Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:86

Tisdagen den 15 mars

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 4 och 7 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:99 om Sveriges Radios verksamhet i Gävleboigs län

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM;

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen får jag meddela föOande. Min avsikt är att enligt överenskommelse med herr Gillström besvara hans interpellation om Sveriges Radios verksamhet i Gävleborgs län den 22 mars.

Tisdagen den 15 mars 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om förfarandet vid förhör med barn enligt lagen om tillfälligt omhändertagande

§ 3 Om förfarandet vid förhör med barn enligt lagen om tillfälligt omhändertagande

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:281, och anförde:

Herr lalman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till att föräldrar eller annan vårdnadshavare underrättas vid förhör av person som kan tänkas vara under 15 år.

Befogenheten för polisen att ta hand om barn under 15 år enligt 2 S lagen om tillfälligt omhändertagande är begränsad till vissa nödfallslik-nande situationer. Förutsättningen för ett sådant ingripande är att barnet anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär en överhängande och allvarlig risk för dess hälsa eller utveckling och att polisen bedömer att det inte går att få barnet att återvända hem självmant. Under sådana förhållanden skall barnet genom polisens försorg skyndsamt överlämnas till föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. Både av förarbetena lill bestämmelsen och av rikspolisstyrelsens tillämpningsföreskrifter framgår att barnet i första hand skall lämnas till värdnads-havaren. För den händelse att polisen inte fär reda på namn och adress eller det av andra skäl - t. ex. på grund av att föräldrarna inte är hemma - uppstår tvekan om det lämpligaste förfaringssättet, kan polisen i stället föra barnet till barnavårdsnämndens lokaler eller plats där social jourverksamhet pågår. Uppehåll pä polisstation fär alltså inte komma i fråga annat än i undantagsfall och då endast tillfälligt.

När det sedan gäller förhör med barn under 15 år för brottsutredning

157

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om förfarandet vid förhör med barn enligt lagen om tillfälligt om hän-dertagande

fär sådant förhör äga rum bara i vissa särskilda fall, t. ex. när det är nödvändigt för att utröna om någon som har uppnått strafföarhetsäldern -är delaktig i brottslig handling. Det finns speciella regler i rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen om hur polisen skall gä till väga i sädana fall. Bl, a. föreskrivs i 23 kap. 10 § rättegångsbalken att vård-nadshavaren bör vara närvarande vid förhöret, om del kan ske utan men för utredningen. I fall då den unge själv misstänks ha varit med om en lagstridig gärning skall dessutom barnavårdsnämnden underrättas i förväg, så att nämnden kan närvara genom ombud. Det finns en rad ytteriigare regler som begränsar polisens möjlighet att höra ett barn och som syftar till att säkerställa att i förekommande fall förhöret hålls pä ett sådant sätt att barnet inte tar skada.

Av vad jag nu har sagt framgår att det redan finns bestämmelser av det slag som herr Börjesson efleriyser. Det är självfallet av slor vikt att dessa noggrant iakttas i de ofta mycket ömtåliga situationer som det här är fråga om.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Låt mig allra först tacka justitieministern för ett i mitt tycke mycket klarläggande svar på min fråga.

Anledningen till att jag framställde frågan var att del enligt uppgift har förekommit att barn under 15 år på anmodan av polismyndighet infunnit sig till förhör tillsammans med socialvårdsassistent utan att föräldrar, förälder eller annan vårdnadshavare haft vetskap om förhöret.

Jag finner inte att detta är som det borde vara. Av del svar som jag har fåll frän juslilieministern framgår klart och tydligt att polisen är skyldig att underrätta föräldrarna. Om polisen inte har möjlighet att komma i kontakt med föräldrarna, kommer frågan dock i ell helt annat läge.

Jag skulle viOa begagna tillfället alt till justitieministern ställa en annan fråga i anslutning till LTO-lagen. Del stadgas icke i denna att vare sig polis eller social myndighet skall kontakta den underåriges föräldrar eller annan vårdnadshavare. Det är emellertid uppenbart att lagstiftningen bör tolkas pä det sätt som justitieministern angivit. Frågan har ställts till mig av modern till en 13-ärig flicka. Modern hade vid ett tillfälle anmodat polisen att hjälpa till att ta hand om hennes dotter, som vistades i en farlig miOö. Frågan har föOande lydelse: Bör polis vägra exempelvis en moder handräckning när hennes barn är under 15 år och vistas i en miOö som är direkt olämplig för barn och kan leda till allvariiga konsekvenser för barnet i fråga? Jag är ytterst tacksam för att få svar pä denna fråga för vidare befordran till den moder som bett mig framställa den.

158

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! I ett sådant fall som det som herr Börjesson i Falköping talar om ankommer det i första hand på de sociala myndigheterna, nämligen barnavårdsnämnderna, att ingripa. Men jag vill tillägga att det ytterst

ankommer pä polisen alt ingripa, om inte någon annan gör det, med tillämpning av 2 § LTO-lagen.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag tackar för det kompletterande svaret. Av det framgår att i första hand barnavårdsnämnd skall kontaktas och i andra hand polisen. Om man inte fått kontakt med barnavårdsnämnd i ett fall som detta, t, ex. efter det att den har slängt för dagen, menar jag att polisen borde ha ingripit. Får jag tolka svaret sä, herr justitieminister, att polisen i detta fall borde ha trätt till moderns hjälp öch medverkat till att hämta flickan?

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om lämplighels-kontrollen vid anställning inom kriminalvården

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag kan inte uttala mig om det särskilda fall som herr Börjesson i Falköping åsyftar, men del ingår i polisens allmänna skyldigheter enligt LTO-lagen att ingripa i ett sådant fall som tas upp i 2 §.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag är medveten om alt det är alldeles omöjligt för justitieministern att i elt enskilt fall utan att ta del av handlingarna lämna ett entydigt svar pä en fråga av den typ som jag nämnt. Men vi kanske kan vara överens om att polisen inte generellt sett bör ställa sig avvisande till ingripande i silualioner där barnet vistas i en miOö som är skadlig för barnet. Hela tiden är del dock fråga om all ha barnets bästa för ögonen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om lämplighetskontrollen vid anställning inom kriminalvården

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordel för alt besvara fru A'/-/5-tenssons (m) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:283, och anförde:

Herr talman! Fru Kristensson har frågat mig vilken utredning som görs vid anställning av befattningshavare inom kriminalvården beträffande den sökandes lämplighet för tjänsten, bl. a. med hänsyn till eventuell kriminell belastning, och om jag anser att gällande bestämmelser är till fyllest.

Jag vill till all börja med erinra om att den av fru Krislensson omtalade händelsen vid allmänna häktet i Stockholm är föremål för polisutredning.

Enligt vad jag har blivit underrättad om har det vid några tillfällen inträffat att personer med kriminell belastning har anställts som vårdare inom kriminalvården utan att dessa omständigheter varit kända vid anställningstillfället.

Bl. a. mot denna bakgrund utfärdade kriminalvårdsstyrelsen den 29 december 1976 nya regler för anställning av vårdare. Enligt dessa skall

159

Nr 86

Tisdagen den

15 mars 1977

0/77 lämplighetskontrollen vid anställning inom kriminalvården

en anställningsgrupp göra en anställningsprövning av sökande till såväl fast tjänst som vikariat. Gruppen består av en arbetsgivarrepresentant, en representant för Statsanställdas förbunds lokala organisation och en psykolog. Till ansökan skall fogas meritförteckning, skol- och utbildningsbevis samt arbetsbetyg eller arbetsintyg. Tidsluckor i arbetsbetygen skall noga klarläggas med hjälp av intyg. Anställningsprövningen skall även omfatta anställningsintervju. Vidare skall referenser höras.

Då det gäller anställning av annan personal än vårdare utförs prövningen av tjänsteman vid kriminalvårdsstyrelsen eller chef för lokal kriminalvårdsenhet i stället för en anställningsgrupp, men i övrigt tillgår anställningsförfarandet på samma sätt som beträffande vårdare.

Kriminalvårdsstyrelsen har möjlighet att enligt 17 § polisregisterkungörelsen (1969:38) erhålla utdrag ur rikspolisstyrelsens polisregister i fråga om den som söker anställning inom kriminal värden. Framställning härom får dock enligt 18 § kungörelsen göras endast om tillfredsställande utredning om den sökandes lämplighet inte utan avsevärd olägenhet kan vinnas på annat sätt.

Om kriminalvårdsstyrelsens normala utredning enligt det föregående inte ger tillräckligt underlag för bedömningen av den sökandes lämplighet finns alltså alltid möjlighet att komplettera materialet med utdrag ur rikspolisstyrelsens polisregister.

Särskilt mot bakgrunden av de utförliga reglerna från december 1976 anser jag inte all det f n. finns behov av ändrade föreskrifter.

160

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka justitieministern för svaret.

Det är säkert en fördel att kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat kompletterande regler för anställning av vårdare. Och jag tror att del kommer att visa sig vara bra med den här anställningsgruppen som skall pröva sökande lill såväl fasla tjänster som vikariat.

Det som gjorde att jag ställde min fråga var, som justitieministern själv har omnämnt, att det har inträffat fall dä personer anställts'inom kriminalvården på känsliga poster och det senare visat sig att de har en betydande kriminell belastning. Det är jusl kontrollen av delta som jag lycker är väsentlig.

Det är därför de regler som gäller för rätten att erhålla uppgifter från polisregistret är särskilt intressanta. Som justitieministern själv sagt i sitt svar är det pä det sättet all man kan erhålla uppgifter ur polisregistret om uppgifterna "inte utan avsevärd olägenhet kan vinnas på annat sätt". Den fråga jag skulle viOa ställa här är om justitieministern verkligen tycker att den huvudregeln är helt tillfredsställande.

Del framgår nämligen, om man läser litet vidare i den här promemorian, att när det gäller vissa grupper av tjänster - för de personer som arbetar pä regislerenheterna - skall det ske en ytterst noggrann granskning av lämpligheten. Där har man gett en fingervisning om att det finns arbetsuppgifter inom kriminalvården som bedöms som

ytterst känsliga.

Enligt min personliga uppfattning finns det ytterligare arbetsområden inom kriminalvården som borde vara föremål för en mer restriktiv bedömning. Jag tänker särskilt på personer som arbetar inom häktena och på personer som arbetar inom de slutna riksanstalterna. Jag säger detta mot bakgrunden av att vi tyvärr upplever en alltmer organiserad brottslighet och att vi fär ett klientel av allt tyngre och svårare beskaffenhet. Det är väl dä inte otroligt att tänka sig en utveckling där dessa försöker få in personer i kriminalvärden som på något sätt är lierade med dem som är häktade eller som sitter intagna. Det kan kanske då förekomma att viss personal smugglar in vapen eller sprängämnen. Pä det viset kan skapas en fullständigt ohållbar situation för personalen i övrigt.

Jag delar den uppfattning som har uttalats frän mänga häll om nödvändigheten av att vi försöker ge tidigare straffade personer anställning, men jag menar också all det är viktigt all man försöker göra delta med betydande urskillning. Jag Iror att tiden nu är inne för att inom kriminalvärdens område försöka särskiOa vissa typer av befattningar där extra nogrannhet är av nöden. På den punkten är jag således inte riktigt nöjd med herr justitieministerns svar.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om lämplighetskontrollen vid anställning inom kriminalvården

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Det normala förfarandet i de så att säga ordinära fallen, då det inte gäller speciellt känsliga befattningar, är att man enligt de nya reglerna skall företa en grundlig prövning av den sökandes lidigare tjänstgöring. Jag vill särskilt understryka att han eller hon skall förete arbetsintyg och övriga intyg om sin tidigare verksamhet och att lidsluckor i arbetsbetygen noga skall klariäggas med hjälp av intyg. Man bör alltså för normalfallet kunna få reda på tillräckligt mycket för att kunna bedöma om personen tidigare gjort sig skyldig till brott.

Jag vill dock inte säga att det vore lämpligt att generellt för alla anställda inom kriminalvården göra dessa utdrag av polisregistret. Det bör räcka med de nogranna bestämmelser som nu har kommit till och som just har föranletts av att det har förekommit sådana fall som fru Kristensson har omtalat.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Inte heller jag vill hävda alt man skulle behöva generellt förorda ett sådant system som det jag här talade om för vissa speciella befattningar. Men jag hävdar fortfarande att det finns områden inom kriminalvärden som är särskilt utsatta - det är häktena och de slutna riksanstalterna, och möjligen kanske det finns ytterligare områden som jag inte nu kan överblicka. Jag lycker själv alt del vore motiverat att kriminalvårdsstyrelsen försökte bedöma om vissa typer av arbetsuppgifter kunde särskiOas, nämligen vilka poster som är mest utsatta och där riskerna är störst. Jag har den uppfattningen att man för dem borde generellt vid tillsättningen införskaffa utdrag ur polisregistret, eftersom det faktiskt

161

Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 behovet av kriminalvårdsanstalter i Stockholm

är det enklaste och mest effektiva sättet att få reda på om en människa har en tidigare kriminell belastning.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Om de nya reglerna tillämpas i enlighet med sin lydelse och anda bör uppgifterna vara tillräckliga för de normala fallen.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Fortfarande kvarstår den formulering i promemorian angående rätt att erhålla uppgifler frän polisregister som säger att sådana uppgifter inte skall införskaffas såvida de "inte utan avsevärd olägenhet kan vinnas pä annat sätt". Del är en formulering som jag tycker är alldeles för restriktiv.

Herr justitieministern ROMANUS;

Herr talman! Formuleringen antyder ju att man vill få fram vissa uppgifter och alt hänvisning till polisregistret skall göras bara om man inte utan avsevärd olägenhet kan erhålla samma uppgifter pä annat sätt. Det betyder alltså inte mindre utredning utan alt man skall fä dem på ett annat sätt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om behovet av kriminalvårdsanstalter i Stockholm

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara fröken Mattsons (s) den 8 mars anmälda fråga, 1976/77:302, och anförde:

Herr talman! Fröken Mattson har mot bakgrund av mitt uttalande i budgetpropositionen 1976/77 bil. 5, att jag avser att föreslå regeringen att uppdra ät kriminalvårdsstyrelsen att skyndsamt utarbeta en plan för anstaltsbeståndet i Stockholmsområdet, frågat mig vilken tidrymd kriminalvårdsstyrelsen har fått för utarbetandet av denna plan.

Uppdraget till kriminalvårdsstyrelsen kommer att lämnas omedelbart efter det att riksdagen har behandlat regeringens förslag till anslag till kriminalvården. Då innehållet i budgetpropositionen blev känt påbörjade kriminalvårdsstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen insamling av visst material för planeringsarbetet. Enligt vad jag har erfarit anser kriminalvårdsstyrelsen all en redovisning av detta arbete kan ske omkring en månad efter det att styrelsen formellt har erhållit uppdraget.

162

Fröken MATTSON (s):

Herr lalman! Jag lackar justitieministern för svaret på min fråga, och jag noterar med glädje att kriminalvårdsstyrelsen har bedömt behovet av en lokalanstall i Storstockholmsregionen som så brännande att den utan att ha ett formellt uppdrag redan har börjat arbeta med frågan.

Det besked som juslitieminislern nu har givit lyder pä alt kriminalvärds-styrelsen verkligen kan göra den skyndsamma utredning som omtalas i budgetpropositionen, och det är glädjande.

Det ligger sannerligen både allvar och en rik fond av vädjanden bakom de korta formuleringarna i min fråga. Vi har i justitieutskottet näslan varje år sedan 1974,dåkriminalvärdsreformen trädde i kraft, fått motioner med krav pä att reformen skall utvärderas. En sådan utvärdering är, herr justitieminister - det vel alla vi som sysslar med de här frågorna - icke möjlig all göra helt enkelt därför all kriminalvårdsreformen med sina nya, liberala tankegångar, med närhetsprincipen, med frivård i allt större ulsiräckning osv., som en enig riksdag antog, ännu icke har börjat fungera, i varje fall inte i den del av landet där vi f n. befinner oss.

Vi har i Stockholmsregionen ungefär 23 96 av hela frivårdsklientelet. Det är en väldigt hög siffra med tanke på alt man i Göteborg bara har 11 96 och i Malmö 5 %. Ideligen läser vi i tidningarna och hör rapporter om vilka bekymmer detta ibland svårt belastade klientel kan vålla.

I den mycket intressanta utredningspromemorian Frivård i storstad pekar man på att bristen på lämpligt belägna lokalanstalter i Stockholm och Malmö medför all ett stort antal klienter, som vistas pä anstalter långt från hemorten, hindras alt medverka vid frigivningsförberedelserna pä det sätt och i den utsträckning som avses med kriminalvårdsreformen. På grund av de långa reseavstånden i kommunerna saknar frivårdsper-sonalen också tillräckliga resurser för alt besöka anstalterna och tillsammans med klienterna bearbeta frigivningsproblemen. Enligt utredningen kan kommunernas socialvårdspersonal inte på ort och ställe delta i behandlingsplaneringen på sådant säil som avses med kriminalvärdsrefor-men.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 behovet av kriminalvårdsan -ställer i Stockholm

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag är ense med fröken Maltson om att det är mycket angeläget att denna anstalt i Stockholm kommer till stånd, och jag vill understryka att det redan i budgetpropositionen har nämnts att frågan skyndsamt skall utredas. Som framgår av mitt svar är det inte någon fördröjning av utredningen som har skell.

Fröken MATTSON (s);

Herr talman! Jag är väl medveten om vilka problem sökandel efter lämplig mark har medfört när det gäller möjligheterna att lokalanstalten i Stockholm skall komma till stånd.

Min föOdfråga till juslilieministern är: Håller den tidsplan som anges i budgetpropositionen, nämligen igångsättande i april näsla år och en färdig anstalt i maj 1979? Kriminalvårdsstyrelsen uttrycker i sina petita en förhoppning om all man nu skall kunna hämta in den försening som har uppstått.

163

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om den s. k. Norrbottendelega -tionens sammansättning

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Del är för dagen omöjligt för mig att säga om tidsplanen häller. Det är, som fröken Mattson nämnde, bl. a. tomtfrägan som har medfört problem.

Fröken MATTSON (s):

Herr lalman! Dä vill jag slutligen fråga juslitieminislern; Kan man tänka sig någon temporär lösning? Det är nödvändigt dels för att kri-minalvärdsreformen verkligen skall träda i kraft, dels för att det kvinnliga klientelet här måsle ha en lokalanstall. Delta klientel har ingenting till sitt förfogande f n. utom Hinseberg och Bätshagen.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Kriminalvårdsstyrelsen häller f n. på att undersöka om det finns någon möjlighet att provisoriskt förbättra förhållandena. Men del är alltså omöjligt att för dagen säga mer än att man försöker göra vad som kan göras.

Överläggningen var härmed slutad.

164

§ 6 Om den s. k. Norrbottendelegationens sammansättning

Herr industriminislern ÅSLING erhöll ordel för all besvara fru Leijons (s) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:278, och anförde;

Herr lalman! Fru Leyon har, mot bakgrund av att mer än hälften av de arbetslösa i Norrbollen är kvinnor och all yrkesverksamhelsgraden bland kvinnorna i Norrbotten ligger under riksgenomsnittet, frågat mig dels om jag anser sammansättningen av Norrbottendelegationen vara väl avvägd med lanke på arbetsuppgifterna, dels om jag kommer att förordna kvinnor pä de tre ledamolsplatser som inte är tillsatta.

Norrbottendelegationen tillsattes i december 1976 med uppgift att lämna förslag till konkreta projekt som kan resultera i att antalet arbetstillfällen i länet ökas. Arbetet skall inte avse enbart industrisektorn utan även andra näringsgrenar. Speciellt framhålls därvid i direktiven sektorerna jord- och skogsbruk samt näringslivsservice.

I delegationen ingår, enligt gällande regler för kommittéers sammansättning, ledamöter, sakkunniga och experter samt elt sekretariat. Ledamöterna har, förutom ordföranden och representanten för Statsföre-tag/NJA, nominerats efter förslag av de politiska partierna i riksdagen. Delegationens sakkunniga och experter beslår av representanter för funktioner pä central och regional nivå med en inriktning som har bedömts vara av betydelse för delegationens arbete. Vad slutligen gäller sekretariatets sammansättning är det praxis att i så slor utsträckning som möjligt tillgodose ordförandens önskemål.

Pä den första frågan vill jag, mot denna bakgrund, svara att jag anser

delegationens sammansättning vara väl avvägd med tanke på arbetsuppgifterna.

Beträffande den andra frågan är mitt svar att i den mån det visar sig finnas behov att utöka antalet ledamöter är det självfallet angeläget alt väOa en kvinna som representerar en sådan funktion som delegationen behöver kompletteras med.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret, men jag måsle erkänna att jag blev väldigt ledsen över det. Jag trodde att industriministern skulle ta tillfället i akt och ulse tre kvinnor som ledamöter i den här utredningen. Han har ju ett bemyndigande att utse tio personer som ledamöter och har än så länge bara utsett sju.

Svaret som jag fått är formellt byråkratiskt. Alla de män som ingår i delegationen såsom ledamöter, experter, sakkunniga och sekreterare, alltså alla 31, är säkert alldeles utomordentliga personer, men trots det anser jag att sammansättningen inte är väl avvägd. Kvinnor och män har i vårt samhälle - del vet herr Åsling - väldigt olika erfarenheter och kunskaper därför att vi har växt upp med olika sociala roller. Det är väsenlligt att tillgodogöra sig de olika erfarenheterna och synpunkterna i allt utredningsarbete; vi gör det alltför dåligt - i den här utredningen inte alls.

Jag antar att herr Åsling föOde diskussionerna och uttalandena av kvinnorna vid Algots Nord när det var som mest aktuellt för några veckor sedan. Jag hörde i del sammanhanget flera av kvinnorna säga att de upplevde det som skrämmande att de gång pä gång flck klara uttryck för att människor-myndigheter ansåg deras arbetslöshet mindre angelägen att sätta in krafiåtgärder mot än arbetslöshet som drabbar män. Det får inte vara så i vårt samhälle!

De socialdemokratiska kvinnorna i Norrbottens län har uppvaktat Norrbottendelegationen. De har sagt att kvinnorna i Norrbotten upplevde en positiv period mellan 1970 och 1975 - inte tillräckligt bra, därför alt del var fortfarande en låg yrkesverksamhetsgrad, alltså en dold arbetslöshet, men man var ändå optimistisk under den perioden. Nu har optimismen förbytts i en oro. Man är orolig över vad som kommer att hända i Norrbotten i framtiden, inte minst när det gäller sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna.

Det borde väl vara angelägel att ta vara på kvinnornas erfarenheter och synpunkter och låta dem komma fram i utredningsarbetet. Det är ingen bra sammansättning på Norrbottendelegationen, herr Åsling. Låt del inte bli sä i fortsättningen pä sammanträdena som jag hört en ledamot säga; Det finns en kvinna med - det är hon som serverar kaffet.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 den s. k. Norrbottendelegationens sammansättning

Herr industriministern ÅSLING;

Herr talman! Jag tycker att fru LeOons tanke att jag skulle la tillfället i akt i samband med frågesvaret att ulse de återstående tre ledamöterna

165

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 den s. k. Norrbottendelegationens sammansättning

166

kanske är att ha litet för långt gående anspråk. När utredningsarbetet kommer i gäng pä allvar får man med hänsyn till de behov som blir dokumenterade ta ställning till om delegationen skall utvidgas.

Fru LeOons påstående att det skulle finnas en känsla av att kvinnornas arbetslöshet är mindre angelägen, sedd från samhällets synpunkt, än männens är med förlov sagt en överdrift. Det är i stor utsträckning den höga sysselsättningen av kvinnor i tekoindustrin som har motiverat de extraordinära insatserna för att rädda sysselsättningen där, vilket framgår av den proposition som lades pä riksdagens bord föregående vecka.

Sedan vill jag belräffande Norrbotten säga all hela inriktningen av Norrbottendelegationens arbele är alt skapa elt rikare utbud av arbetstillfällen, en mera differentierad arbetsmarknad i förhällande till den konventionella, som har varit räll mansdominerad i delta län.

Fru LEIJON (s);

Herr talman! Herr Åsling menar all det är för mycket begärt av mig att nu kräva att tre kvinnliga ledamöter utses. Han säger att man skall vänta tills utredningen har arbetat ett tag sä att man får se behovet.

Men behovei finns ju redan i dag! Vi vet all kommittéer och utredningar har en alltför dålig representation av kvinnor. Det är tyvärr så att den borgeriiga regeringen nu ser lill, när det gäller en viktig utredning, att det inte ens där finns någon sådan representation. Jag tror att vi har väldigt mycket alt hämta hos kvinnorna av erfarenhet och synpunkter, som borde kunna vara till fördel när nu den här delegationen skall utföra sitt väsentliga arbete - all försöka finna nya sysselsättningsmöjligheter i Norrbotten.

Men om herr Åsling av prestigeskäl eller andra skäl inte vill ge mig svaret i dag att han utser tre kvinnliga ledamöter, kom åtminstone om elt tag med det - men inskränk er inte då lill det som står sist i svaret lill mig, nämligen att det skall bli en kvinna. Det finns 31 män i utredningen, där finns plats för tre ledamöter till. Det blir en dålig avvägning mellan män och kvinnor även med tre kvinnor, men det blir trots allt en förbättring.

När del sedan gäller kvinnorna på Algots Nord tror jag tyvärr att de har alldeles rätt då de anser all de mötte uppfattningen att kvinnornas arbele inte är lika viktigt som männens. Visserligen har vi kommit långt när det gäller att erkänna kvinnans rätt lill arbete, men vi har inte nätt till en fullständig jämställdhet. Det finns tyvärr många människor som fortfarande anser att det är mindre nödvändigl att kvinnorna fär sin rätt till arbete, men vår målsättning - som vi alla i riksdagen gemensamt har tagit beslut om - är att alla skall ha rätt till ett arbete. Det måste vi kämpa för, men lät också kvinnorna vara med i del praktiska arbetet för all ta fram de här jobben.

Herr induslriminisiern ÅSLING:

Herr talman! Bara en fråga lill fru LeOon: Varför nominerade inte det socialdemokratiska partiet en kvinna som sin representant i delegationen?

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Av de 31 män som finns i Norrbotlendelegationen är en person utsedd av det socialdemokraliska partiet. Det är en man, men det är kanske inte så konstigt - regeringen har ett betydligt större spelrum.

Såsom framgick av mitt lidigare inlägg finns det i och för sig rader av utredningar och kommittéer som är tillsatta under den socialdemokratiska regeringen där vi skulle önska en bättre representation av kvinnor. Därför har vi jobbat med de här frågorna under de senaste åren. Men man hade hoppats att en regering som i sin regeringsdeklaration säger alt arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män skall påskyndas inte skulle gå den motsatta vägen!

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Kiruna

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Kiruna

Herr industriminislern ÅSLING erhöll ordet för all besvara fru Marklunds (vpk) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:288, och anförde:

Herr talman! Fru Marklund har frågat mig om regeringen avser att ta initiativ som gör alt kulsinterverket i Kiruna kommer till stånd, eller om regeringen avser att vidta andra åtgärder som förbättrar sysselsättningsläget i Kiruna.

LKAB har under senare år investerat för mellan 300 och 500 miO, kr. per år och har ett mycket omfattande investeringsprogram även för de närmaste åren. Det kan enligt LKAB bli aktuellt all ta ställning till frågan om ett nytt kulsinterverk i Kiruna under senhösten 1977. Detta innebär att byggstart kan bli aktuell tidigast under är 1978. Regeringen är beredd att finansiellt medverka till att kulsinterverket kommer till stånd om LKAB och Statsföretag beslutar att genomföra projektet.

Regeringen är väl medveten om den besvärliga sysselsättningssituation som råder i Norrbotten. Regeringen tillsatte därför i slutet av är 1976 en särskild delegation, Norrbottendelegationen, med uppgift att lämna förslag till konkreta sysselsältningsälgärder. Delegationens insatser är inte begränsade lill kustområdet eller länets större tätorter.

I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 80-89) har regeringen föreslagit medelstillskoll till Norrlandsfonden samt bidrag till klart avgränsade merkostnader till föOd av en regionalpolitiskt betingad lokalisering enligt det s. k. offertsystemet.

Utöver dessa åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Norrland har jag för avsikt att föreslå regeringen att i tilläggsbudgeten lägga fram ett förslag om all bilda ett investmentbolag för att stimulera industriell utveckling i Norrbottens län.

167

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningen i Kiruna

Fru MARKLUND (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret pä min fråga.

Sedan den ställdes har industriministern i åtminstone ett par sammanhang uttalat sig i länspressen och då givit ungefär de besked som jag nu har fått. Men anledningen till min fråga är ju inte mindre uppenbar för det.

Jag har tidigare i riksdagssammanhang diskuterat situationen i Kiruna och även i de övriga malmfälten med utgångspunkt i LKAB:s dominerande ställning som arbetsgivare och det ansvar som del statliga företaget har just på grund av denna ställning. I de sammanhangen har jag speciellt betonat behovet av sysselsättning för den kvinnliga befolkningen i dessa samhällen, ett behov som alltjämt kvarstår.

När en sådan sak som beslutet alt uppskjuta bygget av ett kulsinterverk i Kiruna inträffar är det helt förståeligt att detta väcker oro. Inte minst förståelig är oron bland byggnadsarbetarna. Inom kort friställs - del vel säkert industriministern - 225 man. På fackligt håll hade man räknat med att de skulle kunna beredas nytt jobb med detta nya verk. Det skulle dessutom ha kunnat ge arbete ät ytteriigare ett hundratal arbetare, som skulle rekryteras frän Luleå och på det sättet lätta situationen där. Nu tvingas alla dessa söka arbele i andra delar av landet. Sedan är det klart att svårigheterna blir stora också då det gäller att rekrytera arbetskraft när - eller man kanske skall säga om - bygget startas 1978.

Detta "om" är befogat med tanke pä formuleringen i LKAB;s kommuniké, alt man även "skall undersöka andra förutsättningar". Det är kanske mycket begärt att industriministern skall ge besked om vad som avses med "andra förutsättningar". Men för befolkningen där uppe är frågan ytterst påträngande. För det här med förädling av malmen är en livsfråga för gruvnäringen och därmed också för hela samhället Kiruna.

Men det är inte bara byggnadsarbetarna som är oroade. Naturligtvis är man oroad också inom andra grenar av näringslivet där uppe. Det är klart att man kan säga att det inte är bra att t. ex. verkstadsindustrin binder upp sig så hårt till jusl LKAB. Men LKAB är en livsnerv i samhället; det har betydelse vad som händer där.

Norrbottendelegationen har åberopats i den tidigare frågan och också i industriministerns svar. Den uppvaktades i går från åkeribranschen. Där log man fram Norgevägen som elt alternativ när nu planerna för kulsinterverket har lagls på is. Men besked om vad som skall ske i Kiruna måste ju komma snabbare än sä.

Jag lycker inte alt industriministerns svar innehåller några direkta besked om vad som skall hända jusl i Kiruna. Det ger en del besked om vad som skall hända i länet som helhet, men jag saknar fortfarande de konkreta beskeden om Kiruna.

168

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om övningsflygningarna inom flygvapnet

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordel för att besvara herr Söderqvists (vpk) den 2 mars anmälda fråga, 1976/77:292, och anförde;

Herr talman! Herr Söderqvist har frågat mig om flygvapnet även i fortsättningen skall tillåtas att bedriva flygningar på låg höjd utan att la hänsyn till de människor som bor i det aktuella området.

En viss del av flygvapnets övningsverksamhet kräver träning i lågflygning. Varje lågflygning planläggs noggrant föratl undvika samhällen och andra störkänsliga objekt.

Till största delen sker lågflygning inom särskilt rekognoserade flyg-stråk och områden med minimal bebyggelse. Flygsträken fastställs i samråd mellan flygvapnet och berörda länsstyrelser. I flygvapnets restriktioner för lågflygning tas allmänt stor hänsyn till allmänhetens berättigade krav på vila och rekreation. Exempelvis övas inte lågflygning under sommarmånaderna juni-augusti.

I den ställda frågan nämns vissa artiklar i pressen om mililärflygplan som skulle ha flugit över ett samhälle på mycket låg höjd. Sannolikt åsyftas en händelse i Värmland där ett flygplan påstods ha flugit av en telefonledning. En noggrann utredning har dock visat att ett fiygplan ur flygvapnet visserligen flugit i närheten av den aktuella platsen, men inte på sådant sätt att det rimligen kan ha orsakat någon skada.

Flygvapnets lågflygverksamhet måste även i fortsättningen tillåtas ske på i allt väsenlligt samma sätt som nu. Inskränkningar utöver dem som redan finns skulle medföra en oacceptabel nedgång i flygvapnets krigsduglighet.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om övningsflygningarna inom flygvapnet

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till den är, som försvarsministern nämnde, de överflygningar som i slutet av februari ägde rum över samhället Bredsjö i Bergslagen. Det har sagts att planet flög så lågt att en elledning revs ned från ell bostadshus. Det påståendet har avvisats av flygvapnets utredare som betecknat det som helt orimligt att ett stridsflygplan skulle ha varit nere på sä låg höjd. Det må vara hur som helst med den tvistefrågan - det principiellt viktiga är om militära flygningar skall fä äga rum på detta sätt.

I detta fall har tydligen flygvapnet en mer eller mindre permanent inflygningsriktning över samhället Bredsjö. Lågflygning förekommer ständigt, och lokalbefolkningens protester har man inte tagit någon hänsyn lill. Det rör sig ju om ett av våra mänga glesbygdsområden, men det förhållandet att det bor fä människor i ett område kan inte ursäkta att de utsätts för sådana händelser. Del är en nonchalans som jag hoppas att försvarsministern inte har överseende med.

Hur skall detta kunna undvikas? Försvarsministern hänvisar till bestämmelserna, som jag väl känner till. Att man gör upp flygstråk i sam-

169

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om övningsflygningarna inom flygvapnet

arbete med civila myndigheter är självklart. Ett faktum är emellertid att från och till drabbas mindre samhällen i skogslänen. Jag anser därför alt flygvapnet bör åläggas alt utarbeta strängare bestämmelser för sådana här övningar. Det finns här i landet stora områden utan någon bebyggelse över huvud tagel, och man kan med litet god viOa förbättra läget och se till att befolkningen inte utsätts på detta vis. Man kan alltså skärpa bestämmelserna om fiygstråkens utläggande över bebyggda områden så att det inte uppstår olägenheter för ortsbefolkningen.

Det är den ena sidan av saken. Den andra är frågan hur nödvändiga dessa övningar är. Försvarsminislern säger all de är nödvändiga för att fiygvapnets krigsduglighet skall bibehållas. Flygvapnet hävdar naturligtvis att övningarna måste genomföras just så ofta och just på det sätt som nu sker. Men detta är en parlsutsaga som det finns all anledning att vara skeptisk mot. Det militära systemet hävdar alltid och i alla sammanhang att det fordras det ena eller det andra för att effekten av våra satsade försvarsmiOarder skall bli så hög som möjligt. Utomståendes bedömningar vill man inte höra talas om.

Jag vill därför fråga om försvarsministern vill medverka till att förhållandena utreds med sikte på en skärpning av bestämmelserna.

170

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att även inlerpellanten bedömer det som osannolikt att planet hade fiugil på sä låg höjd att det rivit ned elledningar. Om det aktuella planet, etl Drakenplan, verkligen varit pä sä låg höjd i denna terräng all det rivit ned elledningar hade det havererat. Därmed är det bevisat att på sä låg höjd har planet inte varit.

Herr Söderqvist menar att vi skall ha strängare bestämmelser och säger alt fiygvapnets uttalanden om nödvändigheten av att bedriva denna övningsverksamhet är en parlsutsaga. Har vi ett fiygvapen av den omfattning som vi har här i landet och skall det vara krigsavhällande är det väsentligt att personalen utbildas pä ett realistiskt sätt. Det ingår då i utbildningen all piloterna tränas i lågfiygning för att spara både liv och materiel i händelse av att det skulle bli allvar.

Det här är fakliskt inte bara en partsinlaga, utan jag vågar som departementschef säga all det mer eller mindre måste vara ett krav från statsmakternas sida att våra fiygförare får en sådan utbildning att de verkligen kan fungera på ett tillfredsställande sätt i en allvarlig situation.

Givetvis kan del här uppstå komplikationer. Det är svårt att i södra och mellersta Sverige finna lågflygstråk där det inte uppstår vissa störningar för befolkningen. Dessa delar av Sverige är tätbebyggda, men vi måste bedriva sådan här verksamhet även i de delarna av landet. Det skulle bli alldeles för dyrbart att för all lägflygverksamhet förflytta planen upp till övre Norrland, och inte heller kan man bedriva all denna övning över havsområden, eftersom man behöver öva lågflygning även över landområden.

Mol denna bakgrund anser jag inte att det finns någon anledning att nu föranstalta om en utredning av dessa frågor.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag instämmer gärna med försvarsminislern när det gäller det aktuella fallet - inte heller jag tror att del var fråga om en fiygning pä så låg höjd som det här har påståtts. Men, som jag sade i mitt tidigare anförande, detta är inte det viktiga i sammanhanget, utan det är frågan om dessa lägfiygningar i och för sig. Om ett stridsplan av typen Viggen eller Draken går ned pä den lägsta tillåtna höjden - 50 m över marken enligt nu gällande normer - och sveper fram över ett samhälle, är det inte så trevligt att bo i det samhället. Det är den saken vi bör diskutera i delta fall och inte frågan huruvida planet i det aktuella fallet gäu så lågt som det har påståtts.

Sedan tycker jag alt försvarsministern alltid är litet väl godtrogen när det gäller den militära apparatens önskemål. Militärens önskemål är partsinlagor, och jag tycker alt det åligger statsmakternas representant - i detta fall försvarsministern - att utöva kontroll över det område som han är satt all bevaka. Han bör alltså inte godta uppgifter om vad som är nödvändigt och om vad militären måsle ha för att inte försvarels duglighet skall sättas i fråga. Jag tycker att sådana önskemål borde prövas litet mer restriktivt. Jag skulle önska att försvarsministern gick med på kravet alt skärpa dessa bestämmelser. Jag tror nämligen alt det skulle gå myckel bra all bedriva ordentliga övningar utan alt man "lågsniffar" över samhällen, även om dessa ligger i skogsbygden.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om övningsflygningarna inom flygvapnet

Hen försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Någon "lågsniffning" över samhällen skall inte förekomma. Det är möjligt all det kan inträffa av misstag, men lågfiygstråken skall läggas så alt de inte går över samhällen. I det aktuella fallet finns det möjligheter för befolkningen att via länsstyrelsen se till att det blir en begränsning av detta lågfiygsträk.

Det är inte alls så att jag är godtrogen och bara lyssnar till militärens önskemål, ulan jag har diskuterat detta även med företrädare för andra intressen. Jag kan också upplysa herr Söderqvist om all jag råkar ha min gärd belägen just vid ett lågflygstråk. Jag har därför sedan flera är tillbaka erfarenhet av detta. Visst kan det vara litet irriterande, men denna verksamhet förekommer ändå relativt sällan. Varken jag eller de människor som bor i närheten av mig och som alltså är berörda av dessa övningar har haft några som helst klagomål att framföra över verksamheten.

Vi skall inte dramatisera frågan mer än vad som är nödvändigt.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Belräffande förslaget att befolkningen skall vända sig till länsstyrelsen, som handlägger sådana här klagomål, vill jag säga alt

171

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 förskollärarut-bildningen i Slockholmsregio -nen

del är jusl vad befolkningen i Bredsjö har gjort. Man har klagat i fiera år, eftersom man upplevt övningarna som besvärande. Men dessa klagomål har inte lett till något resultat. Nu inträffade alltså en extrem händelse, då ett plan tydligen kom ned på lägre höjd än vanligt. Därmed aktualiserades frågan igen.

Det går således inte att hänvisa till all klagorätten finns, för även om befolkningen klagar är det uppenbart att man ytterligt sällan får någon rättelse.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om förskollärarutbildningen i Stockholmsregionen

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara fru Lewén-Eli-assons (s) den 10 februari anmälda fråga, 1976/77:247, och anförde:

Herr lalman! Fru Lewén-Eliasson har frågat mig om jag står fast vid den lidigare beslutade dimensioneringen av förskollärarutbildningen i Stockholmsregionen och när regeringen kommer att fatta beslut om lokalisering av denna utbildning.

Organisationskommittén för Stockholms högskoleregion har den 31 januari 1977 inkommit med skrivelse till regeringen rörande lokalisering av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen i Stockholmsregionen. Regeringen har den 17 februari 1977 beslutat i ärendet.

Något skäl alt frångå tidigare ställningstaganden rörande dimensioneringen av dessa utbildningar i Stockholmsregionen finns inte.

172

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Mogård för det svar på min fråga som jag nyss erhållit. Del kan emellertid finnas anledning till mänga kommentarer till svaret.

Det var ett sent svar. Frågan ställdes den 9 februari, och jag fick först utfästelse att den 28 februari få svaret, som jag emellertid först i dag tar emot. Det senare är milt eget fel. Men beslut i ärendet fattades långt innan man var beredd alt lämna svaret.

Som jag ser saken har statsrådet valt ett dåligt alternativ för att lösa delta; jag tänker på hur man skall lösa lokalfrågan. Det har ju i sin tur ett direkt samband med lidsaspekten. Jag vill inte vända mig mol beslutet om lokaliseringen vad gäller Östermalmsenheien, men däremot vill jag sätta i fråga utnyttjandet av den här gamla Blommensbergsskolan. Det kan från många synpunkter inte vara en bra lösning - en gammal försliten skolbyggnad som det, enligt byggnadsstyrelsen, kostar 5-7 miO, kr, att sätta i skick för denna verksamhet. Del kommer dessutom all la en avsevärd tid. Del måsle bli till ohägn för verksamheten som sådan att göra på detta sätt i stället för att väOa andra alternativ som står till förfogande. Del är klart att jag dä vill hålla fast vid det som

regionkommittén för högskolan här i Stockholmsområdet har tagit fasta på och fört fram, nämligen en lokalisering till Filtja. Skälen för att man ville göra den här lokaliseringen var kanske först och främst att man då med säkerhet kunde hålla tidsramen.

Där finns alltså lokaler lill förfogande - bra lokaler som är prövade för exakt samma ändamål. Samma byggnad utnyttjas nu för förskollärarutbildning, och det sker med framgång, såviu jag förstår. Dessutom fanns det önskemål om att sprida utbildningsutbudet. I det område som Filtja ligger i finns det ett alldeles särskilt behov av barnstugepersonal. Den starka expansionen av barnstugeverksamhelen i Botkyrka och om-kringliggande kommuner är väl känd. Det fanns alltså ett särskilt skäl här. Jag vill verkligen fråga statsrådet Mogård varför man inte kunde väOa Fitijaallernativet. Kan statsrådet se något samband mellan lärarutbildningen och standardfrågan när det gäller barntillsyn och, i så fall, vilka slutsatser rörande utvecklingen drar statsrådet av det?

Om jag ser till beslutet som det är fattat av statsrådet, så har man i pressreleasen en uppgift om hur man skall utnyttja SödertäOe och i ett annat papper en annan uppgift. Får jag lov att ställa frågan; Kommer SödertäOe att utnyttjas 1978 för förskollärarutbildning?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag har i högskoleproposilionen beträffande förläggningen av förskollärarutbildningen uttalat mig till förmån för den södra delen av regionen. En stor del av förskollärarutbildningen kommer faktiskt med regeringsbeslutet att flyttas söderut, nämligen från innerstaden till Gröndal, och en ytteriigare ökning sker vid förskollärarutbildningen i SödertäOe. I beslutet sägs att lokaliseringen bör ske i anslutning till befintliga utbildningsenheter. I Slorstockholmsregionen finns de i Solna, SödertäOe och Stockholm.

Organisationskommittén för Stockholms högskolekommission föreslog, som fru Lewén-Eliasson sade, Filtja som en särskild enhet för förskollärarutbildningen. Kommittén var emellertid inte enig - en ledamot reserverade sig och två ledamöter påpekade särskilt att byggnadsstyrelsens utredning utgjorde ett alltför knappt beslutsunderlag. Åsikterna frän andra håll har också varit delade. Det har därför varit nödvändigt att noggrant överväga skälen för och emol en sådan föriäggning. Överväganden av det slaget har självfallet också gjorts belräffande Blommensbergsskolan,

Förskollärarutbildningen är redan spridd på ca 15 platser, och det finns knappast skäl alt sprida den ytterligare. I början av 1980-talet kan det bli aktuellt med en neddragning av utbildningen, och del innebär enligt regeringens bedömning att en stor försiktighet måste iakttas när det gäller nylokalisering av utbildningen. Det torde heller inte vara ett kommunalt intresse att få en utbildning som om några är kanske måste läggas ner.

Jag vill med all kraft motverka den inställningen, all del inte skulle vara sä kinkigt med utbildningen inom barnomsorgen och att den utbildningen mycket väl skulle kunna föriäggas lill platser där samarbete

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om förskollärarutbildningen i Stockholmsregionen

173

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om förskollärarutbildningen i Slockholmsregio -nen

med övrig likartad utbildning och forskning försvåras. Förskollärarutbildningen är en högskoleutbildning och skall behandlas som övrig traditionell högskoleutbildning. Ett samarbete mellan olika utbildningsvägar är etl av huvudmålen för högskolereformen.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Jag får väl acceptera del som statsrådet här säger.

Blommensbergsskolan ligger inte särskilt långt från Filtja. Men den ligger under Essingeleden, och den är därför i hög grad störd av buller och luftföroreningar. Del är omvittnat av människor som har arbetat i denna byggnad. Skolan kan inte heller färdigställas så att man kan hålla lidsmarginalerna, såvitt jag begriper. Däremot är jag väl bekant med alla de fördomsfulla uttalanden som har gjorts när man diskuterat en föriäggning av högskoleutbildningen och utbildningen av förskollärare lill kommuner som Botkyrka och Filtja. Sådana uttalanden har bl. a. gjorts av en av ledamöterna i vår kommitté, men han har i de flesla ärenden en reservation, sä jag fäster mig inte så mycket vid det. Uttalandena har emellertid också gjorts - och del beklagar jag - av medarbetare till statsrådet som borde känna till förhållandena bätire och inte uttala sig på sådant sätt. Mest av allt beklagar jag naturligtvis att Britt Mogård själv inte har förstått betydelsen av att börja lokalisera en utbildning av den här karaktären till någon av kommunerna söder om Stockholm, där man både kan förse skolan med elever för lärarutbildningen och, inte minst, etablera kontakt med övrig högskoleverksamhet. Jag kan inte tro all del skulle vara till ohägn för eleverna all få en viss kontakt med problem inom området - både statsrådet och jag vet att sådana problem finns i Botkyrka. Underiagel när del gäller praklikplalser o. d. skall ju heller inte tas bara från norra Botkyrka, utan det kan tas från Huddinge, Skärholmen, Vårby, Vårberg och liknande stora samhällen, och det borde väl gå lika bra även om utbildningen inte är föriagd till Blommensbergsskolan.

Jag beklagar att statsrådet Mogård så lätt har glömt sina erfarenheter och så att säga kopplat av de bekymmer och problem som man har att kämpa med i Botkyrka och likartade kommuner, när det funnits en chans att göra en verklig insats.

174

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Först beklagar jag -jag glömde att göra det i mitt förra anförande - förseningen av svaret på frågan. Förseningen var inte, fru Lewén-Eliasson fär tro mig eller inte, taktiskt betingad.

Jag tror att fru Lewén-Eliasson känner mig tillräckligt väl för att inte. tro att jag har glömt Botkyrka, och jag tycker gott att hon kunde utgå ifrån att jag just när det gällde den här förläggningen har mycket noga övervägt skälen för och emot. Fru Lewén-Eliasson är självklart inte pä något sätt ensam om alt värna om områdei söder om Slussen, även om det inte gick att tillgodose jusl de här önskemålen.

Den nuvarande regeringen har startat ett inventeringsarbete rörande lokaler och tomtmark i kommunerna söder om Stockholm och likaså rörande statlig verksamhet i Stockholm som har behov av nya eller utökade lokaler. Jag tror också all jag kan försäkra att den nuvarande regeringen - jag skulle nog viOa säga i motsats till den förra - kommer all se lill, all detta inventeringsarbete leder till praktiska resultat till förmån för den södra länsdelen. Det som jag tycker riktiga och kloka beslutet att inte föriägga utbildningen till Filtja bör inte tas som något exempel pä hur vi kommer att behandla den södra länsdelen i fortsättningen.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om förskollärarutbildningen i Stockholmsregionen

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Fru statsrådet Mogård betonade med skärpa att man måste ha ett samband mellan den utbildning som det här gäller och annan skolverksamhet, och det sammanhanget finns också i allting som man försöker göra när det gäller utbildning i de södra kommunerna. Allting har elt sammanhang med någonting som redan finns inne i Stockholm, och därför går vi miste om alla initiativ som någon försöker ta för alt åstadkomma en utlokalisering.

Jag upprepar mitt beklagande av att fru statsrådet Mogård inte har lyckals kämpa igenom någonting som hade varit en verkligt beslående insats och någonting som kan röja vägen för en annan utveckling. Jag har nämligen den uppfattningen att om man bara börjar med en sådan utbildning, så skall de människor som bosätter sig i dessa områden finna att lokalerna i Botkyrka går all använda lika bra som lokalerna i Solna och att man kan åka tunnelbana tre fyra stationer längre och då i Filtja fä en utbildning som är lika bra som den man fär i Blommensbergsskolan.

Nu har väl möjligheterna i detta fall gått förbi för den här gången, även om riksdagen har frågan för ytterligare prövning, men vi kommer lillbaka! Och statsrådet fru Mogård kanske då börjar känna av den opinion som finns mot de beslut som har fattats och som berör dessa områden.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag känner väl lill opinionen för lokalisering till södra länsdelen, och i regeringen är jag inte den enda representanten för områdena söder om Stockholm. När jag i regeringskretsen har fört fram önskemålen om och kraven på all man skall tänka även på den södra länsdelen har jag också mött överväldigande gensvar.

Nu fär jag väl i huvudsak ta på mig ansvaret för lokaliseringen i detta fall, men jag försäkrar ännu en gäng, fru Lewén-Eliasson, att jag noga har prövat skälen för och emot.

Överläggningen var härmed slutad.

175

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

176

§ 10 Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara fru Håkanssons (fp) den 9 december anmälda interpellation, 1976/77:61, och anförde:

Herr talman! Fru Håkansson har frågat mig om jag har för avsikt att ge skolöverstyrelsen i uppdrag att tillsammans med arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt utreda och verkställa en bätire samordning av resurserna för utbildning och praktik för ungdom samt att därvid också ta initiativ till försöksverksamhet i hithörande frågor för län med särskilt hög ungdomsarbetslöshet, exempelvis Blekinge län.

Tillgängliga uppgifler avseende höstterminen 1976 visar att ca 87 700 elever har påbörjat utbildning på någon av gymnasieskolans linjer eller grundskoleanknuta specialkurser. Utbildningskapaciteten på dessa studievägar i förhållande till antalet 16-åringar har i hela landet ökat från 91 96 föregående läsår till 94 % delta läsår. I Blekinge län är ökningen större. Beträffande Blekinge län kan vidare nämnas att ungdomsarbetslösheten motsvarar genomsnittet i landet enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar.

Flera åtgärder har vidtagits av arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen för att öka möjligheterna för ungdomar att fä arbele, praktik eller utbildning. De nämnda verken samarbetar nära pä delta område.

Enligt förslag i den nyligen avlämnade budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 har medel beräknats för s. k. lokala planeringsråd i varje kommun. Dessa inrättas den 1 juli 1977. En av rådens viktigaste uppgifter blir all förbättra samarbetet mellan skola och arbetsliv. De lokala planeringsråden bör medverka i planering, genomförande och uppföOning av all verksamhet som syftar till att underlätta ungdomars övergång frän skola lill arbetsliv. Råden blir på det sättet de organ som bör kunna ta initiativ till bättre lokal och regional samordning av resurser och prak-tikarbele för ungdom.

Till de förebyggande åtgärder som har tillämpats sedan läsåret 1974/75 hör den uppföOande studie- och yrkesorienteringen. Syltet med denna verksamhet är dels att med åtgärder inom grundskola och i övergången mellan grundskola och gymnasieskola eller arbetsliv förebygga senare problem, dels att snabbt nå de ungdomar som riskerar att fä problem pä arbetsmarknaden. Detta läsår deltar 125 kommuner i verksamheten, däribland Karishamn, Olofström och Ronneby. Förslag om en utökning av denna verksamhel till samtliga landets kommuner har lagts fram i budgetpropositionen.

Bland övriga åtgärder som har vidtagits i syfte att förbättra ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden kan nämnas föOande.

Utöver de reguOära möjligheterna alt genom antagning i pågående kurs utnyttja vakanta utbildningsplatser pä yrkesinriktade linjer har, enligt vad jag har inhämtat, skolöverstyrelsen särskilt förtecknat ett 40-tal kortare yrkesinriktade specialkurser, som kan anordnas för arbetslös ung-

dom. Skolöverstyrelsen har i samtliga fall, där kommun har begärt inrättande av en sådan kurs, medgelt detta. Om det skulle visa sig att det antal utbildningsplatser skolöverstyrelsen förfogar över inte är tillräckligt, kan regeringen av arbetsmarknadsskäl öka antalet utbildningsplatser. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 29 december 1976 begärt en utökning av antalet utbildningsplatser, bl. a. med hänsyn lill kvardröjande ungdomsarbetslöshet.

Både sysselsättningsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen har bedrivit försöksverksamhet med intensifierad arbetsförmedling för ungdom. Erfarenheterna från verksamheten är, enligt vad jag har inhämtat, mycket goda, och framför allt har man betonat betydelsen av samverkansformer mellan arbetsförmedling, skola, fackliga organisationer och näringsliv. Dessa erfarenheter läggs nu till grund för arbetet med ungdom vid arbetsförmedlingen. Jag vill särskilt nämna att vid arbelsförmedlingskontor i Blekinge län finns projektgrupper för ungdomssysselsättning, inrättade med deltagare från nämnda myndigheler och intressenter.

Jag vill också erinra om att i budgetpropositionen har lagts fram förslag om förstärkningar av arbetsförmedlingen, bl. a. för åtgärder riktade lill ungdom.

Utbildningsinsatser är enligt min mening nödvändiga för att pä både kortare och längre sikt lösa sysselsättningssituationen för ungdomar. Den övervägande delen av de arbetslösa ungdomarna har endast grundskola och saknar yrkesinriktad utbildning. Regeringen har bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen all fortsätta de insatser som inleddes under är 1976 med utbildning och beredskapsarbete för ungdomar. Härigenom kommer åtskilliga tusen unga alt bli bättre rustade för arbeismarknaden.

Utredningen om den gymnasiala utbildningen har enligt sina direktiv i uppgift att behandla frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att bättre anpassa utbildningen, framför alll i gymnasieskolan men också i kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning, till dessa ungdomars behov.

Jag vill vidare framhålla att regeringen den 3 februari 1977 beslutade om en rad åigärder i syfte att främja ungdomars utbildning i gymnasieskola, bl. a. en utvidgning av antalet utbildningsplatser i gymnasieskolan i enlighet med framställningar från skolöverstyrelsen, utbildningsbidrag till ungdomar i korta yrkesinriktade kurser i gymnasieskolan och resurser för uppföOande studie- och yrkesorientering i samtliga kommuner från den I mars 1977.

Till sist vill jag framhålla att regeringen med stor uppmärksamhet föOer de försök som har påbörjats i syfte att bereda ungdomar utbildning eller arbete. Som framgått av min redogörelse har fiera åtgärder också vidtagits för att man skall fä en bättre samordning till stånd av resurserna för utbildning och praktik för ungdom. Det är regeringens målsättning att alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, praktik eller utbildning. Skulle redan vidtagna och föreslagna åtgärder inte visa sig få den effekt som har avsetis, kommer regeringen därför självfallet att pröva vilka andra

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

\11

12 Riksdagens protokoti 1976/77:84-86

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

178

insatser som krävs för att förbättra ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Mogård för svaret pä min interpellation. Det ger upplysningar pä ganska många av de punkter som togs upp i interpellationen.

En samordning av resurserna för utbildning och praktik är redan beslutad och har i vissa fall påbörjats. Men det är över tre månader sedan interpellationen framställdes, och jag förstår att del har tagit lång tid, eftersom ett mycket stort och omfattande arbete har pågått för att samordna resurserna. Man har väl också kommii elt stycke på väg. Det har i budgetpropositionen aviserats och i sysselsättningspaketet från arbetsmarknadsdepartementet genomförts åtgärder.

Ett av problemen har dock inte alls berörts i svaret. Betydande svårigheter möter alltid då man skall förändra en utbildningsstruktur. Redan nu finns en brist pä lokaler för de mer yrkesinriktade studievägarna.

Inom de närmaste åren fram till budgetåret 1981/82 erfordras ca 12 000 elevplatser i landet pä de tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade studievägarna. Inom parentes kan jag nämna att av de 95 96 ungdomar som söker till gymnasiets studievägar endast 22 % vill komma in på de tre-och fyraåriga linjerna. För elevplatserna till yrkesinriktade linjer kommer därför att krävas ett betydande nytillskott av undervisningslokaler.

Ett förhöjt statsbidrag för anskaffning av lokaler skulle göra det lättare för kommunerna att ge eleverna möjlighet att komma in pä de studievägar som de har satt som första val.

Yrkesinriktade studievägar kräver ofta 20-30 m yta per intagningsplats, och därför är ett högre statsbidrag till både lokaler och utrustning nödvändigt om kommunerna skall klara utbyggnaden av gymnasieskolans mer yrkesinriktade studievägar, och däri inbegripes också de kortare yrkesinriktade utbildningskurserna i gymnasieskolan.

Hell olika försöksverksamheter prövas och skall utvärderas när det gäller ungdomsutbildning och praktik eller arbete, och det är bra. Det vore säkerligen också värdefullt med en försöksverksamhet när del gäller de beredskapsarbelen som ungdom kan erhålla i sex månander. Om skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen kunde med hjälp av SSA-rä-den i kommunerna åstadkomma en annan inriktning av beredskapsarbetena, vore det en bättre resursanvändning.

Beredskapsarbetet på sex månader bör kombineras med någon form av utbildning individuellt anpassad efter ungdomarnas behov, gärna inom det område av arbetslivet som beredskapsarbetet omfattar.

Eventuellt kan det varvas med kortare yrkesinriktade kurser i form av etappstudier eller delstudier.

Om kommunerna finge friare händer vid utformningen av kombinationen kortare individuellt anpassade kurser, varvade med praktisk arbetslivserfarenhet i ett meningsfyllt beredskapsarbete, med handledare

även i den praktiska utbildningen och med förstärkning av syo-insaiser, skulle man kanske kunna undvika de beredskapsarbelen som nu endast ger en viss inkomst men som ej innehåller någon form av meningsfylld sysselsättning eller yrkesutbildning. Men då måste skolan ha ansvaret för utformningen också av beredskapsarbetstillfällena.

Regeringens målsättning att alla ungdomar skall tillförsäkras arbete, utbildning eller praktik måste innebära, att insatserna skall alltigenom vara målinriktade och ge möjligheter till en god start på arbetsmarknaden.

Statsrådet slutar sitt svar med alt andra insatser eventuellt kan prövas, och jag hoppas att om framställningar görs bl. a. frän Blekinge län, som har stora svårigheter inom arbeismarknaden och troligen kommer att få ännu större sådana, man kommer att ge dem ell positivt bemötande från utbildningsdepartementet.

Blekinge län har brist på högre eftergymnasial utbildning. Vi får i Blekinge län en yrkesteknisk högskolekurs som startar hösten 1977. Om man samtidigt nu kunde fä till stånd en sådan försöksverksamhet som jag nyss skisserat, avseende inlemmande av beredskapsarbete i skolutbildningen, skulle det innebära en injektion på utbildningsområdet i länet som vore av mycket slorl värde.

Jag undrar om statsrådet Mogård har några synpunkter på frågan hur man skulle kunna samordna de beredskapsarbeten som ungdomar kan erhålla i sex månader med utbildningspaketet. Det är ju betydande summor som utgår för ungdomsarbete, i Blekinge län nära 6 miOoner för 561 ungdomar. Därav är det statliga bidraget 75 96. Kommunen betalar 25 96.

Till sisl - eftersom det är skolan som har utbildningsansvaret för ungdom mellan 16 och 18 är - anser jag att skolan måste få större inflytande över de insatser som görs av både stat och kommun.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

Fru HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det är med slort intresse jag lyssnar pä den moderata politikern Britt Mogård när hon listar upp alla de mänga initiativ som tagits av den socialdemokratiska regeringen och som anlingen hunnit beslutas om eller som framarbetats under dess lid.

Olika åigärder har tagits upp i svaret här. Bättre samverkan mellan skola och arbetsliv genom regionala planeringsråd föreslogs av den socialdemokratiska regeringen i SIA-propositionen. Frågan om en uppföOning av SYO-n har i fiera år byggts upp av den socialdemokratiska regeringen. Ulbildning och beredskapsarbeten för ungdom inleddes, som det mycket riktigt sägs i svaret, 1976, av den socialdemokratiska regeringen. Förslag om kortare yrkesinriktade kurser för ungdomar som inte är intresserade av den mer normala gymnasieskolans utbud föreslogs av en arbetsgrupp som tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. Gymnasieutredningen och sysselsättningsutredningen arbetar med den socialdemokraliska regeringens direktiv.

Alltså: vad det här rör sig om är en" uppföOning frän den borgerliga

179

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

180

regeringens sida av socialdemokratiska iniiiativ, och jag är glad över att ni utnyttjar dem och ställer er så helhjärtat bakom dem. Den kompletteringen tycker jag borde göras till fru Mogårds svar.

Emellertid blir inte alltid handlaget med socialdemokraliska reforminitiativ så handfast som det borde vara. Beslutsgången blir ibland mer än lovligt snårig.

I budgetpropositionen, vilken som bekant presenterades den 10 januari för allmänheten och riksdagen, sade regeringen nej till det förslag om korta, yrkesinriktade kurser som utarbetats under den socialdemokratiska regeringens tid. Dessa kurser skulle skräddarsys för de ungdomar som inte kunde intresseras för den vanliga gymnasieskolans utbud eller inte kunde få jobb. Kursernas innehåll och uppläggning skulle utformas lokalt beroende pä ungdomarnas intresse och på den lokala arbeismarknaden, och samspelet med arbetslivet skulle vara mycket betydande, sä alt kursuppläggningen blev praktisk och verklighetsnära.

Till de här kurserna sade den borgerliga regeringen nej i budgetpropositionen den 10 januari. Sjutton dagar senare meddelades i ett pressmeddelande frän utbildningsdepartemenlet all regeringen ändrat åsikt. Nu skulle kurserna sättas i gång. Självfallet tycker vi att det var bra, särskilt som vi bara några dagar innan i en socialdemokratisk partimotion i riksdagen hade fört fram just delta krav.

Ibland hinner alltså våra förslag knappast läggas på riksdagens bord förrän den borgerliga regeringen finner det säkrast att ändra ståndpunkt. Det är i och för sig glädjande, eftersom den här typen av utbildning innebär en stor hjälp för en mycket utsatt grupp av ungdomar och deras möjligheter att få en fast förankring på arbetsmarknaden.

Men självfallet innebär detta en myckel snårig beslutsgäng. Det blir svårt för allmänhelen att uppfatta turerna och snårigt för de lokala och regionala myndigheter som har att planera utifrån vad regeringen för tillfället intar för ståndpunkter.

Jag har också en invändning gentemot det förslag som senare presenterades den 3 februari, och det är en ganska allvarlig invändning. De förbättrade utbildningsmöjligheterna för dessa sludieomotiverade ungdomar begränsas i liden till den 31 december 1977 och jag undrar: Varför? Ungdomarnas svårighet att få jobb beror enligt min uppfattning till den allra största delen på att arbetsmarknadens struktur här förändrats. Näringslivet anser sig endast i ganska ringa utsträckning kunna anställa ungdomar söm är hell ulan yrkesvana eller utbildning. Att situationen i någon slörre utsträckning skulle komma att förändras när konjunkturen vänder är det väl inte många som tror. Beslutet att de korta yrkesinriktade kurserna skall vara avslutade före årsskiftet menar jag därför är dåligt genomtänkt. Eller har den borgeriiga regeringen en annan syn på ungdomars svårighet att få jobb och på gymnasieskolans möjligheteratt hjälpa dem all fä en yrkesutbildning, sä alt de kan hävda sig bättre på arbetsmarknaden?

Jag vill alltså i den här interpellationsdebatlen ställa ytterligare en fråga

till fru Mogård: Varför tidsbegränsades åtgärderna, som är sä belydel- Nr 86 sefulla för att genom en anpassad utbildning förbättra en utsatt ung- Tisdagen den domsgrupps möjligheter all få en fast förankring på arbetsmarknaden? 15 pi-s 1977

Fru statsrådet MOGÅRD;

Herr talman! Min uppfattning om vilka insatser man skall sälla in för den kategori ungdomar vi nu talar om är att del först och främst - till varje pris, höll jag pä att säga - bör vara utbildningsinsatser, dvs. insatser som kan föra de här ungdomarna framåt och göra deras chanser på arbetsmarknaden större.

Jag förstår att fru Håkansson med sill tillägg också menar all praktikarbete bör på något sätt kopplas till eller förenas med utbildningsinsatser. Jag kan dock inte på rak arm svara pä om del är möjligt att samordna praktik med de kortare kurser som regeringen nu har fattat beslut om.

De lokalproblem för yrkesinriktade kurser som fru Håkansson berört är ytterst besväriiga problem, framför alll på längre sikt. De korta yrkesinriktade kurserna har förvisso också problem, men i regeringens beslut ingår ett bidrag till kommunerna för de korta yrkesinriktade kurserna för t. ex. uthyrning av lokaler i näringslivet.

Fru Lena Hjelm-Wallén ägnade sig åt en egendomlig historieskrivning, men det är väl i och för sig något ofrånkomligt när vi är motståndare till varandra. Jag noterar med intresse att fru Hjelm-Wallén har fogat några nya direktiv mot regeringen till de tidigare gängse uttrycken -hittills har vi ju beskyllts för att vara "handlingsföriamade", "oförmögna" osv., men nu är vi dessutom "snåriga". Jag skäms inte etl ögonblick för att fortsätta den del av den socialdemokratiska regeringens politik som är bra och som det har råtl enighet om i riksdagen. Dit hör naturligtvis insatser för arbetslös ungdom. Det är ändå en ganska våldsam konstruktion - som väl inte ens fru Hjelm-Wallén kan tro på - att påstå att den socialdemokratiska regeringen skulle ha varit intresserad av denna kategori, men inte den borgerliga regeringen.

■ Det är klart att jag med största förtjusning har fortsatt det arbete som fru Lena Hjelm-Wallén i det här avseendet har påbörjat och att jag även försökt utveckla del vidare. Såvitt jag begriper har jag lyckats ganska bra. Jag lyckades nämligen fä igenom någonting som fru Hjelm-Wallén aldrig lyckades med, nämligen alt ge de här ungdomarna ell ordentligt tilltaget utbildningsbidrag, vilket kanske gör det möjligt all få denna utbildning att framstå som attraktiv för ungdomarna. Och det är väl det som är viktigast.

Fru Hjelm-Wallén känner säkert lill att insatser av den här typen brukar vara tidsbegränsade, bl. a. naturiigtvis därför att man kan länka sig att förhållandena förändras, även om jag i likhet med fru Hjelm-Wallén inte håller det för troligt att det går särskilt snabbt. Men jag sade också avslutningsvis i mitt interpellationssvar att detta naturligtvis inte är del sista steget. Inom deparlemenlet pågår ständigt bevakning av dessa frågor

0/77 bättre samordning av resurserna för utbildning och piaktikarbete for ungdom

181

13 Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

och en ständig diskussion om vad vi vidare kan göra. Jag vill till både fru Håkansson och fru Hjelm-Wallén säga att vi är tacksamma för alla tips - vi behöver hjälp för alt göra ett sådant arbete all vi kan ta hand om alla de här ungdomarna.

Fru HJELM-WALLÉN (s);

Herr talman! Jag sade aldrig i mitt inlägg all den borgerliga regeringen skulle vara ointresserad av dessa frågor, och det hoppas jag verkligen inte alt den är. Att ni fullföOer vad den socialdemokratiska regeringen har framarbetat och beslutat visar ju pä en god viOa.

Del jag pekade på var hur ni hoppar mellan ståndpunkter i regeringsbesluten, och jag sökte orsaken till detta. Skall jag vara litet ofin, fru Mogård, kan jag endast hitta en orsak till den nuvarande ståndpunkten: det ligger en socialdemokratisk motion hos riksdagen med förslaget att de korta yrkesinriktade kurserna skall införas i det vanliga gymnasieskoleutbudet. Det missade fru Mogård att säga ja lill i budgetpropositionen. Nu har ni klarat det hela under 1977 genom arbetsmarknadsbemyndi-gandet, men ni vill inte vara så rakryggade och säga all det här behövs också fortsättningsvis och biträda den socialdemokratiska motionen. Här är det återigen fråga om operation Rädda ansiktet. Jag tycker alt det är beklagligt, både för de lokala och regionala myndigheter som har att planera utbildningen, och för de ungdomar som skall få del av den.

182

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mogård för de besked som lämnats. Just när det gäller beredskapsarbetena tror jag att det är väldigt viktigt att skolöverstyrelsen går in och försöker föOa upp hur de utformas liksom att man kan få in syo-konsulenter som har ansvar för alt ungdomarna fär en meningsfylld utbildning i beredskapsarbetet. Det är ju oerhört stora resurser som står till buds.

De ekonomiska förhållandena för studerande är ett stort och mycket svårt problem att lösa. I många rapporter har det konstaterats att sambandet mellan socialgruppstillhörighet och studieambitionsnivå vid val till högre studier på tre- och fyraåriga linjer fortfarande är myckel starkt. Det förhällandet att elever inie fortsätter i gymnasieskolan direkt efter grundskoleutbildningen hör samman med delta.

De bakomliggande faktorerna är väl flera, men ett par sädana anser jag har ägnats för liten uppmärksamhet såväl bland ansvariga myndigheter som i press och övriga massmedia. Man letar förgäves efter en analys som redovisar de styrmedels verkan som bl. a. politiker, fackliga organisationer och myndigheler har bidragit med. De ekonomiska villkoren för fortsatta studier efter grundskolan bidrar nämligen till all strukturera eleverna på samma ogynnsamma sätt som före de stora skolreformernas tid.

För flera av eleverna är det tyvärr varken intresse eller samhällets behov som avgör studieinriktning och studieambition. I stället är de eko-

nomiska villkoren i hög grad avgörande. Elevers och föräldrars okunnighet om olika ekonomiska möjligheter och deras lojalitet gentemot del etablerade skolsystemet har i stor utsträckning medverkat till att inte fler elever satsat pä alternativa praktik- och studievägar efter grundskolan än som är fallet.

Exempel 1: Elev som slutar grundskolan söker in pä gymnasieskolan, kommer in och börjar utbildningen. Studiemedel utgår då med grundbidrag, vilket är 190 kr. i månaden.

Exempel 2: Elev som inte börjar utbildning direkt efter grundskolan "påverkas" av uppsökande syo och förmås att börja en kortare yrkesinriktad kurs på högst tio veckor. De ekonomiska bidragen under studietiden utgår då med 65 kr. per dag.

Exempel 3; Elev som inte vill fortsätta studierna efter grundskolan utan vill ut och "ta sabbatsår" har stor möjlighet att få beredskapsarbete i sex månader. Han får dä enligt grundlöneklass 2 200-2 700 kr. i månaden. Om vederbörande efter sex månader ej kan beredas fast anställning, överförs han till de arbetslösas skara och erhåller då understöd med 55 kr. om dagen.

De hittills vunna erfarenheterna visar att man genom all ge 16-18-äringar lön eller bidrag, som medger hel självförsörjningsgrad för dessa ungdomar, försvårar möjligheterna att efter skolfria år på här angivna villkor motivera ungdomarna att övergå till längre studier i gymnasieskolan med ett-, två-, tre- eller fyraårig utbildning. De skaffar sig under tiden ell konsumtionsmönster motsvarande den vuxnes och binds upp av löpande fasla driftskostnader, och de önskar dä inte beskära sin levnadsstandard för att sälta sig på skolbänken igen i 17-18-årsåldern.

Enligt konsumentverkels beräkningar är levnadskostnaden för en tonåring i dag något över 1 000 kr. i månaden. Hur många famiOer är beredda att med nuvarande bidragsformer ställa upp och helhjärtat avstå en betydande del av sin gemensamma standard för att låta ell eller två barn få fullständig gymnasieutbildning direki efter grundskolan, och vilka standardförmäner upplever denna tonåring gentemot den som valt att få ett beredskapsarbete och arbetsmarknadsunderstöd?

Elever som sökt inträde lill gymnasieskolan efter sabbatsår och som erhållit utbildningsplats har ofta avstått denna på grund av att de haft ell ekonomiskt fördelaktigt beredskapsarbete.

Detta är ett stort och mycket svåriöst problem. Jag tror inte att vi kan lösa det så lätt på vare sig ett, tvä eller flera år. Men en mycket viktig synpunkt är all studiebidragen måsle utformas på ett annat och mer likvärdigt sätt inom alla linjer i gymnasieskolan.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

Fru statsrådet MOGÅRD;

Herr talman! Jag finner det mycket intressant att lyssna till fru Håkansson. Hon anförde konstruktiva och sakliga synpunkter som ger uppslag och idéer. Jag tror all vår inställning är ganska samstämmig, och jag ser fram emot vidare diskussioner i frågan. Bl. a. tror jag att det

183

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete JÖr ungdom

är en riklig bedömning alt deekonomiska faktorerna har större betydelse än man kanske har föreställt sig. Detta ligger ju också bakom regeringens beslut att kraftigt öka utbildningsbidragen till ungdomarna i de korta yrkesinriktade kurserna.

Belräffande fru Hjelm-Walléns inlägg fann jag i elt tidigare anförande all del var en egendomlig historieskrivning. Jag kan myckel väl kalla det ofint i stället. Jag vägrar att tro att fru Hjelm-Wallén ens tror på vad hon själv säger. Det är ju roligt att få höra fru Hjelm-Wallén göra sig till tolk för diverse personer och diverse myndigheter. Jag måste sedan fråga privat, utanför kammaren, om myndigheterna gråter ul hos fru Hjelm-Wallén, för jag har faktiskt inte hört om denna förskräckliga press som de måste känna inför våra snåriga beslut osv. Hittills har faktiskt samarbetet gått ganska bra.

Sedan vägrar jag att ta upp någon diskussion om huruvida socialdemokraterna eller moderaterna var först, vad nu den diskussionen skall tjäna till. Inte tjänar den till alt hjälpa ungdomarna till bättre arbete i alla fall. Jag skulle viOa föreslå fru Hjelm-Wallén att läsa interpellationssvaret noga och ingående. Kanske finns det något enda litet ord eller någon mening som icke är fru Hjelm-Wallén tidigare bekant.

Fru HJELM-WALLÉN (s);

Herr talman! Jag läste interpellationssvaret mycket noga under det att fru Mogård föredrog det, ochjag fann anledning att gå upp i debatten eftersom jag praktiskt taget inte fann någonting som är nytt. Då kunde det, menar jag, vara anledning att påpeka att det var en uppföOning av den socialdemokraliska politiken - och vi lackar för det.

Min fråga till fru Mogård, som jag alltså inte har fått något svar på, gäller egentligen bara det som jag finner snårigt - och fiera andra har faktiskt sagl lill mig alt de också finner det snårigt. Den 10 januari säger man i budgetpropositionen nej till förslaget om korta yrkesinriktade kurser, och 17 dagar senare meddelas från regeringens sida att nu är det förslaget plötsligt väldigt bra. Varför? Vad hände under de 17 dagarna, fru Mogård?

184

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Inte för alt statsrådet Mogård behöver någon hjälp att diskutera med fru Hjelm-Wallén, men jag anser mig i alla fall föranlåten alt säga all det inte enbart är i fråga om ungdomsutbildningen som socialdemokraterna anser sig ha varit störst och bäst - det är ju så i varje fråga man lar upp i varje sammanhang. Del finns mycket bra idéer att ta vara pä, och det tror jag att statsrådet Mogård gör i sitt fortsatta arbete.

Jag skulle viOa lacka statsrådet Mogård för den senaste repliken, och jag hoppas att man i arbetet i utbildningsdepartemenlet på allvar kan la upp de här synpunkterna. Jag vore också tacksam - som jag tidigare sagt - om man kunde förlägga denna försöksverksamhet till Blekinge län.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr lalman! Jag trodde all fru Hjelm-Wallén skulle erinra sig vad som slår i interpellationssvaret som svar på hennes fråga.

Skolöverstyrelsen har hittills i samtliga fall där kommun begärt inrättande av kortare yrkesinriktad kurs medgivit det. I budgetpropositionen sägs att om del skulle visa sig att del anlal utbildningsplatser som skolöverstyrelsen förfogar över inte är tillräckligt kan regeringen av arbetsmarknadsskäl öka antalet utbildningsplatser.

Fru Hjelm-Wallén vet naturiigtvis att budgetpropositionen inie skrivs i början på januari. Skolöverstyrelsen kom den 29 december 1976 och begärde en utökning. Regeringen beslöt i början på februari om en sådan utökning men byggde dessutom pä med att få fram utbildningsbidrag, vilket fru Hjelm-Wallén inte hade lyckats med.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om bättre samordning av resurserna för utbildning och praktikarbete för ungdom

Fru HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det går ju bra att spekulera över vad jag inte skulle ha lyckats med, om jag hade suttit kvar i regeringen.

Anledningen till min fråga är att del fanns etl utarbetat paket för koriare yrkesinriktade kurser, en annorlunda intagning osv. Detta fanns färdigt, men det sade regeringen abrupt nej till i budgetpropositionen. Sedan kommer man några dagar efter och säger att de här förslagen är bra.

Vad har hänt under tiden? frågar jag. Ja, det enda faktiska som har hänt är att vi från socialdemokratiskt håll har lagl en motion i riksdagen som innehåller just det här paketet.

Sedan har jag också kritiserat den borgerliga regeringen för att den, när den lägger ett arbetsmarknadspaket och tar med yrkesinrikade specialkurser i del, gör dessa åtgärder tidsbegränsade i stället för att - vilket hade varit enklast frän saklig synpunkt - stödja den socialdemokratiska motionen. Dä hade vi fått in det här kursutbudet bland gymnasieskolans vanliga kursutbud. Har vi samstämmiga uppfattningarom att dessa kurser är bra, skulle jag för att få någon ordning i beslutsfattandet viOa rekommendera fru Mogård att tala med sina partivänner och de övriga borgerliga vännerna om att stödja den socialdemokratiska motionen. Då får vi den här frågan ur väriden och får ett vettigt utbildningsalternativ för. de ungdomar som i dag har svårt att gå till den vanliga gymnasieskolan. Det är det som är det viktigaste.

Överiäggningen var härmed slutad.

185

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om undervisning i skolan om behovet av att tillvarata naturresurserna

186

§ 11 Om undervisning i skolan om behovet av att tillvarata naturresurserna

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 25 januari anmälda interpellation, 1976/77:86, och anförde;

Herr talman! Herr Börjesson, i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till au eleverna i skolan meddelas kunskaper i behovet och värdet av att våra naturresurser tas till vara pä ett bättre sätt än vad som nu sker.

1 regeringsförklaringen framhålles: "Siräng hushållning måste ske med naturtillgångarna. Tekniken måste anpassas till kraven på en god miOö och ett samhälle i ekologisk balans." Del kan alltså inte råda några tvivel om regeringens inställning till hushållning med naturresurserna. Skolan är ett viktigt medel att nå ut med information om ekologi- och hushållningsfrågor. Jag delar således herr Börjessons uppfattning i det här avseendet.

Fär jag därför något redogöra för skolans insatser hittills pä det här området. I läroplansarbetet har frågor som rör utnyttjandet av naturresurserna uppmärksammats i ökad utsträckning sedan slutet av 1960-lalel. I läroplanen för grundskolan framhålls alt miOövården bör bilda ledmotiv för en stor del av den orienterande undervisningen om natur och samhällsliv.

I gymnasieskolan finns miOövårdsmoment integrerade i flera ämnen på de yrkesinriktade linjerna och på de treåriga linjerna. MiOövårdsun-dervisning saknas f n. på vissa tvååriga linjer samt pä fyraårig teknisk linje. Jag förutsätter all den förra året tillsatta utredningen om den gymnasiala utbildningen kommer alt uppmärksamma detta förhållande.

Det hittills nämnda behandlar dock miOövården i elt ganska begränsat perspektiv. Under senare är har medvetenheten om hushållningsproblemen ökat i samhället. Allt fier inser betydelsen av att beakta dessa frågor i samhällsplaneringen. En viktig uppgift för skolan är att ge eleverna grundläggande kunskap om människans plats i etl stort biologiskt och socialt sammanhang, i det ekologiska systemet.

De områden som behandlas i interpellationen - energiförsörjning och materialomsättning i samhället - är i hög grad aktuella i skolundervisningen. De har fåll allt utföriigare behandling i mänga läromedel under 1970-talet, och det finns också ell förhållandevis rikligt utbud av kompletterande material som behandlar dessa frågor. Inte minst har de ideella organisationerna framställt sådant material avsett för skolan. Det är angeläget att skolornas information om aktuella miOövärdsfrågor stöds även av berörda myndigheter. Bland det som f n. görs i delta avseende vill jag särskilt nämna föOande.

Konsumentverkets energisparkommiité har i samarbete med skolöverstyrelsen utarbetat elt studiematerial om energiproblemen, som har sänts ul till grundskolor och gymnasieskolor läsåret 1975/76.

En samarbeisgrupp mellan staiens naturvårdsverk och skolöverstyrelsen planerar f n. särskilda informationsinsatser för skolan om olika aktuella miOövärdsfrågor.

Inom ramen för harmonisering av de nordiska skolordningarna utarbetas f n. ett studiematerial om miOövärdsfrågor för lärare och elever på grundskolans högstadium. Projektet är en samnordisk produkiion, som administreras av sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn. Malerialel bygger på en dialogpedagogisk grundsyn och två av dess fem komponenter har rubrikerna Energi samt Återanvändning av material.

Som framgår av min redovisning har en rad åigärder redan vidtagit,s i syfte att öka informationen och undervisningen om behovei att tillvarata våra naturresurser. 1 arbetet med läroplansuppföOningen för grundskolan liksom i utredningen om den gymnasiala utbildningen måste dessa frågor uppmärksammas. Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen inom miOövårdsområdet måste dock undervisningens innehåll och läromedlen löpande ses över och förnyas. Jag kommer självklart att medverka för all möjliggöra detta.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om undervisning i skolan om behovet av att tillvarata naturresurserna

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag ber alt få framföra mitt tack till statsrådet Mogård för svaret pä min inlerpellalion. Jag är - det vill jag uppriktigt framhålla - särskilt lacksam för all svaret andas en positiv känsla från statsrådets sida för de frågor som jag tagit upp i interpellationen, nämligen alt skolan skall medverka till all ungdomar får kunskaper om behovet och värdet av alt våra naturresurser tas till vara på ett bättre sätt än vad som nu sker.

Statsrådet redovisar de åtgärder som skolan vidtagit på området för att göra eleverna medvetna om dessa problem. Det frarngår av svaret att i gymnasieskolan finns miOövårdsmoment integrerade i flera ämnen på de yrkesinriktade linjerna och på de treåriga linjerna - däremot saknas miOövärdsundervisning nu pä vissa tvååriga linjer och pä fyraårig teknisk linje. Detta finner jag utomordentligt beklagligt, inte minsl därför att man bl. a. vet att efterfrågan på tekniskt utbildade kommer att öka och knappast kommer all kunna tillgodoses när vi kommer in på 1980-talet. Pä samtliga de linjer där miOöundervisning fortfarande saknas bör snabba och effektiva åtgärder vidtas.

Statsrådet säger att den pågående utredningen om den gymnasiala utbildningen kommeratt uppmärksamma dessa frågor. Jag vill, herr talman, understryka vikten av all sä sker, inte minsl därför att miOövården enligt min mening måste få en allt vidare omfattning även i undervisningen. För elever på teknisk linje är delta, som jag ser det, särskilt angeläget.

Statsrådet framhåller all medvetenheten om hushållningsproblemen ökat i samhället och att allt fler inser betydelsen av att beakta dessa frågor i samhällsplaneringen. Jag noterar detta med stor tillfredsställelse. Det är av synneriig vikt alt statsrådet inser undervisningens betydelse

187

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 undeivisnlng i skolan om behovet av att tillvarata naturresurserna

188

för det ekologiska systemet. Denna fråga var en av de viktigaste i min interpellation, varför jag vill tacka statsrådet särskilt för hennes upplysning på detta område, en upplysning som jag i egenskap av riksdags-' man gärna vill vidarebefordra till ett auditorium i någon skola som jag framdeles besöker. Och alldeles särskilt gäller detta statsrådets meddelande om att ett studiematerial om miOövärdsfrågor utarbetas inom ramen för harmonisering av de nordiska skolordningarna, för lärare och elever pä grundskolans högstadium. Materialet, som statsrådet i korthet presenterar i sitt svar, bådar en positiv nordisk samverkan på skolans område när det gäller dessa viktiga frågor. Denna nordiska samverkan vill jag notera som särskilt betydelsefull. Vi har som bekant en intim samverkan på en rad områden mellan de nordiska länderna. Inom skolundervisningen bör detta samarbete i allra högsta grad återspeglas.

Statsrådet pekar slutligen på nödvändigheten av att dessa frågor föOs upp i läroplansarbetet för grundskolan liksom för gymnasieskolan - detta särskilt med hänsyn lill den snabba utvecklingen inom miOövårdsområdet. Jag noterar även detta med mycket stor tillfredsställelse. Läroplanens innehåll liksom undervisningen i stort måste självfallet föOa utvecklingen. Personligen har jag slor tilltro till de sakkunniga på området som f n. vakar över dessa frågor, vilka dess värre blivit mer eller mindre åsidosatta, enligt min uppfattning.

Herr talman! Jag vill ännu en gäng tacka statsrådet för det mycket positiva svar jag fått pä min inlerpellalion och framföra som min förhoppning all skolan ges alll stöd i sill arbete för att meddela elever kunskaper om våra naturresurser och om nödvändigheten av att ta dem till vara på ett bättre sätt än vad som nu sker och har skett. Statsrådet Mogårds svar på min interpellation i delta hänseende vittnar om statsrådets positiva inställning. Jag hoppas alt hon får berörda myndigheter på sin sida i del praktiska arbetet. Jag vill framhålla önskemålet att man redan på grundskolenivån lär eleverna att beakta värdet av alt våra naturresurser tas lill vara. I nuvarande läge har eleverna i stora stycken vant sig vid att slit och släng är något som man kan ägna sig ät - del finns pengar lill det och ingen lär dem vad delta i grunden innebär av förstörelse och vanvärd av vår natur.

Jag har den erfarenheten att grundskoleelever är angelägna att veta vad vi använder skattepengarna till - om vi utnyttjar dem till vettiga ändamål för att skydda vår natur och de resurser den erbjuder. I undervisningen måste vi beakta dessa tankegånger hos eleverna. Det är där vi grundar ungdomarnas ssyn på dessa frågor och deras fortsatta intresse för de ekologiska frågorna.

Jag är, herr talman, tacksam för att statsrådet ser så positivt pä dessa frågor, men jag efleriyser ändå statsrådets tankar när det gäller grundskolelevernas ifrågasättande inställning till vår tids slit och släng-men-talitet. Den finns där, och det anser jag vara oroande. Samtidigt vill många ungdomar engagera sig i miOövärdsfrågor. Det är frågor som många unga gärna vill ha svar på frän auktoritativt håll här i riksdagen.

Med det sagda ber jag att än en gäng fä tacka för svaret på min interpellation.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Göteborg (c) den II februari anmälda interpellation, 1976/77:97, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har frågat mig om jag är beredd medverka till en försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan.

Den 27 april 1976 besvarade dåvarande statsrådet .Hjelm-Wallén en likalydande interpellation av herr Bengtsson. De bedömningar av frågan som där uttrycktes delar jag. Självfallet är friskvärden ytterst angelägen. Förutsättningarna att bedriva försöksverksamhet med ämnet friskvård som schemabundet i grundskolan har emellertid inte ändrats sedan dess,

För egen del vill jag komplettera det interpellationssvar som gavs förra året med att framhålla att, enligt vad jag har erfarit, skolöverstyrelsen i det pågående läroplansarbetel för grundskolan undersöker hur frisk-värdsundervisningen bör samordnas med berörda ämnen och medelev-värdsarbetet. Det s. k. friskvårdsprojekt som jag vet äger rum vid en skola i Göteborg innevarande läsår kan komma att ge konkreta uppslag för detta arbete.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan

Herr BENGTSSON i Göteborg (c);

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min interpellation.

Det svar jag har fåll är exakt delsamma som lämnades pä en interpellation 1976. Statsrådet säger i dag i sill svar: "De bedömningar av frågan som där uttrycktes delar jag."

Personligen hade jag den uppfattningen att man säg mer positivt pä den här frågan nu än tidigare, men så är tydligen inte fallet. Det är beklagligt.

Det finns dock ett stort intresse för friskvård. Många människor är med om att utforma friskvärdsprogram. Och varför arbetar nu så många med friskvård? Jag skall ge etl kort svar: Därför att det står alldeles klart att något måste göras för alt intressera så mänga som möjligt för vad motion, ändrade kostvanor osv. betyder för hälsan och välbefinnandet.

För våra barn och ungdomar är det självfallet av utomordentligt stort värde att de blir informerade om friskvårdens betydelse. Vi har etl ansvar - elt stort sådant. Vi vet vilka faror som finns såväl för den enskilde

189

14 Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

Nr 86 som för samhället när del gäller alkohol, sniffning, knark och läkeme-

Tisdaeen den delsmissbi;uk. Vi har i vårt land ett omfattande narkotikamissbruk, som

15 mars 1977 ' "' ungdomar ner i dessa svåra problem. Här har

-------------- skolan tillsammans med bl. a. föräldrar och organisationer en verkligt

Om försöksverksam- slor uppgift, både på kort och på läng sikt.

het med friskvård Jag och många med mig anser att det skulle vara av stor betydelse

som schemabundet att fä en lektionstimme i veckan till förebyggande hälsovård i skolan.

ämne i grundskolan '" investeringen, fru statsråd, skulle snabbt visa sig värdefull, även

om vi enbart ser det från samhällsekonomisk synpunkt. Åtskilliga av

bl. a. sjukvärdens platser är nu upptagna av patienter, som absolut måste

få vård för sill missbruk av alkohol och narkotika. Detta måste vi med

olika insatser från samhällets sida försöka komma till rätta med, och

än en gång har skolan här sin givna plats i del förebyggande arbetet.

Det är riktigt, som interpellationssvaret nämner, att det pågår ett frisk-

värdsprojekt vid en Göteborgsskola under ledning av doktor Alle

Wohrm. Såvill jag vet kommer det fram mycket positiva resultat ur

detta försök. Modellen är en lektionstimme per vecka till förebyggande

hälsovård. Lärarkrafler frän ideella organisationer deltar i undervisningen

och har fortsatt kontakt med barnen efter skoltid.

Föräldrarna är välkomna till undervisningstimmen och även till aktiviteterna på kvällstid. Detta visar hur det går att lägga upp ett sådant program inom skolans arbele.

"Fär vi komma in i bilden redan på lågstadiet, alltså i barnens sju-årsålder, kan vi säkeriigen uträtta myckel i förebyggande syfte", säger barnläkaren Erik Rato.

Herr talman! Vad menas med etl friskvårdsprogram? Vilka vill man nå med detta?

- Genom upplysning och information påverka elevernas levnadsvanor
i gynnsam riktning.

-Genom upplysning och informalion påverka inställningen till alkohol, tobak och narkotika.

- Genom all erbjuda aktiviteter inom och utom skolan stimulera eleverna till meningsfyllda fritidsaktiviteter.

- Försöka engagera föräldrar och barn i fritidsaktiviteter och pä så vis försöka stimulera till sundare kontaktmönster mellan barn och föräldrar.

- Ge eleverna en bättre informalion genom specialister.

- Försöka skapa en spärr mol alkohol, narkotika och tobak redan i skolan och samtidigt upplysa om betydelsen av en sund kost och motion samt peka på olika möjligheter till meningsfylld fritid.

Från olika håll görs framställningarom ett intensifierat friskvårdsarbete
i skolan. Det kan utformas på olika sätt. Viktigt är emellertid att ge
rejält utrymme under lektionstid för information om skadeverkningar
av alkohol, tobak och narkotika och om betydelsen av bra kosthåll, motion
och hygien. Del är viktigt att man lägger upp sådan information så att
190 eleverna aktivt arbetar med problemställningarna och själva drar slut-

satser.

Friskvård som etl ämne på skolschemat skulle vara av stort värde. Därigenom kan man med träning och aktivitet skapa ett sunt intresse hos ungdomen i tidiga år i stället för att som nu satsa på eftervård.

Alt vi redan tidigt i livet fär klart för oss sambandet kost-hälsa-motion och hur användandet av tobak, alkohol och narkotika påverkar och förstör kroppens funktioner och på lång sikt predestinerar för mänga sjukdomar kan förhoppningsvis göra oss mindre benägna att utsätta vår kropp för alla dessa faror. En vinst för individen genom etl bättre hälsotillstånd och därigenom minskade utgifter för samhället genom lägre sjukvårdskostnader måsle vara en målinriktning.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag skulle viOa gå in i denna debatt, eftersom herr Jonsson i Alingsås och jag under den allmänna motionstiden väckt motionen 277, där också vi framfört önskemålet att undervisning i hälso- och friskvård skall få plats på skolschemat.

Jag är helt medveten om alt det framförs många propåer om det eller det ämnet som behöver komma in. Men detta är ju ett så oerhört viktigt ämne för hela vår nation, att förebygga sjukdom och att bevara sin hälsa, och det har inte prioriterats i tillräckligt hög grad. Det har varit ett huvudintresse att bota sjukdomar och inte all genom förebyggande åtgärder se till alt de inte uppkommer.

Inom skolans ram kan man helt säkert i olika ämnen få möjlighet alt på ett bättre sätt utnyttja de kunskaper och resurser som redan finns samlade inom skolan, först och främst genom lärarna och med utnyttjande av de specialkunskaper som t. ex. biologilärare, skolsköterskor, skolläkare, gymnastiklärare och hushållslärare har. Skolan har hälsofostran inom många områden, och det är här man bör låta frisk- och hälsovård fä större ulrymme. Sambandet mellan riklig kost och lämplig motion och dess inverkan på välbefinnandet och hälsotillståndet kan man inte nog beakta. Arbetsgrupper kan säkert startas inom skolan bland personal som är intresserad av att informera, vägleda och aktivera eleverna och som även under håltimmar och långraster kan utforma hälso-och friskvårdsprogram för den egna skolenheten, om centrala myndigheter medverkar och lar initiativ.

Jag tror att man pä alla stadier med god viOa skulle kunna lägga in en veckotimme hälso- och friskvård på skolschemat. Kan man då förhoppningsvis få in i det allmänna medvetandet att det är bällre och billigare alt förebygga än att bota, så är mycket vunnet.

Fru statsrådet MOGÅRD;

Herr talman! Herr Bengtssons i Göteborg interpellation gällde friskvård som schemabundet ämne i grundskolan, och där är mitt svar negativt - det har herr Bengtsson rätt i. Men milt svar innebär naturligtvis inte etl avståndstagande från eller ett ointresse för friskvård i skolan eller

191

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan

192

i andra sammanhang, tvärtom.

Friskvården kan prioriteras bättre - det ger jag fru Håkansson rätt i - och det är vad jag hoppas sker i den läroplansöversyn för grundskolan som jag nämnde i interpellationssvaret.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Den som arbetar en hel del bland barn och ungdomar

- inte minst gäller detta när man ser på situationen i Siockholm, Göteborg
och andra stora städer, där vi, som även fru Mogård vel, har oerhört
stora problem med narkotika, alkohol m. m. - blir mer och mer övertygad
om betydelsen av all friskvärdsintressena, som redan sagts här, kan
grundläggas på ell tidigt stadium. Man bör ge ungdomarna möjlighet
alt ägna sig ät annat än sådant som förorsakar de fruktansvärda problem
vi har all brottas med, som vi ständigt har för ögonen och som kräver
allt fier offer.

Vi har i värt samhälle etl ganska stort antal människor sjukskrivna varje dag, inte utan orsak. Ca 30 % av patienterna som söker öppen värd har psykosomatiska, depressiva eller nervösa problem. Tusentals ungdomar mellan 15 och 25 är har redan blivit intravenösa narkomaner. Vi har åtskilliga problem med värnpliktiga som redan har blivit kroniska alkoholister. 33 96 av våra ungdomar i åldrarna omkring 15 år använder

- t. v. i alla fall - mellanöl lördag och söndag. Man räknar med att
av dessa ca 10 96 sä småningom skall bli utslagna i samhället.

. Detta är ju en skrämmande bild av verkligheten. Det är den bild vi har i dag. Det finns all anledning för fru Mogård och för regeringen alt fundera över om inte tiden snart är inne att ägna sig åt frågan om man skall ha friskvård pä skolschemat. Än en gäng; Ju tidigare man lägger in undervisning och information, desto mindre risker måste det bli all barn och ungdomar kommer ut i allt detta elände. Det är en samhällsfråga av enormt slor betydelse, och därför krävs del ganska snabba åigärder.

Ta en funderare på det här! Jag kommer i varje fall inte att lämna frågan. Jag lovar fru Mogård att jag kommer igen efter en lid, och jag kommer inte alt ge mig förrän jag vet att denna fråga får etl positivt gensvar frän regering och riksdag. Mänga människoliv slår på spel, och samhället måste därför göra mycket stora ekonomiska uppoffringar, men nog skall vi väl försöka alt gemensamt lösa detta pä bästa sätt.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag kan inte finna all herr Bengtsson i Göteborg och jag har skiOaktiga meningar beträffande problemels vikt och betydelse eller allvaret i den situation som föreligger på sina håll. Vi har heller inte, såvill jag begriper, någon motstridig uppfattning när det gäller att friskvård är oerhört väsentligt. Vad vi skiOer oss i är i frågan om att friskvård skulle vara ett schemabundet ämne i grundskolan.

Jag undrar ändå om inte herr Bengtsson missuppfattar mig och mitt

svar. Av det framgår ju att friskvård skulle ingå i undervisningen i grundskolan. Det skulle ingå som ett moment i olika ämnen - jag hoppas att läroplansöversynen kommer fram till det, del finns alla förutsättningar för delta - men däremot inte som etl särskilt ämne. Uppriktigt sagt, herr Bengtsson, tror jag att friskvården och ungdomarna som skall undervisas i den gagnas av en sådan metod.

Det är alltså där våra uppfattningar skiOer sig och herr Bengtsson fär gärna komma igen och diskutera frågan, men jag tycker att vi då skall diskutera det lilla som skiOer oss ål.

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Jag är överens med fru Mogård om detta, men jag vidhåller i alla fall min uppfallning all man bör schemalägga just den här delen, och det är detta jag kommer all kämpa vidare för. Att man tar in friskvärden pä schemat tillsammans med andra ämnen är en sak, men jag vill fä in den som ett schemabundet ämne. Jag försöker alt få fru Mogård med mig här, men del är tydligen litet svårt i dag. Det kanske går bätire vid ett senare tillfälle.

Dr Alle Wohrm säger ungefär så här, och jag tycker det kan vara värt att komma ihåg; Självfallet kan man inte vare sig i pengar eller på annat sätt mäta psykiskt och fysiskt välbefinnande. Det ter sig också självklart att varje insats som hindrar en enda ung människa att hamna i t. ex. narkotikamissbruk är vinstgivande från både humanitär och samhällsekonomisk synpunkt. En heroinmissbrukares månadskonsumtion kostar ca 35 000 kr. Det motsvarar det årliga belopp socialstyrelsen satsar pä Torslandaprojektet. T. v. satsar även Göteborgs stad 50 000 om året i fem år. Därtill kommer del frivilliga arbete som läggs ner för att projektet skall kunna genomföras. Dessa gratisarbetare sitter inte still och väntar på resultal i form av kurvor och tabeller. De är redan nu övertygade om att modellen fungerar, att insatserna de offrar är goda investeringar i barnens och deras egen framlid.

Det är väl det som är väsentligt, och det blir naturligtvis intressant att se resultatet av detta försöksprojekt som redan visat sig vara mycket positivt. Jag har den förhoppningen all vi kan arbeta vidare åtminstone på försöksprojekt och se hur de utvecklas och att vi inte bara stannar vid Torslandaskolan. Jag kanske i alla fall kan få det löftet.

Överläggningen var härmed slutad.

193

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

0/77 villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

§ 13 Om villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara herr Böriessons i Falköping (c) den 15 februari anmälda interpellation, 1976/77:98, till herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat chefen för jordbruksdepartementet om han vill medverka till att förordningen (1971:727) om försäOning av staten tillhörig fast egendom, m. m. får en vidare tolkning så all sociala och humanitära skäl lillmätes en mycket stor vikt och betydelse och därmed får vara normgivande när del gäller försäOning av statlig fast egendom. Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara interpellationen.

Den förordning som herr Börjesson hänvisar lill innehåller inte någon bestämmelse som hindrar att man i ett försäOningsärende lar hänsyn till sociala och humanitära synpunkter vid sidan av de andra omständigheter som förekommer i ärendet och som den säOande myndigheten har att beakta.

Om man i ett enskilt fall är missnöjd med det beslut om försäOning som myndigheten har fattat, kan detta överklagas hos regeringen. Jag finner det inte lämpligt att här kommentera beslutet i det enskilda ärende som herr Börjesson har tagit upp.

Enligt min mening behöver den aktuella förordningen inte ändras, eftersom det redan går att ta hänsyn till sociala och humanitära skäl vid försäOning av staten tillhörig fast egendom.

194

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Först vill jag tacka budgetminisiern för svaret på min inlerpellalion.

Även om budgetministern av förklarliga skäl inte kan kommentera ett enskilt ärende vill jag ändå av bl. a. principiella skäl närmare kommentera det enskilda markärende som ligger till grund för interpellationen. Det är nämligen sä att domänverket har vägrat en lantarbetare att köpa ett ca 3 000 kvadratmeter stort markområde som inte kan utnyttjas för jordbruksändamål. Denne lantarbetare är anställd på en av domänverket ägd och utarrenderad jordbruksfastighet. Genom alt denne man alltså arbetar pä en av domänverkets fastigheter är han därmed indirekt knuten lill domänverket. Han har haft samma arbele i tolv är och trivs med det. Han har icke för avsikt att söka sig något annat arbele. Vad som är angeläget för honom är alt få en något större bostad än den som han och hans famiO nu disponerar. Den nuvarande bostaden är för liten för famiOen, dvs. för honom själv, hustrun och tvä barn. FamiOen anser sig ha behov av en större och mer modern bostad, inte minst med hänsyn lill att barnen bör ha egna rum. Det är etl krav som jag också anser vara helt berättigat.

Men någon bostad som fyller dessa krav finns inte vare sig på fas-

ligheten eller i dess närhet. Det kan i sammanhanget framhållas alt stora svårigheter föreligger all få tag pä lämplig tomtmark, eftersom värdefull åkermark icke bör tas i anspråk för byggnadsändamål. I denna bygd torde det över huvud taget vara svårt att få tag pä lämplig tomtmark utan att god åkermark exploateras, vilket ju bör undvikas. Men det finns ell lämpligt område som är så beläget alt en avslyckning inte påverkar vare sig fastighetens arrondering eller brukning och där inte heller värdefull åkermark tas i anspråk. Det tomtområdet kommer inte heller all kunna utnyttjas för jordbruksändamål. Men tyvärr - jag säger tyvärr - är del domänverket som äger detta markområde, och där är man inte villig att säOa. Hade det varit en enskild ägare skulle del ha varit betydligt lättare att nå en uppgörelse om försäOning.

Vid de kontakter som tagits med domänverket har man där sagl nej lill en försäOning, och man har motiverat sill nej pä ell sätt som jag här vill läsa in i kammarens protokoll. Jag citerar dä ur en svarsskrivelse från domänverket daterad den 4 februari i år. Det är etl svar på min begäran om en omprövning av domänverket lidigare fallat beslut alt icke säOa ifrågavarande markområde. Domänverket anför där föOande;

"Domänverket iakttar stor återhållsamhet ifråga om försäOning av enstaka tomter för ny bostadsbebyggelse såvida icke tomlen ligger inom planlagt bebyggelseområde eller i anslutning till befintlig bebyggelse. Domänverket anser sig därigenom föOa gällande riktlinjer för bostadsbebyggelsens utveckling och även gagna det egna intresset all inte försämra de förvaltande brukningsenheternas arrondering och andra förutsättningar för rationell drift. Olägenheterna med bostadstomler inom eller i anslutning till brukningsenheter för jordbruk eller skogsbruk har under senare år blivit alltmer påtagliga. Tomtens ägare ställer ofta krav på skötseln av kringliggande mark - t ex ifråga om vattenavledning, avverkning, djurhållning, gödsling, besprutning - och verksamhet på tomten kan vara till besvär när det gäller drift och bevakning."

Det är övervägande dessa skäl, säger domänverket, som har legal lill grund för verkets prövning av nämnda förvärvsframställning. Och domänverket fortsätter:

"För domänverkets markförsäOning gäller förordningen om försäOning av staten tillhörig fast egendom m. m. (SFS 1971:727). Dessa föreskrifter ger inga möjligheter att i försäOningsärende ta hänsyn till köparens relationer till domänverket - anställda i verket eller andra personer med anknytning till verket fär icke favoriseras. När det gäller sättet för försäOning, som enligt huvudregeln skall ske på offentlig auktion eller genom anbudsinfordran, ger föreskrifterna viss möjlighet till avsteg. Denna möjlighet utnyttjar domänverket vid försäOning av disponerade objekt (arrendegårdar, arrendetomler, hyreslägenheter, fritidsbostäder m. m.) men i övrigt mycket restriktivt. FörsäOning under hand av tomt för nybyggnad av bostadshus sker endast i undantagsfall. Förhållandena är dä sådana att försäOningen ger stora fördelar för domänverket eller är motiverad av andra starka skäl (humanitära, sociala m. m.) samt alt annat

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

195

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

rimligt alternativ för bostadsfrågans lösning ej föreligger. Det skall vidare stå hell klart att försäOningen ej medför några olägenheter för domänverket vid drift och bevakning av den berörda egendomen. I det här aktuella ärendet föreligger ej sådana förhållanden som nyss sagts. Med hänvisning till det ovan sagda får domänverket meddela all verket ej är berett att ompröva sitt beslut att avslå ifrågavarande framställning om tomtförvärv."

Jag skall, herr talman, i all korthet kommentera denna skrivelse. Varken frän driftsynpunkt eller i andra avseenden torde det innebära några olägenheter att företa den nämnda tomiavstyckningen. Alla krav från den blivande tomtägaren på skötsel av kringliggande mark saknar verklighetsunderlag, bl. a. beroende pä markens läge. Markområdet är ytterst lämpligt för bebyggelse med lanke pä markens beskaffenhet och avsaknaden i bygden av lämplig tomtmark för bostadsbebyggelse - såvida inte, som jag lidigare sagl, prima åkermark skall las i anspråk för ändamålet.

När det gäller talet om favorisering är det inte fråga om annat än att domänverket ger möjligheter för en anställd på av verket ägd fastighet all få köpa ell markområde, som näslan kan betraktas som impediment, alltså ur jordbrukssynpunkt värdelös mark. Jag kan inte förslå domänverkets tal om favorisering. Det är inte fråga om annat än all underiätta möjligheten för den anställde att ha kvar sin anställning, att i framtiden inte behöva bosätta sig i närmaste tätort och dä fä köravständ till sin arbetsplats om ca en halv mil. Arbetet underlättas om han kan bo kvar på sin arbetsplats, och den möjligheten föreligger om han fär köpa det markområde som det här är fråga om. Med hänsyn lill bl. a. djurhållningen på fastigheten är del ytterst värdefullt om den anställde bor i anslutning till arbetsplatsen.

Det är frestande att föreställa sig att det i stället hade varit en privat ägare till markområdet i fråga. Jag har väldigt svårt att föreställa mig att denne skulle ha varil ovillig alt försäOa ett markområde till en av sina anställda. Men staten kan tydligen - i detta fallet domänverket -bortse frän rationella, mänskliga och sociala skäl. Kan del möjligen vara så att del här markområdet inte presterar några större summor pengar vid försäOningen och därför är'ointressant för domänverket alt försäOa? Jag begär inte att budgetminister Mundebo skall ge något svar pä dessa allmänmänskliga reflexioner, rnen jag har ändå velat framföra dem, eftersom det hela tiden - märk väl detta - är fråga om hänsynslagande till "den lilla enskilda människan".

Nu säger budgetminisiern att några bestämmelser som hindrar att man i ett försäOningsärende tar hänsyn lill sociala och humanitära skäl ej torde föreligga. Men det är just den primära frågan om sociala och humanitära skäl som man inte tagit hänsyn till i det här fallet. Hade man tagit dylik hänsyn hade jag inte behövt besvära budgetministern med denna interpellation.

196

Hen TALMANNEN lät nu klubban falla och yttrade: Nr 86

Jag får erinra den ärade talaren om att kammaren endast äger överlägga Tisdaeen den
om den befattning regeringen haft med den aktuella frågan. ic poj-g 1977

Talaren fortsatte:

Herr talman! Jag ber om överseende. Det är mig veterligt första gången som jag givit herr talmannen anledning att låta klubban falla i elt anförande. Det skall för mig bli en erinran inför framtiden. Låt mig ändå avsluta med att säga föOande.

Budgetministern anför bl. a. i sitt svar att om man i ett enskilt fall är missnöjd med ett beslut, så kan detsamma överklagas hos regeringen. Jag är medveten om att denna möjlighet finns, men dä vill jag fråga budgetministern: Skulle det inte vara lämpligt alt vederbörande myndighet i den skrivelse där beslutet meddelas anger besvärsmöjligheten? Den skrivelse, där beslutet om att domänverket inte var villigt alt avyttra markområdet i fråga meddelas, var på tvä och en halv rad och hade föOande lydelse:

"Med hänvisning till telefonsamtal av den 15 oktober 1976 fär jag härmed bekräfta att domänverket inte är villigt att avyttra markområdet i fråga."

Det hade funnits plals för en besvärshänvisning, men, som sagt, en sådan saknas. Och pä grund av bristande kunskaper om besvärsmöjligheten överklagades inte beslutet.

Ja, nu är det bara sä att domänverket sagl alt det ej vill avyttra markområdet i fråga. Nu är det endast fråga om vi som ansvariga politiker har möjlighet att ändra domänverkets beslut.

Jag har full förståelse för att budgetministern inte ville ta ställning till sakfrågan på interpellationsnivå, men jag förväntar mig att budgetministern kan få möjlighet att pröva ärendet i annan ordning. Och då hoppas jag på elt mer positivt svar än det jag har fått på min interpellation.

Än en gång ett tack för svaret och en ursäkt för att jag har överskridit en riksdagsmans befogenheter - men det var pä grund av bristande kunskap på området.

Om villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

Herr budgetministern MUNDEBO;

Herr talman! Jag skall fortfarande inte gå in pä det enskilda ärendet. Men låt mig bara i den principfråga som herr Börjesson i Falköping sist berörde säga att jag anser att i de fall då besvärsrätt föreligger, sä bör information om hur och när besvär skall inlämnas finnäs med i beslutet.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Det innebär i klartext att om vederbörande finner skäl att ta upp en ny framställning lill domänverket, så finns det då möjligheter alt återkomma till budgetministern, och budgetministern har dä möjligheter att pröva ärendet i vederbörlig ordning.

197

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Om villkoren för försäljning av staten tillhörig fast egendom

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag tror att herr Börjesson i Falköping drar en för långtgående slutsats av min deklaration i den principiella frågan. Det aktuella ärendet är avgjort, och besvärsliden är passerad.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:66 till trafikutskottet

1976/77:74 till försvarsutskottet

1976/77:95 bilaga I till jordbruksutskottet

bilaga 2, med undanlag av kreditgarantier för lån till hantverks- och industriförelag m. m., till arbetsmarknadsutskottet

i övrigt till näringsutskotlet 1976/77:108 bilaga 3 punkten 2 till utbildningsutskottet, punkterna 3 och 4 till kulturutskottet bilaga 4 till utbildningsutskottet i övrigl till skatteutskouet

§ 15 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden 1976/77:25-28 skatteutskottets beiänkanden 1976/77:26-28 justitieutskottets betänkande 1976/77:23 försvarsutskottets beiänkanden 1976/77:8-10 socialförsäkringsutskoltets belänkande 1976/77:18 utbildningsutskottets betänkanden 1976/77:16-18 trafikutskottets betänkande 1976/77:12 näringsutskotlets beiänkanden 1976/77:20 och 21 civilutskottets betänkanden 1976/77:9-17

§ 16 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningen 1976/77:116.

§ 17 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle dels justitieutskottets betänkande nr 23 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden, dels trafikutskottets betänkande nr 12 samt näringsutskottets betänkanden nr 20 och 21 sältas närmast efter konstitutionsutskottets belänkande nr 28.

198

§ 18 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:1424 av hen Bladh

1976/77:1425 av herr Johansson i Jönköping m.fl.

1976/77:1426 av hen Olsson i Edane m.fl.

1976/77:1427 av herr Stridsman m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:55 om folkhögskolan

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att föOande frågor framställts

den 14 mars

1976/77:312 av herr Knutson (m) lill herr justitieministern om åtgärder mot narkotikaproblemen på kriminalvårdsanstalterna:

Narkotikaproblemen pä kriminalvårdsanstalter i landet lyder på att narkotika i stor omfattning smugglas in till interner. I diskussionen om åtgärder för alt stoppa denna olagliga distribution, som får så svåra konsekvenser för många intagna, framförs ofta förslaget att sätta in speciellt utbildade spaningshundar på anstalterna. Dessa hundar skulle dels bli till effektiv hjälp vid visiieringar av besökande och interner som varit på permission, dels användas vid undersökningar rörande förekomsten av narkotika på anstalterna.

Är juslitieminislern beredd att vidta kraftfulla åtgärder mot narkotikaproblemen pä kriminalvårdsanstalterna, bl. a. genom all i stor utsträckning sätta in "narkotikahundar"?

den 15 mars

1976/77:313 av herr Hellström (s) till herr socialministern om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen;

Partisekreteraren i ell av regeringspartierna, moderata samlingspartiet, har angripit den av riksdagen antagna planen för daghemsutbyggnaden. Mot denna bakgrund vill jag till herr socialministern ställa föOande fråga:

Har regeringen övergivit utbyggnadsprograrfimet om 100 000 nya daghemsplatser fram till 1980?

1976/77:314 av fru Dahl (s) till herr socialministern om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen;

I en interpellationsdebatt den I mars 1977 deklarerade socialministern att regeringen avser att fullföOa det utbyggnadsprogram för barnomsorgen som riksdagen, på förslag av den socialdemokratiska regeringen, fattade beslut om 1976.

Därefier har emellertid en auktoritativ talesman för moderata samlingspartiet offentligt ifrågasatt om riksdagsbeslutet om utbyggnad av barnomsorgen bör fullföOas.

Mot bakgrund härav vill jag fråga herr socialministern:

Står hela regeringen fast vid sin tidigare utfästelse att 1976 års beslut om utbyggnad av barnomsorgen skall fullföOas?

Hur bedömer socialministern all sådana uttalanden från ett av regeringspartierna påverkar de aviserade överiäggningarna med Kommunförbundet i denna fråga?

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Meddelande om frågor

199

Nr 86

Tisdagen den 15 mars 1977

Meddelande om frågor

1976/77:315 av herr Peterson i Nacka (s) till herr ekonomiministern om utbyggnadsprogrammet för barnomsorgen:

En av de främsta företrädarna för moderata samlingspartiet - partisekreterare Lars Tobisson - hävdar att kommunerna inte bör fullföOa riksdagens beslut om utbyggnaden av barnomsorgen.

Jag vill därför fråga herr ekonomiministern;

1. Har herr Tobissons förslag något samband med statsminister Fälldins uttalande om all vissa reformer skall genomföras i långsammare takt?

2. Anser herr Bohman all riksdagens beslut om minst 100 000 nya daghemsplatser pä fem år måste fullföOas?

3. Anser herr Bohman alt del är barnfamiOerna som skall beiala för regeringens misslyckade ekonomiska politik?

1976/77:316 av herr Hjorth (s) lill herr statsrådet Johansson om kärnkraftsutbyggnaden i Forsmark:

Oron för sysselsättningen bland byggnadsarbetarna och övriga anställda vid kärnkraftsbygget i Forsmark har ej dämpats. Tvärtom har såväl de mänga olika uttalandena ifrån regeringsmedlemmar som artiklar i pressen ökat osäkerheten inför framtiden. Ej heller har klara besked kunnat lämnas vid de uppvaktningar som ägt rum.

Arbetena med aggregat 1 och 2 pågår sorn planerat, medan förberedelsearbetena för det tredje aggregatet bedrivs i reducerad omfattning, i avvaktan på besked av regeringen. Mänga är osäkra pä om de skall försöka få annat arbete och om de vågar sig pä att bygga egna hem, och kommunen vet inte vilken utveckling man skall planera för. Det är för alla parter angeläget alt regeringen talar om hur man skall ha det med kärnkraftsutbyggnaden. Om Forsmark 3 skall stoppas får det allvarliga konsekvenser för sysselsättningen.

Mot denna bakgrund vill jag ställa föOande fråga till herr statsrådet Johansson:

Avser regeringen ta iniiiativ som syftar till att det tredje aggregatet i Forsmark utan dröjsmål fär byggas färdigt?

200

1976/77:317 av herr Holmqvisl (s) lill herr försvarsminislern om sammansättningen av beredningen för utvärdering m. m. av framlida fiyg-planssyslem:

Regeringen har nyligen tillkallat en beredning som. skall granska olika alternativ för .att tillgodose försvarels behov av stridsflygplan.

Eftersom flygplansanskaffningen utgör 60 % av del militära försvarets totala utvecklings- och materielkostnader är ställningstaganden i denna fråga av stor betydelse.

Vilka är försvarsministerns motiv för att beredningen fält en sådan sammansättning all den enbart ger insyn för regeringspartierna?

1976/77:318 av fru Fredrikson (c) lill herr socialministern om åtgärder Nr 86

för att förhindra förtäring av metanolhaltiga vätskor; Tisdaeen den

Avser statsrådet att vidta åtgärder som helt kan förhindra förtäring ' mars 1977
av metanolhaltiga välskor?

Meddelande om frågor

§ 20 Kammaren åtskildes kl. 17.34.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen