Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:68

Onsdagen den 9 februari

Kl. 10.00

§ 1 Val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling

Förelogs val av sex ombud jämte sex suppleanter i Europarådels rådgivande församling.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Valberedningen har enhälligt godkänt en gemensam lista för valet av ombud jämte suppleanter i Europarådets rådgivande församling.

I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att till herr talmannen få överlämna den gemensamma listan.

Den för ifrågavarande val avlämnade gemensamma listan upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns att följande personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits på listan, valts för liden från öppnandet av den rådgivande församlingens nästa ordinarie möte till öppnandet av församlingens därpå följande ordinarie möte:

Onsdagen den 9 februari 1977

Val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling

ombud

herr Sjönell (c)

herr Lidbom (s)

herr Lidgard (m)

herr Alemyr (s)

herr Larsson i Borrby (c)

herr Wååg (s)

personliga suppleanter

herr Molin (fp)

fru Gradin (s)

herr Björck i Nässjö (m)

herr Pettersson i Lund (s)

fröken Eliasson (c)

herr Hugosson (s)

§ 2 Justerades protokollet för den I innevarande månad.

§ 3 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetet på grund av enskilda angelägenheter under liden den 1 mars-den 15 paril 1977.

Stockholm den 8 februari 1977 Sven-Olof Träff

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

En särskild politisk nämnd för riksdagsförvalt-fUngen

Kammaren biföll denna ansökan.

Herr talmannen anmälde att herr Westerberg {m) fr. o. m. den 1 mars skulle inträda som ersättare för herr Träff under hans ledighet från riks-dagsmannauppdraget.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:68 till skatteutskottet

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1976/77:9 till konstitutionsutskottet

§ 6 Föredrogs och bifölls inierpellationsframställningarna 1976/77:92-94.

§ 7 En särskild politisk nämnd för riksdagsförvaltningen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1976/77:22 med förslag till ordning för utseende av en särskild nämnd för riksdagsförvaltningen med vissa uppgifter på arbetsrättens område.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Frågan om gränsdragningen mellan de anställdas inflytande och den politiska demokratin på arbetsrättens område inrymmer en rad problem. Som huvudregel har vänsterpartiet kommunisterna anfört att de offentliganställda bör ha samma demokratiska rättigheter på arbetsplatserna som vi kräver för anställda på andra sektorer av arbetsmarknaden.

Konstitutionsutskottets initiativ är begränsat till frågan huruvida kammaren eller annat riksdagsorgan skall ha uppgiften att utse ledamöter i den särskilda politiska nämnd som förutsätts skall verka på riksdagsförvaltningens område. Utskottet förordar att riksdagen bemyndigar konstitutionsutskottet att utse dessa ledamöter. Man har låtit de praktiska skälen väga tyngre än de principiella, vilka talar för att kammaren borde utse ledamöterna i en eventuell nämnd. Detta delegeringsförfarande är inte invändningsfritt.

Del är emellertid frågan om de offentliganställdas demokratiska rättigheter som vpk vill peka på i detta sammanhang.

Vid behandlingen av arbetsrättsreformen yrkade vpk på att förslaget till lag om offenllig anställning skulle underkännas och begärde ett nytt förslag. Vi menade alt en lag om demokratiska rättigheter på arbetsplatserna bör slå fast bl. a. obegränsad förhandlingsrätt och strejkrätt för de offentliganställda. Riksdagen avslog dock detta yrkande.

Som framgår av det avtal som är fogat vid konstitutionsutskottets be-

länkande får nämnden stora befogenheter atl fastställa vad som kan anses kränka den politiska demokratin. Reglerna för nämndens sammansättning talar också för att arbetstagarsidan kan komma i ell ogynnsamt läge, särskilt med en borgerlig riksdagsmajoritet.

De gränsdragning.sproblem som kan finnas på detta område bör inte lösas på sä sätt att offentliganställdas möjligheter att hävda sina intressen allvarligt begränsas. Det måste finnas andra metoder att lösa dessa problem. Det är inte heller omfattande avtal som är viktigast utan att offentliganställda får obegränsad förhandlings- och strejkrätt liksom andra demokratiska rättigheter för att kunna kämpa för bättre arbetsvillkor. Det kan gälla anställningstryggheten, lönerna, arbetsmiljön etc. Risken för att den politiska demokratin därigenom skall komma i fara får inte överdrivas.

Vänsterpartiet kommunisterna hävdaratt demokratiska rättigheter inte skall göra några undantag för offentliganställda. Denna ståndpunkt intog vi vid behandlingen av arbetsrättsreformen. Denna ståndpunkt har vi också hävdat i en molion till årets riksmöte, som kommer att behandlas vid ett senare tillfälle.

Herr talman! Med hänvisning till dessa ställningstaganden deltar inte vpk-gruppen i beslutet om en särskild nämnd för riksdagsförvaltningen.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

En särskild politisk nämnd för riksdagsförvaltningen

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1976/77:16 med anledning av propositionen 1976/77:4 om höjning av vissl avdrag vid arvs- och gåvobeskattning av förmånstagarförvärv

1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:29 med förslag till godkännande av tilläggsavtal rörande ändring i avtalet den 27 juni 1973 mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet samt det till avtalet fogade protokollet

1976/77:18 med anledning av propositionen 1976/77:51 om inskränkt skattskyldighet för Sveriges turistråd

1976/77:19 med anledning av propositionerna 1976/77:50 om ändrade beskattningsregler för vissa ersättningar vid personskada och 1976/77:52 om ändrade beskattningsregler för avgångsersättningar till vissa tjänstemän.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 68

§ 9 Hemspråksundervisning för invandrarbarn

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:22 om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn m. m. jämte motioner.

I propositionen 1976/77:22 (utbildningsdepartementet) hade regeringen - efter föredragning av fru statsrådet Mogård - föreslagit riksdagen alt

1. godkänna de grunder för statsbidrag till kommunernas hemspråksträning i förskolan samt hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan som förordats i propositionen,

2. besluta att avlöningsförmåner och andra anställnings- och arbetsvillkor för hemspråkslärare fastställdes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde i samma utsträckning som för övriga statligt reglerade lärartjänster i grundskolan,

3. i övrigt godkänna vad som anförts i propositionen om tjänst som hemspråkslärare,

4. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"På grundval av riksdagens beslut med anledning av proposition om hemspråksundervisning för invandrarbarn (prop. 1975/76:118, UbU 1975/76:33, rskr 1975/76:391) framläggs förslag om bl. a. nytt statsbidrag till kommunerna för hemspråksträning i förskolan och för hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan.

För hemspråksträning i förskolan för sexåringar föreslås statsbidrag till kommunerna utgå med ett schablonbelopp per deltagande barn och år. Beloppet har preliminärt fastställts till I 900 kr. inkluderande bidrag till vissa arbetsgivareavgifter. Schablonbeloppet skall jämkas årligen med hänsyn till den genomsnittliga åriiga löneutvecklingen.

För hemspråksundervisning i grundskolan och gymnasieskolan föreslås utgå ett schablonbelopp till kommunerna. Detta belopp beräknas som en kostnad för varje uttagen lärarveckotimme undervisningen omfattar. Därvid skall för grundskolan räknas 1,1 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår samt för gymnasieskolan 0,75 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. Schablonbeloppet har preliminärt bestämts till 1 765 kr. per lärarveckotimme vartill kommer bidrag för sådana arbetsgivareavgifter som i dag ersätts ur bidragsanslagen för grundskola och gymnasieskola. Schablonbeloppet skall åriigen jämkas med hänsyn till löneutvecklingen m. m.

Vissa övergångsbestämmelser föreslås, som medger en successiv anpassning för kommuner som enligt nuvarande regler erhåller högre bidrag än vad det nya statsbidraget medger. För det övervägande antalet kommuner innebär förslaget en betydande resursförstärkning.

I propositionen behandlas också vissa frågor rörande tjänster som hemspråkslärare. Enligt riksdagen bör särskilda statlig reglerade tjänster som hemspråkslärare vid kommunens skolväsende inrättas fr. o. m. den 1 juli 1977."

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:34 av herr Andersson i Södertälje m. fi. (s), vari yrkats att riksdagen beslutade att statsbidrag till hemspråksundervisning i grundskolan skulle utgå enligt nu gällande regler,

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

1976/77:35 av fru Diesen m. fl. (m, c, fp),

1976/77:36 av herr Granstedt m. fl. (c), vari yrkats att riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa atl det i propositionen 1976/77:22 föreslagna systemet för statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn kompletterades med en särskild resurs till skolöverstyrelsens förfogande för att möta särskilt höga kostnader för verksamheten i vissa kommuner och garantera att ingen kommun skulle behöva minska ambitionsnivån på sin hemspråksundervisning.

1976/77:37 av herr Strömberg i Botkyrka (fp), vari yrkats att riksdagen beslutade atl statsbidrag till hemspråksundervisning i grundskolan skulle utgå enligt nu gällande regler,

1976/77:38 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen till regeringen uttalade

1. all tjänster som hemspråkslärare gavs likvärdig tjänsteställning med likvärdiga kompetenskrav som gällde för annan lärarpersonal med motsvarande pedagogiska uppgifter på motsvarande nivå i skolsystemet,

2. atl tjänster som hemspråkslärare borde insättas även i gymnasieskolan,

3. all de kurativa uppgifterna för invandrarbarnen i första hand borde skötas av kurativt utbildad ivåspråkig personal och alt i de fall då hemspråksläraren ändå handhade dessa uppgifter de inte fick inkräkta på den pedagogiska verksamheten,

4. alt hemspråksundervisningen gjordes obligatorisk och gavs samma ställning som övriga obligatoriska ämnen inom grundskolan,

5. att de större invandrarspråken som t. ex. finska, danska, norska, grekiska och serbokratiska gavs samma status som t. ex. tyska och franska på grundskolans högstadium (dvs. B-språks status),

6. att, även då hemspråksträningsgrupp eller hemspråksundervisningsgrupp omfattande fyra elever ej kunde ordnas utan olägenhet för eleverna, statsbidrag ändå skulle utgå som om gruppen bestod av fyra elever,

7. atl statsbidrag skulle utgå för hemspråksträning för alla ålderskategorier inom förskolan,

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

8. att rätten till en första lås- och skrivträning på hemspråket garanterades alla invandrarbarn i grundskolans lågstadium,

9. atl tvåspråkiga förskole- och grundskoleläraraspiranter gavs en bestämd kvot vid intagning till resp. lärarulbildningsanslalter.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande inrättande av tjänst som hemspråkslärare skulle bifalla propositionen 1976/77:22 och avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 2,

2. att riksdagen beträffande behörighet lill tjänst som hemspråkslärare samt befordringsgrunder för hemspråkslärare med anledning av propositionen 1976/77:22 samt med avslag på motionerna 1976/77:35 och 1976/77:38 yrkandet 1 bemyndigade regeringen att utfärda bestämmelser i enlighet med vad utskottet förordat,

3. alt riksdagen i övrigt godkände vad som i propositionen 1976/77:22 anförts om tjänst som hemspråkslärare,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:22 beslutade atl avlöningsförmåner och andra anställnings- och arbetsvillkor för hemspråkslärare skulle fastställas under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämde i samma utsträckning som för övriga statligt reglerade lärartjänster i grundskolan,

5. att riksdagen beträffande bestämmelser om statsbidrag till kommun för hemspråksundervisning i grundskolan med anledning av propositionen 1976/77:22 samt motionerna 1976/77:34, 1976/77:36, 1976/77:37 och 1976/77:38 yrkandet 6 i denna del som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. alt riksdagen beträffande grunder för statsbidrag till kommun för hemspräksundervisning i gymnasieskolan med avslag på motionen 1976/77:38 yrkandet 6 i denna del godkände vad som förordats i propositionen 1976/77:22,

7. all riksdagen beträffande grunder för statsbidrag till kommun för hemspråksträning i förskolan med avslag på motionen 1976/77:38 yrkandet 6 i denna del godkände vad som förordats i propositionen 1976/77:22,

8. atl riksdagen beträffande åldersgrupper för hemspråksträning i förskolan skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 7,

9. all riksdagen beträffande obligatoriskt deltagande i hemspräksun
dervisning i grundskolan skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 4,

10. atl riksdagen beträffande rätt till en första läs- och skrivträning på hemspråket skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 8,

11. atl riksdagen beträffande hemspråk som tillvalsämne på grundskolans högstadium skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 5,

12. alt riksdagen beträffande tvåspråkiga sökande till lärarutbildning skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 9,

13. att riksdagen beträffande hemspråkslärarnas uppgifter skulle avslå motionen 1976/77:38 yrkandet 3,

14. att riksdagen skulle anta i propositionen 1976/77:22 framlagt förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319).

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Jag skall endast beröra den del av ärendet som rör statsbidrag lill hemspråksundervisning i skolan. När propositionen presenterades för riksdagen och vi kunde konstatera att det där föreslogs ett schablonbelopp per uttagen lärarveckotimme skapade detta en mycket stark oro i de kommuner som har många invandrarbarn i sin undervisning. Av de kommunerna finns ett flertal i Slockholrris län. Anledningen till denna oro var att dessa kommuner med hänsyn till att så många nationaliteter där är representerade har tvingats organisera elt mycket stort antal undervisningsgrupper. Det är inte alllid möjligt att lösa de praktiska problemen med skolskjutsar för alt få en starkare koncentration av dessa grupper till vissa skolenheter.

Nämnda kommuner kunde konstatera att det här föreslagna statsbidraget för kommunernas del skulle ge sämre utdelning än det system som hittills har tillämpats. Samtidigt kunde man konstatera att samma kommuner utgör den grupp av kommuner som pä detta område verkligen har den stora arbetsbördan. Därför upplevde man det som högst orättvist att just de kommunerna skulle få ett lägre statsbidrag än f n. Det var en dålig belöning för ett myckel gott arbete under ett fiertal år.

Det är detta som också är anledningen till de motioner som har avlämnats i ärendet.

Mot denna bakgrund är det därför glädjande alt nu kunna konstatera att utbildningsutskottet har försökt finna lösningar som kan skapa större rättvisa och tillgodose de berättigade krav som den här gruppen av kommuner kan ställa när det gäller statsbidrag till hemspråksundervisningen.

Del system som utbildningsutskottet har funnit och nu föreslår i ell uttalande anser jag mig som motionär kunna vara med om att bifalla helt och hållet. Systemet innebär alt länsskolnämnderna får rätt atl medge ett högre lärartimutlag än vad propositionens allmänna grunder medger. Med det här systemet skall de aktuella kommunerna inte behöva få ett lägre statsbidrag än f n., utan man skall kunna fortsätta att organisera undervisningen på det ambitiösa sätt som man hittills har gjort.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till vad utskottet föreslår.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning Jör invandrarbarn

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! I vpk:s motion om hemspräksundervisningen föreslås bl. a. att riksdagen uttalar att tjänster som hemspråkslärare skall ges en med andra lärartjänster likvärdig tjänsteställning med likvärdiga kompetenskrav. Det var också riksdagens beslut, när frågan behandlades våren 1976, att så skulle vara fallet.

Vissa formuleringar i propositionen väckte emellertid oro eftersom de tolkades som om regeringen velat föreslå riksdagen att frångå de tidigare antagna principerna och godkänna en sämre tjänsteställning och lägre

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

kompetenskrav när det gäller hemspråkslärarna.

Utskottet har i sin skrivning när det gäller vårt yrkande gjort fullkomligt klart att en sådan förändring av tjänsteställning och kompetenskrav inte är aktuell. Därmed har vi också uppnått syftet med värt yrkande, och jag ansluter mig därför till utskottets hemställan under punkten 2.

I likhet med regeringen har utskottet en märklig syn på hemspråkslärarna och deras uppgifter. För del första förutsätter utskottet att hemspråkslärarna obehindrat skall kunna vandra mellan olika stadier i skolsystemet. Detta är inle rimligt. Hemspråksundervisningen måste självfallet precis som alla andra ämnen i skolan byta både form och innehåll mellan olika stadier.

Del är klan att del vore önskvärt att hemspråkslärarna liksom andra lärare kunde koncentrera sin undervisning på resp. stadium i grundskolan. Det är tyvärr inte genomförbart. Däremot vore det möjligt att inrätta tjänster som hemspråkslärare i gymnasieskolan. I så fall skulle man åstadkomma en differentiering av hemspråkslärarnas inriktning som, även om den är grov, ändå skulle kunna tjäna till att höja kvaliteten på undervisningen.

För det andra skall hemspråkslärarna inte bara sköta undervisningen, utan de skall också ha kurativa uppgifter, som de inle har någon som helst utbildning för. Vi har i andra sammanhang mycket klara anspråk på utbildning för personal med kurativa uppgifter, och jag kan inte acceptera att man går ifrån den principen när det gäller invandrarbarnen, som ju ändå tillhör de mest utsatta i samhället.

Det finns utbildningsvägar, och det finns bland invandrarna många som borde ges möjligheten atl välja de ulbildningsvägarna. Vpk har i andra sammanhang tagit upp problemen med alt invandrarna sällan eller aldrig får möjlighet att ta del av högre utbildning. Det får vi också tillfälle alt återkomma till här i kammaren.

Hela idén med hemspråksundervisningen förfuskas enligt vår mening, dels genom alt man inle tar några hänsyn till de skilda pedagogiska situationerna på olika nivåer i skolsystemet, dels därigenom all man gör hemspråkslärarna till något slags allmänna hjälpredor. Det finns ju en uppenbar risk för atl de kurativa uppgifterna kan komma atl svälla ut och inverka menligt på undervisningen. Man måste därför, menar vi, inrikta sig på att klara de kurativa behoven med kurativt utbildad personal. Bara undanlagsvis bör hemspråkslärarna ha sådana uppgifter, och då måste det alltid ske på ett sådant sätt att undervisningen inle minskas.

Vänsterpartiet kommunisterna har länge hävdat att hemspråksundervisningen måsle göras obligatorisk. Skälet framför andra är atl i annat fall de barn som är mest socialt och kulturellt missgynnade och som därför är mest i behov av hemspråksundervisning kommer all hamna utanför. Det har gång pä gång visat sig all den här typen av reformer, som är villkorliga och i väsentlig utsträckning bygger på initiativ från den enskilde, i det här fallet invandrarbarnens föräldrar, slår på det vis

som jag beskriver. Ju större behovet är, desto större är risken att hamna utanför.

De större invandrarspråken ges B-språks status på högstadiet. I konsekvens med att hemspråksundervisningen görs obligatorisk är del också rimligt alt ge de större invandrarspråken samma status som exempelvis tyska och franska på grundskolans högstadium, dvs. B-språks status. Därmed kommer också hemspråket in i undervisningen på ett naturligt sätt som ell ämne bland andra.

Sedan till statsbidragen, som herr Andersson i Södertälje också var inne på! Ett schablonbidrag sådant som det som föreslås i propositionen kommer att drabba i första hand de mindre språkgrupperna men också i betydande utsträckning stora språkgrupper i de delar av landet där dessa språkgrupper inle är så vanliga. De konsekvenserna är uppenbara och kan inte ha undgått vare sig regeringen eller ulskotlet. Men i stället för att inta en mer generös attityd föreslär man ett bidragssystem som kommer att verka diskriminerande för vissa kategorier av invandrarbarn.

När regeringsförslagel kom i höstas blev det en häftig reaktion i åtskilliga kommuner och bland invandrarna, eftersom det snabbi kunde konstateras alt slalsbidragsbeslämmelserna skulle leda till en kraftig minskning av hemspråksundervisningen i vissa kommuner. Utskottet föreslår nu övergångsbestämmelser som innebär atl den här minskningen av hemspräksundervisning inle genomförs häftigt, utan kommer att dras ut under en längre tidsperiod. Man räknar uppenbarligen med atl på del sättet dämpa opinionen och möjligen också verka dämpande på de borgerliga och socialdemokratiska motionärer som i likhet med vår grupp har föreslagit åtgärder för all hemspråksundervisningen skall bibehållas åtminstone i hittillsvarande omfattning. Jag tyckte mig också spåra en sådan dämpning i herr Anderssons i Södertälje anförande.

Vänsterpartiet kommunisterna står fast vid sitt förslag atl även i de fall där elevantalet inte räcker till undervisningsgrupper om fyra i hemspråksundervisningen skall undervisningsgrupperna i slatsbidragshänse-ende ändå betraktas som om de bestod av fyra elever. Med en sådan bestämmelse kan staten garantera en miniminivå vad gäller omfattningen av hemspråksundervisningen.

Vad jag här har sagt om statsbidrag till hemspråksundervisning gäller naturligtvis i lika hög grad för hemspråksträningen i förskolan. Där måste man f ö. också inse behovet av hemspråksträning under hela försko-leliden. Hemspråksträning måste ges alla ålderskategorier inom förskolan, och efter det bör slalsbidragsbeslämmelserna avpassas.

Förutom den övriga hemspräksträningen och hemspråksundervisningen är del nödvändigt, för alt invandrarbarnen skall få samma möjligheter som svenska barn alt utveckla sitt språk och sin språkförståelse, alt de tillförsäkras rätten till en första läs- och skrivträning på sitt hemspråk i grundskolans lågstadium. Den läs- och skrivträningen skall ge dem färdigheter som utgör grundstenarna för den fortsatta hemspråksundervisningen.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

När man, som i det här fallet, har försummat ett område som hemspråksundervisningen fordras det sedan extraordinära åtgärder för atl reparera de tidigare försummelserna. Sädana extraordinära åtgärder är exempelvis all aktivt gå ut bland invandrarna och leta efter personer som är lämpliga och villiga att genomgå en utbildning till hemspråkslärare och sedan se lill, att de får den utbildningen. Det förutsätter att förskole-och grundskoleläraraspiranter ges en bestämd kvot vid intagningen till resp. utbildningar.

Herr talman! Det är inte trevligt att behöva konstatera att när man frän regeringens sida äntligen tar itu med en så viktig fråga som hem-språkslräning och -undervisning för invandrarbarn så gör man en halv-mesyr av det. Jag kan för min del inte acceptera della. Från vpk:s sida har vi i motionen 1976/77:38 föreslagit en rad konkreta åtgärder för att invandrarbarnen verkligen skall få rätt och möjlighet alt utveckla sitt hemspråk.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till motionen 1976/77:38 yrkandena 2-9.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon lång diskussion med fru Marklund; jag vill bara på en punkt protestera mot hennes ordval. När hon kallar det beslut riksdagen nu kommer att fatta en halvmesyr är det nämligen en felaktig beskrivning.

I själva verket torde Sverige vara det enda land i hela världen som har ålagt de lokala skolledningarna att ge invandrade barn undervisning eller - för förskolans barn - träning i deras hemspråk. Det var ett utomordentligt viktigt beslut som riksdagen fattade för ett år sedan, och det har ute i Europa - i Turkiet och andra länder - väckt en berättigad uppmärksamhet atl Sverige har varit berett att göra de här insatserna för de många barn som vandrat in till vårt land.

Vi skall vara medvetna om, herr talman, alt det är komplicerat att anordna undervisning av den här typen. Förhållandena är sä olika i olika kommuner. På sina häll rör det sig om ett fåtal barn, pä andra häll är det många, många barn. I vissa kommuner är det fråga om både många språk och många barn. Det är väldigt svårl att hitta ett regelsystem som passar överallt. Av det skälet vill jag gärna säga, herr talman, att om del skulle visa sig att det regelsystem som riksdagen nu tar när det gäller statsbidraget behöver justeras framöver, så kan vi alltid göra del.

Vi låser oss alltså inle för all framtid. Det som händer i dag är alt vi konstruerar elt statsbidragssystem som i de flesta fall - vi har undersökt det i utskottet - är tillfredsställande. Vissa kommuner behöver för att klara sina uppgifter ett extra tillskott av statsmedel, och det får de under en övergångsperiod. Kommuner med särskilda problem kommer emellertid även efter övergångstiden atl få ett extra tillskott.

Den konstruktion av lärartjänsterna som utskottet föreslår är också såvitt jag förstår den enda framkomliga vägen f n. Del går inte, som

fru Marklund tror, att inrätta tjänster i de olika stadierna i skolväsendel; oftast är antalet invandrarbarn alldeles för litet för det. Vi har vall metoden all inrätta tjänsterna vid grundskolan, men lärarna skall användas även i gymnasieskolan. En garanti finns alltså inskriven i utskollsbe-tänkandet för att även gymnasieskolans ungdomar skall få denna undervisning.

Herr talman! När jag nu bara konstaterar atl Sverige här har gjort insatser som internationellt uppmärksammas, vill jag inte ha sagt att vi skulle ha varit generösa i överkant. Vi gör en viktig insats för vikliga och stora befolkningsgrupper i landet, och det är självklart att vi i takt med vunna erfarenheter och ökande resurser ytterligare kan bygga ut dessa insatser.

Med detta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till utbildningsutskottets hemställan på samtliga punkter.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Hänvisningar lill situationen i andra delar av världen hjälper ändå inle upp del förhållandet att frågan om hemspråk och hemspråksundervisning har försummats i Sverige.

Det är riktigt att omfattningen av denna undervisning har ökat kraftigt under de senaste åren - och kanske i all synnerhet det allra senaste året. Men jag har i tidigare riksdagsdiskussioner om hemspråken bl. a. hänvisat lill de försummelser som har gjorts och som fortfarande många människor dras med när det gäller tvåspråkiga svenskar, nämligen i mina egna bygder i norra Sverige. Även där är fortfarande bristerna sådana att just denna kraftiga satsning på hemspråksundervisning som vi förordar skulle innebära förbättringar.

När jag säger att del här fortfarande handlar om en halvmesyr, tänker jag bl. a. på det förhållandel alt hemspråksundervisningen fortfarande skall vara frivillig och beroende av föräldrarnas initiativ. Även om man har insikt om problemen med halvspråkighet är den aktivitet kommunerna utvecklar för alt informera invandrarbarnens föräldrar om de rättigheter som barnen har fortfarande en halvmesyr.

Jag anser alltså alt det är nödvändigt alt göra denna undervisning obligatorisk för att alla invandrarbarn skall få samma utvecklingsmöjligheter. Del är därför som vi ställer våra krav beträffande statsbidragen, som jag redovisade förut. Det är också därför som vi kräver en annan satsning på utbildningen av hemspråkslärare. Del är på de vägarna som vi menar att man verkligen skall reparera de försummelser som hittills har funnits på detta område.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Det är en viktig princip att det för de invandrade familjerna finns frivillighel på detta område.

Men jag vill gärna tillägga alt jag håller med fru Marklund om att det är väldigt viktigt atl kommunerna ser till att del går ut information

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

till de olika familjerna där man talar om vilket utbud som förekommer. Del får ju inte vara så atl ungdomar går miste om hemspråksträning och hemspråksundervisning bara därför alt familjerna inte känner till atl den existerar. Del finns anledning för oss att understryka hur väsentligt del är an kommunerna i stor utsträckning går ut med information till de invandrade familjerna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 38 av herr Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 10 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 38 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282 Nej - 14

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 38 av herr Werner m. ft. i motsvarande del och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottels hemställan i

betänkandet nr 10 mom. 5 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall lill motionen nr 38 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 14

Mom. 6-13

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 38 av herr Werner m. fl. i motsvarande delar och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Hemspråksundervisning för invandrarbarn

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 10 mom. 6-13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 38 i motsvarande delar.

Ja - 285 Nej - 14

Mom. 14

Utskottets hemställan bifölls.

tj 10 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskottels betänkanden

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 i vad avser

statens hantverks- och induslrilånefond 1976/77:15 med anledning av propositionen 1976/77:101 med förslag om

tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 i vad avser

vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde 1976/77:16 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa

anslag inom ekonomidepartementels verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

5 Riksdagen protokoll 1976/77:66-69

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om ett generellt anstånd med avlämnande av självdeklaration till innevarande års taxering

§ 11 Om ett generellt anstånd med avlämnande av självdeklaration till innevarande års taxering

Herr budgeiministern MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:198, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag, med hänsyn till bokföringsbyråernas hårda arbetsbelastning orsakad inte minst av försenad distribution av vissa deklarationsblanketter, vill medverka lill att generellt anstånd med förslagsvis två veckor beviljas samtliga deklarationsskyldiga med inlämnandet av årets självdeklaration.

De deklarationsblanketter som används av det stora fiertalet skattskyldiga har sänts ut i god lid. Däremot har en del blanketter som avser rörelseidkare och lantbrukare kommit all försenas något. Situationen är emellertid inte sådan all ell generellt anstånd är motiverat. Gällande anständsregler är generöst utformade och är enligt min mening tillräckliga. Riksskatteverket har dessutom i ett brev till lokala skattemyndigheter och skattechefer påpekat alt man vid anslåndsgivningen skall beakta all speciellt bokförings- och revisionsbyråernas arbete kan bli förskjutet vid 1977 års taxering.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Frågan om elt generellt anstånd med deklarationernas inlämnande har blivit en följetong under de senaste riksdagarna. Frå-geställarna har alltid, med rälla, åberopat att erforderliga blanketter blivit försenade i tryckningen, vilket gjort del svårt all få fram deklarationerna i lid. Detta är förhållandet också i år, även om de deklarationsblanketter som det stora fiertalet människor använder kommit ul i god tid. Kvar står förhållandet alt vissa blanketter blivit försenade vid tryckningen. Detta har naturligtvis försvårat arbetet för deklarationsbyråerna.

Jag fick för några veckor sedan ett brev, som var daterat den 20 januari, där brevskrivaren säger atl han ännu inte fått de blanketter som han behöver för sitt arbete med atl hjälpa folk med upprättande av deklarationer.

Med hänsyn till delta tycker jag all del borde vara möjligt atl ge generellt anstånd. Visserligen framhålls det i svaret - och det tar jag fasta på som positivt - atl riksskatteverket i ett brev lill lokala skattemyndigheter och skattechefer påpekat atl man vid anslåndsgivningen skall beakta att speciellt bokförings- och revisionsbyråernas arbete kan bli förskjulet vid 1977 års taxering. Men något generellt anstånd är inte statsrådet Mundebo villig atl medge. Jag vill dä fråga: Är del möjligt all ge bokföringsbyråer och revisionsbyråer rätt all skicka in en kollektiv anhållan om anstånd, dvs. en förteckning över de deklaranter som önskar uppskov? Det skulle underlätta arbetet om inle var och en av dessa deklaranter behöver fylla i ett särskilt formulär.

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag tror alt de problem som kan uppkomma är möjliga alt lösa genom en individuell ansökan. Jag vill på herr Börjessons direkta fråga återge elt par rader ur det brev som nyss har gått ut från riksskatteverket lill skattechefer och fögderichefer. Där säger man att om deklarations- eller bokföringsbyrå begär anstånd för fiera namngivna bör anstånd kunna medges om byrån lämnar fullständiga uppgifterom vilka skattskyldiga som avses och om det finns godtagbara skäl för anstånd. Det bör alltså vara möjligt atl på samma gång göra en framställning för flera personer.

Låt mig tillägga ett par ord i anslutning till den debatt som pågår om informationen till skattebetalarna.

Det har sagts atl de officiella handledningarna till deklaranter innehåller felaktigheter och att informationen har lämnats för sent, så att ett stort antal personer inte skulle hinna få sina deklarationer klara till den 15 februari. Jag är medveten om atl vissa felaktigheter förekommit när det gäller aktieägare. Den felaktiga informationen torde emellertid bara i undanlagsfall kunna föranleda oriktiga deklarationer. Skulle delta inträffa tar jag för givet att oriktighelen kommer att anses ursäktlig enligt de regler som gäller härom. Någon påföljd i form av skattetillägg blir då inle aktuell. Det enda som händer är atl felet i deklarationen rättas lill. Jag är också medveten om att viss kompletterande information angående aktier har lämnats sent. Den informationen är emellertid av intresse bara för ett mindre antal deklaranter. I den mån någon på grund av den sena informationen inle hinner få sin deklaration färdig till den 15 februari bör han begagna sig av möjligheterna att få anstånd med deklarationen. Jag har erfarit att riksskatteverket i dag har rekommenderat myndigheterna atl medge anstånd tio dagar för dem som gör sannolikt att de på grund av försenad information inte hinner lämna deklarationen i lid.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om ett generellt anstånd med avlämnande av självdeklaration till innevarande års taxering

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Lät mig uttala min tacksamhet för det senaste inlägget från statsrådet Mundebo. Jag fattar det så all ett generellt anstånd kan beviljas genom alt en byrå kan skicka in en förteckning till den lokala skattemyndigheten i taxeringsdistriktet och pä denna förteckning ange de deklaranter som önskar uppskov. Där skall alltså uppges namn, adress, personnummer och skälen till att uppskov önskas. Myndigheterna kommer då att ge anstånd med deklarationens inlämnande om det kan göras sannolikt att det föreligger behov av uppskov. Så har jag fatlat svaret, och jag tycker att det svaret är bra.

Del är ytterst angeläget alt medborgarna blir informerade i god tid. Massmedia har en oerhört stor slagkraft, och information via TV och andra massmedia bör naturligtvis sättas i gång. Det är så sällan jag får tillfälle all följa TV-programmen, och jag vet därför inte om TV har givit någon information om deklarationen i år. Men det finns all anledning för den atl ge sådan information före den 15 februari. Egentligen skulle

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

sådan information ges i mycket god lid.

Låt oss dra lärdom av vad som har skett under årens lopp och se till att förhållandena blir bältre under kommande år.

Om information till Herr budgetministern MUNDEBO:

folkpensionärer Herr talman! Jag vill bara göra det formella förtydligandet att anstånden

rörande nya är individuella men att det är möjligt att söka anstånd för fiera deklaranter

skatteregler på en gång.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om information tilll folkpensionärer rörande nya skatteregler

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Gahrtons (fp) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:204, och anförde;

Herr talman! Herr Gahrton har frågat mig på vilket sätt information om de nya skatteregler som beslöts hösten 1976 kommer alt spridas, lill berörda pensionärer.

Omfattande insatser görs för att tillgodose pensionärernas behov av information. Sålunda har riksskatteverket redan sänt broschyren "Dags att deklarera för pensionärer" till samtliga folkpensionärer utom dem som förväntas inte behöva deklarera år 1977, I broschyren lämnas upplysning om de regler som gäller 1976 års pensioner och som skall tillämpas vid självdeklaralionen nu i februari. Information ges bl. a. om de gynnsammare förmögenhelsgränserna i fråga om extra avdrag. Vidare har riksförsäkringsverket före pensionsutbetalningarna i februari i år i ett särskilt brev informerat de pensionärer som enligt de nya reglerna får vidkännas avdrag för preliminär skatt på 1977 års pensioner. Skattemyndigheter och försäkringskassor lämnar upplysningar lill de pensionärer som så önskar.

Det är viktigt att information lämnas i skattefrågor och att informationen är så lättillgänglig som möjligt. Del kan emellertid ibland vara svårt att informera i så god tid som är önskvärt, bl. a. beroende på alt nya regler kan beslutas kort lid innan de skall tillämpas. Regeringens strävan är givetvis atl undvika sådana situationer, men det har inte alltid visat sig möjligt. I valet mellan ett riksdagsbeslut om nya skatteregler sent under året och elt uppskov med ikraftträdandet med kanske ett helt år har regering och riksdag gemensamt gjort den bedömningen att kort tid för information fått accepteras som det mindre onda.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret. Bakgrunden är denna. I princip är folkpensionsförmänerna skattepliktiga. Samlidigt har enbart folkpension plus pensionstillskott tidigare inle medfört vare sig beskatt-

ning eller deklarationsskyldighet. Men hösten 1976 beslöt riksdagen, med anledning av proposition 45, om utvidgning av fullmakten för regeringen enligt 3 i? 3 mom. utmälningslagen atl omfatta rätt atl förordna om skatteavdrag på enbart folkpension. Det framhålls visserligen både att sådant avdrag endast skall kunna ske om slutlig skall antas uppkomma och atl förslaget som helhet är atl anse som ett provisorium i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om bl. a. pensionärernas beskattning. Men beslutet har likafullt skapat oro bland pensionärer. Redan nu innebär detta beslut att en förtidspensionär utan annan extrainkomst än pensionstillskott kan fä skatt.

Mol den bakgrunden är det viktigt atl information har gått ut till pensionärerna.

Det är riktigt som budgetministern säger att information har gått ul, och del är tacknämligt. Men i och för sig kan man lycka atl brevet från försäkringskassan till de pensionärer som nu skall få preliminär-skatleavdrag på enbart folkpension plus pensionstillskott skulle kunna vara tydligare. Försäkringskassan hänvisar lill ändrade regler men talar inte om närmare vad det är för regler, och framför allt talas det inte om vilka belopp del gäller. Försäkringskassan skriver:

"Ni har skattepliktig folkpension av sådan storlek atl slutlig skatt kan komma atl påföras Er."

Det hade varit bra och klargörande om försäkringskassan också hade nämnt, såsom riksförsäkringsverket gör i sitt meddelande av den 17 januari i år till skattemyndigheterna, att skaltefrihet gäller för ett belopp av 14 000 kr. för gift resp. 12 000 kr. för ensamstående och att pensionstillskott plus förtidspension med ca 1 500 kr. överskrider dessa gränser för skattefrihet.

Jag får ändå med tacksamhet notera att någon form av information har gått ut. Men jag vill samlidigt påpeka alt del syslem som råder kommer alt innebära all också ålderspensionärer i takt med atl pensionstillskotten stiger kommer att få vidkännas skatteavdrag. Och jag vill ifrågasätta om del varit riksdagens intention att ålderspension plus pensionstillskott utan sidoinkomsl av något slag skall leda lill beskattning.

Jag vill därför fråga budgetministern: Kan vi förvänta oss ett förslag om ändrade regler som gör alt ålderspensionärer kan räkna med alt ha sin grundpension plus pensionstillskott och därutöver också en viss rimlig sidoinkomst utan att bli beskattade?

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Otn information till folkpensionärer rörande nya skatteregler

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Herr Gahrton kom i slutet av sitt anförande in på folkpensionärernas beskattning. Jag vill erinra om atl della är en av de betydelsefulla frågor som 1972 års skatteutredning har atl behandla, nämligen hur folkpensionärernas beskattning bör se ut i framtiden.

Jag har gett utredningen i uppdrag alt vara färdig före utgången av november detta är sä all vi skall fä underlag för att under år 1978 inför riksdagen redovisa elt förslag om den framtida inkomstbeskatlningen.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:66-69

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

öm ifrågasatt avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till' ideella och humanitära ändamål

Låt mig som min personliga mening fä tillägga alt det är en riklig ambition all stegvis förbättra möjligheterna lill alt vid sidan av folkpensionen ha en viss skattefri annan inkomst.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag noterar denna ambition med tillfredsställelse, och det gäller inte minst tidsplanen. Även om ingen exakt uträkning föreligger är det så all pensionstillskotten stiger enligt en av riksdagen fastställd plan. Del innebär att alla ålderspensionärer inom en inte alltför avlägsen tid får skattepliktig inkomst utan alt ha några sidoinkomster. Men de beslut som riksdagen tidigare har fattat innebär en klar intention att folkpensionärerna utöver grundpensionen och pensionstillskottet skall kunna ha en rimlig sidoinkomst ulan att behöva betala skatt. Det är viktigt inle minst med tanke på ambitionen alt pensionärer skall stimuleras att hålla sig aktiva sä länge som möjligt.

Jag noterar alltså med tillfredsställelse att vi kan räkna med förslag till förändringar som gör all Sveriges ålderspensionärer inle skall behöva betala skatt på ett belopp som ligger kring existensminimum eller strax däröver.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om ifrågasatt avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara fru Lind-quists (m) den 25 januari anmälda fråga, 1976/77:212, och anförde:

Herr talman! Fru Lindquist har frågat mig om den av mig den 30 december 1976 tillsalla ulredningen om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål skall undersöka avdragsrätl enbart för ekonomiskt stöd från enskilda personer eller om utredningen omfattar också gåvor från juridiska personer.

Mitt svar är all utredningsuppdraget enligt direktiven avser enbart gåvor från enskilda personer.

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag tackar budgeiministern för svaret på min fråga.

Del var med glädje som väldigt många av oss som är verksamma i ideella organisationer log del av uttalandet i regeringsförklaringen att avdragsrätt vid beskattningen skulle införas för gåvor lill ideella ändamål. Det var också glädjande alt regeringen snabbi tillsatte en utredning. Med intresse tog vi del av direktiven lill den.

För mig var det oklart om avdragsrätten skulle avse enbart gåvor från enskilda personer eller omfatta också gåvor från juridiska personer. Den oklarheten är borta i dag genom budgetministerns svar.

Jag skulle naturligtvis hellre ha sett alt budgeiministern hade svarat atl ulredningen har fåll i uppdrag alt också utreda avdragsrätl för juridiska personer. Bakgrunden är ju att det är viktigt all stödja de ideella organisationerna. Som bekant kämpar många av dessa organisationer i dag med stora ekonomiska svårigheter. Del vore olyckligt om de inte kunde fortsätta en verksamhet som allmänt uppfattas som så värdefull att de redan i dag intar en särställning skattemässigt.

Det är klart all denna utredning möjligen skulle kunna komma fram lill all del vore svårt att göra en avgränsning just beträffande de juridiska personerna, men jag tycker del hade varil värdefullt om man i vart fall hade fått utreda den här frågan. Jag föreställer mig dessutom all olika remissinstanser som får yttra sig över utredningsresultatet också kommer atl framföra önskemål om avdragsrätt för juridiska personer. Därför hade del enligt min mening varit bra om man åtminstone hade utrett den frågan.

Jag får alltså finna mig i budgelminislerns svar. Det enda jag kan göra i dag är alt stilla be budgetministern att möjligen tänka om pä denna punkt.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Palms (s) den 4 februari anmälda fråga, 1976/77:241, och anförde:

Herr talman! Herr Palm har frågat mig om utredningen om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål kommer att överväga avdragsrätt även för personer som lämnar bidrag lill organisationer med klart humanitära uppgifter som t. ex. Röda korset, Amnesty International och Arbetarrörelsens solidaritetsfond.

Mitt svar ar alt utredningsarbetet enligt direktiven avser även gåvor lill sådana organisationer som nämns i herr Palms fråga.

Herr PALM (s):

Herr talman! Först ett tack lill budgetministern för svaret.

Det är ett positivt svar, men det är ju ingalunda något problemfriii område som den nya ulredningen ger sig in på. Jag ställde min fråga till budgeiministern beträffande de organisationer som han själv nämnt här framför allt med hänsyn till atl direktiven på den här punkten har varit ganska otydliga och alt diskussionen om avdragsspörsmålen hittills i första hand har handlat om skatteförmåner för dem som ger bidrag till religiösa samfund.

I motioner och debatter har man tidigare sökt ge intryck av att fattiga samfund har behandlats mycket illa av statsmakterna, men så är del

Nr 68 ju inte. I den skaltedebatt som fördes så sent som den 6 april i fjol

nnsH')p Hpd upplyste utskottets talesman om atl anslagen hade ökat frän 2 milj. kr.

9 fehntar' 1977 1972/73 till 27 milj. kr. i fjol, och det är ingen dålig ökning.

_____________ När del gäller alt främja ideella och humanitära ändamål har frågan

Om avdragsrätt vid ofta varit anslag eller bidrag. Riksdagsmajorileten har några gånger lack
inkomsttaxeringen vare den skattesakkunnige folkpartiriksdagsmannen och kronofogden
Jör gåvor till ideella herr Sjöholm i Helsingborg, som nu har lämnat riksdagen, avvisat yr-
och humanitära kanden om skatteavdrag. Det har skett av rättvise- och kontrollskäl,
ändamål och dessutom skulle ett bifall till dessa yrkanden ha medfört mera krångel.

I en inlerpellation som ställdes under höstriksdagen av herr tredje vice talmannen Eriksson i Arvika och som besvarades den 15 december förklarade interpellanten att skalleutskottet ställt sig relativt positivt lill tanken pä detta skalteavdragssystem. Det är bara det att herr tredje vice talmannen var en smula inaktuell. Han citerade vad skatteutskottet anförde 1974, alltså för tre år sedan. Jag vill vara betydligt mera aktuell och citera vad skatteutskottet skrev för tio månader sedan, i april 1976, en skrivning som också blev riksdagens beslut. Utskottets skrivning är rätt lång, och jag skall bara citera ett stycke som från mina utgångspunkter är mycket väsentligt:

"Utskottet vill understryka atl en avdragsrätt för gåvor lill allmännyttiga ändamål innebär avsevärda avvikelser från grundläggande principer i skattelagstiftningen och skulle medföra högst varierande ekonomiska konsekvenser för de skattskyldiga. Avdragsrälten skulle också medföra ofrånkomliga orättvisor, bl. a. på grund av svårigheten att åstadkomma en lämplig och i taxeringsarbetet hanteriig avgränsning mellan avdragsgilla och ej avdragsgilla gåvoändamål."

Del är skälet lill att vi socialdemokrater inte vill medverka lill mer krångel, mer byråkrati och ökat skaltekineseri på del här området. Jag är rädd att man kan öppna de möjligheterna om man inle håller utredningsarbetet under kontroll.

Men nu vart del bråttom, utredningen har tillsatts, och det har sagts alt den skall lämna sitt resultat redan under det här året. Del finns alltså mänga skäl alt mycket uppmärksamt följa vad som sker på området.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig först säga när det gäller frågan om avdragsrätlens omfattning att såväl i regeringsförklaringen som i fiera motioner, lill vilka bl. a. jag själv har medverkat, är det klart utsagt alt avdragsrälten skall gälla icke enbart gåvor lill religiösa samfund utan just gåvor lill ideella och humanitära ändamål.

Jag är medveten om att del kan finnas en del problem då det gäller
avdragsrätlens exakta utformning, men jag kan ingalunda instämma i
del uttalande av skatleulskoltets ena hälft som herr Palm citerade. Ut
redaren har fått i uppdrag atl särskilt beakta just hur avdragsrälten skall
närmare utformas - alt ta upp t. ex. frågan om beloppsspärrar och se
72 till alt bestämmelserna får en sådan utformning atl de i praktiken blir

enklare alt tillämpa. Jag är övertygad om att det i Sverige, liksom i så mänga andra länder, är möjligt att lägga fram ett lagförslag pä delta område som går att tillämpa i det praktiska arbetet inom skatteadministrationen.

Bakom tillsättandet av utredningen ligger övertygelsen att det är angeläget alt stimulera enskilda människors insatser i arbetet för humanitära ändamål och även insatser just i meningen att ge ell ekonomiskt stöd till olika organisationer.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om handikappads rätt till befrielse från bilskatt

Herr PALM (s):

Herr talman! I all korthet vill jag än en gång understryka att vi hyser allvarliga farhågor för vad som skall kunna ske, om man inte genomför en effektiv kontroll på detta område. Den mycket omfattande skattedebalt som vi hade här den 6 april i fjol visar ju att riksdagens majoritet delade denna oro och var medveten om de orättvisor som systemet kan skapa.

Överihggningen var härmed slutad.

§ 15 Om handikappads rätt till befrielse från bilskatt

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 25 januari anmälda fråga, 1976/77:215, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka till att handikappade som upphört med förvärvsarbete och som dessförinnan medgetts befrielse från skyldigheten att eriägga bilskatt, skall jämväl efter förvärvsarbetets upphörande ha rätt till nämnda befrielse, om det kan styrkas att vederbörande är beroende av personbil för personligt bruk.

Enligt 40 v; vägtrafikskattelagen (1973:601) kan den som är höggradigt invalidiserad medges befrielse från skatteplikt för sådant fordon som han i sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildningar varaktigt beroende av. Frågan om en vidgad skattebefrielse för alla gravt handikappade har lidigare diskuterats i riksdagen och därvid satts i samband med den kommunala färdtjänsten och de statliga bidrag som kan utgå vid handikappads förvärv av bil. F. n. och lill utgången av innevarande år bedrivs en försöksverksamhet med en utbyggd kommunal färdtjänst, till vilken staten lämnar kostnadsbidrag med 35 %. Syftet med denna verksamhet är bl. a. all samla erfarenhet om bästa sättet att tillgodose de handikappades transportbehov. Innan en utvärdering av denna försöksverksamhet gjorts är jag inle beredd att ta ställning lill frågan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag tackar budgetministern även för detta svar, även om jag inle är så väldigt nöjd och belåten med detsamma.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om handikappads rätt lill befrielse från bilskatt

Den fråga som jag berört är principiellt mycket viktig, och av svaret framgår all enligt gällande bestämmelser har handikappad, som för sin utkomst eller för studiers bedrivande är i behov av bil, rätt till befrielse från erläggande av bilskatt. Jag har från denna talarstol flera gånger framhållit atl bestämmelserna borde utsträckas till alt gälla alla dem som på grund av sitt handikapp är beroende av bil. Kriteriet för befrielse skall utgöras av handikappet och inte av om vederbörande bedriver förvärvsverksamhet eller är studerande.

Tyvärr har riksdagen - del framgår också av svaret - sagt nej lill en sådan utvidgning. Men jag skulle vilja säga så här: Om ekonomiska skäl talar mol en utvidgning av det slag som jag argumenterar för, vågar jag ändock hemställa om alt en sådan utvidgning sker, i varje fall i första omgången, när det gäller de handikappade som redan nu åtnjuter bilskattebefrielse, så alt de även i fortsättningen får behålla denna förmån, exempelvis när de blir pensionärer. Med andra ord: Bilskattebefrielse skall inle upphöra, därför alt vederbörande slutar sin anställning, ty även efter förvärvsarbetets upphörande kan nära nog samma behov av bilskattebefrielse föreligga som före. Jag tänker då speciellt på dem som bor på landsbygden. Med tanke på de dåliga kollektiva trafikmedel som kan erbjudas dessa människor är den egna bilen nödvändig för att man skall kunna undvika total isolering.

Det lämnade svaret är elt nej, och därför är jag ledsen och besviken.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Vi är säkert överens om att samhället på olika sätt bör underlätta de handikappades situation, men frågan är om vi skall lösa del problem som herr Börjesson tagit upp genom en utvidgning av skattebefrielsen eller genom en generösare bidragsgivning. Den frågan tål att fundera litet närmare på, och man bör då vänta på erfarenheterna av den försöksverksamhet som nu pågår. Syftet med försöksverksamheten ärju bl. a. att få mera erfarenheter för att uppnå en bättre lösning av denna fråga.

Viljeinriktningen är vi alltså överens om, men det gäller att litet närmare fundera över vilket sätt som är det bästa när det gäller att lösa problemet.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag har full förståelse för synpunkten atl det här problemet tål alt fundera på, men jag har i mitt tack för svaret klart framhållit att jag nöjer mig med att säga att de som redan har bilskattebefrielse bör få behålla den sedan de blivit pensionärer.

Jag tycker atl den lilla utvidgning det här är fråga om borde kunna genomföras ulan alt man därför behöver äventyra våra statsfinanser eller förbigå den utredning det här gäller.

Min fråga är alltså denna: Vill statsrådet Mundebo vara med om att låta dessa människor som nu har bilskallebefrielse behålla den även i

forlsätlningen, när det kan göras sannolikt att de behöver bilen för att lösa sina iransporlproblem? Del är allt vad saken gäller.

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag är inte beredd att i samband med detta frågesvar tillstyrka att lagen ändras på det sätt som herr Börjesson avser utan menar atl vi bör få tillfälle alt fundera över bästa sättet atl lösa problemet. Visst är det möjligt att utvidga lagen på det sätt herr Börjesson föreslår, men kanske är det både för de människor det handlar om och för samhället bättre att gå en annan väg, och det är därför vi vill ha litet tid på oss atl fundera, i synnerhet som det pågår en försöksverksamhet och det är sagt att vi skall vänta på erfarenheterna av den.

Än en gång: Vi är överens om viljeinriktningen, men jag vill ha klarhet i vilket sätt som är det bästa när det gäller att lösa det här problemet.

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

öm skyldigheten att erlägga artistskatt

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag betvivlar inte statsrådet Mundebos ärliga vilja i delta avseende. Vi är nog överens om viljeinriktningen. Jag vill dock säga att försöksverksamheten på delta område i och för sig är lovvärd, men jag hoppas atl det inte skall dröja alltför länge innan utvärderingen sker. Enligt det lämnade svaret skall försöksverksamheten bedrivas under delta år, och vi kan väl förvänta oss att det kommer att utkristallisera sig några reaktioner på utvärderingen härav.

Jag är självfallet öppen för alla de möjligheter som kan erbjuda sig. Jag är exempelvis inte främmande för tanken atl frågan kan lösas genom en ökning av handikappersättningen. Men man kan också tänka sig all bilen betraktas som ett tekniskt hjälpmedel för den rörelsehindrade, och då bör inte rätten till befrielse från bilskatt upphöra i och med atl vederbörande blir pensionerad.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill försäkra herr Böriesson i Falköping alt jag icke kommer atl i onödan fördröja en lösning.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag vill kort och gott säga ett tack för detta sista besked.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om skyldigheten att erlägga artistskatt

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Komstedts (m) den 31 januari anmälda fråga, 1976/77:227, och anförde:

Herr talman! Herr Komstedt har frågat mig om regeringen tänker se över rådande bestämmelser så att artistskatl erläggs av alla artister, oavsell

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Om skyldigheten att erlägga artistskatt

nationalitet, som framträder i Sverige.

En särskild utredningsman utreder f n. frågan om artistskalten. Utredningsarbetet avses bli slutfört senare i år. Jag kan emellertid här förklara att jag är ense med herr Komstedt att reglerna om artistskatl behöver ändras i åtskilliga hänseenden.

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag lackar budgeiministern för svaret pä min fråga, som jag upplever som positivt.

Det finns i det svenska samhället många problem, som vi folkvalda inte alltid har vetskap om. Vi får påminnelser om sådana från olika håll, inle minst från de människor som vi representerar ute i de olika valkretsarna. Ett av de problem som jag själv har blivit uppmärksammad pä under den senaste tiden är de förhållanden som råder beträffande den s. k. artistskalten.

I dag gäller att beslut, huruvida en utländsk artist som uppträder i Sverige skall klassas som kulturarbetare eller inte, fattas av vederbörande hemlands ambassad i Sverige. Om han anses vara kulturarbetare söker ambassaden hos den svenska regeringen dispens från artistskatl. Denna ansökan beviljas såvitt jag har förstått alltid. Det är alltså den utländska ambassaden som avgör om artisten i fråga kan anses vara kulturarbetare eller inte, och på detta kan regeringen inte ha några synpunkter.

Inte minst i del ekonomiskt svåra klimat som vi upplever i dag i Sverige är det för många människor slötande atl en artist - oavsett vilken kapacitet man anser alt den personen har - för en timmes scenframträdande kan få över 100 000 kr. i gage. En svensk medborgare, som pä ett år tjänar lika mycket pengar som denne artist har chansen att göra på en timme, klassas som höginkomsttagare.

Jag skall inte här diskutera om framträdanden av delta slag kan anses vara kultur, men vi har i riksdagen varit överens om alt möjligheten till skattesubventionering av kullurframträdanden bör slå öppen för alla medborgare, om vi nu skall gynna kulluren, och del skall vi kanske göra. Men ofta är den kulturen inle tillgänglig för de många människorna, eftersom biljettpriserna kan ligga på 200-250 kr.

Nu visste jag, innan jag fick svaret från budgetministern, att det sitter en utredning som behandlar denna fråga. Utredningens direktiv är emellertid inte helt glasklara, och det har från utredningens sida också uttalats atl det inte speciellt gäller utländska artister.

Därför vill jag fråga budgeiministern om han är beredd att lämna lill-läggsdirektiv lill den sittande utredningen att speciellt studera det här problemet.

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill understryka alt jag är angelägen om att få fram nya regler på delta område, och jag hoppas att vi skall fä dem rätt snart. Jag vill försäkra att utredningen kommer att syssla med de här frågorna

och alt den har möjlighet att göra det på grundval av de direktiv som Nr 68

redan gäller. Utredningen kommer atl lägga fram ett förslag senare under Onsdaeen den

'■''- 9 februari 1977

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag känner mig till freds med det sista beskedet från budgetministern att utredningen kommer att ta upp även det här problemet. Det kan inte vara rimligt - det tycker vi väl alla - alt inte ha någon form av beskattning på så höga och lätiförtjänta inkomster.

Vi vet också att svenska artister har problem därför alt man inle betalar skatt i resp. länder. Det gör att artisterna många gånger inte vet vilken beskattning de har atl räkna med. Vi har sett exempel på att svenska artister tvingats leva i exil på grund av stora skatteskulder i hemlandet. Del vore därför bra om vi fick ett system som gjorde att vi kunde få rätsida på de här frågorna.

Jag är nöjd och förhoppningsfull efter budgelminislerns svar.

Anmälan av interpellation

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 9 februari

1976/77:95 av herr Svanberg (s) till herr industriministern om utbyggnad av Karlsborgs Bruk:

Karisborgs Bruk i Kalix kommun, ägt av ASSI, är med sina ca 1 000 an.ställda östra Norrbottens största industri och därför av avgörande betydelse för sysselsättningen inom området. Eftersom arbetslösheten trots Karlsborgs Bruk är mycket stor har de kommunala myndigheterna och de fackliga organisationerna sedan länge sökt påverka ASSI att i Karlsborg öka sin vidareförädling av råvaran för att på så sätt öka antalet sysselsätlningstilirällen. ASSI har i princip ställt sig positivt till dessa önskemål.

Bolaget har den 3 juli 1975 ingivit ansökan lill regeringen om tillstånd till ett byggnadsprojekt vid Karlsborgs Bruk. Projektet omfattar dels en kapacitelsutbyggnad vid bruket, dels en ökning av vidareförädlingen genom uppförande av en kartongfabrik. Projektet är en förutsättning för Karlsborgsindustrins fortbestånd. Förverkligas projektet ger det också ca 250 nya jobb i industrin, och under byggnadstiden ger det flera hundra byggnadsarbetare sysselsättning. Enligt gällande miljövårdsregler är ASSI skyldigt atl vid Karisborgs Bruk företa omfattande investeringar på ca

7 Riksdagens protokoll 1976/77:66-69

Nr 68

Onsdagen den 9 februari 1977

Meddelande om fråga

200 milj. kr. för alt svara mol de regler som nu gäller. Dessa kostnader för miljövård är för stora för att bäras av den nuvarande industrin. En kapacitetsökning och en ökad vidareförädling är nödvändiga om inle hela brukets framlid skall äventyras, något som skulle innebära en katastrof för denna av arbetslöshet redan så hårt drabbade bygd.

För kapacitetsökningen uppkommer elt behov av ytteriigare råvara, men denna ökning är ringa och kan, som bolaget visar i sin skrivelse, klaras av med enkla åtgärder. För utbyggnaden fordras 200 000 ton lövved och 100 000 ton barrved. Lövveden utgör inget bekymmer eftersom länets skogsvårdsstyrelse och särskilt länels skogsägarförening i sina yttranden uppger att del nu råder stora svårigheter för dem atl få avsättning för lövved inom området. När det gäller barrveden förklarar sig ASSI berett att till Karlsborg överföra ca 100 000 ton barrved som nu går till deras induslri i Piteå och där ersätta bortfallet dels med returpapper, dels med s. k. grönfiis. Del föreligger alltså inga större svårigheter att tillgodose rävarubehovet vid Karlsborgs Bruk.

För östra Norrbotten med dess många hundra arbetslösa är en utbyggnad av Karisborgs Bruk av utomordentlig betydelse. Den ovisshet som råder om denna investering skapar oro och förstämning i bygden och sprider pessimism också lill andra sysselsättningsområden. Det är därför av synnerlig vikt alt besked i denna fråga ges snarast.

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd all till herr industriministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd atl nu meddela när den ifrågasatta investeringen vid Karlsborgs Bruk kan komma till stånd?

§ 18 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 9 februari

1976/77:245 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr ekonomiministern om lönekostnadernas inverkan pä exporten:

I den offentliga diskussionen har på senare tid cirkulerat påståendet all de svenska lönekostnaderna skulle vara en vägande orsak lill bakslagen för exporten. Denna tes spelar en betydande roll i regeringens lägesanalyser och politiska uttalanden. Dess samband med den aktuella lönerörelsen är uppenbart.

Mot denna bakgrund får jag ställa följande fråga lill herr ekonomiministern:

Med vilken rätt ulmålar regeringen de svenska arbetarnas löner som Nr 68
orsak lill förelagens exportproblem? Onsdagen den

9 februari 1977
§ 19 Kammaren åtskildes kl. 11.22.

Meddelande om
In fidem fråga

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen