Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:70

Fredagen den 11 februari

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 3 innevarande månad.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om uppskov med avvisning av politiska flyktingar

§ 2 Om uppskov med avvisning av politiska flyktingar

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den 25 januari anmälda fråga, 1976/77:217, och anförde;

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har, med utgångspunkt i ett fall där en chilensk kvinna med två barn avvisats av den svenska passpolisen, frågat dels om jag anser att det är motiverat att ge passpolisen klarare direktiv i vad gäller behandlingen av inresande politiska fiyktingar, dels om jag delar uppfattningen att avvisning alllid bör uppskjutas, när invandrarverket meddelat att det tagit upp en fiyktings inresa till behandling.

Som framgår av mitt svar till herr Wästberg den 20 januari i år skall - om utlänningen gör gällande att han är politisk fiykting - frågan om avvisning underställas invandrarverket, om inte påslåendet om politiskt fiyktingskap är uppenbart oriktigt. Går frågan om avvisning på detta sätt vidare till verket, blir det alltså inte aktuellt med någon omedelbar verkställighet. Jag begränsar mig därför i fortsättningen till fall, där polismyndigheten inte ansett anledning lill underställning föreligga.

Enligt 57 ;:; första stycket utlänningslagen skall beslut om avvisning, som meddelats av polismyndighet vid utlänningens ankomst lill riket eller omedelbart därefter, verkställas utan hinder av anförda besvär. Vidare föOer av 58 första stycket samma lag att avvisning skall verkställas av polismyndighet så snart det kan ske. Av 66 ■; iredje stycket utlänningskungörelsen framgår visserligen all polismyndigheten i vissa fall bar möjlighet att meddela anstånd "viss kort lid" med verkställighet av avvisning. Denna möjlighet föreligger emellertid inte när åtgärden har beslutats av polisen vid utlänningens ankomst till riket eller omedelbart därefter.

Däremot kan invandrarverket, under förutsättning att polismyndighetens beslut om avvisning har överklagats dit, med stöd av 13 i; förvaltningslagen, förordna att verkställighet tills vidare inte skall ske. Ett uppskjutande av verkställigheten förutsätter i så fall att invandrarverket underrättar polismyndigheten om sitt förordnande innan avvisningen verkställts. Enligt vad jag har inhämtat brukar beslut i inhibitionsärende normall också kunna meddelas inom någon eller några timmar efter att ärendet anhängiggjorts hos verket.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om uppskov med avvisning av politiska flyktingar

Av vad jag nu sagt framgår att, när det gäller verkställandet av beslut om avvisning, förfarandet är noggrant reglerat i gällande författningar. Det finns därför enligt min mening inte behov av - och knappast heller utrymme för - ytteriigare direktiv till polisen av det slag som herr Wästberg efterlyst.

Avslutningsvis vill jag emellertid erinra om att den s. k. ul-länningslagkommittén har i uppdrag att se över bl. a. de frågor som rör verkställighet av avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen.

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret.

Tyvärr är jag rädd för att justitieministern inte till fullo insett eller informerats om de allvarliga händelser som inträffat under de senaste månaderna.

Först kom en iplernationellt känd politisk fiykting till Arlanda. Han kom direkt från fängelset. Hans svenska vänner vädjade lill passpolisen alt ta det lugnt med förhöret. Svaret blev etl fem kvarts förhör med fiyktingen.

Senare anlände den chilenska kvinna vi här diskuterat till Arlanda. Hon kastades ut trots att hon bett om politisk asyl och trots att hennes fall behandlades av invandrarverket. I tidningarna gör därefter den ansvarige polisintendenten en rad uttalanden om kvinnans privata förhållanden.

Nu i söndags inträffade ytterligare en mycket allvarlig sak. Två bolivianska fiyktingar kom till Arlanda med falska pass. De talade om att de var politiska fiyktingar och begärde att få tala med en namngiven advokat - som var förvarnad. De fick aldrig tala med advokaten. De slängdes ut ur landet.

Det här är tre fall som kommii till allmän kännedom genom all de drabbade haft vänner i Sverige. Men hur många rältsövergrepp har skett i det lysta?

Dessa tre fall belyser behovei av lagändringar. Men del är mot bakgrund av dessa fall märkligt alt justitieministern inte lycker att det behövs klarare direktiv vad gäller behandlingen av inresande politiska fiyktingar.

Antingen är det så alt direktiven är till fyllest, och då representerar dessa exempel brott mot statsmaktens intentioner. Då är det uppenbart alt del behövs en uppröjning hos passpolisen på Arlanda. Eller också föOer passpolisen direktiven - och i så fall innebär direktiven all uppenbara övergrepp mot flyktingar förekommer. Då bör instruktionerna ändras.

Den chilenska kvinna som min fråga utgick från kom tillsammans med sina två minderåriga barn till Sverige från Rumänien. Hennes man fanns redan i Sverige. Hon ansökte om politisk asyl och hennes ärende snabbehandlades av invandrarverket. Trots att polisen vet att invandrarverket sitter i sammanträde om kvinnan sker avvisningen. Är detta verkligen rimligt? Hade polisen lyft luren och frågat hur det skulle bli hade

inte avvisningen behövt ske. Men än viktigare: Delar inte justitieministern uppfallningen alt när invandrarverket håller på att behandla frågan om en politisk fiykting skall få stanna eller inte skall avvisning anslå? Nu lyckades man få fram ell meddelande så alt den chilenska kvinnan kunde stoppas i Paris. En svensk tidning betalade lillbakaresan, och allt slutade således lyckligt. Men del var ren lur. Slutet kunde också ha blivit en tragedi.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om uppskov med avvisning av politiska flyktingar

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Som framgick av mitt svar på herr Wästbergs i Stockholm fråga är förfarandet hos polisen i detta fall ganska noggrant reglerat både i lag och i lillämpningsförfattningen till utlänningslagstiftningen. Del finns alltså inte något egentligt utrymme föratl genom direktiv till polisen få den att handla på något annat sätt än vad som är förutsett i författningarna. Men jag kan gärna medge att det kan finnas skäl att se över dessa författningar. Detta har dock - och det nämnde jag också i slutet av mitt föregående anförande - ullänningslagkommiiién i uppgift alt göra.

Eftersom herr Wästberg har ställt frågan lill mig och inte till statsrådet Ullsten, har jag utgått från att det är polisens förfarande i detta fall som det gäller. Det aktuella ärendet skall jag inte gå närmare in på, men jag kan framhålla att invandrarverket, när ärendet ligger hos detta och om del bedömer förutsättningar för del föreligga, har möjlighet att in-hibera verkställigheten. Verket kan t. o. m. besluta om inhibering i avvaktan på ytterligare utredning, om det inte hinner slutföra behandlingen i tid.

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! I det här fallet var del alltså ren lur att inte slutet på den chilenska kvinnans försök att komma lill Sverige blev en tragedi. Jag menar att ett enkelt och rimligt sätt att undvika tragedier är att justitieministern uttalar att polisen - när ett ärende aktualiseras hos invandrarverket - i varje fall inte genomför en avvisning innan man hört efter hos invandrarverket hur detta ämnar ställa sig. Detta ligger också inom ramen för dagens lagstiftning. I övrigt tar jag fasta på justitieministerns uttalande alt det finns skäl att se över de förfallningar som gäller på denna punkt.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag tycker att det som förekommit i detta ärende visar att om ett avvisningsbeslut skall upphävas ankommer detta på invandrarverket, om ärendet ligger där. Jag förmodar all herr Wästberg i Stockholm anser att verket också är den mest sakkunniga myndigheten. Del är invandrarverket som enligt lagstiftningen har befogenhet att stoppa avvisningen i dessa fall.

Nr 70 Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Fredaeen den "" lalman! Invandrarverket är otvivelaktigt den mesl sakkunniga

11 februari 1977 myndigheten. Just därför borde polisen - när den vet att ett ärende är

_____________ under behandling hos invandrarverket - innan man verkställer en be-

Oni ett nytt polishus slutad avvisning höra efter hos verket hur uigången av dess behandling
/ Ljungby av ärendet blir. Del vore ett sätt att inom ramen för de lagar som i

dag finns undvika onödiga tragedier och onödigt lidande för politiska

flyktingar.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr lalman! Del är inte så enkelt att ens i en ny författning klara av de här frågorna som herr Wästberg i Siockholm tror. Enbart den omständigheten att en person har klagat hos invandrarverket stoppar inte, enligt nu gällande lagstiftning, verkställighet. Skall man i en kommande lagstiftning införa något liknande, får man verkligen länka sig för.

Att ärendet har bragls fram till invandrarverket säger ingenting om vilka sakliga skäl som kan finnas, utan det är del verk som handlägger ärendet som det ankommer på att la ställning till frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

S 3 Om ett nytt polishus i Ljungby

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Hamneda (c) den 31 januari anmälda fråga, 1976/77:222, och anförde;

Herr lalman! Herr Bengtsson i Hamneda har frågat mig när del länge planerade polishusbygget i Ljungby kan komma alt förverkligas.

Regeringen uppdrog den 10 april 1975 åt byggnadsstyrelsen alt projektera ett nytt polishus i Ljungby med lokaler för polis-, exekulions-och åklagarväsendet samt för den lokala skaltemyndigheten. I beslutet föreskrevs att projektet skulle ingå i byggnadsstyrelsens projekireserv och således kunna utföras när behov föreligger med hänsyn lill sysselsättningsläget.

Enligt vad jag har erfarit är sysselsättningsläget i Ljungby sådant all det inte finns behov av att sälta igång ytterligare byggnadsarbeten. Jag kan därför inte f n. ge något besked om när polishusbyggei kan sättas i gång.

Hen BENGTSSON i Hamneda (c);

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga. Bakgrunden framgår av motiveringarna i den. Jag tillåter mig ändå all understryka föOande.

De skärpta krav beträffande anställdas rätt till bätire arbelsmiOö som fastställts har i allt väsentligt beslutats i politisk enighet i detta hus.

något som jag noterar med stor tillfredsställelse. Idet av mig aktualiserade fallet har emellertid andra faktorer medfört att denna arbetsmiOömål-sältning inte fått vara vägledande beträffande arbetsmiOön för personalen vid Ljungby polisstation.

Hänsyn till ekonomiska faktorer och sysselsättningsläget inom byggnadssektorn på den aktuella orten är helt naturligt väsentliga faktorer när investering av denna storleksordning planeras, men risken för att hänsyn lill dessa faktorer kommer i konfiikl med en rimlig prioritering av investeringarna inom den aktuella sektorn är uppenbara.

Beträffande den aktuella byggnaden har projektering skett i nära samråd med kommunen, varför byggstart 1977 torde vara beräknad i planeringen för igångsättningar inom kommunen. Den lojalitet hos personalen, som hittills möjliggjort verksamheten vid Ljungby polisstation, skulle vid en fortsatt fördröjning komma att ställas på svåra prov.

I sammanhanget bör också understrykas att om en nybyggnation ytterligare försenas, kommer fortsatt utspridning av verksamheten att bli nödvändig, med ytterligare säkerhetsproblem, ineffektivitet och fördyring som föOd.

Mot denna bakgrund är det min förhoppning att förutsättningar för ett snart igångsättande av polishusbygget i Ljungby skall kunna tillskapas.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om ett nytt polishus i Ljungby

Herr justitieministern ROMANUS;

Herr talman! Jag delar herr Bengtssons i Hamneda uppfattning att det föreligger ett stort behov av nya lokaler för polisen, bl. a. i Ljungby. Detta underströk justitieutskottet i sitt betänkande 1975:7 p. 2 och fortsatte med art uttala, alt utskottet utgick från att regeringen höll en beredskap som gjorde det möjligt att anvisa lämpliga byggnadsobjeki på polishussidan, om del blev aktuellt att sätta in särskilda åtgärder för att stimulera sysselsättningen.

Justitieutskottet gjorde samma bedömning föregående år, 1975/76:26, men ansåg att man inte kunde prioritera Ljungby framför andra orter. Utskottet underströk vikten av att byggnadsverksamheten skulle sällas i gång så snart bedömdes lämpligt.

Mitt uttalande om sysselsättningsläget i Ljungby grundar sig på uppgifter från arbeismarknadsdepartementet, arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Kronobergs län. ■

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om nya direktiv for utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK)

§ 4 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:86 om undervisning i skolan om behovet av an lillvarala naturresurserna

Fru statsrådet MOGÅRD;

Herr lalman! Jag har att meddela all jag inte är i tillfälle att inom föreskriven tid besvara en interpellation av herr Börjesson i Falköping angående undervisning i skolan om behovei av all lillvarala naturresurserna. Jag avser att besvara interpellalionen den 15 mars.

§ 5 Om nya direktiv för utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK)

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i SöderläOe (s) den II januari anmälda fråga, 1976/77:176, till herr utbildningsministern, och anförde;

Herr talman! Herr Andersson i SöderläOe har frågat utbildningsministern om SSK kommer att få nya direktiv. Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har alt besvara frågan.

Regeringen har den 9 december 1976 fatlat beslut om tilläggsdirektiv lill utredningen om skolan, staten och kommunerna. Inriktnirgen av dessa direk.iv har angetts i budgetpropositionen.

Vid tidpunkten för avlämnandet av budgetpropositionen hade tilläggsdirektiven inte expedierats bl. a. beroende på att överläggningar med berörda personalorganisationer ännu inte hade avslutats. Tilläggsdirektiven har nu expedierats.

Hen ANDERSSON i SödertäOe ts);

Herr talman! Jag ber först att fä tacka fru statsrådet för det svar som har lämnats här i dag.

Jag tycker del är bra alt svaret äntligen har kommit - efter regeringsskiftet i höstas har jag och många med mig vid olika skolkonferenser och vid andra lillfällen mötts av rykten och påståenden och även av många frågor, huruvida SSK-utredningen över huvud taget skulle få fortsätta med sitt arbele. Efter delta kom i budgetpropositionen i januari i åren mycket olycklig formulering i frågan som skapade en ny förvirring, och en ännu olyckligare formulering lämnades av statsrådets pressekreterare när man skulle försöka förklara formuleringen i budgetpropositionen.

Hela denna händelsekedja har under några månader lamslagit arbetet i SSK-utredningen.

Med det besked som statsrådet nu har lämnat är del två saker jag kan konstatera, nämligen fördel första alt tilläggsdirektiven inte avviker från de ursprungliga direktiven och för det andra alt beskedet rensar

luften och gör det möjligt för SSK-utredningen all arbeta vidare. Det lycker jag är lyckligt. Min uppfattning är den, all de frågor som SSK-utredningen har alt handlägga har sådan inbördes kraft och styrka all om utredningen till äventyrs skulle ha lagts ner skulle alla de här frågorna kommit tillbaka med förnyad kraft om ett eller högst två år och att vi då hade fått böria om ifrån början. Nu finns det redan mycket material i SSK-utredningen att bygga vidare på, och jag hoppas alt vi också skall kunna föra arbetet till etl lyckligt slut så småningom.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Som herr Andersson i SöderläOe vet trädde medbestämmandelagen i kraft den 1 januari i år. Regeringen ansåg dock all det knappast var rimligt alt för åtgärder som beslutats under hösten undandra berörda personalorganisationer infiytande. Beslutet om tilläggsdirektiv till SSK-utredningen föranledde enligt denna bedömning överläggningar med personalorganisationerna, trots all beslutet fattades den 9 december förra året. Jag har svårt att tro all herr Andersson i realiteten har någonting emol ett sådant handlingssätt, fastän del i det här fallet liksom i fiera andra fall kommii att medföra vissa inadvertenser i budgetpropositionens föredragandeavsnitt.

Herr Andersson berörde nu också tilläggsdirektivens innehåll, men om herr Andersson vill diskutera dem bör herr Andersson ställa en fråga till mig om det. Jag skall då gärna ge svar.

Hen ANDERSSON i SödertäOe (s):

Herr talman! Jag har självfallet en myckel stor respekt för den nya medbestämmandelagen och dess innehåll, men jag lycker alt man i budgetpropositionen hade kunnat förklara sig på ell avsevärt myckel tydligare sätt än vad som nu blev fallet, när man ville tala om för riksdagen hur det låg lill i den här konkreta frågan.

Jag talade om den förvirring och oklarhet som rådde under den gångna hösten. Fru statsrådet har hjälpt lill all skapa den förvirringen med olika uttalanden, men med dagens besked har hon rensat luften. Vi vet all vi kan arbeta vidare, och del lycker jag är bra.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr lalman! Herr Andersson i SödertäOe talar mot bättre vetande, och det inser han nog själv. Även om han aldrig så många gångeranvänder uttrycken förvirring, oklarhet osv., så blir del faktiskt inte sant trots delta.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om nya direktiv Jör utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK)

Nr 70

Fredagen den 11 Februari 1977

Om representation för de fackliga organisationerna i planerad u-hjälps-konferens

§ 6 Om representation för de fackliga organisationerna i planerad u-hjälpskonferens

Herr statsrådet ULLSTEN erhöll ordet för att besvara fru Sigurdsens (s) den 3 februari anmälda fråga, 1976/77:231, och anförde;

Herr lalman! Fru Sigurdsen har frågat mig om regeringen inte anser att företrädare för arbetare och tjänstemän i den svenska industrin, dvs. de fackliga organisationerna, har några erfarenheter och kunskaper som skulle vara av värde i en s. k. brett upplagd idékonferens om hur Sverige skall kunna stödja u-ländernas industrialisering.

Svaret på fru Sigurdsens fråga är självfallet ja. Därför finns del bland de inbjudna också personer med facklig anknytning. Till konferensen har i övrigt inbjudits en rad personer med erfarenheter från biståndsområdet, näringsliv och ekonomiska frågor i allmänhet.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Ullsten för svaret. När man lar del av det kan man lätt undra varför den här frågan har ställts. En hel del underligheter har ju förekommit innan man har nått fram till det här självklara svaret.

Tack vare att frågan ställdes blev del livlig aktivitet i herr Ullslens kansli, och samma dag tog man kontakt med enskilda individer både nära och fjärran för att inbjuda till den planerade konferensen. Jag har ett brev till P.-O. Edin på Metallindustriarbetareförbundet, daterat den 3 februari, som tyder på detta.

Den 8 februari togs kontakt direki med LO. Man beklagade vad som hänt och sade att det fanns två stolar lediga till LO:s förfogande. Om det inte redan har kommit, så kommer under dagens lopp ett besked om vilka representanter LO ämnar ulse lill konferensen.

Vi tycker det är viktigt att man fastslår den här principen. Om en representant för folkpartiet skulle delta i en konferens, skulle jag aldrig ha kommit på idén alt ringa upp någon enskild folkpartist, ulan jag skulle ha tagit kontakt med partiledningen för alt den skulle få utse sina re-presentantei.

Den här frågan har två aspekter. Del är mycket viktigt att företrädare för de fackliga organisationerna finns med när man skall diskutera industriutvecklingen i u-länderna. Det finns ett stort kunnande hos både arbetare och tjänstemän som man bör ta till vara i en sådan här, som man säger, brett upplagd idékonferens. Jag kan hänvisa bl. a. till vad del har betytt för Bai Bang-projektet att vi i projektrådet har haft en företrädare för facket i Vargön med i diskussionerna.

Del kan ju också komma tankar och idéer om att fiytta ul svensk industris tillverkning lill utvecklingsländerna. Delta är sannerligen en fråga som har stor och vital betydelse för de fackliga organisationerna och deras företrädare.

Med den här lilla historiken, som jag saknade i herr Ullstens svar.

vill jag ställa frågan: Om det nu för herr Ullsten har varit så självklart att de fackliga organisationerna hade detta intresse och denna kunskap, borde då inte inbjudan till löntagarna ha utgått samtidigt med all inbjudan gick till näringsliv och andra intressenter?

Herr statsrådet ULLSTEN:

Herr lalman! Det finns kanske inte så stor anledning att förlänga den här debatten. Får jag ändå säga att det till saken hör att inga organisationer över huvud taget är inbjudna lill denna konferens utan endast enskilda personer med erfarenhet från det område som vi skall diskutera på Haga nu på måndag.

Till saken hör också, all en inbjudan bl. a. till Melallekonomen P.-O. Edin skickades innan jag hade någon som helst kunskap om alt fru Sigurdsen hade ställt sin fråga.

Men det viktigaste är kanske ändå att fru Sigurdsen och jag är helt överens om alt synpunkter från personer med facklig anknytning är av stort intresse i alla slags diskussioner som berör vårt samarbete med utvecklingsländerna. Det är också från den utgångspunkten som jag försökt agera i den här saken.

Nu vill jag bara, herr lalman, hoppas att fru Sigurdsens agerande i denna sak inte skall få till resultat att de inbjudna företrädarna för LO känner sig föranlåtna alt tacka nej till mötet på måndag.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Statsrådet Ullsten säger all det inte inbjudits några enskilda organisationer. Nej, men del framgår klart både av herr Ullstens lal och av pressmeddelandet att det är fråga om representanter för regeringen, företag, näringsorganisationer, SIDA och andra myndigheter. Jag menar alt organisationerna själva borde få utse sina representanter.

Men jag vill också säga, herr talman, all detta inte är det enda fallet där man märker en stor valhänthet från den borgerliga regeringens sida när del gäller all närma sig löntagarorganisationerna. Del har ju gnisslat en hel del i det avseendet. Jag uppfatiardet här som etl led i en nonchalant inställning lill de organisationerna; man märker ett sådant mönster i regeringens handlande. Det är alltså organisationer som representerar verkligheten, den verklighet som man lycker sig finna all den borgerliga regeringen ..tår främmande inför.

Jag vill bara för herr Ullstens information säga att med anledning av både delta och det som tidigare har inträffat kommer man från LO;s sida att översända en skrivelse till statsminister Fälldin, där man talar om hur man lycker att kontakterna skall vara. Vi lar med ell utdrag ur LO:s stadgar. Då kanske det här inte skall behöva upprepas i fortsättningen.

Herr statsrådet ULLSTEN:

Herr lalman! Del är kanske inte så egendomligt om man i ett anförande sägeratt en konferens kommeratt bevistas av personer som representerar

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om representation för de fackliga organisationerna i planerad u-hjälpskonferens

Nr 70 olika organisationer, även om de inte gör det i någon sorls formell mening.

Fredagen den '■■ varför skulle vi inte i det här landet kunna ha olika slags konferenser

11 februari 1977 ~ 'bland konferenser där vi inbjuder organisationer, när vi lycker all

--------------- det finns skäl för det, men också konferenser som denna, som är tänkt

Om viss ersättning att vara tämligen informell. Vi har helt enkelt valt att inbjuda ett antal
åt vuxenstuderande personer som vi vet har idéer om utvecklingssamarbetet på indusiriom-
vid sjukdom rådet. I all vänskaplighet och utan några som helst former skall vi då

kunna diskutera tämligen fritt och inte behöva slå varandra i huvudet för alt vi tillhör den ena eller den andra organisationen. När del gäller fru Sigurdsens allmänna kommentar i övrigt om hur man skall umgås med löntagarorganisationer tror jag inte all det i den nya regeringen finns någon som helst tveksamhet på den punkten. Del är mycket värdefullt med sådana kontakter, och kan fru Sigurdsen hjälpa oss att se till att det samarbetet fungerar ännu bättre i framtiden än hittills är hon mycket välkommen i det arbetet.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Visst skall man kunna hålla olika slags konferenser, och det står naturligtvis regeringen fritt att inbjuda efter vilka principer den vill. Men om man ser på listan över inbjudna till den här konferensen, och när herr Ullsten säger att det är sådana som "vi vet har idéer", blir man tveksam. Ett statsråd, herr Ullslen, kan väl inte känna lill alla som har idéer. Visserligen är det en begränsad krets, men del är ett myckel litet fåtal av de inbjudna som representerar det kunnande som finns hos arbetare och tjänstemän.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om viss ersättning åt vuxenstuderande vid sjukdom

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara fru Z.a«r (vpk) den 31 januari anmälda fråga, 1976/77:226, och anförde;

Herr talman! Fru Lantz har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som gör det möjligt för vuxenstuderande som på grund av sjukdom förlorar inkomst under feriearbete all få kompensation härför.

I propositionen (1975:23) om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd lill vuxna m. m. togs frågan om de vuxenstuderandes sjukförsäkring upp. Dåvarande departementschefen ansåg all frågan om huruvida vuxenstudiestödet skall vara sjukpenninggrundande måste ytterligare övervägas. Han föreslog all samma regler t. v. skulle gälla för vuxenstuderande med särskilt vuxensludieslöd som för studerande med studiemedel.

Detta innebär alt vuxenstudiestöd kan utgå för sådan sjukperiod som infaller under studietid. Studietid definieras som den del av kalenderhalvår under vilken den studerande bedriver studier och den del av kalenderhalvår under vilken han skulle ha bedrivit studier, om han ej blivit

sjuk. Varken studiemedel eller vuxenstudiestöd kan emellertid ulgå under ferietid då den studerande på grund av sjukdom är oförmögen lill arbete.

Under den tid vuxenstudieslödssyslemel har fungerat haren viss praxis utformats inom sjukförsäkringen. En vuxenstuderande som är tjänstledig från sitt arbele och bedriver studier inom det egna yrkesområdet får under hela studietiden kvarstå inom den sjukpenningklass han hade under förvärvsarbetet. Om han slutar sin anställning men bedriver studier inom det egna yrkesområdet kan han kvarstå i sjukpenningklassen högst etl år. För övriga studerande gäller att sjukpenningplaceringen inte fär kvarstå längre än sex månader. Därefter blir man O-klassad (dvs., erhåller ingen sjukpenning) och är således enbart försäkrad för sjukvårdsförmåner.

Riksförsäkringsverket fick i juni 1975 regeringens uppdrag att se över nuvarande bestämmelser belräffande stödet vid sjukdom för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m. m. Denna utredning behandlar också de problem som uppstår för vuxenstuderande som inte längre är sjukpen-ningplacerade. Utredningen bedrivs i nära samarbete med centrala studiestödsnämnden. Utredningen har för avsikt att lägga fram vissa förslag under våren 1977. Först när dessa förslag föreligger är jag beredd att ta ställning till frågan huruvida åtgärder bör vidtas för att vuxenstu-dieslödet skall bli sjukpenninggrundande.

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Om viss ersättning åt vuxenstuderande vid sjukdom

Under detta anförande överlog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be att få lacka utbildningsministern för svaret.

Om man är vuxenstuderande och har studiepenning och inte någon arbetsförtjänst vid sidan av studierna, får man 8 kr. per dag från försäkringskassan vid sjukdom. Den ersättning man får under en sjukperiod dras av på studiepenningen så att det hela går jämnt ul.

Under jul- och sommarlov måsle de allra fiesta vuxenstuderande arbeta, eftersom inget studiestöd utgår under ferierna. Om man blir sjuk under ferierna eller om den vuxenstuderandes barn blir sjukt, mister man hela arbetslönen och får bara 8 kr. per dag all leva på. Så blir det därför att reglerna säger all sjukpenningen inte höjs, om inte arbetet varar mer än sex månader i sträck.

Själva systemet eller rättare sagt missförhållandet innebär en slor otrygghet för de studerande förutom de kännbara ekonomiska avbräck som de får vidkännas. Eller som det står i ett brev som jag fick i den här frågan, som slutar med föOande; "Ska man inte ha social trygghet fast man studerar? Vi är många som går med hjärtat i halsgropen under sommaren av rädsla för att vi eller våra ungar ska bli sjuka. Gör något om du kan."

Den här uppmaningen skulle jag viOa vidarebefordra till utbildnings-

2 Riksdagens protokoll 1976/77:70-74

Nr 70 ministern.

Fredaeen den ' finns, som jag ser det, fyra sätt att lösa del här problemet på.

11 februari 1977 ° första kan man införa studielön för alla som studerar. Då blir

-------------- studier jämställda med arbete, och studiefinansieringssyslemet blir ell

Om viss ersättning lönesystem i stället för ett lånesystem. Den lösningen har också väns-
åt vuxenstuderande terpartiet kommunisterna många gånger föreslagit. Vi har också före-
vid sjukdom slagit att vuxensludiesiödet som helhet skall utgå i form av bidrag.

För del andra kan man ändra regeln om en månads karenslid i sjukförsäkringssystemet och la bort karensliden hell.

Fördel tredje kan man göra vuxensludiesiödet sjukpenninggrundande under hela tiden, även under ferierna.

För det fjärde kan man låta vuxensludiesiödet utgå även under ferier. Det har centrala studiestödsnämnden också föreslagit i budgetpropositionen - åtminstone alt del skulle ulgå under julen - men-det har utbildningsministern inte tillstyrkt.

I svaret som jag har fått har utbildningsministern inte vall någon av de här åtgärderna utan hänvisar till en pågående utredning, som blir färdig under 1977. Men enligt uppgift i dag i Dagens Nyheter säger riksförsäkringsverket att man inte har resurser att utreda det här problemet, utan man nöjer sig med att vara uppmärksam på det. Vad säger herr utbildningsministern om detta uttalande, som återges på s. 24 i Dagens Nyheter i dag?

Det här är ett missförhållande som man måsle komma till rätta med. Jag skulle vara litet tillfreds om utbildningsministern åtminstone kunde utlova att det här missförhållandet kunde försvinna på ett eller annat sätt.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Fru Lantz har pekat på en svaghet i vuxensludiestöd-systemet, och jag har med intresse lyssnal lill de förslag fru Lanlz har fört fram. Jag. har inte hunnit läsa notisen i Dagens Nyheter och jag skulle vara förvånad om uttalandet är korrekt, men jag skall självfallet titta också på det.

Det måste vara rimligt att vi försöker lösa etl problem som drabbar människor som försöker bedriva studier i vuxen ålder och som har fa-miOeförsörjningsplikter. Jag hoppas att vi skall kunna hitta en lösning, kanske längs någon av de vägar som fru Lanlz har antytt.

Fru LANTZ (vpk);

Herr lalman! Då får jag väl tolka det senaste uttalandet från herr utbildningsministern på det saltet att den här frågan kommer att lösas så att de studerande får den sociala trygghet som de behöver.

Överläggningen var härmed slutad.

ij 8 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:71 lill socialförsäkringsulskotlel

§ 9 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m.

1976/77:63 med förslag till lag om kungörande i mål och ärenden hos

myndighet m. m. 1976/77:67 om ändrad organisation för jordbrukets högskolor, m. m. 1976/77:69 om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier

i vissa fall

i? 10 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1976/77:23 med anledning av motioner angående spärregler vid val till

riksdag och landsting m. m. 1976/77:24 med anledning av motion om införande av republik

Justitieutskottets betänkande

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:101 medförslagom

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser

justitiedepartementets verksamhetsområde

Kulturutskottets betänkanden'

1976/77:28 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt gäller kulturändamål samt motion om ekonomiskt stöd till viss teaterturné

1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till kyrkliga ändamål jämte motion

1976/77:30 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller rundradioverksamheten samt investeringsanslag till televisions- och Oudradioanläggningar m. m. jämte motion

Utbildningsutskottets betänkanden

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt gäller högre utbildning och forskning m. m. .

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller an
slag till utbildningsdepartementet m; m. .

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Trafikutskottets betänkande

1976/77:15 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Anmälan av interpellationer

Näringsutskottets betänkande

1976/77:17 med anledning av motioner om affärstidsreglering

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77, såvitt gäller

anslag till Viss utbildningsverksamhet

§ 11 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades föOande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 10 Jebruarl

1916/11:96 av herr Olsson i Sösdala (c) till herr kommunikationsministern om ifrågasatt nedläggning av järnvägsstationer:

Del framgår klart av regeringsdeklarationen att regeringen avser att främja den kollektiva trafiken. Detta torde ur många synpunkter vara en mycket viktig uppgift.

Tyvärr har utvecklingen under senare år inneburit försvagningar av den kollektiva trafiken. Snabbhet, pris, bekvämlighet och lättrörlighet har varil faktorer som ofta talat lill privatbilismens fördel. Emellertid saknar vi fortfarande en samhällsekonomisk totalkalkyl som visar olika trafikmedels samhällsekonomiska kostnader.

Den trafikpolitik som statens järnvägar tillämpat har fått myckel negativa konsekvenser för den kollektiva trafiken, särskilt i mindre orter och i glesbygder. Delta gäller i synnerhet järnvägsförbindelserna. På grund av att allt färre tåg stannar vid mindre stationer och eftersom lider och förbindelser ofta är olämpliga har resandefrekvensen på många linjer minskal kraftigt. Även då det gäller godstransporter har det skett en övergång till lastbilstransporter, ej sällan beroende på svårigheter att anpassa järnvägstransporterna till framför allt industrins krav.

Lönsamheten vid många järnvägslinjer och stationer är nu låg eller negativ. Delta förhållande, kombinerat med ett trafikbeslut som innebär att varje trafikgren skall bära sina egna kostnader, leder till talrika nedläggningar. Om bedömningen i stället gjorts ur samhällsekonomisk synpunkt skulle inte resultatet ha blivit lika nedslående.

MiOöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl, liksom nödvändigheten av en mera energibesparande trafik, gör det nödvändigt att stimulera den rälsbundna trafiken. Järnvägarna bör därför utgöra stommen i del kollekliva trafiknätet. En decenlralisiisk politik som innebär utveckling även av mindre orter och av glesbygd kräver alt dessa områden kommer i åtnjutande av en god kollekliv trafikstandard. Den kollektiva trafiken måste utformas så att den blir ett attraklivi alternativ lill privatbilismen.

Den är också särskilt viktig för de grupper som saknar eller annars är förhindrade att köra bil.

Sedan fiera år arbetar den trafikpolitiska utredningen med den framtida trafikpolitikens utformning. Utredningen bedöms avsluta sitt arbete under 1977, och del finns anledning förmoda att regeringen därefter kommer att föreslå riksdagen att bl. a. när det gäller kollektivtrafiken fatta beslut som ligger i linje med regeringsförklaringen. Men medan gräset växer dör kon. Inom Hässleholms kommun hotas nu stationerna Bjärnum, Hästveda, Sösdala, Tyringe, Vinslöv och Vittsjö av nedläggning. En sådan åtgärd innebär naturligtvis en försämrad service såväl för invånarna som för näringslivet på de berörda orterna och motverkar en strävan att kunna utveckla alla delar av kommunen. Om vi därtill inom något år skulle förändra trafikpolitiken till fördel för den kollektiva och den rälsbundna trafiken, synes åtgärder av detta slag f n. högst svåra att sakligt motivera.

Med hänvisning till det anförda vill jag till herr kommunikationsministern ställa föOande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till att SJ avstår från vidare nedläggningar av stationer i väntan på en omprövning av trafikpolitiken?

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Anmälan av interpellationer

1976/77:97 av herr Bengtsson i Göteborg (c) till fru statsrådet Mogård om försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan;

Sambandet mellan kost- och motionsvanor och människornas hälsa samt psykiska och sociala välbefinnande är väl känt. I den allmänna debatten talas alltmer om betydelsen av friskvård. Trots att detta är en första rangens välfärdsfråga händer emellertid förhållandevis litet konkret.

Av särskilt stor betydelse är att tidigt grundlägga goda kost- och motionsvanor - att lära unga människor att bry sig om och ta ansvar för sin egen kropp. Såväl hem som skola har här ett stort ansvar. För all få ett grepp över denna problematik måste skolans insatser intensifieras.

Från olika håll görs framställningar om etl intensifierat friskvårdsarbete i skolan. Det kan utformas på olika sätt. Viktigt är emellertid att ge rejält utrymme under lektionstid för information om skadeverkningar av alkohol, tobak och narkotika och om betydelsen av bra kosthållning, motion och hygien. Det är viktigt att man lägger upp sådan information så alt eleverna aktivt arbetar med problemställningarna och själva drar slutsatser.

Inom ramen för läroplansarbetet inom SÖ skall olika försök kunna genomföras. En försöksverksamhet med etl samlat grepp på friskvårdsfrågorna i skolan skulle vara angelägen i detta sammanhang.

Med stöd av det anförda vill jag till fru statsrådet Mogård ställa föOande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till en försöksverksamhet med friskvård som schemabundet ämne i grundskolan?

Nr 70

Fredagen den 11 februari 1977

Meddelande om frågor

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades att föOande frågor framställts

den 10 februari

1976/77:249 av herr Nordin (c) lill herr arbetsmarknadsministern om beredskapsarbelen inom vägområdet i Västernorriands län:

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens sysselsättningsrapport fanns i Västernorrlands län vid januari månads utgång 4 268 kvarstående arbetssökande, en ökning med 294 personer sedan decemberrapporlen. Sysselsättningsläget i Västernorrland har länge varit bekymmersamt. Endast Norrbottens län torde kunna uppvisa sämre relation mellan antalet arbetssökande och anlalet lediga platser. Med tanke på aviserade induslrined-läggningar i Ådalen måste man räkna méd att länets arbetsmarknadsläge temporärt blir ytterligare förvärrat. Till detta skall läggas den rådande undersysselsättningen för maskinentreprenörsfirmor och liknande företag. Sysselsättningsfrågan för Västernorrland kräver därför uppmärksamhet både på längre och på kortare sikt.

Temporärt borde en ökning av beredskapsarbetena vara befogad. Vägarbeten kommer då in i bilden. Vägverket har i Väslernorrlands län i dag färdigprojekterade objekt på ca 100 miO. kr. Denna sysselsättningsmöjlighet måste utnyttjas. En ökad satsning på beredskapsarbeten skulle skapa både lättnader i arbetsmarknadsläget och en bättre vägstandard i länel.

Med hänvisning lill del anförda vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern:

Är arbetsmarknadsministern beredd vidta åtgärder för all tillföra Västernorriands län ökade medel för beredskapsarbeten på vägområdet?

1976/77:250 av fröken Pehrsson (c) till herr socialministern om sjukförsäkringsförmåner för ungdomsvårdsskolelever:

Med anledning av att riksdagen 1975 uttalade, att ungdomsvårdsskolelever så långt det var möjligt borde erhålla sjukförsäkringsförmåner undersamma förutsättningar som andra medborgare, uppdrog regeringen åt riksförsäkringsverket att utreda frågan.

Det är ur rehabiliteringssynpunkt och av rättviseskäl nödvändigl att denna fråga löses, men ännu har ingen ändring skett av sjukförsäkringsreglerna.

Är socialministern beredd vidta sådana åtgärder att frågan om sjukförsäkringsförmåner för ungdomsvårdsskolelever snabbt kan lösas i enlighet med tidigare riksdagsuttalande?

den 11 Jebruan Nr 70

Fredagen den 1976/77:251 av fru Berglund (s) till fru statsrådet Troedsson om åtgärder jj fgpuapj 1977

Meddelande om frågor

för att tillgodose läkarbehovet i Norriand: -------------

I den allmänpolitiska debatten sade statsrådet Troedsson att en arbetsgrupp skulle pröva syslem med husläkare och mindre vårdenheter och lägga fram förslag som syftar till större valfrihet och förbättrad kontinuitet inom den öppna vården.

Med hänvisning lill del anförda vill jag till fru statsrådet Troedsson ställa föOande fråga;

Vilka direktiv får arbetsgruppen om hur man skall tillförsäkra olika regioner i landet läkare, så att valfrihet och kontinuitet blir en realitet även för dem som bor i Norrbotten?

S 13 Kammaren åtskildes kl. 15,39.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen