Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:54

Fredagen den 14 januari

Kl. 12.00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Herr TALMANNEN: Sedan herr Ullenhag avsagt sig uppdraget som suppleant i justitieutskottet har folkpartiels partigrupp som ny suppleant i justitieutskottet anmält fru Andrén.

Nr 54

Fredagen den 14januari 1977

Fyllnadsval till utskott

Om ökad rättssäkerhet för barn vid fosterhemsplace -ringar

Herr talmannen förklarade därefter vald till

suppleant I justitieutskottet fru Andrén (fp)

§ 2 Om ökad rättssäkerhet för barn vid fosterhemsplaceringar

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Norrköping (s) den 18 november anmälda interpellation, 1976/77:48, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Norrköping har frågat migom jag överväger att vidta åtgärder som ökar rättssäkerheten för barn vid fosterhemsplaceringar.

Beslut av barnavårdsnämnd alt omhänderta barn för samhällsvård skall underställas länsrättens prövning om inte barnet, om det har fyllt 15 år, och dess föräldrar samtycker till att det verkställs. Beslut av barnavårdsnämnd om t. ex. föreskrift eller övervakning eller att samhällsvård skall upphöra kan också efter besvär komma under länsrättens prövning. Däremot kan i allmänhet fråga som rör behandlingen av ett omhändertaget barn inte överklagas.

Initiativ av barnavårdsnämnden för att omplacera ett fosterbarn betraktas som en behandlingsåigärd och kan således inle överklagas. Länsstyrelsen, som har till uppgift alt följa tillämpningen av barnavårdslagen, kan emellertid ta upp ett behandlingsärende med nämnden, om den finner att ett beslut inte är till förmån för barnet. Någon särskild bestämmelse för all hindra kommuner att av t. ex. ekonomiska skäl fiytta barn från ett fosterhem till ett annat har hittills inte ansetts behövlig.

Del är barnets bästa som är och måste vara målet för barnavårdsnämndens arbete. Barn och ungdom som behöver hjälp och stöd bör få detta i former som är anpassade till hjälpbehovet. Ansvaret för att den unge får bästa möjliga vård är givetvis särskilt stort när denne omhändertas för samhällsvård och placeras i fosterhem. Enligt min upp-

Nr 54

Fredagen den 14 januari 1977

Otti vidgad rätt till handikappersätt -ning

fattning råder det också en bred enighet i dessa frågor bland dem som i kommunerna ansvarar för barnavården i landet.

Det är givet att rättssäkerhetsfrågor måste tillmätas stor betydelse när det gäller formerna för vård av barn som har omhändertagils för samhällsvård. Fosterbarnsutredningen föreslog år 1974 i betänkandet Barn-och ungdomsvård att besvärsrätten enligt barnavärdslagen skulle utsträckas till att omfatta också beslut att placera den unge i visst familjehem, dvs. fosterhem eller barn- och ungdomshem. Bland remissinstanserna var dock meningarna myckel delade. Denna fråga och övriga frågor som rör formerna för barnavården prövas f n. av socialutredningen.

Socialulredningens belänkande väntas inom ett par månader. Jag vill avvakta utredningens förslag och remissbehandlingen, innan jag tar ställning till åtgärder på detta område.

Herr NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret.

Socialministern tar inte ställning till de problem som inlerpellationen behandlar. Han sammanfattar gällande rättsregler och vill avvakta socialulredningens förslag. Omplacering av fosterbarn är, som jag framhåller i inlerpellationen, en behandlingsåtgärd och kan inte överklagas. Detta innebär all sker en omplacering av andra skäl än barnets bästa - och sådana fall kan inte uteslutas - kan inte länsstyrelsen eller socialstyrelsen ingripa med åtgärder.

I en intervju i Aftonbladet i november förra året sade en representant för socialstyrelsens barnavårdsbyrå alt ekonomiska bedömningar kan komma in vid placeringar av fosterbarn.

Min slutsats blir därför att det vid fosterhemsplaceringar är nödvändigt med åtgärder för att öka rättssäkerheten för barn. Även om jag har förståelse för socialministerns sätt att resonera hade det kanske varit bättre, om han pekat på de problem som finns och sedan sagt all metoderna all lösa dem är en fråga för socialutredningen. Nu får vi kanske anledning att ta upp saken på nytt när socialutredningen presenterat sitt betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om vidgad rätt till handikappersättning

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara herr Nilssons i Kristianstad (s) den 25 november anmälda interpellation, 1976/77:53, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Kristianstad har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som undanröjer de hinder som han anser föreligga för att erhålla handikappersättning i enlighet med intentionerna i riksdagsbeslutet 1974.

Enligt de lagregler som gäller sedan den 1 juli 1975 utgår handikappersättning till försäkrad som för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest får vidkännas betydande merutgifter. Handikappersättningen är en merkostnadsersättning och utgår med 30, 45 eller 60 % av basbeloppet beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Vid bedömningen av frågan om rätt till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader till följd av handikappet.

Jämfört med tidigare bestämmelser innebär de regler som antogs av riksdagen år 1974 mildare krav beträffande hjälpbehovet och ett ökat hänsynstagande till de merkostnader som orsakas av handikappet. Det ankommer pä försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och försäkrings-domstolen att i de enskilda fallen tillämpa de fastställda lagreglerna. Effekterna av de nya reglerna kan utläsas av bl. a. antalet utgående handikappersättningar, som nu uppgår till drygt 30 000 jämfört med ca 16 000 motsvarande ersättningar i juni 1975. Denna ökning överensstämmer väl med de uppskattningar som gjordes i förarbetena till reformen.

För egen del vill jag understryka betydelsen av att personer med olika slag av handikapp kan få ersättning för de vårdinsatser och merkostnader som följer av handikappet. Som framgår av nyss nämnda antalsuppgifter har de vidgade ersättningsregler som antogs av en nära nog enhällig riksdag för två år sedan inneburit en betydande förbättring i delta avseende. De fortsalla erfarenheterna får visa om del finns anledning att i något avseende ytterligare se över reglernas utformning.

Nr 54

Fredagen den 14 januari 1977

Om vidgad räu till handikappersättning

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret på min interpellation. Handikappersättningen har, som socialministern anförde, varit i kraft sedan den 1 juli 1975. Den ersatte de tidigare förmånerna, som utgjordes av invaliditelsersättning och invaliditetstillägg. Motivet bakom den nya reformen var att samhället i ökad utsträckning skulle täcka de kostnader som enskilda människor har på grund av sitt handikapp. Handikappersättningen skulle förbättra de ekonomiska förhållandena för handikappade och göra det möjligt för dem att delta i olika samhällsakiiviteier. Denna förmån betyder också väldigt mycket för många människor som är i behov av samhällets stöd.

Min fråga till socialministern ställde jag mot bakgrund av alt det under hösten har skett en förändring när det gäller beviljandet av handikappersättning. Det har förts in nya riktlinjer, vilka besiämts genom för-säkringsdomslolens utslag i handikappersättningsmål. Det aren uppenbar skärpning av bestämmelserna som har skett under hösten. I ärenden där gravt rörelsehindrade yrkat handikappersättning på grundval av bilkostnader har besvären avslagits med hänvisning till all vederbörande äger rätt alt utnyttja kommunens färdtjänst. I förarbetena till lagen har

Nr 54

Fredagen den 14januari 1977

öm vidgad rätt till handikappersättning

emellertid bilen accepterats som ett förfiyttningshjälpmedel, och kostnaderna därför ansågs som ersättningsgrundande. Utslaget innebär en praxisändring och medför allvariiga konsekvenser för rörelsehindrade när det gäller att klara en arbetssituation och ha möjligheter att leva ett aktivt liv i övrigt.

Beträffande psoriasissjukas rätt till handikappersättning har man avgjort ett ärende pä så sätt all funktionsförmågan ej bedömts som nedsatt. Psoriatiker skall därmed fortsättningsvis inte vara berättigad till handikappersättning trots väsentliga merkostnader. En psoriatikers funktionsförmåga är avhängig av den behandling och terapi han har råd och ork att kosta på sig. Får han inte möjlighet att sköta sig med salvor, bad, läkarvård och ibland också klimatresor bryts hans funktionsförmåga ned både fysiskt och psykiskt. - Resonemanget beträffande psorialikerna kan gälla fler handikappgrupper.

Jag vill anföra ytterligare ett exempel på den negativa tillämpningen under hösten. I propositionen 1974:129, som innehöll förslaget om handikappersättning, står det ordagrant på s. 77: "De kostnader som t. ex. orsakas av det exceptionella behovet av föda efter vissa tarmoperationer skulle därmed kunna beaktas." Det sker inte i dag. På den här punkten nonchalerar myndigheterna vad som stod i propositionen och vad riksdagen godkände. Det är i dag helt stopp för den här gruppens möjligheter att få handikappersättning, trots att handikappet innebären nedsättning av funktionsförmågan och medför merkostnader.

Myndigheterna tolkar också bestämmelserna om att merkostnaderna skall vara "verifierbara" på så sätt att man måste ha haft utgifter för att fä ersättning. Den som har ekonomiska möjligheter alt köpa sig service eller t. ex. klimatresor får ersättning, men inte den som är mindre bemedlad.

Handikappersättningen har alltså blivit en klasslag. Den som har råd att skaffa sig merutgifter får ersättning, men den som inte har råd får ingen ersättning. Jag vill protestera mot en sådan tillämpning av lagen.

Det är alltså en allvarlig försämring som har skett under hösten av handikappersättningen. Många människor har också reagerat mot ändringen.

Min fråga i inlerpellationen var följande:

"Är socialministern beredd vidta åtgärder som undanröjer de hinder som f n. föreligger för all erhålla handikappersättning i enlighet med intentionerna i riksdagsbeslutet 1974?"

Svaret är negativt, ja, det är helt avvisande.

Jag undrar om socialministern verkligen riktigt förstår hur allvarligt det här är för mänga människor. Oftast är del personer som lever under små omständigheter som drabbas hårt. Jag menar att del är samhällets skyldighet alt täcka de kostnader man har på grund av ett handikapp.

Det här är socialminister Gustavssons första framträdande i riksdagen i handikappfrågor. Det är också en test på socialministerns politiska vilja när det gäller frågor av del slaget. Statsrådet Gustavsson hade en chans

att visa en positiv inställning men så skedde tyvärr inle. Del beklagar jag djupt. Besvikelsen över svaret är stor. Det hade inte kostat så myckel att gå med på den översyn av bestämmelserna som jag begärde. En genomgång av avgjorda besvärsärenden borde ske nu, och på grundval av denna genomgång borde ställning tas till eventuella förändringar.

Enligt svaret verkar socialministern nöjd med effekterna av de nya reglerna. Han säger alt drygt 30 000 får handikappersättning i dag mot ca 16 000 i juni 1975. Visst är del en förbättring. Men vi skall komma ihåg att antalet handikappade i landet är väsentligt mycket större, uppemot en miljon. Samtliga behöver säkerligen inte samhällets stöd, men betydligt fler än f n. som har ganska stora kostnader för sitt handikapp borde få ersättningen.

Antalet 30 000 kan också ställas mot den stora procenten avslag pä ansökningar, f n. i genomsnitt 40 % i landet. Många människor är besvikna över den skärpning av bestämmelserna som har skett under hösten.

Jag uppmärksammar socialministerns sista mening i svaret, där han säger: "De fortsalla erfarenheterna får visa om det finns anledning alt i något avseende ytterligare se över reglernas utformning." Jag menar att den erfarenheten finns i dag. Jag förstår inle vad socialministern väntar pä.

Nr 54

Fredagen den 14januari 1977

Om vidgad rätt till handikappersätt -ning

Herr NILSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Först vill jag instämma i Börje Nilssons inlägg här. Jag anser i likhet med Börje Nilsson att detta är en mycket angelägen fråga - en av de viktigaste vi har all diskutera. I grunden handlar detta om samhällets solidaritet med de människor som har blivit drabbade av fysiskt eller psykiskt handikapp.

Det får aldrig bli tal om något slags jultomteinställning till människor som upplever sin vardag som besvärlig - det måste i stället handla om samhällets skyldighet alt ställa upp, att undanröja hinder för att skapa förutsättningar för ett samhälle utan handikapp.

Tyvärr måste jag konstatera att man efter en pressdebali i höstas om ett försäkringsärende fick intrycket att många socialpolitiska frågor handlade om att det fanns någon snäll jultomte som kunde fixa till det mesta här i livet. Nu är det naturligtvis inte så, även om socialministern i sitt svar pekar på att han för egen del är positivt inställd till dessa frågor. Vi lever i ett land där lagar har stiftats för all undanröja hinder för de utsatta människorna.

När del gäller handikappersättning och värdbidrag så är det väl inget speciellt fel på lagstiftningen. Del är, som Börje Nilsson påpekat, till-lämpningen av densamma som blivit restriktivare. Börje Nilsson angav några exempel som visar det. Därför måste del vara vår uppgift som politiker att utforma regler på ett sådant sätt att lagstiftningen inte kan misstolkas.

Det finns många exempel på alt ärenden blivit olika behandlade be-

Nr 54

Fredagen den 14 januari 1977

Om vidgad rätt till handikappersättning

roende på vilken försäkringskassa som haft hand om ärendet. I en sammanställning från riksförsäkringsverket, som Börje Nilsson berörde och somjag har framför mig, kan konstateras all under perioden juli 1975-juni 1976 varierar antalet avslag mellan 9 och 40 % av ingivna ansökningar om handikappersättning, beroende på vilken kassa vederbörande tillhör. Genomsnillet för landet var under samma period 24 % avslag. Som Börje Nilsson framhöll har den siffran ökat. Mellan juli och oktober förra året var genomsnittet 40 % avslag - en avsevärd ökning.

Delta bevisar naturiigtvis rent vetenskapligt ingenting. Men det finns ändå vissa tendenser i statistiken. Genom riksförsäkringsverkels och försäkringsdomstolens restriktivare tolkningar bildas givelvis prejudikat, och försäkringskassorna ute i landet blir försiktigare.

Lät mig, herr talman, konstalera att mellan juli och oktober 1976 fick 1 703 personer av totalt 4 308 avslag på sina ansökningar om handikappersättning. Jag är helt övertygad om att de fiesta av dessa människor har fåll vidkännas merkostnader och behöver hjälp på grund av sin sjukdom eller sitt handikapp.

En av dem som fått sin ansökan avslagen skrev ett brev till mig för några veckor sedan. Hon har under 30 år lidit av en magsjukdom av den typ som herr Nilsson i Kristianstad nämnde, vilket inneburit stora ekonomiska påfrestningar genom bl. a. kostsam dietmat och en stor psykisk belastning. Denna kvinna säg en chans i den nya lagstiftningen. Hon fick avslag av försäkringskassan och riksförsäkringsverket. Nu ligger ärendet hos försäkringsdomstolen. I grannlänet har handikappersättning utgått i liknande fall. Risk finns att om del blir avslag i försäkringsdomstolen sä kommer i detta grannlän många som tidigare beviljats handikappersättning att vid nästa omprövning gå miste om sådan ersättning.

Dessa frågor gäller människors rätt till ett drägligt liv. Därför handlar del om vilka prioriteringar vi gör i vår samhälleliga verksamhet. Det kan röra sig om socialpolitiken, det kan gälla skattepolitiken, utbildningen osv.

Under valrörelsen hade jag många debatter med centerpartister som i stort sett lovade allt åt alla. Vi socialdemokrater vet att detta inte går ihop. Samhället måste styra och prioritera i sin verksamhet.

Därför skulle jag, herr talman, avslutningsvis vilja fråga socialministern om han är villig att - i stället för centerns berömda s. k. vårdbidrag, som skulle delas ut till alla oberoende av behov - salsa på en förbättring när det gäller handikappersättningar och vårdbidrag för dem som verkligen behöver detta.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Herr Nilssons i Uddevalla inlägg var ju ett något märkligt aktstycke. Jag skall komma tillbaka till det sedan.

Först vill jag emellertid säga till herr Nilsson i Kristianstad -jag har många Nilssöner att diskutera med i dag - när han påstår alt svaret

var avvisande och negativt, att jag i avslutningen på mitt interpellationssvar har anfört: "De fortsatta erfarenheterna får visa om det finns anledning att i något avseende ytterligare se över reglernas utformning." Jag har redovisat utvecklingen på området genom antalet personer som har fått handikappersättning, men jag kan naturligtvis inte här gå in i en diskussion av de enskilda ersättningsfallen. Det är dessutom många olika faktorer som har betydelse för bedömning av ersällningsrätten i de enskilda fallen. Därför menar jag att det behövs ett rätt stort material för att man skall kunna få en säker utvärdering av den praktiska till-lämpningen av bidragsreglerna. Del kan ifrågasättas om de ärenden som hittills har avgjorts av den högsta prövningsinstansen, försäkringsdomstolen, är ett tillräckligt stort underlag för en samlad bedömning av resultatet av de nya reglerna.

Jag räknar med att riksförsäkringsverket när praxis klarlagts ytterligare kommer all följa upp verkningarna av de nya ersättningsreglerna. Vi får då ett material som kan ligga till grund för vårt ställningstagande till behovet av eventuella ändringar i de nuvarande lagbestämmelserna. Det är helt naturligt att jag, lika väl som herr Nilsson i Kristianstad, är intresserad av att riksdagens beslut och intentioner verkligen följs upp. Om del är så att beslutet innebär att det kan finnas olika tolkningar av del, måste vi se till all beslutet justeras - del blir i så fall inte första gången vi har fått göra det, herr Nilsson; del har hänt tidigare också. Jag kan försäkra herr Nilsson i Kristianstad all min vilja att göra del bästa för de handikappade är lika stark som herr Nilssons samt all våra intentioner också skall följas upp.

När sedan både herr Nilsson i Kristianstad och herr Nilsson i Uddevalla försöker ge sken av att förändringen, som man påstår innebären skärpning av bestämmelserna, sammanfaller med ombytet på socialministerposten, tycker jag att herrarna borde la sig en liten funderare på lämpligheten av sättet att argumentera!

Herr Nilsson i Uddevalla tar upp diskussionerna i valrörelsen om vård-nadsbidragel osv., men vad del är fråga om här är att de beslut som riksdagen har fattat skall följas upp så att de handikappade får de allra bästa förmåner som vi gemensamt kan ge dem.

Både herr Nilsson i Uddevalla och herr Nilsson i Kristianstad hänvisar till antalet avslag i försäkringskassorna. Jag vill påpeka att antalet egentligen inte säger särskilt mycket, eftersom det är beroende pä hur många människor som söker ersättning och på vilka förväntningar de har. Statistiken ger därför inte en tillräckligt klar bild av hur försäkringskassorna tolkar riksdagens beslut. Del kan t. ex. hända all förväntningarna har varil väldigt stora och att många människor därför söker handikappersättning men all de nya bestämmelserna inte är tillämpliga på en hel del av fallen.

Nr 54

Fredagen den 14januari 1977

öm vidgad rätt till handikappersättning

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Om vidgad rätt till handikappersättning

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Också jag menar all det är en mycket angelägen fråga som herr Börie Nilsson i Kristianstad har tagit upp. Man kan gripas av en viss oro då man får den här redovisningen av hur ärenden har behandlats; herr Börje Nilsson har illustrerat detta med en hel del fall. Jag tycker alltså att man kan känna sig besviken över hur de nya ersättningsreglerna tillämpas, när man konstaterar att en skärpning har skett under senare tid. Ett av herr Nilssons exempel - avslag på en ansökan om bilersättning med hänvisning till att färdtjänsten kan utnyttjas - finner jag fullständigt obegripligt, för att inte använda ett starkare ord.

Jag skulle i det här sammanhanget vilja erinra om en fråga som ställdes i riksdagen i maj förra året av folkpartirepresentanten herr Westberg i Ljusdal. Han frågade dåvarande socialministern om del inle vore tid att utfärda speciella tillämpningsföreskrifter om handikappersättningarna. Han påpekade att det råder en väldig osäkerhet när det gäller en hel del olika typer av handikapp och menade att det skulle vara viktigt att få tillämpningsföreskrifter så att försäkringskassorna hade vissa regler att gå efter. Den dåvarande socialministern framhöll att del hade skett och fortgående skedde utbildning vid försäkringskassorna i den här frågan och ansåg att den skulle vara tillräcklig som vägledning för kassorna vid tillämpningen av bestämmelserna.

Även om man kanske inle skall betrakta nuvarande socialministerns svar som alldeles negativt, när han talar om alt fortsalla erfarenheter kan visa om det finns anledning alt ytterligare se över reglerna, menar jag att det nu kan vara tid att se över det hela och eventuellt utforma mera precisa föreskrifter om tillämpningen. Med tanke på de erfarenheter av restriktivitet i tillämpningen som har redovisats skulle det kunna vara anledning att nu ta upp frågan för att ge dem som verkligen är i behov av ersättning möjlighet att få sådan.

Herr Westberg i Ljusdal pekade på några grupper, för vilka osäkerheten om rätten till ersättningar mycket stor. Diabelikerhar t. ex. många gånger alldeles speciella regler för sin kosthållning och får därmed ökade kostnader - han nämnde att det kan vara fråga om en 40-procenlig merkostnad -men har tydligen svårigheter all fä ersättning. HerrWeslberg underströk all problemet också gäller personer med psykiska sjukdomar, allergier eller svåra rörelsehandikapp. Man måste därför överväga, menade han, behovet av föreskrifter för att ge försäkringskassorna verkliga regler all följa.

Jag skulle vilja fråga socialministern, om del inle nu är lid alt ta upp det här problemet och försöka få fram tillämpningsföreskrifter.

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Socialministern säger all man inte skall uppfatta svaret negativt. Men det måste man ju ändå göra därför all han helt har avvisat den översyn som jag önskade i min interpellation. Jag menar att det under hösten har skett en uppenbar försämring i tilldelningen av han-

dikappersältning. Det finns i dag tillräckligt underiag för att göra en översyn och ändra bestämmelserna, och jag tycker all det är beklagligt att inte del sker.

Min vilja är lika stor som Börje Nilssons pä handikappområdet, säger socialministern, och det lovar ju gott. Men då skulle socialministern också ha visat det i den här konkreta frågan. Socialministern fixerar sig vid siffran 30 000 och tycker att den är bra. Det är klart en förbättring jämfört med hur del var tidigare, men jag tror inte man skall se direkt pä denna siffra, utan man får se till verkligheten, till behoven hos de människor som söker. Del är ett starkt underlag som de enskilda människorna visar i många fall när det ändå blir avslag.

Jag har alltså pekat på en del försämringar som har skett under hösten. Det gäller bilkostnaderna för rörelsehindrade, det gäller psoriasissjuka och ileostomiopererade. Det är helt stopp förde två sistnämnda grupperna i fråga om handikappersättning. En uppenbar försämring har skett, och vi menar att del finns anledning att se över delta.

Socialministern säger alt jag påstår att försämringen hänger samman med skiftet på socialminislerposten. Jag kan bara konstatera alt förändringen har skett under hösten; det har vi ju belägg för. Orsaken känner jag inle. Vi vet i alla fall att det har gjorts vissa uttalanden - inle frän socialministerns sida men av andra ledamöter i regeringen och av personer som slår regeringen nära på det socialpolitiska fältet - som är starkt oroande för många människor. Det är därför inte underiigt att det pågår en debatt av det här slaget.

Jag tycker det skulle ha varil lämpligt om socialministern hade gått med pä det krav som jag ställde i inlerpellationen. Men han önskade alltså inte delta, och del beklagar jag än en gång.

Nr 54

Fredagen den 14 januari 1977

Om vidgad rätt till handikappersättning

Herr NILSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Socialministern kallade mitt inlägg för ett märkligt aktstycke. Jag beklagar del, eftersom det tyder pä en viss nonchalans från socialministerns sida gentemot mig och mitt försök att belysa dessa frågeställningar, som många människor ute i landet upplever som verkliga bekymmer. Det handlar om hur människorna upplever sin vardagssituation. Detta kallar alltså socialministern för ett märkligt aktstycke.

Jag har inte heller försökt ge sken av att det är bytet pä socialministerposten som har gjort att det har blivit en förändring. Men det är bara alt konstalera faktum - att den procentuella andelen avslag har ökat under hösten. Att jag drar in detta med centerns vårdnadsbidrag - eller vad man nu kallar det - beror ju på all vi i det här samhället måste prioritera. Om man, som centerpartiet gjorde i valrörelsen - i varje fall i de debatter där jag deltog -, lovar allt åt i stort sett alla grupper, så kommer det att gå ut över de grupper som har det besvärligt. Del handlar alltså om prioriteringar.

Den statistik som jag redogjorde för belyser att antalet ansökningar har ökat. Det lyder ju på att många människor som upplever sin situation

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Om vidgad rätt till handikappersättning

som ekonomiskt besvärlig har haft stora förväntningar på den här lagen. Därför hoppas jag att vi på sikt kan fä en förändring i dessa frågor och all vi skall få ett mer positivt bemötande från den borgerliga regeringens sida.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Både herr Nilsson i Kristianstad och herr Nilsson i Uddevalla understryker ytterligare att förändringarna har skett under hösten. Jag tycker att herrarna borde hålla sig för goda för att vilja insinuera att försäkringsdomstolen i sina ställningstaganden skulle påverkas av ett regeringsskifte. Del är vad både herr Nilsson i Kristianstad och herr Nilsson i Uddevalla vill göra gällande med sill tal.

Del är dock, herr Nilsson i Kristianstad och herr Nilsson i Uddevalla, riksdagen som fattar besluten och riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen som sedan svarar för alt besluten följs upp, då man inte är överens om tolkningen i försäkringskassorna. Om vi - det har, som jag sade förut, hänt vid tidigare tillfällen - kommit underfund med all i riksdagen fattade beslut, när de omsatts i den praktiska verkligheten, kanske inle rikligt stämt överens med vad vi här i riksdagen tänkt oss, då har man fäll göra förändringar så att tillämpningen av bestämmelserna blivit anpassad till de intentioner som vi hade när besluten fattades.

Jag har redan sagt att riksförsäkringsverket följer den här frågan. Man kommer att noggrant studera verkningarna, men man har hittills inle ansett att man fått fram tillräckligt underlag för sina bedömningar. Jag är övertygad om att man kommer alt myckel noga gå in i de olika fallen och se efter vad man har att göra i fortsättningen.

Till fröken Bergström vill jag säga att det är riksförsäkringsverket som utfärdar tillämpningsföreskrifter. De prejudikat som kommer fram vid försäkringsdomstolens ställningstaganden blir också en form av tillämpningsföreskrifter.

Herr NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Socialministern säger att riksförsäkringsverket följer frågan. Det är väl bra, men jag menar all här krävs ett politiskt initiativ. Jag trodde verkligen att ett sådant skulle komma, men del gör det alltså inte.

Jag vill till slut göra två konstateranden. Det ena är att det har skett en uppenbar försämring i tilldelningen av handikappersättning under hösten. Del andra är alt socialministern visar ovilja att rätta till bristerna i bestämmelserna.

Herr NILSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Socialministern försöker ge sken av all del här skulle vara något slags politiskt taktisk debatt. Jag vill betona att så inte har varit fallet från min sida. Det är ingen som har skyllt på socialministern - det är bara att konstalera att det har skett en väsentlig ökning av

antalet avslag under hösten. Jag vill än en gång betona att det är ingen Nr 54
som har skyllt på socialministern för just den saken. Fredaeen den

14januari 1977

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag noterar det sista ullalandet av herr Nilsson i Uddevalla Om vidgad rätt till
med tillfredsställelse. handikappersätt-

Sedan vill jag säga till herr Nilsson i Kristianstad att när riksförsäk- ning ringsverket har gjort sin sammanställning av den praxis som föreligger kornmer jag att få en redovisning från riksförsäkringsverket. Del är då jag har att ta det politiska initiativet. Jag hoppas att herr Nilsson i Kristianstad och jag kan vara överens om det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Motioner

1976/77:70-76 till konstitulionsulskoltet 1976/77:77 och 78 till finansutskottet 1976/77:79-86 till skatteutskottet 1976/77:87-89 till justitieutskottet 1976/77:90 till lagutskottet 1976/77:91 och 92 till försvarsutskottet 1976/77:93 till jordbruksutskottet 1976/77:94-97 till socialförsäkringsutskottet 1976/77:98 och 99 till socialutskottet 1976/77:100 och 101 till kulturutskottet 1976/77:102-104 till utbildningsutskottet 1976/77:105 till kulturutskottet 1976/77:106 och 107 till trafikutskottet 1976/77:108 till näringsutskottet 1976/77:109-117 till trafikutskottet 1976/77:118-121 till jordbruksutskottet 1976/77:122-127 till näringsutskottel 1976/77:128 till arbetsmarknadsutskottet 1976/77:129 och 130 till civilutskottel

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframslällningarna 1976/77:72 och 73.

§ 6 Herr talmannen meddelade att propositionerna nr 100 och 101 skulle sättas sist på föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Redogörelse

1976/77:3 Riksdagens lönedelegations redogörelse för dess verksamhet

under år 1976 59

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

§ 8 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:131 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. om en översyn av vissa lagar och förordningar

1976/77:132 av fru Håkansson och herr Jonsson i Alingsås om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för diabetiker, m. m.

1976/77:133 av herr Johnsson i Blentarp w. //. om avdrag från slutlig skatt för kostnader för resa till och från arbetet, m. m.

1976/77:134 av herr Svensson i Malmö m.jl. om slopande av särbehandlingen av homosexuella i sexualbrottslagstiftningen

1976/77:135 av fru Diesen m.fl. om utseende av observatörer i Europaparlamentet

1976/77:136 av herr Werner m. fl. om höjda vårdbidrag för handikappade barn, m. m.

1976/77:137 av fru Lantz m.fl. om preventivmedelsrädgivning

1976/77:138 av herr Nyquist m.fl. om bestämmelser rörande personaltätheten inom särskolan, m. m.

1976/77:139 av herr Svensson i Malmö m.Jl. om de homosexuellas situation

1976/77:140 av herr Werner m.fl. om hemsjukvårdsbidragen

1976/77:141 av herr Werner m.fl. om arbetstidsförkortning

1976/77:142 av fru Håkansson om ekonomiska bidrag från AB Tipstjänst till fotbollsklubbar

1976/77:143 av fru Berglund m.fl. om utbildning och forskning i industriell utveckling m. m. vid tekniska högskolan i Luleå

1976/77:144 av herr Gustafsson i Borås m.fl. om polymerleknisk utbildning i Borås

1976/77:145 av fru Håkansson om skolundervisning i sjövett

1976/77:146 av herr Håkansson i Trelleborg och fru Sandéhn om vidgad musikutbildning inom gymnasieskolan

1976/77:147 av fru Hörnlund och herr Carlstein om den yrkestekniska högskoleutbildningen i Borås, m. m.

1976/77:148 av herrar Jönsson i Arlöv och Johnsson i Blenlarp om anvisningar rörande investeringsramar för skolbyggnader

1976/77:149 av herrar Lundgren och Kotnstedt om bibehållande av låg-sladielärarutbildning vid lärarhögskolan i Kristianstad

1976/77:150 av fröken Nilsson m.jl. om den demografiska databasen i Haparanda

1976/77:151 av herr Persson i Karlstad och fru Nilsson i Sunne om en särskild samordnad gymnasieskola i Årjäng

\976/77;\S2 av herr Ångström om dansulbildningen

1976/77:153 av herrar Bengtsson i Göteborg och Pettersson i Örebro om förbättrad trafiksäkerhet för fotgängare

1976/77:154 av herrar Björck i Nässjö och Hovhanvnar om bibehållande av järnvägstrafiken på banlinjen Nässjö-Nybro

1976/77:155 av fru Hörnlund och herr Carlstein om lidigareläggning av

ombyggnaden av riksväg 41 1976/77:156 av herr Johnsson i Blentarp m.fl. om samordnad beställ-

ningscentral för taxi, m. m. 1976/77:157 av herr Sandberg om vissa krav på cykelbelysning 1976/77:158 av herr Feldt m. fl. om utredning rörande ersättningsindustri

vid nedläggning av stålindustri 1976/77:159 av fru Hörnlund och herr Carlstein om ullokaliseringen av

SIFU, m. m. 1976/77:160 av herr Lorentzon i Kramfors m.fl. om ett svenskt mäss-

och utställningsfariyg 1976/77:161 av fru Håkansson om regionalpoliliska insatser i Blekinge 1976/77:162 av fru Hörnlund och herr Carlstein om regionalpolitiskt stöd

till Boräsregionen, m. m. 1976/77:163 av herr Nilsson i Östersund m. fl. om alternativ sysselsättning

vid nedläggning av kriminalvårdsanstallen Ulriksfors och allmänna

häktet i Östersund 1976/77:164 av herr Ollen om översyn av lagen om anställningsskydd 1976/77:165 av herr Bergman m.fl. om utredning rörande en gemensam

organisation för räddningstjänsten 1976/77:166 av herr Håkansson i Trelleborg tn.fl. om anvisningar till

byggnadsstadgan rörande högertrafik för gående 1976/77:167 av herr Nyquist m.fl. om statligt stöd till vissa turistanläggningar 1976/77:168 av herr Werner m.fl. om införande av hyresslopp

Ni- 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Anmälan av interpellationer

§ 9 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 13 Januari

1916/11:14 av herr Rydén (m) till fru bostadsministern om lantmäteritaxan:

Enligt gällande lanimäteritaxa kan förrältningskostnader bli myckel olika beroende på om den sökande vill överklaga förrättningen eller inte (avsnitt 6.3 Avsiyckning).

Om förrättningsmannen finner alt den begärda avstyckningen inle kan Verkställas kan han meddela den sökande detta och ge honom möjlighet all återkalla sin ansökan. Om den sökande gör det får han betala 600 kr.

Om den sökande inte nöjer sig med beskedel utan vill överklaga till fastighetsdomstolen blir kostnaden för avstyckningen 80 ". av kostnaden lor avslutad förrättning, dock högst 1 50(j kr.

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Anmälan av interpellationer

Del kan alltså bli fiera hundra kronor dyrare att utnyttja klagomöj-lighelen, trots alt lantmäteriets merarbete är ringa.

Med stöd av det anförda vill jag ställa följande fråga till fru bostadsministern:

Är del lämpligt all en statlig myndighet skall kunna ta ut en myckel hög prövningsavgifl för en åtgärd som inte är fullt utförd och är det i överensstämmelse med svenskt rättsmedvetande att avskräcka folk från att klaga med hjälp av en ren taxekonslruktion?

den 14 januari

1976/77:75 av herr Gustafsson i Ronneby (s) till herr arbetsmarknadsministern om förbättring av sysselsättningen i Blekinge:

1 skrivelse till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet den 11 november 1976 har länsstyrelsen i Blekinge län redovisat alt sysselsättningen i länet framför allt under det senaste året undergått en stark försämring. Av länsstyrelsens skrivelse framgår vidare att den nuvarande bristande efterfrågan på arbetskraft kommer att kvarligga på oförändrat låg nivå så långt framöver som nu kan överblickas. Skrivelsen torde av organisatoriska skäl ha överlämnats till industridepartementet.

I denna situation är det särskilt de som gör sitt inträde på arbetsmarknaden som drabbas hårdast. Av i oktober månad kvarstående arbetssökande, 1 633 personer, var 951 kvinnor, varav 447 var under 24 år. Arbetsmarknadsläget har gjort det erforderligt att anordna arbetsmarknadsutbildning för 1 107 personer, vilket är mer än en fördubbling på ett år. Ej mindre än 775 personer var sysselsatta med beredskapsarbeten, vilket är den högsta seplembersiffran under den senaste tioårsperioden. Länsarbetsnämnden har vidare beslutat om internutbildning för 1 500 personer.

Under den allra senaste delen av 1976 har svårigheterna på arbetsmarknaden i Blekinge ytterligare förstärkts, och vid vissa av länets större industrier övervägs f n. ytterligare omfattande inskränkningar i sysselsättningen.

För länets kommuner innebär den nedåtgående sysselsältningstrenden i sin tur en befolkningsminskning med svära kommunalekonomiska följdverkningar. Detta gäller i hög grad Olofströms kommun, som med sitt ensidigt sammansatta näringsliv redan är särskilt utsatt och än mer kan tänkas bli del med hänsyn till kända svårigheter för ortens större industriförelag.

De bristande valmöjligheter som länets näringsliv erbjuder har haft till följd att yrkesverksamhelsgraden bland kvinnorna är 3 % lägre än för rikels genomsnitt. Om rikets genomsnitt skall uppnäs, erfordras 1 300 arbetstillfällen ytterligare och, om yrkesverksamhetsgraden bland kvinnorna skall motsvara Storstockholms, 5 800 arbetstillfällen. Vidare är andelen förtidspensionerade hög och medelinkomsten 2 000 kr. lägre än rikels genomsnitt.

Då länsstyrelsen för arbetsmarknadsministern utförligt redovisat situationen i länet, skall här icke förhållandena på arbetsmarknaden i länet ytteriigare dokumenteras.

Med stöd av vad som anförts hemställer jag om kammarens medgivande att få ställa följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Vilka konkreta åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd vidta i syfte att åstadkomma en nödvändig förbättring av sysselsättningen i Bie-' kinge?

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Meddelande om frågor

§ 10 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 13 januari

1976/77:191 av fröken Eliasson (c) till fru bosladsministern om åtgärder mot nya stormarknader:

Trots många kritiska röster har det etablerats en läng rad stormarknader under senare år. Kritiken har främst gällt utglesningen i butiksbeslåndet, hotet mot närservicen och de förändringar i köpmönslren som uppstår till nackdel särskilt för äldre och kapitalsvaga grupper. Fortfarande planeras det för fier och större stormarknader. Ett av de senaste, uppmärksammade fallen är ett företags planer på alt expandera från en "svarl-byggd" stormarknad i Bromma till en ny, nära tre gånger större omläggning. Effektiva åtgärder för att trygga ett väl fungerande, ur social synpunkt tillfredsställande servicenät måste ses som en viktig uppgift i samhällsplaneringen.

Avser regeringen alt vidta några snara åtgärder för all effektivt hindra framväxten av nya stormarknader?

1976/77:192 av herr Strömberg i Botkyrka (fp) till herr utbildningsministern om svenskundervisningen för utländska universitetsstuderande:

Enligt tidningsuppgifter har ett antal utländska studenter vid Stockholms universitet ej kunnat påbörja studier i svenska på grund av alt anslag saknas.

Hur ser utbildningsministern på den uppkomna situationen?

1976/77:193 av herr Fågelsbo (c) till herr kommunikationsministern om åtgärder mot otillfredsställande motlagningsförhållanden för TV-sändningar:

Inom vissa områden är moitagningsförhållandena för TV myckel otillfredsställande. Detta kan bero på topografiska förhållanden eller på större byggnaders placering.

Nr 54

Fredagen den Mjanuari 1977

Meddelande om .frågor

Vilka initiativ är statsrådet beredd la för att komma till rätta med otillfredsställande mottagningsförhållanden för TV, t. ex. genom utbyggnad av s. k. siavsändare?

den 14 januari

1976/77:194 av fru Ekelund (c) till herr kommunikationsministern om användningen av mopedhjälm:

Med anledning av min motion om krav på användning av mopedhjälm säger trafikutskottet i sitt belänkande 1976/77:4 bl. a.: "Regeringen har vidare uppdragit åt trafiksäkerhelsverket att planlägga och genomföra en informationskampanj för användning av huvudskydd vid färd med

moped.-- Enbart ökad information och propaganda torde dock inle

kurlna förväntas få önskvärd effekt. Mot bakgrund härav är utskottet ej främmande för att framdeles föreslå lagstiftningsåtgärder för att genomföra ell obligatorium."

Med hänvisning till det citerade och med anledning av de allvarliga huvudskador som faktiskt orsakas vid mopedolyckor ber jag få ställa följande frågor lill herr kommuhikalionsminislern:

1. Har den i betänkandet omtalade informationskampanjen om användande av mopedhjälm kommit i gång?

2. När beräknar man kunna bedöma resultatet av kampanjen och ta ställning till en eventuell lagstiftning?

§ II Kammaren åtskildes kl. 12.41.

in fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert