Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:55

Tisdagen den 18 januari

Kl. 15.00

S 1 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

§ 2 Om lagstiftning för att hindra utbyggnad på åkerjord, m. m.

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för att besvara herr Håkanssons i Trelleborg (s) den 8 december anmälda fråga, 1976/77:146, och anförde:

Herr talman! Herr Håkansson i Trelleborg har frågat mig om jag avser alt föreslå sådana ändringar i byggnads-, expropriations- och förköpslagstiftningen eller annan lagstiftning inom ansvarsområdet som minskar dels kommunernas planeringsbefogenheter dä de utövas inom den fysiska riksplaneringens ram. dels kommunens möjligheter att faktiskt genomföra planerna.

När det gäller förhällandet mellan kommunernas planering och den fysiska riksplaneringen anser jag all den hittillsvarande fördelningen av ansvar och befogenheter bör ligga lill grund också för en ny planlagstiftning. Detta innebär att kommunerna även framdeles bör ha ett vidsträckt ansvar för sin fysiska planering inom de ramar som den fysiska riksplaneringen anger. Ulan att föregripa den kommande utvärderingen av resultatet av arbetet under den fysiska riksplaneringens planeringsskede vill jag med hänvisning till regeringsförklaringen, i vilken uttalas all jordbruksmarken skall utnyttjas rationellt och skyddas frän exploatering för andra ändamål, ange att jag anser det mycket angeläget med en preciserad och restriktiv inställning till ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse.

För att mark skall få användas till tätbebyggelse skall den ha prövats
lämpad för ändamålet i samband med upprättande av detaljplan, stadsplan
eller byggnadsplan. För att bli gällande skall sådan plan fastställas av
länsstyrelsen eller i vissa fall regeringen. Dispens från delaljplanekravet
kan lämnas av länsstyrelsen eller, efter delegation, av byggnadsnämnden.
Sådan delegation kan återkallas. Genom dessa regler är det sörjt för att
inte kommun i strid med riktlinjer angivna i den fysiska riksplaneringen
skall kunna la i anspråk jordbruksmark för bebyggelse. Jag avser att
i samband med prövningen av enskilda planärenden föreslå regeringen
att iaktta en mycket stor restriktivitet när det gäller ianspråktagande av
jordbruksmark. Fråga om ianspråktagande av jordbruksmark för bebyg-
gelseändamål kan komma under regeringens prövning inte bara i samband
med fastsiällelse av detaljplaner utan även i samband med fråga om
tillstånd lill expropriation eller förköp. Om del vid sådan tillsiändspröv- 5

Nr 55

Tisdagen den 18 januari 1977

Om lagstiftning för att hindra utbyggnad på åkerjord, m. m.

ning rör sig om mark för vilken fastställd detaljplan inte gäller, avser jag naturligtvis all förorda motsvarande restriktivitet.

Om kommun emellertid redan antagit detaljplan och denna fastställts av statlig myndighet, är det inle lämpligt att genom ändringar i gällande lagstiftning skapa möjligheter att ingripa mot kommunens möjligheter att genomföra planen. Detta skulle ge upphov till ryckighet och osäkerhet i den kommunala planeringen. Jag avser således inte all föreslå några sådana ändringar i lagstiftningen som herr Håkansson efterfrågat. Men jag vill gärna tillägga - och det har jag också sagt till flera kommuner - all jag hyser förhoppningar om att kommunerna själva skall komma att avstå från att nu förverkliga tidigare fastställda planer som avser jordbruksmark och i stället söka andra lämpliga markområden för sin bebyggelse.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Först vill jag lacka bosladsministern för svaret.

Vi har ju efter hand fåll lära oss att när statsråd gjort motstridiga uttalanden, så har de gjort det inle i egenskap av statsråd eller regeringsföreträdare ulan mera som talesmän för ett parti.

I fråga om åkermarken är det väl, förutom bostadsministern, jordbruksministern som har gjort uttalanden. Jordbruksministern sade bl. a. i Eslöv i början av december något som sammanfattningsvis gick ut på stopp för exploatering av åkermark och exklusiv köprält för jordbrukare till den mark som de vill ha för att driva jordbruk på eller som de redan arrenderar. Bosladsministern har å sin sida tidigare gjort uttalanden som närmast överensstämmer med den förra regeringens och som kan sammanfattas så att man skall iaktta stor restriktivitet men att bedömningar skall ske i den regionala skalan.

Dagens svar är inte likt dessa uttalanden utan är annorlunda. Nu är det så, att del finns andra uttalanden av bosladsministern som väl stämmer överens med dagens svar. Ett alldeles färskt kan vi hitta i Kommunal tidskrift nr I för i år, där hon under rubriken Jordbruket har företräde i markkonflikter säger: Är en tätort helt omgiven av åkermark så får man ändra planerna och satsa på andra orter.

Kanske man har haft gruppmöte i centern och regeringsmöte och kommit fram till den uppfattning som redovisas i dagens svar - den måste ju uppfattas som regeringens åsikt. Men som jag ser det är del fortfarande inte någon riktig klarhet i fråga om vad som gäller, och det kan ge anledning till mänga funderingar. Vilka styrmedel skall man introducera i delta sammanhang och hur kommer de många kommunalmän som finns i berörda kommuner att kunna agera för att lösa t. ex. sina kommunikationsproblem och problem med regionala obalanser?

Det finns en underton i svaret som viskar att i delar av Skåne, Halland. Östergötland och Västergötland m. fi. skall samhällsutvecklingen stoppas. Det är klart att den nya regeringen har andra åsikter än den tidigare om markfrågorna, del visar inle minst dagens svar. Men ingreppen i

del kommunala livet blir tydligen sä omfattande alt en proposition bör Nr 55 läggas fram. När kommer den? Och vad skall konfliktkommunerna i Tisdaeen den berörda regioner göra? Vad skall de redovisa i sina kommunalekonomiska jg jarnjarj 1977

långlidsplaner och vad skall de redovisa i del fortsatta arbetet med den _

fysiska riksplanen och i sina detaljplaner? Och vad skall de kommuner Om lagstiftning för
göra som bara har god åkerjord all tillgå? att hindra utbygg-

nad på åkeijord.

Fru bosladsministern OLSSON: m. m.

Herr talman! Jag är väl medveten om alla de problem en kommun kan ha som är omgiven av god åkermark, men inställningen lill åkermarken har successivt förändrats, och de förändringarna har tagit sig uttryck i enhälliga riksdagsbeslut genom åren. Jag vill påminna herr Håkansson i Trelleborg om riksdagens beslut i enlighet med civilutskotiets betänkande 1975/76:1, där del slår alt i vägningen mot andra intressen och mål för samhällsutvecklingen kan jordbruksintresset inle alllid ges företräde. Del uttalandet av riksdagen lill förmån för ett bevarande av åkermarken gick mycket långt. Det ansågs som en samhällsangelägenhet att ta till vara jordbrukets intresse.

Jag har en bestämd känsla av att kommunernas förtroendevalda och planerarna inle riktigt har insett vilken skärpning detta riksdagsbeslut innebar och att man fortfarande planerar efter det gamla riksdagsbeslutet, enligt vilket man skulle ha likvärdiga alternativ.

Det är just mot bakgrund av riksdagens nämnda uttalande som jag har lämnat mitt svar i dag, som jag anser vara helt överensstämmande med det ullalandet. När jag sagt att man skall planera om, avser jag de kommuner där man håller på med planeringen. Jag upprepar att jag inle tänker föreslå några ändringar för de kommuner där man har fastställda planer. Det är helt naturligt all en regering inte skall lägga fram sådana förslag, men vi är naturligtvis glada och tacksamma om kommunerna på eget initiativ förändrar sin planering.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Det enhälliga beslut som fru bosladsministern nu hänvisar lill slår vi, såvitt jag förslär, bägge fortfarande bakom såsom det är utformat. Del byggde pä den förutsättningen att man skulle studera frågorna i regional skala.

Bosladsministern säger all kommunerna inte har upptäckt den skärpning som ligger i detta uttalande. Jag vill göra kammaren uppmärksam på all det är just nu som man får uppleva den verkliga skärpningen, nämligen i uttalandet om att man, om en tätort är helt omgiven av åkermark, får ändra på planerna och salsa pä andra orter. Del aren myckel kraftig skärpning, som definitivt slår hårt mot de kommuner som inte har annan mark att tillgå än god åkerjord. Del finns kommuner vilkas mark i stort sett enbart beslår av klass 10-jord, exempelvis i Skåne.

Min fråga står alltså kvar: Vad skall dessa kommuner göra?

Nr 55

Tisdagen den 18 januari 1977

Om ökad rätt till muntlighet i taxeringsärenden

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr talman! Det är tydligen så all herr Håkansson i Trelleborg och jag, som båda när detta uttalande gjordes satt i civilulskotiet, lägger in olika tolkningar i orden om att jordbruket inte alltid kan ges företräde. I det uttalandel tolkar jag in all det kan bli mycket stora svårigheter, inle för kommunen men väl för den tätort som har aktuella planer pä ytterligare expansion. Jag har under de besök jag gjort i många kommuner, varvid jag talat med kommunfolk om sådana planeringsfrågor, aldrig funnit någon kommun som inte har några utvecklingsmöjligheter, även om expansionen kanske inte alltid kan komma precis i den tätort som förtroendemännen hade tänkt sig.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökad rätt till muntlighet i taxeringsärenden

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 15 december anmälda fråga. 1976/77:159, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag anser att det föreligger skäl att ålägga taxeringsnämnder och högre instanser på taxeringens område skärpta krav på skyldighet att bereda möjlighet att muntligen föra sin talan i laxeringsärende.

Den skattskyldiges rätt till muntlig handläggning i laxeringsärenden regleras i fråga om taxeringsnämnd i taxeringslagen och i fråga om länsskatterätt och kammarrätt i förvaltningsprocesslagen.

Inför taxeringsnämnd har den skatlskyldige en ovillkorlig rätt all lämna muntliga upplysningar till ledning för sin taxering.

I länsskatteräll och kammarrätt får muntlig förhandling hållas om det kan antas vara till fördel för utredningen. Om den skatlskyldige begär det skall dock muntlig förhandling hällas om inle förhandlingen är obehövlig eller särskilda skäl talar mot det.

En muntlig förhandling i skatteprocessen kan i mänga fall vara av värde för utredningen. För den enskilde kan det också mänga gånger vara betydelsefullt att han får tillfälle att muntligen föra fram sina synpunkter. Förvaltningsprocesslagens regler i detta hänseende har därför utformats så att domstolarna skall ta stor hänsyn till den skattskyldiges önskemål. Härden skatlskyldige begärt muntlig förhandling fårdomsiolen underlåta all förordna härom i huvudsak bara om sådan förhandling inte behövs. I praktiken är det också sällsynt att en begäran om muntlig förhandling avslås. Jag anser därför inte alt det finns skäl för att ändra bestämmelserna på delta område.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra först lacka budgetministern för svaret pä min fråga.

Den skallskyldige har, som också framgår av det lämnade svaret, om han det önskar närvarorätt inför den lokala taxeringsmyndigheten och har därmed också möjligheter att där personligen fä föra sin talan när del egna taxeringsärendet behandlas. Sådan närvaro- och yttranderätt bör enligt min mening gälla i samtliga taxeringsinstanser, såsom länsskatteräll och kammarrätt.

Jag är medveten om att arbetsbelastningen kan vara sådan att det tidsmässigt är svårt att tillmötesgå den skattskyldiges önskemål i detta avseende. Men om tidsmässiga hinder inle föreligger, anser jag att det skall vara ell absolut krav att man skall tillmötesgå den klagandes önskan att få föra sin talan inför såväl länsrätt som kammarrätt.

Jag vill i det sammanhanget nämna all jag har erfarenhet av länsrätternas arbete, men jag har icke kommit på någon länsskatterätt där man nekat en klagande att föra sin talan. Däremot har del förekommit att kammarrätt i ell visst taxeringsmål har sagt att med hänsyn lill den omfattande utredningen och omständigheterna i målet finner rätten all muntliga förhandlingar är obehövliga.

Detta var kammarrättens uppfattning - men den skattskyldige hade en annan uppfattning - och med den motiveringen avvisades den klagandes önskan att personligen få föra sin talan inför kammarrätten.

Med detta har jag velat göra gällande att endast tungt vägande skäl får utgöra anledning till att en skattskyldig förhindras att föra sin talan inför skatterätt - det må vara länsrätt eller kammarrätt.

Vi skall komma ihåg all det till sist gäller vederbörandes rättssäkerhet, och denna skall inle äventyras. Den uppfattningen delar statsrådet Mundebo. all döma av del lämnade svaret.

Till sist, herr talman! JO har i sin ämbetsberättelse till 1971 års riksdag uttalat att när en taxeringsnämnds ordförande får veta all en skattskyldig önskar närvara bör ordföranden i god lid underrätta den skallskyldige, per telefon eller brev, om tid och plats för sammanträde, då nämnden ämnar behandla hans taxering.

Min fråga till statsrådet Mundebo är: Vill statsrådet ge ullryck för önskvärdheten av att närvarorätten tryggas i enlighet med vad JO har anfört?

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om ökad rätt lill muntlighel i laxeringsärenden

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag delar i allt väsentligt herr Börjessons i Falköping uppfattning att del är av värde att förhandling kan föras muntligt i en skatteprocess och att rätt lill sådan muntlig förhandling endast i undanlagsfall skall förvägras den skallskyldige. Del innebär också att jag delar den uppfattning som framförts i JO:s berättelse.

Nr 55 Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Tisdagen den ISjanuari 1977

Herr talman! Låt mig fä tacka statsrådet Mundebo för denna kom
plettering av del lämnade svaret. Det är ju, som statsrådet Mundebo
framhöll, en rimlig och skälig begäran att den skallskyldige, om han
Om avskrivning av så önskar, muntligen får föra sin talan inför taxeringsmyndighet. Men
smärre statliga tyvärr har det förekommit att begäran härom har avvisats. Del bör. såvitt

fördringsbelopp jag förstår, icke räcka med att vederbörande myndighet som motiv för

avslagsbeslut - som jag tidigare har återgivit - anför att med hänsyn lill den omfattande utredningen och omständigheterna i målet finner myndigheten att muntliga förhandlingar är obehövliga.

Även om vi inte skall gå in på själva sakfrågan vill jag i detta sammanhang ändå betona att den skatlskyldige skall ha möjlighet all, om han så önskar, inför kammarrätten föra sin talan och all rätten endast i undanlagsfall skall förvägra en skallskyldig att muntligen föra sin talan och på det sättet bevaka sin rätt.

Därmed tryggas rättssäkerheten. Och rättssäkerheten skall vi, herr talman, inte ge avkall på.

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Ett understrykande av att herr Börjesson i Falköping och jag i allt väsentligt är överens var också det noterande som herr Böriesson gjort i sin fråga och som jag gjort i mitt svar, nämligen att del ju kan förekomma undantagsfall, då det med hänsyn till ärendets bagatellariade karaktär inle finns tillräckliga skäl för muntlighel. Men jag vill betona all detta bör vara - och i verkligheten också är - rena undantagsfall.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om avskrivning av smärre statliga fordringsbelopp

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordei för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den lOjanuari anmälda fråga, 1976/77:166, till herr ekonomiministern, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat ekonomiministern om han vill medverka lill att sådana bestämmelser meddelas alt fordringsbelopp tillhörande staten, vilka understiger förslagsvis 10 kr., av-skrives för all därmed nedbringa kostnader för statsverket.

Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har alt besvara frågan.

Skatte- och avgifisförfattningarna innehåller regelmässigt bestämmelser om att fordringar under visst belopp inte skall tas ut. I allmänhet är detta belopp satt till 10 kr. Exempel finns också på högre belopps-gränser. Fordringsbeloppen skall vidare avrundas lill helt krontal. Del är med andra ord sörjt för att fordringar på småbelopp inte uppkommer.

1 författningarna finns också bestämmelser om i vilka fall obetalda

fordringsbelopp får skrivas av. En princip som allmänt torde följas är att avskrivning sker när indrivning skulle välla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning inte är påkallad frän allmän synpunkt.

Det finns alltså redan nu möjlighet all avskriva resterande småbelopp när det inte föreligger särskilda skäl att vidhålla krav på betalning. Att gå så långt som herr Börjesson tycks mena och införa en generell bestämmelse om att obetalda belopp under 10 kr. alllid skall avskrivas anser jag emellertid inte lämpligt. En sådan bestämmelse skulle sannolikt leda lill missbruk genom underbetalning med belopp motsvarande det som fick avskrivas.

Del fall som herr Börjesson har pekat på i sin fråga lär ha inträffat år 1972 och gällde av allt all döma böter. Krav av detta slag torde vara ytterst ovanliga. Som jag nyss har sagt finns möjlighet att undvika dem.

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om avskrivning av smärre statliga fördringsbelopp

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig tacka även för detta svar. Jag tycker att svaret är positivt, och jag kan i långa stycken skriva under på vad budget-ministern här har anfört.

Den fråga som jag aktualiserat är förhållandevis liten men därför inte oväsentlig. Den har tvä aspekter: dels kostnaderna, dels medborgarnas reaktion i sammanhanget. Jag vill först ta upp kostnadsaspekten.

Ett fordringsbelopp understigande 10 kr. är det inle företagsekonomiskt lönsamt att indriva - kostnaderna Vör indrivningen kommer att överstiga fordringsbeloppel, även om detsamma inbetalas. Budgeiministern är inle villig att gå med på några generella bestämmelser, eftersom han ifrågasätter om de inte skulle kunna leda till missbruk genom underbetalning. Ja, i sådana fall ställer sig saken naturligtvis annorlunda, om man kommer lill slutsatsen att det kan vara ett sätt all slippa betala den sista tian och all del gör att hela fordringsbeloppel inte las upp. Men om man inte kan konstatera detta anser jag att man generellt bör gå med på att vid 10 kr. skall gränsen gå. Det är inle lönsamt att driva in en fordring som understiger 10 kr. Allmänheten uppfattar dessutom detta som en form av byråkrati och krångel och frågar sig, om inle indrivningsmyndigheterna, de som har hand om indrivningsverksamheten, har andra och viktigare uppgifter att sköta. Det finns betydligt större summor som del är anledning att söka driva in än de struntsummor som det här kan vara fråga om.

Jag hoppas, herr talman, all byråkratiutredningen kan anvisa möjligheter all bryta byråkratin i samhällslivet - och detta är en form av byråkrati. Stora förväntningar ställs på att utredningen och inle minst dess ordförande skall lyckas i sitt arbete. Ell misslyckande får icke inträffa. Tyvärr har det i dag blivit så, all medborgarna uppfattar samhället som ett krångelsamhälle, där de själva får allt mindre att bestämma över och alltmer upplever sin egen litenhet och vanmakt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 55

§ 5 Om proportionellt val av taxeringsnämnder

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om proportionellt val av laxerings-nämnder

Herr budgeiministern MUNDEBO erhöll ordei för att besvara herr Olssons i Sundsvall (c) den 10 januari anmälda fråga, 1976/77:169, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Sundsvall har frågat mig om regeringen avser att i år lägga fram förslag om rätt till proportionellt val vid utseende av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnder.

Val av ledamöter i taxeringsnämnd skall enligt taxeringslagen i regel förrättas av kommunfullmäktige. Några särskilda bestämmelser om valmetoden har inle meddelats. Det innebär att del parti som har majoriteten i kommunfullmäktige kan tillsätta samtliga platser. Så har också skett i vissa fall. Men i regel torde de politiska partierna ha kommit överens om att fördela platserna proportionellt mellan partierna.

Propositionen (1975/76:187) om kommunal demokrati, ny kommunallag m. m., som f n. behandlas av riksdagen, innehåller bl. a. förslag om att alla kommunala nämnder skall kunna väljas proportionellt. Förslaget omfattar formellt inle taxeringsnämnd. Del är emellertid regeringens avsikt all under innevarande riksmöte lägga fram förslag om motsvarande ändring beträffande val av taxeringsnämnd.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Jag vill lacka budgetministern för det positiva svaret pä min fråga. Eftersom jag själv vid tre tillfällen har motionerat om rätt lill proportionellt val av taxeringsnämnder gläder det mig självfallet att förslag nu kommer all framläggas för riksdagen i denna fråga.

Som statsrådet anger har valen till styrelser och nämnder inte varit något problem i de allra flesta kommuner. Partierna har, oberoende av lagstiftningen, kommit överens om en proportionell fördelning.

Men undanlag finns - dess bättre inte så många, men desto mer kända - där majoriteten alltjämt, och senast för en månad sedan, i stor utsträckning har ulnyltjat sin möjlighet att la alla mandat i de fall där inte lagen föreskriver proportionellt val.

För alt inte minoritetens representation skall vara beroende av ma
joritetens goda vilja är det nödvändigt att i lagstiftningen utvidga rätten
till proportionellt val. Jag kan göra en jämförelse med valen av nämn
demän, där majoritetsval var möjligt fram lill den lagändring som riks
dagen beslöt om hösten 1975, dårätt till proportionellt val av nämnde
män infördes bl. a. med motivering att alla medborgare skall känna tilltro
till rättsväsendets opartiskhet.

Taxeringsnämnderna haren betydelsefull roll i vårt beskattningssystem och kan sägas fullgöra uppgifter som demokratiskt kontrollorgan. Enligt det beslut som riksdagen tog 1975 utvidgas deras uppgifter lill att gälla också beslut om skattetillägg, förseningsavgifter m. m. Med hänsyn härtill är det myckel viktigt alt alla medborgare, oberoende av partipolitisk tillhörighet, kan känna tilltro till taxeringsnämndernas opartiskhet.

Eftersom riksdagen har behandlat den här frågan några gånger och, även om utskottet har haft en positiv skrivning, avslagit motionerna med hänvisning lill den pågående översynen av skatteadministrationen fann jag del lämpligt all ställa en fråga i ärendet. Jag ber att få tacka sialsrädet än en gång för det positiva svaret. Jag är glad över alt minoriteten nu kommer att få en lagfäst rätt till representation i taxeringsnämnderna.

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om straffsanktionerna inom skailelagsiiflningen

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om straffsanktionerna inom skattelagstiftningen

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara fru Tilländers (c) den 11 januari anmälda fråga, 1976/77:172, och anförde:

Herr talman! Fru Tilländer har frågat mig om jag är beredd medverka til) en sådan ordning att hänsyn i ökad utsträckning tas till vederbörandes uppsåt i samband med straffsanktioner knutna till skallelagstiftningen.

Fru Tilländer syftar på reglerna om skattetillägg. Sådant tillägg utgår bl. a. då skaltskyldig har lämnat oriktig uppgift i sin självdeklaration.

Systemet med skattetillägg trädde i kraft den 1 januari 1972. Avsikten med del nya systemet har varit all skapa en enkel och effektiv påföljd i stället för den tidigare ordningen med åtal och domslolsförfarande vid oriklig deklaration.

Vid utformningen av lagstiftningen i fråga har man på olika sätt beaktat kravet pä att skaltskyldig, som uppfyllt vad man rimligen kan begära i fråga om noggrannhet med hänsyn till hans förmåga att tillgodogöra sig skattereglerna, inle skall träffas av sanktion.

Bl. a. finns möjlighet'alt efterge skattetillägg om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig. Gällande regler ger sålunda myndigheterna utrymme att ta hänsyn lill sädana omständigheter som berörs i frågan.

Däremot medger inte reglerna alt tilläggets storlek varieras beroende på om det är fråga om en uppsåtlig förseelse eller ej. I stället har tilläggets storlek avpassats med hänsyn till att sanktionen generellt avser all träffa lindrigare förseelser. Kravet pä att del skall finnas skillnader i påföljd med hänsyn till förseelsens art har tillgodosetts genom att grövre förseelser utöver skattetillägg kan föranleda straff enligt skattebrottslagen.

Reglerna om skattetillägg är utformade sä att man med ledning av i huvudsak lätt konstalerbara fakta kan bedöma om skattetillägg skall utgå eller ej och hur stort tillägget är. Det behövs emellertid ytterligare möjligheter all jämka tillägget i vissa fall där de faktiska omständigheterna lyder på alt förbiseende har förelegat. Regeringen avser därför att inom kort lägga fram förslag av denna innebörd. När den utredning

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

öm straffsanktionerna inom skattelagslifiningen

som f n. ser över del skatteadminislrativa sanklionssystemel redovisat sina förslag, kommer regeringen all la ställning lill om del behövs även andra ändringar av reglerna om skattetillägg.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag ber all fä lacka statsrådet för del utförliga svaret pä min fråga.

Statsrådets svar innehåller i varje fall en ljusning inför framtiden. Jag tänker på den passus där det slår: "Det behövs emellertid ytteriigare möjligheter att jämka tillägget i vissa fall där de faktiska omständigheterna tyder på att förbiseende har förelegat." Därför arbetar nu en utredning med denna problematik.

Om man skall tala om byråkratiskt krångel, sä måste man konstatera att det finns i särskilt hög grad pä detta område. Kampen mot byråkratins snärjande snårskog måste börjas också här. Har man gjort ett fel i samband med sin deklaration - det må vara aldrig så oavsiktligt - så kan del vara väldigt krångligt att få rättelse.

Del är också stötande att del ofta är folk med mycket blygsamma inkomster som drabbas av oproportionerligt kännbara straff Lagen slår liksom med en släggas obevekliga tyngd, samtidigt som skattelagen i vissa fall företer nog så stor tänjbarhet.

Att man inle skall sila mygg och svälja kameler har sin bestämda tillämpning pä skatteområdet. Alla är medvetna om vad skickliga advokater förmår pä det här området. Men när en pensionär med en inkomst på 40 000 kr., varav han betalat preliminär skatt på ca 15 000 kr., drabbas av en slraffskall på 5 000 kr. för ett fel, som är så uppenbart vid en vanlig schablongranskning att det inte gärna kan vara avsiktligt, då saknar enligt min uppfattning tillämpningen av lagen den böjlighel och smidighet som krävs när det gäller del enskilda fallet med hänsyn till alla förmildrande omständigheter som kan finnas.

Detta är dessutom ett avsteg från den tillämpning när det gäller påföljder som råder pä andra områden. Därför är det tillfredsställande att här höra att reglerna som slår så felaktigt är föremål för översyn och förhoppningsvis ändringar. Men för den som drabbats av dem nu är del en tröst för tigerhjärtan all själv inte komma i åtnjutande av förändringen till del bättre. Eller finns det kanske en utväg, en ljusning före själva gryningen?

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Som framgår av svaret är ljusningen mycket nära. Min ambition är att kunna lägga ett förslag som innebär att nya regler skall gälla redan fr. o. m. 1977 års taxering. Närmare gryningen kan det icke vara.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag lackar herr budgetministern också för den upplysningen. Svaret innehåller ju en antydan om förbättring, men förde fall som föranlett min fråga innebär den aviserade eventuella ändringen lill det bättre tyvärr ingen förändring.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om tidpunkten för ingivande av arbetsgivaruppgift vid 1977 års taxering

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Torwalds (c) den II januari anmälda fråga, 1976/77:177, och anförde:

Herr talman! Herr Torwald har frågat mig om jag - i avvaktan på ändrade lagregler - är beredd medverka till alt småföretagare detta år generellt får bifoga eventuella arbelsgivaruppgifter till sin inkomstdeklaration för inkomståret 1976.

F. n. skall arbetsgivaruppgift i regel lämnas före utgången av januari månad året efter utgiftsårel. Dessa uppgifter ligger lill grund för beräkning av bl. a. arbetsgivarnas avgifter till den allmänna försäkringen.

Jag är medveten om att del ibland kan vara svårt för en småföretagare att i rätt lid lämna dessa uppgifter. Den lid som står till buds för debiteringen av arbetsgivaravgifterna är emellertid så knappt tillmätt att den inte kan minskas utan synnerligen menliga konsekvenser för detta myckel omfattande debiteringsarbele. Riksdagen har nyligen framhållit detta förhållande med anledning av en motion från herr Torwald i denna fråga. Jag ser alltså inte f n. någon praktisk möjlighet all senarelägga avlämnandet av arbetsgivaruppgiflerna. Jag vill dock nämna au pensionskommittén utreder frågan om enklare och mer enhetliga regler för debitering av arbetsgivaravgifter. Vidare behandlas hithörande frågor av en särskild arbetsgrupp med representanter från både riksförsäkringsverket och riksskatteverket.

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om tidpunkten for ingivande av arbelsgivaruppglfl vid 1977 års taxering

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Jag tackar för svaret även om jag tyvärr är litet besviken över innehållet.

Budgeiministern säger bl. a.: "Den lid som står lill buds för debileringen av arbetsgivaravgifterna är emellertid så knappt tillmätt att den inle kan minskas ulan synnerligen menliga konsekvenser för detta myckel omfattande debiteringsarbele." Jag är övertygad om att detta är i enlighet med verkligheten, men jag vågar med den erfarenhet jag har och efter kontakter med olika fögderier hävda motsatsen, dvs. alt under de aktuella 14 dagarna gör man i stort sett inget annat än sorterar upp alla deklarationer, arbelsgivaruppgifter och annat som kommer in. Man är helt sysselsatt med detta och bedriver ingen som helst granskning av

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om lidpunkten för ingivande av arbelsgivaruppglfl vid 1977 års taxering

arbelsgivaruppgifter.

Jag vågar alltså hävda all man med mitt förslag egentligen inte skulle förlora någonting i lid. Om vederbörande finge vänta med att lämna in sina arbelsgivaruppgifter i varje fall fram till den 15 februari, då flertalet av de småföretagare jag talade om lämnar sina deklarationer, skulle man i stället vinna den fördelen alt arbelsgivaruppgiften från början blir rätt ifylld. Del blir den inte i dag. och detta leder till myckel merarbete på fögderierna. Jag har sysslat med liknande deklarationer i över 25 år, och jag har funnit att i de fall dessa företagare har försökt all upprätta arbetsgivaruppgiflerna pä egen hand så har de tyvärr många gånger blivit felaktigt ifyllda, eftersom man inle är van vid sådant.

Speciellt i år har vi fått en del problem med detta. Så sent som i går fanns nämligen inte vissa av de deklarationsblanketter som rörel-seidkare och jordbrukare behöver tillgängliga pä fögderierna. Jag har förståelse för skattemyndigheternas svårigheter alt fä fram dessa blanketter, eftersom en del beskattningsregler för småföretagarna ändrades sä sent som i december förra året. Men jag tycker all skallemyndigheterna också borde ha förståelse för att många jordbrukare och rörelseidkare har ytterst svårt att i år lämna arbetsgivaruppgifterna i rätt tid. Jag har dessutom konstaterat att anvisningarna för arbelsgivaruppgiften inle ger någon egentlig ledning om hur en jordbrukare eller en rörelseidkare skall bära sig åt vid uppdelningen av inkomsten mellan man och hustru. Arbelsgivaruppgiften upptar nämligen inle bara en förteckning över vad som slår på kontrolluppgifterna, ulan där skall också redovisas vissa andra uppgifter som är av betydelse för debileringen, t. ex. uppgift om rörelsens beräknade omfattning kommande år osv.

Jag vill alltså hävda alt problemen i år är större än vanligt, och mot den bakgrunden anser jag alt del hade varit motiverat med en liberal tillämpning av de straffsanktioner som drabbar de rörelseidkare som lämnar i arbelsgivaruppgiften för sent.

Herr budgeiministern MUNDEBO:

Herr talman! Herr Torwald har uppenbarligen haft kontakt med mera optimistiska fögderier än dem vi känner till i departementet. Jag tror ändå all den sortering som herr Torwald talade om skulle försenas om vi senarelade inlämnandet av dessa arbelsgivaruppgifter. Det är trots allt angeläget alt tillräcklig lid finns för debiieringsarbelet, så all del blir så korrekt som möjligt. Om den processen förkortas riskerar vi all flera fel uppkommer, och detta är verkligen inle lill fördel för de deklarerande.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Utskottet har framfört liknande synpunkter som uppenbarligen är baserade på en felaktig grund, dvs. tron alt om man gav dessa småföretagare rätt att inkomma med arbelsgivaruppgiften exempelvis senast den 15 februari - samma tidsförskjutning som gäller exempelvis för redovisning av mervärdeskatt -, så skulle alla utnyttja den

möjligheten. Detta skulle givelvis inle bli fallet, utan 10 ä 20 96 av de aktuella småförelagen skulle kanske göra del. För dem som har vana vid alt handskas med kontrolluppgifter och blanketter över huvud taget är det givetvis mest praktiskt att upprätta arbelsgivaruppgiften samtidigt med kontrolluppgifter och annat. Jag talar här endast om den lilla grupp småföretagare som inte har någon anställd utanför familjekretsen och som också deklarerar för familjemedlemmarna. Denna lilla krets behöver i regel ha biträde av exempelvis deklarationsbyråer, och den skulle vara betjänt av att slippa lämna in arbelsgivaruppgiften förrän exempelvis den 15 februari.

Jag tror alltså att riksskatteverket och andra gör den felbedömningen att de utgår frän att samtliga egenföretagare då skulle finna det fördelaktigt att vänta lill den 15 februari med alt lämna in arbetsgivaruppgift. De fiesta skulle säkeriigen som nu lämna in den samtidigt med kontrolluppgifterna. En liten grupp, 10 % eller maximalt 20 96, skulle ha en stor fördel av att få vänta ytteriigare 14 dagar.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Socialförsäkringsuiskoltet prövade ju frågan under riksmötet 1976/77 i anledning av en motion från herr Torwald. Ett enigt utskott kom dä till den uppfattning som jag har redovisat i svaret, att det skulle kunna uppkomma menliga konsekvenser av en sådan omläggning. Jag delar utskottets uppfattning och har stöd av många av dem som sysslar med denna verksamhet. Herr Torwald har måhända hört mera optimistiska röster, men jag tror ändå all problem kan uppkomma om liden för handläggningen förkortas. Vi har säkeriigen en bättre lösning i sikte genom de förslag som pensionskommittén kan komma att framlägga - förslag som syftar till att förenkla reglerna på detta område.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Jag är naturiigtvis lacksam om det kan finnas en möjlighet att längre fram avhjälpa problemet, men del hjälper tyvärr inte dem som i år saknar praktiska möjligheter att i rätt lid inkomma med arbetsgivaruppgift. Ännu finns inte ens blanketter och anvisningar framme, och det är knappt 14 dagar kvar tills uppgiften skall vara inlämnad.

Egenföretagarna befinner sig, som jag nämnde i min fråga, i ett val mellan Skylla och Karybdis: Antingen lämnar de in uppgiften i tid med risk att den blir felaktig, och då kan de bli påförda straffavgift om uppgiften lett till för låg debitering. Eller också väntar de tills de har upprättat sin deklaration och kan få den hjälp de behöver, och då blir uppgiften visseriigen riktig men de drabbas av en förseningsavgift på 5 96. För en småföretagare blir det 100-200 kr., och det är inte populärt. Därför hade jag hoppats att det skulle varit möjligt att för det här året på administrativ väg och Ulan lagändring få till stånd en liberalare bedömning.

Överläggningen var härmed slutad. 2 Riksdagens protokoll 1976/77:55-58

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Om lidpunkten för ingivande av arbetsgivaruppgifi vid 1977 års taxering

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

S 8 Föredrogs och hänvisades

Redogörelse

1976/77:3 till arbetsmarknadsutskottet

v) 9 Föredrogs och hänvisades Motioner

1976/77:131 till konsliiulionsutskottei 1976/77:132 och 133 till skatteulskoiiet 1976/77:134 lill justitieulskoilet 1976/77:135 till konstitutionsutskottet 1976/77:136 lill socialförsäkringsuiskoltet 1976/77:137-141 till socialutskottet 1976/77:142 lill kulturutskottet 1976/77:143-152 till utbildningsutskoilet 1976/77:153-157 lill trafikutskottet 1976/77:158-160 till näringsutskottet 1976/77:161-164 lill arbetsmarknadsutskottet 1976/77:165 och 166 till civilulskotiet 1976/7:167 lill näringsutskottel 1976/77:168 till civilutskottel

S 10 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1976/77:74 och 75.

!j 11 Herrtalmannen meddeladealt propositionerna nr lOOoch 101 skulle sältas sist på morgondagens föredragningslista.

i? 12 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1976/77:53 med förslag lill lag om särskilt tillstånd alt tillföra kärnreakior

kärnbränsle, m. m. 1976/77:57 om kapitaltillskott lill Norrbottens Järnverk AB 1976/77:61 om åtgärder för den manuella glasindustrin

i) 13 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:169 av herr Werner m.jl. om åtgärder mot inflationen

1976/77:170 av herrar Jonasson och Norrby om begränsning av kravet på bokföringsmässig redovisning vid inkomstbeskattning av jordbruk

1976/77:171 av fru Odelsparr om ändrade beskattningsregler vid uthyrning av fastighet

1976/77:172 av herr Rejdnell m.fl. om bibehållande av tullkammaren i Oskarshamn

1976/77:173 av fru Mårtensson m.fl. om försäljningen av alcolesi och alcolyser

1976/77:174 av fru Wohlin-Andersson m.fl. om inköp av en polisbåt lill Nr 55

Norrköpings polisdistrikt Tisdagen den

1976/77:175 av herrar Hagberg i Örebro och Andréasson om statsbidrag ig jonnarj 1977
till Amnesty International .------------

1976/77:176 av herr Lindblad om inrättande av en internationell krigs-förbryiardomslol

\916/11:\11 av herr Gustavsson i Eskilstuna m.fl. om kommunanknutet civilförsvar

1976/77:178 av herrar Hagberg i Örebro och Hedberg om kassetl-TV till de svenska FN-bataljonerna

1976/77:179 av fru Andrén om ersättning frän allmänna försäkringen för psykoterapi

1976/77:180 av herr Forslund m.fl. om en försäkringsrätt i Sundsvall

1976/77:181 av herr Gahrton om utlandssvenskarnas sjukvårdsförmåner

1976/77:182 av herr Lövenborg m.fl. om övergångsbestämmelser för rätt till pension inom domänverket

1976/77:183 av herr Werner m.fl. om det studiesociala stödet

1976/77:184 av herr Werner m. fl. om förbättrad ålderspension

1976/77:185 av herr Alftin m.fl. om tobaksrökningen

1976/77:186 av fru Andrén om försöksverksamhet med omhändertagande av berusade personer

1976/77:187 av herr Biörck i Värmdö om avskaffande av nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

1976/77:188 av herrar Hagberg i Örebro och Strömbei-g i Vrelslorp om en rikskampanj mot allergisjukdomarna

1976/77:189 av fru Håkansson om arbete i grupp inom sjukvården

1976/77:190 av herr Knut Johansson i Stockholm m.fl. om en ny internationell konvention rörande arbetstiden

1976/77:191 av fru Odelsparr m. fl. om utvärdering av barnomsorgen

1976/77:192 av herr Werner m.fl. om höjning och indexreglering av de allmänna barnbidragen, m. m.

1976/77:193 av herr Stensson om inventering av byalag

1976/77:194 av herr Werner m.fl. om stöd till kulturarbetare

1976/77:195 av herr Ångström om en regional dansensemble i Umeå

1976/77:196 av fru Göthberg och fru Andersson i Hjärium om slopande av graderade betyg inom förskollärarutbildningen

1976/77:197 av fru Lantz m. fl. om statligt stöd lill kommunala musikskolor

1976/77:198 av herrar Svanström och Bengtsson i Göteborg om körkortsutbildning inom den obligatoriska skolan

1976/77:199 av herr Werner m. fl. om hälsovårdscentraler vid högskolorna

1976/77:200 av herr Werner m. fl. om hemspräksundervisning för invandrarbarn

1976/77:201 av herr. Håkansson i Trelleborg m.jl. om kommunala ira-fiknämnder

Nr 55 1976/77:202 av herr Jansson m.jl. om statens övertagande av fraktfartyg

Tisdagen den Pä Göta kanal

18 ianuari 1977 1976/77:203 av herrar Johnsson i Blenlarp och Jönsson i Arlöv om sä-

--------------- kerhelsbestämmelser för transporter av skolbarn

1976/77:204 av herr Segerstedi m. fl. om regler för salining av vägar 1976/77:205 av herr Signcll m.fl. om vägkantsrefieklorer 1976/77:206 av herr Svanström om bygdevägar under allmänt underhåll 1976/77:207 av herr Svansiröm om en bro över Bjursunds ström i Kalmar

län 1976/77:208 av herrar Wictorsson och Ulander om färjlrafikens framtida

utveckling 1976/77:209 av fru Wohlin-Andersson om förbättring av vägnätet i södra

Östergötland 1976/77:210 av herr Wååg om en ny motorvagnstyp för SJ 1976/77:211 av herr Eliasson in. fl om trädgårdsnäringen 1976/77:212 av herr Lövenborg och fru Marklund om timmerfioltningen 1976/77:213 av herr Nilsson i Agnas om begränsning av plågsamma djurförsök 1976/77:214 av herr Lundkvist m.fl. om sågverkens råvaruförsörjning 1976/77:215 av herr Lövenborg och fru Marklund om ett statligt aluminiumverk i Jokkmokk 1976/77:216 av herr Lövenborg m.Jl. om förbud mot s. k. enarmade banditer 1976/77:217 av herr Svanström om en inventering av outnyttjad vattenkraft i åar och bäckar 1976/77:218 av herr Svansiröm om ett industriellt utvecklingscentrum

för Smålandsregionen 1976/77:219 av herr Werner m. fl. om skärpt monopollagstiftning 1976/77:220 av herr Aljiin m.fl. om tillståndstvång för nedläggning av

företag, m. m. 1976/77:221 av herr Blomkvist m.Jl. om sysselsättnings- och näringspolitiska åtgärder i Skaraborgs län 1976/77:222 av herr Böijesson i Falköping och fru Göthberg om rätt för hörselskadade all pä betald arbetstid delta i undervisning i teckenspråk m. m. 1976/77:223 av fröken Engman om anpassning av lagen om allmän försäkring lill lagen om medbestämmande i arbetslivet 1976/77:224 av herr Gahrton om lagfäst rätt lill arbete lill fyllda 70 år 1976/77:225 av fru Hörnlund m. fl. om barnomsorgen i samband med

arbetsmarknadsutbildning 1976/77:226 av herr Marcusson m.fl. om uppsägningsskyddel vid sjukdom 1976/77:227 av herr Werner m.Jl. om obligatorisk arbetsförmedling,

m. m.
1976/77:228 av herr Werner m. fl. om facklig förtroendemans ställning
20 på arbetsplatsen

1976/77:229 av herr Werner m.Jl. om översyn av lägen om svenskundervisning för invandrare

1976/77:230 av herr Johansson i Hållsla om val av värmesystem vid nybyggande

1976/77:231 av fru Nilsson i Sunne m.Jl. om folkpensionärernas bostadstillägg

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Anmälan av interpellationer

14 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den ISjanuari

1976/77:76 av herr Werner (vpk) till herr arbetsmarknadsministern om sysselsättningspolitiken:

I den politiska debatten under senare år har olika må) angelts för att lösa sysselsättningsfrågorna. Arbete åt alla, 100 000 nya jobb, 400 000 nya jobb etc. har varit ofta förekommande paroller. Hur de olika målen skall förverkligas och inom vilken tid det skall ske har inle preciserats. Man kan därför påstå att sysselsättningspolitiken saknat konkreta linjer och mål.

Regeringsdeklarationen ger inga besked om hur sysselsättningsfrågorna skall lösas. Allmänna formuleringar om all regeringen skall föra en politik för sysselsättning och boende i alla delar av landet, om all skattepolitik, näringspolitik och konjunkturpolitik är viktiga instrument för att trygga arbete åt alla förstärker intrycket av brist pä konkreta planer för sysselsättningspolitiken.

Del har inle heller varit tillskapandet av nya jobb som präglat utvecklingen under tiden efter valet 1976. Tvärtom har varsel om driftsinskränkningar, avskedanden och permitteringar varit en daglig företeelse. Tusentals anställda har ställts inför hotel att föriora sina arbeten.

Förutom de tragedier för de anställda som arbetslösheten medför har enskilda kommuner och hela regioner ställts inför stora problem. Del är inte ovanligt all ett enda företag dominerar sysselsättningen i en kommun med därav följande problem för kommunen vid driftsinskränkningar.

Den faktiska utvecklingen i fråga om sysselsättningen går i rakt motsatt riktning mot de stolta parollerna om arbete åt alla och hundratusentals nya jobb. Det är då naturligt att frågan reses om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för alt inte arbetstillfällena skall minska i antal i stället för att öka.

Regeringen, och särskilt arbetsmarknadsdepartementet, bör rimligen ha studerat de företeelser som kommit till uttryck under senare lid i

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Anmälan av interpellationer

form av hot om permitteringar och avskedanden, liksom följderna härav för såväl de anställda som för kommuner och regioner. Av särskilt intresse borde vara all studera storföretags liksom multinationella förelags roll i sammanhanget mot bakgrund av regeringsdeklarationens förklaring alt regeringen skall sträva efter alt bryta tendenser lill maktkoncentration. Vidare bör driftsinskränkningarna ställas mot den uttalade strävan all ge arbete åt alla.

Regeringens aktivitet sådan den offentligt kommit till uttryck synes främst ha bestått i att industriministern mottagit en ström av uppvaktningar från krisdrabbade förelag. Det har hittills i hög grad handlat om passiv aktivitet frän regeringens sida. Med all rätt frågar sig de anställda vad arbetsmarknadsministern och arbetsmarknadsdepartementet gör för att möta den uppkomna situationen. Den nya regeringen har ännu inte gett uttryck för någon samlad syn på dessa problem.

Med hänvisning lill det anförda vill jag till herr arbetsmarknadsministern rikta följande frågor:

1. Finns det en samlad bild över antalet varsel om driftsinskränkningar i olika former?

2. Vilka åtgärder ämnar regeringen sätta in för all hindra all anställda liksom enskilda kommuner drabbas av driftsinskränkningarna?

3. Vilka mål har regeringen för sysselsättningspolitiken, och vilka medel avser den använda för alt trygga arbete åt alla?

1976/77:77 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr socialministern om vidgad rätt lill fri sjukhusvård för ålderspensionärer:

Del har framhållits från alla partier att våra pensionärer skall tillförsäkras en god levnadsstandard. Tyvärr kan det konstateras att de pensionärer som är hänvisade till enbart folkpensionen fåll vidkännas en standardsänkning på grund av de ständiga prishöjningar, inte minst på livsmedel och dagligvaror, som förekommit under de senaste åren. I årets budgetproposition harullovals höjningar av folkpensionen och kompensation för prishöjningarna. Dessa löften hälsas med allra största tillfredsställelse av landets pensionärer.

Vad som kan ge anledning lill irritation bland pensionärerna är de ulförsäkringsbeslämmelser som gäller inom sjukförsäkringens ram. Den person som är i aktivt arbete och som inte uppnått pensionsåldern får kostnadsersättning från försäkringen oavsett den lid sjukdomen omfattar. Den som uppbär ålderspension och som fyllt 70 åreller som dessförinnan börjat uppbära ålderspension kan endast erhålla sjukpenning för högst 180 dagar.

Därmed följer alt för en pensionär som vårdas på sjukhus skall vårdavgiften betalas av försäkringen. Samtidigt görs ell avdrag pä den försäkrades sjukpenning med 20 kr. per dag eller i vissa fall med lägre belopp. För den som uppbär folkpension i form av hel förtidspension eller ålderspension svarar försäkringen för sjukhusavgiften under högst 365 dagar. Från den 1 juli 1976 gäller den begränsningen för ålders-

pensionärer endast för den som fyllt 70 är eller dessförinnan börjat uppbära hel ålderspension. Avdrag för densjukhusavgifi som försäkringen betalar görs endast i de fall pensionären samtidigt uppbär sjukpenning. Vid längre sjukhusvistelse får pensionären själv svara för vårdavgiften. När en ålderspensionärs sjukhusvistelse uppgår till sammantaget ett år får denne vidkännas en vårdavgift på högst 20 kr. per dag. Denna avgift kan bli betungande för vederbörande pensionär, som har kostnader för hyra av lägenhet, telefon etc. att betala jämväl under den tid som sjukhusvistelsen varar. Exempel har förekommit på alt pensionär tvingas att vidta drastiska åtgärder för alt skaffa fram pengar lill all betala sin sjukhusvistelse, genom att exempelvis avyttra sin TV-apparat, avslänga sin telefon etc, bara för att kunna erlägga kostnader för sjukhusvården. Detta kan inle vara meningen.

Den 6 februari 1976 framställde jag en interpellation till dåvarande socialministern Aspling, där jag frågade bl. a. om han var villig alt medverka lill att sådan ändring av de s. k. uiförsäkringsbestämmelserna företas all pensionärer jämställs inom sjukförsäkringen med personer i aktivt arbete och därmed får kostnadsersättning från försäkringen oavsett den lid sjukdomen omfattar.

I svaret den 26 februari 1976 hänvisade statsrådet till gällande bestämmelser men framhöll också: "Del har dock förutsatts all sjukvårdshuvudmännen vid behov medger avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse för att inte vårdavgiften för dessa pensionärer skall bli för betungande. Den värdavgift som pensionären får betala i dessa fall motsvarar i princip det sjukpenningavdrag som görs vid sjukhusvård för övriga försäkrade.

Jag vill slutligen nämna att regeringen förra året gav socialulredningen i uppdrag att utreda och snarast möjligt lägga fram förslag angående avgiftsregler vid sluten sjukvård för dem som inte omfattas av sjukförsäkringens ersättningsregler för sjukhusvård."

Avgiftsreglerna vid sjukvården bör enligt min mening utformas så att även en ålderspensionär skall kunna, därest del inte är fråga om ett varaktigt omhändertagande, erhålla fri sjukhusvistelse om vederbörandes sammanlagda sjukhusvistelse uppgår till mer än ett år. Dock bör framhållas att detta inte skall gälla för varaktigt omhändertagande. I sådana fall behöver ej ålderspensionären ha kvar sin lägenhet etc. I övriga fall skall vederbörande erhålla fri sjukhusvistelse.

Med stöd av del anförda ber jag all få rikta följande fråga till herr socialministern:

Vill statsrådet medverka lill att ålderspensionärer, som icke är varaktigt omhändertagna för sjukhusvård, skall få fri sjukvårdsvistelse även om sjukhusvården omfattar mer än sammantaget ell år?

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Anmälan av interpellationer

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Meddelande om frågor

1976/77:78 av herr Fågelsbo (c) \.\\\ herr jordbruksministern om reducering av älgstammen:

Under senare år har riksdagen vid fiera tillfällen haft att ta ställning till åtgärder inom viltvårdens och jaktens område. En av utgångspunkterna har därvid varil att skapa en stark och livskraftig djurstam.

En konsekvens av de åtgärder som vidtagits är att bl. a. älgstammen under senare år kraftigt utökats. Åtgärderna har i dessa avseenden således haft åsyftad verkan. Men denna utveckling har inte kunnat ske ulan problem. Den kraftigt tillväxande älgstammen åsamkar på många håll betydande skador såväl på ungskogen som på växande gröda. Betydande förluster kan härigenom uppslå. Ell annat problem som under senare år alltmer accentuerats är villolyckorna. Det blir allt vanligare med kollisioner mellan älg och bil, med betydande såväl materiella som personella skador som följd. En snörik vinter som denna förstärks problemet ytterligare genom att älgen tvingas ut på de plogade vägarna.

Enligt min uppfattning utgör den stora älgstammen numera ett så betydande problem att statsmakterna bör la under allvarligt övervägande huruvida en kraftig reducering av älgstammen inte är nödvändig. En betydande tillväxt, så som skett de senaste åren, kan inle rimligtvis tillåtas fortsätta.

Med hänsyn till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill herr jordbruksministern ställa följande fråga:

Vilka initiativ är statsrådet beredd la i samband med de allt större problemen i anledning av älgstammens kraftiga tillväxt?

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 17 januari

1976/77:195 av herr Wictorsson (s) till herr jordbruksministern om tillstånd till vårjakt på sjöfågel:

Riksdagen begärde hösten 1975 en undersökning av de möjliga formerna för värjakl på sjöfågel under förslagsvis en försöksperiod av fem år.

Under hänvisning härtill vill jag fråga herr jordbruksministern: När får riksdagen förslag som ger den bofasta skärgårdsbefolkningen möjlighet att bedriva vårjakt på sjöfågel?

1976/77:196 av fru Andrén (fp) till herr kommunikationsministern om säkerheten för boende kring Bromma fiygplats:

Kommer utredningen om Bromma fiygplats framtid även att beakta säkerheten för de kringboende i Bromma?

1976/77:197 av herr Lorentzon i Kramfors (vpk) lill herr industriministern om en ersättningsindustri i Köpmanholmen:

Dä NCB är 1965 köpte sågverket i Köpmanholmen arbetade där 120 man. I dag är endast 58 sysselsatta vid samma arbetsplats. Sågverket har fåll förfalla och driften upprätthålls sedan en tid på dispens från yrkesinspektionen och arbetarskyddet. Sågverket står nu inför sin nedläggning.

Allt talar för att då NCB köpte detta sågverk var det den tillhörande skogen som var det väsentligaste. Sågverket skulle vid lämplig lid nedläggas. Det är en metod känd och använd även av andra skogsbolag och skogsbolagsdireklörer, och den skildras just nu i teaterstycket Chez nous pä Dramaten i Stockholm.

I dylika sammanhang borde givelvis del ansvariga bolaget helt logiskt svara för en ersättningsindustri, som sysselsätter samma antal som varit anställda vid det företag som nedläggs - i detta fall 120 personer.

Med stöd av det anförda vill jag lill herr industriministern ställa följande fråga:

Anser statsrådet del vara förenat med socialt ansvarstagande all nedlägga förelag utan all svara för ersättningsindustri, och vill statsrådet medverka lill all dylik industri etableras i Köpmanholmen?

den ISjanuari

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Meddelande om frågor

1976/77:198 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr budgeiministern om ell generellt anstånd med avlämnande av självdeklaration lill innevarande års taxering:

Med hänsyn till bokföringsbyråernas hårda arbetsbelastning, orsakade inte minst av del förhållandet att vissa deklarationsblanketter har blivit försenade i samband med tryckning och distribution, är del önskvärt med ett generellt anstånd med deklarationernas avlämnande på förslagsvis två veckor. Inlämningstiden för de deklarationer som skall inkomma senast den 15 februari skulle därmed fä en generell förlängning till den 1 mars, medan motsvarande tid för de deklarationer som skulle ha inkommit till senast den 31 mars skulle föriängas till den 15 april.

Med hänvisning lill det anförda vill jag ställa följande fråga lill herr budgeiministern:

Vill statsrådet medverka till att generellt anstånd beviljas för samtliga deklarationsskyldiga för inlämnandet av årets självdeklaration med förslagsvis två veckor?

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Meddelande om frågor

1976/77:199 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) lill herr kommunikationsministern om pendeltågstrafiken i Storstockholm:

Under den senaste tiden har SJ ej kunnat hell klara pendellågsirafiken i Storstockholm. Vissa tåg har ställts in, andra har fäll ett mindre antal vagnar än normalt. Resultatet har blivit förseningar för resenärerna och en ofta olidlig trängsel. Ibland har passagerare ej kommit med utan fått vänta på nästa låg.

Via landstingsskatten satsar invånarna i Stockholms län stora summor för att få en bra kollektivtrafik. En av målsättningarna är att kollek-livtrafiken skall vara ett bättre alternativ än bilen. Det är därför ur flera synpunkter allvarligt när kollektivtrafiken ej fungerar tillfredsställande.

Om SJ under en kortare lid vid särskilt svår väderlek har svårigheter måste detta självklart accepteras. Men att pendeltrafiken under en längre tid ej fungerar tillfredsställande är förvånande.

Med hänvisning lill det anförda vill jag ställa följande fråga lill herr kommunikationsministern:

Har statsrådet uppmärksammat svårigheterna för pendeltågstrafiken i Storstockholm och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta?

1976/77:200 av herr Jonasson (c) till herr socialministern om skadeverkningarna på barn av skogsbesprutningen i norra Värmland:

De myckel omfattande skogsbesprutningarna under senare år har kritiserats från många utgångspunkter. I dagarna har rapporter kommit om skador pä barn som kan ha sitt ursprung i den stora giflanvändningen inom skogsbruket, främst användandet av hormoslyr. Om detta påstådda förhållande är rikligt måste del anses vara hell uppenbart att skador på det uppväxande släktet är ett orimligt pris för ett rationellt skogsbruk. Det är angeläget all de rätta orsakssammanhangen, t. ex. vad gäller ökade skador på barn i norra Värmland, snarast klarläggs.

I anledning härav vill jag till herr socialministern ställa följande fråga: Vilka initiativ är socialministern beredd att ta för alt klarlägga de bakomliggande orsakssammanhangen lill de ökade skadorna på barn i norra Värmland?

1976/77:201 av herr Fagerlund (s) till herr jordbruksministern om sjön Åsnens reglering:

Enligt tidningsreferat har jordbruksministern vid en uppvaktning från Åsnenföreningen angående sjön Åsnens reglering meddelat att regeringen är beredd att fullfölja den tidigare regeringens löfte om en total omprövning av vattenrätlsdomen för Åsnen. Däremot var han icke beredd all ge arbetsgruppen i uppdrag att påskynda och slutföra sitt uppdrag.

Med anledning av detta vill jag till herr jordbruksministern ställa följande fråga:

Vid vilken tidpunkt kan man räkna med att ett omprövningsbeslul avseende vaitenräilsdomen för sjön Åsnen föreligger?

1976/77:202 av herr Andersson i Lycksele (s) till herr industriministern om Vindelälvsprogrammet:

En enhällig riksdag har uttalat sig för att det s. k. Vindelälvsprogrammet genomförs. Kostnadsramen för detta beräknades 1975 lill ca 260 milj. kr. Det förutsattes att staten skulle svara för merparten av kostnaden.

I budgetpropositionen upptas endast 17 milj. kr. att delas mellan Vindelälvsprogrammet och en rad andra angelägna behov.

Mot bakgrund härav ber jag att lill herr industriministern få ställa följande frågor:

1. Hur stort belopp har industriministern beräknat för Vindelälvsprogrammet?

2. Till vilka projekt i detta program har industriministern beräknat statligt stöd under nästa budgetår?

1976/77:203 av herr Claeson (vpk) till herr kommunikationsministern om nedläggning av utredningen om Bromma flygplats:

Med anledning av den inträffade katastrofen vid inflygning till Bromma flygplats och mot bakgrund av den debatt som nyligen fördes och det beslut om förnyad utredning som togs av riksdagen vill jag ställa följande fråga till herr kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern beredd att lägga ned utredningen om Bromma flygplats framlid?

1976/77:204 av herr CaAr/o/; (fp) till herr budgeiministern om information lill folkpensionärer rörande nya skatteregler:

I anslutning till propositionen 1976/77:45 beslöt riksdagen utvidga full
makten för regeringen enligt 3 ?; 3 mom. UL till att omfatta också rätt
all förordna om skalleavdrag på enbart folkpension. Fullmakten skulle
dock begränsas till de fall där slutlig skatt antas uppkomma för den
skatlskyldige. Del betonades också i sammanhanget all propositionens
förslag med anknytning till pensionärsbeskallning skulle betraktas som
provisoriska. Icke desto mindre har riksdagsbeslutet skapat oro bland
pensionärer och fått dem att befara skalleskärpningar. En tidning (Kvälls
posten 1976-12-22)rubriceradeen kommentar: "Höjda pensioner ger skatt
åt allt fler pensionärer." I propositionen (s. 32) framhåller statsrådet "att det
aren viktig uppgift för berörda myndigheter att informera pensionärerna
om de nya reglerna-- ".

Nr 55

Tisdagen den ISjanuari 1977

Meddelande om frågor

Nr 55 Mot den bakgrunden' vill jag fråga herr budgetministern:

Tisdaeen den vilket sätt kommer informationen om de nya skatiereglerna all

ISjanuari 1977 spridas till berörda pensionärer?

Meddelande om S 16 Kammaren åtskildes kl. 15.50. Jrågor

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Genien

Riksdagens protokoll 1976/77:55 Tisdagen den 18 januari

Riksdagens protokoll 1976/77:55