Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:61

Tisdagen den 1 februari

Kl. 15.00

§ 1 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kalmarregionen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara herr c/jö/M (m) den 9 december anmälda fråga, 1976/77:155, och anförde:

Herr lalman! Herr Schöll har frågat mig dels vilka resultat arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Kalmar hittills har kommit fram till, dels om jag vill verka för att samtliga departement medverkar i strävandena alt finna statsinstitutioner som lämpligen kan förläggas till Kalmarregionen som kompensation för bortfallet av sysselsättningstillfällen lill följd av fiottiljnedläggning.

Arbetsgruppen har nu varit verksam i etl och etl halvt år. En första utgångspunkt för gruppens arbele var att undersöka vilka aktuella investeringsplaner som fanns hos redan etablerade industriföretag i Kalmarregionen. Genomgången visade att del inom vissa förelag fanns utbyggnadsplaner, som skulle medföra ganska slora sysselsättningseffekter, om finansieringsfrågan kunde lösas. Mot den bakgrunden och med hänsyn till arbetsmarknadslägel i Kalmarregionen har regeringen under oktober och november 1976 beviljat tre företag i Kalmar lokaliseringsstöd, så atl betydande investeringar kan genomföras. Förelagen räknar med atl öka sin arbetsstyrka med drygt 200 personer när investeringarna är klara. Vidare har regeringen beviljat lokaliseringsstöd till en mekanisk verkstadsindustri i Nybro, där etl tiotal nya arbetstillfällen tillkommer genom utbyggnaden. Gruppens arbele för alt slimulera lill utbyggnader av industriföretag i regionen fortsätter.

När del gäller frågan om utbyggnad av den offentliga sektorn i Kalmarregionen har gruppen också tagit vissa initiativ. I en skrivelse till statliga myndigheter och utredningar har gruppen hemställt all dessa beaktar behovet av en förstärkning av den offentliga sektorn i Kalmarregionen.

Efter kontakter med arbetsgruppen har slalens personalnämnd beslutat att förlägga elt regionkonlor till Kalmar. Den av riksdagen beslutade lokaliseringen lill Kalmar av vissa enheter inom televerket pågår. Genom diskussioner med leleverkel har gruppen medverkal lill all få en datacentral med vissa kvalificerade arbetsuppgifter förlagd till Kalmar.

Som svar på herr Schölts andra fråga vill jag deklarera all regeringen också i fortsättningen är beredd alt så långt det är möjligt medverka lill en förstärkning av den offentliga sektorn i Kalmar.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kalmarregionen

Hen SCHÖTT (m):

Herr lalman! Först ber jag att få framföra mitt lack lill arbelsmarknadsministern Ahlmark för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan var riksdagens beslut den 15 maj 1975 alt lägga ned Kalmar flygflottilj, ett djupt olyckligt beslut. Från försvarssynpunkf innebar det att Kalmar län, trots sitt utsatta läge och trots F 12:s ytterst akliva och betydelsefulla del i den nuvarande försvarsberedskapen, berövades sill enda försvarsförband och därmed blir det enda län i riket ulan sådant förband.

Från sysselsättningssynpunkt innebar det atl Kalmar län med dess svaga utveckling - länet har icke förmått öka sin folkmängd under de senaste 100 åren, medan folkmängden i riket under samma lid fördubblats - berövades ca 500 arbetstillfällen. Oron i Kalmar län för följderna av delta olyckliga riksdagsbeslut är naturlig liksom länels krav på kompensalion för denna svåra förlust.

Som uppföljning av etl uttalande av dåvarande försvarsministern tillsatte dåvarande arbetsmarknadsministern i juni 1975 en interdeparle-menial arbetsgrupp med uppgift att tillföra Kalmar kommun och Kalmar län kompensalion för de förlorade 500 arbetstillfällena.

På min fråga har arbetsmarknadsministern här i dag redovisat del resultat som han anser att denna arbetsgrupp åstadkommit. Låt mig omedelbart deklarera alt svaret synes mig föga uppmuntrande och dessutom kanske något missvisande.

Vad televerkels anläggningar beträffar har det ingenting med F 12:s nedläggning atl göra. Redan i maj 1973, eller två år före det olyckliga nedläggningsbeslutet, var placering av viss del av televerket till Kalmar beslutad och då f ö. beräknad lill en betydligt större del än vad som nu blir fallet. Del regionalpolitiska värdet av denna av riksdagen beslutade lokalisering har därför allvarligt reducerats.

Alt statens personalnämnd förlagt ett regionalkonlor lill Kalmar är riktigt, men del bör nämnas att detta har endasl cirka fem befattningshavare, således ungefär en procent av de vid F 12 förlorade arbetstillfällena.

Riktig är också statsrådets uppgift om lämnad hjälp åt tre Kalmarföretag, för vilken hjälp vi givetvis är lacksamma, men här rör del sig knappast om någon kompensalion för den statliga institutionen F 12.

I Kalmar län är vi djupt besvikna över atl länet förbigicks både vid den stora utflyttningen från huvudstaden av statliga ämbetsverk och vid placeringen av det nyinrättade domstolsverket och den nya, fjärde kammarrätten.

Kalmar län anser sig med rätta styvmoderligt behandlat av den förra regeringen och förväntar sig atl den nya regeringen nu gör allt vad göras kan för att kompensera länet på olika sätt, i första hand genom lokalisering lill länet av nytillkommande ämbetsverk.

Än en gång lackar jag för svaret på min fråga.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Ansvaret för att skaffa ny sysselsättning för dem som nu arbetar vid F 12 vilar i första hand på försvaret. Vid F 12 arbetar i dag omkring 400 människor, och nedläggningen kommer att ske steg för steg under åren 1978-1980 enligt de planer som chefen för flygvapnet har. Inom försvaret bedömer man att de anställda vid F 12 skall erbjudas ny sysselsättning med arbetsuppgifter, som i huvudsak motsvarar vad de har nu.

I vissa fall kommer erbjudandena att avse arbeten på andra orter än Kalmar. Men många har ju fasta bindningar lill Kalmar, och del kan vara svårt all flytta. Jag har full förståelse för de synpunkter som herr Schöti här har framfört, och jag uttrycker dem också delvis i svaret på frågan. Därför har en rekryteringsbegränsning lagts över alla statliga myndigheter i Kalmar. Den begränsningen innebär alt myndigheterna måsle anmäla alla lediga arbeten antingen lill försvarets personalnämnd eller till slalens personalnämnd och alt nämnderna har möjlighet atl omplacera anställda vid F 12 till de lediga arbetena.

Jag vill därför slå fasl all det alltså inte är arbetsgruppens uppgift atl förmedla arbeten lill personalen vid F 12. Arbetsgruppens uppgift är att medverka lill all skapa nya arbelen i Kalmar. Självfallel är del ett önskemål atl de här nya arbetena så långt som möjligt passar för de anställda vid F 12. Men del är ocksä väsentligt atl kommunen inte tappar arbetstillfällen och därmed minskar befolkningen på grund av nedläggningen av F 12. Där har alltså regeringen under hösten tagit initiativ, som jag redovisade i mitt svar på frågan.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen i Kalmarregionen

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag är fullt medveten om arbetsgruppens uppgift, och jag vill därför fråga om statsrådet anser att arbetsgruppen har tillräckliga resurser för alt fullgöra den uppgiften. Jag tycker nämligen atl hittills redovisade resultat är ganska klena. När del sedan gäller att till Kalmar förlägga nytillkommande ämbetsverk vill jag erinra om atl man har föreslagit etl samordnande organ för trafikplaneringsfrågor. Detla trafikplaneringsverk, som skulle samordna planeringen vid olika trafikverk och trafikplaneringen vid länsstyrelserna, skulle med fördel kunna lokaliseras lill Kalmarregionen. Jag ber herr statsrådet atl ha delta i åtanke.

Över huvud taget är Kalmar län missgynnat när del gäller den offentliga sektorn. Jag har den bestämda uppfattningen atl det är hög tid atl man på centralt håll tänker om och ser till alt Kalmar län inte som hittills blir missgynnat.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag har full förståelse för herr Schölts synpunkler beträffande arbetstillfällena på den offentliga sektorn i Kalmar. Det gäller naturligtvis också all skapa arbelslillfällen i den privata sektorn. Därför har regeringen under hösten beviljat lokaliseringsstöd till tre företag i

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om beslutad nedläggning av Landaskolan i Kristinehamn

Kalmar. Lumalampan AB fick ett lokaliseringslån pä 7,5 milj. kr., AB Nordchoklad fick låna 4 milj. kr. och Kalmar-Kök AB 10 miljoner. Sammanlagt har alltså lokaliseringslän pä 21,5 milj. kr. gäll lill Kalmar.

De här tre företagen kan tack vare lokaliseringsstödet genomföra investeringar och öka sin personal med sammanlagt 210 personer. Alt regeringen har gått in med lokaliseringsstöd till företag i Kalmar, som ligger utanför stödområdet, visar atl vi är beredda att använda de medel som vi har till förfogande för all få fram nya arbelslillfällen i området. Samtidigt fortsätter vi att driva våra ambitioner inom den offentliga sektorn.

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Än en gång vill jag ha nämnt att vi är lacksamma för vad som här har ulrälials från den nya regeringens sida. Men vi i Kalmar län anser naturligtvis att det på intet sätt är tillräckligt. Jag är emellertid glad atl kunna konstatera alt statsrådet Ahlmark fått sin uppmärksamhet ordentligt riktad på problemen i vårl län. Del skedde framför allt genom den uppvaktning för arbetsmarknads- och industriministrarna som ägde rum i november av en länsdepulalion under ledning av vår landshövding.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om beslutad nedläggning av Landaskolan i Kristinehamn

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara herr tredje vice talmannen Erikssons (fp) den 11 januari anmälda fråga, \916/11:\14, till fru slalsrådel Mogård, och anförde:

Herr lalman! Herr tredje vice talmannen Eriksson har frågat statsrådet Mogård om hon är beredd alt ta initiativ till att beslutel att lägga ner Landaskolan i Kristinehamn omprövas och om så inte är fallet redovisa de skäl som ligger lill grund för skolans nedläggning och vilka sociala och lokaliseringspolitiska hänsyn som tagits vid beslutels fattande. Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Länsstyrelsen i Värmlands län har i skrivelse den 17 januari 1977 under åberopande av 38 !; länsstyrelseinstruktionen hemställt alt regeringen omprövar arbetsmarknadsstyrelsens beslut att flytta den undervisning för synskadade som bedrivs vid Landaskolan i Kristinehamn lill Göteborg. Skrivelsen, som nu är på remiss, kommer att behandlas inom arbetsmarknadsdepartementet. Jag är i dag inte beredd att lämna något besked i frågan, eftersom regeringen först bör lyssna lill dem som fåll skrivelsen på remiss.

Herr tredje vice talmannen ERIKSSON (fp):

Herr talman! Del torde vara få skolor i vårl land som har växl samman med befolkningen och med en ort så som jusl Landaskolan i Kristi-

nehamn. Det är inte bara eleverna som trivs med Kristinehamn, utan det är också invånarna i staden söm har anpassat sig till skolan och till eleverna på etl alldeles utmärkt sätt.

Mitt under dessa goda förhållanden kommer del överraskande beslutet all skolan skall flyttas till Göteborg. Det har skapat en mycket underlig situation. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om nedläggning grundas på resultatet av den s. k. mobilgruppens arbete, men del är i slorl sell emot 1960 års blindvårdsulrednings synpunkler.

Länsstyrelsen i Värmland har överklagat beslutet. Såvitt jag vet är del första gången som en länsstyrelse överklagar ett beslut enligt 38 i; länsslyrelseinstruklionen. Vi kan därför fråga oss: Varför har länsstyrelsen överklagat? Det har länsstyrelsen gjort därför att den som så många andra tyckeratt det beslut som AMS kommit fram till är fullständigt obegripligt, inte minst ur regionalpolitisk synpunkt.

Jag och många med mig har ullalal kritik mot mobilgruppens utredning. I del läge som vi nu är i finns det ingen anledning att återge den kritiken på nytt, men jag vill peka på en detalj, och del är all blind-vårdskonsulenterna i det berörda länet inte har fått ge sin syn på frågan. Det förefaller utomordentligt underligt.

Nu vill jag lacka arbetsmarknadsministern för del svar som han ger. Jag har givelvis full förståelse för all jag i den nya situation som har uppstått med anledning av länsstyrelsens överklagande inte kan få ett klart besked i frågan. Men när skrivelsen från länsstyrelsen-och ärendet i sin helhet, utgår jag ifrån - sänts ul på remiss, vill jag med tanke på vad jag nyss nämnde om blindvårdskonsulenterna - jag skulle kunna nämna många andra instanser, som inte fått yttra sig - uttala förhoppningen all del blir en bred remiss, så alt man har ett fylligt material när den slutliga ställningen skall tas.

Jag vågar också fråga arbetsmarknadsministern om det nu går att säga när ungefär det slutliga avgörandet kommer att fällas.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om beslutad nedläggning av Landaskolan i Kristinehamn

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag har full förståelse för Karl Erik Erikssons argumenl, liksom jag förstår de synpunkler som legal bakom arbetsmarknadsstyrelsens beslut att fiytta undervisningen lill Göteborg. För atl vi nu skall få en allsidig belysning av den här frågan har länsstyrelsens skrivelse sänts lill arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen. Synskadades riksförbund och Kristinehamns kommun, och remisstiden är ungefär en månad. Därefter kommer de olika synpunkterna alt vägas mot varandra innan regeringen fattar etl beslut i frågan.

Herr tredje vice talmannen ERIKSSON (fp):

Herr talman! Min förhoppning är nu att någon av de instanser som skall yttra sig i sin lur inhämtar blindvårdskonsuleniernas syn på saken; det råder nämligen en ganska stark irritation över att jusl de inte har fått yttra sig.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om översyn av barns rättsliga ställning

Jag vill något komplettera mitt tidigare anförande med atl nämna att blindvårdsutredningen 1967 framlade elt betänkande där man radade upp skäl./ö/- Kristinehamn. Blindvårdsutredningen fastslog också att Landaskolan är ett så fast begrepp inom denna typ av undervisning atl della är tillräcklig motivering för all inte föreslå någon förändring.

Jag hoppas att arbelsmarknadsministern också väger in blindvårds-utredningens synpunkter vid det slutliga ställningstagandet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om översyn av barns rättsliga ställning

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för atl besvara fru Lind-quists (m) den 25 januari anmälda fråga, 1976/77:211, och anförde:

Herr lalman! Fru Lindquist har frågat mig vilka ålgärder jag har vidtagit i anledning av riksdagens beslut den 1 juni 1976 om att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast skulle tillsättas med uppgift all se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag lill förstärkt rättsskydd som kan anses påkallade.

Riksdagens begäran om en utredning av barns rättsliga ställning griper över etl stort område och berör många skilda problem. Uppdraget har nära samband med annat utredningsarbete som rör barns irygghel och rättssäkerhet. Jag kan erinra om de uppgifter som ankommer på famil-jelagssakkunniga och socialutredningen. Vidare tillsalles förra året inom socialdepartementet en arbetsgrupp med uppgift atl bereda och samordna åtgärder som avser barnmiljöfrågor inom olika departements verksamhetsområden.

Mot denna bakgrund har det ansetts lämpligt att låla utredningsarbetet beträffande barns rättsliga ställning inledas med en karlläggning av problemområdet och av det utredningsarbete som redan nu bedrivs inom detta område. Avsikten har varit alt pä grundval av en sådan karlläggning la ställning lill formerna för del vidare utredningsarbetet. Arbetet med kartläggningen har sedan en tid tillbaka pågått inom jusliliedeparlementei och bedrivits i samarbete med företrädare för socialdepartementet och socialutredningen. Det avslutas i dagarna. Jag räknar med alt en arbetsgrupp skall kunna tillkallas inom kort.

Fru LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag tackar justitieministern för svaret.

För över ett år sedan motionerade jag om alt en sådan här arbetsgrupp skulle tillsättas, och till min glädje biföll riksdagen min motion. I utskottet var väl socialdemokraterna aningen ljumma; de reserverade sig inte, men de kom med elt särskilt yttrande. Riksdagen gjorde i alla fall enhälligt det här uttalandet: "Utskottet anser att del därför skulle vara av värde om man, såsom motionären yrkar, tillsatte en brett förankrad

arbetsgrupp för atl se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnets bäsia och för att föreslå de förbättringar som kan befinnas erforderiiga. Redan tillsättandet av en sådan utredning och den viljeinriktning som statsmakterna därigenom visar bör enligt utskottets mening kunna bidra till den attitydförändring som utskottet ansett så nödvändig." Utskottet hemställde därefter atl arbetsgruppen skulle tillsättas snarast.

Bakgrunden till min motion var all barn ofta far illa och att föräldrar betraktar barn som sina ägodelar. Barn tillhör ju den kategori som inte kan göra sin röst hörd. De organiserar sig inte, de är tysta i samhället.

Detla är en stor grupp - det finns 1 700 000 barn i Sverige. Det var om denna stora tysta grupp som jag ville ha diskussion och tankeutbyte. Därför tyckte jag atl det var viktigt med en arbetsgrupp som utåt fortlöpande visade hur den arbetade och som redovisade sina tankar och resultat. Det var fråga om att informera, väcka diskussion och få till stånd just den ändrade attityd som ulskollel lalar om.

Jag tyckte att delta var en mycket viktig motion, och jag menar alt det har blivit väldigt litet av den. Jag måste säga att jag är besviken, för jag tyckte att någonting skulle hända efter den - syftet är ju förfelat när det inte händer någonting. Detta är inte något lätt arbete, det förstår jag också. Därför är del myckel viktigt alt det kommer i gång fort.

Nu skulle jag vilja fråga justitieministern hur han har tänkt sig sammansättningen av denna arbetsgrupp, vilka riktlinjer justitieministern ämnar dra upp för den och vilka områden som arbetsgruppen speciellt skall inrikta sig på - om den skall arbeta efter FN:s deklaration 1959 eller om man också skall ta hänsyn till nya tankegångar som t. ex. har framkommit i en rapport som framlagts i England.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om översyn av barns rättsliga ställning

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! På de frågor som fru Lindquisl nu ställde direkl lill mig kan jag svara följande.

Jag tror inte att man skall låsa arbetsgruppen vid några särskilda riktlinjer. Arbetsgruppen kommer att ha tillräckligt underlag när del gäller syftet med utredningen i de uttalanden som gjordes från riksdagens sida.

Som jag nämnde förut sammanhänger arbetet med del arbete som bedrivs på andra områden. Det kommer alltså att fordras all arbelsgruppen skall hålla nära konlakt med de andra pågående ulredningarna. Denna kartläggning skall under den allra närmaste tiden vara avslutad, och jag är inte beredd all redan nu säga bestämt hur arbetsgruppen närmare kommer all sammansättas. Men del ligger ju i riksdagens begäran all del skall vara en allsidigt sammansatt arbetsgrupp.

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag skulle vilja säga något om varför jag har tagit upp den här frågan jusl nu. Den är aktualiserad len utställning här i Stockholm som Rädda barnen och två andra organisationer har satt i gång. Del gäller våld och barn, och utställningen heter Våld föder våld. Till en

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om nalurgasfyndigheterna i Östergötland

kväll denna vecka har man samlat några riksdagsledamöter och socialministern, och vi skall diskutera barns rättsliga ställning. Det har gått etl är sedan jag log upp denna fråga i riksdagen, och det hade varit trevligt att komma lill denna diskussion och kunna lämna elt besked om vad som har hänt under den här tiden.

Jag tycker atl det vore värdefullt om justitieministern hade tillfälle att vara med i en sådan diskussion. Men justitieministern har ju nu möjlighet atl deklarera vilken vikt justitieministern och regeringen lägger vid dessa frågor. De kommer nu, såvitt jag förslår, också upp i nordiska sammanhang.

Därför ställer jag en direkt fråga: Anser justitieministern atl det är ett angelägel ärende all se över lagsiiftningen i vad gäller barns rällsliga ställning?

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr lalman! Jag vill gärna deklarera all jag anser del vara en mycket allvarlig och angelägen fråga som fru Lindquisl har tagit upp. All själva tillsättandet av arbetsgruppen dröjt har berott på, som jag nämnde förut, atl det har utförts åtskilligt arbele på detta område inom andra kommittéer och alt del fordras en viss samordning med dessa. Jag vill dock på nytt understryka alt jag finner det angelägel all denna arbetsgrupp tillsätts så snart som det är möjligt.

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Jag är ledsen all jag ändå måsle säga atl jag tycker all del i viss mån saknas idérikedom, entusiasm och engagemang i den här frågan. Jag undrar numera om del inte skulle vara klokt att överväga om det kanske borde vara en pariamenlariskt sammansatt utredning, för all få ut de synpunkter som ulredningen kommer fram lill och jusl få lill stånd en attitydförändring, som faktiskt krävs i det här sammanhanget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om nalurgasfyndigheterna i Östergötland

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara fru Karlssons (c) den 16 december anmälda fråga, 1976/77:161, till herr statsrådet Johansson, och anförde:

Herr talman! Fru Karlsson har frågat statsrådet Johansson om han är beredd att ställa erforderliga resurser till förfogande för en genomgripande undersökning om förekomster av naturgas på Öslgöiaslätlen.

Frågan har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.

Som fru Karlsson anför i frågan är det sedan länge känt alt det förekommer naiurgasfyndigheter i Östergötland. Inom den sakkunniga stal-

liga myndigheten, Sveriges geologiska undersökning (SGU), har man emellertid uppfattningen att gasen inte förekommer i siörre, samlade mängder. Enligt SGU är del små utsikteratt finna gasmängder som räcker för mer än lokal förbrukning. SGU har inte aktualiserat frågan om an-slagsfinansierad prospektering efter naturgas, och jag har inte heller för min del funnit skäl atl i samband med budgetbehandlingen lägga fram förslag i den riktningen.

Av särskild betydelse har härvid varit att det inom industridepartementet f n. finns två ansökningar om koncession för undersökning av förekomster av olja och naturgas inom vissa områden på Östgölaslälten. Beredningen av ärendena slutförs f n. inom regeringskansliet. Jag räknar med alt regeringen skall kunna fatta beslut inom elt par månader.

Frågan om resurser för undersökning av nalurgasförekomster på Östgölaslälten har givetvis samband med avgörandet i de aktuella koncessionsärendena. Eftersom jag för dagen inte är beredd alt uttala mig om hur regeringen kommer atl bedöma dessa ärenden, blir del först längre fram möjligt alt la ställning lill den fråga som fru Karlsson har aktualiserat.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om naturgasfyndig-heterna i Östergötland

Fru KARLSSON (c):

Herr talman! Jag tackar herr industriministern för svaret på min fråga.

Den naturgas som påträffats i västra Östergötland finns i del porösa sandslenslagrets överkant på ca 70 m djup och har som tätt berg grönsten och lerskiffer över sig. Sandstenen har en mäklighet om ca 25 m. Urberget därunder är granit.

Under elt halvt sekel har hundratals djupvaltenbrunnar borrals, och därigenom har man fåll en klar bild över var de rikaste gasförekomsterna finns. Den äldsta gaskällan är från 1939 och ger fortfarande efter 38 års drift samma gaskvantitet.

Märkligt är också atl konstatera att kort tid före elt närbeläget jordskalv eller ett vulkanutbrott på Island stiger gastrycket för atl ef\eren tid återgå till normall tryck. Jag kan lala om alt färska uppgifter visar alt gastrycket de senasie dagarna har stigit avsevärt, vilket kan lyda på alt ell vulkanutbrott skulle vara nära förestående.

Man kan konstatera all gasen ej bildals i slättens sedimentära avlag-ringar ovanför urberget, utan i stället kommer den upp i sprickor genom della. Gasen, som är fullständigt ren, har myckel goda förbränningsegenskaper och motsvarar enligt gjorda förbränningsprover den holländska.

Vi har i min hemort, Skänninge, en f d. gasverksingenjör som under 15 år forskat om naturgasen. Hans åsikt är atl det sannolikt finns möjligheter all påträffa gas och kanske också olja efter en noggrann penetrering av de förkastningssprickor som finns. Man har inte utfört några djupprovborrningar, och det har inte heller SGU gjort. Trots alt SGU säger i ett utlåtande att del kunde vara motiverat all man finge använda mer medel för all kunna lill fullo ulnyuja del iakltagelsematerial man

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder för att främja sysselsättningen på norra Gotland

fått fram för en bedömning, säger SGU att del troligtvis inte finns gas i användbara mängder. Del är mycket märkligt all SGU uttalar sig så kategoriskt om gasfyndigheterna när man inte ens har slutfört undersökningen.

Frågan har också behandlals av riksdagen. Näringsulskoltet uttalade i belänkande nr 23 år 1974: "Utskottet förutsätter att berörda myndigheter har uppmärksammat frågan och vidtar erforderliga ålgärder."

Jag vill som sagt lacka herr industriministern för svaret, även om jag tycker all vi blivit litet styvmoderligt behandlade. Det slår fortfarande klart all naturgas finns inom del aktuella området. Det är av största vikt och intresse alt koncession beviljas de företag som har ansökt om sådan och att även staien engagerar sig i detta projekl.

Får jag berätta en liten seriös historia. En man i Östergötland sade: När fyra riksdagsledamöter från Östergötland skriver en seriös motion om naturgas kommenteras den med fyra rader i tidningarna, men när locket böriar hoppa på en källa för en tant borta i Klockrike blir del helsidor i tidningarna. - Herr industriminister, detta säger något om behandlingen av våra motioner och förslag om naturgasen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att främja sysselsättningen på norra Gotland

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för all besvara herr Gits-tafssons i Stenkyrka (c) den 11 januari anmälda fråga, 1976/77:173, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Guslafsson i Stenkyrka har frågat justitieministern vilka åtgärder som har övervägts inom regeringen i syfte alt skapa sysselsättning pä norra Gotland i det fall Lärbro kriminalvårdsanstalt läggs ned. Frågan har överlämnats till mig för all jag skall besvara den.

Jag har tidigare uttalat atl industriföretag som planerar atl lägga ned verksamhet i områden med sysselsättningsproblem har elt särskilt ansvar för att skaffa fram nya arbelslillfällen lill den berörda orten. Samma krav gäller självfallel för staten som arbetsgivare. Regeringen har därför givit arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag atl, i samråd med kriminalvårdsstyrelsen, medverka vid genomförandel av nedläggningen av kriminal-vårdsanstallerna i Lärbro och Ulriksfors för atl bereda annan sysselsättning ål de anställda som berörs av nedläggningen. I uppdraget ingår även alt i övrigt verka för att ytleriigare arbelslillfällen tillförs de berörda kommunerna.

Hen GUSTAFSSON i Stenkyrka (c): Herr lalman! Jag ber alt få lacka statsrådet för svaret. Det har nu gått någon månad sedan personalen vid Lärbro kriminal-vårdsanstali fick julhälsningen från regeringen all dess arbetsplats kom-

mer att försvinna. Den fråga jag framställt är föranledd dels av den silualion som därmed uppslår för de anställda vid anstalten som byggl sina hus och är bosatta på orten, dels av allmänt regionalpolitiska synpunkter. Del kan lyckas att antalet arbetstillfällen som det här rör sig om inte är så mycket atl tala om i del läge som vi har i övrigt, men om man känner Gotlands silualion, och särskilt situationen för den norra delen av ön, framstår frågan i en annan belysning,

Gotland är den region i vårl land som lyvärr har del inre stödområdets problem, men som i varie fall inte hittills har haft statsmakternas slöd på samma sätt som de orter som tillhör inre stödområdet.

Enligt de upplysningar jag inhämtat om Lärbro kriminalvårdsanstalt har anstalten väl fyllt sin uppgift. Personalen anger all del för många kan vara en fördel med anstaltens läge - exempelvis för dem som vill bort från Stockholmsområdet. Kriminalvårdsstyrelsens chef generaldirektören Martinsson, har i en tidningsintervju uttalat att han rör sin del blivit förvånad över nedläggningsbeslutet. Han menar au Lärbro-anstaltens läge innebär en fördel med tanke på placeringen av alkohol-och narkotikamissbrukare. Anstalten har f n. 58 platser, som betjänas av 35 anställda med en medelålder på 45 år.

När det gäller sysselsättningsfrågan vill jag hänvisa till det uttalande av riksdagen som gjordes 1975 i anledning av justitieutskotlets belänkande 1975:11. Del uttalandet har jag ålergetl i min fråga.

Del alternativ som enligt min mening i första hand bör undersökas är huruvida anstalten kan behållas ytterligare någon lid uiöver den som anges i regeringsbeslutet. Måhända borde del undersökas om anstalten kan ges en något annan inriktning. Narkomanvården är l. ex. synnerligen akluell, och vårdplatser saknas uppenbarligen.

Om anstalten inte kan bibehållas kommer andra sysselsäitningspoliliska åtgärder i fråga. Jag uppfallar industriministerns svar på min fråga som positivt i detla avseende, och jag tackar ännu en gång för svaret. Jag vill i detla sammanhang erinra om riksdagens uttalande med anledning av propositionen 1975/76:99 om medel till Statsföretag. Uttalandet lyder:

"Frågan om möjlighelerna alt lokalisera statliga industriprojekt lill Golland bör enligt utskottets mening särskilt beaktas. Statsföretag bör alltså

få i uppdrag au, så som föreslås i motionerna , göra en inventering

av induslriprojekl som lämpar sig för lokalisering lill Golland." Måhända borde detla komma i åtanke.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder för att främja sysselsättningen på norra Gotland

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Gustafsson i Stenkyrka åberopar ett uttalande av kriminalvårdsstyrelsens generaldirektör, som sägs ha blivit förvånad över nedläggningsbeslutet. Jag har ingen anledning atl kommentera detla yttrande. Jag vill bara konstatera all nedläggningen av Lärbro liksom Ulriksfors är en följd av kriminalvårdsstyrelsens planering sedan lång tid tillbaka. Man kan säga all det är ell resultat av en successiv process

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder mot produktionsminskning i Grängesbergs gruvor

som spänner över flera år. Det är alltså att notera att kriminalvårdsstyrelsen i sin planering har räknat med denna utveckling.

Jag skulle i det sammanhanget vilja göra den principiella deklarationen att när förändringar av den här karaktären sker i samhällsfunktionerna så gäller del att ge förändringarna en från regionalpolitisk synpunkt så konstruktiv inriktning som möjligt. Det är därför som regeringen, samtidigt som den har accepterat denna planering, också manifesterat etl arbetsgivaransvar och är beredd alt mobilisera de resurser som behövs för atl skapa alternativa sysselsältningstillfällen. Delta bör ske i företag som har mera framtidsinriktad karaktär än kriminalvårdsanslalter rimligen har.

Hen GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Min avsikt är givetvis inte atl ta upp någon deball om kriminalvårdspolitiken. Det är ell problem som ligger på ett annat plan. Jag har i min fråga inriktat mig på de sysselsättningstillfällen som faller bon.

Jag vill då gärna säga att vad Gotland är i behov av är inte en minskning av sysselsättningsmöjligheterna utan nya sådana. Jag tar fasta på vad industriministern har sagl, nämligen alt man verkligen med allvar skall angripa de problem som här har uppstått.

Jag tackar ännu en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Omåtgärder mot produktionsminskning i Grängesbergs gruvor

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för all besvara herr Ny-quists (s) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:182, och anförde:

Herr lalman! Herr Nyquisl har frågat mig hur jag ser pä en ifrågasatt produktionsminskning i Grängesbergs gruvor och om jag är beredd att vidta ålgärder för atl produktionen skall kunna upprätthållas i minst nuvarande omfattning.

Den internationella stålkonjunkturen är svag och efterfrågan på järnmalm liten. Eftersom del f n. finns en betydande överkapacitet i järnmalmsindustrin och stora lager har byggts upp är priserna låga. Della medför svårigheler för alla järnmalmsgruvor.

Den rådande situationen på väridsmarknaden medför alt malmen från Grängesberg inte kan exporteras till elt pris som täcker tillverkningskostnaderna. De ålgärder bolaget har aviserat är en följd av detta och innebär all endasl så myckel malm bryts som behövs för de svenska stålverkens behov. De mellansvenska gruvorna levererar huvudparten av sin malm lill stålverken i Bergslagen och är således nästan hell beroende av utvecklingen för dessa.

Redan del aviserade arbetsmarknadspoliliska programmet ger företagen vissa stödmöjligheler. Regeringen arbetar nu med etl förslag till stödåtgärder för näringslivet. De stödformer som där aktualiseras kommer naturligtvis atl vara tillgängliga även för Gränges Gruvor.

Jag vill också nämna i detta sammanhang att regeringen tagit initiativ till utredningsarbete kring handelsstålverkens och specialstålverkens framtid. Vidare bör i detla sammanhang erinras om den mineralpolitiska utredningen, som har till uppgift att lägga fram förslag till Sveriges långsiktiga försörining med mineralråvaror.

Ulvecklingen på längre sikl i den mellansvenska gruvindustrin får dis-kuleras mot bakgrund av de resultat som pågående utredningar kommer fram lill.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder mot produktionsminskning i Grängesbergs gruvor

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka statsrådet för svaret, som dock var en besvikelse for mig.

Till skillnad från flertalet väsleuropeiska länder har vi i Sverige betydande egna malmtillgångar. Från börian klarade vi inte av att exploatera de största järnmalmsfyndighelerna själva, utan det skedde med slöd av utländskt kapital. Del är väl delvis bakgrunden till alt en avsevärd kvantitet malm alllid har gäll på expon. Naluriiglvis hade del från många synpunkler varit enklare, om vi alltid hade kunnat använda den brutna malmen inom landet.

Historien upprepar sig. Omväridens behov av malm ökar eller minskar. Liksom på 1930-ialel är nu brytningen i fara vid en del gruvor. Ledningen för Gränges Gruvor har aviserat minskning av malmproduktionen i Grängesberg med personalindragningar som följd. Orsaken har angivils vara - detta sägs också i statsrådets svar - de pressade priserna på utlandsmarknaden. Produktionen i Grängesberg skall nu enligt uppgift anpassas till den svenska stålindustrins järnmalmsbehov. Del innebär en minskning av produktionen med 20 eller 30 96 och av kostnaderna med ca 25 96. Minskningen av antalet anställda skulle röra sig om 300 personer - gruvarbetare, arbetsledare och folk i administrationen. Del är myckel i etl samhälle som tidigare har förlorat dynamitfabriken Express-Dynamil med inemot 150 anställda och tillhörig Kema Nord. Därtill kommer, om förslaget lill minskning blir verklighet, en rad små företag som levererar varor och tjänster till gruvan att få sysselsättningssvårigheier.

Jag hade väntal mig atl beskedel från statsrådet skulle ha kunnat innebära ell riktat slöd, men statsrådet hänvisar bara lill det redan aviserade arbetsmarknadspoliliska programmet och till alt de stödformer som aktualiseras där kan vara tillgängliga även för Gränges Gruvor.

Min fråga är därför: När kommer detta program? Del är jag mycket intresserad av att få veta.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61 Herr industriministern ÅSLING:

Tsdaeen den lalman! Jag delar herr Nyquists oro beträffande utvecklingen inom

1 februari 1977 gruvindustrin.

_____________ Jag räknar med att de insatser av arbelsmarknadspolitisk karaktär som

Om åtgärder mot görs i det redan skisserade programmet - som kommer på riksdagens

produktionsminsk- bord så snabbt som det över huvud tagel är möjligt atl ta fram det -

ning i Grängesbergs och de insatser av industripolitisk natur som förbereds får en betydande

gruvor effekt på gruvindustrin. Del är generella ålgärder, och företagen måste

naluriiglvis själva värdera hur de skall kunna utnyttja 1. ex. det ökade

anslaget för internutbildning. Men det är etl myckel generöst stöd, och

jag har slora förhoppningar om all del också får en posiliv effekl i gruv-

induslrin.

Dessutom kommer senare under våren specialinriktade åtgärder för järn- och stålindustrin som självfallet också måsle få en betydande positiv effekt för sysselsättningen i gruvorna.

Hen NYQUIST (s):

Herr lalman! Del är klart atl vi i Bergslagen väntar med storl intresse på hela del här paketet.

För Ludvika kommun, där Grängesberg ligger, skulle en mycket allvarlig situation kunna uppstå. Del har sagts atl de mellansvenska bruken skulle ta hand om Grängesgruvans hela fortsatta anpassade produktion. Hur skall del då gå för de mindre järnmalmsgruvorna inom samma område? Ludvika kommun har förutom Grängesgruvan, som är Mellansveriges största järnmalmsgruva, också två mindre järnmalmsgruvor inom sitt område.

Jag anser alt den självklara målsättningen bör vara att finna utvägar för att trygga sysselsättningen för samtliga anställda inom förelaget. Del har inte alllid varit så lätt atl anställa underiordsarbetare - Ivärlom har det varii ett bristyrke. Därför är det angeläget atl vara rädd om den yrkesgruppen.

Under många årtionden har malm, stål och stålmanufaktur tagit hem stora exporlvinsler till Sverige. Då kunde det vara rimligt att i en konjunktursvacka stötta denna grupp av anställda, sä att de slipper drabbas av arbetslöshet saml social och personlig oro och så atl man undviker all skapa lokala svårigheter i de berörda kommunerna. Vi borde ha råd i del här landet att solidariskt bära konsekvenserna av en sådan här kris.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill påminna herr Nyquisl om alt målsätlningen för
de ålgärder som regeringen nu inilieral är alt trygga sysselsättningen
för de anställda. Vi har för avsikt all mobilisera alla de resurser som
det nuvarande budgetlägel tillåter. Betecknande är atl det arbetsmark
nadspoliliska pakel som regeringen aviseral är av en helt annan dimension
än det som skisserats av oppositionen. Delta visar del allvar med vilket
82 vi ser på ulvecklingen, och del visar alt vi är beredda all vidta alla

länkbara åtgärder för att säkra sysselsättningen.

Vi skall emellertid ändå ha klart för oss atl produktionen vid gruvorna måste ha en marknad. Det måste finnas avsättning för malmen från gruvorna om man på längre sikl skall kunna upprätthålla produktionen.

Nu gäller det att försöka överbrygga en konjunktursvacka, som vi hoppas är tillfällig, så alt man när en lyckligare situation inträder har en intakt produktionsapparat. Huruvida del lyckas beror mycket på hur förelagen ulnytriar det stöd som statsmakterna offererar och på hur man värderar sin situation på längre sikt. Det måste förelagen avgöra.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om säkerställande av driften vid mälteriet i Söderhamn

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Det gäller verkligen alt komma över den här konjunktursvackan. Jag upprepar vad jag tidigare sade om de svårigheter man under flera årtionden haft att finna underiordsarbetare. Bara någon vecka innan varslen kom rekryterade man underiordsarbetare till Gränges. När man nu har en fast kader, finns det all anledning alt vara rädd om denna kategori arbetare. Därför anser jag att etl riktal slöd i detta fall vore atl föredra.

Men vi får väl fortsätta den här diskussionen när hela detla paket med förslag till stödåtgärder har framlagts.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om säkerställande av driften vid mälteriet i Söderhamn

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för atl besvara herr Östlunds (s) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:189, och anförde:

Herr lalman! Herr Östrand har frågat mig om jag är beredd att medverka lill alt driften vid mälteriel i Söderhamn av samhällsekonomiska och sysselsäitningspoliliska skäl säkerställs.

Bakgrunden till herr Östrands fråga är en oro för att grundvalen för Nord-Mall Aktiebolags verksamhet i Söderhamn rubbas om AB Pripps Bryggerier fullföljer sina planer på etl nytt mälteri i Stockholm. Något beslut i frågan har inte fallats inom Pripps. Jag utgår från all Pripps styrelse vid sin slutliga bedömning också kommer att väga in sysselsättningseffekterna vid mälteriet i Söderhamn.

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret, fast jag är naturligtvis inte nöjd med det. För mig står det fullständigt klart allom Pripps fullföljer sina planer på ett nytt mälteri i Stockholm kommer driften vid mälteriel i Söderhamn all upphöra. Och då kommer ca 45 personer i Söderhamn att mista sina jobb.

Tillkomsten av fabriken i Söderhamn berodde uteslutande på riksdagsbeslutet 1965 om all införa mellanöl. Under andra hälften av 1960-talet

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om säkerställande av driften vid mälteriet i Söderhamn

steg av den anledningen mallförbrukningen myckel snabbi från ca 35 000 till 65 000 lon per år. Och för all tillgodose det ytterligare stigande behov som väntades under 1970-talel byggdes 1972 mallfabriken i Söderhamn med en årskapacitet på ca 30 000 lon. Och placeringen bestämdes helt av lokaliseringspoliliska skäl. Anläggningskostnaden var på ca 19 milj. kr., och lokaliseringsstöd har utgått med ca 12 milj. kr.

Mellanölsförbudel kommer nu att innebära all maltförbrukningen i Sverige minskar med ca 30 % till ca 38 000 ton per år. Av totalförbrukningen väntas Pripps svara för ca 24 000 ton och övriga för ca 14 000 lon per år. Pripps är alltså helt dominerande.

Dessa siffror visar också all mälteriel i Söderhamn efter en mindre komplettering för uppskattningsvis 4-5 milj. kr. får en kapacitet som gör del möjligt att klara hela landets mallbehov där.

Mot den bakgrunden måste del, som jag ser del, vara samhällsekono-miskl vansinne all Pripps genom en investering i ell nytt mälteri för upp-skaltningsvis 30-50 milj. kr. äventyrar möjlighelerna till fonsatt drift vid ett förelag som erhållit sä betydande lokaliseringsstöd. Som jag erfarit finns del slora föruisätlningar för atl Pripps genom ett förvärv av aktiemajoriteten eller ell långsiktigt leveransavtal skulle kunna säkerställa sitt eget mallbehov och dessulom irygga driften vid Söderhamnsfabriken.

Min fråga lill industriministern gällde om industriministern är beredd att medverka till alt driften vid mälteriel i Söderhamn säkerställs. Man kan inte tolka svaret på annat sätt än alt industriministern här lastar över ansvaret på företaget, i etl läge då staten har aktiemajoriteten. Jag kan inte komma ifrån känslan att delta är på något sätt typiskt för den borgerliga näringspolitiken.

För atl kunna bedriva en aktiv näringspolitik måsle man, som jag ser del, ha styrinstrument. Aktiemajoriteten i ett förelag är väl ell styrinstrument som samhället borde kunna använda i ett sådant här läge? I det avseendet finns det här ett ypperligt lilltälle för industriministern all omsätta orden om en aktiv näringspolitik i konkret handling.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tycker atl herr Östrand tolkar mig väldigt restriktivt. Det är ju alldeles uppenbart atl avgörandet här ligger hos Pripps, som är ett självständigt företag. Men kontentan i vad jag sade var all jag har den uppfattningen all företaget bör ta hänsyn till de investeringar som med samhällets hjälp har gjorts vid Nord-Malt. Det måsle väl ändå herr Östrand uppfatta som etl klart principiellt ställningslagande i frågan.

Hen ÖSTRAND (s):

Herr lalman! Industriministerns senasie inlägg gör alt jag kanske ser litet ljusare på den här frågan.

Det är ju så i en marknadsekonomi atl vad som styr företag, till viss del även statliga företag, är i första hand avkastningen på det insalta kapitalet. Samhället måste då kunna balansera della och skaffa sig de

styrinstrument som behövs för en akliv näringspolitik. Aktiemajoriteten är ell sådant instrument.

Man kan se den här frågan på ett annoriunda säll. Här är ell exempel pä konsekvenserna av de alkoholpolitiska beslut vi fattar här i riksdagen, de får konsekvenser för bl. a. sysselsättningen. Mot denna förändrade inställning som statsmakterna har fått lill alkoholpolitiken - mellanölsförbudel är ett exempel på det, där man strävar mot en ökad detaljreglering - ställer man sig osökt frågan om inte samhället måste la alla konsekvenser och ta över ansvaret för all tillverkning av alkoholhalliga drycker här i landet och då även öltillverkningen. Då får samhället möjlighet att ta det fulla ansvaret för de alkoholpolitiska beslut vi fattar här i riksdagen och då även ansvaret för sysselsättningen för de människor som drabbas av dessa beslut.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om Vindelälvspro-grammet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om Vindelälvsprogrammet

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för alt besvara herr Anderssons i Lycksele (s) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:202, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele har frågat mig dels hur ston belopp jag har beräknat för del s. k. Vindelälvsprogrammet, dels till vilka projekt i delta program jag har beräknat statligt stöd under nästa budgetär.

Samarbetskommilién för Vindelälvsområdet har under åren 1975 och 1976 lagt fram förslag om ålgärder i Vindelälvsområdet. Förslagen innebär att åtgärderna skall genomföras under en femårsperiod och alt särskilda medel skall ställas till förfogande för detta. Riksdagen ullalade hösten 1976 att arbetet med att realisera olika delar av Vindelälvsprogrammet borde bedrivas med kraft av berörda departement och myndigheter.

Jag är väl medveten om behovet av åtgärder i Vindelälvsområdet. De ålgärder som har föreslagils av samarbetskommilién är av skiftande karaktär. En del kan komma att utföras som beredskapsarbeten. Så har redan skett i viss utsträckning. Andra kan närmast betraktas som affärsidéer som kräver ytterligare studier innan man kan bedöma möjligheterna alt förverkliga dem. Vissa av projekten bör kunna genomföras med hjälp av gängse stödformer inom ramen för regional- och glesbygdspolitiken. De olika projekten får prövas i vanlig ordning för den stödform som kan komma i fråga. Det är mot den bakgrunden inte lämpligt att precisera något totalbelopp för slalens insatser.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Riksdagen uttalade i december 1976 att statliga ålgärder i Vindelälvsområdet var erforderiiga. Det uttalandet väckte slora förväntningar. Del tolkades som ett löfte om betydande ålgärder. Arbets-

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om Vindelälvsprogrammet

marknadsutskottets ordförande lät i en intervju i Väsierbotlenspressen förslå atl slalens åtagande skulle uppgå till 143 milj. kr. under en femårsperiod.

Kommitténs program, som åsyftades, presenterades i slutet av 1975 och kostnadsberäknades då till 260 milj. kr., varav alltså staten skulle svara för 143 milj. kr. Kommittén framhöll atl särskilda medel, utöver de bidrag som kan erbjudas i statsbidrag lill beredskapsarbeten, måste ställas till förfogande. Anledningen till det var dels de utfästelser som statsmakterna har gjort beträffande Vindelälvsområdet, dels behovet av snara åtgärder i det här området.

Stark kritik har riktats mot den socialdemokratiska regeringen för att den inte lillräckligi omfallande och kraftfullt har vidtagit åtgärder i det här området. Representanter för de tre borgerliga partierna har pä både läns- och riksnivå gått till häftiga angrepp. Pressen har också kraftigi understött denna kritik.

Mot den bakgrunden var det med stor spänning jag log del av den borgeriiga regeringens budgetproposilion. Jag skall ärligl erkänna alt jag väntade mig att den borgerliga regeringen skulle anse sig tvingad all i denna fråga åtminstone något litel överträffa den förra regeringen för all undvika atl få äta upp den kritik som framföns. Därför blev jag mycket förvånad över det besked som budgetpropositionen hade atl erbjuda. Rubriken Åtgärder i Vindelälvsområdet hade raderats bort. Under denna rubrik anvisades i fjol 15,1 milj. kr. för vägbyggen - där står nu bara ell streck. I stället kom en ny rubrik. Särskilda sysselsättnings-insatser, och för dessa anslogs 17 milj. kr. Men dessa pengar skall delas för alt täcka många behov. De skall räcka till statligt stöd till kommuner i hela det inre stödområdet för uppförande av industrilokaler. De skall räcka för att tillgodose arbetsgrupper i fiera län med medel för deras idéer.

Del var mot den bakgrunden jag frågade: Hur mycket pengar har beräknats för Vindelälvsområdet och vilka projekt av dem som presenterats har man räknat med? Det svar jag fick i dag är verkligen nedslående; inga särskilda pengar har beräknats, inga särskilda projekt nämns i sammanhanget. Svaret kommer alt innebära en stor besvikelse i det berörda området. Kommunerna väntar på besked. Befolkningen väntar på besked. Om detta är alll industriministern har all säga i den här frågan, då vill jag säga att det närmast är alt betrakta som nonchalans mot riksdagens uttalande i december.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Det är ju här, herr Andersson i Lycksele, en fråga om metodik när det gäller glesbygds- och regionalpolilik. Man kan diskutera om man skall arbeta med separata budgeter för en rad separata program, eller om man utifrån de för regionalpolitiken - för kommunikationer etc. - anvisade medlen skall försöka få en optimal prioritering mellan olika angelägna projekt. De anslag för vägbyggnader som tidigare har

funnits i budgetpropositionen har ju fyllt sitt ändamål, och det fanns därför anledning att gå in i en ny fas i Vindelälvsbygdens utveckling. Vi bedömde del då så, alt man nu får tillämpa samma metodik som används i övrigt för regionalpolitiken när del gäller glesbygd.

Jag tycker att herr Andersson i Lycksele i stället för atl dra förhastade slutsatser skall se lill budgeten totalt och till de ambitioner för atl åstadkomma en akliv regionalpolitik som där avspeglar sig och som också bör få effekl i Vindelälvsområdet. Del program som länsstyrelsen i Västerbotten har arbetat fram ger underiag för många i och för sig värdefulla åtgärder, och i budgeten finns resurser all tillgodose förhoppningsvis en hel rad av dessa önskemål. Men man måste rimligen ändå göra en prioritering med hänsyn till önskemålen i andra bygder, där behov av utveckling är framträdande.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om Vindelälvsprogrammet

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag noterar atl industriministern gör detla lill en fråga om metodik. För de berörda är del enda intressanta vilka resultat som blir följden av regeringens handlande. Det gäller konkreta åtgärder. Riksdagens tidigare uttalande gick också ut på atl berörda myndigheter och departement med kraft skulle bedriva verksamheten i Vindelälvsområdet för all förverkliga det mycket konkret utformade program som ligger pä regeringens bord på beställning av den förra regeringen.

Industriministern säger atl anslagen lill vägbyggen har fyllt sill ändamål. Ja, det är riktigt såvitt gäller väg 363. Men i programmet ingår också vägen Sorsele-Ammarnäs som är minst lika angelägen. Nu har efter lång väntan äntligen anvisats 4,1 miljoner av beredskapspengar lill den vägen, och det räcker för att bygga 4 kilometer av vägen. Projektering är klar för ytterligare ett tiotal kilometer, men det fattas pengar. Därtill kommer mer än 40 kilometer innan Ammarnäsvägen är klar.

Med den tillämpade utbyggnadstakten tar del lio år innan bygden får sin väg, och del är ju turistsatsningar i övre delen av vägen som i så hög grad är beroende av den här kommunikationsleden.

Dä säger industriministern: Se på budgeten i dess helhet! Men här är det verkligen fråga om särskilda medel. Det var ju del som den lidigare opposilionen så kraftigi underslrök gång på gång, all här fanns del särskilda motiv för alt göra speciella insatser därför att riksdag och regeringen förut hade uttalat sig för della.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Del fungerar ändå så - det vel herr Andersson i Lycksele från andra tillfällen - atl elt riksdagsultalande av den här karaktären är vägledande när man går atl behandla de krav som ställs för del speciella ändamålet. Det uttalande som riksdagen har gjort är alltså, oavsett hur man budgettekniskt hanterar frågan, självfallet vägledande för frågans fortsatta behandling.

Del var dock väl att herr Andersson i Lycksele erkände atl det gamla

Nr 61

Tisdagen den I februari 1977

Om Vindelälvsprogrammet

anslaget, som herr Andersson i Lycksele gjorde en viss affär av lidigare, representerade en första etapp av utvecklingsprogrammet som nu är klar. Nu går vi in i en ny fas där del gäller alt utifrån det slora program, som länsstyrelsen i Västerbottens län har upprättat, prioritera de projekl som är mest angelägna i bygden, och härvidlag är vi ju beredda att medverka. Det är alldeles uppenbart att detta innefattar angelägna regionalpolitiska insatser och att vi är beredda alt medverka till etl fullföljande av utvecklingsarbetet i bygden.

Del har f ö. gjorts ganska betydande insatser där redan. Man skall komma ihåg alt i lokaliseringsstöd har man i regionen fått 144 miljoner under de senaste åren. Man har alltså en bra grund atl stå på när del gäller att vidareutveckla näringsliv och boende i denna bygd.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag noterar industriministerns senasie uttalande som mycket intressant. Han säger alt det har gjorts betydande insatser i det här området. Del är såvitt jag vel första gången en borgerlig politiker erkänner att det under den socialdemokratiska regeringens tid har gjorts några insatser av betydenhet i Vindelälvsområdet. Del var bra atl vi äntligen fick det erkännandet.

Sedan hänvisar industriministern lill atl riksdagens uttalande skall vara vägledande. Men del har uppenbarligen icke varit vägledande än så länge - inte i budgetpropositionen och inte för industriministerns uttalande i dag.

När det gäller väganslagel har det, som jag sade, fyllt sitt ändamål i fråga om vägen upp till Sorsele. Vägen fortsätter emellertid, och del finns projekterade sträckor, men man väntar på pengar. Vad väntar regeringen på? Om regeringen skall följa riksdagens uttalande är det ju bara atl anvisa medel och tala om, hur mycket regeringen är beredd all salsa. Men jag vill med kraft proteslera mot att detla område nu skulle betraktas som vilket annat område som helst inom stödområdet och få konkurrera på samma villkor som övriga områden om de gängse bidragsformerna.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele måsle komma ihåg alt här är riksdagsultalandet självfallet en ytterligare faktor alt räkna med när man tar ställning lill de olika projekt som kan komma all aktualiseras, och det gör ju atl denna region framstår som speciellt favoriserad då det gäller utvecklingsåtgärder.

Jag skulle vilja påminna herr Andersson i Lycksele om atl det finns konkurrens med andra glesbygder, men beträffande utvecklingsprojekt som skapar varaktig sysselsättning föreligger del en brisl även i glesbygderna. Det vore bra om hen Andersson i Lycksele tog med sig den hälsningen hem atl alla realistiska projekt för utveckling av sysselsättningen i denna bygd är välkomna. Vi skall i industridepartementet göra vårl ytter-

sta för atl hjälpa, men kommunerna och de lokala opinionerna måste också känna sitt ansvar och vara beredda att medverka i delta utvecklingsarbete.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Industriministern säger att det råder brist på projekt, men jag vill än en gång påminna om att det här ålgärdsprogrammet innehåller projekt som 1975 kostnadsberäknades till 260 milj. kr. Kommunalpolitiker och länspolitiker i arbetsgruppen bedömde då att dessa projekl var realistiska och jordnära. Många av dem är färdigprojeklerade, och kommunerna är beredda alt genomföra dem, om de får de särskilda medel som de självfallel har ansett sig ha rätt atl räkna med.

Jag inser att vi inte kommer längre i dagens debatt, men det har aviserals en uppvaktning från länet hos industriministern om några dagar, varvid den här frågan och andra kommer att tas upp, så det blir tillfälle att då forlsälla diskussionen. Jag vill bara än en gång läsa in i protokollet vad arbetsmarknadsulskoltets ordförande sade i debatten den 16 december 1976. Han yttrade bl. a. följande: "Ett åtgärdsprogram finns framarbetat. Nu gäller det att handla."

Det vill jag skicka som en sluthälsning från den här debatten.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett industricentrum i Ange

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om ett industricentrum i Ange

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Sundsvall (c) den 19 januari anmälda fråga, 1976/77:205, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Sundsvall har frågat mig när jag är beredd all initiera beslut om nästa etapp av utbyggnaden av industricentra, vari bl. a. Ange skall komma i fråga i enlighet med riksdagens beslut.

F. n. finns industricenteranläggningar i Strömsund och Lycksele. Riksdagen beslöl under år 1976 alt dessa båda anläggningar skall byggas ut till dubbel storlek och att nya anläggningar skall byggas i Haparanda och Ljusdal. Som herr Olsson har framhållit i sin fråga uttalade riksdagen vidare atl Ange och Vilhelmina skulle ges prioritet i nästa utbyggnadsetapp.

En planering av de beslutade utbyggnaderna pågår inom Stiftelsen Industricentra. Stiftelsen söker samtidigt knyta kontakt med företag som är intresserade av atl hyra lokaler i anläggningarna. En förutsättning för atl lokalerna skall byggas är, enligt riksdagens beslut, att ca hälften av dem omedelbart kan hyras ut.

Jag räknar med att ta upp frågan om att bygga industricenteranläggningar i Ange och Vilhelmina så snart de redan beslutade anläggningarna har kommit lill stånd. När det kan ske beror på hur snart stiftelsen lyckas i sina strävanden atl finna hyresgäster lill lokalerna.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett industricentrum i Ange

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Ange är ju en av de kommuner i Norrlands inland som under årtionden drabbats av låg sysselsättning och befolkningsminskning. Den senare fortsatte också under 1976. Minskningen av arbetstillfällena har inte orsakals enbarl av rationaliseringarna inom jord- och skogsbruk ulan även av de stora personalinskränkningarna under de senasie årtiondena inom SJ, som är den största arbetsgivaren inom kommunen.

För atl förbättra situationen i Ange har olika regionalpolitiska satsningar gjorts. Som regionalpolitiskt slöd har kommunen fram till halvårsskiftet 1976 tillförts 45 milj. kr. i form av lån och bidrag, vilket gett 411 arbetstillfällen.

Men dessa satsningar har inte visat sig tillräckliga för att vända ulvecklingen i Ange. Sedan riksdagen 1972 fattat beslut om industricen-terverksamhei utredde Ange kommun och länsstyrelsen år 1974 gemensamt frågan om ett eventuellt industricentrum i Ange. Man kom i denna utredning fram till att elt industricentrum skulle innebära möjligheter lill ökad industrisysselsätlning både genom all fiexibla lokaler slälls lill förfogande och genom den medverkan lill kanalisering av lokaliseringsobjekt till orten som skulle ske. I länsprogrammet för Länsplanering 1974 togs detta industricentrum upp bland kraven på åtgärder inom länet.

I samband med fjolårets riksdagsbeslut om etablering av nya centra ullalade riksdagen med anledning av sex motioner alt bl. a. Ange borde prioriteras i nästa etapp. Denna etapp berörs inte i årets budgetproposition, och del är delvis anledningen till min fråga.

Fortsatt låg sysselsättningsgrad leder till en allt sämre åldersfördelning i Ange. Som framhållits i en aktuell rapport från Ange lill länsarbetsnämnden är möjlighelerna för nytillträdande på arbelsmarknaden - alltså i stor utsträckning ungdom - att få arbete på orten närmast obefintliga, bortsett frän ungdomsberedskapsarbeten. Denna fortsatta ulflyllning av ungdom leder lill en för kommunens framtid myckel farlig ulveckling.

Med hänsyn till vikten av snabbt verkande ålgärder i Ange skulle ett industricentrum vara en av olika åtgärder som skulle behövas för Ange. Jag vill uttrycka den förhoppningen atl regeringen vill överväga dels en tidigareläggning av det projektet, dels andra speciella insatser som fordras för Ångeområdet i del läge som där råder.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Vad herr Olsson i Sundsvall nu säger beträffande möjligheterna atl tidigarelägga en anläggning i Ange måsle bedömas mot bakgrund av riksdagens beslut, som innebär att byggstarten har knutits lill den ackvisilion som stiftelsen bedriver för all få förelag som hyresgäster. Det är med hänsyn till detta inte möjligt att tidigarelägga projektet.

Däremot är det uppenbart så atl stiftelsen nu är rätt framgångsrik i

sina ansträngningar atl skaffa förelag till industricenlraanläggningarna, i varie fall på några platser, och det gör att man bedömer möjligheterna alt komma i gång i Ange som relativt ljusa. Det bör vara etl tillfredsställande besked lill Ange kommun, och jag tycker alt del också bör kunna verka inspirerande för nyetableringen av industrier i Ange alt man inom en inte alltför avlägsen framtid ändå har utsikter alt där få en industricentrumanläggning.

Hen OLSSON i Sundsvall (c):

Herr lalman! Jag är väl medveten om riksdagens uttalande på den här punkten. Jag vill även uttrycka min tacksamhet över det senare anförandet av industriministern. Jag tycker alt del låter hoppfullt, eftersom ulvecklingen av industricentra inte bara är beroende av t. ex. konjunkturläget ulan också av vilka möjligheter som stiftelsen har. Uppgiften om all slifelsen har varit framgångsrik är posiliv för alla oss som hoppas att ett industricentrum skall kunna komma till stånd så snart som möjligt i Ange.

Jag vill även betona vad jag framhöll i mitt förra inlägg, nämligen viklen av alt andra speciella regionalpoliliska ålgärder vidtas i Ange med hänsyn till situationen där, därest nu inte ett industricentrum kan etableras inom sådan lid som är nödvändig med hänsyn lill sysselsättningsläget.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pensionärernas medverkan i överläggningar om den ekonomiska politiken

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om pensionärernas medverkan i överläggningar om den ekonomiska politiken

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Gahrtons (fp) den 10 december anmälda fråga, 1976/77:157, lill herrslats-ministern och anförde:

Herr lalman! Herr Gahrton har frågat mig i vilka former regeringen avser alt låta pensionärerna medverka i fördelningen av del samlade produktionsresultatet.

I regeringsförklaringen slås fast atl tryggheten för alla generationer och grupper står i centrum för vår politik. Vidare slås fast att pensionärerna tillförsäkras en rättvis andel av det växande välståndet och att förbättringen av pensionerna fortsätter. De garantier som getts om värdesäkring av pensionerna infrias. Vid utformningen av en varaktig skattereform skall beskattning av folkpension och sidoinkomster beaktas.

Regeringsförklaringen följs upp i den nyligen redovisade budgetpropositionen. Som där nämnts behandlar pensionskommittén f n. en rad frågor som gäller förmånsreglerna inom pensionssystemet, bl. a. frågan om värde- och siandardsäkring av pensionsförmånerna. Ett delbetänkande från kommittén beräknas kunna skickas ut på remiss under våren.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pensionärernas medverkan i överläggningar om den ekoiwmiska politiken

bl, a, lill pensionärsorganisationerna.

När del gäller kontakterna med olika pensionärsorganisationer vill jag nämna all jag redan har haft överläggningar med bl, a. representanter för Pensionärernas riksorganisation. Jag anser atl sådana kontakter med pensionärernas organisationer är av mycket stort värde och jag har för avsikt alt på olika sätt utveckla dessa kontakter.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret - men jag är inte helt nöjd.

Socialministern säger i sin inledning alt herr Gahrton "har frågat mig", men som framgår av dagens föredragningslista riktade jag min fråga lill statsministern. Det är i och för sig ingen ovanlighet atl etl statsråd låter ett annat statsråd svara, om frågan ligger inom det statsrådets verksamhetsområde. Jag känner myckel väl till atl det är socialministern som handlägger frågor om pension, framför alll folkpensionen. Det var sålunda inte okunnighet om del förhållandel som gjorde all jag slällde frågan lill statsministern. Det här handlar nämligen i stor utsträckning om något annat. Del gäller att betrakta och respektera 1,8 miljoner pensionärer, varav 1,3 miljoner ålderspensionärer, som en grupp som är likvärdig med de andra slora starka intressegrupperna i dragkampen om det svenska samhällets tillgångar.

Enligt de traditioner som råder i Sverige lägger regeringen sig inte i förhandlingar, men när den ändå i någon mån överlägger om frågor i detta hänseende, vid en Harpsundskonferens eller någon annan sammankomst, brukar det vara under statsministerns ledning. Det var därför jag riktade min fråga till statsministern.

Nu hoppas jag att det är morgondagens stora debatt som är skälet till att statsministern själv inte har kunnat svara och inte en fundamental missuppfattning av vad det egentligen handlar om.

Del är nämligen så att, trots de mycket kraftiga insatser som har gjorts - och som jag erkänner - såväl av den förra regeringen som av den nuvarande regeringen, i varie fall hälften av landets ålderspensionärer lever under en ganska besvärande knapphet. Jag skall bara ta etl exempel. För en lid sedan sade några elever i arbetsmarknadsutbildningen att de ansåg 125 kr. om dagen vara minimum för människovärdig existens. Det skulle innebära ungefär 27 000 kr. om året. Men, herr talman, det är ungefär vad etl pensionärspar, två pensionärer, med folkpension, pensionstillägg och ett kommunall bostadstillägg på 5 000 kr. tillsammans skall leva på under etl år. Det skulle betyda alt en pensionär vore värd exakt hälften av vad en AMU-elev är värd.

Det är mot den bakgrunden jag menar att pensionärerna själva genom sina organisationer i en helt annan utsträckning än f n. i förhandlingsformer eller i varie fall förhandlingsliknande former måste få delta i dragkampen om det svenska samhällets tillgångar.

Jag vill därför fråga socialministern: Är det någon form av förhandlingar

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pensionärernas medverkan i överläggningar om den ekonomiska poliliken

med pensionärerna i anslutning lill de förhandlingar som förs på arbets- Nr 61 marknaden i övrigt som socialministern avser?

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag vill be herr Gahrton om ursäkt för alt jag inte talade 'om för kammaren att herr Gahrton hade slälll frågan till statsministern och att statsministern hade överlämnat den för besvarande till mig, eftersom det här är mitt ansvarsområde.

Frågan om pensionernas framlida nivå måsle i första hand vara en politisk avvägningsfråga. Alla partier vill sannolikt göra sitt bästa för att höja pensionerna, men samhällsekonomin tvingar oundvikligen fram begränsningar. Vi måste nämligen vara medvetna om att en mycket begränsad höjning av folkpensionen innebär stora årliga kostnader. Ett exempel: En höjning av folkpensionen med 1 kr. om dagen ökar kostnaderna med över 500 milj. kr. om året. I årets budgetproposition stiger anslaget till folkpensionen för nästa budgetår med 1 675 milj. kr. Till delta kommer stegrade kostnader för ATP och kommunala bostadstillägg.

Jag vill också framhålla betydelsen av att vi, när vi diskuterar pensionärernas situation, inte begränsar oss till enbart direkta ekonomiska insatser utan även ägnar uppmärksamhet åt de viktiga omvårdnadsfrågorna i kommunerna. Här finns del utan tvivel myckel att göra för att tillförsäkra de äldre en trygg och meningsfull tillvaro. Del är också viktigt all de äldre själva får vara med och direkl påverka utformningen av boendemiljöer, av vård och service och av andra samhällsinsatser som riktar sig särskill lill dem. Inom de statliga pensionsundersökningarna görs nu en omfattande genomgång av dessa frågor, och i del arbetet deltar ell par representanter för pensionärerna.

Vidare vill jag erinra om del betydelsefulla samarbete med pensionärsorganisationerna som sker ule i kommuner och landstingsområden och genom de lokala och regionala pensionärsråden.

Herr Gahrton ställde en direkl fråga, om del var förhandlingar eller överläggningar som jag avsåg när jag nämnde all jag haft överläggningar med pensionärsorganisationer och kommer att ha del i fortsättningen. Nej, detta är inte förhandlingar i vanlig bemärkelse, sådana som exempelvis Arbetsgivareföreningen och LO sätter sig ner lill, ulan det är överiäggningar för att komma fram till ett gott resultat.

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Ordet förhandlingar går del ofta troll i i svensk politisk debatt, och man är på olika håll i de mest vitt skilda sammanhang angelägen om att säga atl man inte förhandlar med en organisation eller en intressegruppering, om del inte direkl gäller de reguljära arbelsmark-nadsorganisalionerna. Låt gå för del, lät oss kalla det överläggningar eller samtal eller vad som helst. Del intressanta är här atl såväl Pensionärernas riksorganisation, PRO, med drygt 300 000 medlemmar som Sveriges folkpensionärers riksförbund, SFRF, med ca 50 000 medlemmar har på sitt

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pensionärernas medverkan i överläggningar om den ekonomiska politiken

program vad de själva kallar förhandlingsrätt. Även där är man naturligtvis medveten om all man inte har strejkvapen och andra arbetsmarknadspoliliska stridsmedel lill sitt förfogande, men vad man vill är alt få företräde och sitta tillsammans med samhällets representanter i samband med alt hela det svenska välståndet - den stora kakan, som del ofta kallas - fördelas.

Delta är någonting annal än de i och för sig synnerligen viktiga åtgärder som vidtas och skeenden som pågår ule i kommunerna och på andra håll. Här gäller alltså frågan: När det nu pågår avtalsförhandlingar och de begränsade resurser vi har - alt de är begränsade vet vi alla - skall fördelas, kommer pensionärsorganisationerna i det sammanhanget alt inbjudas till överiäggningar om vilken del de kan räkna på för de kommande åren av dessa starkt begränsade tillgångar?

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Del är inte fråga om förhandlingar i den bemärkelse som jag talade om förut - alt man sätter sig och regelmässigt förhandlar om hur myckel man skall ha av kakan. Här är del, som jag har sagl, fråga om alt vi sitter och diskuterar, och pensionärsorganisationerna får företräde och vi får höra deras synpunkler. Så sker också på länsplanet och i kommunerna. Del är här ändock fråga om de politiska besluten. Jag skulle tro atl även herr Gahrton som politiker är angelägen om atl få vara med och fatta beslut om hur vi skall dela de olika resurserna. Så är del alltså också i kommunerna, där det gäller alt ta hänsyn till utbyggnad och service. Där kommer samtidigt skattefrågan in. Del gäller vilken skattesats vi skall ta ut och hur mycket av dessa medel vi skall kunna fördela.

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! När del gäller pensionärernas ekonomiska förhållanden och gränsdragningen mellan politiska beslut och avtal sä flyter uppfattningarna stundom. Denna kammare har i andra sammanhang klart uttalat all när del gäller statspensionerna skall riksdagen egentligen inte lägga sig i detla, ulan det är en avtalsfråga. När del gäller de andra pensionerna skall vi nu alltså strikt hålla oss till den politiska beslutslinjen och inte släppa in något förhandlingsmoment. Jag tycker att del är en formalism som knappast riänar pensionärernas sak. Det viktiga är naturligtvis atl pensionärerna som grupp i någon organiserad form får della i denna fördelning av välståndet.

Jag vill därför, herr lalman, avslutningsvis konkretisera en fråga så här: Kommer socialministern att ta initiativ till all pensionärsorganisationerna - och med pensionärsorganisationerna menar jag i första hand PRO och SFRF saml eventuellt också statspensionärernas organisationer och andra - nu under våren i organiserad form får överläggningar om sin ekonomiska andel av det svenska folkhushållels tillgångar?

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag skulle då kunna fråga herr Gahnon: Med vilka skall pensionärsorganisationerna diskutera? Jag har här förut sagt att jag har haft överläggningar och alt vi har dag bestämd för elt kommande sammanträde då vi skall diskutera dessa frågor.

Hen GAHRTON (fp):

Herr lalman! Del är ju halva svaret på frågan - alt dag är bestämd för forlsatla diskussioner. Om det är ett uttryck för arbetsfördelningen inom regeringen alt de överläggningarna numera skall handhas av socialministern, medan de lidigare leddes av statsministern, så vill inte jag lägga mig i del. Jag vill bara förvissa mig om att pensionärsorganisationer i det här sammanhanget betyder såväl PRO som SFRF.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag vill bara upplysa herr Gahrton om atl det inte lidigare har förekommit några sådana förhandlingar, och därför har inte heller statsministern lett några sådana förhandlingar.

Hen GAHRTON (fp):

Herr lalman! Visst har del förekommit överläggningar. Men det här senaste beskedet måste jag då tolka mycket positivt - på ell sätt som inte lidigare har framkommil i debailen - nämligen alt de överläggningar som numera förs med pensionärsorganisationerna är mer förhandlings-liknande än de som fördes av den förra regeringen, bl. a. på Harpsund, med pensionärsorganisationerna. Det är i så fall elt mycket positivt slutresultat av den här diskussionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om utbyggnaden av barnomsorgen

§ 11 Om utbyggnaden av barnomsorgen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för atl besvara herr Gahrtons (fp) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:188, och anförde:

Herr lalman! Herr Gahrton har frågat mig på vilket sätt jag avser garantera att barnomsorgen tillförsäkras en hög och över hela landet likvärdig kvalitet.

Principerna för innehållet i och organisationen av förskolans verksamhet har lagts fast genom riksdagens beslut år 1973 om en allmän förskola. Utifrån dessa principer pågår i socialstyrelsens regi omfattande utvecklingsarbete angående förskolans arbetssäil. Bl. a. har fiera delar i en omfattande arbetsplan för förskolan utarbetats som vägledning för personalen vid förskolan.

De kraftigt förstärkta och värdebeständiga statsbidrag till barnomsorgen som utgår från den 1 januari i år bör ge kommunerna ökade ekonomiska

Nr 61 möjligheter all förverkliga statsmakternas avsikter när del gäller verk-

Tisdagen den samheten i förskolan.

1 februari 1977 Regeringen har i regeringsdeklarationen gett uttryck för sin vilja alt

--------------- bygga ul barnomsorgen i enlighet med riksdagens beslut förra året. Re-

Om utbyggnaden av geringen har därvid också lagt särskild vikt vid au den inre verksamheten
barnomsorgen \ förskolan förbättras. Ell uttryck för della är uttalandet i budgetpro-

positionen att frågan om personaltäthet och gruppstorlekar inom förskolan skall prövas i samarbete med kommuner och personalorganisationer. Representanter för socialdepartementet kommer inom kort all ta upp överläggningar med Kommunförbundet och berörda personalorganisationer om i vilken form detta skall ske.

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Del satsas nu otillräckligt av nödlvungna skäl men ändå i väldigl hög utsträckning runl omkring i landet på utbyggnad av barntillsynen, en utbyggnad som sker snabbare än kanske någon gång lidigare i barntillsynens korta historia i det svenska samhället.

I del lägel är del ganska naturligt atl många som sysslar med dessa frågor, inte minst föräldrar, blir oroliga för all man skall gå så hastigt fram att kvaliteten inte hinner med. Kvalitet handlar i och för sig om väldigl många saker: klara målsättningar för verksamheten, verksamhetsformerna, personalens ulbildning, vilka normer och regler som gäller för verksamheten i förskolan, barnens rättigheter i förskolan - en sådan rällighel som t. ex. alt få ha kvar sin plals även om mamman blir gra-vidilelsledig -, lokalutformningen, föräldramedverkan och myckel annat. Men när man penetrerar de här frågorna finner man ofta all som en sorls grundval för alt det mesta av detta skall fungera måste grupp-storiekarna vara rimliga, dvs. ofta mindre än vad de är i dag, och perso-nallälhelen vara rimlig, dvs. ofta högre än vad den är i dag.

Del är moi den bakgrunden som under lidigare riksdagar man från folkparlieis sida har krävt all normer skulle faslslällas cenlrall för all garaniera en likvärdighei över hela landei. I samband med behandlingen av proposilionen om barnomsorgen i fjol kunde folkpartiet, centerpartiet och vpk enas om en reservation lill socialutskottets belänkande nr 28 om att man skulle kräva normer för bl. a. gruppstorlekarna och personaltätheten. Del våren majoritet bestående av socialdemokraler och moderater som röstade ner del förslaget. Därför var det självfallet med stor tillfredsställelse som vi såg alt det i regeringsdeklarationen fanns en, som jag uppfattade del, kategorisk förklaring om atl, som det hette, normer fastställs för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan.

När detta sedan återkom i budgetpropositionens bilaga 8 var formu
leringen en annan, och det är den formuleringen som socialministern
nu upprepar i sitt svar lill mig. Han säger att denna frågeställning "skall
prövas i samarbete med kommuner och personalorganisationer". All frå
gan skall prövas i samarbete med framför alll kommuner och perso-
96 nalorganisalioner är en självklarhet. Del är givet atl någon central norm

här inte kan utfärdas utan föregående sådan prövning. Men det är ordet "prövas" jämfört med ordet "fastställs" i regeringsdeklarationen som jag skulle vilja ha litet närmare utrett. Innebär socialministerns ordval nu alt det som pågår är elt förberedande arbete i syfte atl nä fram till fastställande av normer i del hänseende vi här diskuterar?

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Försl vill jag säga lill herr Gahrlon all del är elt rätt intressant sammanträffande med dessa två frågor och svar inom två områden som kräver så oerhört slora insatser. Detta kan ibland göra prioriteringen svår.

Sedan vill jag på herr Gahrtons direkta fråga svara följande: I regeringsdeklarationen har vi lagt fast den allmänna inriktningen av den polilik på olika områden som regeringen ämnar genomföra under man-dalperioden. Sättet och formen för hur detta skall gå till har vi sedan preciserat i budgetpropositionen. För mig är det därför en självklarhet alt frågan om personaltäthet och gruppstorlek i förskolan skall prövas i samarbete med kommunerna såsom ansvariga för barnomsorgen och personalorganisationerna. Detta anser jag tillhör det mest angelägna bland socialdepartementets arbetsuppgifter under våren. På det sättet hoppas jag alt vi sedan skall kunna komma fram lill den målsättning som vi klart har gett uttryck för i regeringsdeklarationen.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om utbyggnaden av barnomsorgen

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Prioritering är just en av politikens nödvändigheter, men eflersom politiker inte är allvisa är del viktigt atl de människor som närmast berörs av frågeställningarna får komma till tals i så kraftfulla former som möjligt. Del kan som i vår förra debatt gälla pensionärsorganisationerna, som bör få förhandla, det kan som i den här frågan självfallet gälla kommuner och personalorganisationer och varför inte också föräldraföreningar och de organisalioner som representerar barnens intressen. De bör självfallel komma till tals för atl prioriteringen som vi politiker måste göra skall underlättas.

Jag har givelvis ingenting emot den arbetsmetodik som här skisseras. Det enda som har skapat en viss oro, inte bara hos mig utan också hos många andra, är vad man uppfattade som en viss urvallning av formuleringarna från regeringsförklaringen lill budgetpropositionen. Men jag tillåter mig här att tolka socialministerns besked så att det är ett förberedande arbete som nu pågår och all det enligt regeringsförklaringens ord skall utmynna i centralt fastställda normer, utformade på elt sådant sätt all för barnens skull en likvärdighei garanteras över hela landet när del gäller kvaliteten inom barntillsynen.

Överiäggningen var härmed slutad.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om utsträckt tid för rätt till anordnings-bidragför daghemsbyggen

§ 12 Om utsträckt tid för rätt till anordningsbidrag för daghemsbyggen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Edane (s) den 21 januari anmälda fråga, 1976/77:210, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Edane har frågat mig om jag överväger att ytleriigare utsträcka tiden för erhållande av anordningsbidrag för dag-hemsbyggandel i landets kommuner till den 1 juli 1977.

Riksdagen beslutade våren 1976 om elt nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Beslutel innebar atl del statliga anordningsbidragel för byggande av förskolor skulle upphöra att utgå fr. o. m. den 1 januari 1977. Det statliga stödet till barnomsorgen renodlades i slällel till etl kraftigi förslärkl bidrag till kommunernas driftkostnader för daghem och fritidshem jämte ett likaså förstärkt bidrag till de kommunala familjedaghemmen. De ökade kapitaltjänstkoslnader som följer av atl anordningsbidraget slopas beaktades vid beräkningen av del nya driftbidraget. Riksdagens beslut grundades på en överenskommelse mellan regeringen och Svenska kommunförbundet om en utbyggnad av kommunernas barnomsorg.

Efter anmälan av Kommunförbundet om att vissa kommuner på grund av oförutsedda förseningar i materialleveranser och lokal arbetskraftsbrist hade problem atl slarla de byggnadsarbeten man hade planerat för igångsättning före den 31 december 1976 medgav regeringen alt anordningsbidrag med 12 000 kr. per plats skulle utgå även för de platser i daghem och fritidshem som böriar byggas under tiden den 1 januari-den 28 februari 1977.

Jag är inte beredd alt ytterligare frångå den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Svenska kommunförbundet om utformningen av det statliga stödet till barnomsorgen. Något förslag om ytterligare utsträckning av tiden för erhållande av anordningsbidragel är därför inte aktuellt.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr lalman! Jag får lacka socialministern för svaret, även om del är med en viss besvikelse jag utläser av det att socialministern inte är lika lyhörd för kommunernas behov av ekonomisk stimulans nu som han var i oktober förra året. Då fick vi åtminstone ett litel andrum för all bättre planera och komma i gång med daghemsbyggandel, som inte har fåll den omfattning som förutsattes i den överenskommelse som träffades den 1 oktober 1975 mellan Kommunförbundet och den förra regeringen.

Den utsträckning av tiden med två månader till den 1 mars i år som socialministern gav besked om i ett interpellationssvar den 29 oktober förra året har på grund av försvårande omständigheter på byggfronlen - bl. a. lokal arbelskraflsbrisl i förening med besvärliga väderleksförhål-

landen - inte gett det tillskott av nya projekt som man hade förväntat.

Jag ifrågasatte redan den 29 oktober varför regeringen begränsade utsträckningen av tiden till två månader och ställde frågan lill socialministern om del inte kunde tänkas vara möjligt atl på nytt pröva frågan om ytteriigare utsträckt tid, förslagsvis fram till den 1 juli i år. På detla svarade då socialministern alt man från regeringen skall medverka till att den överenskommelse som träffades mellan förra regeringen och Kommunförbundet fullföljs i det praktiska arbetet.

Nu talar dock alla uppgifter för atl kommunerna inte förmått leva upp till den målsättning man från börian hade. Därför finns del all anledning att fonsätta med stimulansåtgärder.

Socialministern bedömde i oktober att de problem som kommunerna redovisat skulle kunna klaras genom en förlängning med två månader, men alla tillgängliga siffror - de senaste kommer från socialstyrelsen - vittnar nu om motsatsen.

I motsats till regeringen vill jag därför påstå att kommunerna inte har klarat av de problem de redovisat och all förlängningen på två månader bara blev den halvmesyr som jag förutspådde, när vi diskuterade den här frågan i höstas.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om utsträckt tid för rätt till anordningsbidrag för daghemsbyggen

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Man kan naturligtvis, som herr Olsson i Edane och jag, ha olika meningar om hur lång övergångstid som erfordras för atl ge kommunerna möjlighet atl påböria de förskolebyggen som planerades för 1976 - det är ju dem det gäller. Jag förmodar att vi är överens om, herr Olsson, atl avsikten inte har varit all anordningsbidraget skall fortsätta att utgå för sådana byggen som kommunerna har planerat för igångsättning under 1977.

När vi fattade del här beslutet var herr Olsson och jag överens om all bidraget skulle utgå till den sista december. Sedan gjorde vi en förlängning på grund av de svårigheler som redovisades. En ylleriigare förlängning av igångsättningstiden skulle kunna leda lill ett resultat som vi inte räknade med. Det skulle inte heller vara förenligt med de nya stalsbidragsbestämmelserna, som riksdagen beslutade om under våren. De innebär, som jag framhöll och som herr Olsson känner till, att ka-pitalljänstkostnaden räknas in i de kraftigt höjda driftbidrag som utgår fr. o. m. 1977.

Vi har i regeringsförklaringen klart deklarerat att vi är beredda alt fullfölja utbyggnadsprogrammel för barnomsorgen, och vi kommer att ta kontakt med kommunerna för alt diskutera delta. Jag hoppas att det skall leda lill resultat, men jag är överlygad om atl en föriängning av anordningsbidraget inte löser det problemet.

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag vill först ännu en gång understryka vikten av atl vi får fram bra daghem och att det är olyckligt med hets i den planeringen.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om utsträckt tid för rätt till anordningsbidrag för daghemsbyggen

Det är väl inget tvivel om, herr socialminister, all höjningen av anordningsbidraget från 7 500 till 12 000 kr. har utgjort en kraftig stimulans ute i kommunerna. Men ändå kan vi tyvärr konstatera en markant eftersläpning. Jag har jusl i dag fått följande siffror från socialstyrelsen.

Enligt beräknad utbyggnad skall vi i slutet av del här året förfoga över 103 000 platser i daghem. Detla förutsätter att vi under året bygger 20 000 platser. Men enligt senaste kommunöversikien kommer drygt 9 000 platser att påbörias. Det innebär att bara hälften av det antal platser som har beräknats kommer att sältas i gång.

Dessa siffror lalar sitt lydliga språk: Vi kommer inte alt inom den aktuella femårsperioden få de 100 000 platser i daghem och 50 000 platser i fritidshem som överenskommelsen från den 1 oktober 1975 innebar.

Det behövs stimulansåtgärder, typ förhöjda anordningsbidrag. Jag vel att kommunerna skulle vara betjänta av en föriängning. Socialministern vel lika bra som jag alt förlängningen med två månader - januari och februari - inte har givit något särskilt storl tillskott. Olika omständigheter har, som jag sade tidigare, gjort alt det bara blev en halvmesyr.

100

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag vill än en gång framhålla alt när vi fattade beslutel utgick vi från att anordningsbidragel skulle upphöra den sista december 1976. Sedan kom en stimulans i form av höjda driftbidrag. Jag är lika angelägen som herr Olsson i Edane om atl vi skall klara upp den här situationen och fullfölja programmet. Men jag är övertygad om alt en föriängning av liden för erhållande av anordningsbidrag fram lill den 1 juli inte löser problemet; vi får ta en diskussion och se om vi kan hitta andra vägar för att nä resultat.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Del är klart att man kan resonera så som socialministern gör nu. Men när socialministern i oktober förra året log steget att utsträcka liden för erhållande av anordningsbidrag med två månader och vi sedan fick de svårigheter som jag förut nämnde, måste del innebära en klar stimulans om liden sträcktes ut till halvårsskiftet. Jag är förvånad över att regeringen inte medger en sådan förlängning när den vet atl kommunerna brottas med en mängd problem som är direkt orsak till den försening av daghemsbyggandet som vi nu kan konstatera.

Herr socialministern GUSTAVSSON;

Herr lalman! Man kan också vända på delta och säga alt del har visat sig alt föriängningen av tiden för anordningsbidrag inte givit något resultat. Därför trorjag inte heller atl det blir någon stimulans om tiden förlängs ytterligare några månader.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om skadeverkningarna på barn av skogsbesprutningen i norra Värmland

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för alt besvara herr Jonassons (c) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:200, till herr socialministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Jonasson har frågat socialministern vilka initiativ han är beredd att ta för att klarlägga orsakerna till de ökade skadorna på barn av skogsbesprutningen i norra Värmland.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har alt besvara frågan.

Sedan misstankar hade uppkommit bland befolkningen i norra Värmland om samband mellan skogsbesprulning med fenoxisyror och inträffade fall av dödföddhet och missbildningar hos barn anmälde länsläkarorganisationen i Värmlands län ärendet hos socialstyrelsen. Inom socialstyrelsen analyserades rapporterade fall av dödföddhet och missbildningar i Värmlands län under perioden 1970-1975 med hjälp av styrelsens register över missbildningar och medicinska födelsemeddelanden. I detta arbete deltog bl. a. styrelsens föredragande läkare i missbildningsfrågor professor Bengt Källén. Arbetet resulterade i en rapport som färdigställdes i januari i år. I rapporlen konstaterades en något högre perinalal dödlighet i Värmlands län än genomsnittligt för riket med en viss koncentration lill några kommuner i norra Värmland Samtidigt vi-.sade rapporten på en något högre frekvens av missbildningar i dessa kommuner än normalt.

Med hänsyn till att skogsbesprulning förekom endast under det första året av den undersökta perioden och då de onormala födslarna var koncentrerade lill åren 1972 och 1974 fann professor Källén det osannolikt att del förelåg elt samband mellan skogsbesprutningarna och de onormala födslarna. På grund av del begränsade materialet ansågs det vidare alt andra orsaker kunde föreligga, t. ex. någon virusepidemi.

Enligt vad jag har inhämtat avser emellertid socialstyrelsen all ytterligare analysera de aktuella fallen med hjälp av företrädare för olika medicinska och naturvetenskapliga verksamhetsområden. Avsikten är atl i samband därmed också närmare undersöka i vilken omfallning motsvarande fall av missbildningar och barndödlighet har förekommit inom andra delar av landet samt inom de delar av Norge som gränsar till Värmland. Arbetet skall bedrivas skyndsamt.

Jag kan försäkra herr Jonasson alt jag kommer att följa denna fråga myckel uppmärksamt.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om skadeverkningarna på barn av skogsbesprutningen i norra Värmland

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Troedsson för svaret på min fråga.

För några veckor sedan framlades en rapport, vari konstaterades att det, såsom många lidigare påpekat, under våren 1972 hade fölls flera missbildade barn på Torsby sjukhus. På kort lid dog sex småbarn, varav

101

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om skadeverkningarna pä barn av skogsbesprutningen i norra Värmland

tre var missbildade.

Händelserna är i hög grad anmärkningsvärda för en bygd med ell lågt befolkningstal och få födslar. Givetvis kan det inträffade bero på en slump.

Då Uddeholmsbolaget tiden före del inträffade hade genomfört stora hormoslyrbesprutningar i skogen, har många ansett dessa vara orsaken till alt barn fölls missbildade eller döda. Skulle så vara fallet måsle be-sprulningarna med hormoslyr i skogen upphöra.

Även om besprutningarna är en relativt billig metod all bekämpa sly i skogen, är de helt förkastliga om de vållat denna barnadödlighet, och då måste de upphöra. Röjningarna kan utföras manuellt, och i nuvarande besvärliga sysselsättningsläge skulle det vara ganska naturiigt atl så skedde.

Det råder stor oro bland befolkningen i Värmland och även på andra håll för skogsbesprutningen. Vi måste här få besked. Är det besprutningarna med hormoslyr som är boven i dramat, skall dessa totalstoppas. Om så inte är fallet, skall de givetvis inte ha skulden.

När rapporten kom ansågs det oklart huruvida saken skulle utredas. Därför ställde jag den här frågan. Nu har vi fått besked - utredning skall ske.

Jag lackar för delta besked och hoppas att utredningen kommer alt ske med stor noggrannhet och att man verkligen går till botten med de här problemen, så att vi får ett säkert underlag för vidare åtgärder.

I det ovissa läge som vi befinner oss i är det dock enligt min uppfattning nödvändigt alt man snarast stoppar flygbesprulningen med sådana fenoxisyror som bevisligen innehåller dioxin. Det är dioxinel man är ängslig för.

Jag tackar än en gång för det positiva svaret.

102

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr lalman! Det som inträffat i norra Värmland är naturligtvis utomordentligt beklagligt, oavsett vilken orsaken är.

Den första genomgången av materialet om missbildningar och dödföddhet under de här åren ledde inte till några säkra slutsatser, men del ansågs ändå osannolikt alt det förelåg ett samband med skogsbesprutningarna. Längre fram i dag kommer f ö. jordbruksministern att svara på en fråga, som jusl gäller dioxin.

Som jag framhållit i mitt frågesvar avser socialstyrelsen all ytterligare analysera de aktuella fallen i samband med en landsomfattande undersökning. Denna undersökning skall ske med hjälp av företrädare för olika medicinska och vetenskapliga verksamhetsområden.

Gruppen skall bl. a. titta på vilka ärftliga faktorer som kan ha spelat in. Likaså skall man kartlägga olika epidemier, eflersom det finns flera virus som kan orsaka missbildningar. Gruppen skall också undersöka vilka miljögifter som har använts.

Det är min förhoppning att man genom dessa åtgärder från social-

styrelsens sida skall nå klarhet om orsaken lill de tragiska händelser som vi här diskuterar.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag är helt på det klara med att det här kan föreligga olika samband och att fru Troedsson har rätt när hon säger att de inträffade händelserna kan ha olika orsaker. Även om det anses osannolikt atl hormoslyrel är orsaken, är misstänksamheten så stor alt det är alldeles nödvändigt atl orsaken klariäggs.

Vad man allra mest fruktar är dioxinets verkningar. Möjligheten att användningen av dioxin är i högsta grad riskfylld är ändå ganska stor.

Jag anser att de synpunkter som statsrådet nu framfört har sitt berättigande, och jag tackar för dessa.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr lalman! Som jag nämnde kommer man också att titta på förhållandena i de områden av Norge som gränsar till Värmland. Förhållandena där liknar i myckel förhållandena i Värmland. Däremot har det inte förekommit besprutningar med hormoslyr i Norge. Det är möjligt atl detla ytleriigare kan bidra till att klariägga dessa frågor.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om sjön Asnens reglering

§ 14 Om sjön Åsnens reglering

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara dels herr Svenssons i Malmö (vpk) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:179, dels herr Fagerlunds (s) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:201, och anförde:

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag avser atl vidta för att rädda sjön Åsnen från en hotande katastrof Herr Fagerlund har frågat mig vid vilken tidpunkt man kan räkna med att etl omprövningsbeslut avseende vattenrättsdomen för sjön Åsnen föreligger.

Frågan rörande Åsnens reglering behandlas i en särskild arbetsgrupp, vars ursprungliga uppgift var all skaffa fram visst ytterligare kunskaps-material om sjön. Arbetsgruppen utarbetade därutöver på egel initiativ under våren och sommaren 1975 ett förslag till jämkning av gällande vatlendom för sjön. Detta förslag låg till grund för den ansökan om jämkning av vattendomen som kammarkollegiet i januari 1976 lämnade lill vattendomstolen. Vattendomstolens dom i jämkningsmålet kom den 14 juni 1976.

Då förhållandena i och kring sjön emellertid blev allt bekymmersammare fann den förra regeringen det nödvändigt med en omprövning av vattendomen. Regeringen gav den 19 augusti 1976 kammarkollegiet upp-

103

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om sjön Asnens reglering

drag all ansöka om omprövning av domen. Enligt uppdraget skall ansökan bygga på en tappningsplan som arbetsgruppen skall upprätta. Jag vill slå fast att den nya regeringen är beredd atl fullfölja delta beslut. Det är mycket angeläget att ålgärder så snabbt som möjligt kan vidtas i syfte att förhindra och motverka skador pä sjöns ekosystem.

För att få fram alternativa tappningsplaner krävs ett omfattande beräkningsarbete. Avancerad dalabehandling är nödvändig. Ångermanälvens regleringsföretag har medgett att arbetsgruppen anlitar dess expert på databehandling av lappningsplaner. Beräkningarna görs enligt arbetsgruppens direktiv och i samarbete med SMHI. Sedan beräkningarna genomförts krävs en bedömning av hur de alternativa lappningsplanerna inverkar på olika intressen samt beräkning av de kostnader en ändrad tappningsplan medför. Därefter kan ställning tas till vilket alternativ som skall väljas. Inom tämligen snar framtid torde regeringen därmed kunna överlämna underlag till kammarkollegiet för en omprövning av vattendomen.

104

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för svaret. Men tyvärr får jag väl konstatera att det var den sedvanliga versen om atl det skall ske en avvägning mellan olika intressen, varav man inte alls kan sluta sig till någonting om sjöns framlid eller vad regeringen tycker.

Åsnen är klassad som skyddsobjekl av riksintresse. Detta skyddsobjekt av riksintresse går nu mot sin definitiva förstörelse. Och därför måsle regeringen ta ställning snarast: Skall Åsnen bevaras eller skall den förstöras?

Det vetenskapliga underlaget i professor Malmers utredning fastslår bestämda minimikrav som oundgängligen måste uppfyllas om förstörelsen skall hejdas. Sjöns nuvarande status ligger väsentligt under dessa absoluta minimikrav. Den arbetsgrupp som tillsattes av den socialdemokraliska regeringen har vägrat ställa sig bakom dessa minimikrav.

Nu frågar jag rent ut: Var står den nya regeringen politiskt i denna fråga, och var slår den miljövänliga cenlern? Skall sjön bevaras eller inte? Skall domen omprövas på grundval av Malmers krav - eller skall de kraven underskridas? Vad är regeringens målsättning?

Sedan vill jag också fråga en annan sak: Är det inte äntligen lid all granska hur hela den byråkratiska proceduren har bedrivits i del här ärendet? Jag kan inte hjälpa att jag tycker alt hela saken mer och mer böriar lukta rältsskandal. Låt mig peka på ett par punkter.

Hur kan ett regleringsprogram för en sjö grundas på ett prognosvärde för nederbörden som ligger 52 mm per år högre än medel nederbörden de senaste 115 åren? Och hur kan man påslå all den svaga nederbörden de senasie åren skulle ha orsakat sjöns extremt låga vattenstånd när det senaste femårsmedellalet för nederbörden är uppmätt till nästan exakt medelnivån för de senaste 115 åren? Hur kan del komma sig all man får fullständigt orimliga siffror för avdunslningen från sjön - upp lill

83 96 -när man jämför de senasie årens tal för nederbörd och avtappning? Delta kan förklaras bara på två säll. Antingen är nederbördssiffrorna falska eller också struntar de regleringsansvariga fullständigt i .såväl vattendomstol som kammarkollegium och regleringsplan. Kan möjligen statsrådet säga något om vad han i detta fall anser vara det mest sannolika? - Han saknar som bekant inte helt personlig anknytning till situationen.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om sjön Asnens reglering

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Jag vill först lacka jordbruksministern för svaret pä min fråga, som gällde när man kan räkna med etl förslag. Jag kan konstatera att jag inte har fått något konkret förslag utan enbarl ell löfte om all det skall komma så snart som möjligt. Enligt de direktiv som arbelsgruppen fick skulle den presentera förslaget under hösten 1976. Nu är det februari 1977 och ännu har inget förslag presenterats. Det är inte bara Åsnenföreningen som frågar och som är intresserad utan det är alla som har intresse av att sjön Åsnen bevaras som ett rekreationsområde. Jag anser att det inte behöver bero på all vi fick en ny regering. Denna regering, och särskill jordbruksminister Dahlgren, bör känna till hela problemaliken, då han har varit vice ordförande i det förelag som har hand om valtenregleringen i Åsnen.

Jag vill ställa samma fråga som herr Svensson i Malmö: Vilken är målsättningen för arbetsgruppens arbete? Jag hänvisar också till professor Malmers undersökning om sjön Åsnens strandvegetalion och bollenfauna. Han slog fast att för att man skall klara Åsnen måste man ha en vattennivå som högst uppgår till 139,25 m och lägst 138,3 m. I år har vatlensländel varit ungefär en meter under den nivå som professor Malmer ansåg kunde vara den lägsta.

Inom socialdemokratin är vi intresserade av delta och del framgår av att vi tagit upp frågan i vår partimotion om miljön. I den skriver vi bl. a.:

"Del är viktigt alt de åtgärder som initierades av den socialdemokratiska regeringen för atl komma lill rätta med förhållandena i sjön Åsnen snarast genomförs. Varie lidsförskjutning kan fä ytterligare katastrofala följder för sjön. Vi kräver därför att riksdagen hos regeringen hemställer om alt den av den socialdemokratiska regeringen initierade omprövningen av vallendomen för sjön Åsnen snarast kommer till stånd."

Jordbruksministern säger i dag atl vi skall fullfölja detta.

Jag vill också fråga jordbruksministern om den nya regeringen är redo au liksom den socialdemokratiska regeringen förbehålla sig rätten till den slutliga prövningen av ärendet. Och jag ställer samma fråga som Jörn Svensson: Skall ni då utgå från den Malmerska ulredningen?

Här diskuteras lappningsplaner och det görs undersökningar; det nödvändiga är att man fastställer etl högsta och etl lägsta vattenstånd, annars blir Åsnen fördärvad, den saken är klar.

105

Nr 61 Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Tisdagen den ' talman! Jag har svårt att förstå den upprördhet som läggs i dagen.

1 februari 1977 JS sade i mitt svar var att jag tänker fullfölja del arbete som pä-

-------------- böriades av den förra regeringen. Jag kan försäkra herrarna all beträffande

Om sjön Asnens den arbetsgrupp som tillsattes av den förra regeringen har jag följt grup-
reglering pens arbete sedan jag blev departementschef och jag försäkrar alt man

där arbetar med stor skyndsamhel och med mycket storl omdöme. Så senl som i januari månad fick arbetsgruppen ytterligare material från professor Malmer. Man har också kontinuerliga kontakter med Malmer, och del borde vara tillräckligt svar för herr Svensson i Malmö på den punkten. Det är dessutom så all allt material om nederbörd och avdunstning etc. granskas av SMHI.

Arbetsgruppen kommer inom kort all la ställning lill vilket alternativ som skall väljas. Inom ett par månader torde därför regeringen kunna överlämna ärendet till kammarkollegiet. Denna sjös framtid är viktig för oss alla, och mitt svar till herr Svensson i Malmö är att detla också är regeringens uppfattning. Vi kommer alt fortsätta arbetet med detla på ell sådant sätt att del blir elt bra slutresultat.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Del var återigen nya runda formuleringar. Det som gör frågeslällarna här en smula upprörda är del välkända förhållandet atl tiden hastar och all förstörelsen nu hotar att bli oundviklig. Del är därför vi är rädda för dessa svävande besked om intresseavvägning. Dem har vi nämligen hön så många gånger förr i andra sammanhang, och vi kan länka oss vad de i sämsta fall kan betyda. Därför efterlyser vi från regeringen en politisk utgångspunkt för den vidare behandlingen. Skall omprövningen enligt regeringens mening resultera i något som blir bällre för sjön, eller skall den bli lika dålig som den är nu, eller kanske sämre? Skall omprövningen utgå från den Malmerska utredningens minimikrav, eller skall den underskrida dessa krav? Går del atl få elt mer konkret bud på den punkten?

Sedan vill jag ta upp frågan om vad som verkligen händer bakom siffrorna, och det är ju en intressant sak. Om det nu är så att Vår Herre etl år låter det regna 686 mm i den här bygden - vilket är långt mer än det brukar regna där - hur kan del då komma sig alt vattenståndet i sjön ändå är lägre än tidigare? Är del så att Vår Herre ser till atl avdunslningen samtidigt stiger i motsvarande mån eller mera, så alt del i alla fall blir mindre vatten i sjön? Varken från naturvetenskaplig eller från leologisk utgångspunkt förefaller mig en sådan procedur särskill förklarlig. Är det inte dags, herr Dahlgren, att undersöka om det faktiskt inte är så att i den här delen av Sverige regleringsföretagets makt är starkare än Guds makt?

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Herr Dahlgren vände sig inte lill mig, och jag vill återigen
106 ställa frågan: Är målsättningen för arbetsgruppens och för jordbruksmi-

nisterns framtida arbete densamma som den professor Malmer hade, nämligen att man måste fastställa etl högsta och elt lägsta vattenstånd för alt klara av della, och alt regleringsparten sedan blir skyldig atl ha vatten för att klara de andra intressena? Sedan vill jag ta upp en annan sak i svaret, en mening som man

lätt förbiser om man läser den snabbt. Där står: " samt beräkning

av de kostnader en ändrad tappningsplan medför." Arbetar regeringen och arbetsgruppen efter något slags prognos som innebär all ifall man inte fördärvar sjön, så skall samhället träda in ekonomiskt i det här sammanhanget? Något sådant tycker jag skulle vara absurt. Del får ju inte vara på det sättet all samhället skall behöva belala enskilda och förelag för att de skall avstå från att fonsätta att fördärva en miljötillgång som vi har i landei.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr lalman! Den politiska bedömningen är att sjön Åsnen skall räddas. Målsätlningen är därvid densamma för mig som för den förra regeringen, då man tillsatte arbetsgruppen.

Jag vill till herr Svensson i Malmö, med anledning av hans insinuationer, säga att milt förflutna som styrelseledamot i etl industribolag och i en skogsägarförening kommer naturligtvis inte atl påverka mitt slutliga ställningstagande till den här frågan. Det borde för den uppmärksamme lyssnaren ha framgått av det svar som jag givit, och del innebär att jag har den grundinställning som jag deklarerat.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vad jag tidigare sade var ingen som helst insinuation om herr Dahlgrens administrativa opartiskhet. Det var enbart en referens till det förhållandet atl han väl känner situationen i bygden, väl känner regleringsproblematiken och borde kunna svara litet grand när det gäller de problem som uppstår då man ser på siffrorna och finner dessa underligheter. Där måste man ändå väldigt starki ifrågasätta om regleringsföretagen har följt de bestämmelser som skulle följas - bestämmelser som redan i sig själva från naturvårdssynpunkter måste anses otillfredsställande.

Om nu regeringens målsättning är att Åsnen skall räddas - och herr Dahlgrens formulering därvidlag noterar jag med tillfredsställelse- måsle detta innebära, vilket jag hoppas herr Dahlgren bekräftar, atl regeringen i sitt förslag till omprövning av domen faktiskt utgår från de minimikrav som bl. a. finns fastlagda i den Malmerska utredningen.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om sjön Asnens reglering

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill svaia på frågorna om kostnaderna.

Detta är ju helt nödvändiga beräkningar som man har att göra och som måste finnas för att vattendomstolen skall la upp en ansökan. Del är alltså ingenting märkvärdigt med del, herr Fagerlund.

Överläggningen var härmed slutad.

107

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om tillstånd till våijaki på s/öfågel

§ 15 Om tillstånd till vårjakt på sjöfågel

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för att besvara herr Wictorssons (s) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:195, och anförde:

Herr lalman! Herr Wiclorsson har frågat mig när riksdagen får förslag som ger den bofasta skärgårdsbefolkningen möjlighet atl bedriva våriakl på sjöfågel.

På regeringens uppdrag och i enlighet med del av herr Wiclorsson åberopade riksdagsbeslutet har stålens naturvårdsverk utrett frågan om våriakl på sjöfågel. Naturvårdsverket har i etl nyligen avlämnat yttrande redovisat resultatet av detta utredningsarbete. Verket avstyrker våriakl pä sjöfågel.

Regeringen kommer nu atl tillsätta en särskild beredning med uppgift alt behandla olika aktuella frågor inom jaktens och viltvårdens områden, bl. a. de förslag som har avlämnats av jaklmarksulredningen. Beredningen, i vilken företrädare för såväl naturvårdsverket som jägarna avses ingå, kommer också atl få i uppdrag att behandla frågan om våriakl pä sjöfågel. Syftel med beredningens arbete i detla avseende blir atl komplettera naturvårdsverkets utredning. Frågan om våriakl på sjöfågel skall av beredningen behandlas med förtur, varför jag förutsätter alt det skall vara möjligt för regeringen atl kommande höst åierkomma till riksdagen i frågan.

108

Herr WICTORSSON (s):

Herr talman! Jag lackar jordbruksministern för svaret på min fråga.

Våren 1975 väckte 27 riksdagsledamöter, däribland jag, en molion där del begärdes atl man skulle genomföra en begränsad senvinleriakt för yrkesfiskare och andra skärgårdsbor i huvudsaklig överensstämmelse med Svenska jägareförbundels förslag av den 12 mars 1971. Under hösten 1975 godkände riksdagen ett belänkande från jordbruksulskollel i vilket utskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen lill känna vad utskottet anfört angående undersökning av de möjliga formerna för att anordna våriakl efter sjöfågel. Det här uppdraget från riksdagens sida har i mars förra året överlämnats till naturvårdsverket. Den 17 december 1976 meddelade naturvårdsverket alt verket ansåg sig behöva ytteriigare anstånd med atl fullgöra uppdraget till den 1 januari 1978. Sedermera har naturvårdsverket ändrat sig och i skrivelse av den 27 januari i år meddelat att man, med hänsyn lill de intressen verket har alt bevaka, inte kan ange någon möjlig form för atl anordna våriakt pä sjöfågel. Därför hemställer man om befrielse från ifrågavarande uppdrag.

I det uttalande från jordbruksutskottet som riksdagen byggde sitt ställningstagande på 1975 utgick man ifrån alt det fanns skäl all godta skärgårdsbornas upprepade försäkringar om våriaktens betydelse som en del av en levande skärgårdskullur. Den här frågan är ju inte den första där ell kulturmönsler för en begränsad befolkningsgrupp kommer i konfiikl

med övergripande mål och där ivislen inte kan lösas pä något annat sätt än genom politiska beslut. Sjöfågelsjakten är en del av skärgårds-kulluren, en del av det liv som fortfarande ger underiag för bosättning och utkomst i skärgårdsområdena.

Jag tror mig kunna konstatera alt det fanns en stor majoritet i jordbruksulskollel 1975 som var inställd på atl man skulle medge en begränsad våriakl för den bofasta skärgårdsbefolkningen, men man ville 1975 kontrollera om sjöfågelstammen skulle medge en sådan jakt, och man ville ha förslag på hur man administrativt skulle kunna lösa frågan. Nu vet vi genom naturvårdsverkets skrivelse den 27 januari att sjöfågelstammen har ökat, och de invändningar som naturvårdsverket framfört är i och för sig inte nya. De internationella konventionerna fanns också tidigare, och de medger en sådan här begränsning. Därför hälsar jag med tillfredsställelse alt regeringen tillsätter beredningen. Därmed tillmötesgår man också ett molionskrav från socialdemokratiskt håll under årets riksdag.

Till sist vill jag bara vädja lill mina fem medmoiionärer, som nu återfinns i regeringskretsen, bl. a. jordbruksministern: Lål skärgärdsborna våren 1978 få en laglig fågel i grytan efter en tung och mörk vinter!

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om förbud mot användning av fenoxisyra innehållande giftet dioxin

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om förbud mot användning av fenoxisyra innehållande giftet dioxin

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för all besvara herr Måbrinks (vpk) den 20 januari anmälda fråga, 1976/77:206, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat mig om jag avser vidta åtgärder i syfte att förbjuda användningen av fenoxisyran 2,4.5-T, innehållande giftet dioxin.

Hanteringen av kemiska bekämpningsmedel prövas enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Produktkontrollnämnden är den myndighet som i första hand har ansvaret för tillämpningen av lagstiftningen. För att elt bekämpningsmedel skall få användas måste det vara godkänt och registrerat hos nämnden. Registreringen får återkallas så snart ändrade förhållanden inträder.

Sommaren 1975 infördes en rad nya bestämmelser rörande hantering och spridning av bekämpningsmedel. Dessa bestämmelser syftar lill alt så långt möjligt säkerställa att allmänheten inte ovetande skall komma i kontakt med bekämpningsmedel eller komma in pä områden där sådana medel har spritts. Med ledning av bl. a. synpunkter från berörda hälsovårdsnämnder överarbetades dessa bestämmelser av produktkontrollnämnden under våren 1976.

Produktkontrollnämnden följer ingående användningen av fenoxisy-rorna. Nämnden har nyligen gjort en sammanställning över användning-

109

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om förbud mot användning av fenoxisyra innehållande giftet dioxin

110

en av olika fenoxisyrapreparat. Beträffande den i frågan nämnda fenoxisyran 2,4,5-T visarsammanställningen att användningen underdel senasteåret har minskal mycket kraftigt. Sammanställningen visarocksåatt det är en myckel liten del av den totala skogsarealen som besprutas varie år.

Nämnden följer också pågående forskning om fenoxisyrornas miljöeffekter.

Jag förutsätter att nämnden, om nya forskningsresultat om fenoxisyrornas egenskaper presenteras, förulsällningslösl prövar frågan om användningen av dessa ämnen.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

När den nya lagen om hälso- och miljöfariiga varor antogs i juli 1973 uttalade sig riksdagsmajoriteten för en tolkning av 1 >:; på det sättet, alt om det finns velenskapligl grundad missianke om elt medels farlighet för människor, djur och växilighel, skulle det kunna förbjudas. I detta fall, som gäller fenoxisyran 2,4,5-T, som innehåller dioxin, anser jag atl del finns en velenskapligl grundad misstanke om medlets farlighet.

Man har gjort försök på bananflugor och fått fram vissa resultat, som pekar på atl medlet har en skadlig effekt. Man har gjort experiment på möss och fått fram liknande resultat. Vi känner lill katastrofen i Seveso och vel också atl man använt detla gift i Vietnam. Herr Jonasson har tidigare i dag pekat på vissa larmrapporter från norra Värmland, där man misstänker att just denna fenoxisyra har förorsakat missbildningar.

Under dessa förhållanden borde produktkontrollnämnden ha förbjudit medlet och tillämpat kravet på omvänd bevisföring, innebärande alt gift-producenten eller de som vill använda medlet skall lägga fram bevis på att det inie är skadligt för människor, djur och natur.

Anledningen lill alt produktkontrollnämnden inte har gjort detla måste vara atl den också har att väga in de fördelar för samhället som användningen av en sådan här vara kan föra med sig. Jag tycker alt del verkar som om produktkontrollnämnden i sin avvägning mäter riskerna och sätter dem mot vad samhället skulle tjäna på alt ha medlet kvar - i del här fallet såvitt jag kan förslå skogsbolagen. Dessa bolag har också skrikil myckel högljutt, när det varit tal om att förbjuda del här medlet, och framhållit att de skulle förlora så och så många miljoner på en sådan åtgärd.

Jag vill ocksä fråga jordbruksministern om man inte borde konkretisera lagen så atl produktkontrollnämnden skulle slippa att göra dessa avvägningar. Jag vill fråga om jordbruksministern är beredd atl göra della.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Mitt svar på den direkta frågan är nej. Jag är inte beredd att göra del i nuläget, eflersom jag har förslåll alt produktkontrollnämnden ägnar dessa frågor myckel stor uppmärksamhet och anser sig ha den frågan under kontroll.

Produktkontrollnämnden utför mycket stora forskningsundersökningar på det här området. Nämnden har exempelvis tagit initiativ till granskning och undersökning av påstådda genetiska effekter av 2,4,5-T. Man bedriver vidare forskning om 2,4,5-T-preparalels kemiska och fysikaliska egenskaper i miljön. 450 000 kr. har anslagits enbart till detta projekt. Man utför undersökningar av fallvili med avseende på symtom på dioxin-förgiflning. Mer än 500 djur har undersökts. Vidare förekommer undersökning om bildning av giftet i naturen på folokemisk väg eller vid skogsbrand och inspektion av besprutade ytor, av vetenskaplig expertis, för atl studera vegetationen och djuriivets utveckling.

Jag kan också nämna alt det i dagarna kommer att hållas ett internationellt forskarsymposium om fenoxisyror på Vetenskapsakademien här i Stockholm. Vid symposiet, som tillkommit på initiativ av bl. a. produktkontrollnämnden, kommer ett sextiotal forskare från tio länder atl från olika utgångspunkter diskutera fenoxisyrornas kemiska, toxikologiska, genetiska och ekologiska effekter.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Del var ju inget positivt svar som jordbruksministern gav. Jordbruksministern kryper i viss män bakom produktkontrollnämnden, men ett faklum är ju, herr Dahlgren, atl man i riksdagen 1973 har uttalat sig för att den omvända bevisföringen skall tillämpas, om det finns vetenskaplig misstanke om ell medels farlighet.

Då måste man tolka 1 i på det sättet att det är giftfabrikanterna och de som skall använda medlet som har skyldighet att lägga fram vetenskapliga resultat som visar atl medlet inte är farligt.

Men, herr Dahlgren, det finns vetenskaplig misstanke om detta medels fariighet. Det borde ha resulterat i ett förbud. Samtidigt borde giftfabrikanterna ha arbetat fram sina resultat. Eller anser inte jordbruksministern att de här vetenskapliga misstankarna finns?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 17 Om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för alt besvara fru Lundblads (s) den 10 januari anmälda interpellation, 1976/77:66, och anförde:

Herr lalman! Fru Lundblad har frågat mig vid vilken tidpunkt jag anser att ell cenlrall produktregister bör kunna vara färdigt för användning i produktkontrollen.

Slalens naturvårdsverk redovisade i sin anslagsframställning hösten 1975 etl förslag frän produktkontrollnämnden om ell centralt produktregister över hälso- och miljöfarliga varor. Riksdagen anvisade våren 1976

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter

medel för upprättande av ett sådant register.

Arbetet med all närmare utforma registret pågår f n. inom produkt-kontrollbyrän vid naturvårdsverket i samarbete med andra berörda myndigheter. Delta arbete har visal sig vara betydligt mera komplicerat och tidskrävande än vad som förutsattes i produktkontrollnämndens ursprungliga förslag.

Att få lill stånd en effektiv produklkoniroll är enligt min uppfattning en av de vikligasle frågorna inom miljövärden under de närmasle åren. Därvid är del nödvändigl att de myndigheter som ansvarar för produkt-konlrollfrågor får den överblick över den totala användningen av kemiska produkter i vårl land som ett centralt produktregister kan ge. Jag anser det därför synnerligen angeläget alt del planerade produktregislret snarast kan upprättas.

Samtidigt vill jag säga all vi måste vara medvetna om atl det är en stor och svår uppgift alt bygga upp ett sådant register. Det är därför också viktigt all de olika praktiska frågor som hänger samman med registrets uppläggning noga utreds.

Del är i första hand produktkontrollnämnden som har all ta ställning till registrets närmare utformning och uppbyggnad. Enligt vad jag har erfarit räknar nämnden med att under våren 1977 kunna fatta beslut härom. All nu ange exakt vid vilken tidpunkt registret kommer alt vara färdigt för användning är inte möjligt. Utgångspunkten för nämndens arbete är dock självfallel atl så snart som möjligt ha etl funktionsdugligt register i bruk.

112

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag vill gärna tacka jordbruksministern för det välvilliga svaret. Jag tycker alt svaret är positivt pä tre sätt.

För det första säger jordbruksministern atl registret är en av de viktigaste frågorna inom miljövården, och del vill jag verkligen hålla med om. För det andra sägs det i svaret all registret skall ge en överblick över den totala användningen av kemiska ämnen, dvs. omfatta alla ämnen. Det är också mycket viktigt. För del tredje sägs det att registret snarast bör upprättas. Au delta är angelägel är någonting som jag verkligen kan understryka.

Men del finns många frågor som jordbruksministern inte besvarat. Jag har läst en del av remissyttrandena över förslaget till produklde-klaralionsförordning. LO, socialstyrelsen och konsumentverket är ytterst angelägna om att registret snarast blir av. Men producenterna och branschorganisationerna har åtskilliga invändningar. De vill dröja, ytterligare pröva och utreda. Kort sagt de vill vänta.

Samtidigt som allt fler människor oroas över de ofta påtalade riskerna för ohälsa genom mänga kemiska ämnen i vår omgivning, i vår vardag, samtidigt som vi bevittnar olika katastrofer i utlandet, t. ex. Seveso, och här hemma, exempelvis BT Kemi-affären i Teckomalorp i Skåne, fördröjs alltså i Sverige det grundläggande arbetet på alt förebygga sådana olycksfall.

Jag läste i en teknisk tidning - Modern Kemi den 30 november 1976 - att den av produktkonlrollbyrån tillsatta arbelsgruppen skall ha ett färdigt underlag tidigast i vår och alt en referensgrupp sedan skall studera förslaget. Den produklkontrollagsliflning som planerades böria gälla 1976 försenas alltså ytterligare minst ell år.

Detta är, tycker jag, en allvarlig följd av fördröjningen. Fastän det i regeringsdeklarationen gjordes elt uttalande om att kontrollen av kemiska ämnen i arbetsmiljön skall skärpas, försenas de gemensamma tagen över dessa ämnen.

Mot bakgrund av att så många frågor inte blev besvarade av jordbruksministern vill jag ställa ytleriigare ett par frågor för alt få del hela litet preciserat: Vilka praktiska frågorär del som måste ylleriigare utredas? Del framgick inte av svaret. Vilka är de ytterligare komplikationer som sägs ha föranlett all man efter tvä remissomgångar måste fortsätta atl utreda något som i princip beslöts redan 1973? Och vad menas med funktionsdugligt register? Är registret inte funktionsdugligt för produkt-kontrollen och naturvårdsverket eller för konsumenterna och arbetarskyddet? Eller är del funktionen sedd från producenternas sida som brister? Jag tycker all jordbruksministern bör försöka precisera sin -och kanske regeringens - uppfattning på dessa punkter.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill ännu en gång säga atl jag anser det myckel angeläget att vi kan få fram etl effektivt produktregister som hjälpmedel för myndigheterna i deras arbete. Del är självfallet också mycket angeläget att registret blir färdigt så snart det är möjligt. Jag är glad över att kunna konstatera att det på den punkten inte finns några delade meningar mellan fru Lundblad och mig.

Som jag lidigare sagt är det emellertid också viktigt alt ett väl genomarbetat utredningsmaterial ligger som grund när man sätter i gång det praktiska arbetet med att bygga upp regislrel. Jag hoppas atl vi kan vara överens om alt det är bättre atl vi får fram ell register som fungerar redan från börian, och som myndigheterna kan ha användning för, än all vi kanske något snabbare får ett register som sedan inte visar sig fungera väl.

Vilka uppgifter som redan från börian skall ingå i registret är naturligtvis en av de allra viktigaste frågorna under det pågående planeringsarbetet. Här måste självfallel avvägningar göras mellan olika synpunkler. De avvägningarna bör i första hand göras av de myndigheter som svarar för produktkonlrollen och som sedan skall utnyttja registret. Det är också dessa myndigheter som sitter med i den arbetsgrupp som förbereder registret. Dessa myndigheter har tillsammans med företrädarna för de fackliga organisationerna dessutom ett dominerande inflytande i produktkontrollnämnden. Jag tror därför inte att det är någon risk för att deras synpunkler inte skulle komma alt tillgodoses när nämnden sedan tar ställning till registrets slutliga utformning.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om inrättande av ett centralt register över miljöfarliga produkter

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! Trots atl man nu har haft tvä remissomgångar, herr Dahlgren, angående denna förordning som skall komma, och trots atl man på flera punkter har anpassat sig lill producenternas önskemål genom all minska de krav man ställer i deklarationen, så är inte producenterna nöjda. Jag måste faktiskt ställa frågan: Är del så säkert att producenterna vill samarbeta kring regislrel?

Jag har läst etl brev, daterat den 22 september - alltså några dagar efter valet - där en branschsammanslutning inom kemibranschen skriver följande till sina anslutna företags direktörer:

"Del står emellertid redan klart att man hörsammat PKL:s" - Plast-och Kemikalieleverantörers förenings - "och övriga branschorganisationers kritik med bl. a. krav på ett betydligt närmare samarbete mellan industrin/importhandeln och myndigheten, för att utarbeta en fungerande produkldeklaration. Sålunda kommer nu att tillsättas en arbetsgrupp beslående av representanter från Produktkonlrollbyrån, Arbelarskyddsstyrelsen, Statskontoret och den kemiska indusirin." PKL är representerat i såväl arbelsgruppen som i referensgruppen.

Sedan, herr jordbruksministern, kommer ell uppseendeväckande och oroande besked i detta brev:

"Produkldeklarationsfrågan synes sålunda böria i det närmaste från noll igen."

Vad säger herr jordbruksministern om en sådan bedömning? Är det så alt näringslivet anar morgonluft inför en fortsatt okontrollerad användning av kemiska ämnen, där samhället har få eller inga möjligheter att ingripa när giftighet eller annan farlighet påvisas? Producenterna vill nämligen söka begränsa registret till varor som redan är kända för hälso-och miljöfarlighet. Någon beredskap eller förebyggande insats önskar man inte medverka till. Vilken omänsklig inslällning man har!

En ledamot i arbelsgruppen har enligt tidningen Modern Kemi sagt: "Kan man inte lösa sekretesskyddet är det meningslöst atl införa en produklkoniroll." Vilken cynism! Här står verkligen produktion mot konsumenter, näringsliv mot arbetstagare.

Nu tycker jag att jordbruksministern måste välja sida: mot hälsorisker för total kontroll, mot en fortsatt ekonomisk exploatering av ämnen som kan vara fariiga och för en snabb möjlighet att bromsa farliga ämnen.

I Schweiz har man redan nu en klassificering av produkter i ett register efter deklaration av producenter och importörer. Varför skall del dröja så länge i Sverige? Vore del inte en idé att ge konsumenterna och arbetstagarna representation i den nämnda arbetsgruppen och referensgruppen, så all de kan följa verksamheten? Och hur vore det alt söka lids-begränsa det fortsatta utredandet? Jag tror att många, både arbetstagare och konsumenter, tycker att vi har väntat länge nog.

114

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Vi är ju överens om atl vi skall ha ett register, och detta register är under uppbyggnad. Men del är inte möjligt att stå här i riksdagen och diskutera de detaljfrågor som produktkontrollnämnden själv ännu inte har tagit ställning till. Inom nämnden har man inte ansett frågan färdig för beslut.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om reducering av älgstammen

Fru LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag är på del klara med att del är produktkontrollnämnden som har det avgörande inflytandet över registret. Men jag vet också att det är jordbruksministern som har ansvaret för hela den sektor där miljövården kommer in och där också produktkontrollnämnden verkar. En nämnd fördröjer alltså på detta sätt verkställandet av etl beslut som riksdagen tog i princip 1973 - jag tycker nämligen att man kan säga att sedan den sista remissomgången var över måste resten vara något av en fördröjning. Då tycker jag också alt del måste vara möjligt för det statsråd som är ansvarig för denna sektor att påskynda det arbele som nu pågår. En bransch bör icke fördröja etl beslut som är lill nytta för den största delen av befolkningen.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Del är rikligt, fru Lundblad, att jag har del yttersta ansvaret för den sektorn, och jag är beredd att la det. Jag utgår ifrån all industrin är beredd alt samarbeta. Kommer man inte överens får väl regeringen ta slutlig ställning. Där är vi inte nu.

Sedan får väl fru Lundblad ändå ursäkta mig om jag under de fyra månader som jag varit departementschef inte har haft hand om den här frågan och direkt kunnat påverka den lika länge som den har varit aktuell i riksdagen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om reducering av älgstammen

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för att besvara herr Fågelsbos (c) den 18 januari anmälda interpellation, 1976/77:78, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat vilka initiativ jag är beredd att ta i samband med de alll större problemen med anledning av älgstammens kraftiga tillväxt.

Riksdagen fattade 1975 beslut om riktlinjer för älgvården. Riktlinjerna innebär att älgstammen skall hållas på en lämplig kvalitativ och kvantitativ nivå samtidigt som älgens skadegörelse på skog och gröda begränsas och riskerna för kollisioner med älg i trafiken minskas. Bakgrunden till beslutet är bl. a. att älgstammen på några håll har nått gränsen

115

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om reducering av älgstammen

116

för vad som kan tolereras. Enligt riksdagens beslut skall försök med den s. k. samordnade älgjakten bedrivas i samtliga län där del inte redan pågår försök med hell reglerad älgjakt. Fr. o. m. jaktårei 1977/78 kommer älgjakt att bedrivas på licens i hela landei med undantag av områden där samerna har jakträtt.

Ansvaret för alt avskjutningen av älg sker i lämplig omfattning åvilar länsstyrelserna, som meddelar licenser. Till varie länsstyrelse är knuten en länsälgnämnd som rådgivande organ i frågor om älgvård och i ärenden om åtgärder för att motverka älgskador. Skadar älg i större omfattning skog eller gröda eller föreligger påtagliga risker från irafiksäkerheissyn-punkl får länsstyrelsen medge jakt även under annan tid. Särskilda, begränsade jakttillslånd får ocksä i andra fall meddelas av naturvårdsverket, t. ex. om älg är lill avsevärd skada på grund av talrik förekomst.

Försöken med helt licensierad älgjakt avses pågå under de närmasle fem jaktåren. Därefter skall frågan om älgjaktens fortsatta utformning övervägas på nytt. Försöksverksamheten och älgslammens ulveckling följs kontinuerligt av naturvårdsverket. För atl få en preliminär information om erfarenheterna av 1976 års älgjakt har jag kallat berörda myndigheter och organisalioner till en överläggning senare i februari. Jämsides med försöksverksamheten pågår också en intensiv älgforskning, bl. a. rörande trafikproblemen.

Av vad jag har sagt framgår alt den nuvarande lagstiftningen ger många möjligheter atl hålla älgstammen på en lämplig nivå för atl motverka olyckor och skadegörelse. Några särskilda ytterligare initiativ från min sida finner jag därför inte vara påkallade f n.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr lalman! Först skall jag be att få tacka jordbruksministern för atl jag nu fåll min interpellation besvarad.

Genom god jaktvård har älgstammen ökat, enligt mitt förmenande alltför myckel. Av tillgänglig statistik framgår all antalet fällda älgar är 1950 uppgick till inte fullt 17 000. För 1956 var anlalel fällda älgar något över 23 000 och slutligen 1976, alltså förra året, var antalet 55 000. Dessa siffror visar vilken ulveckling älgstammen undergått.

Orsaken till att jag ställt interpellationen är inte i första hand den skada älgen åstadkommer på växande gröda och i ungskog - den skadan uppgår till mångmiljonbelopp - ulan de kollisioner som äger rum på våra vägar. Vägverkets statistik säger att det förekom 1 438 kollisioner med älg år 1973. Anlalel dödade i sådana olyckor var 9 och anlalel svårl skadade 42. Motsvarande siffra för 1975 - del senaste år för vilket vi har statistik redovisad - var 2 047 älgolyckor i trafiken, 7 med dödlig utgång. Antalet svårt skadade var då 73. Jag är hell övenygad om alt när nu statistiken för 1976 redovisas är siffrorna ännu mer skrämmande.

Den här uppräknade statistiken gäller endast det statliga vägnätet. Vi vet atl del också inträffar elt storl antal älgolyckor på del enskilda vägnätet.

Jag är lacksam att höra statsrådet säga all älgslammen på några håll nätt gränsen för vad som kan tolereras. I ortspressen på en plats i Mellansverige läste jag häromdagen all det har varit 13 kollisioner mellan älg och bil under januari månad - alltså under bara en månad och inom ett begränsat område.

Älgen söker sig under snörika vintrar ocksä upp pä våra banvallar. Det har sagts atl del beror på alt det har skett så många olyckor på våra landsvägar atl älgen därigenom sökt sig upp på järnvägarna. Jag såg en uppgift om all pä ett dygn inte mindre än 9 älgar dödats av tåg här i Mellansverige.

Men de allvarliga person- och materiella skadorna inträffar i landsvägstrafiken. Det sägs ibland, som jag redan anfört, att det är den myckna snön som är orsaken till dessa älgolyckor. Men statens vägverk har gett ul en lägesrapport ur en utredning - viltolycksprojektet - och där står det att erfarenheten visat att olycksrisken är fyra-fem gånger större under sommarhalvåret än under vinterhalvåret.

Jordbruksministern påpekar alt länsstyrelserna har en länsälgnämnd som rådgivande organ, och jag hoppas allvarligt att de nämnderna prövar en decimering av älgstammen i vissa län. Jakttillslånd kan, som statsrådet framhåller, medges om påtagliga risker föreligger ur trafiksäkerhelssyn-punkt.

Det är bra att jordbruksministern har kallat myndigheter och organisalioner lill överläggningar senare i denna månad, som han nyss nämnde. Jag skulle vilja fråga: Kommer de här frågorna då all las upp och kommer det eventuellt atl ges någon rekommendation till dem som då är representerade vid den konferensen?

Jag förstår att mänga älgjägare kan reagera mot vad jag här sagl, men trenden när del gäller dödsolyckornas antal och de materiella skadorna genom kollisioner mellan älg och trafikfordon måste faktiskt brytas. Ökningen är mycket stor, och i den lägesrapfxjrt jag nyss åberopade står del alt av alla trafikolyckor på våra vägar i fjol inte mindre än i medeltal 17 % var förorsakade just av vilt. I vissa län var det mellan 30 och 40 96. Del sammanlagda antalet olyckor orsakade av älg, rådjur och hjort var i det allra närmaste 4 000.

Det här är, herr jordbruksminister, en så pass allvariig fråga all jag faktiskt skulle vilja ha litet ytterligare synpunkter på om den konferens som är aviserad också kommer atl ta upp det jag här har berört.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om reducering av älgstammen

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Enligt min mening följer berörda myndigheter dessa frågor med mycket stor uppmärksamhet. Till detla kommer den konferens som vi tänker kalla till och där vi skall ta upp bl. a. de problem herr Fågelsbo här har berört.

Det är rikligt att statistiken visar att många ettåriga djur är inblandade i kollisioner och all dessa kollisioner mycket ofta inträffar under sommaren. Del beror på att korna under kalvningstid jagar ifrån sig fjol-

117

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

årskalvarna, som strövar omkring så atl säga utan alt kunna la vara på sig själva.

Det är inte till fyllest att länsstyrelserna och myndigheterna meddelar licenser för lämplig avskjutning. Ansvaret för att älgavskjutningen i verkligheten blir sådan som avsetls i licensen ligger naluriiglvis ytterst hos licensinnehavaren. Med delta har jag velat säga alt här finns elt stort jägaransvar som man inte skall bortse från. I exempelvis Västmanlands län var del endasl 80 96 av de licensgivna älgarna som sköts under föregående år.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Om del nu är sä, statsrådet Dahlgren, all jägarna inte utnyttjar sina licenser, finns det då möjlighet att på annal sätt bedriva den älgjakt som licensinnehavare försuttit?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

118

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Lindblads (fp) den 16 december anmälda interpellation, 1976/77:64, och anförde:

Herr talman! Herr Lindblad har ställt ett antal frågor lill mig om följderna för personalen vid nedläggningen av flygflottiljerna F 11 i Nyköping och F 12 i Kalmar.

Jag vill lill en börian erinra om atl Kungl. Maj:l i december 1971 och i december 1973 uppdrog åt överbefälhavaren att av ekonomiska skäl minska försvarsmaktens personal med ca 3 900 anställda intill den 1 september 1979.

De personalminskningar inom försvaret som genomförs och planeras är främst ett resultat av en ralionaliseringsverksamhet som måste pågå fortlöpande. Jag räknar därför med atl del även fortsättningsvis blir nödvändigt att minska anlalel anställda inom försvarsmakten och att även förbandsindragningar kan bli nödvändiga.

I direktiven lill överbefälhavaren sägs att personalminskningen skall genomföras med stort hänsynstagande till följderna för den enskilde.

Åldersfördelningen bland den civilanställda personalen är sådan all omkring 27 96 är äldre än 55 år. Jag bedömer därför att rationaliseringarna även i fortsättningen skall kunna genomföras genom naturlig avgång i förening med en effektiv omplaceringsverksamhet. Detta förutsätter givetvis atl försvarets personal positivt medverkar i omplaceringsarbetet.

Vid avvecklingen av flygflottiljerna F 11 och F 12 kommer åldersstrukturen på den civilmililära leknikerpersonalen alt skapa svära omplaceringsproblem. Huvudparten av teknikerna avgår med ålderspension under

en femårsperiod efter nedläggningstidpunkten år 1980. Även på övriga flottiljer kommer under en övergångsperiod atl finnas övertaliga civilmilitära tekniker till ett antal av ca 130. Samtidigt tvingas fiygvapnet med hänsyn lill åldersstrukturen bland teknikerna att rekrytera i normal omfattning för atl tillgodose krigsorganisationens behov av tekniker efter 1985.

Även när det gäller den militära personalen, speciellt i regements-och kompaniofficersnivåerna överstelöjtnant resp. kapten, vållar åldersfördelningen problem. Med nuvarande utbildningssystem och pågående rationalisering av administrationen saknas i många fall meningsfulla uppgifter för den äldsta personalen.

Herr Lindblad har frågat om jag är beredd alt verka för att anställda vid Fil och F 12 ges rätt till s. k. årlig ersättning - en motsvarighet till pension - även om vederbörande har upp till fem år kvar lill ordinarie pensionslidpunkt.

Milt svar på den frågan är all spörsmålet om årlig ersättning för den här avsedda personalen bör lösas med tillämpning av de regler som gäller enligt avtal mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer, det s. k. trygghetsavtalet med övergångsbestämmelser.

Detta torde i praktisk tillämpning komma att innebära att tjänsteman med mindre än fem år kvar till pensionsåldern får rätt till ärlig ersättning om han inte kan omplaceras till annan statlig anställning på orten eller inom rimligt reseavstånd från stationeringsorten.

Herr Lindblad har också aktualiserat frågan, om de förmåner som utgår till statsanställda i Stockholm i samband med omlokalisering av statliga verk även skall ges anställda på orter ute i landet där försvaret lägger ner sin verksamhet.

Generellt gäller beträffande förmåner för statsanställd personal som drabbas av nedläggning, inskränkning eller liknande alt dessa bestäms genom förhandlingar mellan statens avtalsverk och de statsanställdas huvudorganisationer. Avtal om förmåner för personal vid verk som om-lokaliseras från Stockholm träffades senasl den 29 april 1976. Det bör naturligen ankomma på parterna att avgöra om tillämpningsområdet för avtalet skall utvidgas till att också gälla vid nedläggningar inom försvaret.

Slalens personalnämnd har efter överenskommelse med försvarels personalnämnd fr. o. m. den 1 februari 1976 utfärdat rekryleringsbegräns-ningar när del gäller statliga tjänster

dels inom Nyköpings, Flens, Katrineholms och Oxelösunds kommuner beträffande övertalig personal vid Fil,

dels ock inom Kalmar, Borgholm, Mörbylånga, Torsås, Emmaboda, Nybro och Mönsterås kommuner beträffande övertalig personal vid F 12.

Vid resp. flottiljer har vidare tillsatts arbetsgrupper med bl. a. representanter för länsarbetsnämnd, kommun och arbetsförmedling på orten för atl underiätla omplaceringar till andra civila tjänster. Genom all länsarbetsnämnden för resp. ort är inkopplad räknar jag med att eventuellt omskolningsbehov blir utrett och tillgodosett.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

119

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

Vad beträffar eventuella rehabiliteringsfall på de två flottiljerna så har de personalvårdande insatserna påböriats så tidigt all jag bedömer nuvarande resurser tillräckliga.

Del är min bestämda uppfattning att chefen för flygvapnet, statens personalnämnd, försvarets personalnämnd samt länsarbetsnämnderna i resp. län genom sina insatser kommer att kunna lösa de i samband med nedläggningen uppkomna personalproblem, som herr Lindblad har berört, på etl även från personalsynpunkl godtagbart sätt. Jag vill även nämna de särskilda arbetsgrupper som tillsatts för bevakning av sysselsättnings-' frågorna i Nyköping och Kalmar. I dessa arbetsgrupper ingår även representanter för personalen vid Fil och F 12.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

120

Herr LINDBLAD (fp):

Herr talman! Jag vill lacka försvarsministern för svaret.

Jag gör det med stor tillfredsställelse när det gäller den första delfrågan om årlig ersättning till äldre personal. Jag tolkar försvarsministern sä alt all personal, både civil, civilmililär och militär med fem år eller mindre kvar till pension, skall slippa ivängsförflytlas i samband med förbandsnedläggningar.

Del är elt positivt besked. Den gamla regeringen beslöt sä senl som den 23 juni i fjol au säga nej lill en sådan begäran frän myndigheternas sida.

För denna personal gäller att många anställdes med en pensionsålder pä 50 år. Sedermera fick alla över en viss ålder välja om de ville gä vid 50 eller vid den högre åldern 60. I åtskilliga fall valde man 60, för atl strax därefter få beskedel all förbandei skulle läggas ned. Man står då i den silualionen att vid kanske 55 års ålder, med 35 år i Ijänslen, flytla någon annanstans. Della kan bli till en flottilj där man egentligen inte behövs. Del finns inget jobb där, eflersom fiotliljen är fulll besall. Man skall gå där och vara överlalig.

Della kostar stålen extra myckel därför alt man har traktamente. Man bor kanske på ell inackorderingshem, medan hustrun jobbar kvar i Nyköping eller Kalmar.

Jag har besökt F 11 och F 12 och hört samstämmigt från personalen: Det måsle vara rimligt atl vi får gå tidigare.

Jag är glad åt all försvarsministern nu kunnat ge ell sådant positivt besked.

Aktuella för nedläggning är tre förband - F 11 i Nyköping, F 12 i Kalmar och P 1 i Enköping. Dessulom skall man flytta en del förband -S 1 i Uppsala och K 4 i Umeå - och en handfull skolor. Jag är överlygad om att det besked som försvarsministern här lämnat kommer alt medföra stor lättnad på dessa orter.

Min andra fråga gällde om försvarets personal skulle fä samma villkor

som statstjänstemannen fått vid ullokaliseringen från Stockholm. Det har man inte i dag, och del uppfattas som orättvist. När verk flyttades ut frän Stockholm kunde personalen antingen följa med eller söka nya jobb i Stockholm. Rimligtvis måste den här kommunen ha siörre möjligheter att erbjuda alternativa jobb än vad l. ex. N)'köping, Enköping och Kalmar har. Det uppfattas naturligtvis som myckel orällvisl på de här plaiserna au inte samma regler gäller för personalen där som för de personer som arbetade i de verk som skulle utlokaliseras från Stockholm.

Della kan leda till ganska konstiga konsekvenser. Till Östersund utlokaliseras vissa skolor. En del av dessa skolor utlokaliseras från Stockholm, och personalen där får dessa villkor. Andra skolor kommer från Göteborg och Uppsala, och deras personal får inte dessa villkor. Det är alldeles självklart att della uppfattas som en diskriminering av landsorten.

Försvarsministern hänvisar till alt della är en förhandlingsfråga. Han säger all det "bör naturligen ankomma på parterna atl avgöra om lill-lämpningsområdet för avtalet skall utvidgas lill alt också gälla vid nedläggningar inom försvaret". Jag finner det självklart att en sådan utvidgning måste komma til! stånd, och del så snart som möjligt. Min grundinställning i den här frågan är nämligen alt man bör göra bestämda insatser lill förmån för den personal som drabbas vid förbandsnedläggningar. Det är viktigt inte bara för dessa människors skull ulan också för alt underlätta framlida förbandsnedläggningar. Jag hör lill dem som anser all del är helt nödvändigl att vi även framöver minskar antalet fredsförband. Del är då också nödvändigt alt statsmakterna visar personalen all man kan göra förbandsnedläggningar och ordna det på ett bra sätt för personalen. Del är inte personalen som skall drabbas av en nödvändig slruklurralionalisering av försvaret.

Min tredje fråga var om statsrådet anser atl civila myndigheter i Kalmar och Nyköping bör stimuleras atl ta emot ytleriigare personal från F 12 och Fil. Försvarsministern hänvisar lill atl statens personalnämnd efter överenskommelse med försvarets personalnämnd frän den 1 februari 1976 infört rekryleringsbegränsningar när del gäller statliga tjänster i Nyköping och Kalmar saml i omkringliggande kommuner. När en tjänst blir ledig vid länsstyrelsen, lantbruksnämnden, posten, televerket, polisen eller annan statlig myndighet, skall man alltså se efter om någon vid nedläggningsförbanden är lämpad att få arbetet i fråga. Det kan låta bra, men erfarenheten hittills är alt det givit skäligen lilel. I Nyköping har bara två personer vid F 11 fått tjänst vid annan statlig myndighet i kommunen. I Kalmar har bara sju personer kunnal få annan slatlig anställning, i första hand vid polisen och posten. Det är alliså pä båda orterna än sä länge fråga om synnerligen blygsamma resultat.

Psykologiskt är della kanske lätt atl förslå. Inom varie myndighet ligger del nära till hands att personalen önskar internrekrytering, dvs. all man låter någon inom verket avancera när en riänsl blir ledig. Att det då

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

121

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Otn vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

122

tas in någon från en annan myndighet - i det här fallet frän ett militärt nedläggningsförband - kan uppfattas som negativt. Del kan alltså ligga nära till hands all man försöker kringgå stadgandel att tjänsterna skall erbjudas till anställda vid de aktuella förbanden. En myndighet kan göra det genom atl söka överdriva del speciella i varie tjänst, sä atl man skapar intrycket all ingen ulanför det egna verket kan klara jobbet i fråga.

Det är angeläget alt man på de statliga arbetsplatserna i Nyköping, Kalmar och andra orter, där militära förband läggs ned, verkligen visar god vilja och söker underlätta för ortens människor all byta från militärt lill civilt jobb.

Att den stora majoriteten anställda vid nedläggnings- och utflyttnings-förbanden verkligen vill vara kvar på hemorten finns det många belägg för. I en enkät vid S 1 i Uppsala var det bara en tredjedel av de kvinnor som svarade som förklarade sig villig atl följa med till Enköping, och här är det ändå fråga om etl mycket kort avstånd.

Del synes mig uppenbart att de anvisningar som hittills givits lill civila myndigheter resp. kommuner inte är tillräckliga om man verkligen vill att en väsentlig del av personalen vid nedläggnings- eller ulflytinings-förbanden skall kunna få nya jobb på hemorten.

Min fjärde fråga gällde behov av särskilda åtgärder för att underlätta omskolning för anställda och anhöriga inför förbandsnedläggningar. Della gäller naluriiglvis för dem som vill stanna på orten, men också i de fall där den ena av två makar har tjänst vid förbandei och vid nedläggningen flyilar med under del att den andre måste byta jobb. Det är litel oklart vilka regler som gäller. Men del tycks vara så atl del inte automatiskt finns rätt för den andre att få börja en omskolning redan på den första orten. Man får göra det först efter flyttningen. I etl sådant fall blir det mycket svårl att ordna jobb redan före fiyttningen.

Nu hänvisar försvarsministern lill att del finns arbetsgrupper där det ingår representanter från bl. a. länsarbetsnämnderna. Det är viktigl atl då se till all dessa förhållanden kan ordnas - inte bara för den personal som finns pä förbandet utan även för de andra familjemedlemmarna. Kan inte situationen klaras för hela familjen blir del ju myckel svårt för någon eller några att flytla med.

På min fråga om s. k. rehabiliteringsfall svarar försvarsministern alt han bedömer atl de påböriade personal vårdande insatserna är tillräckliga. För personal med betydande handikapp genom sjukdomar av olika slag lär en flyttning lill annan ort vara myckel svår. Men all få nytt jobb på samma ort för den här personalen är också mycket svårl. Tar t. ex. länsstyrelsen i Kalmar eller Nyköping emol personer med grava sociala eller medicinska skador? Förtidspension kan vara en möjlighet, men det innebär då atl vederbörande får en lägre pension än han eller hon skulle ha fått därest flottiljen varit kvar och de kunnat vara i tjänst några år till.

Jag vill också kommentera försvarsministerns inledning i svaret på

min interpellation. Han säger där all åldersfördelningen bland den ci-vilanslällda personalen inom försvarel är sådan atl omkring 27 96 är äldre än 55 år. Statsrådet bedömer därför att försvarels rationaliseringar även i fortsättningen skall kunna genomföras genom naturlig avgång i förening med en effektiv omplaceringsverksamhet.

Man kan fråga sig om det är hell sant. Elt aktuellt fall gäller en av de tre regionala teleservicebaserna, kallad TSB syd. Redan 1973 beslöts all anlalel anställda där skulle minska med 90 personer. 50 har redan försvunnit, och ytteriigare omkring 40 skall bort. Det senaste budet är att 39 personer - till stor del människor med omkring 20 statliga riänsleår bakom sig - kommer alt varslas om avsked. Del rör sig om civila tekniker med specialutbildning för service på radarmateriel, förbindelsemaleriel och annan elektronik. De har erbjudits arbeten som lokalvårdare, eller jobb i Göteborg eller Öslersund. De som inte velat anta sådana erbjudanden ser nu ul all bli avskedade såvida inte regeringen ger ändrade direktiv. Det finns arbetsuppgifter inom TSB för personalen i fråga fram till pensionsåldern, men personalminskningsmålel för försvarsmakten lalar för en neddragning. Utfärdas varsel om avsked är det emellertid en polilik som knappast rimmar med vad som hittills har sagts om alt försvarets personalstyrka skall dras ned utan att enskilda avskedas. I just detla fall kan dessulom noteras atl 16 av de berörda arbetar i Ronneby, alltså i Blekinge, som ju den sista tiden fått en mycket drastisk försämring av sill arbetsmarknadsläge. Andra finns på Österien, där sysselsättningsläget också är dystert.

Herr talman! Jag har här tagit upp en rad problem kring försvarets nödvändiga omstrukturering och likaså helt nödvändiga personalminskning. Milt syfte har varit att dessa förändringar måste genomföras i former som gör all de berörda människorna och deras fackliga organisalioner om några år kommer att säga att nedläggningarna i Kalmar, Nyköping och Enköping sköttes väl, så att de enskilda åsamkades minsia möjliga skada och problem. Sköts saken väl underlättas beslut - enligt min mening för framliden helt nödvändiga beslut - om fortsatta rationaliseringar.

Jag vill än en gång lacka försvarsministern för svaret, då speciellt för hans besked alt han vill ge räll lill alla med mindre än fem är kvar lill pension atl slippa förfiyttning och i slällel få avgå med full ersättning. Del har varit elt efterlängtat besked.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Otn vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Både herr Lindblad och jag är fulll medvetna om all del här i många fall kommer all innebära personliga påfrestningar för personalen, och här har staten som arbetsgivare ell ansvar atl se lill all det, som herr Lindblad utlryckle sig, sköts pä elt snyggt säll. Vi har verkligen all anledning alt svara upp mot de krav som vi i detla hus i vanliga fall ställer på andra arbetsgivare.

En av delfrågorna gällde problemet om personalen på F 11 och F 12 skulle få samma villkor som den personal har som blir utlokaliserad

123

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

124

från Stockholm. Rent formellt kan jag inte komma med någon pekpinne, det är en fråga för arbetsmarknadens parter, i det här fallet statens avtalsverk och de anställdas organisationer. Jag kan bara säga atl min personliga inställning är den att här skall samma regler gälla, oavsett varitVån man blir utlokaliserad. Om herr Lindblad vill ha ett mera utförligt svar på den här frågan kan jag utifrån mitt ansvarsområde inte lämna det, ulan då får herr Lindblad rikta en fråga eller en interpellation till budgetminislern, inom vars departement de här frågorna handläggs.

När det sedan gäller omplaceringar på orten menar herr Lindblad alt de hade varit av ganska liten omfattning, och det är alldeles riktigt. Men jag vill bara betona att del faktiskt är tre år kvar lill nedläggningen och jag räknar med att avsevärt fler människor, både i Kalmar och i Nyköping, skall kunna omplaceras till annan statlig tjänst.

De indragningar som beslutats har tvingats fram genom bristande tilldelning av medel pä försvarssektorn, i det här fallet så all man har tvingats göra dessa prioriteringar. Då är det givet att man icke inom försvarsramen kan ordna kompensationsarbeistillfällen. Men jag vill betona atl det finns all anledning för verk och myndigheter inom andra departements områden atl undersöka möjlighelerna alt lill Kalmar och Nyköping lokalisera verksamheter där man kan tillgodogöra sig den kunskap som finns jusl hos den tekniska personalen vid F 11 och F 12. Jag har en känsla av att det finns räll myckel yrkeskunskap där som är användbar på den civila marknaden, och jag räknar med att allt della skall kunna tas till vara i betydande utsträckning.

När del gäller omskolningen av de direkl berörda räknar jag med alt genom de grupper som finns och genom atl länsarbetsmyndigheterna är inkopplade skall problemet kunna lösas. Omskolning av eventuell make som tvingas att flytta till annan ort är någonting som jag för min del inte kan uttala mig om, del ligger också ulanför försvarsdepartementets kompetensområde. Det är en sak som i sä fall ligger under arbetsmarknadsdepartementet. Utan att här ge någon personlig mening till känna vill jag bara säga, som i min tidigare deklaration, atl omplaceringen skall skötas på ett så förmånligt säll som möjligt för personalen, och då är det givet att man även i förekommande fall skall pröva den möjligheten.

Jag vill nog gentemot herr Lindblad säga att den omständigheten atl ungefär 27 96 av den civilmililära personalen är över 55 år inte är någon garanti för atl omplaceringen kommer att fungera smärtfritt. Men del kommer i varie fall att underlätta omplaceringen, för det innebär atl genom pensionsavgång kommer tjänster atl bli lediga på andra platser i landet. Om det nu blir i tillräcklig omfattning vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om. Den nämnda åldersgränsen utgör ett genomsnitt för all civil personal som berörs. Atl del sedan inom enskilda sektorer eller pä vissa platser kan vara en hell annan åldersstruktur som gör atl bilden ändras, del är en annan sak. Men man kan inte ta det förhållandet till intäkt för att det blir speciella svårigheter i detta avseende.

Vad gäller sista frågan som herr Lindblad tog upp och som i och för sig inte beröns i interpellationen - frågan om personalen inom TV-ser-viceorganisationen - vill jag säga all det är alldeles riktigt att det har varslats om inskränkningar, men varslet har framflyttats tre månader. Det innebär alltså atl denna personal under tiden kommer all erbjudas andra anslällningar. Personalen har sin anställningstrygghet i och för sig garanterad genom den lagstiftning vi har, men man måste då välja något av de jobb som erbjuds. Del är den policy vi har här, nämligen atl gå fram så mjukt som möjligt, och försvarels personalnämnd anstränger sig verkligen all erbjuda dessa människor de sysselsällningar och de anslällningsorler som passar bäst. Det är klart alt man inte kan uppnå ett 100-procenligt gott resultat, men detta innebär inie på något säll att man från försvarets sida har tagit sin hand ifrån dessa människor som har blivit övertaliga.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Ow vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

Hen LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Jag inser alt jag borde ha frågat en hel rad slalsråd i det här ärendet. Men jag utgår självfallel från att svaret gäller för regeringen som sådan. Om svaret på min fråga varför människor från landsorlen inte skall få flytta på samma villkor som de som flyttar frän Stockholm är alt det är en avialsfråga och inte en regerings fråga, då kvittar det ju vilket slalsråd som svarade. Jag förmodar all jag skulle ha fåll samma svar även från de andra stalsråden. De hade säkerligen också svaral all de för sin del var lika posiliva som herr Krönmark och all de inie ansåg alt landsorten skall diskrimineras.

I och för sig gäller min fråga inga slora saker. Den gäller fria resor och den gäller s. k. omvänt anstånd, vilket innebär att man får flytta till sill nya jobb innan det tidigare lagts ned. Men många människor uppfattar del svar jag fått som väldigt orättvist - det är en psykologisk fråga. Det är också intressant att notera att ÖB så senl som härom veckan ställt samma fråga lill regeringen som jag. Jag förmodar att han fått samma svar som jag, nämligen att man skall gå till avialsverket. Frågan har emellertid aktualiserats fackligt av plulonofficersförbundel för ganska länge sedan.

Försvarsministern var trots allt ganska optimistisk när det gällde all de statliga myndigheterna i Nyköping och Kalmar skulle ta hand om dessa människor. Han hänvisade lill all del var Ire är kvar. Men under ett år har i princip varie tjänst som blivit ledig - vid länsstyrelsen, poslen, polisen, lantbruksnämnden osv. - erbjudits de människor som jobbar pä fiotliljen, men av dessa har man bara lyckals placera Ivå. Floltiljen har kunnat placera många fier. Då kan man fråga sig, om del kommer alt forlsälla pä den linjen så all man bara komrner au kunna placera Ivå personer per år i Nyköping och sju personer per år i Kalmar. Del intressanta ar inte att försvarels behov av placeringar självfallel blir större ju närmare tidpunkten man kommer, del intressanta är hur stor beredvillighet myndigheterna har när det gäller att ta emot människor Man

125

Nr 61

Tisdagen den 1 febaiari 1977

Om vissa åtgärder i samband med indragningen av militära förband

vill ju gärna inlernrekrylera, och det är väl i och för sig ingen hemlighet att man anser atl medbestämmandelagen kommer atl förstärka tendensen att inlernrekrylera.

Jag vill emellertid inte kritisera. Det är väl räll naturligt alt man t. ex. resonerar sä, all varför skall de som är anställda på länsstyrelsen i Kalmar drabbas av all försvarel har strukturproblem. De vill avancera så som de bara för några år sedan hade troll all de kunde göra. Om man är medveten om sådana här problem, kan man inte ha alltför säkra föreställningar om atl de civila myndigheterna kommer att träda in och anställa folk från försvaret. Jag tror att risken finns all myckel få kan beredas plals den vägen, särskill när del gäller de jobb som erbjuds här. Man hamnar ju längst ner på inträdesskalan, om jag får uttrycka det så. En person som l. ex. har 30 års anslällning inom försvaret och således stor kompelens inom etl visst område har väldigt svårl all få nyttja den kompetensen i något annat sammanhang, det måste vi vara medvetna om. Ett annal statsråd, som talade här lidigare i dag, åberopade samma möjlighet att lösa problemen, men jag tror alt del i så fall krävs en hell annan attityd från dessa verks sida.

126

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag vill säga till herr Lindblad atl del är inte min uppfallning att huvudparten av dem som inte omplaceras inom den militära sektorn kommer alt beredas anställning just inom annan statlig verksamhet i de här regionerna. Så optimistiska trorjag inte att vi kan vara. Meneftersom det hitintills bara varit fråga om ett fåtal räknar jag i alla fall hell kallt med all man, trots de tröghetsmekanismer som herr Lindblad pekade på och som - det instämmer jag i - kan verka bromsande, även inom de statliga myndigheterna skall känna solidaritet utöver verksgränserna och underlätta en omplacering på bästa möjliga sätt.

Åtminstone när det gäller det ena fallet, Kalmar, kan jag säga att det bör yppa sig bällre möjligheter i och med att en viss avdelning av televerket kommer alt lokaliseras just till Kalmar. Där bör det finnas möjligheter atl ianspråkta en del av den personal som blir friställd genom indragningen av F 12.

Det här är besvärliga problem och som herr Lindblad anfört gäller det inte bara de tvä fiygfioltiljerna F 11 och F 12 utan sannolikt kommer det atl krävas ytterligare förbandsindragningar. Därför har jag, som ansvarig för den här verksamheten, ett klart intresse av alt vi får handlingsmönster som kan accepteras såväl av statsmakterna som av de anställda.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 20 Om underlättande av bebyggelse i glesbygder och mindre tätorter

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara fru Fredgardhs (c) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:181, och anförde:

Herr lalman! Fru Fredgardh har frågat mig om jag har närmare övervägt de icke önskvärda konsekvenser för en aktiv regionalpolitik som pågående omorganisation inom vägverket får och vad jag i detta sammanhang avser att göra för att främja regeringsförklaringens uttalande atl bebyggelse i glesbygder och i mindre tätorter skall underiättas.

Fru Fredgardhs fråga föranleds av att man inom vägverkel f n. prövar ell förslag lill ändring i vägverkets lokala driftorganisation inom en del av södra Skåne.

Vägverkets driflorganisalion baseras på en indelning av landet i arbetsområden. De faklorer som en gång var avgörande för denna indelning och därmed för vägsialionernas placering har förändrals under årens lopp. Det gäller i fråga om såväl vägnätets utseende - vägsträckningar, standard, en ökad andel belagda vägar osv. - som sättet atl underhålla vägarna, genom siörre och effektivare maskiner, annan och bättre teknik m. m. Det är därför naturiigt att vägverket som ett led i sin löpande verksamhet ser över även den lokala driftorganisationens utformning. Verkets strävan är därvid självklart atl kunna ge en så god service som möjligt för de medel som slälls lill verkets förfogande.

Vägverkets arbete med anpassningen av den lokala driftorganisaiionen sker på länsnivå inom ramen för verkets långsikliga planering. I varie enskilt fall får därvid länsstyrelsen, berörda kommuner och personalorganisationer tillfälle atl föra fram sina synpunkler.

En grundläggande förutsättning för atl en förändring i indelningen skall ske är att väghållningen i berört område inte försämras. Genom den fortlöpande anpassningen av arbetsområdena kan vägverket således ge samma service till lägre kostnader, vilket medför att andra angelägna väghållningsarbeten kan utföras. Jag är säker pä atl fru Fredgardh är överens med mig om att en sådan utveckling måste vara befrämjande även för bebyggelsen i glesbygden och i mindre tätorter.

Fru FREDGARDH (c):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svaret.

Jag lar fasta på kommunikationsministerns uttalande atl en grundläggande förutsättning för en förändring är atl väghållningen i berört område inte försämras. Del rimmar väl med regeringsförklaringens ord om att människor i olika landsdelar skall ges allsidig sysselsättning och service samt en god miljö. Redan nästa mening gör mig emellertid betänksam. Där säger statsrådet: "Genom den fortlöpande anpassningen av arbetsområdena kan vägverkel således ge samma service till lägre kostnader, vilket medför alt andra angelägna väghållningsarbeten kan ut-

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om underlättande av bebyggelse i glesbygder och mindre tätorter

127

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om underlättande av bebyggelse i glesbygder och mindre tätorter

föras." Här kan jag inte riktigt hålla med statsrådet Turesson. Om en omorganisation skall få effekten atl fortfarande ge en god service beror hell och hållet på hur den genomförs.

I del fall som berörs i min fråga, nämligen en evenluell indragning av vägsialionen i Tullstorp inom Trelleborgs kommun etl par mil öster om Trelleborg, kan del knappast leda lill en bällre service. Snarare är en försämring all befara.

Jag nolerar emellerlid att statsrådet säger all i varie enskill fall får länsslyrelsen, berörd kommun och personalorganisationer tillfälle all föra fram sina synpunkler. Jag hoppas all man vid dessa kontakler skall kunna komma fram till lösningar som gör del möjligt all lillmölesgå såväl personalens som kommunens berättigade intressen, liksom också den berörda allmänhetens intressen.

Jag skall inte närmare gå in på de problem som kan uppstå för kommunen -jag har berört dem i frågan. Däremot skall jag tillåta mig att säga något om den situation som i delta fall kan uppstå för personalen vid vägsialionen. Praktiskt laget alla de anställda är äldre människor med långvarig tjänstgöring vid vägverket, ca 25 år. Det rör sig om medelålders människor, 45-50 år. De är bofasta på orten och har skaffat sig egna hus och rotat sig. Om stationen flyttas kan man knappast räkna med atl de följer med, ulan de blir i sä fall pendlare.

Inte minst med tanke pä en effektiv vinterväghållning är del av betydelse all del finns folk på platsen. Årets besvärliga snövinter i Skåne har gett belägg för den saken.

Eftersom jag ser all min tid är ute, ber jag all fä åierkomma i en replik.

128

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Fru Fredgardh sade att resultatet av en förändring av arbetsområdenas indelning beror pä hur ändringen görs. Sedan åberopade fru Fredgardh det konkrela fall som hon berört i frågan. Som fru Fredgardh vel har jag inte möjlighet att här kommentera detta konkreta fall.

Beträffande den anpassning av områdesindelningen som f n. prövas för en del av södra Skåne har jag emellertid inhämtat att vägförvaltningen i Malmöhus län efter utredning i den parlssammansalla gruppen överlämnat frågan lill centralförvaltningen i Stockholm. De berörda kommunerna har förklarat sig godta omläggningen under förutsättning, som jag sade, att servicen bibehålls oförändrad. Inför cenlralförvallningens ställningslagande har kompletteringar i utredningsmaterialet begärts, och arbetet med denna kompleltering pågår nu i länet.

Som jag nyss anförde vill jag inte närmare kommentera detta ärende just nu. Det handläggs inom vägverket, som alltså ännu inte har tagit slutlig ställning.

Fru FREDGARDH (c):

Herr talman! Jag vill än en gång säga atl jag lar fasta pä statsrådets yttrande alt en förändring inte får medföra försämrad service; den skall förbli oförändrad. I det här fallet tillkommer så många icke önskvärda konsekvenser alt man knappast kan tala om en oförändrad service.

Jag vill helt kort återge vad en facklig förtroendeman vid den aktuella stationen har sagl. Han förklarade alt om stationen läggs ner, kommer de 35 vägmil som den beOänar atl markeras med vila linjer på kartan, vilket betyder dålig eller icke godtagbar väghållning. Han fortsätter: Alt lägga pengar på slora vägar hjälper inte folket här i periferin. Även pendlare är skattebetalare som har rätt lill en god väghållning.

Jag vill återkomma till att det grundläggande i detla sammanhang är all åtgärder av det här slaget inte får strida mot del klart uttalade syftel i regeringsdeklarationen och den vilja, som där har kommit fram, till decentralisering och till främjande av de små orternas utvecklingsmöjligheter.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om åtgärder mot otillfredsställande mottagningsförhållanden för TV-sändningar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om åtgärder mot otillfredsställande mottagningsförhållanden för TV-sändningar

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all besvara herr Fågelsbos (c) den 14 januari anmälda fråga, 1976/77:193, och anförde:

Herr lalman! Herr Fågelsbo har frågat mig vilka initiativ jag är beredd all ta för alt komma lill rälta med otillfredsställande mottagningsför-hällanden för TV inom vissa områden, t. ex. genom utbyggnad av s. k. slavsändare.

Målet för distributionen av TV-program är all så långl det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt ge alla TV-konsumenter tillfälle alt la emot programmen. F. n. kan ca 99,6 % av befolkningen se TV 1 och ca 99,1 96 TV 2.

I årets budgetproposilion, bil. 12, har beräknats medel för en fortsatt utbyggnad av TV 2-nälel under nästa budgetår. Televerket planerar all under den kommande femårsperioden uppföra stationer för befolknings-koncentrationer på ner lill ca 25 hushåll som f n. har små möjligheter att la emot TV 2 och/eller TV 1.

I vissa fall kan också åtgärder krävas på mottagarsidan. Otillfredsställande mottagningsförhållanden inom vissa begränsade områden t. ex. i tätorter kan, som herr Fågelsbo påpekar, bero på avskärmning genom speciella terrängförhållanden eller byggnader. I sådana fall kan central-anlennanläggningar eller starkare enskilda antenner böra övervägas. Enligt statistiska undersökningar av Sveriges Radio under förra året kan mollagningskvaliteien i många fall förbättras avsevärt genom bällre moi-

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om användningen av mopedhjälm

tagningsanlenner.

I enstaka fall kan del hända atl tidigare goda moltagningsförhällanden försämrals genom exempelvis nya siörre byggnader med plåtklädda fasader. Televerket har hos regeringen begärt elt principiellt ställningstagande lill ansvarsfrågan i vad gäller åtgärder för att återställa tidigare moltagningsförhällanden. Frågan avses bli behandlad under år 1977. I avvaktan på elt ställningstagande sätter televerket i vissa fall in slavsändare för all återställa goda mottagningsmöjligheler när del gäller fall då ell flertal hushåll berörs och möjlighelerna alt uppföra s. k. utflyttad cenlralantennanläggning saknas. Som exempel kan nämnas alt leleverkel beslutat bygga en kompletterande mindre TV-stalion inom Sollentuna, där problem av här berörd art har uppstått.

Jag anser sammanfattningsvis alt förutsättningarna för all skapa och vidmakthålla goda motlagningsförhållanden för TV-konsumenlerna är goda och finner i dagslägel inga särskilda skäl lill iniliativ från min sida.

Hen FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag bedömer svaret på min fråga så positivt i olika hänseenden, all jag endasl ber atl till herr kommunikationsministern få säga ett hjärtligt tack för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Om användningen av mopedhjälm

130

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all besvara fru Ekelunds (c) den 14 januari anmälda fråga, 1976/77:194, och anförde:

Herr talman! Fru Ekelund har - mot bakgrund av uttalanden av irafikulskoltet i betänkandet 1976/77:4 - frågat mig dels om den i betänkandet omtalade informationskampanjen om användande av mopedhjälm har kommit i gång, dels när man beräknar att kunna bedöma resultatet av kampanjen och la ställning till en eventuell lagstiftning.

Den i utskottsbetänkandet nämnda informationskampanjen har genomförts under våren 1976, Av erfarenhet vet man att kampanjer av delta slag måsle upprepas för au få avsedda effekter. Trafiksäkerhets-verket kommer därför att genomföra en liknande kampanj under våren 1977. Försl när denna andra fas har avslutats är del möjligt alt bedöma effekten. En uppföljning kommer att ske under hösten 1977, då verket avser all allsidigl sludera verkningarna av den ivååriga informationen.

Regeringens uppdrag till irafiksäkerhelsverket avser - förutom informationskampanjen - även ulveckling av etl för mopedister särskill avpassat huvudskydd. Detla arbele - som verket driver i samarbete med institutionen för trafiksäkerhet vid Chalmers tekniska högskola - har framskridit så långl att man kan förutse att den nya hjälmtypen finns

i produktion under hösten 1977.

Jag delar självfallet trafikutskottets och fru Ekelunds positiva inställning till användning av hjälm bland mopedister. Ett ställningstagande lill lagstiftningsfrågan bör dock lämpligen ske när resultaten av informationsverksamheten kan bedömas och den nya mopedislhjälmen finns tillgänglig.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om användningen av mopedhjälm

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Det kan måhända tyckas atl frågan är så liten alt man inte borde aktualisera den, eftersom den behandlades under höstriksdagen. Men för de mopedister som drabbas av skallskador i samband med trafikolyckor är frågan ingalunda av liten betydelse. Ungefär 80 96 av alla trafikskador är skallskador. Då vi vet att de allra flesta mopedister är unga människor får följderna av skadan en ännu större och vidare omfattning.

Jag blir ofta uppringd av föräldrar som ber om hjälp i den här frågan. Föräldraorganisationer försöker engagera sig för att få sina ungdomar att bära mopedhjälm. Läkare uttalar sin besvikelse över att behöva la itu med skador som man kanske hade kunnat undvika om mopedislerna hade haft elt huvudskydd.

Motorcykelförare måsle som bekant använda hjälm. Det kan tyckas mer förklarligt eftersom en motorcykel framförs med en helt annan hastighet. Men man kan naluriiglvis också säga all motorcykelförarna är lilel äldre och har lättare alt inse skadornas omfattning. Mopedförarna behöver faktiskt den hjälp som en lagstiftning skulle innebära. Kam-rattryckel i den åldern är hårt, och del är inte lätt all använda ell huvudskydd - även om man vill del - när kamraterna inte gör del.

Jag ser i slutet av kommunikationsministerns svar atl mopedhjälmar finns tillgängliga i produktion under innevarande höst. Jag noterar detta med glädje och hoppas att de hinder för lagstiftning man talat om tidigare nu kan anses undanröjda.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag hoppas också atl de lyper av mopedhjälmar som har utlovals till hösten skall vara av den beskaffenheten att de inte bara ger elt gott skydd utan också får ett sådant utseende att de blir attraktiva all använda för ungdomarna. Vi vet av erfarenhet alt del är svårl att få bestämmelser efterlevda om användningsfrekvensen är låg när de införs, och del är därför vi vill avvakta resultatet av den informationsverksamhet som påböriades förra våren och fortsätter nu i vår.

En lagstiftning som inte efterlevs har ju rent negativa effekter, och därför vill vi ha största möjliga säkerhel för alt de bestämmelser som kan komma har goda chanser all bli följda. Jag behöver som slöd för detta påstående - att en lagstiftning som inte efterlevs har negativa effekter - bara hänvisa till den skrämmande dåliga respekten för trafik-

131

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pendeltågstrafiken i Storstockholm

signalerna för fotgängare. En och annan som - liksom jag - är laglydig blir ju praktiskt taget omkullsprungen av alla som bryter mot lagen när han stannar vid rött ljus.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om pendeltågstrafiken i Storstockholm

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för atl besvara herr Sirömbetgs i Botkyrka (fp) den 18 januari anmälda fråga, 1976/77:199, och anförde:

Herr lalman! Herr Strömberg i Botkyrka har frågat mig om jag har uppmärksammat svårigheterna för pendeltågslrafiken i Storstockholm och vilka åtgärder jag tänker vidta.

De ovanligt kraftiga snöfallen framförallt under jul-och nyårshelgerna men även senare har allmänt medfört svårbemästrade trafikproblem för SJ, dels genom direkta snöhinder, dels genom skador på den rullande malerielen.

1 Stockholmsområdet drabbades lokaltrafiken av bl. a. skador på pendeltågen. Trots att alla tillgängliga reparationsresurser sattes in kunde skadorna inte omedelbart avhjälpas. Pendeltågens kapacitet har därför minskal inte bara i samband med själva snöfallen utan även därefter.

SJ strävar mot att successivt förstärka sin beredskap för alt möta svåra snöoväder. Förelagel kan dock inte rimligen dimensionera sina resurser så alt man helt kan undvika trafikstörningar även under extrema väderförhållanden.

Med hänsyn till erfarenheterna av den senaste lidens oväder har dock SJ tillsatt en särskild undersökningsgrupp som har till uppgift att föreslå åtgärder på kort och lång sikt för att ytleriigare förbättra tågens driftsäkerhet under vintenid.

132

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Under dagarna mellan jul och nyår fick Stockholm snö, myckel snö. Ganska snabbi klarade man av de problem som ovädret medförde. Men det finns åtminstone ett undantag, och det är SJ, som nu länge har lidit av sviterna av snöovädret. Så sent som den 27 januari säger en hög riänstemän i SJ i en intervju i en av tidningarna i Stockholms län atl SJ fortfarande har stora problem med att uppehålla pendeltrafiken. Del är alltså inte bara under en kort tid man inte har lyckats klara trafiken, utan problemen finns ännu kvar.

Pendeltågen är en viktig länk i trafikförsöriningen i Storstockholm. Det är då också angeläget atl de fungerar godtagbarr. Det har de inte gjort under en ganska lång tid i januari.

Om över en tredjedel av vagnparken är utslagen fungerar inte trafiken.

Människor pä väg till och från sina arbelen kommer inte fram i rimlig tid. Om kollektivtrafiken i en storstad skall vara ell alternativ till bilismen, måste den kollekliva trafiken fungera. Resenärerna har säkert full förståelse om SJ får svårigheter under en kortare tid i samband med etl oväder, men svårigheterna skall inte sträcka sig över en månad.

Tidningarna är fulla av förklaringar lill SJ:s svårigheter. Det har talats om fukt i motorer - snön virvlar in i dem, smälter och bildar fukt, och det lär inte motorerna tåla.

De här vagnarna har gäll i trafik sedan 1969, och försl nu har man upptäckt felet. Del låler underligt Visserligen har vi de senaste åren haft väldigt litel snö i Storstockholm, men normalt har vi ändå både snö och snöoväder på vintrarna. SJ borde alltså innan man köpt de här vagnarna också ha kollat hur de klarade snöiga vintrar.

Del är också förvånande att SJ ej kunnat sälta in andra tåg för att någoriunda klara trafiken under de värst drabbade dagarna.

Jag vill alltså säga alt delta inte bara gäller den försening som förekommit under extrema väderleksförhållanden. Det hände under extrema väderleksförhållanden, men del har nu under en längre tid varit svårigheler för pendellrafiken. Del är bra all SJ nu har lillsall en grupp - del noleras med lacksamhel. Men jag skulle dä vilja slälla ell par frågor om denna arbelsgrupp:

Finns det en tidsgräns för gruppens arbele? Är del möjligt atl gruppen kan lägga fram sina förslag så snabbt all man kan ha nytla av dem redan nästa vinter?

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om pendeltågstra-jiken i Storstockholm

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! På den första av herr Strömbergs i Botkyrka frågor vill jag svara all enligi uppgift frän SJ skall den här arbelsgruppens arbele vara avslutat under våren.

På den andra frågan, om det finns möjligheter att avhjälpa de kon-struklionsmässiga detaljer som har gjort att motorerna är känsliga för virvlande snö av viss temperatur-del är ju inte all snö som är besvärande för motorerna - kan jag naturligtvis inte svara om det skall vara färdigt till nästa vinter eller inte. Det beror ju pä vilka åtgärder som den här undersökningsgruppen kommer att föreslå och hur omfattande de arbeten blir som gruppen rekommenderar SJ atl ulföra.

Hen STRÖMBERG i Bolkyrka (fp):

Herr lalman! Jag vill lacka för del här komplellerande svarei som kommunikalionsminisler Turesson har lämnal. Jag Iror all mänga tacksamma människor i Storstockholm tycker det är bra om kommunikationsministern kan driva pä detla arbele, så all vi slipper komma i den här silualionen nästa vinter.

Del är också andra saker som vi som reser med pendeltågen dagligen har undrat över. Vi frågar oss vilken reservkapacitet SJ har för atl kunna klara en situation då inte dessa vagnar riktigt fungerar, och vi frågar

133

10 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61 oss om man har någon planering för vad som skall hända vid snöoväder.

Tisriaeen den sådana saker som jag tror alt man också måste la upp och

1 februari 1977 '''"* ' ' ulredningen. Del är ett stort och viktigt åtagande som

SJ har att klara pendellågirafiken. Det betyder mycket för många män-

Om tjänstebrevsrät- niskor och för den här regionen, och det är angelägel all della kan klaffa

ten vid universiteten och ail vi slipper del trassel vi har haft den här vintern.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Under högtrafik går del ål mellan 79 och 82 pendel-tågsenheler i Stockholmslrafiken. Enligt avtalet mellan SJ och landstinget skall del finnas 93 pendeltågsenheier tillgängliga. I dag finns det 94.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 24 Om tjänstebrevsrätten vid universiteten

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Nilssons i Agnas (m) den 20 januari anmälda fråga, 1976/77:207, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas har frågat utbildningsministern om han anser all rätten lill riänsteförsändelse vid universitet omfattar även spridning av politisk skrift som icke har samband med undervisningen. Frågan har överlämnats lill mig för all jag skall besvara den.

Användningen av riänslebrevsrätten är reglerad i förordningen (1945:329) angående ulgörandel av poslavgifter för ijänsteförsändelser m. m. Reglerna innebär bl. a. alt riänslebrevsrätten endast får begagnas för postförsändelser som i tjänsteärenden avlämnas till postbefordran från de riänslebrevsberältigade.

I postverkets kungörelse (1947:123) angående utnyttjandet av tjänsie-brevsräiien m. m. finns angivel alt del i första hand ankommer pä den avsändande myndigheten atl med ledning av för myndigheten gällande instruktioner, stadgar eller andra särskilda föreskrifter avgöra vad som är att anse som riänsteärende. 1 tveksamma fall bör frågan hänskjutas till postverket, som får meddela beslut rörande den omfattning i vilken beviljad riänstebrevsrätt får utnyttjas. I kungörelsen sägs också atl del i riänsteförsändelse under inga förhållanden får inrymmas meddelande eller dylikt av privat natur eller annat som icke avser riänsten.

Missbruk av tjänstebrevsrätten kan leda till postverkets ålgärder gentemot den tjänsiebrevsberättigade eller, i svårare fall, lill dagsböter.

Hen NILSSON i Agnas (m): Herr lalman! Jag ber atl få lacka för svaret.

Del har hänt mig under årens lopp då och då att folk påtalat sådana

här saker. På nyåret fick jag brevledes mig tillsänt vissa papper och bro-

134 schyrer, som bevisligen hade kommit i riänstebrev till studerande vid

universitet här i landet. Det verkar otroligt att man kan ge sig till att skicka sådant i riänstebrev, för del var i högsta grad prival - kanske inte för en person men för en grupp. Del finns ju numera partistöd som underiältar politiskt arbele. Gäller del grupper som inte kan få partistöd förefaller det ändå litel för grovt att gå lill väga på del här sättet.

De regler för tjänstebrevsrätten som anges i kommunikationsministerns svar förefaller vara okända på vissa orter i landet, och man skulle vilja rekommendera vissa myndigheter atl läsa pä förordningen. Själv tror jag atl jag kommer atl rekommendera dem som får sådan här propaganda att göra anmälan.

Men jag vill ställa en följdfråga: Finns del ingen kontroll - gör man aldrig något stickprov?

Jag tror inte all del är myndigheispersoner på högsla nivå som skickar sådana här försändelser utan att det är riänstemän som vid sidan av sill arbete har politiska intressen och kanske tycker all del är behjärt-ansvärl. Men del är underligl att del kan förekomma vid upprepade lillfäHen utan att på något sätt beivras.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om tjänstebrevsrätten vid universiteten

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! På herr Nilssons i Agnas fråga kan jag svara all poslverket dels lar stickprov då och då, dels får motta etl antal anmälningar varie år. Postverket har uppgivit atl mellan 200 och 250 fall av missbruk påträffas varie år och blir föremål för postverkets ålgärder. Postverket uppskattar anlalel fall av missbruk som leder till åtal lill mellan fem och lio per år.

Jag vill också nämna att i förordningen 1945:329 står det alt envar som mottar en postförsändelse som är betecknad som riänsteförsändelse - alltså mottagaren - bör tillse att densamma är avlämnad lill postbefordran i tjänsteärende för den riänslebrevsberältigade och om så icke är fallet anmäla förhållandet hos postverket eller vederbörande åklagare. Det är mottagaren som bör göra det och hjälpa postverket att hålla reda på att inte riänslebrevsrätten missbrukas.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag tackar för del här tillägget från kommunikationsministern. Det var myckel intressant.

Det har hänt mig att jag har fåll brev i riänsiekuvert som ändå har varit frimärkta och där jag har tyckt all avsändarna varit nästan för försiktiga, för enligt min mening har det varit riänsteärenden. När det gäller så uppenbara övertramp som i fråga om de brev som jag nu fåll i min hand lycker jag all man kanske hellre borde ha gåll direkl till polisen än till en riksdagsman. Å andra sidan är del väl bra att den här frågan blir debatterad och känd.

Vad som är försålligl med vissa av de här försändelserna är atl de innehåller förslag lill kurser. Man talar om undervisning o, d. Nya, inte så vana studenter kanske då tror atl del egenlligen har au göra med

135

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

undervisningen, medan det i själva verket bara rör sig om politisk verksamhet. Jag tackar än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 25 Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

136

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Hugossons (s) den 9 december anmälda inierpellalion, 1976/77:62, och anförde:

Herr lalman! Herr Hugosson har frågal mig dels om regeringen avser all för riksdagen framlägga förslag lill planeringssystem för det svenska hamnväsendet, så att en rationell och samhällsekonomiskt försvarbar ulveckling av de svenska hamnarna kommer till stånd i framliden, dels om jag är beredd medverka lill alt den planerade utbyggnaden av Wall-hamn inte kommer till stånd och dels vilka ålgärder regeringen avser vidtaga för att stärka Göteborgs hamns ställning som nordisk centralhamn.

Behovet av en hamnplanering har behandlats i olika sammanhang. Bl. a. framhöll 1965 års hamnuiredning i sill belänkande De svenska hamnarna all de väntade strukturförändringar som hamnarna kommer all ställas inför understryker angelägenheten från såväl samhällets som hamnintressenlernas och sjöfartens sida av atl erforderlig samordning kommer lill stånd i fråga om planering, byggande och drift av hamnar och hamnanordningar.

Ulredningen föreslog bildandel av kommunalförbund för atl säkra en erforderlig samordning av de kommunala hamnarnas ulveckling. I första hand förulsaltes sådana förbund bildas genom frivilligt samgående mellan berörda kommuner. Ulredningen lade också fram förslag lill bestämmelser som skulle ge möjlighet för Kungl. Maj:l att föreskriva berörda kommuner atl handha sådan angelägenhet genom kommunalförbund.

1 anslutning lill 1971 års statsverksproposition redogjorde dåvarande departementschefen för sin syn på utredningens olika förslag. Han förklarade sig härvid inte vara beredd att biträda utredningens förslag om befogenheter atl i särskilda fall framtvinga ell samgående i kommunalförbundets form. Ytterligare erfarenheter borde sålunda försl vinnas av möjlighelerna för hamnägarna all själva komma fram till lämpliga arrangemang för samplanering och samordning. Del borde enligt departementschefen vara en uppgift för sjöfartsverket att följa utvecklingen och vid behov slå till förfogande för samråd och konsultation i fråga om den lämpliga hanteringen och bedömningen från mer övergripande regionala synpunkter av aktuella lokaliserings- och utbyggnadsprojekl på hamnområdet. Verket borde också kunna ta initiativ till sådant samråd. 1 enlighet

härmed ändrades verkels instruktion. Sjöfartsverkets verksamhet i delta avseende har hittills varit av ringa omfattning.

Behovet av en övergripande planering av hamnverksamhelen har också uppmärksammats av länsstyrelserna i arbetet med den regionala trafikplaneringen. I samband med utvärderingen av den regionala trafikplaneringen har i en promemoria. Planering av de svenska hamnarna, som utarbetats inom kommunikationsdepartementet i samarbete med trafikplaneringsutredningen, framlagts förslag till en planeringsordning avseende hamnväsendet på lokal, regional och nationell nivå inom ramen för ett oförändrat huvudmannaskap. Enligt förslaget skall sjöfartsverket ha ansvaret för planeringsarbetet. I anslutning till genomförandet av en översiktlig hamnplanering föreslås i promemorian en tillståndsprövning avseende funktionellt och tidsmässigt sammanhängande hamnprojekt. Prövningen föreslås göras av sjöfartsverket.

1 vad gäller behovet av en vidgad planering inom hamnväsendet har detta vitsordats av praktiskt taget samtliga remissinstanser. När det gäller enskilda detaljer i den föreslagna planeringsordningen framför en del remissinstanser avvikande meningar.

En rad faktorer talar enligt min mening för en utbyggd hamnplanering. Härför talar de återverkningar hamnutbyggnader kan ha i olika hänseenden. Del kan gälla hamnulbyggnaders konsekvenser med hänsyn till andra berörda hamnars redan gjorda investeringar. Det kan även gälla de krav på statliga insatser i form av väg- och järnvägsinvesteringar som följer med en hamnulbyggnad samt hamnutbyggnaders mera allmänna regional- och miljöpolitiska konsekvenser.

En sådan övergripande planering bör i etl första skede omfatta en kartläggning och analys av nuvarande och framlida behov och resurser inom hamnsyslemei. Med utgångspunkt i en sådan analys bör en utvärdering göras på samhällsekonomiska grunder för atl på sikl åstadkomma en rationell utveckling av sjötransportsystemet.

En sådan planering bör kunna ge hamnägare vägledning i samband med överväganden som rör hamnens framtid. Den bör också ge myndigheter pä olika nivåer underlag för ställningstaganden i frågor som rör utbyggnader av transportsystemet i storl, regionalpoliliska insatser etc.

När del gäller förslaget i promemorian om all införa en tillståndsprövning för hamninvesieringar har vissa remissinstanser ifrågasatt om prövningen inte borde vara frivillig eller på annal sätt begränsas, medan andra hävdar att en tillståndsprövning är nödvändig för genomförandel av en hamnplanering med reell betydelse.

Jag är f n. inte beredd all ta ställning till frågan om tillståndsprövning. Min tveksamhet beror på svårigheterna alt i etl sådant system hålla kvar den kommunala självbestämmanderätten och alt undvika alltför byråkratiska regleringar.

I fråga om de planerade utbyggnaderna av Wallhamn är sakläget följande:

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om elt planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

137

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

138

I en vallendom år 1965 erhöll Wallhamn AB tillstånd all muddra till 10 m djup i hamnbassängen. Största djup vid kaj är f n. 7,5 m och största inseglingsdjup är lim. Arbetena skulle vara utförda före utgången av år 1970, men genom en dom i oktober 1970 utsträcktes tiden till utgången av år 1980.

Genom en dom den 28 oktober 1975 gav vattendomstolen bolaget tillstånd att bl. a. successivt fylla ut etl vattenområde om ca 92 000 m och all etappvis anlägga tre stycken roll on/roll off-kajer i huvudsak belägna norrom den befintliga hamnen. Domen har överklagats till vattendomstolen. Denna har inte tagit ställning i huvudfrågan men har avvisat en begäran om inhibilion av vattendomstolens beslut att tillåla omedelbar igångsättning av arbetena.

Senare har bolaget i en ansökan till vattendomstolen den 6 december 1976 begärt att få utsträcka muddringen i hamnbassängen från lidigare medgivna 10 m till 11 m, dvs. lill samma djup som i inseglingsleden.

De planerade ulbyggnaderna för roll on/roll off-lrafiken, som f n. huvudsakligen omfallar expon och impori av bilar och bildelar, sker således i princip inom ramen för av vallendomslolen givna lillslånd.

När det gäller hamnens inverkan pä befintliga trafikleder kan denna betraktas som relativt begränsad. Problemen på Tjörnbroarna sammanhänger mera med den kraftiga utbyggnaden av fritids- och helärsbostäder som skett pä öarna efter Tjörnbroarnas tillkomst. Del bör erinras om att elt av syftena med byggandet av Tjörnbroarna var atl skapa förutsättningar för etl förbättrat sysselsättningsläge pä öarna. Så har också skett genom att hamnen ger värdefull sysselsättning bl. a. i den lill bil-importen knutna verksamheten.

Wallhamn AB har vidare i ansökningar 1974 och 1975. med hänvisning bl. a. lill behov av en omlastningshamn för Stålverk 80, begärt regeringens tillstånd enligt 136 a i} byggnadslagen att anlägga kajer och lager för kol och olja på elt område söder om den nuvarande hamnen samt att i anslutning därtill fördjupa hamnbassäng och farled.

I den ursprungliga ansökan avsågs farleden och hamnen dimensioneras för fartyg upp till 300 000 ton dw med ett djupgående av 23 m. 1 en komplettering till ansökan har planerna ändrats lill alt i en första etapp avse fartyg upp lill ca 120 000 ä 150 000 lon dw. Ansökningarna har remissbehandlals tillsammans med liknande ansökningar från Göteborgs kommun och Landskrona kommun och är f n. föremål för regeringens prövning. I fråga om Wallhamn kan konstateras att elt fiertal remissinstanser har avstyrkt en utbyggnad. Något ställningstagande från regeringens sida har ännu inte skett.

Beträffande herr Hugossons farhågor atl Göteborgs ställning som centralhamn för den transoceana containerlrafiken är hotad anser jag atl den faktiska utvecklingen hittills inte ger belägg för detla. Vad som har hänt är att ett par konventionella linjer som lidigare gick lill Göteborg under senare år förlagt sina anlöp i Sverige till t. ex. Helsingborg och Uddevalla. Wallhamn konkurrerar f n. inte i denna trafik ulan har i

huvudsak som jag tidigare nämnde specialiserat sig på hantering av bilar och bildelar.

Sell i elt längre perspektiv torde det främst vara två faklorer som kommer att bli avgörande för Göteborgs ställning som centralhamn. Den första förutsättningen för anlöp av transoceant containertonnage i Göteborg är alt lastunderlaget i framför allt Sverige men också i övriga nordiska länder, främst Norge, är sä storl alt det motiverar direktanlöp i Skandinavien. Detta hänger i sin lur samman med vår industris internationella konkurrensförmåga i framtiden.

Den andra förutsättningen är alt Göteborgs hamn kan hålla jämna steg i tekniskt och ekonomiskt avseende med de stora hamnarna på kontinenten. För all della skall vara möjligt krävs enligt min mening fortsatta framsynta investeringar. Den planerade satsningen på Älvsborgshamnen som kommer att innebära en avsevärd rationalisering av styckegodshan-leringen i hamnen är exempel på en sådan.

Med tanke på Göteborgs hamns stora betydelse för landet som helhet kommer jag med uppmärksamhet att följa utvecklingen där.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Den mycket omfallande inierpellalion som jag har fram-ställi berör tre olika spörsmål, dels behovet av ell planeringssystem för det svenska hamnväsendet, dels frågan om en fortsatt utbyggnad av Wallhamn, dels vilka åtgärder man bör vidtaga för all slärka Göteborgs hamns ställning som nordisk cenlralhamn. Jag är utomordentligt tacksam för att kommunikationsministern sä utförligt besvarat de frågor jag har ställt.

När del gäller hamnplanering och viklen av atl vi bevarar en hamn i Skandinavien med transocean trafik, lycker jag mig ocksä kunna utläsa en posiliv inslällning i kommunikationsministerns svar. Det är jag lacksam för.

Däremot fick jag väl egentligen inget svar på frågan om Wallhamns framlida utveckling.

För all återgå, herr lalman, till vikten och behovet av en hamnplanering, kan man konstatera all under hela efterkrigstiden har del skett en kraftig utbyggnad av de svenska hamnarna. Tyvärr har denna hamnexpansion i stor utsträckning skett ganska oplanerat. Som framgår av kommunikationsministerns svar har därför från många håll under de senaste åren krävts en statlig planering av hamnväsendet för all få en rationell och samhällsekonomiskt försvarbar utbyggnad av hamnarna. Hamnutredningen var inne på det, och i en departementspromemoria från 1975 har man föreslagit ett planeringssystem.

När kommunikationsministern var relativt ny i sill nuvarande ämbete, lät han sig intervjuas i en tidning som heter Dagens Industri. Där hävdade kommunikationsministern ganska bestämt alt del är hamnkommunerna själva som bör besluta om framlida hamnutbyggnader, och atl tvångsåtgärder ej skall förekomma.

Jag vill emellertid i dag konstatera att kommunikationsministern hyser

139

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

140

förståelse för att vi måste la itu med dessa frågor. Kommunikationsministern är beredd atl så att säga starta den första fasen som erfordras för etl planeringssystem, nämligen att göra en omfattande kartläggning och analys av nuvarahde och framtida behov och resurser inom hamnsystemet, för all citera vad som stod i svaret. Det hälsar jag med tillfredsställelse.

Kommunikationsministern är dock inte beredd all la slällning till frågan om en framtida tillståndsprövning. Tveksamheten sägs bero på svårigheterna att i ett sådant system hälla kvar den kommunala självbestämmanderätten och undvika alltför byråkratiska regleringar.

Låt mig, herr kommunikationsmister, säga att jag inte vill vara med om alt vi bygger upp ell planeringssystem för den framlida utbyggnaden av hamnarna som leder till en ökad byråkratisering. 1 storl sell alla remissinstanser framförde samma synpunkter i sina svar på den departementspromemoria som vi fick år 1975. Men del är intressant att konstatera all Svenska hamnförbundel, som representerar landels hamnkommuner, i sill remissvar tillstyrkte en statlig samordning av hamnarnas planering och hamninvesteringarna under följande förutsättningar -jag citerar nu direkl Hamnförbundels remissvar:

"1. Del statliga samordningsuppdraget läggs på central myndighet, lämpligen Sjöfartsverket, som ges tillräckliga personella resurser för atl göra en kvalificerad bedömning av de olika hamnarnas planer och att upprätta en perspektivplan för hamnväsendel i dess helhet.

2. Den statliga planeringsordningen anpassas tids- och innehållsmässigt efter hamnarnas egen planering. Det förutsattes alt hamnarna skall vara skyldiga all successivi redovisa sina planer hos Sjöfarisverket.

3. Invesieringskonlrollen av hamnprojekt begränsas till objekt som enligt Sjöfartsverkets bedömning är av strategisk betydelse för hamnväsendets utveckling.

4. Länsstyrelserna ingår i planeringssystemet främst som remissmyn-dighel till Sjöfartsverket.

5. Hela planerings- och kontrollförfarandet görs till föremål för ytterligare analys och ulveckling genom en särskild arbelsgrupp inom departementet i syfte att nä fram till enklast möjliga, effektivt verkande system."

De kommuner som representerar de svenska hamnarna har alltså genom sitt eget organ. Hamnförbundet, ställt sig positiva till en sådan här styrning och planering av den framtida utbyggnaden av hamnväsendel. Jag tror att del är utomordentligt nödvändigl, eftersom hamnutbyggnaden har ett intimt samband med övriga kommunikationer i vårt land - järnvägar, vägar osv. Därför är det angeläget all vi får en samhällsekonomiskt vettig utbyggnad av hamnsyslemei.

Jag är därför tillfredsställd med atl kommunikationsministern i svarei så alt säga tagit första steget i den här fasen. Jag förutsätter att kom-munikalionsminisiern när han kommer all penelrera della problem djupare och tar upp diskussioner med Hamnförbundel skall finna elt vettigt.

icke-byråkratiskt syslem som gör del möjligt alt styra de strategiska utbyggnadsplanerna i de svenska hamnarna.

Efter delta, herr talman, vill jag något kommentera utbyggnaden av den privata hamnen Wallhamn. Delta har ett direkt samband med behovet av elt vettigt planeringssystem för det svenska hamnväsendel.

Med prival redarkapital har Wallhamn på Tjörn under senare år byggts ul och blivit en allvarlig konkurrent till de etablerade kommunala hamnarna på västkusten, främst hamnarna i Uddevalla och Göteborg. Della beror inte pä alt de kommunala hamnarna i Göteborg och Uddevalla icke kan konkurrera med Wallhamn som hamn. De kommunala hamnarna tvingas i del här fallet alt konkurrera inte bara med en hamn utan med ett hell godslransportsystem. Wallhamn har ell uppbyggt syslem för landtransporler, hamnverksamhet och rederiverksamhel, som bygger på parisrederier. Del är omöjligt för de samhällsägda hamnarna all etablera den typen av verksamhel.

Wallhamn förbereder en väsentlig expansion och förbereder en utbyggnad av ro-ro-kajer för enhetsgods samt en omfattande muddring för fördjupning av farleden, vilket medför en allvarlig miljöpåverkan i den del av den bohuslänska skärgården där hundratusentals människor uppehåller sig under sin fritid, främst på sommaren.

Den rällsliga grunden för hamnens utbyggnad är en stadsplan från 1960-lalet som utarbetats före nuvarande miljö- och trafikplanering samt en vatlendom som så au säga hänför sig lill 1917 eller 1918, då vi fick den nuvarande vattenlagen. Med andra ord: hela utbyggnaden av Wallhamn har baserat sig på en vallendom som tillkom innan vi hade böriat med regional trafikplanering i det här landet och innan vi hade den nuvarande miljölagstiftningen. Om man skulle ha velat starta en sådan här verksamhel i dag, hade man inte kunnat basera sig enbarl på en vatlendom ulan fått ta hänsyn lill regional trafikplanering, miljöskydds-lagstiftning osv.

Nu har Wallhamn till regeringen ingivit en ansökan om tillstånd enligt 136 a !; byggnadslagen för lagring av olja, kol och stålämnen. De aktuella planerna för hamnen innebär en utbyggnad för oljehanlering - del har vi både i Göteborg och i Brofjorden - och för skogsprodukter.

Enligt länsstyrelsens trafikplanering bör Wallhamn inte utvecklas lill en slorhamn för massgods, olja och container. Den fördjupade farled som nu begärs är emellertid första steget i den riktningen. En expansion pä Wallhamn innebär ocksä att kostnader övervältras pä samhället genom atl vägnätet på Tjörn måsle byggas ul. Man har redan tagit upp diskussioner med SJ om en järnvägstunnel på sju kilometer för all klara den trafik som hamnverksamhelen på denna ö i den bohuslänska skärgärden ovillkorligen kommer all leda fram till.

Det förhällandet atl en stor bilfabrik som heter Volvo och som ligger ca 2 km från Sveriges största hamn, Göteborg, i dag på lastbil transponerar personbilar och billillbehör 7 mil pä landsväg upp lill denna hamn framstår i varie fall från trafikpolitisk synpunkt, herr kommunikationsminister.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

141

11 Riksdagens protokoll 1976/77:59-61

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem JÖr det svenska hamnväsendet, m. m.

142

som minst sagt uppseendeväckande.

Resultatet av Wallhamns verksamhel blir minskad sysselsättning och kapitalförluster för de kommunala hamnarna. Vinster som görs av ägarna till Wallhamn AB motsvaras alltså av föriusler för de kommunala hamnarna.

Den här frågan är föremål för övervägande främst inom bostadsdepartementet. Och nya vattendomar kommer atl avkunnas. Redan i morgon blir det en förhandling i vattendomstolen. Bolaget vill öka vattendjupet för infartsleden till Wallharhn från 7,5 m lill II m. Wallhamn AB vill öka vattendjupet från 10 m, som bolaget har rätt till enligt den gamla vallendomen, till lim för att kunna klara omlastning av träfiis från transoceana länder till trämasseindustrier. Då drabbas inte Göteborg och inte Uddevalla, ulan dä är det Halmstads hamn som drabbas. I den hamnen har det gjorts slora investeringar för att klara denna trafik, och Halmstad ligger också nära de industrier som behöver dessa transporter.

Det märkliga i sammanhanget är alt vattendomstolen, som egentligen har att ta hänsyn enbart till vallenfrågorna, nu tillsammans med bolaget är den enda planerande instansen när det gäller hamnen. Wallhamn AB och vattendomstolen håller alltså i dessa dagar på att göra om Wallhamn från en bil- och containerhamn till en massgodshamn för flis, kol, stål och olja utan att länsstyrelsen, planverket, naturvårdsverket eller sjöfartsverket, som samtliga enhälligt är negativa till den här utbyggnaden, tycks kunna göra någonting.

Göteborgsregionens 700 000 invånare får då av vallendomslolen en slorhamn i ell område om vilket planverket har sagl: "Hakefjordens övärid och stränder bör betraktas som ett sammanhängande naturskyddsområde vari ingår följande naturvärdsobjekl: Älgön, Bratlön, Hakenäsel (11 v; NVL), Ramsö samt fågelskyddsområden i Vallby och Ödsmåls Kile (7, 8 !?!; NVL). Även Lövön räknas som naturvärdsobjekl."

Den svenska västkusten, och då främst Bohuskusten, är en alltför värdefull tillgång för människorna i landei för att slarvas bort på hell onödiga och miljöförstörande privalhamnar, och därför är det en enhällig opinion bland hamnkommunerna och bland miljövännerna på västkusten som lyckeraltdel härärfel. Jag föruisälter därför atl prövningen enligt 136 a j, som inte skall ske i kommunikationsministerns departement ulan i ett annat departement, leder till atl en fortsatt ytleriigare utbyggnad av Wallhamn icke kommer till stånd. Jag menar att kommunikationsministern frän trafikpolitiska utgångspunkter ocksä bör ha en mening i den frågan, och jag förutsätter alt kommunikationsministern har samma trafikpolitiska inställning som jag.

Låt mig så, herr lalman, slutligen beröra den tredje frågan som jag har tagit upp i interpellationen. Det gäller Göteborgs hamns framlida ställning för landels transoceana trafik när det gäller container. Hamnars omland varierar beroende på vad det är för typ av sjöfart som hamnarna svarar för. Men den transoceana trafik som vi har från Göteborgs hamn tillgodoser hela vårt land och en stor del av Skandinavien, främst då

Norge, som herr kommunikationsministern sade i sill svar. Del är av utomordentligt storl intresse för vårl land alt vi kan behålla den här transoceana trafiken i konkurrens med konlinenthamnar. Kan icke Göteborg genom en framsynt investering i sin hamn behålla den transoceana containertrafiken, blir resultatet inte att den går till Wallhamn eller Uddevalla eller Halmstad, utan i så fall går den till Hamburg, Rotterdam eller någon annan konlinenthamn som har transoceana förbindelser. Då är silualionen sådan atl Göteborgs hamn inte har att konkurrera med svenska hamnar, utan med kontinentala hamnar, och då befinner sig Göteborgs hamn i en ofördelaktig konkurrenssituation. För det första får Göteborgs hamn belala 30 milj. kr. - det var förra årets siffra - i statliga sjöfartsavgifler. Något motsvarande finns inte förde kontinentala hamnarna. För det andra vet vi att de transoceana hamnarna på kontinenten får stora statliga subsidier och kommunalt stöd av de kommuner där hamnarna finns. Det gäller Hamburg i allra högsta grad, det gäller Rollerdam och även de franska hamnarna, där staien i stort sell svarar för hela investeringskostnaden.

Det är alltså väldigt väsenlligt alt Göteborgs hamn inte genom några slaisbidrag - det vill vi inte ha - men genom en framsynt utbyggnad stärker sin konkurrenskraft så atl Sverige icke förlorar den centralhamn för transocean trafik som Göteborg är i dag. Det här är en utomordentligt viktig fråga för svenskt näringsliv. Sveriges redareförening har nämligen räknat ut all därest vårl land skulle föriora denna transoceana trafik blir del en merkostnad för svenskt näringsliv på 350 milj. kr. om året. I dag är del nämligen så, atl fraktkostnaden blir densamma om man från amerikanska västkusten eller amerikanska ostkusten går lill Göteborg eller lill Rotterdam. Skulle man sluta att gå på Göteborg och i slällel gå lill Rotterdam, då får vi en ny transportkostnad för feeder-irafiken frän Rollerdam upp till Göteborg. Detta skulle drabba svenskt näringsliv med en total årskostnad på 350 milj. kr. enligt Redareföreningens beräkningar.

Därför är del ell näringspolitiskt intresse av utomordentligt stor vikt all vi klarar denna internationella konkurrens, och del är därför jag anser atl det inte kan vara en kommunal uppgift att helt svara för de in-vesteringsulbyggnader som erfordras för att slå vakt om vår konkurrenssituation inom de närmaste åren. Göteborgs hamn har beräknat all man under de närmaste tio åren bör göra investeringar på 300-400 milj. kr. i Skandiahamnen och i Älvsborgshamnen. För att få denna post om 30000 milj, kr. måsle Göteborgs hamn i den kommunala investeringsbudgeten slåss med andra poster, t. ex. barnomsorg, sjukvård m. m. Vi lycker inte alt detla är riktigt, sett från hela landets synpunkt.

I det läget har vi från Göteborgs hamn -jag representerar ju regeringen i hamnslyrelsen i Göteborg - fört fram tanken att för denna del av verksamheten ombilda hamnen till en autonom hamn, där stal och kommun gemensamt går in och lar elt ansvar för den utbyggnad som behövs för all vi skall slå vakl om att Skandinavien får behålla en cenlralhamn

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

143

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

för den transoceana trafiken.

När därför kommunikationsministern i sill interpellationssvar säger - och det är jag utomordentligi glad för - all han med uppmärksamhet skall följa utvecklingen i Göteborgs hamn, sä hoppas jag att vi skall finna en lösning för att få fram de investeringsmiljoner som erfordras. På så säll kan Göleborgs hamn i framtiden bli konkurrensduglig trots den svåra situation som hamnen har i konkurrensen med de kontinentala hamnar som har stora statliga och kommunala subsidier.

144

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Del är glädjande att kommunikationsministern så klart lalar för en utbyggd hamnplanering. Hamnverksamhelen är av så stor samhällsekonomisk betydelse att hamnplaneringen bör vara en samhällsfråga, och enligt min mening bör hamnarna också vara samhällsägda. Wallhamn, som vi nu diskuterar, är en privatägd hamn som ligger ungefär mitt i den triangel som bildas av de samhällsägda hamnarna i Göteborg, Uddevalla och Lysekil. Betydelsen av Göteborg som centralhamn har framhållits av herr Hugosson och ocksä understrukits av kommunikationsministern i svaret, varför jag nöjer mig med ett par påpekanden om Uddevalla och Lysekil. När vi lalar om hamnulbyggnad är det nämligen också en fråga om den totala hamnkapacilelen.

Hamnen i Uddevalla har avgörande betydelse inte bara för Uddevalla utan också för hela regionen. Den är visserligen gammalmodig och -enligt ett ullryck-körd i bollen, men kommunen planeraren ny terminal, den s. k. Sundsterminalen. På grund av miljöproblem har utbyggnaden försenals, samtidigt som kostnaderna har ökat kraftigt. Här kan man göra jämförelsen: utbyggnaden i Wallhamn pågår enligt gamla bestämmelser, men en utbyggnad i Uddevalla skall ske enligt nya och betydligt strängare bestämmelser.

Nu pågår emellertid i Uddevalla en översyn av planeringen för Sundsterminalen, och den översynen beräknas vara klar om några dagar. Del är min förhoppning all resultatet blir acceptabelt, sä alt hamnbygget äntligen kan komma till stånd.

Här vill jag också passa på all flika in en vädjan om statligt slöd för Sundsterminalen, för utan insatser från regeringens sida faller projektet, och då faller det lill förfång för hela mellersta Bohuslän. En Sundslerminal är nämligen nödvändig för en bällre balans pä arbelsmarknaden.

Förutom Uddevalla hamn har vi den med statligt slöd utbyggda och väl fungerande hamnen i Lysekil, kompletterad nu med oljehamn i Brofjorden. Här har vid planeringen och utbyggnaden olika samhällsintressen gått hand i hand - även om man inte fullföljt planeringen, för det finns mycket att önska när det gäller anslutande utbyggnader av vägar och järnväg. I della fall är det naturligt att ställa krav på bättre vägar och bällre järnväg, eflersom samhället har varit med i både planering och utbyggnad. Att gå in och tade samhällsekonomiska konsekvenserna av utbyggnaden av en privatägd hamn, där samhället inte medverkat i pla-

neringen, är något helt annal, likaså all la de samhällsekonomiska konsekvenserna av en totalt sett för stor hamnkapacitet.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Inläggen efter mitt svar på herr Hugossons interpellation föranleder mig atl göra några kommentarer och måhända också förtyd-liganden.

Det är riktigt som herr Hugosson konstaterade av mitt svar, att jag är beredd alt starta den första fasen av en hamnplanering. Jag ser det som en viktig - kanske nödvändig - inventering för att få en kartläggning, en överblick över situationen i dag rörande befintliga hamnar, de förhållanden som råder i dessa hamnar beträffande kapacitet och inseg-lingsförhållanden, utbyggnadsmöjligheter etc. Del gäller vidare deras behov vid eventuell utbyggnad av kompletterande anordningar - t. ex. vägar, järnvägar och broar - så att man får en fullsländig bild av denna del av den samhälleliga infrastrukturen i dag.

I de fall då det sedan förekommer planer från en kommun på en utbyggnad eller nyanläggning av en hamn, där det samtidigt krävs investeringar av SJ eller vägverket, så kommer ju frågan automatiskt under regeringens prövning. Det blir ingen utbyggnad om inte regeringen genom en framställning till riksdagen får möjlighet att ställa investeringsmedel lill SJ:s eller vägverkets förfogande för de erforderliga kompletteringarna. Jag föreställer mig atl det kan bli elt ganska stort antal fall som på det sättet kommer under den centrala statsmaktens prövning.

I övriga fall skulle man väl i första hand vilja ha förtroende för de kommunala representanternas klokskap så till vida att man bör tro på deras förstånd att lyssna på auktoritativa råd från de statliga myndigheter som har skaffat sig den här överblicken och som kan bedöma behovet, kostnaderna, den framtida ekonomin osv. När man har kommit så långt att man liksom har denna överblick, har dessa möjligheter att bedöma effekten av statlig rådgivning till kommunerna samt kommunernas benägenhet att följa dessa goda råd, och eventuellt finner alt man inte når åsyftat resultat utan att kommunerna i ovist nit att förbättra sin egen situation kanske ändå gör felaktiga investeringar, då får man överväga om man skall ta lill ivångsmässig tillståndsprövning. Så har jag sell det hittills och så tror jag att jag kommer att se det framöver lill dess vi får den här överblicken.

Vad sedan beträffar Wallhamn skulle jag vilja erinra om vad jag sade tidigare, nämligen att de planerade utbyggnaderna för roll on/roll off-lrafiken i princip helt ligger inom ramen för redan givna tillstånd, som lämnats enligt då gällande vattenlag. Jag är väl medveten om att det nu gäller andra regler och alt den slora utbyggnad som man planerar kommer att prövas av regeringen efter föredragning av bosladsministern enligt 136 a i byggnadslagen. Jag kan självfallet inte i dag föregripa det ställningstagande som kommer att göras av i första hand bosladsministern

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem jör det svenska hamnväsendet, m. m.

145

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

och sedan, efter framläggandet av bosladsministerns förslag, av regeringen.

Beträffande Wallhamn har vi fått en del skrivelser som vi ännu inte tagit ställning till. Göteborgs fackliga centralorganisation och Svenska naturskyddsföreningen har hos regeringen hemställt om att all utvidgning av hamnverksamheten i Wallhamn skall prövas enligt 136 a S byggnadslagen. Svenska transportarbetareförbundets arbetsplatsklubb i Wallhamn har också skrivit till regeringen, varvid klubben framhållit angelägenheten av att en utbyggnad kommer lill stånd enligt givna tillstånd, och delta för att trygga sysselsättningen för dem som arbetar i Wallhamn.

Rent allmänt vill jag när det gäller Wallhamn säga att hamnen och den verksamhet som bedrivs där i anslutning till bilimporten har inneburil ett värdefullt sysselsättningstillskott i Tjörns kommun. Sjötransporterna till och från Wallhamn är åtminstone f n. väl balanserade och utgör uppenbariigen ett konkurrenskraftigt alternativ till transporter för de företag som utnyttjar hamnen. Och det är väl framför allt det här integrerade systemet i Wallhamn som vissa företag funnit förenligt med sitt intresse att utnytria.

146

Hen HUGOSSON (s):

Herr talman! Förvisso hyser jag förtroende för de kommunala förtroendemännen i våra kommuner. Men det kan ju vara svårt för en kommunal förtroendeman i en hamnkommun att veta om motsvarande utbyggnad pågår i tre eller fyra andra hamnar. Man utgår naturligtvis från att en hamns utbyggnad har betydelse för den egna kommunen. Man skall ingalunda bortse frän den saken under förutsättning av att det är en från samhällsekonomisk synpunkt vettig investering.

Om vi ser på utbyggnaden av västkusthamnar och Vänerhamnar under de senaste åren när det gäller att ta hand om godsprodukter kan vi konstatera att det föreligger en fantastisk överkapacitet. Naluriiglvis har varie kommunal förtroendeman i de kommuner som investerat i hamnarna trott att det skulle vara bra från konkurrenssynpunkt. Tyvärr tvingas nu väldigt många kommuner att så att säga stödja hamnarna med kommunala skattemedel, och det är ju den utvecklingen som man vill undvika.

Också jag tror att det är riktigt att man böriar med den första fasen. Representanterna för de hamnkommuner som samverkar i Svenska hamnförbundet - och de är också förtroendemän - har kommit fram till alt det nog är angeläget att vi får någon form av övergripande samhällsplanering på det här området. Hamnutbyggnaden har dessutom ett intimt samband med övriga kommunikationer. Men jag skall, som sagt, inte mera pressa kommunikationsministern på den punkten. Jag tycker att det är utomordentligt bra att han tar första steget, och jag förmodar att underlaget för detta kommer att visa att vi behöver etl planeringssystem i framtiden.

Det är beklagligt att vi, när man böriade uppbyggnaden av Wallhamn,

icke hade en lagstiftning motsvarande den som vi har nu. Då hade Wallhamn säkeriigen aldrig kommit till. Samtliga organ - statliga och på länsplanel - som nu har haft att yttra sig över en ytterligare utbyggnad av Wallhamn, avstyrker en sådan med hänsyn till miljöfaktorer. Man menar, som länsslyrelsen i Göteborg också säger, alt del inte finns något behov av en massgodshamn där.

Jag har fått mängder av skrivelser i denna fråga, eftersom jag har ägnat den stort intresse. Jag vet att det har skickats skrivelser till regeringen och till statsministern i ärendet, och det finns en ganska enig opinion. Självfallet vill de som för sin sysselsättning är beroende av Wallhamn slå vakt om denna. Det är väl också alldeles självklart all den verksamhet som i dag finns inte kan läggas ned.

Jag tror emellertid att sysselsättningsargumentet är mycket väsentligt. Om man i stället för de investeringar som man nu vill göra i Wallhamn för alt göra om anläggningen till en framtida massgodshamn skulle göra en motsvarande satsning på en industriell produktion på Tjörn, skulle man antagligen få en betydligt större sysselsättningseffekt. En rationell hamnverksamhet är i dag kapitalintensiv och kräver ganska begränsade personinsatser.

Jag beklagar att kommunikationsministern inte tog upp den tredje frågan som jag slällde och som handlade om statens intresse av att i framtiden medverka till att Göteborg bevarar sin konkurrenssituation i den transoceana trafiken och om de investeringsbelopp som erfordras för att vi skall kunna vara konkurrenskraftiga också i fortsättningen, trots att kontinenthamnarna får stora statliga och kommunala subsidier. Vi vill icke ha några statsbidrag. Vi vill se till att Göteborgs hamn kan göra de investeringar som erfordras för att den även i framtiden skall klara konkurrensen i den transoceana trafiken, och denna är som jag sade i mitt tidigare inlägg utomordentligt viktig för svenskt näringsliv.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

Herr MATTSSON (c):

Herr talman! Jag begärde ordet, eftersom man av de inlägg som herr Hugosson och herr Svartberg gjorde fick det intrycket att det absolut inte borde få ske någon utveckling och utbyggnad av Wallhamn. Herr Hugosson sade i sitt sista inlägg att Wallhamn aldrig borde ha fått komma till stånd. Herr Hugosson tog också ett antal centrala ämbetsverk - och på det regionala planet länsstyrelsen - till vittne på att alla tycker att den utbyggnad som hamnen har ansökt om som ett inslag i diskussionerna om en utbyggnad av Stålverk 80 är felaktig. I det senare fallet är vi alla överens om atl det skall ske en prövning enligt 136 a i;.

Får jag säga att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fakliskl inte var enhällig i sitt ställningstagande. Majoriteten menade att endast Göteborg skulle prövas i detta ärende, medan en minoritet ansåg att man borde låla regeringen göra den övergripande prövningen av vilken hamn som skulle kunna komma i fråga. Man uteslöt alltså inte Wallhamn, även om man inte direkt rekommenderade det alternativet.

147

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, m. m.

Sedan vill jag citera litet ur länsstyrelsens regionala trafikplanering som antogs i oktober månad 1974. Försl skriver man något om vilken ulveckling hamnen har genomgått och sedan fortsätter man: "Wallhamn är en hamn som genom rationell drifl och satsning på moderna gods-hanleringsmetoder bör ha goda möjligheter atl hävda sig. Wallhamn torde för övrigt vara en av de få hamnar i landet där hamnulredningens intentioner tillämpas beträffande samordningen av alla funktioner i hamnverksamheten. Wallhamn AB svarar således för såväl administrativ behandling av godset, som normalt tillkommer spedilörer, skeppsmäklare och skeppsklarerare, som stuveriverksamhet och transport av godset med egna fartyg.

Wallhamn har enligt länsstyrelsens uppfattning stor betydelse för den regionala utvecklingen av Stenungsundsregionen. Hamnen och därtill direkt knutna verksamheter t. ex. rekonditioneringsanläggningar för importerade bilar, sysselsätter således över 100 personer. En betydande expansion av näringslivet i Stenungsundsregionen kan förväntas, särskilt beträffande den petrokemiska industrin, och Wallhamn utgör därvid etl värdefullt komplement till de befintliga specialhamnarna för oljeprodukter och baskemikalier i Stenungsund."

Sedan talas det något om effekten på trafiken över Tjörnbroarna, osv.

Jag vill föra fram den här ståndpunkten, som länsstyrelsen enhälligt intagit beträffande hamnar i Bohuslän, för alt något balansera diskus-sionen, där herr Hugosson har framställt Wallhamn som en mycket allvarlig konkurrent till Göteborg och Uddevalla.

Beträffande Sundsterminalen, som berörts av herr Svanberg, är det en riktig beskrivning som gjorts. Den situationen föreligger alt man måsle få ett förändrat läge till stånd för atl i fortsättningen kunna vara rationell och konkurrenskraftig. Del är tyvärr bara all konstatera atl det material som redan framtagits när del gäller terminalen kommer att kräva avsevärda statsbidrag om investeringarna skall kunna ske ekonomiskt i den hamnverksamheten.

148

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag är ledsen att jag tvingades avstå från att svara pä den tredje frågan i herr Hugossons första anförande. Det berodde på atl herr talmannen lät den här ödesmättade lampan blinka, så jag inte fick lid.

Jag hade annars tänkt säga att jag hyser den allra största beundran för vad jag häromdagen fick se i den nyaste delen av Göteborgs hamn, nämligen Skandiahamnen. Där utnyttjar man på ett imponerande sätt den allra modernaste teknik i hanteringen av godset. Det bådar verkligen gott för Göteborgs hamns möjligheter att behålla sin konkurrenskraft och sin ställning som en skandinavisk centralhamn för den transoceana containerlrafiken. Det har vi all anledning alt vara belåtna med.

Den tanke som herr Hugosson nämnde, alt Göleborgs hamn skulle få status som en autonom hamn, är naturligtvis intressant, och när den

frågan blir ett regeringsärende - om den inte redan är del - skall vi självfallet noga pröva tanken som en utväg att om möjligt "garantera hamnens framtid som centralhamn.

Herr Hugosson sade i sin senasie replik att det kunde bli svårt för en kommun all veta vad som sker i andra kommuner i fråga om hamn-utbyggnadsplaner. Men jag talade nyss om en inventering som skall leda till all man får en karlografisk överblick över situationen och därmed ger den statliga myndigheten sjöfarisverket möjlighet lill auktoritativ rådgivning. Min tanke med detla är all hamnägare som har utbyggnadsplaner just skall fä information om vad som kan tänkas hälla pä atl ske på andra ställen, så att man kan bedöma det realistiska och ekonomiskt motiverade i förverkligandet av sina planer.

Till sist, herr talman, noterar jag med tillfredsställelse atl herr Hugosson delar min uppfattning på praktiskt laget alla punkter - även på den punkt där jag säger att man bör avvakta inventeringsfasen och dess resultat innan man lar slällning till ett eventuellt lillståndsprövningssystem.

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om ett planeringssystem för det svenska hamnväsendet, tn. m.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för del posiliva omdömet om Göteborgs hamns sätt atl sköta sina investeringar i Skandiahamnen. Det har varit en förutsättning för alt vi skulle kunna hänga med i den europeiska konkurrensen när det gäller den transoceana trafiken. På investeringarna i Skandiahamnen för all klara denna transoceana trafik, som alltså är en riksangelägenhet, har vi hittills lagt ner 180 milj. kr., och det är förvisso inte några riskfria investeringar i rådande konkurrensläge med starkt subventionerade konkurrenlhamnar. När det kommunala invesleringsutrymmet är begränsat kan del naturligtvis vara svårt atl få fram de invesleringsmedel som erfordras. Del är från de utgångspunkterna jag menar att detta är kommunens och statens gemensamma intresse, och därför tycker jag också att del är väldigl värdefullt att kommunikationsministern ser positivt pä tanken all finna en lösning i form av att göra Göteborg lill en autonom hamn.

För herr Maltsson vill jag nämna att år 1974 ansökte Wallhamn AB hos bostadsdepartementet om tillstånd enligt 136 a i; byggnadslagen att anlägga en kol- och oljehamn i Wallhamn. Nästan samtliga 30 remissinstanser var negativa lill bolagets ansökan, mest av miljöskäl. Herr Mattsson vet ju atl en enhällig miljöopinion med Hakefjordens natur-värnsförening i spetsen icke vill alt man skall bygga ul Wallhamn lill en massgodshamn.

Länets och stadens riksdagsmän hade i måndags en överläggning på länsstyrelsen, och dä fick jag material som visar att länsslyrelsen med stor majoritet har avstyrkt att Wallhamn skall göras till en central massgodshamn. En enhällig opinion säger alltså nej till en framtida utbyggnad av Wallhamn till en massgodshamn för hantering av fiis, kol, olja och liknande produkter. Och om man gör den utbyggnaden, är del inte Göteborgs hamn som drabbas - den är marginell för en stor hamn - utan

149

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Om trafiksäkerheten vid skolskjutsning

den blir en konkurrent framför allt till Lysekil och Uddevalla, som herr Svanberg nyss har sagt. Därför förstår jag inte att de som här företräder Bohuslän och samtidigt är kommunala förtroendemän inte har klart för sig atl det som man plockar till Wallhamn får betalas med kommu-nalskaltepengar, på grund av försämrad ekonomi för de övriga kommunala hamnarna i Bohuslän. Det är detta jag tycker är olyckligt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 26 Om trafiksäkerheten vid skolskjutsning

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Sösdala (c) den 11 januari anmälda interpellation, 1976/77:68, och anförde:

Herr lalman! Herr Olsson i Sösdala har frågat mig om jag är beredd alt vidta åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten i samband med skolskjutsning.

Herr Olsson avser med sin interpellation det poängsystem som i dag tillämpas när man skall fastställa det högsta antal skolbarn som samtidigt får åka i ett skolskjutsfordon. Frågan övervägs f n. av statens trafiksäkerhetsverk, som genom en särskild utredning kommer att se över bestämmelserna om beräkning av platsantalet i skolskjutsfordon.

Det gällande poängsystemet medför att elever i vissa fall tvingas stå i fordonet under färden. Inga allvariigare olyckor har hittills inträffat, såvitt är känt. Det är emellertid helt klart att det är otillfredsställande från trafiksäkerhetssynpunkt att inte alla elever kan beredas sittplats i fordonen. Även bekvämlighetsaspekterna kommer här in i bilden. Skolskjutsning sker i många fall över långa sträckor, och det får anses vara i hög grad önskvärt att eleverna får färdas till och från skolan under goda förhållanden. Mot denna bakgrund är det väsentligt att det nu, sedan 1959, gällande poängsystemet ses över.

Trafiksäkerhetsverkets utredning - som syftar bl. a. till att komma till rälta med de problem som herr Olsson berör - skall ske i samråd med Riksförbundet Hem och Skola och Svenska kommunförbundet. Härigenom kommer de som närmast berörs av frågan att kunna föra fram sina synpunkter och påverka det nya poängsystemets utformning. .

150

Herr OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret. Jag konstaterar med tillfredsställelse att man inom trafiksäkerhetsverket kommer att se över bestämmelserna om beräkning av platsantalel i skolskjutsfordon.

Sedan nu gällande regler kom till har del skett stora förändringar då det gäller både samhällsstruktur och trafikintensitet. Den ökade centraliseringen i samhället har i många fall lett till nedläggning av skolor

med förlängda skolvägar som följd. Utbyggnaden av skolan har också Nr 61

gjort att fler elever skall transponeras. Tisdagen den

Tyvärr har man alltför ensidigt sett till den utbildningstekniska mål- i fgjjniari 1977

sättningen. Barnens situation i anslutning till skoldagen har kommit i ____

skymundan. I den mån man i skolplaneringen haft möjlighet att välja Om trqflksäkerhe-har valet stått mellan en s. k. bättre och effektivare utbildning på längre ten vid skolskjuts-avstånd och en mera lokal skola med begränsade resurser i fråga om ning valmöjligheter och undervisningsmetod. Man har i alltför liten omfattning tagit hänsyn till att en påfrestande skolväg sänker elevernas möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen.

Det förehåller sig självfallet också så, att det är det svagare eleverna som lider mest av denna belastning - lika väl som det är samma elever som blir utan sittplats i skolbussarna dag efter dag.

Genom att reglerna för skolskjutsning varit generösa mot kommunerna men hårda mot eleverna har den ekonomiska kalkylen fått en slagsida till förmån för centraliserad undervisning.

Min fråga gällde i första hand överbeläggningen i skolskjutsfordonen men även trafiksäkerheten i allmänhet för skolbarnen. Våra ambitioner på detta område måste ökas i takt med den ökade trafiken och de ökade krav på säkerhet som gäller i samhället. Jag vill påpeka atl överfyllda fordon är en fara inte endast under färd utan även i samband med på-och avstigning. Det har förekommit allvarliga olyckor och olyckstillbud då elever rusat mot en ankommande buss för att slå sig fram i kampen om en sittplats i bussen. Även vid avstigning har det förekommit olyckor. Del är alltså nödvändigt att se över hela trafiksäkerhetsproblematiken när det gäller skolskjutsning.

Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern om den av honom aviserade utredningen inom trafiksäkerhetsverket kommer atl ta upp även dessa delar av frågekomplexet.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! De Irafiksäkerhetsproblem som herr Olsson i Sösdala nu sist frågade mig om är föremål för utredning i en särskild underavdelning av trafiksäkerhelsulredningen och kommer, hoppas jag, redan innevarande år att leda till förslag från trafiksäkerhetsutredningen.

Överläggningen var härmed slutad.

S 27 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:62 till jordbruksutskottet

8 28 Föredrogs och hänvisades

Redogörelser

1976/77:2, 7 och 8 till finansutskottet 151

Nr 61

Tisdagen den 1 februari 1977

Anmälan av interpellation

S 29 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1976/77:88.

§ 30 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1335 av herr Palme m. fl. med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om särskill tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

§ 31 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils ull kammarkansliet

den 1 februari

152

1976/77:89 av herr Petersson i Röslånga (fp) till herr kommunministern om särvigning av manliga prästkandidater, m. m.:

Inom den svenska kyrkan fastslogs för snart 20 år sedan kvinnans behörighet lill prästeriig riänsl. Trots besväriigheter och nästan trakasserier mot de första kvinnliga prästerna har efter hand allt fler kvinnor prästvigts. Ulan dessa kvinnliga präster torde vår kyrka i dagsläget över huvud laget inte fungera. Församlingar över lag är nöjda med sina kvinnliga präster och anser att dessa fyller sin funktion lika väl som de manliga.

Men alUjämt - ca 20 år efter lagens införande - pågår en upprörande diskriminering av kvinnorna inom kyrkan. Den har skett och sker på en rad plan - frän del alt enstaka biskopar vägrat prästviga kvinnor till rena bojkotter av förrättningar där kvinnliga präster deltager. I rättvisans namn bör dock tilläggas alt många präster under hela denna tid lojalt ställt upp på sina kvinnliga kollegers sida. Detta har enligt min uppfattning varit lill gagn för vår kyrka.

Länge har jag trott alt tiden skulle arbeta för etl synsätt utan könsdiskriminering inom kyrkan, att man där naturligt skulle följa trenden i samhället i övrigt och alt vi inom vår kyrka skulle få enbarl präster, bland vilka några inte anser sig stå över andra för att de råkar vara födda lill män. Men förhoppningarna blir allt mindre, särskilt när man ser atl manliga prästkandidater år 1977 vägrar atl prästviga sig tillsammans med kvinnliga kolleger. Del är dessa nya präster som under merparten av sitt liv skall prägla kyrkan. De startar sin bana med en förlegad kvinnosyn som innebär en diskriminering av andra präster på grund av atl de har annat kön.

Separata prästvigningar äger alltså rum år 1977. Manliga prästkandidater vill prästvigas enbart tillsammans med andra män. Därmed har man från börian av sin prästbana underkänt både sina kvinnliga stu-

diekamrater och äldre, i församlingsarbetet erfarna kvinnliga präster. Nr 61

Det är förvånande och även upprörande att biskopar fortfarande tillåter TicHaopn Hen

dessa särvigningar. En ljuspunkt är att någon biskop i sitt stift av princip i rgu,,,„_| 1077

- och av samvetsskäl - inte tager emot någon som har vägrat prästviga__ ____

sig tillsammans med kvinnliga kolleger. Men inom hela vår kyrka är Anmälan av
denna ljuspunkt inte mer än en flämtande låga. interpellation

Då könsdiskrimineringen inom svenska kyrkan alltjämt är etl förfärande faktum och då den inte tycks upphöra utan ålgärder ulanför kyrkan vill jag lill kommunministern framställa följande frågor:

1. Delar statsrådet min uppfattning att särvigningar av manliga prästkandidater är en uppenbar könsdiskriminering av kvinnor?

2. Om svarei är ja, avser statsrådet då att aktivt medverka till att denna och övrig könsdiskriminering inom den svenska kyrkan borttages?

S 32 Kammaren åtskildes kl. 20.07.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert