Riksdagens protokoll 1976/77:85 Fredagen den 11 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:85

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:85

Fredagen den 11 mars

Kl.  13.00

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Fyllnadsval till utskott

§ 1 Fyllnadsval till utskott O777 prissättningen

inom textil- och Herr TALMANNEN: Sedan fröken Engman beviOats ledighet från riks-     skodeialjhandeln dagsarbetet har socialdemokratiska riksdagsgruppen för uppdrag som suppleant  i socialförsäkrings- och  kulturutskotten anmält hennes ersättare herr Gustafsson i Stockholm.

Herr lalmannen förklarade därefter vald lill suppleant i socialjörsäkringsutskottei och kulluruiskottet herrGustafsson i Stockholm (s).

§ 2 Justerades protokollet för den 3 innevarande månad.

§ 3 Upplästes föOande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om entledigande från uppdraget som suppleant i riksgäldsfullmäklige. Siockholm den 9 mars 1977 Rolf Wirtén

Denna anhållan godkändes av kammaren.

§ 4 Om prissättningen inom textil- och skodetaljhandeln

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara herr Caristeins (s) den 16 februari anmälda fråga, 1976/77:256, och anförde;

Herr talman! Herr Carislein har frågat mig om jag har för avsikt att göra något åt prissättningen inom textil- och skodetaOhandeln, som enligt herr Carislein nu klart missgynnar svensk teko- och skoindustri.

Min syn pä det problem som herr Carlstein tar upp finns redovisad i den nyligen framlagda propositionen om åtgärder för försörjningsberedskapen pä skoomrädet (prop. 1976/77:85). Som framgår av propositionen skulle enligt min mening en mer differentierad prissättning inom detaOhandeln, dvs. en omfördelning av detaOhandelspäläggen mellan svenska och utländska beklädnadsvaror utöver den som faktiskt redan

121

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

O77; prissättningen inom textil- och skodetaljhandeln

sker, kunna utgöra ett värdefullt stöd för den svenska beklädnadsindustrin. Man måste dock vara medveten om att det finns en gräns för hur långt man kan omfördela påläggen utan att detta fär vissa negativa verkningar för såväl näringsidkare som konsumenter. Som exempel på sådana negativa verkningar nämns i propositionen försämrad lönsamhet för serviceinriktade närhetsbutiker med kvalitetssortiment och vissa uppenbara nackdelar för låginkomsttagare.

I propositionen har jag uttalat som min förhoppning att man genom frivilliga åtaganden från branschens sida skall kunna komma fram till en rimlig lösning i denna fråga. Det bör i det här sammanhanget påpekas alt möjligheterna att genom prisreglering av traditionellt slag ingripa mot prissättningen på beklädnadsområdet är mycket begränsade på grund av det snabbt skiftande varusortimentet. Den s. k. prisutredningen, som i första hand har till uppgift att utvärdera den under senare år förda prispolitiken, har dock möjligheter att komma med förslag lill eventuella förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering.

122

Hen CARLSTEIN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret på min fråga.

Beklädnadsarbetarnas förbund anser att del nuvarande prissätiningssystemet är det största hotet mot sysselsättningen inom svensk teko-och skoindustri. Påläggen i detaOistledet ligger mellan 130 96 och 140 % pä tekoprodukter och något över 100 96 inom skohandeln. Det är alltså fråga dels om handelsmarginalen, dels också, som handelsministern säger, om de procentuella påslagen som direki missgynnar den svenska tillverkningen. Enligt min mening finns det inga rimliga proportioner mellan kostnaderna i producentledet och påslaget i detaOistledet. Jämför man med våra debatter om lönekostnadsandelen i produktionen, är problemet med prissättningen försummat i tekodebatten.

Sömmerskan som i ett hårt pressat tempoarbete medverkar till att en damblus kan produceras för exempelvis 50 kr. och sedan finner att den vid disk kostar över 150 kr. har svårt att acceptera påståendet att det är hennes 22 kr. i timmen som förorsakar krisen inom tekobranschen och att hon skall visa återhållsamhet när det gäller lönekraven.

De procentuella påslagen gynnar de importerade varorna pä bekostnad av den dyrare svenska konfektionen, och det här förhållandet gör sig speciellt gällande beträffande den tyngre konfektionen: kostymer, damkappor m. m.

Jag har givetvis uppmärksammat att handelsministern har tagit in ett avsnitt om detaOhandelns prissättningsmetoder i propositionen 85, som handlar om stödet till skoindustrin, men dess värre slutar det avsnittet med en förhoppning om att man genom frivilliga åtgärder inom branschen skall kunna komma fram till en rimlig lösning i prissättningsfrägan. I del  läge där lekobranschen  i  dag befinner sig  räcker del  inte  med

förhoppningar. Det behövs initiativ för att något skall hända på detta område, och den nuvarande prissättningen missgynnar den svenska produktionen.

Pris- och kariellnämnden har inte genom förhandlingar med textilhandeln lyckats nå fram till ett ändrat prissältningssystem, ochjag tycker inte att handelsministern skall nöja sig med förhoppningar i det läget. Det finns anledning all ta itu med dessa problem för att få fram en riktigare prissättningsmetod än den som tillämpas i dag.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om prissättningen inom textil- och skodetaljhandeln

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER;

Herr talman! Vad beträffar påläggens höjd säger herr Carislein all dessa är 130-140 96 inom textildetaOhandeln. Det kanske bör påpekas att detta är inkl. moms. Alldeles särskilt bör det påpekas med tanke på att den andra sifferuppgift som förekommer i herr Caristeins fråga, nämligen att påläggen inom skohandeln är 100 96, är grundad på en beräkning exkl. moms, allt enligt SPK;s uppgifter.

Men hur det än är på den här punkten är jag den förste att hålla med om att man som lekman häpnar över att dessa pålägg behöver vara så pass höga. Det är självklart att del för den som ute på en fabrik arbetar med att tillverka dessa produkter kan te sig konstigt att det skulle vara så kostsamt all få ut dem över disk i butikerna. Men det är gott om affärer, och det finns olika affärskedjor som konkurrerar ganska intensivt med varandra på detta område. Jag föreställer mig alt denna konkurrens ändå gör att påläggen inte blir onaturiigl höga. Man skall f ö. här komma ihåg att distributionen är en löneintensiv bransch och alt själva försäOningen därför drar med sig en hel del kostnader.

Vad sedan beträffar prissättningen pä svenska och utländska varor är det redan i dagens läge mindre procentuella pålägg på svenska varor än på importvaror. Det är något som man ändå skall ta fasta på. Lika stora pålägg i kronor och ören är det kanske svårt att komma fram till, herr Carlstein, eftersom dyrare varor uppenbariigen drar högre försäO-ningskostnader i form av större räntor, lägre omsättningshastighet osv.

Hen CARLSTEIN (s):

Herr talman! Man har, sade handelsministern, som lekman svårt att förstå att det behövs så här stora procentpälägg. Jag har ett exempel till som jag gärna vill redovisa. För inköp av råmaterial, kostnader för att sticka, färga, trycka, paketera, 1. o. m. märka med minulförsäOnings-pris och leverera varan till kundens lager erhåller producenten för exempelvis ett par herrkalsonger av hygglig svensk kvalitet ca 10 kr. De-taOisten fiyttar den varan från lagret till en försäOningsback, och där fär kunden ta den för att gä till kassan och betala något mellan 26 och 28 kr. Även om man tar hänsyn lill mervärdeskatten är det elt pålägg som ligger mellan 130 och 140 96.

Detta tycker jag att man kan ta upp till granskning, och man bör säga ifrån att vi inte kan ha del sä i fortsättningen.

123

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

0/77 prissättningen inom textil- och skodetaljhandeln

När det sedan gäller den importerade varan finns det konsulter som säger att det är möjligt att hitta elt bättre system. Man kan ha påslag i kronor och ören i stället för det procentuella påslag som nu tillämpas. Även om det sker en mixning så att man får ett något högre påslag på den importerade varan, missgynnas den svenska tillverkningen.

Jag tycker att handelsministern skall ta itu med detta och försöka bidra till en förändring av förhållandena på delta område.

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Det förefaller mig som om herr Carlstein tar något lätt på vad handeln egentligen sysslar med. Att det bara är fråga om att fiytta grejor från en back till en annan, och sedan är handelns insats slut - del tror jag inte all l. ex. affärsanställda skulle tycka vara en riktig beskrivning. De är säkert medvetna om att distributionsledet faktiskt består av en hel del andra kostnader också.

Sedan är det ju ändå konkurrens i denna bransch. Tror herr Carlstein att t. ex. KF är alldeles ointresserat av att genom sin verksamhet försöka hälla priserna nere pä en nivå där man bara får täckning för sina kostnader plus vad som därutöver kan vara ett minimum av rimlighet? Jag tror faktiskt alt KF är intresserat av det.

I propositionen och i mitt svar har jag inte uttryckt mig så passivt som herr Carlstein vill göra gällande. Del fordras emellertid att man betraktar de här frågorna med en viss balans.

Hen CARLSTEIN (s);

Herr talman! Jag förstår mycket väl att detaOhandeln har kostnader, men jag tycker ändå att det är orimliga proportioner när man från råvaran fram lill den paketerade varan med alla kostnader inkl. en, som i det fall jag anfört, hygglig vinst för tekoföretaget kommer fram lill 10 kr. och varan sedan skall behöva kosta 28 kr. över disk. Vi kan väl ändå vara övereris om att det är orimliga proportioner mellan vad tillverkningsledet har dragit i kostnad och vad det sedan kostar för konsumenten.

Del är klart alt handelsministern inte har intagit en passiv hållning i denna fråga, men jag tycker alt man kunde ha rätt att räkna med konkretare åtgärder på detta område än uttalade förhoppningar om all branschen skall ta upp del här problemet. Jag tycker alltså att det hade funnits anledning att verkligen ta ett initiativ, sä att man kommer i gäng med en ordentlig kartläggning av prissäiiningsproblemen.

124

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! En ordentlig kartläggning har vi redan. Om del bara är det som herr Carislein menar med iniiiativ, så är det redan avklarat.

Det skulle vara bra - till ledning för tänkandet - om herr Carislein ville något mer precisera vad han menar med aktivitet. Är det en reglering, så måsle väl herr Carlstein ändå vara medveten om att enkelt är det inte att genomföra en sådan, med den typ av sortiment som finns. Dess-

utom blir en reglering som innebär lägre pålägg på de dyrare grejorna     Nr 85

till klar nackdel för exempelvis låginkomsttagare som i genomsnitt köper     Fredaeen den

de billiga sakerna - som herr Carlstein vill göra extra pålägg pä. 11 p. \oi-j

Hen CARLSTEIN (s):

Herr lalman! Det finns icke ett ordentligt material i frågan om vilka olika metoder man skulle kunna tänka sig att använda för prissättningen.

Konsultföretag, som har nära anknytning till Handelns Arbetsgivareorganisation, Grossistförbundet och Köpmannaförbundet, har sagt att man saknar material men att man skulle kunna ta fram ett sådant. Med det som underlag skulle man kunna fä en diskussion i sak om möjligheterna att förändra prissättningssystemet. Dessa konsulter säger att man skulle kunna göra en inventering av problematiken. En sådan saknar vi för att kunna föra en ordentlig debatt.

Om bristen på konkurrens inom mineralullslndustrin

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om bristen på konkurrens inom mineralullsindustrin

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordel för att besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den I mars anmälda fråga, 1976/77:291, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har frågat mig om jag anser att bristen på konkurrens mellan isolermaterialföretagen påkallar någon åtgärd.

Som bekant har vi en särskild lagstiftning för att förhindra skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Den myndighet som i första hand kan ingripa enligt den lagstiftningen är näringsfrihetsombudsmannen, NO. Vidare driver statens pris- och kartellnämnd, SPK, en aktiv övervakning av pris- och konkurrensförhällanden i olika branscher.

Det är alltså dessa myndigheter som i första hand skall vidta de åtgärder som behövs när konkurrensförhållandena inte är tillfredsställande. Både NO och SPK har också tagit upp pris- och konkurrensförhällandena i fråga om isolermaterial till särskild granskning.

Jag vill erinra om att en översyn av konkurrenslagstiftningen nu görs av konkurrensutredningen. Dessutom studerar byggkoncentrationsutred-ningen specielll byggnadsmaterialindustrin frän bl. a. konkurrenssynpunkt. Förslag från dessa utredningar väntas under detta år.

I en nyligen framlagd proposition har regeringen föreslagit olika åtgärder i syfte att förbättra energihushållningen i byggnader. Som en föOd härav kommer sannolikt efterfrågan pä bl. a. isolermaterial all öka kraftigt. För att undvika risken för knapphetsprisstegringar är det av avgörande betydelse att det finns lillräcklig produktionskapacitet pä det här området.

125

Nr 85                        Med hänsyn till den starka koncentration som råder på isolermate-

Fredagen den        rialmarknaden och den väntade expansionen är det angeläget all NO

11 mars 1977          även fortsättningsvis uppmärksamt föOer utvecklingen och tar

---------------------    initiativ till lämpliga åtgärder.

0/77 bristen på

konkurrens inom       Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp);

mineralullsindustrin       Herr talman! Jag vill tacka handelsministern för svaret.

I och med att kraven pä isolering av hus ökat har mineralullsindustrin fäll en alltmer ceniral ställning. Förra året utfärdade planverket nya normer för byggnadsisolering, och nu har regeringen framlagt en proposition i samma riktning.

Kraven pä isolering har naturligtvis stor effekt pä förbrukningen av mineralull. Planverkets normer plus propositionen innebär vid i övrigt oförändrad konstruktion av ett hus en ökning av mineralullsåtgången med uppåt 40 96. Totalt står mineralullen för ungefär 60 96 av isoler-materialförsäOningen. Därför är det, precis som handelsministern säger, av central betydelse för möjligheterna att till rimliga priser genomföra den isolering som en energisparkampanj syftar till all det finns en fungerande konkurrens inom mineralullsindustrin.

Redan år 1970 konstaterade pris- och kartellnämnden att det inom mineralullsindustrin rådde duopolistiska säOförhållanden och dominans av storföretag inom tillverkningsindustrin. I en alldeles ny undersökning av SPK visas att förhållandena ingalunda förbättrats under 1970-talets första hälft. De två svenska tillverkarna, Rockwool AB och Gullfiber AB, dominerar helt marknaden. De båda förelagens försäOningsinriktning skiOer sig dessutom något ät sä att konkurrensen i praktiken ytterligare minskar. Förelagen tillämpar enhetliga prissystem, listpriserna är identiska för likvärdiga produkter, prisändringar görs samtidigt och med samma storlek, rabattsystemet är likadant utformat i de två företagen, osv. Inom branschen råder just vad vi menar med ett monopolistiskt förhållande - det finns alltså ingen konkurrens.

Priserna på mineralull har också ökat mycket kraftigt under 1970-talet, med 60 96 ungefär - monopolsituationer har ju sällan en prispressande effekt.

Nu säger handelsministern i sitt svar: "Med hänsyn till den starka koncentration som råder på isolermaterialmarknaden och den väntade expansionen är det angeläget all NO och SPK även fortsättningsvis uppmärksamt föOer utvecklingen och tar initiativ." Jag uppfattar del så att han delar min uppfattning att konkurrensförhållandena pä detta ornräde är otillfredsställande. Jag uppfattar också hans uttalande som en uppmaning till NO att verkligen ta upp. dessa problem till granskning.

Men nu är det ju så att SPK redan för sex år sedan konstaterade att det rådde ett nära nog monopolistiskt läge på området och att detta sedan har kunnat fortsätta genom åren trots att branschen har fått allt större vikt och betydelse. Därför undrar jag om inte handelsministern instäm-

126                        mer i att det som har hänt inom mineralullsindustrin motiverar att vi

får en mera skärpt konkurrenslagstiftning i Sverige.

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Vad beträffar den avslutande fråga som herr Wästberg i Stockholm ställde framgår det ju alldeles klart av mitt svar att förhållandena inom denna bransch och pä andra håll inom svenskt näringsliv motiverar att man noga studerar hur konkurrenslagstiftningen bör vara i ett samhälle där vi även om det i de flesta branscher råder en intensiv konkurrens genom import dock har ett antal branscher där det inte är på del viset.

När det gäller konkurrensförhällandena i mineralullsbranschen kan man kanske dock, för alt även här få balans i bedömningen, konstatera att priserna är ganska rimliga i Sverige. Vi har faktiskt lägre priser på mineralull än flertalet andra länder. Näringsfrihetsombudsmannen har i ell sammanhang påpekat att den omständigheten att branschen är starkt koncentrerad inte behöver tolkas så, att konkurrensen inte fungerar.

Detta innebär fortfarande inte att jag är ointresserad av att verkligen föOa förhållandena i branschen, ulan del betyder alt man, när man betraktar läget, dock skall försöka urskiOa verkligheten.

Här är det också fråga om en väldigt invecklad balansgång, herr Wästberg. Om man skulle ingripa med hårdhänta metoder, t. ex. prisövervakning, får man rimligen tänka sig att inget av de här två företagen, varav det ena f ö. är statligt, kommer att finna det särskilt lockande att satsa de nya resurser som ändå fordras för att bygga ut kapaciteten på mineralullssidan. Var hamnar vi då? Jo, i ell läge där vi kanske regleringsvägen kan hålla priserna nere men där vi inte har någon mineralull att sälta upp i väggarna när vi vill isolera - om vi inte skall sätta i gång en omfattande import av sådana varor.

Priserna har under senare år stigit en hel del, men de olika företagen kan också peka pä att deras kostnader har stigit ganska kraftigt.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om bristen på konkurrens inom mineralullsindustrin

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Del här är elt typiskt område där man i fiera länder har besvär med brist pä konkurrens. Det är svårt att till rimliga priser importera mineralull, och därför har man i många länder alltför starkt stigande priser och en nästan monopolistisk situation. Alla i Sverige är ju inte sä lyckliga all de bor i Värmland eller på andra ställen där de kan åka över gränsen och köpa den billigare norska mineralullen; i Norge har man nämligen lyckats göra den billigare.

Jag vill inte i första hand ha en hårdare priskontroll på det här området - jag tror att priskontroll bara i undantagsfall är effektiv - utan vad det handlar om är att få ökad konkurrens. Det är gott och väl att handelsministern vill noga studera förhållandena. Jag menar att de är ett exempel bland andra på behovet av skärpta konkurrenslagar, att den lagstiftning vi har i dag inte räcker för att hindra en fortskridande mo-nopolisering inom en del branscher i näringslivet.

Överläggningen var härmed slutad.

127

Nr 85

§ 6 Om innebörden av arbetarskyddsbestämmelserna i vissa fall

Fredagen den 11 mars 1977

Om innebörden av arbetarskyddsbestämmelserna i vissa fall

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 17 februari anmälda fråga, 1976/77:258, till herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har - mot bakgrund av en nyligen inträffad olyckshändelse med dödlig utgång - frågat socialministern om det är i överensstämmelse med gällande lag och övriga bestämmelser att livsfarliga maskinvalsar ligger öppna, att nödstopp är placerade utom räckhåll, att arbetare tjänstgör ensamma vid dylika maskiner samt att nämnda förhållanden icke påtalats av yrkesinspektörerna.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

I såväl arbetarskyddslagen som arbetarskyddskungörelsen finns allmänna regler som syftar till att förhindra olycksfall vid maskiner. I arbetarskyddsstyrelsens maskinanvisningar finns närmare bestämmelser. Dessa innebär bl. a. att farliga delar av en maskin skall vara inkapslade eller på annat sätt försedda med betryggande skyddsanordningar. Nödstopp skall finnas inom räckhåll frän maskinskötarens arbetsplats. Ansvaret för att arbetsmiOön är säker ligger på arbetsgivaren, som alltså har att se till att alla skyddsåtgärder som behövs vidtas.

Jag vill tillägga att ett besök av yrkesinspektionen i och för sig inte innebär att alla risker i arbetet är upptäckta eller undanröjda. Det är oerhört viktigt att den lokala skyddsorganisationen - i första hand skyddsingenjör och skyddsombud - och de anställda själva är vaksamma och om det behövs tar initiativ för att undanröja risker. Reglerna i arbetarskyddslagen om den lokala skyddsorganisationen syftar också härtill.

Jag har med detta - utan att gå in pä omständigheterna kring den tragiska olyckan - velat redogöra för de regler som gäller. Olycksfallet utreds av polisen tillsammans med yrkesinspektionen.

128

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Dödsfallet vid gummifabriken i Helsingborg nyligen har principiell betydelse, därför att det illustrerar ett allt farligare problem - nämligen hur i praktiken arbetarskyddet till stor del kommit all urholkas ute pä fältet. I fall efter fall kan man konstatera hur bestämmelserna inte till-lämpas pä del sätt som lagstiftarna uppenbarligen avsett.

Om t. ex. en roterande maskinvals ligger helt öppen och är i stånd att döda en människa, då gäller uppenbarligen arbetarskyddslagens 2 kap. 7 § om att man skall förebygga olyckor som på grund av arbetets natur riskerar alt inträffa. Lika uppenbart gäller 2 kap. II §, att maskin skall erbjuda betryggande säkerhet. Särskilt relevant är paragrafens andra stycke, som föreskriver åtgärder för att i möjligaste män undvika t. ex. klämning.

I arbetarskyddskungörelsens 3 S stadgas att föreskrifter skall finnas synligt uppsatta pä ställen där synnerlig fara råder. Enligt all logik är

naturiigtvis anordningar som kan medföra alt en människa bokstavligt talat mals lill döds att räkna som ställen med synneriig fara.

I kungörelsens 4 § föreskrivs särskild hänsyn vid ensamarbete. Det gällde för Helsingborgsfallet. I samma paragraf föreskrivs att särskild uppmärksamhet skall ägnas möjligheten att vid olycksfall erhålla hjälp. I 32 d § föreskrivs att maskin vid olycksfall skall kunna hastigt stannas med - som det heter i texten - lätt tillgänglig anordning. I alla dessa delar var föreskrifterna i Helsingborgsfallet grovt försummade.

Allt delia illustrerar pä ell principiellt plan hur långt frän lagstiftarens värid verkligheten kommit alt utvecklas - och detta till priset av arbetarnas liv och hälsa. Jag menar alt det är dags för de politiskt ansvariga att granska hur det faktiskt ser ut ute. pä fältet och inte bara överlämna det lill de ämbetsverk som har det praktiska ansvaret. En sådan granskning borde kanske ha gjorts för länge sedan.

Jag vill fråga: Är arbetsmarknadsministern beredd att göra en sådan översyn av arbetarskyddets sätt att fungera praktiskt, att säkerheten förs upp på en allmänt högre nivå och att skyddslagstiftningens anda och innehåll verkligen föOs?

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om innebörden av arbetarskyddsbestämmelserna i vissa fall

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK;

Herr talman! Det är alldeles klart att vi kommer att steg för steg skärpa kraven på en arbelsmiOö som skyddar de arbetandes liv och hälsa. Vi jobbar just nu med lagrådsremissen för en ny arbetsmiOölag som blir klar inom kort och som skall läggas fram som proposition i år. Därför är svaret på frågan lill mig: Ja, vi skall skärpa de regler som gäller.

Antalet skriftliga inspektionsmeddelanden där brister i arbetsmiOön påtalas från yrkesinspektionen har 1. ex. ökat från litet över 10 000 år 1974 till närmare 15 000 år 1976. När del gäller antalet förelägganden och förbud var siffran 86 är 1974, och jag tror all den var 379 är 1976.

Det är klart att yrkesinspektionen har ett ansvar för tillsynen i fråga om eflerievnaden av regler i arbetarskyddslagstifiningen. För att man skall kunna förbättra tillsynen och ge mer stöd åt den lokala skyddsorganisationen har yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen byggts ut mycket kraftigt på senare är. Med de förstärkningar som regeringen har föreslagit för näsla budgetår har personalen mer än fördubblats sedan 1976.

Yrkesinspektionen upptäcker och påtalar varje är, som jag visade, en stor mängd brister när det gäller förebyggande åtgärder. Därför tror jag att vi är på gång med ett arbete som längre fram kommer att ge betydande resultat.

Däremot kan jag naturiigtvis inte gå in mer pä det enskilda fallet, eftersom del utreds av polisen i samverkan med yrkesinspektionen.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Vad arbetsmarknadsministern säger låter ju gott och väl, men han missar kanske det som var poängen med min senaste fråga.

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om innebörden av arbetarskyddsbestämmelserna i vissa fall

Det gäller inte i första hand skärpta lagregler, förelägganden och sådana mer formella ting, utan det gäller att tillse att i praktiken verkligen lagstiftarnas avsikt och lagstiftningens anda upprätthålls. Det är där som det brister. Den svenska arbetarskyddslagstiftningen är ju en relativt snygg lagstiftning, om den verkligen tillämpas som den skall. Men det är med arbetarskyddslagstifiningen som med många andra lagar i vårt land som ser snygga och behagliga ut, att ute på fältet brister del betänkligt i uppmärksamhet och tillämpning. Man kan, vilket förvånar en för saken intresserad lekman, komma till arbetsplatser där man som ren lekman kan se att t. ex. en maskin är uppenbart otillräckligt skyddad med hänsyn till hur den fungerar, och där arbetet ändå fält fortgå och maskinen fått stå på samma sätt är efter är trots ärliga inspektioner från yrkesinspektionen.

Vi skall kanske inte heller bara göra det hela till en fråga om yrkesinspektörernas ansvar. Det låter bra som herr Ahlmark säger, att yrkesinspektionen har fått vidgade resurser seli över en längre period, men det är obestridligt så all anslaget till yrkesinspektionen i årets budget blivit ordentligt nedprulal i förhållande till äskandena. Vore del inte ett sätt för herr Ahlmark att vinna bättre uppskattning ute på arbetsplatserna att tvinga herr Mundebo till reträtt pä den punkten nästa gäng?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! I själva verket är det en kraftig utvidgning av yrkesinspektionen och arbetarskyddssiyrelsen som gjorts genom årels budget.

Jag vill heller inie kalla den kommande arbelsmiOölagen för "formella ting". Jag Iror alt del är oerhört viktigt all ha den grunden alt stå på. Däremot är det klart att bevakningen av säkerheten i arbetslivet i första hand måste ske inne i företagen. Arbetsgivarna har självfallet ansvaret för alt erforderiiga skyddsåtgärder vidtas. Sedan är det de anställda själva och skyddsombuden med sina kunskaper om problemen på den egna arbetsplatsen som har alt kräva de åtgärder som behövs. Den stärkta ställningen för den lokala skyddsorganisationen ute i förelagen syftar ju i den riktningen.

ArbelsmiOölagen, yrkesinspektionen, arbetsgivarnas huvudansvar och den lokala skyddsorganisationen arbetar i samma riktning: alt skapa miljöer som skyddar de arbetandes liv och hälsa.

130

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Herr Ahlmark är ju ny i ämbetet och kan naturligtvis inte som ny minister lastas för alla de brister som finns pä det här området. Men jag lycker alt han borde ha börjat med en mindre idealistisk syn.

Man lägger ofta märke till att politiker och regeringsmedlemmar hänvisar lill en kanske i och för sig bra lagstiftning och sä att säga nöjer sig med det, men all det sedan är ett långt steg ner till fältet och lill hur denna lagstiftning tillämpas. Ministrarna är ofta en smula isolerade frän verkligheten - de får inte information och rapporter från fältet om

hur lagen tillämpas, och därför tenderar de att leva i viss mån i en idealistisk skenvärid.

Sedan undrar jag om arbetsmarknadsministern - vid en förbättring av lagstiftningen - skulle vara beredd alt medverka till au ta bort bestämmelsen om att yrkesinspektören inte fär ålägga en arbetsgivare sädana skyddsåtgärder som leder lill vad som i lagen kallas oskäliga kostnader.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK;

Herr talman! Vad förslaget till den nya arbelsmiOölagen kommer all innehålla kan jag inte gå in på i dag, eftersom det skall remitteras till lagrådet. Det får vi återkomma till.

Men talet om att vi skulle leva i en idyllvärid är icke riktigt. Vi jobbar med lagen, som är grundvalen för arbetet. Vi arbetar med yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen, som gör utomordentligt vikliga insatser. Jag har visat hur mänga konkreta fall pä enskilda arbetsplatser som de har tagit upp. Vi vidgar den lokala skyddsombudsorganisalionen just därför all vi vet all det finns så mycken kunskap ute på arbetsplatserna.

Det är klart alt när man jobbar på alla dessa nivåer har man samma mål, nämligen att förbättra arbetsmiOön i värt land.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag skall inte driva debatten längre, men lål mig lägga arbelsmarknadsminislern en sak allvariigt på hjärtat: all han inte skall ta så illa vid sig av all jag menar att han i viss män rör sig i en idealiserad värid, därför att det gör vi alla som lagstiftare. Med den kolossala flora av lagar och problem som finns ute i samhällel blir del så för alla yrkesverksamma politiker, kanske speciellt för statsråd i toppen av en slor depariemenisorganisaiion som under sig har en mängd ämbetsverk osv., vilka ligger ganska långt från fältet. Dä blir det gärna så att vi tenderar att leva i en skenvärid, all vi tror att därför all vi expedierar en hygglig lagstiftning ifrån det här huset sä föOs den lagstiftningen också. Sä är det icke, och det är det stora problemet, elt problem för demokratin och för det praktiska fullföOandet av lagstiftningen över huvud. Och det har särskilt ödesdigra föOder när det gäller sådana områden som berör människors liv och hälsa i arbetslivet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om innebörden av arbetarskyddsbestämmelserna i vissa fall

131

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

132

§ 7 Om arbetsmarknadsutbildningen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara följande den 17 februari anmälda frågor, nämligen

1976/77:262 av herr Svensson i Malmö (vpk),

1976/77:263 av ftu Backberger (vpk),

1976/77:265 av herr Eriksson i Stockholm (vpk),

1976/77:266 av herr Måbrink (vpk) och

1976/77:268 av hen Lövenborg (-), och anförde:

Herr lalman! Jag har fått fem frågor om arbetsmarknadsutbildningen, som jag nu tänker svara på i elt sammanhang.

Herr Lövenborg har frågat mig om jag tänker föreslå nya riktlinjer som innebär vidgade kriterier för rätten till arbetsmarknadsutbildning. Herr Svensson i Malmö har frågat om jag anser att näringsliv och stat ger AMU-eleverna de möjligheter lill arbete de rimligen bör ha. Herr Eriksson i Stockholm har frågat vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att bidragen vid arbetsmarknadsutbildning skall bli enhetliga och för att inte stora grupper skall missgynnas vid längre sjukdom. Fru Backberger har frågat om jag kommer all la initiativ för att undanröja den diskriminering som kvinnor med små barn utsätts för i utbildningshänseende pä grund av bristen på barnstugeplatser. Slutligen har herr Måbrink frågat om det är riktigt att uppgifter om elevernas personliga uppträdande och förhållanden skall kunna lämnas ul till det företag där vederbörande söker arbete.

Riktlinjerna för tillträde till arbetsmarknadsutbildningen lades fast är 1975 under slor enighet i riksdagen. Den är främst avsedd för de människor som inte har tryggad sysselsättning. Arbetsmarknadsutbildningen skall vara så inriktad att de fär chansen till etl stadigvarande arbete som annars inte kan få det. Den huvudinriktningen föOer av verksamhetens grundläggande mäl och bör därför inte ändras.

För dem som har stadigvarande arbete och vill förbättra sin ställning pä arbetsmarknaden står bristyrkesutbildningen öppen. Nyligen gjorda sammanställningar visar att mer än 80 96 av dem som går igenom arbetsmarknadsutbildning får arbete inom tre månader. Detta anser jag vara elt bra resultat.

Herr Svensson tar också upp den rapport om arbetsmarknadsutbildningen som har utarbetats pä uppdrag av riksdagsrevisorerna. Den rapporten har varit föremål för remissbehandling, och riksdagsrevisorerna kommer inom kort att behandla frågan. Innan så skett är jag inte beredd diskutera de slutsatser som har dragils av utredarna.

Till herr Eriksson kan jag bara säga att jag inte vill föregripa riksdagens behandling av vänsterpartiet kommunisternas motion nr 1281 som gäller i huvudsak samma problem som han tar upp. Frågan om AMU-elevernas ersättning under sjukdom utreds av riksförsäkringsverket.

Belräffande frågan om barnomsorgen sä står målet om 100 000 ytterligare barnstugeplatser till år 1980 fast. Det innebär att allt fler små-

barnsföräldrar kan förvärvsarbeta. Del är kommunerna som skall ordna barnomsorgen för både förvärvsarbetande och studerande föräldrar.

För AMU-elever kan AMS ordna barnstugeplatser i de fall dä utbildningen sker pä annan ort än i hemkommunen. Däremot ordnar inte AMS' några daghemsplatser till dem som utbildas i hemkommunen. Man vinner inget med att splittra ansvaret för barnomsorgen pä flera huvudmän.

Till herr Måbrink vill jag säga att jag anser del klart olämpligt alt lämna ut uppgifter om AMU-elevernas personliga uppträdande och liknande förhållanden. Skolöverstyrelsen har under är 1976 fprbjudil lärarna alt la med sädana uppgifler i något slags betyg eller intyg. Självfallet bör de då inte heller lämnas ut muntligen.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Jag lackar för svaret. Jag kan förstå om i nuvarande läge arbetsmarknadsministern inte vill kommentera riksrevisionsverkets rapport, men jag är ju som enskild riksdagsman fri att i någon män göra del i min replik.

AMU-ulbildningens effekter har livligt diskuterats; om utbildningen är rätt upplagd, om den ger AMU-eleverna vad de har räll att kräva, eller om den är för ensidigt företagsanpassad, om den är för snäv och ett resultat av en alltför trång syn pä yrkesutbildning, om den ger breddade möjligheter för eleverna i arbetslivet eller om den läser dem alltför myckel i traditionella fack, om den ger möjlighet till en bestående förankring på arbetsmarknaden - eller om den alltför myckel bara är ett sätt all skyla en del av arbetslösheten. Detta är de kontroversiella frågor som har aktualiserats av diskussionen.

Granskningen från riksrevisionsverket har salt viktiga sidor av AMU-verksamheten i ett kritiskt Ous. Skolöverstyrelsen, som tydligen velat skydda sin prestige, har kraftigt bestritt undersökningsresultaten. Ändå måste man såvitt jag kan förstå komma till slutsatsen att riksrevisionsverkets synpunkter i långa stycken är korrekta.

Kritiken gäller två saker - dels AMU-elevernas allmänna möjligheter att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden, dels hur och i vilka former de kommer in.

Av de undersökta AMU-studerandena har bara 45 96 haft arbete hela tiden under två och ett halvt ä tre är efter utbildningen. Drygt 15 96 har haft arbete mindre än halva liden eller var arbetslösa tre år efter AMU, 22 96 har haft arbete mer än halva tiden men ändå, trots utbildningen, fått uppleva perioder av arbetslöshet. Detta är en oroande och betänklig bild, som skolöverstyrelsen knappast kan bestrida. Dess argument är ju all 80 96 har fält arbete tre månader efter utbildningen, men del säger mycket litet om hur det har gått sedan. Det är först när man får ett visst tidsperspektiv på det hela som man kan se den verkliga effekten av hela denna del av utbildningssystemet.

Ännu mer oroande är bilden av vilket arbete AMU-eleverna fåll. Av dem som fått arbete har bara en femtedel efter två och etl halvi ä tre

133

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

år arbetat i sitt utbildningsyrke. Nära 60 % fanns i ett annat yrke. 12 96 var kvar i sitt gamla yrke, trots att de i AMU fått utbildning för ett annat.

Det går svårligen att vifta bort dessa resultat. UppföOningen gjordes nämligen 1974, när konjunkturläget genomgick en viss förbättring som snarast bör ha inverkat gynnsamt på siffrorna. Riksrevisionsverket har också såvill jag kan bedöma använt yrkesklassificeringar som är mer vidsträckta än dem man får fram om man föOer uppdelningen av kurserna. Det kan således inte i någon högre grad vara sä, alt AMU-elever med viss utbildning fäll nytta av denna i ell nära. anslutande yrke och att detta skulle ha dolts i siffrorna.

Jag frågar: Vad drar arbetsmarknadsministern för slutsatser av detta? Jag vill också fråga: Finns det några andra observationer som går i en annan riktning? Arbetsmarknadsministern behöver ju inte värdera de olika undersökningarna - det begär jag inte; det har han undanbett sig. Men jag vill gärna ha en upplysning om del finns någon annan undersökning som talar mot de här resultaten.

134

Fru BACKBERGER (vpk);

Herr talman! Jag tackar för svaret.

16 96 av de omkring 43 000 eleverna vid. AMU-centrer är kvinnor under 25 år. Majoriteten av dessa unga kvinnor utbildar sig i traditionellt kvinnliga yrken. Men det förekommer inbrytningar i traditionellt manliga yrken, naturligt nog främst på de.orter som domineras av arbetsplatser med typiskt manliga jobb, t. ex. i Borlänge, där jag var för ungefär en månad sedan. Där var omkring 50 96 av eleverna kvinnor. Mänga av dessa hade en stark önskan att utbilda sig i traditionellt manliga yrken. Det är också uppenbart alt de, som på AMU-centret i Borlänge, har elt starkt stöd för sina ambitioner både från skolledningens och från lärarnas sida. Men det kom inte oväntat fram att bristen på fullgod barnomsorg utgör ell allvarligt hinder för många småbarnsmammor att skaffa sig den typ av utbildning som de önskar.

Indoktrineringen till den kvinnliga rollen börjar redan i hemmet, den fortsätter i skolan, den backas upp av massmedia. De kvinnor som trots detta vill skaffa sig en kvalificerad utbildning hindras också av rent praktiska svårigheter som brislen på barnstugeplalser.

Vid AMU-centret i Boriänge finns det utbildning som pågår elt helt läsår med 40 timmars arbetsvecka. Del är de ulbildningsvägar som leder till traditionellt manliga yrken. Men det finns också korllidsutbildning. Kurstidens längd varierar mellan 4 och 30 veckor, och arbetstiden är 34-36 timmar per vecka. Det är utbildning i klassiska kvinnoyrken som växeltelefonist, karlritare, städare, kontorist och skolmållidspersonal.

Det är naturligtvis lättare - jag tycker alt detta är kärnpunkten i det här problemet - för en arbetslös småbarnsmamma att lösa problemet med barnomsorgen under en kortare utbildningspeTiod med kortare arbetsdag. Det går dä att-anlita privata dagmammor, släkt och bekanta

som kan ställa upp. Men konsekvensen blir obönhörligen att man hamnar i ett lågavlönat kvinnoyrke, som kanske inte motsvarar ens ursprungliga önskemål. Men skall man föOa en kurs som varar ett helt läsår och omfattar 40 timmar per vecka måste man ordna barnomsorgen pä etl helt annat sätt, ett långsiktigt och stabilt fungerande sätt, nämligen genom en kommunal barnstugeplals.

Folkpartiet har uttalat en positiv inställning lill en lag mot könsdiskriminering. Ämnar Per Ahlmark medverka till en sådan lagstiftning som fungerar på den konkreta nivån, t. ex. en lagstiftning som stadgar alt kommuner där det finns olika typer av vuxenutbildning- kommunala vuxengymnasier eller AMU-centrer - ges direktiv att skaffa barnstugeplatser?

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

Hen ERIKSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret men är inte nöjd med det. För vad är det arbetsmarknadsministern säger? Jo, alt han inte vill föregripa riksdagens behandling av vpk:s motion om just dessa problem. Vi har faktiskt motionerat om dessa bidrag i fem är, men våra motioner har alltid blivit nedröstade i denna kammare. Varför skulle då inte också motionen 1976/77:1281 avslås? Herr Ahlmarks svar är närmast hyckleri.

Orsaken till alt jag har ställt frågan om etl enhetligt bidragssystem är att AMU-elever runt om i landet upplever det nuvarande bidragssystemet som djupt orättvist. Systemet frångår principen om samma ersättning för samma prestation. Det innebär en uppdelning mellan arbetslöshetsförsäkrade och inte arbetslöshetsförsäkrade. Dessutom fär de elever som inte har fyllt 20 år klara sig på det s. k. KAS-understödet som ger en ersättning på 55 kr. om dagen, vilket ingen människa kan leva på.

Vad är det då för grupper som missgynnas av det nuvarande systemet? Jo, del är de grupper som alltid får komma i andra hand i det svenska samhället. Det är kvinnorna, invandrarna och ungdomarna.

Alla de kvinnor som tidigare har varit hemarbetande kan rimligtvis inte ha betalat in pengar till arbetslöshetskassan och får därmed nöja sig med ett betydligt lägre belopp än övriga. Arbetsmarknadsministern talade i den allmänpolitiska debatten om att kvinnor och män måste dela på hushållsarbetet. Tala om det kan väl vem som helst göra. Men att göra något konkret för kvinnornas ekonomiska diskriminering är tydligen svårare. Dä föredrar borgeriighetens arbetsmarknadsminister att sätta pä sig sina skygglappar.

En annan stor grupp som drabbas av det nuvarande systemet är invandrarna - människor som har kommit hit för att svenska kapitalister har bett om deras arbetskraft, människor som är på flykt från fängelse och tortyr i sina fascistiska hemländer. Varför skall invandrarna drabbas?

Likadant är det för ungdomar under 20 år. De får endast en ersättning pä 55 kr. om dagen, vilket är orimligt. Med tanke på de växande distanserna för ungdomar under 20 år i AMU-utbildning krävs det att något

135

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

görs åt deras ohållbara situation.

Det är också de nämnda grupperna som drabbas oerhört hårt vid längre lids sjukdom. Bidragen är inte sjukpenninggrundande, vilket innebär att många kommer ner i en sjukersättning på 8 kr. om dagen. Vem kan leva pä en sådan ersättning?

Vänsterpartiet kommunisterna har år efter är motionerat i bidragsfrågorna men alltid blivit nedröstade. Vi har som sagt en motion även i är, där vi kräver att den nuvarande uppdelningen i bidragssystemet skall slopas. Men vi har ingen större förhoppning om alt den skall gå igenom. Det hänger på hur kampen förs ute på AMU-centren. Del är det absolut avgörande.

Enligt uppgift skall det finnas AMU-elever pä läktaren i dag. Nu har Per Ahlmark chansen all komma med raka, konkreta besked i bidragsfrågan om vad han personligen anser. Skall arbetsmarknadsministern svika AMU-eleverna eller skall han det inte? Så enkelt är det.

136

Herr MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Min fråga är föranledd av de besök som vpk;s riksdagsgrupp gjorde vid en rad AMU-centrer förra månaden. Vid dessa besök framkom bl. a. alt uppgifter om elevernas personliga uppträdande och förhållanden lämnades ut till den arbetsköpare där eleven söker arbele.

Detta oroade eleverna, men också vissa utbildningsledare vid AMU-centrerna uttalade sin oro över detta förhållande. Rädslan var så stor på en del AMU-centrer all ingen elev vågade vara aktiv i elevråden på grund av att man befarade att detta skulle vara en belastning vid ansökan om anställning.

Del är ju alltid på det sättet att människor, som mist ett arbete på grund av exempelvis storfinansens lönsamhetsberäkningar, som under en längre tid gäll arbetslösa och som därefter hamnar i omskolning, har svårt att acceptera denna situation. Det kan med ändra ord uppstå en hel del personliga problem vid denna genomgripande förändring lav en människas livsvillkor. Att man då, som nu sker vid en rad AMU-centrer, lämnar ut dessa människors problem till arbetsköparna måste förhindras.

Det finns i dag inga enhetliga bestämmelser, vilket gör att man överlåter till rektorer eller utbildningsledare - som det numera heter - att avgöra om uppgifter om elevernas personliga förhållanden och uppträdande skall lämnas ut. Detta förhållande har påtalats från fiera AMU-ledningars sida, men hittills har myndigheterna inte lyssnat på dessa synpunkter.

Nu säger arbetsmarknadsministern att del är självklart att man inte heller muntligen bör lämna ut uppgifter till arbetsköparna om elevernas personliga förhållanden. Men del är faktiskt inte så självklart. En ut bildningsledare sade till oss att när arbetsköparna ringer till AMU-centret så är de inte intresserade av betyg om genomgången utbildning, utan de är intresserade av att fä veta hur eleverna skött sig, om de kommii i lid, om de varit aktiva, osv. En annan utbildningsledare vid ett stort

AMU-center uttalade sin stora oro för detta och påpekade att man måsle få enhetliga bestämmelser om detta.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern: Är arbetsmarknadsministern beredd att ta initiativ till att det utarbetas enhetliga bestämmelser för vad som skall lämnas ul angående utbildning vid AMU-center och att skolöverstyrelsen och AMU-elevernas organisation SARF fär detta uppdrag?

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

Hen LÖVENBORG (-);

Herr talman! Jag ber att fä tacka arbetsmarknadsministern för svaret pä den fråga jag ställt.

Den har föranletls av att de nu gällande reglerna för att man skall få omskolning är att man är arbetslös eller hotas av arbetslöshet, har en svag ställning på arbetsmarknaden eller låga inkomster. Det förekommer visserligen en glidning mol vad som gällde från början, men jag anser inte att del är tillräckligt.

Jag har kommit i kontakt med människor som skulle viOa ha denna utbildning men som inte uppfyller de kriterier som ställs upp. De personer som inte kan åberopa dessa skäl utestängs; egna önskningar och ambitioner räcker inte.

Det slår i svaret: "För dem som har stadigvarande arbete och vill förbättra sin ställning på arbetsmarknaden slår bristyrkesutbildningen öppen." Det är visserligen sant, men denna ulbildning har en klar begränsning; den bedrivs inom en tämligen trång ram.

Nu styrs marknadsutbildningen så att den framför allt skall tillfredsställa industrins behov av utbildad arbetskraft - det är den övergripande målsättningen.

Vad jag åsyftade med min fråga var att diskutera huruvida tiden inte bör vara mogen för all öppna arbetsmarknadsutbildningen för alla som vill och kan genomgå en yrkesinriktad vuxenutbildning. Möjligheten till utbildning bör ju inte hänga samman med faktorer som man inte kan råda över, såsom arbetslöshet eller risk för arbetslöshet, handikapp, låg inkomst osv. Den riktiga principen bör vara att alla som vill utbilda sig skall få del av de möjligheter som samhället kan erbjuda.

Jag vill fråga om del inte skulle vara möjligt att ha en fri sektor inom arbetsmarknadsutbildningen så att dörrarna kunde öppnas för fiera människor som inte kan åberopa andra skäl än sina egna önskningar och ambitioner.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK;

Herr talman! Det är ju inte så att arbetsmarknadsutbildningen är inriktad enbart pä jobb i industrin, hur viktiga de än är. De senaste åren har t. ex. 8 000 sjukvårdsbiträden, I 500 barnskötare och 4 000-5 000 hemsamariter utbildats.

Bertil Måbrinks fråga har jag gett klart svar på; Det är helt olämpligt att lämna Ut uppgifter om AMU-elevernas personliga uppträdande och

137

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

liknande förhållanden. Och lärarna är förbjudna att ta med sådana uppgifter i intyg och betyg.

Jag kan naturligtvis inte svara för vad varenda lärare har för muntliga kontakter. Men jag är säker på att de flesta samarbetar bra med arbetsförmedlingen.

Det är arbetsförmedlingen som har ansvaret för att AMU-eleverna fär arbele efter utbildningen. Om en elev behöver hjälp med alt kontakta arbetsgivare så är det alltså inte läraren utan arbetsförmedlingen som skall ge dem hjälpen. Om en arbetsgivare vänder sig lill en lärare med frågor om eleverna så bör läraren hänvisa till arbetsförmedlingen. Det är helt klara besked på de frågorna.

När det gäller Jörn Svenssons frågor har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en utvärdering som ger en annan bild. Men jag tänker, precis som han själv också sade, inte göra någon jämförelse eftersom riksdagsrevisorerna ännu inte har behandlat den här rapporten.

Barbro Backberger tog upp barnomsorgen. Jag delar helt hennes värdering av hur oerhört viktigt det är i arbetsmarknadsutbildningen att kvinnor går in på traditionellt manliga jobb och att män går in på jobb som tidigare dominerats av kvinnor. Del är oerhört viktigt. Skall vi klara detta behövs det fler platser pä daghem - vi är helt överens om del. Och därför måste planen på 100 000 nya daghemsplatser pä fem år upprätthållas - vi är överens också på den punkten.

Slutligen till herr Eriksson i Stockholm: Om ett par veckor skall vi diskutera kraven i kommunisternas motion, och då får vi ta upp elt resonemang. Men vi kan inte ha frågestunder om alla de krav som också väckts i partimotioner.

138

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag skall inte fortsätta diskussionen om utvärderingen. Jag skall bara konstatera att som jag ser del så har varken arbetsmarknadsverket eller skolöverstyrelsen kunnat genomföra en undersökning med liknande bredd och liknande långvarigt tidsperspektiv som ger möjlighet till en riktig utvärdering. Men detta får vi väl återkomma till.

Jag skall la upp en annan fråga som hör ihop med del här, och det är frågan om AMU-utbildningens företagsanpassning, så att säga.

Den svenska gymnasieskolan bygger ju bl. a. på tankegången all man genom en relativt bred skolning i vissa grundläggande ämnen - praktiska såväl som teoretiska - skall ge eleverna möjlighet alt hävda sig även vid förändringar och strukturella omvandlingar av arbetsmarknaden. Det lycker jag i princip är en riktig tankegång, såsom varande en tankegång bakom en gymnasial yrkesutbildning. Men man kommer ju inte ifrån att AMU-utbildningen, sådan den i dag ser ut, är betydligt trängre och tvingar in människor på ett helt annat sätt i mycket bestämda fack.

Jag ställde en fråga till en utbildningsledare när vår riksdagsgrupp var ute pä AMU-centrer. Är det rent av sä att man kan säga att AMU-utbildningen fyller den gamla yrkesskolans roll? Och han svarade: Ja, det

kan man ungefär säga.

Jag skulle viOa fråga: Är det egentligen i överensstämmelse med de utbildningspolitiska mål som riksdagen satt upp att man så att säga bakvägen fär tillbaka någon sorts variant av den gamla yrkesskolan? Det strider ju mol tanken på den här bredden och relativa allsidigheten som skall ge människorna en bättre chans ute på arbetsmarknaden.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om arbetsmarknadsutbildningen

Fru BACKBERGER (vpk);

Herr talman! Jag tvivlar inte på Per Ahlmarks personliga goda viOa i del här fallet, och femårsplanen verkar mycket bra. Men vad gör vi med alla de kvinnor som i dagens läge till föOd av brislen på barnstugeplatser inte har möjlighet att fullföOa sin utbildning eller att påbörja en utbildning och därför tvingas in på etl lågavlönat arbete?

Jag är också intresserad av frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering. Hur har herr Ahlmark och de övriga i folkpartiet tänkt er att lagstiftningen skall utformas rent konkret och hur har ni samrätt med de övriga partierna i regeringen om detta? Hur skall man t. ex. kunna bryta den könsdiskriminering som föOer med bristen pä barnstugeplatser?

Herr LÖVENBORG (-):

Herr talman! Per Ahlmark kommer inte ifrån att någon klart uttalad målsättning för arbetsmarknadsutbildningen inte finns. Arbetsmarknadsutbildningen är framför allt anpassad till konjunktursvängningarna och kapitalets behov av arbetskraft. Det innebär att staten övertar en allt större del av företagens ansvar, så all de kan klara rationaliseringar och omställningar som sker i varierande omfattning.

AMS-utbildningen fungerar i stor utsträckning som regulator på arbetsmarknaden. Målsättningen är att fylla kapitalets behov av utbildad arbetskraft. När företagen vill ha mer av en sorts arbetskraft, så tar man hänsyn till det och lägger om utbildningen. I ett kapitalistiskt samhälle finns inte någon planering som gör att man kan räkna pä läng sikt. FöOden blir en ryckighet i AMS-utbildningen som inte kan vara bra.

Jag vill emellertid till sist upprepa frågan om man inte skulle kunna tänka sig att vidga kriteriet för att få utbildning genom att en viss del av utbildningskvoten ställs till förfogande även för dem som inte uppfyller nuvarande villkor.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Nu börjar Alf Lövenborg pä sedvanligt sätt att förtala arbetsmarknadsutbildningen - sådant har vi ju hört många gånger från kommunistiskt håll - genom att säga att den bara skall fylla kapitalels behov av arbetskraft osv.

Jag redovisade några siffror i mitt förra inlägg: 8 000 sjukvårdsbiträden, 1 500 barnskötare, 4 000-5 000 hemsamariter. Är det kapitalismen som driver fram utbildningen av t. ex. hemsamariter? Tror verkligen Alf Lövenborg det?

139

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

0/77 arbetsmarknadsutbildningen

Så till Barbro Backberger. Hon tar upp oerhört viktiga frågor. Vi är överens i dem. Därför måste vi snabbt bygga ul daghemmen. En av de poster som i årets budget har fått den största ökningen är just stödet till barnstugorna. Det har ökat från I 200 miO. kr. till 1 800 miO. kr.

Nu är det oerhört viktigt att kommunerna inser sitt ansvar och lever upp till planen om 100 000 nya daghemsplatser under en femårsperiod.

Herr LÖVENBORG (-);

Herr talman! Del är klart all arbetsmarknadsutbildningen framför allt är anpassad till kapitalets behov. Det är ett faktum som man har svårt att komma ifrån, och jag betraktar inte det konstaterandet som något förtal av arbetsmarknadsutbildningen. Den betraktar jag som något positivt, naturligtvis under förutsättning att dess syfte inte är alt maskera arbetslöshetssiffrorna och under förutsättning att den som går igenom utbildningen också fär ett jobb.

I den region som jag kommer ifrån har arbetsmarknadsutbildningen av naturliga skäl varit hög, och det har naturligtvis haft myckel positivt i föOe. Men också där har jag ställts inför frågor från människor som gärna skulle ha velal la del av de kurser som pågår men som tyvärr inte har uppfyllt de villkor som har ställts. Jag tycker att Per Ahlmark borde fundera litet över detta förhällande.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Per Ahlmark frågade varför vi kritiserade AMU-utbildningen för att vara alltför omedelbart anpassad lill den kapitalistiska arbetsmarknaden. Det gör vi bl. a. därför att utbildningsledare pä AMU-centrer har framhållit som en fördel med denna utbildning att den är så direkt anpassad lill  näringslivet.

Det är därför vi vill fråga: Är del verkligen en riklig undervisnings-politisk målsättning att de enskilda företagen får en sådan makt över utbildningens utformning? Vore det inte bättre om utbildningen var till för elevernas skull och gav dem en större bredd, så att de kunde klara sig bättre även pä den kapitalistiska arbetsmarknad som de är nödsakade att ha att göra med?

140

Fru BACKBERGER (vpk):

Herr talman! Hundratusentals daghemsplatser pä en femårsperiod täcker ju inte det verkliga behovet. F. n. är det bara 12 % av de svenska barnen i förskoleåldern som kan beredas barnstugeplals, och dessutom finns många AMU-centrer pä orter där utbyggnaden av barnstugeverksamheten sker på en mycket lägre nivå än den blygsamma genomsnittsnivån.

Jag tycker också det är frappant, herr talman, att Per Ahlmark, som är en av de ivrigaste förespråkarna för en lag mot könsdiskriminering, inte vill ge mig något konkret besked på den punkten. Hur ser ni pä detta med lagstiftning mot könsdiskriminering i det här konkreta fallet?

Hen MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag är ändå inte helt nöjd med arbetsmarknadsministerns svar.

Det är riktigt alt den formella gången är att AMU-centrets ledning och arbetsförmedlingen tar kontakt. Men, herr Ahlmark, del finns också en annan kontakt. Observera att det är arbetsgivaren som då tar kontakt med utbildningsledarna och inte med lärarna vid AMU-centrerna.

Att det kan gå till sä här har bekräftats förra månaden av utbildningsledare vid en rad mindre och även mycket stora AMU-centrer, och vederbörande har påtalat just detta förhållande, som de anser inte är bra. Man har bett oss la upp saken och begära att det kommer till stånd centrala bestämmelser också när det gäller muntliga besked av delta slag. Det finns utbildningsledare som säger nej till sådant här, men det finns även utbildningsledare som säger ja och lämnar ut personliga uppgifter om eleverna pä grund av att de kan hänvisa till att det inte finns några centrala bestämmelser. Därför kan jag ha rätt att föra fram saken här.

Dä återstår frågan: Är arbetsmarknadsministern beredd att ta det här initiativet att skolöverstyrelsen och AMU-elevernas centralorganisation sätter sig ned och utarbetar sådana här bestämmelser, sä alt det blir klart hur det skall fungera i fortsättningen?

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

0/77 arbetsmarknadsutbildningen

Herr ERIKSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Jag har ju berört bidragsfrägan, och del är väl en fråga som av AMU-eleverna själva upplevts som en av de viktigare. Och jag frågade: Anser arbetsmarknadsministern att det nuvarande bidragssystemet är diskriminerande för kvinnorna, för ungdomarna, för invandrarna?

Här kan man väl få ett klart besked i rimlighetens namn, för om det är diskriminerande, då är det också tvärtemot allt vad jämlikhet heter. Arbetsmarknadsministern har ju i massmedia framställts som något av en jämlikhetsapostel, så jag tycker alt jag har rätt att få veta vad arbetsmarknadsministern personligen anser om det nuvarande bidragssystemet.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! När det gäller det enhetliga bidragssystemet, sä skall vi alltså diskutera det om ett par veckor i kammaren.

När det gäller frågan om ersättning vid sjukdom, så har riksförsäkringsverket socialministerns uppdrag att se över den frågan. I direktiven för översynen ingåratt man skall pröva möjligheten att göra utbildningsbidragen sjukpenninggrundande. Och förslag frän riksförsäkringsverket kan väntas under våren.

Så till Alf Lövenborg. Det är ju egendomligt att först säga att det är kapitalismen som styr arbetsmarknadsutbildningen för att i nästa inlägg säga att del var ingen kritik av arbetsmarknadsutbildningen! Jag trodde att Alf Lövenborg var kritisk mot kapitalismen och föOaktligen också

141

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om rätt att utse skyddsombud vid arbetsmarknadsutbildning

kritisk mot det som styrdes av kapitalismen. Men jag kanske har miss-uppfattal Alf Lövenborgs ideologiska plattform.

När det gäller Barbro Backberger, så har vi ju samma grundläggande värdering om jämställdhet. Lagen mot könsdiskriminering skall framför allt klara ut all man icke tillsätter människor på jobb pä grund av kön ulan efter deras individuella egenskaper. Detta är en viktig sak i arbetslivet. Skall vi få jämställdhet över etl bredare fält är det nödvändigt med daghemsbyggande, alt vi förändrar mäns och kvinnors roller och alt vi bedriver ännu mer av aktiv opinionsbildning för jämställdhet mellan könen.

Herr LÖVENBORG (-):

Herr lalman! En sak kan vi vara överens om, herr Ahlmark, och det är alt jag är kritisk mot kapitalismen. Men alt jag också kan vara kritisk mot grunddragen i den nuvarande arbetsmarknadsutbildningen, som framför allt är anpassad till kapitalets behov, hindrar ju inte att jag också inser att arbetsmarknadsutbildningen är nödvändig och att den ger möjligheter för många människor att vidareutbilda sig. Det är ju de möjligheterna som jag vill utvidga, men den frågan berörde faktiskt herr Ahlmark inte med ett ord.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om rätt att utse skyddsombud vid arbetsmarknadsutbildning

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för all besvara herr Franzéns (vpk) den 17 februari anmälda fråga, 1976/77:264, och anförde:

Herr lalman! Herr Franzén har frågat mig om jag avser att tillse att elever i praktisk utbildning, t. ex. AMU-utbildning, får samma rättigheter som övriga "arbetstagare" beträffande skyddsombud och deras ställning.

Ett förslag lill lag om arbetsmiOön skall inom kort överiämnas till lagrådet för yttrande. Regeringens proposition i ämnet kommer alt avlämnas till riksdagen under maj månad. Den fråga herr Franzén tagit upp kommer att behandlas i det sammahanget.

142

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Man kan ju använda olika knep för att slippa svara pä frågor, och det här var ett sätt. När man skall ta ställning till om även elever vid praktisk utbildning, exempelvis AMU-utbildning, skall få utse skyddsombud, måste man absolut fråga sig vilka uppgifter ett skyddsombud har.

I arbetarskyddslagens § 40 a fastslås alt skyddsombud "företräder arbetslagarna i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skydds-förhållanden". Skyddsombuden har också enligt !;40b räll alt avbryta

ett visst arbete, om det innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa.

Det står klart att skyddsombuden har en funktion att söka få bättre arbetsförhållanden lill stånd, och det verkar också som om Per Ahlmark ansåg detta, eftersom han sade att arbetsmiOön skall förbättras inifrån. Bättre och säkrare arbetsförhållanden kan inte vara en angelägenhet enbart för dem som traditionellt anses som anställda utan givetvis även för AMU-elever.

Lärarna pä AMU, som man myckel väl kan jämföra med arbetsledare, har den givna rätten att ulse skyddsombud, men eleverna, som enligt lagen kan jämföras med arbetstagare, har inte rätt att inom sig utse dem som skall företräda eleverna i skyddsfrågor. Inställningen att eleverna inte fär utse skyddsombud är att jämföra med alt arbetsledare företräder arbetarna och bevakar skyddet för dem.

På AMU-centrer och deras filialer tillverkas olika produkter i s. k. legotillverkning. Vad är det då för skillnad om legotillverkningen äger rum i en vanlig industri eller pä ett praktiskt utbildningsinstitut? Faror lurar på båda ställena.

Rätten att utse skyddsombud och deras ställning som skyddsombud är dessutom också den bästa skolan, innan de går ut i arbete på den öppna marknaden.

Givetvis måste de här bedömningarna också gälla skyddskommittéerna och deras verksamhet.

Jag får formulera om frågan och i stället säga så här, eftersom arbetsmarknadsministern nekar alt svara på frågan i dess ursprungliga form: Vad har arbetsmarknadsministern för personlig uppfattning i detta fall? Det bör han i alla fall kunna svara på, eller blir det även här fråga om en kommande utredning?

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Meddelande om interpellationssvar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:102 om svenska åtgärder mot kränkning av fri- och rättigheter I Polen

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Herr Gahrton har till mig ställt en interpellation, där han efterlyser svenska åtgärder mot kränkning av fri- och rättigheter i Polen. Jag ber alt fä meddela att svar på denna interpellation kommer att lämnas den dag dä den utrikespolitiska debatten äger rum här i kammaren.

143

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om åtgärder mot terrorn i Uganda

§ 10 Om åtgärder mot terrorn i Uganda

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för att besvara herr Sven Anderssons i Stockholm (s) den 4 mars anmälda fråga, 1976/77:299, och anförde;

Herr talman! Herr Andersson i Stockholm har frågat mig huruvida regeringen har övervägt vad som från svensk sida kan göras för att fä klarlagt vidden av den terror som bedrivs av president Amin i Uganda och vad som kan göras för att hjälpa Ugandas folk till elt människovärdigt liv i trygghet och frihet.

Del är med den djupaste oro och förstämning som vi tagit del av de skrämmande uppgifterna om våldet i Uganda. Del är uppenbart att vi här står inför upprörande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Förhållandena i Uganda är sådana alt del är myckel svårt att få en klar bild av övergreppens omfattning. De siffrorom antalet offer som nämnts i sammanhanget uppvisar så stora skillnader att det f n. inte är möjligt att klariägga vidden av terrorn i Uganda. Vi utnyttjar självfallet alla tillgängliga kanaler för att erhålla mera konkreta informationer om händelserna där.

Sverige har vid den pågående sessionen i Geneve med FN;s kommission för de mänskliga rättigheterna verkat för att en undersökningskommission skulle sändas till Uganda. Allt tyder dock på att del inte kommer att bli möjligt att få en majoritet för ett förslag av denna innebörd. Del är med beklagande vi måste konstatera att kommissionen, som i dag avslutar sin session, inte har kunnat komma fram till ett beslut i frågan. Dock har de meningsyttringar som kommit fram i samband med sessionen från ett antal medlemsstaters sida, däribland Sverige, givit uttryck ät en stark internationell opinion i frågan.

Jag kan tillägga att även FN:s generalsekreterare tagit vissa initiativ men alt inte heller dessa lett lill några resultat.

Del är för mig uppenbart att de andra afrikanska staternas hållning måste vara av största betydelse i sammanhanget. Det är min förhoppning att dessa stater skall medverka till att en opartisk undersökning av händelserna i Uganda kommer till stånd. Det är väsentligt att vi alla reagerar •mot flagranta kränkningar av mänskliga rättigheter var de än förekommer, inte minst för att bevara den moraliska styrkan i vår kamp mot förtrycket i södra Afrika.

Sedan flera år tillbaka har flyktingar frän Uganda beretts uppehållstillstånd i Sverige. Vi kommer också att genom de internationella organisationerna ge fortsatt ekonomiskt bistånd åt ugandiska medborgare i exil.

144

Hen SVEN ANDERSSON i Siockholm (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka utrikesministern för svaret pä min fråga och för de åtgärder som regeringen har vidtagit i försöken att tillsammans med andra påverka regimen i Uganda att i varje fall tillåta

en opartisk utredning för att söka vinna klarhet i vad som verkligen händer i Uganda. Att varken ansträngningarna från den svenska regeringen, från andra regeringar eller frän generalsekreteraren i FN har lett till resultal visar hur allvariig situationen är. Det är betecknande för president Amin att han inte vill släppa in någon kommitté för undersökning.

De uppgifter som ständigt förekommer om terror, mord och t. o. m. folkmord har både tidigare och nu varit svära eller nästan omöjliga att kontrollera. Vi har tidigare blivit lugnade av våra afrikanska vänner, som nästan gått i god för alt det har varit fråga om överdrivna eller kanske t. o. m. felaktiga uppgifter. Men jag lägger märke till att under den senaste tiden har dessa lugnande röster praktiskt taget tystnat, och det måste jag tolka som ett medgivande av att det trots allt pågår något ohyggligt i Uganda. Uppgifter frän flyktingar som lyckals komma ul ur Uganda tyder också på det.

Mesl oroande är uppgifterna om förföOelser och mord över hela landet på ledare för lango- och acholistammarna. Fru utrikesministern påpekar i svaret att det har stor betydelse vilken hållning de afrikanska staterna intar i delta sammanhang. Jag delar den uppfattningen, och jag vill fråga fru utrikesministern, som under denna månad skall delta i ett nordiskl utrikesministermöte, om det ändå inte vore möjligt för de nordiska utrikesministrarna att gemensamt försöka påverka våra vänner i Afrika - de nordiska länderna har dock ett stort gemensamt förtroendekapital där nere - att hjälpa oss i strävandena att få till slånd en belysning av förhållandena i Uganda.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om åtgärder mot terrorn i Uganda

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag vill gärna återkomma till frågan om förtryckets omfattning. De uppgifter som vi får från Uganda är mycket osäkra. Uppgifterna om personer som är förföOda, avrättade - eller vad som nu kan ha hänt med dem - pendlar från 25 000 upp till 300 000. Även om man ulgår frän den lägsta siffran är det fruktansvärda kränkningar av mänskliga rättigheter som äger rum.

Jag är därför glad - det var ingen överraskning i och för sig - all höra herr Sven Anderssons i Stockholm instämmande i vår oro. Vi har ett stort ansvar tillsammans i Norden att försöka skapa en opinion för alt åtminstone en undersökningskommission skall kunna resa till Uganda, Och som ett direkt svar på den fråga som herr Andersson ställde vill jag nämna alt frågorna om Afrika naturiigtvis kommer upp på utrikesministermötet i Reykjavik. Jag vill där gärna föra fram spörsmålet om vad de nordiska länderna kan göra gemensamt. Det är naturiigt för oss i de nordiska länderna att driva en sådan opinionsbildning och se vilka praktiska och faktiska möjligheter som finns för att söka hjälpa invånarna i Uganda så att de kan få leva under människorvärdiga villkor.

Överiäggningen var härmed slutad. 10 Riksdagens protokoll 1976/77:84-86

145

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om förbättrad kontroll av uppdragstagares redovisning av skatter m. m.

Om ifrågasatt nedläggning av enheter inom Prippskoncernen

§ 11 Om förbättrad kontroll av uppdragstagares redovisning av skatter m. m.

Herr budgetminisiern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Knut Johanssons i Stockholm (s) den 16 februari anmälda fråga, 1976/77:255, och anförde:

Herr talman! Herr Knut Johansson i Siockholm har frågat mig om förslag om förbättrad kontroll av entreprenörers och andra uppdragstagares redovisning av skatter och arbetsgivaravgifter kommer att föreläggas riksdagen i sådan tid att nya bestämmelser kan träda i kraft fr. o. m. inkomståret  1978.

En promemoria med förslag lill lagstiftning på området har utarbetats inom budgetdepartementet. Förslaget har remissbehandlals och bereds f. n. inom departementet. Regeringen avser att lägga fram en proposition i saken under innevarande år med sikte på att de nya reglerna skall tillämpas fr. o. m. år 1978.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s);

Herr lalman! Jag ber att få tacka budgetministern för det positiva svaret. Jag har tolkat innebörden i det sä att den omnämnda promemorian har utarbetats inom det förutvarande finansdepartementet och att det utredningsmaterialet har legat till grund förden lagstiftning som regeringen kommer att föreslå.

Med det, herr talman, är jag helt till freds.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Om ifrågasatt nedläggning av enheter inom Prippskoncernen

146

Herr budgetminisiern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Feldis (s) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:285, och anförde:

Herr talman! Herr Feldl har frågat mig om jag i min egenskap av representant för statens ägarintresse i Pripps AB vill redovisa de företagsekonomiska och samhällsekonomiska bedömningar som leder fram lill beslut om att lönsamma enheter inom Prippskoncernen skall läggas ned.

Herr Feldt syftar med sin fråga på aktuella uppgifter om att Mora bryggeri skulle komma att läggas ned.

Företagsledningen inom Pripps har lagt fram en utredning som anger de ekonomiska skälen för en nedläggning av bryggeridriften i Mora. För-säOnings- och distributionsorganisationen skulle inte beröras. På uppdrag av de lokala arbetstagarorganisationerna har en revisionsbyrå framställt en promemoria med-kommentarer till den nämnda utredningen. Pripps har i sin tur i en promemoria kommenterat revisionsbyråns beräkningar.

Det framlagda materialet har behandlats vid lokal förhandling i Mora mellan företagsledningen och de anställdas organisationer. Centrala förhandlingar har inletts och parterna har enats om all ytterligare studera befintligt utredningsmaterial och om att fortsätta de centrala förhandlingarna efter sommaren.

Av det sagda framgår att något beslut om en eventuell nedläggning inte fattats av företagets styrelse. Med hänsyn till de pågående förhandlingarna finner jag inte anledning att närmare kommentera de ekonomiska bedömningarna av frågan.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om ifrågasatt nedläggning av enheter inom Prippskoncernen

Herr FELDT (s):

Herr talman! Jag vill lacka budgetministern för svaret. Det var ytterligare en vaViant av s. k. undanläggningar, vid den här sortens övningar som vi har för oss. Men ändå föreställde jag mig att budgetminisiern som representant för hälften av ägarintressena i Prippskoncernen skulle i någon mån ha funnit anledning all reagera på ett litet mera principiellt plan om del nu är så att bryggerienheten i Mora går med överskott och en intrikat företagsekonomisk bedömning - som tydligen görs av koncernen - i alla fall leder lill att man är beredd att lägga ner driften.

De här förhandlingarna, herr Mundebo, förs ju inte enbart så all säga för formens skull, utan bakom dem ligger otvivelaktigt en bestämd strävan från koncernledningens sida att göra någonting som den betraktar som en strukturrationalisering men som för vanligt folk verkar väldigt konstigt, eftersom det här bryggeriet trots allt levererar ett överskott till koncernen.

Om herr Mundebo vill la sig samman bara ett ögonblick och fundera på om den ena hälften av Pripps ägare vill ställa sig hell utanför varje bedömning av denna som jag tycker intressanta principfråga, är det naturligtvis herr Mundebos sak alt avslå från debatt här i dag. I så fall skall jag återkomma i sinom tid, när förhandlingarna har slutförts och vi får veta resultatet.

Men jag vill lägga honom till viss last om han låter förhandlingarna pågå fram lill dess att ell beslut har fattats och bryggeriet läggs ned och det förhållandet är riktigt som jag förutsatt i min fråga, nämligen att detta är en lönsam enhet. Då har herr Mundebo gett det svar som han inte vill ge i dag, nämligen att koncernledningen får hantera sina olika enheter som den finner för gott och att regeringen, som står där med sina betydande ägarintressen, struntar i vad som händer och efter vilka företagsekonomiska och samhällsekonomiska principer Prippskoncernen leds. I så fall är det en ganska allvariig undanläggning som herr Mundebo gjort här i dag.

Herr budgetministern MUNDEBO;

Herr talman! Herr Feldt har inte frågat om några principiella synpunkter utan om en konkret enhet i ett konkret företag. Jag har svarat på den frågan. Men låt mig gärna tillägga att min principiella utgångspunkt är

147

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om ifrågasatt nedläggning av enheter Inom Prippskoncernen

den, att lönsamma enheter inom näringslivet skall fortsätta sin verksamhel.

Det är företagets styrelse som har att bedöma huruvida enheten är lönsam eller inte. Den utredning som gjordes av företagsledningen visade all driften i Mora är förlustbringande. Den bilden rubbas inte av lön-tagarkonsulentens beräkningar, och den slutsats som löntagarkonsulen-ten kommer fram till är icke att man bör säga nej till en nedläggning, utan att man skall förorda ett uppskjutande av ett beslut lill i varje fall etl år efter det att de förändringar pä dryckesmarknaden som skall göras i sommar har skett.

Nu pågår överläggningar i det aktuella fallet, och då tycker jag inte att det är rikligt av mig alt göra uttalanden i större omfattning än vad jag nu har gjort förrän de överläggningarna har fått fortsätta på det sätt som man är överens om.

148

Herr FELDT (s):

Herr lalman! Som jag sade kan jag förstå alt herr Mundebo i det skede som förhandlingarna befinner sig i inte vill göra några konkreta och bestämda uttalanden om vilka resultat han önskar se av dem. Men varje ord av herr Mundebo här i dag kommer naturligtvis all studeras av parterna i den här förhandlingen, och därför är det ganska viktigt vad han säger.

Nu konstaterar herr Mundebo att lönsamma enheter i princip skall leva vidare. Det är ju inget sensationellt uttalande, men jag vill ändå tolka det sä, att detta bör vara till viss vägledning för den förhandlande pari som företräder Pripps Bryggerier.

Emellertid är det väl inte riktigt så enkelt i det här fallet. Frågan har också att göra med Prippskoncernens mera långsiktiga struklurinriktning. Uppgifterna om att bryggeriet i Mora går med överskott har jag fått direkt frän den fackliga sidan. Om herr Mundebo har andra uppgifter kan det bero pä att man från Prippskoncernens sida hävdar att del krävs vissa investeringar, och när de har gjorts går bryggeriet inte längre med överskott. Men i dag lär det göra det.

Vad både den fackliga sidan och jag är intresserade av är hur Prippskoncernen på längre sikt tänker strukturera sig - om tanken är att lägga ned alla de mindre enheterna, vare sig de ger några bidrag till koncernens vinst eller inte, för att koncentrera all verksamhel till Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är kanske pä sitt sätt en vida allvarligare fråga än just frågan om nedläggning av bryggeriet i Mora.

Om herr Mundebo med vad han sagt i dag har velat för företagsledningen peka på del intresse regeringen har av att bryggeriet i Mora kvarstår, såvida det är lönsamt, och om däri också ligger all regeringen har ett intresse för Prippskoncernens strukturella utveckling, då kanske ändå det här meningsutbytet har haft något värde.

Herr budgetminisiern MUNDEBO;

Herr talman! Jag konstaterar att herr Feldt och jag är ense om att jag medan överläggningarna pågår inte bör göra mera omfattande uttalanden än jag nu har gjort.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

0777 SAS fri kort

§ 13 Om SAS frikort

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Franzéns (vpk) den 28 februari anmälda fråga, 1976/77:287, och anförde;

Herr talman! Herr Franzén har frågat mig om jag avser stoppa de blå och gula frikorten på SAS och i övrigt sätta stopp för mulor.

Alltsedan 1950-talet har vissa regeringsledamöter tilldelats frikort -s. k. blå kort - av SAS. Under senare år har frikort erhållits även äv Linjeflyg AB. Utan alt ta ställning till frågan om det lämpliga i alt kort av denna beskaffenhet delas ut anser den nuvarande regeringen för sin del att statsråd inte bör använda dem. Mot bakgrund härav och med hänsyn till intresset av att regeringens integritet inte i något avseende sätts i fråga har de medlemmar av regeringen som erhållit frikort frän SAS och Linjefiyg skickat tillbaka sina kort.

Hen FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Numera är det inte bara korta motiveringar eller nästan fullständig brist på motiveringar när man vill avslå motioner. Nu svarar man inte heller på frågor, vilket vi väl ändå har anledning att begära.

Jag anser det vara helt otillfredsställande att högt uppsatta politiker, regeringsledamöter, f d. regeringsledamöter eller tjänstemän inom offentlig förvaltning mottar mutor, i vilken form de än förekommer.

Det är också anmärkningsvärt att mutor över huvud taget kommer till användning, eller i varje fall att de ingår som en naturlig sak, vare sig det gäller politiker, militärer eller vilka andra människor som helst. Nu är detta något som i vida kretsar ses som naturiigt. De kretsar som främsi kommer i fråga i sådana här sammanhang är inte de vanliga människorna, arbetarna, de lägre tjänstemännen eller liknande grupper. Det är fråga om grupper som redan i hög grad är privilegierade i detta samhälle.

Att den nuvarande regeringen och delar av den förra samt några andra lämnat tillbaka sina blå eller gula kort beror tydligen pä att frågan uppmärksammats i pressen och har inte några rent ideologiska skäl. Om del varit så, hade man rimligtvis inte tagit emot korten.

När det gäller mutor kan det inte vara någon skillnad i bedömningen om det gäller ett kort för fria flygresor i hela väriden för innehavaren och dennes famiO eller om en chefstjänsteman tar emot pengar för att förlägga beställningar hos del förelag som bestuckit tjänstemannen i fråga.

149

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om ifrågasatt nedläggning av Järnvägsstationer

Det kan ju liknas vid Lockheedskandalen.

Ett annat fall är om ett regeringsparti tar emot pengar av en flygindustri för att det skall föra en viss försvarspolitik med tyngdpunkt på ett visst flygplan.

Dessa frågor måste naturiigtvis behandlas på ett sådant sätt att det över huvud taget inte kan komma i fråga att politiker eller tjänstemän kan tänkas fatta beslut som påverkats av att de har erhållit förmåner på grund av sin ställning.

Av den anledningen kan jag inte heller vara nöjd med den förklaring som lämnats, ulan jag anser alt de blå och gula korten pä SAS och Linjeflyg och eventuellt andra liknande förmåner skall dras in, alltså att regeringen ser till all de försvinner.

Därför måste jag återupprepa frågan: Avser kommunikationsministern stoppa de blå och gula korten och i övrigt sätta stopp för ett sådant här system? Något svar har jag inte fält på frågan.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Om ifrågasatt nedläggning av järnvägsstationer

150

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Olssons i Sösdala (c) den II februari anmälda interpellation, 1976/77:96, och anförde;

Herr talman! Herr Olsson i Sösdala har - mot bakgrund av SJ;s planer på trafikinskränkningar vid vissa järnvägsstationer i Hässleholms kommun - frågat mig om jag är beredd medverka till all SJ avslår frän vidare nedläggningar av stationer i väntan på en omprövning av trafikpolitiken.

Nuvarande handläggningsordning när del gäller frågor om nedläggning aV järnvägsstationer har tillkommit på tiJIskyndan av riksdagen. Enligt denna ordning kan berörda kommuner hos regeringen begära överprövning av SJ:s preliminära beslut om nedläggning av stationer. Regeringen prövar om aviserad nedläggning kan accepteras från trafikförsörjningssynpunkt.

Inom SJ har man inför tidlabellsskifiet i maj i år meddelat preliminära nedläggningsbeslut i mycket stor omfattning. Detta har lett till att ett 80-taI kommuner har påkallat regeringens prövning beträffande aviserade nedläggningar vid sammanlagt ca 150 stationer. Motsvarande siffror tidigare år var betydligt lägre.

Situationen är därför den au regeringen, som har att föOa gällande handläggningsordning, just nu - inför kommande tidtabellsskifte - är i färd med att pröva alla de framställningar som har kommit in från kommunerna.

Regeringen har hittills i år i etl par omgångar fattat beslut i fråga om ett 90-tal stationer. Regeringen går därvid mol SJ i en rad fall, bl. a. vad gäller Sösdala station som herr Olsson talar om i sin interpellation.

I ett stort antal fall modifieras SJ:s planer i olika avseenden. Det kan gälla åläggande för SJ att svara för alt styckegods även fortsättningsvis skall kunna sändas till och frän en ort, att anordna in- och utlämnings-ställe som ersättning för stationen osv. De fall där SJ fär genomföra förändringarna helt enligt sina planer är relativt få. Det gäller utan undantag stationer där trafiken av en eller annan anledning upphört eller reducerats till helt obetydliga trafikmängder och där ersättningsmöjligheter finns inom räckhåll.

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om ifrågasatt nedläggning av Järnvägsstationer

Hen OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svaret. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar att regeringen i sin prövning av frågan om nedläggning av stationer har en helt annan och positivare syn än SJ. Kommunikationsministern nämner även en av stationerna i min hemkommun, Hässleholm.

Även om kommunikationsministern inte är hundraprocentigt positiv till att SJ hell skulle avstå från nedläggningar i avvaktan på en omprövning av trafikpolitiken, sä tycker jag i alla fall att begränsningen av nedläggningarna tyder pä framsynthet från regeringen. Jag vill gärna framhålla att i allt samhällsarbete och i politiska beslut måste man ha en framförhållning. Man måste försöka förutse de åigärder som är nödvändiga att vidta inom överskådlig tid.

Det är helt klart att hänsyn till miOö, trafiksäkerhet och energihushållning kommer att kräva att den rälsbundna trafiken utnyttjas effektivt. Det är också viktigt att den kollektiva trafiken totalt utformas sä att den mer än i dag framstår som elt attraktivt alternativ till den betydligt mer resursslösande privatbilismen. En välutbyggd kollektivtrafik innebär också större jämlikhet för alla de människor som saknar bil eller annars är förhindrade att köra bil.

I sina nedläggningsargument hänvisar SJ alltid till vikande underlag då det gäller både persontrafik och godstrafik. Genom att ensidigt se till dessa siffror får man lätt en skev bild av verkligheten. De överväganden som skulle göras borde i stället gälla det totala trafikbehovel för såväl personer som gods. Därefter finns anledning att studera fördelningen mellan olika transportmedel. Eftersom den totala transportmängden ökar skulle dessa siffror vara ännu mer nedslående.

Men det är här jag anser att framsyntheten måste komma in. Vi får naturligtvis inte lov att bara se hur utvecklingen går - vi måste ha ett mål för utvecklingen och försöka styra in den på rätta banor. Vi har anledning att göra en politisk bedömning rörande önskvärdheten av fördelningen av transporterna mellan järnväg och andra transportmedel. Om situationen och utvecklingen inte motsvarar vad vi önskar måsle vi vidta åtgärder.

Genom riktiga insatser på serviceområdet, t. ex. genom att tillhandahälla en väl fungerande kollektiv transportapparat där järnvägarna utgör stommen, kan vi hjälpa till att leda samhällsutvecklingen ät det håll

151

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Om ifrågasatt nedläggning av Järnvägsstationer

vi önskar.

Jag vägar av kommunikationsministerns svar dra slutsatsen att vi i stort sett är överens. Jag vill än en gäng tacka för svaret och sarrjtidigt framhålla att jag förväntar mig ytterligare initiativ från regeringen i den riktning som jag här har försökt beskriva.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Föredrogs Propositioner 1976/77:79 till 1976/77:81  till 1976/77:83 till 1976/77:89 till 1976/77:96 till 1976/77:99 till 1976/77:106 till 1976/77:107 till 1976/77:140 till

och hänvisades

utbildningsutskottet

kulturutskottet

näringsutskotlet

utbildningsutskottet

näringsuiskottet

konstitutionsutskottet

försvarsutskottet

civilutskoitet

arbetsmarknadsutskottet

§ 16 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1423 till utbildningsutskottet

§ 17 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningen 1976/77:115.

152

§ 18 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:66 om upprustning av Göta kanal, m. m.

1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling

1976/77:95 med förslag om vissa industri- och sysselsätiningsstimulerande åtgärder

1976/77:108 om alkoholpolitiken

§ 19 Anmäldes och bordlades

Konstitulionsutskottels beiänkanden

1976/77:25 med anledning av propositionerna 1975/76:187 om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m. och 1976/77:1 om minskad statlig detaOreglering av kommunerna samt motioner

1976/77:26 med anledning av motion om förtroendemannastyrelsen i länsstyrelse

1976/77:27 med anledning av motioner om grundlagsskydd för näringsfrihet m. m.

1976/77:28 med förslag till ändring av tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen om motionsrätt med anledning av viss skrivelse från regeringen

Skatteutskotlets betänkanden                                          Nr 85

1976/77:26 med anledning av motioner om översyn av skattesystemet.      Fredagen den

"'■"'■                                                                                             11 mars 1977
1976/77:27 med anledning av motioner om företagsbeskattningen m. m.     

1976/77:28 med anledning av motion om att ersätta fastighetsskatten

med allmän energiskatt

Justitieutskottets betänkande

1976/77:23 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till domstolsväsendet m. m. jämte motion

Försvarsutskottels beiänkanden

1976/77:8 med anledning av propositionen 1976/77:49 om nya förmåner åt frivilligpersonal m. fi. jämte motioner

1976/77:9 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser anslag m. m. för budgetåret 1977/78 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:56 om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) jämte motion

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag för budgetåret 1977/78 till studiesociala åtgärder jämte motioner

Utbildningsutskottets betänkanden

1976/77:16 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvill gäller anslag till det obligatoriska skolväsendet m. m. jämte motioner

1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till gymnasiala skolor m. m. jämte motioner

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gälleran-slag till bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. jämte motioner

Trafikutskottets betänkande

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt avser utgifterna på kapitalbudgeten för budgetåret 1977/78 inom kommuni-kalionsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden

1976/77:20 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser ökade lånemöjligheter för Sveriges Investeringsbank AB jämte motion

•1976/77:21 med anledning av propositionen 1976/77:57 om kapitaltillskott lill Norrbottens Järnverk AB jämte motioner

Civilutskotlets betänkanden

1976/77:9 med anledning av propositionen 1976/77; 100 i vad avser anslag      153

Nr 85

Fredagen den 11 mars 1977

Anmälan av interpellation

till bostadsdepartementet m. m.

1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag till planväsendet

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag till lantmäteri- och kartväsendel

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag lill kommundeparlementel m. m.

1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser anslag till länsstyrelserna m. m. jämte motion

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa anslag till räddningstjänst m. m. jämte motion

1976/77:15 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vadavser anslag till centralnämnden för fastighetsdala

1976/77:16 med anledning av motioner om översyn av förköpslagen (1967:868), m. m.

1976/77:17 med anledning av motion om begränsning av antalet hundar i tätort

§ 20 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föOande inlerpellalion som ingivits till kammarkansliet

154

den 11 mars

1976/77:116 av herr Richardson (fp) till fru statsrådet Mogård om rekryteringen till utbildning i naturvetenskapliga ämnen:

När 1960 års gymnasieutredning beräknade behovet av gymnasieut-bildade i början av 1970-taIet räknade man med att ungefär 30 96 av eleverna borde gä på naturvetenskaplig linje. Denna relativa andel uppnåddes aldrig, och siffran har under hela 1970-talet legat betydligt lägre. Detta har uppfattats som ett allvarligt problem, då det på sikt skulle leda till en alltför begränsad rekrytering lill utbildning i naturvetenskapliga ämnen pä eftergymnasial nivå.

Till detta problem har kommit del förhällandet att mänga elever som i årskurs 1 gått i naturvetenskaplig tillvalsgrupp senare sökt över till annan studieriklning, framför allt samhällsvetenskaplig, eller slutat skolan. Denna utveckling har trots vissa insatser frän skolmyndigheternas sida fortsatt.

Problemet med den svaga rekryteringen till gymnasieskolan har vidare spritt sig till universitet och högskolor i form av etl starkt minskande elevunderlag och lett till vissa åigärder, bl. a. ett försöksvis inrättande av elt s. k. naturvetenskapligt basår (ettåriga studier i gymnasieskolans kurser i matematik, fysik, kemi och biologi, ledande till 40 poäng i en akademisk grundexamen), som dock kan länkas få negativa effekter på

rekryteringen till naturvetenskapliga studier i gymnasieskolan. I nu rå-   Nr 85

dande läge vore det av värde att erhålla en redogörelse för vilka åtgärder        Fredaeen den

som vidtagits frän utbildningsmyndigheternas och regeringens sida för    11 n 1977

att stimulera elever till att väOa naturvetenskaplig studiegäng i gym----- ----

nasieskolan och att underlätta deras studier där. Anmälan av

Jag ber med det anförda att till skolministern, fru statsrådet Mogård,      interpellation få rikta föOande frågor:

1.    Vilka åtgärder har vidtagits för alt bland grundskolans elever skapa intresse för naturvetenskapliga studier och göra eleverna väl förberedda för sådana studier i gymnasieskolan?

2.    Vilka åtgärder har vidtagits för all befrämja gymnasieelevernas studier i naturvetenskapliga ämnen? Vilket har resultatet av dessa åtgärder

blivit?                                                                                       "

3. Vilken effekt på rekryteringen lill naturvetenskapliga studier i gym
nasieskolan kan ett permanentande av det s. k. naturvetenskapliga basåret
tänkas få?

§ 21 Kammaren åtskildes kl.  14.45.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert