Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:57

Torsdagen den 20 januari

Kl. 14.00

§ 1 Om användningen av kärnkraft efter år 1985

Torsdagen den 20 januari 1977

Om användningen av kärnkraft efter år 1985

Herr statsministern FÄLLDIN erhöll ordet för alt besvara herr Palmes (s) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:186, och anförde:

Herr talman! Herr Palme har frågat, om jag står fast vid mitt besked på radions presskonferens den 25 augusti förra året beträffande möjligheterna att avstå från användning av kärnkraft i Sverige efter är 1985.

Samma fråga har tidigare ställts av herr Carlsson i Tyresö. Regeringens föredragande i energifrågor, statsrådet Johansson, gav dä en kortfattad redogörelse både för centerpartiets inställning i kärnkraftsfrägan och för de åtgärder som den nya regeringen vidtog fram till börian av december för all ge energipolitiken en ny inriktning. Statsrådet Johansson förklarade samtidigt att både han och jag håller fast vid min bedömning på radions presskonferens i augusti, nämligen att en tioårsperiod bör vara fullt tillräcklig för att man skall kunna övergå till en energiförsörjning utan kärnkraft.

Jag utgår frän att det är onödigt att upprepa hela det tidigare svaret till herr Carisson i Tyresö. Sedan detta svar lämnades har regeringen offentliggjort direktiven till energikommissionen. I dess uppgift ingår bl. a. att utarbeta minst ett förslag till energiprogram, som bygger på en energiförsörjning utan kärnkraft. Vidare har den s. k. villkorspropositionen lämnats till riksdagen.

Slutligen vill jag peka på de avsevärda förstärkningar av stödet till energibesparande åtgärder inom näringslivet som regeringen har föreslagit i budgetpropositionen. Regeringen återkommer dessutom längre fram under riksmötet med en särskild proposition om bl. a. stödet lill energi-besparande åtgärder inom bostadsbyggandet.

Herr PALME (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka för svaret.

Del innehöll, om än i väl inlindade fraser, beskedet att statsministern inte står fast vid uttalandet på radions presskonferens i augusti i fjol. Dä hette det, och jag citerar ordagrant- för att undvika alla missuppfattningar om vad som faktiskt yttrades: "Det är helt klart all vi vid utgången av den period för energipolitiken, som vi har diskuterat, alltså 1985, att det då inle skall användas någon kärnkraft i Sverige med vår modell. Och del kan ske tidigare också."

Nu har statsministern använt metoden att omformulera sitt uttalande från i fjol. Han har gjort om del lill en bedömning, så alt del bättre

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om användningen av kärnkraft efter år 1985

skall passa dagens taktiska dispositioner inom centern. Alla journalister fattade vid den tidpunkten uttalandet som ett besked, som ett löfte. Men de moraliska aspekterna pä frågan skall jag nu icke ägna någon energi åt att kommentera. Lät mig i stället gå vidare i sak för att belysa del hela.

Under valrörelsen sade centerledaren Fälldin vid väldigt mänga tillfällen att det pågående uppförandet av de fem reaktorerna skulle avbrytas så snart avlösning av kontrakt medger detta. Det är ju lätt att avlösa kontrakt, men i själva verket fortsätter samtliga dessa byggen, och inte nog med det. I årets budget anslås miljardbelopp till utbyggnaden av kärnkraft.

Därmed har centern sedan valet i praktiken rört sig uppåt från noll lill tio reaktorer. Sakligt sett är delta stora både principiella och praktiska steg att hälsa med tillfredsställelse. Del föreligger ingen principskillnad om man har 10, 11, 12 eller 13 reaktorer. Det är fråga om en saklig bedömning av vårt sannolika behov av elektrisk ström i mitten av 1980-talei. Skulle del inle rensa luften om regeringschefen gav ett ärligt besked, erkände all så är fallet och att det är detta som måsie ligga lill grund för en bedömning?

Låt mig fråga: Om man lägger ned miljardbelopp på att bygga kärn-kraflsreaktorer måste väl ändå, med de reservationer vi alla gör, den grundläggande avsikten vara att dessa reaktorer skall användas för all producera elektrisk ström?

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Herr Palme vidhåller, liksom Ingvar Carlsson gjorde förra gången den här frågan diskuterades, att jag och Olof Johansson inte gett något ordentligt svar på frågan. Det är fel. Vi har båda sagt att vi håller fast vid den bedömning jag gjorde vid radions presskonferens, nämligen all del går att spara den mängd energi som svarar mot vad de 13 reaktorer socialdemokraterna tänker sig fram lill 1985 förväntas producera. Vi har också kortfattat redogjort för vad den nya regeringen hillills har uträttat för all ge energipolitiken en ny inriktning.

De frågor herr Palme nu tar upp kan vi lämpligen diskutera i anslutning lill att villkorsproposilionen passerar riksdagen. Det går att spara energi i den omfattning jag har gett uttryck för, om man sätter in etv lämpligt inriktat sparprogram. Och den uppfattningen grundar jag bl. a. pä de sparmöjligheter den gamla regeringen, under herr Palmes ledning, gav ullryck för i olika utredningar - och inte minst i informationsskriften till svenska folket under sommaren. Därför tror jag att det är oförsvarligt och oförsiktigt av herr Palme alt i dag tala om omformuleringar, svek eller liknande från min sida beträffande vad som är möjligt att uppnå 1985, såvida herr Palme inte är inställd på att handla pä det sätt en socialdemokratisk tidning rekommenderade härförleden. Del värden 21 september 1976 som man på Nya Norrlands ledarsida kunde läsa:

"I ett sånt läge måste varje partimedlem veta sin plikt. Torkskåpen

ska stå på dag och natt. Värmeelementen kör vi för full speed milt i sommaren. Vi badar varmbad vae morgon och kväll. Allt för alt tvinga den borgerliga regeringen att ta ställning, och därmed klyvas.

Är vi överens?"

Är herr Palme överens med den socialdemokrat som uppmanade par-limedlemmarna inom socialdemokratin alt handla pä detta sätt?

Herr PALME (s):

Herr talman! För några minuter sedan ringde chefredaktören för Nya Norrland mig och sade all herr Fälldins pressekreterare varit i farten och fått lag i ett skämtsamt kåseri som varil infört i Nya Norrland. Han sade att det kommer Fälldin antagligen all använda i debatten. Då svarade jag chefredaktören: Nej, jag tror inle Fälldin nedlåter sig till all bygga sin argumenatation på ett skämtsamt kåseri. Han kanske vill diskutera i sak. - Jag hade tyvärr fel.

Jag bryr mig inte om omformuleringen från löfte och besked till bedömning. Vi är så vana vid alt de moraliska övertonerna nu las bort. Jag går i stället över lill den allvarliga saken.

Ni satsar i årets budget miljardbelopp på all bygga ul kärnkraften. Samtidigt som den borgerliga regeringen fortsätter utbyggnaden av kärnkraften, som enligt herr Fälldins olika bedömningar inle skall ge en enda kilowatt i utdelning 1985, går ni ul och lar upp miljardlån i utländska banker för att försöka klara ekonomin och talar om hur dåligt ekonomiskt ställt det är i landet.

Men hur kan man då satsa dessa miljardbelopp, när man själv säger all de aldrig kommer till användning? Vad kommer herr Fälldin att säga till industrin när den vill ha elektrisk ström för att vara med och betala tillbaka de utlandslån som de borgerliga nu fördubblar på ett år? Är det inle orimligt - och det är en direkt fråga - att begära av människorna att de skall tro på herr Fälldin när han hävdar att vi skall lägga ner miljard på miljard i investeringar i industrianläggningar, som sedan aldrig skall användas? Det är en myckel allvarlig fråga.

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Herr Palme vill inte ta ställning till uppmaningen i den socialdemokratiska tidningen utan försöker komma undan med all man skall ha förståelse för att det skämtas om en av vår tids viktigaste frågor, nämligen hur vi skall handskas med kärnkraften. Det är kanske ell uttryck för den inställning som herr Palme haft till dessa frågor från första början.

Vad beträffar talet om omformuleringar säger jag klart och tydligt att den bedömning som jag gav uttryck åt hell klart var den, att man med ell effektivt sparprogram sparar så mycket energi som de 13 reaktorerna väntas ge. Det har jag sagt också i dag. Jag kan väl inte göra mer än direkt ansluta lill vad jag sade vid presskonferensen.

I vad gäller frågan om de miljarder som anslås vill jag säga: Läs vad

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om användningen av kärnkraft efter år 1985

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om användningen av kärnkraft efter år 1985

som står i tilläggsproposilionen! Vi har inle beviljat medel i den utsträckning som herr Palme talarom. Det har angivils klara reservationer och redovisats tidtabeller för när besked i fortsättningen skall ges. Sedan skall ställning las lill dessa krediter.

Den stora skillnaden sedan villkorspropositionen blev känd är all man nu börjar fundera över om man över huvud taget skall bygga vidare. Herr Palme kan liksom jag läsa tidningarna och finna att del pågår diskussioner om delta.

Hur är det i besparingsfrägan, som herr Palme reste? I valrörelsen fick jag vela att det var ett hot mot sysselsättningen alt gå besparingens väg. Nu lägger socialdemokraterna fram ett besparingsförslag för Norrbotten för att rädda sysselsättningen. Var vänlig och bestäm vilken väg ni skall följa!

Herr PALME (s):

Herr talman! Alla ledamöter här i kammaren är ändå medvetna om att vad den socialdemokratiska regeringen - som satsade på det mest ambitiösa sparprogram som något land har lagt upp, syftande till nolltillväxt i energiförbrukningen mot slutet av 1980-lalet - ansåg icke förändras av något kåseri i en tidning.

Vi sade: Går vi fram för snabbt, hotar vi sysselsättningen. Men alla de fem reaktorbyggen som ni lovade all stoppa pågår för fullt, och ni anslår i årets budget miljardbelopp för alt dessa byggen skall fortsätta. Dä måste ni väl i grunden också anse att de skall användas. Jag gav herr Fälldin chansen alt ge ett rent, rejält och ärligt besked, av innebörden att skillnaderna när del gäller denna utbyggnad inle är så stora, eftersom ni nu är uppe i tio reaktorer. Det bör rimligen tillhöra en regeringschefs uppgift att lämna den typen av besked.

Tala om hur del ligger till! Om ni vill bygga tio reaktorer och släpper till miljarder för del ändamålet, måste ni väl i grunden anse att dessa skall användas för att producera elektrisk .ström. Så starkt är inte del svenska folkhushållet att vi kan kasta bort miljarder. Jag ger er alltså chansen att, så att säga i enighetens intresse, uttala all också ni har den uppfattningen - bygger vi reaktorerna, så menar vi också att de skall användas.

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Mycket kort!

Vi har på riksdagens bord lagt en villkorsproposition, som innebär att vi lar bort tillstånden att driva kärnreakiorer - de tillstånd som Palme och hans regering lämnade - och, ställd inför detta faktum, håller man nu på att ompröva sin situation.

Vi har i tilläggsstaten sagt: Vattenfallsverkel får inle utan regeringens medgivande efter den 31 januari 1977 disponera medel för investeringar i kärnkraftsanläggningar eller för anläggningar med anknytning till kärnkraftsanläggningar eller för nyanskaffningar av kärnbränsle. Framställ-

ningen om alt få använda medel för sådant ändamål skall inges lill regeringen senast den 5 januari 1977 såvitt avser tiden I februari-31 mars 1977 och senast den 15 mars 1977 såvitt avser liden I april-30juni 1977.

De överiäggningarna pågår. Herr Palme vet all kreditgivarna, med de villkor som den socialdemokratiska regeringen hade ställt för denna verksamhet, ansåg en kärnkraftsstation vara en god investering. Med de nya villkoren anser de att det är en sä osäker placering, att de inle vill bevilja några lån enligt samma regler som tidigare. Märker inte herr Palme någonting av den nya inställningen? Märker inte herr Palme all vi sätter säkerheten främst? Det är på den grunden som diskussionerna nu förs.

I övrigt säger jag: Den här diskussionen lar vi i anslutning till villkorspropositionen.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om användningen av kärnkraft efter år 1985

Herr PALME (s):

Herr talman! Självfallet sätter också vi säkerheten främst.

Del kan säkert finnas många och viktiga skillnader i uppskattningarna om energipolitiken. Vi ärstarkt kritiska mot den planlöshet och den osäkerhet som präglar regeringens inställning i denna fråga och som har medfört stora ekonomiska förluster. Detta har lett till otrygghet för enskilda människor och lill att arbetsledningen har raserats för mänga företag.

Men just därför alt ni nu bygger dessa tio reaktorer kunde ni väl kosta på er att erkänna, all i den specifika frågan om hur många reaktorer Sverige behöver år 1985 skillnaden mellan partierna i realiteten är ganska liten, sedan centern nu på ett par månader gått upp från noll till tio reaktorer!

Del borde ha varit ett intresse för regeringschefen att komma bort från de moraliska övertoner i debatten som han själv inle klarar till en diskussion av de faktiska skillnader i den sakliga bedömningen som kan föreligga. - Jag har för mig att det hör lill del ansvar som följer med poslen som regeringschef. I ett läge av ganska besvärliga omställningar i svensk industri behövs besked. Nu byggs tio reaktorer. Får de användas lill produktion av elektrisk ström, som svensk industri kan räkna med? Det är den fråga jag ställt och ställer igen.

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Herr Palmes inställning i kärnkraftsfrågan är ju känd: Ni skall fortsätta all bygga kärnkraftverken.

Regeringens inställning är: Vi skall först vara säkra och vela all man kan behärska säkerhetsproblemen! Om herr Palme ställer upp på den linjen, alt vi skall vara säkra pä att kunna klara säkerhetsfrågorna, men ändå säger att vi skall fortsätta alt bygga ut kärnkraften, då är han en lika stor slösare som någon annan. Lägg märke till alt i och med alt villkorspropositionen är antagen av riksdagen kommer den möjlighet att finnas för regeringen all handla som vi har begärt. Det är skillnaden.

Herr PALME (s):

Herr talman! Villkorsproposilionen får vi studera sedan, men den har

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om tidpunkten för förslag t dl riksdagen beträffande reklam för alkohol och tobak

ju lagrådet dömt ul såsom onödig, eftersom regeringen redan har alla de befogenheterna. Jag har kallat den för kejsarens nya kläder, och det vidhåller jag, men detta får vi som sagt diskutera senare.

Vad jag har tagit fasta på här är alt irots alla de åsiktsskillnader som vi kan ha är ju ändå alla partier - med undanlag av kommunisterna - överens om att bygga tio reaktorer. Fem reaktorer är i funktion och fem byggs f. n., och ni anslår miljardbelopp lill deras byggande.

Först och främst skall jag konstatera alt på den här punkten är vi överens. Allt detta byggs. Då måste väl också den grundläggande avsikten vara all dessa miljarder icke skall vara bortkastade utan skall användas för att producera elektrisk ström till industrin och till hushållen.

Försök att rensa luften! Säg ut att om detta är alla partier i Sveriges riksdag - möjligen med undanlag av kommunisterna - överens, när jag erbjuder er den chansen!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Om tidpunkten för förslag till riksdagen beträffande reklam för alkohol och tobak

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för all besvara herr Sellgrens (fp) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:180, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har frågat mig när proposition beträffande reklam för alkohol och tobak avses föreläggas riksdagen.

Tobaks- och alkoholreklamutredningen avlämnade sitt betänkande Reklam för alkohol och tobak i oktober 1976. Betänkandet remissbehandlas f. n. Remisstiden går ut den 15 februari i år. Innan remissbehandlingen är slutförd är det inte möjligt att ange tidpunkten för en proposition i ämnet. Del torde dock bli svårt att hinna avlämna en proposition som kan behandlas under detta riksmöte.

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret. Det är mänga som med intresse ser fram emot den kommande propositionen, om ock från olika utgångspunkter.

En bred opinion är inte särskilt förtjust i utredningens förslag. Enligt utredningens uppfattning kan man nämligen f. n. inte hävda, all reklamen i påtaglig omfattning inverkar på tolalkonsumtionen. Detta strider dock mot framlagda forskningsresultat. Så sent som i juli 1975 publicerade engelska forskare i tidskriften European Economic Review en undersökning rörande sambandet mellan tobaksreklam och tobakskonsumiion under åren 1957-1968 i Storbritannien. Resultaten tydde pä att reklamen haft en statistiskt signifikant effekt på ökningen av försäljningen, vilket knappast är ägnat att förvåna. Man vill ju inte gärna tro att tobaks-

branschen skulle lägga ner väldiga belopp på reklam, om inle detta vore fallet.

På vilket sätt t. ex. tobaksreklamen påverkar människor är heller ingen hemlighet. Det kan vara fråga om att skapa eller vidmakthålla en sta-lusladdad "image" av rökningen och dess sociala betydelse genom utnyttjande av olika subjektiva effekter, t. ex. avbildning av cigarretter mot en bakgrund av dyrbara kvalitetstyger eller användande av positivt värdeladdade ord om varans egenskaper, såsom "fyllig, rik smak", "len och mild" osv.

Redan det faktum, att allmänheten i massmedia ständigt exponeras för stort uppslagna påminnelser om all det finns "högklassiga" rökverk att köpa, är något som omöjligen kan vara utan verkan pä tolalkonsumtionen. Därför tycker jag all det är på något tvivelaktiga grunder utredningen har avvisat kravet på förbud mot annonsreklam och nöjt sig med förslaget, att samhället genom särskild lagstiftning skall ålägga näringsidkarna all iaktta speciell måttfullhet vid marknadsföringen.

Jag hoppas att statsrådet i sin proposition kommer att la hänsyn även till sådana här synpunkter och i synnerhet ha i åtanke all i utredningen var branschintressen företrädda men inte folkrörelserna inom området.

Herr statsrådet säger till slut att det inte kommer någon proposition under det här riksmötet. När kommer den då under nästa - blir del under hösten?

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Meddelande om interpellationssvar

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Vad jag säger är att innan remissbehandlingen slutförts är det inte möjligt alt ange tidpunkten för framläggande av en proposition i ämnet, men att del sannolikt är svårt att hinna med en proposition under det här riksmötet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:61 om bättre samordning av resurserna Jör utbildning och praktikarbete för ungdom

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag har alt meddela att jag inte är i tillfälle att inom föreskriven lid besvara en interpellation av fru Håkansson om bättre samordning av resurserna för utbildning och praklikarbete för ungdom. Jag avser att besvara inlerpellationen under februari.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om arbelslagsfört-bildningen med anledning av SI.4 -reformen

§ 4 Om arbetslagsfortbildningen med anledning av SIA-reformen

Fru sialsrädet MOGÅRD erhöll ordet för all besvara fru Johanssons i Tidaholm (s) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:178, och anförde:

Herr talman! Fru Johansson i Tidaholm har frågat mig av vilka skäl regeringen har beslutat överge vårens riksdagsbeslut angående arbetslagsfortbildningen.

I propositionen (1975/76:39) om skolans inre arbete m. m. föreslogs att fortbildning skulle anordnas om de arbetssätt och arbetsformer som angavs i propositionen. Riksdagen hade inget att invända mot detta förslag. I propositionen uttalades att deltagarna borde rekryteras från olika verksamhetsområden, varigenom dellagarnas samlade erfarenhet skulle komma att berika fortbildningen.

Skolöverstyrelsen började därefter planera fortbildningen. I oktober 1976 inkom skolöverstyrelsen med en skrivelse lill regeringen, vari framkom att lärarorganisationerna bestämt hade vänt sig mot att representanter för ekonomi- och kanslipersonal skulle delta i utbildningen. Planeringen av fortbildningen kom bl. a. härigenom att avstanna. Skolöverstyrelsen hemställde därför om fönydligande beslut eller åtgärder i övrigt som medförde att den i regeringsförslag och riksdagsbeslut avsedda utbildningen kunde påbörjas.

I beslut den 15 december 1976 har regeringen mot denna bakgrund erinrat om riksdagens beslut med anledning av propositionen om skolans inre arbete, enligt vilket företrädare för samtliga personalkategorier i skolan skall ha möjlighet att delta i den fortbildning jag nu talar om. Regeringen har dock samtidigt givit SÖ rätt att, efter samråd med berörda personalorganisationer och om fortbildningen inle kan påbörjas på avsett säu, besluta alt urvalet av deltagare får begränsas lill företrädare för skolledning, lärar- och elev värdspersonal, personal för studie- och yrkesorientering samt personal i förskole- och fritidsverksamhet som är verksamma inom det område rektorsområdet omfattar. Ekonomi- och kanslipersonal kan härigenom komma att utestängas frän fortbildningen. Detta har inte varit avsikten då fortbildningen planerades.

Anledningen lill regeringens beslut är en stark ambition att snarast fä i gång fortbildningen. Endast om lärarorganisationerna även fortsättningsvis kommer att motsätta sig att kansli- och ekonomipersonal skall ha möjlighet all delta i fortbildningen kan denna påbörjas ulan dessa personalkategorier. Om så visar sig bli fallet, kommer jag alt verka för att annan fortbildning erbjuds dem.

Fru JOHANSSON i Tidaholm (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Det är med anledning av riksdagens tidigare beslut som jag har ställt frågan. Jag undrar varför regeringen frångår delta beslut?

Det räcker inte med att ha en stark ambition att lösa dessa problem.

ulan man behöver även ha handlingskraft inom regeringen för att kunna genomdriva riksdagens tidigare beslut.

Lärarorganisationerna anser att denna fortbildning skall gälla endast skolledare och lärare. Andra grupper, som tillhör LO-kolleklivet, vill lä-rarorganisalioner'na helt enkelt inte ha med i fortbildningen. Men i propositionen slår det klart och tydligt angivet all deltagarna bör rekryteras från olika verksamhetsområden. Därigenom kommer den samlade erfarenheten alt berika fonbildningen. Skolöverstyrelsen har vid planeringen av personallagsutbildningen utgått från att ingen personalkategori bör utestängas från denna utbildning.

De grupper som nu blir utestängda på grund av regeringens beslut den 15 december 1976 är myckel viktiga för skolans fonsatla arbete. Del är grupper inom LO-kolleklivet -anställd personal som tillhör Svenska kommunalarbetareförbundet. De kommer inom sina arbetsområden - del gäller ekonomipersonal, skolvaktmästare och skolvärdar - i ständig kontakt med eleverna vid skolan. Många gånger i dagens skola utgör dessa personalgrupper en fast punkt för eleverna. De kanske är de enda människor som eleverna har all vända sig till i olika situationer.

Del är därför som jag undrar varför vi måste undanta denna vikliga personalgrupp när det gäller utbildningen. Del strider helt mot LO:s intentioner och mot den bärande tanken i SIA-reformen att i en fortlöpande process i samverkan mellan alla grupper i skolan förändra skolans inre arbete. Alla i skolan verksamma elever och personal måste vara delaktiga i utformningen av skolan som arbetsplats.

I SIA-skolan måste elevernas behov av kunskaper om arbetslivet fä en framskjuten plats. Arbelslivskonlakter kan ske genom arbetsplats-besök eller genom direktkontakter i skolan med yrkesverksamma personer. Frän LO-sidan menar vi att detta kan ses i ell sammanhang och att man därigenom kan markera skolans eget arbetsliv. Del bör användas som studieobjekt på samma sätt som man använder kontakter med yrkesverksamma. Här har alla personalgrupper en given uppgift att medverka med information om sina arbetsförhållanden. Detta skulle kunna utnyttjas som en pedagogisk resurs i skolan.

Man kan verkligen fråga sig vad eleverna kommer att få för uppfattning om sin egen arbetsplats, när de olika grupperna inle kan samarbeta inom den egna skolan. Om statsrådet inte kan få en ändring till stånd inom regeringen, så alt del blir en återgång till riksdagsbeslutet, tycker jag att del är ungefär som att spela fotboll med ett halvt fotbollslag.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

öm arbetslagsfört-bildningen med anledning av SIA -reformen

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Ingen blir utestängd, fru Johansson i Tidaholm, genom regeringens beslut. Regeringen har på allt sätt sökt främja alt utbildningen kommer i gäng. Vi bedömer det så, och jag märker all fru Johansson delar den bedömningen, att personallagsfortbildningen är en viktig del av SlA-beslulel och all - även om en utebliven personallagsforlbildning inle kan äventyra genomförandet av SIA-reformen - det är ytterst an-

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om polisens förhör av politiska flyktingar

geläget för vad jag skulle vilja kalla SIA-andan, dvs. en känsla av gemensamt ansvar och samhörighet inom en skola och ell rektorsområde, att fortbildningen kommer till stånd.

De personalkategorier som fru Johansson talar om har stor betydelse i skolan. En huvudinvändning frän lärarorganisationernas sida synes vara att det enligt dem föreligger en risk för att lärarpersonalen, som utgör den ojämförligt största personalgruppen inom ett rektorsområde, skulle få en alltför liten representation i de här lagen. Man anser sig också ha stöd för ett avvisande av ekonomi-och kanslipersonal i det förhållandet att riksdagen avslog en motion från vänsterpartiet kommunisterna om att arbetsenheterna skulle utvidgas till alt omfatta samtliga personalgrupper inom skolan.

Regeringens svar på SÖ:s begäran om förtydligande av riksdagsbeslutet innebär att vi undanröjt varje möjlighet lill missförstånd om vad riksdagsbeslutet innebär och att vi uppdragit ät SÖ att på den grundvalen fortsätta överläggningarna med lärarorganisationerna. Jag anser mig kunna ha förhoppningar om att man kommer fram lill ett positivt resultat och att man därvid också finner en lösning som undanröjer risken för att lärarpersonalen skulle bli underrepresenterad.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om polisens förhör av politiska flyktingar

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för alt besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den 11 januari anmälda fråga, 1976/77:171, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har frågat mig om jag delar uppfattningen att polisen bör avvakta med ingående förhör av politiska fiyktingar tills dessa fått träffa vänner och juridiskt ombud.

Enligt utlänningslagstiftningen skall utlänning vid inresa från utom-nordiskl land uppvisa sitt pass för polismyndighet. Han skall vidare lämna polisen de upplysningar som begärs. Kan utlänning inte styrka sin rätt att inresa, har polismyndigheten att bedöma om han skall avvisas. Om utlänningen gör gällande att han är politisk fiyktingoch därför önskar fristad här i landet, skall frågan om avvisning underställas invandrarverket, om inte påståendet om politiskt fiyktingskap är uppenbart oriktigt.

Om en utlänning gör gällande alt han är politisk fiykiing måste han ange de förhållanden som han vill åberopa för att styrka påståendet om fiyktingskap. Detta kan inte ske utan att ett förberedande förhör hålls med utlänningen i omedelbar anslutning till ankomsten.

Del är naluriigl att polisen ställer de frågor som kan behövas för all klarlägga saklägel. Det förberedande förhöret vid ankomsten blir som regel förhållandevis kort. Ell mera ingående förhör hålls normall senare

som ett led i den utredning som behövs som underlag för invandrarverkets beslut i ärendet.

Det är naturiigtvis angeläget att all rimlig hänsyn tas till en utlänning som anländer till Sverige och åberopar politiskt fiyktingskap. Situationen måste ju i många fall upplevas som mycket pressande för honom. Men det är också viktigt att polisen får tillräckligt underiag för att la ställning lill frågan om utlänningen skall få tillträde hit. En rimlig avvägning mellan de olika intressena är enligt min mening alt utlänningen - vare sig han i förväg aviserat sin ankomst eller inte - får finna sig i att preliminärt höras om sin situation och om sina motiv för att komma hit, innan han får tillträde till landet. Något hinder för ombud att närvara vid förhör föreligger inte.

Nr 57

Torsdagen den 20januari 1977

Om polisens förhör av politiska flyktingar

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill lacka justitieministern för svaret, som kanske inte utmärktes av Sven Romanus sedvanliga klarhet.

Bakgrunden till min fråga är en rad allvarliga problem som politiska flyktingar som kommit lill Sverige haft.

Lät mig ta ett exempel. En politisk fånge släpptes för några månader sedan från ett brasilianskt fängelse efter mångårig internering. Han fördes direkt från fängelset till planet. Svenska sektionen av Amnesty International fick ett förhandsmeddelande, for ul till Arlanda och bad polisen att ta det lugnt. Ingen visste ju i vilken fysisk och psykisk kondition flyktingen befann sig.

Polisen avvisade denna begäran. Man menade alt man hade sina regler att följa. Flyktingen utsattes för en dryg limmes pressande förhör.

Det finns tyvärr många andra exempel. Flera har påtalats av Amnesty och Svenska fiyktingrådet.

Det här är ett syslem som alltför ofta leder till en helt meningslös psykisk tortyr av människor som redan har fått mer än sin beskärda del av ängest och lidande.

Dessutom är dessa omedelbara förhör ofta mer en komplikation än en hjälp i det fortsalla utredningsarbetet. Jag har själv träffat fiera politiska flyktingar som när de mött den svenska polisen inte vågat klart tala om alt de är politiska fiyktingar.

Del är heller inte så konstigt: En människa som kommer hit som flykting från ett terrorvälde där polisen varit diktaturens förlängda arm känner ofta inte det rätta förtroendet för poliser. Och när polisen sedan frågar om politisk aktivitet svarar fiyktingen ofta nej. Del krävs mycket arbete och fiera förhör för att fä fram den korrekta bilden.

Vad värre är: Vi vet ingenting om i hur många fall missförstånd av detta slag lett till att människor som varit politiska fiyktingar avvisats från Sverige. Här kan tragedier ha skett i det tysta.

Vad som skulle behövas aren kort skriftlig information vid alla gränsstationer som på de flesta språk talar om vad en flykting har för rättigheter, vilka lagar som gäller vid politiskt fiyktingskap etc, och som flyktingen borde få läsa före förhöret.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om polisens förhör av politiska flyktingar

Dessutom bör passpolisen få instruktion om all i möjligaste mån undvika pressande förhör med politiska flyktingar. När det gäller alldeles klara fall, där polisen är förhandsaviserad om att flyktingen kommer, bör förhör helt kunna anstå tills fiyktingen fått träffa väntande vänner.

Jag frågade justitieministern om han instämde i detta. På den frågan fick jag faktiskt inget svar.

Justitieministern anförde att något hinder för ombud alt närvara vid förhör inte finns. Jag vill fråga hur den ståndpunkten skall kunna omvandlas lill praktik om fiyktingen inte får ta kontakt med t. ex. väntande vänner innan han eller hon förs till förhör.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag kan hålla med herr Wästberg i Stockholm om att del är angelägel all man inle utsätter utlänning som kommer hit för förhör som kan uppfattas som pressande. Men vad jag ville framhålla i milt svar var att man inle kan komma ifrån att hålla ell preliminärt förhör redan vid ankomsten. Det ytteriigare förhör som sedan behövs kan alltså anstå.

Jag vill i det sammanhanget nämna att under budgetarbetet har aktualiserats införande av särskilda ulredningscentraler i de tre största polisdistrikten. Dessa centraler skall företa utredningar i flyktingärenden, främst sådana som rör politiskt fiyktingskap. Centralerna skall också bistå andra polisdistrikt i ärenden av aktuellt slag. Jag avser att föreslå att sådana utredningscentraler inrättas för all effektivisera utredningarna i utlänningsärenden. I sä fall är del möjligt att de preliminära förhören, som hälls redan vid ankomsten, kan bli mera kortfattade.

Vidare vill jag understryka att om utlänningens fysiska eller psykiska tillstånd inte medger alt förhör hålls kan förhör naturligtvis inte ske vid ankomsten.

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag är glad över att justitieministern så klart har sagt att pressande förhör bör undvikas vid ankomsten. Jag tycker också att det är ett myckel positivt initiativ att inrätta särskilda ulredningscentraler i flyktingärenden, eftersom det ofta har varil brist pä kunskap och utbildning pä dessa områden hos polisen som har legat bakom problemen.

Jag håller med om att del i dag sannolikt är nödvändigt med ett kort preliminärt förhör vid gränsen. Men då återstår två frågor: Bör inle förhöret, i de fall där polisen har fåll förhandsavisering om all en politisk flykting anländer och vet vem det rör sig om, kunna helt slopas eller göras mycket summariskt? Och hur skall en flykting kunna biträdas av ombud vid förhöret om han inle får träffa väntande vänner när han kommer till Sverige?

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! I anledning av den första frågan vill jag upplysa om

att när en flykting har ullagits och överförts till Sverige enligt regeringsbeslut eller kommer hit med gällande visering behöver han inle bli föremål för polisförhör i anslutning till inresan.

Om ett preliminärt förhör måste hållas redan vid flyktingens ankomst och han inle har tillgäng lill vänner, kan man naturligtvis inle vänta med förhöret tills del kommer någon. Jag förslår inle hur del praktiskt skall kunna ordnas på annat sätt än som det är nu.

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Del är sant all svensk flyktingpolitik delvis bygger pä ett kvoleringssystem. Men det är ett tidskrävande system, och man hinner ofta inte med. Det finns fall där privata grupper i Sverige har hjälpt en flykting från ett diktaturland till Sverige. Det rör sig om människor som är kända som politiskt förföljda, och passpolisen får förhandsavisering om ankomsten. Då bör förhöret kunna göras mycket kort eller slopas.

Del finns fall där vänner och ombud har stått utanför grindarna vid gränsstationen och väntat men inte fåll komma in och vara med vid förhöret, därför all flyktingen inle vet att de står där och väntar. Del rör sig om flyktingar som har förts hit direkt från fängelset.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

0/7? skydd för den enskildes integritet vid avlyssnande av polisens kommunikationsradio

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om skydd för den enskildes integritet vid avlyssnande av polisens kommunikationsradio

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordei för att besvara herr Janssons (s) den 11 januari anmälda fråga, 1976/77:175, och anförde:

Herr talman! Herr Jansson har frågat migom jag anser att den enskildes integritet kan komma i fara genom att obehöriga avlyssnar polisens kommunikationsradio och om jag är beredd all vidta åtgärder för all skydda den enskildes integritet på delta område.

Som herr Jansson har påpekat kan man i den öppna handeln köpa radiomottagare med vilka man kan avlyssna polisens kommunikationsradio. Det är inle förbjudet enligt svensk lag alt försälja och inneha sädana apparater.

Att polisens kommunikationsradio avlyssnas av andra än poliser är enligt min mening otillfredsställande av flera skäl. Den brotlsbekämpande verksamheten försvåras genom all brottslingarna via polisradion kan följa polisens arbete. Lika allvarligt är det att polismeddelanden om självmordsförsök, barnmisshandel etc. pä detta sätt kan komma att spridas bland allmänheten och således innebära risker för enskildas integritet.

Även polisen är medveten om de risker som är förenade med alt polisradion avlyssnas av allmänheten. I någon mån minskas riskerna genom att polisen av praktiska skäl försöker formulera sina meddelanden över

Nr 57 polisradion så korlfaltal som möjligt. I detta sammanhang vill jag nämna

Torsdaeen den " "'" ' Po''S''''dion ibland använder sig av sifferbeieckningar för de

20 ianuari 1977 vanligaste typerna av polisuppdrag. Dessa sifferbeieckningar hämtas frän

_____________ den blankett som används i radiocentralen för att dokumentera uppdrag

Om skydd Jör den som lämnas via polisradion.

enskildes integritet Några föreskrifter om att polisen i sina radiomeddelanden på delta
vid avlyssnande av sätt skall använda sig av koder finns inte. Det är inle heller möjligt
polisens kommuni- att i det praktiska polisarbetet alltid arbeta med kodmeddelanden. Ett
kationsradio särskilt kodsystem för de nu ifrågavarande radiomeddelandena skulle

dessutom bli mycket svårhanterligt särskilt som koderna måste bytas jämförelsevis ofta för att förhindra att kodbeteckningarna blir kända utanför polisen.

Det är knappast heller möjligt att förbjuda försäljning eller innehav utan särskilt tillstånd av radiomottagare med vilka man kan avlyssna polisradion. Det finns i dag sannolikt ett mycket stort antal sädana mottagare spridda bland allmänheten. Några större svårigheter lär inte heller möta för den radioinlresserade all själv bygga sig en sådan mottagare. Ell förbud kan därför inte beräknas fä någon nämnvärd effekt. Allmänhetens avlyssning av polisradion kan motverkas genom lal-" kryptering. Därigenom blir del mycket svårt för obehöriga att avlyssna polisradion. Den som vill följa radiotrafiken måste ha en dyrbar mottagare som ingår i krypieringsulrustningen. Dessutom måste man känna till den kod som tillämpats vid krypteringen. Gör man inte det erfordras en synnerligen avancerad dataanläggning för all kunna forcera krypteringen. Polisen har utrustning för talkryptering i Stockholm och Göteborg. I årets budgetproposition har regeringen beräknat medel för ett helt nytt radiosystem i Malmö polisdistrikt. Vidare har regeringen i samma proposition föreslagit beslällningsbemyndigande som innebär att hela Stockholms polisdistrikt under budgetåret 1978/79 och hela Göteborgs polisdistrikt under budgetåret 1979/80 kommer att utrustas med nytt radiosystem. I planeringen för delta nya avancerade system ingår lal-krypteringsutrustning för samtliga polisens enheter. I samband med införandet av detta radiosystem kommer den talkrypteringsutrustning som nu finns i Stockholm och Göteborg efter hand att föras ut för användning i övriga delar av landet. I budgetpropositionen begär regeringen också medel för viss ytterligare krypleringsulrustning i del nuvarande systemet. Jag har erfarit all rikspolisstyrelsen fortlöpande följer den tekniska utvecklingen på området för all om möjligt påskynda införandet av talkrypteringsutrustning i övriga polisdistrikt.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret pä min fråga.

Svaret ärju positivt, i varje fall i så måtto att justitieministern känner

oro för utvecklingen när del gäller avlyssningen av polisens kommu-

80 nikationsradio. Jag har ställt frågan mot bakgrunden av att den här av-

lyssningen tycks ha fått en sådan omfattning i vän land all man har anledning att känna oro, inle minst för den enskildes integritet.

Inträffade händelser som exempelvis polis, läkare och annan personal är ålagda sträng lystnadsplikt omkring kan uppenbarligen bli allmän egendom och spridas till offentligheten på det här sättet.

Jag har här i min hand en broschyr där man i bästa James Bond-slil gör reklam för de här anläggningarna:

handic

007

Polismonilor

"Med rätt an avlyssna"

Med den avsättning som dessa artiklar fått på marknaden är det klart att företagen gör ekonomiska vinster på dem. När man går ul med sådana här reklambroschyrer ökar naturligtvis omsättningen ytterligare.

I denna broschyr finns också beträffande samtliga polisdistrikt i landet detaljerade uppgifter om vilka kanalkoder som polisen använder. Man får uppgift om vilka kristaller som man skall beställa för att kunna lyssna på de olika polisdistriktens kommunikationsradio.

Det som är allvarligast - och som jag också tog upp i min fråga -är att man lämnar ut polisens förkortningar och koder beträffande såväl inträffade händelser som vidtagna åtgärder. Som jag pekade pä i min fråga slår kod 29 för självmordsförsök. Del får emellertid inte vara så alt grannarna i kvarteret genom polisradion skall kunna ta reda på att Svensson i trean har blivit så deprimerad att han försökt begå självmord.

Enligt uppgifter från polisen är det tydligen så, som också justitieministern själv säger, att del är svårl all bedriva brottsbekämpning och spaning beroende pä all naturligtvis även de människor som sysslar med avancerad brottslig verksamhet skaffar sig sådan här utrustning. Del försvårar i hög grad polisens arbete.

Jag har fän ell brev från polischefen i Skellefteå, Filip Gerhardsson. Han har låtit sig intervjuas i en tidning, där han säger följande:

"Om vi polismän så att säga från mun lill mun yppade en del saker som rör vårt arbete till utomstående - då skulle vi riskera att åtalas för tjänstefel. Men samtidigt kan kanske 1 500-2 000 privatpersoner via polisradion få reda på precis samma saker! Del är egentligen eländigt alt vi i Sverige lär ha världens bästa polisradio - syslem -70 - och att vi sedan inle skall kunna ulnyltja den i full utsträckning!"

Jag tackar för svaret, men jag tycker alt de åtgärder som justitieministern talar om inte leder så värst långt. Jag skulle gärna vilja höra litet mer om vilka åtgärder justitieministern tänker vidta för att bättre komma lill rätta med dessa missförhållanden.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om skydd för den enskildes integritet vid avlyssnande av polisens kommunikationsradio

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Jag vill gärna vitsorda herr Janssons uppgift all delta är ell allvarligt problem. Men som jag i milt ganska ulföriiga svar har försökt visa är det inte lätt all komma lill rätta med det.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:55-58

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om skydd för den enskildes integritet vid avlyssnande av polisens kommunikationsradio

Man har ell behov av all genom polisradion kunna tillkalla polis så' fort som möjligt vid inträffade händelser. All förhindra all de kortfattade uppgifter som där lämnas kommer till andras kännedom skulle innebära att man införde förbud mot innehav av radiomottagare. Del innebär i sin tur en inskränkning i den enskildes frihet.

Den lösning som jag har nämnt i mitt svar är alt man skulle skaffa krypteringsapparatur. Som framgår av svaret är man pä god väg. Men det är en ganska dyrbar åtgärd.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! I likhet med justitieministern är jag medveten om att det säkerligen inte är möjligt att införa ett förbud mot försäljning av dessa apparater. Vi kan inte heller förbjuda människor alt lyssna pä radio. Det är alltså inle något sådant jag egentligen är ute efter.

Poliserna förklarar att de har svårigheter all genomföra sitt jobb därför alt de vet all de är avlyssnade. I stället för att använda kommunikationsradio får man nu kalla in personalen lill sambandscentraler och ge muntliga meddelanden där, vilket i hög grad försvårar verksamheten.

De talkrypieringsanläggningar som justitieministern talade om är visserligen dyrbara men väldigt nödvändiga för all komma lill rälla med dessa ling. Rikspolisstyrelsen har i årets budget av justitieministern begärt 900 000 kr. för inköp av krypleringsanläggningar, men justitieministern anvisar bara 50 000 kr. för detta ändamål. På del området måste man emellertid vidta åtgärder. Folk kan gärna sitta och lyssna pä polisradion - det kan vi nog inte göra någonting ål - men det måste vara ett legitimt intresse för samhället att polisen får resurser för alt skydda sig mot all bli avlyssnad. För del fordras kraftåtgärder, och jag vill fråga justitieministern om del inte vore bättre att göra omprioriteringar. Pengarna lill några av de föreslagna polistjänster i Stockholm som man enligt polischefen själv tydligen inte har möjlighet all tillsätta kunde kanske i stället användas till krypleringsulrustning. som ju är ganska dyrbar men säkerligen absolut nödvändig.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! För all visa hur stora kostnader det rör sig om kan jag nämna all utbyggnaden av personradiosysiemei i Malmö enligt budgetpropositionen går på över 5 milj. kr. och beslällningsbemyndigande för Göteborg och Stockholm på litet över 13 miljoner resp. 8 miljoner. Dessa belopp är alltså upptagna i budgetpropositionen.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Del är rikligt, men när del gäller krypieringsanläggning-arna är del ju på del sättet, som jag sade tidigare, att rikspolisstyrelsen har begärt 900 000 kr. för ändamålet medan justitieministern anvisar 50 000. Tycker justitieministern all del är en lämplig avvägning som har skett pä del här området?

Herr justitieministern ROMANUS: Nr 57

Herr talman! I dessa system ingår krypleringsulrustning för samtliga Torsdaeen den
enheter inom polisen. 20januari 1977

Överläggningen var härmed slutad. öm tillämpningen

av lagen om tillfälligt omhän-§ 7 Om tillämpningen av lagen om tillfälligt omhändertagande dertagande

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara herr Gustavssons i Eskilstuna (s) den lOjanuari anmälda fråga, 1976/77:165, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Eskilstuna har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för all snabbt undanröja alla oklarheter i vad det gäller reglerna för social myndighets hantering av uppgifter om omhändertagande enligt lagen om tillfälligt omhändertagande (LTO).

Enligt 3 !; LTO skall den omhändertas av polisman som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna, om det är nödvändigt för all upprätthålla ordningen. Omhändertagande kan också ske när del fordras för att avvärja straffbelagd gärning.

Utredning skall göras om den omhändertagnes personliga levnadsförhållanden, i den mån behov av sådan utredning kan antas föreligga. Utredningen skall om möjligt göras av företrädare för social myndighet. Avsikten med utredningen skall vara att la reda pä, om den omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd frän samhällets sida.

Registrering av personer som har omhändertagils enligt LTO får inle göras ho.s polisen. Delta framgår av uttalanden vid lagens tillkomst och av anvisningar som har utfärdats av rikspolisstyrelsen.

Däremot finns inga föreskrifter om hur socialmyndigheterna skall hantera uppgifter som kommer in om personer som har omhändertagits av polisen. Över huvud taget saknas generella föreskrifter om i vilken utsträckning och pä vad sätt registrering av uppgifter skall ske hos de sociala myndigheterna. Det är därmed närmast en lämplighelsfråga vad som skall registreras hos sådan myndighet.

De sociala myndigheterna får enligt vad utvärderingarna visar i viss
utsträckning rapporter från polisen om omhändertaganden enligt LTO
även i fall då någon social utredning inle har gjorts. Polisen är också
enligt 10 J; nykterhetsvårdslagen och 93 iJ barnavärdslagen skyldig att
i vissa fall underrätta de sociala myndigheterna om omhändertagna som
har varil alkoholpäverkade resp. kan vara i behov av ingripande av bar
navårdsnämnd. Polisen har dessutom enligt 3 >j polisinslruklionen en
allmän skyldighet alt underrätta social myndighet om förhållande som
bör föranleda åtgärd. I andra fall kan polisen finna skäl all underrätta
de sociala myndigheterna när del är tveksamt om den omhändertagne
enligt LTO:s bestämmelser är i behov av hjälp eller stöd och de sociala
myndigheterna inle finns till hands för all genast undersöka detta. 83

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om tillämpningen av lagen om tillfälligt omhändertagande

På sina håll lär det ha förekommit att polisen rutinmässigt har skickat rapporter om omhändertaganden till de sociala myndigheterna. Det har aldrig varit meningen att LTO skall tillämpas på delta sätt. Enligt vad jag har inhämtat kommer frågan all behandlas i samband med den bearbetning av tillämpningsföreskrifterna som nu pågår inom rikspolisstyrelsen.

I del fall en inkommen rapport leder till utredning hos den sociala myndigheten är det naturligt all rapporten får ingå i den akt som läggs upp över ärendet. I andra fall bör enligt min mening de sociala myndigheterna undvika att samla de inkomna rapporterna. Under alla förhållanden anser jag mot bakgrund av uttalandena vid LTO:s tillkomst att det är olämpligt att förvara rapporterna på ett sådant sätt all de bildar ett register.

Inom socialstyrelsen överväger man f n. att gå ul med ell särskilt meddelande till de sociala myndigheterna i de frågor som jag nu har berört. Jag kan slutligen nämna att enligt vad jag har erfarit kommer socialulredningen i samband med sitt slutbetänkande inom kort att föreslå viss lagstiftning beträffande regislerföringen hos social myndighet.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka socialministern för svaret på min fråga.

Syftet med frågan har inte varit att återigen ta upp en LTO-debatl. Om jag förstått saken rätt har tanken bakom lagen varit att skydda människor. Huruvida verkningarna har blivit så goda har diskuterats, men del är en annan debatt. Helt klart bör vara alt den kännedom om omhändertagande som naturligtvis polisen har och social myndighet behöver få för att pä bästa sätt kunna stödja och hjälpa inte får lämnas vidare och därigenom bli lill skada för den som tillfälligt omhändertagits.

Som jag kunnat uppfatta saken på grundval av pressuppgifler har inle bestämmelserna kunnat uppfattas som tillräckligt entydiga. Socialministern har bekräftat detta.

Dessa bestämmelser måste vara absolut otvetydiga. Detta är ett oeftergivligt krav med hänsyn både lill den som blivit föremål för åtgärden och till den som har att närmast svara förde sociala stödåtgärderna. Därför ställde jag min fråga lill socialministern, som har verktygen för att skapa klarhet.

Socialministern har meddelat all socialutredningen överväger att komma med vissa förslag i vad gäller regislerföringen. Det är gott och väl. Men debatten om regislerföringen har kanske blivit litet överbelonad i sammanhanget. Polisen måste givetvis kunna visa svart på vitt på vad man gjort, och de sociala myndigheter som skall stödja och hjälpa behöver informationer och anteckningar. Det viktiga är hur man utnyttjar de uppgifter som finns och hur sekretessen fungerar.

Får jag, herr socialminister, lolkasvaret så, all man kan vänta ett klarläggande från utredningen inte bara i vad gäller regislerföringen? Har social-

ministern för avsikt alt när propositionen skall skrivas behandla saken så alt det blir full klarhet i fråga om uppgifters överlämnande från myndighet till myndighet?

Jag hade nog varit mera till freds om socialministern kunnat upplysa om innehållet i det särskilda meddelande som socialstyrelsen överväger att gå ut med lill de sociala myndigheterna. Jag tycker det vore bättre om socialministern kunde ge ett klart besked om alt socialstyrelsen, i väntan på vad som skall ske efter det att socialutredningen slutfört sitt arbete, kommer att lämna ett meddelande lill de lokala sociala myndigheterna om hur dessa frågor skall handläggas.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

öm en översyn av befolkningsut veck -lingen

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag är medveten om de svårigheter som frånvaron av bestämmelser på detta område innebär för de sociala myndigheterna. Det framgick av milt svar att det hela hänger samman med att man hittills lämnat frågan om formen för registrering hos dessa myndigheter oreglerad. Enligt vad jag fått uppgift om kommer socialutredningen i sitt belänkande all behandla de här frågorna relativt utföriigt och lägga fram förslag till viss lagstiftning. Det är min förhoppning att vi därmed kommer alt få en bättre ordning.

Som jag också nämnde i mitt svar pågår en bearbetning av tillämpningsföreskrifterna inom rikspolisstyrelsen.

Frågan i övrigt, alltså vad som karakteriserar ett register, bör kanske besvaras i annat sammanhang. Rent allmänt kan jag emellertid säga att när del gäller den sak som vi nu diskuterar- nämligen att det hos socialförvaltningen uppstår ett register med olika uppgifter- hoppas jag all vi skall komma fram till en bedömning och ett förslag som kan leda till de åtgärder och förhållanden som herr Gustavsson i Eskilstuna här har efterlyst.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Det är utmärkt med förhoppningar, men jag vill upprepa alt jag skulle vara mera till freds om socialministern klart ville tala om alt det till handläggande myndigheter utan dröjsmål skall gå ul meddelande om hur man har att förfara med dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om en översyn av befolkningsutvecklingen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Biörcks i Värmdö (m) den 10 januari anmälda fråga, 1976/77;167, lill herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Biörck i Värmdö har frågat statsministern om tidpunkten nu är inne att göra en förnyad översyn av befolkningsutvecklingen i vårt land, med beaktande särskilt av orsakerna till och kon-

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Otn en översyn av befolkningsutvecklingen

sekvenserna av de sjunkande födelsetalen. Frågan har överlämnats till mig för all jag skall besvara den.

I Sverige föddes 98 000 barn år 1976. Del innebär en minskning med närmare 6 000 i förhällande lill år 1975. Det allmänna födelsetalet, vilket räknas i procent och utgörs av antalet födslar per 1 000 av medelfolkmängden, har därmed sjunkit lill 11,9 förär 1976. Folkmängden i Sverige har dock ökat under år 1976, dels lill följd av ett visst födelseöverskott, dels till följd av att invandringsöverskollel år 1976 var förhållandevis stort.

Enligt min mening finns det inte anledning all f n. aktualisera en översyn av befolkningsutvecklingen som en fristående fråga. Däremot finns del anledning att ägna stor uppmärksamhet åt insatser på områden som har betydelse för befolkningsutvecklingen. En önskvärd positiv befolkningsutveckling i värt land hänger enligt min mening främst samman med våra möjligheter att skapa ett barn- och familjevänligt samhälle. Regeringen har i regeringsdeklarationen på olika områden redovisat en rad konkreta åtgärder för all föra vidare en socialt inriktad reformpolitik och för alt värna och utveckla vårt fria och öppna samhälle.

I regeringsdeklarationen har lagts fast alt det familjepolitiska reformarbetet skall fortsätta i den takt som våra ekonomiska resurser medger. Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna i form av allmänna barnbidrag och bostadsbidrag skall förbättras. Småbarnsföräldrar skall ges lagfäst rätt lill kortare arbetstid och förlängd tjänstledighet. Föräldraförsäkringen byggs bl. a. ut med rätt till ytterligare ledighet motsvarande två månader på heltid. Den kompletteras med ett värdnadsbidrag till småbarnsföräldrar.

Servicen för barnfamiljerna skall förbättras. En allmän föräldrautbildning byggs ut av stat, landsting och kommun i samverkan. Samhällets barnomsorg byggs ut med 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplalser under perioden 1976-1980. Kvaliteten i samhällets service för barnfamiljerna förbättras.

Rätlen för alla till en god bostad och angelägenheten av all förbättra bristfälliga boendemiljöer har skrivits in i regeringsdeklarationen. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män påskyndas. Villkoren för deltidsarbetande förbättras.

Väsentliga steg för all genomföra denna politik las genom förslag i årets budgetproposition och genom förslag i särskilda propositioner i vår till riksdagen. De riktlinjer för reformpolitiken som regeringen har angivit i regeringsförklaringen kommer enligt min mening all skapa ell barn-och familjevänligare samhälle. Genom att på detta sätt förbättra förhållandena för de familjer som vill ha barn skapar vi också goda förutsättningar för en tillfredsställande befolkningsutveckling.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för hans beredvillighet att ta pä sig uppgiften att svara på min fråga, som gällde befolkningsut-

vecklingen i dess helhet i värt land.

De sjunkande födelsetalen har sedan någon tid givit upphov till en diskussion i massmedia, där saklig information om fakta inte sällan bemötts med emotionella utbrott, i vilka man, enligt min uppfattning, vänt blicken från de verkliga problemen och hängetl sig åt önsketänkande och skenlösningar.

Socialministern hänvisar i sill svar bl. a. till regeringsdeklarationen. Denna talar om trygghet för alla generationer och utlovar en fortsättning av del familjepolitiska reformarbetet, en utbyggnad av barnomsorgen och en förbättring av barn- och bostadsbidragen.

Trots successiva förbättringar i barnomsorgen under senare år har vi emellertid fåll uppleva en sänkning av födelsetalen från 114 500 år 1971 till 98 000 år 1976, dvs. 16 500 färre barn åriigen efter en tidrymd av endast sex år. Som jämförelse kan nämnas att den minskning av födelsetalen, som år 1934 föranledde makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan, endast utgjorde 13 000 under en sjuårsperiod, dvs. rätt mycket mindre tal än de nu aktuella.

Regeringsdeklarationen, där del står många värdefulla saker, säger däremot ingenting om det väsentliga i min fråga, nämligen orsakerna lill nedgången i födelsetalen och konsekvenserna härav för befolkningsutvecklingen. "Tryggheten för alla generationer" kan, såvitt jag förstår, inle uppnäs om inte de yngre generationerna är tillräckligt stora för att kunna infria de äldres och gamlas förväntningar att deras pensioner skall fä ett reellt innehåll, särskilt då att det skall finnas de tjänster i fråga om vård och omsorg som de behöver. Det är enkelt att säga - som somliga nyligen har gjort - all sådant får klaras genom invandring. Men invandrare har sina egna gamla all söria för, här eller i sitt hemland, och blodet är vanligen tjockare än vattnet. Vi har nog själva en skyldighet all sörja för våra gamla. Ingen som arbetar inom sjukvärden kan undgå all erfara tragiken i att bli gammal utan anhöriga, utan att ha någon som "bryr sig om" eller kommer pä besök.

Ordet "familj" har på senare år fält en trång innebörd i vårt land. "Familjepoliliken" handlar huvudsakligen om småbarnsföräldrar. Kanske är det på liden att återge familjebegreppet den vidare och rikligare innebörd som det tidigare hade. Sverige är i dag pä väg att bli ell fy-ragenerationssamhälle - det första som någonsin funnits - och vi måste länka igenom vad det innebär och kommer att innebära.

Jag föreställde mig att en regering, som i sin kärnkraflspolitik visat en så stark känsla för människans biologiska villkor, också skulle vara i besittning av en motsvarande känsla för själva det mänskliga livets fortplantning genom generationerna och betrakta detta som en lika stor och lika viktig fråga.

Herr talman! Trots den allmänt positiva karaktären i socialministerns svar, där jag särskilt lar fasta på hans uttalande om "en önskvärd positiv befolkningsutveckling i vårt land," undrar jag ändock stilla, om inle socialministern något underskattat frågans vikt. Jag vill bara uttrycka

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

öm en översyn av befolkningsutvecklingen

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om åtgärder mot nya stormarknader

en förhoppning att socialministern, trots sin stora arbetsbörda, när han fått mer än en vecka på sig skall ägna frågan ytterligare uppmärksamhet tillsamman med regeringens övriga ledamöter.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Herr Biörcks i Värmdö fråga gällde om vi är beredda att göra en översyn av befolkningsutvecklingen i värt land. I mitt svar har jag pekat på en mängd åtgärder som bör kunna bidra lill en mera positiv befolkningsutveckling. Läser vi regeringsdeklarationen finner vi att den ändock innehåller många väsentliga inslag som bör verka som en stimulans. Vi har sädana inslag som familjepolitiken och goda boendemiljöer, vilket hör till del grundläggande, samhällsutvecklingen, bebyggelsestrukturen m. m.

Jag underskallar inle på något sätt denna fråga, men vi har i dag inte velat säga ja till en speciell översyn. Jag hoppas emellertid all vi med de insatser som vi är beredda att göra skall kunna vända på den här utvecklingen. I annat fall får vi återkomma och diskutera vidare.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Även innehållet i det senaste anförandel tar jag naturligtvis tacksamt emot. Del är ju en inbjudan till fortsalt kontakt, om utvecklingen inte skulle vända till följd av regeringens åtgärder.

Herr talman! Man kan inte säga så myckel pä tre eller tvä minuter, och jag koncentrerade mig därför i mitt första anförande på en sådan aspekt av del stora perspektivet, som befolkningsutvecklingen, och inle barafödelsetalen, utgör. Men självfallet är del först och främst unga människors önskan att få barn som är och måste vara den centrala frågan. Unga människors perspektiv är emellertid ofta ganska korta, vilket i och för sig är naturligt. Det skadar därför inle all också ta fram de längre perspektiven - hur människor under livels gäng passerar olika faser i del större "familje"-begreppel och hur dessa faser, från begynnelsen till änden, likväl måste ses i ett sammanhang.

Om det verkligen behöver sägas, herr talman, för all inle mitt första inlägg skall få en alltför stark betoning av änden snarare än begynnelsen, vill jag gärna - på grundval av en icke obetydlig egen erfarenhet - säga att det är både roligt och nyttigt att ha barn - gärna mänga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder mot nya stormarknader

Fru bostadsminislern OLSSON erhöll ordet för att besvara fröken Eli-assons (c) den 14 januari anmälda fråga, 1976/77:191, och anförde:

Herr talman! Fröken Eliasson har frågat om regeringen avser alt vidta några snara åtgärder för all effektivt hindra framväxten av nya stormarknader.

Distribulionsulredningen har i sitt betänkande (SOU 1975:69) Samhället och dislributionen behandlat bl. a. frågan om stormarknadseta-bleringar. Utredningen menar att samhället bör ta ett ökat ansvar för varudislributionen med sikte bl. a. på all förhindra en fortsall utveckling mot en utpräglad slorbutiksslruklur. Som ell led i delta föreslås kommunerna upprätta varuförsöriningsplaner.

Utredningens förslag har remissbehandlals och bereds f. n. inom handelsdepartementet. Del är därför inle nu möjligt att redovisa några närmare ställningstaganden lill förslagen. Jag konstaterar dock alt förslaget om kommunala varuförsörjningsplaner har bemötts positivt av så gott som samtliga remissinstanser.

1 dagsläget gäller att samhällets prövning av slormarknadsetableringar görs i anslutning till att stadsplaner fastställs. Härvid gör i första hand kommunerna en allmän lämplighetsbedömning av den tänkta markanvändningen. En stadsplan kommer under regeringens bedömning om besvär anförs över länsstyrelsens beslut alt fastställa eller inle fastställa planen eller om länsstyrelsen underställer regeringen planen för prövning.

Vilket beslutsunderlag som skall krävas vid en slormarknadsetablering blir självfallet delvis beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. E;i minimikrav måste dock enligt min mening vara all verkningarna för övrig handel -och därmed för konsumenterna -i den berörda regionen är noga belysta. Jag kan upplysa om att regeringen i dag - under hänvisning till bl. a. brister i beslutsunderiaget - har beslutat säga nej lill slormarknadsetableringar i Karistad och Västerås.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om åtgärder mot nva stormarknader

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka bosladsministern för svaret.

Bakgrunden till min fråga är de uppmärksammade planerna på ett stormarknadsbygge här i Stockholm. Det finns i dag en stormarknad i Bromma som öppnades 1970 och som då var ett svartbygge. I efterhand fick företaget byggnadslov, under förutsättning all verksamheten avvecklades före den 1 augusti i år. Nu begär emellertid företaget att få bygga en ny, nära tre gånger större, anläggning. Det är tänkt all bli en jätteanläggning på 27 500 m och med parkeringsutrymme för 1 800 bilar.

De myndigheter och organisationer som yttrat sig hittills om planerna har varit övervägande kritiska. Stormarknaden ligger i ell område med minskande befolkning och ell nät av dagligvarubuliker som mist kund-underiag för stormarknadens skull. Butiksdöd och sysselsällningsminsk-ningar hotar. En ny jällestormarknad kommer att ytterligare allvarligt försämra lägel.

Främst är del centrumhandeln i Solna, Sundbyberg, Vällingby och del nya Kistaområdet som drabbas. Solna och Sundbybergs kommuner säger därför också nej lill planerna, liksom bl. a. konsumentverket och Han-delsanställdas förbund. Stormarknaden var - som jag sagt - ursprungligen ett svarlbygge. Berörda kommuner hade inle i förväg fäll göra sin bedömning. Stockholms, Solna och Sundbybergs kommuner har än i dag

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om svenskundervisningen för utländska universitetsstuderande

inte någon varuförsörjningsplan. Stormarknaden kom heller inle lill mot bakgrund av en genomtänkt regional planering.

Särskilt märkligt är att ett kommunall bolag, Stockholms Mark och Lokaliseringsbolag, utlovat företagel hjälp alt fä bygga den nya anläggningen. Ett kommunall bolag har här engagerat sig i att göra upp ett hemligt avtal med ett enskilt förelag om en jällestormarknad utan att det funnits någon kommunal planering för varuförsörjningen.

Så här bör det definitivt inle få gå lill. Eller vad anser bosladsministern? Skall del få komma lill stormarknader på det här viset?

Jag menar alt kommunens ansvariga organ måste fä spela en aktiv roll och all det måste ske en samordning med annan samhällelig planering. Grannkommunerna måste i ett sådant fall som detta få ett ord med i laget.

Fler och större stormarknader skall vi akta oss för. Jag är glad över det besked som bostadsministern nu gett om regeringens handlande när det gäller slormarknadselableringarna i Karlstad och i Västerås. Del är ell besked som kommer att ge kommunerna vägledning framöver. Det kommer alt tolkas också som ett besked om regeringens syn på dis-tribulionsutredningens förslag. Den nya regeringen markerar en vilja att bryta den hittillsvarande utvecklingen, som i alltför hög grad präglats av slormarknadsetableringar, buliksdöd och bristande samhällelig planering.

Mot den här bakgrunden är det inle svårl att förstå vilken allmän inställning regeringen kan väntas ha lill de nu aktuella expansionsplanerna för Brommaslormarknaden. Jag ber än en gång all få tacka bostadsministern för hennes myckel positiva besked.

Fru bostadsminislern OLSSON:

Herr talman! Jag kan inle uttala mig om den stormarknad som fröken Eliasson här tar upp mer än genom all säga all etableringen naturligtvis måste ske i vedertagna former och all besluten skall fattas av de förtroendevalda. Det är hos dem beslutanderätten skall ligga.

I vad gäller stormarknader kommer vi all vara restriktiva i vår bedömning, och del minsta krav man kan ställa är naturligtvis att det skall finnas en varuförsörjningsplan i botten. För att några tillstånd skall ges måste denna då visa alt eiableringarna inle får negativa konsekvenser för närbutikerna och därmed också för konsumenterna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om svenskundervisningen för utländska universitetsstuderande

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för all besvara herr SiröinhergsBotkyrka (fp) den I4januari anmälda fråga, 1976/77:192, och anförde:

Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka har frågat mig hur jag ser på att ett antal utländska studenter vid Stockholms universitet ej kunnat påbörja studier i svenska på grund av att anslag saknas.

Medel för kurser i svenska för utländska studerande anvisas under ett särskilt anslag som disponeras av universitets- och högskoleämbetet. Ämbetet fördelar sedan medlen mellan universiteten.

Universiteten i Stockholm och Göteborg har nu begärt tilläggsanslag för att kunna anordna fier kurser under vårterminen 1977. Antalet anmälningar till kurserna har inför vårterminen varit större än väntal.

I samband med framställningen från Göteborgs universitet har universitets- och högskoleämbetet lämnat en redogörelse för förhållandena vid samtliga berörda universitet. På grundval av detta mer fullständiga beslutsunderlag har regeringen i dag beviljat ett överskridande av anslaget med 164 000 kr. Härigenom bör det vara möjligt för ämbetet att fördela medel så au de studerande som har anmäll sig till innevarande termins kurser också kan få påbörja sin utbildning i svenska.

Nr 57

Torsdagen den 20januari 1977

Om svenskundervisningen för utländska universitetsstuderande

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! När del för ungefär en vecka sedan meddelades alt ett stort antal utländska studenter inle fick plats på en kurs i svenska vid Stockholms universitet och att studenterna uppenbarligen var hell ovetande om detta väckte del stort uppseende. Studenterna tycks över huvud laget ha trott att de skulle fä börja kursen. Enligt uppgift hade en del sagt upp sina arbeten för all studera och andra hade fått uppehållstillstånd i Sverige just därför alt de skulle studera.

Utifrån sen har planering och information ej fungerat helt tillfredsställande. I detta läge är det därför bra all utbildningsministern reagerat så snabbt och funnit en positiv lösning på problemet. På något längre sikt är det dock angelägel att få till stånd en sådan administrativ ordning att liknande krissituationer kan undvikas.

Jag ber alt få tacka utbildningsministern för del positiva svaret.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag vill tillägga lill det herr Strömberg i Botkyrka sade alt universitet- och högskoleämbetet samt skolöverstyrelsen har ett uppdrag att göra en översyn av den metodik som man använder sig av när man arrangerar dessa kurser.

Jag delar herr Strömbergs uppfattning alt det är nödvändigt alt få ell bättre beslutsunderlag inför kommande terminer. I det här fallet gällde det ju all ge hjälp åt de studerande som hade förväntningar på att få påbörja sin utbildning. Del blir alltså möjligt för dem.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Meddelande om interpellationssvar

öm planerad personalbegränsning vid SJ:s lokverkslad i Falköping

§ 11 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:62 om ett planeringssystem Jör det svenska hamnväsendel. m. m.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag ber alt få anmäla all interpellanten herr Hugosson och jag har kommit överens om alt jag skall besvara inlerpellationen 1976/77:62 tisdagen den I februari.

i) 12 Om planerad personalbegränsning vid SJ:s lokverkstad i Falköping

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 15 december anmälda fråga, 1976/77:160, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag är beredd verka för alt SJ:s planer på personalbegränsning i Falköping inte genomförs.

SJ rationaliserar och effektiviserar fortlöpande sin verksamhet. Som ell led i detta arbete kommer s. k. samordnad lokledning alt införas under år 1977, vilket innebär kraftigt minskade kostnader för loktillsyn och service. Detta påverkar i viss utsträckning sysselsättningen vid olika verkstäder. Driftverkstaden i Falköping påverkas dock enligt vad jag har erfarit i mycket liten utsträckning.

Inte heller i övrigt planeras någon ändring av SJ:s verksamhet i Falköping som avviker från den successiva anpassning av verksamheten som sker inom SJ och som är nödvändig för all SJ skall bibehålla sin konkurrenskraft och service.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Allra först vill jag lacka för svaret på min fråga.

Vad som har gett mig anledning att rikta min fråga till kommunikationsministern är de av SJ varslade personalinskränkningarna. Det är hell naturligt att dessa har mottagits med berättigad oro i Falköping. Inle minst på kommunalt håll är man orolig över de konsekvenser ur sysselsättningssynpunkt som inskränkningarna kommer att medföra. Falköpings kommun har redan fåll känning av vikande tendenser i antalet sysselsättningstillfällen inom fiera branscher inom kommunens näringsliv. Flera företag, bl. a. inom lekoindustrin, har varslat om personal-och driftinskränkningar. Den närmaste framtiden i Falköpings kommun är dyster ur sysselsättningssynpunkt. Del är hell enkelt nödvändigt att sysselsättningsstimulerande åtgärder sätts in för alt trygga sysselsättningen i Falköping.

Nu säger kommunikationsministern i sill svar att del inte är fråga om några större inskränkningar i sysselsättningen i de olika verkstäderna.

Min fråga är då: Vad innebär detta ullryck "i mycket litet utsträckning"? Betyder del tio man eller 20 eller hur många kan del vara fråga om?

Om det är på det sättet alt SJ planerar åtgärder i syfte att exempelvis sätta stopp för nyanställning, innebär del dä en rationalisering av SJ:s verksamhet i sin helhet? Men det kan också vara fråga om alt föra över viss verksamhet till andra orter i landet. Jag vill gärna ha ett besked på den punkten.

Vad som talar emot en eventuell nedskärning av verksamheten är att Falköping kan erbjuda ett bra rekryteringsunderlag av lämplig arbetskraft för SJ. En rekrytering är nödvändig - det har framhållits inte minst från arbetstagarsidan - med hänsyn till att de anställdas medelålder är ganska hög. Därmed undanröjs rekryteringssvårigheter i framtiden.

En frågedebatl ger inte möjligheter, herr talman, att gä in på alla de problem som man önskar få belysta i sammanhanget, och därför finner jag det föga meningsfullt alt fortsätta diskussionen. Jag hemställer emellertid om att vid lämpligt tillfälle tillsammans med företrädare för Falköpings kommun personligen få träffa samman med kommunikationsministern för överläggning i frågor som rör SJ:s verksamhet i Falköping. Det lämnade svaret ger anledning därtill.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om planerad personalbegränsning vid SJ:s lokyerkslad i Falköping

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag förstår mycket väl all kommunalmännen i Falköping är bekymrade, om del från flera förelag inom kommunen varslas om inskränkningar och indragning av arbetstillfällen. Men SJ har, såvitt mig är bekant, inle varslat om någon annan begränsning av den i Falköping bedrivna verksamheten än en ändring på maskinavdelningen, där det f. n. sysselsätts drygt 30 man och där man för perioden juli 1976-de-cember 1977 räknar med tre avgängar och en nyrekrytering. Del blir alltså en minskning med två personer, och därmed skulle antalet anställda i verkstaden vara 30 personer.

Härutöver kommer under de närmaste åren en viss anpassning att ske av storleken på den trafikavdelning som finns i Falköping. Där är f. n. ungefar 210 personer sysselsatta, av vilka 130 i stationär tjänst, 70 i loktjänst och 10 i konduklörtjänsi. Allteftersom vi får högre låghas-tigheler och kortare restider ökas antalet direkllåg på sträckor med stort trafikunderlag, och det påverkar den åkande personalens arbetsförhållanden. Del gäller att anpassa denna personals storlek, inle minst med hänsyn lill arbetsmiljön, för att undvika alltför mycken nattjänstgöring. Det är sådana åtgärder som ger en viss effekt i Falköping med en personalminskning som beräknas ske i takt med den naturliga avgången under ett antal år framåt. Hur stor den blir och hur fort den går kan jag inle lämna något besked om i dag.

Slutligen: Herr Börjesson i Falköping är självfallet välkommen för ytterligare överläggningar på departementet.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

öm planerad personalbegränsning vid SJ:s lokverkslad i Falköping

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Visserligen säger kommunikationsministern här att del bara är fråga om en minskning med tvä personer. Men samtidigt säger han all det kan bli personalminskning på sikt genom naturlig avgång. Då är man självfallet oroad och frågar sig hur denna personalminskning kommer att te sig framöver.

Jag har också framhållit - och del är väl inle minst viktigt ur SJ:s synpunkt - alt vi har god tillgång på bra arbetskraft i Falköping. Bara det bör väl utgöra en anledning för SJ att vara litet försikliga med personalinskränkningarna där.

Del är självklart all jag förslär att SJ måste anlägga företagsekonomiska bedömningar vid sill handlande. Men även om man gör del, talar övervägande skäl för att verksamheten i Falköping bör bibehållas i samma omfattning som den nu har. Jag har pekat på den goda tillgängen på arbetskraft, och jag har även pekat på all vi ur sysselsättningssynpunkt är oroade i Falköping för att SJ:s planer skall innebära inskränkningar i Falköping som går ut över sysselsättningen.

Del finns all anledning att noggrant pröva den här frågan som SJ nu har aktualiserat. Den bör även prövas förutsättningslöst och inte minst ur samhällsekonomisk synpunkt.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Låt mig bara hell kort säga alt rationalisering av verksamheten för alt möta kostnadsstegringar och en ny teknik är nödvändig inom all företagsamhet. SJ utgör inget undantag, utan detta är kanske snarare mera betonat i SJ än på många andra ställen därför alt SJ är ett sä personalintensivt företag.

Men denna rationalisering, som avser att göra del möjligt för SJ alt bedriva verksamheten på sätt riksdagen bestämt, är inle något specifikt för Falköping, ulan den sker över hela järnvägsföretaget, över hela landet. Del drabbar naturligtvis många orter på ett sätt som ur kommunal och kommunalekonomisk synpunkt lersig bekymmersamt. Men jag försäkrar all detta inle sker i större utsträckning än som är absolut nödvändigt för att SJ skall uppnå den ralionaliseringsgrad som erfordras.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! För att inget missförstånd skall uppslå vill jag klart deklarera att jag självfallet inte är emot en nödvändig rationalisering. Men del skall inte vara en form av rationalisering som innebär att man för över arbetskraft till orter som inte har några problem ur sysselsättningssynpunkt.

Jag skall vid detta tillfälle tacka för det positiva svar jag har fåll i fråga om inbjudan lill överläggning. Nu är del bara alt bestämma en lidpunkt som passar kommunikationsministern. Dä kanske vi får möjlighet all i lugn och ro diskutera igenom den här frågan med repre-

sentanter jämväl från Falköpings kommun. Än en gång tack för all vi får komma!

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om en spårbunden förbindelse Stockholm-Arlanda

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr y?off7önw (fp) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:183, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag vill medverka lill alt frågan om en snabb spårbunden förbindelse lill Arlanda blir allsidigt belyst inför beslutet i fråga om utfiyttningen av all Linjefiygs trafik lill Arlanda.

År 1972 tillkallade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet sakkunniga med uppdrag alt verkställa utredning om den fortsatta lokaliseringen av flygverksamheten på Bromma flygplats - ULF-utred-ningen. I direktiven till utredningen angavs bl. a. all med hänsyn lill inrikestrafikens krav på effektiva och snabba markförbindelser med olika delar av regionen och särskilt de centrala delarna skulle särskild uppmärksamhet ägnas frågan om de olika lokaliseringsallernativens möjligheter i detta hänseende. I sitt betänkande - Brommaflyget - konstaterade utredningen att bussallernalivet under relativt lång tid är den bästa lösningen för kollektivtrafiken mellan Stockholm och Arlanda. Till samma uppfattning hade även andra utredningar som berört frågan kommit. ULF-ulredningen konstaterade också att, i syfte att bibehålla handlingsfriheten i fråga om de kollekliva transporternas utformning vid kommande sekelskifte, bör markreservationer för en spårförbindelse mellan Stockholm och Arlanda göras i kommande regionplan.

I november i fjol tillkallade jag efter regeringens bemyndigande en särskild utredare med uppgift att överväga förutsättningarna för att i någon form bibehålla Bromma fiygplats. Syftet med den nu pågående utredningen är alt inför förestående ställningstagande till frågan om verksamheten på Bromma och Arlanda fiygplatser komplettera föreliggande beslulsunderiag i alla de delar som hillills inte allsidigt belysts.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Bakgrunden till min fråga är att jag anser att starka skäl talar för en utflylining av all Linjeflygs trafik lill Arlanda. Ett av de skälen, säkerheten för dem som bor omkring Bromma flygplats, har vi efter del att frågan ställdes fått en fruktansvärd påminnelse om. Min fråga har alltså inte ställts med anledning av den olycka som hände vid Bromma i lördags, men naturiigtvis har olyckan ytterligare strukit under kravet.

Ell av de skäl som har anförts emot en utflyttning av inrikesflyget

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om en spårbunden förbindelse Stockholm-A rian -da

Nr 57 till Arlanda är restiderna dit ul. Jag anser inle att betydelsen av det

Torsdaeen den längre avståndet skall överdrivas. För dem som åker flygbuss rör det

20 ianuari 1977 ' " '' minuter. Men för dem som anser all en sådan föriängning

_____________ av restiden är en allvariig nackdel borde det vara angelägel alt fä fram

Om en spårbunden   en snabbförbindelse, nu när sannolikheten för alt behålla inrikesflygel
förbindelse Stock-     på Bromma rimligt alt döma har minskat ytterligare.
holm-Arlanda         Frågan om ett snabbtåg behandlades i utredningen Brommaflygel 1974.

Om man nu skall ta fram material för ell nytt ställningstagande i sommar, borde del vara självklart att även denna fråga sägs över, all man tog fram aktuella siffror och tog hänsyn lill nya omständigheter. En sådan är den ökade trängseln på den ordinarie järnvägen Stockholm-Märsta. Del förhållandel att SJ ger förtur ål fjärrtågen innebär att den kollektiva lokaltrafiken, pendellägen, hotas. De kanske inle kan köras lika tätt och regelbundet som nu. Möjligheten att sälla in extra tåg i takt med befolkningsökningen kommer inte all finnas. Ett nytt dubbelspår, som kunde klara en snabblransporl till Arlanda, skulle också ha den fördelen alt man kunde föra bort fjärrtågen från pendeltågsspåren. Det skulle alltså ligga i linje med regeringsdeklarationens tanke all kollektivtrafiken skall främjas. Del skulle kännas som en trygghet för de många lusen som åker pendeltåg varje dag och för föräldrarna lill de mänga skolungdomar som trängs på plattformarna där att slippa ha de tunga snälltågen dundrande fram på lokala linjer.

Vad den nuvarande regeringen har gjort är all utnyttja den lidsfrist som har uppkommit genom förseningen av utfiyttningen av Linjefiygs trafik till Arlanda till att la fram nytt material för sitt slällningslagande. Trots min uppfattning i Brommafrägan kan jag acceptera det, för regeringen har ju försäkrat att denna nya utredning inte i sig själv leder lill någon försening. Jag har ingen anledning all tvivla på del. Men kritiserar man andra för all deras utredningsmaterial har varit för ensidigt, så är man ju särskilt förpliktad att själv se lill all man lägger fram ell allsidigt material.

Den hemska olycka som kostade 22 människor livet för mindre än en vecka sedan skall självfallet analyseras noga, innan man drar några förhastade slutsatser. Men jag kan inle komma ifrån alt den innebär en moralisk skyldighet för regeringen att göra alla de utredningar som är möjliga för att underlätta en utfiyttning av flyget lill Arlanda, som inte har så utsatta inflygningsvägar som Bromma. Dit hör att undersöka hur man kan förkorta tiden för marklransporlen, t. ex. genom en spårbunden snabbförbindelse.

Jag tackar kommunikationsrninistern för svaret. Jag tolkar sista meningen sä alt frågan om spårbunden förbindelse med Arianda skall kom-■ pletteras, så att materialet blir aktuellt. Jag har nämnt en ny omständighet som då måste beaktas, och jag vill fråga om detta är en riktig tolkning av svaret.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Låt mig bara helt kort nämna alt SJ självfallet kontinuerligt följer trafikutvecklingen, inle bara pä del här späravsnitlet utan över huvud taget.

Här har man naturiigtvis i blickpunklen frågan hur den framtida sannolikt starkt ökade trafiken mellan Stockholms centrum och Arlanda skall utformas. Som jag nämnde har även ULF-utredningen rekommenderat författarna av regionplanen för Stockholmsområdet all reservera mark för en kommande spårförbindelse. Det är naturligtvis en stor och dyrbar investering, men den kan komma alt göras. De utredningar som hittills haft att behandla de aktuella Iransportproblemen har t. v. stannat för bussalternativet men med beredskap för framtida sparalternativ på särskild banvall.

Herr Romanus sade all man inte skall kritisera andra för ensidiga utredningar och begärde att den utredning som nu arbetar skall vara allsidig. Ja, det har vi klart uttalat. Del sägs i direktiven. De sista orden i mitt svar på herr Romanus fråga är ell direkt citat från direktiven. Utredningsmannen har alltså fåll regeringens uppdrag att allsidigt belysa alla de delar av den här trafikfrågan som inle tidigare är utredda. Däri ingår även markförbindelsen mellan Stockholm och Arlanda.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om en spårbunden förbindelse Stockholm-Arlanda

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Min uttalande var inte heller avsett som något angrepp på direktiven. Jag är angelägen alt få bekräftat - och det hoppas jag all jag nu har fått - att man skall beakta också de andra fördelar som kan finnas med en spårbunden förbindelse Stockholm-Arlanda, t. ex. för pendeliågtrafiken i Storstockholm, som är i en besvärlig situation.

I utredningen sägs alt en enkel resa med järnväg med en sådan snabb förbindelse skulle kosta 12:70. Jag tycker inte det är någon avskräckande kostnad när man tänker på vad flygresorna i övrigt kostar. Jag har alltså litet svårt all dela både synen pä kostnaden och framför allt uppfattningen att man skulle skjuta spårförbindelsen så långt fram i tiden. Man kan väl konstalera att den har kommit närmare genom händelserna när det gäller pendeliågtrafiken.

Framför allt för dem som fäster mycket stor vikt vid att restiden lill Arlanda är något längre än till Bromma borde del vara angelägel alt eventuellt satsa litet ytterligare för att korta ned restiden. En spärför-bindelse är naturligtvis mycket säkrare än bussar, hur man än lägger upp det. Jag vill understryka att jag inle betraktar en spårförbindelse som något avgörande villkor. Men för dem som gör del tycker jag det borde vara angelägel att få fram ett sådant utredningsmaterial. Jag är lacksam för all del kommer.

Man kan se det har i ett något större perspektiv. Av de, jag tror det är 15, fiygplatser som har större passagerarantal än Arlanda beräknas få när man flyttar ut Linjeflygs trafik dit, är det en stor majoritet -jag tror del är 11 - som har eller kommer alt få direkt spårförbindelse.

7 Riksdagens proioko/l 1976/77:55-58

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om poslområdesindelningen i Kalmar län

Det vore inget märkligt om Sverige, som är ett tekniskt avancerat land, också kunde klara den saken för sin internationella flygplats. Jag anser att vi nu har fåll garantier för att man inte i sommar, när man skall ta ställning till Bromma, kommer alt finna sig i invändningen all del inte går att ordna någon snabb förbindelse och all vi därför inte kan flytta ul flygtrafiken dit på grund av all restiderna blir så mycket längre.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 14 Om postområdesindelningen i Kalmar län

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Gamleby (s) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:190, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Gamleby har frågat om jag är beredd all pröva frågan om postområdesindelningen i Kalmar län med beaktande av principen all inga slatsadministrativa gränser skall skära gällande länsgränser.

I propositionen 1975/76:167 om ny organisation för postverket föreslogs att det skulle ankomma på postverket all besluta i frågor rörande lokalförvaltningens organisation såsom indelning i postområden, klassificering av postkontor och utformningen i övrigt. Riksdagen antog detta förslag. Någon vidare prövning av frågan från regeringens sida kan således inte bli aktuell.

I samband med postverkets beslut om den lokala organisationen bestämdes att frågan om Vimmerby och Västerviks kommuners områdes-tillhörighet skulle prövas ytterligare. Beslutet tillkom på grund av en uppvaktning i frågan frän länsstyrelsen i Kalmar län. Den av beslutet föranledda utredningen är nu klar och har redovisats i postverkets centrala företagsnämnd. Nämnden har ullalat sig för en anslutning av Vimmerby och Västerviks kommuner till Linköpings postområde. Enligt postverket skall information nu lämnas till de postanställda i berörda kommuner och förhandlingar enligt medbestämmandelagen påbörias med personalorganisationerna.

Postverkets nya organisation innebär all god samslämmighet har nåtts mellan verkels regiongränser och länsgränserna. Sålunda hör hela Kalmar län lill en och samma region - Linköpingsregionen. Lokala servicefrägor behandlas av postkontoren. 1 fråga om den lokala indelningen har grundtanken i den nya organisationen varil all åstadkomma en anpassning lill verkets produktionsapparat, dvs. lill indelningen i sorterings- och transporthänseende, den s. k. brevområdesindelningen. Den lokala organisationen är således en funktion av efterfrågan på postverkets tjänster. Därvid har det inle varit lämpligt att söka följsamhet lill länsindelningen i de fall detta skulle strida mot den grundläggande idén om en anpassning lill brevområdesindelningen. Härtill kommer alt landets kommunika-

lionsnät som utgör en grundval för den postala produktionen inle är Nr 57 utformat efter länsindelningen. Postverket, som primärt är ett kommu- Torsdaeen den nikaiionsföretag, måste självfallet anpassa sig till kommunikationsnätet. 20 ianuari 1977

Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret.

I postverkets organisationsutredning har man sedan fiera år tillbaka bearbetat organisationsförändringen. Organisationsutredningen lade den 14 november 1974 fram förslag som skulle vara grunden för vidare överväganden och utredningar. Del förslaget var, som jag ser del, väl underbyggt och hade praktiska erfarenheter som grund. Det innehöll indelning i regioner och postområden resp. distrikt som bl. a. innebar alt norra Kalmar län bildade ett postområde med Västervik som huvudort. Södra Kalmar län bildade ett postområde med Kalmar som huvudort. Del var således en första grundläggande utredning som organisationsutredningen presenterade. I de sammanhangen sägs i utredningen all vid utformningen av postområdena hade del varit en strävan att ge så gott underlag som möjligt för en väl utbyggd omrädesförvallning.

Jag vill hävda alt del första förslaget väl hade tillfredsställt den målsättning som angavs i den första översiktliga utredningen. De remissyttranden som föreligger ger också belägg för synpunkten att del var välgrundade indelningar som presenterades.

Senare - den 21 juli 1975 - frångick postverkets organisationsutredning i sina förslag de grundförslag som fanns i utredningen från 1974. Områdena Västervik och Vimmerby föreslås bli överförda till Linköpings postområde. I Kalmar län kommer det således all finnas bara ell postområde med Kalmar som huvudort. Jag tror inte all del finns några andra län i landet som bara har ett postområde.

Jag anser att den först avlämnade skissen borde ha minst lika stor relevans som den sistnämnda. Jag anser inte alt de argument som nu förs fram har lika god grund som argumenten i det första förslaget.

Om nu inte norra Kalmar län kan bilda eget postområde, borde självfallet Vimmerby och Väslervik tillhöra Kalmar postområde. Motiveringarna för alt ändra på del ursprungliga förslaget anser jag inle vara tillräckliga för att man skall acceptera det nu framlagda förslaget till post-områdesindelning.

Kommunikationsministerns uppfattning när det gäller effektivitet, behovet av rationalisering och annat kan jag naturligtvis dela, men i den fråga del här gäller anser jag all kommunikationsministern borde ha möjlighet alt påverka poststyrelsen till ytterligare överväganden.

Om postområdesindelningen i Kalmar län

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! För all anknyta till herr Anderssons i Gamleby sista ord vill jag säga att någon form av ministerstyre inte får utövas. Detta är en postverkets angelägenhet, där verket skall falla beslut i enlighet med gällande instruktion och under iakttagande av de regler som finns

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om postområdesindelningen i Kalmar län

i den från den I januari i år gällande medbestämmandelagen, dvs. efter förhandlingar med personalorganisationerna.

Sedan skulle jag helt kort bara vilja säga alt det primära för postverket självfallet är att ge en god service, att snabbt ulföra de transportljänster som kunderna ger verket uppdrag att utföra. Jag kan inte finna alt det har någon särskilt stor betydelse hur gränserna för områdena är dragna. Det viktigaste är väl att områdena är utformade på ett sådant sätt all det underlättar för verket att ge en snabb och god service åt kunderna. Det är detta som har varit avgörande för poslområdesindelningen.

Det är inte något särskilt märkvärdigt all man, såsom i detta fall, går över länsgränserna. Del förekommer beträffande ett 30-lal kommuner i 11 län i landet, att de hänförs till postområden som har sitt förvaltningscentrum i "främmande" län.

Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! Jag nämnde i mitt anförande alt postverkets organisationsutrednings första förslag i detta avseende var ell helt annat än det nu presenterade. Hade det inte varit fallet, skulle jag förmodligen inle ha ställt någon fråga. Organisationsutredningens förslag från är 1974 kan väl inte ha varit så i grunden felaktigt, all man radikalt måste förändra det är 1975. Det måste här finnas andra faktorer i bakgrunden.

Jag är hell pä det klara med nödvändigheten av att verksamheten bedrivs rationellt. Jag vill emellertid hävda att del första förslaget väl tillgodosåg rationaliteten. Jag anser dessutom att del första förslaget för Kalmar läns vidkommande hade varit lill fördel. Postområdesindelningen har ju i vissa sammanhang betydelse när del gäller personaluppsättning och annat.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag vet inte vad som initierade den förändring som skedde. Jag kan bara peka på all den s. k. länsberedningen i sitt betänkande log upp problemet med vissa landsdelars näringsgeografiska inriktning i förhällande till existerande länsgränser. På grundval av en hel rad olika karlläggningar av den näringsgeografiska inriktningen, t. ex. reslidsom-land, arbelskraftspendling, fiyitningsrörelser, kollekliva resor, telefon-trafik, handelsomland samt administrativa indelningar hos offentliga och enskilda förvaltningar, konstaterade länsberedningen bl. a. all del fanns ett myckel starkt samband mellan de norra delarna av Kalmar län och Östergötland. Kalmar är för delar av länet inte den givna centralorten. Detta konstaterande av länsberedningen är inte heller särskilt anmärkningsvän, om man betänker an avstånden från olika tätorter i Väslerviks och Vimmerby kommuner lill Kalmar är ungefär 50 % längre än avstånden frän samma kommuner lill Linköping.

100

Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! En synpunkt som kommunikationsministern berör och

som finns inskriven i den nu föreliggande utredningen vill jag reagera mot, nämligen:

"Styrgruppen anser alt övervägande skäl talar för all ett sådant postområde bör delas. Självklar naturlig huvudort saknas. De tvä andra kommunerna har en klar inriktning mot Linköpingsområdet även allmänt sett."

Enligt min och länsstyrelsens i Kalmar län mening är del en överdrift alt hävda någonting sådant. Det är möjligt alt man kan säga att det i vissa sammanhang finns en inriktning, men inle en "klar inriktning" som här görs gällande. Vi eftersträvar ju, som framgår av min fråga, inle bara i della sammanhang utan också i alla andra att Kalmar läns gränser skall hävdas i olika avseenden. Bl. a. detta var motivet för min fråga.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om avvägningen mellan SJ:s bilgodstrafik och spårbundna godstraftk

Överläggningen var härmed slutad.

i; 15 Om avvägningen mellan SJrs bilgodstrafik och spårbundna godstrafik

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Ljung (m) den 1 december anmälda interpellation, 1976/77:58, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Ljung har - mot bakgrund av SJ:s tillkännagivanden all slyckegodshanteringen våren 1977 kommer att upphöra vid ell stort antal järnvägsstationer - frågat mig

dels om jag är beredd all verka för en sådan avvägning mellan bilgodstrafik å ena sidan och spårbunden godstrafik å andra sidan alt nedläggning av stationer med godsinlämning inte aktualiseras av SJ:s egna åtgärder på biltransportsidan,

dels om jag-såvida jag inte anser del möjligt all tillgodose nyssnämnda avvägning - är beredd att överväga att erbjuda alla som önskar anlita SJ:s godstransporter möjlighet att även utnyttja bilgodshämtning på sådana platser där det av ekonomiska skäl är oundgängligen nödvändigt att lägga ned stationer med godsinlämning.

SJ:s siyckegodshantering är driftplanerad med ett 30-tal knutpunktsområden med var sin knulpunklslerminal. Mellan dessa terminaler transporteras godset i järnvägsvagnar, medan transporterna inom knutpunkts-områdena med några få undantag ombesörjs med lastbil. Godset lämnas och hämtas vid järnvägsstation, annat in- eller utlämningsställe eller direkt hos kunden. Della transportsystem med samverkan mellan bilgodstrafik och spårbunden trafik har tillkommit för att ge kunderna en god och snabb transponservice samtidigt som del innebär en rationell ira-fikuppläggning för SJ:s del. Systemet har också den fördelen att det underlättar överenskommelser på kommersiell grund mellan SJ och kun-

101

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om avvägningen mellan SJ:s bilgodstrafik och spårbundna godstraftk

derna om direktforsling av godset lill och frän kunderna inom knutpunktsregionerna.

Att bryta detta transportsystem genom ökad användning av spårbundna transporter inom knutpunktsområdena utgör enligt min mening ingen garanti för några långsiktigt positiva effekter i fråga om godsvolymen vid stationer som nu vidkänns eller riskerar indragningar i godsservicen. Vad som aktualiserar sädana indragningar är inte så myckel tillämpningen av det beskrivna transportsystemet som förändringar på efterfrågesidan och strukturförändringar hos transportkonsumenterna.

Om SJ av företagsekonomiska skäl finner ett beslut om indragning av exempelvis styckegodsservicen vid någon järnvägsstation påkallat, så finns del emellertid instrument för modifiering av eller åtgärder mot beslutet i den mån det leder lill att iransportförsörjningen skulle bli lidande. Vad jag syftar på är det institut för prövning från regeringens sida av preliminära SJ-beslul om indragning av trafik vid järnvägsstationer som tillkommit på riksdagens initiativ och som jag redogjort för här i riksdagen vid ett par tillfällen. Sådan prövning kommer till stånd, när kommun som berörs av en slalionsindragning motsätter sig åtgärder och begär regeringens prövning i frågan. Erfarenheterna visar att kommunerna i allt högre grad begagnar sig av denna prövningsmöjlighet. Inom ramen för den översyn av trafikförsörjningen i det berörda området som görs vid prövningen finns det möjligheter för regeringen all genom olika föreskrifter om alternativ service garantera alla godskunder en rimlig servicenivå i förhällande till deras efterfrågan på SJ:s tjänster. Det blir härvid fråga om en bedömning från fall till fall utan några i förväg bindande regler för hur servicen skall vara utformad.

102

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Svaret innehåller bl. a. en teknisk beskrivning av hur transportsystemet är konstruerat; del är kanske i mindre grad ett uttömmande svar på frågan.

Som alldeles riktigt inledningsvis konstateras i svaret, har frågorna ställts mot bakgrund av SJ:s beslut att upphöra med styckegodshantering vid ett betydande antal järnvägsstationer under våren. Min första fråga har olyckligtvis formulerats så alt statsrådet kunnat besvara den med att hänvisa till att en omfördelning av gods från landsväg till spårbunden trafik inle nödvändigtvis medför några långsiktiga effekter. Med den synen pä frågeställningen har jag inte mycket all invända mot svaret. Vad jag ytterst åsyftade, vilket också angivits i inierpellationens motivering, var förlusten av ett godsinlämningsställe vid en SJ-station, föranledd av en aktiv billransportpolilik från SJ:s sida. Med det följande skall jag försöka belysa problemet litet mera.

Ett godsinlämningsställe anses ur lönsamhets- och personalsynpunkt böra ha ca 5 ton gods per dygn. Låt oss länka oss ett mindre samhälle som betjänas av dels ett godsinlämningsställe vid SJ-slalionen, dels en

turbil utgående frän godsknutpunkten. För lastbilstrafiken gäller då följande. Lastbilstransporter är ur flera synpunkter självfallet bra, därför all de erbjuder hämtning av gods hos godsinlämnaren på hans egen last-brygga och dessutom lill en lägre fraktsats än vad det skulle kosta om godset fraktades lill och levererades pä inlämningsställel. Nu står inte denna service alla till buds, utan de flesta och framför allt de mindre godskunderna måste åka till inlämningsställel.

Är nu situationen den att inlämningsställel har en godsmängd som i ringa grad överstiger vad SJ anser lönsamt har SJ två vägar all välja emellan. Den ena är all stimulera till ökad godsmängd vid stationen, med andra ord all vidta säljåtgärder för transportservicen vid stationen och därmed också trygga lönsamheten där. Den andra vägen är alt vidga servicen på lastbilssidan i området. Det kan ske mycket enkelt på del sättet att man går ut till ett företag och presenterar sina tjänster. Genom den åtgärden kan man ganska län föra bort ett par lon gods från inlämningsställel. Åtgärden har då, förutom den förbättrade servicen för de två företag som fick hämtning vid sin egen brygga, den effekten att godsinlämningsstället med ganska bred marginal kommer alt hamna under den lägsta lönsamhetsnivå som SJ uppställt för sina inlämningsställen.

Den fråga som härvid inställer sig är: Vilken service har SJ kvar att erbjuda de relativt många, men kanske mindre godsavlämnarna på orten?

Det var denna effekt jag åsyftade då jag frågade om godsinlämningen vid en SJ-station kan få aktualiseras av SJ:s egna åtgärder på biltransportsidan. Frågan skulle alltså, med en skickligare formulering från min sida, ha gällt en avvägning mellan å ena sidan att ha kvar ett godsinlämningsställe som betjänar alla och å andra sidan att föra över godset till biltrafik, som lämnar många utan någon avlämningsmöjlighet. Det problemet formuleras, om också litet annorlunda, i min andra fråga, där jag undrat om statsrådet är beredd medverka lill alt alla som önskar anlita SJ:s biltransporltjänster också skall få del på de platser där godsinlämningen vid SJ-stationen upphört.

Statsrådet har i senare delen av sill svar till mig riktat uppmärksamheten på kommunernas möjlighet alt begära regeringens prövning av indragning av transportservicen i bygden, om denna därigenom skulle bli lidande. Beträffande regeringens möjligheter citerar jag ur statsrådets svar följande: "Inom ramen för den översyn av trafikförsörjningen i det berörda området som görs vid prövningen finns del möjligheter för regeringen att genom olika föreskrifter om alternativ service garantera alla godskunder en rimlig servicenivå i förhållande till deras efterfrågan på SJ:s tjänster."

Svaret i denna del lämnar tyvärr utrymme för misstanken att de mindre godsavlämnarna kan lämnas utan service. Jag hoppas statsrådet finner skäl alt korrigera denna dystra slutsals som jag har dragit av svaret.

Jag nämnde tidigare i mitt anförande möjligheten att vidta följdåtgärder för all stimulera godshanteringen i fråga om volym vid inlämningsställel. Jag anser att en godsmottagning av delta slag bäst betjänar alla godskunder

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

O/n avvägningen mellan SJ.s bilgodstrafik och spårbundna godstrafik

103

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om avvägningen mellan SJ.s bilgodstrafik och spårbundna godslrafik

och vill med anledning därav ställa följande fråga: Vilka säljåtgärder begagnar sig SJ av för att vidga godstransporivolymen vid sina stationer?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Herr Andersson i Ljung uttryckte viss misstänksamhet gentemot SJ och kanske också mot mig. Jag vet inte om del var meningen. Jag kan försäkra herr Andersson att det inte finns någon anledning att misslänka vare sig mig eller statens järnvägar för alt ha några dåliga avsikter. Eftersom järnvägsförelaget är ett serviceföretag måste dess strävan naturligtvis gå ut på all inom ramen för den ekonomi som riksdagen ålagt företaget ge bästa tänkbara service.

När det gäller indragningar av styckegodstrafiken vid järnvägsstationer vore del kanske att ta lill litet för myckel om man frän regeringens sida skulle ålägga statens järnvägar en generell skyldighet all erbjuda alla kunder hämtningsservice med bil direkt hos kunden. Som jag framhållit i mitt svar kan regeringen vid en prövning på olika sätt tillgodose motiverade kundbehov och garantera en fortsatt rimlig servicenivå. Detta gäller även mindre kunder och slrökunder. Formerna för denna service kan naturligtvis växla, beroende på ortsomfaliningen och de lokala förutsättningarna. För all här la några exempel kan jag nämna att man som alternativ lill service på stationen kan ordna med in- och utlämningsställe i en affär eller en bensinmack på orten. I vissa fall kan man för mindre skrymmande gods anlita befintlig busstrafik och via godsombud i en kiosk eller vid en busshållplats i direkt kontakt med föraren hämta eller avlämna sitt gods.

Det finns en mängd olika möjligheter alt klara detta. Jag utgår från att SJ, lika väl som vi inom regeringen, vid uppdragandel av handlingslinjerna skall finna det angeläget alt utnyttja de möjligheterna pä ett för kunden fördelaktigt sätt.

Slutligen framställde herr Andersson i Ljung följdfrågan vilka säljåtgärder SJ har vidtagit för all öka godsvolymerna. Jag vill där svara att SJ under många år har drivit en myckel aktiv marknadsföringspolitik med annonsering och annan upplysning, och i stort sett kan man väl säga att den marknadsföringen har präglats av ell i hög grad modernt förfarande och stor fiexibililel. Den har också givit goda resultat.

104

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag har kommit in i denna debatt något sent och har tyvärr inte hunnit skaffa mig den överblick i ärendet som jag behövt ha. Men jag tycker all det är en mycket viktig fråga som herr Andersson i Ljung här har tagit upp. Den berör ju hela styckegodsrörelsen i vårt land, och den indragning av SJ:s godslransporlverksamhel som nu pågår har väckt och väcker stor oro ute i landet.

SJ betraktar väl denna indragning som en normal rationaliseringsålgärd i försöken att minska del underskott som SJ redovisar för styckegods-

hanteringen, och enligt vad jag förstått emanerar de beslut som SJ här fatlal från de direktiv som SJ-ledningen skickade ut till distrikten under sensommaren 1976. Där sades det all distrikten under hösten skulle göra en inventering och till SJ inrapportera hur myckel mindrekostnader man kunde få genom att minska slyckegodsservicen på de stationer där man haft styckegodsservice utöver ordinarie expeditionstid, t. ex. kört i tvä skift.

Syftet var alltså att SJ skulle krympa serviceområdet därför att del skulle innebära svårigheter för vissa stationer alt hålla expeditionstiderna. Genom de indragningar som SJ dä förväntade sig skulle man få en del mindrekostnader och därmed uppnå bättre balans i styckegodsrörelsen. Men vad som brast i denna utredning - såvitt jag såg, när jag gick igenom direktiven - var att det inte sades någonting om vilka mindreinläkler man också skulle få av den försnävade serviceverksamheten för styckegodset. Och detta är tyvärr signifikativt för SJ. Man lägger så oerhört stor vikt vid kostnadssidan men tar inle reda på vilka effekter åtgärderna kan få på intäktssidan och vad åtgärderna kan ha för negativa mulli-plikaloreffekler när det gäller servicen på andra områden.

Närservicen har en oerhört stor betydelse. Jag har förståelse för SJ:s spridning med lastbil från knutpunkter i fråga om stycke- och containergods och all annan godstrafik. Men det finns en gräns för denna koncentration. När det gäller slyckegodstrafiken behövs en närservice. Om den minskas förlorar man inte bara det gods som SJ tycker sig ha blivit belastat med, ulan man förlorar ytterligare gods. Vart tar del godset vägen? Jo, det far hell enkelt ut på landsvägen. SJ:s mindrekostnader minskar visserligen, men jag är övertygad om alt i stor utsträckning minskar SJ:s intäkter så mycket mera.

Jag ser inle den här frågeställningen, när man tar upp det i riksdagen, som en kritik mot kommunikationsministern, men jag anser att det är ett viktigt observandum gentemot SJ.

Just nu pågår en del trafikpolitiska och andra utredningar som sedermera skall sammanföras i en proposition om den framlida trafikpolitiken i vårt land. Om SJ genom indragningar och rationaliseringar inom sitt eget verksamhetsområde och beslutsområde ändrar sin service kan man komma i det läget att man undergräver godsunderlaget så an del får effekter som man inle har drömt om.

Min avsikt med det här inlägget är all fästa uppmärksamheten på vikten av all man inom SJ är sparsam med omfattande rationaliseringar som kan försvåra SJ:s läge och SJ:s möjligheter att hävda sig bättre på marknaden när SJ får andra utgångspunkter för sin verksamhet i en framtida ny trafikpolitik.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om avvägningen mellan SJ.s bilgodstrafik och spårbundna godslrafik

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Statsrådet uttryckte farhågan att jag rent av hyste misstänksamhet emot hans person. Del kan jag försäkra att jag inte gör. Jag hyser i stället de allra största förväntningar på statsrådets kvalifi-

105

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

öm avvägningen mellan SJ.s bilgodstrafik och spårbundna godslrafik

kalioner, som i den nya och betydelsefulla position han innehar efter regeringsskiftet kommer att kunna var ytterligt värdefulla för den svenska iransporipolitiken. Del är också en av anledningarna lill all jag har rikiai mig till honom med min interpellation.

Att jag inle heller hyser misstänksamhet mot SJ kan jag försäkra, men den formulering som kommit till användning i svaret gav mig anledning alt fundera över om formuleringen läckte alla människors behov ute i bygden, och följaktligen kunde det uppfattas såsom en misstanke. I stället var faktiskt statsrådets svar mycket positivt när del gäller möjligheten för så många all med relativt enkla medel få sin lilla gods-transporlservice ordnad - statsrådet uttryckte det, om jag minns rätt, så alt butiker och servicestationer skulle kunna hjälpa lill i del här fallet genom att fungera som inlämningsställen. Del är en enkel och bra åtgärd som rimligen eliminerar de fiesta av de farhågor jag har tagit upp i min interpellation.

Jag vill emellertid återkomma ett enda ögonblick lill frågan om de här godsinlämningsslällena. Jag utesluter faktiskt inte i min interpellation alt man rent av skulle kunna tänka sig, vid hot om nedläggning av ett inlämningsställe, all stimulera överföringen av gods från laslbilslrafik lill inlämningsställel. Därmed har den lilla orten sitt inlämningsslälle kvar, och den har förhoppningsvis också två tjänstemän kvar på platsen som sköter delta.

Med andra ord: resonemang om en levande landsbygd ges på det sättet innehåll. Jag tror att den nya regeringen har haft detta klart för sig då man i regeringsdeklarationen noterade att iransporipolitiken, om jag minns rätt, skulle vara ett led i regionalpolitiken. Det finns alltså här kopplingar som, om mina intentioner i någon män kunde vinna gehör, också skulle tillgodose andra saker än ren iransportpolitik och godsservice.

Jag ber all återigen få tacka statsrådet för det välvilliga svaret.

106

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag tolkar herr Sellgrens uttalande ungefär så, att han anser att man inom SJ i nuvarande transporlpolitiska läge bör vara återhållsam med sådana rationaliseringsätgärder som kan försvåra genomförandet av en ny eller modifierad iransportpolitik. I den åsikten kan jag hell och fullt instämma. En sådan återhållsamhet skall naturligtvis också prägla regeringens handlande, då vi nom kommunikationsdepartementet får besvär från kommunerna rörande SJ-beslul som innebär indragning av service. Vi kommer all vara myckel varsamma i avvaktan på att vi får riktlinjerna för den nya iransporipolitiken accepterade av riksdagen. I annat fall riskerar vi all handla i blindo och vidta åtgärder som är till skada för framliden.

När departementet prövar dessa besvär som har ingivits och som kommer all fortsätta all strömma in, så kan man naturligtvis fråga sig: Vilka möjligheter har vi inom departementet all överblicka utvecklingen? Jag

har visserligen inte varit i departementet sä länge, men jag har en känsla av all man där har fått en god insyn i förhållandena. Vi har haft denna överprövningsmöjlighel ända sedan hösten 1968, och ett förhållandevis , stort antal ärenden har alltså sedan dess analyserats, behandlats och lett lill beslut av regeringen. Man har således pä ell i-ealistiskt och värdefullt sätt skaffat sig kännedom om verkningarna av olika åtgärder. När vi, i anslutning lill den verksamhet som nu bedrivs, i allt större utsträckning får sådana här besvär att pröva tror jag därför, som jag nyss sade, all vi har ell bra underlag för de beslut som departementet kommer att föreslå regeringen att fatta.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Meddelande om interpellationssvar

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för den lugnande deklaration sorn kommunikationsministern avgav i fråga om indragningar och liknandet Men omprövningsmöjligheterna gäller ju - såvitt jag förslår - bara rena indragningsärenden, i. ex. indragning av en bandel, servicen på en järnvägsstation osv. Vad regeringen inte kan komma åt är emellertid - återigen såvitt jag förstår- alt SJ begränsar sin nuvarande service på en station eller inom ett trafikområde. Man begränsar t. ex. in- och utlämningstiderna för styckegods på en expedition, vilket medför en försämrad service lill kundkretsen och leder lill bortfall av godsunderlag till förmån för lastbilstrafiken. Ett annat exempel är att man drar in en och annan lur pä en bandel, kanske en moiorvagn som går i lokal eller regional trafik. Pä det viset försämras servicen och minskas trafikunderlaget tills del är dags att dra in ytteriigare en tur. När den lilla rest som sedan återstår inte utgör ett tillräckligt irafikunderlag, vill SJ dra in hela trafiken. Först när besked om della kommer lill kommunerna har de möjlighet alt gå till regeringen. Men om de hade möjlighet alt gå till regeringen även vid ändring av turtidtabeller och, inte minst, vid ändring av turtiderna för in- och utlämning av styckegods, då vore det en klar fördel.

Överläggningen var härmed slutad.

S 16 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:63 om åtgärder för att förebygga självmord

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. 1 i? riksdagsordningen vill jag meddela följande.

Min avsikt var alt i dag besvara inlerpellationen av fru Håkansson om åtgärder för att förebygga självmord. Fru Håkansson har emellertid inte möjlighet att ta emot svaret i dag. Jag har därför med henne överenskommit om all besvara inlerpellationen den 8 februari.

107

Nr 57

S 17 Om bekämpandet av allergiska sjukdomar

Torsdagen den 20 januari 1977

Om bekämpandet av allergiska sjukdoinar

108

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för all besvara fru Andréns (fp) den 7 december anmälda interpellation, 1976/77:59, lill herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Fru Andrén har frågat socialministern om han anser det lämpligt alt tillsätta en utredning för att klarlägga behovet av forskning, utbildning, information och andra åtgärder för att pä ett mer effektivt sätt bekämpa de allergiska sjukdomarna.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har alt besvara inlerpellationen.

Allergi är en samlad benämning på olika sjukliga reaktionssätt mot kemiska och andra substanser, t. ex. astma, s. k. hösnuva, eksem och andra former av hudutslag.

Såsom fru Andrén har framhållit i sin interpellation är allergiska problem mycket vanliga i vår tid och ofta besvärliga alt komma lill rälla med. En stor del av patienterna med allergiska sjukdomar behandlas av allmänläkare. Vissa patienter kräver emellertid specialistvård, främst vid lungmedicinska, internmedicinska, barnmedicinska, dermatologiska, oiologiska och yrkesmedicinska kliniker. De astmasjuka har under de senaste decennierna fåll betydligt förbättrade vårdmöjligheler genom all lungmedicinen i mycket betydande utsträckning har övertagit såväl sluten som öppen aslmavård. Jag vill här nämna alt socialstyrelsen år 1974 fastställde behörighetsvillkor för innehav av tjänst för vidareutbildad läkare inom verksamhetsområdet internmedicinsk allergologi. Därigenom bör rekryteringen av allergologiskt skolade läkare underlättas. En utbyggnad av yrkesdermatologin pågår också, vilket är viktigt för stora grupper av allergiker.

Eftersom överkänslighet mot olika ämnen är ett resultat av en immunologisk process, är det i hög grad angeläget att få till stånd en utveckling inom klinisk immunologi. Jag kan i delta sammanhang nämna, att socialdepartementets sjukvärdsdelegalion stöder denna specialitet vid fastställande av läkarfördelningsprogram.

Vad beträffar resurserna för forskning och utbildning i klinisk immunologi vill jag erinra om att en första professur i detta ämne nu har inrättats vid Karolinska institutet med placering vid Huddinge sjukhus. Vidare övervägs inom universitets- och högskoleämbetet frågan om den framlida benämningen på en befintlig professur i klinisk dermalologisk allergologi vid Karolinska institutet och dess anknytning til! Karolinska sjukhusets verksamhet. Tjänster som professorer eller biträdande professorer i immunologi finns vidare vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt vid Karolinska institutet och statens bakteriologiska laboratorium.

En betydande grundforskning inom främst immunologi pågår i vårt land i nära samarbete med den internationella forskningen. Epokgörande forskningsinsatser har utförts i värt land beträffande de s. k. allergen-

specifika IgE-aniikropparna, vilket har gett nya möjligheter för diagnos och behandling vid allergiska sjukdomar. En praktiskt tillämpad forskning pågår också sedan länge. Beträffande astma äger bl. a. en omfattande forskning rum på fiera lungkliniker på universitetssjukhus i samarbete med företrädare för allergologi, klinisk immunologi, klinisk fysiologi m.fl. Ett annat exempel härpå utgör ell med stöd från arbetarskyddsfonden i Malmö och Stockholm bedrivet projekt som tar sikte på att förebygga allergiska kontakteksem. Del är givetvis viktigt att forskningen inom detta område utökas och breddas genom samarbete mellan företrädare för berörda specialiteter.

När det gäller allergiska sjukdomar behövs också en bred information till både allergikerna själva och allmänheten. Delta gäller inle minst personer som i del dagliga arbetet kommer i kontakt med allergisjuka i förskolor, skolor, på arbetsplatser osv. Ökad information om möjligheterna att genom miljösanering underlätta allergikernas dagliga livsföring behövs liksom ökad förståelse för allergikernas problem.

Riksförbundet mot allergi gör med ell visst statligt stöd en utomordentligt värdefull insats på detta område. På det lokala planet är del enligt min mening lämpligt att distriktssköterskorna i första hand informerar om allergiska reaktioner och om vad som går all göra för all skapa symlomfria miljöer eller minska patienternas lidanden.

Av vad jag här här sagt framgår att allergiska sjukdomar är ett omfattande och svårbemästrat problem. Jag vill nämna att jag avser att inom kort ta upp allergifrågan med tillgänglig expertis inom mitl ansvarsområde. Meningen är att dessa kontakter skall ge ökad kunskap om lämpligt sätt all angripa allergiproblematiken.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om bekämpandet av allergiska sjukdomar

Fru ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag ber först all få lacka statsrådet Troedsson för svaret på min interpellation.

Del är ett ganska utförligt svar. Statsrådet uppehåller sig främst vid de medicinska synpunkterna och resurserna. Även om detta är viktigt tycker jag nog att statsrådet Troedsson i svaret ägnar sig alltför ensidigt åt forskningssidan och betraktar allergin nästan enbart som ett sjukdomstillstånd. Statsrådet bortser frän att allergianlagen - den atopiska allergin - utgör 10-15 96 av all allergi. Svaret går därför inle heller in på grundproblemen, nämligen vikten av att kunna hålla sig borta från de aller-giframkallande ämnena. Den så viktiga profylaktiska sidan las knappast upp alls i svaret. Inle heller den inlernmedicinska allergologin poängteras tillräckligt, trots att så många besvär debuterar i barnaåldern och all förebyggande äigärder dä kan åstadkomma bestående resultat.

Statsmakterna har dock observerat pediatrikens betydelse inom allergiområdet genom att fastlägga barnallergologin som en subspecialitet. Socialstyrelsen har också företagit en utredning som resulteral i betänkandet "Pediatrik på 80-lalet".

Man får inle bortse från att de allergiska sjukdomarna utgör en stor

109

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om bekämpandet av alleigiska sjukdomar

post inom sjukvården, varför det även måste vara ekonomiskt försvarbart med specialbehandling av dessa annars kroniska sjukdomar. Det är alltså nödvändigt med en generell profylax. De flesta allergiska barn kan fä bestående men om förebyggande åtgärder ej sätts in. Därför hade det varit angeläget om man i svaret mer tagit upp problemet med barnläkare, skolläkare och t. ex. verksläkare, vilka i stor utsträckning får ta emot allergikerna men som inte har någon egentlig utbildning pä det här området.

Det ser ju ut som om allergisjukdomarna är pä väg att sprida sig ytterligare, och det poängterade också statsrådet Troedsson. Orsakerna kan vara många, men mycket hänger säkerligen samman med miljön och en rad nya ämnen som kommit till användning. Yrkesallergierna utgör endast 1-2 % av alla allergier. Men de utgör ändå en myckel stor andel av alla yrkessjukdomar.

Vi kan inte begära alt t. ex. allmänläkarna, som inte har utbildning på det här området, skall kunna ge adekvat behandling. Tyvärr är det många allergiker som inte håller med statsrådet om att behandlingen blivit så myckel bättre just därför att så få läkare är utbildade inom allergin.

En av de vanligaste allergierna är astma. Denna sjukdom kan vara av olika slag och kan därför inle alltid behandlas lika. Därför är det inte säkert att alla astmapatienier får en bättre behandling nu, trots alt lungmedicinen övertagit större andelen av astmavården. Just den allergiska aslman måste ju i stället behandlas genom sanering av miljön och genom förebyggande åtgärder, vilket inte alla lungläkare har utbildning för. En professur i barnallergologi är därför bl. a. mycket angelägen, och det tror jag också att vi är överens om.

Det är helt riktigt, som statsrådet säger i sitt svar, att en bred information behövs när det gäller de allergiska sjukdomarna, som ju berör ca en miljon människor - en information inte bara till allergikerna själva, till de anhöriga och till allmänheten utan också till samhället.

Riksförbundet mot allergi, som är en synnerligen livaktig organisation, har ju under 1976 sökt sprida information som jag tror i viss mån verkligen har gått hem. Men det behövs naturligtvis ytterligare och större insatser på det här området.

Visst vore det bra om distriktssköterskorna skulle kunna göra rejäla insatser när del gäller information om och förebyggande av allergiska reaktioner. Men inte heller distriktssköterskorna har tillräcklig utbildning pä del här området, ulan de måste i så fall få sådan, och deras antal måste också utökas eftersom de redan nu är ganska betungade av alla sina olika uppgifter.

Eftersom saneringsåtgärder av olika slag behövs, borde det därför vid varje sjukhus allergologiska enhet finnas en särskilt utbildad saneringsexpert som i samråd med läkare hjälpte till att föreslå olika saneringsåtgärder i den sjukes hem. Dessa saneringsexperter kunde gärna vara specialutbildade kuratorer.

Men det är inte bara hemmet som berörs ulan hela samhällets planering. Vi medverkar nämligen i vårt samhälle till alt bibehålla de sjuka inom vårdapparaten - de som har en allergisk disposition får genom för dem olämpliga miljöer en manifest allergi. När del gäller atopisk - alltså ärftlig - allergi måste man angripa grundorsaken. Man måste eliminera de al-lergiframkallande ämnena, som vi omger oss med, och samhället måste dågå före i utvecklingen. Detärdärförsynnerligen viktigt all al la offentliga lokaler är fria från allergiframkallande ämnen, varför man bör undvika t. ex. helläckningsmattor och olämpliga växter. Likaså bör rökförbud råda. Särskilda rökrum för dem som röker bör därför finnas på sjukhus, i samlingslokaler, skolor o. d. Djurförbud i allmänna lokaler bör övervägas liksom i vissa utrymmen på våra färdmedel.

Som vi alla förstår är allergiproblemen inte lösta i en handvändning, men jag hoppas alt statsrådet Troedsson och jag är överens om att kraftfulla åtgärder måste sällas in på bred front och fortast möjligt. Därför hade jag föreslagit en utredning föran om möjligt få med alla de områden och aspekter som jag här tagit upp och naturiigtvis många andra som dessutom finns - och då forskningen inte att förglömma.

Herr talman! I en utredning borde självklart representanter för allergikerna själva finnas med för att som experter kunna redogöra för sina synpunkter och behov. Jag hoppas därför alt de experter som statsrådet har för avsikt att sammankalla kommer alt bestå av bl. a. någon allergiker eller anhörig lill sådan och av någon utbildad allergologisk expert.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om bekämpandet av alleigiska sjukdomar

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Jag kan helt hälla med fru Andrén när del gäller viklen av alt salsa på förebyggande åtgärder inom detta område såväl som inom många andra. Fru Andrén framförde en lång rad konkreta förslag till vad hon ansåg borde göras. Givetvis är jag nu inte beredd att la ställning lill dem - det vore att föregripa de rådslag som jag ämnar ha pä delta område.

När del gäller utbildningen tror jag att allergiska reaktioner i dag verk
ligen ägnas stor uppmärksamhet inom denna när del gäller all sjukvårds
personal. Men det är myckel möjligt all dessa inslag skulle kunna kom
pletteras med vidareutbildning pä detta område under fortbildningsdagar
i landstingens regi. Del är en av de frågor som kommer att las upp
till diskussion. Informationen är naturligtvis av stor betydelse, och jag
håller helt med fru Andrén all del inle bara gäller allergikerna själva
och vad som bör iakttas i den dagliga livsföringen ulan all del är inte
minst viktigt - och kanske allra viktigast - att hos allmänheten verkligen
skapa förståelse för de allergisjukas problem. *

Jag kan helt dela fru Andréns uppfattning om att astmatiker i stor utsträckning är allergiska mot tobaksrök. Jag tycker också att samhället här borde gå före med gott exempel och alt offentliga miljöer så långt möjligt skall vara rökfria, vilket då också skulle innebära att rökrum får inrättas. Den utvecklingen är redan pä väg - jag kan här nämna

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Om bekämpandet av allergiska sjukdomar

SJ:s restaurangvagnar och försäkringskassornas lokaler. Jag tycker att den inriktningen är riktig.

Jag skulle kanske också något beröra allergiproblemen i arbetslivet, eftersom allergiframkallande ämnen där kan förekomma i mycket höga koncentrationer. Sedan ett allergiskt tillstånd väl har uppstått behövs del i allmänhet en mycket liten förnyad disposition för att framkalla den allergiska reaktionen. Av det skälet är det svårl all fastställa de hygieniska gränsvärden som förebygger allergier. I arbetarskyddsstyrelsens gränsvärdeslista har emellertid tagils upp särskilt låga värden för ämnen med starkt allergiframkallande tendens. Den viktigaste förebyggande åtgärden är naturligtvis att ersätta hälsofarliga ämnen och produkter med ofarliga eller mindre farliga sådana. Om del inte går, måste man försöka all effektivt förhindra att damm, rök, gaser och ångor sprids på arbetsplatsen. Jag kan också nämna att delta synsätt kommer alt prägla det förslag till ny arbelsmiljölag som regeringen avser att inom kort överlämna till lagrådet för granskning. Jag är övertygad om all det i sig skulle ha avsevärda förebyggande effekter.

Fru Andrén var också inne på frågan om boendemiljön. Detta är ju inte mitl ämnesområde, utan här kommer bostadsdepartementet in i bilden, men jag föreställer mig att det efter del här rådslaget kan finnas all anledning all ta kontakt med bostadsdepartementet i dessa frågor liksom del också kan komma alt finnas anledning alt ta kontakt med utbildningsdepartementet när det gäller forskning och undervisning på detta område.

Fru ANDRÉN (fp):

Herr talman! Jag är tacksam för de kompletterande upplysningar som statsrådet Troedsson gav här och som vittnar om att hon har en positiv inställning till att ta itu med de allergiska problemen. F. ö. är jag naturligtvis beredd att vänta på senare informationer och rapporter med anledning av de undersökningar som statsrådet nu har för avsikt att påböria beträffande allergiproblematiken. Jag vill understryka att hela samhällsplaneringen borde diskuteras även ur allergisynpunkl och alt jag hoppas all förslag lill konkreta åtgärder inte kommer att låta vänta på sig alltför länge.

Överläggningen var härmed slutad.

S 18 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:58 lill arbetsmarknadsutskoltel

S 19 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1976/77:232-234 lill konstitulionsuiskoilel

1976/77:235-239 lill skatteutskottet

1976/77:240-243 lill justitieutskottet

1976/77:244 och 245 till lagulskollel

1976/77:246 till utrikesutskottet

1976/77:247-249 till försvarsutskottet

1976/77:250-258 lill socialförsäkringsutskoltel

1976/77:259-273 lill socialutskottet

1976/77:274-282 lill utbildningsutskottet

1976/77:283-289 lill trafikutskottet

1976/77:290 och 291 till jordbruksutskottet

1976/77:292-296 till näringsutskottel

1976/77:297-301 till arbetsmarknadsutskottet

1976/77:302-305 lill civilutskottet

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

S 20 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningen 1976/77:79

vj 21 Herr talmannen meddelade all propositionerna nr lOOoch 101 skulle sättas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:56 om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

S 23 Anmäldes och bordlades

Molioner

1976/77:306 av herr Andersson i Gamleby w;.,//. om åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrälien vid allmänna val

1976/77:307 av herrar Hugosson och Pettersson i Lund om ökat sekretesskydd för statistiskt material

1976/77:308 av herr Johansson i Trollhättan om viss översyn av reglerna rörande ogiltig valsedel

1976/77:309 av herr Richardson om riksdagens arkiv

1976/77:310 av herr Mtaon i Kalmar w.//. om forskning rörande inverkan av ett lågt löneläge inom en region

1976/77:311 av herr Nilsson i Kalmar m.fl. om etableringskonlroll

1976/77:312 av fru Radesjö och herr Wååg om uppgiftslämnandet till offentlig myndighet

1976/77:313 av herr Tarschys m.fl. om en fördelningspolitisk utredning

1976/77:314 av herr Åkerlind m.fl. om begränsningen i del offentliga ullaget av avgifter

1976/77:315 av fru Andersson i Hjärium och fru Göthberg om rätten lill avdrag vid beskattningen för representationskostnader

1976/77:316 av fru Eliasson och herr Sijernslröm om befrielse för frikyrkosamfund från skyldigheten att i visst fall erlägga arvsskatt

113

Riksdagens protokoll 1976/77:55-58

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 19"7

114

1976/77:317 av herr Hovhammar m. fl. om beskattningen av infiaiions-vinster

1976/77:318 av herr Johansson i Skärstad m. fl. om översyn av reglerna för beskattning av byggmästare vid viss fasiigheisförsäljning

1976/77:319 av herr Johansson i Skärstad m.fl. om beskattningen av konstnärer

1976/77:320 av herr Komstedt m. fl. om avdrag vid beskattningen för tantiem eller liknande ersättning från fämansföreiag

1976/77:321 av herr Leuchovius m. fl. om förmögenhetsbeskattningen av levande inventarier i jordbruk

1976/77:322 av herr Lundgren m.fl. om aklievinstbeskailningen

1976/77:323 av herr andre vice talmannen Magnusson m. fl. om avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för reparation av egnahemsfastighel

1976/77:324 av herr Nygren m.fl. om beskattning av annonser i annonsblad

1976/77:325 av herrar Signeil och Rosqvisi om alkoholupplysning bekostad av Systembolaget

1976/77:326 av herr Strindberg om bibehållande av tullverkets verksamhet i Gryt och Arkösund

1976/77:327 av herr Söderström m.fl. om ökad möjlighet till extra avdrag på grund av nedsatt skatieförmåga

1976/77:328 av herr Wachimeister i Staffanstorp om rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för arbetskläder

1976/77:329 av fru Andrén och herr Jonsson i Alingsås om siraffrällsligl ansvar för onykterhet vid förande av traktor

1976/77:330 av fröken Engman och herr Ulander om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten

1976/77:331 av herr Winberg m.fl. om kriminalvärden i anstalt

1976/77:332 av herr Winberg m. fl. om åtgärder för alt bekämpa brottsligheten

1976/77:333 av fru Andersson i Kumla m.fl. om gemensam vårdnad av barn

1976/77:334 av herrar Johansson i Växjö och Bengtsson i Hamneda om resekostnad vid utövande av umgängesrält

1976/77:335 av herr Wästberg i Stockholm /;;..//. om en ny aktiebolagslag

1976/77:336 av herrar Nordin och Fiskesjö om översyn av bestämmelserna rörande vapenexport

1976/77:337 av herr Oskarson m.fl. om länderinrikiningen av svenskt u-landsbistånd

1976/77:338 av herr Werner m.Jl. om Sveriges utträde ur Världsbanksgruppen

1976/77:339 av herr Werner m.fl. om avslag pä anslagen till Asiatiska utvecklingsbanken och Asiatiska utvecklingsfonden

1976/77:340 av herrar Brännström och Hedberg om höjt anslag lill särskild hjälpverksamhet lill förmån för värnpliktiga och deras anhöriga

1976/77:341 av herrar Henrikson och Brännström om verksamheten vid försvarets förvaltningsskola

1976/77:342 av herr Lindblad om de folkrättsliga konsekvenserna vid ianspråktagande av civil personal inom krigsorganisationen

1976/77:343 av herr Lindblad om direklrekrytering av värnpliktiga lill civilförsvaret

1976/77:344 av fru Sundström och herr Svanberg om ytterligare medel för information i säkerhets- och försvarspolitiska frågor

1976/77:345 av herr Gahrton om pensionärernas ekonomiska förhållanden

1976/77:346 av herr Gillsiröni m.fl. om rätt lill efterlevandepension i vissa fall

1976/77:347 av herrar Hedberg och Hagberg i Örebro om vidgad rätt lill ersättning för asbestskador

1976/77:348 av fru Hörnlund och fru Håvik om vidgad rätt för fader till föräldrapenning

1976/77:349 av fru Hörnlund m.fl. om vidgad rätt för utländska medborgare till bidragsförskott

1976/77:350 av fru Johansson i Tidaholm och fröken Öhrsvik om vidgad rätt till föräldrapenning vid värd av sjukt barn

1976/77:351 av herr Nilsson i Kristianstad om förenklat förfarande vid handläggningen av bidragsansökningar

1976/77:352 av herr Wachimeister i Staffanstorp om kostnadsfria läkemedel för psoriasis

1976/77:353 av fru Wohlin-Andersson m. fl. om inkomstgränsen för er-hällande av studiehjälp

1976/77:354 av herr Wästberg i Stockholm om rätten lill pensionsgrundande inkomst vid reducerad förtidspension

1976/77:355 av herr Biörck i Värmdö om akutsjukvården

1976/77:356 av herr Gillsiröm m. fl. om viss ändring i lagen om bidragsförskott

1976/77:357 av fru Hedvall och fru Rydle om en barnmiljödelegation

1976/77:358 av herr Hjorth m.fl. om yrkesmedicinsk verksamhet vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

1976/77:359 av herr Jansson m.Jl. om förbättrad arbetsmiljö för kyrkogårdsarbetare

1976/77:360 av herr Johansson i Skärstad m.Jl. om godkännande av THX-preparalel, m. m.

1976/77:361 av herr Jonsson i Alingsås och fru Håkansson om sjukvårds-utbildning för ambulansförare

1976/77:362 av herr Nilsson i Agnas m.fl. om nyklerhelsvården bland ungdom

1976/77:363 av herr Signeil m.fl. om anvisningar rörande behandling med kortvåg m. m.

1976/77:364 av herr Wästberg i Stockholm och fru Andrén om alkoho-listvård som medicinsk specialitet

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

115

Nr 57 1976/77:365 av fru Sundström m. fl. om utformningen av statsbidraget

Torsdagen den 'i" 8°"' ""

tPi •.,« o.-; 1077 1976/77:366 av herr Andersson i Lycksele m. fl. om översyn av reglerna

zujanuari ty//

_____________ för statsbidrag till elevhem

1976/77:367 av herr Andersson > Lycksele m.fl. om utbyggnad av den gymnasiala musikutbildningen i Norrland

1976/77:368 av herr Biörck i Värmdö och fru Sundberg om den lekniskl-naturvetenskapliga undervisningen inom grundskolan

1976/77:369 av herr Bladh m.fl. om den framtida användningen av läroanstalten Nääs

1976/77:370 av fru Eliasson och herr Sijernslröm om en musiklerapeut-ulbildning i Östersund

1976/77:371 av herr Gustafsson i Borås m. fl. om verksamheten vid Tex-tilinslilulel i Borås

1976/77:372 av herr Hagberg i Örebro och fru Hjelm-Wallén om vidgad föräldrautbildning, m. m.

1976/77:373 av herr Hjonh m.fl. om utbildning i yrkesmedicin

1976/77:374 av herr Jönsson i Arlöv m.Jl. om inrällande vid länsskolnämnden i Malmöhus län av en konsulenttjänst för alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor

1976/77:375 av herr Nilsson i Norrköping m.Jl. om inrättande vid universitetet i Linköping av en professur i onkologi

1976/77:376 av herr Nilsson i Östersund m.Jl. om försöksverksamhet med utbildning av maskinförare

1976/77:377 av fru Rydle och herr Åkerlind om viss samordning av vuxenutbildningen

1976/77:378 av fru Sandéhn och herr Bladh om ersättning till lärarkandidater vid praktikljänstgöring

1976/77:379 av herr Svensson i Skara m. fl. om livsmedelsteknisk utbildning i Skaraborgs län

1976/77:380 av herr Wiklund m. fl. om ökad invandrarundervisning genom studieförbunden

1976/77:381 av herrar Bengtsson i Landskrona och Siljverstrand om ändrade bestämmelser rörande bilbälten

1976/77:382 av fru Eliasson m.Jl. om en särskild vinlertaxa för tågresor, m. m.

1976/77:383 av fru Fredrikson m. fl. om viss samrådsskyldighet för vägverket

1976/77:384 av herr Hugosson m. fl. om vägverkels förrådsfond

1976/77:385 av herr Johansson i Skärstad m.fl. om ändring av SJ:s bestämmelser rörande studeranderabatl

1976/77:386 av fru Mårtensson m.Jl. om ombyggnad av väg 82 mellan Bollnäs och Alfta

1976/77:387 av herr Nilsson i Uddevalla m.fl. om upprustning av Lysekilsbanan, m. m. 116

1976/77:388 av herr Wästberg i Stockholm och fru Frwnkel om införande av ett interrailkort för pensionärer

1976/77:389 av herr Björck i Nässjö om representation för den enskilda detaljhandeln i livsmedelsverkels styrelse

1976/77:390 av herr Johansson i Hållsla om upparbetande av fariigt kemiskt avfall

1976/77:391 av herr Johnsson i Mölndal och fru Fredrikson om åtgärder mot nedsmutsning av havet

1976/77:392 av herr Wachimeister i Johannishus om inrättande vid lantbruksnämnden i Blekinge län av en konsulenttjänst för pälsdjursnäringen

1976/77:393 av herr Adamsson m.Jl. om stöd lill gasverk

1976/77:394 av herr Berndtson m. fl. om civilt utnyttjande av krigsmale-rielindusirins resurser

1976/77:395 av herr Jönsson i Arlöv m.Jl. om återinförande av affärs-lidslagen

1976/77:396 av herr Lövenborg och fru Marklund om karlongtillverkning vid ASSLs anläggning i Karlsborg

1976/77:397 av fru Marklund och herr Lövenborg om igångsättande av gruvdrift i Kaunisvaara, m. m.

1976/77:398 av fru Marklund och herr Lövenborg om en industri för tillverkning av försvarsmateriel i Boden

1976/77:399 av herr Ollen om ändrade regler för beviljande av slruk-lurgaraniilån

1976/77:400 av herr Söderqvist m.Jl. om anslag lill Rikskommilién för folkomröslning om kärnkraft

1976/77:401 av herr Wachimeister i Staffanstorp om livsmedelssubven-lionernas betydelse från konkurrenssynpunkt

1976/77:402 av fru Wohlin-Andersson m.Jl. om inrällande av ett pro-dukluivecklingscentrum i Linköping

1976/77:403 av fru Andersson i Hjärium m.Jl. om löneförmånerna för statligt anställd med uppdrag som riksdagsledamot

1976/77:404 av fru Cederqvist och herr Persson i Karlstad om psykologkonsulter vid arbetsförmedlingarna

1976/77:405 av herr Fagerlund m.fl om invandrarpolitiken

1976/77:406 av herr Hugosson m. fl. om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Göteborgsregionen

1976/77:407 av fru Johansson i Tidaholm m.fl om vidgat försäkringsskydd vid arbetsmarknadsutbildning

1976/77:408 av fru Mårtensson m.fl. om miljövårdande åtgärder vid val-lenkraftsutbyggnad

1976/77:409 av herr Nilsson i Kalmar m. fl. om regionalpoliliska åtgärder i sydöstra Sverige

1976/77:410 av fru Stålberg m.fl. om åtgärder för att främja yrkesverksamheten bland kvinnor i glesbygdsområden, m. m.

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

117

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

1976/77:411 av herr Svanberg m. fl. om bibehållande av arbetsmarknadsutbildningen i Hunneboslrand

1976/77:412 av herr Söderström om lokalbehovet för AMU-cenler i Norrköping

1976/77:413 av fröken Öhrsvik m. fl. om utökad försöksverksamhet med halvskyddad sysselsättning för ungdom

1976/77:414 av herr Andersson i Gamleby m.Jl. om användningen av permanenta bostäder för fritidsboende, m. m.

1976/77:415 av herr Claeson m. fl. om förbättring av sophäminingsper-sonalens arbetsförhållanden

1976/77:416 av fru Dahl om vidgad rätt lill bostadslån för miljöförbättrande åtgärder

1976/77:417 av herr Hägelmark om uppsättning av ulomhusanlenn för amalörradioanläggning

1976/77:418 av herr Hägelmark om kontroll av isoleringen i nyproducerade bostäder

1976/77:419av herr Johansson i Hållsla om inirångsersällningen vid framdragande av kraftledningar

1)16/17:420 av fru Johansson i Uddevalla m. fl. om förbud mol heltäckningsmattor i offentliga lokaler

1976/77:421 av herr Nilsson i Norrköping om förändringar av den statliga bostadsfinansieringen

1976/77:422 av herr Werner m. fl. om ändrade bestämmelser rörande bostadsstöd

1976/77:423 av herr Werner m.fl. om hyra vid förlängning av hyresavtal

1976/77:424 av herr Werner m.fl om höjt anslag lill lånefonden för kommunala markförvärv, m. m.

1976/77:425 av herr Werner m.Jl. om ändrade grunder för tomträllslän

1976/77:426 av herr Werner m. fl. om ändrade regler för pensionärernas kommunala bostadstillägg, m. m.

1976/77:427 av herr Werner m.Jl. om överförande av privata hyreshus i samhällets ägo

1976/77:428 av herr Westberg i Hofors m.fl. om begränsning av antalet hundar i tätorter

1976/77:429 av fru Wohlin-Andersson m. fl. om inkomslgränsen för erhållande av bostadsbidrag

1976/77:430 av fröken Öhrsvik m.Jl. om begränsning av del privata ägandet av fierfamiljshus

§ 24 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivils lill kammarkansliet

den 19 januari

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Anmälan av interpellation

1976/77:80 av herr Lidgard (m) lill herr statsministern om en kampanj mot dödsstraffet:

Förenta nationernas generalsekreterare har tidigare årligen avgivit rapporter till generalförsamlingen om situationen i de olika medlemsländerna beträffande dödsstraffets tillämpning. Fr. o. m. 1975, då en särskilt fyllig rapport avlämnades, skall ärendet studeras under femårsperioder. I sistnämnda rapport ullalar rapportören bl. a. alt det är utomordentligt svårt att avgöra om det föreligger någon utveckling i riktning mot en begränsning i utnyttjandet av dödsstraffet. Endast åtta av FN-stalerna har hell avskaffat dödsstraffet. I ytteriigare 15 stater är dödsstraffet avskaffat för vanlig brottslighet men finns kvar för speciella fall, i allmänhet i krigssammanhang. Tre stater slutligen har visserligen dödsstraffet kvar i sin lagstiftning men begagnar sig av sedvana inte därav. Sammanlagt 126 medlemsstater av i detta sammanhang redovisade 137 har alltså helt eller delvis dödsstraffet kvar i sin lagstiftning. Alltför ofta möter vi också i dagstidningarna uppgifter om verkställda dödsdomar. Vi borde alltså vara vana.

Men ändå upplever många måndagen den 17 januari 1977 som en skammens dag. Del var den dag, då man i Förenta staterna efter tio års uppehåll verkställde en dödsdom. Och reaktionerna kommer inte all bli mindre om den i Frankrike just inledda rättegången mol en ung mördare resulterar i en dödsdom, som går i verkställighet. Man kan fråga sig varför just avrättningen i Salt Lake City upplevs så aggraverande, grym och förnedrande. Hell saken därför att man vänlat sig något annat av Förenta staterna, av denna stora och välorganiserade demokrati, av della land vars många vetenskapsmän och nobelpristagare löst problem, medicinska och andra, av utomordentlig betydelse för mänskligt liv, än en brutal exekution. In i det längsta hade man hoppats att de amerikanska myndigheterna skulle förmå att finna en väg ul ur den situation som uppkommit, sedan den amerikanska högsta domstolen förklarat alt dödsstraff i och för sig inte kunde anses strida mot den amerikanska konstitutionen.

Skammen för denna oförmåga i det enskilda fallet och för all dödsstraff praktiseras i så många länder vidhäftar oss alla. Det är politikers och juristers skyldighet att globalt gå ut till de stater och de människor som fortfarande tror pä våld och på dödsstraff som avskräckande i kampen mot den grova brottsligheten.

Även om man inle övertygar enväldshärskare eller stater med andra

119

Nr 57

Torsdagen den 20 januari 1977

Meddelande om frågor

samhällsideal än de västerländska demokratierna, så har man gjort ett gott arbete om man för framtiden lyckas säkerställa dessa demokratier mot framlida bruk av dödsstraffet.

Skulle man inle nu omedelbart reagera mol vad som förekommit är risken överhängande för ell fortsatt blodbad. Sexhundra människor sitter i de amerikanska fängelserna dömda till dödsstraff Mer än hälften av dessa domar torde kunna anses icke stridande mot den amerikanska grundlagen och kan därför exekveras - på olika sätt alltefter varje amerikansk stats egna bestämmelser, mer eller mindre grymt men alltid lika förnedrande. Dödsstraffet som sådant, och det enligt en i demokratisk ordning tillkommen lagstiftning tillåtna beslutet att döda en människa, är förnedrande för alla, inte bara för den dömde, hans åklagare, hans domare eller bödel.

Dödsstraffets vara eller icke vara är en månghundraårig juridisk diskussionsfråga; de så att säga sakliga argumenten för och emot dödsslraffet har ventilerats och ställts emot varandra sä länge alt något nytt sannolikt inte kan vinnas pä den vägen.

I det korståg mot dödsstraffet som den senaste avrättningen och risken för fortsättningen måste utlösa får man söka andra medel än de traditionella. All beskriva del onda ingående- i hela dess brutala och chockerande natur - på ett sådant sätt att människor inle kan komma ifrån all ta ställning är alltid osympatiskt. Låg en sådan tanke bakom det utrymme som Sveriges Radio/TV ägnade händelserna i Utah kan programinslagen - som i och för sig var chockerande - godtagas och ger väl också vissa anvisningar om metoder som kan väljas.

I vårt land har vi sedan gammalt intagit en avvisande hållning lill dödsstraffet. Vi har nu också ett direkt grundlagsbud av innebörd all lag eller annan föreskrift ej får innebära att dödsstraff skall kunna ädömas. Mänga initiativ har tagits från svensk sida för att hälla i gång temporärt tynande diskussionerom dödsstraffets avskaffande. Tiden synes nu ånyo vara mogen för ett initiativ och jag hemställer om kammarens tillstånd att till herr statsministern få ställa följande fråga:

Är statsministern villig alt på något sätt medverka till alt vårt land lar initiativet till en kampanj mot dödsslraffet, som är avsedd all fä internationell räckvidd?

§ 25 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 20 januari

120

1976/77:206 av herr Måbrink (vpk) till herr jordbruksministern om förbud mot användning av fenoxisyra innehållande giftet dioxin:

Avser statsrådet all vidta åtgärder i syfte att förbjuda användningen av fenoxisyran 2,4,5-T innehållande giftet dioxin?

1976/77:207 av herr Nilsson i Agnas (m) till herr utbildningsministern om tjänstebrevsräiten vid universiteten:

Vid vissa fakulteter har de inskrivna fåll politisk propaganda sig tillsänd med ijänsieposl. Många studenter upplever det som en kränkning all på detta sätt bli föremål för s. k. information, stundom med inbetalningskort och uppmaning all stödja viss politisk verksamhet eller någon befrielserörelse.

Anser herr statsrådet att rätten till ijänsleförsändelse vid universiiet omfattar även spridning av politisk skrift som icke har samband med undervisningen?

1976/77:208 av herr Bladh (s) till fru statsrådet Mogård om åtgärder mol bristen på behöriga slöjd- och texlillärare:

Del råder stor brist pä slöjd- och texlillärare. Enligt rapport från arbetsmarknadsstyrelsen inför höstterminen 1976 har bristen på examinerade lärare ytterligare försämrats.

Av 289 tillsatta slöjdlärare för hela höstterminen 1976 saknar 135 erforderlig utbildning.

Vad beträffar texlillärare tillsattes inför läsåret 1976/77 450 lärare, varav 205 saknade behörighet.

Har statsrådet uppmärksammat den uppkomna situationen och kommer statsrådet med anledning därav att utöka utbildningen av berörda lärarkategorier sä att balans erhålls mellan tillgång och efterfrågan på behöriga slöjd- och textillärare?

S 26 Kammaren åtskildes kl. 16.50.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert