Riksdagens protokoll 1976/77:65 Torsdagen den 3 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:65

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:65

Torsdagen den 3 februari

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en börian av herr tredje vice talmannen.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

§ 1 Allmänpolitisk debatt (forts.)

Hen RÄMGÅRD (c);

Herr talman! I vårl land har folkrörelserna stor betydelse för att ta till vara olika intresseinriktningar bland människorna. Vårl lands största folkrörelse är idrottsrörelsen. Del finns ingen ort i vårt land som inte har en idrottsförening. Årsskiftet 1975-1976 uppgick antalet idrottsföreningar till  15 972.

Riksdagen antog 1970 ell grundläggande idrotlspolitiskt beslut som formulerades mot bakgrund av idrollsulredningen "Idrott ål alla". Därvid gav också riksdagen idrottsrörelsen ansvaret för att förverkliga detta mål.

Del är en mycket bred verksamhet som skall tillgodoses: från försök all förmå passiva människor all motionera och må väl till att skapa elitidrottsman som skall kunna kämpa om olympiska medaljer och ge Sverige som nation elt gott anseende i väriden.

Idrotten är en stark folkrörelse med sina drygt 300 000 idrottsledare, som i huvudsak arbetar utan ersättning men med elt personligt ansvar. Dessa gör ovärderliga insatser.

Idrotten har också en friskvårdande betydelse. Det är allmänt erkänt att idrott, utövad efter vars och ens förutsättningar och ambition, ger påtagliga friskvårdande effekter. Rätt kost och motion ger människorna ell bättre hälsotillstånd. Aktivt dellagande i idrollsverksamhel hjälper många ungdomar atl avstå från tobak och alkohol.

Man måste också sätta in idrotten i ell socialt sammanhang där den utan tvivel har stor betydelse. Genom föreningars försorg får många ungdomar meningsfull sysselsättning och känsla av gemenskap. Därigenom kan idrotten förhindra uppkomsten av sociala problem. Idrollsverksamhel har alltså stor betydelse för social träning och anpassning. Handikapp-idrottsförbundet, som numera tillhör Riksidrollsförbundet, gör en mycket betydelsefull insats genom all ge möjlighet för människor med handikapp alt vara med i idrottsgemenskapen. Detta arbete är oerhört värdefullt.

Idroltsverksamhelen har - och kommer också i framtiden all ha -betydelse för Sveriges kullurliv. De som fastnat i "finkulturens" tankegångar förbiser ofta idroltsverksamhelen. Idrotten är kroppskultur, gemenskap, självförverkligande, traditioner och skådespel. Är inte delta kultur?

Riksidrottsförbundets äskande för budgetåret 1977/78 - ca 27 96 högre

9 Riksdagens protokoll 1976/77:64-65

129

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

130

än budgetåret 1976/77 - är större än något tidigare år. Elt av skälen till delta är önskemålet alt väsentligt öka resurstilldelningen för utveckling av vår internationella friidrott.

En satsning på både bredd- och elitidrott är naluriig, eflersom båda kan och skall komplettera varandra. En bra svensk elitidrott är också en stimulans för ungdomar att böria med idrottsutövning.

Om vi i Sverige vill ha dukliga idrottsmän och idrotlskvinnor - och del tror jag svenska folket vill ha - så måste också de som satsar på att försvara Sveriges färger få del stöd de behöver. Sett ur dessa perspektiv måsle också riksdagen och regeringen känna sill ansvar och ge idrottsrörelsen möjlighet all verka för detta.

Regeringen har under jordbrukets huvudtitel för budgetåret 1977/78 föreslagit 107 130 000 kr. som organisationsslöd lill idrotten. Riksidrollsförbundet äskade 112 493 000 kr. Regeringen har alltså prutat drygt 5 milj. kr. Men trots denna prutning är anslagsökningen jämfört med föregående år 18 milj. kr. eller 20,2 % högre, vilket är det högsta procentuella påslaget efter del att riksdagen lade fast idrottsulredningens målsättning "Idrott åt alla".

Under samma huvudtitel finns också del s. k. anläggningsslödel till mindre idrottsanläggningar, som ökats med 6 milj. kr. till 36 milj. kr. under 1977/78. Del totala stödet under jordbrukshuvudtileln blir alltså 143 milj. kr., vilket innebär en ökning med totalt 24 milj. kr.

Under ulbildningshuvudlileln kan idrottsrörelsen under 1977/78 tillgodoräkna sig ca 55 milj, kr., som utgår från anslaget Lokalt aktivitets-stöd. Det lokala akliviielsstödet betalas ut direkt lill föreningar på grund av deras aklivileler. Delta anslag har nästan fördubblats från tidigare är, från 37 milj. kr. till 67 milj. kr. Anslaget har höjts per sammankomst från 9 till 10 kr. och samtidigt har åldersgränsen sänkts från elva till sju år i enlighet med riksdagens beslut i samband med SIA-propositionen. Åldersgränserna är i dag alltså 7 och 24 år. Av del totala anslaget till lokalt aklivitelsstöd går 80 96 lill idrottsföreningarna, vilket ger ca 55 milj. kr. Jämfört med föregående budgetår är del en höjning med 20 milj. kr. för idrotten.

Under samma huvudtitel. Lokalt aklivitelsstöd. Utbildning föreslås atl man skall inrätta försöksverksamhet med kombinerad idrott och utbildning i 13 kommuner i landet och att SÖ svarar för kostnaderna under limplanebunden lid.

iler man på vad idrottsrörelsen får totalt under nästkommande budgetår kan man konstatera alt idrotten aldrig tidigare fått elt så kraftigt påslag. Regeringen har klart dokumenterat sin vilja all satsa på idrotten, både på bredden och på eliten, genom denna anslagshöjning - detta trots det hårda ekonomiska läge som landet befinner sig i. Jag tror det är en bra investering.

Men trots detta kraftiga ekonomiska stöd brottas idrottsrörelsen med ekonomiska problem i specialförbunden, distrikten och klubbarna. Därför är del arbete som idrotlsledarna utför ovärderligt. Del är angelägel att

det utbildas flera ledare och all flera blir engagerade i idrottsarbetet för all underiätla för de i dag så hårt arbetsbelastade idrottsledarna. Inom Riksidrollsförbundet arbetar man också med att försöka få in mera ledare i organisationen. Delta är viktigl för alt man skall ha möjligheter att vara med i skolan genom SIA-reformen.

Kommunerna bidrar i dag med den största ekonomiska biten när del gäller fritidsverksamheten och därmed också lill idrotten. Anläggningskostnader och stöd till föreningar utgör en stor post i fritidsnämndernas budget.

Vi vet också all den kommunala ekonomin är hårt ansträngd. Därför är det nödvändigl att idrotlsorganisationerna och kommunerna samarbetar myckel nära vid säsongplanering och utnyttjande av anläggningar. Då kan man få ul mera av del nedlagda kapitalet.

Idrotten och den ökade kommersialiseringen är ständigt debatterad. Del är inget tvivel om alt de kommersiella inslagen inom idrotten har tilltagit under de senaste åren.

Del får naluriiglvis inte vara så att reklam skall styra idrottsutövandet. Riksidrollsförbundet har nyligen gjort en stor undersökning om idrottens kommersialisering och sportredskapens fördyring och funnit det nödvändigt att hitta lämpliga former för reklam inom idrotten.

Även om samhället skulle föi;dubbla anslagen är idrotten ändå tvungen all skaffa pengar från annal håll. Därför bör man finna former där nä-ringslivel kan stödja idrotten ulan atl samtidigt bli styrande. Som illustration till detta kan jag nämna all t. ex. Skidförbundet budgetåret 1974/75 fick i anslag 38,6 96 av sin totala budget. Man fick alltså själv finansiera 61,4 96. Molsvarande siffra var för budgetåret 1975/76 37,3 96 i anslag och 62,7 96  i självfinansiering.

Idrott ål alla innebär atl var och en skall ha möjlighet all bedriva någon form av fysisk aktivitet enligt sina egna förutsättningar. Därför är det angeläget atl man värderar om och inser betydelsen av ökad fysisk träning i skolan.

Det är viktigt all barn får utlopp för sitt rörelsebehov i skolan. Vi skall lära dem varför del är viktigt all vara fysiskt aktiva i unga år när de inre organen är utvecklingsbara. Detta kan man aldrig senare i livet ta igen.

Det är därför viktigt:

atl ämnet gymnastik och idrott i skolan bedrivs utan jäkt för eleven,

att eleven efter gymnasliklektionen får god lid all duscha och sköta sin hygien - annars blir man inte motiverad för fysisk träning i fortsättningen,

atl timantalet utökas, så all eleven får bättre möjlighet för fysiska aktiviteter, anpassade för sina behov,

att även låg- och mellanstadiet har utbildade lärare i ämnet gymnastik och idrott, samt

att lokalfrågorna blir lösta vid våra skolor, så att dessa aktiviteter kan tillgodoses.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

131

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

Del är viktigt all idrotten ges hög prioritet när man lägger fram förslag lill läroplaner för grundskolan och gymnasieskolan.

Idrott åt alla betyder också atl samma förutsättningar skall råda för både manliga och kvinnliga utövare. Fortfarande dominerar männen idrotlsorganisationerna. Invanda könsrollsmönster har gjort det svårt för kvinnor alt utöva många idrotter. Inom idrottsrörelserna arbetar man för att riva de barriärer som finns mellan olika grenar, mellan pojkar och flickor, mellan unga och gamla. Förändringar i yrkesstrukturer och en utökad barntillsyn skapar förutsättningar för en bredare kvinnlig idrott.

Ett annal och viktigt skäl all satsa på kvinnoidrotten är alt man inom idrottsrörelsen behöver flera ledare. Kvinnor är en stark ledarresurs.

Idrott åt alla innebär vidare, som jag inledningsvis sade, atl bredd-och elitidrotten skall gå hand i hand.

I och med att man nu inför s. k. idroltsskolor har pojkar och flickor som vill kombinera elitidrott och studier möjlighet till detta. Möjligheten finns f n. i 13 kommuner med 148 elever per läsår i 13 olika grenar. Det är bara börian. Jag är övertygad om att denna försöksverksamhet kommer att visa sig så värdefull, atl ytteriigare steg kan tas med varvad idrott och utbildning. Del är också viktigt att studier i denna riktning kan bedrivas på högskolenivå.

Uiöver allt detta är det angeläget att Sverige höjer sin röst i den internationella idrotlspolitiken. Vi måste tala om hur vi här uppe i Norden, i Sverige, vill atl idrott skall bedrivas. Grundtanken skall vara idrott åt alla för idrottens bästa. Varken ekonomiska möjligheter eller politiska värderingar skall få hindra någon att bedriva idrott.

De stora olympiska arrangemangen skall i framtiden kunna genomföras på sådant sätt all idrotten kommer i förgrunden och inte ekonomiska faktorer. Om vi i Sverige inom en nära framtid får möjlighet all arrangera ett olympiskt spel, sä bör vi söka visa hur man kan genomföra olympiska tävlingar i framtiden till förmån för det rent sportsliga utbytet.

Detta är inte bara vår uppgift ulan också vår skyldighet i ett land som Sverige, där vi ger idrotten så högt socialt och sportsligt värde.

132

Hen OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! Människan i det industrialiserade samhället är i sina bedömningar och i hela sitt kulturmönster hårt knuten lill ekonomiska och tekniska värden. Della förhållande har naturligtvis påverkat strukturen i näringslivet och därigenom också strukturen i samhället.

Eflersom både ekonomi och teknologi har varit baserade på förhållandel all ändliga råvaror, som energi och metaller, har varit billiga, har också strukturen formats efter detta förhållande. Man har kunnat skapa en struktur som blivit alltmer resurskrävande ulan att della har upplevts som negativt. Ölägenheter som ökade avstånd, ökade transporter, ökad energiförbrukning och ökad resursförbrukning har inte inneburil något problem utan i stället varit en positiv stimulans i ekonomin. Då ekonomin inte känt skillnad på positiva och negativa faklorer har varie ökning

bedömts positivt. Strukturutvecklingen har alltså fortskridit endast med hänsyn till ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling och utan hänsyn lill miljöförändringar, resursförbrukning och människors sociala behov.

I vårl land, liksom i de flesta andra industriländer, där den billiga energin spelat en stor roll för utvecklingsriktningen, innebar energikrisen 1973-1974 på sätt och vis en vändpunkt. Man upptäckte att det,förelåg en knapphet på energiresurser. Oljelillgången blev plötsligt begränsad och priset steg. Det har också visat sig atl möjlighet att producera billig energi i form av kärnkraft inte finns, om man tar hänsyn till säkerhets-och miljöproblemen. Även då det gäller väridsmarknaden på livsmedel har det skett slora förändringar. De slora lagren av spannmål är tömda, och vi kan i dag se atl i framliden kommer all möjlig produktion all behövas.

Utan att här gå in på flera exempel vill jag bara konstatera alt vi måsle i ökad omfallning hushålla med och spara på resurser. Detta måste ske på många olika sätt, och vi har alla etl ansvar alt medverka till delta. En avgörande fråga när det gäller om vi skall lyckas alt nå ett sådant mål arom vi kan förändra teknologi och struktur i näringsliv och samhälle på ell sådant sätt att hushållningen underlättas.

Beslutet under höstriksdagen med anledning av arbetsmarknadsutskottets belänkande 1976/77:7 innebär en klar förändring av den regionalpolitiska målsättningen mot ökad regional balans och även förbättrad inomregional balans. I betänkandet nämns dock inte de starka hushåll-ningspoliliska skäl som lalar för ett decentraliserat samhälle. Jag vill här peka på några av dessa och därigenom understryka betydelsen av en fortsättning på arbetet att skapa ett decentraliserat samhälle med en lokal integrering av människans olika funktioner, såsom arbete, boende, vård, ulbildning och fritidsaktiviteter etc.

Utformningen av trafikapparaterna vid infarterna till och i fiertalei av våra primära centra visar alt man här har kommit över den sam-hällsstorlek, där del är möjligt all få närhel lill olika saker. En större del av samhällsulbyggnaden måste därför ske i de mindre orterna i den enskilda regionen. Även arbeismarknadsulskoltel framhåller detta som en av de viktigaste uppgifterna för regionalpolitiken. En större närhet mellan de olika funktionerna minskar transportbehovet av såväl människor som gods. Härigenom minskas motiven för en resurskrävande utbyggnad av motorvägar och trafikapparater. Bilkörandet kan totalt minska och därmed energiförbrukningen.

Även på byggnadsområdel är det möjligt atl spara resurser eller att övergå lill ökad användning av ålerskapande resurser. Slorstadens byggnader uppförs till stor del av stål och betong. Della är nödvändigt med tanke på den utformning man i centralare delar tvingas välja. Likaså är följdinvesleringarna ofta dyrbara och resurskrävande. I mindre orter kan man bygga lägre utan att därför få en för stor utbredning av bebyggelsen som gör att avstånden blir för stora. Man kan använda mer trä och lättare material i byggnaderna. Kringanläggningarna kan också

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

133

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

134

vara mindre påkostade, då de inte utsätts för så stor belastning.

Ju siörre en ort eller ett företag blir desto större blir också specialiseringen. En långigående specialisering kräver speciella anläggningar och lokaler för varie delfunktion. Della förhållande får lätt till effekt att ulan alt den enskilda människan upplever någon personlig fördel så svarar hon för en större resurskonsumtion.

Behovet av fritidsboende förefaller alt öka. Det beror dels på all fler människor anser sig ha råd att ha särskild fritidsbostad, dels på all man inte är till freds med den permanenta bostaden utan helst vill lämna den då det är möjligt. Della är naluriiglvis en hård kritik av vår boendeform. Under senare år har man också i en ökad grad kunnat märka en vilja hos människor atl flytta lill mindre orter. Problemet är då all servicen inte alltid är tillräcklig. Den har på många sådana orter försvagats under senare år. Inte heller finns arbetsplatser i tillräcklig omfattning. Om vi lyckas med den regionalpoliliska målsättningen att göra kompletteringar på dessa områden, så erbjuder naluriiglvis ett boende i mera decentraliserade former ökade möjligheter att använda permanentbostaden även som fritidsbostad. Detta kräver mindre resurser i byggnader och uppvärmning och även i personliga inventarier, men det medför ändå inte någon standardsänkning. Snarare föreligger en möjlighet atl göra denna bostad betydligt bättre.

Det finns säkert någon som vill invända mot mitt resonemang alt energiförbrukningen i småhus blir större än i flerfamiljshus. Det är i och för sig riktigt, men när vi utvecklat möjligheterna att bättre utnyttja solenergin som enda eller kompletterande värmekälla i byggnader blir stora vägg- och takytor snarast en fördel.

En annan inriktning av strukturulvecklingen i näringslivet är nödvändig. En sådan förändring måste bygga på det förhållandet all slit-och-släng-perioden är slut och att vi i större omfattning måste ägna oss ål att vårda våra tillgångar och därigenom föriänga deras varaktighet. Detta gäller såväl bosläder och vad som finns i dem som våra tekniska tillhörigheler, exempelvis bilar.

En utbyggnad av underhållsinsatserna i decentraliserade former är alltså vikiigare än att utöka produktionskapaciteten i tillverkningsindustrin. En sådan målsättning stämmer väl överens med vår regionalpoliliska målsättning i storl och skapar utrymme för elt ökat antal arbetstillfällen i mindre orter och glesbygder. Det skulle heller inte förvåna mig om de ökade krav på kvalitet och hållbarhet som vi måsle ställa på kapitalvaror ger möjlighet för en ökning av den hantverksmässiga produktionen. En småskalig, överblickbar produktion har också ett egenvärde för den som är verksam i produktionen. Här är stor möjlighet atl uppleva skapandets glädje, något som tyvärr är svårt i specialiserad produktion med långtgående fragmentering av arbetsuppgifterna.

Del är jordens yla som förser oss med de återskapande resurserna. I takt med alt de ändliga resurserna lömmes ut blir vi mer beroende av alt effeklivi la till vara förnyelsebara resurser. Under detta århundrade

har vi mer och mer bortsett från dessa resursers betydelse. Vi har stirrat oss blinda på lönsamhetskriterier, ofta produktion per tidsenhet. Från denna utgångspunkt har man avstått från all utnyttja marginella resurser från bl. a. jord- och skogsbruk. Det har framställ som en effeklivisering att i stället ägna sig åt annan verksamhet som ger ett större ekonomiskt utbyte. I en situation med brisl på resurser är förhållandet hell annorlunda. Därför krävs i framliden en polilik som inte avslår från marginella resurser ulan som strävar efter att la vara på just dessa marginella tillgångar.

Om det dessutom är svårt att hålla sysselsättningen på en tillfredsställande nivå blir detta samhällsekonomiskt än mera lönsamt. Om människorna är bättre fördelade över ytan är det också möjligt att bättre utnyttja ytans resurser. Här finns utrymme för fler yrkesverksamma, men det kan även gälla att ta till vara resurser som en del i en meningsfull fritidssysselsättning.

Ulan tvivel är det de slora befolkningskoncenlrationerna som innebär den största pressen på miljön. Störningar i miljön minskar naturens förmåga all skapa resurser, I naturen finns inget avfall. Avfall är bara för mycket av någonling på fel ställe. Om vi hade möjlighet att återföra varie restprodukt lill sitt ekologiska kretslopp, vore avfallsproblemen lösta. På sikt är detta nödvändigt. Transport av avfall i luft och vatten eller deponering i naturen är kortsiktiga lösningar. Det decentraliserade samhället har siörre möjligheter all tillgodogöra sig avfallet som en tillgång, eftersom de ekologiska kretsloppen är lättare all sluta ju mindre de är. Naturligtvis krävs utveckling av en teknik på detta område. Dock torde denna teknik knappast kunna bli mer dyrbar än den vi nu använder för del centraliserade samhället.

Det hade funnits anledning att även anföra en rad sociala skäl för decentralisering. Förbättrad social gemenskap i samhället är lika väsentligt som eller mer väsentlig än atl reparera de skador som dåliga sociala miljöer skapat. I delta sammanhang har jag dock endast möjlighet att påpeka atl otillfredsställda sociala behov motiverar en kompensation i form av materiell tröstkonsumlion.

Jag har här velat redovisa dessa synpunkter för alt understryka viklen av att vi med verklig energi fullföljer och vidareutvecklar tankegångarna i en regionalpolitik som syftar till ell decentraliserat samhälle. Tyvärr var den förra regeringen alltför kallsinnig inför cenlerns krav på decenlralisering. Inför kravet på ökad hushållning bör det finnas möjlighet lill stor enighet om all utnyttja de fördelar som en decentralisering innebär.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Cenlerns nej till kärnkraften avgjorde valet. Det visar fiera eftervalsundersökningar.

1 dag vet vi att regeringen Fälldin fullföljer kärnkraflsprogrammel med åtminstone lio reaktorer. För centern och för statsministern personligen

135

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

136

är detta något av en moralisk kalastrof De demagogiska ordridåer som nu läggs ul lurar inte någon - allra minst de väljare som den 19 september bytte lill centern i tron alt det verkligen betydde etl nej till kärnkraften.

Jag tänker här under några minuter sälta in den nya regeringens energipolitik i dess internationella sammanhang.

Kärnkraftsteknologin är ju internationell. Svensk forskning har inte nämnvärt bidragit lill utvecklingen på det området. Också när det gäller energipolitiken i övrigt är vi i hög grad beroende av utlandet. Vi importerar mer olja per person än något annat land. Förändringar i andra länder i fråga om olja och kärnkraft ger oss i stora drag del handlingsutrymme vi har i energipolitiken. Etl litet avancerat industriland med stor ulrikeshandel har små möjligheter atl ställa sig vid sidan av den internationella utvecklingen på energiområdet.

Vårt framtida välstånd beror därför i hög grad på en klok och framsynt anpassning av vår energipolitik till internationella förändringar. Del ener-gisparprogram riksdagen antog häromåret våren sådan klok och framsynt åtgärd. Det är ett mer långtgående sparprogram än något annal land vågat satsa på. Och då bör vi hålla i minnet alt vi redan nu i vårt land per person bara förbrukar ungefär hälften så myckel energi som genomsnitts-amerikanen.

OECD har i dagarna publicerat en rapport, Worid Energy Outlook, med prognoser för de västliga industriländernas energiförbrukning fram lill år 1985. Enligt denna rapport kommer de västliga industriländerna 1985 att förbruka avsevärt mycket mer olja än i dag även om de satsar på en kraftfull energisparpolitik av del slag som vi i Sverige redan bestämt oss för. Energiiillskottel från kärnkraften motsvarade 58 miljoner ton olja 1974. OECD;s experter räknar med all kärnkraftens bidrag 1985 skall motsvara 464 miljoner ton olja. Det är åtta gånger mer kärnkraft på en tioårsperiod. - Enligt statsminister Fälldins löfte lill svenska folkel skall alla svenska kärnkraftverk vara avvecklade 1985.

Medan vi nu i vårt land försöker räkna kilowatt för att ta reda på om vi behöver 10, 11, 12 eller 13 reaktorer så handlar det internationellt om atl bygga hundratals nya reaktorer. Den bakgrunden bör man ha klar för sig när vi diskuterar det svenska energiprogrammel. När centern beskyller oss för atl vilja utsätta kommande generationer för oerhörda risker så gäller den anklagelsen samtidigt flertalet regeringar i industriländerna och många u-landsregeringar. Anklagelsen är orimlig - men den skrämde många svenska väljare hösten 1976.

Hur agerar då regeringen Fälldin i den internationella kärnkraflsde-batten? Jag skall med två exempel försöka belysa den frågan.

I höstas fick jag till min förvåning i FN uppleva hur regeringen Fälldin vid två lillfäHen ställde upp bakom beslut om att främja byggandet av kärnkraftverk runt om i världen.

Den nya regeringen har hittills på etl berömvärt sätt fortsalt den socialdemokratiska linjen i nedrustningsfrågorna. I ell speciellt sammanhang kommer detta i direkl konfiikt med cenlerns nej till kärnkraften.

I fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, som trädde i
kraft 1970, lovar Sverige enligt artikel IV att "underiätla   fullstän
digast möjliga utbyte av utrustning, material samt vetenskaplig och tek
nisk information för kärnenergins fredliga användning". Det sägs vidare
atl "fördragsparier som är i stånd atl göra så skall också samarbeta för
atl--- bidraga lill den fortsatta utvecklingen av kärnenergins tillämp
ning för fredliga ändamål".

Vid en översynskonferens våren 1975 ägnades stor möda åt all utveckla betydelsen av denna artikel IV. I slutkommunikén sägs bl. a. att man enhälligt "betonar den viktiga roll kärnenergin kan spela, speciellt vid förändringen av ekonomiska förhållanden, i kraftproduktionen och som bidragande tiHatt gradvis undanröja den ekonomiska och teknologiska klyftan mellan u-länder och induslrisiater".

När Inga Thorsson i fjol i riksdagen berättade om översynskonferensen sade hon: "Det är ingen överdrift att säga, all konferensen utvecklade sig till en propagandakonferens för kärnenergi i världen. Denna politiska verklighet återfanns också vid FN:s 30;e generalförsamling i höstas."

Hur var det då vid den 3l:a generalförsamlingen hösten 1976, där Sverige representerades av regeringen Fälldin? Ja, Sveriges regerings-representanter arbetade mycket energiskt för en resolution om att fler stater skall ansluta sig till icke-spridningsfördraget. Några som helst reservationer i fråga om artikel IV hördes inte från regeringen Fälldin. Löftena i artikel IV om speciellt bislånd till de stater som vill bygga kärnkraftverk är det främsta lockbetet för alt få fler att ansluta sig lill icke-spridningsfördragel. Nej lill svensk kärnkraft kan inte ulan reservationer förenas med artikel IV i icke-spridningsfördragel. Regeringen Fälldins agerande är därför minst sagl motsägelsefullt.

Del andra exemplet gäller en deball i FN:s generalförsamling den 9 och 10 november. Vid behandlingen av rapporlen från del inlernaiionella alomenergiorganel, lAEA, väntade man sig elt svenskt inlägg. Sverige brukar della i den debailen. Men regeringen Fälldin leg.

lAEA:s sladgar säger all organel skall "anskaffa material, riänster, utrustning och installationer för alt tillgodose behovet av forskning, utveckling och praktisk tillämpning av atomenergin för fredliga ändamål, däribland produktionen av elektrisk kraft, varvid vederbörlig hänsyn skall tagas lill de underutvecklade områdenas behov".

Del gjordes hela 19 inlägg på denna dagordningspunkt. IAEA:s generaldirektör Sigvard Eklund angav tonen i debatten på följande sätt:

"Med utgångspunkt från faktisk erfarenhet tror de flesta av oss all billig energi - alltmer i form av elektricitet - är lika absolut nödvändig för atl höja levnadsslandarden i u-länderna som den är grundläggande för all bevara och utveckla våra industristater. Utan billig energi får vi stagnation, arbetslöshet och föga möjligheter atl öka arbetskraftens produktivitet.

Men det finns också de som hävdar alt vi skall sätta stopp för ökningen i energiproduktionen och t. o. m. söka åstadkomma en minskning. Jag

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

137

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

138

tror dock knappast del är nödvändigl atl här söka övertyga någon om det hell avgörande behovet av mer energi för all utveckla resurser, bygga ul industrier och förbättra levnadsvillkoren för folken.

En av IAEA;s uppgifter är atl främja kärnkraften som del enda ome-delban tillgängliga aliernalivel lill kol och olja. Bakgrunden är att oljeförråden minskar. Det är också organets uppgift att bidra lill ell säkert och ekonomiskt genomförande av kärnkraftsprogram och därmed förenade industrianläggningar.

Det är paradoxall att den form av energi som har visat sig säker och lätt alt kontrollera från miljösynpunkt, är den energiform som blivit måltavla för den häftigaste kritiken från miljövårdsgrupper. Del har inte ännu varit en enda dödsolycka orsakad av den nukleära sidan av etl alomkraftverk. Det gäller fram lill i dag trots alt en del kraftverk har varit i drift under 20 år och många har körts i 10 år, så att vi nu har erfarenhet av gott och väl över 1 000 reaklorår. Trots della vill motståndarna i en del länder stoppa kärnkraften."

Sigvard Eklund uppskattade all världens nu kända uranlillgångar kommer all räcka i 25 år men ansåg all uranlillgångarna kommer att öka när man böriar söka mer systematiskt i u-länderna. Han bedömde också möjligheterna atl lösa avfallsproblemen som goda.

Generaldirektörens presentation av atomenergiorganets rapport angav debattens inriktning. 18 regeringsrepresenlanier från olika delar av världen prisade lAEA för ett gott arbete och berättade om sina nationella planer för kärnkraftens fredliga användning. De två dagarnas deball blev en propagandaiillslällning för mer kärnenergi i världen. Specielli lalare från u-länderna hade slora förhoppningar på kärnkraften. De behöver stora mängder billig energi för sin industrialisering. Inte en enda talare manade till återhållsamhet. Själv upplevde jag del som beklagligt atl man inför FN;s generalförsamling inte fick ell något mer balanserat meningsutbyte kring kärnkraften och dess framlid.

Regeringen Fälldins centerstyrda utrikesdepartement gav sina diplomater i New York instruktionen att tiga. Dessutom - och det är ganska sensationellt - fick de order atl ställa Sverige bakom en resolution som lovprisar lAEA:s arbete med alt sprida kärnkraften över väriden. Regeringen Fälldin uppmanar i denna resolution alla stater att aktivt samarbeta för etl fortsatt byggande av kärnkraftverk i alla de länder som är intresserade.

Delta är naluriiglvis förbryllande. Den nya svenska regeringen är känd över hela världen främst för sina ambitioner all avveckla del svenska kärnkraftsprogrammel. Statsminister Fälldins kategoriska löften på den punkten har getts en myckel omfattande internationell publicitet.

Utländska observatörer som inte känner lill regeringen Fälldins förvirrade kärnkraflspolilik här hemma slår naluriiglvis lilei undrande inför Sveriges stöd till dem som entusiastiskt går in för atl bygga många fler reaktorer runt om i världen.

Man böriar nu också i utlandet ställa frågan om det inte finns någon

som helst konsekvens och uppriktighet i regeringen Fälldins uttalanden och handlande i kärnkrafisfrågan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Må det tillåtas mig att i en sådan här allmänpolitisk deball något beröra frågor som inte för dagen kan tillmätas en direkt rikspolilisk betydelse men som ändå skapar bekymmer och problem i den bygd och det län som del här är fråga om. Även om del vore frestande att ta upp energipolitiken till närmare diskussion, anser jag all alla skäl lalar för atl vi väntar med detta - det blir ganska snart tillfälle lill en deball på energipolitikens område.

Jag har närmast begärt ordet för att beröra de problem som vi i Skaraborgs län har alt brottas med - det gäller sysselsättningen inom vissa branschområden.

Fördröjningen av konjunkturuppgången har inneburil all förelag inom exempelvis bilindustrin har fått vidkännas en ordernedgång som medfört personalminskningar i form av anställningsstopp och därmed följande driftsinskränkningar. Jag tänker då speciellt på Volvo i Skövde och i Floby. Under det senasie året har antalet sysselsatta vid Volvo i Skövde minskat via naturlig avgång med inte mindre än ca 700 personer. Denna siffra är oroande. Här har skett en avgång, som inte omedelbart märks och som därför inte väckt massmedias uppmärksamhet. Men den har ändå för den berörda kommunen inneburit en minskning av antalet sysselsatta. Minskningen har skett successivt och har därför inte rönt den uppmärksamhet som skulle ha varit fallet om den inträffat på en gång.

Rapporterna om alt man inom bilindustrin överväger införande av kort-lidsvecka eller permitteringar vållar berättigad oro i Skaraborgs län och framför alll i de berörda kommunerna Skövde och Falköping. Del finns all anledning för statsmakterna att på etl tidigt stadium vidta bered-skapsätgärder för att eliminera konsekvenserna av personalminskningar - om nu dessa planer sätts i verket - vare sig det sker genom införande av kortiidsvecka eller genom permitteringar. Del finns all anledning att vara observant på vad som kan komma atl hända, därest Volvo får ytterligare svårigheter med avsättningen av sina bilar.

Om Volvos aviserade produktionsbegränsningar skulle komma lill stånd, innebär det omfattande personalinskränkningar med en försämrad sysselsättningssitualion i kommunerna Skövde och Falköping. Även andra kommuner i Skaraborgs län kan få känning av produktionsminskningen inom Volvo, eflersom Volvo i Skaraborgs län har många underleverantörer, som också kommer atl få svårigheter all bibehålla full sysselsättning.

Herr talman! Tekoindustrin har f n. en mycket svag orderulveckling. Lägel inom denna bransch har kraftigi försämrals under de senasie månaderna. Färdigvarulagren är vid fiera förelag alliför slora, och de små orderstockarna har lett lill etl lågt kapaciielsutnylriande inom branschen. Flera förelag har tvingats till driftsinskränkningar eller nedläggningar.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

139

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Alhnänpolitisk debatt

140

Bl. a. Falköping, som har en betydande tekoindustri, har fåll känning av de dåliga konjunklurerna för denna näringsgren. Del är lyvärr så att det inte bara är ell konjunkturproblem som lekoindustrin fått känning av, ulan också ell siruklurproblem, någoi som gör del hela än mer komplicerat. Här behövs enligt min mening ylleriigare åtgärder från statsmakternas sida för atl hjälpa till atl trygga sysselsättningen inom lekobranschen. Vi kan inte undvara tekoindustrin. Utan denna skulle vi bli beroende av importerade lekoprodukier.

Även Grästorps kommun kan komma alt drabbas av de svårigheter som kännetecknar den svenska textil- och konfektionsindustrin. 1 Grästorp drivs ett företag inom konfeklionsbranschen, som sysselsätter ett 60-lal anställda, till övervägande delen kvinnor. Detta företag marknadsför och tillverkar sedan 20 år tillbaka textila persedlar för sjukhusändamål. Kundkretsen utgörs av landslingens och i förekommande fall kommunernas sjukvårdsförvaltningar. Delta företag har nu drabbats av orderminskningar, som gör att företagel har svårigheter alt upprätthålla sysselsättningen.

Om inteordersiluationen förbätlras, kan man med all sannolikhet räkna med att företagel lägger ned driften. Vad betyder detta i en bygd som Grästorp? Jo, atl nedläggning av delta företag, som är ojämförligt den störste arbetsgivaren för kvinnlig arbetskraft, ställer många kvinnor ulan arbete. Någon ersättningsindustri finns ej. Här kan man verkligen påslå att nedläggningen av denna industri kan få samma följdverkningar som exempelvis en varvsnedläggelse i en kommun med en betydande varvsindustri. Jag tror atl man skall göra en sådan jämförelse för alt rikligt förstå konsekvenserna i deras helhet för de människor som berörs i den bygd det här är fråga om.

Herr talman! Jag brukar göra en stilla reflektion över det förhållandel all vi inte får la in utländsk arbetskraft och belala den.löner som ligger under de avtalslöner som gäller. Hell naturligt skall utländsk arbetskraft ha samma lön som inhemsk arbetskraft. Delta synsätt delas av alla. Men vad sker när man importerar exempelvis lekoprodukter till rena rama dumpningspriser från lågprisländer, där arbetskraften är oerhört billig? Vad är det man importerar då? Jo, det är indirekt en arbetskraft som är underbetald jämfört med den svenska. Jag har därmed inte sagl att vi skall begränsa importen av exempelvis textilprodukter från lågprisländer som konkurrerar ul den svenska indusirin, men jag vill la upp del som ell observandum att den svenska lekoindustrins svårigheter till stor del är ett resultat av importen från låglöneländerna.

Det vore frestande all göra en undersökning på oss samtliga riksdags-och regeringsledamöter om hur många av oss som bär kläder tillverkade inom landet. Jag tror alt huvudparten av kläderna är importerad. Samtidigt är vi överens om atl vi skall stödja svensk industri, inte minst lekoinduslrin. Ja, som sagl, del var bara en slilla reflektion, som inte bör ge anledning för någon alt tro atl jag skulle vilja bygga upp im-poribarriärer. Jag vill ändock ha sagt att det bästa siöd vi kan ge svensk

lekoindustri är att köpa dess produkter.

Även om jag har målat bilden av Skaraborgs län från sysselsättningssynpunkt med mörka-färger, så finns det inte anledning till pessimism inför framtiden. Vi har i delta län god tillgång till bra arbetskraft, och goda arbetsförhållanden kan erbjudas arbetskraften i ell i alla avseenden decenlraliseral län med relalivi korla avstånd lill lälorlerna, där god service erbjuds. Vi har ell län där människor irivs, etl län som kan erbjuda stora möjligheter, elt län i utveckling där företag och anställda kan erbjudas utvecklingsmöjligheter. Även om vissa svårigheter föreligger f n., .så bör dessa gä att bemästra i samverkan mellan berörda företag samt kommunala och statliga myndigheter.

Skaraborg är möjligheternas län, herr talman. Det är inte bara en slogan Utan en realitet för alla dem som bygger och verkar i detta län.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Hen LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag ställde i december en fråga lill jordbruksministern, huruvida han tänkte sig all ge den sittande jordbruksutredningen nya direktiv för dess arbete, della med hänvisning till uttalanden han gjort om en ny jordbrukspolitik. Svaret blev all några sådana direktiv inte var atl vänta.

Av detta svar kan bara dras två slutsatser. Endera avser jordbruksministern att fullfölja den socialdemokratiska jordbrukspolitiken eller också tänker han lägga fram förslag lill en ny jordbrukspolitik utan att förbereda förslaget i en parlamentarisk utredning.

Eflersom vår livsmedelsförsörining och därmed vår jordbrukspolitik är en synnerligen viktig angelägenhet som angår hela folket, vore det senare alternativet utomordentligt anmärkningsvärt. Jag utgår ifrån att jordbruksministern delar min uppfallning all del från jordbruksnäringens synpunkt måste vara angelägel atl vår jordbrukspolitik har starkast möjliga förankring inte bara hos jordbrukarna utan också hos konsumenterna.

Jordbruksministern har emellertid sedan dess upprepat sina uttalanden om att han avser att föreslå en ny jordbrukspolitik. Samtidigt fortsätter jordbruksministern och andra centerpartister all beskriva den jordbrukspolitik som socialdemokratin fört på grundval av 1967 års riksdagsbeslut som så felaktig från näringens synpunkt atl den nu definitivt måsle kastas på skräphögen.

Del är klart atl har man gett en så osaklig beskrivning av den socialdemokraliska jordbrukspolitiken måste man löpa linan ul och påslå att man vill något helt nytt, även om man inte har något väsenlligt annorlunda alt komma med. Del som nu i jordbruksministerns uttalanden framställts som den stora nyheten, nämligen att man skulle satsa på familjejordbruket, är verkligen inget nytt. Redan i samband med 1967 års beslut uttalade den dåvarande jordbruksministern Eric Holmqvist all familjejordbruket skulle komma au vara den dominerande förelagsformen inom jordbruket under den framtid man kunde överblicka. Ål-gärderna i beslutel inriklades ju också på all skapa bärkraftiga familjejordbruk.

141

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

142

Vi socialdemokraler anser inte alt det finns anledning till några drastiska förändringar av vår jordbrukspolitik. Vi vill arbeta vidare med samma mål för jordbrukspolitiken som hitintills, nämligen alt trygga vår försörining med livsmedel i en rationellt driven produktion, som ger den som arbetar i jordbruket del i den allmänna slandardutvecklingen och konsumenterna livsmedel till rimliga priser. Självklart måsle en anpassning ske från tid till annan av medel och metoder för alt nå dessa mål. Detta förutsattes också i 1967 års beslut. Men målen ligger fast.

För atl påvisa kontinuiteten i vår syn på jordbruket och dess problem har socialdemokraterna i jordbruksutskottet i en motion till årets riksdag redovisat socialdemokratins ståndpunkter i en rad för näringen väsentliga frågeställningar. Vi säger inledningsvis i vår motion all den jordbrukspolitik som socialdemokratin fört i regeringsställning har sill ursprung i 1930-talets krisuppgörelse mellan det socialdemokratiska arbetarepartiet och del dåvarande bondeförbundel. Bakgrunden till denna uppgörelse var den otrygghet som både lönlagare och många jordbrukare levde i och insikten om atl man för en bättre försörining var beroende av varandra och av aktiva åtgärder från samhällets sida.

Men dagens centerpartister log i valrörelsen ställning mot löntagarnas propåer om elt ökat ansvar från samhällets sida för näringslivets utveckling. Dagens cenlerpartisler har vall all i följe med moderaterna i den borgeriiga regeringen markera sina förhoppningar om atl marknadskrafterna skall lösa näringslivels problem. Men otrygghet för löntagarna innebär liksom tidigare otrygghet också för jordbrukarna. Om inte dagens centerpartister är lika medvetna om detta som den tidens bondeförbun-dare, trorjag jordbrukarna fortfarande förslår all det förhåller sig på del sättet. Om man kräver att löntagare och konsumenter skall vara beredda att solidariskt acceptera att samhället ingriper lill stöd för jordbruksnäringen och jordbrukarnas trygghet, måste självfallet jordbruksnäringens folk vara medvetna om samhällets ansvar för löntagarna och deras trygghet.

Vi fullföljer från socialdemokratins sida den linje som hela tiden har varit ulgångspunklen för socialdemokratisk jordbrukspolitik. Den försörining med livsmedel som vi anser all vår jordbruksproduktion skall trygga, den skall ske i etl jordbruk som ger dess utövare och anställda en levnadsstandard och en social irygghel som svarar mot andra med-borgargruppers. Men vi har självklart som en given förutsättning för vår jordbrukspolitik att jordbruksnäringen skall bedrivas i sådana former att man samtidigt kan ge ål konsumenterna livsmedel till rimliga priser.

Vi inser i del sammanhanget betydelsen av atl jordbruksmarken kan ställas lill förfogande på rimliga villkor. Och vi har också som en målsättning för vår polilik alt det inte skall vara förbehållet enbarl den som kan ärva eller förvärva mark att kunna bli jordbrukare. Här som på andra samhällsområden menar vi alt den mest lämpade skall ha sin chans.

Vill vi lösa markfrågorna på elt rationellt och riktigt sätt, så måste vi angripa de företeelser i samhället som skapar den markspekulation

som i dag är besvärande för jordbruksnäringen och som drabbar inte bara producenterna utan självklart också konsumenterna. Vi är för vår del helt övertygade om att vi inte i det här sammanhanget kan förlita oss på marknadskrafterna. Vi har ju som regeringsparti i åtskilliga omgångar fått genomföra förslag för att komma åt markspekulationen. Detta har ofta fått ske under hårt motstånd från i första hand moderata samlingspartiet men i vissa sammanhang också från centerpartiet. Vi redovisar i vår jordbrukspolitiska motion och i en annan motion, som vi socialdemokrater i jordbruksulskollel har lagt fram lill årets riksdag, hur vi vill gå vidare när del gäller alt angripa problemet med markutnyttjande och markspekulation.

Vi redovisar hur vi när det gäller produklionsmålsällningen, prisreg-leringssystemei och ralionaliseringsstödet vill följa upp den polilik som lades fasl i 1967 års jordbrukspolitiska beslut, likaså hur man bör ta hänsyn till den regionalpoliliska roll som jordbruket spelar i vissa delar av vårt land.

Från näringens synpunkt anser vi del särskilt angelägel alt man i en utveckling, som tenderat till alt producenikooperalionen på många områden blivit helt dominerande, ger etl ökat utrymme för konsumenternas och samhällets insyn i livsmedelsproduktionen. Det starka skydd som jordbruksnäringen genom samhällets insatser åtnjuter måste bygga på storl och ömsesidigt förtroende mellan producenter, konsumenter och de för samhällsutvecklingen i dess helhet ansvariga. Därför är denna mera tillfredsställande insyn nödvändig.

Låt mig få slå fasl all vid riksdagsbeslulel år 1967 rådde en bred enighet om de allmänna målen för vår jordbrukspolitik. Jag skulle exempelvis kunna citera sida upp och sida ned av riksdagsdebatten från 1967 vad alla partiers representanter då sade om nödvändigheten av en rationalisering inom del svenska jordbruket Jag skall emellerlid nöja mig med atl återge vad centerpartiets företrädare herr Hansson i Skegrie sade på den punkten, nämligen att den verkligt stora uppgiften i strukturrationaliseringen under relalivi lång tid framöver måste vara att göra dessa små enheter bärkraftiga genom alt t. ex. fördubbla deras sloriek. Så uttryckte sig alltså herr Hansson i Skegrie. Med andra ord: att halvera antalet självständiga små jordbruksenheter.

Del kan, för all ytterligare belysa den enighet som'rått omkring jordbrukspolitiken sedan 1967, också vara skäl att framhålla all alla uppgörelser om jordbrukspriserna som träffats sedan 1967 enhälligt har kunnat godias i riksdagen av såväl socialdemokralerna som de tre borgerliga nuvarande regeringspartierna.

Jag har med della inlägg sålunda önskat avliva den grovt missvisande propagandan mot socialdemokratisk jordbrukspolitik som framför alll centerpartiet excellerat i under elt antal år.

Jag har önskat göra det bl. a. därför atl jag är övertygad om all del är i såväl konsumenlernas som producenternas, ja, i hela näringens intresse att vår jordbrukspolitik diskuteras på basis av partiernas verkliga

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

143

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

144

avsikter. Det vore värdefullt om jordbruksministern och andra som vill della i den jordbrukspoliliska debatten i forlsällningen kunde acceptera den ulgångspunklen. Vi har med vår molion önskat medverka lill all lägga grunden för en sådan deball. Vi har önskat bevisa kontinuiteten i socialdemokratisk jordbrukspolitik.

Ganska snart kan vi emotse resultatel av 1972 års jordbruksulrednings arbele. Jag är lämligen överlygad om all ulredningen inte kommer med förslag till några drastiska förändringar i den jordbrukspolitik som den socialdemokraliska regeringen fön. Vi kommer med intresse alt avvakta och se om jordbruksministern tänker följa de goda råd som han vid den nya regeringens tillträde fick av LRF;s ordförande, som önskade, såvitt jag förstod honom rätt, alt den nya regeringen skulle följa upp den socialdemokratiska jordbrukspolitiken och utveckla den vidare. Men jordbruksministern tänker kanske följa upp sina egna mera allmänt hållna uttalanden om en ny och annan jordbrukspolitik, som vi hitintills inte fåll vela något om. Skulle jordbruksministern, trots den uppslutning i jordbruksutredningen som jag vågar räkna med atl vi får kring den nuvarande jordbrukspolitiken, ge sig in på en ny och annan jordbrukspolitik, blir det strid i jordbruksfrågorna.

Några ord också, herr talman, i den vikliga frågan om hur vi skall hushålla med vår skogsråvara. Vi är alla överens om alt vi kommer alt ha brisl på skogsråvara i förhållande lill den skogsinduslrikapacilel vi har, och i ännu högre grad i förhållande lill önskad utbyggnad av denna kapacilel.

Socialdemokratin står bakom de samlade löntagarorganisationernas krav på etl näringspolitiskt program för skogen och skogsindustrin med möjligheter för samhället att styra utvecklingen. Delta program måste baseras på de pågående utredningarnas arbele. Redan nu kan vi emellertid konstalera all exempelvis sågverk, som kan vara av helt avgörande betydelse för sysselsättningen ute i glesbygden och kanske t. o. m. har lokaliserats dit med stöd av statliga bidrag, löper risken alt bli utan råvara. Timmerbilarna far förbi lill de slora, från förelagsekonomiska synpunkler mera vällokaliserade, sågverken.

Menar vi allvar med vårl lal om en akliv regionalpolilik och iryggad sysselsälining även för folkel i glesbygden, är del nödvändigl all samhället ingriper. Vi föreslår därför i en motion från den socialdemokraliska gruppen i jordbruksulskollel åtgärder för alt trygga dessa angelägna sysselsättningstillfällen ule i våra glesbygder.

Lål mig när del gäller de miljöfrågor som vi anser vara mest angelägna just nu få hänvisa lill de förslag vi redovisar i en parlimoiion. Jag finner det anmärkningsvärt att jordbruksministern, som i övrigt varit ganska rundhänl vid budgelbehandlingen, hanterat miljövårdsforskningen så snålt. Trots allmänna uttalanden om att insatserna för miljövård skall intensifieras, täcker anslagsökningen till miljövårdsforskningen i siori sell bara ökade pris- och lönekoslnader. Om forlsälla akliva forskningsinsatser skall kunna genomföras på miljövårdsområdet, erfordras del där-

för ytleriigare medel. Vi vill från socialdemokratiskt håll särskilt peka på nödvändigheten av ytteriigare forskningsinsatser för all klarlägga frågorna om bl. a. försurningen av mark och vatten samt problemen med buller och miljögifter. Trots etl i övrigt sparsammare budgetalternativ har vi därför funnit det nödvändigt alt föreslå riksdagen alt öka anslagen till miljövårdsforskning med 3 560 000 kr. utöver det som jordbruksministern har föreslagit.

Likaså är del anmärkningsvärt all jordbruksministern i del besväriiga läge som del svenska fisket befinner sig i icke kunnat tillmötesgå önskemålet om någon som helst upprustning av fiskeristyrelsens personella resurser för all klara svårigheterna. Även där anser vi all en förstärkning är nödvändig.

Lål mig sluta med att säga atl det är ytterst angeläget att vi får en utvidgning av fiskegränserna i Östersjön. Vi ser det beslut som regeringen i dag fallat som etl välkommet svar på den socialdemokraliska motionen i denna fråga. Sedan den linje vi från svensk sida i stor enighet företrätt vid havsrällskonferensen inte lett lill önskat resultat, liksom inte heller Sveriges förslag vid Warszawakonferensen om fisket i Östersjön, återstår ingen annan möjlighet, om vi vill slå vakt kring del svenska fiskels framlid.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Herr Lundkvist sade atl han har anledning att citera en del av de uttalanden min ärade företrädare Hansson i Skegrie har gjort. Jag skulle kunna klara en hel del av de frågor som herr Lundkvist ställde i sill anförande genom atl ge honom del goda rådet all lyssna till herr Hansson i Skegrie i fortsättningen också. Han är alltjämt myckel väl informerad och driver fortfarande sin linje som - lill skillnad från den som herr Lundkvist, såvitt jag förstår, nu redovisat - är ganska exakt och rak.

Jag har myckel svårt alt få ett grepp om vad herr Lundkvist försöker komma fram lill när han dels säger all centerpartisterna var så besvärliga på 1960-talel, dels menar att vi då hade en mycket stor enighet. I nästa stund anser han att vi hell skall följa upp intentionerna från 1960-talet - men del är klart alt vi samtidigt måste göra en anpassning. Jag får inte något rikligt grepp om linjen i den jordbrukspolitiken.

Visst var del stor enighet omkring tanken på rationalisering och många därmed sammanhängande frågor, men det var ju ändå, herr Lundkvist, en mycket stark oenighet i två synnerligen väsentliga frågor, nämligen dels försöriningsgraden, dels rätten att förvärva jord. Det var verkligen inga små undanskymda frågor i dessa sammanhang.

Jordbrukspolitiken i vårt land grundar sig på de riktlinjer som drogs upp i millen av 1960-lalel, men det var ingen god grund som då lades, herr Lundkvist. Det var en tid då jordbrukels aktier stod myckel lågt i kurs hos den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten. Jordbruket betraktades på den liden som en belastning för samhället, och man strävade

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:64-65

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

146

också efter atl krympa produktionen, så atl vi endast till nöds skulle klara vår livmedelsberedskap. Därigenom uppstod oenigheten om försöriningsgraden.

Genom 1965 års jordförvärvslag öppnades möjlighelerna för bolag och andra kapitalstarka köpare atl konkurrera om marken, och del var det som medverkade till alt driva upp faslighelspriserna. Även via ralio-naliseringspoliliken skulle stordriften i alla dess former premieras. Udden riktades hela tiden mot familjelantbrukel. Dess bättre kunde familje-lantbrukel motstå påfrestningarna och rida ul stormen, och verkligheten har också tvingat fram en tillämpning av riktlinjer för ralionaliseringsstöd som bättre överensstämmer med den syn som vi i centerpartiet hela liden hade och fortfarande har.

Lyckligtvis har också den långtgående krympning av åkerarealen som var planerad på 1960-talel uteblivit, och vi har i dag all anledning atl vara lacksamma mot landels jordbrukare för all de även under de svåra åren under 1960-lalet höll modet uppe och såg till alt nedläggningen av åkeriord upphörde. Resultatet av de utredningar som nu pågår om målsättningen för jordbrukspolitik, förvärvslagstiftning och skogspolitik kommer att ligga lill grund för den framlida politiken. Redan i regeringsdeklarationen angavs några vikliga punkter i denna polilik.

Vi har också från centern senasl vid förra riksmötet i motioner angett den långsiktiga målsätlningen. Försi och sist måste familjejordbruket sällas i centrum. Den förelagsformen passar enligt vår uppfattning bäst i vårt land, och den, grundsynen måste las lill utgångspunkt vid utformningen av reglerna för ralionaliseringsstöd och förvärvsrätt. Regeringen har därför också givit tilläggsdirektiv till förvärvsutredningen, där del bl. a. sägs att lagstiftningen skall främja tillkomsten av efter ortens förhållanden rationella familjeföretag inom jordbruk och skogsbruk samtidigt som spekulations- och kapitalplaceringsköp hindras - dvs. det som man genomförde i och med 1965 års lag. Lagen bör vidare utformas så atl den kan hindra förvärv som leder lill att enheter, som var för sig är väl lämpade som familjeföretag, förs samman till en brukningsenhei. Syftel skall också vara all slärka sambandel mellan brukande och ägande av mark.

Del finns irots allt, herr Lundkvist, även om han själv kanske betraktar della som marginellt för jordbruket och dess utövare ganska vikliga principiella skillnader i vån sätt att resonera. Jag är myckel lacksam, om del verkligen är så som herr Lundkvist säger, all man vill försöka atl uppnå enighet i dessa frågor. Jag hoppas faktiskt atl det skall vara möjligt, för det kan inte vara riktigt atl etl passivt markägande av etl begränsat antal kapitalstarka bolag och enskilda personer skulle vara till nytta för vare sig konsumenter eller yrkesverksamma inom jord- och skogsbruk.

Inriktningen på familjelantbruken innebär en klar ändring av 1960-lalspoliliken. Det vill jag slå fast. Det gäller också vår syn på produk-lionsmälsältningen. För oss är det självklart atl våra naturliga resurser för livsmedelsproduktion skall utnyujas på bäsla säli. Genom all odla

de arealer som är lämpade för jordbruksproduklion kan vi trygga vårl egel behov av livsmedel och därulöver bidra lill all hålla svallen bona i andra delar av världen. I förhållande lill 1960-lalels leser om krympning av åkerarealen med en tredjedel och därmed även av vår livsmedelsproduktion är delta ett radikalt nytänkande. Jag är glad all kunna konstatera atl socialdemokraterna i sin mera principiellt upplagda motion i huvudsak delar vår uppfattning i denna fråga.

Prisregleringssystemet har tillkommit på förslag av sittande jordbruksutredning. Del fungerar och därför finns del knappast någon anledning alt företa ändringar i del.

Förutsättningarna för jordbruksproduktion i vårt långa land varierar mycket. Det är därför enligt vår mening nödvändigt atl skapa sådana regler atl ralionaliseringsstödet kan anpassas till lokala förhållanden. På så sätt kan jordbruket få en betydelsefull roll i en aktiv regionalpolitik.

Socialdemokraterna har till årets riksdag lämnat in en omfattande motion om jordbrukspolitiken. Och jag måste säga atl den motionen är mycket intressant i flera avseenden. Tongångarna mot jordbruket är hovsamma. Det välkomnar vi - det är ett nytänkande där. Man lägger märke till positiva omdömen om lanibrukskooperationen. På vissa punkter lämnas dock inga klara besked. Det gäller framför alll hur stor åkerarealen och totalproduktionen i vårt land skall vara. Della får väl lolkas som en litet kontroversiell punkt. Men i stort sett är den motionen mycket väl balanserad.

Del finns en enkel förklaring lill della. Personer som tagit del av slutkapitlen i del belänkande som jordbruksulredningen lägger fram om någon månad säger sig känna igen texten. Man kan kanske inte säga atl del är en avskrift, men i långa stycken lär det vara etl förnämligt referat. Del är i varie fall en originell och ny metod alt skriva motioner. Men motionen antyder trots alll i sina formuleringar mycket mer samarbetsvilja än den ton herr Lundkvist höll i sitt anförande. Jag vill dock -optimist som jag är - utgå från all enigheten skall bli så gott som fullkomlig kring en målsättning som på sikt är riktig för vån land.

Så ett par kommentarer beträffande budgeten, som herr Lundkvist nämnde. Socialdemokraterna har i år gått ut med ett litet överbud på 3,5 milj. kr. för miljövårdsforskningen. Det är berömvärt i och för sig. Vi har bytt roll på den punkten som på så många andra. Tidigare år har vi haft de där miljonerna i överbud, och regeringen har förklarat atl förslaget var omöjligt alt genomföra. Av budgettekniska och ansvarskännande skäl måste man hålla en budget.

Man har dessutom använt 8 96, vilket är samma procentsats som för all övrig forskning. Jag tycker del är orättvist atl ge sken av alt della skulle vara snävt, och jag vill i det sammanhanget säga alt årets budget ökar insatserna på miljövårdsområdet med sammanlagt 34 milj. kr., och det tycker jag alt vi - även om vi inte skall skryta - bör nämna. Det är en mycket kraftig ökning. Den motsvarar i vad gäller sjörestaureringar, avfallshantering osv. ungefär de intentioner vi haft under de senasie

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

147

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

åren och som vi nu fått möjlighet att realisera.

Herr talman! Jag ser att jag nu använt min tid, men jag tror all jag med della har kommenteral en del av de frågor som herr vice ordföranden i ulskollel slällde.

Herr LUNDKVIST (s) kon genmäle:

Herr lalman! Det var väl litet oförsiktigt av herr Larsson i Borrby att tala om överbud i samband med den aliernaiivbudget som social-demokratin har lagl fram. Vi har prutat 33 miljoner på den budget som regeringen har lagl fram på jordbrukshuvudtileln. Vi har kunnat om-prioritera inom ramen för det anslag vi är beredda atl ställa till förfogande på sådant sätt alt vi kan lägga vad vi tycker är angeläget, 3,5 miljoner, mera, på miljövårdsforskningen. Vi bedömer den ökningen som utomordentligt viktig jämfört med många andra ändamål som behandlats mera rundhänl i budgeten.

Herr Larsson i Borrby sade sig inte förslå milt resonemang. Nej, jag förstår att herr Larsson i Borrby inte vill förslå. Här har man hela liden sedan 1967 drivit en propaganda mot socialdemokratisk jordbrukspolitik som har tagit sig ganska våldsamma uttryck "ute i buskarna".

Herr Larsson och jag hade en diskussion i Skövde i mars detta år, och jag kunde där hålla upp framför honom en tidningsrubrik som han själv hade medverkat lill atl åstadkomma; "Det skall vara slut på jakten på bönder", stod det i den rubriken, som var hämtad ur en centerpartitidning. Del var elt referat från etl föredrag av herr Larsson i Borrby.

Delta är alltså etl av bevisen för hur vårdslöst man har diskuterat den socialdemokraliska jordbrukspolitiken. Men när man talar med lugnt och sansal folk inom RLF får man medgivanden; den politiken har varit gynnsam för jordbrukets utveckling i vårl land.

Fortfarande tycker jag del är konstigt alt jag skall behöva redovisa målet för jordbrukspolitiken för herr Larsson i Borrby. Del ligger fasl. Och det trodde jag också atl herr Larsson i Borrby skulle vara villig alt skriva under på. Vi får ju inga nya direktiv för jordbruksulredningen. I de befintliga direktiven läggs mål fast som vi var överens om 1967. Vi diskuterar medlen. Redan då diskuterade vi exempelvis en anpassning av produklionsmålsätlningen lill de förhållanden vi har runt omkring oss.

För produklionsmålsällningen 1967 angav vi självförsöriningsgraden lill lägst 80 96. Och vad sade man från centerpartiets sida? Mellan 90 och 80 96! Det var vad man på den kanten i det sammanhanget ansåg. Skillnaden var inte stor. Vi var då alla bekymrade för den i rådande situation tyngande överskotlsproduktionen.

Herr Larsson i Borrby deltog själv i den debatten och borde kunna referera den litet bättre än vad han gör här. Jag skulle vilja uppmana herr Larsson i Borrby alt gå tillbaka lill protokollet och konstatera vad som sades den gången.

148

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Herr lalman! Ja, herr Lundkvist, jag deltog i debatten på 1960-talet. Men det gjorde inte herr Lundkvist! Då hade han mera exakt kommit ihåg de skiljaktigheter som ändå fanns.

Frågorna om produklionsmålsällningen och rälten atl förvärva mark är alhjäml mycket vitala och centrala. Men jag skall inte gnälla om della mer. Är del så all herr Lundkvist säger all han utgår från atl vi kan bli eniga om den långsiktiga målsättningen - innefattande produktionslinjerna och produklionsmålsällningen och även vem som skall äga och bruka marken - så är det inga problem! Och jag tror atl det är värdefullt om man kan bli eniga om detta.

Men i resonemanget om budgeten finns det ingen prutning, har det sagts. Del är faktiskt något av en chimär. Man prutar t. ex. 15 milj. kr. i den socialdemokraliska motionen när det gäller bidrag lill kommunala avloppsreningsverk. Hur kan man göra del? Del vel man ingenting om! Del är etl anslag som anger ramen. Och skulle det vara så, vilket vi inte förmodar, atl man inte skulle behöva della belopp för avloppsreningsverk, är de 15 miljonerna över i regeringens budget likaväl som i socialdemokraternas motion. Del är en fiktiv prutning.

Likadant är det med de 10 milj. kr. som går lill växlskyddscentrum. Växtskyddscentrum skall stå invigningsklarl år 1979, och socialdemokralerna iror i sin motion au man kan knycka 10 miljoner från byggnadsanslaget, därför atl del kanske inte kommer alt behövas förrän 1979. Det är också en fiktiv prutning. Samma sak med anslaget lill investeringar i trädgårdsnäringen, där man prutar 6 milj. kr. Det är verkligen inte sär-skill välbelänkt att pruta där, eftersom en betydande del av trädgårdsnäringen har mycket slora bekymmer och iroliglvis, enligi regeringens bedömning, behöver utnyttja denna ram till investeringar i sina företag. Dessa 31 milj. kr. som man talar om är alltså prutade; de är fiktiva allesammans.

Jag har räknat ihop notan och finner alt den totala slutsumman för jordbrukshuvudtileln visar alt socialdemokralerna bjuder över med i runl tal 3 milj. kr. Det tycker jag i och för sig bör vara tillåtet för oppositionen - och jag anklagar dem inte heller för del - men de skall inte komma och påstå all del finns ell annal innehåll än det som är det verkliga.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Herr LUNDKVIST (s) kon genmäle:

Herr lalman! Är del på det här sättet man har räknat när man gjort upp budgeten i kanslihuset, då förstår jag att det har blivit som det är. Om naturvårdsverket säger att man behöver ett visst anslag för att kunna klara utbetalningen av del statsbidrag som skall levereras till utbyggnaden av våra reningsverk, och om sedan regeringen anslår 15 milj. kr. mera, när del varje år har varit mycket lätt för naturvårdsverket all hamna på rätt siffra, så är det ju litet vårdslöst. I en situation där pengar behöver prioriteras till många andra angelägna ändamål är det fel att försumma att ge pengar lill just de ändamålen och i stället lägga

149

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

så pass myckel i reservationer.

I övrigt går det inte heller att resonera på det sättet atl man som besparingar räknar bort vad vi anser vara rimliga prutningar på vissa anslag och påslår att det bara är fiktiva besparingar, eflersom man anser del så nödvändigl all man får anslag lill just de här ändamålen. Så kan man inte föra elt budgetresonemang!

Men vi kanske får klara av budgeten i ell senare sammanhang. - Jag vill i varie fall ange vad som är milt syfte med den här debailen. Del är alt komma fram till en sakligare diskussion än den som man på centerpartihåll har fört kring vår jordbrukspolitik. Jag tycker att det skulle vara betydligt intressantare för både jordbruksministern och andra centerpartister atl ta fasta på den enighet som ni myckel väl vet kommer att råda i jordbruksutredningen omkring den politik som har förts hitintills och som vi skall föra i fortsättningen. Det är ju ändå av betydande värde för jordbruksnäringen, att man har stöd i denna enighet. Del är å andra sidan en betydande risk förknippad med atl man far omkring och talar om alt man vill någonling hell nyit och någoi hell annorlunda. Det oroar och kan icke vara lill gagn för näringens utveckling.

Jag vill sluta med alt säga all vi icke är intresserade av något passivt markägande. Delta framgår mycket tydligt av den motion vi har väckt. Om man i centerpartiet - sedan man för elt par år sedan varit utomordentligt angelägen om att markera atl den som äger mark skall få använda sin mark som han finner för gott och få sälja sin mark i den ordning han anser bäst - nu har insett nödvändigheten av atl samhället lägger sig i med lagstiftning och planering för all vi skall komma bort från markspekulationen, så är också på den punkten mycket vunnei. Då finns del goda förutsättningar för bifall till de motioner som socialdemokraterna i den här riksdagen har framlagt i dessa stycken.

150

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle;

Herr lalman! Om herr Lundkvist nu menar allvar med atl vi skall resonera i en sansad och förnuftig lon och söka nå enighet, så vill jag ge ett gott råd: Starta då inte nästa siörre anförande i denna kammare med att skälla ut centerpartisterna, för då måste vi gå upp och berätta hur del ligger lill med sanningen!

Jag vill gärna resonera i en helt annan lon, men jag är icke villig att gå med på atl vi är eniga om det som hände på 1960-talet. Inga andra människor är beredda att sudda över sanningen på det sättet. Vi kan sluta all tala om del som hände, vi kan med glädje konstatera atl Sveriges bönder var mer slryktåliga än landels regering förtjänade under 1960-talet. Därför följde man aldrig intentionerna i politiken pade punkter som var kontroversiella, och tack vare del har vi i dag ett fungerande jordbruk av en omfattning och en struktur som jag tror all vi kan vara ense om all välkomna. Och framöver kan del väl finnas goda möjligheier all vinna enighel också kring hur framliden skall skisseras.

Jag förslod emellerlid inie alls del här med enighelen, när herr Lund-

kvist slutade sitt anförande med någonting om alt bönderna skulle få      Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

sälja sin mark som de ville men atl man äntligen hade insett något annat. Del var ju motsatsen som hände på 1960-talel. Då ville vi ha en jordförvärvslagstiftning som hade ett fasl grepp om ägandestrukturen och fördelningen av marken. Det lyckades vi inte klara, men bönderna var - som jag sade - slryktåliga, så del skedde inte några alltför stora olyckor. Jag hoppas att vi nu snart skall få en ny jordförvärvslag, som bättre passar in i den utveckling - och detta uttalar jag med stor glädje - som Sveriges folk, konsumenter och producenter, i myckel god enighel siktar lill. Jag är verkligen angelägen alt välkomna den nya utvecklingen, som visar alt det inte finns anledning att fortsätta med talet om klyftan mellan konsumenter och producenter.

Herr tredje vice talmannen anmälde atl herr Lundkvist anhållit atl lill protokollet få antecknat att han inte ägde räll lill ytterligare replik.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Jag har inte förberett något anförande för alt ta upp särskilda jordbruks- och skogspolitiska frågor, utan min avsikt var närmast att avlyssna herr Lundkvist, inte minst för alt höra hur han ser på skogsfrågorna i dag.

Etl tema som har kommit upp i debatten etl par gånger under de här dagarna har varit påståendet all den svenska skogen nu är för dyr och all detta i allra högsta grad påverkar våra möjligheter alt över huvud sälja till andra länder. Del påståendet har alltså gjorts i denna talarstol från socialdemokratiskt håll. Jag vill försöka lala om hur situationen i verkligheten ter sig; del har bl. a. också statsminister Fälldin i annal sammanhang något berön.

Om man ser på prisutvecklingen under en viss period, vilket man skall göra - t. ex. en tioårsperiod - så finner man i dag atl den svenska skogen i princip icke är för dyr. Skogspriserna har väl följt med i den allmänna inflationsutvecklingen, men inte mycket mer.

Vad innebär del all en skogsägare i dag får hyggligl belall för sin skog? Jo, faklum är all han då pä ell bällre salt kan sköta denna skog i enlighet med de önskemål som Sveriges riksdag har uttalat för att ge en god återväxi. Han kan gallra i skogen och snabbare få fram en ny produktion. Och del är nödvändigl alt han kan självfinansiera en sådan verksamhet - för det är väl ändå inte så, herr Lundkvist, att vi så småningom skall ge stöd i allt siörre utsträckning lill Sveriges skogsägare för att de skall förbättra sina skogstillgångar?

Del är bättre alt skogsbrukarna får hyggligt betalt, så atl de själva kan klara av sin ekonomiska situation. Herr Lundkvist sade ju också, atl otrygghet för jordbrukaren är detsamma som otrygghet för löntagaren. Precis samma sak gäller för skogsbrukaren, eftersom vi har så många familjejordbruk med skogsbruk. Otrygghet för skogsbrukaren i dag innebär också otrygghet för löntagaren, som icke får den sociala trygghet

151

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

som vi alla önskar att han skall få. Situationen är ju den - och del kan vi inte komma ifrån - atl det allmänna kostnadsläget och lågkonjunkturen skapar en stor del av de problem som i dag också drabbar svensk skogsindustri, så att man t. ex. måsle öka sin lagerhållning.

Jag vill sedan la upp frågan om sågverken. Många av de uppfattningar som herr Lundkvist framförde i sill hovsamma anförande kan jag dela, t. ex. all vi skall försöka slå vakt om de småsågverk vi har i dag som utgör en väl etablerad industriform i sina kommuner. Men jag vill fråga herr Lundkvist om den socialdemokratiska regeringen under de senaste åren verkligen på elt tillfredsställande sätt har slagit vakt om dessa sågverks möjligheter att existera. Herr Lundkvist har ju varit med om alt medverka lill och godkänna etablering av slorsågverk och au bidraga med stödåtgärder för sågverksindustrin inom områden där nya sågverk kanske inte hade bort komma lill stånd. Herr Lundkvist är alltså delaktig i ansvaret för den situation som vi i dag befinner oss i. 1 det sammanhanget skall vi också komma ihåg att vi under en lid befann oss i en situation där vi genom de beräkningar som gjordes trodde - både från socialdemokratiskt och borgerligt håll -att vi hade tillräckligt med skogsråvara. Så småningom visade det sig alt den skogsråvaran inte räckte till. Vad beträffar de problem vi har i dag räknar jag emellertid med atl vi på ett vettigt sätt och i samförstånd skall försöka lösa dessa.

En fråga som man i det här sammanhanget bör ställa sig är vilka åtgärder som i dag är nödvändiga för atl skapa elt bättre underlag för den svenska skogsindustrins fortsatta arbete. Behöver vi t. ex. förbättra utbildningen på detta område? Näringen har under många år vänt sig till regeringen och begärt alt få en professur i iräieknik, så alt vi hade fåll underlag för alt unga ingenjörer och högskoleutbildade aktivt skulle kunna söka sig till det trätekniska området. Vi har icke fått del underlaget, och nu hoppas jag atl den nya regeringen ger oss möjligheter atl på detta område skapa de förutsättningar som nu måsle komma lill för all åstadkomma en avancerad teknik som kan konkurrera med dessa stora länder i väster.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

152

Hen LUNDKVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag är tacksam för atl herr Lothigius tog upp frågan om situationen för sågverken. Vi tycks vara överens om atl vi kommer att få brisl på skogsråvara framöver. Nu säger herr Lothigius att det är riktigt - och då vänder han på de båda grupper jag talade om - atl otrygghet för skogsbrukaren är otrygghet för löntagaren. Då konstaterar jag all moderaterna i den polilik som de vill föra visserligen är intresserade av trygghet för skogsbrukaren, men de är mindre intresserade av att vidta sådana åtgärder all man samtidigt kan få trygghet för löntagaren. Skogsbruken får ju i den råvarusituation vi kommer all ha alltid avsättning

för sina produkter. Men det är fråga om hur del skall gå med föräd-lingsförelagen. Där kommer naturligtvis också löntagarnas intressen och glesbygdens intressen av arbetstillfällen in i bilden. Jag har påvisat hur del ser ul i dag. Sågverket kan ofta vara den enda försöriningsmöjligheten ute i en glesbygd. Det kan vara anledningen till alt vi en gång gett etl lokaliseringsstöd. Men om man gör uteslutande företagsekonomiska bedömningar på skogsägarsidan kan det lilla sågverket bli utan råvara. Då kommer min konkrela fråga; Är herr Lothigius beredd att inse det besvärliga läge som denna typ av sysselsättningstillfällen kan ha och beredd alt erkänna atl, eftersom vi icke tycks kunna klara lösningen på dessa problem med hjälp av marknadskrafterna, samhället bör- till skillnad från vad moderaterna annars säger- fä chans att gå in och garantera råvaruförsöriningen för detta sågverk? Eller skall vi bara låta det gå? Vi har en lid framför oss med brist på skogsråvara och då är det risk för dessa vitala arbetstillfällen ute i bygderna. Vad väljer herr Lothigius?

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

Herr LOTHIGIUS (m) kon genmäle;

Herr lalman! Jag väljer givelvis möjligheten all ha delta sågverk kvar mot bakgrund av att man därigenom får möjligheter att behålla de människor som arbetar inom della sågverk.

Herr Lundkvist drar den vanliga gamla tesen som alltid kastas på oss, nämligen atl moderaterna vill atl marknadskrafterna skall arbeta fritt. Vad är det för nonsens från ett f d. statsråd i en socialdemokratisk regering? Varför uttrycka sig på det sättet ständigt och jämt?

Förutsättningen för att marknadskrafter skall kunna arbeta på elt vettigt sätt är atl man slår vakt om de människor som arbetar inom företagen. Annars har marknadskrafterna över huvud taget ingen möjlighet att arbeta. Det är fråga om ell samförstånd mellan parterna om man över huvud taget skall kunna överleva.

Jag är medveten om att del kan vara speciella problem pä sågverkssidan i dag mot bakgrund av alt de biologiska tillgångarna på råvara icke är tillräckliga i förhållande lill industrins tillväxt. Men ni har varit med om att stödja utbyggnaden av denna industri på tidigare, felaktiga premisser. Ni delar det ansvaret, herr Lundkvist.

Jag är också klar över alt man måsle hitta vägarna för della samförstånd, hitta de stimulansåtgärder som erfordras. Jag är övertygätl om alt den nya regeringen kan medverka lill stimulansåtgärder för att skapa mera råvara och öka förädlingsgraden. Om man inte hittar formerna för denna stimulans av näringslivet måste man kanske förr eller senare på grund av den biologiska situationen hitta någon form av etablerings-konlroll. Men i nuvarande läge är det inte någon panik av den arten. Vi har ännu etl andrum på grund av silualionen i Europa, svårigheten att placera våra produkter, överfyllda lager. Vi måste i lugn och ro länka igenom dessa problem för alt kunna hjälpas åt all lösa dem och för au nå en vettig utveckling.

153

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Hen LUNDKVIST (s) kon genmäle:

Herr lalman! Del var ju intressant att herr Lothigius vill avfärda som nonsens hela den filosofi som regeringsföreträdarna byggt sina resonemang pä när vi diskuterat vad man bör göra åt de risker som bl. a. dessa företag löper. Del är ju framstående företrädare för den borgeriiga regeringen även på den moderata kanten som sagl alt detta måste näringslivet självt sköta och av egen kraft klara upp. Samhället skall inte vidta några åtgärder för atl söka reglera vanhän råvaran skall la vägen, säger man. Men kanske finns del möjligheter att få stöd för vår molion från herr Lothigius sida.

Herr Lothigius säger sedan atl del inte var någon större brådska men all man senare kunde hamna i den silualionen att man behöver överväga någon typ av etableringskonlroll. Jag hade som jordbruksminister många kontakter med sågverksägare - del vet jag alt herr Lothigius också har - och de hade rakt motsatt uppfattning. De kom lill mig och klagade sin nöd och utlryckle sin stora oro för framtiden.

Jag är väl medveten om alt del framöver får lov att genomföras en strukturrationalisering också inom den här verksamheten. Men vad jag här hela liden lalar om är de arbetstillfällen som är av avgörande betydelse för vissa av våra glesbygder. Jag hoppas alt vi är överens om atl det gäller att hitta möjligheter all klara lillgången på råvara för dem. Här går del inte all bara säga att vi skall lugna oss, eftersom del inte är så farligt. Det brinner i knutarna för vissa av dessa sågar, herr Lothigius.

Därför frågar jag om herr Lothigius är beredd att rädda de här arbetstillfällena nu. När de människor, som mist sina arbetstillfällen, har tvingats fiytta ifrån sin bygd, då är det för senl att göra någonling. Då uppstår ocksä ytterligare svårigheter för bygden  atl  leva vidare.

154

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Här förekommer del där vanliga sättet all handskas med en molslåndares argumenl. När jag talar om nonsens, menar jag atl det är nonsens alt säga atl moderata samlingspartiet hänsynslöst vill uinyllja marknadskrafterna för spelel i samhällslivel. 1 slällel ligger del lill så att samhället har en rad olika styrmedel, som vi medverkat till att införa. Men det måste sältas en gräns så all också människorna får frihet atl arbeta efter sina egna förutsättningar. Annars slår man benen av förelag och initiativ i detta land. Enligt vårl förmenande fordras del mer av siimulans och mindre av slyrning. Stimulansen är värdefull för att åstadkomma en naturlig slyrning åt del håll man önskar.

När del gäller våra sågverk är del riktigt all de så småningom kommer i en besvärlig situation om vi inte kan ta hand om dessa problem. Men en utredning pågår. Vi befinner oss f n. i en krissituation med överfyllda lager. Men det finns en rad åtgärder som är användbara på det här området, t. ex. skogsbeskaltningen och skärpt lagstiftning som bidrar till alt få fram mera råvara.

Om vi t. ex. i ett tidigare skede, så som i Finland, hade haft en sådan

skogslagstiftning att man beskattade den årliga tillväxten, hade del givit utrymme för skogsägaren all la ut något mer när industrins efterfrågan på råvaror var stor. Det skulle på del hela laget stimulera uttag av råvara i denna näring.

Herr talmannen anmälde atl herr Lundkvist anhållit alt till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ylleriigare replik.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Herr JOHANSSON i Skärslad (c):

Herr lalman! När våra fäder lade grunden till del samhälle vi fått att förvalla och byggde vidare därpå, var de klart medvetna om att människan lever inte bara av bröd. De var medvetna om all människan inte bara var en materiell varelse utan också en andlig. I takt med ulvecklingen växte del upp kyrkor och bönehus, som viiinade om den livsåskådning som var vägledande för vårl folk.

Tyvärr finns del i dag, om man skall döma av inläggen i denna långa allmänpolitiska debatt, myckel liten plats för demokratins livsåskådning, som ändå är en stor och viktig del av vår demokrati. Har vi i Sveriges riksdag förlorat förmågan och viljan all föra en bred ideologisk debatt, där också livsåskådningsfrågorna får sin givna och berättigade plats?

Det råder elt stort och berättigat missnöje ule bland svenska folkel över detta förhållande. Här behövs rättning i leden, från partiledarna och nedåt.

De ekonomiska frågorna och sysselsättningsfrågorna med åtföljande problem slår i centrum, och de är myckel vikliga. Arbete för alla och ekonomisk trygghet måste vara en gemensam politisk målsättning för alla. Ingen bör hånas för den målsättningen. Här har en del av debatten varit onödigt - vi borde ha varit överens. Atl skapa irygghel i arbetet, medbestämmanderätt och ett harmoniskt samarbete mellan företagsledning och anställda som ger en trygg och god arbetsmiljö måste vara en målsättning som accepteras av alla verkliga demokrater.

Vi lalar sä ofta om hur en person känner del när han går lill arbels-plalsen - och del är viktigl. Men om vi skulle vända på del och fråga: Hur känner sig personen när han går ifrån arbetsplatsen? Under åtta limmar är en person på arbetsplatsen, sexton limmar av dygnet tillbringar han på annal håll. Är vi lika angelägna om atl skapa en tillvaro av trygghet och god miljö utanför arbetsplatsen?

Hemmet, får del sitt stöd? Samhället i stort, där människorna lever den största delen av sitt liv, formar vi det så att människorna trivs med tillvaron? Är vi beredda alt angripa del som skapar otrygghet och dålig miljö? Är vi angelägna om atl ge människorna, inte minst det kommande släktet, inte bara något alt leva av utan också något atl leva för - ja, leva efter?

Våra fäder hade stjärnor som vägledde dem. Har vi det? Angreppen på den kristna livsåskådningen är många. Men man har inget tryggt och säkert i slällel. Detta skapar problem och gör det svårt för människor

155

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

156

att hitta räll. Vilka moralbegrepp ger man i stället?

Vår lids människor har i stor utsträckning blivit en gåta för sig själva. Men är människan en gåta för sig själv, blir också förhållandet lill andra oklart. Hela livssituationen blir då problemfylld och ofta meningslös. Det märks på nästan alla vitala områden.

Vi har länge haft en hemmens kris med etl skrämmande stort antal skilsmässor. Uppfostringsproblemen är legio. Åsikt står mot åsikt när det gäller uppfostrans medel och mål. Förhållandel mellan stat och individ har blivit så kritiskt atl det har splittrat världen.

Och många har givit upp när det gäller att finna svar på religionernas urgamla fråga om livets mening och mål. Vår generation har lagl stora delar av världen i ruiner. Det värsta är inie de yltre ruinerna. Städer kan man bygga upp igen under loppet av några årtionden. Långt värre är alt den inre andliga byggnad som vår kultur och livsform vilar på har sjunkit i grus. Och upp ur grushögarna kryper problemen fram och omringar oss människor.

Många står rådlösa inför sig själva och sin omgivning. Och då är det klart att de inte heller kan besvara frågan hur livet skall levas - varken individuellt eller socialt. Moralen har med andra ord blivit ett problem. Ja, inte nog med del. Mänga har förlorat tron pä att det över huvud taget finns en moral som är giltig för alla. Vi kan också siöla på den uppfallningen alt del bara gör saken värre om man lar upp moraliska frågor till diskussion.

De sedliga frågorna hör alliså lill tillvarons avgörande problem, både individuellt och socialt. Etl litel exempel räcker för att visa detta. Om vi strök etl streck över ett enda moralbud, t. ex. ärligheten, skulle all tillit människor emellan upphöra och hela samhället skulle bli kaotiskt. Så finns del några som är så kloka alt de tänker: Vi tar inte alls någon slåndpunki till dessa frågor. Vi nöjer oss hell enkelt med all leva, all vara neulrala.

Men denna slåndpunki är inie bara elt försök till ansvarslös fiykt -den är också orealistisk, därför all den är orimlig. Den skulle bara vara möjlig om man upphörde att leva. Atl leva betyder alltid all vara tvungen all välja. Vägrar vi att välja är detta också ett val.

Därför kan ingen av oss komma förbi moral och moralspörsmål. Vi kan visserligen använda andra namn, men realiteten själv kommer vi inte förbi. Den hör med lill della alt vara människa.

Fler och fler har i vår lid fåll upp ögonen för att människan har råkat in i allvarligt trångmål. Tekniskt, industriellt och kulturellt har vi gjort häpnadsväckande framsteg, men på det moraliska området har vi snarare gått tillbaka. En fransk tänkare säger atl vi har fått en jättestor kropp men atl själen fortfarande är lika liten. Denna brist på överensstämmelse mellan teknik och etik är ett av huvudproblemen i denna tidens kris. Den låter sig hell enkelt inte avvisas. Och vi måsle på något sätt kunna ge svar och vägledning. Om vi släcker de sriärnor som genom sekler har väglett vårt folk men inte länder några andra i stället, var hamnar

vi då?

Låt mig nämna två områden som oroar ansvarskännande medborgare. Det ena gäller alkoholproblemet, som blir allt större och allt allvarligare.

Om ökningen av antalet alkoholskadade fortsätter som de två senasie åren, kommer vi om några är att ha en miljon alkoholskadade i vårt land. Orkar vi med detta både från ekonomisk synpunkt och från vårdsynpunkt? Hur skall vi komma lill rätta med della slora problem?

1 en molion har vi framhållit att flera vägar kan anvisas för att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket. Därvid måsle man sträva efter att den positiva attityd och den kommersiellt betingande gloria som har skapats kring alkoholförtäring ersätts av samma skarpa reaktion som nu drabbar narkotikabruket.

Det är själva den utbredda alkoholseden och förknippandet av alkohol med fest och högtid som väsentligen ger alkoholen dess gloria. Del är svårt att se hur den glorian skall kunna avskaffas ulan alt själva denna sed och förknippandet av alkohol med fest angrips. Vår villighet att acceptera berusning som normal vid vissa tillfällen är i högsta grad onormal.

Visserligen har den positiva alkoholaltilyden tusenårig hävd, men icke desto mindre har den inneburil och innebär fortfarande en nationell fara som del är både demokratiskt och kulturellt förnedrande att behöva uppleva. Om vi hjälps ål på del här området är jag överlygad om att vi i fortsättningen inte skall behöva ropa på fler poliser utan snarare kunna minska antalet. De som använder alkohol utsäller sig själva och andra för risker. Därför borde de som använder alkohol skaffa sig etl skydd försäkringsvägen så atl de inte ligger samhället lill last.

Massmedia, inte minst TV, spelar en myckel stor roll när del gäller ulvecklingen. I en molion har jag tagit upp Sveriges Radios program-verksamhel, där jag begär fler krisina program och då särskill krisina barnprogram.

Kulturella och religiösa inslag har förekommit i mycket ringa omfattning i barn- och ungdomsprogram. Dessa medborgargrupper har rätt att kräva alt avtalet med Sveriges Radio följs och all sändningarna sålunda i skälig omfattning innehåller även religiösa program.

Erfarenhetsmässigt tycks programledare och producenter ha stått villrådiga sä fort del handlar om barn- och ungdomsprogram med religiösa inslag. Sveriges Radio har lyvärr inie produceral barnprogram med religiösa inslag i den omfattning som är önskvärd och rimlig. Sändningstiderna för sådana program måsle ökas. och hela den programsekiorn bör ges siörre resurser.

Snålheten när det gäller sändningstider för barn- och ungdomsprogram med religiöst innehåll framstår som ännu mer anmärkningsvärd mot bakgrund av den kritik som riktats mot radio-TV för alt del förekommer så många inslag som skildrar alkoholbruket. För atl motverka effekten härav bör man i skolprogrammen säga sanningen när det gäller bruket av alkohol. Därmed skulle ungdomarna bli upplysta om att man lever lyckligast om man inte använder alkoholhalliga drycker, som bara förstör

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

157

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

och river ner.

Slora medborgargrupper här i landet väntar nu på krisina barn- och ungdomsprogram. Bland dem råder det i dag ett starki missnöje. Sveriges Radio har alll atl vinna på all tillmötesgå önskemålen därvidlag från lusentals föräldrar i vårl land, som frågar sig varför inte krisina värderingar och inslag i siörre utsträckning än nu får prägla barnprogrammen. Detta är så myckel mer anmärkningsvärt som så många tvivelaktiga värderingar och inslag, som är ägnade alt prägla de unga lill ett hell annal och ofta mycket förkastligt beteendemönster, får slå igenom i andra program. En stark strävan att skapa jämlikhet i del avseendet skulle slå i överensstämmelse med vad svenska folket känner.

Med tanke på den genomslagskraft TV har bör vi ställa siörre krav på dem som producerar och framför programmen. Varför denna förfulning av språket? Sveriges Radio ger också ul en tidning som heter Röster i Radio-TV, en intressant tidning, som förutom de olika programtiderna även har en del värdefulla artiklar.

En längre lid har man haft en spalt som heter "15 frågor". I den spalten har olika "kändisar" fått svara på frågor, som varit lika formulerade till alla svarande. En del har svarat raljerande och spexigl, andra har svarat uppriktigt och allvarligt.

Hell nyligen fick skulptrisen Astri Taube - maka lill hänsovne nationalskalden Evert Taube - svara på de 15 frågorna. Hennes svar är värda all närmare begrundas.

En av de aktuella frågorna löd; "Det vackraste svenska ord du vet?" Svaret blev: "Trohet". Nästa fråga rörde del värsta ordet, och svaret blev; "Alla svärord".

Det är inte utan att man vill uttrycka sin beundran för att en så pass uppmärksammad kvinna vågade lala på detta sätt. Det är fint och modigt gjort, inte minst i en lid då kraftuttryck och svordomar håller pä atl översvämma oss på olika livsområden. Svordomarna tycks vidga sina domäner för varie är som går. Del är länge sedan som de levde ett undanskymt liv i drängkammare och ölstugor. Nu mutar de in nya områden i skolvärlden, lidningsvärlden, nöjesvärlden, idrottsvärlden, den politiska världen och i TV.

TV har så mänga bra program och producenter. Varför skall då dessa hänsynslösa och kulturellt lågtstående producenter få klampa in i de svenska hemmen och skapa irritation och missnöje? Det finns så myckel gott, vackert och roligt i tillvaron. Så lål oss slippa del smutsiga och kulturellt förnedrande.

1 delta anförande instämde herr Böriesson i Falköping (c).

158

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Ämnena avlöser varandra i en skön blandning så här mot slutet av debatten. Jag tänker ta upp Bohusläns problem och hamnar väl därmed under den av Stockholmstidningarna använda rubriken Hem-

bygdens dag.

För många är Bohuslän liktydigt med sommar, sol och semester, med frisk luft och härliga, salta bad. Vi bohuslänningar har ingenting emot alt man har den bilden av Bohuslän, men vi brukar också tillägga: Vi kan inte leva på frisk luft och rent vatten. Det är arbetet, det vardagliga knoget, som lagl grunden lill det välstånd vi har, och vi behöver fier arbelslillfällen än de som kan förknippas med sex lill älta veckors som-marlurism.

Bland förra årets sommarturisier hade vi en som från en brygga i norra Bohuslän strödde slagord omkring sig. Mellan alla slagord kom det en fråga: Kan ni länka er den här bygden utan småföretag? Frågan kändes litel underlig i en landsända där småföretagsamheten är den klart dominerande förelagsformen, där vi försökt stötta småförelagen och där vi t. o. m. lyckats slarla nya med hjälp av vår lokaliseringspolilik. Men vi säger: Del räcker inie med dessa. Den här frågan får vi tillfälle att diskutera med arbetsmarknadsministern om några veckor, varför jag lämnar den för dagen.

I slällel vill jag ta upp strukturfrågorna. Strukturomvandlingen har slagit hårt bland de gamla basnäringarna i Bohuslän under de senasie decennierna, och den pågår fortfarande och slår hårt. Jordbruket har förlorat ca 2 000 arbelslillfällen under de fem första åren på 1970-lalel och har nu endast drygt 7 000 sysselsatta med en prognos på 6 000 år 1980. Fisket har minskat med 750 under samma lid. Del återstår i dag 1 600 fiskare. Prognosen pekar på 1 000 fiskare 1980. Stenindustrin, som under sin storhetstid sysselsatte något 10 000-tal personer, har i dag endast ca 1 100 sysseLsatta.

Textil och konfektion förknippar man vanligtvis inte med Göteborgs och Bohus län. Därför blir förvåningen stor, när man får veta atl länet under åren 1971-1975 förlorat inte mindre än 3 400 arbetstillfällen inom branschen.  Ytterligare avgångar beräknas.

Inom byggnadsindustrin är nedgången nästan 10 000 arbetsiillfällen under samma period.

För indusirin som helhet pekar prognosen för 1980 på en nedgång med 9 000 anställda, detta då under förutsättning att inte varven, som vi diskuterat så mycket, utsätts för rena dråpslaget. Redan de besked som lämnats hittills är alarmerande. Vilka konsekvenser för de kraftiga nedskärningarna med sig runl om i vårt land?

På grund av strukturomvandlingen har mellersta och norra Bohuslän fått vidkännas en kraftig minskning av befolkningen. Naluriiglvis har Bohuslän genom åren fått en viss kompensation i nya förelag och nya arbetstillfällen, där man främst måsle nämna Uddevallavarvet, men del har inte varit tillräckligt.

I dag sker kompensationen främst genom ökningen av antalet anställda inom den gemensamma sektorn, framför allt inom sjukvård och åldringsvård. Men del räcker inte med delta. Vi måste sälla fart på Uddevalla igen. Uddevalla är som länscenlrum strategiskt viktigl. En expansion

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

159

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

i Uddevalla ger sysselsättningseffekter för hela norra och mellersta Bohuslän, på samma sätt som Göteborgs livskraft smittar av sig på hela Västsverige. Men självfallet får även problemen i Uddevalla och Göteborg konsekvenser för omgivningen. Jag påpekade i Wallhamnsdebalten i tisdags - och Lennart Nilsson i Uddevalla gjorde det i den allmänpolitiska debatten i går - hur viktigt del är med beslut om statligt stöd till utbyggnaden av Sundslerminalen. Jag vill också peka på Sunningeledens betydelse för stadens utveckling.

Vi måste få till stånd del planerade Stalsraff i Lysekil, likaså del gas-turbinkraftverk som Vattenfall planerar bygga där. Båda dessa projekl är av stor betydelse för hela norra och mellersta Bohuslän. Vi måste också få det petrokemiska centrum i Stenungsund som är planerat. Statsföretag och regeringen har avgörandet när del gäller OXO-anläggningen på Berol i Stenungsund. 500 arbetstillfällen betyder mycket för Bohuslän.

De privata intressena har bromsat krackern i Stenungsund. Men den är nödvändig, och den är på sikl en myckel lönsam investering. Varför bromsar man? Jag får ibland den uppfattningen all den fria företagsamheten spekulerar litet väl kortsiktigt. Dä bör enligt min mening samhället vara pådrivande, sä också här. Strukturomvandlingen har slagit hån i Bohuslän, men i Stenungsund har vi byggt upp en ny struktur, som vi bör bygga vidare pä. Del är den och dess följdinduslrier som kan ge norra och mellersta Bohuslän de basindustrier man behöver för atl bära upp sysselsättningen.

Det är samhället som måsle vara pådrivande. Jag hoppas alt industriministern så småningom ansluter sig till den uppfallningen och också får sina regeringskamrater med på den. Vi behöver bygga ul stödjepunkterna i Stenungsund, Uddevalla och Lysekil, och när vi bygger skall vi också slå vakt om vår underbara miljö. Vi bohusläningar vill förena den fina miljön med nya arbetstillfällen. Del är elt levande Bohuslän vi vill ha.

160

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr lalman! Visst är det så, all ämnesområdena växlar i den här debatten, kanske inte minst under dess sista skede. Jag skall beröra ell område som har nära samband med frågor som de allra fiesta talare har uppehållil sig vid. I så gott som alla debattinlägg har frågan om det ekonomiska läget för industrin och för sysselsättningen i landet berörts. Trafikpolitiken är nära förknippad härmed.

1 regeringens budgetproposition har kommunikationsministern räknat upp anslaget till vägverket med 223 milj. kr., en höjning med 7,2 %. Det är en knapp anslagsuppräkning i förhållande till koslnadsstegringen i landet. Det har i första hand gått ut över nybyggnadsanslaget, men regeringen har följt vägverkels förslag atl vid en knapp medelstilldelning lägga huvudvikten på underhållet av vägarna, och detta är helt riktigt i en dylik situation. Det alltför länge eftersatta underhållet av vägnätet på grund av alltför låg medelstilldelning har lett till en förslitning av

vägarna som innebär stor kapitalföriust för landet. En sådan vägpolitik som tidigare förts kan inte fortsätta. Uppräkningen med 7,2 % är för lågt tilltagen, om det inte finns andra möjligheter all få fram pengar.

För del första vill jag emellertid framhålla atl regeringen höjt ramen för vägbyggnadsverksamhet i form av beredskapsarbeten med 70 milj. kr. Härigenom möjliggörs viss upprustning av vägnätet, främst i skogslänen. Det bör vidare tilläggas atl 360 milj. kr. tillkommer för de vägarbeten som finansieras med beredskapsmedel enligt budgetpropositionen.

För det andra vill jag hemställa all av de beredskapsmedel lill ar-belsmarknadsslyrelsen som aviserals i regeringens s. k. krispakel, ulan-ordnas medel lill vägverkel för forlsatla vägbyggnadsprojekl. Härigenom kan den lill synes magra vägbudgeien förbätlras väsenlligt.

Målsätlningen för den statliga trafikpolitiken är att en tillfredsställande irafikförsörining genomförs i landets alla delar. Den kollekliva trafiken - person- såväl som godstransporiförsöriningen - måsle samordnas med de olika iransporigrenarna. Del är därför bra alt regeringen i avvaktan på beslut om regionala rabattkort uppräknar bidragen till olönsam landsbygdstrafik från 28 milj. kr. till 88,4 milj. kr.

Regeringen har i budgetpropositionen förutsatt ökad samordning mellan järnvägs- och landsvägstrafiken. Den förda SJ-poliiiken har inte alltid varit så att säga servicevänlig för trafikanterna. Bandelsnedläggningar, stängning av järnvägsstationer, nedläggning av in- och utlämningsslällen för gods, tågindragningar etc. har varit till förfång för trafikanterna, och elt minskat antal resande har kunnat använda SJ;s irafikmedel. Detta har ocksä bidragit till atl SJ:s ekonomiska underlag har försämrats.

Det aviseras stora förändringar i SJ-trafiken - dock inte alllid lill del bällre för allmänheten - trafikanterna. Som exempel kan nämnas alt i Älvsborgs län har SJ varslat om nedläggningar av stationer och hållplatser. Slyckegodslrafiken dras in, likaså vagnslasllrafiken. Tåguppehåll slopas, bl. a. i en så stor ort som Vårgårda i Älvsborgs län. Bara inom Borås kommun har SJ varslat om serviceförsämring vid sju stationer. Detta kan inte fä fortgå. Då blir inte -SJ en hela folkets järnväg - del är ju det uttryck som ibland används.

Jag är medveten om att SJ med nuvarande trafikpolitiska riktlinjer ej kan hälla en fulländad service som inte är företagsekonomiskt motiverad. Men jag vill tillägga att stelbeniheien får inte vara så påtaglig atl man gör läget sämre än vad nöden kräver.

En samordnad trafikpolitik mellan olika transportmedel måste etableras. De pågående utredningarna i olika trafikpolitiska avseenden förutsätts finna lösningar på dessa problem. Men under tiden får inte SJ vidtaga åtgärder som försvararen ändamålsenlig trafikpolitisk lösning. Inte heller får trafikkostnaderna övervältras på landels kommuner. Kommunerna måste få inblick i SJ:s kalkylsystem och sålunda kunna bedöma skäligheten i SJ:s ersättningskrav. Den nya regeringen har i statsbudgeten ökat anslagen till SJ, vilket bör ge ökade möjligheter lill förbättrad service för SJ.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

161

11 Riksdagens protokoll 1976/77:64-65

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

162

Herr lalman! Jag förutsätter atl den nya regeringen med kraft tar sig an trafikfrågorna. Ylleriigare förbättring av anslagen lill vägbyggnadsändamål samt samordning av trafikpolitiken i dess helhet är en nödvändighet, om näringspolitiska frågor i övrigt skall kunna lösas på ett riktigt sätt.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män brukar ju inte prioriteras så särskilt högt, men all del kommit upp så här senl i debatten är väl ändå en tillfällighet.

Arbetet med jämställdhet bedrivs på många plan och många parter är inblandade, t. ex. statliga myndigheter som arbetsmarknadsverket och skolöverstyrelsen. Många organisationer har länge varit starkt engagerade. Inte minst kvinnoorganisationerna, både politiska och andra, har bedrivit ett intensivt arbete. Den organisation som jag själv tillhör, Cenlerns kvinnoförbund, har sedan många år tillbaka jämslälldhetsfrågorna högt pä sitt program.

Jag skall i huvudsak begränsa mig till alt beröra några uppgifter som den före jul tillsatta kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män har i sammanhanget. Det har, som bekant, blivit min uppgift att leda kommitténs arbete. Jämställdheiskommitién, som vi har beslutat kalla oss, är parlamentariskt sammansatt och alla riksdagspartierna är företrädda. Den modellen har man från regeringspartiernas sida alllid velat ha, och den beslöts också före regeringsskiftet. Jag skall gärna erkänna atl detta kan göra arbetet något mera tungrott och tidskrävande, men jag tror ändå atl man vinner väsentliga fördelar, och jag är överlygad om att viljan alt nå resultat är god hos alla i kommittén.

Rätlen lill arbete gäller i lika hög grad för kvinnor som för män. Det egna förvärvsarbetet är den grund som varie människa kan bygga sin trygghet och sin självständighet på. Det är viktigt all slå fasl den principen. Jag skall inte nu gå in på den aktuella arbetsmarknadssituationen, som det talats myckel om både i går och i dag. Jag vill bara understryka atl det är oerhört viktigl atl kvinnorna inte som så ofta förr får uppleva att de är en reserv som är bra atl ta lill när det är ont om arbetskraft men som lätt kan avvaras när lägel försämras. De åtgärder som regeringen föreslagit, bl. a. utbildningssatsningar, bör kunna bidra lill att kvinnorna behåller fotfästet på arbetsmarknaden.

Det var på arbetslivets område som den gamla regeringens jämställd-hetsdelegalion valde atl satsa i ingångsskedei, och enligt min mening var del riktigt. Flera initiativ togs som redan har betytt mycket och som kan komma att ha stor betydelse också för framliden. Jag tänker speciellt på det s. k. Kristianstadsprojekiet och den därefter utvidgade försöksverksamheten i sex län som gått ut på all rekryiera och ulbilda kvinnor i traditionellt manliga yrken. Man angrep verkligheten i syfte att förändra den. Det är viktigt alt en utvärdering sker när försöken avslutats, så att vi kan dra nytta av dem i det forlsatla arbetet, inte

minst när del gäller atl informera ungdom om yrkesval i skolan.

Just i dagarna har vi fått la del av en utvärdering. Den har gjorts av tre sociologer under ledning av Rita Liljeström, och den har gjorts på uppdrag av jämställdhetsdelegationen. Den gäller Kristianstadsprojekiet. Man har studerat 50 familjer som deltagit i försöket och fått en bild av hur kvinnornas inträde i yrkeslivet i de manliga arbetena uppfattas av dem själva, deras män och hur det påverkal familjeliv, frilid och samhällsintresse. I en senare etapp har man gått utanför de 50 familjerna med frågor till kvinnor och män med likartat arbele. "Roller i omvandling" heter utvärderingen som publicerats i serien Statens offentliga utredningar.

Del är en myckel intressant studie, som tydligt visar atl man inte kan lösa frågan om jämställdhet enbarl med åtgärder som stimulerar kvinnor till ökat förvärsarbete.

De i försöket dellagande kvinnorna saknade ulbildning utöver den obligatoriska skolan, saknade erfarenhet av industriarbete eller hade varit borta från arbetslivet länge. Sedan de väl fått hjälp alt komma över tröskeln till arbetslivet, bl. a. genom utbildningsinsatser, upplevde de arbetet myckel positivt. Det var inte i första hand möjligheterna till den egna försörjningen som gav tillfredsställelse ulan arbetets "sociala" värde. Del gav självförtroende, uppgav de. De kände sig gladare och piggare. För deras män upplevdes det ekonomiska utbytet av hustruns arbele som en lättnad. De kände mindre ansvar och oro inför framtiden, de upplevde att de inte var ensamma om ansvaret. Men risker finns, menar ulvär-derarna, alt kvinnorna i glädjen över elt arbete är alltför benägna atl undantränga problemen på arbetsplatsen och i kombinationen hem- och förvärvsarbete - för sådana problem finns.

"Kvinnornas låga anspråk och deras tacksamhet över arbetet gör dem svaga atl hävda sina rättigheter", sammanfattar sociologerna. Risken finns alltså all kvinnorna också om de går in i tradionellt manliga arbeten kommer alt acceptera sämre villkor än sina manliga arbetskamrater. Risken finns att de blir en tänjbar reserv med speciella arbetsuppgifter.

Det räcker alltså inte atl kvinnor kommer ut i förvärvsarbete. Arbetslivets villkor måste förändras, arbetsmiljöerna förbätlras, stressen skruvas ner. Det är viktigt för både kvinnor och män.

Ansvarsfördelningen i hemmet måsle också förändras. Undersökningen visar atl del delade ansvaret i arbetet inte medfört etl delat ansvar för hem och barn. I 38 av 47 barnfamiljer hade hustrun fortfarande en-samansvarel eller huvudansvaret för barnen, och bara i 9 familjer delade man ansvaret. Här finns storl utrymme för jämslälldhelsinsatser som syftar till attitydförändringar.

Kvinnorna i Kristianstadsprojekiet var ulan yrkesutbildning. Det är för sådana kvinnor situationen är allra svårast. Det är de kvinnorna som finns i restposten "dolda arbetslösa". .'MIra svårast är situationen i de tradionellt sysselsältningssvaga områdena. Det är viktigl alt den gruppens problem lyfts fram i ljuset. En s. k, hemmafruundersökning som påböriats

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

163

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

och som jämställdheiskommitién beslutat skall fullföljas kan kanske ge oss siörre kunskaper om vad som döljer sig bakom den dolda arbetslösheten. En allmän arbetslöshetsförsäkring har här etl storl berättigande och är ell starkt rätivisekrav. En arbetslöshetsförsäkring är ingen ersättning för arbete, men den skulle kanske bidra lill att problemen för denna grupp kvinnor uppmärksammades och inte hell nonchalerades.

Del är alltså angeläget med fortsatta jämställdhelsålgärder på arbetslivets område. Jämslälldhetskommiltén har också beslutat forlsälla på den vägen, i första hand genom att ta över och driva vidare de försök och projekl som var i gång eller planerade.

Till arbetsgivare som utbildar och anställer kvinnor resp. män i vissa yrken, som tidigare dominerats av det motsatta könet, utgår sedan budgetåret 1974/75 ett timbidrag under de första sex månaderna. Del böriade med 5 kr., blev 1976 6 kr. och föreslås nu bli höjt till 8 kr. Del har inte uinyUjats i någon större grad. "Inte i något fall har det utnyttjats för utbildning av män i kvinnodominerade yrken", heter det lakoniskt i arbetsmarknadsverkets kommentar i budgetpropositionen. Nej, tacka för del. Del skulle ju betyda alt män gick in på områden med lägre löner och lägre status än vad män är vana vid. Kvinnorna kan nog stimuleras att sprida ul sig på fler yrkesområden än de elva inom vilka 80 % av kvinnorna på arbelsmarknaden befinner sig, men au få män alt gå in på kvinnornas låglöne- och lågslatusområden blir betydligt svårare. Del hjälper inie med jämslälldheisbidrag, även om dessa skulle bli högre. Vi måste komma fram lillen annan arbelsvärdering, som ger ulslag i en annan ekonomisk värdering av olika arbetsuppgifter.

Jämställdhelsarbetet måste bedrivas på många plan. Själv anser jag det nödvändigl att satsa mer på opinionsbildning med syfte all förändra kvinnors och mäns allilyder och komma ål deras fördomar. Skolan måsle la sin del av ansvaret för en sådan information. Det är också viktigt för oss i kommittén atl samarbeta med studieorganisationer, över huvud taget med organisalionerna. Skall man nå ut på bred bas med en debatt i vilken både kvinnor och män engageras - och delta är helt nödvändigl - då finns det inget annal sätt än alt gå via folkrörelserna. Min avsikt är att försöka få till stånd elt sådant samarbete, och jag hoppas på gensvar.

Herr talman! Innan jag slutar vill jag bara nämna en liten ljuspunkt. Det böriar ändå finnas sådana i det här sega arbetet. Radionämnden har beslutat granska könsrollsproblemaiiken närmare när det gäller radio och TV. Den direkta anledningen är anmälningar av aktuella program.

"Olika grupper och enskilda har i skilda sammanhang gjort kvanli-tetsmälningar, dvs. man har räknat antalet kvinnor och män i TV i olika programtyper", heter del i Sveriges Radios personaltidning Antennen. Det heter vidare; "Men nämnden vill nu la reda på om det går att angripa det svåra ämnet på ett mer djuplodande sätt." Del skall verkligen bli spännande att se vad den djuplodningen kan leda lill.

164

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Tidigare i den allmänpolitiska debatten i dag togs den sjunkande nativiteten upp. De åtgärder som föreslogs gick i motsatt riktning mot dem som jag har föreslagit i en molion med samma utgångspunkt. Jag tror all de i dag nämnda förslagen kommer all förvärra situationen eftersom de går stick i stäv mot de fiesta kvinnors vilja. Men det är viktigt atl vi lar den sjunkande nativiteten på allvar. Jag tror att ett barnfalligl samhälle haren dålig inverkan på människors känsloliv. Jag iror inte atl del är något frivilligt val all människor i dag har färre barn eller inga alls. Del är nog en oullalad protest mot det barnovänliga samhället, som också starkt hänger samman med den bristande jämlikheten mellan kvinnor och män.

När kvinnor går ut i förvärvslivet får de inte bara etl arbele - de får två. Arbetsfördelningen i hemmet förändras inte nämnvärt av atl kvinnorna böriar förvärvsarbeta. I Svenska Dagbladet gjordes i höstas en intervju med anställda vid företagel Astra i Södertälje. Enligt den undersökningen var de heltidsarbetande kvinnornas arbetsvecka 20 limmar längre än männens, med hushållsarbetet inräknat. I den rapport som sociologen Rita Liljeström genomfört på uppdrag av jämställdhetsdelegationen, om försöksverksamheten med kvinnor på manliga jobb, framkommer samma sak. Den förändring som skedde när dessa kvinnor gick ut i förvärvslivet var all männen böriade bädda sina egna sängar. Det finns också andra undersökningar som visar atl kvinnor hushållsarbelar fyra gånger mer än männen även om båda är heltidsarbetande. Del är inte att undra på alt kvinnor utgör en minoritet i den fackliga och politiska verksamheten, samtidigt som det är förvånande att det över huvud laget finns kvinnor som utöver de dubbla arbetsuppgifterna också lar på sig samhällsuppdrag.

Man kan fråga sig hur man med politiska åtgärder skall kunna förändra den fördelning som uppenbarligen är sä diskriminerande för kvinnorna i hemmen. Vi kan ju inte gärna lagstifta om vem som skall diska.

Del har tidigare i den här debatten nämnts atl opinionsbildningen måsle skärpas. Jag vet inte hur opinionsbildningen skall kunna skärpas ytterligare. Debatten om jämställdhet i hemmet har förts i åratal av kvinnor, av massmedia och inom poliliken, men förändringen har inte kommit särskill långt.

Men del finns politiska instrument, och vi får inte vara rädda för lagstiftning dä vi vill hjälpa eftersatta grupper all förändra sin silualion. När regeringen i vår lägger fram förslag om förlängd föräldraledighet hoppas jag atl man drar konsekvenserna av en av de klart liberala meningarna i regeringsdeklarationen där det slår: "Jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklar utgångspunkt för regeringens politik."

Den föriängda föräldraledigheten bör bli individuell. En del av den förlängningen bör enbart tillkomma papporna. En individualisering av föräldraledigheten är ocksä - vilket kanske är det vikligasle - ell slöd för de många pappor som fakliskl vill ta ett lika ansvar för barnen men

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

165

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

166

som inte vägar ta duslen med arbetsgivarna och arbetskamraterna. SACO/SR gjorde en undersökning bland sina medlemmar år 1975 där de manliga medlemmarna tillfrågades om de kunde tänka sig ta pap-paledigt. Ca 70 96 uppgav att de var intresserade av att göra det. Men del var inte mer än 4 96 i hela landet som det året utnyttjade pappaledigheten. Intresset alt la etl delat ansvar för barnen finns bland männen, ge dem då också etl stöd i lagstiftningen. Elt delat ansvar, klart uttryckt i de reformer som kommer alt genomföras, är etl stöd för kvinnorna att klara alla sina roller.

Daghemsbristen - som tidigare har diskuterats - spelar naturligtvis en stor och kanske många gånger avgörande roll för unga människors möjligheter alt ha familj och för kvinnors möjligheter atl fungera på arbetsmarknaden. Regeringen har i sin budget avsatt medel för den kraftigaste utbyggnaden hittills med 100 000 nya daghemsplalser och 50 000 frilidshemsplaiser på fem år. Men del finns i dag ca 450 000 barn med förvärvsarbetande föräldrar. I den kommunala barnomsorgen finns det plats för ca 130 000 barn. Inte ens med den femårsplan som nu finns kan dagens behov läckas. Det finns också uppgifter om alt den utbygg-nadstakt som behövs för alt klara målel inie hålls av kommunerna. Jag efterlyser hos regeringen garantier för all den plan som har utlovats också kommer all hållas. Del räcker inte med alt säga alt planen noga skall följas upp, som socialministern sade i dag. Jag efteriyser också en prövning av möjligheten att utvidga den fastställda femårsplanen.

Ojämlikheten mellan könen slår hårdare bland minoritetsgrupper. Invandrarkvinnornas situation är långt besvärligare än männens. Den isolering många kvinnor upplever i hemmet är värre för invandrarkvinnorna eflersom de också har språksvårigheter. Svenskundervisningen för invandrare har inte fungerat tillfredsställande och är sämst för kvinnan. Det har i en del invandrarfamiljer blivit språksvårigheter t. o. m. inom familjen. Barnen har inte lärt sig sitt hemspråk och mammorna har inte län sig svenska. Därför har inte barn och mammor kunnat prata med varandra. En del av problemen kommer alt undvikas med den hemspråksundervisning som riksdagen har beslutat. Invandrarkvinnornas isolering kan också brytas med studiecirkelverksamhet som ligger nära invandrarkvinnornas intressen och sysslor. En sådan studiecirkelverksamhet har prövats och visal sig vara lyckad. Den har legat närmare lill hands för invandrarkvinnorna än den teoretiska svenskundervisningen. Annat har också gjorts för invandrarkvinnorna, men det är naluriiglvis inte tillräckligt, och jag hoppas alt jämslälldhetskommiltén aktivt kommer alt la sig an invandrarkvinnornas problem.

En annan minoritet av kvinnor, som också har del besvärligare än männen i samma situation, är de som dömts lill fängelsestraff Del finns bara etl enda kvinnofängelse i Sverige - Hinseberg - och dit kommer alla kvinnor som döms lill fängelse, oavsett var de bor och vilket brott de har begått. De flesta kvinnliga internerna har också sina pojkvänner på andra anstalter, vilket gör att kvinnorna får färre besök och inte har

någon som sköter hemmet och tar hand om eventuella barn under straff-liden. Oron för barn och pojkvän är vanliga rymningsorsaker. Brislen på anstalter nära hemorten gör del också svårare att förbereda frigivningen för kvinnor och ger sämre möjligheter till yrkesutbildning och meningsfulla fritidsaktiviteter. Jag ser det som en angelägen uppgift för regeringen att ta sig an de kvinnliga internernas silualion. Avskaffa Hinseberg och inför gemensam vård för kvinnor och män, främst på lokalanslalter! Det har jag också föreslagit i en motion. Jag ser detta som angelägnare än all åstadkomma jämlikhet för prinses.sor.

Bristande jämställdhet leder lill könssegregerade samhällen som i sin tur föder fördomar om del molsalta könel. Det har därför varit en tacksam uppgift för hänsynslösa människor att driva fram en pornografi som ingen känner igen sig i. Efter ett TV-program i höstas böriade en yrvaken deball om prostitution och pornografi. Naluriiglvis blev den debatten, som också pågick i riksdagen, "mums för moralister".

En stark kritik har riktats mot dem sorn förde sexdebalten på 1960-talei. Jag vill i detta sammanhang säga all.sextiotalets deball medförde många bra förändringar. Vi fick bl. a. en ny abortlagstiftning. Kvinnor slipper nu vända sig lill illegala abortörer eller genomgå kränkande personundersökningar. En ny sexualbroltsutredning har tillsatts. Den skall rätta lill bristerna i den föregående utredningen, men den skall också ta itu med frågor som inte ingick i den förra utredningens direktiv. Jag hoppas atl den nya utredningen inte kommer atl präglas av någon ny moralism ulan att den bejakar sexualiteten och försöker komma lill rätta med den ekonomiska brottslighet som ligger bakom många av porrklubbarna och prostitutionen.

En hårdhänt lagstiftning mot dem som är offer för den ekonomiska broilsligheten tror jag inte är någon lösning på könsfördomarna i samhället. Könsfördomarna kommer vi till rätta med genom att föra en socialliberal jämställdhetspolitik där män och kvinnor får lika möjligheter och rättigheter lill arbete och familjeliv.

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Fröken ANDERSSON (c) kon genmäle;

Herr lalman! Fru Bernslröm nämnde atl invandrarkvinnorna befinner sig i en svårare situation än svenska kvinnor och hoppades att jämslälldhetskommiltén skulle ta sig an deras problem.

Jag vill bara tala om atl kommittén redan har beslutat atl till sig knyta en mindre referensgrupp bestående av invandrarkvinnor för att vi därmed skall komma åt de frågor som för dem framstår som mesi väsenlliga.

Fru BACKBERGER (vpk):

Herr lalman! Det skulle ha varit roligt om man vid ett sådant här tillfälle hade kunnat utbrista: "Jösses, flickor, befrielsen är nära!" Men det saknas lyvärr någon vidare förutsättning för gladlynta ullryck av den karaktären.

När kvinnofrågan - alltså hela del komplex av frågor som direkl berör

167

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

168

51 % av svenska folkel och indirekt även de resterande 49 - kommer upp i remissdebatten är del naturligtvis som sista punkl. Och detta trots atl i det som benämns kvinnofrågan ingår arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken, allt som har med samhällsplanering och kollektiv service att göra, kort sagt etl flertal av de mest vitala områdena i del politiska livet!

Det är uppenbart att allt som har med de brännande intressena för majoriteten av svenska folket atl göra är salt på undanlag i riksdagen lika väl som i samhällslivet i övrigt.

Sedan över tio år tillbaka har vi en livaktig diskussion om vad som än benämns könsrollsfrågor än kvinnorollsfrågor, en diskussion och en aktivitet på många fronter, som engagerar en växande skara kvinnor och glädjande nog etl inte så litet antal män. Alla dessa människor ifrågasätter från varierande utgångspunkter familjen som försöriarinsiitution, kvinnans underordnade ställning på arbelsmarknaden och de rådande könsrollerna. Det senasie årets diskussioner har t. o. m. kommit att röra sig om de mest brutala formerna av det kapitalistiska manssamhällets förtryck. En massiv kvinnoopinion har vänt sig mot sexualbroilsulred-ningens liberala och mans-chauvinistiska attityder när del gäller våld-täkler. De prostituerade - den mest föraktade kvinnogruppen - har blivit uppmärksammade.

Del är viktigl atl fråga sig varför all denna aktivitet skall vara nödvändig. Vad har den tidvis så aktiva kvinnorörelsen gjort för misstag? Det är naluriiglvis ett oerhört stort ämne, och jag skall här i korthet bara ta upp två centrala begrepp till diskussion, vilka jag antar har lagils upp tidigare i den här debatten, nämligen begreppet jämlik/jämställdhet kontra frigörelse.

Det kan lyckas vara en strid om ord, men det är det inte. Kravet på jämlikhet, som var ett av den borgerliga franska revolutionens honnörsord, har förts fram av kvinnorörelsens reformistiska flygel. Den radikala, ibland öppet revolutionära delen av kvinnorörelsen, har rest kravet på kvinnans frigörelse. Förkämparna för kvinnans jämlikhet med mannen har ideligen hamnat i en återvändsgränd. Om och om igen har de funnit sig föra en kamp som innebär rätten att konkurrera med männen på det bestående samhällets villkor.

Det tydligaste exemplet på kvinnorörelsens ofta bristande förmåga lill analys är rösträttsrörelsen. Denna rörelse, som utgör den bredaste kvinnofronten i modern tid i kamp för elt demokratiskt krav och som kämpade med så militanta metoder atl den nya kvinnorörelsen i våra dagar förefaller som i rent otrolig grad beskedlig i jämförelse med den, upplöste sig frivilligt när den uppnått sitt begränsade mål. Rösträltskämparna, nästan samtliga från vänster lill höger, gick, beroende på klassintressen, in i de rpansdominerade partierna för att snällt och slillfärdigl underordna sig. Och både arbetarrörelsen och delar av den liberala rörelsen, som hade ställt upp för kvinnornas krav så länge de organiserade sig i en beslutsam maktkamp, satte kvinnofrågan på undantag då kvinnorna över-

gav sin militanta hållning.

I rösträtlsfronlen ingick också kvinnorörelsens radikala flygel. Men den hade ett betydligt mer långsiktigt mål. Den hade visionen om ett helt annat samhälle. Den var inspirerad av bl. a. de utopiska socialisterna, av Bachofen, Friedrich Engels och andra. Den företräddes på svensk botten av kvinnor som t. ex. Elin Wägner och Ellen Key. Ellen Keys idéer har f ö. inspirerat en av den radikala socialistiska kvinnorörelsens största förkämpar, nämligen Alexandra Kollontaj.

De här kvinnorna hade en vision av ett helt annat samhälle, en vision som visserligen i många stycken var romantisk och i åtskilliga fall föga genomtänkt, men som ändå var präglad av en hell annan storslagenhet i konturer och innehåll. De föreställde sig etl samhälle baserat på kvinnans totala frigörelse, de vände sig mot militarism och naturförslöring. Deras visioner har - om också i andra former - förts vidare av den radikala arbetarrörelsen och den militanta kvinnorörelsen i vår tid.

På 1930-talet, den epok som markerar nästa stora uppsving i kvinnokampen, fördes kampen vidare av bl. a. Frisinnade kvinnor, numera Svenska kvinnors vänsterförbund, av Fogelsiadsförbundei och av radikala socialdemokraliska kvinnor, l. ex. Alva Myrdal.

I vår lid har, som jag redan nämnt, de här radikala kraven förts vidare av den nya kvinnorörelsen. Könsrollsdebatlen på 1960-lalet lämnade också värdefulla bidrag då det gällde all bredda och fördjupa debatten, bl. a. genom alt ta upp mannens roll lill diskussion.

En fråga som är nödvändig all ställa i del här sammanhanget är onekligen: Kan den manliga rollen med sitt dominerande inslag av våldsberedskap, prestige- och karriärtänkande avskaffas, om man inte är beredd att ifrågasätta del kapitalistiska systemet, som bildar grogrunden för och premierar just de här manliga egenskaperna?

Om jag nu övergår till all granska vad jämlikhetsfilosofin har medfört för den stora massan av svenska kvinnor så kommer jag till ytterst nedslående resultat. Situationen pä alla fronter för kvinnorna visar det kapitalistiska manssamhällets hart när orubbade dominans. En liten framgång har noterats under de senaste åren, och den har Bonnie Bernslröm nyss varit inne på: rätlen lill fri abort för kvinnorna.

Men tittar man på kvinnans ställning i arbetslivet och i hemmet ser man all förhållandena har förändrals i oerhört liten utsträckning. Arbetslivet fortsätter alt vara uppdelat i en manlig och en kvinnlig sektor. Av 38 yrkesområden är 30 lill mer än 75 "6 dominerade av antingen män eller kvinnor. Det mönstret har alltså inte förändrats sedan 1965.

Likalön existerar fortfarande bara på elt fåtal områden. Medellönen 1972 för de heltidsarbetande kvinnorna var 28 880 kr. och för männen 40 500 kr.

Kvinnornas förvärvsintensitet är fortfarande avsevän lägre än männens. Svårast drabbad är den kvinnliga ungdomen; över 7 9,, av de unga kvinnorna saknar arbele. Motsvarande siffra för hela den arbetsföra befolkningen är 1,6 %.

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpolitisk debatt

169

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

170

De flesta kvinnor som går ul i förvärvslivet hamnar i deltidsarbete. 600 000 kvinnor arbetar mindre än 35 timmar i veckan, och del innebär att nästan hälften av alla kvinnor är deltidsarbetande. 70 % av de kvinnor som de senaste åren har börjat förvärvsarbeta gör det på deltid. Nästan hälften av alla deltidsarbetande kvinnor är över 45 år, något som lyder på att del inie är problem med t. ex. barnomsorg som dikterar deras val av förvärvsmöjlighet - om del nu är ett val. I slällel tycks del vara arbetsmarknadens obarmhärtiga syn på de medelålders och äldre kvinnornas krav som dikterar deras ställning - och det innebär i praktiken partiell arbelslöshel och beroende av en annans, dvs. en mans, förmåga att försöria dem.

Det kanske är viktigt att här ta upp frågan om var indoktrineringen i den kvinnliga rollen böriar. Här skulle skolan ha en stor uppgift när del gäller alt förändra könsrollstänkandet. Visserligen har läroplanen både för grundskolan och för gymnasieskolan en mycket bra målsättning, men om man ser hur det fungerar i praktiken blir man ganska beklämd.

Undervisningen i svenska och historia förbigår kvinnornas insatser i samhälls- och kulturarbetet. Den könsuppdelade gymnastikundervisningen bidrar lill att befästa könsrollerna. Dominanser av pojkar resp. flickor på olika linjer i skolan visar hur djupt könsrollerna är inpräglade redan i tonåren.

Jag vill här nämna bara några siffror från gymnasieskolans olika linjer; de gäller höstterminen 1973. Andelen flickor var på gymnasieskolans konsumtionslinje 96,7 96 och på beklädnadsteknisk linje 84,4 %. På de traditionellt manliga linjerna var andelen flickor i fordonsleknisk linje 0,7 %, el- och teleteknisk linje 0,5 % och bygg- och anläggningsteknisk linje 0,5 %.

Undervisningen om könsrollerna måste utvidgas och fördjupas. Sexualundervisningen bör likaså förbättras. Den bör utformas så all den bidrar lill atl luckra upp fördomarom kvinnan hos både lärare och elever. Delta är särskill viktigt med tanke på den fördomsfyllda syn pä kvinnan som representeras i massmedia, särskill i s. k. dam- och herrtidningar och i de öppet reaktionära porrtidningarna.

Kvinnans svaga ställning i arbetslivet hänger naturligtvis samman med hennes traditionella roll i familjen och i hemmet. En stor del av hemmakvinnorna utför ett nödvändigt men helt oavlönat arbete. Del har visat sig atl delta hemarbete inte alls fyller kvinnorna med den tillfredsställelse som många gärna älskar att föreställa sig. Atl den ekonomiska beroendesituationen kan förorsaka psykiska problem har uppmärksammats först på senare år. I en undersökning som gjordes av Göteborgs kommun år 1967 framgår atl en stor del av de hemarbeiande kvinnorna lider av allvariiga sjukdomssymtom. Med ledning av svaren från de intervjuade, som alltså var dels förvärvsarbetande, dels hemarbeiande kvinnor, gjordes en bedömning av deras arbetskapacitet. Resultatet blev all 92 96 av de förvärvsarbetande kvinnorna i åldrarna 40-59 är bedömdes ha full arbetskapacitet mot endast 71 % av de hemarbeiande.

Detta visar enligt undersökningen att hemmen utgör del utan jämförelse största området för skyddad verksamhet för partiellt arbetsföra i dagens samhälle.

Men man kan också tolka undersökningsresultatet på elt annat sätt, nämligen så att kvinnor känner en sådan otillfredsslällelse av all ulföra elt isolerat hemarbete, vara ekonomiskt beroende och ha hemmet som ständig arbetsplats atl de råkar ut för djupgående psykiska störningar. För att bryta kvinnans isolering krävs alltså kraftiga åtgärder. Arbetsdagen måste förkortas. Sex timmars arbetsdag för alla är ett berättigat krav, likaså att en fullständig barnomsorg byggs ul.

På den här korla liden, herr talman, har jag bara velat fästa uppmärksamheten vid elt par konkreta områden där just jämlikhetstanken har visat sig vara ineffektiv. Det finns anledning alt erinra sig Alexandra Kollontajs ord, atl kvinnans ställning i samhället och hennes frihet -eller valfrihet, för att använda ett honnörsord - är beroende av hennes ställning i produktionen. Så länge kvinnorna inte har rätt lill arbele, rätt till kvalificerad barnomsorg och tillgång till kollektiv service, förblir deras frigivning - med Eva Mobergs ord - endast villkorlig.

Bara ett socialistiskt samhälle kan garantera kvinnorna dessa rättigheter. Men därmed vill jag naturligtvis inte ha sagl alt jag inte har djup respekt för våra demokratiska traditioner, för vad arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och delar av den liberala rörelsen har ulrätial. Om inie allt detta hade ulrällals skulle inie jag ha kunnat stå här och' lala inför denna fåtaliga församling. Jag menar givelvis inte heller alt ell socialistiskt system automatiskt medför kvinnans totala frigörelse. Om man ser på kvinnans ställning i olika socialistiska länder inser man lätt att så inte är fallet. Socialismen bildar en nödvändig men absolut inte tillräcklig förutsättning för kvinnans frigörelse. Kvinnokampen måsle föras här, och den måsle föras vidare under socialismen.

För socialismen! För kvinnans frigörelse!

Nr 65

Torsdagen den 3 febmari 1977

Allmänpolitisk debatt

Hen LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Jag har antagligen inte mandat att tala för de rösträtts-kvinnor som kämpade i detta sekels början. Men jag vill bara, utan alt närmare gå in på vad Barbro Backberger anförde, säga alt jag fick intrycket att hon tyckte att det nästan var ett förräderi av dessa kvinnor att de - när de arbetat för och varit med om att driva igenom den kvinnliga rösträtten - inte samtidigt bildade partier som kvinnor.

När böriade kraven på kvinnlig rösträtt? Ja, redan Lars Johan Hieria förde fram förslag. Liberaler ansåg att när vi fick allmän rösträtt så skulle både män och kvinnor ha del. De drev della krav länge, men de konservativa sade nej. Både män och kvinnor ställde kravet. När man då fick den allmänna rösträtten, skulle kvinnorna då säga: Nu går vi ur partierna! Nu skall inte Kerstin Hesselgren få ställa upp för något parli. Vi kvinnor skall bara komma in på kvinnopartiers vägnar.

Jag kan hålla med om atl många av de förhoppningar slog fel som

171

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Alltnänpolitisk debatt

172

kvinnor hade på all  myckel skulle genomföras bara kvinnorna fick rösträtt.

Det kan jämföras med att rösträttsrörelsen som sådan i flera avseenden var för optimistisk. Det var många som trodde att när rösträtten genomförts, när vi allihopa fåll samma ansvar, kommer brottsligheten all försvinna. Människor begär ju inte brott mot de lagar de själva har slifial. Man hade stora förhoppningar om atl problemen skulle vara borta när bara demokratin var genomförd.

Jag tycker inte man kan kritisera vare sig kvinnorna eller männen. De såg ell samhälle med många orättvisor, och det var lätt all länka sig, all när vi själva får bestämma blir detta ett gott samhälle. Optimismen var stark. Del gäller både den allmänna rösträttsrörelsen och den kvinnliga rösträttsrörelsen.

Del skulle vara intressant atl försöka analysera vad det var som gjorde alt åtskilligt kom all misslyckas. För socialdemokratins del trorjag att myckel hade att göra med facket. Facken var av naturliga skäl myckel mansdominerade.

När del gäller den liberala sidan, som jag vel mer om, var del tyvärr så all de kvinnor som hade möjlighet och förmåga all jobba politiskt ofta var välsituerade. De övriga slet med sin disk och allting annal. Den analysen saknades, och de kvinnor som drev politiken förstod nog inte rikligt det här.

Jag tror atl de två kampanjerna i befolkningsfrågan, både 1930-talets och 1940-talels, medverkade. De kom ju att ge en familjepolitisk diskussion; Folket får inte dö ul, alltså måste vi föda mera barn. Man romantiserade fram en kvinnoroll; Kvinnor skall föda många barn. I två årtionden fördes en ganska effektiv kampanj för denna kvinnoroll, som i mycket gick stick i stäv mot jämlikhetstanken. Därför kan man inte säga alt del varit en långvarig kamp för atl män och kvinnor skall vara jämlika. Vi hade under två årtionden myckel starka opinionsbildningar, som i och för sig kunde vara förståeliga i sin miljö men som hävdade alt kvinnorna skulle ha en annan roll än männen.

Fogelsladsgruppen hade knappast tankar som alt kvinnor skall bilda separata partier. Man menade tvärtom atl de skulle försöka verka inom de befintliga politiska partierna.

Jag håller gärna med om all del är myckel litet analyserat varför så myckel av kvinnornas förhoppningar gick på sned. En myckel enkel förklaring är förmodligen atl fiertalei beslut har fattats av män med hemmavarande kvinnor. Våra svenska kommunalmän har varit män med kvinnor vid sin sida - som skön markservicen, som man så idioliskl brukar säga. Del är klari alt man då inte byggl daghem. Just beslutsfattare har kanske hårdare än genomsnittsmänniskan varit befästa i en mansroll som fordrat mycket av dem. Förr fattade man inte myckel av denna debatt - del förekommer knappast före 1960-talet all dessa frågor diskuterats. Kanske såg kvinnorällsrörelsen bara rösträtten och trodde atl om kvinnorna får rösträtt blir allting bra. Det var i så fall begripligt

när man starki stirrade på jusl denna orättvisa, all man inte förstod all del behövdes så myckel annal också.

Fru BACKBERGER (vpk);

Herr lalman! Jag är glad att någon länder på den historiska aspekten av vad jag sade. Men jag sade inte att kvinnorna skulle bilda separata partier. Jag bara menade att de hade en felaktig analys. De ställde upp på en kortsiktig strategi, alltså jämlikhet, i stället för frigörelse. Inte heller har jag hävdat alt Fogelsladsgruppen skulle kämpa för något separat kvinnoparti. Jag menar bara all den tog upp visionen om en loial samhällsförändring, etl samhälle i stil med vad t. ex. Elin Wägner, Ellen Key och Alexandra Kollontaj tänkte sig-etl slags samhälle baserat på mödrar.

Jag anser fortfarande atl samtliga partier som är representerade här måsle vara självkritiska och inse att det brister i insikt om vad kvinnokampen betyder, inte bara för alt förändra kvinnans roll utan också för alt förändra mannens roll. Först när kvinnorna reser sig och ställer krav får ni män möjlighet atl se er själva i spegeln och förstå vad er roll innebär.

Nr 65

Torsdagen den 3 februari 1977

Allmänpohtisk debatt

Överläggningen var härmed slutad.

S 2 Kammaren åtskildes kl. 22.26.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert