Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:58

Fredagen den 21 januari

Kl. 14.00

i5 1 Justerades protokollet för den 13 innevarande månad.

S 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad får härmed anhålla om ledighet från riksdagsuppdraget för bl. a. politisk forskning under tiden den 1 februari-den 15 mars 1977. Stockholm den 20 januari 1977 Tore Claeson

Kammaren biföll denna ansökan.

Herr talmannen anmälde att herr Eriksson i Stockholm skulle inträda som ersättare för herr Claeson under hans ledighet från riksdagsman-nauppdragel.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

öm en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

§ 3 Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för att besvara herr Alséns (s)den 14 december anmälda fråga, 1976/77:158, till herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Herr AIsén har frågat socialministern om han är beredd att medverka till alt projekteringstillstånd lämnas för ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Enligt fastställd ärendeförieckningärdet jagsom har all besvara frågan.

Enligt vad jag har inhämtat avser kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande att under våren 1977 lägga fram förslag om uppförande av en nybyggnad för sjukhusets kvinnoklinik och begära projekieringsuppdrag. Framställningen kommer då all prövas av regeringen i vanlig ordning.

Herr ALSÉN (s):

Herr talman! Jag vill givetvis tacka fru statsrådet för att hon har svarat på min fråga, men jag kan inle läsa svaret ulan alt känna besvikelse. Man får en känsla av alt fru statsrådet upplever frågan som ny och en smula obekant, men både fru statsrådet och jag vet ju att det inte förhåller sig så. Det är en myckel gammal fråga, och den är i hög grad aktuell i statsrådets egen valkrets.

Frågan om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har vid fiera tillfällen framhållits vara mycket svär. Vid förra riksmötet

123

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

kände sig socialdemokraterna på Uppsalabänken nödsakade alt väcka en molion med hemställan om en omedelbar projektering av en ny kvinnokliniksbyggnad. Vi menade all del fanns underiag för alt starta ett sådant arbete, och vi tecknade också den bakgrund som måste finnas med när det gäller att bedöma sådana här ärenden. Det visade sig föreligga helt oacceptabla förhållanden vid sjukhuset både för personal och för patienter. Jag skall inte rekapitulera det eftersom jag vet all fru statsrädel väl känner lill förhållandena. Under det är som gått har problemen snarast förvärrats.

Utskotlet tog ställning lill vår molion i betänkandet 30 och skrev då att det inte var berett att tillstyrka motionen ulan avstyrkte den mot bakgrund av att del saknades ett planmässigt underlag för sjukvården i Uppsala län. Efter del landstingsbeslut som fallals nu har vi det planmässiga underlaget, och del var delta som gav mig anledning all fråga om inle regeringen nu är beredd alt starta projekteringsarbetet.

I budgetpropositionen för 1977 omtalas all del pågår en revidering av 1971 års byggnadsprogram för en ny kvinnoklinik. Det står också i propositionen all byggnadskommittén för projekteringsarbete för ny kvinnokliniksbyggnad beräknar en medelsförbrukning t. o. m. budgetåret 1977/78 på 1 milj. kr. Det har alltså redan i budgetpropositionen anmälts alt man frän kommitténs sida beräknar kunna komma i gång under 1977/78, och man har också angett kostnaden. Statsrådet säger inte ett ord om detta, varför jag tycker all det är ett rätt torftigt svar jag fått här i dag. Jag hade förväntat mig en klart positiv inställning, inle minsi med lanke pä alt sialsrädet väl känner de oeflerällliga förhållandena vid sjukhuset. Dessa förhållanden gör att del är av behovet påkallat alt väcka en motion även till innevarande års riksdag, och vi skall göra del från socialdemokratiskt håll på Uppsalabänken.

Jag beklagar att vi inte kunnat få ett klart positivt besked från statsrådet i dag i denna fråga.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Som herr AIsén förmodade är frågan ingalunda ny och obekant för mig heller. Men, som herr AIsén säkerligen innerst inne själv förslår, är jag nu innan jag fått del av framställningen från kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande inle beredd att la ställning.

124

Herr ALSÉN (s):

Herr talman! Jag förstår all statsrådet måste uppträda med en viss försiktighet i ärendet, men det har ju inte bara från socialdemokratiskt håll i Uppsala län utan också från över huvud tagel alla de organ, också statliga, som har bedömt denna fråga sagts klan ul alt de nuvarande förhållandena vid kvinnokliniken inte är acceptabla. Del är nödvändigt all skaffa nya resurser i della sammanhang lill ell sjukhus som i övrigt - del vill jag gärna säga - i stor utsträckning fungerar mycket bra och är väl utrustat. Men just på detta område är situationen helt oacceptabel

- jag stryker under del - för både personal och patienter.

Jag tycker att del hade varil värdefullt inle minst för väljarna i vår egen gemensamma valkrets, fru statsråd, om vi åtminstone hade fån en antydan om en välvillig och positiv behandling av del förslag som byggnadskommittén nu, som del har föruiskickals, kommer alt förelägga regeringen.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Av herr Alséns inlägg får man det intrycket all del skulle föreligga en passivitet pä detta område. Sä är ingalunda fallet. Det kommer ju en framställning från byggnadskommittén i vår, och den avvaktar vi.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

öm tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

Herr ALSÉN (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om att det inle råder passivitet pä det lokala planet. Där handlägger såväl tjänstemän som politiker denna fråga med stort allvar och också - skulle jag vilja säga - under stor press med tanke på tidsbristen och övriga förhållanden. Men jag vill återigen understryka att jag, och jag tror all del gäller även människorna ute i valkretsen, hade satt stort värde på en antydan från statsrådet om att också regeringen känner en vilja all komma till rälla med dessa förhållanden.

Jag och, som jag vet, alla av denna fråga intresserade medborgare förslår väl slatsrådeis yttrande i svaret att regeringen i vanlig ordning kommer alt pröva frågan. Men del säger ju ingenting om vilket resultat regeringen kan väntas komma fram lill i sak, och del är del som är intressant. Den formella sidan av ärendena är jag och fiertalet med mig hell på del klara med, men vi hade satt värde på att få någon uppfattning om hur regeringen reellt kommer att se på denna fråga.

Fru statsrädel TROEDSSON:

Herr talman! Regeringens slällningslagande i sak måsle självfallet bli beroende av den framställning som vi avvaktar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för all besvara fru Kristenssons (m) den 17 december anmälda interpellation, 1976/77:65, och anförde:

Herr talman! Fru Krislensson har frågat mig dels om jag anser att bestämmelserna i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt tillämpas i enlighet med riksdagens beslut i fall som närmare angelts i inlerpellationen, dels om jag avser all låta vidtaga en översyn av bestämmelserna

125

Nr 58 för att förhindra liknande rymningar.

Fredaeen den Av 7 J; tredje stycket lagen om kriminalvård i anstalt framgår all intagen

21 iannari 1977 °' dömts till fängelse i lägst två år eller till internering med en minsta

_____________ lid av tvä år eller mer skall placeras i sluten anställ om del - med hänsyn

O/n tillämpningen till att han saknar fast anknytning till riket eller eljest - kan befaras
av bestämmelserna att han ärsärskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet
om kriminalvård i som på grund av omfattning och inriktning är av särskilt allvarlig ka-
anstalt raktär. Intagen som avses med denna bestämmelse får enligt 32 S andra

stycket samma lag beviljas korttidspermission endast om synneriiga skäl föreligger.

I propositionen med förslaget lill nämnda bestämmelser uttalades bl. a. all avsikten med särbestämmelserna inte är all intagna som tillhör ifrågavarande kategori av brottslingar i praktiken skall vara helt avskurna från möjligheten all få permissioner. "Avsikten är främst alt skapa garantier för all frågan om permission i des.sa fall alllid blir föremål för en myckel noggrann och allsidig prövning. I den mån hänsynen lill samhällsskyddet i del enskilda fallet tillmäts betydelse i en utsträckning som medför påtagliga risker för negativa följdverkningar bör man självfallet i görligaste mån söka motverka detta genom andra särskilda åtgärder inom anslaltsvärdens ram." I såväl propositionen som jusiilieutskollets betänkande däröver hänvisas i detta sammanhang också till möjligheten att anordna permission under bevakning.

De permissionsärenden som fru Krislensson nämner i sin interpellation torde gälla intagna som berörs av dessa särskilt stränga bestämmelser. Frågan i vad mån något fel begåtts i samband med de aktuella permissionerna är f n. föremål för utredning av justiliekanslern resp. justitieombudsmannen. Innan dessa utredningar är slutförda vill jag inte göra några uttalanden huruvida lagen om kriminalvård i anstalt har till-lämpats på riktigt sätt i dessa fall.

Beträffande fru Kristenssons andra fråga vill jag meddela alt en arbetsgrupp inom justitiedepartementet med representanter för departementet, kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen sedan augusti månad 1976 arbetar med frågor som. bl. a. rör rymningar i samband med permissioner från anstalterna. När resultatet av arbetsgruppens arbete föreligger får man ta ställning lill frågan om ändringar är påkallade.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min interpellation. Jag beklagar all jag inle blev i tillfälle all ta emot svaret vid den lidpunkt som vi från början hade överenskommit om.

När det gäller själva sakfrågan får jag väl först säga an svaret egentligen inte innehåller något som inle var känt förut. Man saknar ell ställningstagande från justitieministerns sida, om de händelser som jag åberopar i min interpellation kan accepteras eller inte.

Som jag ser det är det nödvändigt att vi i vårt land försöker bemästra
126 och bemöta den organiserade brottsligheten med en genomtänkt politik.

Det gäller inte minst utformningen av kriminalvärden. Jag vill erinra om all del krävs ett ofta mångårigt arbete från polisens sida för all efterspana de brottslingar det här är fråga om och över huvud tagel komma ät den här typen av brottslig verksamhet. Både åklagare och domstolar ägnar betydande tid åt handläggningen av sådana här ärenden. Men del ärju inle acceptabelt om det sedan blir så att när vederbörande överförts lill kriminalvård så lar det inte läng lid förrän han lyckas rymma eller på annat sätt undandra sig rättvisans fortsatta gång. Del är enligt min uppfattning olyckligt om situationen skulle bli den all Sverige framstår som ett ännu mer attraktivt land för de internationella brottssyndikaien än vad det till äventyrs redan är. Jag är t. ex. övertygad om att vetskapen om Karl Paukschs rymning har spritt sig pä åtskilliga håll i världen. Det vore beklagligt om man skulle la del lill intäkt för alt tro att vi i vårt land skulle bedriva en närmast lättsinnig kriminalvårdspolitik när del gäller personer som har begått verkligt grova brott.

Svensk kriminalvård av i dag är behäftad med stora brister. Jag skall inle gå in på del, för det ligger inle direkt inom ramen för inlerpellationen. Jag tänker närmast pä del omfattande narkotikamissbruket pä våra anstalter, som gör all talet om rehabilitering i många fall egentligen är ell hän. Jag tycker att man har anledning alt efterlysa en större aktivitet, möjligen från jusliliedepartementets sida men i varje fall frän kriminalvårdsstyrelsens sida, för all försöka bemästra de väldiga problem som föreligger.

Men jag skulle ändå återigen - liksom så många gånger förut - vilja klargöra all vi alla här i riksdagen omfattar principen om en human kriminalvård. Och som jag också har sagt många gånger tidigare är det för all man skall kunna stå fast vid en sådan princip nödvändigt all man genomför en ordentlig differentiering när del gäller behandlingen av de intagna. Man måsle alltså inse att del är nödvändigt all behandla personer som ägnar sig ål den här systematiskt organiserade brottsligheten pä ell mycket stramare sätt än vad man vill tillämpa när det gäller del s. k. normalklientelel.

Jag har med anledning av de inträffade händelserna och i anledning av min interpellation gått igenom aktuella riksdagsuttalanden föran försöka få klart för mig den lagliga grunden för den här differentieringen. Jag tycker att slutsatsen av en sådan genomgång för mitt vidkommande blir att det finns en laglig grund för en differentiering. Del gäller både permissioner, placering på öppna anstalter och villkorlig frigivning. Även för telefon- och brevkonlrollen förutsätter riksdagsbesluten begränsningar av säkerhetsskäl. De beslut som riksdagen har fatlat hänför sig till några speciella proposilioner. Jag vill bara helt kort nämna att den första gäller en proposition som avgavs 1972, nr 67, som avser åtgärder mot narkotikamissbruket. Propositionen är f ö. signerad av herr Lidbom. Jag tillåter mig an citera ett litet avsnitt. Där sägs: "Mol denna bakgrund vill jag understryka del angelägna i alt lagöverträdare som ägnat sig åt en organiserad eller systematisk kriminell verksamhet och beträffande

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

127

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

128

vilka samhälleliga stödåtgärder inte kan förväntas ha någon effekt, inle beviljas permissioner eller får förmånen av vård i öppen anställ i samma omfattning som hillills. I fråga om denna kategori av intagna bör man vara särskilt uppmärksam pä rymningsfaran och risken för fortsatt brottslighet av speciellt samhällsfariig natur."

Man fortsätter: "Genomförandel av en mera restriktiv praxis i fråga om permissioner och placering pä öppen anställ för vissa intagna innebär all del måste ske en differentierad bedömning som i enskilda fall kan ställa den beslutande myndigheten inför mycket grannlaga avgöranden. Del är angelägel all en ändrad tillämpning följer så långt möjligt enhetliga riktlinjer."

Det här ullalandet i propositionen ställde sig riksdagen bakom.

I budgetpropostionen är 1973. Bilaga 4, säger statsrådet Geijer: "Vissa typer av brott är ofrånkomligen av den karaktären att samhällets avståndstagande måste demonstreras med särskild tyngd och ell upprepande sä vin möjligt förhindras. Att bortse från della skulle säkerligen leda lill att allmänhetens förtroende för kriminalvården och övriga rätlsrå-dande myndigheters verksamhet allvarligt skadas. I dessa fall får de dömda nödvändigtvis underkasta sig kännbara inskränkningar i sin personliga frihet och får finna sig i de förändringar av sin allmänna livsföring som är en direkt konsekvens av domstolens beslut. Del ur rehabiliterings-synpunkt fördelaktigare behandlingsalternativet måste därvid vägas mol krav på beaktande av säkerhet och samhällsskydd."

Vad sedan gäller propositionen 1974:20 om lagstiftning om kriminal-värd i anstalt m. m. har justitieministern själv i sitt svar citerat aktuella avsnitt. Till delta skulle jag också i och för sig kunna lägga uttalanden av justitieutskottet som ytterligare preciserar dessa uttalanden.

Jag menar alltså all det finns en laglig grund för en genomtänkt differentiering. Men med det vill jag inte påslå att några ytterligare föriyd-liganden är onödiga.

Men kvar slår frågan - eftersom det otvivelaktigt föreligger brister - om del då är kungörelserna eller tillämpningsföreskrifterna som i detta avseende inte är tillräckligt lydliga, eller vad felet kan vara. Justitieministern går inte in pä detta ulan åberopar de undersökningar som justitieombudsmannen och justiliekanslern f n. håller pä med. 1 och för sig är det väl rimligt att man vill se vad de har all anföra, men vad jag var ute efter i min inlerpellation var faktiskt inte att få klarlagt om något direkt fel har begåtts. Vad jag hela tiden har syftat till är att fä vela om föreskrifterna verkligen är tillräckligt lydliga för att kunna tjäna som en ordentlig ledning för kriminalvårdsstyrelsens personal. Min fråga lill herr juslilieminislern skulle nu vara: Om exempelvis juslitieombuds-mannen kommer fram lill att något fel inle har begåtts och inle heller har några synpunkter pä alt här behövs förlydliganden t. ex. av tillämpningsföreskrifterna, menar herr justitieministern all då är allting bra, dä krävs inga särskilda åtgärder?

Slutligen nämner herr justitieministern i sin svar den arbetsgrupp som

sysslar med att pröva permissionsfrågorna. Jag vill erinra om all den arbetsgruppen tillsattes strax före valet förra året med anledning av den diskussion som då fördes i dagspressen om de väldigt många rymningar från kriminalvårdsanstalterna som hade ägt rum under sommaren. Vi riksdagsmän har ju inte någon större aning om vad det ligger för direktiv eller tankar bakom de arbetsgrupper som finns inom olika departement, och därför är del svårl både att berömma - "det här förefaller bra" -och all kritisera - "del här ärju inte tillräckligt". Jag skulle därför vilja fråga om statsrådet Romanus har möjlighet alt informera riksdagen närmare om de riktlinjer som gäller för gruppens arbete. Del kan ju hända att arbetsgruppens verksamhet verkligen är ell svar på min fråga, men av justitieministerns interpellationssvar lill mig kan jag inle sluta mig till om så är förhällandet.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Fru Kristensson framhöll alt mitl svar på inlerpellationen inle innehöll något egentligt nytt. Om man, som jag fattade fru Krislensson, accepterar att jag inte här kan uttala mig om vad som har förekommit i de särskilda fallen, är del ju riktigt.

Den andra delen av frågan gällde vad som skall ske i fortsättningen. Som jag sade i milt svar är della, oavsell hur det går med justiliekanslerns och justitieombudsmannens undersökningar, ett spörsmål som skall las upp av den arbetsgrupp jag nämnde. Jag vill gärna säga litet mer om den.

Arbetsgruppen tillsattes sedan det under sommaren kommit alltmera uppseendeväckande uppgifter om antalet personer som på olika sätt avvikit från kriminalvårdsanstaller. Av debatten framgick det inte bara att del råder delade meningar angående omfallningen av anlalel rymningar och avvikanden i samband med permissioner, ulan del framfördes också olika uppgifter om dessa avvikandens karaktär och betydelse för brottsulvecklingen i stort. Det var mol bakgrunden härav som arbetsgruppen fick i uppdrag att till en början kartlägga vad som faktiskt varit förhållandet med sikte pä en given tidsperiod. Med ledning av bl. a. delta material skall arbetsgruppen sedan undersöka i vad mån tillämpad praxis gett anledning lill några missförhållanden och vad som i sä fall närmast orsakat della eller medverkat härtill. Arbetsgruppen har härvid fäll frihet all förutsättningslöst pröva behovet av ändringar eller reformer. Delta gäller inle bara förfaltningsbeslämmelser ulan också organisatoriska och andra praktiska frågor.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för det förtydligandet; del var ju en värdefull upplysning. Men jag kan inte hjälpa alt jag ändå tycker att del fattas någonting i delta sammanhang, nämligen det som jag menar är del grundläggande: frågan om differentieringen är genomförd med tillräcklig systematik. Personligen anser jag att man får acceptera

129

9 Riksdagens proiokoll 1976/77:55-58

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om tillämpningen av bestämmelserna om kriminalvård i anstalt

att rymningar förekommer i samband med vissa permissioner när del gäller normalklientelet. Jag tycker all man måsle la vissa risker därvidlag, och del har vi väl också varil överens om i riksdagen. Men när det gäller dessa personer som ägnar sig ål den organiserade brottsligheten menar jag all man måste få en genomtänkt praxis såväl i fråga om permissioner som i fråga om placering på sluten anstalt, villkorlig frigivning, brevkoniroll och lelefonkonlroll, som jag har talat om förut.

Jag kan inle av herr justitieministerns beskrivning av vad den här gruppen sysslar med riktigt få klart för mig att man har just del här med differentiering i tankarna. Jag uppfattar det så all del var en mer allmän karlläggning av förhållandena och en allmän genomgäng. Därför kan jag inle hjälpa all jag tycker att del besked jag har fält är delvis otillfredsställande. Vad jag anser vara det grundläggande såvitt avser de av mig ställda frågorna är inle en genomgång av situationen över huvud taget inom kriminalvården ulan en genomgång med sikte på så långt möjligt entydiga regler för all genomföra en ordentlig differentiering. Jag hoppas alt det blir ell resultat i den riktningen av gruppens arbete. Men om herr justitieministern ville ytterligare förtydliga sig på den punkten skulle det vara värdefullt.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! All jag inle i repliken svarade på vad fru Krislensson sade om differentiering beror på all jag uppfattade det så all fru Krislensson avslutade sin redogörelse för de särskilda bestämmelserna med alt säga all detta innebär en differentiering, som alltså har kommit lill uttryck redan i lagtexten. Jag är hell ense med fru Kristensson om att vi här lagstiftningsmässigl redan har en differentiering.

Det är alldeles klart att den arbetsgrupp, som skall ta upp frågan om permissioner och avvikelser därunder, i främsta rummet skall ta sikte på denna grupp av svårare brottslingar, för vilken det redan nu gäller strängare bestämmelser om permissioner m. m. Därefter får man la ställning till frågan om del fordras någon ändring i lagstiftningen eller om del räcker med ändringar i tillämpningsförfatlningar eller anvisningar eller när det gäller andra praktiska frågor.

130

Herr LIDBOM (s):

Herr talman! Justitieministern har ju beteckningen "opolitisk" i förteckningar över regeringen. Del är onekligen en beteckning som väcker litet extra nyfikenhet om vilken politik den opolitiske justitieministern i verkligheten skall komma alt föra. Med en visst intresse har jag försökt att så småningom bilda mig en uppfattning om den saken, men jag måsle säga alt del är ganska svårl.

När den borgerliga regeringen var tämligen nyfödd hade vi en debatt här i kammaren om permissioner och fängelser, initierad av herr Gahrton. Han var orolig för att den nylilllrädande borgerliga regeringen skulle innebära en strängare politik och färre permissioner på anstalterna.

Justitieministern svarade med att lugna herr Gahrton med alt inga nya direktiv har utfärdats och att inga förändringar har skett.

I dag har vi en diskussion om fängelser och permissioner, initierad av fru Krislensson. Hon är orolig för all del visas en för stor slapphet mol de allra fariigaste förbrytarna. Svaret till fru Kristensson blir an justitieministern läser upp en antal paragrafer ur lagboken och tillfogar all dels är de ärenden som fru Krislensson har aktualiserat under utredning hos JO och JK, dels finns det en arbetsgrupp som arbetar med della.

Jag tycker all fru Krislensson har alldeles rätt i sitt påpekande att hon inle får vela någonting om justitieministerns inställning. Hon får ingenting vela över huvud taget om vad som är allmänt känt genom del svar som lämnas här.

Någon gång kryper del väl fram vad för slags kriminalpolitik den nya regeringen står för. Men del är ett anmärkningsvärt faktum all den opolitiske juslilieminislern fullföljer sin opolitiska hållning därhän att han gång efter annan lämnar den här typen av besked och nöjer sig med alt i kammaren läsa högt ur lagbok, direktiv och liknande.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om bättre efterlevnad av förbud mot uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Det senaste beskedet som juslilieminislern gav är jag helt nöjd med.

För det första fick jag det beskedet att Ni liksom jag menar all det lagstiftningsmässigl finns en grund för differentiering, och det var det beskedet jag egentligen önskade få på min interpellation. Jag har fått del nu, även om del inte kom i det ursprungliga svaret.

För det andra gav Ni beskedet alt arbetsgruppen inom departementet också har lill uppgift all titta på reglerna för differentiering. Jag tycker att del är värdefullt att del nu har sagts klart ul; del framgick inte heller av svaret eller av herr justitieministerns första replik.

Vad jag slutligen skulle önska är all del kommer ett snart besked från arbetsgruppen, för jag menar alt de här frågorna brådskar. Om jag får göra en vördsam hemställan, herr justitieminister, så är det att när arbetsgruppen blir klar med sitt förslag information måtte ges till-det utskott i riksdagen som sysslar med dessa frågor, nämligen justitieutskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

S 5 Om bättre efterlevnad av förbud mot uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

Herr kommunministern ANTONSSON erhöll ordet för att besvara herr Granstedis (c) den 9 december anmälda inlerpellation, 1976/77:60, lill herr justitieministern, och anförde:

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om bättre efterlevnad avförbud mol uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

132

Herr talman! Herr Granstedi har frågat juslilieminislern vilka äigärder han är beredd all vidta för att gällande bestämmelser angående uppställning av olika föremål, såsom byggnadsställningar, reklamskyltar och cyklar, på trolloarer och gångbanor skall efterlevas bältre.

Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har all besvara inlerpellationen.

Enligt 2 ?! allmänna ordningsstadgan får allmän plats inom sladspla-nelagt område inte ulan polismyndighetens tillstånd begagnas för upplag eller avstjälpning eller las i anspråk för försäljningsslånd, ställningar o. d. I fråga om uppställning av cyklar m. m. på gångbanor kan i lokala trafikföreskrifter finnas bestämmelser om skyldighet all använda cykelsiäll. Den som överträder någon av nämnda bestämmelser kan straffas med böter, högst 500 kr. Om någon underlåter alt vidta åtgärd, som åligger honom enligt allmänna ordningssladgan eller lokal ordningsstadga, kan polismyndigheten förelägga vite eller verkställa åtgärden på hans bekostnad.

Den fråga som herr Granstedi har lagil upp prövades för ungefär ett år sedan av justitieombudsmannen (JO). I ett yttrande lill JO framhöll polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt all olaga uppställning av olika anordningar på allmän plats i hög grad bidrar till att göra trafikmiljön farlig för handikappade personer och att del krävs övervakning för alt komma lill rälla med problemet. Polisstyrelsen anförde vidare att övervakningsresurserna var begränsade men att styrelsen var beredd all samråda med kommunen om ökat antal cykelsiäll, eventuella ytterligare föreskrifter om uppställning på allmän plats och vidgad information lill de synskadade om Irafikhinder på gängbanorna. Med hänsyn till brislen på övervakande personal hade beslut om viien och verkställighet på den försumliges bekostnad meddelats endast i några enstaka fall av flagranta överträdelser. Enligt polisstyrelsen kunde med hänsyn lill personallägel någon väsentlig utökning av övervakningen av gångbanorna inte påräknas.

Som herr Granstedi framhåller i inlerpellationen kan uppställning av byggnadsställningar, cyklar m. m. på trottoarer och gångbanor medföra fara eller olägenhet för synskadade och andra handikappade. Del är emellertid svårl all komma till rätta med della problem. Givelvis är det viktigt att åtgärder så långt möjligt vidtas för att underlätta för synskadade och andra handikappade all ta sig fram på trottoarer och gängbanor och all polisen ingriper mot otillåtna eller olämpliga uppställningar av containers, byggnadsställningar, cyklar m. m. Som framgår av del förut redovisade JO-ärendet, vilket gällde förhållandena i Stockholm, räcker emellertid polisens resurser inle till för alt ingripa mot alla förseelser av detta slag. Det kan antas alt förhållandena är desamma även på andra platser i landet, åtminstone i större tätorter. Det framgår emellertid vidare av del redovisade JO-ärendet all polismyndigheten i Stockholm är beredd au vidta olika åtgärder för att underlätta framkomligheten för gående synskadade.

Jag vill tillägga alt jag inom kort ämnar begära bemyndigande all få

tillkalla en särskild utredare för att se över allmänna ordningsstadgan, bl. a. för att anpassa bestämmelserna i stadgan lill den nya regeringsformens regler om normgivningsmakten. I samband med denna utredning bör enligt min mening övervägas åtgärder som syftar lill att sä långt möjligt undanröja de olycksrisker och olägenheter som herr Granstedi har påtalat.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill tacka kommunministern för svaret pä min interpellation.

Det problem som jag log upp i inlerpellationen är myckel allvarligt. Det rör främst synskadade, som av naturliga skäl inle upptäcker hinder pä gångbanorna i lid och alltså kan råka mycket illa ut. Det är en grupp människor som redan är utsatt och missgynnad från många synpunkter. Hinder på gängbanorna leder i många fall till allvarliga olyckor. Det finns många exempel pä brutna näsben, brutna armar etc, som följd av att t. ex. en byggnadsställning inle varil anordnad på föreskrivet sätt.

Hindrande föremål på gångbanorna innebär också en minskad rörlighet för de synskadade. Del är många blinda och människor med kraftigt nedsatt syn som helt enkelt inle vågar ge sig ul pä galorna i den utsträckning som de skulle önska, därför att de är rädda för att kollidera med byggnadsställningar, snubbla över cyklar e. d.

Vi försöker på många olika sätt anpassa samhället bättre lill de handikappades förutsättningar. Målsättningen är att lindra konsekvensen av handikapp så långt det är möjligt. Här har vi ett uppenbart hinder för de handikappades rörlighet. Det är ell hinder som förekommer i strid med gällande lagar och förordningar. I och för sig finns ganska tillfredsställande föreskrifter på della område. Problemet är efterlevnaden.

Det är naturligtvis alldeles riktigt, som kommunministern framhåller i svaret, att polisen har knappa resurser och att det är svårt all åstadkomma den tillsyn som skulle behövas. Men man måsle ändå hoppas all dessa frågor kan fä en högre prioritet i polisens arbete i framliden än de haft hillills.

Budgetpropositionens förslag innebär myckel kraftigt ökade resurser för polisväsendet här i landet. Jag vill därför uttrycka förhoppningen att åtminstone en liten del av dessa ökade resurser skall kunna utnyttjas just för all fä till stånd dels en bättre tillsyn av all dessa föreskrifter efterlevs, dels åtgärder mot försumliga byggmästare, affärsidkare osv.

Det är glädjande att kunna konstatera att kommunminislern är beredd att ta upp dessa problem till en allvarlig översyn i den utredning som aviseras i svaret. Jag hoppas att del skall leda till ytterligare informationsinsatser om vad som gäller. Det skall vara information som inle bara vänder sig lill de synskadade ulan kanske framför allt lill de människor som är försumliga, till byggmästare, affärsidkare och allmänheten, så alt man verkligen får reda på vilka regler som gäller för uppställning av föremål på gångbanor och annan allmän plats.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Om bättre efterlevnad av förbud mot uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

133

10 Riksdagens proiokoll 1976/77:55-58

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977-

öm bättre efterlevnad av förbud mot uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

Del kan kanske också behövas slraffskärpningar, så att påföljden av en försummelse på detta område verkligen blir avskräckande. Men det viktigaste är trots allt en fungerande tillsyn. En slarvig byggmästare eller affärsidkare måsle vela all risken för påföljd verkligen är stor. Vi kommer alltså lill slut fram lill att del är myckel betydelsefullt att polisen kan avdela tillräckliga resurser på delta område.

Jag hade ställt min interpellation till justitieministern jusi därför alt det här i stor utsträckning är fråga om polisens ansvar och verksamhet. Jag vill ändå fråga kommunminislern om vi kan hoppas på att de ökade resurser som polisen får kan leda lill att också denna typ av problem uppmärksammas mer i polisens arbete i framtiden.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Kommunminislerns initiativ att föreslå tillsättandet av en särskild utredare av dessa frågor är alldeles utmärkt, och jag hälsar det med stor tillfredsställelse. Jag vill begagna tillfallet till all ta upp en del av vad som har hänt i de trakter där jag bor.

Barn har blivit skadade av föremål av just den art som herr Granstedi nämner i sin interpellation. Barnen har i ett par fall blivit ganska svårl skadade. Det har hänt all man pä sädana här platser helt enkelt har lämnat kvar bilar. De har efter några dagar blivit plundrade på allt som är värdefullt, men sedan har barn lagil sig in i bilarna och lekt. I bilar finns en hel del föremål som kan vara skadliga - där finns syra i batterierna, där finns glas osv. - och del har inträffat svåra olycksfall.

Jag undrar nu om del, när man skriver direktiven för utredningen, är möjligt all också beakta de olycksfallsrisker som barn kan utsättas för på grund av sådana missförhållanden som herr Granstedi har påpekat.

134

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr talman! Jag har inle begärt ordet för all polemisera mol interpellanten eller herr Strömberg i Botkyrka utan kanske snarare för att få tillfälle all ytterligare stryka under alt vi tycks ha en gemensam grundsyn i dessa frågor, och del gläder mig.

Herr Granstedi frågade om de ökade polisresurserna i någon mån kan ställas till förfogande för just dessa övervakningsproblem. Jag bedömer del sä att en förstärkning av polisresurserna allmänt sett kan skapa vissa möjligheter för all bevaka också dessa frågor. Jag säger "vissa möjligheter" därför att del beror på hur brottsligheten kommer att utvecklas om polisen i verkligheten får större resurser sä att den kan ägna sig ål dessa övervakningsuppgifler. Men jag hoppas som sagt personligen att polisen får den möjligheten.

Det är alldeles rikligt som herr Granstedi påpekar, och jag vill gärna stryka under det, alt det på senare tid i värt land har växt fram en allmänt positiv inställning lill de handikappades problem. Det råder glädjande nog stor politisk enighet om att arbetsliv, kommunikationsmedel, bostäder och kulturaktiviteter skall anpassas till de handikappades situation

så alt de så långt det är möjligt kan leva sill liv på samma sätt som medborgarna i allmänhet.

Jag vill gärna understryka att detta gäller inte minst trafikmiljön. De frågor som herr Granstedi och även herr Strömberg pekade pä rent konkret borde vi kunna komma till rälla med genom upplysning lill berörda parter - byggmästare etc. - och naturligtvis upplysning lill allmänheten om all man inte hur som helst bör ställa exempelvis cyklar vid gängbanor och trottoarer. Som jag framhöll i svaret är det inle lagligt att ställa upp exempelvis byggnadsställningar utan polisens tillstånd. I de fall där man har tillstånd vill jag understryka all jag delar herr Gransledts uppfattning all del är viktigt all byggnadsställningarna ställs upp så all de inle hindrar de synskadade eller åstadkommer olycksfallsrisker för dem. Det kan tekniskt ske på olika sätt, som jag här inte skall gå in pä. De gravt synskadade har ju ofta en käpp som de brukar känna sig för med. Jag tycker att man rent praktiskt skulle kunna ha någon anordning en bit ifrån byggnadsställningen som gav dem möjlighet all förslå all det finns ell irafikhinder.

Del angelägnaste anser jag emellertid vara att den stora allmänheten visar ell normalt hänsynslagande till de handikappades situation. Vi borde vara eniga om att försöka komma dithän att alla bör möta människor med ett handikapp på ett sätt som är mänskligt, värdigt och humant.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse den positiva grundinställning som kommunministern här ger uttryck för. Den är inle heller oväntad. Denna inställning bådar också gott för den översyn av den allmänna ordningsstadgan som kommunministern talade om i sitt svar.

Jag vill instämma i fråga om betydelsen av en ordentlig information på det här området - del sade jag också i mitt förra anförande. Vi som är seende förstår kanske inte alltid vilka konsekvenser en slarvigt uppställd cykel eller en slarvigt uppställd byggnadsställning kan få för en blind människa. Del gäller alltså att grundligt informera om de praktiska konsekvenser för synskadade som detta kan få.

Men fortfarande är naturligtvis tillsynen av stor betydelse. Jag noterar därför också med tillfredsställelse kommunminislerns uttalande all de ökade polisresurserna bör kunna ge möjligheter lill en bättre tillsyn också på det här området. Jag inser naturiigtvis att det finns många skilda behov som polisen skall tillgodose. Men önskemålet all synskadade skall slippa allvarliga kroppsskador på grund av den här typen av försummelser vill jag påstå är lika viktigt som andra önskemål om vad polisen skall bevaka i värt samhälle.

Jag ser med förtröstan fram emot alt vi i framtiden skall kunna vidta ytterligare åtgärder för att förbättra framkomligheten för de synskadade på våra gator.

Nr 59

Fredagen den 21 januari 1977

Om bättre efterlevnad av förbud mot uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor

Överläggningen var härmed slutad.

135

Nr 58 § 6 Föredrogs och hänvisades

Fredagen den Proposition

21 ianuari 1977 1976/77:56 lill försvarsutskottet

S 7 Föredrogs och hänvisades Molioner

1976/77:306-309 lill konstitutionsutskottet 1976/77:310 till finansutskottet 1976/77:311 lill arbetsmarknadsutskottet 1976/77:312 och 313 lill finansutskottet 1976/77:314 till konstilutionsulskottel 1976/77:315-328 till skalleutskottet 1976/77:329-332 lill justiiieutskotiet 1976/77:333 och 334 till lagutskottet 1976/77:335 till arbetsmarknadsutskottet 1976/77:336-339 lill utrikesutskollel 1976/77:340-344 till försvarsutskoliel 19i76/77:345-354 till socialförsäkringsulskotlet 1976/77:355-364 till socialutskoitei 1976/77:365 till kullurulskollei 1976/77:366-380 till utbildningsutskottet 1976/77:381-388 till irafikulskoltel 1976/77:389-392 lill jordbruksutskottel '976/77:393-402 lill näringsutskottel 1976/77:403-413 till arbetsmarknadsutskottet 1976/77:414-430 till civilutskottel

S 8 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningen 1976/77:80.

i? 9 Herr talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och lOl skulle sältas sist på föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde.

S 10 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:431 av herr Fiskesjö m. fl. om rätt för kyrkofullmäktige att besluta om partislöd

1976/77:432 av herr Gustavsson i Ängelholm m.Jl. om ändrade lider för öppethållande av vallokal

1976/77:433 av herr Johansson i Trollhättan /;;.//. om vidgning av den kommunala kompetensen enligt kommunallagen och landslingsiagen

1976/77:434 av herrar Kindbom och Mattsson om enhetliga mandatperioder för lekmannastyrelser i statliga myndigheter

1976/77:435 av herrar Lindström och Westberg i Hofors om utdelningen
av riksdagstryck till ledamöter och ersättare
'6 1976/77:436 av herr Palme m.Jl. om överläggningarna i slai-kyrka-frågan

1976/77:437 av herr Strindberg m.fl. om del kommunala partistödet

1976/77:438 av herrar Sundgren och Göransson om redovisningen av valresultat

1976/77:439 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.fl. om översyn av besiämmelserna rörande offenllig upphandling

1976/77:440 av herr Danell om statlig myndighels skyldighet all anlita flygbolaget Swedair

1976/77:441 av herr Granstedi m.fl. om användning inom den statliga förvaltningen av relurpapper m. m.

1976/77:442 av herr Lövenboig m.Jl om ell särskilt skatteuljämnings-bidrag till Luleå kommun

1976/77:443 av herr Pettersson i Lund ni.Jl. om utlandsinvesteringar

1976/77:444 av herr Adolfsson ni. fl. om investeringskonlon inom jord-och skogsbruket

1976/77:445 av herr Adolfsson m.fl. om information till skallskyldig om del totala skatte- och avgiftsullagel, m. m.

1976/77:446 av herr AIsén m.fl. om kontrollen av inbetalning av mervärdeskatt

1976/77:447 av herr Danell m.fl. om avdrag vid inkomstbeskatlningen för vissa arbetsresor

1976/77:448 av herr Danell m. fl. om avdrag vid inkomstbeskattningen för underhällsbidrag till barn, m. m.

1976/77:449 av herr 7o.s e/5o/; m.fl. om beskattningen av viss ersättning vid avtal om arrende

1976/77:450 av herrar Oskarson och Karl Bengtsson i Varberg om re-silution av bensinskatt till kustfiskare

1976/77:451 av herr Peiiersson i Ronneby om rätt lill avdrag vid inkomstbeskattningen för facklig medlemsavgift

1976/77:452 av herr Svartberg m.fl. om bibehållande av tullstationen i Kungshamn

1976/77:453 av fru Gradin och herr Gadd om tillämpningen av narkotikastrafflagen

1976/77:454 av fru Gradin och herr Peterson i Nacka om lagen om tillfälligt omhändertagande

1976/77:455 av fröken Mattson m.fl om ökat lekmannainflytande vid allmän domstol

1976/77:456 av herr Nygren m.Jl. om polisens arbetsmiljö m. m.

1976/77:457 av herr Siven Andersson i Stockholm m.Jl. om företagens redovisningsskyldighet

1976/77:458 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. om viss utbildning för biståndsarbete

1976/77:459 av herrar Söderqvist och Måbrink om huvudmannaskapet för den militära sjuk- och tandvården

1976/77:460 av herr Werner m. fl. om insyn i den militära underrättelsetjänsten

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

137

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

138

1976/77:461 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.Jl. om höjning av delpensionen

1976/77:462 av herr Börjesson i Falköping och fröken Pehrsson om kostnadsfria läkemedel för psoriasis

1976/77:463 av herr Oskarson om differentierade sjukförsäkringskoslna-der

1976/77:464 av herr Palme m.Jl. om vissa studiesociala åtgärder

1976/77:465 av herr Werner m. fl. om ändrade regler för huslrulillägg och kommunala bostadstillägg för pensionärer

1976/77:466 av fröken Öhrsvik m. fl. om jämställdhet mellan män och kvinnor i fråga om efterlevandepensioneringen

1976/77:467 av herr AIsén m.fl. om en ny kvinnokliniksbyggnad vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

1976/77:468 av fru Fredrikson m. fl. om föräldrautbildningen

1976/77:469 av fru Fredrikson m.fl. om godkännande av THX-preparatet

1976/77:470 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. om begränsning av övertid

1976/77:471 av fru Karlsson om ersättningen för feriebarn

1976/77:472 av fröken Mattson m.fl. om sextimmarsdagens genomförande

1976/77:473 av herr Nilsson i Agnas m.Jl. om differentierade barnbidrag

1976/77:474 av herr Nilsson i Tvärålund in. fl. om lokalisering lill Umeå av statens bakteriologiska laboratoriums produktionsavdelning

1976/77:475 av herr Palme m.Jl. om arbetsmiljön

1976/77:476 av herr Sellgren och fru Andrén om ökade möjligheter för frivilligorganisationer att bistå patienter inom olika vårdområden

1976/77:477 av fru Theorin m.Jl. om forskning rörande akupunktur, m. m.

1976/77:478 av fru Wigenfeldt m.Jl. om rätlen lill tjänstledighet vid vård av sjuka

1976/77:479 av herrar Carlstein och Fagerlund om en ökad satsning pä kvinnoidrotten

1976/77:480 av herr Nilsson i Agnas om bidraget till Kyrkornas världsråd

1976/77:481 av fru Theorin och herr Biörk i Gävle.om ansvaret för barnfilm

1976/77:482 av herr Werner m.fl. om en bibliotekslag, m. m.

1976/77:483 av herr Bladh m.Jl. om bibehållande av lägsladielärarut-bildningen i Kristianstad

1976/77:484 av herr Bladh m.Jl. om förläggning lill Kristianstad/Hässleholm av viss yrkesteknisk högskoleutbildning, m. m.

1976/77:485 av herr Granstedi om ökad forskning rörande cysiisk fibros

1976/77:486 av herr Gustafsson i Barkarby m.fl om gymnasiekommuns ansvar för elevhemsplatser

1976/77:487 av herr Gustafsson i Säffie om utökad tandläkarutbildning

1976/77:488 av herr Gustavsson i Nässjö m.Jl. om anslagen till vissa elevorganisationer

1976/77:489 av fru Hjelm-Wallén och herr Green om rätt lill tjänstledighet

för medverkan i skolans allmänna fritidsverksamhet m. m.

1976/77:490 av herrar Johansson i Simrishamn och Bladh om en samordnad gymnasieskola i Simrishamn

1976/77:491 av fru Karlsson om den psykiska omvårdnaden av barn på sjukhus

1976/77:492 av fru Lanlz m.Jl. om inrättande av tjänster som vikarier för lärare

1976/77:493 av herr Lidgard m. fl. om åtgärder inom skolundervisningen för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor

1976/77:494 av herrar Lövenborg och Häll om ökad utbildning inom gruvnäringen

1976/77:495 av fru Mårtensson m. fl. om förläggande av maskinförar-utbildning till Ljusdal

1976/77:496 av herr Palme m.fl. om korta yrkesinriktade kurser inom gymnasieskolan, m. m.

1976/77:497 av herr Segersiedi m. fl. om ett skidorienteringsgymnasium i Ange

1976/77:498 av herr Sellgren m.fl. om ökad hälsoundervisning i grundskolan, m. m.

1976/77:499 av herr Sundgren m.fl. om ökad undervisning för invandrare

1976/77:500 av herr Wiklund m.fl. om fortbildning inom skolans område

1976/77:501 av herr Ångström tn.fl. om inrättande vid gymnasieskolan i Skellefteå av en musiklinje

1976/77:502 av herr AIsén m.fl. om parkeringstillstånd för handikappade

1976/77:503 av herr Danell om charterresor

1976/77:504 av herr Enlund m. fl. om godstransporter till och från Golland

1976/77:505 av herr Granstedi om standardiserade lås pä bilbälten

1976/77:506 av herr Gustafsson i Ronneby m. fl. om elektrifiering av järnvägslinjen Karlskrona-Kristianstad

1976/77:507 av herr Gustavsson i Nässjö m. fl. om vissa förbättringar pä järnvägslinjen Nässjö-Hullsfred-Oskarshamn

1976/77:508 av herrar Häll och Svanberg om byggande av en väg mellan Ritsem och Skjommen

1976/77:509 av herr Jonsson i Husum m. fl. om prioritering av vägbyggandet i Västernorriands län

1976/77:510 av herr Nilsson i Tvärålund m.Jl. om samordning och samråd vid förändring av postverkets service

1976/77:511 av herrar Rosqvisi och Signeil om del beslutade nya sjö-mätningsfarlygel

1976/77:512 av herr Sellgren m. fl. om översyn av Iransportstödet

1976/77:513 av herr Sundgren m.Jl. om snabbtåg i Mälarregionen

1976/77:514 av herrar Svanström och Kindbom om den planerade omstruktureringen av postanstalterna

1976/77:515 av herr Åkerlind om den generella hastighetsbegränsningen pä väg utanför tättbebyggt område

1976/77:516 av herrar Åkerlind och Nilsson i Agnas om förbud mot vägsall

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

139

Nr 58 1976/77:517 av herr Johansson i Simrishamn m.Jl. om skadeersättningen

Fredagen den 'ill yrkesfiskare

21 ianuari 1977 1976/77:518 av herr Lorentzon i Kramfors //).,//. om förbud mol import

_____________ av skinn från utrotningshotade djur

1976/77:519 av fru Lundblad och herr Siljverstrand om åtgärder mol vallenföroreningar 1976/77:520 av herr Nilsson i Agnas om åtgärder för all främja nyodling

m. m. 1976/77:521 av herr Palme m.Jl. om miljövården 1976/77:522 av herrar Petersson i Ronneby och Elmsiedt om inrättande vid lantbruksnämnden i Karlskrona av en tjänst som Irädgårdsassislenl 1976/77:523 av herr Pettersson i Helsingborg m.Jl. om förbud mol halmbränning 1976/77:524 av herr Richardson m.Jl. om restaurering av Hornborgasjön 1976/77:525 av fru Gradin m.Jl. om viss ändring av marknadsföringslagen 1976/77:526 av herr Ekinge om viss ändring av kredilupplysningslagen 1976/77:527 av herr Gustafsson i Säffie om exporlfrämjande åtgärder för

små och medelstora förelag 1976/77:528 av herr Gustavsson I Ängelholm m.jl. om ansvaret för elin-

slallationer 1976/77:529 av herr Hagberg i Borlänge m.Jl. om Bergslagens näringsliv 1976/77:530 av fru Karlsson om innovalionsfrämjande äigärder 1976/77:531 av herr Knutsson m.Jl. om vissl stöd lill svensk induslri 1976/77:532 av herrar Svanberg och Wååg om äigärder för all främja

stålindustrins konkurrenskraft 1976/77:533 av herr Werner m. fl. om statlig etablering inom rederinäringen, m. m. 1976/77:534 av herrar Elmsiedt och Petersson i Ronneby om regional

politiskt stöd till Blekinge län 1976/77:535 av fru Hansson m.Jl. om åtgärder för all trygga sysselsättningen i Västerbollen 1976/77:536 av fru Hedvall m.Jl. om meritvärdering av hemarbete 1976/77:537 av herr Hellström m.fl om åtgärder mol ungdomsarbetslösheten 1976/77:538 av herr Johansson i Simrishamn m.Jl. om publiceringen av

arbetsdomstolens domar 1976/77:539 av herr Karlsson i Ronneby m. fl. om ersättningen till ungdom i enskilt beredskapsarbete 1976/77:540 av herr Lidbom om viss ändring i medbestämmandelagen 1976/77:541 av herr Lidgard m.Jl. om ökad jämställdhet på arbetsmarknaden 1976/77:542 av herr Oskarson m.fl om praktikanställning 1976/77:543 av herr Palme m. fl. om arbetsmarknadspolitiken, m. m. 1976/77:544 av herr Palme m. fl. om ändring i medbestämmandelagen m. m. 140

1976/77:545 av herr Segersiedi m.Jl. om etablering av ett industricentrum i Ange

1976/77:546 av fru Sundström m.Jl. om uppsökande verksamhet bland invandrarkvinnor

1976/77:547 av herr Werner m. fl. om statligt kostnadsansvar för drift-underskott vid skyddade verkstäder, m. m.

1976/77:548 av herr Andersson i Lycksele om vallenkraftsulbyggnad i övre Åseleälven

1976/77:549 av herr Claeson m. fl. om viss ändring av hyreslagen

1976/77:550 av herr Danell om översyn av del bostadspolitiska regelområdet

1976/77:551 av herr Danell m.Jl. om markpoliliken

1976/77:552 av herr Fågelsbo om viss ändring av lantmäteritaxan

1976/77:553 av herr Palme m.Jl. om boendemiljö m. m.

1976/77:554 av herr Wesiberg i Hofors m.fl. om vård för cysiisk fibros

1976/77:555 av herr Westberg i Hofors m.Jl. om forskning rörande cysiisk fibros

1976/77:556 av herr Högström m.Jl. om en plan för upprustningen av inlandsbanan

1976/77:557 av herr Högström m.Jl. om beredskapsarbete med upprustning av inlandsbanan

1976/77:558 av fru Lantz m. fl. om produktion av billigare menslrua-lionsskydd

1976/77:559 av fru Lantz m.Jl. om ersättning från sjukförsäkringen för menstruationsskydd

1976/77:560 av herr Sivert Andersson i Stockholm m.Jl. om arbeismark-nadsulvecklingen i Stockholms län

1976/77:561 av herr Siven Andersson i Stockholm m.Jl. om elektronikens inverkan på den elektromekaniska industrin

1976/77:562 av herr Werner m. fl. om vissa ändringar i arbetarskyddslagen

1976/77:563 av herr Werner m. Jl. om rätt för lokal fackförening all stoppa skiftarbete, m. m.

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Anmälan av interpellationer

§11 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 20 januari

1976/77:81 av fru Lewén-Eliasson (s) till fru bostadsminislern om en undersökning beträffande de äldres boende:

En enhällig riksdag gav förra våren regeringen till känna vad civilutskottel (CU 1975/76:22 s. 22-23) anfön i fråga om de äldres bosläder.

141

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Anmälan av inleipellationer

142

Beslutet fattades med bifall lill en av mig och andra socialdemokrater väckt molion (1975/76:1942).

Utskottet ansåg all del borde göras undersökningar av vissa förhållanden inom bostadssektorn sedda ur de äldres synpunkt. Resultatet av dessa undersökningar skulle fä visa om yllerligare och mer delaljerade överväganden behövs på längre sikl eller i speciella frågor. Enligt utskottets mening borde i första hand göras en belysning av bostadsbyggnadsplaneringen sedd från de äldres behovssynpunkl. Syftet därmed skulle närmast vara att konstalera i vilken mån planeringen pä ny- och ombyggnadssidan lar hänsyn lill ökningen av dessa grupper och lill deras i vissa hänseenden särskilt markerade behov. Vidare borde enligt utskottets mening också belysas i vilken män utrymmes- och utrustnings-krav, lillgänglighelsnormer samt planeringsnormer för bostadens grannskap m. m. kan läggas till grund för sammanförda rekommendationer och typförslag. I kontakt med motsvarande överväganden inom socialdepartementets pensionärsundersökning borde enligt utskottet också undersökas gränsdragningen mot institutionaliserad omsorg och vård liksom samordningsproblem då det gäller planering av social service. Slutligen borde mot angiven bakgrund redovisas synpunkter på äigärder som kan anses behövliga inom bostadssektorn för att den skall kunna motsvara de berättigade anspråk som ställs och i ökande omfattning kommer att ställas från olika äldre åldersgruppers sida. Utskottet gjorde klart att syftet med arbetet inle var att åstadkomma en fullständig genomlysning av frågorna utan snarast all få utgångspunkter - dels för en avstämning av olika åtgärder inbördes, dels för allmänna riktlinjer och information till tjänst för bLa. den kommunala planeringen.

Pä ett specifikt område, nämligen i fråga om förbättringslängivningen, begärde riksdagen med anledning av ett annat molionsförslag en direkt, målinriktad översyn i former som regeringen hade alt överväga.

Enligt underhandsuppgifler skulle resultatet av pensionärs.undersök-ningen inom socialdepartementet kunna publiceras under försommaren. Det uppenbara sambandet mellan äldrefrågorna inom de båda departementens ansvarsområden, betonat särskilt när del gäller underlag för en socialt grundad bostads- och byggnadsplanering liksom när det gäller gränsdragningar, gör del rimligt att publicera den frän bostadsdepartementet begärda översikten i samma sammanhang. Della skulle ge debatten en vidare karaktär och förhindra sekloriella delaljläsningar.

Del förhållandet att den begärda översynen av förbättringslångivningen inte kan utföras i samma takt bör självfallet inte fördröja den begärda översiktliga redovisningen.

Befolkningsprognoser rörande olika åldersgruppers utveckling visar alt befolkningen i åldern 70 år och däröver kommer alt öka såväl i absoluta tal som procentuellt under den närmast överblickbara planeringsperioden. Åtgärder för all möta därav föranledda behov är inte minst på bostadssidan beroende av en långsiktig statlig och kommunal planering. Del är därför av stor vikt att denna behovsutveckling klargörs i ell tidigt

skede för alt möjligheter skall kunna finnas lill effektiva praktiska ål-gärder.

Del är enligt min mening myckel viktigt alt den av riksdagen begärda undersökningen av frågor om de äldres boende snarast tas upp i effeklivt arbete, så att en översiktlig redovisning kan ges senast under försommaren. Del bör strykas under att riksdagen inte begärt en långtgående och arbetskrävande utredning med slutliga ställningstaganden till alla aktualiserade frågor. Det som har begärts är utgångspunkter för en avstämning inbördes för det fortsatta arbetet - ett arbete som möjligen senare ställer krav på speciella överväganden. Det viktiga är att skapa underiag för och alt stimulera en planeringsberedskap.

Frågorna om de äldres bostäder har Övergripande karaktär och rör både den fysiska planeringen och bostadsstödet. Jag önskar därför till fru bosladsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder kommer alt vidtas inom bostadsdepartementets ansvarsområde med anledning av riksdagens begäran om en undersökning beträffande de äldres boende?

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Anmälan av interpellationer

1976/77:82 av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s) lill herr handelsministern om åtgärder för att hindra att svenska fartyg förs över lill bekvämlig-hetsfiagg, m. m.:

Arbetslösheten för svenskt sjöfolk är i dag värre än pä mycket länge. Vid sjömansförmedlingarna fanns i december 1976 över 1 200 arbetssökande (befälet oräknat). Delta motsvarar ca 9 96 av manskapet i den svenska handelsfiollan.

Samlidigt som sysselsättningen blir sämre kommer från redarhåll allt tätare signaler om att man vill föra över svenska fartyg till bekväm-lighetsfiagg. Under sådan fiagg kan en redare få lägre lönekostnader, lägre krav på fanygsbemanning, minskat socialt ansvar för de ombord-anställda, lägre krav på säkerhetsstandarden och svagare kontroll av säkerhetsbestämmelsernas efterlevnad. Flykt lill bekvämlighetsfiagg saboterar alltså del sjöfackliga arbetet. På fartyg med bekvämlighetsflagg har de ombordanställda sällan reglerad arbetstid, övertidsersättning, uppsägningsskydd, sjukförsäkring, arbetslöshelsersällning eller anställningstrygghet. Inle heller kan de som pä svenskregisirerade fartyg kvalificera sig för pensionslrygghel. De får ofta uppleva en undermålig arbetsmiljö. En skrämmande statistik visar an haverierna är många gånger vanligare bland fartyg under bekvämlighetsfiagg än bland fartyg i övrigt. '

I flaggutredningen (SOU 1976:44) stod representanter för redare och ombordanställda, liksom för departement och myndigheter, eniga om följande negativa bedömning av bekvämlighetsflagg: "Utredningen anser att förekomsten av fartyg under bekvämlighetsflagg i princip utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarien såväl i fråga om sjösäkerhet och sociala förhållanden som ur konkurrenssynpunkt. Normall kan det därför

143

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Anmälan av interpellationer

144

antas att en Haggöverföring lill bekvämlighetsflagg strider mot väsentligt allmänt intresse."

Den 18 augusti 1976 avslog valutastyrelsen en ansökan om all tankfartyget Björn Ragne av Västervik skulle få överföras till bekvämlighetsflagg. Rederiei ville utan insats bilda en dotterbolag i Liberia och sedan överlåta fartyget till detta bolag. I valutastyrelsens beslut finns följande motivering: "Med hänsyn lill de villkor, varunder svensk sjöfart arbetar, skulle betydande företagsekonomisk vinst kunna uppnås genom att överföra med svenskregisirerade fiirlyg bedriven verksamhet lill bekvämlighetsfiagg. Tillslånd därtill skulle därför kunna leda lill att sådan överföring finge en från de synpunkter, som riksbanken har alt företräda, besvärande omfattning."

1 yttrande till riksbanksfullmäktige har valulastyrelsen också framhållit "att för närvarande ett starkt intresse föreligger inom den svenska rederinäringen för all överföra fartyg till bekvämlighetsflagg eller annan relativt 'billig' flagg med bibehållet driftsinfiytande. All så är förhållandel bekräftas även av riksbankens egna iakttagelser inom valutaregleringen. Därtill kommer att flaggutredningen i sill belänkande föreslagit införande av ny lagstiftning för alt för framtiden kontrollera och i väsentlig omfattning hindra utfiaggning. Härigenom har i rådande läge skapats ytterligare incitament för överföring lill bekvämlighetsflagg innan slutlig ställning hunnit tas till utredningens betänkande. Med hänsyn till angivna förhållanden kan del befaras att om valulalagens möjlighet att beakta industri- och sysselsällningspolitiska strävanden ej utnyttjas, även i förebyggande syfte, en så omfattande ulflaggning kan komma lill stånd, all detta får betydande negativa konsekvenser för den svenska sjöfartsnäringens framlid. En sådan utveckling skulle också medföra en minskning av sysselsättningen för svenskt sjöfolk eller - i den mån de ombordanställda behålls för sina befattningar - i vart fall en försämring av anställningsförhållandena."

Den nya borgerliga majoriteten i riksbanksfullmäktige ville dock inte godta valulastyrelsens bedömning i fallet Björn Ragne. Den 7 januari i år beslutade riksbanksfullmäktige all upphäva valulastyrelsens beslut. Ärendet överlämnades för prövning lill kommerskollegium med underrättelse att riksbanken ej motsätter sig ulflaggning av Björn Ragne. Mol beslutet reserverade sig socialdemokraterna i riksbanksfullmäktige.

Enligt uppgift kommer kommerskollegium på grund av ärendets stora principiella betydelse alt föra frågan vidare lill regeringen.

Det måste nu vara regeringens uppgift all hindra en ulflaggning av Björn Ragne. Dessutom bör regeringen lägga fram förslag till generell tillståndsprövning vid överlåtelse av svenskt fartyg. Vidare måsle regeringen driva en aktiv statlig näringspolitik för alt stödja den svenska sjöfartsnäringen. En branschuiredning för sjöfarten är också motiverad.

Därför ber jag att till herr handelsministern fä ställa följande frågor:

1. Är regeringen beredd att stoppa ulflaggning av M/S Björn Ragne?

2. Vad ämnar regeringen göra för att i övrigt hindra alt svenska fartyg

förs över till bekvämlighetsflagg?

3. Går regeringen med på kravet från de ombordanslälldas organisationer all tillsätta en branschuiredning för sjöfarten?

den 21 januari

1976/77:83 av herr Häll (s) till herr industriministern om gruvbrytning i Kaunisvaara:

Av befintlig statistik över Norrbottens kommuner framgår att Pajala kommun äter minskal sin befolkning och därtill väldigt kraftigl. Det har varil fallet en lång följd av år. Kommunen har larmat om detta, dä befolkningsunderlaget snart inle räcker lill för all underhålla en nödvändig samhällsservice.

Inom kommunen har man salt ston hopp lill all den sedan många år omtalade gruvbrytningen i Kaunisvaara skulle komma i gång. Man hoppas fortfarande och stärks i denna förhoppning av alt företrädare för de skilda partierna under valrörelsen uttalade sin stöd för projektet.

Här i riksdagen har frågan behandlats i skilda sammanhang. 1 molioner har krav på gruvbrylning framförls, och i vissa av dessa har man begärt omedelbar igångsättning ulan någon ytterligare utredning.

I ett svar pä fråga angående Kaunisvaara sade industriministern så sent som den 25 november 1976 att han hade för avsikt all återkomma i ärendet sedan den samhällsekonomiska utredningen var klar. Projektet har utretts och utvärderats både företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt. Statens industriverks utredning om samhällsekonomiska ef-fekierav gruvdrift i Kaunisvaara harenligt uppgifter i massmedia föranlett industriministern att inta en negativ hållning lill gruvbrylning i Kaunisvaara. Den samhällsekonomiska bedömningen synes i väsentlig grad bygga pä den av LKAB lidigare framlagda förelagsekonomiska utredningen. I övrigt gör man i denna bedömning en rad antaganden, som förefaller vara mera fria konstruktioner än pä fakta grundade ställnings taganden.

Med angiven motivering vill jag lill herr industriministern ställa följande frågor:

1. Anser industriministern all ulredningen om samhällsekonomiska effekler av gruvdrift i Kaunisvaara är så klar och entydig alt den kan uigöra underlag för ell poliiiski beslui?

2. .'\nser industriministern an utredningar av detta slag är vad regeringen behöver för att kunna bedöma framlida induslriprojeki?

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Anmälan av interpellationer

145

Nr 58

Fredagen den 21 januari 1977

Meddelande om frågor

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 21 januari

1976/77:209 av herr Nyquist (s) till herr industriministern om åtgärder för att säkra sysselsättningen vid Domnarvets Jernverk:

Tämligen oväntal har Domnarvets Jernverk aviserat ett driftslopp med permitteringar av de anställda. Med hänsyn till den direkt berörda arbetskraften och följdverkningarna i produktionskedjan anhåller jag om svar på följande fråga:

Är industriministern beredd att utan all avvakta handelsslålsulred-ningen vidta äigärder för alt säkra sysselsättningen vid Domnarvets Jernverk?

1976/77:210 av herr Olsson i Edane (s) till herr socialministern om utsträckt tid för rätt till anordningsbidrag för daghemsbyggen:

För all stimulera ett ökat byggande av nya daghem och fritidshem beslutade den förra regeringen - inom ramen Kr den av riksdagen lämnade finansfullmakien - om en tillfällig höjning av anordningsbidragel från 7 500 kr. till 12 000 kr. per plats som börjar byggas under tiden mellan den i november 1975 och utgången av år 1976.

I elt interpellationssvar den 29 oktober 1976 meddelade socialministern alt regeringen beslutat medge alt del temporärt höjda anordningsbidraget på 12 000 kr. per plats skall utgå för de platser i daghem och fritidshem som börjar byggas föreden 1 mars 1977. Regeringsbeslutet innebar således en utsträckning av tiden för igångsättning av nya barnslugebyggen med tvä månader.

1 anledning av detta interpellationssvar vill jag fråga herr socialministern:

Överväger socialministern att yllerligare utsträcka liden för erhållande av anordningsbidrag för daghemsbyggandet i landets kommuner till den I juli 1977?

5j 13 Kammaren åtskildes kl. 14.50.

146

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen