Riksdagens protokoll 1976/77:78 Torsdagen den 3 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:78

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:78

Torsdagen den 3 mars

Kl.  12.00

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Fyllnadsval till utskott

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Herr TALMANNEN; Sedan en suppleantplats i vartdera ulbildnings-och trafikutskotten blivit ledig på grund av avsägelse har socialdemokratiska riksdagsgruppen till ny suppleant i ulbildningsutskollel anmält fru Slålberg och till ny suppleant i trafikutskottet anmält herr Nilsson i Norrköping.

Herr talmannen förklarade därefter valda till

suppleant i utbildningsutskottet fru Stålberg (s)

suppleant i tiqflkulskottet herr Nilsson i Norrköping (s)

Meddelande om interpellationssvar

Om sekretessbeläggning av utredningar angående vapenfri tjänst

§ 2 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:93 om en utbyggnad av kammarrättsorganisationen

Herr justitieministern ROMANUS;

Herr lalman! Under hänvisning till 6 kap. 1 S riksdagsordningen får jag meddela att jag avser all den 16 mars 1977 besvara herr Jönssons i Malmö interpellation om en utbyggnad av kammarrättsorganisationen. Det sker i anslutning till kammarens behandling av justitieutskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen såvitt gäller bl. a. de allmänna förvaltningsdomstolarna.

§ 3 Om sekretessbeläggning av utredningar angående vapenfri tjänst

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr 5ö'-derqvists (vpk) den 15 februari anmälda fråga, 1976/77:252, och anförde:

Herr talman! Herr Söderqvist har frågat mig om jag är villig att medverka till att utredningar angående vapenfri tjänst överförs till sekretessbelagt område.

Enligt nuvarande sekretesslag gäller ingen sekretess för utredningar

109

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om sekretessbeläggning av utredningar angående vapenfri tjänst

angående vapenfri tjänst. Frågan om sekretess för sådana utredningar behandlades av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén i dess betänkande med förslag till lag om allmänna handlingar. Kommittén kom efter viss tvekan fram till att sekretess inte bör införas i vapenfriärenden. Under remissbehandlingen kritiserades förslaget i den delen i några yttranden. Till de kritiska remissinstanserna hörde vapenfrinämnden, som ansåg att starka skäl talade för sekretess i sådana ärenden. Utredningsförslaget övervägs f n. inom justitiedepartementet.

För egen del vill jag framhålla att vi här står inför en besvärlig avvägning. Å ena sidan finns det ett starkt intresse av att allmänheten har möjlighet till insyn i hur reglerna om vapenfri tjänst tillämpas. Å andra sidan är del angeläget att den enskilda sökandens integritet skyddas. Vad denna avvägning bör leda lill är jag för dagen inte beredd att ta slutlig ställning till. Personligen anser jag dock att mycket talar för att vissa möjligheter till sekretessbeläggning bör finnas.

110

Herr SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret.

Det gläder mig att justitieministern ser positivt på saken. Anledningen till alt jag tagit upp detta spörsmål är att jag i olika sammanhang blivit kontaktad av värnpliktsvägrare från olika delar av landet. Dessa upplever det som djupt otillfredsställande att utredningarna som görs när de skall söka den vapenfria tjänsten är öppna, så att vem som helst kan ta del av vad som sagts. Ofta är det mycket personliga saker som kommer fram vid de här undersökningarna, vilka ju görs grundligt, eftersom det skall motiveras varför tjänsten söks. Jämför man med de inskrivningshandlingar och personlighetsundersökningar som vid inryckningen krävs när det gäller vanliga värnpliktiga, finner man att dessa undersökningar inte på långt när tränger så djupt in på det personliga området som de som utförs belräffande värnpliktsvägrarna.

Jag tycker som sagt att det är bra att justitieministern är positivt inställd till en omprövning av sekretessbestämmelserna, så att vi kan fä en sekretessbeläggning av ansöknings- och undersökningshandlingarna i detta fall. Det gäller här att skiOa mellan dels den utredning som görs, dels vapenfrinämndens beslut. Man skulle kunna tänka sig att själva utredningshandlingarna sekretessbelades, eftersom det oftast är de som är känsliga. Beslutet som sådant är däremot inte särskilt intressant i sammanhanget.

Jag hoppas att justitieministern bevakar och föOer upp denna fråga i den positiva anda som han har berört den här. Jag är för dagen nöjd med det svar som jag har fått.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utredningsarbetet beträffande sexualbrott

Nr 78

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 17 februari anmälda fråga, 1976/77:259, och anförde;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har - under hänvisning till att regeringen beslutat om en förnyad översyn av brottsbalkens kapitel om sedlighetsbrott - frågat mig; Sedan när är det praxis att lagförslag, om vilka dessutom långtgående enighet i allmän rättsuppfattning råder, skall utredas två gånger? Herr Svenssons fråga tar sikte på att översynen även skall avse sådana moment i sexualbrottsutredningens betänkande som inte framstått som kontroversiella och som inte blivit föremål för offentlig kritik eller debatt, t. ex. avskaffande av särbehandlingen av homosexuella.

I februari förra året avlämnade sexualbrollsutredningen sitt betänkande Sexuella övergrepp.

I betänkandet hade samtliga brottstyper gjorts tillämpliga på både he-tero- och homosexuella övergrepp. Av bl. a. detta skäl föreslogs att gällande bestämmelser om våldtäkt och våldförande, som enbart avser övergrepp av man mol kvinna, skulle ändras. Vidare föreslogs att de särskilda åldersgränserna för homosexuell otukt med ungdom liksom den sekundära bestämmelsen lill koppleri - förförelse av ungdom - skulle upphävas. Även sistnämnda bestämmelse innehåller nu en högre åldersgräns för homosexuella än för heterosexuella förbindelser. Utredningens förslag om våldtäkt, våldförande och koppleri har kritiserats hårt under remissbehandlingen och i den allmänna debatten.

Enligt min mening är det under sådana förhållanden naturligt att den nya kommittén får möjlighet att förutsättningslöst pröva vad som kan nyttiggöras av sexualbrottsutredningens betänkande. Om kommittén därvid skulle finna att vissa delar av betänkandet bör bli föremål för omedelbar lagstiftning ger direktiven möjlighet för kommittén att avge delförslag.

Torsdagen den 3 mars 1977

Om utredningsarbetet beträffande sexualbrott

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag tackar för svaret pä min fråga. Det är fiera saker som gör alt man blir arg när man hör ett sådant svar.

Sedan 1973 har riksdagen upprepade gånger begärt att de homosexuellas problem skall aktualiseras i skilda sammanhang. Ingenting har hänt. När en utredning äntligen har kommit med förslag i en f ö. självklar fråga, dä säger herr Romanus att frågan skall överses en gång till. Det menar jag är byråkratism och sabotage. Det är slöseri med offentliga medel och det är ett grovt svek mot landets homosexuella.

Det kan inte göras gällande att de särskilda åldersgränserna för homosexuella måste utredas i samband med andra sexualbrottsfrågor. Diskrimineringen av de homosexuella är ju egentligen ingen sexualbrottsfråga. Det är en konstitutionell fråga. Det är en fråga huruvida det som

111

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om utredningsarbetet beträffande sexualbrott

är lagligt för heterosexuella skall vara olagligt och straffbart bara för att man är homosexuell. Det gäller inte synen pä sexuella övergrepp utan del gäller alla medborgares likhet inför lagen. I denna del hade diskriminerande bestämmelser mot homosexuella mycket väl kunnat bli föremål för omedelbart regeringsinitialiv. Denna fördröjning och detta bollande över till en ny utredning är en fullständigt onödig omväg.

Jag vill därför fråga justitieministern rent ul; Var står justitieministern politiskt i denna fråga? Är han i princip för särbehandling och diskriminering av homosexuella i svensk lagstiftning? Eller är han för principen om likhet inför lagen? Om han är för likhet inför lagen, varför medverkar han uppsåtligl lill att uppskjuta dess genomförande i det verkliga livet?

Jag ställer frågan dels därför att jag tycker det är på liden att en s. k. opolitisk minister äntligen inser att politik faktiskt inte kan vara opolitisk, dels för att jag vill se om herr Romanus tar efter den dåliga vana som några andra regeringsmedlemmar börjat med vid frågestunderna den sista tiden, nämligen att läsa upp sina svar och sedan medvetet undanhålla frågan från debatt genom att vägra gå upp i replik.

Herr justitieministern ROMANUS;

Herr talman! Som framgick av mitt svar har sexualbrottsutredningen fått i uppdrag all se över hela 6 kap, brottsbalken om sedlighetsbrott. Och det är inte så enkelt som herr Svensson i Malmö tror att bryta ut denna fråga utan vidare. Det fordras alt man utformar ett lagförslag som ännu inte finns. Det är enligt min mening i första hand på kommittén som det skall ankomma alt utforma ett sådant lagförslag, och sedan får man se hur del ser ut.

Emellertid vill jag i anledning av herr Svenssons fråga gärna säga att jag ser positivt på det spörsmål som han uppställer, nämligen om det skall vara en särbehandling av homosexuella i förhällande till heterosexuella.

Jag anser inte att denna fråga har förskjutits genom att den får tas upp av kommittén, som har hela 6 kap. under sin behandling. I direktiven har särskilt anvisats att kommittén kan ta upp frågor och delförslag, och enligt vad jag har erfarit har denna fråga redan tagits upp inom kommittén.

112

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag nödgas tala ren svenska och säga att del som justitieministern nu kommer med är undanflykter.

Först och främst förekom del ett sakfel i justitieministerns senaste replik, nämligen att ett lagförslag inte finns. Det fanns ju faktiskt ett förslag från den tidigare sexualbrottsutredningen om att de särskilda åldersgränserna skulle avskaffas. Detta är ju inte någon komplicerad lagteknisk fråga. Ett justitiedepartement bör nästan pä två dagar kunna lägga fram ett förslag till lagrevision i det stycket och därmed hindra att hela frågan förskjuts genom att den hamnar i en ny kommitté.

Herr Romanus säger också att den nya kommittén i och för sig kan avge delförslag. Ja visst, men då får vi ju en onödig fördröjning, för då skall frågan malas en gång till i en utredningskvarn. Det är också länkbart att det finns en risk för att den situationen inträffar att utredningen inte avger något delförslag. I sä fall har herr Romanus alltså genom att hantera frågan så som han har gjort fakliskt bidragit till en fördröjning.

Sedan hjälper det ju inte de homosexuella hur myckel man än deklarerar sin positiva syn.

Vpk:s representant i den nya utredningen kommer att uttryckligen kräva att den nya utredningen inte tar upp denna fråga utan hänvisar hela frågan till elt initiativ från justitiedepartementet. Det finns ingen anledning alt utreda frågan en gång till. Den är utredd till full evidens. Vad man borde ha kunnat vänta sig hade varil ett snabbt och otvetydigt initiativ från justitiedepartementet. Det har brådskat länge. De här människorna har väntat länge på att bli behandlade som andra medborgare - alltför länge! Fördröjningen är fullständigt onödig och oberättigad.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om polisens befogenheter vid s. k. raggarupplopp

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om polisens befogenheter vid s. k. raggarupplopp

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordel för all besvara fru Anderssons i Hullsfred (m) den 17 februari anmälda fråga, 1976/77:261, och anförde:

Herr talman! Fru Andersson i Hultsfred har frågat mig om jag inför kammaren vill redogöra för vilka befogenheter och möjligheter polisen har alt ingripa vid s. k. raggarupplopp.

Fru Anderssons fråga gäller närmast sådana kvalificerat ordningsstörande handlingar som avses i 16 kap. 1 och 2 ijij brottsbalken, dvs. upplopp eller våldsamt upplopp. När en upploppssilualion är för handen gör sig varje deltagare i upploppet skyldig lill brott och kan gripas av polisen enligt 24 kap. 7 ij rättegångsbalken. Delsamma gäller givetvis i fall då flera tillsammans gör sig skyldiga t. ex. lill misshandel eller skadegörelse.

Polisens befogenhet enligt rättegångsbalken all gripa den som misstänks för broll kan utnyttjas redan innan situationen har utvecklats till etl upplopp. Om exempelvis polisen försöker avvärja ett hotande upplopp genom alt säga till en grupp ungdomar som stör den allmänna ordningen att skingra sig eller genom alt spärra av ett visst område, så inträder straffansvar för dem som inte respekterar tillsägelsen eller avspärrningen, och polisen kan föOaktligen omedelbart gripa dem som misstänkta för ohörsamhet mot ordningsmakten (16 kap. 3 5; brottsbalken).

Vid sidan av rätten all gripa misstänkta har polisen enligt 23 kap. 8 i; rättegångsbalken befogenhet att ta till förhör var och en som uppehåller sig på platsen för ett brott. Befogenheten kan tillämpas såväl mot

113

Riksdagens proiokoll 1976/77:77-81

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om polisens befogenheter vid s. k. raggarupplopp

den som är misstänkt för brottet som mot vittne och annan som inte är misstänkt. Som förutsättning gäller givetvis att det finns anledning att tro att den som tas med skall kunna lämna uppgifter av betydelse för utredningen.

Jag har hittills uppehållit mig vid polisens befogenheter när en straffbar handling redan har företagits. Enligt 2 >j polisinstruktionen har emellertid polisen särskilt till uppgift att förebygga brott samt att hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störs genom brott eller på annat sätt. För alt lösa dessa uppgifler är polisen skyldig vidta de åtgärder som behövs. Det skulle föra förlängt om jag försökte redogöra för den närmare innebörden härav. Jag nöjer mig med att erinra om att enligt 3  lagen om tillfälligt omhändertagande skall polisen ta hand om den som genom sill uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall ske även när det fordras för alt avvärja brott.

Frågan om vilka möjligheter polisen har att ingripa när oroligheter har brutit ut eller kan befaras berör närmast polisens planering av sin verksamhet. Den motorburna ungdomen ger i sådana sammanhang upphov lill speciella problem genom att den dels visar stark gruppsammanhållning, dels kan förflytta sig snabbt över stora avstånd. Självfallet är det angeläget att sädana överfallsliknande rader av motorburna ungdomar, som fru Andersson syftar på, kan bemötas på ett ändamålsenligt sätt. Rikspolisstyrelsen har också senast sommaren 1976 i skrivelse till länsstyrelserna och de lokala polismyndigheterna lämnat råd och anvisningar om lämpliga beredskapshöjande åtgärder. Det gäller framför allt att se lill att tillräcklig personal finns att tillgå med kort varsel samt att åstadkomma effektiv samverkan mellan olika polisenheler,.inte minsl över länsgränserna.

114

Fru ANDERSSON i Hultsfred (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieminister Romanus för svaret på min fråga.

Det bör kunna vara en elementär fordran av alla människor i vårt land att få leva i fred och känna trygghet lill liv och egendom. Tyvärr är det inte så. En våldsmentalitet utbreder sig på elt oroväckande sätt. Dagspressen ger belägg för detta. Man läser näslan dagligen i våra tidningar om busliv och ligistfasoner i olika former. Ofta är det då tråkigheter i samband med offentliga danstillställningar. Det är inte ovanligt alt dessa måste avbrytas på grund av att störande element uppträder på elt sätt som omöjliggör all trevnad. Detta är till förfång för alla de skötsamma och trevliga ungdomar som vill roa sig och som uppträder korrekt.

Del är här fråga om ett fåtal individer som förstör för en stor grupp. Arrangörerna, vilka är föreningar av olika slag, har svära problem med detta. Pä vissa orter har de här tillställningarna helt fått upphöra.

Det är ungdomsgäng som hemsöker olika orter, där de uppträder störande i lokaler och vandaliserar. De slår sönder dörrar och fönster, och

inte nog med detta: de hemsöker också omkringliggande fastigheter och gör intrång i trädgårdar, förstör posllädor etc. Detta medför att människor blir förargade. Många klagomål har framförts dels till festarrangörerna, dels i ortspressen, där insändare ofta förekommit, vari del klagats på det busliv som fiorerar. Människor vill ju leva ostört och fredat på sin egen tomt och i sin egen fastighet.

Det förekommer också att motorfordonsburna gäng idkar ren buskör-ning i tätorter i akt och mening att störa trevnaden för andra människor.

I en del bostadsområden, där skadegörelse och ligistfasoner har varit rådande, har stora problem uppstått. Jag skall här nämna två exempel från mitt eget län.

En tidning skriver om det första fallet: Busliv har gått för långt. Bostadsstiftelse ber om hjälp mot skadegörelse.

Det här bostadsområdet består av I 500 uthyrningslägenheter, och här vållades på en natt skador för 4 000 kr. i form av krossade skyltfönster, intrång i tomma lägenheter där dörrar, glasrutor och tvättställ förstördes, inbrott i tvättstugor som totalt demolerades m. m.

Det andra exemplel är ett alldeles nybyggt bibliotek, som man helt enkelt överväger att stänga på grund av alt ungdomsgäng uppträder störande. De kommer som inkräktare och kastar omkring stolar och böcker i lokalen.

På båda dessa platser kan det väl sägas att polisen är underbemannad. I varje fall har den inte kunnat ingripa pä ett tillfredsställande sätt. Människorna i bygden har ibland fått uppfattningen att polisen står maktlös, och mången ställer sig kanske frågan om inte polisens befogenheter borde skärpas.

Det är dessa problem som har aktualiserat min fråga, och jag ber, herr talman, att få tacka herr statsrådet Romanus för det positiva svar som jag fått. Jag hoppas nu att åtgärder vidtas som bryter den rådande bus- och våldsmentaliteten i vårt land. Det utförliga svaret visar att herr justitieministern är medveten om allvaret i de här problemen. Jag är nöjd med del svaret.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om värvningen av soldater till Rhodesia

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om värvningen av soldater till Rhodesia

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Söderqvists (vpk) den 8 februari anmälda interpellation, 1976/77:94, och anförde:

Herr talman! Herr Söderqvist har ställt två frågor till mig som rör värvningsverksamhet för den rhodesiska armén som skall ha ägt rum här i landet. Enligt interpellationen har värvningsverksamheten bestätt av värvningspropaganda i en soldaltidning och dessutom annonser i svensk press. Frågorna lyder;

115

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om väivningen av soldater tid Rhodesia

1.    Anser justitieministern att verksamheten är förenlig med svensk lagstiftning?

2.    Om så inte är fallet, vilka åtgärder tänker justitieministern vidta för att stoppa verksamheten?

Olovlig värvning är straffbelagd i 19kap. 12 ij brottsbalken. Den straffbara gärningen beslår antingen i alt någon utan regeringens tillstånd här i landet värvar folk till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller också i att någon förmår folk att olovligen bege sig ur riket för att la sådan tjänst. Straffet är i fredstid böter eller fängelse i högst sex månader. Brottet ligger under allmänt åtal. Med det sagda är svaret på den första frågan givet. Förekommer det faktiskt värvning här i landet för den rhodesiska armén, är verksamheten brottslig.

Jag antar att herr Söderqvist ställt sin andra fråga med tanke på att jag som justitieminister har att vaka över tryckfrihetsförordningens efterlevnad. Från den utgångspunkten vill jag framhålla att det finns en begränsning i denna övervakningsuppgifl. Den omfattar i princip inte andra brott än tryckfrihetsbrott. Olovlig värvning är inte ett sådant brott, oavsett om tryckt skrift har kommit till användning vid brottet eller ej. Det är inte på justitieministern utan pä polis och åklagare det ankommer att ingripa mot brott som inte är tryckfrihetsbrotl.

116

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

BakgrumJen lill min interpellation är, som justitieministern nämnde, att en soldaltidning - i delta fall den nazisliska organisationen nordiska rikspartiets stenciltidning Framåt marsch - har propagerat för värvning i Rhodesias armé. Den har spritts pä svenska förband och ger detaOerade ■beskrivningar av förhållandena i den rhodesiska krigsmakten och lika detaOerade anvisningar om hur man skall bete sig för alt ta värvning där. Värvningsannonser har också varit införda i svensk press. Formulär till värvningskontrakt har även kunnat anskaffas, och jag har här ett exempel på ett sådant.

Vad som är intressant i sammanhanget är om detta är att betrakta som värvning eller inte, och det var del min första fråga gällde - något som justitieministern kringgick i sitt svar. Värvning till annat lands krigsmakt är brottslig. Det är ju självklart, eftersom det står i lagen, och del behöver jag alltså inte fråga om. Men är nu denna verksamhet, som del här gäller, fakliskt värvning? Det är den frågan jag vill ha svar pä. Det intresserar säkerligen många svenska medborgare att få besked om vad som gäller i detta sammanhang.

Intresse för saken finns även i Afrika. Som jag påpekade i min inlerpellalion har Zambia uppmanat bl. a. Sverige att stoppa trafiken av legosoldater lill Rhodesia. ZANU, befrielserörelsen i det senare landet, har vid fiera tillfällen fört fram anklagelser om att det finns svenskar i Rhodesias armé.

Vad beträffar min andra fråga antar jag att justitieministern som re-

presenlant för regeringen i lagfrågor har möjlighet att ta en hel mängd olika initiativ på delta område, oavsett den formella begränsning som har anförts i interpellationssvaret. Frågan kvarstår alltså även här. Kan justitieministern tänka sig att som regeringens företrädare ta något initiativ i frågan i den händelse alt denna verksamhet är alt betrakta som värvning?

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Det ankommer inte på mig som justitieminister eller på regeringen att ta ställning till frågan, om vad som har förekommit faktiskt utgör brottslig värvning. Det är en fråga som skall bedömas enligt vanliga former, och det är polis och åklagare som gör detta.

Men jag vill tillägga att enligt vad jag har inhämtat har Zimbabwekommittén vänt sig med skrivelser till både JK och JO med anledning av innehållet i den skrift som herr Söderqvist talar om. JK har utgått från att skriften är en tryckt skrift, och han har mot den bakgrunden sagl att imehället inte föranleder någon åtgärd från hans sida med hänsyn till att det inte är fråga om ett sådant brott som omnämnes i tryckfrihetsförordningen.

I skrivelsen till JO har Zimbabwekommittén begärt alt JO skulle pröva om svenska militära myndigheter fullgjort sina åligganden dä de, enligt uppgift i en artikel i Aftonbladet, utan ingripande låtit nordiska rikspartiet sprida den skrift del här gäller på militära förläggningar. JO har i beslut den 16 februari förklarat att ärendet inte påkallar någon åtgärd av honom. Ur JO;s motivering kan jag citera föOande:

"Enligt upplysningar som jag underhand inhämtat från försvarsstaben synes ifrågavarande skrift inte ha varit spridd på förbanden. I den mån så ändå varit fallet finns inte anledning antaga att spridningen skett i strid mot gällande bestämmelser."

Zimbabwekommiltén har också skrivit till mig för att fästa min uppmärksamhet på de frågor som herr Söderqvist har tagit upp. Eftersom del, som jag redan har sagt, inte ankommer på mig att ingripa har jag sänt en kopia av brevet till riksåklagaren för kännedom.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om väivningen av soldater tid Rhodesia

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Det kunde ju ändå vara av intresse att få höra justitieministern ta ställning i den här frågan litet mer preciserat och inte bara krypa bakom åklagarämbetet och andra myndigheter som har att handlägga dessa ärenden. Det är trots allt ett intresse för del svenska folket att få veta hur regeringen ser på sådana här företeelser. Detta är, anser jag, en mycket allvarlig fråga.

Lagbestämmelsen om värvning har ju funnits ganska länge. Det fanns en bestämmelse från sekelskiftet, och den har omarbetats vid fiera tillfällen. Från början var det en Haagkonveniion som klargjorde dessa saker. Sverige hade förbundit sig att inte medverka till eller tillåta värvning på svensk mark. Sedan har det då och då hänt att denna lag aktualiserats.

117

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om förbud mot militära övningar i viss del av Bohusläns skärgård

bl. a. på 1930-talet, under spanska inbördeskrigets tid. Det konstaterades då att den gamla lagen inte var tillräcklig ulan alt man var tvungen att skärpa den därför att del fanns svenskar som begav sig till Spanien som frivilliga för att kämpa på regeringssidan. Då införde man en ny lag, som förlängdes upprepade gånger fram till 1939. Det fastslogs all värvning var olovlig i del spanska fallet och t.o. m. skulle kunna bestraffas. Så :>kedde väl inte i verkligheten när de som tjänstgjort i spanska inbördeskriget kom tillbaka till Sverige, men bestämmelsen fanns.

Sedan aktualiserades frågan på nytt 1940 under finska vinterkriget, då elt betydande antal svenska iruppenheter slogs i Finland eller åtminstone begav sig dit. Då kringgick man bestämmelsen genom att hävda att värvninjj inte hade skett förrän kontrakten skrivits under, och del skedde på andra sidan gränsen.

Man skulle kanske när del gäller värvning till den rhodesiska armén, eftersom Rhodesia är föremål för FN-sanklion m. m., kunna tänka sig en lag motsvarande den som på 1930-talel gällde för svenskar som slogs i Spanien och som ålades bestraffning. Det skulle vara intressant att höra vad justitieministern anser om en sådan sak, eftersom Rhodesias regering ju klart är en lagstridig regering och har utsatts för internationell bojkott.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om fiirbud mot militära övningar i viss del av Bohusläns skärgård

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Uddevalla (s) den 15 februari anmälda fråga, 1976/77:254, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Uddevalla har frågat mig om jag är beredd att medverka till att militära övningar i Borgilefjorden i Bohusläns skärgård förhindras.

Efter vad jag har inhämtat torde frågan avse vissa tekniska sprängningsförsök, som i huvudsak utförs av försvarets materielverk. Sädana försök har under mer än 30 år genomförts i Gullmarsfjorden på nordspetsen av Stora Bornö samt i fjordens yttre del väster om Gåsön.

Statens naturvårdsverk och fiskeriorganisalionerna på västkusten har framfört önskemål om att denna sprängningsverksamhet fiyttas lill ett annat område inom Bohuslän. Som elt skäl anges att ett bevarande av ostörd miOc i Gullmarsfjorden och dess närområde till sjöss är ett riksintresse.

Militära myndigheter har hos berörda institutioner begärt förslag till annat, mindre känsligt område och därvid fått anvisning på Borgilefjorden norr om Orust. Därvid har det bl. a. upplysts från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län all Borgilefjorden har en ganska steril botlenmiOö,

varför de negativa effekterna på havsbotten synes bli ganska små. Endast husbehovsfiske bedrivs.

Vad herr Nilsson har anfört om störning av det rörliga friluftslivet torde grunda sig på överdrivna framställningar i dagspressen om verksamhetens omfattning. Del rör sig om ett mycket begränsat antal tekniska sprängningsförsök, kanske en till två gånger per år och med ett tiotal laddningar varje gång. Dessa försök utförs lämpligast sen höst och tidig vår, när turister och semesterfirare normalt inte uppehåller sig i området. Konsekvenserna för det rörliga friluftslivet blir då ringa.

Valet av område har, såvitt jag har kunnat finna, skett i föredömligt samarbete mellan de militära myndigheterna, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, fiskeriorganisalionerna samt berörda kommuner.

Ärendet om var försöksverksamheten skall bedrivas är ännu inte slutligt avgjort av nalurvårdsmyndigheterna. Jag kommer att hälla mig underrättad om ärendets utveckling. För dagen är jag inte beredd att ta något ytterligare iniiiativ i frågan.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om förbud mot militära övningar i viss del av Bohusläns skärgård

Herr NILSSON i Uddevalla (s);

Herr talman! Jag ber att få lacka för svaret pä min fråga.

Det enda man kan utläsa som positivt i det här svaret är att försvarsministern kommer att hålla sig underrättad om ärendets utveckling. I övrigt tycker jag att svaret tyder på en viss nonchalans mot alla de människor som känner oro inför de sprängningar som militären vill utföra i Borgilefjorden.

I ansökan till länsstyrelsen står det: "Militärbefälhavaren är medveten om alt naturskyddsområden gränsar till avsett sprängningsområde och all det under sommarmånaderna bedrivs ett omfattande friluftsliv i området. Trots detta anser militärbefälhavaren det angeläget att utbildning av personal och försökssprängningar kan genomföras." - Det skriver man alltså i sin ansökan.

När då försvarsministern säger att uppfattningen om de här störningarna pä det rörliga friluftslivet torde grunda sig på överdrivna framställningar i dagspressen saknar det all anknytning till verkligheten. Det är ändå många människor både i Orust och Uddevalla och olika organisationer som har sett det här som ett värdefullt område för fritid och rekreation. Det finns fågelområde där, det finns naturliga hamnar för fritidsbåtar, det bedrivs viss form av fritidsfiske, det finns goda badmöjligheter med sandstränder och den berömda farleden ut emot Malö strömmar går genom detta område.

Om man pratar om överdrivna framställningar i detta sammanhang skall man komma ihåg att det i den ansökan som militären lämnat in lill länsstyrelsen talas om hundrakilosladdningar.

Försvarsminislern nämner vidare den sterila bottenmiOön. Man har konstaterat an det finns svavel på de här djupen. Vad händer med exempelvis badvattnet och fisklivet i området om detta svavel kommer upp lill ytan?

119

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om förbud mot militära övningar i viss del av Bohusläns skärgård

Även om försvarsministern säger all de här övningarna i stort sett uteslutande skall beröra försvarets materielverk handlar de också - det framgår av ansökan - om annan verksamhet, såsom utbildning.

I och med att vi har fått ökad frilid i det här landet förläggs våra semestrar till olika perioder av året - och sprängningar och utbildning beräknas ske i maj och augusti, när många människor har semester.

Jag vill avslutningsvis fråga försvarsministern om han är beredd all tillsamman;; med de militära myndigheterna undersöka andra alternativ än den här vackra fjorden.

120

Herr försvarsministern KRÖNMARK;

Herr talman! Till att börja med anser jag inte att det finns någon bindning när det gäller de här sprängningarna just till den föreslagna platsen, utan det är en sak som skall avgöras i samråd med de lokala myndigheterna. I det sammanhanget får man ta alla vederbörliga hänsyn.

Herr Nilsson i Uddevalla menar att mitt svar visar nonchalans mot berörda människor. Jag vill påpeka vad jag sade, att det gjorts överdrivna framställningar beträffande omfattningen av den här verksamheten. Sprängningar skall försiggå en ä två gånger om året. Det är en självklarhet alt man skall förlägga de sprängningarna till sådan tidpunkt då del knappast förekommer något rörligt friluftsliv i området.

Jag vill slå fast alt de här sprängningarna lill huvudsaklig del skall ulföras av försvarels maierielverk - sprängningsförsök, torpedsprängningar och vissa andra prov. Men som herr Nilsson alldeles riktigt framförde skall del även bedrivas viss ulbildning. Vi har nämligen på västkusten fortfarande drivande minor. Dessa skall omhändertas av marin personal. Jag vill inte som försvarsminister ta på mitt ansvar att skicka i väg marin personal för all desarmera de här minorna som driver in mot västkusten om personalen inte har någon utbildning. Vi har alltså skyldighet att ge dessa människor en utbildning, och den utbildningen måste förläggas någonslans. Sprängningar har, som jag sade i svaret, försiggått i ungefär 30 är i GullmarsQorden. Jag tror att herr Nilsson och jag är överens om att Gullmarsfjorden skall skyddas - det har vi ett riksdagsbeslut om - och att det alltså är en olämplig plats att bedriva sprängningarna på.

Nu är ärendet aktualiserat, och det är ju nalurvårdsmyndigheterna som har ansvaret. Vad de säger har också högt vitsord. Om man finner att den här platsen är den lämpligaste i Bohuslän fär vi se till att verksamheten bedrivs så att det inte blir några egentliga störningar för de närboende och sådana som vistas i området. Kan man finna en lämplig plals där miOön är mindre känslig skall vi givetvis från försvarets sida inte alls motsätta oss detta. Vi vill ju inte tränga in och välla irritation i den civila sektorn om vi kan undvika det.

Herr NILSSON i Uddevalla (s);

Herr talman! Försvarsministerns senaste inlägg var myckel positivare än det skriftliga svaret. Nu säger försvarsministern att det här skall göras upp i samråd med de berörda kommunerna. Det är glädjande. Jag känner nämligen till hur man ställer sig i de berörda kommunerna, i Orust, i hälsovårdsnämnden i Uddevalla och andra organisationer och organ som har diskuterat den här frågan - de är helt negativa till att den här typen av verksamhet skall bedrivas i fjorden. Man kan då utgå ifrån att verksamheten inte kommer till slånd.

Det handlar inte, som försvarsministern sade, om sprängningar en ä två gånger om året. 1 ansökan talas det om en till två gånger om året när del gäller försvarets materielverks försöksverksamhet men om ett tjugotal gånger per år när det gäller fiotians utbildning i sprängljänst. Dessa sprängningar skall alltså göras under perioder när människor har semester, under augusti månad och under april och maj. Det är ju ändå så alt människor ger sig ul i den fina naturen som vi har mycket av på västkusten. De kommer då också att beröras av detta.

Allvarligt är detta också mot bakgrund av att man föreslagit detta område som nalurskyddsområde därför att man anser det som mycket värdefullt för bl. a. det rörliga friluftslivet och för fågellivet.

Jag hoppas alt man, som försvarsministern sade, försöker finna en lämpligare plats för dessa övningar. Man säger att de måste äga rum inomskärs och pekar bl. a. på väderleksförhållandena. Men om man med gemensamma ansträngningar funderar litet över hur vädret kommer att bli kan man hålla dessa övningar en bit från kusten. Jag hoppas att så kommer att bli fallet.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om förbud mol militära övningar i vi.ss del av Bohusläns skärgård

Herr försvarsministern KRÖNMARK;

Herr talman! Jag vill rätta till herr Nilssons uppgift om ett tjugotal sprängningstillfällen. Jag tror att det måste vara en ren missuppfattning. Enligt de uppgifler jag har fått gäller del en ä två gånger om året, men varie gång är det elt tiotal laddningar som sprängs. Man gör en serie av prov samtidigt. Det finns alltså tidsmässiga möjligheter att bedriva denna verksamhet vid de tidpunkter som är lämpligast.

Del finns elt behov av sådan här verksamhet. För ändamålet krävs rätt stora djup och dessutom plan botten. Denna plals har inte valts ut av militära myndigheter; det är länsmyndigheterna som anvisat den här platsen som lämplig. Är det så all man kan finna en annan plats som är likvärdig har jag ingenting att erinra mot alt man i så fall väOer den i stället. Jag vill bara betona att vi måste ha en plats för denna verksamhet; sedan får man försöka åstadkomma bästa möjliga lösning.

Hen NILSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! Jag vet inte vem det är som har missuppfattat saken. Jag kan inte gå efter annat än den ansökan som kommii in till länsstyrelsen. Jag vill läsa upp ordagrant vad som står där;

121

Nr 78                   "Sprängningarna genomföres under liden 04-01-05-31. Maximal ladd-

Torsdaeen den    ningsviki 100 kg, samt under två veckor i augusti endast små laddningar.

3 mars 1977          Sprängningstillfällen ca 20 gånger per år."

--------- ■■---       När del sedan talas om försvarets materielverks försöksverksamhet

Om värmeisolering-   står det; "Sprängningstillfällen en till två gånger per år."
en av fritidshus      Detta är vad som står i ansökan lill län.sstyrelsen, och något annat

kan inte de människor i de berörda kommunerna som diskuterar frågan gå efter. Man måste ju utgå från de ansökningar som framställs till de olika myndigheterna. Men del är naturligtvis positivt att få vela alt del kommer att bli elt mindre antal gånger enligt vad försvarsministern nu säger.

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr talman! Det här blir kanske litet tjatigt. Detta är ju en tolkningsfråga. Man åker naturligtvis inte ul till sprängplatserna 20 gånger, utan sprängningarna utförs väl serievis med vissa tidsuppehåll - detta både av tekniska skäl och av personal- och kostnadsskäl.

Jag tror alt min tolkning nog är den rätta - del är delta som är avsett.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om värmeisoleringen av fritidshus

122

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordel för att besvara herr Karls-50/75 i Malung (s) den 18 februari anmälda fråga, 1976/77:274, och anförde:

Herr talman! Herr Karlsson i Malung har frågat mig om jag är beredd att medverka till hårdare bestämmelser för värmeisolering i fritidshus.

Enligt 44a;j byggnadsstadgan skall byggnad utföras så att den möjliggör en gcid värmehushållning. Tillämpningsföreskrifter lill denna paragraf fastställdes den 23 juni och 19 augusti 1976 av regeringen. Dessa finns nu, liksom de råd och anvisningar som planverket fick bemyndigande alt utfärda, i Svensk byggnorm.

Planverket utarbetar f n. en kommentar till de berörda föreskrifterna. Kommentaren beräknas föreligga under våren 1977. I den berörs bestämmelsernas tillämpning på bl. a. fritidshus. Enligt vad jag erfarit innebär den, att för fritidshus som inte används stadigvarande bör en bedömning göras på grundval av i vilken män byggnaden kan komma att användas under uppvärmningssäsongen. Fritidshus som inte uppvärms för stadigvarande bruk men som är anordnade så att de kan uppvärmas konti-nueriigt bör värmeisoleras så att kravet på god energihushållning tillgodoses.

De nya tillämpningsföreskrifterna innebär en avsevärd skärpning av kraven på värmeisolering av fritidshus i förhållande till vad som gäller i dag. Visar det sig att detta är otillräckligt, kommer jag att omedelbart vidla nödvändiga åtgärder.

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr lalman! Jag vill tacka bostadsminislern för svaret på min fråga.

Jag har ställt frågan mot bakgrund av att det finns etl mycket stort antal fritidshus i det här landet som i huvudsak används under eldningssäsongen, och det antalet ökar kraftigt. Många av de fritidshus som byggs utrustas säkeriigen inte med den isolering som skulle vara önskvärd ur energisparsynpunkl, och energiåtgången blir därför onödigi stor. Dessa hus har ofta som huvudsaklig - ibland t. o. m. som enda - värmekälla eluppvärmning. Med en dålig isolering innebär detta stor energiförbrukning.

Många av husen hålls till viss del varma hela vintern, även om det är vid en låg innelemperatur. Temperaturen höjs dä endast vid de tillfällen när husen bebos under kortare eller längre perioder. Andra hus värms upp inför de lillfällen när någon skall bo där. Vilket alternativ som än väOs innebär det en slor energiförbrukning som borde uppmärksammas, och det finns all anledning att överväga vilka besparingsåtgärder som kan vidtas. Anvisningar om hur energiförbrukningen kan minskas bör nu klart utformas. Elt fritidshus som huvudsakligen skall användas under eldningssäsongen borde ha minst samma krav på isolering som annan bebyggelse, om man skall vara konsekvent i sina energisparkrav. Min tolkning av byggnadsstadgan 44 a ij om krav på energihushållning är alt den i princip endast avser bebyggelse för stadigvarande bruk. Del är glädjande om regeringen nu avser att utfärda klara föreskrifter belräffande tillämpningen av 44 a Jj när det gäller fritidshus.

Med de löften om energibesparande åtgärder som bostadsministern och hennes partikamrater gav under valrörelsen förvånar det mig att man inte redan utformat klara riktlinjer för energibesparing också i fritidshus. Det finns elverk här i landet vars största problem är hur man skall klara elförbrukningstopparna i fritidshusen. Dessa förorsakar pä olika sätt väldiga kostnader. Problemet är inte bara hur man skall klara belastningen vid dessa tillfälliga förbrukningstoppar utan även hur elnätet skall byggas upp för att man på etl ekonomiskt sätt skall kunna använda del vid andra tillfällen, inte minst vid normal belastning.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Om värtneisolering-en av fritidshus

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr talman! Jag kan försäkra herr Karlsson i Malung att jag ser mycket allvarligt på energiåtgången i fritidshusen. Jag gör härvidlag ingen skillnad mellan permanentbostäder och fritidshus.

Herr Karlsson i Malung gav mig rekommendationen att överväga denna fråga. Del har vi redan gjort, och bestämmelser är nu under utarbetande.

Jag kan tillägga en annan sak. Energisparkommittén håller på med en utredning om energiförbrukningen i fritidshus för all man så småningom skall få fram bestämmelser för den befintliga fritidsbebyggelsen.

Vi har alltså, herr Karlsson, verkligen denna fråga under uppsikt.

123

Nr 78                   Hen KARLSSON i Malung (s):

Torsdagen den 3 mars 1977

Herr talman! Jag vill tacka för del sista beskedet. Jag ser nämligen på utvecklingen när det gäller energiåtgången inom fritidshussektorn med

---------------    stor oro. Det krävs alt vi snabbt får klara föreskrifter om hur fritidshusen

Om värmeisolering-    skall vara isolerade. Jag hoppas att dessa föreskrifter blir sådana att vi
en av frilidshiis     verkligen kan nedbringa energiåtgängen i fritidshusen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1356-1360 lill utbildningsutskottet

1976/77:1361  till jordbruksutskottet

§ 10 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframslällningen 1976/77:107.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Redogörelser och förslag

1976/77:10 Riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltning under är 1976

1976/77:11 Riksdagens revisorers berättelse över verkställd granskning av riksgäldskoniorets tillstånd, styrelse och förvaltning under budgetåret 1975/76

1976/77:12 Fullmäktiges i riksbanken förslag till ändringar i lagen (RES 1975:6) med reglemente för riksbanken (bankoreglementet)

1976/77:13 Fullmäktiges i riksbanken förslag om disposition av riksbankens vinstmedel för år 1976

124

§ 12 Anmiildes och bordlades

Motioner

1976/77:1362 av herr Andersson i Lycksele

1976/77:1363 av herr .Andersson i Lycksele m. fl.

1976/77:13()4 av herrar Aulin och Ollen

1976/77:1365 av ftu Bernström

1976/77:1366 av hen Biörck i Värmdö

1976/77:1367 av herr Biörck i Värmdö

1976/77:1368 av hen Biörck i Värmdö

1976/77:1369 av herr Biörck i Värmdö

1976/77:1370 av herr Brännström

1976/77:1371 av herr Böriesson i Glömminge m.f.

1976/77:1372 av herr Gustavsson i Eskilstuna m.Jl.

1976/77:13'.'3 av herr Henrikson

1976/77:1374 av herr Johansson i Ljungby m.Jl.

1976/77:1375 av fru Lindquisi

1976/77:13''6 av ftu Lindquisi

1976/77:LV'7 av fru Lindquisi m.Jl.

1976/77:1378 av fröken Liiimarck och herr Biörck i Värmdö 1976/77:1379 av herrar Lorentzon i Ätran och Nyhage 1976/77:1380 av fru Rydle 1976/77:1381 av fru Rydle och fru Diesen 1976/77:1382 av fru Rydle och fru Diesen 1976/77:1383 av hen Strindberg m.fl. 1976/77:1384 av fru Sundberg 1976/77:1385 av fru Sundberg 1976/77:1386 av fru Sundberg m.fl.

1976/77:1387 av herrar Svensson i Eskilstuna och Carlshamre med anledning av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m.

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Anmälan av interpellation

1976/77:1388 av herrar Svensson i Eskilstuna och Elmsiedt 1976/77:1389 av herr Winberg

med anledning av propositionen  1976/77:63 med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m.

1976/77:1390 av herr Johansson i Trollhättan m. fl. med anledning av propositionen 1976/77:75 om ändring i vallagen (1972:620)

§ 13 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades föOande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 3 mars

1976/77:108 av herr/a/? Bergqvist i Göteborg (s) till herr industriministern om samhällets kontroll över strukturförändringar i näringslivet:

Handelstjänstemän och handelsanställda i Göteborg protesterar mot företagsledningens planer för ekonomidriflen vid den nybildade varuhuskoncernen Åhléns/NK-Turitz. I ett skarpt fackligt uttalande sägs bl. a.:

"I fredags den 18/2 blev det klart, att Åhlén & Holm inte vill föriägga ekonomidriflen till Göteborg. Det var inte frågan om att del skulle kosta mycket pengar för förelaget, utan endast total avsaknad av god viOa. Åhlén & Holm försöker nu all smita ifrån sitt sociala ansvar både mot de anställda och Göteborgs kommun. Åhlén & Holm säger nej trots att Göteborgs kommun, regeringsledamöter, AMS och fackföreningarna ansett att ekonomidriftens verksamhet kan och bör förläggas lill Göteborg. Åhlén & Holm flyttar ekonomidriften från Göteborg till Stockholm trots att de vet att det är ont om kontorsarbete i Göteborg, medan i Stockholm det däremot är svårt att få personal lill sådant arbete."

125

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Anmälan av interpellation

126

Delta är en illustration av att beslut i näringslivet ofta fattas utan en allsidig bedömning av de totala konsekvenserna för samhället.

År 1968 beskrevs situationen i näringslivet på föOande sätt i direktiven till den statliga samarbetsutredningen:

"Elt begränsat antal affärsbanker, förvallnings- och investmentbolag har kommit att utöva ett allt starkare inflytande över näringslivet. Detta gäller även vissa s. k. allmännyttiga stiftelser. En fortsättning av den pågående utvecklingen innebär därför att förändringar i vårt näringslivs produktionsinriktning och lokalisering än mindre än tidigare kommer att styras av beslut som ett stort antal självständiga företagare fattar oberoende av varandra. Den ökande ekonomiska koncentrationen innebär i stället att elt fåtal personer, som av naturliga skäl huvudsakligen beaktar ägare- och företagsekonomiska aspekter, avgör inriktningen och omfattningen av näringslivets produkiion och investeringar. Dessa utomordentligt vikliga avgöranden är således i allt väsentligt undandragna medinflytande från det allmännas sida trots den betydelse de har för både löntagarnas sysselsättning och samhällets egna inveileringar och andra ekonomiska åtaganden."

Sedan 1968 har samhället på många sätt fiyttat fram sina positioner i näringslivet. De statliga företagen har byggts ut. Särskilda samhälls-representanter har satts in i styrelserna för privata företag. Ell nytt syslem för informalion mellan samhälle och näringsliv har tillkommit. Många lagar har stiftats för att på olika vägar ta till vara det allmännas intressen i det ekonomiska livet. Av särskild betydelse är de nya arbelsrättslagarna. Dessa syftar på längre sikt lill en avgörande maktförskjutning från kapitalägare och företagsledare till de mänga anställda.

Samhällel har alltså skaffat sig fier och effektivare instrument för att hävda medborgarnas intressen. Men alltjämt fattas för medborgarna genomgripande beslut utifrån snäva privatekonomiska bedömningar. Liksom 1968 avgörs inriktningen och omfattningen av näringslivets produktion och investeringar lill stor del av personer som framför allt beaktar ägar- och företagsekonomiska synpunkter.

En sådan ordning har traditionellt motiverats med att de som tar riskerna också skall ha rätten att besluta. Den liberala ekonomiska läran sätter då likhetstecken mellan aktiekapital och risktagande. Men de som har beslutanderätt i kraft av del s. k. riskvilliga kapitalel tar i själva verket blygsamma risker i jämförelse med andra grupper.

De personer som behärskar den strategiska delen av ägarkapitalet representerar som regel bara en bråkdel av del kapital som totalt är engagerat i produktionen. (Inte ens till ägarkapitalet brukar de satsa merparten. I praktiken utövar den helt övervägande majoriteten av landets aktieägare inget infiytande över företagen. För dessa hundratusentals svenskar är aktierna bara passiva tillgångar som ger en viss kapitalavkastning.)

Även om man skulle se de ledande kapitalägarna som företrädare för samtliga aktieägare kan man konstatera att del vid en förelagsekonomisk krasch är betydligt större värden än ägarkapitalet som står på spel. Det

lånade kapital som arbetar i företaget är ofta fiera gånger större än aktiekapitalet. Därtill kommer alt en stor investering i näringslivet brukar kräva ännu större investeringar frän samhällets sida i form av bostäder, transporlleder, anordningar för vatten och avlopp m. m.

Men den avgörande invändningen mot den liberala myten om det riskvilliga kapitalel är ändå att det kapitalägaren satsar väger fjäderlätt i förhållande till vad den anställde måste offra. Den anställde satsar en stor del av sitt verksamma liv i produktionen. Arbetet påverkar hans hälsa och allmänna levnadsvillkor. Det är de arbetande som tärde verkligt stora riskerna i företagen.

Bl. a. mot denna bakgrund kan man ifrågasätta det rimliga i alt besluten i näringslivet så tungt vilar på ett sä bräckligt underlag som ägarkapitalet.

På längre sikt kan de arbetsrältsliga reformerna radikalt ändra denna bild. Men för de närmaste åren räcker inte de insirumeni som de anställda och samhället nu förfogar över för att tillgodose viktiga allmänintressen. Det gäller exempelvis vid koncentration samt vid omläggning och nedläggning av produktionen.

En koncentration av produktionen är ett skolexempel på att stora värden står på spel utöver de rent företagsekonomiska. Därför måste samhället se till att sådana beslut grundas på en bedömning av alla viktiga omständigheter.

Före valet gick de borgerliga till hårda angrepp mot "den växande koncentrationen inom näringslivet". Hittills härden borgerliga regeringen dock inte tagit något konkret initiativ för att fä bätire löntagar- och sam-hällskontroll vid stora förändringar av produktionen.

Med hänvisning till det anförda ber jag alt till herr industriministern få ställa föOande frågor:

1.    Vad ämnar regeringen göra för att samhället och löntagarna skall få ytterligare kontroll över omläggningar och nedläggningar av produk-lionen''

2.    Är industriminislern beredd verka för att ekonomidriften vid Åh-léns/NK-Turilz bedöms i elt brett samhällsperspektiv med hänsyn såväl lill sys.selsätiningen som till kommunalekonomiska och samhällsekonomiska synpunkter?

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Anmälan av interpellation

127

Nr 78

Torsdagen den 3 mars 1977

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades att föOande frågor framställts den 3 mars

1976/77:29f) av herr Jadeslig (s) till herr socialministern om åtgärder mot heroinmissbrukel, m. m.;

Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att skyndsamt komma till rätta med del ökade heroinmissbruket, överdosdödsfallen och köerna till vårdinstitutioner för narkotikamissbrukare?

1976/77:296 av herr Böriesson i Falköping (c) till herr budgetminisiern om årlig avgift för fritidsbåtar:

Ämnar statsrådet förelägga riksdagen proposition rörande årlig båtavgift för fritidsbåtar i enlighet med det förslag som framlagts i utrednings-betänkandet Båtliv, Samhället och fritidsbåtarna (SOU  1974:95)''

§ 15 Kammaren åtskildes kl.  12.53.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen