Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:56

Onsdagen den 19 januari

Kl. 14.00

S 1 Justerades protokollet för den 11 innevarande månad.

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder mot kränkning av svenskt lufirum

§ 2 Om åtgärder mot kränkning av svenskt luftrum

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpV.) der\ lOjanuari anmälda fråga, 1976/77:164, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig: "Vilka åtgärder avser regeringen att vidta med anledning av de upprepade kränkningarna av svenskt lufirum och hotet mot den civila flygsäkerheten från amerikanska spionplan?"

Får jag först påpeka att man måste skilja mellan å ena sidan kränkningar av Sveriges landområden och sjöterritorium samt luftrummet däröver, ä andra sidan sådana tillbud som inträffar utanför Sveriges territorium i eller i närheten av luftleder för det civila flyget, vilka kontrolleras från svenskt område.

Innan jag kommenterar det aktuella fall som herr Hermansson avser, skulle jag vilja något redogöra för bakgrunden.

Liksom på många andra håll i världen förekommer en omfattande militär flygverksamhet från både öst- och västmakternas sida utanför våra kuster och gränser, särskilt i Östersjön. Östersjön är, del bör understrykas, ett fritt hav.

Som ett viktigt led i den svenska neutralitetspolitiken ingår all försvarsmakten skall ingripa mot alla kränkningar av svenskt territorium. Det är väsentligt för att respekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas. Detaljerade föreskrifter har utfärdats för utländska örlogs-fartygs och militära luftfartygs tillträde lill svenskt territorium i den s. k. lillträdeskungörelsen (SFS 1966:366) och beträffande luftfartyg i instruktionen för krigsmakten av den 24 januari 1967 (IKFN). Särskilda medel har avsatts inom försvarets ram för den militära incidenlberedskapen. Häri ingår resurser för all vi skall kunna bevaka vårt territorium och även kunna ingripa för identifiering, avvisning m. m. Bl. a. har vi kontinuerlig radarbevakning längs våra kuster.

För all ge en föreställning om verksamhetens omfattning i luften kan jag nämna all vår beredskapsjakl nästan dagligen har anledning au siarui för olika uppdrag. I regel gäller det härvid inte att ingripa vid kränkningar utan att identifiera okänd fiygverksamhet utanför vårt territorium, vilken skulle kunna leda lill kränkningar.

Årligen förekommer ett tjugotal kränkningar av vårt luftrum från olika staters sida. Kränkningarna, som under senare år har varit koncentrerade

Nr 56 till Skåne och västkusten, berör vanligen endast en mindre del av svenskt

Onsdaeen den territorium och kan oftast tillskrivas navigeringsfel. Påtalande på diplo-

19 ianuari 1977 malisk väg sker regelmässigt i fråga om alla identifierade kränkningar.

-------------- _ Sammanfattningsvis vill jag hävda att vår incidentberedskap är till-

Om åtgärder mot fredsställande. Några ytterligare åtgärder torde inte behöva vidtas från
kränkning av regeringens sida på detta område.

svenskt luftrum Beträffande det av herr Hermansson åsyftade kollisionstillbudet den

5 januari vill jag erinra om att det inträffade utanför svenskt territorium i luftleden Grön 24 vid gränsen till den svensk-kontrollerade fiyginfor-malionsregionen i Östersjön. Denna händelse utgör således inte någon kränkning av svenskt territorium.

För den civila trafiken i de kontrollerade lufllederna på internationellt område finns särskilda bestämmelser i 1944 års Chicago-konvention. Dessa gäller dock inte för statliga luftfartyg till vilka militärfiygplan hänförs. De fördragsslulande staterna har emellertid förbundit sig all vid utfärdande av föreskrifter för sina statliga luftfartyg ta vederbörlig hänsyn lill kravet på säkerhet för den civila luftfarten.

Luftfartsverket har tillsatt en särskild ulredningskommillé för att dels studera det inträffade, dels överse de fiygsäkerhetsfrågorsom aktualiseras av denna och liknande händelser. I avvaktan pä resultatet av kommitténs arbete vill jag för dagen inte närmare uttala mig om dessa frågor.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Del är tre tillbud till krockar, dvs. i realiteten till stora fiygkalasirofer, där amerikanska spanings-eller spionplan varit inblandade som har kommit lill allmänhetens kännedom. Två av dem har inträffat söder om Gotland i luftled Grön 24, det tredje nordnordväst om Gotland. Tvä av kalastroftillbuden inträffade i mitten av september 1976, ett pä trettondagsafton 1977. De fiygplan som utsatts för kollisionsrisker genom de amerikanska militärmyndigheternas - eller är del kanske de amerikanska civila spionmyndigheiernas? - agerande har varit av japansk resp. finländsk och sovjetisk nationalitet. Del har i samtliga fall gällt civila flygplan.

Vi lever nu i skuggan av den ohyggliga flygkatastrof som inträffade i lördags vid inflygning till Bromma och som kunde ha fått ännu mer fruktansvärda verkningar i form av ett ännu större antal offer om inte piloternas skicklighet eller kanske tillfälligheter spelat in. Vi kan alltså föreställa oss den katastrof som skulle ha blivit följden om de av mig här nämnda olyckstillbuden resulterat i kollisioner. Det är, herr talman, ell oavvisligt krav som måste ställas att flygsäkerheten på allt sätt garanteras.

Det har sagts, vilket inte var helt klart när jag ställde frågan, att olycks
tillbuden inle inträffade i svenskt luftrum. Jag är inte hell säker när
det gäller ett av de tre fallen. Del handlade dock, och delta anser jag
vara det avgörande, om lufirum eller luftleder för vilka Sverige har ett
30 speciellt ansvar. Två av tillbuden förekom i en civil fiygled där del krävs

anmälan för passage. Sådan hade enligt uppgift i pressen icke gjorts.

Det är bekant att både stora och små makter bedriver spanings-eller spionageverksamhel från flygplan. Det måste vara ell oavvisligt minimikrav att övrig lufttrafik och passagerares liv därvid icke utsätts för fara och att ländernas gränser inte kränks. Min förhoppning är givetvis all man skall komma fram lill en situation där all sådan trafik, som alltid innebär faror, helt upphör. Det material som redan framkommit gör enligt min meningen formell protest från regeringen lill USA befogad.

Jag vill avslutningsvis ställa två frågor:

1. Hur mänga ytterligare sädana här olyckstillbud har inträffat i eller i närheten av svenskt luftrum under de senaste åren?

2. Vill utrikesministern ge löfte om att lämna en redogörelse lill riksdagen för den rapport som så småningom kommer att lämnas av den av luftfartsverket tillsatta ulredningskommittén? Jag tror alt det skulle vara av intresse.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om åtgärder mot kränkning av svenskt luftrum

Fru utrikesministern SÖDER:

Herrtalman! Somjag sade i mitt svar förekommer del i Östersjön en omfattande militär flygverksamhet från både öst- och västmakternas sida. Av Östersjöns sju strandstater är tre medlemmar av Warszawapakten och två av Atlantpakten. De paktanslulna bevakar noggrant varandras förehavanden, och spaningsflygningar är myckel vanliga inom militär öv-ningsverksamhel liksom andra former av militär verksamhet. Vi följer självfallet från svensk sida med stor uppmärksamhet vad som sker i vårt närområde, och vår beredskapsjakt ingriper när så behövs för att avvisa kränkningar av värt område.

Här nämner herr Hermansson speciella tillfällen, och del är hell riktigt att de kollisionstillbud som inträffade i december gällde amerikanskt flyg resp. japanskt och finskt trafikplan i Östersjön. Med anledning av det inträffade har luftfartsverket i december tagit kontakt med berörda utländska myndigheter.

Det är självfallet på det sättet - inle minst i perspektivet av vad som nyligen har hänt på flygets område - alt vi fäster största uppmärksamhet vid säkerhetsfrågorna. De tillbud som förevarit på det här området är mycket allvarliga, och det är av det skälet som nämnda kommitté har tillsatts av luftfartsverket för att studera de här frågorna och den därmed förknippade flygsäkerheten för det civila flyget.

Antalet incidenter som har inträffat är inte av någon större omfattning, mig veterligt. Jag kan inle närmare redogöra för detta antal, men luftfartsverket får självfallet kontinuerligt rapporter när sådana tillbud inträffar.

Del faller inte inom mitt kompetensområde att redogöra för det arbete som utförs inom luftfartsverket, men jag är övertygad om att kommunikationsministern eller, om det skulle ankomma på mig vid del tillfället, jag själv kommer att redogöra för de omständigheter som det kan vara möjligt att redovisa här i riksdagen när denna utredning är klar.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder fÖr att bereda familjen Agapov möjligheter alt återförenas

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tar fasta på löftet från utrikesministern att någon från regeringshåll kommer att lämna en redogörelse här i riksdagen för vad som framkommer under den utredning som luftfartsverket nu bedriver. Jag vill samtidigt säga att det är ett bra och nödvändigt initiativ att denna särskilda utredningskommitté har tillsalls. Det är ju möjligt att vad som sägs i denna utredning kommer att ge anledning all ställa ytterligare frågor om regeringens agerande i fortsättningen, och det är också möjligt att jag vill återkomma i ärendet när rapporten föreligger.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att bereda familjen Agapov möjligheter att återförenas

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för alt besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den II januari anmälda fråga, 1976/77:170, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har frågat mig dels om jag anser att de sovjetiska myndigheternas agerande i fallet Agapov står i överensstämmelse med Helsingforsöverenskommelsen, dels om vilka ål-gärder regeringen avser vidta för att familjen Agapov skall kunna återförenas.

I slutdokumentet frän den europeiska säkerhets- och samarbetskon-ferensen tas familjeåterföreningsfrågorna upp i form av rekommendationer lill de dellagande staterna. Det bör uppmärksammas att rekommendationerna inte är rättsligt bindande och inle heller det övriga innehållet i Helsingforsdokumentet, som del ankommer på varje enskild stat all tillämpa i konkreta fall.

I det av deltagarstaterna högtidligen undertecknade slutdokumentet heter del beträffande familjeåterförening: "De deltagande staterna kommer att i positiv och humanitär anda behandla ansökningar från personer som önskar återförenas med medlemmar av sina familjer och därvid särskilt beakta ansökningar från personer som är sjuka eller gamla."

I samma text sägs även:

"De (dellagande staterna) bekräftar all inlämnandet av en ansökan rörande familjeåterförening ej kommer all påverka sökandens elier hans familjemedlemmars rättigheter och skyldigheter."

Jag är väl medveten om att familjeåterförenings!, 'en, och vad Sverige avser inte minst Agapovfallet, av en bred opinion h .;ommit alt upplevas som en indikation pä hur Helsingforsdokumentet efterlevs. Del är samtidigt med beklagande jag måste konstatera, att den rad hänvändelser som har gjorts av den svenska regeringen i fallet Agapov ännu icke givit önskat resultat.

Framställningar har gjorts i Stockholm och i Moskva under regeringen Palmes lid liksom under den nuvarande regeringens. Jag har också själv

i upprepade samtal med företrädare för Sovjetambassaden i Stockholm uttryckt den svenska regeringens bestämda önskan och förhoppning all familjen Agapov skall kunna återförenas i Sverige. Jag har därvid hänvisat såväl till Helsingforsdokumeniels rekommendationer om familjeåterförening som lill fallets humanitära aspekter.

Slutligen vill jag försäkra herr Wästberg att regeringen kommer att fortsätta sina ansträngningar för att familjen Agapov skall kunna återförenas.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om åtgärder för att bereda familjen Agapov möjligheter att återförenas

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret pä min fråga. Jag är glad över utrikesministerns försäkran om all regeringen både gör och kommer att fortsätta att göra betydande ansträngningar för att familjen Agapov skall kunna förenas.

Jag är naturligtvis också tillfredsställd över all utrikesminslern efter det att min fråga ställdes har kallat upp Sovjets Chargé d'affaires och enligt tidningsuppgifter uttalat alt Sovjets vägran alt låta familjen Agapov återförenas är ett irritationsmoment i förhållandet mellan Sverige och Sovjetunionen. Om jag förslår det diplomatiska språkbruket rätt är detta ett utomordentligt starkt uttryck för regeringens missnöje med Sovjets vägran att låta familjen Agapov återigen träffas.

Det som alltså hänt är alt Valenlin Agapov för två år sedan hoppade av i Sverige. Han lämnade i Sovjet efter sig hustru, dotter och en åldrig mor. När sedan Ludmila Agapova sökte utresetillstånd för resten av familjen för att kunna fara till Sverige och träffa sin man avslogs denna ansökan. Ludmila Agapova har sedan dess utsatts för en rad repressalier. Hon avskedades frän sill arbete som ingenjör och har senast varit intagen på mentalsjukhus.

Detta sker i ett land som skrivit under Helsingforsöverenskommelsen med dess klara ord om återförening av familjer, som utrikesministern citerade.

Jag förutsätter alt Sverige vid uppföljningskonferensen i Belgrad på försommaren tar upp frågan om familjen Agapovs återförening, om inle familjen tillåtits all förenas innan dess.

Vi har f. n. fem fall i Sverige där Sovjet hindrar familjer att äter komma samman. Agapovkommitléer startas nu över hela Sverige, och Sovjetunionen skall naturligtvis veta all den svenska opinionen inle kommer all mattas förrän den kränkning av humaniteten som familjesplittringen innebär har upphört.

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm åberopade Helsingforsöverenskommelsen. Han kommenterade även den uppföljning av Helsing-forskonferensen som kommer att äga rum i Belgrad.

En av huvuduppgifterna vid Belgradmötet blir att studera just hur slutdokumentels rekommendationer har omsatts i praktiken. Bland dessa

3 Riksdagens protokoll 1976/77:55-58

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om utrustning för radio- och TV-sändningar från Europarådels byggnad i Strasbourg

rekommendationer ingår den nyss citerade texten om familjeåterförening.

Avsikten är inle att i Belgrad diskutera enskilda fall ulan att allmänt kommentera hur olika länder har uppfyllt sina åtaganden. Den debatten väntas pågå i flera veckor. Jag kan försäkra att vi från svensk sida kommer all redovisa vad vi själva gjort för all uppfylla våra förpliktelser, men vi kommer även all påtala vad vi anser vara brister i uppföljningen från andra undertecknares sida.

Det är min bestämda förhoppning och tro att den fråga vi i dag dis-kulerar, liksom de andra här åberopade frågorna, innan dess skall vara lösta. Del kan inte nog poängteras att detta naturligtvis skulle underiätta uppföljningen av del fortsatta arbetet på att förverkliga Helsingforsdokumentet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om utrustning för radio- och TV-sändningar från Europarådets byggnad i Strasbourg

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för att besvara herr Lidgards (m) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:185, och anförde:

Herr talman! Herr Lidgard har frågat mig om jag är villig alt för vårt lands räkning medverka lill att den nya Europarädsbyggnaden i Strasbourg förses med tillfredsställande utrustning för radio- och TV-sändningar.

Frågan behandlas f n. inom Europarådets s. k. ställföreträdarkommiiié. Att saken budgettekniskt kommit att behandlas separat från de övriga investeringar som sammanhänger med den nya Europarådsbyggnaden beror på att den har väckts pä ett relativt sent stadium. När frågan kom upp i höstas avstyrkte Europarådets budgetutskott att en radio- och TV-sludio inrättades, under åberopande av det allmänna budgetlägel, och slällföreträdarkommillén beslöt därefter bordlägga ärendet. Europarådets sekretariat undersöker nu andra utrustnings- och finansieringsmöjligheter, som avses dryftas när slällföreträdarkommillén möts igen nästa månad. Dessutom kommer ärendet upp vid del kollokvium som anordnas i Strasbourg den 28 januari, där väl både herr Lidgard och jag själv kommer att närvara.

Jag skulle därför vilja föreslå att vi tillsammans avvaktar utgången av dessa överläggningar, som alltså i första hand gäller hur projektet skall finansieras. Det är min förhoppning att vi inom Europarådet skall kunna klara av dessa problem så all frågan kan få en positiv lösning.

Herr LIDGARD (m):

Herr talman! På ett sätt är detta en myckel liten fråga, men jag skall be att få lacka fru utrikesministern för det svar jag fick och i synnerhet för de sista raderna i det, eftersom de ger just den positiva inställning

lill frågan som jag hade önskat mig.

Jag hade tillfälle att delta i det sammanträde med den permanenta kommittén som hölls den 7 december. Det sammanträdet ingav vissa farhågor för att man kanske inle skulle kunna utnyttja de lokaler som finns i den nya byggnaden. Själva lokalerna finns alltså där, men man har böriat diskutera om man skall sätta dit den utrustning som kan behövas för att det hela skall fungera.

Det förefaller mig som om det framför allt är några representanter för EG-länderna - som just nu också är med om att finansiera en motsvarande studio i anslutning till EuropapaHamentei - som tycker alt det blir väl mycket pengar all betala både på det ena stället och på det andra stället. Jag kan, trots alla vackra ord som står i olika rapporter om samarbetet mellan Europarådet och EG, inte frigöra mig från en känsla av att det finns en viss inställning hos EG-staterna att snåla på Europarådssidan lill förmån för EG. Är del så, blir frågan verkligt viktig för vår del. Om de lokaler som finns inte utrustas med erforderlig materiel stryps en del av Sveriges och de övriga icke-EG-stalernas möjligheter all föra ut information om vad som händer inom Europarådet. Där har jag den myckel bestämda uppfattningen att det är otroligt viktigt för oss under de närmaste åren all försöka göra allt som är möjligt av Europarådet och de arbetsuppgifter som ligger där, sä att vi inte blir någon sorls annex lill EG-staterna och på det sättet förlorar allt infiytande på det internationella fältet.

Jag tackar för svaret. Jag väntar till den 28 januari jag också, och jag hoppas att vi då skall kunna stödja varandra.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om möjligheterna att förebygga internationella terroristdåd, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

!? 5 Om möjligheterna att förebygga internationella terroristdåd, m. m.

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för att besvara herr Wijkmans (m) den 13 januari anmälda fråga, 1976/77:184, och anförde:

Herr talman! Herr Wijkman har frågat mig vilken den svenska regeringens reaktion är på frisläppandet i Frankrike av Abu Daoud och vilken inverkan jag tror att Frankrikes agerande kommer att ha på möjligheterna all förebygga internationella terroristdåd.

Jag vill till en början erinra om att vi från svensk sida sedan flera år tillbaka aktivt deltagit i det internationella arbetet för att bekämpa terrorismen. De överenskommelser som hittills har utarbetats på delta område är inle tillräckliga, och den svenska regeringen stöder arbetet på alt vidareutveckla de gällande reglerna. Vi avser att senare denna månad underteckna en ny Europarådskonvention mot terrorism, och vi stöder del inom FN påbörjade arbetet på en internationell överenskommelse mot tagande av gisslan.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om möjligheterna att förebygga internationella terroristdåd, m. m.

Gällande överenskommelser på detta område bygger ofta på principen att den stat där en terrorist påträffas skall antingen utlämna honom till en annan stat eller åtala och bestraffa honom inom landet. Huvudsaken är att han inte går fri frän påföljd.

När det gäller det konkreta fall som herr Wijkman berör i sin fråga till mig är det uppenbart att Frankrike haft att ta hänsyn till dels ut-lämningsavialen med Förbundsrepubliken Tyskland och Israel, dels intern fransk lag. Om dessa tillämpningsfrågor saknar jag möjlighet att uttala mig.

Det är uppenbart att händelser av den typ varom här är fråga inskärper behovet av effektivare internationellt samarbete för all komma till rätta med terrorismen.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Först ett tack till utrikesministern för svaret på min fråga!

Terrorismen har svept över världen de senaste fem sex åren. Flyg-planskapningar, bombattentat, lagande av gisslan, vilt skjulande bland civila - allt detta är händelser som avlöst varandra, flertalet dess värre inspirerade och utförda av palestinska terroristorganisationer.

Det kanske värsta dådet hittills är massakern i Miinchen. Bakom den kuppen ansågs Abu Daoud vara en av hjärnorna. Såväl den tyska som den israeliska säkerhetstjänsten hävdar alt man har bevismaterial som definitivt binder Daoud lill denna gärning. Detta bestrider visserligen Daoud själv - men vem skulle inte bestrida sådana anklagelser?

Varken tyskar eller israeler fick någon som helst chans all pröva sina bevis mot Daoud, detta trots all denna ryktbara person fredagen den 7 januari greps i Paris och fördes till häkte. Den franska "rättvisan" fick tala, och Daoud släpptes redan efter några dagar, bl. a. - uppseendeväckande nog - efter starka påtryckningar frän Egyptens, Algeriets och Saudiarabiens ambassadörer. Daoud fick t. o. m., enligt tidningsrapporter, en ursäkt av den franska regeringen och flögs till Alger, givetvis i första klass!

Fransmännen har i olika uttalanden i efterhand försökt hitta juridiska motiv försitt agerande. Statsrådet berör även delta. Entydiga uttalanden av västtyskar och israeler hävdar att det är fel och att Frankrike direkt brutit mot gällande ullämningsavial. Daoud greps en fredagskväll och släpptes redan på tisdagen, trots alt både Israel och Västtyskland ansökt om häktning för alt resp. länder skulle få lid all ställa i ordning och översända begäran om utlämning. Normalt brukar en lidsfrist handla om 20-25 dagar. 1 detta fall var det inle ens fråga om fyra dagar.

Det här agerandet har väckt protester inte bara utanför Frankrike ulan även inom Frankrike. Konsekvenserna på sikt är naturligtvis allvarliga. Alla vi som tyckte oss skönja ett mera beslutsamt internationellt agerande gentemot terrordåd av olika slag måste räkna fallet Daoud som ett bakslag. Vad skall inte terroristorganisationerna själva tro, när en man som Daoud, misstänkt för del kanske svåraste terrordådet hittills, släpps fri

på del här sättet? Vad är arbetet i Europa och i FN för gemensamma lag mot terrorismen värt, när ledande stater agerar som nu skett? Vad spelar Europakonventionen för roll? Det ligger nära lill hands att betrakta förutsättningarna för en gemensam europeisk front mot terrorismen som strypta redan vid födseln.

Utrikesministern slutade sill svar med att hänvisa lill att händelser av del här slaget "inskärper behovet av effektivare internationellt samarbete för all komma till rätta med terrorismen". Indirekt uppfattar jag delta som kritik och beklagande av vad som skett. Det är naturligtvis angeläget att vi fortsätter att arbeta mot terrorismen och för konventionen, men man kan inte vara annat än pessimist i dag. Det minsta som kan begäras av oss andra är alltså protester mot agerande av det här slaget. Del måste slå klart för varje regering att feghet och undfallenhet gentemot olika terroriströrelser är detsamma som alt indirekt stödja och uppmuntra terrorism.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

öm möjligheterna att förebygga internationella terroristdåd, m. m.

'Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag tror all vi alla nu och dä kan gripas av pessimism inför de våldsdåd som på olika sätt breder ut sig över väriden, inle minst inför terrorismen. Men vi får aldrig förtröttas i vårt arbete att söka nå överenskommelser om en gemensam front mot terrorism, lagande av gisslan och förtryck i de former som nu är aktuella.

Jag vill upprepa att vi från den svenska regeringens sida oförlröttligt kommer alt gå vidare i det här arbetet. Vi betraktar varje tillbud inte som ett bakslag ulan som en uppfordran lill fortsatt arbete för att bekämpa terrorism. Dä måste vi också lägga stor vikt vid de konventioner som finns. Arbetet på en konvention för bekämpande av terrorism har ju pågått sedan länge i Europarådet, och den är nu färdig alt tas fram för undertecknande. Med utgångspunkt i de händelser som nu har limat i Frankrike är det alldeles uppenbart att det är viktigt att den konventionen får en så bred uppslutning som möjligt från så många stater som möjligt. Först när vi haren gemensam uppfattning om hur vi skall bemöta terrorism kan vi nå del effektiva resultatet. Del är pä den linjen vi fortsättningsvis kommer all arbeta. Huvudsaken är att den som utför terrordåd inte går fri. Man måste följa de konventioner som finns. Samarbetet är alltså del viktigaste i de här frågorna.

Herr WUKMAN (m):

Herr talman! Man kan ju spekulera i orsakerna lill det som skedde i Paris de gångna veckorna. Det har varit mycket motsägelsefulla uppgifter i pressen. Fransmännen har sagt en sak, israelerna en annan, tyskarna en tredje. Runt om i världen, inle minst i Amerika, förekommer väldigt starka proteströrelser. Bl. a. behandlas i dag i den amerikanska senalen ett förslag lill proleslullalande, som ett enigt utrikesutskott har lagt fram.

Del är väl tveklöst så att oljepolitiken spelar en roll. Vapenförsäljningar,

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

öm råvarutillgången för vissa sågverk i Norrlands inland

där Frankrike har varit mycket aktivt på den arabiska marknaden, spelar naturligtvis också en roll i delta sammanhang. Jag förstår att statsrådet inle vill göra en bedömning från talarstolen - i varje fall inle i dag -av vem som juridiskt har rätt i det aktuella fallet. Men jag måste ändå konstatera all här har Frankrike, med användande av allehanda juridiska motiv, släppt en gravt misstänkt person. Detta kan inte tjäna saken, nämligen bekämpandet av terrorism. När sådant inträffar gäng efter gäng, månad efter månad, år efter är, förvandlas man nästan själv till cyniker i varje läge.

Statsrådet talar om all vi skall se varje tillbud inle som ett bakslag ulan som en uppfordran. Ja, jag lar fasta på del; vi får naturligtvis göra sä. Men man kan inte bortse från att det arbete som hade kommit i gång på en gemensam europeisk konvention har försvårats - en konvention som man håller på att ratificera - och att det inte på ansenlig lid kan nå samma effekt som vi hade förhoppningar om för bara några veckor sedan. Det är en följd av vad som inträffade i Frankrike den 12 januari.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om råvarutillgången för vissa sågverk i Norrlands inland

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Lindbergs (s) den 7 december anmälda fråga, 1976/77:142, och anförde:

Herr talman! Herr Lindberg har frågat mig om jag avser att vidta ål-gärder som skapar garantier för en tillräcklig råvarutillgång till skäliga priser för de små och medelstora sågverken i Norrlands inland.

Jag är medveten om att sågverksindustrin under år 1976, trots ett lågt kapacitetsutnyttjande inom branschen, i vissa fall har haft svårt att anskaffa råvara för sin produktion. Delta gäller, som herr Lindberg påpekar i sin fråga, bl. a. en del mindre och medelstora sågverk i Jämtlands län. Anledningarna härtill är fiera, men sannolikt har den ökande andelen gallringar i avverkningarna spelat en betydande roll för det minskade utbudet på sågtimmer, liksom en ökad lagring av sågtimmer hos framför allt de större sågverken vid kusten. Genom en trolig reducering av lagren under år 1977 till följd av en fortsalt, relativt låg virkeskonsumtion inom skogsindustrin som helhet tror jag emellertid all utbudet under år 1977 bättre kommer all anpassa sig lill efterfrågan. Jag anser det därför inte påkallat all föregripa pågående utredningar om skogsindustrins och skogsbrukets utveckling genom att nu föreslå några slrukiurpäverkande ål-gärder. Den styrmekanism för skogsindustrins utbyggnad som redan finns i 136 a !; byggnadslagen räcker enligt min mening t. v. för att tillgodose kraven på en regionalt balanserad industriulveckling.

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka industriministern för svaret på min fråga.

Eftersom den konkreta innebörden av svaret är ett nej pä min fråga förslär väl var och en all jag inle kan vara nöjd med det. Industriministern demonstrerar återigen regeringens ovilja alt angripa de strukturproblem som finns inom olika delar av vår industri. Industriministern hoppas alt den rådande konjunkturen skall skapa balans i efterfrågan och utbud när del gäller sågtimrel. Nu råkar det tyvärr inte vara så, eftersom såg-» verken fortsätter alt producera på lager för att kunna bereda sina anställda sysselsättning, och då kvarstår problemet med bristen på sågtimmer. Fortfarande är situationen för flera sågverk i Jämtlands län mycket bekymmersam. Sågtimrel fraktas ur länet för alt förädlas på annat håll i landet. Flera av sågverken hankar sig fram, och faran för driftstopp är överhängande.

För att belysa del paradoxala i situationen kan jag nämna att vid Ne-derhögens såg har man varit tvungen att friställa fem anställda på grund av råvarubrist. Av samma skäl hotas flera sågverk av driftstopp. Ändå ligger Nederhögen så att säga bokstavligen mitt i skogen. Om sågen skulle tvingas att slå igen blir del ytterst svårt att lokalisera någon annan sysselsättning lill Nederhögen.

Vi upplever nu att sågverk, som för endast några år sedan uppfördes med hjälp av lokaliseringsmedel för att skapa sysselsättning i utsatta bygder, hotas av driftslopp på grund av att råvaran transporteras från bygden för att förädlas pä annat håll. Del rimmar illa med de regionalpolitiska målsättningar vi alla har varit överens om.

Exempel på köpsågverkens svårigheter med råvaran kan också hämtas frän andra håll i landet. För kort tid sedan tvingades en tämligen ny-uppförd säginduslri i Vansbro att varsla om permitteringar. Orsak: brist på råvara. För ca en vecka sedan tvingades ett sågverk i Alvesta att begära sig i konkurs. Orsaken var till stor del bristen på råvara. Exemplen kunde fortsätta.

Jag har med det sagda velat belysa alt köpsägverkens problem kvarstår, och det är problem som måste lösas snabbi. Jag vill därför ställa en följdfråga till industriministern: Anser inte statsrådet sågverkens regionala struktur så värdefull alt bevara för all trygga sysselsättningen i berörda bygder att han är beredd att omedelbart vidta åtgärder för all trygga köpsågverkens råvaruförsörjning? Om industriministern är tveksam hur han skall angripa problemet kan han finna uppslag i den socialdemokratiska motion i nämnda fråga som nyligen avlämnats till riksdagen.

Hänvisningen till 136 a i; byggnadslagen tror jag vi kan lämna därhän, eftersom industriministern själv i ett svar till Träindustriarbetareförbundets avdelning i Jämtland har redovisat att det finns en överkapacitet vid redan befintlig säginduslri.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Otn råvarutillgången för vissa sågverk i Norrlands inland

Nr 56 Herr industriministern ÅSLING:

Onsdaeen den talman! Herr Lindberg hänvisar till en nyligen väckt socialde-

19 ianuari 1977 mokralisk motion och de förslag till lösningar som där finns. Del var

_____________ ju väl all herr Lindberg inle hänvisade lill den i går väckta motionen

Orn råvarutillgång- om en alternativ budget, där man föreslår en arbelsgivaravgiftshöjning en för vissa sågverk som drabbar dessa företag i Norrlands inland speciellt hän och som direkt / Norrlands inland kan ses som ett svårt slag från oppositionens sida mot strävandena att värna om sysselsättningen vid dessa inlandssågverk.

Det är betecknande för situationen när del gäller råvarutillgången att den varierar från plats lill plats och från sågverk lill sågverk. När vi frän industridepartementels sida närmare har analyserat situationen har del visat sig att förhållandena är myckel beroende av de affärsrelationer som vederbörande sågverk har upparbetat under årens lopp. Del är alldeles uppenbart att del ligger problem i alt det finns en dominans, t. ex. i Härjedalen, av kustbolag när det gäller skogsinnehavei och all dessa bolag först tillgodoser sina egna industrier innan de låter de lokala sågverken få del av råvarufångsten. Men del är problem som jag tror all den ansvarskännande industrin nu är medveten om och kommer alt lösa. Av regionalpoliliska skäl är del angeläget att slå vakt om den lokall placerade sågverksindustrin.

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Tiden tillåter inle all jag ger mig in på en diskussion om några alternativa budgetförslag. Jag skall be att få hålla mig till ämnet.

Vi kan vara överens om, herr industriminister, att del här är ett angeläget problem, eftersom sågverken har en regional struktur som skapar sysselsättning som skulle vara ytterst svär att ersätta om sågverken skulle tvingas lägga ned verksamheten.

Vi kan också vara överens om alt det finns många skiftande orsaker till den uppståndna situationen. Men del talar inle emot att man snabbi försöker lösa problemet - del talar snarare för det.

Ute i länen har man en helt annan syn på dessa frågor än vad industriministern har. Enligt de rapporter jag har fält böriar man i flera län planera alt skapa råvaruramar för resp. län. Jag förslår att det känns angelägel, men det vore olyckligt om varje län för sig skulle börja planera råvaruförsörjningen inom sina gränser. Länsgränser och råvaruförsörjningsområden sammanfaller nämligen inte. Här måste i stället åstadkommas en total samordning, om man skall kunna lösa problemen tillfredsställande. Del kan inle ske på annat sätt än genom ett centralt inflytande över hur virket fördelas.

Det är angelägel att man omedelbart angriper detta problem. Det kan inte vänta tills regeringen framlägger sin totala plan för hur man skall lösa strukturbranschfrågorna. Innan dess har mänga av sågverken tvingats lägga ned, och del vore djupt olyckligt.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tror inte att råvarusituationen kommer att få så genomgripande följder för småsågarna. Man skall ha klart för sig att det klimat vi nu har i myckel är en produkt av den överhettade konjunkturen på detta område 1974. Vi har all anledning att under innevarande år emotse en bättre balans när det gäller råvarutillgång och avsättning.

Herr Lindberg talar för ell ökat centralt inflytande. Jag kan utan vidare deklarera att jag inte tror på centralstyrning i detta sammanhang. Om herr Lindberg frågar de sågverk han ömmar för i detta speciella avseende, så skall han finna alt del inte är någon centralstyrning de eftersträvar.

Dessutom finns det en viss inkonsekvens i herr Lindbergs argumentering för en centralstyrning av råvaruströmmarna redan nu. Jag trodde del fanns en bred politisk enighet bakom strävandena all låta skogsutredningen arbeta fiirdigl och att använda detta år lill alt försöka arbeta fram ett näringspolitiskt program för skogsbruket, så att vi 1978 skall ha ell bättre underiag för att arbeta fram mera långsiktiga riktlinjer för hur man skall klara skogsindustrins råvaruförsörjning.

Nr 56

Onsdagen den ]9januari 1977

Om vissa förelags-fusioner inom glasindustrin

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Den rapport jag har fåll i dag från näringen talar för att sågverksindustrin väntar sig en stigande efterfrågan på sina produkter, på grund av att köparna i omväriden har ett lager som understiger nor-mallagrel. Hur snabbt efterfrågan kommer att stiga är det väl ingen som vet. Men det genomgående problemet inom köpsågverken är nu hur man skall klara råvaruförsörjningen. Del tycker jag herr Åsling borde ha möjligheter att bli informerad om.

Vad jag talar om är inle centralstyrning, herr Åsling, ulan en central samordning av arbetet att försöka lösa de här problemen. Vi bör väl ändå kunna vara överens om att det är angeläget. Herr Åsling har ju möjlighet att försöka påverka de berörda parterna så all de på frivillig väg försöker komma överens om hur råvaruslrömmen skall fördelas till dess det finns ett utredningsmaterial for bedömning av hur problemet skall angripas. Det finns ingen anledning att på grund av pågående utredningar sitta med händerna i kors - i avvaktan på ell bättre besluts-underiag kan man göra ansträngningar för all lösa de näraliggande problemen.

Överläggningen var härmed slutad.

v) 7 Om vissa företagsfusioner inom glasindustrin

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara fru Nordlanders (vpk) den 17 december anmälda fråga, 1976/77:162, och anförde: Herr talman! Fru Nordlander har med anledning av planerna på bil-

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om vissa företagsfusioner inom glasindustrin

dandet av ett nordiskt planglasföretag frågat mig om det aktuella hol-dingbolagets placering varil föremål för behandling i kontakterna med det franska företagel Saint Gobain, majoritetsägare i det nybildade hol-dingbolaget, och om regeringen i detta hänseende varit beredd verka för de fackliga ståndpunkterna.

Frågan om holdingbolagets nationella hemvist har varil föremål för behandling i de överläggningar som representanter för industridepartementet haft med företrädare för Saint Gobain. Regeringen har accepterat en uppläggning som innebär att holdingbolaget placeras i Danmark. Detta har dock skett först sedan del franska företagel, som äger aktiemajoriteten i AB Emmaboda Glasverk, skriftligen gjort långtgående utfästelser vad gäller sysselsättningen i Emmaboda kommun. Bl. a. bildar Saint Gobain ett särskilt utvecklingsbolag med uppgift att finna nya, sysselsättnings-skapande verksamheter i kommunen. Utfästelserna har arbetats fram i nära kontakt med de fackliga organisationerna vid Emmaboda Glasverk. Dessa har enligt uppgift samtliga ställt sig bakom den överenskomna uppläggningen.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag lackar industriministern för svaret på min fråga, även om den konkreta frågeställningen är överspelad. Redan den 23 december kunde vi läsa i pressen att industriminister Åsling hade givit sitt godkännande till alt holdingbolaget Uniglas bildades och lokaliserades lill Danmark.

När vpk besökte Emmaboda den 13 december hade de anställda vid glasverket fortfarande förhoppningar om en förläggning av bolagels administrativa ledning lill Emmaboda - detta sedan industriministern den 28 oktober i svar på frågor i riksdagen hade deklarerat all lid var bestämd för överläggningar i ärendet med kommunen, facket och företaget. Information hade enligt industriministern också infordrats från det franska moderbolaget för regeringens bedömning av aktiva åtgärder.

Nu är frågan alltså avgjord. Bolagels säte blir Köpenhamn. Mänga problem kvarstår därmed för de anställda i Emmaboda. Visserligen krävde regeringen, som nämns i svaret, alt Saint Gobain står kvar vid den sys-selsäitningsgaranti som gavs i december 1973, dvs. alt de 680 aniällda vid Emmaboda Glasverk - fackföreningens uppgift är 700 - skall få fortsatt arbete. I dag är ca 600 sysselsatta på glasverkei, vilket betyder en minskning med nära 15 96. Det är alltså en garanti med prutmån.

Vidare skall Saint Gobain satsa 5 milj. kr. i ett utvecklingsbolag för att skaffa ersättningsindustri, om antalet anställda på glasverkei minskar. Då vill jag ställa ett par frågor som intresserar de anställda och som har stor betydelse för dem:

Blir utvecklingsbolaget fristående från holdingbolagets inflytande? Utvecklingsbolaget skall ta kontakter med småförelag och privatpersoner som har idéer eller förslag som är möjliga all utveckla. Kommer Saint Gobain att behålla aktiekontrollen över de företag som etableras?

Dessa frågor hör enligt de anställda vid Emmaboda samman med sys-selsättningsgarantin.

Alltför ofta har de anställda i värt land fält erfara all nyetablerade företag med statligt stöd lagts ned efter en kort tid när pengarna förbrukats. De anställda vid Emmaboda Glasverk vill ha garantier som håller. Kan de få sådana i dag av industriministern?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Utvecklingsbolaget har ju bildats av Saint Gobain och är så lill vida fristående från holdingbolaget som delta har flera intressenter. Det är en utfästelse som Saint Gobain gjort i de förhandlingar som bedrivits med industridepartementet.

När del sedan gäller de direkta utvecklingsprojekt som utvecklingsbolaget kan komma att engagera sig i har man självfallet inte i detalj gått in på all fastlägga ägarförhållandena i olika, ännu så länge hypotetiska utvecklingsprojekt. Men jag vill betona all del franska moderbolaget gjort en rätt betydande egen insats i sammanhanget. Det tyder på alt man också är beredd att ta en väsentlig del av ansvaret för utvecklingsbolagets fortsatta verksamhet. Vi har under alla förhållanden bedömt detta förfarande från Saint Gobains sida som lovvärt. Del bör kunna ge väsentliga bidrag till sysselsättningen i framtiden.

Jag vill betona att de fackliga organisationerna också har anslutit sig till den här uppgörelsen, och det var en förutsättning för att vi från industridepartementets sida skulle kunna acceptera uppgörelsen.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om vissa förelags-fusioner inom glasindustrin

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag får väl tolka del industriministern nu sade som positiva svar på de frågor jag ställde.

Genom den här fusione.n kontrollerar holdingbolaget 2 450 anställda i Sverige, Norge och Danmark. Det är också holdingbolaget som håller i pengarna, fördelar resurserna och styr utvecklingen, naturligtvis efter vad som ger den största utdelningen på kapitalet.

Det pågår i dag en strukturrationalisering inom hela glasindustrin. Regeringen satsar också pengar pä denna strukturrationalisering. Emmaboda kommer naturligtvis inle att ställas utanför, och ingen vet hur många som kommer att drabbas av den rationaliseringen och när det kommer all ske.

Karl-Henrik Pettersson vid industridepartementet, som skött förhandlingarna med Saint Gobain, säger: "Uppgörelsen skapar stabilitet för en lid, men man kan aldrig säga alt problemet är löst för hela branschen. Om Saint Gobain skulle uppleva den svenska glasmarknaden som olönsam kan varken utvecklingsbolaget eller garantin hindra företaget frän all 'dra sig tillbaka'."

Detta är naturiigtvis oroande. De anställda är medvetna om alt del alltid är lönsamheten som avgör den privata företagsamheten. En fråga som är berättigad och som ställdes av den fackliga organisationen i Em-

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om en kartläggning av fritidsbåisbran-schen

maboda när vi var där men som del kanske inte är rätt att ställa till den nuvarande regeringen är denna: Varför tog inte staten över glasbruket i första omgången utan gick med på fusionen? Emmaboda är ju ingen engångsförelelse, och den nuvarande regeringen kommer väl alt ställas inför samma situation. Därför är det de anställdas förhoppning alt man följer denna fråga pä ett för deras del positivt sätt.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! När fru Nordlander talar om att lönsamheten är avgörande för tryggheten för de anställda i privata företag, vill jag ändå lill sist säga alt det gäller all verksamhet, eftersom lönsamheten är ell uttryck för om en produkt går att sälja. Därvidlag skiljer sig inte ett statligt företag från ett enskilt. Även ett statligt företag - om man nu leker med tanken på ett statligt engagemang i denna bransch - måste grundas på förutsättningen att produktionen går att avsätta, dvs. att den är lönsam. Det förändrar alltså inle bilden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om en kartläggning av fritidsbåtsbranschen

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Arvika (s) den 17 december anmälda fråga, 1976/77:163, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Arvika har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som syftar till en kartläggning av friiidsbäisbranschen och i anslutning därtill lägga fram förslag för alt trygga hotade anställningar inom detta område.

Försäljningen av fritidsbåtar i Sverige har ökat kraftigt under de senaste åren vilket lett till en rad stora satsningar på lillverkningssidan inom branschen. Härigenom har en viss överkapacitet uppkommit. Detta tillsammans med en nedgång i efterfrågan på fritidsbålar både i Sverige och utomlands har lett till svårigheter för vissa tillverkare.

De varsel som herr Johansson tar upp i sin fråga beror sannolikt pä den nedgång i orderingången som har blivit följden av efterfrågebortfallet. Varslen berör orter och regioner som även i övrigt har ett utsatt sysselsättningsläge. Regeringen kommer därför alt noga följa utvecklingen inom de berörda företagen. Däremot ser jag inte för dagen något behov av en särskild kartläggning av fritidsbåtsbranschen.

Herr JOHANSSON i Arvika (s):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för all jag fått svar på min fråga. Anledningen till att jag har ställt frågan är bl. a. de varsel om myckel omfattande personalinskränkningar som utfärdals vid flera av de företag som tillverkar småbåtar och fritidsbåtar här i landet. Moln-

lycke Marin har exempelvis varslat om uppsägning av 134 anställda i Åmål och Lysekil, och Albin Marin i Kristinehamn har varslat för 150 anställda.

Smäbåtslillverkningen i Sverige uppgick under 1976 lill 342 milj. kr. och har således blivit en ganska stor bransch. Del finns f n. 30-35 större förelag inom branschen som tillverkar båtar i industriell omfattning. Men utöver dessa skall det enligt uppgift finnas ytteriigare över 200 tillverkare, och dessutom förekommer en ganska betydande import av båtar hit till landet.

Den här branschen är ganska risig. Del finns tillverkare som förfogar över moderna och ändamålsenliga fabrikslokaler, men det finns också en tillverkning av bålar i ytterst provisoriska lokaler. Detta skapar en obalans i konkurrensförhållandena mellan förelagen. Det finns inga klara riktlinjer för samhällets engagemang inom bålbranschen. Därför uppstår ibland del förhållandet att staten via företagarföreningarna får gä in med pengar för alt rädda förelag som har avsättningssvårigheter samtidigt som man beviljar statliga krediter till företag som nyelableras inom samma bransch.

Frän Sweboal, som är branschorganisation för bällillverkarna, har man i en tidningsartikel uppgell alt branschens "guldår" från början av 1970-lalel är slut och kommer inte äter. I en artikel i Veckans Affärer förra veckan sägs också från sakkunniga inom branschen att del fordras en kraftig strukturomvandling. Del finns, menar man, en bestående överkapacitet på ca 50 /().

I Kristinehamn skall 150 anställda sägas upp frän sina jobb i millen av detta år. Det finns givelvis anledning alt fråga vad industriministern har tänkt vidta för speciella åtgärder för dessa människors vidkommande och för deras möjligheter att få en säker anställning i framliden.

Jag tror inte man kan säga att den kris som nu finns inom småbåtsindustrin enbart är konjunkturbeionad. Den har också lill en del uppkommit av de orsaker som jag här har refererat lill. Det finns ett klart behov av att regeringen så snart som möjligt titlar närmare på denna bransch. Det finns nämligen anställda och kommuner som har satsat på denna bransch för sin framtid, och de är oroade över de dystra utsikter som råder i dag.

Jag är inte riktigt nöjd med industriministerns svar, därför att del löser inle de långsikliga problemen. Jag efteriyser alltså mer konkreta besked om åtgärder.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

öm en kartläggning av fiiiidsbåtsbran-schen

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Vår bedömning är alltså att man genom att nu göra en lolalöversyn av branschen inte kan nå del syfte som herr Johansson i Arvika har med sin fråga. Däremot - och del vill jag starkt betona - är vi beredda all med alla de regionalpolitiska och arbetsmarknads-politiska medel som riksdagen har ställt lill vårt förfogande medverkar till att skapa anställningstrygghet eller alt ordna alternativa sysselsättningstillfällen för de människor som blir friställda inom denna bransch.

Nr 56 Herr JOHANSSON i Arvika (s):

OnsdflBpn Hen talman! Men när sakkunniga bedömare från denna bransch tycks

19 'aniia ' 1977 " P '''™ '' '*'' '' '"" " '"' överkapacitet och även en

_____________ del risiga förhållanden, vilket jag försökte belysa i mitt tidigare inlägg.

Om en kartläggning är inte detta då motiv nog för att man verkligen skall engagera sig i
av fritidsbåtsbran- dessa frågor litet djupare? Man kan väl inte bara låta tiden gå och hoppas
schen och tro att alla problem löser sig när konjunkturen vänder. Del gäller

nämligen mer långsiktiga problem.

Jag vill åter framhålla att här finns människor och kommuner som har salsal pä dessa industrier och trott all de skulle ge en stadigvarande sysselsättning och verksamhet. Dessa människor och kommuner kanske får finna sig i - om regeringen förhäller sig passiv - att deras förelag slås ut från denna bransch, vilket givetvis äventyrar anställningstryggheten och verksamheten på resp. orter.

Industriministern borde ha tagit detta problem litet mer på allvar. Ta gärna kontakt med företagarföreningarna. Jag tror att industriministern då snart skulle fä klart för sig alt dessa till stor del instämmer i de argument som jag här har framfört.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Vi tänker inte sitta passiva i detta sammanhang lika litet som när det gäller andra strukturproblem som vi nu möter i svenskt näringsliv. Om herr Johansson i Arvika tror att vi skall gå in med ett speciellt skräddarsytt strukturstöd till just denna bransch, vill jag framhålla att det inte är aktuellt. Det har jag också sagt i mitt svar.

Den enkla sanningen är alt länsarbetsnämnden redan har tagit upp en diskussion om dessa problem. Vi är väl medvetna om dem. Det gäller f. ö. inte bara Kristinehamn utan hela branschen. Vi har inriktat oss på all nu hjälpa till med anpassningen och den eventuellt nödvändiga neddragningen av sysselsättningen i denna bransch för att på ett lämpligt sätt skapa alternativa sysselsättningstillfällen.

Om herr Johansson menade att vi skulle ge oss in på all åstadkomma ell direkt branschsstöd till just denna bransch, är mitt svar nej.

Herr JOHANSSON i Arvika (s):

Herr talman! Nej, herr industriminister, jag är inte vid delta tillfälle ute efter något speciellt branschstöd till denna industri. Jag är i första hand ute efter att man på ell annat sätt skall gå in och verkligen inventera de problem som kommer all uppslå för denna industri i framliden.

Jag är väl medveten om att man naturligtvis får använda de arbets-marknadspoliliska medel som den nuvarande regeringen har till sitt förfogande och som den tidigare regeringen har lämnat efter sig till värde för detta land, sälta in de åtgärderna och från de utgångspunkterna försöka attackera de uppkomna problemen i Kristinehamn, Åmål, Lysekil och

pä andra ställen i landet. Jag förutsätter alt industriministern verkligen tar krafttag för att se till att de människor som nu är uppsagda får alternativa sysselsättningar så snart som möjligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att hindra kapitalexport och industriutflyttning

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

öm åtgärder för all hindra kapitalexport och industriul-flytlning

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpk) den 26 november anmälda interpellation, 1976/77:55, lill herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat statsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för all stoppa industriutfiyltningen och kapitalexporten, vilka konkreta åtgärder regeringen förbereder för ersättningsindustrier till de orter som särskilt drabbats av industriulfiytlningen samt vilka konkreta åtgärder regeringen förbereder med anledning av L M Ericssons planer pä en kraftig nedskärning av antalet arbetsplatser under nästa år. Inlerpellationen har överlämnats lill mig för all jag skall besvara den.

Flera svenska multinationella förelag har under senare är påtagligt ökat sin sys.selsättning utomlands, medan indusirisysselsällningen totalt i Sverige sedan 1965 minskat något. Riksbankens tillståndsgivning för direkta investeringar utomlands har som påpekats i inlerpellationen legal över en miljard kronor årligen under 1970-talet. Det bör dock i detta sammanhang understrykas att dessa siffror innefattar länefinansiering utomlands. Den totala utlandsfinansieringen av investeringarna i utlandet har under åren 1974 och 1975 legat vid omkring 60 96, varför den faktiska kapitalexporten från Sverige dessa år således varit avsevärt lägre.

Utlandsinvesteringarna svarar i dag för ca 15 96 av de totala investeringarna inom svensk industri. Utlandsinvesteringarna är i betydande utsträckning koncentrerade till ell mindre antal större svenska internationellt verksamma koncerner. De utmärks av en lång internationell erfarenhet och av att de är mer exportinriklade än svensk industri i övrigt.

Det bör framhållas att utlandsproduklionen från denna utgångspunkt överskattas när en jämförelse knyts till sysselsättningen i stället för exempelvis till förädlingsvärdet. Tillverkning i produktionsbolag utomlands kan på goda grunder antas vara mer arbetsintensiv än i Sverige. Svenska internationellt verksamma företag förlägger nämligen i betydande utsträckning mindre kvalificerad produktion utomlands.

Mot denna bakgrund vill jag inledningsvis ge några allmänna och mer principiellt inriktade synpunkter som svar på herr Hermanssons interpellation.

En presentation begränsad till totalsiffror ger lätt en förenklad och snedvriden bild av verkligheten. Samtidigt som svensk industri i sin

Nr 56 helhet haft svårt att vidmakthålla sin sysselsättning har svenska mul-

Onsdaeen den tinationella förelag kunnat öka sysselsättningen i Sverige. Koncerner med

19 ianuari 1977 produktion i utlandet ökade sysselsättningen härhemma med 8 96 mellan

.______ ._____ år 1970 och 1974, då indusirisysselsällningen totalt i stort sett var oför-

Om åtgärderför all ändrad. LM Ericsson faller här väl in i del allmänna mönstret. Även
hindra kapilalex- om koncernens expansion huvudsakligen ägt rum utomlands har också
port och industriut- antalet anställda i Sverige ökat under den senaste femårsperioden, vilket
flyttning bl. a. framgår av de uppgifter som herr Hermansson redovisar i sin in-

terpellation.

Svenska företags etableringar av försäljnings- och lillverkningsbolag är ofta ett led i koncernernas strävanden efter att vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft pä exportmarknader. De svenska utlandsinvesteringarna är därför i stor utsträckning defensiva till sin karaktär i den meningen att aktiva marknadsföringsinsatser genom egna försäljningsbolag och tillverkning i egna produktionsbolag utgör ett väsentligt alternativ för att bibehålla uppnådda marknadspositioner. Sådana investeringar kan därför bidra lill all trygga sysselsättningen i Sverige. I många länder är alternativet lill lokal tillverkning ofta att helt lämna en marknad lill följd av restriktiva handelshinder, krav på lokal produktion vid offentlig upphandling etc. Utlandselablering möjliggör vidare exporlförsälj-ning från moderföretagen till utländska dotterförelag. Betydelsen av denna typ av exporiförsäljning framgår av en undersökning som utförts av statistiska centralbyrån i samråd med konceniralionsutredningen. Undersökningen visar all inomkoncerntransaklioner, dvs. transaktioner mellan förelag inom samma koncern, år 1973 svarade för 30 96 av del totala svenska exportvärdet.

Del förtjänar också att påpekas att denna internationalisering av företagandet i sig medverkar till en arbetsfördelning länderna emellan baserad på varje lands särskilda förutsättningar.

Att företagandets internationalisering medfört betydande samhällsekonomiska fördelar hindrar inle alt svårigheter kan uppkomma lill följd av denna utveckling. Regeringen har stor förståelse för den oro som bl. a. fackliga organisationer gett uttryck för när det gäller de multinationella företagens verksamhet. Den slatssekreterargrupp som tillsatts för all följa dessa förelags verksamhet, f. n. under min ledning, kommer att fortsätta sitt arbete med att kontinuerligt bedöma de samhällsekonomiska effekterna av internationellt förelagande och föreslå de åtgärder som kan anses vara påkallade.

Som svar på herr Hermanssons fråga vad avser åtgärder för alt stoppa
industriutflyitning och kapitalexport vill jag hänvisa till de ändringar
som vidtogs i valutalagstiftningen den 1 juli 1974. Genom dessa ändringar
vidgades den penningpoliliska prövningen av svenska direklinvesleringar
utomlands till alt omfatta också en bedömning utifrån industri- och sys
selsällningspolitiska synpunkter. I samband härmed utvidgades valuta-
styrelsen till att också innefatta representanter för arbetsmarknads- och
48 industridepartementen liksom två representanter för de anställdas or-

ganisalioner. Vid bedömningen av enskilda lillslåndsärenden har en positiv bedömning från lokalt fackligt håll tillmätts stor betydelse. Del är min uppfattning alt den nuvarande tillståndsprövningen av direktinvesteringar utomlands fungerar tillfredsställande utifrån övergripande samhällsekonomiska synpunkter.

På frågan om åtgärder för ersättningsindustrier till orter som särskilt drabbats av industriulfiyllning vill jag allmänt understryka företagens roll och ansvar. Det tillkommer dem att i fall som de nu aktuella ta initiativ lill ersättande sysselsättning och produktion. Staten har här en dubbel uppgift. För del första har staten att tillse att företagen tar sitt eget ansvar bl. a. i fråga om att skapa alternativa sysselsättningsmöjligheter för att komma lill rätta med de svårigheter som kan uppkomma. För det andra är det naturligt och nödvändigt att regeringen medverkar lill all begränsa de anpassnings- och omställningsproblem som följer av internationella konjunktur- och strukturförändringar. Genom lokaliseringsstöd, skattepolitik, ekonomisk-politiska insatser etc. kommer regeringen att aktivt verka för att bl. a. uppnå full sysselsättning och en ökad regional balans.

Jag har i ett tidigare svar på en interpellation av herr Franzén om nedläggningen av L M Ericssons kabelverk i Älvsjö framhållit att företaget utfäsl sig all försöka finna arbete inom koncernen för alla berörda. Jag har också erfarit all man bildat en arbetsgrupp under koncernfö-reiagsnämnden för att gemensamt analysera konsekvenserna för företagel och dess anställda i den nu uppkomna situationen. Mot denna bakgrund finns f. n. ingen anledning för regeringen att förbereda några särskilda åtgärder. Jag vill än en gång understryka alt det i första hand är L M Ericssons uppgift all genom att utveckla nya produkter och marknader trygga sysselsättningen inom koncernen såväl i Sverige som utomlands. Företagels ansökningar om ytterligare utlandsinvesteringar kommer att, inom ramen för valutalagstiftningen, bedömas bl. a. mot bakgrund av vad jag tidigare sagt om valulastyrelsens prövning av ansökningarna om direkta investeringar utomlands.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

öm åtgärder för att hindra kapitalexport och industriutflyitning

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! De allvarliga problem som jag tagit upp i min interpellation har sedan denna framställdes den 26 november förra året ännu mera tillspetsats. Nya data har kommit fram som visar all de tendenser jag berört tilltagit i styrka. I bil. 17 till den nya budgetpropositionen redovisas en nedgång i indusirisysselsällningen för 1976 inom Sverige med 28 000 personer - del är en preliminär siffra. I finansplanen förutses en minskning i samma takt av antalet anställda inom industrin under 1977, dvs. med mellan 20 000 och 30 000 personer. Av riksbanken lämnade tillstånd till direkta svenska investeringar i ullandel uppgick år 1976 till inte mindre än 3 476 milj. kr. mot 2 303 milj. kr. året förut, således en myckel kraftig tillväxt.

Denna utveckling försiggår alltså samtidigt som svenska staten enligt

4 Riksdagens proioko/l j976l77:55-58

Nr 56 regeringens åsikt skall gå ut på den internationella lånemarknaden. Det

Onsdaeen den '' ° nödvändigheten av att uppta utlandslån av storleksordningen

19januari 1977 '0-15 miljarder kronor.

_____________ Industriministern förefaller i sitt svar på min interpellation helt obe-

Om åtgärder för att   kymrad av dessa stora problem. Jag tvingas dra slutsatsen att samma
hindra kapitalex-      obekymrade inställning också präglar regeringen som helhet.
port och industriut-       Men inte nog med att herr Åsling förefaller obekymrad av problemen.
flyttning             Hans svar lill mig är i många stycken utformat som en försvarsskrift

för de s. k. multinationella företagens, dvs. de imperialistiska koncernernas, verksamhet och politik. Detta är alltså centerpartiets linje i regeringsställning. Det är värdefullt att få del så klart uttryckt. Herr Åsling hävdar i interpellationssvaret:

1. alt vad han kallar "företagandels internationalisering" - del är typiskt all han använder denna eufemism som uppfunnits av de imperialistiska koncernernas försvarsadvokater- medfört betydande samhällsekonomiska fördelar. Men detta hindrar inte, tilläggs del något platt i svaret, all "svårigheter kan uppkomma lill följd av denna utveckling";

2. att internationaliseringen av företagandel - åter samma term - "i sig medverkar till en arbetsfördelning länderna emellan baserad på varje lands särskilda förutsättningar";

3. att svenska storföretags utfiyttning av kapital och industriproduktion från Sverige till ullandel "kan bidra till all trygga sysselsättningen i Sverige".

Samtliga dessa tre påståenden är, såvitt jag förstår, lill övervägande del felaktiga. De stora imperialistiska koncernernas väldiga ekonomiska tillväxt och maklökning kan inte alls betecknas som arbetsfördelning länderna emellan, "baserad på varie lands särskilda förutsättningar". Att de internationella koncernerna allmänt talat skulle medföra samhällsekonomiska fördelar är någonting som är fullständigt obevisat och torde vara felaktigt. Den omfattande litteratur som finns om de s. k. multinationella företagen har i varje fall haft svårt att hitia dessa samhällsekonomiska fördelar och i stället haft myckel lätt alt beskriva farorna för en sund samhällsekonomisk utveckling av den väldiga maktkoncentrationen. Herr Åslings ståndpunkt i denna fråga förvånar så myckel mera som del bara är ett par tre månader sedan den borgerliga regeringen i sin regeringsförklaring sade sig vilja bekämpa maktkoncentration. Är detta redan ell passerat stadium?

Det är också felaktigt all allmänt påslå att utflyltningen av kapital och industri från Sverige tryggar sysselsättningen inom landet. Del material herr Åsling anför för att styrka sin åsikt är all transaktioner inom samma koncern 1973 svarade för 30 96 av det svenska exportvärdet och all de stora svenska företag som mest ökat sin sysselsättning i utlandet också kunnat öka sysselsättningen inom Sverige under en viss tidsperiod.

Men detta bevisar ju ingenting om något allmänt samband som herr

Åsling påstår skulle finnas. De största svenska företagen har ökat sin

50 sysselsättning både i Sverige och i utlandet, men de har ökat den avsevärt

mycket snabbare i ullandel. L M Ericsson, som jag speciellt tagit upp i inlerpellationen, visar ju detta myckel klart. När herr Åsling hänvisar till de uppgifter om L M Ericsson som jag har anfört, bestyrker han alltså inte på något som helst sätt sina egna teser. Hur har del varit och hur blir det inom LM Ericsson? Av en total personalökning under fem är pä 22 000 personer föll inte mindre än 19 600 pä arbetsplatser utanför Sverige och bara 2 400 på arbetsplatser inom landet. Nu pågår en kraftig nedskärning av arbetsstyrkan på L M Ericssons fabriker i Sverige. Under förra året uppgick minskningen till inte mindre än 2 800 arbetare, och den siffran gäller endast de kollektivavtalsanslällda. Om de planerade nedskärningarna under 1977 har det lämnats olika uppgifter. Siffran 2 000 har nämnts. Man tar säkert inte mycket fel, om man förmodar att antalet arbetare kommer att skäras ned från över 15 000 som det var 1974 till ungefär 10 000, alltså med i runt tal en tredjedel. Det är den utvecklingen som hotar när det gäller LM Ericsson.

Regeringen har ingenting att säga om detta annat än alt det bildals en arbetsgrupp under koncernföreiagsnämnden och att företaget utfäst sig att försöka finna arbete inom koncernen för alla berörda. Omfiyll-ningar har också börjat. En del företagsenheter skall läggas ned inom de närmaste månaderna, en del arbetare erbjuds sämre jobb än de haft tidigare, och så hoppas företaget att de skall sluta sin anställning. Sådant kallas naturlig avgång. Även för arbetsledare och tjänstemän blir problemen svåra. Stockholmsregionen drabbas av en ny åderlåtning på produktiva arbeten. Även fiera orter ute i landet drabbas. De sysselsättningsproblem som uppkommer är större än vad L M Ericssons egna siffror anger. Dit måste också adderas problemen för många småföretagare som haft kontrakt på legoarbelen med företagel - kontrakt som nu undan för undan sägs upp.

Del räcker inte att allmänt tala om att företagen måste ha ett ansvar för sysselsättningen. Det avgörande är ju: Hur skall detta ansvar utkrävas? Jag vill ha ett svar av industriministern pä del.

Herr talman! Den här debatten berör myckel stora problem, som del blir anledning att mänga gånger återkomma lill. Vad det gäller är inte den ena eller andra siffran, om en typ av jämförelse överskallar utvecklingen och en annan underskattar den, sä som industriministern tycks vilja föra diskussionen i bönan av interpellationssvaret. Det avgörande är ju i stället de faktiska verkningar för människorna i det här landet som uppstår. Där vill jag ha klart besked när det gäller några frågor, och del är viktigt, därför all de belyser pä avgörande avsnitt regeringens inställning:

1. Medger industriministern alt det finns en tendens till utfiyttning av svensk industrisysselsättning till utlandet?

2. Medger industriministern all tendensen när det gäller svenska direkta investeringar i utlandet är en betydande ökning?

3. Är industriministern medveten om att denna kapitalexport till övervägande delen sker genom de största svenska företagen, vilka represen-

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

öm åtgärder för alt hindra kapitalexport och industriutflyttning

-,9

Nr 56 terar en stark ekonomisk maktkoncentration?

Onsdagen den ' ''' industriministern medveten om att det sålunda sker en beiy-

19 ianuari 1977 dande kapitalexport från Sverige samtidigt som svenska staten enligt

—------------------- regeringens uppfattning tvingas uppta stora utlandslän?

Om åtgärder för att       5. Är det riktigt om jag tolkar industriministerns svar här i dag så
hindra kapitalex-      att regeringen inte vill vidta någon ny åtgärd för att söka stoppa eller
port och industriut-   åtminstone bromsa induslriuiflyttningen och kapitalexporten?
flyttning                      6. Jag upprepar min redan ställda fråga: Hur anser regeringen att fö-

retagens ansvar för sysselsättningen skall utkrävas? Jag ber alt fä överlämna de här frågorna skriftligt till industriministern.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill till alt börja med säga beträffande det som herr Hermansson anför om regeringsdeklarationens tal om maktkoncentration, att det självfallet är vägledande för regeringens handlande. Jag kan i det sammanhanget säga alt den grupp som jag åberopar - som har till speciell uppgift alt studera de multinationella förelagens utveckling och hela del problemkomplex som vi här talar om - arbetar med oförändrade ambitioner all vaksamt följa den här utvecklingen. Blir del nödvändigt att initiera speciella åtgärder är del en självklarhet att sådana också kommer att vidtas.

Arbetet är nu, .som herr Hermansson torde vara medveten om, närmast inriktat på all i internationella organ och mellan länderna byta erfarenheter samt överlägga om hur man klarar den nya problematik som de multinationella företagens tillväxt har skapat. Vi har nyligen haft en diskussion i ell speciellt FN-organ om detta, och diskussionerna kommer att fortgå under den närmaste tiden. Det är i hög grad en fråga om all få ett utbyte av information mellan länderna och deras regeringar liksom de multinationella företagen för alt få en objektiv bild av de multinationella företagens roll i delta sammanhang.

Med anledning av herr Hermanssons tal om att mitt svar har karaktären av försvarsskrift för de multinationella förelagen vill jag säga, alt jag tror att vi alla är betjänta av en saklig debatt i denna fråga. Del finns ingen anledning att måla i den ena eller den andra färgen. Omsorgen om den svenska demokratins möjligheter att fungera i en värld, där del internationella beroendet är ganska stort, borde mana till all sträva efter en objektiv debatt, där man kallt och klart analyserar den utveckling som vi nu är inne i. Del var strävan med mitt svar all medverka till denna inriktning på debatten.

Herr Hermansson talar vidare om all jag överskattar utlandsinves
teringarnas värde för sysselsättningen i Sverige. Jag vill hänvisa till de
erfarenheter vi har frän våra svenska multinationella förelag, som ofta
- och i del sammanhanget har L M Ericsson åberopats - är starkt spe
cialiserade. Vi har sannolikt inle möjlighet att öka lelefoniätheien så
särskilt myckel i Sverige. L M Ericsson är hänvisat till en internationell
2 marknad för den övervägande delen av sin produktion. För all i den

hårda internationella konkurrensen befästa och utveckla sin position har man uppenbart också i ökad utsträckning tvingats flytta ut sin tillverkning. Jag vågar säga alt de erfarenheter vi har hittills är all det också har givit underlag för en ökad sysselsättning i Sverige.

Jag skall gärna erkänna att vi är oroade för de rapporter vi nu får. Men jag tror att dessa rapporter om vikande orderingång i denna bransch mera är betingade av den allmänna internationella utvecklingen och den konjunkturfas som vi nu befinner oss i.

När del gäller det aktuella företaget har vi en nära kontakt både med den arbetsgrupp som f n. studerar situationen för förelaget och med dettas ledning, och vi har förtroende för det arbete som bedrivs i denna grupp. Vi har också förtroende för de fackliga representanterna i L M Ericsson och deras förmåga och kompetens att bevaka dessa frågor inne i förelaget. Innan del föreligger en fullständig bild av hur förelaget och facket bedömer situationen är det ganska klart alt regeringen inte har möjlighet att gå in med konkreta åtgärder.

Herr Hermansson ställer en rad frågor lill mig, och han är vänlig nog all också överlämna dem skriftligt. Jag kan väl därmed också försöka ge svar pä dessa frågor i tillämplig omfattning, i den män jag inte redan i mitt svar har berört dem.

Jag kan vitsorda all svenska förelag gör betydande investeringar utomlands. Herr Hermansson gör sig dock skyldig lill en något förhastad slutsats när han försöker utläsa en tendens av ett enstaka års erfarenheter. Jag tror alt man skall se detta som ell mer långsiktigt utvecklingsförlopp, och då råder det inget tvivel om att vi har en relativt stabil nivå när del gäller de svenska investeringarna utomlands. Jag kan erkänna all investeringarna de senaste åren har ökat. Men vid beaktande av en längre lidrymd är del ell relativt stabilt förhållande som präglar den svenska industrins investeringar.

Jag vill också, när det gäller frågan om jag är medveten om all det sker en betydande kapitalexport från Sverige, påpeka - vilket jag även gjorde i mitt svar - alt en väsentlig del av dessa investeringar sker med utomlands upplånal kapital. Herr Hermansson gör sig skyldig lill en logiskt felaktig slutsats när han försöker göra gällande att det finns ett motsatsförhållande i det faktum att den svenska staten nu sannolikt är nödsakad att gå ut och låna och den omständigheten all svenska företag investerar utomlands. Det är ju två skilda saker som det knappast finns anledning att här närmare kommentera.

Vi har för dagen ingen anledning alt vidta några speciella åtgärder för att föregripa den här utvecklingen. Vi är, som jag sade, i vår arbetsgrupp för multinationella företag verksamma med att analysera och följa utvecklingen. Men del finns ingenting i det aktuella skeendet som skulle motivera speciella och drastiska insatser för all, som herr Hermansson uttrycker del, bromsa industriutflyltningen och kapitalexporten. Vi skall naturligtvis i stället inrikta oss på att förbättra del näringspolitiska klimatet i vårt land och se till att ingen sysselsättning som logiskt borde

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för att hindra kapitalexport och industriutflyttning

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för alt hindra kapitalexport och industriutflyttning

höra hemma i Sverige flyttar utomlands. Det kan naturligtvis inte tolereras från vår synpunkt.

Herr HERMANSSON (vpk): .

Herr talman! Jag följer industriministerns anförande i mina kommentarer.

Han sade först all vad som slår i regeringsdeklarationen om kamp mot maktkoncentrationen gäller alltfort. När han skulle visa på allt det myckna man gör talade han om all det finns en slatssekreterargrupp som följer utvecklingen.

Det är mig inte obekant att det även tidigare funnits grupper inom industridepartementet som studerat denna utveckling. Koncentrations-utredningen hade i uppdrag att göra en undersökning av de multinationella företagen - en undersökning som jag diskuterat här i riksdagen med förre industriministern. Vi var då överens om att den undersökningen var helt otillräcklig som grundval för en bedömning av frågan och för en medveten politik från den svenska regeringens sida. Det är alliså inget nytt all man följer utvecklingen.

Industriministern säger också att om det blir nödvändigt med åtgärder skall man vidta sådana. Men hittills har man mest sysslat med internationella diskussioner för alt studera hur de multinationella företagen verkar. Nu har vi emellertid i vårt land konkreta verkningar av de multinationella företagens politik. Jag har väldigt svårt att förslå hur en regering kan sitta med armarna i kors inför dessa verkningar - jag återkommer utföriigt till dem längre fram - och säga att man studerar utvecklingen, för diskussioner om del internationella skeendet och vad multinationella företag i själva verket innebär.

Är inle industriministern medveten om att den ståndpunkt han intar i sin interpellationssvar och i sitt andra anförande här i själva verket innebär ett ställningstagande för att den nuvarande koncenlralionspro-cessen skall få fortsätta ostört?

Herr Åsling kan inte förneka följande tre saker:

För del första innebär tillväxten och utvecklingen av de multinationella företagen en synnerligen stark ökning av den ekonomiska maktkoncentrationen i samhället. Regeringen har ju sagt att den vill motverka denna maktkoncentration, men då kan man väl inle framställa tillväxten av de multinationella företagen och den därav följande maktkoncentrationen som något som är samhällsekonomiskt nyttigt och bra! Om regeringen vore konsekvent, skulle den i stället tala om hur den vill försöka stoppa denna tillväxt av de multinationella förelagen.

För del andra är del i hög grad påtagligt all denna tillväxt av de tendenser vi här diskuterar ökar storföretagens maktställning i olika avseenden - också gentemot de små förelagen, som regeringen speciellt har förklarat sig vilja värna. Det är inle småföretagen som går ihop och bildar stora internationella koncerner, ulan del är de stora finansgrupperna som leder dessa imperialistiska koncerner som vi här diskuterar, och

deras verksamhet är ett hol mot småföretagens arbete.

För det tredje - och det kommer klart fram i fallet L M Ericsson -är det så att när det "kniper till" för ett stort multinationellt företag får också de många småförelag som är underleverantörer svida för detta. Här ser vi direkt hur dessa maktförhållanden gör det möjligt för det stora multinationella företagel att försöka gardera sig gentemot obehagligheter och en besvärlig ekonomisk och teknisk utveckling genom att lägga över bördorna på de anställda och på de småföretag som man förut har velat utnyttja som underleverantörer.

Herr Åsling talade i sill anförande om logik, men jag kan inte förstå hur han politiskt logiskt kan förena sitt försvar - som han har gett här i dag - för de multinationella företagens verksamhet och utveckling med den ståndpunkt som de samverkande borgeriiga partierna lagil i regeringsförklaringen, där de har sagt att de vill motverka den ekonomiska maktkoncentrationen. Del går helt enkelt inle ihop, herr Åsling!

Herr Åsling säger att man inle skall måla i någon färg - han har eftersträvat en objektiv och kylig debatt. Tydligen menar han att jag hade målat bara i svart.

Självklart skall vi sträva lill en objektiv analys av de här företeelserna, det håller jag helt med honom om. Men vi kan inte inta en neutral hållning till de multinationella företagens utveckling utan måste la ställning för eller mot dem. Och jag menar all det finns all anledning alt peka på de negativa följderna av multinationella företags verksamhet. Del har herr Åsling inte alls gjort i interpellationssvaret, utan han har i stället utvecklat ell försvar för deras verksamhet. Praktiskt taget allt han säger i svaret är ett försök alt i ekonomiska termer motivera deras existens och utveckling och det är, menar jag, att uppträda som försvarsadvokat för deras intressen och för deras utveckling.

Jag skulle vilja kommentera de svar som herr Åsling lämnade på mina frågor här, men jag hoppas alt industriministern begär ordet en gång till, så får jag återkomma lill svaren; jag fick bara en sexminulersreplik nu.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Hermansson gör del väldigt enkelt för sig i den här debatten. Är man inle för multinationella företag så är man emot dem. Del finns bara svart eller vitt i den politiska värld som herr Hermansson representerar.

Jag tror inte att problemet är så enkelt. Våra samtal med representanter för facket i L M Ericsson visar att de människor som är mitt uppe i den här problematiken inte heller upplever den som sä enkel som herr Hermansson vill göra gällande. Del är inte fråga om svart eller vill. Här är del fråga om svenska förelags möjligheter all leva vidare och utvecklas, och företag i den storleksordning som det här gäller är ju beroende av möjligheterna all utveckla sig på en internationell marknad.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om åtgärder för alt hindra kapitalexport och industriutflyttning

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för att hindra kapitalexport och industriutflyttning

eftersom de har en inriktning som gör den svenska marknaden alldeles för liten.

Jag försvarar inte MNF men jag hävdar all man måste se lill realiteterna. De multinationella företagen är en väsentlig del av världsekonomin, och vi bör sträva efter all kyligt analysera deras effekt på ekonomin, pä tekniköverföringen, över huvud taget på förulsätlningarna i näringslivet och utifrån den basen dimensionera de politiska åtgärder vi måste vidta för att kunna bemästra utvecklingen, så all den inte går i banor som vi vill undvika.

Herr Hermansson säger att han mycket väl känner till stalssekrete-rargruppen och att den inte har gett något nytt. Jag förslär inle alt herr Hermansson är så säker på del. Del är ett ambitiöst arbete gruppen bedriver. Man följer utvecklingen mycket omsorgsfullt. Vi har också från industridepartementets sida - vilket herr Hermansson med del intresse han hyser för frågan torde vara medveten om - gett industriverket ett speciellt uppdrag all studera tekniköverföringens effekter inom de multinationella företagen. Vi trappar alltså upp våra aktiviteter när del gäller att följa den här frågan. Vi sitter inte med armarna i kors ulan är verkligen beredda att med omsorg följa och analysera utvecklingen.

Koncentraiionsprocessen i näringslivet får inte fortsätta, det är herr Hermansson och jag överens om. Den har sådana företeelser i släptåg all den måste hållas inom rimliga gränser, måste vara under kontroll. Men all stoppa en utveckling mot förelags internationalisering, vilket herr Hermansson förefaller att ha som målsättning, tror jag inle är möjligt med det ekonomiska och handelspolitiska utbyte som vi har i den fria väriden. Däremot skall vi inrikta oss på alt kontrollera och styra den här utvecklingen i från våra utgångspunkter acceptabla banor.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag har inte uttalat mig förklenande om herr Åslings Slatssekreterargrupp för studium av de multinationella företagen. Vad jag sade var bara all del redan under den föregående regeringen bedrevs ett visst utredningsarbete och att man även då följde utvecklingen. Jag menade all del kanske var nödvändigt att komma fram till liiei mera konkreta resultat och åtgärder bl. a. när del gällde de svenska multinationella företagen.

Jag vill något kommentera de svar som herr Åsling gav på mina frågor. Han menar att jag byggde mina uttalanden på statistik från enstaka år. Jag vill bestämt bestrida det. Han påslår också all om man ser litet långsiktigt, finner man att del har varit en mycket stabil trend bara för kapitalexporten från Sverige. Ser man lill riksbankens uppgifter om de direkta investeringarna i utlandet, så visar det sig emellertid - jag skall inte trötta de närvarande kammarledamöterna med myckel siffror - alt del har varit en utveckling från 1960 med 119 milj. kr. över 1970 med 1 miljard 93 milj. kr. och fram lill 1976 med 3,4 miljarder kronor. Nog måste man väl säga att där finns en mycket stark långsiktig tendens.

Jag förstår inle hur herr Åsling kan påstå att jag bygger mitt material på enstaka år när jag åberopar dessa uppgifter.

Industriutfiyttningen från Sverige har givetvis varierat olika år; del ligger i sakens natur. Men den långsiktiga tendensen är, om vi tar utvecklingen från 1965, en betydande minskning av indusirisysselsällningen inom landet. Dessa siffror finns ju också på första sidan i herr Åslings egen huvudtitel, och jag förmodar att han har läst dem. Samtidigt har vi en fortgående tendens till ökning av sysselsättningen i de svenska förelagen utomlands. Jag bestrider alltså alt mina påpekanden skulle bygga på studium av enstaka år.

Herr Åsling hävdar vidare att del skulle vara en logisk kullerbytta när jag ställer svenska statens lån i ullandel, som skall las upp nu enligt regeringens mening, i motsättning lill de privata företagens kapitalexport. Dessa saker har ingenting med varandra att göra, säger han. Men del är ju ett faktum all i del ena fallet handlar del om kapitalimport tiM Sverige, medan det i del andra fallet handlar om kapitalexport från Sverige. Det är alldeles självklart all del här finns ett sammanhang. Detta tvång, som regeringen anser föreligga, all gå ut på utlandsmarknaden och läcka en del av - eller kanske hela - underskottet i statsbudgeten, har ju att göra med den satsning, som man tycker är nödvändig, på all hålla uppe utgifterna inom Sverige. Hade vi inte fäll den här stora kapitalexporten från Sverige och problemen från indusirisysselsällningen, så hade väl den ekonomiska konjunkturen i Sverige varil gynnsammare än vad den är i dag. Och det hade icke förelegal samma tvång - som regeringen nu anser finnas för den - att gå ut på utlandsmarknaden och låna pengar. Det är alltså självklart att de bägge företeelserna står i ett samband med varandra. Det är kanske så att herr Åsling i sitt departement inte handlägger utlandsupplåningen och budgetunderskotten. Men ser man frågan för regeringen som helhet, så är det väl obestridligt att regeringen har att brottas med bägge dessa problem och måste se del inbördes sambandet.

Sedan upprepar herr Åsling pä nytt att för dagen finns ingenting i det aktuella skeendet som tvingar oss alt ingripa för alt söka bromsa industriutfiyttningen och kapitalexporten. Jag vill ännu en gäng fast.lå alt detta är regeringens inställning i den här avgörande frågan. Trots de många besked som kommer om hotande permitteringar, om nedläggning av förelagsavdelningar, från den ena industrin efter den andra - och alla kommer ju så småningom och uppvaktar herr Åsling, om man får tro vad dagspressen och televisionen visar - säger herr Åsling all allt detta inle spelar någon roll, all det inle finns någon anledning att göra mera mot industriulfiyllning och kapitalexport. Jag är förvånad över - jag skall inle använda ell så starkt ord som nonchalans - den fiegma som denna inställning demonstrerar. Politiskt sett är del en inställning som man på det bestämdaste måste fördöma, eftersom del är en passiv inställning, som kommer att leda lill en skärpning av de svåra ekonomiska problem som finns f n.

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Om åtgärder för alt hindra kapitalexport och industriutflyttning

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för all hindra kapitalexport och industriutflyttning

Herr Åsling återkommer till alt man inle skall måla i svart eller vilt utan vara kylig och säger att facket har samma inställning. Jag har också talat med representanter för facket på L M. Jag har talat med arbetare och tjänstemän som har hotals av avsked efter många års anställning. Och jag kan försäkra herr Åsling all det är inte bara en kylig inställning som de visar till dessa problem.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! När man bedömer svenska företags investeringar i ullandel torde det vara rimligt att se dessa investeringar i deras andel av de svenska investeringarna, och det har herr Hermansson försummat att göra. Den åberopade statistiken ger därför inte en rättvisande bild av den utvecklingen.

När del gäller frågan om kapitalexport kontra kapilalimport, dvs. svenska förelags kapitalexport och den svenska statens sannolika import av kapital, vidhåller jag mitt omdöme att del är tvä skilda saker. Den export som sker av kapital - den skall då ses i relation till investeringsaktiviteten i hela det svenska näringslivet - är avsedd all stärka del svenska näringslivels situation. Jag har allt förtroende för riksbankens och valulastyrelsens bedömning av de ansökningar om exporltillstånd för kapital som kommer dit. Jag har ingen anledning att ifrågasätta att den export som skett har kommit lill stånd för att stärka svenskt näringsliv och därmed också i varje fall i ett längre perspektiv stärka sysselsättningen i svenska förelag. Alt staten nu eventuellt är nödsakad all gå ut och låna på internationell marknad ärju en följd av att vi barett bytesbalansunderskolt som växer och som lill en del i varje fall är en följd av alt de svenska exportföretagen inte varit tillräckligt framgångsrika. Att sätta de här två faktorerna emot varandra har knappast någonting med en sakdebatt i denna fråga all göra.

Eftersom herr Hermansson åberopat just LM Ericsson i delta sammanhang kanske jag får dröja litet vid just LM Ericsson koncernens roll när det gäller kapitalexporten. Del kan i och för sig ifrågasättas om man skall utgå ifrån ett enstaka företags förhållanden, men eftersom detta företag har åberopats här torde del i klarhetens intresse vara skäl i att redovisa hur förelaget har handskats med utlandsinvesteringarna.

Under tioårsperioden 1963-1973 har de utlandsinvesteringar som detta svenska företag gjort till 46 % läckts med lokala vinstmedel, dvs. vinstmedel i ullandsbolagen. 40 % har finansierats genom lån upptagna av de lokala bolagen i icke svensk valuta, och 14 96 har läckts genom rena kapitaltillskott från Sverige. Del hör lill bilden att man i många sammanhang har varit tvungen all göra dessa utlandsinvesteringar, eftersom leveranser lill främmande länder ofta har varil förknippade med villkor om lokal tillverkning. Totalt sett har det ändå bidragit lill all stärka koncernen och även lill alt slå vakt om sysselsättningen vid koncernens svenska förelag. Om problemen nu växer tror jag att man får se dem som mera betingade av den aktuella konjunkturutvecklingen.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Lät mig börja där industriministern slutade, med LM Ericsson. Jag bestrider industriministerns slutsats all den investeringspolitik som detta stora, multinationella företag, denna stora internationella koncern, har bedrivit har slagit vakt om sysselsättningen i Sverige. De tendenser som nu framträder är såvitt jag förstår inte enbart förorsakade av konjunkturutvecklingen. De har att göra framför allt med mera långsiktiga strukturella förändringar på del tekniska planet. Övergängen frän eleklromekanik till elektronik spelar en mycket stor roll för ett förelag som L M Ericsson. Men det har att göra också med en medveten politik från företagets sida att flytta ut arbetskräyande produktion lill andra länder. Detta är både arbetare och tjänstemän inom L M Ericsson synnerligen medvetna om. De protesterar och gör motstånd mot denna politik.

Tendensen vid L M Ericsson är densamma som vid en rad andra stora multinationella förelag. Man fiyltar ut den del av produktionen som drar mycket arbetskraft, som är arbetsintensiv, och behåller kanske i Sverige forskning och utveckling samt en rad funktioner som inte är så arbetskrävande. Eftersom industriministern har refererat till de fackligt verksamma pä L M Ericsson vill jag säga all en del av de fackligt verksamma i varje fall uttrycker stora farhågor för all just denna tendens till utflyttning spelar en viktig roll när det gäller de nuvarande problemen för L M-koncernen.

Man skall bara kontrollera de multinationella företagen, säger industriministern. Del är en illusion om man inbillar sig att man skall kunna stoppa deras utveckling och att man skall skapa en situation där de multinationella förelagen inte har denna betydande maktställning. Det är industriministerns, centerpartiets och regeringens ståndpunkt att man måste acceptera de stora, imperialistiska koncernerna. Man kan möjligen försöka att något kontrollera deras verksamhet. Men hur kan man då säga all man vill bekämpa maktkoncentrationen? Det är väl helt klart att svensk och internationell storfinans har utvecklats på grundval av vissa lagbundenheter inom del produktionssystem som vi f. n. har. Vill man på allvar la upp kampen mot den privata maktkoncentrationen, som är mycket stor inom vårt land och vars främsta företrädare är de stora, internationella koncernerna, kan man inte nöja sig med föresatsen all försöka få till stånd en viss kontroll av deras verksamhet. Det kommer alt misslyckas.

Man måste, herr industriminister, bryta ned de stora, multinationella företagens maktställning och i stället skapa en decentralisering av de ekonomiska besluten som går så långt att det är de som arbetar i förelagen som har den avgörande maklen över dem.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för att hindra kapitalexport och indusiriuiflytlning

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill så här i slutet av debatten för tydlighetens skull säga all den nya regeringen självfallet inle kan acceptera en medveten

Nr 56 utflyttning av sysselsättning. Det kommer vi att göra allt för all motverka.

Onsdaeen den " '" ' ' '' '"' '" ' '''"' ' ' '' debatten.

|Q • j 1Q-7T Ett problem i del speciella fall som har åberopats är dock att order-

_____________ ingången har sviktat. Del är delvis konjunklurelll beiingal, och herr

öm åtgärder för att Hermansson kan väl ha rätt i att också tekniska utvecklingsproblem kan

hindra kapitalex- ha spelat sin roll i sammanhanget, men de är ändå av underordnad be-

porl och industriut- lydelse. Del väsentligaste är att det är en vikande marknad som skapar

flyttning sysselsätlningssvårigheler. Del får man acceptera, även om man måste

göra vad man kan för att motverka och överbrygga svårigheterna. Men

om de aktuella sysselsäliningssvårigheterna skulle vara en effekt av en

strävan att flytta ul sysselsättning vill jag klart slå fast alt detta inte

är acceptabelt.

Herr Hermansson gör det fortfarande väldigt enkelt för sig. Obesvärad av vad som rör sig i liden och av de ekonomiska realiteterna går han emot verkligheten. Om man pä sådana premisser kunde vrida utvecklingen in i de banor man skulle önska vore problemet myckel enkelt. Herr Hermansson är alltså emot de multinationella företagen. Jag tycker inte heller att de alltid är så roliga, bl. a. därför att de ibland kan vara svära att kontrollera utifrån en nationell myndighels kompetensområde. Men vi måste acceptera dem som en del av världsekonomin; vi måste alltså med de instrument som finns tillgängliga hitta konlrollvägar, dvs. möjligheter att över de nationella gränserna kontrollera de multinationella förelagen och deras utveckling. För den internationella vakthållningen är vi från regeringens sida beredda att fortsätta att la erforderliga iniliaiiv. Del internationella arbete som f n. pågår i den riktningen är den rikliga och logiska vägen, eftersom delta problem måste bemästras över de nationella gränserna. Det spelar inte så stor roll vad vi tycker i Sveriges riksdag, om inle en internationell opinion arbetar för en bättre anpassad kontroll av de multinationella företagens utveckling.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Del finns ett engelskt uttryck som heter underslatemeni. Del är svårt alt översätta till svenska, men det betyder ungefär alt man häller "lågt korn" när man ullalar sig om någonting. Jag måste verkligen säga att industriministerns senaste uttalande om de multinationella bolagen kan bli ett klassiskt underslatemeni i svensk politik. "De är inle särskilt roliga", sade herr Åsling. Del kan man hålla med om, men man får kanske säga litet mer om de multinationella bolagen.

Herr Åsling menar att jag skulle vara obesvärad av realiteterna, Rea
liteterna är de stora imperialistiska koncernerna, de är den kapitalistiska
maktstruktur som utvecklas. Nej, herr Åsling, jag är inle obesvärad av
dessa realiteter-jag är besvärad av dem. Jag vill avskaffa dem i betydande
utsträckning. Jag kan inle acceptera ell sådant betraktelsesätt som all
de multinationella företagen, de stora imperialistiska koncernerna, har
utvecklats och kommit för att stanna, och alt det enda man kan göra
60 är all försöka få viss internationell kontroll över dem. Jag tror inle man

kan inskränka sig till detta, även om jag medger att just frågan om internationell kontroll är en viktig sida av hela problemet med de stora imperialistiska koncernerna som vi hittills inle har varit inne på i denna debatt.

Men det finns också del andra problemet, som herr Åsling inte vill diskutera, nämligen de multinationella bolagens verksamhet inom Sverige. Multinationella förelag är inle bara någonting som har växt upp i Förenta staterna. England eller Holland. Vi har en rad stora svenska företag -LM Ericsson är ett exempel - som finns i precis samma kategori av förelag. De måste också betecknas som multinationella företag, och de bedriver en politik som i sak icke skiljer sig från den som bedrivs av de stora amerikanska iruslerna. De svenska multinationella företagen är av mindre storlek - där är del en stor skillnad - men de följer i huvudsak samma ekonomiska lagbundenhet.

Herr Åsling sade tidigare all jag inle hade gått in på frågan om kapitalexportens och de utländska investeringarnas andel av de svenska investeringarna. Men i min interpellation har jag anfört exempel som visar hur andelen av de svenska investeringarna har ökat. Om man lar de 19 största finansgrupperna i Sverige, sä gick 1965 en sjättedel av deras investeringar lill utlandet. Fem år senare - 1970 - var del en fjärdedel. Siffran torde vara större f n., även om del inte finns klart utsagt på papper. En ökande andel av de svenska investeringarna går alltså lill utlandet.

Jag vill sluta denna långa debatt med alt i alla fall säga något vänligt om industriministerns anföranden här. Han sade i början av sill sista anförande att regeringen icke kan acceptera en fortsatt industriulfiyllning. Jag tar fasta på det uttalandet. Det är precis samma ståndpunkt som jag har gett ullryck för i debatten. Men då kan man, herr industriminister, inte nöja sig med att studera dessa problem, utan då krävs bestämda ingripanden från regeringens sida mot kapitalexporten och mot den industriutflyttning som pågår i dag.

Nr 56

Onsdagen den 19januari 1977

Om åtgärder för all hindra kapitalexport och industriutflyttning

Överläggningen var härmed slutad.

S 10 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:53, 57 och 61 till näringsutskottel

i? 11 Föredrogs och hänvisades Motioner

1976/77:169 till finansutskottet 1976/77:170-172 till skatteulskoiiet 1976/77:173 och 174 lill juslilieutskottel 1976/77:175 och 176 lill uirikesuiskoiiei 1976/77:177 och 178 lill försvarsutskottet 1976/77:179-181 lill socialförsäkringsuiskoltet

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

1976/77:182 lill näringsutskottel 1976/77:183 och 184 lill socialförsäkringsutskottet 1976/77:185-192 lill socialutskottet 1976/77:193-195 lill kulturutskottet 1976/77:196-198 till utbildningsutskoilet 1976/77:199 lill socialförsäkringsuiskoltet 1976/77:200 lill ulbildningsutskoltet 1976/77:201-210 till trafikutskottet 1976/77:211 lill jordbruksutskottet 1976/77:212 lill trafikutskottet 1976/77:213 lill jordbruksutskottet 1976/77:214-219 till näringsutskottel 1976/77:220-229 till arbetsmarknadsutskottet 1976/77:230 och 231 till civilutskottel

§ 12 Föredrogs och bifölls inierpellalionsframslällningarna 1976/77:76-78.

§ 13 Herr talmannen meddeladealt propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på morgondagens föredragningslista.

ij 14 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:58 om regionalpolitiskt stöd till Algots Nord AB och AB Eiser

5j 15 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:232 av herr Gustavsson i Ängelholm m.Jl. om en utredning rörande annonsbladens inverkan på dagstidningarnas ekonomi

1976/77:233 av herr Ollen om ändrade lider för öppethållande av vallokal

1976/77:234 av herr Werner m.Jl. om anslaget för fortsatt utredning om riksdagens hus m. m.

1976/77:235 av herr Johansson i Trollhällan m.fl. om slopande av kravet pä svenskt medborgarskap för ledamot och suppleant i taxeringsnämnd

1976/77:236 av herr Kristenson m.fl. om upphävande av beslutet all avskaffa mellanölet

1976/77:237 av herr Lorentzon i Ätran om vidgad rätt lill avsättning pä skogskonto

1976/77:238 av herr Ollen om sänkt åldersgräns vid inköp på systembolag

1976/77:239 av herr Rosqvisi om bibehållande av tullkammaren i Oskarshamn

1976/77:240 av herr Fridolfsson om rättshjälp för näringsidkare

1976/77:241 av fru Hansson m.Jl. om sänkt åldersgräns för siraffrällsligl ansvar vid homosexuella handlingar

1976/77:242 av fru Ludvigsson'och fru Nilsson i Sunne om översyn av viiinesersäiiningskungörelsen

1976/77:243 av herr Palme m.Jl. om det militära rätlsregelsyslemet

1976/77:244 av herr Claeson m.Jl. om förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

1976/77:245 av fru Normark m. fl. om obligatorisk omprövning av omyndigförklaring

1976/77:246 av herr Björck i Nässjö m.fl. om biståndet till Cuba

1976/77:247 av herrar Gustavsson i Ängelholm och Gustavsson i Nässjö om överförande av den militära fredstandvården lill folktandvården

1976/77:248 av herr Palme m. fl. om riktlinjer för fortsatt reformering på värnpliktsområdet m. m.

1976/77:249 av herr Werner m.fl. om en ny försvarsordning, m. m.

1976/77:250 av herr Aspling m.fl. om del studiesociala stödet

1976/77:251 av herr Aulin om rätt lill sjukförsäkring för vissa ullands-svenskar

1976/77:252 av herr Gahrton om förtida uttag av ålderspension

1976/77:253 av fru Hammarbacken m.Jl. om levefoner för döva och gravt hörselskadade

1976/77:254 av herr Larsson i Vänersborg m.fl om rätten till handikappersättning vid psoriasis

1976/77:255 av fru Nilsson i Sunne m.fl. om översyn av .sjukreseför-ordningen

1976/77:256 av herr Nilsson i Uddevalla m.Jl. om viss rätt för förlids-pensionärer lill sjukpenning

1976/77:257 av herr Palme m.Jl. om familjepoliliken

1976/77:258 av herr Wiklund m.fl om rätt för hemarbetande till yrkesskadeförsäkring

1976/77:259 av fru Andrén och herr Gahrton om förbud mot lobaks-rökning i offentliga lokaler

1976/77:260 av herr Biörck i Värmdö om årsberättelser rörande den sjukvårdande verksamheten

1976/77:261 av herr Biörck i Värmdö om inrättande av ell hälsovårds-departement

1976/77:262 av fru Ekelund om granskning av deltidsförskolans läromedel

1976/77:263 av fru Ekelund och herr Jonasson om legitimation för vissa naprapaier

1976/77:264 av fru Hörnlund och fru Håvik om ändring i lagen om bi-dragsförskoll

1976/77:265 av herrar Jadestig och Svensson i Kungälv om försäljningen av nikotintuggummi

1976/77:266 av herrar Jönsson i Arlöv och Bladh om viss översyn av reglerna för statsbidrag lill daghem och fritidshem

1976/77:267 av herr Karlsson i Malung m.Jl. om en översyn av socialstyrelsens ansvarsnämnds arbetsformer, m. m.

1976/77:268 av fru Nilsson i Sunne m. fl. om rehabilitering av alkohol-skadade

1976/77:269 av herr Nygren m. fl. om lokalisering lill Umeå av statens

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Nr 56 bakteriologiska laboratoriums produktionsavdelning

Onsdaeen den 1976/77:270 av herr Palme m.fl. om hälso- och sjuk värden

19 ianuari 1977 1976/77:271 av herr Palme m.Jl. om utbyggnaden av barnomsorgen,

------------- _--- _ m. m.

1976/77:272 av herr Werner m. fl. om socialpolitiken

1976/77:273 av herr Wiklund m. fl. om en översyn av reumalikcrvården

1976/77:274 av herr AIcmyr m. fl. om avslag på anslaget lill Bidrag lill uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. m.

1976/77:275 av herr Bengtsson i Göteborg ni. fl om inrättande vid Göteborgs universitet av en professur i virologi

1976/77:276 av herr Gillsiröni m.Jl. om inrättande vid lärarhögskolan i Umeå av en professur i praktisk pedagogik

1976/77:277 av fru Håkansson och herr Jonsson i Alingsås om undervisningen i hälso- och friskvård inom skolväsendet

1976/77:278 av herr Johansson i Jönköping och fru Normark om inrättande vid Stockholms universitet av en forskartjänst för docenten Gunnar Kylen

1976/77:279 av herr Olsson i Edane //;.//. om klasslorleken inom gymnasieskolans vårdlinje

1976/77:280 av herr 0/s5o/; i Edane w.,//. om vidgad lärarutbildning inom sjukgymnaslsekiorn

1976/77:281 av herr Olsson i Edane m.fl. om processieknisk utbildning vid högskolan i Karlstad

1976/77:282 av herr Wiklund m.Jl. om höjt anslag lill forskning rörande de reumatiska sjukdomarna

1976/77:283 av herr Andersson i Gävle /((.//. om likvärdig reseservice för alla SJ-resenärer

1976/77:284 av herrar Gahrton och Jonsson i Alingsås om SJ:s pensionärsbiljetter

1976/77:285 av herr Johansson i Trollhättan m.Jl. orn ytterligare en broförbindelse över Göta älv

1976/77:286 av herr Johansson i Trollhättan m.Jl. om transportstöd åt Vänersjöfarien

1976/77:287 av herr Johansson i Åmål m.Jl. om sjömälningen på Vänern

1976/77:288 av herr Karlsson i Malung m.Jl. om bibehållande av persontrafiken på Väslerdalsbanan

1976/77:289 av herr Rosqvisi m.Jl. om en samordnande organ för ira-fikplaneringsfrågor, m. m.

1976/77:290 av fru Hörnlund och herr Jan Bergqvist i Göteborg om parlamentarisk representation i produklkonlrollnämnden

1976/77:291 av herr Jansson m.Jl. om restaurering av Hornborgasjön

1976/77:292 av herr Bergman ni. Jl. om kommunal siyrelscrcpreseniaiion i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

1976/77:293 av herr Lindberg m.Jl. om användningen av vatlenregle-
ringsmedel
"'* 1976/77:294 av herr Nilsson i Visby m.Jl. om en industriell utvecklings-

fond för Gotland

1976/77:295 av fru Nordlander m.fl. om förbud mot öppethållande av butiker och varuhus på sön- och helgdagar

1976/77:296 av fru af Ugglas och herr Vnckel om försäljning av aktier i statliga företag, m. m.

1976/77:297 av herr Ekinge m.fl. om stödåtgärder för Gotland

1976/77:298 av herr Johansson i Trollhällan m.fl. om en långsiktig planering av Dalslands näringsliv

1976/77:299 av herr Konradsson m.fl. om feriearbete för skolungdom

1976/77:300 av herr Persson i Karistad m. fl. om ökad bussförarutbildning, m. m.

1976/77:301 av herr Persson i Karistad m.fl. om etablering av ett industricentrum i Torsby

1976/77:302 av herrar Aulin och Adolfsson om åtgärder för räddningstjänst och miljöskydd

1976/77:303 av herr Hjorth och fru Dahl om ändrade bestämmelser för bostadsbidrag till familj med barn som fyllt 17 år

1976/77:304 av herr Ols.son i Edane m.fl. om vidgad rätt till förbättringslån för ensamstående

1976/77:305 av herr Werner m.fl om obligatorisk kommunal bostadsförmedling

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Anmälan av interpellation

§ 16 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 19 januari

1976/77:79 av fru Marklund (vpk) till fru utrikesministern om ett regeringsiniiialiv beträffande USA:s åtaganden enligt Parisavtalet:

Sverige fortsätter att aktivt bistå Vietnams folk med all övervinna krigsskadorna och återuppbygga landet. Detsamma är fallet med en rad stater på olika ekonomisk utvecklingsnivå och med olika samhällsskick. Förenta nationerna bidrar till återuppbyggnaden i Vietnam genom underorgan som UNICEF, WHO och UNWFP.

Den stat som bär ansvaret för krigsförslörelsen, USA, har emellertid inte uppfyllt sitt åtagande enligt Parisavtalet att "bidra till läkandet av krigets sår". Ändå preciserade den dåvarande USA-adminislrationen kort efter avtalets undertecknande sitt åtagande. USA skulle efter kriget utan att ställa politiska villkor bidra till återuppbyggnaden i norra Vietnam, helte det i ett brev från president Nixon till dåvarande Demokratiska republiken Vietnams premiärminister Pham Van Dong. Nixon nämnde en summa på 3,25 miljarder dollar fördelade över fem är.

5 Riksdagens proiokoll 1976/77:55-58

Nr 56

Onsdagen den 19 januari 1977

Meddelande om fråga

USA har icke normaliserat sina förbindelser med Socialistiska republiken Vietnam. USA spärrar vägen för SRV:s medlemskap i FN trots att landet fyller alla kvalifikationer för inträde. USA uppfyller icke sina åtaganden i fråga om Vietnams återuppbyggnad.

Världsorganisationens och många av dess medlemsstaters insatser för all bistå Vietnam kommer i en underlig dager dä en av medlemsstaterna vägrar uppfylla de åtaganden den redan gjort.

Med hänvisning lill del anförda vill jag lill fru utrikesministern ställa följande fråga:

Avser regeringen att i FN eller på annat sätt ta initiativ lill alt påverka USA all uppfylla sina åtaganden enligt Parisavialet?

§ 17 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 18 januari

1976/77:205 av herr Olsson i Sundsvall (c) till herr industriministern om ett industricentrum i Ange:

Arbetsmarknadslägel i Ange kommun har länge varit mycket bekymmersamt. Situationen präglas av låg sysselsättning, liten andel industri-sysselsatta och under årtionden oavbrutet sjunkande befolkningstal.

Under fiera år har i riksdagen del svåra läget för Ange kommun uppmärksammats. Såväl i motioner i riksdagen som i länsprogram och i framställningar från kommunen har begärts att ell industricentrum skulle lokaliseras till Ange såsom en åtgärd för all öka sysselsättningen.

Våren 1976 hade riksdagen att la ställning lill den fortsatta utbyggnaden av industricentra. Därvid beslöts om lokalisering av tvä nya centra lill Haparanda resp. Ljusdal. Vidare framhölls, med anledning av molioner, att i nästa etapp skulle prioritet ges ät Ange och Vilhelmina. Denna mening gav riksdagen regeringen till känna.

Eftersom det är väsentligt att snarast ta initiativ för att skapa en positiv utveckling i Ange, bör beslut om nästa etapp i utbyggnad av industricentra fattas så snart som möjligt.

Av denna anledning vill jag fråga herr industriministern:

När är industriministern beredd initiera beslut om nästa etapp av utbyggnaden av industricentra vari bl. a. Ange skall komma i fråga i enlighet med riksdagens beslut?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 16.09.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemen

1976/77:57