är storparten av lokalerna med lidens krav när det gäller arbets- och sluderandemiljö långt ifrån tillfredsställande. 70 % av lokalerna motsvarar ej dagens krav. För vissa lokaler har man dispens frän yrkesinspektionen endast under förutsättning all del blir radikala förändringar. Rastutrymmen saknas helt. Eleverna fär hälla lill i korridorerna. Lärarna saknar också en hel del av de mest elementära utrymmena.

Matsalen har 180 platser för etl center med 800 elever i fastigheten och 350 elever ute i andra lokaler i kommunen.

Under hela 1970-talel har lokalfrågorna diskuterats och i kursstyrelsen har en ulredningskommitlé arbetat som jag själv tillhör.

147

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Kommittén blev färdig 1976 och var enhällig närden lade fram förslag om atl en nybyggnad var del bästa alternativet från bl. a. framlida ar-belsmässiga och ekonomiska synpunkler. Elever, lärare och kursledning vid Norrköpings AMU-cenler, kursslyrelse och länsarbetsnämnd, alla är eniga om alt elt nytt center är bästa alternativet. Men herr Söderström ifrågasätter den ekonomiska utredning som SÖ gjort för kommittén.

Enligt mitt förmenande har Söderström genom sin motion försenat och troligen också fördyrat ett myckel angelägel nytt AMU-cenler i Norrköping. Det skulle kunna erbjuda en bättre studie- och arbetsmiljö än f n. åt dem som genom utslagningen i arbetslivet eller genom låg utbildning fär en ny chans genom arbetsmarknadsutbildningen att bättre kunna hävda sig pä arbetsmarknaden.

Elever och lärare stod ul med sin arbetssituation därför att de visste atl alla arbetade för och var eniga om ett nytt center. Oron blev sedan myckel stor när herr Söderströms motion blev känd. Genom del beslul som riksdagen i kväll kommer atl fatta kan arbetet med lokalfrågorna för AMU-cenlrel i Norrköping få forlsälla.

Hen SÖDERSTRÖM (m);

Herr talman! Vad jag ifrågasatte var om den kalkyl som ligger till grund för beslut som har fallats är riktig eller inte. Experter har påstått atl kalkylen är felaktig och att det skiljer på 23 milj. kr., som alltså ett nybygge skulle kosta.

Jag vill inle säga atl man inte skall nybygga, men jag tycker att det är skäligt atl man innan man fattar beslul skall veta vilka konsekvenser beslutet fär. Det är därför jag har begärt en utredning, och del tycker jag är en rimlig begäran.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Den utredning som har gjorts är den som SÖ alltid gör när det gäller lokalfrågor. Herr Söderström ifrågasätter nu den expertis som SÖ brukar använda sig av. Genom herr Söderströms motion har hela frågan försenals, och det kan inte innebära något annal än all della också har fördyrats.

Hen SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Atl bedöma kostnaden för etl sådant här projekt är en mycket enkel uppgift för fackmän. En opartisk utredning skulle ha kunnat tillsättas dagen efter del jag hade väckt min motion - från kommunall häll om man så hade velal. Del är alltså inte fråga om någon försening utan om ett rättvisekrav och ett upplysningskrav.

148

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Herr Söderströms agerande i hela denna fråga är ju ganska märkligt. Innan herr Söderström väckte motionen tog han inte kontakt med vare sig kommunen eller kursledningen. Och det är anmärkningsvärt.

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Jag blev uppmärksammad pä detla genom all en expert pä byggnadsfrägor sökte upp mig och påtalade det märkliga i den kalkyl som var gjord. Därför blev jag intresserad av frågan och trängde in i den.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Propositioner gavs pä bifall till l;o) utskottels hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av herr Fageriund m. fl. samt 3;o) motionen nr 67 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Fagerlund begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående arbelsmarknadsutskoltets hemställan i betänkandet nr 21 mom. 1 antar reservationen nr I av herr Fageriund m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 67.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 125

Nej -    14

Avstår - 138

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Fagerlund

m. fl.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröst-

149

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

ning gav följande resultat;

Ja - 145

Nej - 121

Avstår - 14

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Fageriund m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskoltets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Fageriund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 133 Avslår -     2 Mom. 3 och 4 Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Fageriund

m. fi.

150

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145 Nej - 135

Mom. 6 och 7

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 6 och 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 135

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

A rbetsmarknads-politiken

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom.  10

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1277 av herr Werner m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom.  10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1277.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 263

Nej -    14

Avstår -      1

Mom.  II

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels motionerna nr 1278 av herr Werner m. fl. och 1279 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Johansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

151

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 11 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 1278 och  1279.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Johansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267 Nej -    14

152

Mom. 12 och 13

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 14 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 144 Nej - 135

Mom. 15 och 16

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom.  15 och  16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 145

Nej - 122

Avslår -    13

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Mom.  17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom.  17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 146

Nej - 121

Avslår -    14

Mom.  18

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1351 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom.  18 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1351.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 266 Nej -    15

153

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Mom.  19

Utskoliets hemställan bifölls.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 20 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 147 Nej - 134

Mom. 21

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels re-servalionen nr 9 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra pro-positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 22 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 134

154

Mom. 23-25

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 26

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1281 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 26 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1281.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 266 Nej -    15

Mom. 27

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 28

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1330 av herr Hagel m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i belänkandet nr 21  mom. 28 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1330.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 267 Nej -    14

Mom. 29-31   ■

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Mom. 32

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Fageriund m. fl., och förklarades den förra

155

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Fagerlund

m. fl.

156

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146

Nej - 134

Avstår -      1

Mom. 33-43

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 44

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 12 av herr Fagerlund m.fl. samt 3:o) motionen nr 1280 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Fagerlund begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Franzén begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 21 mom. 44 antar reservationen nr 12 av herr Fagerlund m.fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1280.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 130

Nej -    14

Avstår - 135

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 44 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Fagerlund

m. fl.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fageriund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 145

Nej - 135

Avstår -      1

Mom. 457

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 48

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 13 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen var med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 48 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 145 Nej - 134

Mom. 49

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 896 av herr Johansson i Arvika m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

157

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill alt kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottels hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 49 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 896.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej -    13

Avslår -     3

Mom. 50 och 51

Kammaren biföll vad ulskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 52

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 900 av herr Nilsson i Kristianstad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill atl kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21 mom. 52 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 900.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 260 Nej -    19

Mom. 53 och 54

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 55

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 547 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

158

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 55 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 547.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265 Nej -    15

Mom. 56-58

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 59

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlels hemställan, dels molionen nr 889 av herr Franzén m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i belänkandet nr 21  mom. 59 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 889 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 267 Nej -    14

Mom. 60

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 61

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 14 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fagerlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Arbetsmarknadspolitiken

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 21  mom. 61  röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Fagerlund

m. fl.

159

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammel för barnomsorgen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä herr Fagerlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 146 Nej - 135

160

§ 2 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets belänkanden

1976/77:16 med anledning av propositionen 1976/77:60 angående vissa av internationella arbetskonferensen år 1976 vid dess sexiioförsta sammanträde fattade beslut, m. m.

1976/77:17 med anledning av redogörelsen 1976/77:3 för riksdagens lönedelegations verksamhet under år 1976

1976/77:20 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag lill Arbetsmarknadsdepartementet m. m. jämte motioner

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

Pä förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående utskottsbetänkanden lill morgondagens sammanträde.

§ 3 Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att i etl sammanhang besvara

dels de den  15 mars anmälda frågorna

1976/77:313 av hen Hellström (s),

1976/77:314 av fru Dahl (s) och

1976/77:315 av herr Peterson i Nacka (s), till herr ekonomiministern,

dels de den 16 mars anmälda frågorna

1976/77:319 av fru Leijon (s), till herr arbetsmarknadsministern, och

1976/77:321  av fru Lantz (vpk).

dels den  17 mars anmäld fråga 1976/77:328 av ftu Bernström (fp) och anförde:

Herr talman! Herr Hellström har frågat mig om regeringen har övergivit utbyggnadsprogrammet om 100 000 nya daghemsplatser fram lill 1980.

Fru Dahl har frågat mig dels om hela regeringen slår fast vid sin tidigare utfästelse atl 1976 års beslut om utbyggnad av barnomsorgen skall fullföljas, dels hur jag bedömer alt sådana uttalanden från ell av regeringspartierna påverkar de aviserade överläggningarna med Kommunförbundet i denna fråga.

Fru Lantz har frågat mig om moderaternas inflytande i regeringen är så stort atl de kommer atl kunna stoppa utbyggnaden av barnomsorgen.

Fru Bernström har frågat mig om jag anser alt den planerade utbyggnaden med 100 000 nya daghemsplalser fram till 1980 är tillräcklig för att tillgodose behovel.

Herr Peterson i Nacka har frågat ekonomiministern dels om herr To-bissons förslag har något samband med statsminister Fälldins uttalande om alt vissa reformer skall genomföras i långsammare takt, dels om ekonomiministern anser alt riksdagens beslut om minst 100 000 nya daghemsplalser på fem är måsle fullföljas och dels om ekonomiministern anser atl det är barnfamiljerna som skall betala för regeringens misslyckade ekonomiska politik.

Fru Leijon har frågat arbetsmarknadsministern om han anser det förenligt med jämställdhetsarbelel all minska den planerade utbyggnaden av dag- och fritidshem. Herr Petersons och fru Leijons frågor har överlämnats lill mig för alt jag skall besvara dem.

Jag besvarar frågorna i elt sammanhang.

Regeringens polilik under mandatperioden grundas på de riktlinjer som anges i regeringsförklaringen. Där sägs klart och entydigt alt samhällets barnomsorg skall byggas ut enligt riksdagens beslut. En enig regering står bakom dessa uttalanden.

1 tilläggsbudget för innevarande budgetär och i budgetpropositionen för nästa budgetår har medel beräknats för verksamheten i enlighet med de bidragsregler riksdagen har beslutat om. Förslagen visar klart att regeringen för sin del ämnar fullfölja den överenskommelse med Svenska kommunförbundet som låg lill grund för riksdagens beslut.

Vid en interpellationsdebatt med bl. a. fru Dahl här i kammaren för knappt en månad sedan strök jag under att utbyggnaden av barnomsorgen är av grundläggande betydelse för barnens egen utveckling och stimulans och för atl i praktiken möjliggöra en ökad jämslälldhel mellan könen. Ingenting har inträffat som förändrar denna principiella uppfattning. Regeringen kommer med kraft atl verka för atl den av riksdagen fastlagda målsättningen för utbyggnaden inom den närmaste tioårsperioden uppfylls. Målsättningen innebär att plats inom barnomsorgen skall beredas alla barn i förskoleåldern med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt barn med särskilda behov av stöd och stimulans så alt efterfrågan på sädana platser tillgodoses.

Riksdagens beslul står fast om elt uibyggnadsprogram för femårsperioden 1976-1980 som omfattar 100 000 nya platser i daghem och 50 000 nya platser i fritidshem samt platser i familjedaghem enligt den bedömning som görs lokalt i varie kommun. Utbyggnadsprogrammet bygger

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammel för barnomsorgen

161

11  Riksdagens protokoll 1976/77:94-95

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammel för barnomsorgen

162

pä överväganden om vad som kan vara praktiskt möjligt atl förverkliga under den angivna perioden med beaktande av byggnadsfrågor, personalfrågor m. m. Diskussioner har nyligen påböriats med Kommunförbundets ledning omkring dessa frågor. Ingenting har kommil fram vid dessa diskussioner som visar annat än alt båda parter gemensamt har utgångspunkten atl utbyggnadsprogrammel kan och skall fullföljas.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Vi är många, föräldrar utan daghemsplals och ansvariga politiker, som är djupt oroade över hur del skall gä med den plan för utbyggnaden av barnomsorgen som riksdagen fattade beslut om för etl är sedan. Den debatt som vi hade här i kammaren den 1 mars gav oss inte mycket hopp. Den visade i själva verket med pinsam tydlighet atl socialministern och regeringen fortfarande är ointresserade och handlingsförlamade när det gäller barnomsorgen. Socialministern kunde inte svara på frågor eller redovisa initiativ. Del framgick alt någon diskussion i den här frågan inte hade förekommit i regeringen. Socialministern vägrade två gånger att ta chansen att från denna talarstol uppmana kommunerna atl skynda på utbyggnaden.

Men jag noterade vid det tillfället ändå två saker som positiva i svaret. Det ena var att den borgerliga regeringen känner sig förpliktigad att full-föja riksdagsbeslutet. Del andra var att de överläggningar mellan regeringen och Kommunförbundet som regeringen för länge sedan borde ha tagit initiativet till nu äntligen skulle komma lill stånd.

Knappt tvä veckor efter denna försäkran går den moderate partisekreteraren ut med elt uttalande som mäste tydas sä alt del parti som förra året ställde sig utanför riksdagsbeslutet nu i regeringsställning vill riva upp det. Etl sådani uttalande har naturligtvis katastrofala följder, vad socialministern än säger här i dag, alldeles särskilt som den moderate partiledaren vägrar att svara på de frågor som han har fått. Uttalandet är en ren provokation. Del är en direkt uppmuntran till alla dem, inte minst herr socialministerns egna partivänner, som ute i kommunerna med alla medel försöker bromsa utbyggnaden. Del undergräver också den solidaritet mellan olika generationer och samhällsgrupper som är en förutsättning för all etl så här ambitiöst program skall kunna fullföljas. Det illustrerar med all tydlighet den splittring och handlingsförlamning som råder i regeringen och som leder lill atl den inte orkar regera, inte orkar la itu med människornas stora vardagsproblem. Del är ett dyrt pris som barnen och barnfamiljerna får betala för den borgerliga regeringens brist på intresse för deras problem och för det starka inflytande som moderaterna med sin reaktionära syn på familjepoliliken har i regeringen.

Den bild av regeringen som de senaste veckornas utveckling har gett kan inte förtas av ord här i dag. Den kan bara ändras genom praktisk handling. Jag noterar också alt vi inle har fält svar på de frågor vi faktiskt har ställt. Därför frågar jag nu socialministern: Kan socialministern re-

dovisa några resultat från överläggningarna med Kommunförbundet? Har regeringen nu haft några överläggningar i barnomsorgsfrågan? Har socialministern efter interpellationsdeballen lagil några initiativ? Vill socialministern i dag la chansen alt rikta en uppmaning lill alla ansvariga alt med all kraft verka för alt barnomsorgsprogrammet trots allt skall fullföljas?

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret på min fråga.

Det är mycket oroande all socialministern i sitt svar över huvud laget inte berör eller låtsas om frågornas upphov: det näst största regeringspartiets utspel för all omintetgöra daghemsprogrammet. Om socialministern ser bort frän den politiska verkligheten, dvs. moderaternas motstånd, lär inte heller socialministern kunna bekämpa och bryta ned det motståndet, och då är programmet om 100 000 daghemsplalser direkt i fara.

Socialministerns egen inställning i lidningsulialanden gör inte min oro mindre. Socialministern har sagt sig vara medveten om att det flnns stora skillnader kommunerna emellan när det gäller daghemsbyggandet. Men eftersom det finns en uppgörelse med Kommunförbundet skall man inte behöva komma med några pekpinnar lill kommunerna, säger socialministern. För socialministern är tydligen statens ansvar slut i och med att man lämnat över statsbidraget. Resten är Kommunförbundels sak.

Kryp inte bakom Kommunförbundet! Regeringen måsle ta initiativet och huvudansvaret, komma med konkreta ålgärder och förbereda lagstiftning, om riksdagsprogrammel sviktar ute i kommunerna. Nu vel vi ju, genom det material som togs fram av den gamla regeringen på dess initiativ, atl ulbyggnadsläget är oroande på många häll. De kommuner som nu har den högsta behovsläckningen är också de som har de högsta utbyggnadsplanerna för framliden. Och de kommuner som i dag har den lägsta behovstäckningen har också, i både absoluta och relativa tal, det sämsta utbyggnadsprogrammet för framtiden. Del pekar klarl mol all klyftorna mellan kommuner och mellan barnfamiljer kommer att öka fram till 1980. Del finns vidare många kommuner som vi redan i dag tyvärr kan säga kommer att fä myckel svårt att fylla sin del av utbyggnadsprogrammet, genom atl man gör så litet nu, om det inte redan den här våren sker en dramatisk omläggning av planeringen.

När vi vel detla nu vill jag fråga: Varför tar inle socialministern initiativet till överläggningar nu med de kommunerna? Skall del finnas en chans atl klara utbyggnadsprogrammet för dessa kommuner krävs del snabba initiativ och inte den passivitet och brist på handling som regeringens svar till oss i dag har utstrålat.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

163

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammel för barnomsorgen

164

Hen PETERSON i Nacka (s):

Herr talman! Jag har inget svar alt tacka för, efiersom jag inte har fåll något, varken av herr Bohman eller av herr Gustavsson. - Jag förslår atl de frågor jag har ställt var en alldeles för hel potatis för regeringen. Herr Bohmans uteblivna svar kan ju bero pä atl han av partiinterna skäl inte ville svara eller alt han inte fick svara av regeringsinierna skäl. Elt troligt skalär nog atl moderaterna och centern i denna fråga ligger varandra så nära att det kvittar om det är en moderat eller en centerpartist som svarar pä frågan om barnomsorgen.

Jag ställde min fråga, herr talman, från ekonomiska utgångspunkter. Då är det anmärkningsvärt att herr Bohman inle svarar. Det är första gängen på 45 år som en finansminister inte vägar försvara regeringens ekonomiska politik eller ta ansvar för den!

Men eftersom herr Gustavsson nu har fått ansvaret alt svara på frågan utgår jag från atl han är väl informerad om vad som verkligen låg bakom herr Tobissons uttalanden, atl kommunerna inte borde bygga ut barnomsorgen enligt riksdagsbeslutet.

Regeringen hade etl par dagar innan herr Tobisson gjorde sitt uttalande samlats pä Harpsund, enligt uppgifi för att diskutera landets allvarliga ekonomi. Var det, herr Gustavsson, signaler från landels ekonomiminister till herr Tobisson atl gä ut och meddela atl nu finns det inga pengar kvar till barnomsorgen? - Detta är den första frågan till er.

Jag kan förstå om den borgerliga regeringen nu har fått kalla fötter, så erbarmligt som den sköter detta lands ekonomi. Regeringen har tappat kontrollen över utgifterna, priserna och utlandsupplåningen, och nu verkar del som om löntagarna och därmed barnfamiljerna - de vanliga människorna - skall behöva betala för den borgerliga regeringens släpphänta polilik.

De här kalla fötterna har tydligen sitt ursprung i Harpsundsöveriägg-ningen, ty etl par dagar efteråt talade också statsministern Fälldin om ekonomi och reformer. Enligt referaten anförde Fälldin all nu måsle nya kostnadskrävande reformer genomföras i långsammare takt än vad man tidigare hade tänkt sig. Och dä ställer jag lill socialministern ell par frågor till: Hade statsminister Fälldin barnomsorgen i tankarna när han sade så? Var herr Fälldins och herr Tobissons uttalanden förberedda tillsammans av centerpartiet och moderaterna?

Och fördes - det är min fjärde fråga - vid Harpsundsöverläggningen diskussioner om nedrustning av andra sociala områden? Vilka reformer är det, Rune Gustavsson, som regeringen Fälldin i hemlighet diskuterat att skjuta på framtiden? Om det inle är barnomsorgen, är del dä kanske den utlovade barnbidragshöjningen, eller vilka områden är det?

Och så dessutom en personlig fråga lill herr Gustavsson: Vad sade herr Bohman om min andra fråga lill honom? Den frågan löd: "Anser herr Bohman alt riksdagens beslul om minst 100 000 nya daghemsplatser på fem år måste fullföjas?" Vad svarade herr Bohman i förtroende lill herr Gustavsson pä den frågan?

Fru LEIJON (s);

Herr talman! Jag får tacka socialministern för svaret. Egentligen hade jag ju hoppats få del av regeringens jämställdhelsminister, men han har visst för vana atl överlåta sina frågor till andra. Väsentliga delar av arbetsmarknadsfrågorna har ju numera industriministern hand om, och invandrarfrågorna har lämnats över till biståndsministern. Frågan, om det är förenligt med jämställdhetsarbelel atl minska den planerade utbyggnaden av dag- och fritidshem, får nu socialministern svara pä. Ändå är barnomsorgen en av de allra väsentligaste frågorna för jämställdheten. Kvinnorna måste få rätt till arbete. Kvinnorna måste få rätt all slippa vara oroliga för hur barnen har del under den tid de själva jobbar eller studerar.

Sysselsältningsutredningen analyserade människornas vilja lill arbete. Den analysen gav i siffror belägg för det vi redan visste: att brislen på barnomsorg är elt av de största förvärvshindren för kvinnorna. Av de kvinnor mellan 25 och 44 är som skulle vilja ha etl arbete inom sex månader uppger 52 % atl den huvudsakliga anledningen till att de inle kan böria förvärvsarbeta är jusl bristen på barnomsorg. Bland de kvinnor som vill ha arbete på litet längre sikt är motsvarande siffra 75 %.

Dessutom tvingas många kvinnor ta korta deltidsarbeten därför att de inle kan få daghems- eller frilidshemsplats.

Många föräldrar måsle arbeta i skift. När den ena jobbar lar den andra hand om barnen och tvärtom. Familjerna har små möjligheter all vara tillsammans alla på en gäng.

Socialministern säger att riksdagsbeslutet skall fullföljas. Eftersom de planer som kommunerna hittills presenterat tyder på alt det inte kommer att ske så krävs del kraflålgärder från regeringens sida.

Vi är oroliga därför atl vi får bevis efter bevis pä att ett av regeringspartierna egentligen inte vill följa riksdagsbeslutet. Man fär ju höra att föräldrar tvingas ha sina barn på daghem - en ofattbar cynism mol alla dem som inget högre önskar än atl fä en daghemsplats.

Socialministern säger i sill svar att ingenting hänt sedan han för ungefär tvä veckor sedan svarade på Birgitta Dahls fråga. Men det är en politisk realitet all moderaternas partisekreterare har varit ute och talat och all man från samma parti har skickat ut elt pressmeddelande där man säger all ell minskat daghemsbyggande skulle göra all familjepolitiken kunde leva upp till löftet i regeringsförklaringen atl främja såväl valfrihet som jämställdhet. Hur kommenterar socialministern del här? Hur skall vi tolka regeringsdeklarationen? Kan jämställdhet förenas med ell minskat daghemsbyggande?

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag ber atl fä tacka socialministern för svaret.

Det skulle i dag behövas 450 000 daghemsplatser. Sä många barn har nämligen mammor som förvärvsarbetar eller studerar. Men egentligen behövs det 800 000 platser, för så mänga barn finns det i förskoleåldern.

165

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

och alla de barnen har etl individuellt, särskilt behov av bra barnomsorg för sin egen utvecklings skull.

Del finns i dag omkring 80 000 platser i daghem.

De borgerliga partierna ute i kommunerna har länge, av ideologiska skäl, bromsat utvecklingen när det gäller alt tillgodose kvinnornas och barnens behov av daghem.

För kvinnan är tillgång lill daghemsplatser nödvändig, om hennes sociala och ekonomiska frigörelse skall kunna bli verklighet, och barnen behöver daghem för sin egen skull.

När nu del starkaste av regeringens partier, moderaterna, t. o. m. försöker bromsa den myckel minimala utbyggnaden av 100 000 daghemsplatser på fem år - som skulle ge 21 % av barnen daghemsplats, trots atl behovet i dag ligger på över 50 % - så isar del till i blodet. Men egentligen borde man inte bli vare sig upprörd eller förvånad över moderaternas motstånd mot atl ge barnen en god omsorg. I alla tider har moderaterna motsatt sig della. Någon gäng måsle ju den borgerliga bockfoten slicka fram ordentligt. Del kostar för mycket, säger moderaterna, och därför vill de rusta ner på barnomsorgens område. Det är på tiden, herr talman, alt inse all barn måste få kosta. Och rusta ner skall man göra på andra områden. Atl få fram de 100 000 nya daghemsplalserna kostar lika myckel som 100 Viggenplan.

Regeringen vill i stället satsa pä vårdnadsbidrag. Hur de kommer alt se ul vet ingen ännu, men om moderaternas förslag lill värdnadsbidrag går igenom i regeringen skall kvinnans arbete i hemmet värderas lill 27 kr. per dag innan skatten är dragen. Det är så moderaterna värderar kvinnans arbete i hemmet. Del kallas borgerlig valfrihet och borgerlig jämställdhet.

När kvinnor tvingas vara hemma jusl på grund av daghemsbrisl skall de ha arbetslöshetsunderstöd - inga "snuspengar", som moderaterna vill.

Man kan inte få någon valfrihet eller jämställdhet innan barnomsorgen är utbyggd så att alla barn som vill och behöver del får en daghemsplals.

Herr talman! Jag undrade om moderaternas infiytande i regeringen var så stort atl den i och för sig helt otillräckliga utbyggnaden av de 100 000 daghemsplalserna nu inle skulle bli av. Svaret är atl den helt otillräckliga utbyggnadsplanen skall följas. Jag vill därför ställa några frågor:

1.    Kan centerpartiet lova alt inte daglinga i den här frågan? Mänga människor har ju i färskt minne centerns svek när det gäller kärnkraften.

2.    Även om regeringen har för avsikt all fullfölja planen, vilka garantier har föräldrar och barn för att kommunerna i sin lur bygger ut barnomsorgen?

3.    Är det inte på liden atl regering och riksdag tar ansvar för utbyggnaden och lagstiftar i den här frågan?

166

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Då fru Bernslröm inte har tillfälle atl vara här i kväll, ber jag att på hennes vägnar få lacka för svaret. Jag föreställer mig au hon skulle bli, om inte fullständigt nöjd, så ändå relativt nöjd, framför allt med det kategoriska tonfallet i socialministerns försäkran att regeringen står fast vid regeringsförklaringens löfte när del gäller utbyggnaden av barntillsynen.

Del visar ju alt herr Tobissons uttalande inte spelar någon större roll. Herr Tobisson har bara fyllt den funktion han rimligen har, liksom andra partisekreterare, alt visa sitt partis rätta ansikte. Men det har inte särskilt mycket med regeringspolitik att göra, vare sig under denna regering eller under den förra, när partisekreterare går ul med yttranden på det sätt som herr Tobisson har gjort.

Nej, problemet när del gäller utbyggnaden av barntillsynen är san-neriigen inte förfiugna uttalanden av herr Tobisson, ulan det är kommunernas utbyggnadsplaner. Då vill jag gärna anknyta lill en skrivelse som jämslälldhetsdelegalionen lämnade lill socialministern häromdagen. Där påpekar man att del är ganska vanligt all de planer som de sociala centralnämnderna har gjort upp bantas ned när de kommer till kommunfullmäktige. Del gäller barnlillsynsplanerna över lag. Man har särskilt räknat pä fritidshemmen och kommit fram till atl för de närmaste två åren planeras igångsättning av ca 17 000 platser, för de följande tre åren ca 14 000 platser. Det skulle innebära atl man kom väldigt långt under de 50 000 platser i fritidshem som överenskommelsen med Kommunförbundet hade som målsättning och som riksdagen också har beslutat om. Om det blir på det sättet, så är det synnerligen allvarligt, för brislen pä fritidshem är om möjligt ännu mer besvärande än bristen på daghem.

Jag vill därför gärna rikta en fråga till socialministern i anslutning till jämställdhetskommitiéns skrivelse, där man kräver att åtgärder nu vidtas. Vid den överläggning som ägt rum med representanter för Kommunförbundet har man kommit fram lill atl ingenting talar för all inte utgångspunkten skall vara atl målsättningen skall uppfyllas. Del är självklart, och det är utmärkt. Men har man där också markerat att man är beredd att vidta ålgärder för all dessa löfien skall bli konkreta handlingar?

Det är sannerligen delta som är problemet och icke vad personer utanför regeringen försöker säga i sitt partis namn. Det är inte regeringspolitik, det är någonting som vi inte behöver la upp lid med, om vi är verkligt seriöst intresserade av atl se lill att barnen får den trygghet de har rätt till.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Del är rätt märkligt att en sä stor grupp ur oppositionen får stora skälvan när en enskild ledamot i ett parti går ut och håller etl tal som inte är förankrat i regeringen.

Herr Peterson i Nacka, fru Leijon och även fru Dahl ondgjorde sig

167

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

över att jag svarat pä frågor som är ställda lill herrar Bohman och Ahlmark. 1 varie fall borde herr Peterson och fru Leijon känna till alt del är de föredragande statsråden som besvarar de frågor som hör samman med deras ämnesområden. Del är ju ingen ny princip, utan den har gällt tidigare. Del får, fru Leijon och herr Peterson, även f d. statsråd finna sig i - del vill jag ha sagt.

För att sedan böria med fru Dahl så håller hon samma anförande och har samma ordval som för någon vecka sedan. Det är katastrof, del är splittring, och del är handlingsförlamning. Fru Dahl har inle under den här tiden på något sätt haft förmåga att förnya sill sätt alt uttrycka sig.

För länge sedan, säger fru Dahl, borde regeringen ha lagil iniiiaiiv lill diskussioner med kommunerna. För länge sedan, fru Dahl, var del en annan regering. Då borde del ha varit den gamla regeringen som tagit initiativet.

Vi tog kontakter, fru Dahl, ganska snart efter det all vi fått besked om situationen. Kommunförbundet ansåg då att vi borde vänta en liten lid med överläggningar.

Min repliktid är nu slut, sä jag ber all få återkomma lill diskussionen med fru Dahl.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Tidigare i dag frågade jag arbetsmarknadsministern vad del var för mening med atl föra jämslälldhelsfrågorna frän statsrådsberedningen till arbetsmarknadsdepartementet. Jag fick inget svar då. Socialministerns svar nu visar all del bara var fråga om en titel.

Socialministern svarade inle pä de frågor vi ställde tidigare. Inte heller på min fråga om hur man skall tolka regeringsdeklarationen. Skall man tolka den pä del sättet som moderaterna gör i sitt pressmeddelande, nämligen all valfrihet och jämställdhet i familjepolitiken bäst främjas om man inte bygger 100 000 nya daghemsplatser?

Herr socialminister, hur skall man kunna tro atl kommunerna verkligen kommer all göra allt för att uppfylla överenskommelsen mellan den socialdemokratiska regeringen och Kommunförbundet när etl av regeringspartierna går ut och agerar på del här sättet?

168

Fru DAHL (s);

Herr talman! Får jag först konstalera att om del är den sortens sling-erbullar som herr Gahrton gav prov på här i dag som han också tänker visa när det gäller IDB och när det gäller södra Afrika, så kan vi nog säga adjö till chanserna all få stöd för progressiva beslut i de frågorna. Jag tror också alt vi fär göra del när det gäller familjepolitiken.

Sedan är del så, herr socialminister, alt man tvingas upprepa samma frågor därför atl man inle får svar. Man tvingas tjata om samma saker därför att herrGustavsson och den borgerliga regeringen ingenting åstadkommer. Det gör man med bedrövelse.

Men för att förnya mig har jag faktiskt haft direkta kontakter med Kommunförbundet för att ta reda på vad som förevarit och har fått den här beskrivningen.

I höstas skrev Kommunförbundet och begärde en förlängning av anordningsbidraget. I anledning av della fick man kontakt med regeringen och besked om att detla skulle förlängas. Några ytterligare diskussioner ägde inle rum. Därefter har, den 16 mars, en diskussion - inga överläggningar eller förhandlingar - ägt rum och vid den har de här frågorna inle varit föremål för debatt. Kommunförbundet har lagil upp sina ekonomiska problem i samband med att produktionskostnaderna ökat och sina kredilsvårigheier.

Men några initiativ från regeringens sida av den typ vi efterlyste har icke ägt rum, inte heller några regelrätta överläggningar eller förhandlingar.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Hen PETERSON i Nacka (s);

Herr talman! Mina frågor hade en ekonomisk grund, herr Gustavsson. Jag är medveten om den praxis som den gamla regeringen utvecklade, alt del statsråd svarar som har ansvarsområdet enligt fastställd ärendefördelning. Men jag visste inle att herr Gustavsson handlade ekonomiska frågor i regeringen.

Moderaternas attack mol barnomsorgen visar en skrämmande brist på insikter i dagens samhälle. Jag undrar om inte socialministern någon gång har mött föräldrar som varit oroliga när del gällt barnomsorgsfrä-gorna. Kan socialministern verkligen inte förslå att hundratusentals människor känner sig oroade när ell av regeringspartierna och då del starkaste angriper den sociala tryggheten? När vart och ett av regeringspartierna kommer med olika besked i t. ex. frågan om barnomsorgen? Kan verkligen inte socialministern ana atl tiotusentals barnfamiljer i delta land känner en djup oro när barnomsorgen attackeras på ett sådant sätt av moderaterna?

Jag hoppas verkligen inte, herr Gustavsson, all ni och herr Bohman förenas på ytterligare etl sätt, nämligen all ni inle svarar på frågor. Jag ställde i mitt första inlägg en del frågor som ändå ligger på det sociala området. Det gällde vilka sociala reformer som exempelvis statsministern hade i tankarna när han för fjorton dagar sedan talade om etl långsammare genomförande av reformer. Var det så märkvärdigt all ställa denna fråga, när herr Fälldins och herr Tobissons yttranden kom direkt efter Harpsundsöverläggningen om ekonomin? Därför upprepar jag de frågor som jag ställde:

Vilka sociala reformer har regeringen haft i tankarna när man talat om reformer som skall senareläggas? Är det barnomsorgen? Om det inte är barnomsorgen, är det dä barnbidragshöjningen? Eller vilka sociala reformer är det? Det är ändå en angelägenhet alt svara på den frågan.

12 Riksdagens protokoll 1976/77:94-95

169

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Socialministern lyckades i sill senaste inlägg tala utan att nämna vare sig barn, föräldrar eller daghem. Del är många tusentals familjer i värt land som inle vet hur de skall klara barnomsorgen nästa vecka, nästa månad. Det aren ständigt pinande oro, nervositet, otrygghet, slitning mellan olika miljöer för barnen. Del måste vara en absolut förstahandsfråga för oss atl lösa detta problem.

Vad gör då regeringskoalitionen några månader efter regeringsdeklarationen? Jo, det första reformområde som regeringspartiet moderata samlingspartiet väljer att attackera och gä till principiellt angrepp mot är just barnomsorgen. Socialministern slingrar sig och vill tydligen inte svara. Jag ställer därför den konkreta frågan: Tar socialministern avstånd från de värderingar som moderaternas partisekreterare Lars Tobisson uttryckte i det väl planerade utspel som han gjorde för någon vecka sedan?

Socialministern har heller inle svarat på frågorna om överläggningarna med Kommunförbundet. Den 1 mars sade socialministern enligt riksdagens protokoll att inom fjorton dagar skulle man ha överläggningar med Kommunförbundet om vilka ålgärder regeringen gemensamt med Kommunförbundet skulle vidta. De fjorton dagarna har nu gått. Socialministern talar i dag i sitt svar över huvud taget inte om en enda av de åtgärder som han den 1 mars här i kammaren lovade alt han skulle ge besked om inom fjorton dagar.

Socialministern vet mycket väl genom del material som sedan förra året är offentligt vilka kommuner som 1980 inle kommer atl ha klarat programmet, om inte regeringen nu tar upp överläggningar med dem. Är socialministern beredd att under våren ta upp överläggningar med de kommunerna? Vi vet vilka de är.

170

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga ehuru jag är pessimistisk beträffande möjligheten atl jag fär svar på den.

Med vilken kraft skall herr Gustavsson verka för utbyggnaden, som del står om i svaret? Man kan konstatera atl den planerade utbyggnaden med 100 000 daghemsplatser skulle ge 180 000 platser om fem är, och vi vet alt del i dag behövs 450 000 platser. Detta är alltså en helt otillräcklig utbyggnad. Efiersom del står i svaret atl "alla barn i förskoleåldern med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar" skall beredas plats pä daghem, stämmer det inte - det räcker inte med 180 000 platser om fem år, när vi behöver 450 000 platser i dag.

Sedan säger socialministern själv atl servicenivån och utbyggnadstakten blir beroende av om del är praktiskt möjligl i kommunerna all förverkliga utbyggnaden. Byggnadsfrågor och personalfrågor lägger hinder i vägen, säger socialministern. Man kan tillägga atl även ekonomin är elt hinder i vägen.

Jag kan tala om för socialministern vilka tre vägar man kan gå för att garantera utbyggnaden. Jag skulle vilja att socialministern kommen-

terade della något och talade om ifall han är beredd alt vidta de tre åtgärderna, när han nu talar om kraft i samband med detta mycket futtiga svar. För det första måsle man kräva en lagstifining för att garantera utbyggnaden. För det andra måste man ge kommunerna en ekonomisk garanti, och staten måsle ta över hela kostnaden för barnomsorgen. För det tredje måste man för att garantera kvaliteten hos barnomsorgen krafiigt öka utbildningen av förskollärare.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag har ell bestämt minne av att tre partier var överens om en utbyggnadsplan: socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet. Jag begriper inte hur man kan tro alt den samstämdheten mellan dessa tre partier pä något sätt kan rubbas av alt elt fjärde parti i regeringsdeklarationen har slutit upp bakom samma överenskommelse - regeringsledamöterna från det partiet har inte på något sätt tagit avstånd frän den överenskommelsen - bara därför att en förflugen partisekreterare, efterliknande etl ännu större partis sekreterare, har gäll ul och viftat med sitt partis innersta tankar.

Jag ser det socialdemokratiska agerandet här som en förolämpning mot Sveriges barnfamiljer - att prata om en moderat partisekreterare när del gäller de svenska barnens trygghet är en förolämpning mot Sveriges barn och föräldrar, särskilt som ni själva inte har etl enda förslag om vad man skulle göra i stället. Ni har inga krav på lagstiftning - del har vpk, som här alltså har någonting konkret att komma med, även om del är orealistiskt..Socialdemokraterna, som här uppträtt i långa rader, har ingenting konkret att komma med, men de försöker ge det intrycket. Jag tycker atl det är en ganska låg form av debatt.

Jag skulle vilja uppmana socialministern att använda de tvä enda minuter som han enligt riksdagsordningen har till sitt förfogande inte till att försöka gå i polemik mot den sortens debattörer ulan i stället till alt ta fasta pä de frågor som jämslälldhetsdelegalionen häromdagen ställde och berätta litet mer för oss om vilka konkreta åtgärder man kan vänta sig från kommunerna för alt de skall leva upp till sin del av den här överenskommelsen.

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr talman! Tyvärr, herr Gahrton, har jag bara en minut på mig för alt svara.

Om herr Hellström läser milt svar, så får han svar på de frågor han siälli.

Herr Pelerson i Nacka frågade om jag inte mött oroliga föräldrar. Jo, det har jag gjort. Men av fru Dahls och herr Petersons inlägg verkar del som om ni mött föräldrar som varit oroliga för barnomsorgen först sedan den nya regeringen trädde till. Ni har med den diskussion ni här fört erkänt att ni lämnat efter er ett samhälle med oerhört stora brister, som vi skall försöka rätta till.

171

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

Del är helt felaktiga uppgifter som fru Dahl lämnar här i kammaren. Vi hade kontakter med Kommunförbundet före jul, och vi har haft överläggningar med Kommunförbundels ordförande och dess verkställande direktör. Vi har med dem diskuterat utbyggnadstakten, ekonomin och personalfrågorna. Dessa överläggningar skall fortsätta, och om fru Dahl vill forska vidare i vad som har förekommit, kan fru Dahl söka efter elt brev somjag personligen har fått frän Kommunförbundels ordförande Inge Hörlén. Jag rekommenderar fru Dahl att göra detta.

Sedan vill jag bara påpeka att under 1976 och 1977 har igångsatts flera daghemsplatser än som var överenskommet. Jag vill än en gång göra detta konstaterande.

172

Fru DAHL (s):

Herr talman! Herr Gahrton, som tillhör etl parti som beflnner sig i regeringsställning tillsammans med moderaterna, skall kanske tala tyst om vilka som bidrar till den utveckling som följde efter den nya regeringens tillträde. Vad som skett är ju att ansträngningarna att förbättra barns levnadsvillkor har starkt försvårats. Del är betecknande att herr Ahlmarks jämslälldhetsdelegalion - eller om det var jämställdheiskommittén - inte går lill aktion förrän ett halvår efter del alt löntagarorganisationerna slagit larm om situationen ute i kommunerna. De organ som tidigare var pådrivande och som jag trodde fortfarande hade till uppgift all vara pådrivande väntade alltså ell halvår.

Herr talman! De uppgifter om arten av de överläggningar som förevarit mellan regeringen och Kommunförbundet som jag refererade förut i dag fick jag av Kommunförbundets ordförande personligen i morse. Här står ord mot ord. Han har bekräftat för mig på upprepade frågor att några initiativ, krav eller förslag från regeringen inte har kommit. Kommunförbundet har framfört redovisningar och krav pä vad som erfordras för alt detta program skall kunna fullföljas. Några regelrätta förhandlingar har det inte varit fråga om. Man har endast fört samtal.

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Läs svaret, säger socialministern. Men i delta svar finns inte en enda konkret åtgärd angiven som ett resultat av socialministerns överläggningar med Kommunförbundet. Min fråga måsle bli: Hur stort skall gapet bli mellan kommunernas planer och riksdagens beslut innan socialministern finner del lämpligt all la till konkreta åtgärder? Ingen sådan åtgärd finns redovisad här.

Jag kan lova en sak, herr Gahrton: Del är inget fel på socialdemokratins innersta tankar. Var övertygad om det! Del är inte heller något fel på våra konkreta förslag beträffande barnomsorgen. Stöd dem gärna när barnomsorgen skall upp till beslul här i riksdagen om någon månad.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Det skall byggas 100 000 nya daghemsplatser enligt beslutet i riksdagen. Men enligt de uppgifter som vi har fått under den senaste liden kommer kommunerna inte att klara denna utbyggnad. Socialministern råder oss att läsa i svaret, men där står faktiskt inle mycket, framför allt inle hur man skall garantera en utbyggnad. Nu har jag för socialministern angivit några tänkbara ålgärder, och jag hoppas att han har lyssnat; lagstiftning, ekonomiska stödåtgärder samt utbildning av förskollärare för all garantera en bra barnomsorg.

Det är riktigt att socialdemokraterna faktiskt har haft 44 år på sig att klara utbyggnaden av barnomsorgen. De har lämnat efter sig del förhållandet att bara 8 96 av förskolebarnen får plats pä daghem, medan 50 96 skulle behöva plats. Jag tycker att socialdemokraterna inte har speciellt mycket att yvas över.

Det är också sant atl socialdemokraterna här i kammaren inte har lämnat några som helst förslag på hur utbyggnaden skall kunna garanteras och hur den skall kunna förverkligas. Del har dock vi från vänsterpartiet kommunisterna gjort i dag och i tidigare väckta motioner.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Fru LEIJON (s);

Herr talman! Socialministern har kort tid pä sig för replikerna, men han hade själv kunnat välja en annan form för debatten som givit honom längre tid.

Herr Gustavsson sade att vi tycks ha mött oroliga föräldrar först efter regeringsskifiet. Men har socialministern glömt bort att det finns en överenskommelse som träffades mellan den socialdemokratiska regeringen och Kommunförbundet om att bygga under en femårsperiod 100 000 daghemsplalser och 50 000 fritidshemsplatser? När den överenskommelsen träffades, var den gamla jämställdhetsdelegationen med hela tiden i överläggningarna, liksom vi var med i regeringens förberedelsearbete. Den nya jämställdhetskommitiéns borgerliga ordförande har fält uppvakta socialministern, som dessutom tydligen hade väldigt kort tid för den uppvaktningen.

Jag upprepar min fråga som jag nu har ställt fiera gånger och ännu inte fått svar pä; Hur skall man tolka regeringsdeklarationen? Kan jämställdhet mellan män och kvinnor förenas med en sänkt ambition när det gäller daghemsulbyggnaden?

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag känner mig djupt rörd när fru Dahl sörier på mina vägnar över att jag tillhör elt parti som medverkar i en regering där del finns moderater också.

Jag vågar ingå ett vad med fru Dahl och herr Hellström och vem som vill anta det, att om denna regering, med moderater, får sitta i fem år sä kommer den regeringen under dessa fem år att ha byggt och administrerat fler daghem än vad den socialdemokratiska regeringen gjor-

173

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

de under 44 år. Det är ell anbud till ett vad.

Fru Dahl var ett tag ute i en marginal som ligger rält långt ifrån det
ämne vi diskuterar här. Hon talade om den beryktade banken IDB och
antydde att jag skulle slingra mig i fråga om den. Gå till kammarkansliet,
fru Dahl, och titta efter där, så finner ni en motion med milt namn
som gäller IDB-frägan. I milt parti har vi möjlighet alt agera när vi tror
på en sak. Men fru Dahls mest beryktade insats här i kammaren var
när hon under partipiskan röstade emot sin egen motion om en tioårsplan
för utbyggnad av barnomsorgen.                '

Hen PETERSON i Nacka (s):

Herr talman! Nu kan socialministern snart säga; Gud bevare mig för mina vänner! Han har hamnat inte bar i herr Bohmans sällskap ulan också i herr Gahrtons.

Lusten till vadhållning tycks-ha smittat av sig - det verkar vara ell resultat av den borgerliga regeringssamverkan.

Jag kan inle se, herr socialminister, att herrar Fälldins och Tobissons yttranden skulle vara olycksfall. Självfallet måste del ligga någonting bakom, och det är ekonomiska skäl. Regeringens ekonomiska politik har fört oss dithän alt man nu äventyrar den sociala tryggheten. Detla styrks av budgetdeparlemenlels budskap till de andra departementen alt de skall ompröva pågående verksamheter inom den offentliga sektorn.

Frågan är: Vad ämnar regeringen göra åt den vikande tendensen i utbyggnaden av barnomsorgen? Ni har ansvaret för delta. Kom ihåg, herr Gustavsson, att under den tid vi satt i regeringen klarade vi vår del av utbyggnadsprogrammel. Vår del av programmet är klar. Nu är det herr Gustavsson och den borgerliga regeringen som skall klara andra halvåret 1977 samt åren 1978 och 1979. Vad vill ni vidta för åtgärder för alt klara del? Om ni inle gör någonting kommer landets barnfamiljer i kläm.

Försök inte atl skylla ifrån er på socialdemokratin. Vi har klarat vår del av utbyggnadsprogrammel. Nu ligger frågan på ert bord.

174

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Herr Hellström frågade mig om jag tar avstånd frän herr Tobissons uttalande. Jag hänvisade till vad jag har sagt i frågesvaret. Läs del, och herr Hellström får svar på frågan!

Den överenskommelse som träffades mellan regeringen och Kommunförbundet följdes upp i riksdagen. Det stod en enhällig riksdag bakom. Delta går inte att bortförklara, fru Leijon.

Vi har klart givit uttryck för all utbyggnadsprogrammet skall hålla. Det är en myckel viktig del i strävandena all uppnå jämställdhet. Vid sidan om alt skapa sysselsättning är det också nödvändigt att bygga ut för barnomsorgen. Atl minska på en av riksdagen beslutad utbyggnad av daghem och fritidshem är inle förenligt - del vill jag understryka, fru Leijon - med del arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män

som är en självklar utgångspunkt för regeringens polilik och som också har kommit till uttryck i regeringsförklaringen.

Men jag är medveten om all ifall jag säger detla lill er här som har ställt frågor och upprepar det tio gånger, sä kommer ni ändå att säga atl vi inte vill bygga ut daghemmen i enlighet med överenskommelsen.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag konstaterar alt herr Gahrton gjorde en s. k. dub-belgardering. Del är klarl all vadet är totalt riskfritt när förutsättningen för det är att den borgeriiga regeringen skall sitta i fem år.

Men för att återvända lill del som är del verkligt allvarliga ämnet för kvällen, nämligen barnens uppväxtvillkor, måste jag säga följande: Vi har en regering som lånar miljarder utomlands för alt leva upp dem men inte låter någonting gä till barnfamiljerna. Vi har en regering som låter miljarderna rulla för att centern skall kunna daglinga med sina löften i kärnkraflsfrågan. Denna regerings företrädare går ul och hotar med alt det skall sparas in pä sociala reformer och i synnerhet barnstugeutbyggnad, medan miljarderna får rulla för andra saker. Detta tycker vi och alla andra, inle minst barnfamiljerna, är oroande.

Jag vill ha ell klart besked här i dag från Rune Gustavsson: Garantera att det inte blir barnfamiljerna som får betala för alla miljarder som ni slösar på utlandslån och icke utnyttjad kärnkraft!

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om ulbyggnadspro-

grammelför

barnomsorgen

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talrhan! Jag skall inte göra herr Gahrton otjänsten all anta vadet. Det är nämligen på det viset all daghem här i Sverige inle administreras av vare sig borgerliga eller socialdemokratiska regeringar utan av kommunerna.

Socialministern svarar inte pä den fråga som jag tycker är den mest akuta här i kväll, förutom del moderata partiels uttalande: Varför vill inte socialministern gå lill överläggningar med de kommuner som vi i dag vet inte kommer att klara sin andel av programmet om de inle gör dramatiska omläggningar av planeringen? Kan socialministern med gott samvete se på de planeringssiffror som är offentliga och som vi bägge känner till utan att la kontakt med de kommunerna?

Detta är också ell svar till dem som säger alt det inle föreligger några konkreta förslag från socialdemokraterna. Om vi varit i regeringsställning hade det varit en självklarhet all vi tagit kontakt med de kommuner som släpar efter, drivit på Kommunförbundet och diskuterat konkreta åtgärder samt tvingande lagstiftning utöver den vi har i dag som en ytterligare möjlighet, om inle överläggningarna med kommunerna räcker till.

175

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Fru LEIJON (s);

Herr talman! Jag vet all vi har elt riksdagsbeslut om barnomsorgsutbyggnaden och alt centerpartiet röstade för det. Men jag argumenterade emot att socialministern gjorde gällande att vi inte skulle ha varit intresserade av den här frågan när vi själva salt i regeringen.

Det är bra alt socialministern säger att det inte är förenligt med jämställdhetsarbelel all minska daghemsutbyggnaden. Del är bara synd atl inte alla partier i regeringen har samma uppfattning. Men vad vill då socialministern göra för att verkligen se lill att vi kan gä vidare i jämställdhetsarbelel och tillförsäkra alla barn en trygg omsorg?

Den tidigare socialministern sade här i riksdagen att om det visar sig alt överenskommelsen inte fungerar med frivilligheten som grund, ja, då mäste vi överväga andra medel, då måsle vi också överväga lagstiftning. Är den nuvarande socialministern beredd att säga alt han också vill överväga den saken?

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag vill anknyta till debatten om ekonomi litet grand.

Herr Rune Gustavsson! Att bygga 50 000 daghemsplatser kostar ungefär 1,6 miljarder. Det svenska försvaret kostar för nästa budgetär 17 miljarder. Kostnaderna för att bygga ett enda Viggenplan motsvarar kostnaderna för nära 900 barnslugeplatser. Jag vill fråga: Är detta en rimlig prioritering av resurserna? Är det en rimlig resursfördelning i det svenska samhället? Är det inte på liden alt vi satsar resruser där de behövs och där de är nödvändiga - t. ex. på barnomsorgen som här intar en framskjuten plats? Borde inle kommunerna, herr Gustavsson, kunna få någon enda miljard genom en omfördelning av resurserna från de 17 miljarder kronor som försvaret fält för nästa budgetär?

176

Hen PETERSON i Nacka (s);

Herr talman! Huvudfrågan är ju: Vad ämnar regeringen göra ål den vikande tendensen i utbyggnaden av barnomsorgen? Regeringen mäste här reagera och komma med förslag till lösningar. Gör man inte det, herr Gustavsson, så välkomnar ju socialministern i realiteten herr Tobissons och moderaternas önskemål. För att socialministern skall bli trodd i sina avståndstaganden från herr Tobissons uttalanden måsle regeringen snart komma med förslag om hur man skall klara utbyggnaden för andra halvåret 1977 och för åren 1978 och 1979. 100 000-programmel är för socialdemokratin endast ett delmål. Vi kommer att göra allt för att driva på regeringen så att daghemsulbyggnaden fullföljs och så au också kvaliteten inom barnomsorgen förbättras.

Jag tvingas säga ännu en sak, herr talman. Det är alt herr Gustavsson och herr Bohman förenas på ytterligare en punkt, nämligen all man inte svarar på väsentliga frågor. Visserligen har herr Gustavsson genom sitt val av debailuppläggning haft ont om tid, men de väsentliga frågorna kvarstår likväl obesvarade från herr Gustavssons sida.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Herr Petersons i Nacka sätt att argumentera är högst anmärkningsvärt. Det är inle jag som lägger upp debatten, herr Pelerson, utan jag följer den debaltordning som riksdagen har fastställt. Del borde herr Peterson veta.

Så till herr Hellström. Det var den gamla regeringen som träffade överenskommelsen, inle med enskilda kommuner utan med Kommunförbundet. Det innebär att vi har haft och kommer alt ha våra överläggningar med Kommunförbundet. Det är också Kommunförbundet som sedan går vidare i det här arbetet.

Sedan vill jag säga till samtliga som deltar i denna debatt att vi när det gäller igångsättningen ligger ca 3 000 platser över den plan som riksdagen har antagit. Jag lycker all det finns anledning att lugna sig litet och all vara mindre kritisk i påståendena i det här fallet.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Hen HELLSTRÖM ,(s);

Herr talman! Av socialministerns senaste yttrande får jag intrycket atl han helt har missat poängen med den lagstiftning som riksdagen under stor enighet har byggt upp, nämligen lagen om barnomsorg och förskoleplanerna. Förskoleplanerna har den konstruktionen att varie kommun skall tvingas lill en politisk redovisning av hela behovet, så att regeringen därigenom får elt grepp om hur läget är i olika delar av landet och så att aktiva ålgärder - kanske både stimulerande och tvingande - kan sällas in.

Nu är herr Gustavsson tillbaka i den inställning han hade i de tidningsuttalanden där han sade alt efiersom det finns en uppgörelse med Kommunförbundet skall man inte behöva komma med några pekpinnar till kommunerna. Herr Gustavsson kryper åter bakom Kommunförbundet. Detta är elt myckel dåligt besked från regeringen, som har huvudansvaret, till de tusentals barnfamiljer som i dag inte har sin barnomsorg löst. Del är mycket illavarslande för dessa människor.

Fru DAHL (s):

Herr talman! 1 svaret står det; "Regeringen kommer med kraft atl verka för att den av riksdagen fastlagda målsättningen för utbyggnaden inom den närmaste tioårsperioden uppfylls." Socialministern, som har ansvaret för dessa frågor, har här ägnat alla sina krafter åt bortförklaringar och försökt slingra sig ifrån ansvaret. Om regeringen och herr Gustavsson hade varit intresserade, så skulle socialministern ha fört ivriga diskussioner med Kommunförbundet och enskilda kommuner för att driva på utvecklingen i stället för att skylla ifrån sig. Då skulle herr Gustavsson ha tagit den chans som han här har fått flera gånger och genom etl auktoritativt uttalande i samband med svar på en fråga från en ledamot i kammaren ha uppmanat kommunerna atl snabba på utbyggnaden. Sådana chanser brukade den gamla regeringens ledamöter alllid ta, när de fick frågor från kammarens ledamöter.

177

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen

Jag måste därför slutligen ställa frågan: Varför vägrar herr Gustavsson så envist att utnyttja den möjligheten?

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Moderaterna har gått ut och oroat barnfamiljerna. Kan inte herr Gustavsson nu försöka stilla den oron? Kan vi inle fä elt konkret besked om pä vilket sätt herr Gustavsson kommer att med kraft hävda regeringens ståndpunkt? Socialministerns senaste inlägg gjorde tyvärr ett myckel beklämmande intryck. Han talade om alt vi nu ligger över planen. Men här är det ju, som herr Hellström sade, fråga om atl skaffa oss instrument för all se längre framöver i planeringen. Det visar sig ju att här är det ett stort gap mellan den utbyggnad vi behöver, och som riksdagen har fattat beslul om, och den som faktiskt planeras ute i kommunerna.

Om den träffade överenskommelsen inte är tillräcklig, är herr Gustavsson då beredd la lill kraftfulla åtgärder och lägga fram förslag pä en lagstifining?

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag vill inte gärna gräla på socialministern. Del har blivit litet väl grälsjukl här i kammaren i kväll. Men jag skulle gärna vilja ha svar på någon enda fråga som jag har ställt. Det har över huvud laget varit mycket dåligt med svaren på frågorna i denna debatt.

Hur är det egentligen, lar socialministern avstånd frän moderaternas utspel i denna fråga? Det är ju bevisligen sä atl herr Tobisson förklarade atl ett sätt att förverkliga regeringsdeklarationen är att inte bygga ut barnomsorgen. Det var hans sätt alt förverkliga strävandena mol valfrihet och jämställdhet. Tar socialministern avstånd från det uttalandet? Den frågan har vi inte fått något klart svar på här.

Och varför talar inte socialministern om någon enda konkret åtgärd, när han talar om atl man med kraft skall driva på utbyggnaden av barnomsorgen? Talar man om kraft i sammanhanget, sä är del väl naturligt att också ange några åtgärder för alt den kraften skall avsätta konkreta resultat! Jag vill gärna här i kammaren höra något om de åtgärderna.

178

Hen PETERSON i Nacka (s):

Herr talman! Jag begärde ordet för att göra ett påpekande när del gäller vad herr Gustavsson sade om debattordningen. Jag förmodar alt herr talmannen i och för sig kunde ha upplyst socialministern om följande, ifall herr Gustavsson nu inte vet om del.

Herr Gustavsson har vall all också ta hand om herr Ahlmarks och herr Bohmans frågor - inle svara på dem, men ta hand om dem. Om herr Gustavsson i stället hade vall att ta fråga för fråga, eller om regeringen hade valt att låta herr Ahlmark och herr Bohman svara, så hade det också blivit mera lid för herr Gustavsson.

Nu har socialministern inte svarat på de väsentliga frågorna, inte ens

pä dem som hör lill hans eget ämbetsområde, t. ex. frågan om barnbidragen. Men kan inte herr Gustavsson nu till slut lätta litet på förläten? Jag kan inte tänka mig atl herr Bohman har förbjudit honom att göra det. Tillhör exempelvis barnbidragshöjningen de reformer som man skall skjuta upp med hänsyn till att regeringens ekonomiska politik har försalt regeringen i den situationen att det inte finns några pengar kvar?

En slutsats av kvällens debatt i kammaren är, herr talman, atl skall frågan om barnomsorgen bli löst, så skall Sveriges barnfamiljer icke lita till regeringen, utan dä skall de ty sig till socialdemokratin.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsorgen

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Försök, herr Peterson i Nacka, så här sex månader efter valet alt komma över alt ni inte längre sitter i regeringen!

Jag måste säga att del här är en underlig debatt. Öm jag svarar aldrig så mänga gånger på frågor, verkar del ändå som om de ärade debattörerna är så fixerade vid vad de hade tänkt all säga när de gick hit atl de varken läser vad som står i interpellationssvaret eller hör på de svar jag ger.

Beträffande diskussioner med Kommunförbundet vill jag säga atl vi har haft en överläggning. Om del kallas förhandling eller överiäggning spelar mindre roll - vi har diskuterat situationen. Därvid har jag, liksom jag tidigare gjort i riksdagen, uttryckt oro över all det ser ut som om utbyggnadsplanerna inle skulle kunna hållas. Jag har då tagit upp en diskussion om dessa frågor. Jag vet själv vad jag berör, och mina medarbetare har deltagit och kan lämna ytterligare uppgifter, om fru Dahl önskar sådana. Delvis har jag blivit lugnad av förbundets ledning, som har den bestämda uppfattningen alt de nya förskoleplaner som skall utarbetas nu i år kommer att visa en avsevärt högre utbyggnadstakt än den som redovisas i del underlag som vi hittills använt i diskussionen.

Hen PETERSON i Nacka (s):

Herr talman! Inte behöver herr Gustavsson upplysa oss om alt del blivit regeringsskifte. Det märks och hörs varie dag tillräckligt utan alt herr Gustavsson behöver göra något påpekande.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Ja, herr Gustavsson, jag vill ha uppgifter om vad som har sagts vid överläggningarna med Kommunförbundet. Del är ju det vi har frågat om hela kvällen men inte fått något svar på.

Om man säger all man med kraft skall verka för en utbyggnad, räcker det ju inte att uttrycka oro och tala om sådani som redan är känt. Man måste ju komma lill en överiäggning och ha någonting att bjuda, ha någonting att föreslå, man måsle vara konstruktiv. Herr Gustavsson har inte redovisat någonting sådant och inte heller sagt vad han föreslagit Kommunförbundet vid överläggningarna. Kommunförbundets representant säger att det vid samtalet inle kom några förslag frän regeringens sida.

179

Nr 95

Torsdagen den 24 mars l977

Om utbyggnadsprogrammel för barnomsoigen

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Som jag förut sagt diskuterade vi de planer och det siffermaterial som fanns. Vi diskuterade den ekonomiska situationen och personalsituationen och konstaterade, att efiersom det ordnats fier platser under 1976 än vad som beräknats och personalsituationen var anpassad lill det lägre antalet, kommer vi sannolikt att framemot hösten få en brist på personal. Av den anledningen skulle vi vidta åtgärder för att aktivera förskollärare som f n. inle är i arbete. När vi på grundval av vad som nu arbetats fram i kommunerna fär ett bättre underlag, skall diskussionerna fortsätta.

Varken fru Dahl eller jag vet hur planerna kommer atl se ut och vilken utbyggnadstakt det i verkligheten blir. Det är alltså först senare som vi kan fortsätta den här diskussionen liksom diskussionen om de ekonomiska frågorna.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det här blir allt egendomligare. Nu heter det atl socialministern har blivit lugnad av sina diskussioner med Kommunförbundet. Är del därför som de konkreta åtgärder icke redovisas i någon form för riksdagen i dag som socialministern den 1 mars utlovade, när han sade att han inom 14 dagar skulle kunna ange vilka åtgärder som skulle vidtas tillsammans med Kommunförbundet? Framstår behovet av åtgärder som mindre i dag efter kontakterna med Kommunförbundet än när socialministern deltog i interpellationsdeballen den  1  mars?

Jag upprepar; Bäde socialministern och vi andra här i kammaren har material som klart visar vilka kommuner som i dag har en så dålig utbyggnadstakt att de inte klarar sin del av programmet fram lill 1980, om man inte överiägger med dessa kommuner och vidtar speciella ålgärder.

180

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Socialministern tar upp frågan om personaltäckningen inom barnomsorgen och säger, alt del har framkommit tecken på att det kommer alt vara en brist på förskollärare. Del är ingen nyhet. Det har vi ju aktualiserat från vpk här i kammaren många gånger, och vi har krävt en utökad utbildning av förskollärare. Borde inte sent omsider de av herr Gustavsson observerade tecknen pä att det fattas personal leda honom till all föreslå en kraftig utökning av förskollärarutbildningen, så atl man täcker bristen pä förskollärare?

Sedan vill jag kort replikera herr Peterson i Nacka, som säger att föräldrarna vel att de kan lita på socialdemokratin när det gäller utbyggnad av barnomsorgen. Men föräldrarna behöver ju bara se sig omkring i våra kommuner för att finna alt man inte kan lita på socialdemokratin i det avseendet. Då skulle socialdemokraterna inte ha lämnat efter sig en så katastrofal situation som de har gjort i dag. Den gör alt mänga barn står utan barnomsorgsplats. Del är vänsterpartiet kommunisterna som

slår för de konkreta förslag som kan leda till atl alla barn som behöver plats pä daghem också får den. Vi har ställt de konkreta förslagen när det gäller ekonomin, när det gäller lagstiftningen och när det gäller den kvalitativa utbyggnaden av barnomsorgen.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Nu gav socialminslern äntligen ett exempel på en åtgärd som hade diskuterats vid den berörda överläggningen, nämligen att öka förvärvsintensiteten bland de förskollärare som i dag är hemma. Men, herr talman, det är ju så all de flesta av dem är hemma därför att de saknar daghemsplats.

I den intervju som gjordes med socialministern efter överläggningen säger socialministern följande på den direkta frågan om det är meningen att man skall fylla behovet genom all förskollärare, som nu är hemma, går ut och böriar arbeta; Nej, absolut inle. Jag säger atl vi har vidtagit ålgärder för ökad utbildning. Del är pä gång.

Vilka då åtgärder? frågar reportern.

Ja. vi har ju betydligt fler i utbildning än vi hade för något är sedan.

Men även med den beräkningen kommer det att saknas 6 000 förskollärare 1980 menar Kommunförbundet, svarar reportern.

Ja, har du fäll de uppgifterna, får vi diskutera igenom det ordentligt, svarar landets socialminister.

Herr talman! Jag tror att det behövs inte bara diskussioner utan även studiecirklar i regeringen, om man där skall lära sig något om familjepolitiken.

Nr 95

Torsdagen den 24 mars 1977

Om utbyggnadspro-

grammetför

barnomsoigen

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Det här är rätt avslöjande, fru Dahl. Del utbyggnads-program som vi tidigare diskuterat och den brist på förskollärare och personal som vi har i dag kan ändå inle fru Dahl beskylla den nuvarande regeringen för. Del tar ändå mer än två år alt utbilda förskollärare och vi har suttit i regeringen ungefär sex månader.

Herr Hellström! I interpellationsdebatten talade jag om alt vi skulle ha överläggningar med Kommunförbundet. De överläggningarna har hållits. Sedan kan fru Dahl föra sitt resonemang, men del är ovidkommande här. Vi har hållit överläggningar, där vi har diskuterat ekonomin, utbyggnadstakten och personalsituationen. Jag sade atl vi har varit oroade för den utbyggnadstakt som siffrorna visar, men Kommunförbundet har den bestämda uppfattningen alt de förskoleplaner som kommunerna nu kommer att redovisa pekar pä en betydligt högre utbyggnadstakt under den senare delen av utbyggnadsperioden än vad som framgår av det underlag som i dag finns.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 95                 § 4 Herr förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för

Torsdaeen den    morgondagens sammanträde skulle jordbruksutskottets betänkande nr

24 mars 1977      ' uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden.

Om utbyggnadspro-   § 5 Kammaren åtskildes kl. 23.24.

grammetför

barnomsorgen      In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen