Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:92

Onsdagen den 23 mars

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:90 lill socialutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1448 till kulturutskottet

1976/77:1449 och 1450 till skatteutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades åter utrikesulskottets belänkanden 1976/77:14-16 arbetsmarknadsutskottets belänkanden 1976/77:16, 17, 20 och 21

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1976/77:120.

§ 6 Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:16 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m. jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

I fråga om detla betänkande hålles gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Bidrag till driften av grundskolor m. m.) Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten D 11 (s. 261-273) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de ändringar för statsbidrag som behövdes med anledning av den höjda socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och som förordals i propositionen,

2. godkänna vad som förordats i propositionen om statsbidrag lill vi-kariekoslnader för skolledare.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

3. godkänna de riktlinjer i fråga om tjänster som lärarvikarie samt de grunder för statsbidrag till kostnader för lärarvikarier som förordats i propositionen,

4. godkänna vad som förordals i propositionen i fråga om statsbidrag lill kostnader för vissa yrkesvalslärare,

5. godkänna de grunder för statsbidrag till verksamheten vid de estniska skolorna, Kristofferskolan och Hillelskolan som förordals i propositionen,

6. till Bidrag till driften av grundskolor m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 6 850 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:103 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade

1. att de graderade betygen borde avskaffas pä alla nivåer i skolsystemet,

2. att arbetet med alt finna alternativa urvalsmetoder lill utbildningar med sökandeöverskoti borde ha till utgångspunkt dels atl åstadkomma en jämn social fördelning, dels all vid urval bland sökande la stor hänsyn till erfarenhet från arbetslivet,

3. all stödåtgärder borde vidtas som hade lill syfte alt förhindra alt barn från socialt och ekonomiskt eftersatta hemmiljöer ulbildningsmäs-sigl och betygsmässigt slogs ut ur skolan,

1976/77:152 av herr Ångström (fp),

1976/77:197 av fru Lantz m. fl. tvpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen hemställde om förslag om statligt anslag lill den kommunala musikskolan frän den 1 juli 1979,

1976/77:200 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen uttalade sig för

1. att en utökning av antalet timmar för stödundervisningen till invandrarbarn borde ske,

2. att sådan stödundervisning borde ges på elevens hemspråk.

1976/77:492 av fru Lantz m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen beslutade att hos regeringen begära sädana bestämmelser alt som underlag för lärarvikarietjänsler inräknades dels 6 % av den undervisning som skulle förekomma enligt läroplanen för grundskolan med undanlag för den tjänstgöring som fullgjordes av lärare 3 och 4, dels 6 % av den undervisning som skulle förekomma enligt läroplan för gymnasieskolan i ämnena gymnastik, teckning, svenska, engelska, tyska, franska, historia, religionskunskap, samhällskunskap, matematik, fysik, kemi och biologi.

1976/77:785 av herrar Pettersson i Örebro (c) och Bengtsson i Göteborg Nr 92

(C),

1976/77:794 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen skulle

1. hos regeringen begära en översyn av studiesituationen för synskadade i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. till försöksverksamhet enligt motionens förslag anslå 350 000 kr.,

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

1976/77:990 av herr Werner m. fi. (vpk) såvitt gällde yrkandet att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag, syftande lill att förbättra den zigenska folkgruppens utbildningsmöjligheter, så alt utbildningsnivån för gruppen som helhet blev jämförbar med övriga grupper i samhället, varvid även högre utbildning borde beaktas (yrkandet 1),

1976/77:1163 av herr Nyhage (m) och fru Rydle (m), vari yrkats atl riksdagen beslutade att jämkning av studiegången fick göras för enskild elev vid hela grundskolans högstadium i enlighet med av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar,

1976/77:1173 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen skulle

1. hos regeringen hemställa att skolöverstyrelsen gavs i uppdrag atl uppta diskussion med de politiska ungdomsförbunden rörande regler för ekonomisk ersättning vid medverkan i skolans samhällsinformation,

2. hos regeringen hemställa om särskilt bidrag lill kommunerna för denna verksamhet, varvid förutsattes all skolstyrelserna budgeterade ex-pertmedverkan från de politiska ungdomsförbunden, och

1976/77:1300 av herr Palme m. fi. (s) såvitt gällde yrkandet att riksdagen hos regeringen skulle anhålla att skolöverstyrelsen fick i uppdrag atl utreda frågan om skolmiljöns anpassning lill handikappade elever (yrkandet 2).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande skolmiljöns anpassning lill handikappade elever med anledning av propositionen 1976/77:100 och motionen 1976/77:1300 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande översyn av de synskadades situation skulle avslå motionen 1976/77:794 yrkandet 1,

3. att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:492 godkände de riktlinjer i fråga om tjänster som lärarvikarie och de grunder för statsbidrag till kostnader för lärarvikarier som förordats i propositionen 1976/77:100,

4. att riksdagen beträffande jämkad studiegång skulle avslå motionen 1976/77:1163,

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

5. att riksdagen beträffande bidrag lill kommunal musikundervisning skulle avslå motionen 1976/77:197,

6. all riksdagen beträffande hemspråksundervisning skulle avslå motionen 1976/77:200,

7. att riksdagen beträffande utbildning för zigenare skulle avslå motionen 1976/77:990 yrkandet 1,

8. all riksdagen beträffande statsbidrag lill kuraiorstjänsier m. m. skulle avslå motionen 1976/77:785,

9. att riksdagen beträffande vissa ersättningar skulle avslå motionen 1976/77:1173,

10. att riksdagen beträffande dansarundervisning skulle avslå motionen 1976/77:152,

11. atl riksdagen beträffande betyg m. m. skulle avslå motionen 1976/77:103,

12. att riksdagen godkände de i propositionen 1976/77:100 förordade riktlinjerna för statsbidrag till socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen,

13. att riksdagen godkände vad som i propositionen 1976/77:100 förordals beträffande statsbidrag till vikariekoslnader för skolledare,

14. all riksdagen godkände vad som i propositionen 1976/77:100 förordats beträffande statsbidrag till kostnader för vissa yrkesvalslärare,

15. att riksdagen godkände de i propositionen 1976/77:100 förordade grunderna för statsbidrag till verksamheten vid de estniska skolorna, Kristofferskolan och Hillelskolan,

16. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:794 yrkandet 2 till Bidrag till driften av grundskolor m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 6 850 000 000 kr.

Punkten 3 (Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader)

Regeringen hade under punkten D 14 (s. 277-294) föreslagit riksdagen

all lill Specialskolan m. m.; Utbildningskostnader för budgetåret 1977/78

anvisa ell förslagsanslag av 70 617 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:372 av herr Hagberg i Örebro (s) och fru Hjelm-Wallén (s), vari yrkats atl riksdagen uttalade

1. att föräldrar till utvecklingsstörda barn med syn-, hörsel- och talskador borde beredas möjlighet all medverka i den utredning som föregick barnets skolplacering på sätt som arbetsgruppen med uppgift alt utarbeta förslag rörande undervisning av utvecklingsstörda barn och ungdomar (BDU-gruppen) föreslagit,

2. att hela denna föräldragrupp borde erbjudas föräldrautbildning,

3. att forskningen beträffande utbildningen av denna föräldragrupp och föräldrarnas medverkan i barnets rehabilitering borde fördjupas.

1916/11:115 av herr Gustavsson i Nässjö m. fi. (s),

1976/77:779 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen skulle

1. för budgetåret 1977/78 inrätta fem nya förskolekonsulenttjänsier för synskadade,

2. hos regeringen anhålla om förslag om organisationsform och lämplig huvudman för förskolekonsulentorganisationen med målsättningen atl all barnrehabilitering skulle bilda en organisatorisk enhet,

1976/77:1144 av herr Andersson i Örebro (fp) och

1976/77:1300 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gällde yrkandet att riksdagen bos regeringen skulle anhålla att skolöverstyrelsen fick i uppdrag att lägga fram en plan för arbetet med en anpassning av specialskolan och särskolan lill reformen om skolans inre arbete m. m. (yrkandet 1).

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande föräldrars medverkan i visst utredningsarbete med bifall till motionen 1976/77:372 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen beträffande föräldrautbildning m. m. skulle avslå motionen 1976/77:372 yrkandena 2 och 3,

3. att riksdagen beträffande viss utbyggnadsplan skulle avslå motionen 1976/77:775,

4. att riksdagen beträffande tjänster som förskolekonsulent med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:779 yrkandet 1 beslutade anvisa medel till ytterligare två tjänster,

5. alt riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:779 såvitt gällde medelsanvisningen under ifrågavarande anslag till Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader rör budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 70 617 000 kr.,

6. att riksdagen beträffande huvudman för förskolekonsulentorgani-salionen m. m. skulle avslå motionen 1976/77:779 yrkandet 2,

7. alt riksdagen beträffande vissa föreståndarljänster skulle avslå motionen 1976/77:1144,

8. att riksdagen beträffande anpassning av specialskolan och särskolan till reformen om skolans inre arbete skulle avslå motionen 1976/77:1300 yrkandet 1.

Reservation hade avgivits beträffande anpassning av specialskolan och särskolan till reformen om skolans inre arbete av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén samt herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga s) som ansett att utskottet under 8 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1300 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m.

Fru HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! När riksdagen nu skall la ställning till utbildningsutskoilets belänkande om del obligatoriska skolväsendel, går det knappast

._ alt undvika alt erinra om riksdagsbeslutet för knappt ett år sedan om

reformeringen av skolans inre arbete, SIA-reformen. Pä sikt tror jag atl det mest betydelsefulla i det riksdagsbeslutet är överfiyitningen av be-m. slutsräti över och ansvar för grundskolan från central till lokal nivå. De lokala skolmyndigheterna, enskilda skolenheter och de som direkt berörs av verksamheten, elever och personal, får därigenom ett mycket stort ansvar för fördelningen av de resurser som står till buds och Kr hur skolarbetet skall bedrivas och förbättras.

SI A-beslutet all decentralisera beslutsrätt och ansvar innebären krafiig förändring av skolvärlden. Samtidigt vill jag understryka att det är ett vardagligt och successivt reformarbete som SIA-beslutel lagt grunden till snarare än till all den ena eller andra reformdelen införs vid en fastställd tidpunkt och genast blir förverkligad.

Inriktningen av reformarbetet framgår av riksdagsbeslutet, men hur detla skall förverkligas och i vilken takt skall avgöras lokall. Jag hoppas atl informationen, personalforibildningen och debatten skall öka medvetenheten om de ungas situation i skolan och i samhället och om möjliga lösningar av de många problem som där finns. Jag tror att ell brett förberedelsearbete, där många både inom och utom skolan deltar, kan leda till en process av frigörande och medvetet reformarbete ute i skoivar-dagen. Så kan en förnyelse mogna fram och skolarbetet och skolans arbetsmiljö förbättras.

Herr talman! Jag förmodar atl förra årets beslul om SIA-reformen har inneburit att anspråken på förändringar inom det obligatoriska skolväsendel under nästkommande budgetår är färre än vanligt. Del är också ell nästan enhälligt belänkande från uibildningsutskottei som nu ligger på riksdagens bord. På en enda punkt har vi skilt oss åt. Det gäller etl yrkande från den socialdemokratiska parlimolionen om handikappfrågor.

1 denna motion ställs två krav som berör del obligatoriska skolväsendel. Det ena gäller behovet att anpassa skolmiljön lill handikappade elever. Vi menar all den ökande integreringen av handikappade elever i den vanliga grundskolan mäste innebära att man bättre anpassar skollokaler och skolmiljö lill de handikappade elevernas behov. Särskilt gäller detta de äldre skolbyggnaderna. Här har utskottet enats om att uttala att den av regeringen aviserade utredningen om lokalbeståndet i allmänhet också bör ta med behovet av anpassningsålgärder för all förbättra handikappade elevers skolmiljö. Därmed är det socialdemokratiska yrkandet tillfredsställt.

Vi kunde däremot inle ena oss i utskottet om vad riksdagen borde uttala beträffande del andra socialdemokratiska motionskravet, som går ut på alt specialskolan och särskolan skall anpassas lill reformen om skolans inre arbete.

Jag tror inte del finns någon större åsiktsskillnad i sakfrågan mellan de borgerliga och oss socialdemokrater. Den borgerliga utskoitsmåjoriielen låter sig dock nöjas med beskedel från SÖ alt vissa experter inom skolöverstyrelsen arbetar med alt "ta fram underlag för överväganden inom SÖ i vad gäller del inre arbetet i specialskolan och särskolan med anledning av reformen om skolans inre arbete".

Vi har från socialdemokratiskt håll en något högre ambitionsnivå än de borgerliga. Vi menar atl riksdagen bör uttala att också elever i specialskolan och särskolan skall få del av de förbättringar som sker i del allmänna skolväsendet genom reformen om skolans inre arbete.

I första hand finns det anledning att försöka tidsmässigt samordna genomförandet av en ny läroplan för specialskolan med SIA-reformen. För särskolans del kan en viss förskjutning vara befogad, eftersom denna skolforms läroplan översetts så relativt nyligen.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till den enda reservation som är fogad vid utskottets betänkande.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Fru LANTZ (vpk);

Herr talman! Utbildningsulskollels betänkande nr 16 domineras av vpk-molioner. Inle mindre än älta motioner från vpk behandlas. Därför blir jag tvingad att argumentera ganska kortfattat för var och en av dem.

I motionen 1976/77:103 föreslår vpk att de graderade betygen avskaffas. Betygens negativa effekter är uppenbara och de måste avskaffas om skolan skall kunna fungera socialt.

Skolan, menar vi, arbetar i dag efter två oförenliga principer. Skolan har en övergripande målsättning som syfiar lill att befrämja elevens sociala utveckling och samarbetet mellan eleverna. Det heter i Läroplan för grundskolan och för gymnasiet alt skolan skall ge eleverna social fostran och atl eleverna "måste få öva sig leva och verka i gemenskap med andra". Denna målsättning motarbetas av betygssystemet som bygger på tävlan mellan eleverna där de individuella prestationerna betonas och premieras. I stället för all utgå från varje enskild elevs möjlighet och bedöma dennes egna förutsättningar mäter man varje elevs prestation mot alla andra elevers.

Om läroplanens intentioner skall kunna uppfyllas måste de graderade betygen avskaffas. Också därför att samhället påtagit sig skyldigheten alt ge alla medborgare etl visst mätt av kunskap i den obligatoriska skolan är det fel au gradera och rangordna eleverna.

Betygen lar ju bara hänsyn till den stoffmängd som eleverna lyckats inhämta, dvs. sådant som man kan mäta kvantitativt. Däremot säger betygen ingenting om eleverna i övrigt - egenskaper som samarbels-förmäga, solidaritet med kamraterna osv. Initiativkraft och kreativitet kan man heller inle mäta kvantitativt. Vänsterpartiet kommunisterna har mänga gånger hävdat atl barn från arbetarklassen slås ut i det svenska skolsystemet och den utslagningen börjar redan på lågstadiet för att sedan kulminera i den sociala snedrekryteringen lill den högre utbildningen.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Nyligen presenterade SÖ en undersökning som visar alt elevernas betygsnivå har ett starkt samband med elevernas sociala bakgrund. Ar-betssättei i skolan, undervisningens innehåll och de prestationer som värderas gynnar elever från överklassen. Enligt skolöverstyrelsens undersökning påverkar barnens hemmiljö betygen och föräldrarnas utbildningsbakgrund styr till stor del i vilken utsträckning eleverna får gå vidare till gymnasieskolan.

Betygssystemet kan givetvis inte ses isolerat frän hur skolsystemet i stort fungerar. För att förhindra att barn som kommer från socialt och ekonomiskt eftersatta hemmiljöer slås ut ur det svenska skolsystemet måste naturligtvis andra åtgärder vidtas. Det räcker inte bara med alt avskaffa betygen. Bl. a. måste resurser ställas lill förfogande för en ökad lärartäthet och för en intensifierad kontakt mellan hem och skola.

I motionen 1976/77:492 föresläs atl reservvikariesystemel skall införas pä gymnasieskolan. Förra året motionerade vänsterpartiet kommunisterna om alt reservvikarier skulle finnas på bäde grundskola och gymnasieskola. Vpk-motionens krav har tillgodosetts till hälften; i budgetpropositionen föreslås nämligen att reservvikarier skall finnas pä grundskolan. Det är en förbättring atl eleverna slipper all ständigt möta nya ansikten vid den ordinarie lärarens frånvaro. Det ger också bättre anställningstrygghet för de lärare som är hänvisade till korttidsvikariat på detta sätt, och det blir mindre bekymmer för skolledningen atl ofta under tidiga morgonlimmar ragga vikarier.

Men budgetpropositionen har tvä allvarliga brister. Först och främst är det en allvariig brist all underiagel för dessa tjänster bara skall tas från grundskolan. Också gymnasieskolan borde ingå i underlaget, eftersom behovet av reservvikarier självfallet också finns där.

Visserligen är det en viss olikhet i ämnes- och läraruppsättningen mellan ä ena sidan grundskolan och ä andra sidan gymnasieskolan. Men del borde vara möjligt att ta sikte på det som är gemensamt i fråga om ämnes- och läraruppsätlning och på det sättet räkna samman underlag från de olika skolformerna för inrättande av tjänster som lärarvikarier.

Den andra allvarliga bristen i regeringsförslaget, herr talman, är att bara 3 % av undervisningen enligt grundskolans läroplan skall ligga till grund för beräkning av dessa tjänster. Det är alldeles för lågt räknat. Bl. a. har skolöverstyrelsen bedömt behovet av korttidsvikarier till 5 % av den totala tjänsigöringsvolymen. Med hänsyn till att behovet av ledighet för facklig verksamhet har ökat och kommer alt öka borde man räkna efter 6 %.

Det blir alltså för det första bara grundskolans elever som får fasta reserv vikarier och inle gymnasieskolans elever, och för del andra skulle det behövas många fier fasta vikarier, efiersom regeringen bara räknat på hälften av behovet - på 3 % mot del faktiska behovet på 6%.

För all man lill fullo skall kunna få ut de positiva effekterna av ett reservvikariesystem blir det nödvändigt atl tillgodose vpk-motionens krav.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motionen 1976/77:197 upp frågan om statsbidrag till den kommunala musikskolan. Den kommunala musikskolans utbyggnad tog fart under 1950-talel, och nu är antalet elever uppe i en kvarts miljon. Kostnaderna för denna verksamhet uppgick år 1975 till ungefär 190 milj. kr. Kommunerna betalar själva hela denna kostnad ulan statliga bidrag. Musikskolan är avhängig av resp. kommuns ekonomiska möjligheter atl finansiera denna verksamhet, och därför har musikskolan på olika ställen olika profil och omfattning. Pä grund av bristande ekonomiska förutsättningar saknas i dag möjligheter alt ta emot alla sökande. Som exempel kan jag nämna atl Västerortsdistriktet i Stockholmsområdet i höstas hade en kö på 800 elever mot 250 stycken förra året.

Musikskolan har en väldigt stor betydelse för alla barn, men framför allt för de barn vars föräldrar saknar ekonomiska möjligheter att betala dyrbara privatlektioner i musik.

Den kommunala musikundervisningen kan öppna vägen för att ge alla elever samma möjlighet att lära sig spela och få kunskap om musik. Efiersom musikskolan fyller en så viktig funktion, borde kommunerna vara berättigade till statsbidrag för den verksamheten.

Frågan om finansieringen av musikskolan har många gånger tidigare behandlats av riksdagen. Två år i rad har riksdagen gett regeringen till känna vad utskoliet anfört om finansieringen, men ännu har ingen åtgärd vidtagits som förbättrar kommunernas möjlighet att ge eleverna undervisning i musik.

Utskottet skriver i år atl frågan bör vänta till dess propositionen beträffande del nya statsbidragssystemet kommer. Men det vore i allra högsta grad olyckligt, om - som det är tänkt - den kommunala musikundervisningens finansiering blir avhängig av den s. k. förstärknings-resursen. Den i och för sig helt otillräckliga förstärkningsresursen är avsedd att räcka till ell otal aktiviteter inom den kommande SIA-skolan. Därför är det angeläget, herr talman, atl ett speciellt statligt anslag utgår till den kommunala musikskolans finansiering.

Del finns en folkgrupp i värt land som är utsatt för en ständig diskriminering i olika sammanhang. Jag tänker på den zigenska folkgruppen. Zigenarna är fortfarande som grupp utestängda från normalt deltagande i samhällslivet. Det gäller bl. a. på utbildningens område.

Många zigenare är fortfarande analfabeter. Det gäller framför allt de vuxna generationerna. Och är de inle analfabeter, så har de nästan utan undantag en mycket dålig skolunderbyggnad. Zigenare har numera möjlighet atl få en grundläggande undervisning, men den är tidsbegränsad och enligt vårt sätt alt se helt otillräcklig.

Zigenarna måste få en skolunderbyggnad som är jämförbar med den som övriga invånare i Sverige får. Därför hemställer vänsterpartiet kommunisterna om förslag frän regeringen som skall syfta till alt förbättra zigenarnas utbildningsmöjligheter.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill det obligatoriska skolväsendet m. m.

Med detla, herr talman, yrkar jag bifall till motionerna 103, 197, 492 och 990.

Det behandlas en motion till i det här betänkandet som är värd att omnämna, och det är cenlerpartimotionen av herrar Pettersson i Örebro och Bengtsson i Göteborg. I den motionen krävs statsbidrag för kuralors-och psykologljänsler i skolan. Del är ett helt riktigt krav, och vänsterpartiet kommunisterna har många gånger krävt detsamma. Vpk-gruppen kommer atl rösta för den här motionen, om nu någon av de centerpartistiska riksdagsledamöterna vågar yrka bifall till den.

I motionen 1976/77; 1173 tar vänsterpartiet kommunisterna upp de politiska ungdomsorganisationernas möjligheter atl medverka i skolorna. Vi anser del väsentligt alt ungdomsförbunden har möjlighet all della inom den reguljära undervisningen på skoltid. Detla har också diskuterats i samråd med skolöverstyrelsen, vilket finns dokumenterat i Aktuellt från Skolöverstyrelsen 1975/76:31.

Men förutsättningen för all ungdomsförbunden skall komma in på skolorna är atl de får en rimlig ekonomisk ersättning. En lektion är ju inte bara 40 minuter, utan här måste man få räkna in restider och förberedelser. Ungdomsförbundens medlemmar har självfallet arbeten att sköta på daglid, och dä måste de få betalt för föriorad arbetsförtjänst.

Utskottet har en lång motivering för att avstyrka vpk:s motion - ja, faktiskt ovanligt lång för att gälla en vpk-motion. Men längden på svaret gör inle det hela bättre.

Man hänvisar till anslagsposten Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, som uppgår till 25 miljoner. Dels är del bidraget på tok för snäll tilltaget, dels finns ingen garanti för att kommunerna använder det till vad del är avsett för.

Sedan hänvisar utskottet till de 68 milj. kr. som är till för ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Det är alltså det s. k. aktivitets-stödet, som brukar innebära 10 kr. per aktivitet. Skall del vara ett verkligt alternativ för atl ordna ekonomiskt stöd lill alla de ungdomar som är villiga att hjälpa lill med samhällsdebatten? Svaret på den frågan måste givelvis bli nej.

Utskottet har tydligen inte förstått vad det handlar om i motionen, utan hänvisar till vissa anslagsposter som inte har med de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation atl göra. Vi kräver från vänsterpartiet kommunisternas sida ett enhetligt syslem rörande den ekonomiska ersättningen lill de politiska ungdomsförbunden.

När det gäller vpk-motionen om förstärkning av antalet förskolekonsulenter för handikappade har jag svårt atl förstå varför utskottet yrkar avslag på denna motion. Det handlar ju inle om några jättesummor när vi kräver atl del skall inrättas fem tjänster i stället för - enligt utskottets förslag - två tjänster. De sju tjänster som finns i dag är oerhört belastade, och konsulenterna kan bara besöka barnen en gång om året. Skolöverstyrelsen vill atl barnen skall fä besök en gäng per månad, och för att del skall vara realiserbart krävs all antalet tjänster utökas lill 21 under

en treårsperiod. Delta ligger helt i linje med vpk-motionen.

Vi kräver också atl riksdagen hos regeringen begär förslag om organisationsform och lämplig huvudman för förskolekonsulentorganisaiio-nen med målsättning alt all barnrehabilitering skall bilda en organisk enhet. Det får inte vara sä all de här frågorna ligger hos olika myndigheter, sä alt väsentliga frågor för de handikappade bollas mellan olika myndigheter och ingen lar på sig ansvaret.

I fråga om de synskadades studiesituation måste målet vara att så långt möjligt integrera de synskadade i den vanliga skolan. Därför kräver vänsterpartiet kommunisterna en försöksverksamhet på lågstadiet som sedan skall följas upp med en utvärdering. Vi har ingen erfarenhet på det här området. I Danmark har man en betydligt bättre modell för stöd ål synskadade integrerade elever än i Sverige. Del är därför som vi ställt de krav som finns i motionen.

Vänsterpartiet kommunisterna har varit de mest konsekventa anhängarna av atl invandrarbarnen skall få undervisning på sitt hemspråk. Vi hade för några veckor sedan en motion som behandlade hemspråksundervisningen i stort. Den avslogs naturligtvis, som nästan alla andra vpk-motioner. Motion 1976/77:200 tar upp hemspråksundervisningen som stödundervisning.

Den nuvarande stödundervisningen sker i regel pä svenska, och det måste betraktas som otillräckligt. Det finns myckel som tyder pä atl invandrarbarnens självkänsla skulle förbättras om man införde undervisning på hemspråket. Det skulle också underlätta ett utvecklat samband mellan skolan och invandrarföräldrarna, och det är inte minst viktigt.

Herr talman! Med delta yrkar jag också bifall till motionerna 1173, 200, 779 och 794.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Fröken HÖRLÉN (fp);

Herr talman! Först vill jag också uttala tillfredsställelse med den enighet i stort som råder i utskoliet i fråga om reformarbetet i grundskolan. Vi ser fram emot en period då många nya krafter på lokal nivå skall tas i anspråk för att finna lösningar på de problem som alltid kommer all finnas i skolans värld.

Också i de frågor som behandlas i utbildningsutskottets betänkande nr 16 är vi i stort sett ense. Utskottets ordförande kommer att tala för utskottets ställningstagande i de fiesta frågor. Jag skall bara säga några ord med anledning av alt fru Hjelm-Wallén har yrkat bifall till en socialdemokratisk reservation, som siktar lill att tidsmässigt samordna genomförandel av en ny läroplan för specialskolan med reformen av grundskolans inre arbete.

Liksom fru Hjelm-Wallén tror jag inte heller att det i sak föreligger någon större skillnad i åsikter i denna fråga mellan utskoitsmåjoriielen och reservanterna. Utskottet hänvisar till atl det inom SÖ målmedvetet arbetas på att få fram en ny läroplan för specialskolan. Man räknar med att ett konkret förslag skall kunna läggas fram litet senare i vår. För-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m.

hoppningsvis bör dä den av reservanterna önskade samordningen kunna ske. Skillnaden är bara den atl utskottsmajoriteten hänvisar lill den vedertagna ordning som också fru Hjelm-Wallén i regeringsställning var med om att praktisera. Vi vill nämligen vänta med beslutet i frågan tills ärendet blivit i laga ordning förberett av den instans som har att producera läroplaner, nämligen skolöverstyrelsen. Någon skillnad i ambitionsnivå anser jag däremot inte föreligga.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utbildningsutskottets hemställan på samtliga punkter i betänkandet nr 16.

Hen NYHAGE (m);

Herr talman! Utredningen om skolans inre arbete, SIA-utredningen, tog i sitt huvudbetänkande upp begreppet anpassad studiegång. Därmed menade man ett älgärdsprogram för enskild elev genom vilket ändringar kan vidtas inom timplanen för årskursen. Detta kan innebära såväl omfördelning av tid mellan ämnen som införande eller uteslutning av ämnen och ämnesmoment. Det kan också medföra att hela eller delar av inlärningen kan förläggas utanför de ordinarie skollokalerna.

Enligt utredningen skall förfaringssättet kunna komma i fråga inom grundskolans alla årskurser men torde huvudsakligen gälla elever på högstadiet. Strävan bör vara att tillförsäkra eleven bästa möjliga inlärnings-betingelser, och högsta prioritet skall ges basfärdigheterna och andra funktioner som eleven kommer all vara beroende av efter fullgjord skolplikt.

Utredningen betonar att beslutet om anpassad studiegång skall fattas inom den lokala skolenheten och i samråd med andra berörda myndigheter för att därmed åstadkomma samordning av samhällets resurser.

Sammanfattningsvis är utredningen alltså helt enig om

för det första innebörden och värdet av den anpassade studiegången,

för det andra att den skall kunna tillämpas inom grundskolans samtliga årskurser och

för det tredje alt beslutet skall fattas lokalt.

Samtliga remissorgan som berört frågan om anpassad studiegång har uttalat sig positivt om densamma.

I propositionen 1975/76:39 om skolans inre arbete m. m. ställde sig dåvarande föredragande statsråd helt bakom utredningens och remissinstansernas intentioner och synpunkter. Någon avvikande uppfattning beträffande beslutsförfarandet och omfattningen av den anpassade studiegången anfördes definitivt inte.

Utbildningsutskottet ställde sig i sitt belänkande 1975/76:30 enhälligt bakom systemet med anpassad studiegång. Även utskottet ansåg alltså att den ej skulle begränsas till någon årskurs och alt beslut skulle fattas lokalt. Riksdagen slutligen beslutade i enlighet med utskoliets hemställan. Samtliga som hafi med den här frågans handläggning alt göra har alltså deklarerat en helt samstämmig uppfattning.

I nu gällande bestämmelser motsvaras den anpassade studiegången till betydande delar av den jämkade studiegången, om vars värde heller

inte råder några delade meningar. En betydande skillnad finns dock beträffande tillämpningen - den jämkade studiegången är begränsad till årskurs 9, vilket snart sagt alla som har med det praktiska skolarbetet att göra anser vara betänkligt. Det är ju verkligen inte enbart i årskurs 9 som det föreligger behov av särskilda åtgärder när det gäller den enskilde eleven.

Fru Rydle och jag har i motionen 1163 framhållit detta och föreslagit alt den jämkade studiegängen också skall få tillämpas i övriga årskurser på högstadiet. Mot bakgrund av den totala samstämmighet som råder beträffande den anpassade studiegängen föreställde vi oss alt vår framställning skulle kunna få ell positivt bemötande i utbildningsutskotlet, så mycket mer som vi ej har begärt ytteriigare statsmedel utan har avsett att verksamheten skall få bedrivas inom av regeringen föreslagen anslagsram.

Men nej dä! Utskottets enhälliga uppfattning om åtgärder av den här karaktären är tidsinställd att börja gälla fr. o. m. läsåret 1978/79 såväl vad gäller tillämpningen i skilda årskurser som beträffande beslutsfat-landet. Enligt min uppfattning går del inte att åberopa ett enda rimligt skäl för alt åtgärder om vilkas värde alla är totalt ense inte skall få till-lämpas redan tidigare, i all synnerhet som uppenbara behov föreligger.

Utskottet anser det vara tillräckligt med en anordning som innebär all skolstyrelse som önskar modifiera timplanen i bl. a. årskurs 7 och 8 kommande läsår kan ansöka härom hos regeringen i en till skolöverstyrelsen inlämnad skrivelse. Varför denna byråkrati och detta krångel, när man har en helt annan uppfattning om tillvägagångssättet fr. o. m. ett läsår senare? Åtgärder av den karaktär det här är fråga om måste ju kunna sättas in snabbi för all få effekt. Var och en borde kunna inse att med den handläggning som utskottet förordar kommer inga snabba åtgärder till stånd.

Herr talman! All konsekvens - mot bakgrund av riksdagens entydiga ställningstagande till den anpassade studiegången i SIA-skolan - talar för att riksdagen bifaller den hemställan som fru Rydle och jag gjort i vår motion. Ell enhälligt ulbildningsulskoU har emellertid tyckt något helt annal, och självfallet är jag fullt medveten om vad detta i realiteten innebär, när kammaren strax skall fatta beslul. Efiersom jag anser alt vi har allt att vinna på alt sätta in förebyggande åtgärder så tidigt som möjligt, dristar jag mig likväl alt yrka bifall till motionen.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

I detla anförande instämde fru Rydle (m).

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag är litet överraskad över herr Nyhages inlägg och framför allt över fru Rydles instämmande i det, eftersom fru Rydle har varit med om att skriva under utskottets belänkande, där den här motionen avstyrks. Det är ett enhälligt utskott, inkluderande.en av motionärerna.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

som avgelt betänkandet, och därför är jag överraskad över det som hände allra senast nu under debatten.

Om vi kunde se ut över den svenska skolan just nu skulle vi se över en miljon ungdomar i grundskolan, arbetande i klassrum och andra av skolans lokaler. Vi skulle uppleva en kvarts miljon ungdomar i gymnasieskolan, i viss mån uppblandade med en del äldre studerande, och vi skulle uppleva den stora kåren av 80 000 lärare som gör sin utomordentligt vikliga insats i det svenska samhället.

Det är den största arbetsplatsen i landet vi då skulle blicka ut över. Det är en arbetsplats som berör praktiskt laget varje familj, och det är självklart atl vi alla som bär ansvaret för utvecklingen av det svenska samhället med stort intresse då följer vad som händer ute i skolan. Det är också ytterst glädjande att det pågår en debatt ute i samhället om skolan, en debatt som ibland har övertoner ät olika håll, men en debatt som är betydelsefull för den fortsatta reformeringen och förbättringen av skolan. Det är också myckel viktigt atl kunna säga atl vi här i riksdagen i regel är tämligen eniga när det gäller skolan. De belänkanden vi skall behandla i dag - de gäller dels grundskolan, dels gymnasieskolan - är i allt väsentligt uttryck för en bred samling i den svenska riksdagen bakom skolpolitiken.

Vi är naturligtvis alla medvetna om att det finns mänga problem som är olösta. Delar vår ambition att hitta vägar alt lösa dem. Vi är naturligtvis också medvetna om - del är ett övergripande svar lill fru Lantz när del gäller hennes många punkter - att det råder brist på resurser. Vi skulle gärna vilja anvisa mera pengar om det fanns mera pengar tillgängliga.

Det är självfallet sä all många av kommunerna har del besvärligt nu och skulle behöva större statsbidrag. Del är lill sist en fråga om avvägningar i budgetarbetet. Del är ganska litet som skiljer regeringssidan från den socialdemokratiska oppositionen när det gäller medelsanvisningarna i dessa bägge belänkanden.

Jag skall, herr talman, avstå från ytterligare övergripande synpunkter, eftersom utskottsbetänkandet i huvudsak är enhälligt, och bara i största korthet ta upp de punkter där fru Lantz ställt yrkanden.

De graderade betygen har fru Lantz talat om i dag och många gånger tidigare. Den som läser utskottsbelänkandet finner att utskottet inle går in i någon diskussion i beiygsfrågan. Vi avstår från det därför alt vi vel att det är ett avsnitt inom skolan där det råder delade meningar - ideologiska motsättningar - mellan olika samhällsgrupper i Sverige. Vi kommer att få den debatten vad del lider. När betygsutredningens betänkande sä småningom leder till förslag får vi ta den ideologiska diskussionen om betygsväsendet i skolan. Vi har i utbildningsutskottet tyckt all del är onödigt alt riva upp den debatten nu. Därför står vi i del här betänkandet helt neutrala i beiygsfrågan. Det kan inle vara rimligt alt riksdagen nu drar upp en debatt och binder sig för ställningstaganden, när vi vel att det den vanliga vägen, via utredning - och det på tidigare

beställning av riksdagen - sedermera kommer ell förslag lill riksdagen.

Frågan om antalet lärarvikarier som nu skall föras ut lill skolsystemet är naturligtvis i hög grad också en ekonomisk fråga: Hur många har vi råd med? Mitt svar lill fru Lantz och vpk är att frågan om relationen mellan grundskolan och gymnasieskolan när del gäller vikarier och frågan om hur mänga de skall vara, på vilken procentuell grund antalet skall vila, håller pä atl ses över. En arbetsgrupp vid skolöverstyrelsen skall göra denna avvägning och återkomma. Vi startar systemet nu även om det är otillräckligt; det får då byggas ut i takt med att resurserna ökar.

Det gäller självfallet också den kommunala musikskolan. Jag vill gärna understryka att det är angeläget atl resursfrågan när det gäller den kommunala musikskolan kan fä sin lösning. Den kommunala musikskolan upplever väl alla vi som har följt den ute i landet som utomordentligt betydelsefull. Den fina aktivitet som många ungdomar kommer i kontakt med i den kommunala musikverksamheten är ett viktigt inslag i det svenska kulturlivet. Men det är en dyr utbildning, troligen dyrare än vad fru Lantz sade. Jag skulle vilja runda av det lill ungefär 200 miljoner. Vi får nu sä småningom se hur relationerna mellan staten och kommunerna blir på skolans område. Det pågår ell omfattande utredningsarbete i det avseendet.

Vi får till hösten, som fru Lantz också vel, ett förslag om statsbidrag till grundskolan mot bakgrund av riksdagens tidigare fattade beslut om SIA-reformen. I samband med det och i samband med all belänkandet från OMUS, organisationskommittén för musikutbildning, bereds återkommer vi till frågan om statsbidraget till den kommunala musikskolan.

När det gäller zigenarna tror jag alt vpk alldeles har misstolkat vad som egentligen händer. Del är inte på del sättet att det svenska samhället lämnar den zigenska folkgruppen ål sig själv när del gäller dess utbildning. Samhället gör en rad olika insatser - dem har utskottet också räknat upp - inom den kommunala vuxenutbildningen, inom arbetsmarknadsutbildningen och inom specialkurserna för invandrare i gymnasieskolan. Där finns goda möjligheter för den zigenska befolkningen att fä utbildning.

De politiska ungdomsförbundens verksamhet i skolan är utomordentligt betydelsefull, och utskottet stryker under det. Vi tror alt det är angeläget atl stimulera ungdomsorganisationerna alt i än högre grad komma in med information och kontaktverksamhet inom skolan. Jag håller med fru Lantz om alt de 25 milj. kr. som vi bl. a. hänvisar till inle räcker. Jag vill från den här talarstolen uttrycka den förhoppningen alt vi får möjligheter att ge ökade resurser till de politiska ungdomsförbunden för deras insatser inom skolan.

Till sist yrkandet om ett större antal förskolekonsulenter. Det blir nu en ökning med två. Vi kan diskutera om vi har råd med fier. Utskottet har funnit att det inte finns budgetmässiga förutsättningar nu för all öka antalet utan har skrivit i betänkandet all vi förutsätter atl del blir en ytteriigare utbyggnad sä småningom.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Herr talman! Med vad jag nu har sagt yrkar jag bifall till vad utskoliet hemställt på samtliga punkter utom punkten 3 moment 8, där jag instämmer i yrkandet om bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Herr Alemyr låter påskina att del råder enighet i utbildningsfrågorna. Jag påstår all del inte är så. Del råder ingen enighet om betygen, det råder ingen enighet om resursfördelningen i skolan, och del finns mycket mer som vi inle är eniga om.

För att böria med betygen vill jag påpeka alt vpk som enda riksdagsparti har tagit ställning mot dessa och stött eleverna i den verksamhet som utanför delta hus pågår för atl få bort dem. Om jag inte lar fel har också den socialdemokratiska partikongressen uttalat sig för all betygen skall bort. Det är i denna fråga som det var med läromedelsfrågan förra veckan: partikongressen fattade ett beslut och riksdagsgruppen ett annal. Del är märkligt.

Vi vet atl de graderade betygen har uppenbara negativa konsekvenser. De leder till konkurrens i stället för samarbete, och de leder till hets. SIA-proposilionen förordade ju en betygsfri grundskola och en minskning av betygens roll i gymnasieskolan. Vad som nu händer i delta betänkande är att socialdemokraterna viker från den uppfattningen och i stället lierar sig med de borgerliga i den här frågan. Herr Alemyr säger atl "vi går inte in i betygsdebatten men vi avstår frän all ta ställning". Hur kan man avstå frän att ta ställning i en så viktig fråga som betygsfrågan? Jag tror inte att man kan stå neutral i den frågan, och jag finner del anmärkningsvärt all man från socialdemokratiskt håll inte tar ställning.

Vi vel atl propositionen när den kommer förmodligen får etl sämre innehåll än del förslag som betygsutredningen har presenterat. Vi vet vilken inställning åtminstone den ena av utbildningsministrarna, fru Mogård, har i denna fråga. Vi yet också att del finns reservationer från centerparti- och folkparlirepresenlanterna i utredningen. Man kan alltså vänta sig en försämring i propositionen i förhållande lill vad utredningen har föreslagit.

Herr Alemyr säger att musikskolan driver en viktig verksamhet men att den är orimligt dyr. Just därför atl den är så viktig för eleverna och därför atl den är så dyr borde kommunerna få ekonomiskt bidrag för alt bedriva denna verksamhet. Man hänvisar till atl etl statsbidragsförslag lill grundskolan kommer till hösten. Men vi menar alt musikskolan måste få ett särskilt ekonomiskt stöd. Man kan förmoda att många aktiviteter skall läckas inom ramen för dessa resurser, och vi är inom vpk rädda för all musikskolan kommer bort. Den är en värdefull verksamhet, och därför borde den få statligt stöd. Den borde inte behöva vara beroende av enskilda kommuners ekonomi.

När det gäller de politiska ungdomsorganisationernas ekonomiska möjligheter att bedriva verksamhet i skolan håller herr Alemyr med om att bidraget på 25 milj. kr. är alldeles för litet. Vore det då inle naturligt

att man stödde vpk:s motion i denna fråga? På väldigt många punkter är herr Alemyr överens med oss om de krav som vi för fram i vår motion, och jag tycker alt det då borde vara naturiigt att han stöder dessa krav. Även om den zigenska folkgruppens utbildningsmöjligheter kan synas vara goda, är ändå den utbildning som erbjuds denna folkgrupp alldeles för kort. Jag tror all man när det gäller denna folkgrupp måste inrikta sig på en mer specialsydd utbildning. Framför allt bör utbildningen vara yrkesinriktad och leda till all de som genomgår den kan få etl arbete. Utbildningen skall också vara sådan att denna folkgrupp kommer i nivå med den övriga befolkningen. Denna grupp är tyvärr sämre ställd än övriga invandrargrupper. Därför måste man på alla sätt och vis - bl. a. genom att tillgodose de krav som vpk för fram - stötta denna folkgrupp.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Hen ALEMYR (s);

Herr talman! Jag förstod redan när jag höll milt anförande all fru Lantz inle avsåg alt lyssna på mig och all hon inte skulle ta någon hänsyn lill de argument jag förde fram. Därför skall jag inle upprepa argumenten en gång till - det är ganska onödigt. Jag skall nu bara la upp tvä saker.

När del gäller betygen har ingen sida övergivit sin ideologi eller sina partikongressers beslul. Det som nu sker är att vi säger all vi på vanligt sätt måste avvakta betygsulredningen och de förslag som kommer atl läggas fram därefter. Sedan kan del bli strid om betygen och försöken att finna en lösning. De ideologiska uttalanden som våra kongresser gjort

- alla partiers kongresser har väl antagit sådana uttalanden - är därmed
icke övergivna.

När det gäller skolkoslnaderna gör fru Lantz det vanliga vpk-misslagel

- hon sätter inle in skolkoslnaderna i del stora samhällsekonomiska sam
manhanget. Det är i och för sig lätt atl säga - och man kan vinna po
pularitet på det - att vi skall lägga på några miljoner här och några miljoner
där. Men man måste ta övergripande hänsyn, och det får vi göra också
på skolområdet.

Kommunernas kostnader för skolan är myckel höga. I själva verket går en tredjedel av den primärkommunala skallen till skolan. Del är mer än vad människor i allmänhet tror. Frågan om hur stora kommunernas skolkoslnader i framliden skall vara ses f n. över i fiera olika sammanhang. Frågan om kostnaden för musikskolan får inle ses isolerad, utan den måste betraktas i etl större, övergripande sammanhang. Jag har flera gånger tidigare här i kammaren hänvisat till SSK-ulredningen, och jag hänvisar nu även lill del förslag om statsbidrag lill grundskolan som kommer i höst. När det förslaget föreligger får vi mer i detalj ta ställning till hur bl. a. den kommunala musikskolan skall finansieras.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Herr Alemyr säger all man skall avvakta i betygsfrågan. Men vad skulle man vinna med det? Del är just nu man borde la ställning till betygen, efiersom det är nu som debatten pågår i alla elevorgani-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

sationer. Man borde därför kunna ställa kravet att vi nu skall ta ställning. Framför allt bör socialdemokraterna ta ställning i denna fråga, eftersom de tidigare haft åtminstone en något sä när rak linje i denna debatt, är alltså just nu man borde la ställning och inte vänta. Om herr Alemyr är överens med oss om betygens negativa konsekvenser, borde han i dag kunna ta ställning.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Nu förstår jag atl fru Lantz inte känner till bakgrunden lill behandlingen av denna fråga. Riksdagen har begärt en utredning om betygen. Denna utredning kommer att lägga fram sill belänkande om drygt en månad. Del står helt i överensstämmelse med praxis i riks-dagsarbetei atl vi väntar på den utredning som riksdagen själv begärt för att därefter i vanlig ordning la ställning.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 794 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begän votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskoilets hemställan i belänkandet nr 16 punkten 1 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 794 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 294

Nej - 14

Avstår - I

Mom . 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 492 av fru Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskoliets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 492.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1163 av herr Nyhage och fru Rydle, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 197 av fru Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskolteis hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 197.

Ja - 295

Nej - 14

Avstår - 1

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 200 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom. 6 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 200.

Ja - 294

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoliets hemställan, dels motionen nr 990 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 990 i motsvarande del.

Ja - 295

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels motionen nr 1173 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskoilets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 1 mom. 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1173.

Ja - 296

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 10

Utskotlels hemställan bifölls.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 103 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten I mom. 11 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 103.

Ja - 295

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 12-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 92 Punkten 3

Onsdagen den Mom. 1-3

23 mars 1977 Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Anslag till det Mom. 4

obligatoriska Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen

skolväsendet m. m. nr 779 av fru Marklund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 3 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 779 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 14

Avslår - 2

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 779 av fru Marklund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 3 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 779 i motsvarande del.

Ja - 295

Nej - 14

Avslår - 1

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 16 punkten 3 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 150

Avstår - 1

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:100såvittgälleranslag lill gymnasiala skolor m. m. jämte motioner.

Punkten 1

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsde-partemenlei) under punkten D 18 (s. 304-321) föreslagit riksdagen atl

1. bemyndiga regeringen att meddela bestämmelser om statsbidrag till skogsbrukets yrkesutbildning i enlighet med vad som förordals i propositionen,

2. bemyndiga regeringen att vidta de åtgärder som behövdes för att möjliggöra en fortsalt avveckling av Ingemundskolan,

3. godkänna de grunder för statsbidrag till inbyggd vårdutbildning som förordats i propositionen,

4. till Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 2 026 500 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionen 1975/76:1425 av fru Ingvar-Svensson (c) och fru Fredrikson (c).

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta

motionerna 1976/77:146 av herr Håkansson i Trelleborg (s) och fru Sandéhn (s), 1976/77:151 av herr Persson i Karistad (s) och fru Nilsson i Sunne (s), 1976/77:198 av herrar Svansiröm (c) och Bengtsson i Göteborg (c), 1976/77:279 av herr Olsson i Edane m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen

hos regeringen begärde förslag om all linjer och specialkurser inom gymnasial

vårdutbildning även i fortsättningen, framför allt i glesbygder, fick bedrivas

utan krav på klasser med 30 elever, 1976/77:367 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), 1976/77:371 av herr Gustafsson i Borås m. fl. (fp, c, m), 1976/77:376 av herr Nilsson i Östersund m.fl. (s), 1976/77:494 av herrar Lövenborg (vpk) och Häll (s), 1976/77:495 av fru Månensson m.fl. (s), 1976/77:496 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen skulle

1. besluta alt hos regeringen hemställa atl skolöverstyrelsen gavs i uppdrag atl planera korta, yrkesinriktade och påbyggbara kurser i gymnasieskolan från höstterminen 1977, motsvarande 2 000 ärselevplalser, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. besluta begära att regeringen uppdrog ät skolöverstyrelsen att införa s. k. modifierad intagning till gymnasieskolan i hela landei fr. o. m. läsåret 1978/79 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om introduktionskurser,

1976/77:497 av herr Segerstedi m. fl. (s),

1976/77:501 av herr Ångström m.fl. (fp, c, m),

1976/77:772 av herr Eliasson (c), vari yrkats alt riksdagen uttalade atl etl skidgymnasium borde lokaliseras till Sollefteå,

1976/77:778 av fru Lindquist (m),

1976/77:781 av fröken Nilsson m. fl. (s),

1976/77:782 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c, m),

1976/77:791 av fru Sundberg m. fl. (m), vari yrkats all riksdagen till regeringen uttalade att 31 S i förordningen (1971:424)om kommunal och statlig vuxenutbildning borde kompletteras på sätt som angetts i motionen, innebärande att den som var 16 år och som hade 6 månaders arbetslivserfarenhet skulle kunna bli antagen lill särskild yrkesinriktad utbildning om vederbörande bedömdes ha förutsättningar atl följa utbildningen i fråga,

1976/77:1148 av herrar Boo (c) och Rämgård (c),

1976/77:1153 av hen Häll m.fl. (s),

1976/77:1154 av herr Johansson i Hållsta (c) och fru Nilsson i Kristianstad

(C),

1976/77:1174 av fru Winther (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade att ge regeringen till känna alt kommunerna genom skolstyrelse och gymnasieskola i ökad utsträckning skulle anordna speciella konkurser för elever som efter grundskolan inte gick vidare lill gymnasieskolan eller jämförbara skolformer eller som saknade arbete.

1976/77:1300 av herr Palme m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 3), 1976/77:1316 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) och 1976/77:1331 av herr Hagel m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen uttalade

atl kommunerna borde ges särskilda resurser att ordna yrkesutbildning och

yrkeskurser på invandrarspräk.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen beträffande korta yrkesinriktade kurser m. m. skulle avslå
motionerna 1976/77:496 yrkandena 1 och 3, 1976/77:791 och 1976/77:1174,

2. att riksdagen beträffande modifierad intagning till gymnasieskolan skulle avslå motionen 1976/77:496 yrkandet 2,

3. alt riksdagen beträffande specialkurser för omsorg om psykiskt utvecklingsstörda skulle avslå motionen 1976/77:1300 yrkandet 3,

4. atl riksdagen beträffande yrkeskurser på invandrarspräk skulle avslå motionen 1976/77:1331,

5. alt riksdagen beträffande musiklinje i Västerbottens län m. m. skulle avslå motionen 1976/77:367,

6. atl riksdagen beträffande musiklinje i Skellefteå skulle avslå motionen 1976/77:501,

7. alt riksdagen beträffande musiklinje i Boden skulle avslå motionen 1976/77:781,

8. att riksdagen beträffande förberedande musikutbildning skulle avslå motionen 1976/77:146,

9. alt riksdagen beträffande klasstorlek inom gymnasieskolans värdlinje och specialkurser på vårdområdet med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall lill motionen 1976/77:279 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

10. alt riksdagen beträffande försöksverksamhet med elitidrott i Ange skulle avslå motionen 1976/77:497,

11. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med elitidrott i Sollefteå skulle avslå motionen 1976/77:772,

12. atl riksdagen beträffande försöksverksamhet med elitidrott i Göteborg skulle avslå motionen 1976/77:778,

13. att riksdagen beträffande försöksverksamhet med elitidrott i Gällivare skulle avslå motionen 1976/77:1153,

14. alt riksdagen beträffande maskinförarulbildning i Bräcke skulle avslå motionen 1976/77:376,

15. atl riksdagen beträffande maskinförarulbildning i Ljusdal skulle avslå motionen 1976/77:495,

16. att riksdagen beträffande utbildning inom gruvnäringen skulle avslå motionen 1976/77:494,

17. att riksdagen beträffande viss gymnasieskola i Åriäng skulle avslå motionen 1976/77:151,

18. atl riksdagen beträffande inrättande av vissa studievägar utanför gym-nasieort skulle avslå motionen 1976/77:1148,

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

19. att riksdagen beträffande tvåårig trädgårdskurs skulle avslå motionen 1976/77:1154,

20. att riksdagen beträffande körkortsutbildning skulle avslå motionerna 1976/77:198 och 1976/77:1316,

21. alt riksdagen beträffande viss utredning om Texlilinstiiutet i Borås m. m. skulle avslå motionen 1976/77:371,

22. atl riksdagen beträffande statsbidrag till inbyggd utbildning m. m. skulle avslå motionen 1976/77:782,

23. all riksdagen beträffande urval lill gymnasieskolan skulle avslå motionen 1975/76:1425,

24. att riksdagen bemyndigade regeringen alt meddela bestämmelser om statsbidrag för skogsbrukets yrkesutbildning i enlighet med vad som hade förordats i propositionen 1976/77:100,

25. atl riksdagen bemyndigade regeringen alt vidta de åtgärder som behövdes för att möjliggöra en fortsatt avveckling av Ingemundskolan,

26. atl riksdagen godkände de grunder för statsbidrag till inbyggd vårdutbildning som förordals i propositionen 1976/77:100,

27. att riksdagen lill Bidrag till driften av gymnasieskolor för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 2 026 500 000 kr.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande korta yrkesinriktade kurser m. m. av herrar Alemyr, Jöns
son i Ariöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén samt
herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga s) som ansett all utskottet
under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:496 yrkandena 1 och 3 och 1976/77:791 samt med anledning av motionen 1976/77:1174 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande modifierad intagning till gymnasieskolan av herrar Alemyr,
Jönsson i Arlöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén
samt herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga s) som ansett all
utskottet under 2 bon hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:496 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Hen ALEMYR (s);

Herr talman! När del gäller gymnasieskolan kan jag i mycket hänvisa lill vad jag sade i den förra debatten om grundskolan, nämligen atl vi är eniga om del mesta. Jag kan också tillägga alt gymnasieskolan nu utreds av en gymnasieulredning som tillsaltes i augusti. Utredningen kunde tyvärr inte starta sitt arbete förrän en kort tid sedan, därför alt

regeringsskifiet innebar ett långt uppskov med tilläggsdirektiv, som sä småningom kom men då i en mycket kort version. Jag beklagar alt det tog sä läng lid för gymnasieulredningen atl komma i gång, eftersom det är ett omfattande arbete som ligger framför utredningen. Men mänga av de problem som vi nu har i gymnasieskolan räknar vi med skall kunna få sin lösning under utredningsarbetet.

En socialdemokratisk reservation har fogats till det här betänkandet. I reservationen, som tar upp ett mycket viktigt avsnitt av gymnasieskolans problemalik, föresläs åtgärder som kan genomföras redan nu i avvaktan på alt gymnasieutredningen på ett övergripande sätt försöker lösa andra problem i skolan.

Alla känner till att mänga ungdomar slutar i gymnasiet, alla vet också att många är myckel dåligt studiemotiverade och kanske finner sin utbildning ganska meningslös. Somliga går kvar i skolan men känner inte särskilt stor tillfredsställelse. De som lämnar skolan eller inle kommer till gymnasiet blir ofta arbetslösa och tillhör de grupper av ungdomar som har svårast att hävda sig på arbetsmarknaden.

I medvetandet om detta tillsattes för etl par år sedan inom utbildningsdepartementet en arbetsgrupp, som skulle se efter om vissa åtgärder kunde vidtas redan nu när det gäller denna mindre skolmoiiverade del av gymnasieungdomen. Detta ledde till en promemoria, och i den föresläs bl. a. alt man skall inrätta korta, yrkesinriktade kurser i kommunerna för de ungdomar för vilka den vanliga gymnasieskolan inte passar. Det kan vara kurser på några veckor upp till en termin eller i undanlagsfall ett år. Kurserna kan starta när som helst och anpassas efter de önskemål och den personliga läggning som ungdomen i fråga har.

På socialdemokratiskt håll är vi ganska överraskade över all man i budgetpropositionen inte följde upp det här förslaget i rimlig utsträckning. Sedan vår motion framlagts har regeringen föreslagit att den här verksamheten skall kunna komma till stånd som etl led i kampen mot arbetslösheten bland ungdomarna, och del är bra. Men det finns ett all-variigt fel i regeringsförslaget, nämligen att åtgärderna skall vara avslutade vid årsskiftet i år. Det är alltså en åtgärd som sätts in för alt möta arbetslösheten under de närmaste månaderna. Enligt vår uppfattning är detta otillräckligt. Vi menar att det bör ingå i kommunernas normala utbildningsplanering atl etl sådant här system med korta, yrkesinriktade kurser skall finnas för att hjälpa de ungdomar lill rätta som har anpassnings- och sysselsättningssvårigheter.

Man kan naturiigtvis gä lill väga på olika sätt. Kommunerna har att själva hitta lösningar. Del finns etl intressant uppslag, framlagt i en moderat motion. Överraskande nog har hela kopplet av moderata riksdagsledamöter i uibildningsutskottei vilka motionerat i denna fråga hoppat av. När del gällde atl åstadkomma en borgerlig enighet övergav man själva sakfrågan. Nu för den socialdemokratiska reservationen fram också det moderata yrkandet. Det innebär nämligen att i den mån det i en kommun inom kommunal vuxenutbildning redan finns någon kort, yr-

Nr 92

■ Onsdagen den 23 mai-s 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

kesinriktad kurs av den typ jag talar om för dem som fyllt 18 år, som är åldersgränsen i KOMVUX, skulle man kunna göra undanlag frän den regeln och låta även 16- och 17-åringar ta del av utbildningen. Kommunerna slipper dä bygga upp ett nytt system, om det inom kommunal vuxenutbildning redan finns lämpliga kurser.

Vi menar alltså alt en rad olika åtgärder bör kunna vidtas och ingå i den normala planeringen i kommunerna. Om vårt förslag följs, kommer ungefär 10 000 ungdomar alt varje är få del av kortare yrkesinriktade kurser, lämpligt avpassade efter dem.

Vi har en reservation lill som också följer upp en tanke, som har prövats på sina håll i landet, nämligen om en modifierad intagning till gymnasieskolan för atl undvika den mycket stelbenta intagning som sker nu.

Man skall enligt värt förslag kunna basera intagningen till gymnasieskolan på det betyg - eller det som kommer i stället för betyg - som eleven får under höstterminen. Elev som anmält sig skall fortlöpande samtala med yrkesvägledning och vad del kan vara för alt kunna resonera sig fram till en lämplig utbildning i gymnasieskolan. Man får lid på sig, om man börjar tidigare än f n. Del systemet kallas för modifierad intagning, och den idén för vi fram i reservationen 2.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter i belänkandet, utom de som läcks av reservationerna 1 och 2.

Där yrkar jag, herr talman, bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr KARLSSON i Mariefred (c);

Herr talman! Mycket har skett och mycket sker inom skolans område. Den kontinuerliga uppföljningen av olika skolformer måste tid efter annan kompletteras med mera genomgripande översyner. Efter SIA-reformen är det i dag gymnasieskolan som är föremål för en mera genomgripande översyn. Herr Alemyr erinrade om det nyss.

Enligt min mening slår i tur efter della vuxenutbildningen. Jag vill i anslutning till vad herr Alemyr yttrade erinra om atl bakom gymnasieutredningens uppdrag att pröva linjekonstruklion och specialkurser, att undersöka möjligheterna lill samband mellan likartad utbildning i olika skolformer och möjligheterna till varvad utbildning står vi i huvudsak eniga i utskottet. Jag vill understryka detta.

I dag fortsätter ungefär 70 % av grundskoleeleverna direkt i gymnasieskolan. Kapaciteten för atl la emot elever i den grundskoleanknutna delen av skolan beräknas öka lill 97 % av antalet sextonåringar under nästa läsår.

Mot bakgrund av den omfattningen av gymnasieundervisningen och mot bakgrund av förändringarna i samhällsorganisationen måste en försöksverksamhet ständigt pågå. Budgetpropositionen innehåller också förslag om ny försöksverksamhet, t. ex. när det gäller kombination av gymnasieutbildning och elitidrott, frågan om en iransportleknisk gren

av den fordonsmekaniska linjen och en högre specialkurs i musik. Nya utbildningar kommer till på vårdområdet.

Om allt detta är utskottet enigt. Enigheten sträcker sig också till behandlingen av en rad motioner på det område som betänkandet behandlar. Låt mig bara säga atl när det gäller lokaliseringen av den föreslagna kombinationen av gymnasieutbildning och elitidrott - liksom när det gäller lokaliseringen av musikkurserna - anser utskottet alt del bör vara utbildningsmyndigheternas sak all bestämma var linjen eller kursen bör finnas. Riksdagens medverkan bör normalt inskränka sig lill medgivande lill verksamhet, inriktning och dimensionering - vilket naturligtvis inte hindrar alt lokala opinioner kommer fram också i riksdagsmotioner, där viktiga synpunkter kan framföras.

Delta är motiveringen lill atl utskottet inte har kunnat tillstyrka någon av de här motionerna.

Att nå den rikliga dimensioneringen och att utnyttja resurserna är betydelsefullt, och detta har lett utskottet till ett viktigt ställningstagande i fråga om vårdutbildning. När den nuvarande vårdlinjen infördes år 1971 medgavs övergångsvis alt en klassavdelning skulle kunna omfatta högst 16 elever, men SÖ skulle sträva efter att övergången till normal klasstoriek skulle vara genomförd lill 1978/79. Nu anges i budgetpropositionen att i samband med nya läroplaner som regel en övergång skall ske till 30-klasser.

Utskottet finner att det är av största vikt att utbildningsvolymen på della område inle minskar. Därför har utskottet kunnat enas om alt del fortfarande bör vara möjligt atl utifrån lokala förutsättningar, inte minst tillgången på praktikplalser och behovet av utbildning för vissa yrkesgrupper, bestämma också klasslorleken. Flaskhalsen i utbildningen är praktikplatserna. De bör utnyttjas där de finns och där eleverna, som ofta har familjehänsyn alt la, kan utnyttja dem. Det är därför som utskottet har yrkat bifall till motionen av herr Olsson i Edane, men självfallet måste kosinadshänsyn leda till att mindre klassavdelningar bara får förekomma där förutsättningar för större saknas.

Den socialdemokratiska minoriteten har inte kunnat ena sig med utskoitsmåjoriielen på ett par punkter. Jag vet inte om jag kan hålla med herr Alemyr om atl skillnaderna i uppfattning är så stora ens här. Det må vara minoritetens sak atl markera en skillnad, men lät mig erinra om att det inte finns någon skillnad mellan oss och minoriteten i synen på behovet av s. k. korta yrkesinriktade kurser efter grundskolan för ungdomar som är dåligt motiverade för vidare utbildning och som har svårigheter- på grund av detta eller annal - att få anställning. Svårigheterna är ju särskilt markerade i råda'''de sysselsättningsläge och med omställningssvårigheter inom olika bianscher. Regeringen har också föreslagit ell visst antal sådana kurser inom den s. k. lilla ramen, ungefär 25 000 ärselevplalser. Enligt den socialdemokratiska reservationen, som herr Alemyr yrkade bifall till, skall inom en oförändrad ram planering fr. o. m. nästa läsår ske för ytterligare 1 750 ärselevplalser.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

3 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Budrag till driften av gymnasieskolor

Jag vill dä bara peka på två ting. För det första skulle en låsning av den omfattningen av platserna inom ramen kunna medföra svårigheter för planeringen av vissa andra viktiga kurser, t. ex. för utbildning av personal till förskolan och för fritidsverksamhet för ungdom - ytterst vikliga uppgifier - och för det andra finns del, också enligt propositionen, en viss möjlighet lill omfördelning redan nu för SÖ. Den omfördelnings-möjligheten måste vara inte bara en rättighet för SÖ utan också en skyldighet, om det skulle visa sig nödvändigt. Däri inbegrips också rätlen att begära en utökad ram, vilket vi har fått se exempel på i SÖ:s skrivelse i slutet av december förra året.

Del viktiga är att regeringen med anledning av den framställningen från SÖ för hela 1977 har ställt ytterligare 15 milj. kr. till förfogande för atl möjliggöra en sådan utökning av antalet platser inom ramen -jag betonar att det gäller kalenderåret 1977, och det gäller även en del av kommande budgetår- med 1 700 ärselevplalser. 1 paketet ingår också medel för studie- och yrkesorientering, för utbildningsbidrag och för faktiska merkostnader i kommunerna.

Vi är ense om målet, atl kunna erbjuda alla ungdomar sysselsättning i form av arbete, praktik eller studier. Del är nödvändigt att ta vara på alla resurser. Det gäller också förslaget om atl den som är 16 är och har minst sex månaders yrkespraktik under vissa förutsättningar skall kunna få antas lill särskild yrkesinriktad kurs inom den kommunala vuxenutbildningen. Det är självklart, säger utskottet, atl regeringen bör ha möjlighet att anpassa bestämmelserna för intagning till sådan utbildning efter arbetsmarknadssituationen. Lika självklart tycker jag att del är alt olika aspekter måste bedömas när del gäller generella ålderskrav och generella kursutbud. Det är alltså en fråga som naturligt hör hemma i gymnasieutredningen.

Den andra reservationen gäller den s. k. modifierade intagningen. Jag vill erinra om all del i budgetpropositionen föreslås att den uppföljande verksamhet med studie- och yrkesorientering som är förknippad med denna modifierade intagning för nästa läsår skall få omfatta samtliga kommuner. Utskoliet finner det naturligt atl det modifierade intagnings-förfarandet - som ju hänger samman med systemet - då också skall kunna fä användas, och förberedelser för detta pågår. En annan sak är om detla inlagningsförfarande i den utformningen skall bli det som kommer alt användas generellt i framtiden. Det måste i så fall vara beroende av vad betygsulredningen kommer fram till. För majoriteten i utskottet är det naturligt all vänta med ställningstagandet lill del definitiva in-tagningssyslemet tills vi har sett betygsulredningens förslag, det har remissbehandlats och beslut fattats i anslutning till detla. Ett ställningstagande nu skulle kunna föregripa vad som kommer ut av ställningstagandet i betygsfrågan. Detta, herr talman, är - jag vill understryka del - skillnaden mellan utskoitsmajoriteten och reservanterna på den här punkten. Jag yrkar bifall till utskotlels hemställan i dess helhet.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Karlsson i Mariefred gör här etl försök alt reducera skillnaden mellan majoriteten och minoriteten. Jag tycker alt det uttalande han nu har gjort är värdefullt, och jag skall inte invända något emot del. Jag noterar att det sedan budgetpropositionen skrevs har skett en glidning när det gäller 16-19-åringarna inom den borgerliga delen av utbildningsutskottet, och också det är utomordentligt värdefullt. Man har närmat sig de yrkanden som socialdemokraterna framställde i parlimolionen i januari.

Men, herr talman, ett par saker måste jag ändå tillägga. Naturiigtvis låter del bestickande atl säga alt om de korta yrkesinriktade kurserna skulle öka kraftigt så räcker inte den s. k. lilla ram som riksdagen beslutar om. Del vel vi också, och därför har vi i vår motion bestämt sagt ifrån, att visar det sig att den lilla ramen inle räcker måste den vidgas, och det har också skolöverstyrelsen föreslagit. Dä får regeringen återkomma och meddela atl behovet är större, och sä får riksdagen i ett tilläggsbeslut vidga ramen för antalet kurser i gymnasieskolan.

Det som verkligen skiljer majoriteten och minoriteten pä denna punkt - yrkesinriktade kurser för ungdom - är att regeringssidan nu betraktar dessa kurser uteslutande som ell inslag i kampen mot arbetslösheten bland ungdomar, medan vi vill vidga det hela till all inte enbart vara en arbetslöshelsfräga ulan också gälla de icke studiemotiverade ungdomar som, även om de skulle kunna få jobb på arbetsmarknaden, ändå skulle ha behov av en kortare yrkesinriktad kurs. Vi vet ju att det alltid är de lågutbildade som i framtiden får det svårast, även om de i en aktuell situation inte är arbetslösa. När åren går hamnar de i nya svårigheter. Därför vill vi ta in dessa kurser i skolans ordinarie resursplanering så att del skall finnas ett utbildningsutbud för de här unga människorna.

Vi vill alltså vidga synen pä frågan om korta yrkesinriktade kurser. Detta är icke bara etl arbetsmarknadspoliliskt problem för dagen, utan vi måste på lång sikt bygga in kursverksamheten som ett inslag i skolans utbildningsutbud.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Herr KARLSSON i Mariefred (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill gärna instämma när herr Alemyr påpekar atl skillnaderna mellan majoriteten och minoriteten inte är stora, och jag tar det som ett bra exempel för framtiden.

Sedan kan vi ju alllid diskutera frän vilket häll närmandet har skett. När del gäller en rad reformer på skolans område har initiativet kommit frän de nuvarande regeringspartierna.

I fråga om möjligheterna atl vidga den lilla ramen finns det inte heller några skillnader. Regeringen har möjlighet - del står i budgetpropositionen - alt återkomma till riksdagen om arbelsmarknadsmässiga skäl eller andra skäl talar för detta. Det var ju ett exempel på det som gavs när regeringen ställde ytterligare medel till förfogande.

Självfallet är det en kombination av arbelsmarknadsmässiga förhäl-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

landen och svårigheter för vissa elever atl anpassa sig till undervisning i de existerande skolformerna som bidrar lill svårigheterna. Det finns i regeringens och utskoltsmajoritetens ställningstagande ingenting som talar emot en kombination av dessa två faktorer - svårigheter vid anpassning till del rådande skolsystemet och arbelsmarknadsmässiga förhållanden.

När det gäller hur detta problem skall mötas på längre sikt så är det naturligt atl det måste ske mot bakgrund av de bedömningar som gymnasieutredningen kommer till. Jag kan instämma i herr Alemyrs beklagande av atl del dröjde innan gymnasieulredningens arbete kom i gång.

Herr ALEMYR (s) kort genmäle;

Herr talman! Med tacksamhet noterar jag att herr Karlsson i Mariefred nu på alla punkter ansluter sig lill vad vi har skrivit i de socialdemokratiska reservationerna. Det enda jag saknade var yrkandet om bifall till dem.

Hen HAGEL (-);

Herr talman! I motion 1976/77:1330 pekas på den allmänt svåra situation som råder på arbetsmarknaden för ungdomen. Men motionen pekar också på det speciellt svåra läget för invandrarungdomen.

Bara 5 ä 10 % av invandrarungdomen fortsätter sin skolgång efter grundskolan - alltså skaffar sig yrkesutbildning. Motsvarande siffra för svensk ungdom är 85 %. Orsakerna till atl invandrarungdomarna i så liten utsträckning fortsätter sin utbildning efter grundskolan är dels atl de känner lägre motivation för fortsatt utbildning - vilket i sin lur har sin förklaring i hemmen - dels alt gymnasieskolan rent språkmässigt ofta är för svår för invandrarungdomar.

Med sämre skolutbildning och ofta bristfälliga kunskaper i svenska har invandrarungdomen därefier en ännu svårare situation på arbetsmarknaden än motsvarande gruppSr svenska ungdomar. I den djupa ekonomiska krisen med åtföljande sysselsättningsproblem blir del alltså en ytterst prekär situation.

Rätten till den enligt vår uppfattning myckel blygsamma och otillräckliga språkundervisningen på 240 timmar utgör också - hur hemskt det än kan låta - en orsak till atl företagen är mindre benägna alt anställa invandrare.

Synpunkten - som framförs - alt vi har gjort mer i värt land kring dessa frågor än vad som har gjorts i något annat land är en klen tröst för alla invandrarungdomar som hårt drabbats av den ekonomiska kris vi nu befinner oss i. Undersökningar och erfarenheter från andra länder med invandrarbefolkning har visat alt just invandrarungdomar utan arbete, med dålig utbildning och bristfälliga språkkunskaper, löper stor risk att hamna i kriminalitet, drogmissbruk osv., vilket kommer att orsaka samhället betydligt större kostnader än förebyggande verksamhet.

Motion 1330 tar i huvudsak upp åtgärder som är knutna lill AMS-åtgärder. Men den motion som vi nu behandlar, 1331, pekar på all kommunerna bör ges särskilda resurser för alt ordna yrkesutbildning och yrkeskurser för invandrarungdomar.

Dessa åtgärder för invandrarungdomar blir för kommunerna mer betungande än likartad verksamhet försvensktalande ungdomar just därför all del krävs speciella kunskaper av handledare och lärare.

Inom olika delar av de kommunala förvaltningarna i vårt land finns ell stort och akut behov av tvåspräkig personal. Genom att bereda invandrarungdomar praktikantplalser och kortare yrkesinriktade utbildningar inom kommunala förvaltningar skulle de här bristerna kunna avhjälpas.

Dessutom krävs del någon form av uppsökande verksamhet för atl informera invandrarungdomar om olika utbildningsmöjligheter och för att höja deras studiemotivation, som också är en angelägen uppgifi.

I dag är del pä det sättet atl kommunernas besvärliga ekonomiska läge blir argument för atl inle vidta motiverade och nödvändiga åtgärder. Del är just de problemen som motionen 1331 vill delvis undanröja.

Jag ber därför, herr talman, atl fåyrka bifall till motionen 1976/77:1331.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Hen ELIASSON (c):

Herr talman! I motionen 772 har jag tagit upp frågan om lokalisering av etl skidgymnasium till Sollefteå kommun. Utskottet har med hänvisning till vad som sägs i budgetpropositionen om försöksverksamhet med kombination av gymnasieskolor och elitidrott föreslagit avslag pä motionen. Någon annan motivering har inle utskottet lämnat. Det finns emellertid en del synpunkter alt beakta vid valet av lokaliseringsort för ell idroiisgymnasium även nu som i framliden, och jag tänker här helt kort ge några synpunkter på Sollefteå som lämplig lokaliseringsorl.

Skidintresset är enastående stort i Ångermanland. Ångermanlands skidförbund har drygt 10 000 medlemmar i 89 föreningar, varav hälften är under 25 är. Man beräknar atl det finns uppemot 2 000 aktiva pä ungdomssidan, och del är längdåkningen som dominerar. Del finns tillräckligt med instruktörer för alt tillgodose intresserade ungdomar med träningsprogram eller liknande. De här siffrorna är ell mått på underiagel vad avser ett skidgymnasium, och Sollefteå ligger mycket lämpligt placerat i Ångermanland för atl med en sådan verksamhet fånga och vidareutveckla det omfattande skidintresse som ungdomen i delta område bevisligen har.

Jag tror därför atl inrättandet av ett skidgymnasium i Sollefteå inte skulle innebära någon konkurrens med andra orter som har den här typen av verksamhet. Det är ju fråga om ell undertag som kanske mer än väl är tillräckligt för att fylla elevantalet. Däremot skulle ungdomar som är intresserade av all kombinera studier med träning slippa resa långt bort frän hemorten för all få den här möjligheten. Det är positivt om ungdomar i den här situationen inle behöver bo långt borta från sin

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

familj, sina kamrater och sin förening. Och vad gäller Sollefteå kan del faktiskt bli sä, mot bakgrund av del stora skidintresset, alt flertalet kanske kan bo hemma. Det måste alltså betraktas som positivt.

Har man en bred verksamhet inom någon idrottsgren i ell område, som man nu t. ex. har på skidsidan i Ångermanland, bör detta väga särskilt tungt när man diskuterar valet av lokaliseringsorl sett från elevers, föräldrars och föreningars synpunkt.

En sådan här bedömning behöver inte strida mot principen atl hela landei skall utgöra upptagningsområde. Tvärtom - det finns fortfarande möjlighet för ungdomar med denna inriktning och detta intresse att komma till en ort som har de absolut bästa förutsättningarna för verksamheten. I Sollefteå har man goda träningsmöjligheter. Man har god snötillgång i anslutning till skolan. Det finns förutsättningar inle bara för längdäkning utan också för alpina grenar, backhoppning, skidskylle och nordisk kombination, om man så vill. Speciellt beträffande skidskylle finns det möjlighet atl samordna träningen med kommunens båda regementen, som också sagt sig vara villiga alt medverka lill detta. Och del är en myckel vettig disponering av resurser. Alt träningsmöjligheierna ligger i direkt anslutning lill skolan innebär alt man slipper tidsödande resor lill och från träningsplatserna eller träningslokalerna. Del finns goda sjukvårdsresurser, ifall man skulle komma i den situationen all man behöver sjukvård när man tränar eller för atl hålla sig i god form.

Riksidrottsförbundel har i en utredning konstaterat alla de här fördelarna med Sollefteå som lokaliseringsort för ett skidgymnasium. Även om utredningen är några år gammal har sakläget inle ändrats på annal sätt än till det bättre. Fler anläggningar och bättre iräningsmöjligheter har tillskapats av kommunen. Och kommunen är naturligtvis, efter allt arbete man har lagt ned för att få den här lokaliseringen, väldigt intresserad av atl den här verksamheten tillförs skolan i Sollefteå. Svenska skidförbundel önskar också en utvidgning av försöksverksamheten när del gäller speciellt längdlöpning och har angett bl. a. Sollefteå som lokaliseringsort för denna. Somjag nämnde har Sollefteå ansökt och ansöker fortfarande om att få ingå i försöksverksamheten med idroltsgymnasier. Kommunens ansökan tillstyrks av länsstyrelsen och länsskolnämnden.

Det är givetvis min förhoppning atl den försöksverksamhet som nu inleds slår väl ut och all man efter en utvärdering kan medge fier orter alt komma i fråga för idroltsgymnasieverksamhet. Jag finner ändå, mot bakgrund av del stora skidintresset i området, kommunens engagemang i frågan samt de goda förutsättningarna för elillräning, kombinerad med god utbildning, att ett skidgymnasium bör inrättas i Sollefteå.

Herr talman! Jag ber med anledning av vad jag anfört alt fä yrka bifall lill motionen 772.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Jag vill foga några kommentarer till en avstyrkt motion, nr 146. Motiven för avstyrkande är all organisationskommittén för högre musikutbildning, OMUS, har behandlat de här frågorna och att ärendet nu bereds i regeringens kansli. Del här är både rätt och fel. Den kommunala musikskolan, som utskottet hänvisar till, är i dag en parallellskola med alla de bekymmer som del innebär. Gymnasieskolans musiklinje förutsätter i praktiken ett tämligen definitivt yrkesval, något som i detla sammanhang tyvärr ofta måste ske på rätt lösa grunder. Konsekvenserna av detta kan jag inte utveckla här.

Motionärerna vill någonting annat - kort uttryckt skapa möjlighet för den konstnärliga mognadsprocess som musikutbildning ändå är på för individen rimliga villkor. De frågor som motionen berör har OMUS inle behandlat, och i remissomgången har en del organ påtalat detla, t. ex. skolöverstyrelsen, som säger: Del finns skäl atl ägna situationen för elever i gymnasieskolan som också bedriver förberedande musikstudier särskild uppmärksamhet. Man borde därför försöksvis t. ex. pröva någon form av anpassad studieform för sädana elever för all få större erfarenhet beträffande behovet alt skapa mer individuellt anpassade studiegångar för vissa elever i gymnasieskolan.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund, SOR, instämmer i sitt remisssvar i uppfattningen alt gymnasielinjen skall byggas ut men ser samtidigt svårigheter i atl en ung människa inför gymnasiet skall la definitiv ställning lill sitt framtida yrkesval. Av den anledningen föreslår styrelsen rör SOR en utvärdering av Vä,xjöprojektet. Samtidigt pekar man på att ell förslag om den individuella musikundervisningen bör studeras.

OMUS har, herr talman, inte ägnat detta någon omsorg och skall inle heller göra det, som jag ser det..Utskottet anför alt denna fråga nu bereds i regeringens kansli. Jag är medveten om atl utskottet inte har några garantier för alt ett förslag i den riktning SÖ och motionärerna önskar nu övervägs av regeringen, men huvudfrågan för mig är vad utskoliet och regeringen egentligen tycker om en ökad grad av individualisering av musikutbildningen i den riktning som motionen talar om. Utskottet har avstått från atl behandla sakfrågan, och vi lär inle få besked i dag om utskottets inställning men kanske när regeringens förslag så småningom kommer eller i andra sammanhang.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Hen NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag vill ta upp en annan utbildningsgren som behandlas i föreliggande betänkande, nämligen maskinförarulbildningen för byggnads-, anläggnings- och skogssidan, och jag gör det i anslutning till min motion, nr 376. I den yrkar jag och mina medmotionärer att en försöksverksamhet med maskinförarulbildning skall startas med anknytning lill den pågående.liknande utbildningsverksamheten vid AMU-cenlrel i Bräcke kommun.

Motionen anknyter i huvudsak till den utredning som maskinförar-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

ulbildningskommillén överlämnade till departementet redan i maj 1974. Bakom den utredningen står ell tjugotal parter, representerande arbetstagare, arbetsgivare, statliga verk. Kommunförbundet, armén m. fi. Samtliga är överens om att det föreligger ett stort behov av en systematiserad och målinriktad yrkesutbildning pä delta område.

Det gäller här utbildning av maskinförare både inom byggnadsbranschen och inom skogsbruket, där den fortgående mekaniseringen skapar behov av en stor och växande maskinförarkår, med skärpta krav på bättre yrkeskunnande. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten har uppskattat del årliga behovet av maskinförare inom skogsbruket för avverkning, terräng-transport och skogsvård till 250-300 man vid oförändrad avverkning och hög mekaniseringstaki. Behovet av utbildade maskinförare på byggsidan är också stort och väl dokumenterat genom den stora maskinpark som är i bruk vid byggnads- och anläggningsarbeten inom olika samhällssektorer.

Utvecklingen både på byggnadssidan och inom skogsbruket går, genom den fortgående mekaniseringen, obönhörligt i den riktningen att allt större, dyrbarare och mer komplicerade maskiner tas i bruk. Samtidigt ställs det egentligen inga direkta kompetenskrav på den som skall hantera och ansvara för dessa maskiner. Detta är naturligtvis helt otillfredsställande, bl. a, från rekryleringssynpunkt men även med hänsyn till de stora olycksfallsrisker som maskinförarna utsätter sig själva och även andra för i sin yrkesutövning.

Som framgår av budgetpropositionen har skolöverstyrelsen föreslagit en försöksverksamhet för utbildning av maskinförare med utgångspunkt i maskinföraruibildningskommilténs förslag. Departementschefen avvisar emellertid förslaget, och även utskottet yrkar avslag på de båda motioner som väckts i ämnet.

Jag kan förslå atl utskottet inte velat ta ställning till lokaliseringsorten. Den frågan betraktar även jag som en andrahandsfråga. Det viktigaste för dagen är att utbildningen förbereds och kommer i gång. Därför är jag något besviken över atl inte utskottet i sin skrivning klart markerat behovet av att en försöksverksamhet snarast kommer i gång, med hänsyn till det klart dokumenterade behovet. Det hade varit värdefullt om så skett.

Utskottet pekar däremot på atl utrustningen för maskinförarulbildningen är myckel dyrbar. Man nämner siffran 9,75 milj. kr. Del är i och för sig riktigt att det här är en myckel dyrbar utbildning. Men det är bl. a. med tanke på kostnaderna som vi motionärer föreslagit en försöksverksamhet, anknuten till AMU-centret i Bräcke, där de lunga investeringarna i lokaler och maskiner redan är gjorda. Där har redan investerats ca 4 milj. kr. i maskiner och anläggningar, och dessutom tillhandahåller länsarbetsnämnden och SCA maskiner för ca 8 milj. kr. för utbildningsändamål vid den begränsade förarutbildning som pågår där. Viss ledig kapacitet finns också vid AMU-centret. Det är alltså möjligt att utan nämnvärda investeringar starta en begränsad försöksverksamhet

i Bräcke och på så sätt vinna erfarenheter och kunskaper för framtiden. Man kanske även skulle kiinna tänka sig en försöksverksamhet på de tvä platser som nämns i de båda motioner som nu behandlas, den ena försöksverksamheten anknuten till ett AMU-cenier och den andra lill en befintlig skogsbruksskola.

Jag förstår, herr talman, all del är helt utsiktslöst atl mot ell enigt utskott yrka bifall till min motion. Därför får jag nöja mig med att starkt understryka angelägenheten av atl både skolöverstyrelsen och regeringen på nytt lar upp denna fråga till allvarlig prövning och snarast kommer med ett förslag i positiv riktning.

Fru MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Under de senaste decennierna har produktionsökningen varit snabb i vårt land. Inte minst gäller detta inom byggnads- och an-läggningsverksamhel, jordbruk och trädgårdsnäring, skogsbruk, underhäll av gator och vägar samt transporter med molorredskap i anslutning lill anläggnings- och underhällsverksamhet. Delta har möjliggjorts dels genom ökade maskininsaiser, dels genom ständigt pågående organisations- och melodförbäitringar.

Man kan i dag konstatera atl storleken av den maskinpark - i huvudsak av motorredskapstyp-som används i nyss nämnda verksamheter, uppgår lill 30 000-40 000 enheter.

Med den ökade mekaniseringen har det vuxit fram en stor maskinförarkår med snabbt växande krav på ell allt bättre yrkeskunnande, men dess utbildning har varit - och är fortfarande - av mycket varierande volym och kvalitet.

Mekaniseringen och den tekniska utvecklingen av maskinerna fortsätter. Inom vissa områden går den snabbt mot ständigt nya specialmaskiner, inom andra områden är utvecklingen något mer dämpad.

Sedan 1959 har för byggbranschens del frågan om en systematiserad maskinförarulbildning varit föremål för överiäggningar mellan berörda arbetsmarknadsparter. I varje avtalsrörelse har berörda fackförbund krävt en gedigen maskinförarulbildning och skärpta körkortsregler för framförandet av molorredskap.

Den 9 mars kom nummer 8 av Byggnadsarbetaren ut. Där kan man läsa en artikel om en 16-åring, som ulan utbildning kört en mobilkran. Skyddsombudet slog genast larm. Det inträffade är bara ett av mänga fall som aktualiserar kravet på en gedigen maskinförarulbildning.

Utbildningsfrågorna löses ej om de praktiska delarna skjuls över på företagen. Med hänsyn till den nyckelposition maskinförarna intar i del moderna samhället är det nödvändigt att en fast utbildning etableras inom ramen för den allmänna gymnasieskolan.

Som min partivän herr Nilsson i Östersund sade står sammanlagt 21 myndigheter - både arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer - bakom MUK;s(maskinföraruibildningskommilténs)PM från maj 1974. Alla dessa parter var redan frän början i sitt utredningsarbete eniga om att del

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag lill driften av gymnasieskolor

fanns gemensamma intressen när det gällde förbättrad yrkesutbildning för blivande förare av bygg- och skogsmaskiner samt att det fanns en hel del gemensamt alt utgå ifrån i uppläggningen av själva utbildningen. Detla skulle förhoppningsvis kunna ge avsevärda ekonomiska fördelar.

Man menar också i dag, atl det hela skulle kunna starta försöksvis i mindre skala med 16 elever första året för att sedan successivt kunna byggas ut.

Ett enhälligt ulbildningsulskoU har avstyrkt min motion om förläggning av maskinförarulbildning till Ljusdal. I utbildningsutskottets betänkande nr 17 sägs alt några konkret utformade förslag inte föreligger från SÖ. Man poängterar också att maskinförarulbildningen är kostsam. Visserligen vet jag att "läromedlen" i del här fallet är kostnadskrävande, men man hade ändå kunnat vara litet mer positiv till en mjuksiart tillsammans med den redan befintliga skogsbruksskolan. Utbildning som del finns behov av får inte eftersättas bara därför att de är svårslartade och kostnadskrävande.

Herr talman! Jag vill uttala förhoppningen atl SÖ snart kommer fram till värderingen atl maskinförarulbildning är ett altraklivt utbildningsalternativ och all den bör inlemmas i den ordinarie gymnasieutbildningen samt att Ljusdal, såsom vi motionärer föreslagit, blir utbildningsorl med de fina förutsättningar som finns i vår kommun tack vare en ny skogsbruksskola, som ligger helt i anslutning till kommunens befintliga gymnasieskola.

I detta anförande instämde herrar Gillström och Alftin, fru Cederqvist samt herrar Andersson i Gävle, Östrand och Westberg i Hofors (samtliga s).

Hen JOHANSSON i Hållsta (c):

Herr talman! I motionen 1154 har fru Nilsson i Kristianstad och jag, liksom under de tre senaste åren, föreslagit atl den nuvarande tvååriga irädgårdskursen ändras lill en linje inom gymnasieskolan. Enligt betänkandet har nu en utredning tillsatts i frågan. Därmed anser jag att del föreligger stor förståelse för att tillmötesgå oss motionärer. Jag vill nu bara uttrycka förhoppningen om alt ett positivt förslag skall komma från utredarna.

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Jag har kommit överens med min medmotionär om alt avstå från all yrka bifall lill motion nr 494. I motionen yrkas all riksdagen hos regeringen skall anhålla om åtgärder i syfte alt förbättra utbildningen inom gruvnäringen och att åtgärder vidtas för all integrera densamma med gymnasieskolan.

Vi har i motionen belyst hur illa ställt det är på det här området, hur bristfälligt undervisningen är upplagd. Vi är något förvånade över atl utskottet så lätt halkar över den här frågan. Det konstaterar bara.

såsom även vi motionärer gör, att del har bildats en arbetsgrupp beslående av företrädare för SAMGRUV och SÖ. Det hade måhända varit på sin plats atl utskottet i någon män betonat att det här föreligger ett behov och nödvändigheten av att gruppen arbetar snabbi.

Motionen om en förbättrad utbildning för gruvarbetare kom till efter kontakter med företrädare för facket, där man är otålig över all det inle har hänt någonting på området. Del finns etl klart dokumenterat utbildningsbehov, som inte tillgodoses genom nuvarande utbildningsformer. Det är helt klart, och det är också fackets mening. Man tycker inle heller alt del finns någon anledning all genomföra en lång och omfattande utredning, innan del läggs fram konkreta förslag.

Även för oss motionärer är det viktigaste atl det sker någonting, och vi kan i och för sig tänka oss all ge den här arbetsgruppen ett års respit. Händer del inte någonting inom den tidrymden, kommer vi med stöd av vad de fackliga organisationerna anför att återkomma i ärendet.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag lill driften av gymnasieskolor

Herr KARLSSON i Mariefred (c);

Herr talman! De senaste talarna har varit inne dels på lokaliseringsfrågor, dels pä i och för sig angelägna uibyggnadsuppgifier inom den gymnasiala utbildningen.

Jag vill understryka vad jag sade tidigare, atl enligt den princip som riksdagen länge har följt måste del i fråga om lokalisering vara ulbild-ningsmyndigheternas sak att ta ställning, vilket inte tar bort möjligheten atl här i riksdagen framföra argument som kan tillföra diskussionen utgångspunkter och förslag. Det är en viktig princip alt ta ställning till.

När det sedan gäller de olika förslagen om försöksutbildningar, som har diskuterats, har flera av talarna redan varit inne pä resursfrågan. Det gäller t. ex. det i och för sig angelägna förslaget om maskinförarulbildning, som herr Nilsson i Östersund och fru Mårtensson talade om. Det är inget tvivel om att vi här har en viktig uppgift. Som påpekas i utskottsskrivningen har riksdagen redan tagit ställning i det här avseendet. Vad vi nu måste avvakta är konkreta underlag för utformningen av verksamheten. Självklart är det viktigt all SÖ och andra berörda parter arbetar snabbt. Men den utrustning som behövs är dyrbar, och det är nödvändigt alt ta hänsyn lill många omständigheter.

Samma sak gäller givelvis den verksamhet som herr Lövenborg alldeles nyss var inne på. Vi måste ta hänsyn till vad den tillsatta arbetsgruppen kommer fram lill för resultat. Detsamma kan gälla i fråga om de yrkesinriktade kurser för framför allt invandrarelever som herr Hagel talade om.

Jag vill understryka atl utskottet har erinrat om att den här frågan diskuterades i samband med alt beslul togs om hemspråksundervisningen. De korta, yrkesinriktade kurser, som jag alldeles nyss diskuterade med herr Alemyr om och lill vilka regeringen nyss har lämnat ell ytterligare anslag, slår givetvis också öppna för invandrarelever. Det är viktigt att dessa invandrarelever får möjlighet till den anpassning i det svenska

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

samhället som en sådan utbildning innebär. Allt måste emellertid vägas mot de tillgängliga resurserna och mot de anspråk som ställs på uibild-ningsbudgeten också från andra häll.

Jag håller med herr Håkansson i Trelleborg om att det finns skäl alt ägna uppmärksamhet ät de elever som i anslutning lill gymnasiestudier bedriver musikstudier. Jag har själv haft möjlighet att - visserligen ytligt med ändå - lyssna lill del resultat som man har åstadkommit inom Väx-jöprojeklel. Det råder inget tvivel om all just den form av samverkan som också OMUS diskuterar är ytteriigt viktig. Det är något - och det säger också utskottet - som kommer alt bli föremål för behandling när OMUS-betänkandet tas upp och när vi tar ställning till den kulturella utbildning som berörs i del betänkandet.

Jag har, herr talman, tidigare yrkat bifall till utskotlels hemställan på samtliga punkter.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Alemyr begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskouets hemställan i belänkandet nr 17 punkten 1 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Alemyr begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 146

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Alemyr begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 17 punkten 1 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl.

Ja - 159 Nej - 148

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1331 av herr Hagel m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagel begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i belänkandet nr 17 punkten 1 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1331.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagel begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 12

Mom. 5-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 772 av herr Eliasson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 12-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Bidrag till driften av gymnasieskolor

§ 8 Föredrogs

Utbildningsuiskoiteis betänkande

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. jämte motioner

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Översyn av förköpslagen m. m.

Civilutskottets belänkanden

1976/77:9 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

till bostadsdepartementet m. m. 1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

till planväsendet 1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

lill lantmäteri- och kartväsendel 1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

lill kommundepartementei m. m. 1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

lill länsstyrelserna m. m. jämte motion 1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa

anslag till räddningstjänst m. m. jämte motion 1976/77:15 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag

till centralnämnden för fastighetsdata

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 9 Översyn av förköpslagen m. m.

Föredrogs civilulskotlets belänkande 1976/77:16 med anledning av motioner om översyn av förköpslagen (1967:868), m. m.

Herr PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr talman! I motionen 69 har vi motionärer tagit upp förköpslagen och förordat en förändring av rutinen vid inskrivningsförfarandet. Jag avser inte alt yrka bifall till motionen. Men jag tycker del är viktigt att något redogöra för vårt resonemang, dä utskottet har behandlat motionen tämligen summariskt.

Man kan givetvis ha vilken uppfattning som helst om förköpslagen. Jag föreställer mig att den fyller en funktion för många kommuner, dock under förutsättning att både lag och kungörelse fungerar i praktiken.

Vi motionärer har vid flera tillfällen i olika motioner hävdat att av riksdag och regering stiftade lagar och utfärdade förordningar skall kunna följas. Klarar man inte av detta skall lagar och förordningar antingen överses eller tas bort. Lagar som inte går all efterleva fyller ingen funktion. I della fall är det hela avhängigt av atl en viss myndighet - tingsrätten - inte klarar av sina uppgifter. Det för oss primära är alltså inte förköpslagen som sådan utan främst del faktum att här finns en lag resp. en kungörelse som verkar olika för olika kommuner.

Förköpskungörelsen fungerar alltså enligt vår uppfattning föga tillfredsställande. I princip har kommunerna tio veckor på sig för att hinna med det kommunala beredningslvängel - från byggnadsnämnd via kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen fram till beslul av kommunfullmäktige. Delta kan ske om inskrivningsväsendet fungerar. Men

gör det inte det, så kommer kommunen i en tvångssituation. Och inskrivningsväsendet fungerar som bekant ganska bristfälligt vid en del tingsrätter. Del kan bero på personalsituationen, på rutinerna osv. De två veckor som är maximitid enligt förköpskungörelsen blir pä åtskilliga ställen betydligt flera.

Genom riksdagens upplysningstjänst har jag fått fram aktuella siffror för tingsrätterna i Malmöhus län. Under förra året var det inle ovanligt att inskrivningsförfarandel log upp lill fem ä sex veckor. Vid ett besök hos domstolsverket i Jönköping nämndes där siffror pä upp till åtta veckor. Riksrevisionsverkei ä sin sida har analyserat expeditionstiden hos inskrivningsmyndigheten och konstaterar missförhållandet även om verket kommer till alt en viss förbättring skett, något som mina siffror för Malmöhus län dock inte bekräftar.

CivilutskoUet har inte i klartext påpekat del missförhållande som råder mellan ä ena sidan den utfärdade kungörelsen och ä andra sidan de svårigheter som flnns i praktiken och som gör kungörelsen värdelös för vissa kommuner men inle för andra - allt beroende pä under vilken tingsrätt kommunen sorlerar.

Del väsentliga för mig är alltså varken förköpslagen som sådan i detta sammanhang eller omsorgen om kommunens möjligheter att komma förbi andra köpare. Del vikliga är alt lagar och förordningar skall kunna följas och följas lika i hela landet.

CivilutskoUet förutsätter atl en översyn av lagen görs inom regeringens kansli i syfte atl förbättra dess lillämpbarhel. Om denna översyn också gäller all komma till rätta med inskrivningsförfarandet kan jag vara nå-goriunda nöjd, om inte ställer jag mig frågande till hur vi kan ha lagar och förordningar som inte fungerar eller i varje fall fungerar myckel olika i olika delar av vårt land.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Översyn av förköpslagen m. m.

Hen MATTSSON (c):

Herr talman! Civilutskottet ställs varje är inför krav pä olika typer av förändringar av förköpslagstiftningen. De förslag som vi haft all behandla i år är av tvä typer. Den ena gäller förslag där man vill göra lagen mer effektiv och utvidga området där den skall kunna användas. Den andra gäller själva de hanteringsmässiga formerna, och del är närmast ett förslag av sistnämnda arl som herr Petersson i Röstånga har framställt.

Vi har avvisat tankegångarna om att förköpslagens användningsområde skulle utvidgas och håller starkt på alt man bör se till att förköpslagen även i fortsättningen har en hanteringsmässigt enkel karaktär. De mål man vill uppnå genom alt göra lagen mer effektiv kan uppnås genom annan lagstiftning.

Beträffande de delar av motionerna som gäller lagens lillämpbarhel säger vi däremot alt vi förutsätter all det görs en översyn inom regeringens kansli. Detta bygger vi pä atl det frän Svenska kommunförbundels styrelse har kommit en framställning lill regeringen med en rad olika förslag.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Översyn av förköpslagen m. m.

Bl. a. tidsfristen för del formella förfarandet inom kommunen har tagits upp som en punkt där förbundet vill ha ändring.

Men det finns inte enbart en part, när del gäller avvägningen av hur lång tidsfristen skall vara. Del finns ett legitimt intresse frän köpare och säljare atl del inle dröjer alltför länge innan deras affär blivit definitivt klar och lagfart utfärdats i enlighet med det köpeavtal som upprättats. Och i de allra flesta lagfartsärenden är det ju på det sättet atl kommunen inte utnyttjar sin förköpsrätl.

Man kan också hävda atl del inle är säkert all ändringen bör göras på det sättet att tidsfristen för den kommunala handläggningen föriängs. Man kan också vilja se pä hanteringen i tingsrätten - hur den fungerar i de här avseendena. Därför har utskottet inle funnit skäl alt tillstyrka motionen ulan hänvisar till den avvägning emellan dessa skilda intressen som regeringen kommer atl göra med anledning av atl del finns, som jag nyss nämnde, en framställning från Kommunförbundet hos regeringen, som bl. a. omfattar den formella handläggningstiden hos kommunerna.

Därför yrkar jag bifall lill civilutskottets hemställan.

Hen PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr talman! CivilutskoUet har i delta betänkande inle med etl ord berört inskrivningsförfarandet och de nackdelar och konsekvenser del får alt tingsrätterna har olika expeditionstider. Inle med ett ord har utskottet konstaterat atl förköpskungörelsen fungerar olika i olika kommuner, allt beroende på arbetsförhållandena i den tingsrätt kommunen sorterar under.

För mig är det, som jag framhöll i mitt första inlägg, inte förköpslagen eller förköpskungörelsen som är det väsentliga, ulan det viktiga för mig är alt av riksdagen stiftade lagar och av regeringen utfärdade förordningar kan efterlevas. Går del inte att efterleva dem lappar människorna respekten för lagar och förordningar i samhället.

Vidare anser jag att utskottet något litet kunde ha diskuterat både orsakerna till de rådande missförhållandena och åtgärder för att komma lill rätta med dem. Är det t. ex. enbart brist på personal som föranleder missförhållandena? Gäller del rutinerna? Hur skall man kunna ändra della? Vore det inte rikligt alt kommunerna så alt säga automatiskt finge en förhandsanmälan vid inskrivning? Del finns också andra frågor atl ställa; Behövs det så högt kvalificerade jurister som inskrivningsdomare? Skulle man inte kunna lägga om systemet pä data?

Hela denna diskussion glider utskoliet fullständigt förbi i sitt betänkande. Del finns i alla fall inte i betänkandet något som helst synbart bevis för en sådan diskussion.

Herr MATTSSON (c):

Herr talman! Vi har inte utvecklat oss så mycket om just den detalj som herr Petersson i Röstånga tar upp. Vi har i utskoliet gått igenom förhållandena, och vi är medvetna om alt skillnaderna finns. Men som jag nämnde i milt första inlägg varierar del i hanteringen beroende pä vilken tingsrätt som handlägger ärendet. Därmed är del inte absolut klart att förändringen skall ske i förköpslagen. Men om det fungerar på en tingsrätt som det enligt gällande kungörelse skall göra så skulle inte kravet frän herr Petersson i Röstånga finnas. Därför tycker vi att det riktiga är att den avvägning som måste göras av var förändringen skall sättas in - beträffande tingsrätternas funktion eller den formella handläggningstiden för kommunerna - görs av regeringen, eftersom den har bättre möjlighet alt bedöma och komma med förslag till förändringar på det område där ändringar eventuellt erfordras.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp);

Herr talman! Något resonemang om förhållandena finns över huvud taget inte utvecklat i civilulskottets betänkande. Del är detta jag tycker är både beklagligt och beklämmande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Begränsning av antalet hundar i tätort

Föredrogs civilulskottets belänkande 1976/77:17 med anledning av motion om begränsning av antalet hundar i tätort.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Begränsning av antalet hundar i tätort

Herr ANDERSSON i Gävle (s):

Herr talman! I vår motion nr 428 lar vi upp de sanitära problem som är förknippade med den snabba ökningen av hundbeståndet i våra tätorter. Tyvärr har motionen på sina håll uppfattats som fientligt inställd lill hundägande. Del är helt felaktigt. Tvärtom menar vi atl om de av ingen bestridda olägenheter som vi påtalar i motionen avhjälps på ett för alla parter tillfredsställande sätt, säkras i stället möjligheterna att även i framliden hålla hund i våra tätorter.

CivilutskoUet redogör i sitt betänkande över motionen, 1976/77:17, för vad man hittills åstadkommit på del här området och vad man just nu håller på med för alt lösa de här frågorna Vi hittar en glädjande uppgift i utskoitsbetänkandet. Det är upplysningen om att den utredning som arbetar med översyn av hälsovårdsstadgan och som enligt uppgift skall bli klar hösten 1977, även kan ta upp frågor som inte direkt har angetts i direktiven. Vi menar alltså att problemet med hundar i tätort är en fråga av sådan art och storlek atl den absolut bör tas upp av den

4 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Begränsning av antalet hundar i tätort

här utredningen, även om man kanske inte har fått det uppdraget i utredningsdirektiven.

Herr talman! De med hundhållning förknippade sanitära problemen har ytteriigare en dimension, och det är den som har gjort all jag har velat ta kammarens lid i anspråk några minuter. Vi tänker alldeles för litet på de tusentals människor - park-, renhållnings- och anläggningsarbetare, barnstugepersonal - som varje dag i sitt arbete berörs av de här problemen. De känner naturiigtvis en växande irritation allteftersom problemen och volymen av dem ökar under det att så litet händer på det här området. Kraven från fackligt håll på en godtagbar lösning kommer obevekligt atl öka. Därför, herr talman, finner jag alt frågan måste tas upp av utredningen om översyn av hälsovårdsstadgan.

Herr talman! Det vore inte särskilt realistiskt av mig att yrka bifall till motionen mot etl enhälligt utskott, sä det skall jag inte göra. Men jag vill sluta med att uttrycka den förhoppningen att utredningen tar upp frågan, behandlar den med förtur, ser till atl man får en lösning som är godtagbar för de människor som arbetar i parker, med anläggningsarbeten, på daghem osv. Vi kommer från motionärernas sida att uppmärksamt följa den här frågan och dess lösning.

Med detta anförande, under vilket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var Överiäggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande

1976/77:29 med anledning av framställning i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100)om anslag underjusliliedepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1977/78 till vissa kostnader i anledning av allmänna val

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs och lades lill handlingarna Konstitulionsulskoilets betänkande

1976/77:30 med anledning av granskning av riksdagsbibliotekets förvaltning under år 1976

§ 13 Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:12 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1977/78 inom ekonomidepartementels verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 3

Anslag till statistiska centralbyrån

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 10 (ekonomideparlemenlet) under punkten B 1 (s. 8-24)

1. givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån,

2. föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen atl vid statistiska centralbyrån inrätta en tjänst för avdelningschef i Fe 25,

3. föreslagit riksdagen all lill Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 170 238 000 kr.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

1 detla sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:596 av herrar Gadd (s) och Hugosson (s), vari hemställts atl riksdagen lill regeringen skulle framhålla vikten av

1. atl den fortsatta konsolideringsverksamheten av SCB;s statistikproduktion skedde under full öppenhet och på sä sätt all riksdagen kunde bedöma vilka olika meningar som rått mellan SCB och regeringen i detla arbete,

2. alt en fortsatt konsolideringsverksamhei inle fick gä ut över en relevant information som inte minst var nödvändig för riksdagen i dess arbete, samt

1976/77:1006 av herr Biörck i Värmdö (m) och fru Sundberg (m).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1006,

2. alt riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motionen 1976/77:596 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån,

3. att riksdagen bemyndigade regeringen all vid statistiska centralbyrån inrätta en tjänst för avdelningschef i Fe 25,

4. att riksdagen till Statistiska centralbyrån; Statistik, register och prognoser för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 170 238 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Feldt, Knut Johansson i Stockholm, Jansson, Pettersson i Malmö, Gadd och Nilsson i Visby samt fru Gradin (samtliga s) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1976/77:596 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån.

Hen GADD (s);

Herr talman! Under punkten som gäller anslag till statistiska centralbyrån har väckts en motion nr 596, där vi tar upp en för riksdagen principiellt viktig fråga.

I ekonomidepartementets anslagsframställning har vi fält en text där nuvarande ekonomiministern ansluter sig till de sedan fiera år pågående

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

konsolideringssträvandena när del gäller anslagen till statistiska centralbyrån. Det var under 1960-lalet en myckel stark expansion av datapro-duktionen i Sverige, som nu har efterträtts av en strävan alt stabilisera utgifterna.

Motionen ställer sig bakom de här strävandena alt begränsa kostnaderna, men ställer sig mycket kritisk till ekonomiministerns sätt atl presentera sina försök att stabilisera utgifterna. I motionen tas upp etl antal exempel där statistiska centralbyrån har drabbats av bläpennan, och de exemplen lyder på atl del verkligen inte har varit genomtänkta strävanden till konsolidering.

Under utskottsbehandlingen av motionen har del dessutom dykt upp etl par fakta som bör komma lill riksdagens kännedom. När statistiska centralbyråns anslagsäskanden mer eller mindre stabiliserats- det är praktiskt taget ingen tillväxt alls - har detta gått ut över flera för den politiska debatten vikliga informationskällor. Del gäller t. ex. syftet all ta bort produktionen av det s. k. partiprisindex. Del är från vissa förelags synpunkter en allvarlig besparing, därför all de sluter avtal med företag i andra länder där ett av avtalsvillkoren är atl betalningarna skall regleras enligt prisutvecklingen i Sverige, och där partiprisindex har använts som mått pä prisutvecklingen. Nu skall del försvinna, och då kan man naturligtvis misstänka atl företag som har avtal slutna med indexklausul där partiprisindex skall användas ställs inför svårigheter som siaisfinan-sielll sett är helt meningslösa. Del rör sig om några tiotusentals kronor som man kan spara.

Men om ekonomiministern finner för gott atl trassla till del för förelag som har avtal med andra länder må del vara hans sak.

Vida allvarligare är alt med de besparingsåtgärder som föresläs kommer arbetskraftsundersökningarna i fortsättningen inte på långt när att bli av den kvalitet som de har varit hittills. Statistiska centralbyrån har också i ett speciellt brev till ekonomiministern konstaterat all det inle längre går alt ge en bra beskrivning av arbetslöshetens och sysselsättningens utveckling i Sverige, om ekonomiministerns förslag går igenom i riksdagen. Del märkliga är att i budgetpropositionen över huvud taget ingenting nämnts om alt vi i det här landei under den tid som denna budget skall verka kommer alt ha väsentligt sämre information om sysselsättningens utveckling. Detta har förtigits. Motionens krav om en bättre och öppnare redovisning från ekonomiministerns sida finner vi reservanter helt befogat.

Om nu delta beslul är en akt av genomtänkt handlande finns det givetvis anledning alt reagera. Del är helt oacceptabelt att en sysselsättningspolitik i Sverige inte skall kunna baseras på ordentlig information. Skulle det vara så att blåpennan har gått bara för att den skall gå, sä är det i och för sig en annan situation, men även då finns del anledning atl reagera. Under alla förhållanden vill jag yrka bifall lill den reservation som är fogad till finansutskottets betänkande nr 12 vid punkten 3.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Finansutskottet har i sitt betänkande nr 12 haft älskvärdheten atl utförligt diskutera fru Sundbergs och min motion 1976/77:1006 rörande personalförslärkning vid statistiska centralbyrån.

Jag kan väl inse all utskottet i sin prövning av medelstilldelningen lill SCB, i landels nuvarande ekonomiska läge, inle funnit möjlighet atl gå utöver vad ekonomiministern föreslagit. Jag kan emellertid inte dela den uppfattning som kommit till ullryck i utskottets uttalande atl den verksamhet motionärerna åsyftat inte "primärt är en uppgifi för SCB". I själva verket ingår ju dödsorsaksstatisliken som en av SCB:s primära historiska uppgifter - det är just på grund av den noggranna svenska folkbokföringen och den därpå byggda statistiken, som vårt land internationellt är ett föregångsland inom den epidemiologiska forskningen i vid bemärkelse. En hel rad publikationer med sådant innehåll har också utgivits av SCB under den senaste tioårsperioden, dels i form av "råmaterial", om jag så/år säga, dels i samarbete med medicinska forskare, som med delta material försökt analysera orsaker och samband, speciellt i vad gäller våra stora folksjukdomar.

I dessa sammanhang är del nödvändigt alt ha tillgång lill dödsfallsregister, som kan relateras lill andra faktorer - yrkesmässiga, regionala och många andra - som endast statistiska centralbyrån disponerar. Inom statistiska centralbyrån har man emellertid hittills, av allt att döma, inte haft tillräckliga personella resurser föratt bearbeta materialet på önskvärt sätt.

I vår motion har vi pekat pä en av de intressenter som finns i bilden och som - relativt sett - har mer pengar till förfogande än de flesta statliga organ, nämligen arbetarskyddsfonden. Man får nu hoppas alt intresset härifrån kan materialiseras.

Sedan motionen skrevs har jag också fått kännedom om att det även inom SCB finns medel avsatta, som åtminstone delvis borde kunna utnyttjas för hithörande ändamål, nämligen för s. k. demografiska studier. Del finns på medicinskt håll självfallet ett starkt intresse för en koppling just av dödsorsaks- och sjukdomsstatisliken till demografiska variabler. Jag har velat nämna detta också därför all ekonomiministern förutskickade att statistiska centralbyråns verksamhet skall göras till föremål för översyn.

Utskottet ansluter sig lill ekonomiministerns förord för en ökad inriktning på "självfinansierad uppdragsverksamhet" vid statistiska centralbyrån. Hittills har många av de uppgifier vi inom den socialmedicinskt orienterade forskningen behövt lillhandahållils av SCB enligt den gamla regeln att myndigheterna skall räcka varandra handen. Om man nu, för att travestera Snoilsky, vill säga: Tryck ej blott den valkiga handen! Tryck ock en penning i den! så är detta naturligtvis rimligt när det gäller kommersiella intressenter men knappast i fråga om det som åsyftas i vår motion.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men jag hoppas att man gör vad

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

man kan för att tillgodose de i motionen framförda önskemålen - vilka utskoliet betecknar som angelägna - inte först efter en kommande översyn av statistiska centralbyråns verksamhet utan helst redan dessförinnan.

Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! Av de anslag inom ekonomidepartementets verksamhetsområde som behandlas i finansutskottets betänkande nr 12 är del endast ett bland dem som avser statistiska centralbyrån som gett anledning till motioner och en reservation vid betänkandet.

Den socialdemokratiska reservationen, som i stort upprepar de synpunkter som uttrycks i motionen 596 och här av herr Gadd, är av fiera skäl inte så lätt att förstå.

Utskottet instämmer i vad föredragande statsrådet framhåller i propositionen, nämligen att statistiska centralbyrån bör sträva efter att konsolidera och se över sin verksamhet och att inle minst integritets- och sekretessfrågorna liksom frågorna om medborgarnas och förelagens uppgiftsskyldighet bör uppmärksammas.

Vad reservanterna har att säga härvidlag tycks närmast vara, att detta inte är någonting nytt utan också hade kunnat bli den föregående regeringens inställning, och det är inte mycket att tillägga till det.

Reservanternas krav, atl konsolideringssträvandena bör ske under full öppenhet, förefaller mot bakgrund av vad som sagts av utskottet vara detsamma som att försöka slå in en Öppen dörr. Det är, säger utskottets majoritet, "en självklarhet alt denna konsolideringsprocess sker under full öppenhet".

Reservanterna förefaller instämma i alt de mycket stora kostnader som samhället svarar för kan sänkas genom en avgiftsfinansiering. Deras påpekande att denna finansieringsväg inte får leda till att svagare konsumentgrupper belastas till fördel för starkare är en självklarhet.

Jag vel inle, herr talman, om det är just denna synpunkt som kommer reservanterna all oroa sig för näringslivets behov av att behålla partiprisindex ett lag till. Reservanterna talar om "mycket allvarliga incidenter". Alla har nu varit överens om sedan 1975 alt detta index skall läggas ner och ersättas med etl annat index, som bättre mäter del som man avser att mäta. Det är riktigt att det finns ett antal avtal inom näringslivet, som är knutna till partiprisindex. Ett tjugofemtal företag skall enligt uppgift vara berörda innevarande år. Efter 1978 lär det vara fyra företag som fortfarande har sådana avtal. Det är sannolikt också så alt det med hänsyn till tillämpningen av dessa avtal är av viss betydelse att statistiken i fråga är offentlig.

Det är dock ingenting som hindrar de berörda förelagen att betala SCB kostnaderna för en föriängning av denna statistikproduktion. Kostnaderna uppgår till ca 65 000 kr. Näringslivet har självt visat med hur litet allvar det betraktar frågan genom all inle vilja betala dessa 65 000 kr., och socialdemokraternas oro för näringslivets intresse på denna punkt

förefaller litet svårförklarlig.

Reservanternas andra exempel pä all regeringens krav på sparsamhel skulle kunna få icke önskade effekter gäller arbetskraflsundersökning-arna. Del är naturiigtvis allvariigare. Även här tycks det dock föreligga missförstånd. Del är inte alls avsikten all, som det sägs i reservationen, "konsekvenserna av regeringens konsolideringsslrävanden skulle gä ut över arbetskraftsundersökningarna" eller alt dessa, för att använda herr Gadds ord, inte pä långt när skulle bevara kvaliteten.

Situationen är denna. Dåvarande regeringen förbjöd för ett par är sedan av integriteisskäl s. k. individanknuten imputering. Jag skall bespara kammarens ledamöter ett försök att närmare klarlägga vad som menas med det. Della beslut - det var man medveten om - skulle komma alt leda lill vissa kostnadsökningar, osäkert då hur stora. Trots medvetenheten därom plussade den förutvarande regeringen inle på anslaget för 1975/76, men statistiska centralbyrån klarade sig ändå.

Statistiska centralbyrån har nu skrivit lill regeringen om denna kostnadsökning. Den skrivelsen har föranlett ett arbete inom regeringen och centralbyrån för att utröna möjligheten att klara arbetskraftsundersökningarna utan kostnadsökningar. De s. k. AKU-undersökningarna ligger inom en anslagspost på 19,6 milj. kr., och det är där man i första hand skall försöka spara och rationalisera. Utrymmet bör rimligtvis vara ganska stort. I och för sig finns det heller inget som hindrar att man försöker spara också inom andra anslagsdelar. Regeringen avser inte att försämra arbetskraflsslalisiiken utan vill behålla statistik av tillräcklig kvalitet men ämnar försöka hålla den inom denna kostnadsram.

Till herr Biörck i Värmdö vill jag säga, alt vad utskottet har skrivit beträffande hans och fru Sundbergs motion måste uppfattas så, atl utskottet har den största förståelse för önskemålen om en förstärkning av verksamheten inom det epidemiologiska området. Det är också enligt utskottets mening något myckel angelägel. Utskoliet ansåg att det var tvivelaktigt om detla primärt var en uppgifi för centralbyrån. Herr Biörck i Värmdö hade en annan uppfattning. Vad som för utskottet stod alldeles klart var, atl även om detta myckel väl skulle kunna finansieras inom ramen för arbelarskyddsfonden, borde det inle ankomma på riksdagen atl uttrycka någon vilja när det gäller vilka projekt som fonden skall stödja.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

Hen GADD (s);

Herr talman! Det var etl rätt märkligt inlägg som herr af Ugglas gjorde.

Han gör gällande att efter statistiska centralbyråns brev den 2 mars där SCB framhöll risken för allvarliga försämringar av kvaliteten i arbetskraftsundersökningarna så har förhandlingar påbörjats mellan ämbetsverket och regeringen som skulle kunna leda lill atl man omfördelade resurserna för att kunna bibehålla kvaliteten på arbetskraftsundersökningarna. I sä fall vilka dä? Detla sker alltså under pågående statbehandling i riksdagen! Motionärerna kräver full öppenhet, sä alt riksdagen

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

kan fatta de beslut som är väsentliga för sysselsättningen. Del som sker här är verkligen raka motsatsen till full öppenhet.

Faktum är alt statistiska centralbyrån påvisade redan i sina petita att det var nödvändigt med anslag på en viss nivå. Della beaktades inte av ekonomidepartementet. Resultatet blir en skarp skrivning från SCB där riskerna för kvalitelsförsämringar anses påtagliga. Nu får vi då mitt under riksdagsbehandlingen reda pä att det finns pengar på annat håll. Var då?

Motionens krav pä full öppenhet är ytterst aktuellt efter herr af Ugglas försvar av ekonomiministerns behandling av anslagen lill arbetskraftsundersökningarna.

Hen AF UGGLAS (m);

Herr talman! Jag begärde egentligen inte replik för att svara pä herr Gadds senaste inlägg utan närmast för att säga atl jag blev så engagerad i detta ämne alt jag glömde bort att yrka bifall till utskottets hemställan, vilket jag nu ber att få göra.

Medan jag har ordet skall jag kanske tillägga att det nog ändå är etl missförstånd att tro alt regeringen, i sin strävan alt verka för att man skall vara sparsam och när den vill ålägga statistiska centralbyrån sparsamhet, haft någon som helst avsikt alt della skall gå ut över just AKU-undersökningarna. Del har inte heller vid behandlingen av delta ärende kommit någon ny information, som ger något som helst belägg för detta.

Regeringens avsikt är atl på detla område upprätthålla en statistikproduktion av fullt tillräcklig kvalitet.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Vi har i många sammanhang hört talas om att de borgeriiga, när de kom till maklen, skulle skära bort onödiga byråkratiska utväxter och utveckla en sparsamhetsanda. Här ser vi nu ett konkret exempel på hur denna sparsamhetsanda drabbar totalt missriktat och hur den uppenbariigen grundar sig på bristande kännedom om den praktiska verklighetens krav. Det är fullständigt orimligt all sälla sysselsättnings-slalistiken i skottgluggen för några former av besparingar. Det är icke så, som herr af Ugglas påstår, att denna statistik skulle vara tillfredsställande eller alt det med nuvarande metoder skulle finnas en garanti för att den förblir så. AKU-undersökningarna och övrig sysselsättnings-statistik har redan när det gäller sifferaggregaten på del nationella planet en lång rad diskutabla metodiska drag. Metoderna skulle behöva förfinas avsevärt för atl fylla de ändamål som en nutida, modern samhällsplanering kräver.

Della är emellertid inle det stora problemet. Detta kommer på det regionala planet, i länsmyndigheterna, där man verkligen har behov av en lokalt väl avspeglande och väl fungerande sysselsättningsstatistik. För della ändamål är AKU-undersökningarna i sin nuvarande form fullständigt oanvändbara. Det kommer atl krävas ell avsevärt, och kanske rätt

kostnadskrävande, arbete för all fä fram information som kan ligga lill grund för den regionala planeringen. Man kan behöva välja en helt annan bas föratt få fram regional och lokal sysselsättningsstatistik som fungerar. Det är möjligt atl man inle alls kan använda den urvalsmeiodik som gäller för AKU. Man måste kanske använda t. ex. skalledata som bas eller utveckla ett fortlöpande företagsregister.

Kort sagt kan man konstatera, alt för alt den regionala planeringen skall fungera tillfredsställande och inte hänga i luften när det gäller centrala avsnitt, mäste man på ett helt annat sätt lägga ned arbete och metodisk granskning, och satsa pengar, för att fä denna del av den statistiska informationen alt fungera. Atl regeringen inte har förstått och uppfattat del tyder pä en sällsynt dålig verklighetsförankring. Man har anledning att känna fruktan ifall det övriga besparingsnitet, som vi kommer alt få se exempel på i framliden, skall utgå från samma dåliga verklighetsförankring.

Från vpk:s sida kommer vi givetvis i della ärende att stödja reservationen.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statistiska centralbyrån

Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! Till herr Jörn Svensson vill jag säga all AKU-undersökningarna skulle kunna förbättras. Del är en sak som jag inte ett ögonblick vill förneka. Jag är övertygad om atl de kan förbättras steg för steg. Jag är övertygad om att detta är etl område där vi ännu inte vet tillräckligt. Att mäta arbetslöshet, sysselsättningsgrad - i synnerhet när man kommer ned på olika kategorier eller olika regioner - hör till det absolut svåraste inom samhällsslalistik över huvud laget.

Men della har absolut ingenting att göra med de påståenden som här har framförts från annat håll, atl regeringens strävan efter sparsamhet, efter en konsolidering av centralbyråns verksamhet, skulle vara direkt ägnade all försämra arbetskraflsslalisiiken. Detta är nämligen inle regeringens avsikt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Feldt m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gadd begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteutjämnings-bidrag till kommunerna, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller flnansutskotlets hemställan i betänkandet nr 12 punkten 3 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Feldt m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Gadd begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 148

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 4-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 14 Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:13 med anledning av i propositionen 1976/77; 100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1977/78 inom budgetdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1-15

Kammaren biföll vad utskottet

dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. m.

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 11 (budgeldepariementet) under punkten D2 (s. 126-129) föreslagit riksdagen att till Skatteuljämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa etl förslagsanslag av 3 370 000 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:442 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om extra skatteutjämningsbidrag till Luleå kommun,

1976/77:1009 av herrar Lindahl i Hamburgsund (fp) och Åberg (fp) samt

1976/77:1010 av hen Nordberg m.fl. (s).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:442,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1009,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1010,

4. atl riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 3 370 000 000 kr.

Vid denna punkt hade fogats etl särskilt yttrande av herrar Jansson, Pel-      Nr 92
tersson i Malmö, Gadd och Nilsson i Visby, fru Gradin samt herr Karlsson     Onsdaeen den
i Motala (samtliga s).                                                      23 mars 1977

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! På initiativ från vpk:s lokalorganisation i Luleå har vår riksdagsgrupp väckt motion om Luleå kommuns problem i samband med den uteblivna statliga industrisalsningen. Vi menar att riksdagen skall ge regeringen till känna att Luleå bör ges etl stöd som bättre motsvarar den faktiska belastning som kommunen och dess invånare måste bära.

Man kan anlägga tre olika synvinklar för alt motivera en större statlig solidaritet.

Den ena har att göra med den speciella situationen just i Luleå. Det som orsakade kommunens trångmål var inte svårigheter i största allmänhet. Det var inte heller stora privatförelags godtyckliga dispositioner. Del var etl stort statligt företag som övergav sina tidigare planer. Det var ett förelag för vars planer riksdagen påtagit sig ett särskilt ansvar. Det var etl förelag vars projekt hade en grundläggande effekt pä hela regionens ekonomiska läge. Och del låg därtill i en region där alla nedskärningar av ekonomiska projekt får allvarligare följder än annars på grund av att regionen är mer drabbad än flertalet andra delar av landet.

Så myckel allvarligare framstår statens ansvar som det numera står klart att Stålverk 80 i sin ursprungliga version inte motsvarade vad staten djupare sett var beredd atl ställa upp på. Luleåborna kan därför med visst skäl göra gällande att man blivit offer för förespeglingar, vilkas grund var vacklande och diskutabel. Det är då ell anständighetsvillkor att staten tar konsekvenserna så långt som dessa vållats av statens handlande. Del är inte rimligt atl en kommun i en region med utpräglat ekonomiska problem skall betala i ett sådant läge.

Nästa synvinkel utgörs av det faktiska lägel i Luleå kommuns ekonomi. De direkta och indirekta förlusterna är långt större än de stödåtgärder som hittills har garanterats. Del framstår som orimligt att man vid stora och lunga statliga investeringar skall kunna påfordra att kommuner, belägna i regioner med sociala och ekonomiska problem, skall bära följdin-vesteringar av den storieksordning det här är fråga om. En kommun är en för liten enhet för sådant. Bördan måste spridas på ett annat sätt. 1 annal fall blir följden atl en kommuns invånare måste avstå från social service eller ta på sig extrema räntekostnader för lånefinansiering på grund av omständigheter som kommunen har saknat möjligheter atl kontrollera.

Slutligen sammanhänger dagens frågeställning med den allmänna frågan om kostnadsfördelning mellan stat och kommun. Ur fördelnings-politisk synvinkel kan man inte fortsätta atl på det här sättet binda kommuner vid vittgående skyldigheter och stora konsekvensinvesteringar utan att också aktualisera frågan om ett helt nytt fördelningssystem, en annan princip. Gör man inte del, får man en rad fördelningseffekter

Skatteuljämningsbidrag lill kommunerna, m. m.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteutjämningsbidrag lill kommunerna, m. m.

som slår hårt på de små inkomsttagarna och de värst drabbade länen och kommunerna.

Mot denna allmänna bakgrund är del därför principiellt betydelsefullt alt staten tar ett verkligt kostnadsansvar för den situation som har uppstått i Luleå. Om vi hade haft ett rättvist och solidariskt skatte- och fördelningssystem i landei, skulle Luleå och dess invånare aldrig ha kunnat belastas som nu sker. Delta borde riksdagen göra klart.

Jag yrkar bifall till motionen 442.

Hen LÖVENBORG (-);

Herr talman! Sedan vi skrev denna motion har frågan om Luleå kommuns ekonomi kommit i ett något annorlunda läge. I början av året fanns inga andra garantier än att Luleå kommun skulle få ett extra skatteutjämningsbidrag på 1 kr. Detta skulle innebära sammanlagt 110 milj. kr. Senare har NJA beslutat kompensera kommunen med drygt 100 miljoner. Såsom har sagts här tidigare innebär detta ändå inte någon full kompensation för de förluster och bekymmer som kommunen har drabbats av sedan man beslutade alt slopa projektet Stålverk 80.

De ytterligare 100 miljoner kronorna innebär alltså att NJA skall stå för en stor del av fiolerna. Men NJA har, som alla vel, sina särskilda bekymmer efter de beslut som frän början och fram till avvecklingen har fattats av riksdag och regering. Det korrekta vore naturiigtvis all staten genom anslag ur statskassan tar de fulla konsekvenserna av besluten.

Nu får Luleå kommun som plåster på såren etl par hundra miljoner ur skilda källor, men delta innebär inte att någon skall inbilla sig att kommunen får tillräcklig ersättning. Verkningarna av atl slopa Stålverk 80 är inte möjliga alt mäta i hela sin vidd. Man kan inte mäta besvikelse och grusade förhoppningar. Man kan inte mäta verkningarna av den minskade sysselsättningen i förhållande lill vad man hade räknat med. Man kan inle mäta det reella bortfallet i skattekronor. 200 miljoner utgör heller ingen kompensation för den industriella spridningseffekt som man hade räknat med.

Klart är att Luleå kommun har stora ekonomiska bekymmer. Kommunen har mycket stora och dyrbara lån som drar väldiga summor i form av räntor och amorteringar. Man har höjt skatten med 1 kr. och har nu en av landets högsta kommunala skattesatser. Inle hela men en stor del av orsaken till detla är de stora investeringar som gjordes medan siktet ännu var inställt på byggandet av Stålverk 80.

Jag ber att få yrka bifall till motionen 442.

Hen NORDBERG (s);

Herr talman! Jag har inle för avsikt atl nu ta upp en sakdebatt i de frågor som behandlas i motion 1010. En sådan debatt har vi anledning atl föra när den kommunalekonomiska utredningen har lämnat sina för-

slag och vid den tidpunkt när regeringens förslag lagts på riksdagens bord.

Jag vill emellertid ta tillfället i akt atl stryka under nödvändigheten av atl utredningen lämnar sina förslag sä snart som möjligt och senast i november månad i enlighet med de direktiv som utredningen har fått. Den försening som redan har uppstått är nämligen tillräckligt allvarlig. Kommuner som exempelvis Botkyrka och Haninge kommer all befinna sig i en mycket svår ekonomisk situation även under 1978. Eftersom bl. a. de kommunerna inle kan komma i åtnjutande av en eventuell inomregional skatteutjämning förrän tidigast 1979, är det nödvändigt alt regeringen är beredd alt ge dessa kommuner erforderligt ekonomiskt stöd i avvaktan på mer permanenta lösningar.

Utskottet har i sin skrivning sagt att det anser att det bör ankomma på regeringen att göra en prövning av enskilda kommuners behov. Jag tillåter mig dock att uttrycka den förhoppningen att den borgerliga regeringen är beredd atl se lika allvarligt på dessa kommuners problem som den socialdemokratiska regeringen gjorde, och även behandla de här kommunernas framställningar om ekonomiskt stöd på samma positiva sätt.

När det gäller frågan om den inomregionala skatieuljämningen tolkar jag utskotlels betänkande så, att det tillkännagivande som riksdagen pä utskottets förslag gjorde till regeringen förra året står fast.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. m.

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Vi är alla medvetna om alt Luleå kommun har råkat i betydande ekonomiska svårigheter genom att de högtflygande planer man haft beträffande Stålverk 80 har visat sig, efter konfrontation med verkligheten, vara alltför vågade. Det finns nu inle möjlighet att förverkliga dem - det är vi också alla överens om.

Som bekant har regeringen utlovat ett extra skatteutjämningsbidrag under en femårsperiod med början 1978, tillsammans motsvarande 110 milj. kr. Vidare har överenskommelse träffats med NJA, innebärande alt ytterligare drygt 100 milj. kr. ställs till kommunens förfogande. Om Luleå därutöver har behov av ytterligare stöd får bli en senare fråga, och del finns ingen anledning för riksdagen all binda sig i detta läge.

Direktiven till den kommunalekonomiska utredningen innehåller ocj så en passus där det heter alt den ordinarie bidragsgivningen även i fortsättningen bör kompletteras med extra skatteutjämningsbidrag till kommuner med behov av särskilt stöd. Kommittén bör undersöka om skäl inte föreligger alt disponera en relativt större andel av de totala skatteutjämningsbidragen än f n. för extra bidrag.

Därmed finns det alltså möjligheter för Luleå kommun att återkomma, om del visar sig att de pengar som hittills har ställts lill förfogande inte räcker till.

Beträffande utredningsarbetet har, som herr Nordberg också angav, direktiven sagt alt del skall bedrivas skyndsamt. Kommitténs övervä-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteuljämningsbidrag lill kommunerna, m. m.

ganden bör föreligga före den 1 december 1977. Man är alltså från regeringens sida väl medveten om att det brådskar med att fä klarare linjer i fråga om de statliga bidragen lill kommunerna.

Herr talman! Med anledning härav yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Del är kanske en illustration till den nya regeringens attityd lill allvarliga samhällsproblem alt herr Wachtmeisier i Slaffanstorp avfärdar de här problemen så lättvindigt. Han förebrår staten för dess "högtflygande planer" när det gäller NJA. Nåja, ni var ju på sin tid själva med om alt godta dessa "högtflygande planer" i alla deras aspekter. Er kritik har ju kommit mycket sent. Om ni redan på den tiden då ni själva godkände dessa planer tyckte alt de var högtflygande har ni i själva verket etl mycket stort ansvar, och då borde ni verkligen nu när ni är i regeringsställning ta konsekvenserna av eventuella felbedömningar.

Ni har drivit kritiken pä senare tid mot Stålverk 80. Ni har också kritiserat NJA för att det har engagerat sig i belastande projekt. Men det hindrar inte att ni nu fått en lösning där en del av de kostnader som det uteblivna projektet har orsakat skall vältras över på NJA och därmed indirekt belasta regionen och regionens ekonomi. Det rimliga hade väl ändå varit att staten centralt hade tagit sitt ansvar. Del hade varit mera solidariskt. Nu blir del obestridligen så all situationen kommer att framtvinga besparingar i Luleå kommuns ekonomi, som annars icke hade varit behövliga.

Från den utgångspunkten skulle jag vilja fråga: Är ni, för atl undvika diskriminatoriska sociala effekter för befolkningen i Luleå, villiga att ge några allmänna utfästelser eller löften om ytterligare stöd och ytterligare ullryck för solidaritet med denna drabbade region?

Jag kan slutligen, herr talman, inle underlåta att påpeka att herr Wachtmeisier som skåning bör se med litet större vyer på det rent principiella i den problematiska situation som Luleå hamnat i. Vi har en för herr Wachtmeisier icke obekant stad i västra Skåne, Malmö, som är utsatt för en myckel allvariig ulglesningsprocess, som i den nuvarande konjunkturen drabbats av allvariiga bakslag pä sysselsättningsområdet. Detta kommer att leda lill - det kan man förutse - betydande problem när del gäller den kommunala ekonomin och därmed också invånarnas sociala standard. Det hade kanske varit bättre om man i dag från utskotlels sida hade ägnat sig åt alt litet mer djupgående ta upp den sociala problematik som kan uppstå i situationer av den typen. Del är nämligen ett nationellt problem, och del som nu sker i Luleå är bara en bland många illustrationer lill delta nationella fördelnings- och planeringsproblem. Ni må väl ändå se detta problem från nationell basis och inte bara, om jag får vara en smula elak, från Slaffanslorps horisont.

Hen LÖVENBORG (-);

Herr talman! Del går väl inte all förvandla della lill en debatt om Stålverk 80, men jag tillhör dem som i likhet med de flesta andra norrbottningar aldrig har godkänt att man lägger Stålverk 80 i malpåse. Vårt resonemang har varit atl godkänner man del, så rycker man samtidigt undan grundvalen för den industriella expansion som vi vill ha och som måste komma. Del är den ena sidan av saken. Den andra, som vi nu diskuterar, är naturligtvis alt Luleå kommun har drabbats oförtjänt hån av de olika kastningar som har skett när del gäller det här ärendet.

Jag tycker atl del är synd att man inle vill ha en sakdebatt. Del handlar nämligen inle bara om pengar, utan det handlar också i mycket hög grad om principer. Men jag skall sluta med atl säga att med hänsyn till lägel i den aktuella kommunen håller jag del för mycket troligt atl riksdagen senare kommer all få ta ställning lill ytterligare insatser för att reda upp vad man har ställt lill med.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. m.

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Det förvånar mig något att herr Svensson i Malmö nu försöker att lägga över ansvaret för vad som hänt med Stålverk 80 på den nya regeringen, när alla vet bakgrunden. När herr Svensson i Malmö säger all vi också var med och beslutade om Stålverk 80 vill jag erinra herr Svensson om att vi hade tvä moderata reservationer till utskoltsbelänkandel den gängen.

Den ena reservationen innebar alt man skulle knyta annan ekonomisk expertis till projektet, men då fick vi svaret atl den expertis som fanns inom NJA mer än väl räckte lill. Vidare föreslog vi att även andra företag än NJA skulle vara med och lösa problemen där uppe med tanke på del kunnande som finns hos många andra svenska stålförelag. Även del avvisades av majoriteten.

Sedan vill jag också erinra herr Svensson om atl regeringen nu har ställt inte mindre än 1,8 miljarder lill NJA:s förfogande för atl nollställa företagel - en satsning som är väsentlig.

Slutligen förvånar det mig när herr Svensson i Malmö talar om Malmös problem i delta sammanhang som om jag inte hade dem klara för mig. Om herr Svensson hade följt med riksdagsdebatten tidigare, hade han kunnat ta del av den interpellation som jag förra året ställde just beträffande sysselsättningen i Malmöhus län.

När sedan herr Svensson säger att jag ser frågorna från Staffanstorps horisont, är jag naturligtvis tacksam för all han nämner min hemkommun - men bl. a. det förhållandet atl jag talar om Luleå visar ju att jag inte talar för min egen kommun.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag försökte bara förklara för hen Wachtmeisier i Slaffanstorp att del här är ett generellt fördelningsproblem som man måste ta ställning till och alt man borde ha sett del hela på ett annal vis än

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna, m. m.

man gjort.

Jag har fortfarande inle fått något svar på min fråga: Är ni beredda atl ta ytteriigare ansvar om det skulle visa sig nödvändigt för atl förhindra allvariiga bakslag för Luleå kommuns ekonomi och för invånarnas sociala standard? Det var det jag frågade efter,

Sedan noterar jag att herr Wachtmeisier åberopar sig på tidigare moderata reservationer rörande Stålverk 80. Det ligger väl litet ironi i det, och jag tror inte ens alt han är riktigt medveten om vad han gör. Jag skall inte ta upp någon Stålverk 80-debatl, men det må väl vara mig tillåtet all påminna om atl herr Wachtmeisier här i dag inte representerar och inte talar för moderata samlingspartiet. Han talar för en regering som skall la ett samlat ansvar och där de olika partierna inte kan springa ål olika håll och säga: Vi var inte med pä det eller del. De två andra regeringspartierna var med på Stålverk 80-projekiel, och nu är herr Wachtmeisier med i regeringssamarbelel och talar för den samlade regeringen. Då duger det inte att skydda sig med partipolitik. Dä får man ta ansvar på en annan nivå.

Hen WACHTMEISTER i Slaffanstorp (m):

Herr talman! Jag talade om för herr Svensson i Malmö att vi den gång del var fråga om - nämligen i de reservationer som moderata samlingspartiet lade till del då aktuella utskoltsbelänkandel - inle var i regeringsställning. Det finns väl anledning alt i dag redogöra för de reservationerna - även om mitt parti nu är i regeringsställning.

Den fråga herr Svensson ställde, om regeringen kommer atl välvilligt behandla ytterligare propåer från Luleå kommun, kan jag inte svara på. Men jag är övertygad om alt regeringen kommer alt i positiv anda ta ställning lill de berättigade krav som kan komma, om det visar sig all de 210 miljonerna inle räcker lill.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 442 av herr Lövenborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller finansutskottets hemställan

kandet nr 13 punkten 16 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 442.

betän-

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 12

Mom . 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 17-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 15 Föredrogs Skatteutskotleis betänkande

1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:100 bilaga 11 i vad avser vissa anslag inom budgeldeparlemenlets verksamhetsområde för budgetåret 1977/78

Kammaren biföll vad utskottet i detla belänkande hemställt.

§ 16 Föredrogs skatleutskoltets betänkande 1976/77:30 med anledning av propositionen 1976/77:100 bilaga 11 i vad avser vissa anslag inom bud-geidepartementets (numera inom handelsdepartementets) verksamhetsområde för budgetåret 1977/78 jämte motioner.

Punkten 1

Anslag till tullverket

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till tullverket

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s);

Herr talman! I skatteutskottets betänkande nr 30 behandlas en motion om tullens möjligheter att minska narkotikasmugglingen till landei via Helsingborg.

Vi har i motionen beskrivit situationen för tulltjänstemannen i Helsingborg. Jag skall inle ta upp kammarens lid med att återge innehållet, men jag kan rekommendera motionen lill läsning. Det är skrämmande siffror!

Utskottet har skickat motionen till tullstyrelsen för utlåtande. I tullstyrelsens svar verifieras de uppgifter som lämnats i motionen, vilket innebär atl tullstyrelsen är medveten om all tullfiltren i Helsingborg är obemannade under ca 3 000 timmar per år.

Utskottet hänvisar i sitt betänkande till tullstyrelsens svar, där det sägs all de av motionärerna förordade resursförstärkningarna endast på kort sikt skulle påverka det totala inflödet av narkotika. Jag skulle vilja fråga utskotlels talesman; Tycker inte utskottet att det skulle vara bra om man kunde minska inflödet av narkotika om så bara för tillfället? Jag vill också fä en förklaring till vad man menar med "på kort sikt".

Sedan säger tullstyrelsen atl narkotikasmugglingen främst skall bekämpas med andra metoder. Vi motionärer anser atl alla krafter måste hjälpas ät för all i sä stor utsträckning som möjligt motverka narkotikans

5 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92 utbredning. Tullen mäste ha en stor uppgift då det gäller alt begränsa

Onsdaeen den smugglingen. Vilka andra metoder vill utskottet rekommendera

23 mars 1977 '' stoppa den mycket stora insmuggling av narkotika som nu sker?

-------------- Man säger också att tullstyrelsen tillsammans med de lokala tullmyn-

Anslag till tullverket digheterna skall bedöma behovet av personalinsatser och andra insatser i Helsingborg och Öresundsregionen. Det har man naturligtvis gjort, det är bara det att bedömningarna går isär. Den lokala ledningen anser atl det behövs mer personal för atl klara av en tillfredsställande bevakning av de passagerarförande färjorna, så alt inle flera hundratusental passagerare obevakade kan vandra in i landet. Vi är väl medvetna om alt insmugglingen av narkotika inte kan stoppas totalt, men man skall inte, som nu är fallet, lämna stora luckor i bevakningen av en hamn där gjorda undersökningar visar atl mycket stora mängder narkotika och annal smugglas in.

Nu får Helsingborg enligt budgetpropositionen nio nya tjänster. Det har också sagts alt fyra till skulle kunna omfördelas. Del är bra, men det räcker inte. Vi föreslog i motionen en översyn av förhållandena i Öresundsregionen, och vi anser fortfarande att en sådan behövs. Vi rekommenderar att de lokala tullmyndigheternas krav tas på allvar.

Herr talman! Jag har inget yrkande - ett enigt utskott står bakom betänkandet - men vi motionärer hyser förhoppningen att fler tjänster kan omfördelas till Helsingborg, så att bättre förhållanden kommer alt råda där.

Hen ROSQVIST (s):

Herr talman! Nya tullprocedurer, ny distriklsindelning och viss successiv avirappning av industritullarna har under senare år ändrat arbetsuppgifterna för tullverket.

Den ändrade dislriklsorganisationen har föranlett atl somliga tullkammare har dragils in och ersatts med tullstationer. Ytterligare tullkammare föreslås bli indragna.

Enligt generaltullstyrelsen bör tullkammaren i Oskarshamn behållas längst intill utgången av budgetåret 1977/78. Detta skulle innebära att det i Kalmar län därefter endast skulle flnnas en tullkammare. Det blir pä sä sätt stora avstånd för näringslivet lill tullkammaren. Någon personalbesparing medför organisationsändringen inte heller.

De praktiska erfarenheter som redan nu finns av den nya tullagen visar alt det även i fortsättningen behövs direktkontakt mellan tullkammare och trafikanter. För näringslivet i en region är det av stor betydelse att kunna undvika länga resor. Det är inte heller önskvärt att tullverket tvingar personal till långa tjänsteresor.

Efter industri- och sysselsättningskriser i slutet av 1960-talet har näringslivet nu en progressiv utvecklingstendens i Oskarshamnsregionen. Godsomsättningen i hamnen har ökat åriigen. I takt med den ökande trafiken byggs nu magasin och terminaler ut av såväl den kommunala hamnförvallningen som åkeriföretagen.

I sill yttrande över departementspromemorian Planering av de svenska hamnarna har länsstyrelsen föreslagit Oskarshamn som differentierad hamn eller centralhamn för berörd kusislräcka.

I årets budgetproposition föreslås att tullkammaren i Oskarshamn övergångsvis skall finnas kvar även under nästa budgetår och därefier ersättas av en tullstation.

I motionen 239 krävs att tullkammaren i Oskarshamn bibehålls. Jag menar all en tullstation inle helt kan fylla samma uppgift som en tullkammare. Del gäller främst vid importen av vissa varor. Nu är Oskarshamns hamn kanske främst en exporthamn, och då kan, enligt vad utskottet och generaltullstyrelsen anför, tillfredsställande service lämnas av en tullstation. Jag hoppas att man har rätt därvidlag.

Vidare förutsätter utskottet att tullstyrelsen - om behovet av kvalificerad lullservice skulle öka inom regionen - snabbi kan göra erforderliga omdispositioner. Och vidare; Rubbas förutsättningarna för organisationen och ändringarna blir bestående, ankommer det på tullstyrelsen att föreslå förändringar. Det innebär atl del kan ske omprövning i framtiden.

Som motionär har jag menat alt den ändring som nu föresläs kunde anstå. Men framliden och behovet får väl visa om och när en ändring åter blir aktuell. Det är ju inte heller decentralisering som nu sker. Det är tvärtom.

Herr talman! Jag ställer inget yrkande nu men tar fasta på möjligheten till omprövning i framtiden av det föreliggande förslaget.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till tullverket

Hen ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Jag tror inle alt motsättningarna i de här frågorna egentligen är särskilt stora. Det visar sig ju också i att ingen av motionärerna ställer något yrkande, eftersom ett enigt utskott har behandlat motionerna pä ell realistiskt sätt.

Yrkandet gäller en förstärkning av tullorganisationen i Öresundsregionen men främst i Helsingborg. De satsningar som har gjorts för att stärka resurserna i Öresundsregionen är betydande.

Jag hänvisar lill generaltullstyrelsens yttrande, som återges pä s. 12 i betänkandet. Där framgår att bevakningspersonalen i Öresundsregionen 1969 uppgick lill 360 personer och sedan successivt har ökat för att 1977 uppgå till 446 personer. Den helt dominerande delen av denna ökning har skett i Helsingborg, där bevakningspersonalen har ökat från 137 lill 202 personer. Enbart mellan 1976 och 1977 har förstärkningen varit 13 personer.

Del är uppenbart atl helt andra resurser behövs, om man skall kunna ha en fullständig övervakning av alla gående. Både motionärer och myndigheter torde väl vara på det klara med att en sådan kontroll är otänkbar. Tullmyndigheterna påpekar att det inte är hos de gående passagerarna på båtarna som de stora smugglingsriskerna finns utan hos de fordon som transporteras över. För den kontrollen måste polis och tullmyn-

Nr 92 digheter tillsammans ha ökade resurser. Del har de också fått.

Onsdaeen den Utskottet har inte ansett sig behöva rekommendera en ny översyn

23 mars 1977 organisationen, dä tullstyrelsen förklarat att man i och för sig har

--------------- etl fullständigt grepp över situationen, vilka behov som föreligger osv.

Anslag till tullverket Vi förutsätter emellertid atl man följer utvecklingen med den allra största uppmärksamhet och att myndigheterna begär de förstärkningar såväl på polissidan som på lullsidan som verkligen är nödvändiga.

Herr Rosqvist tog upp den motion som berör frågan om organisationen av lullkamraroch deras ersättande med tullstationer. Det aren utveckling som har pågätt under åtskilliga är. En hel rad tullkamrar har förändrats till tullstationer med den enklare bemanning som behövs för den i och för sig något begränsade verksamheten. Med de förenklade metoder som används för en betydande del av importen, dvs. hemtagningen, har tullbehandlingen fått en helt annan karaktär. Det har skett en väsentlig förändring, vilket inte minst har visat sig i fråga om de ärenden som avgjorts i Oskarshamn.

I någon av motionerna görs jämförelser med tullkamrarna i Falkenberg och Kristinehamn, vilka man tidigare hade för avsikt att ändra till tullstationer. De har fåll behälla sin ställning som lullkamrar. Man menar att förhållandena skulle vara ungefär desamma i Oskarshamn, därför att antalet förlullningar är ungefär lika många, eller 9 000, vid varje tullstation. Men antalet förlullningar av icke hemtaget gods uppgick år 1976 till 4 566 vid tullkammaren i Falkenberg och 1 380 vid tullkammaren i Kristinehamn. I Oskarshamn var antalet 292.

Vi har inte ansett oss kunna ställa oss bakom motionärernas yrkande. Men vi har understrukit alt om förhållandena i Oskarshamn ändras väsentligt, sä att man där behöver större resurser än vad en tullstation kan ge, då har tullverket uppenbarligen alt se till alt man får den erforderliga bemanningen. Delsamma gäller i Oskarshamn och på andra ställen om förhållandena ändras väsentligt, dvs. en ur motionärernas synpunkt positiv ändring i fråga om godshanteringen.

Pä många håll har emellertid förhållandena ändrats i en annan riktning. Behovet av tullservice har i själva verket väsentligt minskat. Dä är det knappast rimligt med en personalorganisation som är större än den som erfordras för alt fullgöra uppgifterna under det är som det här närmast gäller att ta ställning lill.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Den rätt betydande personalökning som herr Andersson
i Knäred talade om har i stor utsträckning gått åt för arbetstidsförkort
ningen och de ändrade förhållanden som blivit följden av den nya tull
organisationen med bevakning av kilometerskaiten och en massa andra
arbetsuppgifter. Man har förelagts nya arbetsuppgifter, som kräver atl
68 man fyller i blanketter, och dessa uppgifter kan man inte gå ifrån. I

tullfiltren däremot, där de gående resenärerna passerar, behöver man inle av det skälet ha någon bevakning. När det fattas personal för lull-klarering och när del gäller att bevaka kilometerskatt och fordon, las därför den man som skulle ha stått i passagen för gående passagerare.

Herr Andersson säger alt det inte är de gående passagerarna som smugglar. Jo, jag tror alt man i stor utsträckning har ändrat metoderna, åtminstone vid Helsingborgsöverfarlen. Där har man så nära kommunikationer med folk på andra sidan. Man kan ganska lätt tala om hur förhållandena är i Helsingborg. Godset transporteras ofta till Helsingör per bil och tas sedan i en vanlig plastkasse vid passagen genom tullen. Om tullfillren dä är obevakade under 3 000 timmar, förstår var och en att någonting är galet.

Jag frågade om inle herr Andersson tyckte atl del vore bra om man på kort sikt kunde minska tillförseln av narkotika. Jag fick inget svar. Jag förstår alt utskoliet har tagit stor hänsyn till det utlåtande som tullstyrelsen lämnat. Men vi alla som har verkligt intresse av att lösa dessa problem rkulle sätta stort värde pä om tullstyrelsen ville bekanta sig med Tullljänstemannaförbundets bekymmer i Helsingborg. Dessa människor gör allt som står i deras makt för att lösa problemen, fastän situationen är ohållbar.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill tullverket

Hen ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Jag tar för givet att den lokala personalen i det centrala verket rimligtvis har de erforderiiga kontakterna och alt man på centralt håll vet hur det fungerar på del lokala planet. Jag har väldigt svårt atl tänka mig att vi här i riksdagen kan säga alt vi fullständigt nonchalerar de yttranden som det centrala verkets ansvariga ledning avger över motioner, därför att dessa yttranden inle är fotade på realiteter, vilket däremot skulle vara fallet med de lokala kontakterna. Arbetar vi på del sättet är det ganska förskräckande. Jag kan emellertid inte tänka mig annat än att det fungerar annoriunda.

Tullstyrelsen skriver att en sådan här satsning skulle kunna ge resultat enbart på myckel kort sikt. I och för sig är även en sådan insats av värde, men insatserna här måste väl ändå betraktas i etl något längre perspektiv. Det får inle vara fråga om punktvisa tillfälliga insatser.

Jag förutsätter att de ansvariga myndigheterna kommer att begära de förstärkningar som behövs såväl pä polissidan som på tullsidan, så att man i samverkan kan göra de insatser som är erforderliga för atl så långt möjligt bekämpa den besvärliga narkolikasituationen. På del området är vi väl helt överens. Narkotika strömmar in i landet i en utsträckning som är helt oacceptabel, och vi måste med alla de medel som står oss till buds försöka rätta till förhållandena.

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Som jag sade i mitt första inlägg har tullstyrelsen verifierat de uppgifter vi lämnat i motionen. Man vet alltså om att förhållandena

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

är sådana som vi har beskrivit dem. Då undrar jag varför utskottet helt har accepterat resonemanget att om narkotikatillförseln stoppas på ett ställe så kommer narkotikan in på ett annat. Ja, naturligtvis gör den del. Vi blir inte av med narkotikan därför att man stryper tillförseln Anslag till tullverket vid Helsingborg. Men vi måste väl ha en flexibel organisation, för annars står vi oss ganska slätt. Vi kommer alltid alt vara tvungna att finna nya lösningar på nya problem. Vi kan inte ha en statisk organisation, för en sådan växer vi ifrån ganska snabbt.

Hen ANDERSSON i Knäred (c);

Herr talman! Motionärerna har begärt en översyn av förhållandena, och det är detta vi har yttrat oss om. Utskoliet konstaterar att tullstyrelsen anser sig ha god överblick över smugglings- och bevakningssituationen i Öresundsregionen och att den inte finner någon särskild översyn erforderlig.

Sedan är det en annan sak, om verket behöver ytterligare resurser, men del är ju inte detta vi här har att ta ställning till. Motionärerna har inte begärt någon personalförstärkning, utan ni har begärt en särskild översyn, utgående ifrån att man inte har tillräcklig kännedom om förhållandena. Det är detta motionskrav som utskottet har tagit ställning till.

Hen PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Det var ett mycket egendomligt inlägg herr Andersson i Knäred gjorde nu. Visst har vi begärt en översyn av förhållandena, men den skall väl resultera i någonting, herr Andersson! Vi är inte nöjda med förhållandena i Helsingborg, och därför vill vi ha en översyn för alt se om det behövs fier tjänstemän. Och naturligtvis behövs det, när 3 000 timmar är obevakade.

Överiäggningen var härmed slutad.

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 17 Vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.

Föredrogs skatteutskoltels betänkande 1976/77:31 med anledning av motioner om vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.

Herr JONASSON (c);

Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 31 behandlar bl. a. motionen 170 av Karl-Eric Norrby och mig. I den har vi yrkat att riksdagen beslutar atl omläggningen till bokföringsmässig redovisning för jordbrukare begränsas till att omfatta jordbruksföretag med en brulloomsättning överstigande 50 000 kr.

Nu gäller att den som under 1975 hade en bruttointäkt som översteg 35 000 kr. skall tillämpa bokföringsmässig redovisning i 1978 års deklaration, att den som hade en bruttointäkt av 20 000-35 000 kr. skall tillämpa bokföringsmässig redovisning fr. o. m. 1979 års taxering och all återstoden skall göra det fr. o. m. 1980. De personer som sä vill kan gå över till bokföringsmässig redovisning redan tidigare.

För de människor som känner förhållandena ute i bygderna står det klart att del inle är något atl vinna på att personer med bruttointäkter under 50 000 tvingas att redovisa sina inkomster efter det nya systemet. Detta gäller såväl för samhället som för den enskilde. Vem som vill kan ju - såsom jag tidigare var inne på - gå över lill det nya systemet, alltså deklaration enligt bokföringsmässig redovisning.

Men vi vill inte att människor skall tvingas lill detta. Äldre människor kan inle acceptera den ökade byråkrati som en redovisning enligt bokföringsmässiga grunder innebär. De vill ha del som tidigare. Då en ändring inte heller är till fördel för vare sig den enskilde eller samhället tjänar det inte mycket till att tvinga in äldre människor i det här nya systemet. Om så sker mäste de anlita speciell sakkunskap. Sådan finns helt enkelt inle i nödvändig utsträckning för att dessa människor skall fä möjlighet att lämna in sina deklarationer i rätt tid.

Med hänsyn till dessa förhållanden har riksdagen också tidigare förlängt tiden för den här övergången. Men detta räcker inle. En ytterligare förlängning av övergångstiden måste enligt min mening absolut ske.

Dessutom är del alldeles nödvändigt atl de allra minsta inkomsttagarna bland jordbrukarna helt befrias från denna skyldighet. Utskottet säger nu att man inte vill ha tvä system. Min erfarenhet från taxeringsarbetet ger vid handen att det inle varit särskilt besvärande med tvä syslem, vilket vi har haft och fortfarande har.

Utskottet framhåller vidare: "I direktiven för den utredning, som nyligen fått i uppdrag att utreda frågan om nya regler för bokföringen inom jordbruket, har särskilt framhållits, att därvid bör övervägas om del behövs en regel som fritar de mindre jordbrukarna från skyldigheten alt tillämpa årsbokslutsbestämmelserna. Utredningsarbetet skall vara slutfört

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.

före utgången av 1977."

Med della avstyrker utskottet bifall lill motionen 1976/77:170.

Jag skall, herr talman, inte yrka bifall till denna motion. Jag tolkar den sista skrivningen positivt. Här måste en ändring av lagstiftningen ändå komma så småningom, sä att de mindre jordbrukarna befrias från denna skyldighet.

Jag utgår också ifrån alt den utredning som utskoliet nu hänvisar till skall komma med positiva förslag, så atl de mindre fastigheterna inte behöver dras med onödig byråkrati och pappersexercis. Därför har jag på denna punkt inget yrkande.

Utskottet behandlar i det här betänkandet även andra angelägna motioner. Speciellt angelägen är värdevingen av djurlager. Efter vederböriigt utredande hoppas jag alt förslag kan framläggas, som innebär att inflationen inle skall drabba djurägare skattemässigl så hårt som nu sker.

Herr talman! Jag ställer alltså inte något yrkande.

Hen LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! I skatleutskotleis betänkande 1976/77:31, som vi nu behandlar, finns ell paket av motioner, vilka alla begärt ändringar av gällande beskattning av jordbruksföretag.

I delta paket finns också den motion som vi nu hört herr Jonasson redogöra för. Jag ber att få instämma i de synpunkter han framfört när del gäller bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet lill de gränser han här har förordat.

Men i det här betänkandet finns även motionen 321, som väckts av mig och några övriga moderater, där vi begärt undanröjande av beskattning av levande inventarier, så länge den skaltskyldige inte genom avyttring tillgodogör sig någon värdetillväxt som ger någon inkomst.

Vi motionärer anser denna inflationsbeskaltning på stamdjur, vilken genomfördes i samband med övergången till bokföringsmässig redovisning, myckel orättvis och betungande för bl. a. mjölkproducenterna. Den förorsakar stora påfrestningar på den enskilde lantbrukarens likviditet. Enligt de nu gällande reglerna för denna beskattning skall i jordbruksdriften ingående djur anses som en lagertillgång och årligen beskattas, även under pågående produktion, för den värdetillväxt som skett under året på grund av inflationen, oavsett om djuren sålts eller inte. Del finns visseriigen en nedskrivningsregel som för tillfället i någon mån kan begränsa effekterna av skatten, men den undanröjer ändock inle problemen.

Att denna fråga av den enskilde lantbrukaren med specialiserad ani-malieproduktion upplevs som ett mycket stort och allvarligt problem bevisar inte minst de många motioner och debatter denna beskattning förorsakat på jordbrukarnas möten och sammankomster.

Från såväl rättvise- som produktionssynpunkt mäste en ändring av skattereglerna på detta område komma till stånd, så att inkomst av levande inventarier beskattas först vid en försäljning.

1 ett läge där samhället gör stora ansträngningar för atl främja en rationell mjölkproduktion och för att upprätthålla en viss mjölkinvägning bör skattereglerna utformas så, all dessa ansträngningar inle onödigtvis hindras.

För min egen del tror jag bestämt att vi måste vara aktsamma om denna arbetskrävande produktionsform när antalet mjölkproducenter minskat i oroväckande takt. Jag har i dag varit i förbindelse med milt eget mejeri i Skövde, som bl. a. meddelade att antalet mjölkleveranlörer inom mejeriomrädet har minskat frän ca 2 200 år 1945 till 387 i dag.

Herr talman! Skatteutskottet, som behandlat motionen, har inte helt velat tillmötesgå motionärernas önskemål utan hänvisat till den nu arbetande företagsskatteberedningen, vilken har att utreda liknande skatteproblem. Utskottet har dock skrivit att det förutsätter att företagsskatteberedningen kommer atl pröva den av oss motionärer aktualiserade frågan, och det tycker jag är mycket bra. Med detta får vi väl nöja oss den här gången, då vi vet att föreiagsskalteberedningen kommer att framlägga ell förslag redan under innevarande år; sä vi får väl avvakta detla.

Herr talman! Jag har med mitt inlägg endast velal ge utredningen några ord på vägen och hoppas till sist att man kommer alt finna en lösning, som undanröjer de på det här området rådande skatteproblemen. Jag har, herr talman, inget särskilt yrkande.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Vissa ändringar rörande den bokföringsmässiga redovisningen av inkomst av jordbruksfastighet m. m.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Det vore naturiigtvis frestande att i de här frågorna ta upp en debatt i sak, men jag skall inle göra detta, efiersom ingen av de föregående talarna yrkat bifall till sina motioner utan tills vidare nöjt sig med utskottets skrivning.

Man har kanske på olika sätt gjort sig skyldig till vissa tolkningar av utskotlels skrivning. I utskottets skrivning finns det emellertid ingen tolkning i sakfrågorna, utan där står bara alt vi skall invänta de utredningar som i år kommer alt pröva dessa frågor och eventuellt framlägga förslag. Om del dä föresläs ändringar eller ej vet vi ingenting om. Vi vill alltså inte alls ta ställning i sakfrågorna förrän utredningarnas förslag föreligger.

Herr talman! Jag ber atl fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen JONASSON (c);

Herr talman! Herr Wärnberg ifrågasätter den tolkning som vi har gjort i de här frågorna. Om delta skulle vara utskoltsmajoritetens uppfattning vore det väldigt synd, därför att jag hade ändå tänkt mig att utskoitsmajoriteten skulle kunna ha samma inställning som tidigare i varje fall till ett ytterligare uppskov med övergången till bokföringsmässig redovisning. Jag ser det som i hög grad nödvändigt att vi får ett syslem som gör det möjligt för de här minsta jordbrukarna alt deklarera efter den vanliga kontantprincipen.

Vi skall väl ändå inte, herr talman, ha en lagstiftning som åstadkommer

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd lid för särskilt invesleringsavdrag och statligt investeringsbidrag

mer byråkrati och administrativt krångel än vad som är praktiskt nödvändigt. Därför tror jag att utredare bör få fundera över dessa frågor.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Pä den sista punkten håller jag med herr Jonasson. Vi skall inte ha mer krångel än vad som är nödvändigt. Det är bara del att utskottet kanske inte har samma uppfattning som herr Jonasson om vad som är det mesta krånglet.

Sedan vill jag bara forlsälla diskussionen något om hur man skall tolka och läsa innantill i utskoitsbetänkandet. Det står sä här; "Utskottet vidhåller sin uppfattning att det av principiella och praktiska skäl är olämpligt alt annat än under en övergångsperiod ha tvä skilda system för redovisning av inkomst av jordbruksfastighet."

Det är ingen tolkning i den riktning som herr Jonasson vill ha.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Efter det sista inlägget av herr Wärnberg vill jag bara ha sagt del alt detla skulle vara mera byråkratiskt och besvärande väl ändå är felaktigt. Jag tycker det skulle för både skattemyndigheter och enskilda vara en fördel om man kunde undanta de här mindre jordbrukarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Skatteutskottets betänkande

1976/77:32 med anledning av motioner om avdrag för bilresor till och från

arbetet m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1976/77:33 med anledning av propositionen 1976/77:73 om föriängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartementet) hade i propositionen 1976/77:73 föreslagit att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i tagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning.

De i propositionen framlagda lagförslagen innebar alt giltighetstiden för del särskilda investeringsavdraget och det statliga investeringsbidraget -som enligt nuvarande regler gick ut den 31 mars i år - skulle förlängas t. o. m. utgången av år 1977.

1 detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1420 av hen Komstedt (m),

1976/77:1421 av herr Palme m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen med avslag pä propositionen 1976/77:73 beslutade föriänga giltighetstiden för det särskilda investeringsavdraget och det statliga investeringsbidraget t.o. m. den 30 juni 1977, och

1976/77:1422 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade att avslå propositionen 1976/77:73 om förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Utskottet hemställde

1. beträffande förlängning av giltighetstiden för investeringsavdragei och
-bidraget atl riksdagen med avslag på motionerna 1976/77:1421 och 1422
samt med bifall till propositionen 1976/77;73skulleantade vid propositionen
fogade förslagen lill

a. lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt invesleringsavdrag vid
taxering till statlig inkomstskatt,

b. lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för
inventarieanskaffning,

2. beträffande differentiering av investeringsavdragei och -bidraget alt
riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1420.

Reservation hade avgivits av herrar Wärnberg, Kristenson, Johansson i Jönköping, Carlslein och Westberg i Hofors, fru Normark samt hen Boström (samtliga s) som ansett atl utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1421 och med anledning av propositionen 1976/77:73 samt med avslag på motionen 1976/77:1422 skulle anta av reservanterna framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1975:1147) om särskilt invesleringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inveniarieanskaffning.

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Vid varje förändring i konjunkturerna uppåt eller nedåt måste samhället ingripa på ett så tidigt stadium som möjligt.

Vi kan konstatera att vi under de senaste två åren har haft en mycket stark lågkonjunktur, bl. a. med mycket stora problem för sysselsättningen. Man kan därför ställa sig frågan; Har vi i vårt land klarat oss i denna kris? Svaret är obetingat ja. Om vi jämför oss med övriga industrinationer.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid for särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

kan vi obetingat konstatera att vi har upprätthållit en myckel hög sysselsättningsnivå. Förklaringen till detta är att vi använt samhällets resurser på de områden där insatserna bäst har behövts. Dessa insatser har i första hand varit selektiva och endast i undantagsfall av generell karaktär. Till den senare typen av åtgärder kan hänföras lagen om investeringsavdrag och statliga investeringsbidrag. Dessa avdrag och bidrag har varit tidsbestämda. Beroende på fördröjningen av konjunkturuppgången har lagens giltighetstid föriängts.

~ Vissa erfarenheter tyder pä att dessa tidsreglerade avdrag och bidrag har haft avsedda effekter för att uppmuntra ifrågavarande slag av investeringar och därmed förbättra sysselsällningen. Den stimulerande inverkan på investeringsaktiviteten genom dessa åtgärder är mest påfallande mot slutet av invesleringsperioden.

I propositionen 1976/77:73 har regeringen -och nu med instämmande av utskottels majoritet - föreslagit atl liden för avdraget och bidraget utsträcks till atl gälla hela året 1977. Med beaktande av tidigare erfarenheter kan detta komma alt leda till att investeringarna uppskjuts till slutet av år 1977.

Enligt den av regeringen i finansplanen redovisade konjunkturbedömningen borde vårt samhälle vid denna tidpunkt befinna sig i en konjunkturuppgång. För att då erhålla bästa utbyte av en förlängning av avdraget och bidraget bör tiden för dess giltighet upphöra den 1 juli 1977.

Genom denna förkortning av tidsperioden uppnäs en riktigare fördelning av stimulansen. Kostnaden för denna subventionering kan för helt är beräknas till ca 2 miljarder. Reservanternas förslag betyder alltså atl man kan spara ca I miljard.

Med en avkortning av bidragsperioden med sex månader kommer ej heller någon subventionering av företagens normala investeringar, som alltid ägt rum när konjunkturen vänder uppåt, all ske.

Då kan det inle uteslutas alt det även efter den 1 juli 1977 kommer att föreligga strukturella problem som mäste angripas och avhjälpas. De avdrags- och bidragsregler som vi nu behandlar kommer då inte all vara till den hjälp som industrin och samhället behöver för all kunna lösa de problemen. Det stöd som då kan komma att erfordras kräver mycket större ekonomiska och andra insatser från samhällets sida. Dessa bör då få den utformningen att både anställda och samhället får delta i planering och verkställighet av åtgärderna.

Med delta yrkar jag bifall till reservationen, herr talman!

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna yrkar avslag på propositionen om särskilt invesleringsavdrag och investeringsbidrag till företagen. Det gör vi av både principiella och praktiska skäl.

I ständigt ökad grad har staten utvecklats till en subventionskälla ål de privata företagen. Dessa subventioner, som betalas av de arbetande

via skatterna, har blivit en växande belastning i statens ekonomi. Samtidigt med della har staten fått allt svårare atl la itu med många sociala och miljömässiga brister.

Skatteutskottets betänkande är ett säreget aktstycke. Alla är rörande överens om att bolagen skall ha pengar. Del enda socialdemokraterna vill i sin reservation är att subventionerna skall utgå under första halvåret 1977 för alt bättre stimulera konjunkturen. Ideologiskt är de helt överens med de borgerliga. Det finns inle ett enda ord av tvivel på staten som en subvenlionskälla åt kapitalet och inle heller ett enda ord om vad dessa växande subventioner betyder ur social fördelningssynpunkt.

Kapitalismen uppvisar i sitt utvecklingsskede efter 1965 allt tydligare Stagnations- och krisiendenser. I de kapitalistiska industriländerna har därvid utvecklats omfattande stöd- och subventionssystem, skattelättnader,, direkta subventioner, styrd lönepolitik, rustningar, uppbyggnad av militärindusiriella komplex osv.

Hela denna tankegång bakom den sortens politik går tillbaka på en gammal klassisk princip i borgeriig nationalekonomi, nämligen att stimulera genom att direkt påverka företagens överskoll och vinster. Ge bolagen förmåner och lättnader, så går det oss alla väl! Ju rikare kapitalägarna blir, desto bättre får vi det! - det har varit kärnan i all borgerlig ekonomisk politik, vare sig den företrätls av Joseph Schumpeter, Milton Friedmann, Adolf Hitler eller Jimmy Carter.

Nu är del märkliga alt detla slår i skarp motsättning till del länkande som exempelvis vägledde Ernst Wigforss i 1930-talels krispolitik. Wig-forss tanke var att stimulera från eflerfrågesidan och med hjälp av en fördelningspolitisk styrd insats. Socialdemokratin har salt Ernst Wigforss bild pä sitt förslamajmärke i är. De firar honom i handling genom atl i skatteutskottet träda in just för de 1800-talsmässiga ekonomiska tankar som Wigforss bekämpade. Politiken har anpassats till kapitalel. Tänkandet har anpassats till vad som är nyttigt för kapitalel. Ideologin har blivit blotl ell museum.

Främst på tre områden innebär denna subvenlionspolitik en allvariig felsyn.

Del första området är det effeklmässiga. I bäde belänkandet och reservationen påslås alt dessa förmåner stimulerar investeringarna. Hur vel man det? Företagens investeringar beror i första hand på framtidsförväntningarna, dvs. på möjligheterna alt ur en vidgad marknad ackumulera vinster. Om förväntningarna är svaga är del inte alls säkert alt subventioner leder lill större investeringar, Är de starka, kan investeringarna komma i alla fall och speciella subventioner behövs inte. Hur kan utskott och reservanter veta att det är subventionerna som spelat den avgörande rollen? Om nu maskininvesteringarna de senaste tio åren har varit betydande, kan det ha berott på helt andra ting. Det kan ha berott på andra förmåner som kapitalet har fåll, på framtidsförväntningarna, på alt lönerna i Sverige relativt sett har sackat efter ända sedan 1960 i förhållande till andra kapitalistiska industriländers exkl. USA;s.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd lid for särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Hur kan utskottet veta atl del inte berott på della? Del kan det inte veta. Men det passar kapitalets intressen alt slunga ut sädana lösa påståenden.

Samtidigt med subventionssystemets framväxt kan man konstatera en ökande utförsel av kapital ur landet. Hur kommer det sig? Det kan ju lika gärna vara sä, alt förelagen även utan subventioner hade gjort sina maskininvesteringar, men att subventionerna har givit dem ett extra utrymme som har stimulerat deras kapitalexport.

Inte heller kan vi veta om subventionerna leder till rätt sorts investeringar. Om subventionerna i huvudsak kanaliseras lill de s. k. extrakliva industrierna och processindustrierna, dvs. råvarorna och halvfabrikaten, då ger de i varje fall knappast någon sysselsättningseffekt, eftersom sysselsättningen inle ökar i den sektorn. Vad som produceras och vad slags maskiner det handlar om kan man över huvud tagel inte påverka med denna typ av subventioner. Man kan i själva verket räka ut för att förslärka en ekonomisk struktur som man i stället hade bort ändra och förnya.

Utskottets andra felsyn är principiell. Det är nämligen enbart i den borgerliga vulgärekonomin man finner tesen atl en direkt stimulans av investeringar är den rätta och sanna vägen. Det är ju bara därför att det passar profitintressena som den borgerliga ekonomin rör sig med den tesen. Det är inte alls säkert att det för folkflertalet och samhället som helhet är fördelaktigt därför att det är fördelaktigt för företagen.

I själva verket har subventioner åt företagen en rad nackdelar. De gör atl föreiagsinvesleringarna blir ett drivande moment i inflationen. Del medför en fördelningspolitisk förskjutning lill de breda lagrens nackdel, eftersom de får bära effekten av en infiation som förelagen utnyttjar. Företagen tjänar dubbelt på de lönearbeiandes bekostnad: dels får lö-nearbeiarna betala subventionerna direkt, dels tjänar förelagen pä den realvärdesiegring som följer i inflationens spår.

Subventionerna medför heller ingen ökad sysselsättning, om inte samtidigt avsättningsmöjligheterna ökas. Och det gör de inte genom sub-veniionspoliliken som sådan. Tvärtom medför kostnaderna för subventionerna atl andra statliga aktiviteter hälls tillbaka och alt den nationella köpkraften undanhålls motsvarande stimulans. Del är endast under förutsättningen av en relativt jämnt växande exportmarknad som man kan påstå att någon positiv effekt av sådana subventioner är tänkbar. Och vi vet ju hur del f n. är med den förutsättningen. Inte heller medför subventionerna någon stimulans av effektiviteten. All öka förelagens profitmarginal kan tvärtom minska trycket att noga överväga investeringarnas kvalitativa innehåll.

Kan man då gå en annan väg än subventionernas? Ja, givetvis - förutsatt att man inle tror att borgerlig 1800-talsekonomi är en gåva av Gud fader som man inle får visa ifrån sig.

Det finns två alternativa huvudvägar, som f ö. i lämpliga proportioner kan kombineras. Den ena är att la direkta statliga initiativ i form av

industriell aktivitet eller i form av investeringar av ulvecklingsbefräm-jande karaktär på andra områden. I motsats till vad som gäller i fråga om subventionerna kan man då påverka investeringarnas kvalitativa form. Man kan främja nya, framiidsbetonade branscher. Man kan höja förädlingsgraden i ekonomin. Man kan välja att investera i verksamheter där varje kapitalinsats ger högsta möjliga sysselsättningseffekt.

Men - ropar då de ängsliga små borgerliga ekonomerna - då lar man ju ifrån förelagen en del av deras investeringsutrymme. Nej, inte alls, för de statliga initiativen vidgar ju den nationella marknaden. Det medför indirekt fördelar även för privatföretagen. Skillnaden är bara att man genom del direkta statliga engagemanget kan styra investeringsutvecklingen mera, och göra del efter samhälleliga intressen, inte efter kapitalets. Det medför alt långsiktigt fördelaktiga och socialt betydelsefulla investeringar kan sältas främst. Det medför atl man kan foga in en statlig industripolitik i ett sysselsättningspolitiskt perspektiv. Det medför säkrare kännedom om investeringarnas utformning och effekter.

En annan väg, som alltså kan kombineras med den första, är alt på skilda sätt stärka de breda lagrens köpkraft. Det kan ske över budgeten, men det kan också ske genom alt släppa fram en offensiv lönepolitik. Del är ju nämligen en borgerlig fördom att bättre förhållanden för folkflertalet leder till inflation och ökade kostnader för företagen. Tvärtom medför det en vidgad nationell marknad, ur vilken vinster kan ackumuleras. Dessa vinster är då tillgängliga för maskininvesteringar i privatföretagen lika väl som om företagen fått direkta subventioner. Man kan t. o. m. med skäl påslå att det är bättre för investeringarna att de åstadkoms på denna väg. Höga och ökande löner sätter ju nämligen företagen under etl tryck när det gäller atl investera i arbetsbesparing och effektivitet. I motsats till subventionerna befrämjar della en riktig kvalitativ sammansättning av investeringarna. Den vidgade efterfrågan ger sedan de avsättningsmöjligheter som bidrar lill att betala investeringarna. Investeringarna blir dessutom på denna väg mer motverkande när del gäller inflation än om de åstadkoms med hjälp av direkta subventioner som ges utan tryck och utan villkor.

Det tredje området, där subventionspolitiken innebär en social felsyn, är del rent fördelningspolitiska.

Växande statliga subventioner åt företagen bidrar till en ojämnare fördelning i samhället och ökar klasskillnaderna. Det sker på olika sätt. Bolagssubventioner som ges via budgeten måste ju betalas av skattebetalarna, dvs. av den stora massan arbetare och lägre tjänstemän. Eftersom de indirekta skatterna ökat i betydelse med åren, är del alltså låginkomsttagarna som får bära den tyngsta bördan av gåvorna till kapitalägarna.

Subventioner och lättnader för bolagen minskar statens utrymme för socialt angelägna utgifter. Det drabbar också de breda folklagren och särskilt låginkomsttagarna. Slutligen blir, som jag tidigare påpekat, den inflatoriska effekten av subventionen i dubbel bemärkelse en börda för

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

dem som inle äger kapital. Dels är det kapitalägaren som får subventionen och kompenserar sig för inflationen redan i utgångsläget, dels håller sig kapitalägaren skadeslös genom all inflationen ökar hans realvärden och kanske rent av leder lill spekulationseffekler som ytterligare gynnar honom.

Det är mig oförståeligt, herr talman, att socialdemokraterna har kunnat gå med på uppbyggnaden av ett sådani svällande subventionssystem. Del strider mot varie jämlikhetspolilisk målsättning, och del är en primitiv väg med osäkra och okonirollerbara effekter. Del överlämnar utvecklingen av ekonomin helt och hållet ål del privata kapitalet.

Den borgerliga regeringen är naturiigtvis fast förankrad i 1800-talets nationalekonomiska tänkande. Det förvånar väl ingen av oss. Men av socialdemokraterna i riksdagen hade man kanske kunnat vänta något mer än så. Åtminstone kunde de intagit en ståndpunkt som varit i nivå med 1930-lalets, dvs. med Ernst Wigforss tankegångar.

Jag säger inle detla för att få tillfälle all vara spydig mot socialdemokraterna. Jag säger det därför alt det borde vara uppenbart all den borgerliga regeringen, som arbetarrörelsen måste bekämpa och kasta ur sadeln, inte kan bekämpas med en lätt annoriunda variant av samma borgerliga politik. Den kan bekämpas bara med en progressiv och radikal politik. Det är arbetarrörelsens uppgift all bryta mot del borgerliga länkandel och de borgerliga värderingarna - i ekonomin likaväl som på alla andra samhällsområden. Del är en ny och alternativ politik, byggd på ett ideologiskt alternativ till borgarsamhället, som kan tända och engagera människorna, som kan mobilisera dem för en stor och långsiktig samhällsomvälvning. Sådan var Ernst Wigforss tanke. Den borde tjäna oss som vägledning.

I vpk ser vi del som vår uppgifi atl efter mättet av våra krafter föra fram en radikal samhällskritik och ett socialistiskt alternativ som arbetarrörelsens nödvändiga drivkraft i kampen mot den allt reaktionärare politik som nu förs i samhället.

Del är mot den bakgrunden som vi yrkar avslag på propositionen och bifall lill motionen 1422.

Hen KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle bara vilja replikera herr Svensson i Malmö -jag skall inte heller vara spydig - genom alt göra det konstaterandet att vi inom socialdemokratin haren idépolilik beträffande samhällsekonomin som har hållit ihop partiet och som vi har fått väljarnas sympatier för.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Ja, men det är ju inle det saken gäller, utan vad det gäller är vilken politik ni träder in för och vilken politik ni så alt säga har bundit er för under en lång följd av år. Del har ju varit en uppbyggnad av ett subventions- och överföringssystem som framför allt har gynnat

de stora företagen, och befäst drag i den kapitalistiska strukturen som man i stället hade bort bekämpa.

Del är tacksamt för dagen för herr Kristenson alt vara en smula spydig mot vpk för att vi inte har lyckats hålla vissa avvikare, som vi f ö. lika gärna är av med, inom våra skrankor, men del är inle den saken som står till diskussion här ulan det är den ekonomiska politik och den fördelningspolitik som blev aktuell och diskuterades pä 1930-talel genom Wigforss tankegångar och som har varit bärande i mycket av arbetarrörelsens tänkande. Det är fråga om vad ni som del stora arbetarpartiet egentligen har gjort av dem. Det är den frågan som herr Kristenson skall sysselsätta sig med mera.

Våra svårigheter i vpk skall vi nog klara av i god tid lill valet 1979. Jag tror inte att herr Krisienson behöver bekymra sig för just den saken.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt invesleringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Herr JOSEFSON (c):

I skatteutskottets betänkande nr 33 behandlas frågan om en föriängning av investeringsavdraget och investeringsbidraget. Det föreslås all detta system skall förlängas alt gälla från den 1 april fram lill den 31 december i år. Syftet är, som del sägs i propositionen, atl ge en extra stimulans till näringslivels maskininvesleringar under denna tidsperiod.

Systemet med invesleringsstimulans via investeringsbidrag och investeringsavdrag har tillämpats vid flera tillfällen under det senaste årtiondet, då lågkonjunkturen har dämpat efterfrågan. Avsikten har varit och är att stimulera näringslivet att tidigarelägga investeringar och utnyttja kon-junkturiägel för alt förbättra förutsättningarna för de framtida produktionsresurserna genom nyinvesteringar i maskiner och inventarier. Tidigare har i riksdagen rått nära nog fullständig enighet om alt dessa åtgärder skall tillämpas i en lågkonjunktur. Del är därför med en viss förvåning man nu tar del av den socialdemokratiska motionen. I denna motion accepteras visserligen en förlängning lill den 1 juli, men man har ansett att behovet av särskild invesleringsstimulans via skalle- och bidragsförmåner ända fram till årsskiftet 1977-1978 inte i dag är tillfredsställande dokumenterat.

Vi hade förra året en konjunkturutveckling framför oss som enligt uttalanden av dåvarande finansministern ansågs vara ganska lik den vi har i dag. Men trots Gunnar Strängs optimism dä angående konjunkturuppgången föreslog den dåvarande regeringen en förlängning av investeringsavdrag och -bidrag från den 1 maj fram till den 31 december. Des§titom föreslogs dispensmöjligheter för leveranser under tiden 1 ja-nuari-31 mars 1977, och i kommentarerna frän regeringen uttrycktes tydligt att man skulle vara generös vid tillämpningen av dispensreglerna för leverans senare än 31 december.

Alla hoppas vi på bättre konjunkturer och på alt de kommer så snart som möjligt - men även om de skulle göra del kommer det ändå att dröja en lid innan efterfrågeökningen verkligen framträtt, framför allt på grund av den lageruppbyggnad som skett under den tid när vi haft

6 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd lid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

en lågkonjunktur. Jag tror att man i den socialdemokratiska motionen något har feltolkat investerings- och bidragssystemets stimulansverkan tidsmässigt sett. När riksdagen i höstas beslöt om en förlängning av tidsperioden från den 1 januari fram till den 31 mars i år bedömdes det närmast som en utsträckning av tiden för leverans av gjorda beställningar. Del antyddes alt anledningen närmast var atl slippa ta ställning lill en mängd dispensansökningar - eftersom man redan vid beslutet hade uttalat att man skulle vara generös och alltså kunde förvänta ett stort antal ansökningar om dispens för senare leverans.

Min erfarenhet av näringslivets bedömning av vad som skedde i höstas är alt man ansåg tidsperioden 1 januari-31 mars alltför kort för att både göra beställningar och få leveranserna utförda. I mänga fall är det välbetänkt att räkna med att beställningar måste göras tre, fyra eller kanske fem månader innan leverans kan ske.

Om vi vill ha någon effekt av den förlängning som föreslås måste därför förlängningsperioden vara längre än etl kvarta). Enligt min uppfattning kommer fiertalet beställningar atl göras före semesleruppehällel i sommar, vilket jag anser nödvändigt för att man skall vara säker pä att leveranserna är fullgjorda före årsskiftet 1977-1978. På den punkten är det klart utsagt i propositionen atl leveranserna skall vara fullgjorda före utgången av år 1977.

Om man tar fasta på detla är inte motsättningarna sä förfärligt stora mellan regeringens proposition och den socialdemokratiska motionen. Det finns heller ingen anledning, lycker jag, alt förstora dessa eventuella motsättningar. Man är angelägen om att fä effekt så snabbt som möjligt, och sä som jag bedömer det hela kommer effekten när det gäller beställningarna atl märkas under första halvåret och givelvis kommer leveranserna i stor utsträckning all ske under andra halvåret i år. Men eftersom man är ense om att man här vill stimulera efterfrågan och att vi skall utnyttja denna tid för all förbättra våra framtida produktionsmöjligheter, anser jag det riktigt alt här följa regeringens förslag och hålla öppet hela året för utnyttjande av dessa stimulansåtgärder.

Vad sedan gäller motionen från vpk så har vpk även tidigare i denna fråga intagit en annan ståndpunkt än de andra partierna i riksdagen. Utskottet och riksdagen utom vpk har i stort sett varit eniga om alt tillgripa denna stimulansåtgärd vid lågkonjunktur för att därmed förbättra näringslivets förutsättningar att i framtiden medverka till en fortsatt slan-dardstegring i värt samhälle.

Jag skall inte vidare gä in på del resonemang som Jörn Svensson förde. Vi har helt olika uppfattningar om hur ett näringsliv skall fungera. Diskussionen härom får väl föras i någon näringspolitisk debatt.

Herr Komstedts motion bygger på att man skall kunna tillämpa särbestämmelser för i Sverige producerade varor. Med de internationella överenskommelser som Sverige har anslutit sig till är dessa möjligheter ytterst begränsade, för att inte säga obefintliga. Utskottet har också uttalat detta.

Herr talman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall till skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 33.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig bara först säga atl jag tycker att det skulle kännas litet bittert för socialdemokraterna att sitta och höra hur de borgerliga komplimenterar dem för atl motsättningen dem emellan är så liten. Nog hade det varit bättre om arbetarrörelsen mer beslutsamt och på en bättre ideologisk grundval enigt kunnat bekämpa den konservativa politik som nu förs.

Herr Josefson säger alt vi inte skall ta upp någon diskussion om vilken näringspolitik vi skall föra. Det tycker jag visst atl vi skall göra. Vi behöver ju inte diskutera om vi skall ha socialism eller kapitalism -del är kanske atl gä litet långt; del var inte heller min avsikt. Men vi kan diskutera vilken ekonomisk politik man skall föra i ett kapitalistiskt samhälle - om det skall vara en progressiv politik eller en politik som är reaktionär och bara gynnar kapitalet. Det må väl ändå höra hemma under denna ärendetitel alt diskutera det, och jag skall försöka göra det med herr Josefson.

När man beviljar sådana här förmåner, bygger upp ett stort system med direkta subventioner och stöd åt företagen, företrädesvis då de stora bolagen, får man också en viss fördelningspolitisk effekt. Man lar alltså statliga pengar eller avstår från skatteinkomster i form av lättnader. De pengar som man på detta sätt ger bolagen tar man från någonting annat, från dem som skall betala dem eller dem som skall avslå från sociala förmåner. Hur får herr Josefson del atl stämma med en någorlunda rimlig socialt ansvarig syn på fördelningspolitiken?

Har det aldrig föresvävat herr Josefson att man kan driva en stimulanspolitik på ett helt annal sätt? Vad skulle det vara för fel på all i stället stimulera den efterblivna och eftersläpande daghemsutbyggnaden, som en del moderata trumpetstötar nu angriper - om centern skall vika sig för dem eller ej vet man aldrig.

Är del då viktigare all subventionera förelagen direkt än att skapa en marknad för dem genom viktiga sociala investeringar, som samtidigt fyller etl behov för folkflertalet och viktiga kategorier människor, vilkas behov är eftersatta? Är del viktigare än all föra en direkt statlig industripolitik med statliga industriinitiaiiv, som skulle kunna bli ett skapande inslag för alt bekämpa den strukturkris som håller på att utvecklas i många landsändar och i mänga branscher? Är del verkligen viktigare och bättre med förmåner och direkta subventioner, över vilkas användning man inte alls har någon kontroll? Finns del i herr Josefsons tänkande ingen plats forell alternativ lill en 1800-talsmässig konvenlionalism som härstammar från den borgerliga ekonomins vulgärupplaga?

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Som jag sade i mitt förra inlägg har vi olika uppfattningar om hur vårt samhälle skall se ut och vilken inverkan de åtgärder kommer att ha som föreslås. Jag tror ingen kan förneka att investeringsbidragen innebär en stimulans och förbättrar förutsättningarna för sysselsättningen. Och en av våra målsättningar är att i en lågkonjunktur skapa förutsättningar för bibehållen sysselsättning och förbättra förutsättningarna för framtida produktionsmöjligheter. Herr Svensson i Malmö kan väl inle förneka all det har betydelse för hela det svenska samhället om vi kan åstadkomma en förbättrad produktion och om vi, när etl bättre konjunkturläge inträder, kan producera varor lill konkurrensmässiga priser och avsätta varorna i utlandet. Del är väl ändå på del sättet vi skapar förutsättningar för bättre förhållanden för hela svenska folket. Jag anser att man inle skall bortse frän detla.

De principiella åsiktsskillnaderna mellan oss tänker jag inte spinna vidare på - de är helt klara. Riksdagens övriga fyra partier står i princip bakom del förslag som har lagts fram i propositionen, och utskottet har tillstyrkt det.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Då fick vi syn för sägen, alt det som är bra för bolagen är bra för oss alla och del skall vi fortsätta att acceptera. Del är precis den reaktionära utgångspunkt som den borgeriiga regeringen har för all sin politik. Det förvånar mig att det inte väcker skarpa kritiska anmärkningar frän den socialdemokratiska sidan.

Herr Josefson säger atl delta atl sätta in stödåtgärder är bästa sättet att stärka förelagen och åstadkomma ökad sysselsättning. Hur vet han det? Det beror ju alldeles på vad de används till, var de sätts in, vilken utformning de får. Del kan herr Josefson inte säga ell dugg om, för när han släpper pengarna ifrån sig har han och riksdagen och staten över huvud taget ingen kontroll. De pengarna kan ju flöda ut ur landet - indirekt naturligtvis, genom att pengar som annars skulle ha använts för maskininvesleringar nu frigörs genom subventioner och kan användas för kapitalexport. Då måste deras verkan på sysselsättningen bli negaliv. Hur kan herr Josefson påstå atl verkan på sysselsällningen skulle bli positiv? Del kan han aldrig garantera, för han avhänder sig varje kontroll över processens vidare steg när han väl har beviljat bolagen dessa förmåner.

Jag har inte diskuterat socialism kontra kapitalism - den diskussionen för jag inte här - utan jag har diskuterat vilken politik som under kapitalistiska förhållanden är den mest folkliga, den mest progressiva, den mest demokratiska på detta område. Då vill jag fråga herr Josefson: Vilket anser han ur social fördelningssynpunkt vara den riktiga stimulansåtgärden

1. all genom direkta stöd och subventioner öka bolagens vinster ulan någon garanti för vad de tar sig för med dessa pengar eller

2. alt genom riktade statliga investeringar i industri eller t. ex. daghem öka efterfrågan på sådani sätt att det även blir ökat utrymme för de privata företag som levererar materiel och utrustning till dessa statliga projekt? Genom dessa vidgade avsättningsmöjligheter kan de ackumulera vinster som de sedan kan använda för de maskininvesteringar som är till fördel för dem.

Man når pä den andra vägen ell bättre fördelningspoliliskt resultat - man åstadkommer daghem eller nya typer av industrier, vilket måste vara ett framsteg jämfört med den traditionella väg som herr Josefson är så alt säga frälst på. Vilket tycker herr Josefson är ur folkflertalets och de små inkomsttagarnas synpunkt det mest progressiva, det fördelningspoliliskt riktiga? Det var den frågan som Ernst Wigforss en gång ställde, när han presenterade en från den gamla borgeriiga konjunktur- politiken skild ny konjunklurpoliiik.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Den principiella frågan är huruvida man skall stimulera eller dirigera näringslivet, och det är på den punkten som vi har helt olika uppfattningar.

När herr Svensson i Malmö ställer frågan, om investeringsbidrag och investeringsavdrag är det bästa sättet att åstadkomma stimulans, vill jag svara att detta bara är en av de stimulansåtgärder som bäde den nuvarande och förutvarande regeringen använt för att upprätthålla sysselsättningen och utnyttja den tillgängliga arbetskraften effektivt också under en lågkonjunktur. Stimulansåtgärderna spänner över ett mycket brett område. Det är således felaktigt att, såsom herr Svensson gjorde i sitt anförande, framhålla investeringsbidragen och invesleringsavdragen som den enda åtgärd som vidtas i dagens läge. Det förekommer etl mycket brett fält av åtgärder för atl vi på bästa sätt skall klara oss ut ur lågkonjunkturen, och dessa åtgärder har också haft en betydande effekt utan atl man har behövt gä in på den hårda statliga reglering som herr Svensson i Malmö gör sig lill talesman för.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det besvärliga ekonomiska läge som vårt land befinner sig i gör att olika slimulansfrämjande åtgärder måste vidtas.

I propositionen föreslår regeringen att man för att stimulera sysselsällningen nu skall förlänga de befintliga investeringsbidragen resp. investeringsavdragen. Den socialdemokratiska regeringen införde systemet med investeringsbidrag resp. investeringsavdrag, och man föriängde giltigheten av dessa strax före valrörelsen. Som nämnts tidigare i debatten är detla f ö. någonting som praktiserats tidigare.

I vissa lägen kan det naturligtvis vara en bra åtgärd att på detta sätt stimulera investeringar. Man kan diskutera hur länge sådana stimulansåtgärder bör få finnas kvar. Jag tror all man uppnår den bästa effekten om intervallerna är kortare än vad som nu blir fallet.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Men varför behöver vi egentligen dessa åtgärder? Jo, helt enkelt därför atl företagen i värt land har kommit upp i etl sådant kostnadsläge att de under normala förhållanden inle kan göra de investeringar som de behöver göra. Näringspolitiken skall enligt mitt synsätt bedrivas på ett sådant sätt atl skatter och avgifter på företagen inle är större än alt företagen kan göra sina investeringar efter normala företagsekonomiska principer. Jag hoppas all den borgerliga regeringen kommer alt nå dithän. Men den vägen blir naturligtvis besväriig efter de många åren av socialdemokratiska misslyckanden när det gäller näringspolitiken.

Naturligtvis är del den svenska tillverkningen som särskilt bör stimuleras med sådana här åtgärder. Det skulle också ge ett värdefullt tillskott lill vår föga tillfredsställande bytesbalans.

I motionen 1420 har jag föreslagit att produkter, tillverkade inom Sverige, skulle fä ett högre bidrag resp. avdrag än importerade varor. Den differentierade skala som jag har föreslagit skulle gynna den industri som finns inom landets gränser.

Det är många människor i detla land som delar den här uppfattningen, och jag kan väl knappast vara den ende ledamoten av denna kammare som möter de här problemen ute i landei.

Nu har inte utskottet ansetts sig böra ta någon större hänsyn till den här enskilda motionen. Det är tydligen en politisk tradition i Sveriges riksdag - oavsett vilken regering som sitter - atl några nya idéer inte bör prövas. Nej, den här idén är förmodligen inte tillräckligt progressiv; den skulle gynna svensk tillverkning. Det är tydligen bättre att man ger stimulans till varor som köps utomlands och att man lånar pengar utomlands lill statskassan för all kunna ge bidrag till de importerade produkterna.

Det har myntats uttrycket den svenska modellen, och den har i de fiesta fall gällt arbetsmarknadens parters sätt att göra upp. Men det har också funnits andra svenska modeller, då den svenska flaggan kanske stod litet högre. Nu skall det i stället vara fiaggor från mer revolutionära stater längre bort.

Vad är det majoriteten av politikerna vill? Jo, vi skall hålla full sysselsättning i Sverige. Vi skall inte lägga ned företag. Vi får inte tolerera någon arbetslöshet i Sverige. Vi skall ha världens högsta löner. Vi skall ha världens bästa sociala förmåner. Vi skall utan urskillning ge hjälp åt länder i olika hörn av världen. Är det egentligen någon som iror alt vi kan klara allt detta? Möjligen den siste entusiasten.

Ledamöterna i Sveriges riksdag håller på det sättet på all skapa en negativ inställning till svenska produkter. Det är den bittra sanningen. Vi borde i stället över alla politiska gränser skapa bättre förulsätlningar för tillverkningar inom landet och därmed förbättra förhållandena för berörda människor. Det gynnar det land som vi har förmånen alt få bo i. I del praktiska handlandet visar man inle något sådant.

I sill tidigare anförande sade herr Josefson såsom utskottets talesman att det här inte var så lätt att genomföra. Men om bara viljan finns

så är man inte läst vid vad man hänvisat till i olika situationer.

Ett stöd lill inom landet tillverkade produkter i förhållande till de importerade borde vara en självklarhet. Därmed inte sagt att stödet lill de importerade produkterna skall tas bort, men med en differentierad skala skulle man kunna skapa bättre förutsättningar för den inhemska tillverkningen, därför att kostnadsläget är som det är.

Det beslul som riksdagen nu kommer all fatta om förlängning av bidrag resp. avdrag gynnar alltså i högre grad importerade produkter än svensktillverkade.

Herr talman! Eftersom jag hade hoppals på en annan behandling av motionen i utskottet och eftersom den erforderliga lagtext som skulle åstadkommas i den här uppgörelsen inle finns i motionen, kan jag inte yrka bifall till motionen. Tyvärr går del inle atl komma så värst mycket längre än så här, men jag konstaterar med ledsnad att utskottet inte har velat se speciellt seriöst på della.

Herr JOSEFSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets ställningslagande beror inte på någon nonchalans mot motionären utan pä det faktum att vi, om vi skulle föreslå generella åtgärder som gynnade de svenska varorna, skulle bryta mot våra internationella åtaganden på del handelspolitiska området. Däremot har det vidtagits speciella åtgärder mot vissa branscher, s. k. direkta stödåtgärder. Det framgår också klart av utskottels motivering alt de internationella åtagandena är de avgörande för utskottets ställningstagande.

Hen KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Nog finns del väl vägar, herr Josefson, att gå om man bara vill. Vad jag har pekat på är behandlingen av de svenska produkterna. Lät oss ta lantbruket som exempel, etl område som ligger herr Josefson nära i hans civila jobb, och se hur besvärligt del är på maskinsidan. Man vill egentligen inle göra dessa investeringar, därför att man håller på alt skaffa sig ett lager av begagnad utrustning, något som kommer att fä konsekvenser längre fram.

I myckel hög grad är det ullandslillverkade produkter som man för in i landet. Om man köper en jordbruksmaskin för 400 000 kr. i ell annal europeiskt land, skapar del inle ett enda arbetstillfälle i della land, herr Josefson. Den differentiering som jag efterlyser hade emellertid gjort del hela intressant, efiersom vi prismässigt ligger väldigt högt med våra produkter. Den hade givit den svenska varan en möjlighet att konkurrera. Det kan inte vara rimligt - åtminstone för en borgerlig regering - att vi utomlands lånar upp pengar för att kunna ge en stimulans till någonting som tillverkas utomlands och tas in i Sverige.

Hen JOSEFSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Eftersom herr Komstedt inle alls vill beakta de internationella överenskommelser som Sverige har träffat, är det inte lönt att fortsätta resonemanget längre.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt investeringsavdrag och stadigt investeringsbidrag

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Denna borgerliga regering blir underbarare för varie dag. Den ene är för kärnkraft och den andre är emot. Den ene är för kvinnans frigörelse, och den andre romantiserar modersmyten. Det är faran av att ha tre partier i samma regering. Nu har det blivit ännu värre. Handelsministern som är moderat är frihandlare, och herr Komstedt som också är moderat är raka motsatsen, nämligen protektionist. Vad kan det bli av en sådan soppa annat än handlingsförlamning?

Nu vill jag övergå en smula till herr Josefson, för han har väl inte riktigt förstält eller velat förstå vad jag ville diskutera. Om staten utvecklar ett subventionssystem - del kanske i och för sig kan finnas skäl härtill från många synpunkter - som blir väldigt stort, måste vi väl någon gäng här i riksdagen, där vi beviljar pengar, kunna föra etl principiellt resonemang om huruvida subventionsmetoden är den i princip rikliga eller om del finns riktigare metoder och bättre sätt alt använda de rätt betydande belopp som del ändå handlar om.

Jag kan då se fyra olika metoder atl använda de belopp som vi här skall bevilja. För del första kan man subventionera företagen direkt. Då blir företagen glada. Men löntagarna får bära dels bördan av skattebortfallet, dels bördan av den inflatoriska effekt som subventionerna skapar genom de direkta investeringar som de påstås ge upphov till. Alternativt får löntagarna bära bördan av alt kapital försvinner ur landet, men det är lika illa.

För det andra kan man stimulera de militära rustningarna med hjälp av ökade statliga beställningar lill rustningsindustrin. Då blir militären och rustningsindustrin glada. Men vi vet alla atl konsumenterna och löntagarna får betala priset.

För det tredje kan man bygga ut daghemmen. På det sättet skapar man inte bara en ökad marknad för de företag som levererar materiel och produkter till denna utbyggnad, utan man lyckas ju samtidigt fä ell annal fördelningspoliliskt resultat än med de tvä föregående metoderna: man åstadkommer en socialt viktig investering. Det blir en annan fördelningspolitisk effekt än om man bara ger subventioner direkt till företagen. Genom de ökade avsättningsmöjligheterna kan företagen ackumulera vinster, som de sedan kan använda för sina maskininvesleringar utan att behöva några subventioner.

För det fjärde kan man låta staten investera direkt i nya framålsyftande industriföretag. Också då får man en annan fördelningspolitisk effekt, för dä har man möjlighet att styra dessa investeringar till förnyande branscher, vilket kan leda till en ökad förädlingsgrad och kompensera strukturomvandlingens negativa verkningar för de lönearbetande. Man kan styra investeringarna, så alt man när bästa möjliga sysselsättningseffekt. Även där uppnår man genom insatsen en annan fördelningspolitisk effekt än man gör om man ger förelagen direkta och rena subventioner, vilka bara ökar företagens profit. Man vet inte om subventionerna verkligen stimulerar maskininvesteringarna, eftersom dessa investeringar kanske

hade kommit ändå. De beror på andra ting.

Då vill jag fråga: Är herr Josefson så socialt likgiltig alt han, när han skall bevilja anslag, över huvud taget inte frågar efter vilken fördelningspolitisk effekt de får? I sä fall är centerpartiet ännu reaktionärare än jag först hade föreställt mig.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag anser inte att herr Svensson i Malmö skall raljera över att det kan finnas någon ledamot i etl av de borgerliga partierna som har en avvikande mening i en viss fråga. I sådana här fall tycker jag alt jag vill ha den friheten som enskild ledamot. De tre regeringspartierna förfogar över 180 mandat, herr Svensson, och då kan det finnas vissa skillnader. Herr Svensson har ju ett väldigt besvär med alt få till stånd en linje på 17 mandat - del är minst tvä.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Förlängd tid för särskilt invesleringsavdrag och statligt investeringsbidrag

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Men skillnaden är ju den, herr Komstedt, att vi tänker ordna upp situationen i god tid innan vi inträder i någon regering. Det lycker jag atl ni också borde ha ägnat er åt innan ni bildade en tre-partiregering som inte håller ihop.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Skall ni bara reda upp situationen innan herr Svensson i Malmö kommer i regeringsställning så har ni god tid på er.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill l;o) utskottets hemställan, 2:o) reservation av herr Wärnberg m. fl. samt 3:o) motionen nr 1422 av herr Werner m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Kristenson begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 33 mom. 1 antar reservationen av herr Wärnberg m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit motionen nr 1422.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 137

Nej - 9

Avstår - 153

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller skatleulskoiteis hemställan i belänkandet nr 33 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Krisienson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 136

Avstår - 9

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 20 Föredrogs Lagutskottets belänkanden

1976/77:20 med anledning av motion om viss översyn av namnlagen 1976/77:21 med anledning av motion om rätt till ersättning vid skada på grund av felaktigt tandtekniskl material

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 21 Stöd till idrotten

Föredrogs kulturutskotlets betänkande 1976/77:33 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till stöd till idrotten jämte motioner.

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 13 (jordbruksdepartementet) under punkterna I 1 och I 2 (s. 154-158) föreslagit riksdagen

1. att till Stöd lill idrotten: Organisationsslöd m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 107 130 000 kr.,

2. att till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 36 370 000 kr.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:142 av fru Håkansson (fp), 1976/77:479 av herrar Carlslein (s) och Fagerlund (s), 1976/77:745 av herrar Dahlberg (m) och Knutson (m) samt 1976/77:1142 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1. all till idrotten anslå etl belopp om 225 000 000 kr. motsvarande 50% av tipsmedlen sedan vinsterna utbetalats, varav 143 500 000 kr. i enlighet med förslagen i budgetpropositionens 13:e bilaga punkten "1. Idrott" och resterande 81 500 000 kr. i enlighet med vad som förordats i motionen om särskilda anslag lill kommunala idrottsanläggningar, stöd till småföreningar och kvinnoidroU samt handikappidrotten,

2. att efter en övergångsperiod om tre år en summa motsvarande hela summan tipsmedel, sedan vinsterna utbetalats och AB Tipstjänsts omkostnader täckts, åriigen borde anslås till idrotts- och friluftsändamål,

3. att hos regeringen hemställa om utredning och förslag om utbyggnad av ett system med kommunalt anställda idrotts- och fritidsinstruklörer,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till åtgärder för ekonomiskt och annat stöd till icke-professionella idrottsledare,

5. all hos regeringen hemställa om tillsättandet av en parlamentarisk utredning som skulle utreda hur kommersialismens grepp över idrotten borde brytas och hur ett samhällsstöd till elitidrottens utövare borde utformas.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen beträffande frågan om den statliga medelsanvisningen lill idrotts- och friluftsändamål för nästa budgetår skulle motsvara 50 % av tipsmedlen sedan vinsterna utbetalats och längre fram efter en övergångslid av tre år hela summan tipsmedel, sedan vinsterna utbetalats och AB Tipsijänsis omkostnader täckts, skulle avslå motionen 1976/77:1142, yrkande I såvitt nu var i fråga samt yrkande 2,

2. att riksdagen beträffande anslagsbeloppel med bifall lill propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:1142, yrkande 1 såvitt nu var i fråga, för budgetåret 1977/78 anvisade

a) till Stöd lill idrotten: Organisationsslöd m. m. ett reservationsanslag av 107 130 000 kr.,

b) till Stöd till idrotten: Anläggningssiöd m. m. etl reservationsanslag av 36 370 000 kr.,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:142,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:479,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:745,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1142, yrkandena 3 och 4,

7. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1142, yrkande 5.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i parlimolionen 1142 ställt följande yrkanden:

1. aU till idrotten anslås etl belopp om 225 000 000 kr., motsvarande 50% av tipsmedlen sedan vinsterna utbetalats, varav 143 500 000 kr. i enlighet med förslagen i budgetpropositionens 13;e bilaga punkten " 1. Idrott" och resterande 81 500 000 kr. i enlighet med vad som förordas i motionen om särskilda anslag till kommunala idrottsanläggningar, stöd till småföreningar och kvinnoidroU samt handikappidrott,

2. atl efter en övergångsperiod om tre år en summa motsvarande hela summan tipsmedel, sedan vinsterna utbetalats och AB Tipsijänsis omkostnader läckts, åriigen bör anslås till idrotts- och friluftsändamål,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning och förslag om utbyggnad av ett system med kommunall anställda idrotts- och fritidsinstruklörer,

4. all riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för ekonomiskt och annat stöd lill icke-professionella idrottsledare,

5. atl riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk utredning, som skall utreda hur kommersialismens grepp över idrotten bör brytas och hur elt samhällsstöd till elitidrottens utövare bör utformas.

Herr talman! Vi har ställt dessa förslag eftersom de nuvarande anslagen är helt otillräckliga och därför skapar en beroendeställning till det storkapital som anser det lönsamt att satsa på vissa idrotter och enskilda idrottsutövare av toppklass, därför att idrottsreklamen för dessa förelag ger en bra återbäring.

Vi har ställt dessa förslag för all man med ordentliga anslag till idrotten från statsmaktens sida också skulle motverka denna kommersialisering av idrotten.

Vi har ställt dessa yrkanden därför alt del nuvarande systemet understödjer och underblåser en diskriminering av kvinno- och handikappidrotterna, genom att dessa inte är så intressanta för storkapitalet all salsa på då del ger för låg avkastning.

Vi har ställt kraven därför atl ett sätt alt ge idrotten bra anslag och fortsatt ökning av desamma är en koppling mellan tipspengar och anslag, och vi har ställt kraven därför atl det behövs icke-professionella idrottsledare och instruktörer för att stimulera en breddning av idrottsutövandet till ett meningsfullt motionsuiövande för alla.

Alla dessa intentioner och förslag har utskottet avstyrkt och binder därför upp sig till den kommersialiserade och elitbetonade idrotten. Del klingar falskt när utskottet påstår atl man ställer sig bakom en målsättning om idrott åt alla.

Del flnns anledning att närmare gä in på de olika förutsättningar som betingar ett idrottsligt utövande i Sverige i dag.

Miljontals människor i Sverige bedriver något slag av idrottslig verksamhet. Denna massrörelse har en betydelsefull social funktion och tar

till vara den leklust som finns bland ungdom och andra. Denna verksamhet bidrar även till fysisk hälsa, om den utövas under rätta förhållanden. En bra fysisk hälsa bygger också upp en bättre psykisk balans som i dagens stressande samhälle är nog så behövlig. Men en förutsättning för della är alt utövandet kan ske i sådana former att ett ekonomiskt beroende inle kommer in och stressar, och därför motverkar, den psykiska balansen.

Idrotten är utsatt för dessa ekonomiska beroenden, och de till spekulerande ekonomiska intressen, som då i själva verket motverkar det ursprungliga motivet.

Inom idrottsrörelsen pågår en i mänga stycken lika hård uislagning - om inte härdare - av utövarna som i arbetslivets härda verklighet. Det finns många exempel pä della, och de utgör i sig ett gott bevis på vilka tendenser som kommersialiseringen skapar. För det är kommersialiseringen som är den ulan jämförelse största orsaken till utslagningen.

Kommersialismen har skadat idrotten. Den har skadat såväl dess innehåll som dess anseende. Den har fört bort från idrotten viktiga sociala uppgifier och den har förstärkt de konservativa och auktoritära krafternas grepp om idrottsrörelsens ledning.

Kommersialismen är givetvis i främsta rummet en följd av de allt starkare kapitaliniressenas agerande. Idrotten har blivit en marknad bland andra marknader. Storfinansen har sett den som ett reklaminstrumenl och ett redskap för marknadsföring. Därför har den velat skaffa sig ell grepp om idrotten.

Men i denna process har också staten ett ansvar. Det har varit på modet länge atl från statligt håll tala i högtidliga fraser om idrottens fostrande betydelse, om dess sociala och hälsopolitiska roll. Det har varit mycken tom fraseologi. Staten har i verkligheten indirekt hjälpt fram kommersialiseringen.

Det har skett på flera vägar. För det första har staten, regeringen och riksdagen, aldrig tagit upp någon diskussion om idrottens syften och ändamål med människorna. Man har accepterat överbetoningen på elit och konkurrens. Man har tigande åsett direktörernas allt starkare makt över Riksidrottsförbundel. Och man har tigit om såväl kvinnoidrotten som handikappidrotten och - för den delen - den självständiga arbe-taridrotten, som har en gammal fin tradition här i landei. Man har visat ringa intresse för del tysta oavlönade arbete som mänga idrottsidealisler utfört. Självbelåtet har man låtit idrottens innehåll urholkas under en falsk skylt av ideologisk neutralitet.

För det andra har man byggt upp en administration av det statliga engagemanget som har gett loppen i Riksidrottsförbundel alldeles för stor makt. Därför ser vi också hur kvinnoidrolten, handikappidrotten och arbetaridrotten kommit på undantag i den statliga satsningen. Därför har också reaktionära värderingar kunnat breda ut sig, som är ell hån mot idrottens folkförbrödrande idé.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Men statens kanske största indirekta ansvar för kommersialiseringen ligger pä del ekonomiska planet. För bakom alla uppskattande fraser, som kommit idrotten och dess mänga ärliga idealister lill del, ligger det faktum att idrotten alls inte kunnat hävda sig då det gäller pengar från det allmänna.

Ingen fara på taket - säger idroitsledarna om bidragen frän firmorna - bidragen ges utan villkor och vi är självständiga atl besluta hur vi vill. Men är man verkligen det?

Utvecklingen talar för en annan bedömning. Ta exempelvis sexda-garsloppei på cykel, som från början mest handlade om cykelsport men som nu förknippas med en av de största dagstidningarna, därför att denna tidning står som sponsor. De medarrangerande idrottsorganisalionerna har försvunnit ur bilden. Nu är det bara denna tidning för hela slanten. Om tidningen sedan tappade intresset för loppet, skulle också del försvinna. Lösnummerförsäljningen ger tillbaka de ullagda pengarna samtidigt som tidningen framstår som idrottens stora gynnare.

Nästan likadant är del över hela linjen. Var finns i dag den idrottsutövare som inte springer, åker eller på annat sätt framträder som en reklampelare, annat än den som idrottar i motionssyfle? Ta bara problemet med nummerlapparna! Dan Glans protesterade mot atl vara reklampelare ål något förelag genom att vika undan namnet på det företag som stod pä hans lapp, och han hotades genast med atl inle fä vara med och tävla, trots atl han tillhör det absoluta loppskikt som lands-lagseliten utgör. Del var inte idrotten som bestämde del här utan de som hade köpt reklamen.

Ett annal exempel är idrottsarenorna. De är inramade med reklam i sä stor utsträckning atl det inte finns en chans atl undvika den, och det som egentligen skall visas, idrotten, försvinner nästan i all reklam-frossa.

En kännetecknande sammankoppling av storföretagsintressen är Volvos uppköp av Jofa. Ett ston multinationellt industriföretag går in i idrottsredskapsbranschen för atl i dubbel bemärkelse profilera på det idrottsliga utövandet.

Hur omfattande idrottsaffärerna verkligen är tycks ingen i dag kunna säga. Möjligen kan del påvisas lill en del genom riksidroltsstyrelsens utredning, men knappast i sin helhet.

Delta får för idrotten menliga följder. Del är idrottsklubbens tävlingsframgångar som bestämmer dess reklamvärde och hur mycket pengar den kan få in lill sin verksamhet. Del är också detta som bestämmer i vilken grad klubben kan satsa på verksamhet bland ungdomen. Pengarna räcker heller aldrig till för atl satsa på en allsidig verksamhet i den meningen att man bedriver arbete i större skala bland de äldre - de som så att säga har passerat del intressanta lävlingsstadiet men som idrottar eller skulle behöva idrotta för alt förbättra sin hälsa.

På ledande idrottshåll fortsätter man att bagatellisera betydelsen av del här samröret. Ledarna säger alt deras organisationer kan Teva utan

bidragen samtidigt som de menar, alt etl borttagande av dessa skulle medföra en kraftig inskränkning av idrotisverksamheten. Detta resonemang är uttryck för en dubbelmoral och går inle ihop.

Att understödet kan förenas med påtryckningar visas ju klart genom skidpoolens hot att dra in elt stöd ål Skidförbundel på 300 000 kr., om inle delta slutar atl samverka med Kooperativa förbundet för all försöka få fram billigare skidor.

Andra kopplingar mellan storkapitalet och idroltsklubbarna är när förelag direkt går in och styr klubbarna i någon sorts samarbetsanda och sätter sill namn på klubben. Sådana exempel är SAAB i handboll och fotboll och basketsektionen i Gamlestads IF, som övertogs av NJA och åsattes NJA:s byggdivisions namn Plannja. Vi har också det kända ishockeylaget MoDo, vars fadder är Mo och Domsjö AB.

Delta, herr talman, är bara några exempel och synpunkter på idrottens beroende av storföretagen. Bland de senare inslagen i denna flora är alla dessa leasingbilar, som rullar pä vägarna som rena reklampelare dels för det företag som "lånar" ut bilen, dels också för en mängd andra företag. Beroendet av en välvillig inställning hos sponsorerna bara ökar.

Även matchannonserna i pressen börjar få en sådan utformning alt det ibland över huvud tagel inle är möjligt att gissa atl det rör sig om en förestående idrottslävling. Lät mig bara hänvisa lill del exempel som just nu visas på bildskärmen!

Det är inle lätt att se att det rör sig om en annons för en baskeimaich mellan två lag, utan det verkar snarare vara en väl lillbökad samlingsannons. Inle ens i själva den ruta där meddelandet om matchen framställs kan reklamprofitörerna hälla sig borta. Kom sedan inle och säg atl idrotten inte står i beroendeställning lill förelagens pengar!

Nu är del också pä det viset atl dessa reklaminslag av alla de sorter genom sina kostnader undandrar samhället inkomster i skatter, som i stället skulle kunnat fördelas efter ett rättvist mönster och efter en annan prioritering än den som de kommersiella intressenterna gör. En prioritering som skulle kunna ske på basis av behov inom olika områden och inte efter företagens profiterande gottfinnande.

Herr talman! Till de kommersiella intressenas möjligheter atl styra idrotten bidrar, förutom deras egna insatser, också det relativt dåliga ekonomiska stödet från samhället. Ett bifall till vpk:s motion 1142 skulle underlätta för idrottsklubbarna att göra sig oberoende gentemot kommersialismen och ge en större möjlighet till satsningar inte bara på de områden som är kommersiellt lönande utan också på sådana där de säkert mer skulle behövas. En utredning av en pariamentarisk grupp om hur idrotten skall kunna ta sig ur kommersialismens grepp är nödvändig för idrottens framtid.

Vpk har i motionen också tagit upp frågan om kvinno- och handikappidrotten. Dessa frågor kommer herr Svensson i Malmö(att beröra samtidigt som han mer ingående tar upp den ekonomiska delen av denna problemalik.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Herr talman! Vi har även berört frågan om icke-professionella ledare och kommunalt anställda instruktörer och tränare i vår motion.

Idrottsledare i dag måste i de fiesta fall själva betala för alt kunna fungera i sina organisationer. Det är inte tillfredsställande och har också diskuterats i idrotlsulredningen. Utskottet anser att frågan om kommunalt anställda instruktörer och tränare bara är en kommunal angelägenhet och därför skall behandlas i kommunen och inte i riksdagen. Samtidigt säger man all frågan är löst pä vissa håll i landet. Jag betecknar detla resonemang som ett bypolitiskt snack. Det är väl ingen ovanlighet alt riksdagen fastställer ramar för kommunerna och deras verksamhet, och det är också ell underligt resonemang atl riksdagen inle skulle kunna besluta om vad som skall prioriteras i samhället.

Nu är det inte heller i vår motion tal om att riksdagen skall anställa instruktörer och tränare för kommunernas räkning. Del vore intressant om utskottet hade svarat med utgångspunkt i de krav vi ställde i motionen och inte som nu i stället med några svävande ord i ren bekvämlighet avstyrkt. Vi kräver i motionen att den här frågan om kommunalt anställda idrottsinslruktörer och tränare skall utredas, så atl man sedan kan framlägga förslag till riksdagen. Det gäller inte att sätta sig på kommunerna utan att ge dessa, och då samtliga kommuner och inte bara vissa, ekonomiska möjligheter till den här satsningen.

Vad gäller idrottsledare anges i motionen skäl som talar för att dessa skall ges ekonomiska resurser för alt kunna utöva sin verksamhet. Del är numera vanligt i vårt samhälle att dagtid måste tas i anspråk för atl man skall kunna organisera och leda även idrottsliga verksamheter. Inom bildningsverksamhelen har studieledaren statligt ekonomiskt stöd, och det är en lösning som kanske också skulle kunna komma i fråga inom idrotten. Vi föreslår att regeringen framlägger förslag i denna fråga.

Herr talman! Jag vill med delta anförande i alla delar yrka bifall till motionen 1142.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen DAHLBERG (m):

Herr talman! I motionen 745 lar herr Knutson och jag upp frågan om skapandet av en särskild lånefond för att underlätta för bålorgani-sationer att själva bygga och driva småbåtshamnar.

Antalet fritidsbåtar har under de senaste åren ökat myckel kraftigt och uppgår i dag till ca 600 000, och allt talar för all denna utveckling kommer atl fortsätta. I många kommuner är del i dag nästan omöjligt att få tag pä en förtöjnings- och uppläggningsplats för fritidsbålen, och mänga bålälskare får vänta med att förverkliga sin dröm om en egen båt i avvaktan pä alt man skall lyckas hitta en plåts för bålen. Med hänsyn till att båtsporten i stor utsträckning har en utpräglad familjekaraktär och fått allt vidare spridning bland olika slags människor är

det befogat atl samhället i större utsträckning än hittills engagerar sig för att förbättra båtsportens villkor. Della engagemang bör i första hand inriktas pä atl stödja och uppmuntra del livaktiga föreningsliv som finns inom bålsporien. Den speciella verksamhet som del här är fråga om passar avgjort bäst att drivas i föreningsregi. Dessutom är del naturligtvis viktigt atl det kunnande och intresse som finns bland båtfolkel utnyttjas såväl vid byggandet av en ny anläggning som vid drift och underhåll av färdiga hamnar.

De möjligheter som i dag finns att få hjälp av staten för byggandet av småbåtshamnar är helt otillräckliga. De anslag som naturvårdsverket har till sitt förfogande för detla ändamål är ytterst blygsamma, och ansökningarna om bidrag överstiger vida de medel som finns anvisade. Detta i sin tur medför stora förseningar i byggandet av nya småbåtshamnar.

Det är mot denna bakgrund som inrättandet av en särskild lånefond skall ses. Den skulle göra del möjligt för fiera bålklubbar alt snabbare realisera planerna på byggandet av nya hamnar.

Utskottet säger i sitt yttrande över motionen bl. a. all frågan naturligen bör prövas vid den fortsatta behandlingen av frilidsbålsuiredningens förslag om statligt stöd lill frilidsbålsirafiken. Det är min förhoppning att denna behandling, som utskottet talar om, snabbt kommer att ske och alt vi snart kan se konkreta åtgärder.

Eftersom jag tycker mig kunna se en positiv inställning till frågan frän utskottets sida, nöjer jag mig, herr talman, med atl yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977 ,

Stöd till idrotten

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Varför skall man idrotta? Vad är del som kan och bör befrämjas genom idrotisverksamheten?

Frågan är berättigad ur två synvinklar. För det första därför att man här i riksdagen aldrig har brukat diskutera idrottsrörelsens djupare målsättning och innehåll. Ytliga och allmänt hållna fraser har fått ersätta ordentliga resonemang om vad idrotten egentligen skall främja hos människor.

För det andra därför alt staten har åtagit sig ell visst politiskt och ekonomiskt ansvar inför idrotten och dess utövare. Därför är del etl rimligt krav att man någon gäng frågar sig: Hur utövas della ansvar? Vad får statens handlande för effekt pä idrottens innehåll och idrottens villkor? Såvitt jag kunnat finna ställs sädana frågor aldrig till diskussion. Och ändå rör del sig om en aktivitet av utomordentlig storlek, bredd och mångfald.

Det kan kanske vara dags atl ställa frågorna om idrottens sociala och ideologiska innehåll. Det är hög tid med tanke på de kommersiella intressenas våldsamma frammarsch, som min partikamrat Tommy Franzén just har belyst.

Meningen med idrotten är alt öka den sociala kontakten, att stärka

7 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

och utveckla kamratskap. Det skall däremot inte vara meningen att främja prestalionstänkandel som sådani, all avgränsa elitgrupper från deras egentliga ursprung och deras samband med den breda rörelsen.

Meningen med idrotten skall vara att främja laganda och solidaritet, inte avund och konkurrens. Meningen skall vara all öka kontaktytor, inle all separera i en mansvärld och en kvinnovärld, i en värld för klubbar som har pengar och en annan för dem som måste kämpa under små omständigheter.

Meningen med idrotten skall vara folkförbrödring över gränserna -inle intriger, besinningslös medaljhunger och nationell prestige.

Idrotten skall vara en folklig verksamhet. Den skall inte vara tummelplats för affärsintressen och bingokungar. Den skall vara demokratisk - dvs. den skall inte döma den breda verksamheten lill glömska och tystnad och lyfta fram etl fätal förelagsdireklörer och bossar framför den stora mängden entusiastiska och intresserade lokala ledare som gör det verkliga jobbet.

Idrotten skall inte vara en marknad - vare sig för reklamslogans eller människohandel. Men dithän går det mer och mer - och ingen på politiskt ansvarigt håll har hittills vägat la en verklig diskussion om detta.

Det är här som statens ansvar kommer in. För vad är det som gjort del lätt för storfinans och kommersialism alt erövra mark inom idrotten? Del är statens ovilja atl se idrottsrörelsens verkliga ekonomiska problem i ögonen.

Det är lätt alt som politiker uttala ytliga fraserom idrottens samhälleliga betydelse - bara man slipper definiera vad del kräver av ekonomiskt stöd och vad det kräver av kamp mot urartningar och reaktionär ideologi.

Ser man till den kalla ekonomiska verkligheten, står sig nämligen de officiella fraserna slätt. Sanningen är atl idrotten de senaste åren klart har fallit tillbaka i statens politik.

Budgetåret 1970/71 var statens samlade utgifter för alla ändamål 42 miljarder. Nu är de uppe i 110 miljarder. Del är drygt 2,6 gånger mer. Men under samma tid ökade idroltsanslagen från 57 miljoner till 143 miljoner. Det är ca 2,5 gånger mer. Alltså en mindre ökning. Idrotten har minskat sin andel av statens samlade utgifter. Den har i verkligheten prioriterats ner. Det har skett trots att kraven på t. ex. del lokala le-dararbetel ökat, trots atl myckel av det tysta arbetet alltjämt är obetalt, trots all behovet av anläggningar fått en helt annan betydelse än förr. De särskilda anslagen till anläggningar har f ö. ökat i en takt som inte ens kunnat bevara deras realvärde. För att hålla realvärdet från 1971/72 hade anslaget till idrottsanläggningar bort öka med minst 90 % fram till nu - i verkligheten mera, eftersom materialpriser av olika slag i regel Stigit snabbare än konsumtionspriser i allmänhet. Men den faktiska ökningen i anslagen är bara omkring 65 %.

Del är uppenbart alt denna relativa och absoluta eftersläpning av statsanslagen i hög grad måste ha varit en faktor som har röjt vägen för en hårdare kommersialisering och försatt idrottsrörelsen i en skärpi

tvångssituation. Inga officiella lovsånger i världen kan bortskymma detla faktum. Kommersialiseringen uppmuntras genom statens politik.

Och det ynkligaste avsnittet uppvisas kanske av statens attityd till kvinnoidrolten. Utskottet kommer här med ell ganska magstarki yttrande. Man hänvisar lill alt kvinnoidrotten fått en särskild del av organisationsstödet. 1 - säger en - miljon av totalt 89 miljoner i organisationsslöd! Och delta mot bakgrund av den massiva mansdominans som på alla plan redan är rådande. Det är den verkliga aningslösheten utskottet ger uttryck för här. Utskottet drar sig inte ens för alt i utlåtandet öppet skryta med sin egen futtighet. Del visar hur litet man tydligen vill förstå av dagens verklighet, av det tysta obetalda arbetet, av kvinnoidrolten, handikappidrotten, arbetaridrotlsföreningarna, korpidrollen - alli detla som både ideologiskt och ekonomiskt skjuts i bakgrunden i diskussionen.

Jag hävdar att staten här har svikit och att den medvetet undviker atl diskutera kommersialismens problem, att den intar en falsk neutralitet, som får bli förevändning för en styvmoderlig behandling av idrotten i stort, atl den svältföder delar av idrotten som är särskilt viktiga ur social och folklig synpunkt, att den förväxlar idrottens verkliga ansikte med Matts Carlgrens.

Som folkligt och demokratiskt parti med rötter i svensk arbetarrörelse vill vi i vpk se en annan politik från staten gentemot idrotten. Därför yrkar vi bifall till motionen 1142.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd lill idrotten

Hen NORRBY (c):

Herr talman! Frän att ha varit en sysselsättning för några få fantasier har idrotten utvecklats till vår i särklass största folkrörelse med drygt 3,7 miljoner organiserade medlemmar. Förkortad arbetstid och ökad fritid har bland andra faktorer påskyndat idrottens utbredning. Bara under de senaste tio åren har Riksidrottsförbundets medlemstal vuxit med över 100 %.

Av medlemmarna år 1975 var 1,5 miljoner i åldern 12-24 år. Självfallet förekommer det alt åtskilliga unga människor samtidigt är medlemmar i mer än ett förbund och därmed dubbelräknas, men även med hänsyn till denna reservation råder del inget tvivel om att idrottsrörelsen mer än någon annan folkrörelse lyckas engagera de unga.

Idrotts- och friluftsliv bedrivs inte bara inom idrottsrörelsen. Många andra ideella organisationer har också idrotts- och friluftsakiiviteter på programmet. Inom skolan och försvaret har "gymnastik" eller "fysisk träning" sin givna plats. Kommunerna har ofta egen verksamhet, där de lokala organisationernas resurser är otillräckliga. Landstingen visar allt större intresse för fysisk aktivitet som ett medel atl förbättra det allmänna hälsoläget. Socialstyrelsens kampanjer för bättre kost och ökad motion har säkert förstärkt intresset för fysisk aktivitet.

Idrottens totala omfattning, utformning och inriktning gör all i stort sett varie individ kan finna en aktivitet som passar individuella för-

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

100

utsättningar, behov och ambitioner.

Allmänhetens intresse för denna folkrörelse är myckel stort. Sportevenemangen har stor publiktillströmning. I press, radio och TV ägnas idrotten större uppmärksamhet än varje annan folkrörelse.

Idrottens betydelse i samhället låter sig inte mätas bara i pengar. I sin bästa form ger idrotten utlopp för en leklust och livsglädje som inget mätinstrument kan registrera. Den fyller för många människor det behov av lek, avkoppling, spänning, omväxling och frilufisliv som det moderna samhället skapat. Idrotten erbjuder med andra ord en aktiv fritidsmiljö. Delta gäller också i viss mån de åskådare som varje år i miljontal söker sig till de olika idrottsevenemangen.

Idrotten fyller uppenbarligen en rad vikliga behov i vårt samhälle. Individen behöver en ökad fysisk träning som motvikt till allt stillasittande. Människor behöver tillfällen till rekreation som motvikt till del höga och stressande arbetstempot. Mänga behöver hjälp till spontana kontakter i tätortens boendemiljö för att bryta isolering och främlingskap. Under 1970-talet gjorda undersökningar visar att-90 % av det svenska folket har förståelse för nyttan av regelbunden fysisk aktivitet. Man är också positiv till motionsuiövande. Men undersökningarna visar också alt högst 25 % är fysiskt aktiva. Om man följer fysiologernas krav på minst 30 minuters träning tvä tre gånger per vecka torde procenttalet sjunka till under 15 %.

Liksom övriga folkrörelser ger den organiserade idrotten många av sina medlemmar en skolning i föreningsteknik, administration och organisation som kommer till användning på andra områden i samhället.

Idrottsrörelsens samhällsnytta behöver emellertid förtydligas i många sammanhang, inle minst när det gäller de sociala effekterna, dvs. dess betydelse för gemenskapen mellan grupper av människor och mellan generationerna. Det är också viktigt att sprida kunskapen om idrotts-verksamhetens värde till beslutsfattarna, sä att de kan tillvarata verksamhetens alla positiva sidor i full utsträckning.

Regeringen har under jordbrukets huvudtitel för budgetåret 1977/78 föreslagit 107 130 000 kr. som organisationsstöd till idrotten. Riksidrottsförbundel äskade 112 493 000 kr. Regeringen har alltså prutat drygt 5 milj. kr. Men trots denna prutning är anslagsökningen jämfört med föregående år 18 milj. kr. eller 20,2 %, vilket är det högsta procentuella påslaget efter det atl riksdagen lade fast idrotlsulredningens målsättning "Idrott åt alla".

Under samma huvudtitel finns också det s. k. anläggningsslödet till mindre idrottsanläggningar, som ökats med 6 milj. kr. till 36 milj. kr. under 1977/78. Del totala stödet under jordbrukshuvudtiteln blir alltså 143 milj. kr., vilket innebär en ökning med totalt 24 milj. kr.

Under utbildningshuvudtiteln kan idrottsrörelsen under 1977/78 tillgodoräkna sig ca 55 milj. kr. som utgår frän anslaget Lokalt aklivitetsstöd. Det lokala aktiviietsstödet betalas ut direkt till föreningar på grundval av deras aktiviteter. Detta anslag har nästan fördubblats frän tidigare

är. Anslaget har höjts per sammankomst från 9 lill 10 kr., och samtidigt har åldersgränsen sänkts från tolv till sju år i enlighet med riksdagens beslut i samband med SIA-proposilionen. Av det totala anslaget lill lokalt aktivitetsstöd går ca 80 % till idrottsföreningarna, vilket ger ca 55 milj. kr. Jämfört med föregående budgetår är det en höjning med 20 milj. kr. för idrotten.

I samma huvudtitel under anslaget Utbildning föresläs alt man skall inrätta försöksverksamhet med kombinerad idrott och utbildning i 13 kommuner i landet och alt SÖ svarar för kostnaderna under timpla-nebunden lid. I och med alt man nu inför s. k. idrollsskolor har pojkar och filekor som vill kombinera elitidrott och studier möjlighet till delta. Möjligheten finns f n. i 13 kommuner med 148 elever per läsår i 13 olika grenar. Del är bara bönan. Jag är övertygad om alt denna försöksverksamhet kommer atl visa sig så värdefull atl ytterligare steg kan tas med varvad idrott och utbildning. Det är också viktigt att studier i denna riktning kan bedrivas på högskolenivå.

Ser man på vad idrottsrörelsen får totalt under nästkommande budgetår kan man konstatera all idrotten aldrig tidigare fått ett så kraftigt påslag. Regeringen har klart dokumenterat sin vilja atl satsa på idrotten, både på bredden och pä eliten, genom denna anslagshöjning - detta trots det härda ekonomiska läge som landei befinner sig i. Jag tror det är en bra investering, och jag hoppas att stat, kommuner och landsting även fortsättningsvis stöder idrotten i dess samhällsgagnande arbete.

Utskottet har vid behandlingen av årets budgetproposition haft att ta ställning till de motioner som har väckts med anledning av densamma. I motionerna framförs förslag om bl. a. användande av tipsmedel till idrotten, ökad satsning på kvinnoidrotten samt ökat stöd till idrott och båtspon.

Jag vill kortfattat redogöra för varför ett enigt utskott föreslär riksdagen atl avslå motionerna.

Med anledning av de motionsförslag som rör tipsmedel får utskottet först erinra om atl en grundläggande utgångspunkt för riksdagsbeslutet 1970 om formerna för och inriktningen av idrottsstödet var idrottsrörelsens ställning som en bred folkrörelse med stor frihet all genom sina organisationer fatta beslut i egna angelägenheter. Utskottet har inte kunnat finna alt del föreligger några uttalade önskemål inom idrottsrörelsen och dess huvudorganisation, Sveriges riksidrottsförbund, att relatera del statliga idrottsstödet till tipsmedlen. Delta utgör enligt utskottets uppfattning i och för sig tillräcklig grund för elt avvisande av en anslagsberäkning av det slag som föreslås i motionen 1142. Några tankar i den riktning motionärerna ger uttryck för redovisas inte heller i 1965 års idrottsutrednings ingående överväganden beträffande statens stöd till idrotten och därmed sammanhängande frågor.

Idrotten har rätt till ett betydande samhällsstöd oberoende av all den via tipsverksamheten tillför statsverket inkomster. Enligt utskottets uppfattning bör samhällets stöd lill idrotten på sedvanligt sätt avvägas vid

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

101

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

102

bedömningen av anslagsbelopp till andra ändamål. Det bör också uppmärksammas alt en ingående bedömning av frågan om specialdeslinering av tipsmedel kräver överväganden avseende särskild disposition av andra inkomsttitlar på driftbudgeten såsom Skatt på spel och Totalisatoravgift. Med det anförda avstyrker utskoliet dels motionen 1142 såvitt den avser tipsmedel, dels motionen 142 om bidrag till fotbollsklubbar från AB Tipstjänst.

Med anledning av yrkandet i motionen 479 om elt uttalande till förmän för en ökad satsning på kvinnoidrotten - ett område som även behandlas i motionen 1142 - bör noteras atl regeringen beslutat atl minst 1 milj. kr. av organisationsstödet innevarande budgetär skall användas för främjande av idrott för kvinnor. Utskottet har erhållit uppgifier om hur dessa medel disponeras av Riksidrottsförbundet. Därjämte har utskottet delgivits material som belyser förbundets satsning på kvinnlig idrott. Av detta framgår bl. a. att särskild uppmärksamhet ägnats ledarfrågan samt atl man genom försöksverksamhet och propaganda sökt aktivera fler kvinnor. I motionen 479 påpekas bl. a. de hinder för kvinnliga idrottsutövare som föranleds av alt idrottsanläggningarna i värt land i stort sett inrättats med tanke pä enbart manlig idrott. Utskottet har noterat alt dessa, liksom andra specifika problem som kan vara aktuella för både manliga och kvinnliga idrottsutövare, såsom exempelvis barnpassning, slår klara för Riksidrottsförbundel, som söker beakta dem i förbundets insatser för atl skapa bättre betingelser för kvinnlig idrott.

Statens stöd till idrotten bygger på det av riksdagen fastställda målet - idrott ät alla. Utskottet finner alt statsmakterna därmed har uttalat att jämlika förhållanden måste skapas bl. a. mellan kvinnliga och manliga idrottsutövare. För att uppnå detta behövs energiska insatser inom idrottsrörelsen, såväl centralt som regionalt och lokalt. En generösare inställning från massmediernas sida i fråga om utrymme för kvinnoidrotten och dess yttringar är också av betydelse. Med hänsyn till alt behovet av särskilda åtgärder i syfte alt främja kvinnoidrotten uppmärksammats på sätt här redovisats, anser utskottet det emellertid inte erforderligt med något särskilt uttalande i frågan från riksdagen, varför utskoliet avstyrker motionen 479.

Herr talman! Jag skall - för att inle onödigtvis förlänga debatten -inte ta upp fler frågor ulan hänvisar till utskottsbelänkandet, till vilket jag i alla delar vill yrka bifall.

Men jag vill också med anledning av herr Franzéns inlägg något kommentera de påståenden som han där gjorde. Det är rätt intressant att höra vad herr Franzén säger. Man får ett intryck av atl de som står utanför del egentliga arbetet i idrollsorganisationerna ropar högt när det gäller idrott och reklam. Jag vill inte påstå alt herr Franzén tillhör dem, men man gör onekligen del konstaterandet när man tar del av del här problemet - kommersialismen inom idrotten.

Jag hävdar alt idrotten och den ökande kommersialiseringen ständigt debatteras inom idrottsrörelsen. Det råder inget tvivel om alt det kom-

mersiella inslaget inom idrotten har tilltagit under de senaste åren. Det får naturligtvis inle vara sä att reklamen skall styra idrottsutövandet. Men jag vill också påstå alt det inle heller sker i dag. Riksidrottsförbundet följer fortlöpande den här frågan och är berett atl föreslå åtgärder för alt hitta lämpliga former som innebär all näringslivet kan stödja idrotten utan atl samtidigt bli styrande. Som en illustration till della kan jag nämna alt Svenska skidförbundel budgetåret 1974/75 fick i anslag 38,6 % av sin totala budget. Man fick alltså själv finansiera 61,4 %. Motsvarande siffror var för budgetåret 1975/76 37,3 % i anslag och 62,7 % i självfinansiering. Man kan konstatera att inte ens ell överförande av tipsmedlen i full utsträckning skulle kunna lösa de här problemen inom idrotten.

Svenska skidförbundel - och jag har mig bekant all även andra spé-cialidroltsförbund har liknande former för mottagande av medel för sin verksamhet - handlägger de här frågorna så alt det inle förekommer någon styrning frän de firmor som anslår medel till förbundets verksamhet. Jag håller gärna med om atl frågan är viktig och måste följas med uppmärksamhet, men jag vill nog påstå all man från vpk överdriver när man går till storms i den här frågan.

Jag måste också göra ett tillrättaläggande. Herr Franzén säger att sex-dagarsloppet alltmer har övertagits av en viss tidning. Redan på 1940-talet stod jag vid sexdagarsloppels mål i Arvika och tittade på när sexda-garscyklisterna gick i mål där. Redan då, herr Franzén, var Dagens Nyheter medarrangör. Jag vel inte om delta är en upplysning, men jag ber bara att få konstalera atl reklam har funnits sedan länge. Sponsorer har också funnits inom idrotten. Vi kan vara helt överens om atl vi inte skall ha det så atl reklampengar styr idrotten, men jag vill med skärpa tillbakavisa påståenden om att så är fallet i dag.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Norrby döljer pä ett finurligt sätt den verkliga situationen när det gäller statens stöd till idrotten. Han räknar bara ett år tillbaka, därför all det just nu har varit en höjning. Under tidigare år har små och obetydliga höjningar alltid växlat med större höjningar under andra är. Del är ju väldigt bra atl göra jämförelsen när det har varit en relativt stor höjning. Därigenom skapar man ju det felaktiga intrycket att idrotten har prioriterats upp i den totala statsbudgeten. Det har funnits tidigare år när exempelvis stödet till anläggningar har ökat mera än vad del ökar i är. Från 1971/72 lill 1972/73 ökade del med 35 % i etl enda svep. Men sedan stagnerade det, och man måste ju mäta loialeffekten över ett antal år. Min poäng är atl från budgetåret 1971/72 och fram till årets budget har idrottens samlade anslag minskat, räknat i procent - det blir väl snarare promille - av de totala anslagen. Att påstå all detta inte skulle ha något som helst samband med eller har haft någon som helst verkan pä den ökade kommersialiseringen förefaller mig naivt. Det orsakssammanhanget är väl ändå uppenbart?

103

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Herr Norrby är en karakteristisk representant för anhängarna till just den glättade och litet officiella fraseologi som man kör med. Han talar om den oerhört ökade uppmärksamhet som idrotten har fått i massmedia. Men han säger inte vilken idrott och vilka klubbar det är som har fäll denna ökade uppmärksamhet. Är det kvinnoidrolten, korpidrotten, arbetaridrotten, de yngslas idrottsutövning, som sä atl säga är basen för alla annan idrotlsverksamhel, som får ökad uppmärksamhet? Han vel atl det inte är så, utan atl det är kommersiellt speciellt gångbara ting som får den stora uppmärksamheten. Han talar om alt idrotten skapar leklust och livsglädje. Ja, del är den idylliska aningslösheten från början av 1900-talet - ingenting om preslalionskrav, ingenting om kommersialism, ingenting om bingo osv. Han talar om att idrotten skapar gemenskap, men han talar inte om det hot mot gemenskapen som den nuvarande konkurrens- och uislagningsmentalileten på mänga håll har givit upphov lill. Han talar om idrottsrörelsens frihet atl besluta. Tycker herr Norrby atl idrotten har frihet alt besluta? Tror han alt idrottsfolk är i den situationen att de kan välja? Är del inte sä atl de pressas in i en tvångssituation, där de blivit beroende av en typ av intressen som egentligen inte har med idrotlsverksamhel atl skaffa?

104

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Norrby började med atl prata om vad idrotten skall ha och vad den gör i sina bästa former. I de lägena håller jag med herr Norrby. Jag är också överens med honom om atl den skapar en aktiv fritidsmiljö, att den bygger upp deltagarnas hälsa. Men samtidigt konstaterar herr Norrby all kommunernas ekonomiska resurser i dessa sammanhang är otillräckliga. Vidare säger han atl idrotten gör samhällsnytta. Ja, det gör den, men när kommunernas ekonomiska resurser nu är otillräckliga och man måste förlita sig till de olika kommersiella intressena har dessa senare alltså helt plötsligt börjat verka för samhällsnyttan! Ja, herr Norrby, del är en ideologi som vi definitivt inte är överens om. För mig har aldrig de kommersiella intressena haft till syfte atl göra någon samhällsnytta, och jag tror atl herr Norrby måste hålla med mig när jag har den uppfattningen.

När det sedan gäller tipsmedlen anförs atl detla är idrottsföreningarnas egna angelägenheter och alt de inle har ullalat atl de vill ha tipsmedel. Här är det ju fråga om vad riksdagen skall ge för anslag! Idrottsföreningarna lägger fram äskanden om hur mycket pengar de vill ha. Sedan är det riksdagen som beslutar hur myckel de skall få. Riksdagen kan naturiigtvis också göra på det sättet all anslagen kopplas lill tipsmedel. Men anledningen till alt herr Norrby och utskottet i övrigt är sä emot det är naturligtvis alt utskottet bara föreslår 143,5 milj. kr. och tipspengarna enligt vårt förslag i första delen innebär 225 milj. kr. Det är klart att man kan säga att tipsmedlen är öronmärkla och ange det som ell skäl att neka atl ge mer pengar. Men värt förslag skulle, med den utbyggnad som avses till hela lipsmedelskakan, innebära 450 milj. kr. -

alltså ungefär tre gånger så mycket som herr Norrby och hans vänner i utskottet är villiga att ge.

Det är i och för sig beklagligt atl herr Norrby på så bräcklig grund ville ta upp frågan om kommersialiseringen och dess betydelse och styrning av idrotten. Jag kan bara hänvisa till det som varit aktuellt i dagarna, slalomlävlingarna i Åre. Där sades det helt klart och tydligt att sponsorn, Polarvagnen, hade gjort en verkligt bra vinst genom de här tävlingarna. Del var naturligtvis av den orsaken som företaget ställde upp och gav möjligheter att hålla tävlingarna.

Herr NORRBY (c) kort genmäle:

Herr talman! Skall vi ta upp det aktuella fallet Åre kan vi väl konstatera atl den insats som ifrågavarande förelag gjorde genom atl sponsra dessa tävlingar ändå möjliggjorde atl vi fick en mycket fin World Cup-tävling föriagd hit till Sverige, som vi väl i annat fall inle kunnat få pä grund av de utgifter som är förknippade med ett så stort evenemang.

Jag vill peka på Åretävlingen som ett exempel pä fall där man kan använda firmapengar på elt sätt som gör att det icke verkar styrande på idrotten. Jag tror inte alt någon vare sig av dem som satt i ledningen för World Cup i Åre eller av dem som tävlade där uppe kände all det fanns en firma som möjliggjorde att evenemanget gick av stapeln.

Det är inle möjligt att ta upp alla de påpekanden som herrar Svensson och Franzén har gjort. Men låt mig ännu en gång tillbakavisa påståendet - det är inte någonting annal än ett påstående - att kommersialismen styr idrotten.

Låt mig också konstatera alt det finns en vardagssida och en gladare sida inom idrotten. Vardagssidan, och även verksamheten på andra plan, är för många klubbledare beroende av penninginkomster vid sidan av de ordinarie anslagen - det är ingen tvekan om alt så är fallet.

När del gäller herr Svenssons uträkning alt samhällets stöd till idrotten har sjunkit har jag redan gjort en jämförelse mellan den nya och den gamla regeringen och harangerat den nya regeringen för att den har salsal så kraftigt. Jag sade i mitt första inlägg alt jag hoppades att staten, landsting och kommuner fortsättningsvis kommer att stödja idrotten i ökad utsträckning. Kan vi på detta vis bli mindre beroende av bingo och lotterier, kanske helt komma ifrån del, så att vi slipper det här käbblet om en kommersialisering av idrotten, är det i och för sig bara bra. Men jag vill som sagt ännu en gäng tillbakavisa påståendena att idrotten så att säga är besudlad med pengar från företag som sponsrar olika aktiviteter. Jag tror inte att man i många fall kan påvisa att så är fallet.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är intressant att höra det här resonemanget och alt dra ut konsekvenserna av det. Jag menar att de pengar Polarvagnen har satsat på projektet i Åre har givit bra utdelning, och det har naturligtvis också företaget insett att de skulle göra. Miljontals TV-titiare har följt den mycket väl upplagda reklamkampanjen. Om inte TV hade varit, om arrangemangen inte dragit stor publik och om det gällt en

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

105

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

106

tävling som gått under mycket litet intressanta omständigheter, tror herr Norrby att Polarvagnen då hade ställt upp för alt stödja den? Nej, det hade man inte gjort. Inte hjälper Polarvagnen eller andra kommersiella sponsorer smågrabbarna som vill försöka lira boll med att skaffa dräkter, skor eller annan utrustning! De blir intressanta att satsa på först i elit-idrottssammanhang, när de blir reklampelare för att de är kända.

Vi menar att detla är fel. Vi menar atl samhället skall ekonomiskt stödja alla de olika delarna av idrotten. De skall inte vara beroende av privata kommersiella intressen.

I sitt förra inlägg talade herr Norrby om atl DN var medarrangör i sexdagarsloppet redan på 1940-talet. Ja, del bevisar bara att man redan dä var inne på linjen atl kommersialisera idrotten. Det är ingen nyhet för mig. Men det var kanske en nyhet för herr Norrby när han på 1940-talet stod vid elappmälet i Arvika.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Norrby retirerar nu från den för honom pinsamma diskussionen om idrottens plats i den totala budgeten genom alt skylla pä att höjningarna inte var så stora innan den nya regeringen kom lill stånd. Försök inte alt skylla på den gamla regeringen! Den borgerliga oppositionen var med på de anslagen.

Man måste se del över en följd av år, t. ex. från början av 1970-talel, och inte se på tillfälliga ryck, dä anslagsökningarna kan vara stora eller små det ena resp. det andra året. Kan herr Norrby då leda i bevis atl del inle skulle vara sä, som jag räknat ut, all idrottens samlade andel av de totala statsutgifterna minskal? Delta måste sältas i samband med det tvång idrottsrörelsen i vissa fall upplever atl ge sig i händerna på intressen som vill ge pengar men samtidigt också kommersiellt utnyttja idrotten.

Herr Norrby förstärker bilden av sin aningslöshel genom atl försvara Årearrangemangel. Om jag minns hans ordval rätt sade han ungefär så atl inte kan man väl se atl det var några firmapengar bakom det arrangemanget. Del är klart att man inte kan se profiten; man kan inte se den smygande kommersialismens verkningar underifrån, man kan inte se värderingarna, man kan inte se det beroende den skapar, man kan inte se del främjande av elit- och konkurrensanda som den för in i idrotten och den kändiskult som den för med sig. Inte heller kan man se tillbakasältandet av korporationsidrotten, den breda idrotten, kvinnoidrotten, handikappidrotten, de ungas idrott - allt detla som inle är kommersiellt intressant.

Får jag tolka herr Norrbys inställning så att han accepterar idrottens kommersialism bara han själv inte kan se den?

Herr NORRBY (c) kon genmäle:

Herr talman! Kanske vi skall diskutera Doroleaföretaget en sista gäng.

Givelvis räknade förelaget kallt med alt det skulle få nytta av de pengar som gavs till arrangemanget i Åre. Skall jag tolka vpk;s uppträdande här i kammaren så att ni inte är ett dugg intresserade av hur det går

för det här Doroleaföretaget? Det betyder dock en hel del för företaget, och det är kanske anledningen till all företaget har valt den här vägen. Givelvis har förelaget en oerhört stor fördel av alt via TV få gä ut över de nordiska länderna och även långt utanför de nordiska länderna och peka på den industriprodukt som det framställer.

Jag vill inte påstå atl vi skall bli beroende av firmapengar, men jag tillbakavisar en sista gång atl vi är beroende av dem och att del skulle föreligga någon styrning.

När det gäller tipsmedlen vill jag fråga; Om vi skulle införa systemet att öronmärka pengarna till den svenska idrotten, hur skulle vi då kunna överföra tipsmedlen, som ju kommer från fotbollen, till simning, orientering, skidspori? Jag tror atl vi skall vara mycket rädda för att skapa sädana incitament inom vår idrottsrörelse att vi får den här debatten om öronmärkla pengar. Vi skall vara glada överalt Riksidrottsförbundet fritt får förfoga över statliga medel som inle är öronmärkla.

Elt sista inlägg när del gäller vpk:s medverkan i denna fråga. Redan i centermotionen 85 år 1975 tog vi upp frågan om idrottens inriktning särskilt med tanke pä breddidrotten. Vi begärde i motionen en utredning om följderna för den svenska idrotten. Vpk röstade ner den tillsammans med socialdemokraterna. Det är alltså ett ganska nymornat intresse jag spårar hos vpk i dessa frågor när ni nu med brösttoner går till storms mot de andra partierna och säger alt de är totalt ointresserade av den här frågan. Det är vi inte.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd lill idrotten

Hen KNUTSON (m):

Herr talman! Jag hade egentligen tänkt tala om bålsporien med anledning av en motion som herr Dahlberg och jag har väckt, men jag har lyssnat lill den här debatten om idrotten och dess eventuella kommersialisering.

Det är alldeles uppenbart alt man frän vpk;s sida vill misstänkliggöra idrotten såsom styrd av företagen. Men det förhållandet att idrotten i viss mån är beroende av reklampengar behöver ju inle innebära att den är styrd. Jag tror, herr talman, att del företag som medvetet skulle försöka styra idrotten snabbt skulle göra sig omöjligt i de sammanhangen.

Men det finns samtidigt en sanning i den kritik som framförts i den här debatten, och det är att det är beklagligt atl idrotten skall vara så pass beroende av reklampengar som den är. Det är faktiskt inte särskilt roligi att se alla dessa levande reklampelare i alla sammanhang och all skyltar och stora plakat bokstavligen skymmer en del av själva idrottsutövandet.

Men jag tror, herr talman, att den nya regeringen slagit in på en väg som gör att vi kan förvänta ökade anslag lill idrotten. Jag tror också att man ute i landstingen, där jag själv har varit med om debatter i denna fråga, kommer atl vara beredd atl anslå medel, så atl idrotten blir allt mindre beroende av reklaminslag.

Får jag sedan rent allmänt konstatera att det är ett mycket stort och viktigt område som behandlas i kulturutskotlets betänkande nr 33. Idrot-

107

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

108

ten har en enorm betydelse i vår nation, inte minst för ungdomens fysiska fostran.

I betänkandet behandlas också en motion om båtsporten, en sport som fått allt större omfattning och som har en väldig bredd i vårt land. Praktiskt laget alla familjer har eller vill skaffa sig en båt, liten eller stor. Herr Dahlberg och jag har motionerat om en särskild länefond till båtsportens fromma, och herr Dahlberg har nyss gett kammaren en del väsentliga synpunkter på den problemalik som vi tagit upp i motion nr 745.

Herr talman! Jag vill instämma med herr Dahlberg, och i likhet med honom tolkar jag utskottets skrivning över vår motion som positiv. Utskottet hänvisar till fritidsbåtsutredningen, och jag vill därför inte ställa något annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan. Men jag vill gärna understryka hur angeläget det är alt bålsporten får tillgång till lånekapital för att bygga och bygga ut fritidsbåtshamnar i den utsträckning som behövs. Behovet är myckel stort.

Jag anser i likhet med herr Dahlberg all bålklubbarna är bäst skickade att stå för den här verksamheten. Del finns i bålklubbarna etl enormt engagemang från medlemmarnas sida för att göra ideella insatser, dvs. atl båtägarna själva gör gemensamma insatser för att bygga bryggor, båtskjul och upptagningsplatser. Men man behöver låna pengar till material.

I min hemstad Karlstad har vi lysande exempel på båtklubbarnas verksamhet, men bristen pä kapital lägger ofta hinder i vägen för bålklubbarnas planer på fritidsbätshamnar. Kommunerna har som bekant också ont om pengar, och angelägna projekt av del här slaget skjuts på framliden. Så är det runt om i landet.

I Karlstad har vi en lång kö av båtägare och blivande båtägare, som söker bryggplatser för sina båtar - antingen mindre båtar som bara har en akiersnurra eller något större segelbåtar med ett deplacement på etl par ton. Men kommunen har alltså en lång kölista, och man råder de sökande som ännu inle skaffat någon bål atl vänta med båtköpel några år - observera några år!

Tänk om vi hade haft samma problem med bilparkeringen, så all blivande bilägare skulle få beskedet atl det inte är någon idé att de skaffar sig en bil, eftersom de får vänta några år innan de får någonstans att ställa den!

Del rådande förhållandet är beklagligt inte bara för bålälskarna ulan också för båtindustrin i värt land, som böriar fä problem med avsättningen. Varsel om permitleringar föreligger. Samtidigt finns det alltså många människor som vill köpa båt men som inte kan få någon bryggplats, dvs. en plats att förtöja båten vid. Detla gäller främst segelbåtar men även, såsom jag nämnt, mindre båtar.

En statlig lånefond skulle lösa de väsentliga problemen när del gäller alt bygga fler hamnanläggningar. Båtklubbarna är redo. Jag hoppas att den nya regeringen skall ta välkomna initiativ också pä det här området.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag behöver i och för sig inte polemisera med herr Knutson, därför att han på sitt sätt erkänner alt denna kommersialisering är etl problem. Jag vill dock passa på tillfället atl understryka att när vi påtalar den så är det ingen anklagelse, inget skuldbeläggande på de aktiva idrottsulövarna, ulan elt konstaterande av alt här försiggår en social och ekonomisk process som bäde direkt och indirekt gör att vissa, som vi menar, mycket viktiga sidor av den breda idrotten, vilka inle är intressanta för de rent kommersiella intressena, skjutes i bakgrunden. 1 stället görs en mängd bisaker till huvudsaker därför alt de är av värde för de kommersiella intressena. Del hotar, menar vi, att urholka idrottens innehåll på ett icke önskvärt sätt. Staten bör alltså ta ansvar för alt förhindra att idrotten hamnar i en tvångssituation. Det är vad vi har sagt.

Jag kan slutligen försäkra herr Norrby att jag på den tiden centern var i opposition tog del av en otrolig mängd motioner från centern om stöd till idrotten. Vi inom vpk-gruppen läste dem och tyckte att de var intressanta och i många stycken bra. Vad yrkar man då, frågade vi oss. Jo, nästan alltid yrkade man på en utredning. Vi tyckte att det varskäligen meningslöst att understödja den typen av illusionspolilik. Hade ni under er oppositionstid fått alla era motioner om utredningar bifallna, skulle det inle ha funnits en enda ordinarie tingsdomare i landet som utövade sin tjänst, utan alla skulle ha varit sysselsatta i de utredningar som centerpartiet hade föreslagit.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd lill idrotten

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag kan återknyta till delta Doroleaföretag. Men det är inte bara det företaget som genom reklam i idrottssammanhang vill visa upp sin produktion. Det gäller också Modo, Volvo och en del andra multinationella företag, för atl inte glömma Adidas, som stått bakom jippot Supersiars i TV. Dessa förelag har intressen inom idrotten så länge de får pengar tillbaka. När så inle längre är fallet står sig idrotten slätt. Vi menar atl del skall finnas samhälleliga pengar som ger idrotten möjlighet att verka. Det skall inte behövas pengar från olika jippobetonade eller kommersiella intressen.

Herr Norrby talade om tipsmedlen och öronmärkning av pengar. Vi menar inte att si eller så mycket pengar skall gå till exempelvis fotbollen i relation till hur mycket som kommit in genom tipset. Vi menar i stället atl de ca 450 milj. kr. som tipset lar in skall gä tillbaka till idrotten. Del är tre gånger så mycket som regeringen vill satsa på idrotten varje år. I ärlighetens namn skall väl sägas att samhällets stöd, som vårt förslag nu ligger, kommer att uppgå till ca 225 milj. kr., dvs. halva det belopp som kommer in genom tipset. Men med en uppräkning på tre år skulle samma belopp som nu tas in genom tipset gå till idrottslig verksamhet.

Bäde herr Knutson och herr Norrby påstår att dessa sponsorer, kommersiella intressenter, inte skulle styra delar av idrotten. I mitt inledningsanförande talade jag om den s. k. skidpoolen, i vilken åtta företag

109

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Slöd till idrotten

ingår. Dessa företag ger Skidförbundel 300 000 kr. Nu hotar man att dra in dessa pengar, vilket skulle medföra ekonomiska svårigheter för Skidförbundel. Anledningen till delta är atl Skidförbundel tillsammans med Kooperativa förbundet försöker ta fram billigare skidor än vad dessa åtta företag vill lansera på marknaden. Kooperationen har i samarbete med Skidförbundel fått fram bra skidor till relativt billigt pris. Det tycker inte poolfirmorna om. Det kan minska deras profit. De vill naturiigtvis sälja sina dyrare grejor med olika krusiduller och märken pä.

I denna ekonomiska exploatering ingår atl intala vanliga turislåkare atl de inte kan ta sig fram på annat än de rena lyxskidorna, som kostar sä mycket mer pengar. Det gäller f ö. inte bara skidsporien. Vi kan t. ex. se på bordtennisen, där grundskoleelever redan i de lägsta klasserna fås att tro atl man måste ha loppendyra världsmäslarracketar för att över huvud taget kunna lira pingis.

Nej, jag tycker alt man med öppna ögon skall se den verklighet som råder. Man kan nog inte påstå annat än att del trots allt är de ekonomiska intressena som i alltför hög grad styr idrotten och det idrottsliga utövandet. Vi anser atl man med etl rejält stöd till idrotten skulle kunna få bort delta beroende.

110

Herr KNUTSON (m):

Herr talman! Herr Franzén försökte möjligen definiera vad han menar med styrning av idrotten. Jag är inte alldeles säker på alt han lyckades. Men låt oss göra klart alt inflytande och styrning är två skilda saker, i all synnerhet som etl inflytande över etl enstaka arrangemang - vilket möjligen kan åberopas såsom exempel från den sida som vill misstänkliggöra idrotten-självfallet inte skall jämföras med den form av dirigering som dessa inlägg från vpk ger intryck av. Massor av enstaka idrottsarrangemang har anordnats av tidningar. Del är någonting som jag tidigare inte har hört någon kritik mot. Tvärtom har det ansetts vara etl vällovligt syfte.

Herr Svensson i Malmö sade att vpk inte vill misstänkliggöra idrotten - åtminstone inle han. Men han talade om au man "urholkar". Han åberopade del yttrande jag fällde och som jag kan upprepa, nämligen alt det naturligtvis är tråkigt att idrotten i stor utsträckning skall vara beroende av reklampengar. Men jag ser detta med levande reklampelare närmast som ett estetiskt problem.

Här har vi emellertid, herr talman, ett område där diskussionen alldeles säkert kommer alt fortsätta lill dess att samhället har möjlighet att gå in med större summor än i dag. Jag tror att idrotten kommer alt få en ännu viktigare plats i samhället. Den har dessutom väldigt stor betydelse för ungdomens fostran.

Herr FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Det är inte så som herr Knutson har uppfattal oss -det skulle ju verka underligt - att vi menar atl de kommersiella intressena

skall tala om att bollen skall spelas sä och så, utan det är fråga om vilka bollar som skall spelas. Vi kan se pä gärdagens TV-debatl i Kvälls-öppet. Representanten för Handikappidrottsförbundet förklarade att man i mycket stor utsträckning var i behov av jippot Kungafondens pengar för att bedriva sin verksamhet. Vi lycker atl del är fullkomligt vansinnigt alt man skall vara beroende av sådana gåvor. Det är också vansinnigt att samhället inte ställer upp och stöder dessa grupper i den omfattning som är behövligt.

Beträffande kommersiella intressens inverkan på idrotten har vi i vår motion begärt - och där kanske herr Knutson kan vara överens med oss, eftersom han ändå har kommit lill klarhet om atl dessa saker förekommer - atl man tillsätter en parlamentarisk utredning för att se under vilka former det kommersiella greppet över idrotten utövas och hur man skall kunna bryta det.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! I sin iver all slippa tala om kontroversiella ting har nu herr Knutson kommit in pä estetikens område. För honom är kommersialismen inom idrotten elt estetiskt problem. Tydligen är då också den konkurrensmentalilet och den överdrivna sljärnidrottsdyrkan som kommersialismen ger upphov till uteslutande ell estetiskt problem. Undanskjutandet av kvinnoidrolten, undanskjutandet av handikappidrotten, undanskjutandet av del breda tysta arbetet inom idrottsrörelsen - sådant som inte är direkt kommersiellt intressant - allt della ser han inte, för hela saken är för honom ett estetiskt problem.

När man hör sådana aningslösheter, blir man ytterligare förstärkt i uppfattningen atl vi faktiskt har angripit elt problem, efiersom folk tycks vara sä rädda för att diskutera del här öppet och ärligt.

Hen KNUTSON (m):

Herr talman! Jag konstaterar - som så många andra troligen gör -all det är en typisk vokabulär som vpk har fört in i debatten. Det kommersialiserade, förhatliga samhället häller alltså på att förgöra även idrotten här i landet.

Det vore intressant atl veta om man skulle kunna precisera sig frän vpk-håll. Del finns ju ett utländskt system för atl styra idrotten frän statens sida, från de politiska makthavarnas sida. Del är att göra idrottsutövarna till statstjänstemän, atl göra dem lill officerare med exempelvis överstelöjtnants grad, över huvud taget att den centrala överheten lar ett fast grepp över idrotten och styr den i syfte alt också understryka nationens storhet på del politiska området. Vill vpk ha statsanställda idrottsmän även i Sverige?

Idrotten har också en estetisk betydelse, det torde icke kunna förnekas från något håll. F. ö. vel vi att ungdomsidrotten, korpidrollen och bredd-idrotten arbetar i hägnet av elitidrotten. Utan elitidrott får vi inte den bredd i ungdomsidrotten som vi kan glädja oss ål i vårt land i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Stöd till idrotten

Nr 92

Onsdagen den

23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1142 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 33 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit.utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 1142.

112

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 293 Nej - 9

Herr andre vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

§ 22 Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Föredrogs kulturutskottets belänkande 1976/77:34 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till statens ungdomsråd samt ungdomsorganisationerna m. m. jämte motioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast den punkt, vid vilken under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Statens ungdomsråd: Förvaltningskostnader. Statens ungdomsråd: Utrednings- och informationsverksamhet.)

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkterna B 57 och B 58 (s. 175-178) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1977/78 till Statens ungdomsråd: Förvaltningskostnader anvisa ett förslagsanslag av I 388 000 kr. och till Statens ungdomsråd: Utrednings- och informationsverksamhet etl reservationsanslag av 887 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:741 av herr Andersson i Lycksele m. fi. (s), vari yrkats att riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande riktlinjer för statens ungdomsråds kartläggning av fritidens kommersialisering.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen till Statens ungdomsråd; Förvaltningskostnader Kr budgetåret 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 1388 000 kr.,

2. att riksdagen lill Statens ungdomsråd: Utrednings- och informationsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade elt reservationsanslag av 887 000 kr.,

3. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:741.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Andersson i Lycksele, Leander och Green, fru Johansson i Uddevalla, herr Bladh, fru Rönnung samt herr Klöver (samtliga s) som ansett all utskottet under 3 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:741 som sin mening gav till känna för regeringen vad i motionen anförts angående riktlinjerna för en planerad studie av det kommersiella fritids- och kulturutbudet.

Hen BLADH (s);

Herr talman! I betänkandet 1976/77:34, som gäller anslag till statens ungdomsråd samt ungdomsorganisationerna m. m., är utskottet i stora drag enigt. Del råder dock inom några områden olika uppfattningar, lill vilket jag skall knyta an.

Under punkten 1, statens ungdomsråd, finns delade meningar. I propositionen redovisas bl. a. atl ungdomsrådet begärt medel för en studie av hur del kommersiella frilids- och kulturulbudei påverkar ungdomens fritidsförhållanden. För ändamålet beräknas elt belopp av 200 000 kr. Det förutsätts vidare atl det skall ankomma på regeringen alt utfärda de närmare riktlinjerna för genomförandel av studierna.

Utskottets borgeriiga majoritet tillstyrker propositionen och avstyrker därmed även ungdomsrådels hemställan alt självt få utforma direktiven för kartläggningen.

Ungdomsrådet har i sin skrivelse lill regeringen angett följande delmål:

1. alt försöka ge en bild av ungdomars faktiska fritids- och kultur-konsumtion och av deras inställning till denna,

2. all i kontakt med organisationslivel studera hur det kommersiella frilids- och kulturulbudei påverkar ungdomars totala miljö,

3. alt i kontakt med organisationslivet studera hur det kommersiella fritids- och kulturutbudet påverkar ungdomsorganisationernas arbetsvillkor, samt

4. att i kontakt med organisationslivel ge underlag för förslag lill åtgärder i syfte all motverka kommersialismens negativa verkningar.

I motionen 1976/77:741 av herr Andersson i Lycksele och de övriga socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet framhålls de nämnda

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

delmålen samt noteras vidare all vid alla tidigare utredningar som ungdomsrådet tagit initiativ till har ungdomsrådet självt fält utforma direktiven för dessa. I reservationen vid punkten 1 framhåller de socialdemokratiska ledamöterna i kulturutskottet delta och ansluter sig sålunda lill synpunkterna i motionen 741.

I reservationen fastslår vi vidare, i likhet med statens kulturråd och konsumentverket, alt det är angeläget att en studie av del kommersiella frilidsutbudel och ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter kommer till stånd. Det finns en bred uppslutning bakom uppfattningen att stora risker är förknippade med det profitinriktade kommersiella fritids- och kulturutbudels utveckling. Del kommersiella frilids- och kulturulbudei påverkar alla grupper i samhället. Särskilt viktigt är del förhållandet atl de unga människorna är mest utsatta för utbudet.

Föredragande statsrådet har betonat betydelsen av kartläggningen och har särskilt framhållit hur angelägel det är atl undersöka hur barn- och ungdomsverksamheten skall kunna bli mer attraktiv och sålunda bli ett verkligt alternativ, sä att den verkar för en god fritid.

Men att sträcka sig så långt som att ge det organ som håller i ungdomsfrågorna, nämligen ungdomsrådet, förtroendet alt självt utforma direktiven gör man inte. Del är förvånansvärt all varken statsrådet eller den borgerliga utskottsmajoriteten vill ansluta sig till en förut självklar praxis. Misstroendet mot ungdomsrådet är beklagligt. Om någonsin är det nu angeläget alt elt förtroendefullt samarbete kan skapas. Behovet av ungdomsorganisationernas arbete tillsammans med och i SIA-skolan är dokumenterat, och samarbetet måste byggas ut.

Under punkten 2 behandlas ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Här är utskottet i stora drag enigt. Dock vill de socialdemokratiska ledamöterna i etl särskilt yttrande framhålla följande beträffande överflyttningen av bidragsgivningen till Förbundet Skog och ungdom och Jordbrukarungdomens förbund från jordbrukshuvudliteln till utbildningshuvudtiteln. Vi motsätter oss inte överflyttningen som sådan men noterar alt det är myckel små förbund. Förbundet Skog och ungdom har endast 64 rapporterade medlemmar och Jordbrukarungdomens förbund har ca 1 200 medlemmar, varav ungefär hälften är äldre än 25 är. Vi har alltså tillstyrkt överflyttningen av bidragsgivningen i båda fallen men framhåller att bidrag i den ordning som nu föreslagits dock kan godtas endast övergångsvis. Vidare säger vi att del i fortsättningen måste gälla samma normer för dessa som för övriga organisationer.

Beträffande övriga delar av betänkandet, punkterna 3 och 4, är utskoliet enigt. Det kunde beträffande anslagens storlek vara av intresse att jämföra med idroltsdebatlen för en stund sedan, men det skall jag inte göra.

Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till utskottets hemställan under punkterna 2, 3 och 4 samt till den socialdemokratiska reservationen vid punkten 1.

114

Hen NORRBY (c);

Herr talman! Kulturutskottet har under årens lopp ägnat betydande tid och intresse åt de viktiga ungdomsfrågorna. Statens ungdomsråd har i del sammanhanget gjort elt betydelsefullt och värdefullt arbete. Ungdomsrådets ställning har vid några tillfällen ifrågasatts. Kulturutskottet har dock tillbakavisat sådana propåer.

Vi har inle ändrat mening utan vi hälsar med tillfredsställelse den förstärkning av resurserna som har föreslagits i budgetpropositionen. Särskilt glädjande är den kraftiga uppräkningen av bidraget lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Den nya regeringen har sålunda tillgodosett ell redan 1971 framfört krav om atl bidraget skall utgå med 10 kr. per sammankomst. Dessutom sänks åldersgränsen för erhållande av bidrag frän 12 till 7 år. Därmed uppfylls också elt gammall krav som inle har varit till gagn för ungdomsorganisationerna.

Sänkningen av åldersgränsen och höjningen av sammankomstbidraget har medfört all anslaget har höjts med inle mindre än 30 milj. kr. Utöver delta har också regeringen uppfört elt nytt anslag på 25 milj. kr. som skall utgå som bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner. Bidraget skall syfta till alt garantera elt utbud av fritidsverksamhet efter skoldagens slut. Bidraget bör användas för stöd och stimulans till föreningslivels verksamhet i den allmänna fritidsverksamheten och skall ses som ett komplement till del statliga lokala aktiviietsstödet och lill kommunernas egen bidragsgivning.

Sammantaget har alltså anslagen nära fördubblats sedan föregående år. Det torde klart framgå all ungdomsrådet mot denna bakgrund kommer all få en viktig funktion vid medlens fördelning.

Med anledning av de förslag som regeringen lagt fram och som utskoliet behandlar i belänkandet 34 har två motioner väckts. Den ena motionen, 741 av herr Andersson i Lycksele m. fl., behandlar frågan om ungdomsrådels karlläggning av fritidens kommersialisering.

Ungdomsrådets förslag om en studie av hur del kommersiella fritids-utbudet påverkar ungdomens frilidssitualion och ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter har mött elt positivt gensvar hos kulturrådet och konsumentverket. Båda myndigheterna har framhållit det angelägna i alt studien kommer till stånd och därvid redovisat vissa, i propositionen inte närmare angivna, synpunkter på uppläggningen av densamma.

I propositionen betonas betydelsen av kunskaper om vilka faktorer som påverkar barns och ungdomars val av fritidsaktiviteter. Som del inle minst angelägna framhålls alt man undersöker hur barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet skall kunna bli ell altraklivt alternativ. För atl ungdomsrådet skall få möjlighet atl genomföra en studie av dessa frågor föreslås i propositionen en medelsanvisning av 200 000 kr. under det nya anslaget Statens ungdomsråd; Utrednings- och informationsverksamhet.

Utskottet finner i likhet med statens kulturråd och konsumentverket atl det är angeläget alt en studie av det kommersiella frilidsutbudel och

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

115

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill statens ungdomsråd, m. m.

116

ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter av den typ som statens ungdomsråd föreslagit kommer lill stånd. Några invändningar mot delta har inle gjorts i propositionen. Syftet med motionen 741 är all betona viklen av alt den modell för arbetet och den inriktning av detla som statens ungdomsråd redovisat får ligga till grund för de riktlinjer som regeringen avser att utfärda. Utskottet vill för sin del understryka alt det enligt propositionen är avsikten all ungdomsrådet, som utarbetat förslag till studien, också skall genomföra densamma. Det uttalande som görs i propositionen om all det ankommer på regeringen atl utfärda de närmare riktlinjerna för genomförandel av studien får ses som etl uttryck för den betydelse som bör tillmätas delta arbete, men utesluter givetvis inte atl del kan bli fråga om ytterligare samråd och överväganden innan riktlinjerna anges. Utskottet förutsätter emellertid all ungdomsrådets eget förslag till uppläggning av arbetet kommer alt vara en väsentlig grund för det kommande utredningsarbetet och finner del betydelsefullt all ungdomsrådet ges resurser all genomföra studien. Mot bakgrund av del anförda anser utskottet del inte erforderligt alt riksdagen gör något uttalande i fråga om riktlinjerna för studien och avstyrker därför motionen 741.

När del gäller bidraget lill ungdomsorganisationernas centrala verksamhet kan bara noteras atl utskottet föreslår alt JUF skall fä ell jämfört med föregående år oförändrat anslag pä 290 000 kr.

Slutligen har utskottet haft att behandla motionen 749, vari bl. a. yrkas alt regeringen utarbetar elt förslag om en genomtänkt och samordnad bidragspolitik lill föreningslivet, som inle diskriminerar barn- och ungdomsorganisationerna.

Frågan om en översyn av de utgående bidragen är ju inle någon ny fråga. Vi har bl. a. från centerpartiet i flera år krävt en översyn, och utskottet har mycket utförligt redovisat hur ärendet tidigare har behandlats. Ett bifall lill de förslag i fråga om ungdomsverksamheten som lagts fram i årets budgetproposition (bil. 12) kommer all innebära en mycket betydande ökning av den sammanlagda medelsanvisningen till denna verksamhet. Av denna ökning hänför sig 25 milj. kr. lill del nya anslaget Bidrag lill allmän fritidsverksamhet i kommuner. Detta nya bidrag syftar till att garantera ett utbud av fritidsverksamhet efter skoldagens slut. Det är avsett att användas som stöd och stimulans för föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten. Del utgör etl komplement till det statliga lokala aktiviietsstödet och lill kommunernas egen bidragsgivning.

I propositionen uttalas atl ell av statens ungdomsråd framlagt förslag om hanteringen av del nya bidraget bör kunna bilda utgångspunkt för den närmare utformningen av bidragssystemet. Utskottet har ingen erinran häremot och inte heller mot vad som i övrigt i propositionen anförts om användningen av det nya bidraget. Utskottet tillstyrker därför all riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner. Likaså tillstyrker utskottet

den föreslagna medelsanvisningen på 25 milj. kr.

De beslut angående det statliga stödet lill ungdomsverksamheten som riksdagen fattal under de senaste åren markerar den växande betydelse som självständigt verkande ungdomsorganisationer har i det svenska samhället. Samtidigt härmed har det - som framgått av det föregående - ansetts nödvändigt med en översyn av samhällets totala stöd till den inom olika organisationer bedrivna ungdomsverksamheten.

Med utgångspunkt i det av riksdagen vid förra riksmötet fattade beslutet om föreningslivets medverkan i den allmänna fritidsverksamheten har i motionen 749 yrkats att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om en genomtänkt och samordnad bidragspolilik på föreningslivels område (yrkande 1). Motionärerna anser också atl riksdagen bör anhålla om förslag om hur organisationerna skall medverka i den allmänna fritidsverksamheten, det utvidgade fritidshemmet och under den samlade skoldagen på sikt samt om hur denna medverkan skall finansieras (yrkande 2). Slutligen anhålls i motionen också atl riksdagen hos regeringen skall anhålla om förslag utifrån principen om prioritering av barn- och ungdomsverksamhet i föreningsregi före den i samhällelig regi, i syfte att ge barn och ungdom större möjligheter alt genom sina organisationer gemensamt forma och ansvara för sin frilid.

Det översynsarbete i fråga om samhällets totala stöd till ungdomsorganisationernas verksamhet varom utskottet flera gånger uttalat sig har fått ytterligare aktualitet med anledning av den beslutade reformen angående skolans inre arbete (SIA). Utskottet finner det mot den bakgrunden självklart atl man från statsmakternas sida fortsättningsvis med stor uppmärksamhet följer utvecklingen av de organisatoriska och ekonomiska betingelserna för ungdomsorganisationernas verksamhet, inte minst med hänsyn lill den roll som organisationerna avses få i skolans, inre arbete. Utskottet räknar med att de synpunkter som anförts i motionen 749 därvid också kommer under övervägande. Utskottet finner del inte erforderligt alt riksdagen gör de framställningar till regeringen som yrkats i denna motion, som därför avstyrks.

Herr talman! Jag vill med del anförda yrka bifall lill utskottets belänkande på alla punkter.

Herr BLADH (s) kort genmäle:

Herr talman! Det bör uppmärksammas atl de uppräkningar som herr Norrby nu redogjort för är gamla "synder". De är beställningar från den gamla regeringen, men de blir ju inte sämre för del.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Låt mig först, med instämmande i vad herr Bladh yttrade, säga att det, när man ser hur regeringen har behandlat barn- och ungdomsorganisationerna, kanske är tur alt det var vårriksdagen med en socialdemokratisk regering som fattade beslutet om sänkningen av åldersgränserna för del lokala stödet till sju år och som också fattade be-

117

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill statens ungdomsråd, m. m.

118

slutet om anslaget på 25 milj. kr. lill den allmänna fritidsverksamheten, som nu enligt den borgerliga regeringens förslag har krympts till 22,5 milj. kr.

Jag begärde ordet, herr talman, därför alt jag tillsammans med min partikamrat Ove Karlsson har en motion som berör ungdomsorganisationerna. När man lyssnar till debatten om idrotten kan man ju lätt få intrycket att idrotten i förhållande till andra organisationer är oerhört diskriminerad ur anslagssynpunkt, men om man jämför idrotten med barn- och ungdomsorganisationer finner man all de som företräder barn-och ungdomsorganisationerna får finna sig i att den borgerliga regeringen har räknat upp det centrala stödet lill dessa organisationer med bara 8 %. Det är inte ens tillräckligt för täckning av infiationen. Vad däremot gäller idrotten har där skett en uppräkning med 20 %. Det är bl. a. delta förhållande som las upp i vår motion. Även om älderssänkningen i samband med det lokala stödet i och för sig är oerhört positiv, skall vi komma ihåg atl det är idrottsorganisalionerna som till huvuddelen lägger beslag på detta stöd - f n. omkring 80 % av dessa pengar.

När herr Norrby läste upp att-satserna i vår motion glömde han den sista delen av den första att-satsen, nämligen att vi vill ha en genomtänkt och samordnad bidragspolitik lill föreningslivet som inte diskriminerar barn- och ungdomsorganisationerna. Jag anser således atl man bör se bidragshöjningarna i relation till varandra.

För den andra alt-satsen redogjorde herr Norrby - såvitt jag kommer ihåg - helt riktigt. Organisationerna kommer atl ställas inför helt nya uppgifier, bl. a. genom förslagen i SIA-utredningen om den samlade skoldagen. De skall dessutom ha praktiska möjligheter alt genomföra sin reguljära verksamhet. Under del första året ställer man också medel till förfogande - 22,5 milj. kr. - men del saknas fortfarande en samlad syn på hur verksamheten skall finansieras och understödjas på längre sikt.

Den tredje fråga som vi tar upp i vår motion handlar om principen om prioritering av barn- och ungdomsverksamhet i föreningsregi före verksamhet i samhällelig regi. Också där menar vi atl man genom en översyn bör ge organisationerna större möjligheter alt vara med och forma verksamheten sä atl barn och ungdomar själva kan få ansvara för sin fritid.

Jag inser, herr talman, del meningslösa i att yrka bifall till en motion som ett enhälligt utskott, om än med en ganska positiv skrivning, har avslagit. Jag avslår därför ifrån att ställa något yrkande på den punkten.

Under punkten Stöd lill idrotten hade vi en debatt om kommersialismen. Jag är glad över att utskottets borgeriiga majoritet jämfört med det föredragande statsrådet har gjort en starkare markering av kommersialismen. Statsrådet säger i propositionen: "Jag delar uppfattningen att det är viktigt att vi skaffar oss bättre kunskaper om vilka faktorer som påverkar barns och ungdomars val av fritidsaktiviteter. Inte minst är det angeläget alt undersöka hur barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet skall kunna bli etl attraktivt alternativ." Utskottet gör för

sin del en klarare markering och säger:

"Utskottet finner i likhet med statens kulturråd och konsumentverket alt det är angeläget att en studie av det kommersiella frilidsutbudel och ungdomsorganisationernas arbetsmöjligheter av den typ som statens ungdomsråd föreslagit kommer lill stånd." Utskottet förutsätter också "att ungdomsrådels eget förslag till uppläggning av arbetet kommer att vara en väsentlig grund för det kommande utredningsarbetet och finner del betydelsefullt alt ungdomsrådet ges resurser att genomföra studien".

Men, herr Norrby, när man nu är så positiv lill alt denna undersökning görs och när man säger ja lill de förutsättningar som ungdomsrådet har angivit, varför kan man då inte som de socialdemokratiska reservanterna vill ta steget fullt ut och säga alt ungdomsrådet skall få fullfölja utredningen på det sätt som del vill? Det har aldrig tidigare förekommit atl regeringen har gått ut och givit direktiv till statens ungdomsråd om hur de utredningar som ungdomsrådet har föreslagit skall genomföras. Den borgerliga inställningen är desto mer förvånande som ungdomsrådet ju är det statliga utredningsorganel på det barn- och ungdomspolitiska området. Jag måste säga alt jag lycker all de borgerliga gör sig skyldiga lill något av en undervärdering av de möjligheter som ungdomsrådet har när det gäller atl verka på del här området. Dessutom är rådets förslag enhälligt. Företrädare för de olika borgerliga ungdomsförbunden har ställt sig bakom det förslag som ungdomsrådet lämnat in till regeringen.

Jag skall inle la upp syftet med kartläggningen, för det framgår såväl av den socialdemokratiska reservationen som av vad herr Bladh sade. Men jag skall bara säga några ord till slut om avsikten med kartläggningen. Vi vill genom denna kartläggning från ungdomsrådets sida ge organisationerna möjligheter atl utifrån de egna värderingarna diskutera kommersialismens negativa verkningar. Vi menar att det är samhällets uppgift atl ge organisationerna service för att de i sin verksamhet skall få möjligheter alt i ett demokratiskt samhälle bilda opinion och vidta alternativa åtgärder. Man skall också frän samhällets sida kunna vara med om atl föreslå samhälleliga åtgärder för att motverka kommersialismens negativa effekter.

Vi hoppas med denna undersökning även kunna ge ett mer långtgående förslag till reformer på del fritids- och kulturpolitiska området.

Med detta, herr talman, ber jag all fä yrka bifall lill den socialdemokratiska reservationen.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Hen NORRBY (c) kort genmäle:

Herr talman! Till stora delar kan jag bara instämma i Åke Gustavssons syn pä ungdomsrådets ställning och betydelse. I mitt första inlägg försökte jag också betona detta. Jag konstaterade även atl det är riktigt och på sin plats alt statens ungdomsråd får ökade medel till sin verksamhet. Jag tror inte alt del råder några delade meningar om detta mellan oss tvä.

Vi har sagt i betänkandet atl vi förutsätter alt kartläggningen kommer

119

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

atl göras helt i enlighet med vad ungdomsrådet här har föreslagit. Med tillfredsställelse noterar jag att Åke Gustavsson också har märkt den uppsiramning som vi har gjort i fråga om delta i skrivningen.

Sedan var jag faktiskt sä pass finkänslig, herr Gustavsson, alt jag inle citerade vad ni motionärer har sagt om den utredning, där ni talar om elt genomtänkt förslag som inte diskriminerar barn- och ungdomsorganisationer. Jag har nämligen fattat detta som kritik mot den föregående regeringens sätt atl handlägga dessa frågor. I det sammanhanget måste man notera alt vi i åratal har fordrat en översyn, en belysning av den här frågan, med en redogörelse för hur regeringen ser pä frågan - om det sammanlagda samhälleliga stödet lill ungdomsorganisationerna utgår efter de principer som vi förordar.

Åke Gustavsson säger - och det kanske var en åsnespark - alt det var tur att den gamla regeringen lade fram förslaget om sänkning av åldersgränsen och även lade fram SIA-proposilionen, så alt liokronan säkrades till dessa ungdomars sammankomster. Låt mig bara säga all jag skulle ha blivit myckel förvånad om den inte hade gjort det, med det oerhört starka tryck som jag i mitt föregående inlägg framhöll atl man hade haft i den frågan alltsedan 1971, då vi framförde förslaget om sänkning av åldersgränsen och även vidhöll alt sammankomstbidraget skulle utgå med 10 kr. Jag fann det helt följdriktigt atl den gamla regeringen inte kunde stå emot dessa krav längre.

120

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först tacka för den vänliga omtanken frän herr Norrbys sida atl inte vilja citera hela satsen, eftersom han trodde alt det skulle vara en kritik mot den socialdemokratiska politiken. Men om herr Norrby hade lyssnat på vad jag sade i anförandet hade han märkt vad det hela handlar om.

För del första har vi en kostnadsutveckling som varit högre det senaste året än vad höjningen av anslaget till barn- och ungdomsorganisationerna är. Och årets budgetproposition får faktiskt den borgerliga regeringen stå för!

För del andra höjer man - i den relationen - anslaget lill idrotten med 20 ?-6; något som jag inte vill motsätta mig. Men dä tycker jag också att man måste visa litet större generositet mot barn- och ungdomsorganisationerna.

Jag hoppas alt man genom en översyn av de här frågorna kan få fram en politik som inle diskriminerar barn- och ungdomsorganisationerna. Jag ifrågasätter nämligen om inte en sådan politik som den borgerliga regeringen fört på den här punkten gör det.

Sedan noterar jag med tacksamhet herr Norrbys uttalande, och jag återger exakt vad han sade, nämligen alt studien skall genomföras helt i enlighet med vad rådet föreslagit. Del tas till protokollet att utskottets talesman säger della, och del är ett löfte som jag noterar med tacksamhet.

Men om studien verkligen skall genomföras helt i enlighet med vad rådet föreslagit, varför skall man då skriva direktiv från regeringens sida?

Hen UNCKEL (m):

Herr talman! I årets budgetproposition föreslås en kraftig uppräkning av statens stöd till ungdomsorganisationerna, en kraftigare uppräkning än vad som har varit vanligt under de senaste budgetåren. Ökningen av ungdomsanslagen är etl uttryck för det värde som statsmakterna sätter på ungdomsorganisationernas verksamhet. Genom ett differentierat föreningsliv kan unga människor erbjudas en meningsfull fritidssysselsättning och fä möjlighet att utveckla sina speciella anlag och intressen. Nya organisationer föreslås också i årets budgetproposition få samhällets slöd lill sin verksamhet. Många organisationer, stora lika väl som små, är den bästa garantin för mångsidighet och variation i del totala utbudet av föreningsaktiviteter.

Det stöd som nu kommer ungdomsorganisationerna till del möjliggör satsningar på etl brett spektrum av aktiviteter. Staten är engagerad som bidragsgivare lill de centrala organisationerna liksom till del lokala föreningslivet. Bidrag utgår också till ungdomsorganisationerna för verksamheter som statsmakterna bedömt som särskilt angelägna.

Det totala fiödei av pengar från staten lill organisations- och föreningslivet är alltså betydande och för bidragsmotlagarna angeläget. Det är emellertid samtidigt uppenbart alt de splittrade formerna för bidragsgivningen inle sällan innebär problem för organisationerna. Risk finns också för atl de specialdestinerade bidragen kan verka styrande på föreningslivet, till förfång för den öppenhet och den autonomi som är del fria föreningslivets livsnerv. Riktlinjen för nödvändiga framtida reformeringar av stödet lill ungdomsorganisationerna bör därför enligt min mening vara alt skapa generellaste möjliga regler som möjliggör för organisationerna att själva forma sin verksamhet utan direkta eller indirekta pekpinnar.

Statens uppgift mäste vara atl garantera variation i det utbud av fritidsaktiviteter som erbjuds unga människor. Ett mångsidigt och livskraftigt föreningsliv är en av grundpelarna. Kommunalt anordnade och andra fritidsaktiviteter kan därutöver bidra lill att bredda utbudet lill gagn för alla de skilda intressen som ungdomar har. Det är enligt min mening orimligt atl bara därför atl vi vet att föreningsliv är stimulerande och personlighetsutvecklande utgå från att just föreningsverksamhet är den idealiska fritidsverksamheten för alla ungdomar. Somliga efterfrågar fritidssysselsättningar i andra former, sysselsättningar som av dem som efterlyser dem framstår såsom väsentliga och avkopplande.

Jag menar att debatten om annan fritidsverksamhet än den förenings-baserade skall ses just i detta perspektiv. Också fritidsaktiviteter som drivs i annan regi än Föreningssverige kan ha värdefulla egenskaper som unga människor finner berikande utifrån sina krav och önskemål. Tendensen atl framhäva föreningsliv som det enda lyckobringande och i

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Ill

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

122

klump förkasta all annan fritidsverksamhet är ytterst elt slag mot det val som ungdomar irätTar om den egna fritidssysselsättningen.

Det är uppenbart att föreningslivet i dag möter en konkurrens som är långt härdare än tidigare. Till en del har denna konkurrens inneburit en minskad tillströmning av ungdomar till de traditionella ungdomsorganisationerna. Men bilden är långt ifrån entydig. Många organisationer har genom hård självprövning av sina verksamhetsformer och sitt verksamhetsutbud lyckats hävda sig väl gentemot andra typer av fritidssysselsättningar. Statligt och kommunall stöd har därvidlag varit av stor betydelse.

Arbetet för atl garantera etl vitalt föreningsliv också framöver måste till en betydande del ulföras inom organisationerna själva. Del är föreningslivet som måste komma underfund med vad det är som brister när tillströmningen av medlemmar avtar och göra de anpassningar av verksamheten som ungdomar kräver.

I detta sammanhang kan den undersökning av det kommersiella fritidsutbudets utbredning och verkningar som statens ungdomsråd föreslås få medel för atl genomföra spela en väsentlig roll. All ge ungdomsorganisationerna etl rikt bakgrundsmaterial för den nödvändiga självprövningen - genom atl hjälpa till att kartlägga attityder hos de ungdomar som föreningsverksamheten syfiar till atl engagera - är angeläget.

I sin reservation lill kulturutskottets betänkande på denna punkt framhåller den socialdemokratiska minoriteten i utskottet alt just den form av undersökning som statens ungdomsråd har föreslagit skall genomföras. I sak råder inga delade meningar mellan majoriteten och minoriteten vad gäller värdet av att en undersökning av det slag ungdomsrådet föreslagit kommer till stånd. Utskottets skrivning ger också klart besked på denna punkt. Vad majoriteten emellertid har velal göra är att öppna en väg för atl ytterligare synpunkter på utredningens inriktning skall kunna tillföras. Atl ge regeringen denna möjlighet är knappast uttryck för något bristande förtroende för statens ungdomsråds förmåga att genomföra etl värdefullt utredningsarbete - också utskottet håller ju fast vid att det är ungdomsrådet som skall genomföra utredningsarbetet -utan endast elt sätt att samstämma ungdomsrådels utredningsverksamhet med övriga åtgärder, syftande till att ge föreningslivet i allmänhet bästa möjliga arbetsbetingelser. Det är svårt att förstå hur socialdemokraterna egentligen kan ha någonting alt invända mot atl så många infallsvinklar som möjligl tillåts påverka utredningens inriktning och arbete.

I ett särskilt yttrande till utskottets belänkande fogar socialdemokraterna några synpunkter på bidragsgivningen till organisationerna Förbundet Skog och ungdom och Jordbrukarungdomens förbund. Utskottet menar atl dessa båda organisationer, som i och med nästa budgetår föreslås övergå från jordbruksdepartementels till utbildningsdepartementets ansvarsområde, skall erhålla oförändrat anslag för det kommande året.

1 sitt särskilda yttrande anför socialdemokraterna tvivel mot att organisationer med så förhållandevis få medlemmar som dessa skall erhålla

stöd av den siorieksordning utskottet föreslår. Får jag, herr talman, utöver vad herr Norrby anfört på den här punkten, endast tillägga all en organisations värde inte alltid går atl mäta bara genom all man räknar antalet medlemmar. Såväl Skog och ungdom som Jordbrukarungdomens förbund bedriver en verksamhet som lill sin karaktär är delvis öppen, delvis inriktad på service gentemot medlemmar i andra organisationer. Genom dessa aktiviteter når man regelbundet tiotusentals ungdomar med meningsfull verksamhet. Jag tycker själv alt det är uppenbart atl också sådana organisationer förtjänar samhällets stöd.

Till slut, herr talman: Herr Gustavsson i Nässjö är missnöjd över att regeringen inte föreslår etl större påslag pä ungdomsverksamheten än den gör. Om herr Gustavsson är så missnöjd som han lät antyda från talarstolen kan man fråga sig: Varför har inte socialdemokraterna lill årets riksdag motionerat om ett starkare stöd till ungdomsorganisationerna? Del är ett krav som vi i så fall hade kunnat debattera här i kammaren. Utskottet är ju totalt enigt när det gäller bidragens storlek.

Vidare: Herr Gustavsson i Nässjö berömmer utskoliet för en positiv skrivning om hans egen motion om en översyn av bidragen till ungdomsverksamheten. Den positiva skrivningen beror i grunden på att motionen som sådan nära anknyter lill krav som de tre borgerliga partierna drivit i utskottet under fiera år men som socialdemokraterna senast vid förra riksmötet behagade avslå här i kammaren.

Herr talman! Jag vill med delta yrka bifall lill utskottets hemställan pä samtliga punkter.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s);

Herr talman! Herr Unckel säger att majoriteten har öppnat en väg för ytterligare synpunkter och frågar varför socialdemokraterna är så rädda för ytterligare synpunkter när det gäller undersökningar av kommersialismen. Jag tycker alt företrädarna för de tre regeringspartierna skall bestämma sig för vilken linje de skall följa. Jag var glad över att herr Norrby sade-och jag instämde i del-all den studie som skall genomföras skall göras helt i enlighet med vad ungdomsrådet föreslagit. Herr Unckel tycks la avstånd från den uppfattningen. Jag rekommenderar er att bestämma er för en gemensam linje.

Herr Unckels anförande bekräftade min misstanke att man inte har det förtroende för ungdomsrådet som man borde ha. Del har tidigare inle förekommit att man sagt att regeringen skall utfärda direktiv till ungdomsrådet om utredningar på ungdomsomrädel. De har tidigare an-förtrolls ät ungdomsrådet. Jag har, måste jag erkänna, förtroende också för företrädarna för de borgerliga ungdomsförbunden i ungdomsrådet. Jag tror atl de tillsammans med oss andra kan genomföra ett bra arbete.

Per Unckel säger alt vår skrivning nära anknyter till de borgerliga krav om överstyrning och utredning pä det ungdomspolitiska området som mitt parti tidigare år varit med om att avslå. Men när man nu från borgerligt håll är efter är har krävt utredningar och fått stryk i den

123

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

frågan av riksdagen, och när man nu när det är borgerlig majoritet i riksdagen har chansen alt tillsätta en sådan utredning, då säger man nej tack! Det är en förvånande slalompolitik som man därmed demonstrerar.

Hen BLADH (s):

Herr talman! Jag lycker också atl herr Unckel gör det lätt för sig när han påstår att man breddar möjligheterna lill en kartläggning. Jag kan helt kort konstatera alt delta är uttryck för elt misstroende mot ungdomsrådet. Det har förut haft möjligheter all självt ta initiativ. Del säger man nu nej till. Det går inte att bredda del hela med några formler, herr Unckel!

Jag tror, precis som herr Gustavsson i Nässjö, alt det kan bli besvärligt alt få lill stånd en samordning i kommande direktiv. Misstroendet mot ungdomsrådet från den borgerliga sidan är uppenbart. Del ges inte del förtroende som det hade förut.

124

Hen UNCKEL (m);

Herr talman! Lät mig först, för atl lugna herr Gustavsson i Nässjö, citera vad utskottet sagt när del gäller den studie vi nu debatterar. I utskottsbelänkandet slår följande på s. 2-3:

"Del uttalande som görs i propositionen om alt det ankommer pä regeringen att utfärda de närmare riktlinjerna för genomförandet av studien får ses som elt uttryck för den betydelse som bör tillmätas detla arbete men utesluter givetvis inte att det kan bli fråga om ytterligare samråd och överväganden innan riktlinjerna anges."

Jag har lika svårt nu som tidigare all inse vad herr Gustavsson har emot att ytterligare synpunkter inhämtas.

Det är inte uttryck för elt misstroende, herr Bladh, när vi frän regeringspartiernas sida vill ha in ytterligare synpunkter i utredningsarbetet för atl samstämma detta med övriga utredningsuppgifter och utredningsuppdrag som pågår inom fiera olika fackdeparlemenl. Den här formuleringen syftar lill att ge bästa möjliga förulsätlningar för statens ungdomsråds utredning att ge del bidrag lill ungdomsorganisationernas egen självprövning, om vilket jag talade tidigare i mitt anförande.

Herr Gustavsson ställde krav på en utredning om ungdomsorganisationernas stöd på den lokala nivån.

Anledningen till atl de borgerliga partierna i utskottet nu inle känner sig manade alt bifalla den socialdemokratiska motionen är ju all det redan finns etl tidigare uttalande av riksdagen, vilket 1973 även hade socialdemokratisk anslutning. Då anslöt man sig till uttalandel, men förra året gjorde man det inte. För oss räcker det utredningskrav som riksdagen redan tidigare har ställt. Vi har alltså ingen anledning atl gå pä en motion som skulle göra den beställningen snävare än den som vi redan har fått igenom.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Om regeringen nu tillmäter denna fråga en speciell betydelse och avser att hämta in ytterligare synpunkter, alt visa öppenhet och tolerans i dessa sammamhang, måste den ha funderat väldigt myckel på denna fråga. Därför vill jag fråga Per Unckel: Vilka ytterligare synpunkter planerar regeringen atl hämta in? Frän vilka organisationer planerar regeringen att hämta in de synpunkterna?

Jag misstänker, om jag skall vara uppriktig, atl det snarare är på det sättet alt regeringen vill låsa in sig bakom dörrarna och där i tysthet utarbeta nya direktiv ungefär som man har gjort i försvarspolitiska sammanhang med frågan om del nya lätta atlackplanet.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till statens ungdomsråd, m. m.

Hen UNCKEL (m);

Herr talman! Låt mig bara nämna ell exempel pä en vidgning som skulle kunna vara angelägen. Om regeringen genomför den översyn av bidragsreglerna lill ungdomsorganisationerna om vilken riksdagen tidigare har uttalat sig är det väl ändå rimligt att man får en viss koppling mellan en undersökning av den miljö i vilken ungdomsorganisationerna verkar och de bidrag som sedan skall användas av organisationerna för alt de skall kunna fullfölja sina viktiga uppgifier?

En sådan samordning kan vara etl exempel på de ytterligare synpunkter som utskottet vill öppna möjlighet för regeringen att tillföra utredningsarbetet innan det börjar.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Till detta kan jag bara konstatera att den möjligheten finns också med de förslag lill direktiv som ungdomsrådet har skrivit.

Men jag fick inle svar på min fråga: Med vilka vill man genomföra en diskussion?

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskoliet

dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Andersson i Lycksele m. fl. och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bladh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punkten I mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Andersson i Lycksele m.fl.

125

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till vuxenutbildning

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bladh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 142

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 23 Anslag till vuxenutbildning

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/1977:100såvitt gäller anslag till vuxenutbildning jämte motioner.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

I fråga om delta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 4 (Bidrag till läntagarorganisationernas centrala kursverksamhet) Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten Fil (s. 433-435) föreslagit riksdagen atl till Bidrag lill löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisa etl förslagsanslag av 21 753 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:761 av herr Alemyr m. fl. (s) såvitt gällde yrkandet all riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om ersättning till utbildning av lön-lagarorganisationernas skolinformatörer (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen till Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 21 753 000 kr.,

2. atl riksdagen beträffande utbildning av skolinformatörer skulle avslå motionen 1976/77:761, yrkandet 3.

126

Reservation hade avgivits

1. av herrar Alemyr, Jönsson i Ariöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén samt herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga

s) som ansett att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen beträffande utbildning av skolinformatörer med bifall till motionen 1976/77:761 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Punkten 7 (Bidrag till vissa organisationers centrala kursverksamhet) Regeringen hade under punkten F 14 (s. 44243) föreslagit riksdagen

att lill Bidrag till vissa organisationers centrala kursverksamhet för budgetåret

1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 530 000 kr.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill vuxenutbildning

I detta sammanhang hade behandlats motionen

1976/77:766 av herr Alemyr m. fl. (s), vari yrkats alt riksdagen skulle

1. uttala att Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd (KLYS) skulle erhålla bidrag enligt samma grunder som löntagarorganisationerna,

2. besluta atl till Bidrag lill vissa organisationers centrala kursverksamhet anvisa elt i förhållande till regeringens förslag med 75 000 kr. förhöjt reservationsanslag pä 605 000 kr.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande bidrag till KLYS enligt samma grunder som bidrag lill löntagarorganisationerna skulle avslå motionen 1976/77:766, yrkandet 1,

2. alt riksdagen med bifiill till propositionen 1976/77:100 och med avslag på motionen 1976/77:766 yrkandet 2 till Bidrag till vissa organisationers centrala kursverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 530 000 kr.

Reservation hade avgivits

2. av herrar Alemyr, Jönsson i Ariöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén samt herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

1. att riksdagen beträffande bidrag till KLYS enligt samma grunder som bidrag till löntagarorganisationerna med bifall till motionen 1976/77:766 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall till motionen 1976/77:766 yrkandet 2 lill Bidrag till vissa organisationers centrala kursverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 605 000 kr.

Punkten 8 (Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m.) Regeringen hade under punkten F 15 (s. 443-444) föreslagit riksdagen

att

1. godkänna att 15 000 000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenutbildningsavgiften och de influtna skattemedlen från de beskattade

127

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill vuxenutbildning

vuxenstudieslöden för budgetåret 1977/78 tillfördes anslaget Bidrag lill uppsökande verksamhet pä arbetsplatser, m. m.,

2. till Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa elt anslag av 1 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:274 av herr Alemyr m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle avslå regeringens förslag under anslaget Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m. om statsbidrag till uppsökande verksamhet till företagarorganisationer.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen godkände atl 15 000000 kr. av de medel som tillföll statsverket genom vuxenutbildningsavgiflen och de influtna skattemedlen från de beskattade vuxenstudiestöden för budgetåret 1977/78 tillfördes anslaget Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser, m. m.

2. alt riksdagen till Bidrag till uppsökande verksamhet pä arbetsplatser, m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade ett anslag av 1 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande bidrag till vissa organisationer för kostnader för uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m. skulle bifalla propositionen 1976/77:100 och avslå motionen 1976/77:274

Reservation hade avgivits

3. av herrar Alemyr, Jönsson i Ariöv, Wiklund och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén samt herrar Sundgren och Hagberg i Örebro (samtliga s) som ansett atl utskottet under 3 bort hemställa

alt riksdagen beträffande bidrag till vissa organisationer för kostnader för uppsökande verksamhet pä arbetsplatser m. m. skulle avslå propositionen 1976/77:100 och bifalla motionen 1976/77:274.

128

Hen JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr talman! Utskottet har vid behandlingen av detla ärende, som gäller anslag till vissa delar av vuxenutbildningen, i stort sett varit enigt. Pä tre punkter har emellertid inte den socialdemokratiska minoriteten vunnit gehör för sina synpunkter, och jag vill något kommentera de reservationer som vi därför från värt håll fogat lill utskottets betänkande.

Vi ställer stora förhoppningar på de planeringsråd för samverkan mellan skola och arbetsliv - de s. k. SSA-råden - som riksdagen tidigare i år beslutat skall inrättas i varje kommun fr. o. m. nästa halvårsskifte. För att dessa planeringsräd skall fylla sitt syfte är det nödvändigt med en medverkan från de fackliga organisationerna. Della understryks också i en gemensam skrivelse frän Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation i november i fjol till utbildningsministern. Organisationerna erinrar också om att för att de fackliga representanterna skall kunna göra ett fullgott arbete och kunna fungera som resurs för skolan behövs del utbildning av dessa. Både LO och TCO har behov av all förbereda och följa upp de egna representanterna i skolverksamheten.

LO och TCO bör bedriva denna utbildning i egen regi, och den bör enligt organisationernas mening först inriktas på ledamöter i SSA-råd och i efterhand vidgas lill alt även omfatta de skolinformatörer som måste finnas för alt den fackliga medverkan i skolan skall bli tillräcklig.

Beträffande ersättning vid facklig medverkan i undervisningen säger LO och TCO: "Skolan efterfrågar i växande utsträckning facklig medverkan i undervisningen. Arbetslivets förändring återspeglas i ett ökat intresse för demokratifrågor, facklig verksamhet och villkor i arbetslivet. SSA-råden kommer all ytterligare öka efterfrågan på arbetslivsrepresentanter till skolan.

De fackliga representanterna kommer inte in som lärare utan som extra resurs, ofta med kunskaper om ett område som kan vara av intresse för en viss klass. Kretsen av fackliga skolinformatörer måste med nödvändighet vara stor och representera skiftande yrken och sysselsättningar. Förutsättningen för elt deltagande på bred basis är all förlorad arbetsförtjänst för skolinformatören täcks upp av samhället genom att ersättning utgår för medverkan."

Eftersom det i budgetpropositionen inte nämns någonting om betydelsen av skolinformatörer föreligger det en socialdemokratisk motion, som följer upp önskemålen från LO och TCO. Vi anser att anslaget till utbildning av löntagarorganisationernas representanter i planeringsråden också bör kunna användas till utbildning av skolinformatörer, även om naturligtvis utbildningen av den förstnämnda kategorin måste komma i första hand. De fackliga organisationerna bör själva få förtroendet att göra den lämpliga avvägningen.

Utskottsmajoriteten vill tyvärr inte ställa sig positiv till utbildning av skolinformatörer och ge organisationerna della förtroende. Socialdemokraterna i utskottet föreslår därför i reservationen 1 alt medel ur förevarande anslag skall få användas även av skolinformatörer vid sidan om råden och att riksdagen ger regeringen delta till känna.

Under punkten Bidrag lill vissa organisationers centrala kursverksamhet har utbildningsministern föreslagit en höjning med 115 000 kr. Trots denna ökning av anslaget, varav huvuddelen naturligtvis går lill Lantbrukarnas riksförbund, så har inle utbildningsministern velal ge föreningen Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd, KLYS, något anslag. Enligt utskotlsminoriletens uppfattning är KLYS verksamhet av stor betydelse, och det är enligt vår mening också ett samhälleligt intresse alt företrädarna för KLYS och de lill KLYS anslutna organisationerna är fackligt kunniga. I reservationen 2 yrkas därför all KLYS bör få bidrag av detta anslag under nästa budgetår med högst 75 000 kr. Därför bör anslaget höjas med detla belopp i förhållande till budgetpropositionen och utgå som ett reservationsanslag av 605 000 kr.

Den tredje reservationen gäller bidraget lill uppsökande verksamhet på arbetsplatserna. Här föreslås i budgetpropositionen, och utskottsmajoriteten tillstyrker, atl medel för detla ändamål skall kunna utgå även till företagarorganisationer som Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till vuxenutbildning

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:92-93

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill vuxenutbildning

fiskares riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation. Om detta hade det inte varit något att säga om del samtidigt hade föreslagils en avgiftsbeläggning för egenföretagarna.

Delta har emellertid inte skett, varför även denna verksamhet enligt förslaget skall finansieras med vuxenutbildningsavgiften. Det innebär alt löntagarnas pengar kommer atl förbrukas för företagarnas ändamål. Detla är enligt vår mening inle rättvist och riktigt så länge som inte egenföretagarna betalar vuxenuibildningsavgift, och därför yrkas i reservationen 3, med bifall lill en socialdemokratisk motion, avslag på regeringens förslag i denna del.

Med detla yrkar jag, herr talman, bifall lill samtliga tre reservationer och på övriga punkter bifall lill utskottets förslag.

130

Fröken ROGESTAM (c);

Herr talman! Det råder, som herr Jönsson i Arlöv sade, bred enighet i utskottet om vikten av en fortsatt satsning på vuxenutbildning i alla dess former, en vilja att ge människor möjlighet alt utnyttja de olika studieformer som samhället erbjuder och att välja den som passar var och en bäst.

I belänkande nr 19 från uibildningsutskottei behandlas bl. a. bidragen lill kommunal vuxenutbildning, studieförbunden och studiecirkelverksamheten samt löntagarnas m. fi. organisationers centrala kursverksamhet. Här behandlas också bidragen till undervisning för invandrare i svenska språket och den relativt nya satsningen på uppsökande verksamhet på arbetsplatser.

Folkhögskoleanslagen, som normall ligger inom denna del av budgetpropositionen, kommer alt behandlas i elt senare sammanhang.

Vuxenutbildningen har blivit en alltmer betydelsefull del av utbildningssektorn. Genom satsningar på uppsökande verksamhet och genom atl olika uibildningsanordnare erbjuder elt varierat utbud av kurser har fler människor fått stimulans till och möjlighet att börja studera. Här har studiecirkeln för många visat sig vara en bra form för studier. Cirkeln erbjuder en fiexibel sludielakl och studietid. Ämnesval m. m. kan anpassas till gruppen, och dessutom finns ofta elt stort mått av social gemenskap.

Tillsammans satsas en dryg miljard kronor på vuxenutbildningen i dess olika former. Det är således etl stort ärende som nu behandlas av riksdagen.

Enigheten i utskottet har som sagt varit stor, och endast på tre punkter finns delade meningar. Jag skall redovisa majoritetens syn pä dessa tre punkter.

Den första reservationen gäller skolinformatörerna. I motionen 761 yrkas atl riksdagen skall ge regeringen lill känna att medel ur del här anslaget skall fä användas för utbildning av såväl ledamöter i planeringsråd som fackliga skolinformatörer. Motionärerna hänvisar till vad LO och TCO begärt i en skrivelse den 19 november 1976. Utskotts-

majoriteten konstaterar att del är viktigt atl de fackliga representanter som skall medverka i arbetet för en ökad kontakt mellan skolan och arbetslivet får förbereda sig för sina uppgifier genom utbildning. Det är därför bra att regeringen nu i budgetpropositionen föreslår 2 milj. kr. för del ändamålet. Utbildningen måste i första hand inriktas på ledamöterna i planeringsrädet.

Jag delar herr Jönssons uppfattning att det är väsentligt alt dessa ledamöter får en utbildning. Om man följer reservationens förslag atl pengarna skall få användas också för utbildning av skolinformatörer, skulle det emellertid bli mindre utrymme för utbildning av ledamöterna i SSA-råden. Den socialdemokratiska reservationen hade alltså reellt betytt någonting, om man också hade föreslagit nya pengar. Men det gör man inle.

Mänga organisationer vid sidan av de fackliga har skolinformatörer. Del blir en uppgift något senare i samband med konstruktionen av statsbidraget till SIA-skolan alt finna formerna för att ekonomiskt klara utbildning och arvodering av skolinformatörerna från olika organisationer. Det är enligt utskottsmajorilelens uppfattning omöjligt att nu börja med två organisationers skolinformatörer, samtidigt som man ställer ett stort anlal mindre organisationer, ofta med sämre ekonomiska möjligheter, utanför.

Den andra reservationen gäller KLYS, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbelsnämnd. KLYS har begärt statsbidrag lill den egna kursverksamheten och till facklig kursverksamhet inom till KLYS anslutna organisationer. Föredragande statsråd är f n. inle beredd all tillstyrka KLYS hemställan om bidrag. Antalet organisationer som får pengar från anslaget Bidrag till vissa organisationers centrala kursverksamhet har under åren utökats. Föredragande statsråd och utskollsmajorilelen är eniga om att del i år inte varit möjligl all få med KLYS men alt en förnyad ansökan inför nästa år får prövas i vanlig ordning i budgetarbetet.

Den tredje reservationen handlar om bidrag lill uppsökande verksamhet pä arbetsplatser. Här föreslär föredragande statsråd atl bidrag skall kunna utgå lill Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisalion enligt samma grunder som hittills har tillämpats för andra fackliga organisationer. Det är elt krav som den nuvarande majoriteten har drivit, och vi anser att del är ett riktigt förslag. Avsikten med bidraget lill uppsökande verksamhet på arbetsplatserna var att öka möjligheterna att den vägen nå människor med kort, bristfällig utbildning och alt stimulera dem till studier. Bland lantbrukare, fiskare och hantverkare finns många som har kon utbildning och som behöver en påstötning för alt komma i gäng med studier, precis som är fallet i många andra grupper. I reservationen argumenteras inle heller mot det rikliga och rimliga i att även dessa grupper omfattas av den uppsökande verksamheten. Propositionens förslag innebär ju endast alt möjligheten öppnas för LRF, SHIO, Sveriges fiskares riksförbund och

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till vuxenutbildning

131

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag till vuxenutbildning

med dem samverkande studieförbund atl i fortsättningen få del av bidrag som fördelas via vuxenutbildningsnämnderna.

I reservationen sägs all della bör ske först när egenföretagarna betalar vuxenutbildningsavgift. Av de 15 miljonerna som finns tillgängliga under anslaget till uppsökande verksamhet på arbetsplatserna kan det kanske röra sig om en halv miljon, som på del här sättet skulle komma andra till del. Under andra anslag i det betänkande vi nu behandlar föreslås att ungefär 115 miljoner, som har kommit in via vuxenutbildningsavgiften, används till andra ändamål - bidrag till studieförbunden, slu-diecirkelverksamhet m. m. Den ordningen är ingenting som den nuvarande regeringen har infört. Del gjordes redan för två är sedan av den socialdemokratiska regeringen i samband med att.utbildningsavgiften infördes.

Jag är medveten om alt det kan vara elt problem att göra en riktig avvägning mellan vad som skall finansieras budgelvägen och vad som skall finansieras med hjälp av vuxenutbildningsavgiflen. För alt skapa klarhet i den frågan finns del i årets budgetproposition en plan för hur man på några års sikt stegvis skall kunna utnyttja vuxenutbildnings-avgiften enbart till sludiesociala ändamål. Jag förutsätter alt man i samband med den successiva övergången och omläggningen av finansieringen också löser frågan om hur bidraget till dessa organisationers uppsökande verksamhet skall finansieras i framtiden. Men f n. uppfattar jag inte den halva miljon som förbrukas under det här anslaget som något större avsteg från principerna än de 115 miljoner som vi är överens om atl fördela pä andra anslag.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utbildningsutskottets hemställan på alla punkter.

132

Hen JÖNSSON i Arlöv (s):

Herr talman! Jag konstaterar alt fröken Rogestam inle heller i dag är särskilt positiv till utbildning av skolinformatörer, åtminstone inte så myckel att hon vill skapa ekonomiska möjligheter till det. Hade hon varit positiv skulle hon väl inle ha motsatt sig det uttalande som minoriteten i utskottet har föreslagit. Jag är övertygad om atl bäde LO och TCO kommer atl notera de borgerligas ringa intresse för alt de fackliga organisationerna skall få möjlighet att informera i skolan.

Fröken Rogestam säger att vi kunde ju ha föreslagit mer pengar till ändamålet. Jag vill fråga: Om vi hade lagt fram ett sådant förslag, hade fröken Rogestam då tillstyrkt del?

Det är inle första gången vi här i kammaren diskuterar huruvida företagarna skall utnyttja lönlagarnas pengar. Under många år ville de borgerliga ge anslag till företagare under rubriken Bidrag till lönlagarnas centrala kursverksamhet. Det blev till sist en överenskommelse om all bidrag till företagare skulle utgå under en ny rubrik. Bidrag lill vissa organisationers centrala kursverksamhet, och löntagarna får nu själva utnyttja sitt anslag. Nu vill de borgeriiga på ett annat sätt komma åt

lönlagarnas pengar till förmån för förelagarna. Jag slår fast ännu en gäng atl vi har ingenting emot uppsökande verksamhet bland de organisationer det här är fråga om, under förutsättning alt vederbörande gör rätt för sig genom alt betala vuxenuibildningsavgift.

Fröken ROGESTAM (c):

Herr talman! Del finns, herr Jönsson i Arlöv, vid sidan av de fackliga organisationerna mänga andra som arbetar aktivt med skolinformatörer. Exempel på sådana är nyklerhetsorganisationer, religiösa organisationer och politiska organisationer. Jag anser att alla dessa skall ha samma möjligheter att föra fram sitt budskap och sin information.

Hur utbildningen av skolinformatörer från olika organisationer skall finansieras är en mycket stor budgetfråga. Därför är det rimligt att göra den avvägningen i etl sammanhang och inle nu ge bidrag lill tvä organisationer, LO och TCO, som dessutom bägge två, till skillnad kanske från fiera av de andra, ändå är organisationer med rätt stora egna resurser.

När det gäller den halva miljonen - eller vad det exakta beloppet nu kan vara - lill uppsökande verksamhet i andra organisationer än de traditionella löntagarorganisationerna, så kommer ju det hela all bli beroende på vilka projekt man presenterar och hur vuxenutbildningsnämnderna prioriterar.

Herr Jönsson är med och tillstyrker att 115 miljoner av vuxenutbildningsavgiflen används för helt andra saker än löntagarnas aktiviteter. Då tycker jag att det för innevarande år inte är så allvarligt om man använder en halv miljon till etl första försök pä föreiagarsidan med uppsökande verksamhet. Jag håller med om - och det har jag sagt i mitt anförande - att om några år, när alla pengarna från vuxenutbildningsavgiften skall utnyttjas till sludiesociala åtgärder, bör man ha klarat ut hur den här delen skall finansieras, antingen det nu skall ske med avgift eller på annat sätt.

Får jag sedan också säga att den ökning som har skett på anslagen lill central kursverksamhet är densamma procentuellt sett både pä föreiagarsidan och på lönlagarsidan, och det gör faktiskt i miljoner betydligt mer på lönlagarsidan.

Överiäggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskoliet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4 Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Anslag lill vuxenutbildning

M o m . 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskoliets hemställan, dels reserva-

133

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

tionen nr 1 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jönsson i Ariöv begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Anslag lill vuxenut- Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskoilets hemställan i be-
bildning tänkandet nr 19 punkten 4 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Jönsson i Ariöv begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 141

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jönsson i Ariöv begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i belänkandet nr 19 punkten 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Jönsson i Ariöv begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153 Nej - 141

Punkten 8

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

134

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jönsson i Ariöv begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller ulbildningsulskolteis hemställan i be- Nr 92

tänkandet nr 19 punkten 8 mom. 3 röstar ja. Onsdagen den

den det ej vill röstar nej. 23 mars 1977

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Alemyr m. fl.___ ___

Anslag till vuxenut-Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens bildning ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Jönsson i Arlöv begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 140

Avstår - 1

Punkten 9

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till kl. 19.30.

§ 24 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:77 om kontrollen av planlskoleväxler

1976/77:109 om aktiekapitalels storiek

1976/77:111 om ändring i skogsvårdslagen (1948:237), m. m.

1976/77:112 om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionalrörelse

§ 25 Anmäldes och bordlades

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:100 säviu avser utgifterna för budgetåret 1977/78 inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

§ 26 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1451 av herr Signell m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:66 om upprustning av Göta kanal, m. m.

1976/77:1452 av herrar Hagel och Lövenborg 1976/77:1453 av herrar Lövenborg och Hagel

med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

1976/77:1454 av hen Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:81 om bokhandelsstöd

1976/77:1455 av herr Börjesson i Falköping 135

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Meddelande om frågor

med anledning av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet

1976/77:1456 av herr Wachtmeisier i Johannishus m.fl. med anledning av propositionen 1976/77:91 om stödåtgärder på fiskels område

1976/77:1457 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:105 om åtgärder för textil- och konfektionsinduslrierna

1976/77:1458 av herrar Forslund och Ulander

med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m.

§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 23 mars

1976/77:337 av herr Måbrink (vpk) till herr statsrådet Ullsten om förbättrade möjligheter för släktingar och vänner lill invandrare atl besöka Sverige:

Möjlighet alt besöka släktingar och vänner bosatta i andra länder, liksom alt få la emot besök av dessa, ingår i de mänskliga fri- och rättigheter som Sverige bekänner sig till. Men den praxis som invandrarverket utvecklat beträffande inreseviseringar till Sverige sätter denna rättighet ur spel. Invandrare bosatta i Sverige nekas konsekvent att ta emot, ens för kortare besök, släktingar och vänner, som är medborgare i länder med viseringsskyldighet mot Sverige. Invandrarverkels praxis är alt avslå alla ansökningar om inresetillstånd, även då det rör sig om kortare turistvisa, med motiveringen att personerna i fråga kan misstänkas vilja hoppa av och försöka få stanna i Sverige. Invandrarverkets avslag kan dessutom inte överklagas.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för all garantera atl i Sverige bosatta invandrare från länder med viseringstvång till Sverige ges tillåtelse atl la emot besök av släktingar och vänner?

136

1976/77:338 av herr Olsson i Edane (s) till fru statsrådet Mogård om åtgärder för att bredda den grundläggande vårdutbildningen:

Socialdemokraterna har i sill budgetalternativ slagit fast att vi mäste visa solidaritet med de gamla och sjuka. En fortsatt utbyggnad av lång-

tidsvärden och hemsjukvården måste komma lill stånd under de närmaste åren, därför alt vi vet alt 10 000 patienter i dag väntar på plats i långtidssjukvården. Vi vel atl del behövs mer insatser inom hemsjukvården.

Personalbehovet kommer som en följd härav att starkt öka. Utbyggnadsprogrammet, som skissas i budgetalternativet, tar sikte på 10 000 nya vårdplatser i långtidsvärden och 10 000 nya vårdplatser i hemsjukvården. De här föreslagna åtgärderna skulle innebära en personalökning på ca 25 000 personer.

För den skull blir det nödvändigt all bredda utbildningen. Efterfrågan på värdpersonal är redan nu betydande. Detta gäller flertalet yrkeskategorier inom värdområdet. Vi har en stark efterfrågan på sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, vårdbiträden, ekonomibiträden etc. För att klara den framlida efterfrågan som en följd av uibyggnadsplanerna, framför allt inom långtidsvården, kommer det att bli nödvändigt med fler män i vårdarbete.

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för alt bredda den grundläggande vårdutbildningen sä att den drar lill sig fler manliga sökande?

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:339 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr budgetminislern om ökad information till pensionärer beträffande preliminärskatleavdrag:

Rätt till extra avdrag tillkommer fr. o. m. 1977 års taxering för den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg. Det extra avdraget beräknas individuellt vid inkomstprövningen. Överstiger inte den laxerade inkomsten ett belopp som motsvarar folkpensionen och sidoinkomst pä 3 800 kr., minskat med schablonavdraget på 100 kr., medges extra avdrag med sä stort belopp att beskattningsbar inkomst inte uppkommer.

För de förtidspensionärer som erhåller dubbla pensionstillskott medges ej någon skattebefrielse. Det har inneburit alt förtidspensionärer, som tidigare varit befriade från erläggandet av skatt, numera på sina utbe-lalningsbesked från riksförsäkringsverket påförts preliminärt skatteavdrag. Detta har vållat irritation och undran över vad anledningen är till att skall skall erläggas när tidigare ej sä krävts.

Enligt min mening är del ytterst angelägel att den pensionstagare som tidigare varit skattebefriad skall erhålla besked i samband med avins mottagande om anledningen lill atl skatt skall erläggas, exempelvis när vederbörande erhåller dubbla pensionstillägg. Genom en sådan information skulle missförstånd ej behöva uppkomma.

Det är visserligen lokala skattemyndigheten som skall lämna informationen, men dess arbete skulle underlättas om riksförsäkringsverket meddelade den tidigare skaltebefriade pensionstagaren varför skatteavdrag har företagits.

Med slöd av del anförda vill jag ställa följande fråga till herr budgetminislern:

Vill statsrådet medverka lill att ökade informationer lämnas till pen-

137

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Meddelande om frågor

sionärer i samband med att dessa får vidkännas avdrag för skatt, i fall där de tidigare varit befriade frän dylikt avdrag?

1976/77:340 av herr Jonasson (c) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl lösa sysselsättningsproblemen i Filipstad;

Sysselsättningsläget i östra Värmland är besvärligt. Inle minst gäller detta Filipslad. För atl man skall kunna trygga en positiv utveckling för människorna vad gäller sysselsättning och service måsle åtgärder snarast vidtas. En viktig del i elt sådant arbete är att genom kommunal försorg iordningställa industrilokaler för uthyrning till nyetablerade företag. Erfarenheterna av sådana initiativ har visat atl de är positiva för sysselsättningsutvecklingen. För ändamålet har också i årets budgetproposition anvisats medel för statligt slöd till kommunerna för byggande av industrilokaler. Det är nu nödvändigt med ett kraftfullt agerande för att lösa sysselsättningsproblemen i Filipstad.

På vilket sätt är arbetsmarknadsministern beredd medverka till att lösa den besvärliga sysselsätlningssituationen i Filipstad?

1976/77:341 av herr Gahrton (fp) till herr utbildningsministern om innebörden av avtalet med Sveriges Radio i visst hänseende:

Den 14 december 1976 sändes i TV 1 ett uppmärksammat svenskproducerat program om förhållandena i Polen. Folkpartiels ungdomsförbund i Västerås begärde senare att få tillgäng lill programmet för en visning på ett medlemsmöte. Sveriges Radio avslog denna begäran. Däremot ordnade Sveriges Radio den 1 februari i år en specialvisning av programmet för en hög tjänsteman inom den polska sialstelevisionen som enligt uppgifi också har anknytning lill den polska säkerhetstjänsten. Men när västtyska TV-bolagel ZDF ville köpa programmet meddelade Sveriges Radio den 25 februari per telex atl programmet är belagt med exportförbud och att "skälen är politiska".

Med anledning av det anförda vill jag fråga herr utbildningsministern: Anser utbildningsministern alt del ingår i Sveriges Radios befogenheter i enlighet med gällande avtal att göra politiska överväganden i samband med handläggning av frågor beträffande visning, export m. m. av svenskproducerade radio- och TV-program?

138

1976/77:342 av herr Blomkvist (s) till herr socialministern om uttagandet av delpension:

Delpensionen har gett etl stort antal människor möjligheten att minska sin arbetsinsats lill en personligt anpassad nivå. Det finns emellertid mänga arbetstagare för vilka del innebär uppenbara problem atl på ett tillfredsställande och praktiskt sätt utnyttja denna förmån. I första hand gäller della dem som önskar arbeta under sommarhalvårets sex månader

och få delpension under vinterhalvåret. Berörda myndigheter - försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket - har dock i några fall avslagit begäran om atl på nämnda sätt lösa delpensioneringen.

Har statsrådet uppmärksammat förhållandet att delpension inle kan Ullas halvårsvis?

Har sialsrädei för avsikt att ändra på detta?

Nr 92

Onsdagen den 23 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:343 av herr Olsson i Edane (s) till herr industriministern om försvarets tvällerier:

Enligt de förhandlingar som förts mellan statens förhandlingsnämnd och berörda landstings- och primärkommuner har landstingen och kommunerna förklarat sig beredda att ta över 13 av de 15 FFV-tvätterier som finns.

För de två övriga, Hagfors och Ödeshög, vilka båda är specialiserade pä militär tvätt, har förhandlingarna ännu inte lett till något resultat.

I Hagfors finns i dag 56 personer anställda och av dessa är 46 kvinnor.

Oron bland de anställda och bland de ansvariga i kommunen är stor, i synnerhet som området i fråga tidigare och även nu, i samband med siälkrisen har fått vidkännas svära sysselsättningsproblem.

Pä vilket sätt avser industriministern att lösa frågan kring tvätlerierna i Hagfors och Ödeshög och hur ser statsrådet på framtida försörjning med tvätljänsier för försvaret?

§ 28 Kammaren åtskildes kl. 17.50.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen