Riksdagens protokoll 1976/77:48 Torsdagen den 16 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:48

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:48

Torsdagen den 16 december

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

§ 1 Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik (forts.)

Fortsattes överläggningen om arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:7.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Vi är nu inne i andra halvleken av denna, debatt, och jag skall la delta tillfälle i akt alt göra ett kort svep över bakgrunden till den debatt som vi för i dag. Det är en mycket allvarlig bakgrund. Den svenska ekonomin är i obalans och näringslivet har stora svårigheter. I en strid ström kommer varsel om friställningar från arbetsplatser landet mnl.

Vilket förskönande ord, falskt förskönande är inte ordet, friställning! Friställning, då associerar man väl lill någon form av frihet, men innebörden av ordet friställning är ju raka motsatsen! Man tvingas bort från sin arbetsplats, tvingasin i ett försämrat ekonomiskt läge och föriorar den trygghet och den mening i tillvaron som ett arbete innebär. Samhällets ansvar att ge människorna arbete och trygghet har ett stort socialt och djupt mänskligt innehåll.

Om dessa värderingar är vi väl alla ense i denna kammare, men då det gäller resurser och åtgärder skiOer sig åsikterna. Det betänkande som arbetsmarknadsutskottet lagt fram om en samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik greppar över det stora problemkomplexet "arbete och trygghet"", och jag skall kommentera det i valda delar.

När den svenska ekonomin och näringslivet har problem drabbas alltid de redan tidigare sysselsättningssvaga områdena svårast. Geografiskt kan man lokalisera dessa svårigheter främst till skogslänen, men det finns också andra områden i Sverige som har stora svårigheter, bl. a. de områden där branschkriserna härjar. Branschkriserna är ofta konjunklurföreleelser. Ligger förelagen i expansiva områden av vårt land hankar de sig ofta över en konjunktursvacka - av egen kraft eller med hjälp av samhällel - eller också tar annan industri så småningom över och ger nya arbeten till människorna. I etl längre perspektiv är alltså prognosen inte så dålig, även om lägel just nu är rätt dystert i en del större industriområden.

Men i skogslänen och i vissa glesbygder längs vår västra gräns är problemen mer eller mindre eviga. Här finns fortfarande - eller har funnits - stora råvarutillgångar. Dessa har exploaterats hårt och har därmed verksamt bi-

10 Riksdagens protokoll 1976/77:478

145

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

146

dragit till den ekonomiska stabilitet och höga standard som kännetecknar det svenska folkhushållet. Råvarorna har tagits från glesbygderna och transporterats till andra delar av Sverige där de varit basen för den industriella utvecklingen.

Medan man avverkade och transporterade skogen med mänsklig arbetskraft och bröt malmen på samma sätt gav också dessa hanteringar tillräckligt arbete och liv åt rader av små, blomstrande byar och samhällen. Men förädlingen skedde i andra delar av Sverige, och när arbetet efter hand rationaliserades och maskinerna övertog huvudparten av råvaruskörden sinade arbetstillfällena. Människorna i glesbygden fick då stora svårigheter. Jag tror att det är viktigt att man känner till den historiska gången av denna process. Den ställer del svenska samhällets ansvar mot människorna i dessa bygder i en bjärt belysning, ett ansvar som ingen kan bestrida.

Nu är läget dystert i större delen av Norrland. Den konjunktursvacka vari Sverige befinner sig har sitt oroscentrum i glesbygdslänen. Del är ell känt faktum att när konjunkturen viker i Sverige får de sysselsättningssvaga delarna av landet först känning av detta. Det börjar med mindre efterfrågan på råvara, mindre legoarbeten till småindustrin, och sedan är cykeln i gång. Och när konjunkturer vänder kommer uppgången sist till glesbygdslänen. Då kör industrin först på råvarulager, man börjar ropa på arbetskraft och då når suget den norriändska ungdomen som går ulan jobb hemmavid. Utarmningen går på detta sätt i vågor, som dyningar till konjunktursvängningarna.

Men vi är inte nöjda med detta förhållande, vi som bor uppe i norr. Det finns botemedel, och jag skall peka på några.

Träindustrin i norr har fortfarande en mycket låg förädlingsgrad. Oftast skickar vi i väg virket från sågarna bara förädlat till plank och bräder. Del är egentligen arbetstillfällen som vi skickar i väg södeml på det sättet, arbetstillfällen som skulle kunna ta fast form om förädlingsindustrin låg i anslutning till råvaran. Detta kan förverkligas med ett specialstöd till träförädlingsindustrin i non, ett specialstöd som bör innehålla bitarna rådgivning, konsulthjälp, kreditslöd, hjälp med marknadsföring och produktutveckling. Denna produktutveckling bör ges särskilda forskningsresurser som bör ligga vid sidan om den branschforskning, främst med inriktning på processindustrin, som nu bedrivs i Jönköping. När näringsuiskottet var på besök i Luleå samtalade jag med rektorn på högskolan i Luleå, professor Nordström, om delta, och han var starkt intresserad av att starta en filial till högskolan med inriktning på träteknik och förlagd lill Skellefteå. Västerbottens företagareförening och landstinget har startat en utredning om trä-varubranschens struktur och möjligheter till vidareförädling, och man bör kunna bygga vidare på vad som kommer fram från denna utredning Ibr att skapa en lämplig modell för ökad sysselsättning inom trävarubranschen.

I detta sammanhang vill jag också understryka viklen av alt skogsvårdande åtgärder ges högsta prioritet som beredskapsarbeten. Vi måste på sikt öka tillgången på skogsråvaran. Skogsvården ger etl lämpligt arbete för den tillfälliga sysselsättningen, och den ger också mer arbeten på sikt.

Som utskottet mycket riktigt påpekar har också det mindre och medelstora jordbruket en stor betydelse ur sysselsättningssynpunkt i Norrland. I Väster-botlen är fortfarande omkring 10 96 av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i kombinationen jord- och skogsbruk. Detta förhållande bör man ha klart för sig, när man skall bedöma stödet till det norriändska jordbruket.

Inom vissa gmvområden håller malmen på att ta slut, och om man inte har ersättningsarbete att erbjuda dör hela bygder. Adakgmvan ligger inom ett sådant område, och det kan ej nog betonas hur viktigt det är att man sätter in åtgärder för att hitta ersättningsindustrier i ett tidigt skede. Det finns ju prognoser som säger när malmen kommer att ta slut.

Då det gäller bergshanteringen i stort i Sverige är det viktigt att Sveriges geologiska undersökning flr ökade resurser för en kartläggning av de fyndigheter som redan uppläckts. Det vore tragiskt om en bygd hann dö ut, medan de malmfyndigheter som kunnat vara räddningen ligger slumrande i närheten. I dagsläget har SGU för små resurser alt klara denna stora uppgift.

Detta var ett kort svep över några av de åtgärder som bör sättas in för att trygga arbete och en framtid åt våra glest befolkade bygder. Jag skall nu komma in på ett konkret ärende, där jag f n. firar femårsjubileum som motionär. Det gäller sysselsällningsskapande åtgärder i Vindelådalen. Det var den 1 april 1970 som Olof Palme kungjorde att regeringen beslutat att för all framtid spara Vindelälven från vattenkraftsutbyggnad, och som ersättning för de sysselsättningstillfällen som därigenom gick förlorade för ådalens folk skulle andra varaktiga arbeten skapas. Vi känner alla till den långa föOetong som sedan tog vid med utredningar och kommittéer av olika slag, men löftet väntar ännu på att infrias i alla väsentliga delar. Hela ådalen - speciellt den övre delen, t. ex. Sorseleområdet - har sakta lidit tvindöden. Här har man dåliga vägar, dåliga fömtsättningar för näringslivet och stor arbetslöshet som särskilt drabbar ungdomar och kvinnor. Den unga generationen har måst fiytta, och befolkningen har på kort tid minskat till hälften. Undertaget för kommunikationer, affärer, post och annan service har försvunnit. Del är i stora drag vad som skett med denna bygd, som för drygt sex är sedan fick löftet om särskilda insatser.

Som underiag för min egen motion och fiera andra motioner i samma ärende ligger en utredning som länsstyrelsen i Västerbottens län gjort. Där föreslås ett brett register av åtgärder i samverkan mellan stat, kommun och enskilda. Tonvikten i detta program är lagd på en snabb upprustning av vägnätet. Del är glädjande att utskottet nu reservationslöst ställer sig bakom motionsyrkandei och föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört. När beslutet väl är fattat i riksdagen är det hög tid att handla. Del som bör ges förtur i åtgärdsprogrammet är ett forcerat vägbyggande - det ger sysselsättning både på kort och på lång sikt. Vidare bör de åtgärder som direkt rör Vindelådalen ha förtur - åtgärdsprogrammet omfattar ett vidare område än själva ådalen. Lämpligt vore också att regeringen tillsatte en arbetsgmpp vari ingick bygdens eget folk så att de själva får vara med och bestämma vilka åtgärder man skall satsa på i första hand. Hittills har alla beslut fattats över huvudet på människorna i Vin-

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

147

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

delådalen. Varför inte låta dem vara med och bestämma själva för en gångs skull''

Jag lyssnade med särskilt intresse på det inlägg som herr Andersson i

Lycksele gjorde före middagsuppehållet. Detta speciella intresse berodde

Samordnad         närmast på att herr Andersson i Lycksele genom åren varit en av de ivrigaste

sysselsäimings- och    påskyndarna av en utbyggnad av Vindelälven. Han var det innan regeringen

regionalpolitik      Palme fattade sitt beslut om att Vindelälven för alltid skulle bevaras orörd

i omtanke om kommande generationer. Han har fortsatt sin kampanj med

växlande intensitet, och denna kampanj har på etl verksamt sätt bidragit

lill alt osäkerheten och oron i Vindelådalen ökat. Människorna har inte

säkert vetat vad de skulle planera för: en utbyggnad eller en orörd älv med

de värden som ligger i detta.

Nu trodde jag att herr Andersson i Lycksele skulle ge klart besked; Nu gräver jag ned stridsyxan och satsar på att ge ådalen den kompensation som den blivit lovad. Men jag bedrog mig - herr Andersson i Lycksele kom med tusen reservationer för ett kommande ställningstagande i den ena eller andra riktningen. Nu måsle jag be herr Andersson bekänna färg. Jag ser honom inte i kammaren, men han kanske lyssnar någon annanstans. Riksdagen skall i dag fatta beslut om kompensation.sålgärder för den uteblivna utbyggnaden. Det är det reella innehållet i utskottets betänkande. Ställer herr Andersson upp på de villkoren eller har han något eget yrkande där åtgärderna avser något annat? Det här är en fråga som det måste lämnas klart besked i.

Slutligen, herr talman, har jag i motionen 286 yrkat att Bjurholm i Vännäs kommun skulle få status som kommundelseenlrum. För några år sedan reste ulskollel i detta område och besökte då Bjurholm. De ledamöter som var med på resan och fortfarande sitter i utskottet - del är en majoritet av utskottet - borde ha haft minnesbilden med sig att Bjurholm uppfyller alla fordringar man kan ställa på en ort för att klassa denna som kommundelseenlrum. Jag anser inte att det behövs vidare argumentation i ärendet utöver vad som står i molionen, och jag yrkar bifall till molionen 286. Det gäller alltså punkten 23 i utskottets hemställan.

Med samma motivering föreslår jag också under punkten 25 att Storuman klassificeras som regionalt centrum. Jag yrkar alltså bifall till min motion 1975/76:662.

Det hör kanske till god ton all jag innan jag avslutar detta anförande tackar utskottet föratl del tillstyrkt min motion all klassa Tärnaby/Hemavan som kommundelseenlrum. Kanske har del vördnadsbjudande utskottet smittats av den i Sverige grasserande Sienmarksfebern.

148

Hen NILSSON i Visby (s);

Herr talman! I det betänkande som vi nu diskuterar behandlas även en motion väckt av herr Gustafsson i Stenkyrka och undertecknad. I vår motion 1975/76:858 hemställer vi att riksdagen måtte uttala att Gotland då det gäller regionalpolitiska åtgärder tillföres del inre stödområdet. I betänkandets inledning, då det gäller riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken.

anför utskottet alt arbetet är av grundläggande betydelse för individ och samhälle. Det ger medel för en god försörjning och är en väg till social gemenskap. Man anför vidare alt för all upprätthålla de regionalpoliliska målen förutsattes all människor i olika regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång till social, kommersiell och kulturell service samt god miOö.

Herr talman! Delta låter rätt och riktigt, men hur är de faktiska förhållandena för Gotland? Länsarbetsnämnden i Gotlands län har i en redogörelse för arbetsmarknadsläget för första halvåret 1976 anfört alt arbetsmarknaden på Gotland har präglats av en ytterligare minskad efterfrågan på arbetskraft. Nedgången gäller såväl fasta som tillfälliga arbeten. Man kan också konstalera en nedgång i anlalet sysselsatta inom den teletekniska industrin. Eftersom det även normall finns för fl arbetstillfällen på Golland har lägel för de säsongmässigl anställda samt för dem som skall gå ut på arbetsmarknaden blivit speciellt svårt.

Jag har här i min hand länsarbetsnämndens rapport över arbetsmarknadsläget i november 1976. Av rapporten framgår all del totala anlalet arbetssökande i november 1976 i förhållande lill november 1975 har ökat från I 270 till I 406, eller med 136 personer. Av de arbetssökande var 44 % män och 56 % kvinnor. Nu kan det av många uppfattas som mindre oroväckande när jag talar om 1 406 arbetssökande, men om jag nämner att dessa 1 406 personer utgör så mycket som 16,3 96 av hela LO-gruppen på Gotland så får ni ett annat perspektiv på hur stor gmppen arbetssökande är. Om man fördelar ungdomarna i åldersgrupper så finner man att 17 % utgjorde ungdomar upp till 17 år. I åldersgruppen 18-19 år var det 20 "n och i åldersgruppen 20-24 år var det 23 %. Totalt utgjorde gruppen ungdom under 25 år 60 % av de arbetssökande.

Med de här siffrorna som bakgrund kan man konstatera att arbetstillfällena är klart otillräckliga. Problemen på den gotländska arbetsmarknaden uppvisar således alltjämt stora likheter med förhållanden som är rådande i det inre stödområdet.

Om man, .som det gjorts i länsprogrammet för Gotlands län, siktar på ett befolkningstal av 55 000-56 000 för att åstadkomma en stabilare grund för kommunens ekonomi och i olika avseenden ge öns invånare erforderligt serviceutbud, torde enligt länsprogrammet I 500 nya arbetstillfällen behöva nyskapas, utöver den uppställda prognosen, fram till år 1980. En sådan ökning kan av naturliga skäl inte ske ulan att myckel kraftfulla åtgärder insattes från samhällets sida. I detta sammanhang skall man också ha i minnet att del av statistiska centralbyråns sammanställning över folkmängd i tätorter och glesbygd i landet enligt folk- och bostadsräkningen 1975 framkom all den ort som har den största glesbygdsfolkmängden i absoluta tal är Golland föOt av Skellefteå.

Herr talman! Jag citerade begynnefsevis detta betänkandes inledning, där man säger;

""Arbetet är av grundläggande betydelse fbr individ och samhälle. Det ger medel för en god försönning och är en väg till social gemenskap.""

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

149

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

150

Hur ser då inkomstförhållandena ut pä Gotland? Sedan man läst den sammanställning som Sydöstra FCO-dislriktet gjort gällande bl. a. skillnaden i utgående lön mellan LO-kolleklivels anställda i I, H och K län och riksgenomsnittet, kan man konstatera att en anställd på Golland hade en årsinkomst för 1975 som låg 4 720 kr. under riksgenomsnittet. Herr Nilsson i Kalmar har tidigare i dag berört just de här uppgifterna, varför jag inte skall gå närmare in på dem.

En viss utjämning har skett, men fortfarande kvarstår dock betydande skillnader, som vid hänsynstagande till regionala kostnadsskillnader framstår som än större.

Som stöd för detta konstaterande kan åberopas att statens pris- och karlellnämnd i samband med förbättringen av transportstödet for Gotland utförde en kartläggning av prisförhållandet inom tre större varuområden, nämligen dagligvaror, hushållskapitalvaror och byggprodukier. Som jämförelseregioner valde man Kalmar och Stockholm. Slutsatsen i SPK:s totalbedömning blev alt den genomsnittliga prisnivån på Gotland ligger över prisnivån i jämförelseregionerna på fastlandet. Vid beaktande av regionens låga medelinkomst, låga löneläge i industrin samt höga kostnadsläge framstår del för var och en att Gotland är starkt missgynnat.

Det är inte bara vi valda ombud för Gotland som har uppmärksammat Gotlands problem. Det finns ju motioner från samtliga partier utom vpk, i vilka man uttalar att Gotland bör tillhöra det inre stödområdet.

Men vad svarar utskottet oss motionärer? Jo, man skriver på s. 29 i betänkandet:

"Efter dél motionerna väcktes har sysselsättningsutredningen filt till-läggsdirektiv om den regionalpolitiska stödverksamhetens utformning. Utredningen skall bl. a. undersöka fömtsältningarna Ibr alt effektivisera nuvarande regionalpolitiska medel som är inriktade på att direkt påverka industri- och serviceföretag."

Vidare citerar utskottet ur direktiven och avslutar sill resonemang med föOande rader;

"Mot bakgmnd av det anförda finns del inte anledning att föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd på grund av de aktuella motionsyrkandena om principen med stödområden eller beträffande områdenas avgränsning.""

Jag beklagar att utskottet inte har sett mera positivi på vår hemställan, och jag gör det med tanke på alla de uttalanden som gjordes under årets valrörelse. Om jag inte räknat helt fel, så var det fyra nuvarande statsråd som vid besök på Gotland uttalade sig för att Golland bör tillhöra inre stödområdet.

Nuvarande statsrådet Ahlmark talade vid ett offentligt möte i Visby den 24 juli, och enligt tidningsreferat gjorde han föOande uttalande:

- Vi vill gå vidare i fråga om regionalpolitiken. Gotland har sådana problem
att del bör jämställas med kommunerna i inre stödområdet.

Nuvarande statsrådet Antonsson var på Golland i början av augusti, och i referat från hans framträdande kan man läsa:

-   Centerns centrala ledning ställer upp på Gollandscenterns fyra lokala

valfrågor: Arbete åt gotlänningar på Gotland. Lika energipriser. Vägpriser över vattnet även för passagerarna. Samt Gotland lill inre stödområdet. Vi gör det, sade herr Antonsson, därför att del är rättvise- och solidariletskrav som helt går i linje med centerns strävan att skapa balans mellan olika regioner.

I ell tidningsreferat den 6 september 1976 kan man läsa att de nuvarande statsråden Mogård och Burenstam Linder besökt Gotland och där bl. a. uttalat att elförsörjningen med del snaraste måste ske till samma priser som dem som gäller för landet i övrigt. Regionalpolitiska åtgärder bör vidtas inom ramen    för satsningarna i det inre stödomrädet,hette det vidare.

Men dessa uttalanden gjordes före den 19 september. Sedan man kommit i regeringsställning är man kanske inte lika positivt inställd till Gotland.

Den II november 1976 svarade industriminister Åsling på en fråga av herr Schött om införlivande av Golland med del inre stödområdet. I protokollet från överläggningen kan man läsa föOande:

""De regionalpolitiska problemen påGotland har inte sådan styrka-jämfört med de kommuner som nu tillhör inre stödområdet - att ställning redan nu måsle tas till om Gotland skall inlemmas i det inre stödområdet."

Jag hoppas att herr Åslings svar bara är hans personliga uppfattning och inte ett uttryck för hela regeringens inställning.

Jag instämmer i herr Schötts konstaterande när han tackade för svaret. Han sade föOande; "Att man skulle behöva dröja till 1978 eller ännu längre innan riksdagen kan ta ställning till den här frågan finner jag djupt beklagligt.""

Herr talman! Jag känner oro inför framtiden med tanke på dem som bor på Gotland. Det måste enligt min bedömning vara i hela landets intresse att i möjligaste mån skapa förutsättningar för en bättre utveckling, så att näringslivet kan förnyas och ge sysselsättning åt Gotlands befolkning på Gotland.

Jag ber med detta, herr talman, alt få yrka bifall lill vår motion nr 858.

Herr Gustafsson i Stenkyrka och jag har även en annan motion som behandlas i detta betänkande, nämligen motion nr 1853, som gäller Visby som primärt centrum. Herr Gustafsson kommer väl senare att utveckla motiven lör vår motion. Jag vill här bara lacka fru Hörnlund för att hon i sitt anförande berörde molionen. Jag fick en känsla av alt hon inte var helt oförstående för våra problem.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Hen JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! När den här debatten om regionalpolitiken och sysselsättningen har pågått i nära nio timmar och det snart hållits hundratalet inlägg av statsråd och riksdagsledamöter, kan ju det mesta synas vara avbetat. Därför skall jag, herr talman, inskränka mig lill att ta upp några delproblem.

Frågan om den samordnade sysselsättnings- och regionalpolitiken rymmer många komponenter. En sådan är gränsdragningen mellan den statliga förvaltningens kompetens ute i länen och de folkvaldas inflytande inom regionen. Frågan om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och or-

151

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

152

ganisalion har behandlats här i riksdagen så sent som i våras med anledning av den dåvarande regeringens proposition 1975/76:168, som fö. i sin lur byggde på länsberedningens förslag.

I propositionen föreslogs bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnade regionala samhällsplaneringen även fortsättningsvis skulle åvila länsstyrelsen. Enligt propositionen skulle dock föreskrifter för samråd mellan länsstyrelse och landsting införas i länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa föreskrifter skulle länsstyrelsen varje år för landstingets och länels kommuner redovisa aktuella frågor i anslutning lill länsplaneringen.

Folkpartiet hävdade då liksom tidigare den principiella inställningen alt den regionala samhällsplaneringen skulle ha landstingen som hijvudman. Vi efteriyste således ett ""länsdemokratiskt" alternativ till de mer "länsbyråkraliska" alternativen. Förslag i samma riktning framlades också från de övriga nuvarande regeringspartierna.

Detta synsätt kommer till ullryck även i regeringsförklaringen den 8 oktober i år. Där sägs nämligen att en länsdemokratireform skall påbörjas samt att centrala uppgifter, särskilt i vad gäller regionalplanering, överförs från de statliga länsstyrelserna lill de folkvalda landstingen.

Som framgår av utskottets betänkande har uiskottsmajoriteten velat betona vad som sägs i regeringsförklaringen om förstärkning av den kommunala självstyrelsen. Större möjligheter måsle sålunda ges till medborgarna att genom ökad insyn och offentlig debatt påverka utvecklingen inom den egna regionen. Delta är speciellt väsentligt med tanke på att samhällsverksamheten på länsplanen under senare år fått allt större omfattning.

Huvudparten av de nytillkommande uppgifterna åvilar emellertid statliga organ och då främst länsstyrelserna. Jag kan inte finna att detta är en tillfredsställande ordning. Det är alltså naiurligi, enligt mitt sätt att se, att bygga vidare på den tradition av folklig självstyrelse som landstingen representerar.

Herr Nilsson i Kalmar var i sitt anförande före middagspausen tveksam lill demokratiseringen av länsfunkiionerna och ifrågasatte landstingen som organ genom att, som jag uppfattade det, litet föraktfullt tala om all ett federalt syslem är på väg att växa fram. Herr Nilsson gjorde också anspråk på alt företräda betydande grupper i sitt hemlän. Det kunde därför vara intressant att höra om herr Nilsson testat just frågan om att avskaffa t. ex. landstinget i Kalmar län?

Med landstingen som dominerande styrelseorgan på den regionala nivån uppnår man också alt regionen får en mera enhetlig ledning, att de viktigare planeringsfunktionerna kan samordnas, att de avgörande besluten kommer att fattas av folkvalda lekmän som är direkt ansvariga inför regionens befolkning.

Hur den föreslagna förändringen i detaO bör genomföras måste givelvis bli föremål för studium. Bl. a. får ett överförande av etl stort antal samordnande uppgifter på länsplan till landslingen inte innebära att statsmakternas nödvändiga samordningsmöjligheter, t. ex. för alt åstadkomma större regional utjämning, elimineras.

En ytterligare delkomponent i det betänkande som vi nu diskuterar är ortsslrukturen. Den nuvarande planen har gällt sedan 1972. Man kan konstatera att situationen för de små orterna inte har försämrats - tvärtom, del har skett en förbättring för deras del. Man kan också påstå alt ortsplanen har medverkat till att utvecklingen av befolkningens sysselsättning hittills under 1970-lalet varil relativt balanserad.

Ortsplanens framtida roll däremot, menarvi, måsieändå faen utvärdering. Där har utskottet pekat pä all en av de viktigaste uppgifterna de kommande åren när det gäller regionalpolitiken är att förbättra den inomregionala balansen. Det problemet har den förra regeringen i sin proposition 211 skakat av sig genom att hävda att en väldifferentierad arbetsmarknad förutsätter tillväxt i de primära centra.

Man går i den propositionen mycket hårt ut genom att helt kyligt konstatera att vad man kallar för ""små isolerade arbetsmarknader" även vid en förbättring förblir små och dåligt differentierade och att människor inte kommer alt uppleva dem som något alternativ. Därför sker en ytteriigare förstärkning av tillväxten just i de primära cenira och vissa större regionala centra. Och så går man förbi problemet med den inomregionala balansen, något som uiskottsmajoriteten för sin del har betraktat som en av de allra viktigaste uppgifterna. För den skull menar inte uiskottsmajoriteten alt man skall spela ut fungerande primära centra mot insatser på de sysselsättnings-svaga områdena i värt land. Områden som i regel också är glest befolkade. Utskottet anser att en fortsatt koncentration kan medföra ökade problem att upprätthålla rimlig service, särskilt då i glesbygderna. Levnadsvillkorens successiva försämring för de kvarvarande i de allt mindre orterna och utvecklingen i del inre stödområdet t. ex. under 1970-talel inger onekligen oro.

Den iakttagelse man kan göra av de socialdemokratiska ståndpunkterna i den här delen är att den myckel luffa skrivning som finns i propositionen inte återkommer i den reservation som de socialdemokratiska ledamöterna har fogat vid betänkandet. Där har man i stort sett nöjt sig med all vidhålla uppfattningen att orisplanen inte bör komma under allmän omprövning.

Utskottet har poängterat landstingens allt starkare roll när det gäller insatsernas fördelning inom länen, där behoven inom orterna fåren avgörande utslag. Även om ulskollel klart bekänner sig lill nödvändigheten av att ha en formell indelning i ortstyper slås det ändå fast att den indelningen inte ensam får vara avgörande lor de insatser som görs. En sund flexibilitet måste finnas utifrån de behov som föreligger och de som kommer att uppslå.

När det gäller befolkningsramarna finns anledning alt notera att ram-länkandel bibehålls. Utskottet gör dock vi.ssa preciseringar inom ramarna i syfte alt ge biitlre vägledning för bl. a. de regionala organens planering. 1 den socialdemokratiska reservationen nr 10 polemiserar reservanterna mot den uppfattning som centerpartiet lidigare förfäktade beträffande de fasta befolkningstalen. Men det är närmast en fäktning mot väderkvarnar, eftersom utskousmajoriteten bygger på just belblkningsramarna som underlag för planeringen. Även reservanterna konstaterar:

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsäiiniiigs- och regionalpolitik

153

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

154

"Ramar i form av befolkningstal kan emellertid behöva kompletteras för att ge en tillräcklig vägledning för vissa former av samhällsplanering."

Del är en sådan komplettering som utskottet har gjort. Preciseringen av storstadsområdena skall t. ex. jämföras med de prognoser som har redovisats i bl. a. Stockholms storlandsting. Det är, med andra ord, en anpassning till verkligheten. Precisering inom ramarna är alltså inte lika med ell fixerat befolkningstal.

De allmänna sysselsältningssvårighelerna har drabbat vissa branscher speciellt hårt. Det gäller tekoindustrin och det gäller varven. Under perioden 1965-1970 har anlalet sysselsatta i Sjuhäradsbygden minskat från nära 90 000 lill omkring 87 000. I just Boråsområdet är problemen huvudsakligen två - dels en ensidig arbetsmarknad, dels en inriktning av näringslivet på tillbakagående näringsgrenar. Tekoindustrins dominans är fortfarande så stor att regionens näringsliv tillhör de mest ensidiga bland landets A-regioner. Andelen årsansiällda inom tekoindustrin utgjorde 1973 omkring 63 96 av det totala anlalet årsarbetare inom regionens tillverkningsindustri. Ensidigheten i Sjuhäradsbygdens arbetsmarknad är mesl accentuerad för kvinnorna. De åtgärder som behövs för all öka differentieringen i regionen måste således utformas så alt de tar hänsyn till kvinnornas krav på större valfrihet.

Under perioden 1965-1973 minskade tekobranschen med ungefär 700 årsarbetare. Detta motsvarar en minskning med ungefär I 000 arbelstillfällen per år enbart inom tekoindustrin. Någon motsvarande kompensation för detta bortfall har inte erhållits utan det totala antalet sysselsatta i Sjuhäradsbygden har minskat. Tekoindustrins dominans i det här området innebär att variationer i konjunkturen påverkar hela regionen. Därför måste åtgärder vidtas föralt uppnå en merdifferenlierad och stabil arbetsmarknad i området. Förslag liil åtgärder har också redovisats i en utredning inom länsstyrelsen i Älvsborgs län, och den har presenterats här under hösten.

Som framgår av betänkandet uppgick antalet anställda inom varvsindustrin i Göteborgs och Bohus län år 1974 till ca I8 2(X), vilket motsvarar ungefär var femte induslrisysselsatt i länel. Effekterna för länel av en nedskärning av varvsverksamheten blir härmed betydande.

Industriverket utgår i rapporten Indusiriulvecklingen i Sverige frän en minskning av antalet anställda vid slorvarven med ca 30 ''<\ fram till är 1981. Utskottet anser all betydande insatser från samhällets sida är nödvändiga för att sysselsättningen skall kunna hävdas här. Det är någonting som också näringsuiskottet i sitt betänkande nr 73 vid förra riksmötet starkt poängterade.

Avslutningsvis vill jag erinra om vad utskottet har sagt beträffande inriktningen av industri- och näringspolitiken. Man yttrar alt det är viktigt all främja investering och ta till vara utvecklingskraften i förelagen och att skapa gynnsamma förutsättningar för nyföretagsamhet. Man säger att detta är viktigt inte minst för de mindre förelagen, som har en mycket betydelsefull roll att spela när det gäller att upprätthålla sysselsättningen i mindre lätibefolkade områden.

I sådana fall kan även jordbrukspolitiken användas mer aktivt för att

upprätthålla sysselsättningen.

Eftersom jag under flera år har motionerat beträffande möjligheten att nybilda dellidsjordbruk, tar jag det här ulskotisförslaget som ett myckel viktigt ställningstagande. Under början av 1970-talel flck vi motionärer avslag på våra yrkanden, medan vi år 1974 så till vida fick våra krav tillgodosedda som riksdagen beslöt all 1970 års fasiighelsbildningslag, som inte medger nybildning av dellidsjordbruk, skall omprövas av 1972 års jord-bruksuiredning. Vi väntar med spänning på förslag från utredningen. Jag ser dagens utskottsbetänkande som etl tecken på en förändrad syn bl. a. på småjordbrukets roll, inte bara som en faktor i livsmedelsförsönningen ulan också som en faktor när del gäller alt upprätthålla sysselsättningen, någonting som är ett förstarangsproblem i dagens pressade arbetsmarknadssituation.

Herr Nilsson i Visby avslutade sitt anförande med att säga att han kände oro för gotlänningarna. Det kan vara berättigat all kiinna en sådan oro. Men all påslå att den oron skulle bero på all vi har en ny, nu några veckor gammal regering är ändå alt förenkla väl myckel. Jag tror all alla goda krafter här måste hjälpas åt. När herr Nilsson i Visby hänvisar till löften som under valrörelsen avgavs av politiker som besökte Gotland, gissar jag att sådana löften också utgick frän hans egna partikamrater, löften som rimligtvis borde ha kunnat föOas upp i utskottet. Vi bör nog vänta med alt sätta betyg på den nya regeringen. Vi bör också avvakta de förslag som sysselsätlningsutredningen nu mycket energiskt arbetar på. Jag tror all vi alla i denna kammare önskar au vi får en konstruktiv proposition, som skall hjälpa inte bara gotlänningarna med deras problem utan även befolkningen i många andra områden som har bekymmer.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill vad arbetsmarknadsutskottet hemställt i sitt belänkande nr 7.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Hen HJORTH (s);

Herr talman! Av proposition 1975/76:211 framgåralt under den senaste tioårsperioden 3,5 miOarder kronor lämnats i lokaliseringsstöd. Erfarenheterna av stödverksamheten har också varit goda. Del är framför allt mindre och medelstora förelag som fått lokaliseringsstöd. Genom dessa statliga stödåtgärder har 36 700 arbelstillfällen tillkommit i företagen.

Främsi är del förelag inom stödområdet som erhållit lån och bidrag, men även företag i orter utanför stödområdet har fåll hjälp, framför allt när allvarliga sysselsällningssvårigheter hotat. Sålunda har efter riksdagens tidigare uttalanden särskild hänsyn tagits lill förelag inom den s. k. grå zonen, bl. a. i norra  Uppland.

I en motion under den allmänna motionsliden föreslog de socialdemokratiska ledamöterna från Uppsala län att de tre nordligaste kommunerna skulle innefattas i det allmänna stödområdet. Anledningen lill förslaget var just de uppländska bruksorternas problem, som vi anser är lika stora som problemen för många orter inom stödområdet. De dåliga stålkonjunklurerna har ytterligare understrukit det berättigade i

155

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

156

vårt förslag. De slalliga insatser som nu senast gjorts för stålindustrin i Ösierbybruk är självklart värdefulla, men löser inte de långsiktiga problemen. Strukturomvandlingen och koncentrationen inom stålsektorn kan leda till betydande förändringar för de befintliga företagen. Det kan pä sikt utarma både den allmänna och den kommersiella service som byggts upp i de norduppländska samhällena, om underlaget för denna service minskar. Därför är del ell stort behov av annan och kompletterande sysselsättning, i synnerhet dä sådan som även lämpar sig för den kvinnliga arbetskraften.

När än kärnkraftsulbyggnaden i Forsmark upphör, uppstår problem med att bereda annat arbete åt de anställda. Många av dem har bosall sig med sina famiOer i Östhammar och andra närliggande orter och vill fortsätta att verka i denna bygd. Landstinget i Uppsala län anser liksom vi att kommunerna Tierp, Östhammar och Älvkarleby, som nu räknas till den grå zonen, skall ingå i det allmänna stödområdet.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län bör regionalpolitiken ges en pro-blemorienierad prägel, och länsstyrelsen i Uppsala län är inne på liknande tankegångar. Visserligen, säger länsstyrelsen i Blekinge län, har ell steg i denna riktning tagits i och med all lokaliseringsstöd kan lämnas utanför del allmänna stödområdet, om avsevärda sysselsättningssvärigheter förutses eller har uppkommit. Likaså kan stöd i princip utgå över hela landet lill orter med ensidigt näringsliv. Enligt länsstyrelsens mening är denna utvidgning av kriterierna för regionalpolitiskt stöd inte tillräcklig, eftersom det i allmänhet måsle uppstå akuta problem för att stödåtgärder skall anses påkallade.

Jag vill helt instämma i detta uttalande från Blekinge. Pä samma sätt resonerar vi i Uppsala län. De slalliga brandkårsutryckningarna lill förelag i ekonomiska och andra svårigheter är både nödvändiga och välkomna, men det behövs även stöd för alt åt Norduppland ge ett mera differentierat näringsliv. Den konferens om dagens och morgondagens arbetsmarknad i Norduppland som den fackliga och politiska arbetarrörelsen i Uppsala län under gårdagen ordnade i Ösierbybruk underströk på etl eftertryckligt sätt detta.

De strukturförändringar som under senare år ägt rum inom stålbranschen i Söderfors och Österbybruk har lett lill personalminskningar. Delta återspeglas också i den negativa befolkningsutvecklingen och ålderssiruk-luren, en utveckling som även drabbat andra orter i norra Uppland. .

Konferensen uttalade sin oro för dagens allvarliga situation, då nu basindustrierna sviktar. Man krävde all ny sysselsättning skapas genom etablering av annan verksamhet och att samhällel måsle ta del yiiersia ansvaret Ibr sysselsättningspolitiken. Den frågan ansågs alltför viklig för att överlämnas lill  marknadskrafternas fria spel.

Nu säger förre departementschefen i propositionen att inga större förändringar i fråga om gränserna för stödområdet bör vidtas, förrän den nuvarande femårsperioden för stödverksamheten har avslutats. Siödfor-merna skall ses över av sysselsätlningsutredningen, och vi motionärer

får därför, när nu inte ulskollel stöder oss, bida liden. Vi hoppas all utredningen lar sig en ordentlig funderare och då särskilt sätter sig in i den besvärliga sysselsättnings- och näringsstruktur som kännetecknar de norra delarna av Uppland.

Del skiljer inte mycket mellan ulskonsmajoriielens och reservanternas motivering för avslag på vår och andras motioner om utvidgning av stödområdet. Skillnaden är så liten att jag tycker all man borde ha kunnat skriva ihop sig. Men det har tydligen inte lyckats. Majoriteten ger stöd ål vårt motionsyrkande, när den säger all behovet av insatser på grund av strukturomvandling blir allt vanligare även i andra regioner.

Däremot ställer jag mig frågande lill påståendet, alt orter inom stödområdet som fått stöd inte skulle ha varit i behov av del. Andra talare har varit inne på samma tema lidigare i dag.

Reservanterna anser också all insatser i ökad utsträckning bör kunna göras även i andra delar av landet. Alla är alltså överens om att man bör se över formerna för lokaliseringsstödet, men i avvaktan pä sysselsätlningsutredningen är man inte nu beredd all lillstyrka vår motion. Vi fårsäkert anledning återkomma när utredningsarbetet är färdigt. Under liden hoppas jag att regeringen i sina lokaliseringsbeslul beaktar Nordupplands utsatta läge.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsäimings- och regionalpolitik

Hen DANELL (m):

Herr talman! I motion nr 1842 har herr Schöll och jag föreslagit alt Gotland skall ingå i det inre stödområdet. Utskottet anser i sitt betänkande all molionen inte skall föranleda någon åtgärd, med hänvisning till sysselsäilningsutredningens fortsatta arbete.

Gotland har i många avseenden en unik situation när del gäller arbetsmarknad, utbildningsmöjligheter m. m. genom an avståndet är så pass drygt lill fastlandet. Även om vi, ibland med lottens hjälp, under 1970-talet pä fiera säli lyckals förbällra Gollands kommunikalioner, bl. a. genom all införa ökade subveniioner till frakt i luften och till sjöss, slår del fullt klart att vi aldrig kan ersätta Golland för frånvaron av de goda kontakter med samhällsliv och näringsliv som andra landsdelar har med landet i övrigt. Del har därför känts desto angelägnare att också verka för andra åtgärder i syfte all ge gotlänningarna en trygg framlid. All Gotland har inlemmats i det allmänna stödområdet är ell steg i rätt riktning men ingalunda tillräckligt långt. Den höga arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar, bristen på utbildningsvägar och del svaga nyförelagandei är några tecken, allvarliga sådana även jämfört med andra problemfyllda landsdelar, och de kräver speciella åtgärder.

Eftersom de problem som Gotland har också belyses av de båda gotlandsriksdagsmännen i debatten behöver jag inte närmare gå in pä exemplifieringar. Det som jag däremot varmt vill förorda är att regeringen redan innan uiredningskvarnarna har malt färdigi beslutar om insatser i syfte an skapa ett vettigt ekonomiskt klimat på Gotland inför 1980-talel.

Jag vill understryka att del då inte bara får vara fråga om en konstgjord

157

Nr 48                 andning i stil med några tiotal frän Siockholm utfiytlade arbetsplatser

Torsdaeen den    '"°" "' offenlliga seklorn. För alt Gotlands kommun skall få en egen

16 december 1976     ekonomisk trygghet och gotlänningarna inte skall tvingas från sin ö lill

_____________    arbeismarknaden på fastlandet måste vi skapa ett näringspolitiskt klimat

Samordnad         som stimulerar en utbyggnad av det enskilda näringslivet, framför allt

sysselsättnings- och    den mindre och medelstora företagsamheten. Det klimatet är vi långt

regionalpolitik      ifrån i dag. 1 somras kunde vi läsa alt bara etl nylokaliserat företag kommit

lill Gotland mellan  1 juli  1943 och januari  1976. Det vittnar om alt

gotlänningarna aldrig kan lösa sina problem själva utan del måsle lill

satsningar av staten utöver det vi redan gör i dag.

Del skall naturligtvis sägas att allt tyder på att förutsättningarna för ett gynnsammare näringspolitiskt klimat har ökat efter regimskiftet och att delta rimligtvis också bör betyda fördelar för Gotland. Men därutöver är del min och min medmotionärs övertygelse att del krävs åtgärder som är all jämföra med dem som föOer av att vara med i del inre stödområdet. Naturligtvis är det också angeläget att få exempelvis Visby klassificerat som ett primärt centrum, som ju herr Gustafsson i Stenkyrka och herr Nilsson i Visby föreslagit.

Eftersom industriministern för en månad sedan med anledning av en fråga av herr Schöll om Golland skulle kunna inlemmas i del inre stödområdet svarade på samma sätt som utskottet nu behandlar vår motion, drar jag följande slutsatser: dels tycks vi vara i princip överens om all del skall lill väsentliga åtgärder för Gotland, dels - och det är kanske det vikliga i sammanhanget - är del tydligt att vi för alt påskynda behandlingen av de här frågorna, liksom när det gällde de lidigare reformerna beträffande exempelvis Gotlandslrafiken, måste fortsätta alt här i kammaren driva pä utvecklingen. För att markera detta yrkar jag bifall lill motionerna nr 1842 och 853.

1 detta anförande instämde herr Schöll (m).

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Tillsammans med några partikamrater från Jönköpings län har jag i molionen 819 aktualiserat frågan om möjligheten att förmå LRF:s centrala kansli all lokalisera sig lill Jönköping. Självklart avgör LRF själv var någonslans man vill vara lokaliserad. Trots detta menar vi motionärer att del är lämpligt all regeringen tar initiativ för all med LRF diskutera fördelarna med en omlokalisering.

Såsom vi uppfattar det talar en rad skäl för en sådan omlokalisering. Såväl lanlbruksslyrelsen som skogsstyrelsen är genom riksdagsbeslut 1971 lokaliserade till Jönköping sedan 1975. Under nästa år kommer statens jordbruksnämnd all lokaliseras lill samma kommun.

Företrädare för jordbrukels organisationer har dessutom uttalat att man

övervägt an flytta huvudorganisationernas kanslier från Stockholm. Detta

har dock skett under en förutsättning, nämligen all "centrala slalliga

158                   organ som har slor betydelse för lantbruket också flyttats ut"". Dessutom

har man i de sammanhangen uttalat att Jönköping i så fall skulle vara en lämplig lokaliseringsort.

Bl. a. detta ställningstagande från jordbrukels organisationer påverkade valet av lokaliseringsort för de statliga myndigheterna inom jordbrukets område.

Nu har uilokaliseringarna av de statliga myndigheterna skett. Skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen är utflyttade till Jönköping, och statens jordbruksnämnd kommer dit nästa år. Ännu har emellertid inget häni i frågan om utfiyttning av jordbrukets intresseorganisationer. Man har tidigare talat om behovet av geografisk närhet mellan främsi jordbruksnämnden och jordbrukets intresseorganisationer, och del har också starkt understrukits i en borgerlig riksdagsmotion från 1973, när beslutet om omlokaliseringen fattades av riksdagen.

Trots alt det nu har gåll i det närmaste fyra år sedan riksdagen fattade sitt senaste omlokaliseringsbeslul har inget hänt. Ännu har, såvitt jag vet, inte någon seriös prövning skett av frågan inom LRF. Det är möjligt all man har glömt bort hela frågan. I så fall kunde det finnas skäl att åter aktualisera frågan, kanske i anslutning till den nu väckta motionen.

LRF har ju själv hävdat att ambitionsnivån borde sältas högre vad gäller den statliga omlokaliseringen, och därför borde del vara ganska naturligt att man själv är beredd att pröva frågan om omlokalisering.

I ledningen för LRF sitter en rad aktiva och ledande centerpartister, som alla talar om decentraliseringens välsignelser. Här har man nu en möjlighet att inom sin egen föreningsrörelse fatta ell konkret beslut i den frågan. Den möjligheten borde man rimligen också utnyttja.

Enligt centern finns del en rad fördelar med en sådan decentralisering. Riksdagen kunde när den samlades i höstas också konstatera att man i regeringsdeklarationen talar om den nya regeringens strävan till ett decentraliserat samhälle. Därför är jag förvånad när man i utskottsbetänkandet talar om möjligheten all erhålla lokaliseringsstöd för flyttning av administrativ verksamhet. Jag har liiel svårt alt förstå all man skall ha betalt för att flytta från Siockholm, när man själv i andra politiska sammanhang talar om de stora fördelarna med en decentralisering - såvida det inte är så alt fördelarna ligger just i möjligheten au få betalt av staten för alt flytta från Stockholm.

Herr talman! Jag vill inie i detta sammanhang ställa något yrkande men hoppas all LRF trots avslaget på motionen självt tar iniiiativ till en omlokalisering. Dessutom finns det alla möjligheter all återkomma med frågan vid ell senare tillfälle.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Om de allmänna målen för regionalpolitiken, utformade t. ex. så all den skall möjliggöra tillgång lill arbete, service och god miOö fbr alla människor var de än bor här i landet, torde knappast råda några meningsmolsättningar. Problemet i dag och vid alla de lillfällen vi dis-kuieral dessa frågor i kammaren har ju varit att hilia de rätta medlen

159

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

160

för att komma sä nära de uppställda målen som del praktiskt går.

Ett av medlen har varil indelningen av landet i skilda områden där olika grader av stödåtgärder har insatts, och vi har i planen för utveckling av den regionala strukturen också fem olika typer av orter för inriktning av service m. m.

Denna indelning t. ex. beträffande utformningen av olika typer av stödområden och beträffande ortsslrukturen slår inte alltid rätt. Jag har för Västernorrlands läns del tagit upp vissa av dessa frågor i motion 380 till 1975/76 års riksmöte. För ett län som Västernorrland betyder regionalpolitikens utformning mycket.

En hel del positivt har hänt för Västernorrland under de år vi haft en mer aktiv regionalpolilik. Den lidigare varie år pågående befolkningsminskningen har stoppats upp. Vi har fält en mindre ökning i stället för minskningen under de senare åren. Länsplaneringen visar all sysselsättningen möjligen skall kunna vara oförändrad fram lill 1980, och därmed bryter man en lidigare vikande trend. Men utvecklingen har inte varil entydig i hela länet. Den har varit bäst i kustregionerna, medan som i så många andra län inlandskommunerna har fått del svårare och svårare, och många tecken lyder på all de kan komma all få än svårare att hävda sig. Ålderssammansättningen i Västernorrland är ogynnsam i fbrhållande lill landet i övrigt, och speciellt gäller det inlandskommunerna. Projektet Inland Y som utskottet nämner i anslutning till min och andra motioner, bör kunna ge större möjligheter för dessa kommuner. Det gäller då framför allt Ange och Sollefteå.

De regionalpoliliska insatserna har ju hittills varit beroende av olika indelningar när del gäller stödåtgärder och planering av servicefunktioner. Jag har i min motion påpekat alt dessa indelningar inte alltid träffat räll. Starka skäl talar sålunda för alt Örnsköldsviks kommun klassficeras som etl primärl centrum. De inre delarna av Örnsköldsviks kommun - som ju är en verklig slorkommun - har precis samma näringspolitiska problem som de i formell mening egentliga inlandskommunerna i länel har. Men de ingår inte i del inre stödområdet därför att de i formell mening ligger i en kustkommun. Andra regler för gränsdragningen mellan del allmänna och det inre stödområdet är därför motiverade.

Utskottet förutsätter nu att frågan om stödåtgärder prövas av sysselsätlningsutredningen, som t. ex. skall redovisa förulsällningarna för ell system som bl. a. bygger på andra kriterier än geografiska avgränsningar.

När det gäller ortsplaneringen kommer länsdemokratin in i bilden, och där konstaterar arbetsmarknadsutskottet att den regionala spridningen av servicen bäst bedöms på länsnivå. Del kan jag, herr talman, instämma i så myckel mer som utskottet påpekar vad vi från moderat håll lidigare hävdat: Den formella indelningen i olika orisgrupper får inte vara ensamt avgörande för beslut om insatser.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottels hemställan.

Hen BLOMKVIST (s);

Herr talman! Jag har i samband med remissarbetet för Länsplanering 1974 haft anledning att inom den ftckliga rörelsen diskutera de principiella riktlinjerna när del gäller sysselsättnings- och regionalpolitiken. Det skulle ha varit intressant att anföra några synpunkter just på den delen av belänkandet. Men eftersom utskottet nu har behandlat tvä motioner .som jag och några partivänner från mitt hemlän väckte under den allmänna motionstiden har jag valt alt anföra en del synpunkter på motionerna. Innan jag gör del vill jag emellertid gärna yrka bifall lill utskottets hemställan med undantag för de punkter som mina partivänner i utskottet har reserverat sig mot.

Västregionen hör till de regioner i vårt land där med säkerhet särskilda åtgärder är nödvändiga för att man skall kunna klara sysselsättnings- och utkomstmöjligheterna för regionens invånare. Kammarens ledamöter måste också vara medvetna om alt i dag kännetecknas denna del av landet av stagnation och tillbakagång. Stora kortsiktiga och långsiktiga problem präglar också olika delar av näringslivet och arbetsmarknaden i västregionen.

Enbart den framtida strukturomvandlingen inom basnäringarna beräknas skapa sysselsättningsproblem i Skaraborgs län. I bygder som har stort inslag av textil- och beklädnadsindustri har också den allmänna oron inför framliden tilltagit. Detta gäller alldeles särskilt Boråsregionen.

I Göteborgsregionen finns i dagens läge många tusentals arbetstagare inom varvsindustrin - men även inom andra branscher - som är mycket beroende av sina arbeten och oroade för sina försörjningsmöjligheter. I Bohuslän åstadkommer beslående problem för fisket och konservindustrin väldiga svårigheter för många människor.

Vi har i motionen 1836 även framhållit att den stora omvandling som många betydelsefulla näringsgrenar genomgått och genomgår skapar betydande sysselsättnings- och omställningsproblem för tiotusentals arbetstagare i västregionen. Till detta kommer att det under de senaste månaderna har blivit en väsentlig försämring för västregionens näringsliv och arbetsmarknad. Denna utveckling har i sin tur medverkat till uppvaktningar hos centrala myndigheter från olika delar av regionen. I första hand har del varit företrädare för länsstyrelser, kommuner och företag som framfört krav på centrala ingripanden för att rädda sysselsättningen i utsatta kommuner.

Läget kan bl. a. avläsas i AMS varselsiffror' under lidsperioden januari-november i år. I Skaraborgs län har det varil 46 varsel för 871 personer. Motsvarande siffror under Oolårei var 13 varsel för 484 personer. När det gäller Älvsborgs län har del varil 115 varsel för 2 498 personer. SifTrorna för Oolårei var 67 varsel för 1 455 personer. I Göteborgs och Bohus län är siffrorna i år 107 varsel för 3 076 personer, och motsvarande siffror för Oolårei var 86 varsel för 2 585 personer.

Siffrorna är onekligen dystra. Speciellt oroande blir de med tanke på de varsel om nedläggningar och friställningar som tillkommit under innevarande månad.

För många tycks den nya borgeriiga regeringen stå ganska oberörd inför

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

161

II  Riksdagens protokoll 1976/77:478

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

162

alla dessa varsel om nedläggningaroch nedskärningarav produktionskapaciteten inom olika branscher. Gäng på gång deklarerar ansvariga statsråd att det är företagen själva som har ansvaret för sysselsättningen, och enligt deras mening är det först i sista hand som samhället bör komma in. Inom vissa branscher varken kan eller vill företagen gå in för alt bereda sysselsättning för de människor som drabbas. Vid flera tillfällen under den senaste liden har dock organisationer och ansvariga myndigheter i olika sammanhang givit ullryck för sin oro inför den kommande utvecklingen i västregionen. Jag skall här ge några sådana exempel på detta.

I ett uttalande har Skövde socialdemokatiska arbetarekommun krävt alt åtgärder nu måste sältas in för att trygga sysselsättningen i bygden. 1 uttalandet påpekas att nedläggningar och inskränkningar av driften medfört 600 ä 700 färre jobb i området. Man framhåller vidare osäkerheten för jobben i Ranstad men även på den militära sidan. Arbetsmarknadsläget är enligt arbetarekommunen nu så svårt att alla goda krafter måste samverka för att få fram flera arbetstillfällen.

Vid sidan av de aktuella sysselsättningsproblemen inom Göteborgsregionen har nu länsarbetsnämnden i Göteborg framhållit att arbetsmarknadsläget i Slenungsund blivit speciellt svårt för kvinnorna och ungdomen. Över 400 personer söker i dag arbete i kommunen. Siffran är så hög att länsarbetsnämnden och kommunen slagit larm, och man planerar olika in-saster för att förbättra sysselsättningslägel.

I en skrivelse till industriministern har även landshövding Kari Frithiofson i Skaraborgs län uttalat sin oro över utvecklingen. Han pekar där bl. a. på Eisers varsel om nedskärning av antalet anställda vid fabrikerna i Skövde och Mullsjö och nedläggningen vid företagets fabriksanläggning i Falköping.

Till detta kommer all Volvo under den senaste tiden meddelat de fackliga organisationerna att man planerar att kraftigt skära ned sin produktion av personbilar, motsvarande 15-20 dagars produktion. Inom västregionen blir del personalen vid Torslandaverken, Volvo-Skövdeverken samt Volvoverken i Floby som kommer alt drabbas av den planerade produktionsminskningen.

Men låt oss samtidigt komma ihåg att det, utöver de Volvoanställda. finns en stor grupp underieverantörer och deras anställda i många kommuner i västregionen, inte minst i Skaraborgs län, vilka indirekt kommer all påverkas av de ändrade produktionsförhållandena vid Volvo.

Det är givelvis mot denna bakgrund som jag och mina medmotionärer är myckel oroade över närings- och sysselsättningssituationen i västregionen.

Enligt vår mening finns det mycket starka skäl som talar fbr att riksdagen borde uppdra ål regeringen alt företa en utredning, med uppgift all upprätta förslag til! ett utvecklingsprogram för hela västregionen. Målsättningen bör vara all genom olika regionalpoliliska insatser väsenlligt öka regionens möj-ligheier au skapa fiera sysselsäliningsiillfällen inom näringslivet och inom statlig offentlig verksamhet.

Som framgår av utskottsbelänkandet har utskottet uttalat att betydande insatser från samhällets sida är nödvändiga för att sysselsättningen skall

kunna hävdas i det aktuella området. Ett sådant uttalande understryker, som jag ser det, vikten av att statsmakterna sätter in både ekonomiska och personella resurser för att säkra arbete ål alla inom västregionen. Ett bifall till utskoilets förslag kan väl också anses vara ett uttryck för en viOa från riksdagens sida när det gäller att lösa närings- och sysselsättningsproblemen i regionen.

Med tanke på ulskotlels positiva uttalande skall jag inte yrka bifall lill molionen 1836. Men med tanke på att hela branschers vara eller icke vara står på spel -1, ex. tekoindustrin, som herr Jonsson i Alingsås tidigare talade om, och varvsindustrin med dess underleverantörer- kommer man troligen inte alt klara problemen vare sig på det lokala eller regionala planet. Det kommer i fortsättningen att ställas krav på en centralt samordnad planering för att lösa sysselsättningsproblemen i västregionen.

Herr talman! I molionen 848 har jag och mina medmotionärer föreslagit att man fortlöpande skall stödja en utbyggnad av förädlingsindustrin inom livsmedelssektorn i Skaraborgs län. I utskottsbelänkandet har utskottet pekat på att två företag inom denna sektor inom den senaste tiden aviserat utbyggnad. Det är klart att vi motionärer har vetskap om denna utbyggnad inom länets näringsliv, inte minst när det gäller livsmedelsindustrin.

Vid sidan av utvecklingen inom de producentkooperaliva organisationernas förädlingsindustrier har vi kunnat glädja oss åt fortsatta utbyggnader av Gunnar Dafgårds livsmedelsindustri i Källby.

Men jag vill erinra om alt jordbruksproduktionen i Skaraborgs län motsvarar ca 10 96 av landels totala råvaruproduktion. Motsvarande siffra när det gäller förädling av jordbruksprodukter uppgår dock endast till 3-4 96. Enligt vår uppfattning bör del därför vara möjligt att kraftigt öka länels livsmedelsindustri. En satsning på denna sektor har dessutom fördelen att den kommer att gynna de områden som från regionalpolitisk synpunkt blir alltmer angelägna all stödja. Jag finner det mot denna bakgrund ganska naturiigt att vi motionärer än en gång återkommer till riksdagen med mo-lionsförslag i en för Skaraborgs län viktig närings- och regionalpolitisk fråga.

I deila anförande instämde herrar Signell (s) och Svartberg (s).

Hen SANDBERG (c):

Herr talman! I betänkandet om samordnad sysselsättnings-och regionalpolilik behandlas frågor som brukar betecknas som ekonomisk planering, dvs. hur arbete och kapital skall förvallas för alt uppfylla samhällets mål. Anknytningen till den andra formen av planering, den fysiska planeringen, är självfallet stor. Den fysiska planeringen behandlar frågor om hur mark, luft och vatten skall användas. I sammanhanget ligger det närmast till hands alt betrakta den fysiska riksplaneringens samband med sysselsättnings- och regionalpolitiken, men självfallet föOs frågorna ål i länens och kommunernas planering.

I Ibrra länsplaneringsomgången, den som pågick i slutet av 1960-talet och början av 1970-ialei, ägnades frågorna om samordning mellan den

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

163

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

164

ekonomiska och fysiska planeringen på övergripande nivå ingen uppmärksamhet. Detta framgår även av proposition 211, där föredragande statsrådet säger, all miOö- och markanvändningsfrågorna inte behandlats enhetligt i de olika länen och att detta kan förklaras av skilda regionala förhållanden och av att miOöfrågor inte lidigare har behandlats i länsplaneringen.

I proposition 211 framhålls nu att den genomförda länsplaneringen ger viktiga utgångspunkter för den fysiska planeringen på skilda administrativa nivåer. De av statsmakterna fastlagda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten ger i sin tur förutsättningar för den regionala utvecklingsplaneringen. En rad konkreta planeringsproblem måste lösas med utgångspunkt i både den fysiska och den regionalpolitiska planeringen. Det gäller vid överväganden om t. ex. utbyggnaden av tätorterna eller nyttiggörandet av naturresurser för industriella ändamål.

Utskottet instämmer för sin del i vad som uttalas om vikten av att miljöaspekterna i det fortsatta länsplaneringsarbetet beaktas på ett tidigt stadium. Ulskollel utgår, i likhet med proposilionen, från att bättre möjligheter härför skapas genom en delvis ny uppläggning av länsplaneringsarbetet.

Enligt min mening bör i detta sammanhang även regeringsförklaringens formuleringar föras in i bilden. Redan i förklaringens inledning slås fast, alt sträng hushållning måsle ske med naturtillgångarna. Tekniken måste anpassas till kraven på en god miljö och ell samhälle i ekologisk balans. Förklaringens uttalande innebär att god miOö och ekologisk balans är ett övergripande mål som teknisk verksamhet i vid bemärkelse måsle underordnas. Redan i den regionala planeringen måste befolkningsramar och regionalpolitiska åtgärder grundas även på naturresurshänsyn och hänsyn till kraven på en god livsmiOö.

Detta synsätt måste självfallet föOas upp i den fortsatta länsplaneringen på alla nivåer. Utskottet har även understrukit viklen av alt miOöaspekterna i del fortsalla länsplaneringsarbeiel beaktas på ett tidigt stadium.

Den mark som används för byggnader och tekniska anläggningar undandras i huvudsak biologisk produktion, och den byggda miOön kan exempelvis genom att påverka grundvalienförhållanden och lokalklimal rubba ekologiska system också inom omgivande områden.

När man tar ut råvaror ur marken och när man omvandlar den energi som finns i naturen kan de ekologiska systemen påulvinningsplatsen rubbas.

De varor som produceras i människans tekniska verksamhetssystem förbrukas och kasseras efter hand. En del av ingående material och energi kan då på nytt användas i den tekniska produktionen. En annan del kan återföras till och nyttiggöras i biologisk produktion, men sällan inom samma geografiska område som råvarorna en gång togs ut ifrån. Också delta "återförande" innebär därför ingrepp i existerande ekologiska system. Men en stor del återstår och bildar föroreningar i luft, vatten och mark. Föroreningarna kan över en viss koncentration förgifta växter och djur och på annat sätt påverka stora ekologiska system. Ofta är de också skadliga för människans hälsa.

Ingrepp i de naturliga ekosystemen är inte nödvändigtvis av ondo. Åkrar och brukad skog är fungerande ekosystem som fått sina egenskaper genom ingrepp och vars balans bara kan upprätthållas genom ständig påverkan av människan. I själva verket är det mesta av vad vi kallar naturområden på detta sätt frukten av mänsklig odling. Men de ingrepp och rubbningar som föOt av annan mänsklig verksamhet har ofta förstört resurser och skadat miyövärden. Störningar kan minska produktionsförmågan och därmed få direkta ekonomiska föOder. Ularmning av växl- och djurvärlden förringar markens värde för friluftsliv och som glädjekälla. En försämring av mark-, vallen- och luftkvaliieien och en reduklion av arlantal och genuppsälining betyder också all ekosystemens motståndskraft mot ytterligare påverkan försvagas och all chanserna blir mindre för kommande generationer av människor all finna erforderliga resurser. Mot denna bakgrund framstår del som vikligi alt mänskliga åtgöranden inte bara bedöms med hänsyn lill sina direkta syften ulan också studeras - så långt våra kunskaper räcker - med avseende på sina föOdverkningar för berörda ekosystem och därmed för människans egna livsbetingelser på lång sikt och att slutliga beslut bygger härpå.

Det jag här anfört är frågeställningar som måste ges ett ökat utrymme i den regionalpoliliska planeringen liksom i all annan planering och verksamhet.

Som exempel på en planeringsulveckling i den riktning som här skisserats kan jag nämna planeringen av Stockholmsregionen. I de läns- och region-planearbeten som bedrevs fram lill början av 1970-talet ägnades naturresurs-och ekologifrågorna ringa uppmärksamhet. En bred opinion upptäckte delta i samband med all läns- och regionalplanerna behandlades i länet.

I Stockholms läns landstings riktlinjer fördel fortsatta regionplanearbetel, dvs. det regionplanearbeie som nu pågår, anges bl. a. föOande: "Del yttersta

målet är att människorna skall nå en hög välfärd.  ett överordnat mål

är även alt goda betingelser skapas för samhällslivet i dess helhet och att i detta syfte samfällda resurser tillvaratas och nyskapas. Perspektivet kan härvid vidgas lill kravet på människans och de mänskliga åtgörandenas inpassning i det ekologiska skeendet på sådant sätt alt långsikliga biologiska betingelser och potentiella resurser inte äventyras."

Enligi riktlinjerna bör målen Ibr regionplaneringen bl. a. avse kvaliteten hos mark, vallen och luft samt omhändertagandet avfallsprodukter, begränsning av föroreningar och störningar av olika slag samt skydd av biologiskt betydelsefulla lokaler.

Bevarandeproblem, hushållning med åkermark, föroreningsproblem, frågor om råvarutillgång samt energifrågor - alla dessa ting behandlas nu i landstingets planering här i Stockholm. En omfattande naturresursinven-lering kommer all ge svar på fiera frågor av stor betydelse inte minst för den regionalpoliliska planeringen.

Även i detta sammanhang finns det anledning alt hänvisa till regeringsdeklarationen. De svårigheter som hittills funnits i Stockholm att samordna länsstyrelsens länsplanering och landstingels fysiska planering kommer att

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

165

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

försvinna i och med att länsdemokratin införs. Länsdemokratin är självfallet i alla län ett viktigt instrument i det fortsalla arbetet med en samordnad fysisk-ekonomisk planering.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan. Min förhoppning är all utskottets skrivning sammantagen med regeringsförklaringens uttalanden skall leda till snabba resultat i strävandena all samordna den övergripande fysiska och ekonomiska planeringen än som hittills varit fallet.

Jag är övertygad om alt riksdagen åter kommer att få la ställning lill dessa frågor vid den fortsatta länsplaneringen liksom vid den fortsatta fysiska riksplaneringen.

166

Hen ALFTIN (s);

Herr talman! I motion nr 511 har fru Thunvall och undertecknad föreslagit alt en rad slalliga insatser skall vidtagas föratl tillförsäkra Ljusdals kommun i Gävleborgs län fler arbelstillfällen och industrier.

I kommentaren till vår motion framhåller arbelsmarknadsutskottet i betänkandet att man är medveten om att Ljusdals kommun har haft en betydande nedgång i anlalet sysselsatta under den senaste tioårsperioden.

Utskottet säger sig även vara medvetet om att Gävleborgs län liksom övriga skogslän är i behov av fortsatta regionalpolitiska insatser om det skall vara möjligt att upprätthålla sysselsättningen.

Vidare framhåller utskottet att del finns anledning räkna med att konkreta åtgärder kommer att initieras vid uppföOningen av länsprogrammet.

Utskottet erinrar i sammanhanget om alt riksdagen i våras beslutade om lokalisering av etl statligt industricentrum lill Ljusdal.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat vår motion.

Herr talman! Den här motionen, där vi tar upp dessa angelägna sysselsättnings- och regionalpolitiska frågor för Ljusdals vidkommande och som utskottet först nu har behandlat, väcktes under den allmänna motionstiden i januari månad. Sysselsättningsproblemen och frågeställningarna som vi lar upp i molionen är emellertid fortfarande lika brännande och aktuella nu etl år senare.

Det är riktigt som utskottet framhåller i sin skrivning all riksdagen under våren 1976 fattade beslut om lokalisering av ett statligt industricentrum till Ljusdal. Bakgrunden till detta beslut var föOande.

Redan den 11 december 1975 deltog vi motionärer tillsammans med våra partikamrater påGävleborgsbänken och representanter för Ljusdals kommun i en uppvaktning inför den socialdemokratiska regeringen i frågan. Del var då vi fick del glädjande beskedet att regeringen var beredd att lägga fram ett förslag om all Ljusdals kommun skulle få ell statligt industricentrum. Den socialdemokratiska regeringen presenterade sedan förslaget för riksdagen i en proposition den 18 mars om ytterligare industriceniraanlägg-ningar. innefattande bl. a. Ljusdals kommun, som riksdagen sedan fattade beslut om under våren.

Vi motionärer hoppas nu och förutsätter att den nya, borgerliga regeringen

fullföOer dessa planer genom att snarast vidla sådana åtgärder att detta industricentrum kan komma i gång.

I det här sammanhanget vill jag påminna om de storslagna löften som fördes fram från borgerligt håll under valrörelsen om bl. a. 400 000 nya jobb. Mot den bakgrunden borde del inte behöva la så lång lid all få fram en beläggning på 40-50 96 i detta industricentrum så att verksamheten äntligen kan få starta.

Betydelsefulla statliga insatser har genom åren skett i Ljusdal, främst inom regionalpolitikens ram. Lokaliseringsstöd, sysselsättningsstöd och lokaliseringsutbildning har varil de mest verkningsfulla instrumenten. Utan dessa insatser hade situationen med säkerhet tett sig ännu allvarligare än vad den är i dag. Stödet har dock i huvudsak gått lill redan befintliga företag. Värdet av dessa insatser skall på intet sätt förringas, men dessa företag har inte haft den spontana växtkraft som behövs föratl motverka den snabba befolknings- och sysselsätlningsminskningen.

Enbart under de senaste sex åren fram till 1975 har cirka 1 700 personer beviOals slarthjälp för utflyttning från Ljusdals kommun. Enligt Länsplanering 74 behövs nu åtgärder så att drygt 2 000 nya arbelstillfällen tillskapas fram till 1980. Detta är ganska höga siffror om man betänker att kommunen totalt endast har 22 000 innevånare.

På arbetsförmedlingen i Ljusdal har man under detta år haft cirka 1 000 registrerade arbetssökande per månad. Under november månad var det 954 arbetssökande vid arbetsförmedlingen i Ljusdal, därav 498 män och 456 kvinnor. Hur slor den dolda arbetslösheten i verkligheten är inom kommunen och hur många som skulle anmäla sig som arbetssökande om det funnits arbetstillfällen är svårt att uppskatta.

När del gäller regionalpoliliska satsningar på Ljusdal har vi motionärer betonat alt la, om ens några, kommuner inom det inre stödområdet har ur företagsekonomisk synvinkel ett så bra geografiskt och strategiskt läge som Ljusdal. Där finns god lillgång på arbetskraft, en väl utbyggd service med bl. a. gymnasieskola och AMU-center. Till kusten och Hudiksvall är det bara sex mil. Järnvägsförbindelserna med Ljusdal är goda. Vägnätet som ansluter lill Ljusdal är av hög kvalitet. God lillgång på mark för in-duslrielablering flnns också inom kommunen. Därtill kan anföras alt Ljusdal erbjuder god boendemiOö och utomordentliga möjligheter till rekreation och friluftsliv, vilket borde vara några av de faktorer som talar lill kommunens fördel.

Herr talman! Personligen delar jag Ljusdals FCO:s synpunkter i förslaget lill Länsplanering 74, där FCO framhöll alt kommunen som underiag har behov av en något större basindustri för att klara sysselsättningen på sikt. I det sammanhanget är del helt nödvändigt med en styrning från statens sida om man skall klara en sådan uppgift.

Utvecklingen i en kommun som Ljusdal borde enligt mitt förmenande kunna ses som ell exempel på alt den regionala utvecklingen inom vissa områden inte enbart kan ske med förlitande på marknadskrafterna. Inte

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

167

Nr 48                 enbart stödjande utan också styrande statliga åtgärder måste till föratl vända

Torsdagen den        utvecklingen.

16 I   -pmbpr 1976         regionala sysselsäliningslrågorna och strukturproblemen inom olika

'_____________    områden i vårt land kan vi aldrig lösa tillfredsställande för människorna.

Samordnad         för de anställda i hotade branscher och för samhället genom att enbart lila

sysselsättnings- och    till förelagens ansvar och de fria marknadskrafterna. Uttalanden under den
regionalpolitik      senaste tiden från den nya borgerliga regeringen som gått i den riktningen

lycker jag inger oro för framliden.

Vi motionärer lovar fortsättningsvis all noga föOa den borgerliga regeringens åtgärder för att klara sysselsättningsfrågorna när del gäller Ljusdal och Gävleborgs län.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr lalman! Arbele åt alla måste vara en självklar målsättning, innebärande att varje människa skall ha rätt all efter förmåga delta i arbetslivet. Del är också självklart för socialdemokratin. Arbetet har ett egenvärde och är en av våra grundläggande rättigheter. Denna målsättning ställer och kommer även i framtiden all ställa stora krav på samhället. Insatser krävs i form av såväl regionalpolitiska som sysselsäitningspolitiska åtgärder. Krafttag måste till föratl skapa fler arbetstillfällen inom del inre stödområdet och andra områden där sysselsättningsnivån är låg och arbetsmarknaden ensidig. Får den nuvarande utvecklingen fortsätta inom en rad branscher - t. ex. järn- och stålindustrin och tekoindustrin -med många permiiierinéarsom en föOd av strukturproblem, så kommer stora delar av landet, inte minst Kopparbergs län, att vara i myckel stort behov av slalliga stödåtgärder. De sistnämnda problemen har varil föremål för debatt i annat sammanhang nyligen - senast i Ibrra veckan vad gäller sysselsättningen inom järn- och stålindustrin - varför jag går förbi dem med konstaterandet att del behövs andra insatser än utredningar och löften om eventuella åtgärder.

Under den socialdemokratiska regeringens lid giordes allvarliga försök att skapa bättre regional balans. Delta lyckades också så bra att tillbakagången i skogslänen i huvudsak hejdades och både sysselsättnings- och befolkningsmässigt vändes lill en ökning.

Skall denna utveckling kunna fortsätta och ge positivi resultat över hela länen, krävs emellertid ytterligare kraftiga insatser med ställiga stödåtgärder av skilda slag, så all fier arbetstillfällen kan skapas. Men även om fier arbetstillfällen skapas fordras insatser för all undanröja hinder som står i vägen för dem som vill förvärvsarbeta. Problemen kan beslå av svårigheter alt få barnpassning eller av dåliga kommunikationer, något som inte alltför sällan drabbar kvinnor som vill ut pä arbetsmarknaden. Många andra omständigheter kan också vara lill hinder för människor som vill gå ut i arbetslivet.

En åtgärd som jag anser iir nödvändig, om föreslagna insatser skall

ge resultat, är en förstärkning av arbetsförmedlingarna. Visst kan jag

'68                    ansluta mig lill propositionens synpunkter att särskilda åtgärder kan be-

hövas för t. ex. ungdomar och kvinnor samt äldre och handikappade, men råkar dessa till råga på allt vara bosatta på en mindre ort kräver deras problem ofta större insatser från arbetsförmedlingens sida. Av den anledningen anser jag alt det krav som vi fört fram i molionen 1976/77:9 är berättigat och måste beaktas när framlida tjänster fördelas av AMS. Vi har lidigare varit överens om behovei av all förslärka arbetsförmedlingarnas regionala distriklskonior, men skall de svårigheter kunna undanröjas som möter människor när de skall ut på arbetsmarknaden eller de kontakter kunna erbjudas som människor behöver närde friställs, då anser jag med bestämdhet att del krävs satsningar på de mindre, lokala arbetsförmedlingskonloren. Det behövs ett rejält kontor i varje kommuncentrum och därtill kontaktorgan i de nu föreslagna kommundelscentra.

I propositionen diskuteras etableringskoniroll, vilket i och för sig kan vara väsentligt. I molionen 1976/77:9 har vi aktualiseral frågan om ned-läggningskontroll. Utskottet hänvisar lill den nya medbestämmandelagen och menar att de anställda fr. o. m. nästa år får etl direkt infiytande i nedläggningssiluationer. Jag kan dela uppfallningen, men anser ändock all del skulle behövas ett direkt samhällsinfiylande, inte minst för all undvika kapitalförstöring när industrier läggs ned och för att skapa kontroll över vart kapitalet lar vägen dä industrier och företag säOs. När industrier och lokaler som byggts med lokaliseringsmedel säOs, skulle samhällel ha en direkt kontroll över vart pengar som säOaren erhåller tar vägen, så att de helst kan sättas in i nya industrisaisningar på den ort där det försålda förelaget finns för att på sä sätt skapa nya och fler arbetstillfällen, i stället för all, som nu kan bli fallei, del försålda förelaget blir filial under någon storkoncern. När strukturförändringar skall ske i det större företaget, är det filialen som först drabbas, och antalet arbetstilirällen på den lilla orten minskar.

Vi har också i motionen tagit upp frågan om kreditgarantier för kommunala exploateringsbolag som sysslar med fritidsbebyggelse. Uiskoitei konstaterar alt kommunala markexploateringsbolag är rätt vanliga och att del finns möjligheter till slalliga lån för markförvärv. Det är vi motionärer medvetna om, men vi skulle vilja gå ett steg längre. För att skapa sysselsättning i glesbygdskommunerna där fritidsbebyggelsen ökar kraftigt, borde kommunerna på allt sätt stimuleras lill all b>'gga fritidsbyar, som kan utnyttjas året om och på så sätt skapa sysselsättning åt den bofasta befolkningen. Eller också skulle kommunerna kunna skapa industriföretag som tillverkar och siiljer fritidshus, lika väl som det sker genom företag i helt andra delar av landet. Kommunala markexploateringsbolag, som skulle kunna klara fritidsbebyggelsen i kommunen, borde slimuleras fram.

En viklig fråga för befolkningen i glesbygder är serviceförsöriningen. Genom de i proposilionen föreslagna kommundelscentra skapas stödjepunkter i ell fiertal kommuner. Min förhopiining är all dessa orter också erhåller samhälleligi siöd, så an en viss minimiservice kan upp-

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsäimings- och regionalpolilik

169

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

rätlhållas, både i vad gäller kommunikationer och lillgång på kommersiell service för hushållen. Avstånden för människorna lill nödvändig service lar inte bli alltför stora. Jag hoppas all ytterligare en ort i Kopparbergs län snarast får status av kommundelseenlrum, nämligen Fredriksberg. Fredriksberg behöver statligt stöd i skilda former för att kunna överleva. Herr lalman! Jag har inget särskilt yrkande men har velat göra detta inlägg för att ytterligare understryka de synpunkter som vi framfört i motion 1976/77:9. Min förhoppning är all våra synpunkter efter hand beaktas i skilda sammanhang.

Herr GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Gotlands talan har lidigare i dag förts på etl kraftfullt sätt av herr Nilsson i Visby och herr Danell. Men även jag vill framföra några synpunkter med anledning av motionen 858, där herr Nilsson i Visby och jag hemställer att riksdagen ullalar att Gotland då del gäller regionalpolitiska åtgärder skall tillföras inre stödområdet.

Om man gör en genomgång av sådana grundläggande faktorer som befolkningsutveckling, befolkningens ålderssammansättning, näringslivels utveckling och struktur, arbetsmarknadsläge, inkomslunderlag etc. visar det sig all Golland i de fiesta avseenden är i samma besvärliga situation som de områden av vårt land som f n. tillhör inre stödområdet. Det skulle därför vara motiverat att ulan fördröjande ytterligare utredningar besluta i denna fråga. Ell sådant beslut skulle innebära en betydande och behövlig stimulans för det gotländska näringslivet och för Gotlands arbetsmarknad. Del behöver kanske inte tilläggas all åtgärden kan genomföras ulan några besvärliga gränsdragningsproblem.

I likhet med herr Nilsson i Visby yrkar jag bifall lill motionen 858.

I molionen 1853 hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag att Visby, då det gäller den regionalpolitiska utvecklingsplaneringen, klassificeras som primärl centrum. Länsstyrelsen har i länsplanen starkt hävdat detta önskemal. Motiveringarna är framförda i trycket och behöver inte upprepas här.

Utskottet avstyrker motionen, liksom molionen 858, här med hänvisning lill kommande utvärdering av ortsklassificeringssystemel. Utskottet är tydligen myckel intresserat av att utreda och utvärdera saker och ting. Att utreda kan nog vara bra, men problemet är alt tiden rinner i väg och all nödvändiga åtgärder kommer sent. Jag ullalar förhoppningen all den kommande uivärderingen skall åstadkomma rättelse i Visbys klassificering i enlighet med motionens syfte.

Herr lalman! Jag ställer här inget yrkande.

170

Hen OLSSON i Timrå (s):

Herr talman! Jag har begärt ordel med anledning av motion 657 som inlämnats av oss socialdemokratiska riksdagsledamöter i Medelpad.

Anledningen lill motionen är den nedgång i sysselsättningen med 5 000-6 000 personer som skett under den senaste tioårsperioden.  Ut-

vecklingen har varit mest negativ i Ange, Kramfors och Sollefteå samt i de inre delarna av Örnsköldsviks kommun.

Vi föreslår därför i vår motion all Ange blir ett indusiricennum. 1 den frågan har riksdagen redan tagit ställning, och Ange har getts prioritet.

Detta är bra, men del räcker inte. Det krävs kraftfulla åtgärder för alt klara sysselsättningen i våra sju kommuner i Västernorriands län.

I länsprogrammet beräknas undersysselsätlningen för kommunerna enligt följande:

fbr Sundsvalls kommun omkring 750 personer

för Timrå kommun omkring 600 personer

fbr Ange kommun omkring 770 personer

ibr Härnösands kommun omkring  120 personer

för Kramfors kommun omkring 670 personer

för .Sollefteå kommun omkring 600 personer

för Örnsköldsviks kommun omkring 2 000 personer. Totalt för hela länel 5 510 personer.

Ett första steg i vår målsättning att klara sysselsättningen är genomförandel av projektet Inland Y för inlandels speciella problem. För all genomföra detta projekt hemställer vi i vår motion alt erforderliga statliga medel ställs till Inland Y:s förfogande.

Visserligen avstyrker utskottet vår motion, men samiidigi utgår utskottet ifrån att projektgruppen lill regeringen inkommer med begäran om medel efter hand som olika projekt blir aktuella och ifrån alt sådana framställningar kommer att prövas i positiv anda.

Ja, herr talman, delta tolkar vi motionärer som ett principiellt godkännande av motionens syfte. Jag har därför inget annat yrkande på denna punkt än utskottet.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

I detta anförande instämde herr Segerstedt (s).

Hen HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Någon har lidigare i debaiien erinrai om alt vi för på dagen fyra år sedan fastställde det regionalpoliliska handlingsprogrammet, fbr första gången med uttalade målsättningar i fråga om befolkningstal och alla åtgärder som skulle vidtas. Jag hade då som inrikesminister nöjet att få arbeta med dessa frågor, och jag lade fram den proposition som låg lill grund för beslutet. Tillsammans med den fysiska riksplan som då presenterades utgjorde den ett av de mest omfångsrika material som riksdagen någon gång har fått att la ställning lill. Diskussionen här pågick i två dagar, och 109 talare hade sagt sin mening när vi vid halv  12-tiden på nallen gick lill beska i denna fråga.

Del var kanske inte underligt all så många var intresserade. Detta är ju en väldigt viklig fråga som gäller hur vi skall kunna skapa slörre jämlikhet i fråga om sysselsättning, service och miljö för människorna i del här landet.

Jag vill i dag med glädje konsultera an vi har kommii en stycke på

171

Nr 48                      väg i strävandena mot de mäl som vi då ställde upp framför oss. Men

Torsdagen den       mycket återstår, och vi får sannerligen inte förtrollas i vår strävan att

16 december 1976    kapa jämnare, mera likvärdiga villkor för människorna. Välfärden i vårt

----------------------   samhälle måste fördelas mer rättvist. Den proposition som min efter-

Samordnad             irädare Ingemund Bengtsson nu har lagl fram för riksdagen lycker jag

sysselsättnings- och   pä ett utmärkt sätt anvisar möjligheterna att gä vidare i den riktningen.
regionalpolitik            När jag nu har begärt ordel är det egentligen inte för att säga delta,

ulan jag har tagit lill orda som skånsk riksdagsman. De ändringar som utskoilsmajoriteien har gjori innebär att en del av länen får en väldigt orättvis behandling i detta sammanhang. Det gäller särskilt Malmöhus län, som såsom storstadslän kommer all få en minst sagt underlig planeringssituation. Vissa anmärkningar i det avseendet har redan framförts i debatten, men det har kanske inte skett så kraftfullt all mina borgerliga kolleger på Skånebänken egentligen har klart för sig vad det är för lo-kighetersom de kommer alt stödja när vi ganska snart går till omröstning. Skåne har ju varil en väldigt expansiv landsända, men det gäller inte i dag. Under tioårsperioden 1965-1975 ökade befolkningen i de två Skånelänen från 929 000 lill 1 012 000 - en ökning med över 80 000 människor. Som jämförelse kan jag nämna all de fem Norrlandslän som vi brukar tala om under den liden hade en befolkning på I 195 000. Del hade de 1965, och talet var oförändrat 1975. De här fem länen hade stått stilla under den tid som vi hade en våldsam expansion i de södra delarna av landet. Del ger en illustration till de problem som vi har att brottas med. Hade det inte skett en förändring under just de senaste åren hade Norrlandslänen filt en betydande nedgång i sina befblkningstal. Nu föreslår uiskottsmajoriteten därför en planering för Norrlandslänen som innebär att del under den närmaste tioårsperioden fram lill 1985 skall skapas 75 000 nya arbetstillfiillen inom dessa fem län. Jag ställer mig gärna bakom en sådan strävan, eftersom jag lycker alt det är rimligt att vi gör vad som är möjligt. Men samtidigt begär man all Malmöhus län skall ligga kvar vid 740 000 invånare under en tioårsperiod framöver - ingenting skall hända, befolkningstalet skall ligga absolut stilla. Man önskar med andra ord bibehålla den situation som vi såg framför oss i Norrland och som föranledde oss att vidta åigiirder där.

Formellt gäller inte kravet pä återhållsamhet Kristianstads län. Men eftersom det sker en gemensam planering i Skånelänen, kommer man även i Kristianstad alt få känning av deiia. Jag är övertygad om alt vi, såsom bl. a. herr .Adamsson sade 1974, gärna accepterar en dämpning. Däremot accepterar vi absolut inte etl stillastående.

Herr talman! Jag är ledsen över att jag inte har tillfälle alt ytterligare motivera det yrkande jag tänker ställa. Men jag vill gärna säga all jag är förvånad över all mina borgerliga kolleger på Skånebänken kan ansluta sig till del program som utskottsmajoriteten nu föreslår.

Jag ber att få instämma i bl. a. herr Fagerlunds yrkande all vi i enlighet med vad som föreslås i reservationen skall bibehålla de befolkningstal 172

som angetts i proposilionen. Blir del här inte någon rättelse, lovar vi au återkomma.

I detta anförande instämde herrar Jönsson i Ariöv och Johnsson i Blenlarp, fru Sandéhn, herr Silfverstrand, fru Skantz, herrar Bengtsson i Landskrona, Adamsson och Johansson i Simrishamn sami fru Hörnlund (samtliga s).

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Jag begärde ordet med anledning av all herr Bernt Nilsson i Kalmar i sitt anförande kom att beröra en del förhållanden i Kalmar län. Han frågade med kraftigt anklagande röst hur centern och de övriga borgerliga partierna skall kunna hjälpa Kalmar län ur dess besvärliga läge. Det frågar alltså herr Nilsson i Kalmar efter det att socialdemokratin suttit i regeringsställning i 44 år, under vilken tid detta läge i Kalmar län, liksom de förhållanden i andra län som under denna debatt har påtalats, har uppkommit.

Jag vill minnas att förre statsrådet Sträng en gång, då man inom socialdemokratin inte tänkte så mycket på utlokalisering, sade att man fick räkna med att det skulle gå en strid ström lill storstadsområdena från glesbygdsområdena och all det skulle gå en liten rännil åt motsatta hållet.

Den mörka beskrivning av förhållandena i Kalmar län som herr Nilsson orde i sitt inlägg har vi från centern gjort under många år. I centerns länsprogram har vi skrivit att den lidigare koncentrationen lett till försvagningar i stora delar av landet, inte minst i Kalmar län. Vi hyser inte heller några större förhoppningar att del skall skönjas någon ljusning. Del relativa befolkningstalet och antalet skattekronor sjunker.

Herr Nilsson i Kalmar sade all vi hade lovat 20 000 nya jobb i länet fram liil år 1985. Ordet "lova"" härefter regeringsskiftet blivit etl slagord i debatten. I länsprogrammei talar man om en målsättning, och då har man nämnt denna siffra - en önskvärd målsättning som man skulle kunna arbeta fram mot.

Bernt Nilsson talar inte pä något sätt själv om hur han tänker sig att en ökad produktion i Kalmar län och pä Gotland skulle kunna komma till stånd och skapa nya arbetsplatser. Vad gäller Gotland vill jag understryka att motioner väckts lidigare här i riksdagen från Goilandshåll om lokalisering lill Golland med hjälp av Statsföretag. Motionerna har avslagils av den socialdemokratiska majoriteten och således även av Bernt Nilsson. Att några veckor efter regimskiftet beskylla den nya regeringen fbr allt som den gamla inte har kunnat genomföra verkar faktiskt inte trovärdigt.

Sedan log Bernt Nilsson upp en lokal fråga. Han säger att han höll på all mista ett förtroendeuppdrag på länsstyrelsen i Kalmar län. Del är någonting som inte vi här i riksdagen kan hjälpa och som det inte är lämpligt att debattera här. Om alla riksdagsmän skulle deklarera de

173

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolilik

uppdrag som de på ell eller annat sätt förlorat eller inte fåll, skulle vi inte hinna med alt debattera övriga frågor.

Jag är inte insatt i denna valfråga men vill minnas all socialdemo-kralerna hade en lista pä sex mandat och att Bernt Nilsson stod som nr 7. Med stöd sedan av kommunisterna kom han in i lekmannaslyrelsen. - Men, som sagt, del kan vi inte hjälpa här.

Beträffande det låga lönelägel i Kalmar län vill jag framhålla att en riksdagsmajorilet knappast kan förändra löneläget lokall i ell län. Del är väl lämpligast att den riksdagsman som själv är facklig ombudsman vänder sig till LO:s ledning. Om han finner att Kalmar län släpar efter i fråga om löneläge, får han göra upp det med LO:s ledning. Man får försöka rätta till del förhandlingsvägen. Det är så man löser löneproblem i detta land. Under senare lid har det förekommit en konfiikl i Kalmar län angående denna fråga, och man har inte kunnat komma till del resultat som de anställda önskar. Men det är, som sagt, LO och arbetsgivarna som får avgöra den saken.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr lalman! Före detta statsrådet och chefen för inrikesdepartementet, Eric Holmqvisl, uttryckte missnöje med de befolkningstal som majoriteten i arbelsmarknadsutskottet nu förordar för beslut här i riksdagen. Jag vill med anledning därav peka på de befolkningstal som han föreslog 1974 nämligen att Stockholms län skulle få öka med ca 200 000 människor, Malmöhus län med upp lill 70 000 och Göteborgs och Bohus län med upp till 75 000. An detta nu inte har inträffat innebär alt Norrlandslänen fält möjlighet till uppbromsning av sin stora avfolkning. Om jag förstod Eric Holmqvisl rätt anser även han att del var en glädjande företeelse att de prognoser som riksdagens majoritet 1974 antog inte har slagit in. Centern reagerade starkt mot dessa prognoser.

De befblkningstal som nu föreslås kan bli aktuella all ändra redan om 1 å 1,5 år, när de slutliga riktlinjerna för regionalpolitiken fr. o. m. den I juli 1978 fastläggs. Dä kommer en proposition om regionalpoliliska medel. I det sammanhanget kan det finnas anledning att justera dessa siffror. Jag hoppas all Eric Holmqvisl har läst också den delen av utskollsbetänkandet.

174

Hen HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Jag vet inte om herr Nilsson i Tvärålund hade tillfälle all följa hela mitt anförande - annars hade han nog förstått vad jag åsyftar. Jag ansluter mig lill proposilionen, däremot inte lill del underliga uttalande som utskoltsmajoriteten gör bl. a. om Malmöhus län. Där skall vi enligt utskottets förslag stanna vid planering för 740 000 invånare, dvs. ett lägre lal än i dag. Så många människor fanns det nämligen i länet 1975, och förmodligen har det fölls något tusental barn sedan dess. Jag vill inie gå så långt all jag säger att utskottsmajoriteten inte välkomnar dem, men de måsle ju beredas plals i planeringen.

Jag har väldigt svårt att förstå mina borgerliga kolleger på Skånebänken som har talat så mycket om regionalpolitik men som nu menar att ett län skall stå absolut stilla, detta bara därför all de har kommii in pä funderingar om storstadsområden.

Visst är jag medveten om, herr Nilsson i Tvärålund, all vi kan återkomma, och det skail vi nog göra ganska kvickt, om vi inte har framgång i dag. Men om det finns anledning att återkomma, varför då göra ett sådant uttalande som att just i Malmöhus län skall vi hålla oss med en planeringsram som inte ens inrymmer den befolkning länel har f n.? Sådana här saker gör ju att planeringen inte blir trovärdig. Vi måste ta allvariigt på tingen när vi skriver in siffror som vi säger alt man skall planera efter. Detta är väldigt viktigt när det gäller att skapa förståelse för regionalpolitiken. Hur skall vi annars kunna räkna med att människorna i olika delar av landet kommer att tycka att detta program är någonting som de kan sluta upp omkring? Vi skall inte ersätta den ena orimligheten med en annan orimlighet, men det är vad utskottsmajoriieten gör i det här sammanhanget.

Jag vet inte om jag vågar hoppas alt någon av dem som representerar Malmöhus län på den borgerliga kanten verkligen har tänkt igenom den här frågan. Ingen har väl suttit med i ulskollel och fått information på det sättet. Då är det hög tid att länka igenom problemet nu.

Jag har redan ställt ett yrkande, och del ber jag att få upprepa. Jag ansluter mig alltså till det yrkande som framförts av herr Fagerlund och andra företrädare för reservanterna.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag tror inte au Eric Holmqvisl behöver vara orolig för att de nyfödda i Malmö inte får plals all bo där - förutsatt att det finns lämplig tomtmark.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först mo-menlvis beträffande utskottets hemställan och därtill anknytande motivering. Därefter företas lill avgörande i etl sammanhang motiveringen i de delar som berörs i reservationerna nr 1, 3, 6, 8 och 9 samt slutligen ulskotlels motivering i återstående delar.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Fagerlund m, fi. samt 3:o) motionerna nr 2141 av herr Hermansson m. fi. och nr 10 av herr Werner m. n.,och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen, ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha fienalets mening för sig.

175

Nr 48                      Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropo-

Tnrsd-ieen  tl=n       sitionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

16 december 1976

_______________    Den som vill att kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen an-

Samordnad             gående arbetsmarknadsutskottets hemställan i belänkandet nr 7 mom.

sysselsättnings- och    1 antar reservationen nr 2 av herr Fageriund m. fi. röstar ja,

regionalpolilik          den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill konlraporoposition i nämnda votering antagit motionerna nr 2141 av herr Hermansson m. fi. och nr 10 av herr Werner m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultal:

Ja - 135 Nej -    13 Avslår - 149 I enlighet härmed blev föOande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom.  I  röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Fageriund

m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 155

Nej - 130

Avslår -    13

Mom. 2-7

Kammaren biföll  vad  ulskollel  i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 4 av herr Fagerlund m. fi. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

176

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 8 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit ulskotlels hemställan med godkännande av den i reservationen nr 4 av herr Fageriund m. fi. anförda motiveringen.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 155

Nej - 131

Avstår -    13

Mom. 9

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionerna nr 853 av herrar Henmark och Enlund, nr 858 av herrar Nilsson i Visby och Gustafsson i Stenkyrka samt nr 1842 av herrar Danell och Schött, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Fagerlund m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom.  12 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Fagerlund

m. fi.

12 Riksdagens protokoll 1976/77:478

177

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 143

Avstår -      I

178

Mom. 13-16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 7 av herr Fagerlund m. fi. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 7 mom. 17 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 7 av herr Fagerlund m. fi. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 155

Nej - 131

Avslår -    13

Mom. 18-20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen nr 10 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom. 21 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Fagerlund

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 155 Nej - 131      ■ Avstår -    14

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Mom. 22

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 11 av herr Fagerlund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom. 22 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 11 av herr Fagerlund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 156

Nej - 131

Avstår -    13

Mom. 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 286 av herr Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 24

Utskottets hemställan bifölls.

179

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Mom. 25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 662 av herr Ångström i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 26-29

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 30

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 12 av herr Fagerlund m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom. 30 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Fagerlund

m. fi.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav föOande resultat;

Ja - 153

Nej - 131

Avstår -    14

Mom. 31-37

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 38

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till molionen nr 2157 av herr Lorentzon i Kramfors i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon i Kramfors begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposilion:

180

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom. 38 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bjfallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall lill motionen nr 2157 av herr Lorentzon

i Kramfors i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lorentzon i Kramfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 283

Nej -    14

Avstår -     2

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik

Mom. 39

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 40

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1892 av herr Pettersson i Västerås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föOande voterings-propositioii:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 7 mom. 40 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1892 av herr Pettersson

i Västerås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparal. Denna omröstning gav föOande resultat:

Ja - 286 Nej -    13

Mom. 41-43

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Motiveringen i de delar som berördes i reservationerna nr 1, 3, 6, 8 och 9 Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationerna nr I, 3, 6, 8 och 9 av herr Fagerlund m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärt votering upplästes och godkändes föOande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren godkänner arbetsmarknadsutskottets motivering i betänkandet nr 7 såvitt avser de delar som berörs i reservationerna nr 1, 3, 6, 8 och 9 av herr Fagerlund m. fi. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i nämnda reservationer anförda motiveringen.

181

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ingemund Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstnings-apparat. Denna omröstning gav föOande resultal:

Ja - 156

Nej - 131

Avstår -   13

Motiveringen i återstående delar Utskottets motivering godkändes.

§ 2 Föredrogs Skatteutskoltets betänkande

1976/77:13 med anledning av proposilionen 1976/77:28 om ändring i tulltaxan (1971:920), m. m.

Utrikesutskottets belänkande

1976/77:8 med anledning av motion om en medborgarkommission för granskning av handlingar om Raoul Wallenberg

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 3 Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1976/77:10 med anledning av motion om förbud mot svenska investeringar i Sydafrika, m. m.

I detta betänkande behandlades motionen 1975/76:1134 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari såvitt nu var i fråga föreslagits

1.   att riksdagen hos regeringen hemställde om lagförslag innebärande förbud mot svenska investeringar i Sydafrika så länge rasförtrycket bestod,

2.   alt riksdagen skarpt fördömde svenska förelags investeringar i och förbindelser med Sydafrika och krävde att de skyndsamt avvecklade dessa.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:1134, såvill nu var i fråga.

182

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Sveriges hållning och ställningstaganden i internationella frågor av den typ som vi här diskuterar har alltid varit dubbeltydiga. Delta har gälll såväl under den socialdemokraliska regeringen som under den nuvarande borgerliga. Å ena sidan framträder vi i internationella organisationer och i andra sammanhang och förespråkar en progressiv och radikal

politik, syftande till alla folks frihet och lika rättigheter. Å andra sidan drar vi oss ängsligt tillbaka så snart det gäller verkliga aktioner som kan påverka vår ställning ekonomiskt och handelspolitiskt.

Och så måsle del naturligtvis bli. Vi tillhör, och inlemmas alltmer i, det kapitaliskimperialisliska systemet. Vi profiterar tillsammans med andra högulvecklade industriländer i väst på tredje väridens råvaror och arbetskraft. Våra stora företag, som är mera multinationella än många andra länders, satsar sitt kapital där det ger störst profit. I dagens värld sker det i stater där en liten överklass genom ett ohämmat förtryck kan exploatera och utsuga underklassen, den stora massan av befolkningen.

Men om vår roll i de här sammanhangen talar vi inte så högt. Det vore ändå smakligt om vi någon gång erkände att vi inte är så moraliskt högtstående när våra egna ekonomiska intressen hotas. Och del vore ändå bättre om vi oftare i verkligt handlande stödde förtryckta folk och inte enbart ställde upp med vackra fraser.

För ett par dagar sedan debatterade vi bojkottaktioner mot Chile i den här kammaren. I dag gäller det Sydafrika. Problemet är detsamma, och de svar och motiveringar som utskottet liar lämnat är också desamma i båda fallen.

Sverige föOersin linje med beundransvärd konsekvens! En gmndläggande tankegång, som ständigt återkommer, är att Sverige inte ensamt kan göra någon insats av betydelse. Utskottet säger att påtryckningar "kan bli verkligt effektiva först om FN:s säkerhetsråd tar ställning för världsomspännande sanktionsåtgärder i någon form och att isolerade svenska åtgärder skulle bli verkningslösa".

Hur vet man det? Del är visseriigen sant att sanktioner, även sådana med internationell uppslutning, inte har förmått knäcka regimer eller fått dem att på ett avgörande sätt ändra sin politik. FN-bojkotten mot Rhodesia är det senaste exemplet på det. Men att påstå att det skulle vara verkningslöst ens om etl enstaka land som Sverige agerar, det är ett alltför bekvämt argument. Nej, sanningen är att det passar oss bra som medlem av de privilegierade staternas famiO att krypa bakom FN och skylla på att säkerhetsrådet inte gått med på sanktioner.

Under tiden pågår förtrycket och tar sig alltmer brutala former. Jag behöver inte upprepa alla de exempel på lagar som den vita förtryckarregimen i Sydafrika har stiftat för all så effektivt som möjligt kunna kontrollera och terrorisera den svarta befolkningen. Vad vi vet är att situationen förvärras. Senast i gårdagens DN kunde vi läsa om hur man genom mentalvårdslagar skaffar billig arbetskraft till industrin. Vilken svart medborgare som helst kan bli omhändertagen och klassad som mentalsjuk. Sedan förpassas vederbörande till läger som drivs i privat regi av ett bolag kallat Smith Milchell Co. Deiia bolag bedriver ""sysselsättningsterapi"", dvs. man hyr ut människorna till lokala industrier. Vem som tar hand om netloförtjänsien säger sig självt.

I och för sig är det här ingenting nytt, annat än all man fört in det under täckmanteln mentalvård. Svarta medborgare har i åratal kunnat ar-

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

183

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

resteras för brott mot passlagarna och sedan dömts till arbetsläger. Det nya och fiffiga ur den vita administrationens synpunkt är all den nu slipper allt besvär med åtal, rättegång och publicitet. Den som är sjuk måsle ju tas om hand, inte sant?

Vi vet också, och det har ju utskottet nämnt, att alla försök till opposition obarmhärtigt slås ner så som skedde i Soweto för ett par månader sedan. Men vilka slutsatser drar utskottet av den här kunskapen? Jo, alt vi genom FN bör försöka åstadkomma påtryckningar på Sydafrika, alt vår regering bör söka påverka den internationella opinionen och vidare avråda svenska företag att investera i Sydafrika. Alltsammans vackra fraser utan verkligt innehåll. Tror verkligen utskottet att svenska storföretag tar intryck av någon form av avrådan om det gäller att öka lönsamheten? Tror utskottet alt t. ex. USA:s, Storbritanniens eller Frankrikes regeringar skulle gå emol sina stora företags investeringar och vapenaffärer i Sydafrika? Vi vet allesamman alt det inte fungerar på del sättet.

Men vi har möjligheter att själva ta ställning, vi kan visa att vi menar allvar med våra deklarationer och att vi inte är så hårt uppbundna i de västliga industriländernas krets att vi inte kan vidta konkreta åtgärder när det gäller förtryck av det slag som det här är fråga om. Vi kan genom lagar hindra åtminstone våra egna företag att utnyttja och tjäna på systemet i Sydafrika. Vi kan ekonomiskt stödja de befrielserörelser som trots oerhörda svårigheter arbetar inne i landet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till motionen  1134.

184

Hen WIRMARK (fp):

Herr talman! Även jag vill erinra om att den situation vi nu har i Sydafrika är mycket allvariig och att den påtagligt skärpts under det senaste året. På denna punkt vill jag ge föregående talare rätt, eftersom södra Afrika-konfiikten utgör ett av vår tids verkligt stora och svåra internationella problem.

Utrikesutskottet har ägnat den motion vi nu diskuterar ingående uppmärksamhet, och delta avspeglas i belänkandet. Ulskollel har i sin skrivning just erinrai om att situationen blivit mera allvariig genom att rasmotsäii-ningarna har skärpts och förtrycket hårdnat. Vorsterregimen har sedan en tid tillbaka försökt ge omvärlden ett intryck av samförstånd, att man ville ha vad man kallade détante. Man sade i internationella fora: ""Ge oss bara några månader lill, så skall ni se att ändringar kommer till stånd."' Man lovade att ""petty apartheid" skulle bort, men i stället kom Soweto. Det blev oroligheter, och man slog ner kraven på rättfärdighet, på rättigheter åt den afrikanska befolkningen, med massiva insatser av polis och vapen. Afrikanernas krav möttes alltså med ökat våld, och detta har rivit av den vita minoriieisregimen i Sydafrikan den slöja, i vilken den ville skruda sig.

Vi har i FN sagt att situationen i Sydafrika är ett hot mot världsfreden och att vi därför anser att omväriden bör utöva påtryckningar mot regimen i Sydafrika. I utskottets betänkande relaterar vi här vad som föreslagits

från svensk sida. Jag kan citera vad utrikesminister Karin Söder sade den 13 okiober i år:

"Den situation som skapats i södra Afrika har av Sverige och många andra stater karakteriserats som ett hot mot freden, vilket innebär att vi anser det riktigt att om ej godtagbara resultat uppnås genom förhandlingar säkerhetsrådet tillgriper sanktioner för att avlägsna hotet. I första hand har vi föreslagit att den rekommendation som säkerhetsrådet antagit av innebörd alt alla vapensändningar till Sydafrika bör upphöra skall omvandlas lill ett bindande beslut. Därmed skulle hela världssamfundets fördömande av Sydafrikas politik komma till verksamt uttryck. Vi skulle vidare vara beredda all stödja realistiska förslag till ytterligare åtgärder, däribland ett förbud mot utländska nyinvesteringar i Sydafrika och Namibia.""

Som framgår av betänkandet har detta sedan föOts upp i FN och frågan om nyinvesteringar i Sydafrika tagils upp både i generalförsamlingen och av säkerhetsrådet.

Utskottet anförde vidare all ""påiryckningarna på Sydafrika att ändra sin raspolitik kan bli verkligt effektiva först om FN:s säkerhetsråd tar

ställning för världsomfattande sanklionsåtgärder i någon form.     Ett

sådant beslut av säkerhetsrådet - vare sig det är av bindande natur eller endast utformas som en rekommendation - utgör också en förutsättning för alt den svenska sanktionslagsliftningen, som hittills endast tillämpats på Rhodesia, skall kunna träda i kraft i fråga om Sydafrika."'

Utskottet erinrar också om de åtgärder regeringen vidtagit och fortsätter:

"Ulskollel fömlsätter att regeringen noga föOerden fortsalla utvecklingen i Sydafrika och såväl internationellt som på det nationella planet vidtar lämpliga åtgärder bl. a. för att motarbeta en utbyggnad av de utländska företagsengagemangen där.""

Problemet i Sydafrika är inte bara en fråga om felaktig politik från makthavarnas sida utan består ock.så i det faktum att de nuvarande härskarna i Sydafrika stöds ekonomiskt av en rad utländska investeringar. Det gäller alltså att här åstadkomma etl tryck på företagen så all detta stöd inte kommer att fortsätta.

Till den föregående talaren vill jag säga att jag tror att svenska företag tar intryck av vad politiker säger, av vad riksdag och regering säger. Del har viss effekt på förelag att attityden från politikerhåll så tydligt har klargjorts i Sverige. Del kan konstateras - inte i alla företag, men i ett flertal förelag.

Det sägs ock.så i betänkandet att de utländska företagens medansvar för det sätt på vilket den icke-viia arbetskraften i Sydafrika utnyttjas måsle framhävas, liksom den viktiga roll som fackföreningsrörelsen i industriländerna kan spela när det gäller alt påverka moderbolagens uppträdande i dessa frågor. Här har både LO och TCO gått före och på ett aklivi sätt tagit upp Sydafrikaproblemen och försöker nu utöva påverkan, tillsammans med politikerna, pä företagen.

Söderqvist frågade: Hur vore del om vi verkligen stödde förtryckta folk, dem som kämpar i Sydafrika? Denna riksdag har sedan länge beslutat att

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

185

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

stödja naiionalisirörelsen ANC i Sydafrika. ANC får sålunda rejäla belopp lill sin verksamhet från Sverige. Det finns också i regeringsdeklarationen en passus som säger alt stödet till södra Afrika skall öka. Därför finns det anledning all förmoda all den här politiken i framtiden ytterligare kommer all accentueras.

Herr talman! Situationen i Sydafrika är unik - unik i sin ondska. Jag vill sluta med att citera en representant för just ANC. Jag kommer i kväll från etl möte med ANC, ett solidarilelsmöte för alla dem som har fallit i Soweto och på andra platser, dvs. de över 500 personer som under det sista halvåret har dött i kampen. Vid just ett sådant här möte sade ANC:s representant Thabo Mbekis: "I do not ihink thal ihere is any other country in the world which says; 'You, because your face is black and your hair is like mine, you cannot sit in the parliament and voie.' I do not ihink ihere is such a country in the world. I do not Ihink there is such a country in the world who says thal: "because you are an African you cannot bccome a Bishop of the Dulch Reformed Church." Such a country does not exist anywhere in the worid, excepl South Africa. South Africa is exceptional in this respect."" Ingen skall kunna inbilla svensk allmänhet alt del inte finns en myckel bred uppslutning i denna kammare kring den politik som hittills har förts för alt stödja befrielsekampen i Sydafrika och som finns framlagd i utrikesutskottets betänkande 1976/77:10 vilket jag yrkar bifall till.

186

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Det är inte bara i Sydafrika utan i hela södra Afrika som de senaste åren har inneburit en våldsam upptrappning av konflikten. Sydafrika invaderade Angola på sensommaren och förhöslen 1975. Sydafrika trappade i samma sammanhang upp sin bekämpning av den av FN erkända befrielserörelsen SWAPO i Namibia. Regeringens politik mötte en hård opposition inne i Sydafrika. I juni i år dödades 200 människor av polis och militär, framför allt var det skolungdom som sköts ner i förstaden Soweto. Befolkningen svarade med hårda fackliga motåtgärder. Strejker av de svarta och de färgade arbetarna förekom på många fabriker och andra företag med en anslutning på ibland upp lill 80-90 96. Regeringen svarade med massarresieringar i september. 2 000 människor arresterades i ell enda svep. Särskilt fackföreningsledare sattes i fängelse.

Förra veckan fick vi uppgifter i den internationella pressen om all Sydafrika nu kraftigt har trappat upp sin militära närvaro i Capriviremsan, del ytterligt strategiska område som gränsar mot såväl Namibia som Angola, Zambia och Rhodesia eller Zimbabwe.

Sverige har ju redan lidigare ansett alt den sydafrikanska politiken är ett hot mot internationell fred och säkerhet, och vi har i FN stött krav på allmänna ekonomiska sanktioner i FN:s regi mot Sydafrika. Men utvecklingen har alltså trappats upp ytterst kraftigt under 1976. Inför denna upptrappning av konfiikien i Sydafrika har den förra regeringen intensivt drivit ökade krav på motaktioner, internationellt och nationellt, mot den

sydafrikanska politiken. Den gick i somras ut med krav på en skärpning av omväridens hållning gentemot Sydafrika. Den tog också iniiiativ i det nordiska sammanhanget. De nordiska utrikesministrarna enades i augusti om gemensamma nordiska aktioner i Förenta nationerna.

Sedan dess har de socialdemokratiska partierna i Norden vid den nordiska arbelarkongressen i Helsingfors ställt krav på dels internationella aktioner, dels nationella aktioner. Skillnaden mellan de kraven och dem som har rests i den vpk-motion som utskottet nu avstyrker är att vpk-kravet strider mot den GATT-stadga som Sverige liksom de andra nordiska länderna är anslutet till, medan de nordiska arbetarpartiernas krav är förenliga med GATT-stadgan.

De socialdemokraliska kraven gäller bl. a. en ökning av den nordiska samordningen i syfte alt få en effektiv isolerings- och sanklionspolitik i FN mot Sydafrika och Rhodesia, all de nordiska arbetarpartierna stöder ett förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika och att en nationell aktionsplan antas i enlighet med de av FFI antagna rekommendationerna. De innebär stöd för en bindande FN-resolution mot vapenexport och militärsamarbete med Sydafrika och utökat stöd till de befrielserörelser där som redan stöds.

Samtidigt har alltså Fria fackföreningsinternationalen, FFI, antagit en aktionsplan för internationella och nationella aktioner gentemot Sydafrika. Det är de FFl-kraven som bl. a. den svenska socialdemokratin har ställt sig bakom. FFI kräver genom FN omedelbara åtgärder för att få till stånd ett internationellt vapenembargo mot Sydafrika, ett genomförande av obligatoriska ekonomiska sanktioner och en rad andra internationella åtgärder.

Men man riktar sig också till medlemmarnas egna regeringar. Man fordrar bl. a. alt de skall undanhålla Sydafrikas regering lån och krediter och förbjuda alla nya investeringar i Sydafrika. Ett sådant förbud skall även inkludera ersättning av maskiner, reparationer och underhåll. Man kräver att utredningar lilLsätts av pariament eller regeringar rörande de företags verksamhet som har filialer i Sydafrika för alt försäkra sig om all sådana företag rättar sig efter internationellt erkända arbetsnormer. Där dessa ej föOs bör de berörda företagen avveckla sin verksamhet.

Herr talman! Det här är de krav som inför upplrappningen i södra Afrika har antagits under 1976 av den samlade internationella fackföreningsrörelsen och av de socialdemokraliska partierna i Norden. Jag vill sluta med att understryka att kraven i utskottets betänkande på nationella liksom internationella åtgärder mot företagsinvesteringar i Sydafrika och betoningen av fackföreningsrörelsens möjligheteratt medverka i i-länderna ligger väl i linje med de resolutioner som de socialdemokratiska partierna i Norden och den internationella fackföreningsrörelsen FFI nyligen antagit.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Till herr Wirmark vill jag säga att inga liberala och välvilligt humanistiska ordfiöden i världen kan hjälpa i den här saken. Herr

187

Nr 48                 Wirmark sade att situationen i Sydafrika är allvarlig, alt del har avspeglats

Tnrsd'it?=n den    ' titskottets belänkande och all man gör påpekanden och länker försöka

16 december 1976     P""" ''■- f"- f"- " "S'- ' hjälper det'?

_____________        Vidare sade herr Wirmark all händelserna i Soweto har rivit slöjan

Förbud mot svettska   av regimen i Sydafrika. Är det inte 17 år sedan massakern i Sharpeville,

investeringar i     där nästan 100 människor dödades av den sydafrikanska vita polisen?

Sydafrika            Vad är det för slöjor som har hängt kvar sedan dess och som nu helt

plötsligt har fallit? Efter den massakern förbjöds ANC, African National

Congress. Som herr Wirmark påpekade är det den organisationen som

nu behöver stöd.

Herr Wirmark sade att den barbariska regimen i Sydafrika stöds av stora utländska företag och även av svenska företag. Ja, men det är ju det vi säger i vår motion, och det är ju det vi vill ändra på. Det vore alltså lämpligt all göra detta.

Jag skulle också vilja be herr Wirmark om litet mer konkreta preciseringar om vilka svenska företag som har tagit intryck av regeringens propåer om att inte investera. Del skulle vara intressant all få vela.

Jag skulle ha varil glad om jag hade kunnat instämma i herr Hellströms anförande, men jag tycker att skillnaden mellan herr Wirmark och herr Hellström inte är särskilt stor, och jag är ledsen för del. Det är klart att man kan gå via FFI och de nordiska arbetarpartierna och all man kan försöka påverka världsopinionen, men det hjälper inte, herr Hellström. Det blir precis samma resultat som när vår liberale vän herr Wirmark försöker påverka de internationella organisationerna.

Herr Hellström talade om GATT. Jag kan inte inse att punkten 2 i vår motion strider mot GATT. I punkten 2 slår att riksdagen skarpt bör fördöma "'svenska företags investeringar i och förbindelser med Sydafrika och kräva att de skyndsamt avvecklas". Enligt min mening behövs det litet mer precisering även här.

Vad man frapperas av är all del är ord, ord och åter ord, men vad som behövs, och det torde herr Wirmark säkert ha fått höra av representanten för ANC när vi träffade honom i kväll, är ju konkret handling. Aldrig så många ord kommer inte au påverka regimen i Sydafrika. Men om man stöder befrielserörelserna och ger dem kraft all kämpa, får man också resultat.

Del är bra att del i regeringsförklaringen står att man skall öka stödet till befrielserörelserna i södra Afrika. Då kan man börja med alt bifalla kravet i vår motion all anslå lio miljoner kronor till ANC. Jag lycker alt det överensstämmer bra med propåerna i regeringsförklaringen.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Söderqvist sade att det är meningslöst all använda
sig av internationella påtryckningar, men jag begriper inte den uppfatt
ningen. I varje fall tycker jagatt den strider mot den önskan som be
frielserörelserna själva ofta har, nämligen all få just en stark internationell
188                   uppslutning. Del är väl alldeles självklart, att om verkligt effektiva sank-

tionsåtgärder, som alltså omfattar även handel, skall kunna genomföras, krävs del att det blir en ordentlig påfrestning för den sydafrikanska ekonomin, vilket i sin tur kräver att många länder deltar.

Därför har ju de nordiska socialdemokratiska partierna och FFI - det har tydligen herr Söderqvist missal, åtminstone när det gäller mitt inlägg - för sin del gjort en uppdelning, där man dels ställer krav på FN, dels krav på att fackföreningsrörelsen och de socialdemokraliska partierna skall samordna påiryckningarna på sina regeringar för att dessa skall gå fram på gemensam linje i Förenta nationerna. Del gäller alltså internationella ekonomiska sanktioner under säkerhetsrådets paraply. - Del är det ena. Dessutom säger FFI all man också bör gå fram den nationella vägen, direkt genom regeringarna i varje land, och ställa krav på nationella förbud mot nya investeringar i södra Afrika.

Herr Söderqvist talar i allmänna ordalag om fördömande, och sedan kritiserar han oss för att använda ord och inte handling. Det är handling, både genom de nationella regeringarna och genom FN, som förespråkas i de krav som Fria fackföreningsinternationalen har enats om.

Hur skall man kunna göra påtryckningar på ett militärt starkt land om det inte sker samordnat internationellt genom många länder och genom politiska krafter som samverkar mellan länderna?

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska Investeringar i Sydafrika

Hen WIRMARK (fp):

Herr talman! Det är rikligt att Sharpevillemassakern inträffade för många år sedan. Det är också riktigt alt den sydafrikanska regimen försökte framställa Sharpeville som en unik händelse. Men efter vad som har hänt under de senaste åren tror inte omvärlden på de försök som gjorts av Vorsler att ge etl sken av framslegsvänlighel. Fakta i Sydafrika talar ell annat språk. Det var detta jag ville säga med mina ord om slöjan som hade rivils av. Jag menade inte alt jag någonsin - och inte heller denna riksdag - har trott på denna slöja.

Utskottet Iror alt det är väsentligt att vi försöker an få iniernaiionell anslutning i våra påtryckningar på Sydafrika. Det är därför vi från svensk sida har verkat bl. a. inom FN. Vi skall också försöka med nalionella åtgärder, men de internationella åtgärderna är vikliga - del är därför initiativet lill stopp för nya investeringar i Sydafrika har tagits i FN:s generalförsamling och säkerhetsråd. Det är alltså inte bara ord. Vi har försökt få lill stånd åtgärder som kommer att vara effektiva.

Ett annat exempel på handling är att det nu faktiskt är många år sedan Sveriges riksdag och den svenska regeringen började stödja ANC. Vi ger i dag en rejält stöd - flera miOoner kronor per år - till ANC, och del stödet har ökat kraftigt. Ingen ansökan från ANC har förklingat ohörd hos de myndigheter som har att behandla sådana.

Del är alltså inte rikligt att säga all den politik som beskrivs i utrikesutskottets betänkande inte är en handlingens politik.

Nr 48                   Hen SÖDERQVIST (vpk):

Torsdaeen den       talman! Till herr Hellström vill jag säga att vi vet att interna-

16 december 1976     tioriella sanktioner - även om FN ställer upp bakom dem - kommer

_____________   att kringgås av de multinationella förelagen som i fallet Rhodesia och

Förbud mot svenska   många andra fall tidigare under de senaste decennierna. Del har skett
investeringar i     varje gång. Jag skulle viOa råda herr Hellström att läsa boken av Peter

Sydafrika            Wallensteen, docenten vid fredsforskningsinsiiluiel i Uppsala. Han tar

i den upp just sanktioners inverkan. De är meningslösa.

Nu kan man säga: Vad nyttar del då all ett enstaka land som Sverige inför förbud? Jo, då vidtas del konkreta åtgärder i varje fall av oss, och del i sin tur skulle kanske påverka världsopinionen på ett helt annat sätt. Det är alltså oss del beror på. Jag tycker det är fegt all krypa bakom internationella organisationer och säga att vi måste föOa dem och att vi inte kan la några egna iniiiativ. Det är det jag vänder mig mot i det här fallet.

Frågorna kvarstår, herr Wirmark. Det är klart att Sveriges riksdag har debatterat Sydafrika i många år, antagit uttalanden och talat vackra ord i den här kammaren och kanske också i del gamla riksdagshuset, vad vet jag. Men inte har del ändrat systemet i Sydafrika. Del har bara blivit värre och värre, och förtryckarnas instrument har blivit allt finare och alltmer utstuderade. Det är alltså handling som behövs.

Jag förstår inte varför herr Hellström och herr Wirmark, som båda uttrycker ungefär detsamma som vi i vår motion, inte kan vara med om den. Vi vill ju samma sak. Men del måsle alltså enligt er mening ske så alt man går via FN och andra internationella organisationer. På det sättet behöver man inte göra någonting alls. Del är bekvämt.

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr lalman! Det är svårt alt diskutera med herr Söderqvist när han inte lyssnar på vad man säger. Han påstår att vi säger alt Sverige inte skall ta några egna iniiiativ. Jag har ju läst upp, fiera gånger t. o. m., vad vi står bakom - dels all la initiativ internationellt, dels att ta egna initiativ nationellt. Det är en egendomlig syn på hur man skall bedriva solidaritetsarbeie, om man försöker skapa en motsättning mellan internationella och nationella aktioner. Del är precis vad herr Söderqvist gör. Vi måsle naturligtvis gå bägge vägarna, inte som herr Söderqvist ställa FN som något meningslöst mot svenska åtgärder som någonting som skulle vara effektivt.

Ett av huvudskälen lill all Rhodesiablockaden kunnat kringgås är att just Sydafrika har brutit mot blockaden. Därför är det särskilt viktigt med internationella aktioner mot Sydafrika.

Hen WIRMARK (fp):

Herr lalman! Exemplel med sanklionerna mot Rhodesia stöder inte
kommunislernas tes. Också del fallet visade hur svårt det är all få sank-
190                   lionerna respekterade i alla länder, även om de beslutas av FN.

Ingenting av del som har sagts i denna debatt bevisar alt ulrikes-uiskottet har fel när det säger:

"Som framgår av det förut anförda är det en allmänt omfattad mening all de internationella påtryckningarna på Sydafrika att ändra sin raspolitik kan bli verkligt effektiva först om FN:s säkerhetsråd tar ställning för världsomfattande sanklionsåtgärder i någon form."'

Till detta fogar utskottet att ell sådant beslut också utgör en förutsättning Ibr alt den svenska sanktionslagstiftningen, som hittills bara har tillämpats på Rhodesia, skall kunna träda i kraft.

Ingenting av vad herr Söderqvist anfört har motsagt detta.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Förbud mot svenska investeringar i Sydafrika

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Det är ell gammall argument, herr Hellström, att säga lill debattmoislåndarna all de inte har lyssnat. Jag har verkligen lyssnat med stort intresse på herr Hellströms utläggningar.

Det hjälper inte all gå ut via FN eller andra internationella organisationer eller via t. ex. FFI. Det har skett under åratal, men del har inte lett lill någonting. Förtrycket har inte ändrats. Vad som behövs är all vi tar ställning, att vi själva gör någonting konkret. Och det kan vi göra om vi vill. Det är detta saken gäller.

Jag har aldrig påstått all vi inte skulle använda båda kanalerna - självfallet skall vi arbeta inom de internationella organisationerna men också självständigt som nation när vi ser att sanklionerna genom de internationella organisationerna inte hjälper. Och efter 20-25 års erfarenhet av Sydafrikas raspolitik vet vi nu alt det inte hjälper att gå genom de internationella organisationerna.

Till herr Wirmark vill jag säga att del hänger logiskt mycket bra ihop vad jag sade om att sanktioner kan misslyckas även om de är internationellt uppbackade. Det är därför det är så meningslöst alt skriva som utskottet gör. Utskottet säger att vi skall verka genom FN för att försöka få fart på dessa sanktioner. Men det leder ju inte till någonting. Det finns inget exempel på sanktioner, vare sig från Nationernas förbunds tid eller från Förenta nationernas lid, som på något avgörande sätt lyckats ändra en stats politik. Del är därför som det är så viktigt att vi själva gör någonting konkret.

Detsamma vill jag säga lill herr Hellström. Del är inte alls någon motsättning i det här resonemanget. Vi måsle göra något själva, eftersom den internationella opinionen inte kan väckas och göra någonting så länge stora företag - även svenska - har ekonomiska intressen i Sydafrika och tjänar pengar på sin verksamhet där.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1134 av herr Hermansson m. fi. i motsvarande del, och för-

191

Nr 48                      klarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Se-

Tnrsdaeen den      '-'  Söderqvist begärt votering upplästes och godkändes föOande

16 december 1976     voieringsproposition:

Utvidgning av Sveriges territorialhav

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1134 av herr Hermansson m. fi. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Söderqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föOande resultal:

Ja - 280 Nej -    15

§ 4 Utvidgning av Sveriges territorialhav

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1976/77:11 med anledning av motion om utvidgning av Sveriges lerrilorialhav.

192

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr lalman! Det bifall lill den socialdemokraliska molionen 1975/76:1150 som utrikesutskottet har enat sig om innebär en klar och otvetydig rekommendation till regeringen alt snarast utvidga det svenska lerritorialhavet lill tolv sjömil. Utskottets skrivning går faktiskt något längre än vad motionärerna har begärt. Del beror naturligtvis på den snabba internationella utvecklingen på del här områdei.

Sedan ulrikesulskoilel jusierade belänkandel har yilerligare förändringar i havsräiien inlräffal som moiiverar en snabb svensk handläggning av frågan. 1 fredags den 10 december skrev Sovjetunionens president Podgorny under etl dekret, som med omedelbar verkan inför en 200 sjömil bred fiskezon längs vårt östra grannlands kuster. Åtgärden har troligen främst motiverats av utvecklingen i Stilla havet, men den förändrar också situationen i Östersjön.

Den nya sovjetiska fiskezonen kommer i Östersjön all omfatta allt vallen ut lill den s. k. mittlinjen. Var denna mittlinje skall dras är kuststaterna i Östersjön ännu inte överens om. Enligt ell sovjetiskt förslag skulle denna mittlinje på ett ställe gå närmare den gotländska östkusten än tolv sjömil.

Utvidgningen av del svenska lerritorialhavet till tolv sjömil kommer all förstärka den svenska förhandlingspositionen och för alla inblandade klargöra all den av Sovjetunionen föreslagna mittlinjen i Östersjön är orealistisk. Förhandlingar måste snarast las upp om svenska fiskares räll

att fiska inom den sovjetiska fiskezonen, och i det lägel är del naturligtvis en fördel om Sverige - pä samma sätt som Sovjet - hävdar 12 sjömils territorialgräns.

Herr talman! Jag vill med det här ha sagt alt det kanske vore klokt om regeringen agerade i denna fråga ännu litet snabbare än vad ulrikesulskoilel har rekommenderat.

Jag yrkar bifall till utskottets betänkande.

Med detta anförande, i vilket herr Svanberg (s) instämde, var överläggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Ulrikesutskottets betänkanden

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:25 angående till-läggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 i vad avser utrikesdepartementets verksamhetsområde

1976/77:13 med anledning av motion om statspension ål f d. generalkonsuln Gustav Forssius

Trafikutskottets betänkanden

1976/77:10 med anledning av proposilionen 1976/77:11 med förslag lill

lag om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik 1976/77:13 med anledning av proposilionen 1976/77:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser

anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde 1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:40 om ändring i

lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Kammaren biföll vad ulskollen i dessa beiänkanden hemställt.

På förslag av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren att uppskjula behandlingen av på föredragningslistan återstående utskoilsbetänkanden till morgondagens sammanträde.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om användningen av värnpliktiga för vissa seiviceuppgif ter

§ 6 Om användningen av värnpliktiga för vissa serviceuppgifter

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Lövenborgs (vpk) den 9 december anmälda fråga, 1976/77:149, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har med anledning av uppgifter i tidningen Värnplikts-Nytt om användningen av värnpliktiga för vissa serviceuppgifter frågat mig om jag avser att undersöka saken och vilka åtgärder jag ämnar vidtaga om uppgifterna visar sig riktiga.

13 Riksdagens protokoll 1976/77:478

193

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om användningen av värnpliktiga for vissa seiviceuppgif ter

I de rustade fartygens besättningar ingår fast anställda regements-, kompani- och plutonsofficerare, befälselever samt värnpliktiga. All personal bor ombord, det fast anställda befälet ofta i åratal, de värnpliktiga som regel i nio månader.

All personal har också sin förplägnad ombord. För all driva eko-nomitjänslen finns fast anställd personal på intendeniurlinjen samt värnpliktiga ekonomimän. Båda kategorierna har även slridsbefattningar på resp. fartyg.

I tidningen Värnplikts-Nytt görs gällande att de värnpliktiga ekonomimännen ägnar stor del av sin tjänstgöring ål alt servera den fast anställda personalen sprit och nattmål. Enligt vad jag har låtit inhämta anser chefen för marinen all de påstådda missförhållandena, om de är riktigt återgivna, måste vara undantagsfall som dessutom slår i strid mot föreskrifter i gällande reglementen. Han verkar föratl missbruk av alkohol och olämpligt användande av serveringspersonal inte skall förekomma.

Jag anser det självklart att ekonomimännens tjänstgöring och tider skall planeras på samma sätt som gäller för övrig personal. Vid övningar till sjöss nattelid kan givelvis ulspisning och servering bli aktuell. Jag anser att serveringspersonal inte nattetid skall användas för spritservering åt befäl av olika kategorier. Under övningar får spritförtäring över huvud laget inie förekomma. Del är enligt min uppfattning inte heller lämpligt att de värnpliktiga över huvud tagel har ansvar för spritservering ombord.

Jag förutsätter all chefen för marinen kommer att vidta erforderliga åtgärder och jag avser därför inte för dagen all la några iniiiativ i denna fråga.

Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

194

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Den föranleddes av uppgifter som återgavs i pressen i förra veckan, och källan var tidningen Värnplikts-Nytt. Jag har sedan fåll bekräftelse från annat håll på att de relaterade missförhållandena verkligen existerar och att de förmodligen inte är undantagsfall. Det hade varit bra om försvarsministern hade sagt att värnpliktiga över huvud tagel inte får utnyttjas för del ändamål som jag tagit upp i min fråga. Del sägs i svaret inte bara all del måsle vara undantagsfall utan dessutom att del slår i strid mot föreskrifter i gällande reglementen. Det som förekommit är föOaktligen tjänstefel, så det bör behandlas som sådant.

Försvarsministern talar i huvudsak om det förhållandel alt värnpliktiga har fått syssla med spritservering. Jag lycker nog all del hade varil på sin plats all säga alt systemet med värnpliktiga hovmästare över huvud tagel bör avskaffas med del snaraste. Del kan inte ligga i linje med grundmotiven för värnpliktstjänstgöringen att de som utbildas för all försvara vårt land skall behöva ägna sig ät att servera officerare. Det

är en uppenbar skandal att systemet med värnpliktiga hovmästare för befälens uppassning ännu existerar och alt man dessutom missbrukar systemet genom att mer eller mindre tvinga värnpliktiga att stå till förfogande för privata vickningar sent på kvällarna. Det har inte gjort saken bättre.

Vid de andra försvarsgrenarna har man avskaffat det här systemet, och jag trodde i min enfald att det också hade skett vid fiollan, men så är ju inte fallet. I tidningen Flotten berättaren värnpliktig: "Jag tjänstgör på kompaniofficersmässen. Var Iredje kväll har jag vakt. Vakten gäller till 11 på kvällen och slörre delen av tiden går ål lill att blanda officerarnas groggar. Jag serverar mellan 10 och 16 officerare. Vi är två man som delar på jobbet. Den kvällen man har vakt slipper man åtminstone servera middag."

Jag skall inte gå vidare i cilatläsningen, men jag vill understryka att värnpliktsutbildningen naturligtvis skall vara meningsfull, och det kan man ju med bästa viOa i världen inte kalla kommenderingen som värnpliktig hovmästare. Jag anser att systemet snarast måste slopas och att försvarsministern har sitt ansvar för att det sker så fort som möjligt.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om användningen av värnpliktiga JÖr vissa seiviceuppgif-ter

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag kan lugna herr Lövenborg med att kategorin värnpliktiga hovmästare har avskaffats - jag vet inte exakt när, men del är mellan två och tre år sedan. Vad det är fråga om på fartygen är ekonomimän, och de har stridsuppgifter. De kan utöva sin tjänst på ekonomiavdelningen antingen som ammunilionsmanskap eller som sjukvårdsmanskap. Det är alltså inte fråga om samma typ av befattningar.

När det gäller ekonomipersonalen på fartyg som är i tjänst är det principiellt ingen skillnad i förhållande till vad som gäller andra försvarsgrenar i samband med övningar. Även inom armén och inom marinen finns det faktiskt ekonomivärnplikliga som svarar för vissa servicefunktioner.

Jag har redan i min svar sagt att jag inte finner den påtalade verksamheten lämplig - den strider som nämnts mot föreskrifterna, och jag räknar med att den hör lill undantagen. Däremot måsle inte bara officerare av olika kategorier utan även värnpliktiga under måltidsuppehåll ha viss servering. Det är en självklarhet.

När det gäller herr Lövenborgs uppgift om vad som har stått i tidningen Kanonen vill jag bara konstatera all jag inte har läst den tidningen. Jag är inte beredd all kommentera en uppgift i en tidning av den karaktären, som jag inte haft någon som helst möjlighet att kontrollera.

Hen LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Del var tidningen Flotten jag nämnde i detta sammanhang.

Men jag vill säga till försvarsministern all det tydligen råder delade meningar om huruvida systemet med värnpliktiga hovmästare har avskaffats eller ej. De värnpliktiga inom fiottan anser tydligen inte det.

195

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Otn tidpunkten JÖr genomförande av viss beställning för marinen

Jag utgår från all de uppgifler som lämnats i värnpliktstidningarna i huvudsak är riktiga. Jag tolkar försvarsministerns yttranden på del sättet all del kommer all utfärdas sådana direktiv att de missförhållanden som har påtalats i värnpliktstidningarna och som jag har tagit upp i min fråga kommer att avskaffas senast under nästkommande år.

Herr försvarsministern KRÖNMARK;

Herr talman! Jag kan bara hänvisa till svaret på herr Lövenborgs fråga, där jag säger all jag förutsätter att chefen för armén kommer all vidta erforderliga åtgärder. Jag har givit min mening lill känna.

Även om det råder olika åsikter om huruvida värnpliktiga hovmästare existerar eller inte kan jag verifiera att de i verkligheten inte finns. Vi har inte sådana befattningar.

Herr Lövenborg borde med sin tidningserfarenhel ha viss inblick i att del inteärsäkerl att alla tidningsuppgifter är fullständigt kontrollerade. Jag tror att situationen på det formella planet är helt klar. I den mån det har förekommit en felaktig handläggning har jag som sagt tagit avstånd från detta, och jag räknar med att del skall rättas till.

196

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om tidpunkten för genomförande av viss beställning för marinen

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara fru Håkanssons (fp) den 10 december anmälda fråga, 1976/77:156, och anförde:

Herr lalman! Fru Håkansson har frågat mig om jag är beredd all medverka lill att beställning av de nio minjaktfartygen för marinen kan genomföras under budgetåret  1976/77.

Regeringen har i budgetproposition 1975/76:100 bl. a. upptagit besläll-ningsbemyndiganden för minjaktfarlyg. De finns upptagna i regleringsbrevet för budgetåret 1976/77 under anslaget Marinförband: Materiel-anskaffning. Överbefälhavaren har därefter lämnat sin programplan 1977/82 för del militära försvaret. I denna har anskaffning av minjaktfarlyg uppskjutits två år i förhållande lill lidigare gällande planer.

Chefen för marinen har hemsiälll alt extra betalningsmedel ställs lill förfogande för att möjliggöra beställning under budgeiärel 1976/77 av minjaktfartygen. Denna tidigareläggning avstyrks av överbelalhavaren. Jaganseratt frågan om anskaffning av minjaktfarlyg bör prövas i samband med 1977 års försvarsbeslut. Bl. a. kommer då att undersökas om en beställning under innevarande budgetår är möjlig genom omfördelning av de medel som står till marinens förfogande.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar försvarsministen för svaret.

Tyvärr ger svaret inte så särskilt stort hopp för Kariskronavarvet. Delta betyder alt sysselsättningen måste tryggas för 150 man fr. o. m. 1978 t.o. m. 1984. I dagslägel blir del ytterst svårt all skaffa annan sysselsättning för alla dessa arbetare.

Dessutom har väldigt stora pengar lagts ned på konstruktions- och utvecklingsresurser i Karlskrona för detta projekt. Om man hade vetat alt del skulle uppskjutas hade man givetvis kunnat disponera alla dessa resurser på ett annat sätt. Karlskronavarvet är också det varv som kommit längst i världen när del gäller tillverkning av stora fartyg i glasfiberar-merad plast.

Varvet har även för avsikt att försöka komma ut på exportmarknaden med en modifierad fartygstyp kallad M 80. Den fartygstypen är av defensiv art. Försenas nu den här beställningen är del stor risk alt andra varv i t. ex. England, Italien, Frankrike eller Japan kommer att inhämta försprånget och därmed försvåra möjligheterna att kunna säOa fartyget vidare och att kunna konkurrera på exportmarknaden.

Som jag sade lidigare har detta projekt kostat myckel pengar. Under fem år har Kariskronavarvet koncentrerat nästan alla utvecklings- och konstrukiionsresurser på detta projekt med avsikt all vid en viss bestämd lidpunkt omsätta projekteringsarbetet i produktion i sina verksläder.

Projektet har till dags dato koslat 13 miO- kr. i utvecklingsarbete. Förutom marinen har Karlskronavarvet och styrelsen (or teknisk utveckling bidragit med medel till del här projektet. En första investeringseiapp på Karlskronavarvet för all skaffa nödvändiga verkstadsresurser är också påbörjad och kostnadsberäknad till 2,3 miO- kr. Dessutom har närmare 1 miO. kr. satsats i arkitekt- och miOöutredningar för den nya verk-siadsanläggningen.

Sedan vill jag också tillägga all hela den kärntrupp av skickliga yrkesarbetare och plastarbelare som varit sysselsatta med en hel del av detta utvecklingsarbete inte kan behålla sin kunnande om man försenar projektet i två år. Del betyder all man måste böna en ny utbildning av yrkesarbetare.

Jag skulle därför viOa fråga om försvarsministern är beredd all här lämna en garanti för att beställningen av dessa lio minjaktfarlyg kan genomföras 1977, anlingen genom ell exlra anslag eller genom en förändring eller omfördelning av de medel som slår lill marinens förfogande.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om tidpunkten JÖr genomförande av viss beställning för marinen

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag kan fakliskt i dag av formella skäl inte lämna denna garanti. Som jag nämnde tidigare är detta beställningar som får konsekvenser för den kommande programplaneperioden. Frågan ligger i dag hos försvarsutredningen, och jag kan därför inte lämna någon som helst garanti på denna punkt.

Såvitt jag kan bedöma lägel i dag är det klart att dessa minfariyg

197

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om lidpunkten for genomförande av viss beställning för marinen

skall byggas. Det kan bli problem med att få fram de ekonomiska ramar som gör det möjligt all bygga fartygen under den avsedda perioden. Karlskronavarvet är i första hand en angelägenhet för industrideparle-mentet. Därmed vill jag inte säga all vi i försvarsdepartementet på något sätt undandrar oss ansvaret. Del är etl delat ansvar mellan industridepartementet och försvarsdepartementet. Jag kan försäkra fru Håkansson all vi så småningom skall pröva de möjligheter som finns för att upprätthålla en jämn sysselsättning vid Karlskronavarvet. Men jag har inga vare sig formella eller reella möjligheter att i dag ge någon garanti.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag beklagar all försvarsministern inte i dag kan ge den här garantin. Del hade betytt mycket för Karlskrona och Karlskronaregionen liksom för hela Blekinge, som vi vet är ganska häri pressat f n. av en väntad myckel stor arbetslöshet vid många av industrierna. Jag behöver bara nämna Uddcomboch Gränges. Vi vet alla vilka problem som förekommer där.

Karlskronavarvet är ett varv som funnits i Karlskronabornas hjärtan sedan slutet av 1600-talet. Varvet har gått bra tack vare militära beställningar. Nu kommer väl de också att skäras ned, och arbetssituationen blir under de förhållandena förändrad vid Karlskronavarvet.

Del är alltså en mycket osäker situation för Karlskronavarvet att invänta ett försvarsbeslut i mars eller april 1977. Alla människor som berörs av sysselsättningen vid varvet måste leva i oro till dess. Om arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste vidtas skall medlen ändå hämtas ur den sammanlagda budgeten.

Jag hoppas att försvarsministern i alla fall i kväll kan lova mig att på allt sätt verka för all denna beställning kan genomföras under år 1977.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Det är helt nalurligt all den besvärliga situation man nu har-och som kan förutses bli ännu allvarligare -i Karlskronaregionen kommer all påverka den bedömning regeringen gör. Man får försöka uppnå en tidigareläggning i förhållande lill överbefälhavarens Ibrslag.

Jag vill bara betona att detta har ell klart logiskt samband med del försvarsbeslut som kommer att fallas. Givetvis måste regeringen göra dessa rent allmänna bedömningar, och det var därför jag i mitt lidigare anförande nämnde att detta är en fråga som angår både försvarsdepartementet och industridepartementet. Jag kan i varje fall försäkra fru Håkansson att vi har ambitionen all komma till rätta med problemet och få en lösning som kan tillfredsställa alla parter.

198

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag lackar försvarsministern för detta besked.

Jag vill uttrycka en förhoppning att försvarsministern verkligen enga-

gerar sig mycket hårt i den här frågan, så att den kan få en positiv lösning      Nr 48

för Kariskronavarvets del.                                                Torsdagen den

16 december 1976
Överläggningen var härmed slutad.                                   

---

Om strukturproble
men inom svenskt
§ 8 Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv produktionsliv

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 27 oktober anmälda interpellation, 1916/11:11, och anförde:

Herr lalman! Hen Svensson i Malmö har ställt föOande frågor lill mig:

1.    Kommer regeringen alt föOa samma politik av anpassning till storfinansens behov som den förra regeringen?

2.    När ämnar regeringen framlägga ett långsiktigt utvecklingsprogram för produktionslivet?

3.    Vilken syn och vilka riktlinjer kommer alt prägla ett eventuellt sådant program?

Innan jag besvarar frågorna vill jag redovisa några principiella synpunkter på inriktningen av och innehållet i den nya regeringens näringspolitik.

Grunden för den nya regeringens näringspolitik är tron på de enskilda
människornas möjligheter till engagemang och insatser i produktionslivet.
Näringspolitiken måste därför utformas så att den befordrar uppkomsten
och utvecklingen av ett mångskiftande och dynamiskt näringsliv som bygger
pä såväl enskilt som samhälleligt och kooperativt ägande. Oavsett ägarform
måste också de anställdas rätt till insyn och medinfiytande tillgodoses. Detta
är den allmänna grunden för vår näringspolitik. För alt uppnå målen rimlig
ekonomisk tillväxt, arbele åt alla och regional balans med hänsyn tagen
till hushållningen med våra energi- och naturtillgångar måste en aktiv nä
ringspolitik ständigt anpassas lill dessa mål. Detta innebär emellertid inte
att man en gång för alla kan bestämma sig för en viss inriktning eller ett
visst program för näringslivels utveckling och sedan styra dithän oberoende
av utvecklingen i övrigt. Med utgångspunkt i den nuvarande stmkluren
inom näringslivet blir det i stället statsmakternas uppgift att underlätta nä
ringslivets anpassning till de konjunktur- och strukturförändringar som stän
digt pågår i världsekonomin. Även om företagen själva härvid måsle bära •
ett stort ansvar kommer naturligtvis regeringen att med de medel som står
till buds - lokaliseringsstöd, skattepolitik, ekonomisk politik m. m. - verka
för att bl. a. målen arbete ål alla och ökad regional balans kan uppnås. Del
är också min uppfattning att den ökade koncentrationen av ägande och
sysselsättning som ofta föOer i stmkturomvandlingens spår måsle brytas.
Vi måste få ell näringsliv med bättre balans vad gäller fördelningen mellan
olika branscher, regioner och företagslyper. Statsmakterna måste bidra härtill
genom au skapa bäiire fömisäiiningar för framförallt mindre och medelstora
företag att ta fram och utveckla nya idéer och produkter samt finansiera
produktionen av dessa. Härvid kan det naturligtvis bli aktuellt all utforma  199

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

insatserna så all de också främjar en bättre hushållning med våra energi-och råvarutillgångar och/eller medverkar lill en bättre regional balans.

Med denna redovisning har jag - åtminstone indirekt - besvarat herr Svenssons frågor men vill ändå kort sammanfalla vad jag sagt som mer direkta svar. Vi kommer inte i regeringen all anpassa vår näringspolitik till storföretagens eller andra enskilda gruppers önskemål. Inriktningen av näringspolitiken kommer alt dikteras av de samhällsekonomiska mål som jag nyss har redovisat. Av denna anledning är det heller inte vare sig möjligt eller önskvärt att låsa utvecklingen inom näringslivet av långsiktiga, de-laOerade utvecklingsprogram. Vi måsle självfallet slå vakt om möjligheten till en ständig anpassning av politiken lill en ibland föränderlig verklighet.

En fömlsällning för en aktiv och effektiv näringspolitik är att vi föOer och analyserar skilda utvecklingslinjer i svenskt näringsliv. Regeringen kommer att ta initiativ till en fortlöpande långsiktig sådan analys.

200

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Som många andra har jag vant mig vid att interpellationssvar är en aning vaga och allmänt hållna. Men detta svar är väl ändå en litet tunn soppa, även om man utgår från alt den är kokt på en spik!

Här finns inga linjer, inga perspektiv. Och ändå har ju stålkrisen slagit lill i Norrbotten och Bergslagen, ändå står den största slmkluromvandlingen hittills för donen i skogsindustrin, ändå flödar kapital ut ur landet.

I en sådan situation kan man inte försvara sig med alt grunden för näringspolitiken skall vara, som det heter, tron pä den enskilde. Jag vet inte för vilken gång i ordningen man skall betona att strukturfrågorna inte är några trosfrågor, utan det är frågor som handläggs av industriministern och icke av kyrkoministern. Det kräver att man utvecklar ett näringspolitiskt tänkande och har åtminstone något av en medveten linje i sitt arbete.

Av herr Åslings svar framgår tyvärr att han inte har någon linje alls. Vi måste slå vakt om möjligheten till ständig anpassning, säger han, vi skall inte läsa utvecklingen i långsiktiga utvecklingsprogram, säger han, vi skall underiätta näringslivets anpassning, säger han.

Kontentan av svaret är skönjbar i två punkter. För del första förnekas alt näringspolitiken skulle vara anpassad lill storföretagens behov och intressen. Strax innan i interpellationssvaret sägs alt staiens uppgift är all underlätta näringslivets anpassning. Och strax efteråt sägs i interpellationssvaret alt vi inie skall låsa näringslivet. Detta kan väl utläsas bara på etl enda sätt - all regeringen inte skall ha någon självständig syn, ulan att dess politik skall föOa upp vad som beslutas av de privata kapitalägarna.

För det andra saknas i herr Åslings svar varje form av strategi för framtiden. Detta är, menar jag, det allvarligaste i den syn han redovisar.

Bakslagen på olika håll i ekonomin är ju bara loppen på isberget. Det är inledningen lill en svär och påfrestande förändring. Sveriges industri ställs inför en helt ny situation. De gamla, klassiska rikllinjerna är inte nog. Hotet mot sysselsättningen kan inte avvärjas med subventioner, lagerstöd. lill-

fälliga improvisationer eller förtidspensioneringar.

Del går inte all hota löntagarna med höjd moms och kräva dem på återhållsamhet. Del går heller inte all föOa en låt-gå-polilik när del gäller de ekonomiska strukturproblemen på sikt.

Herr Åsling talar om snabba anpassningar. Det är som jag ser det felaktigt ur tre olika aspekter. Del kan ge intryck av att man skall anpassa sig än hit och än dit, allteftersom världskonjunkluren svänger, ungefär som i NJA-frågan. Men detta är ohållbart. Ett verkligt angrepp på struktur- och sys-selsällningsproblemaliken kräver tvärtom längsiktighet. Herr Åsling talar om att långsikliga riktlinjer innebär en fastlåsning. Men del är ju precis tvärtom! Anpassning lill kortsiktiga variationer och till den nu rådande strukturen, det är fastlåsning.

Varje medveten process av förnyelse, däremot, kräver långsiktigt tänkande och långsikliga riktlinjer. En förnyelse kräver dessutom stora investeringar i materiel, i teknik, i mänskligt kunnande, och det är ju ingenting som man spelar med hur som helst. Del är ingenting som man kan göra till lekboll för ""snabba anpassningar". Sådant måste ske medvetet och långsiktigt. Det kräver noggrann planering och ett konsekvent genomförande.

Herr Åsling talar om tro på människan, och med människa menar han -som alla borgerliga- kapitalägare och företagare. Men i verkligheten tror herr Åsling inte alls. Det finns ingen tro, inget verkligt hopp i hans politik. Del finns bara anpassning. Vi skall underkasta oss, vi som inte äger kapital och inte representerar någon makt.

En sådan syn som herr Åsling presenterat duger inte i det framlida industrisamhället. Sedan må man se på detta industrisamhälle utifrån olika ideologiska utgångspunkter.

Inför hotet mot sysselsättningen måste man ställa frågan: Vad kan en förutsättningslös och självständig nationell industripolitik göra för all på sikt hävda de arbetande människornas intressen här i landet? Låt mig peka på några avsnitt i problematiken.

Sverige gäller för alt vara ett avancerat industriland. Men ändå är en myckel slor del av dess industriproduktion knuten till råvaror och halvfabrikat. En omfattande rovdrift sker på skog och malm. Av 46 miOoner lon producerad järnmalm exporterades år 1974 33 miOoner, utan förädling. Skogsindustrins kapacitet ligger långt utöver vad skogen tål. Sista högkon-junkuirårei avverkades 14 miOoner kubikmeter mer än åier'äxlen.

Bakslagen för dessa näringar sammanhänger med alt de är inriktade på massexport av halvfabrikat och råvaror. När exportmarknaden som på dessa produkter är våldsamt konjunkturbelonad sviktar, då krävs stora nyinvesteringar och omfattande storieksrationalisering, eftersom dessa näringar iir beroende av stora enheter. Strukturomvandlingen hotar därför en mängd mindre orter, brukssamhällen och hela landsändar där just beroendet av denna lokall präglade industriekonomi har varil starkt.

Detta problem löser man inte genom au hålla tillbaka lönekrav eller sioppa in subveniioner i industriernas budget. Del löses bara på sikt genom all man gradvis så sakta förnyar hela industristrukturen, genom all man med-

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om siruklurproble-meii inom svenskt produktionsliv

201

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

202

vetet tonar ner rovdriften och höjer förädlingsgraden. Förädlingsindustrierna är mindre konjunkturkänsliga, mindre rovdriftsbelonade, lättare att decentralisera. Siorleksralionaliseringen behöver aldrig bli så förödande där. Rovdriften på naturresurser kommer, om den får fortsätta, att leda till ett fullständigt undergrävande om 30-35 år av hela den råvarubaserade delen av ekonomin och av sysselsättningen i de regioner som är beroende därav.

Här finns bara en väg att gå. De kortsiktiga åtgärderna Ibr att bistå i det akuta lägel måste också förenas med ett långsiktigt perspektiv. Detta perspektiv måste la sikie på att allmänt höja förädlingsgraden i ekonomin. Det måste gradvis förskjuta industristrukturen bort från en situation där de stora kvantiteterna materiel och råvaror utgör kännetecknet och till ett läge där den kvalitativa insatsen för varans förädling är avgörande och satsningen på del mänskliga kunnandet del primära.

Det förvånar mig alt herr Åsling inte ens snuddar vid denna stora problemalik i sill svar. Han tillhör ju etl parti som säger sig ha en restriktiv hållning lill kärnkraften - hur restriktiv är för ögonblicket en aning oklart. Om man forisäiter alt låta rovdriften och de starkt materialkonsumerande industrierna ha den relativa tyngd de har i svensk ekonomi, då kan man aldrig hoppas all kunna dämpa kärnkraftssatsningen. Det är ju dessa tunga industrier som tar hälften av industrins hela eluinyttjande, trots att de bara svarar för 12 9,-, av den totala indusirisysselsättningen. Häri ligger en av de främsta orsakerna lill all Sverige har en så hög elförbrukning per invånare. Om herr Åsling säger sig vara för en bättre energihushållning, varför har han då inte detta viktiga perspektiv i minnet?

Fortsatt bundenhet lill dessa kla.ssiska induslrityper, som man i Sverige ibland har ell slags egenartad nationell stolthet över, är mycket fariig för sysselsättningen och innebär stora risker. Del är inte de ständigt koncentrerade enheterna som kan rädda Söderfors, Vikmanshyttan, Horndal, Bångbro, Ljusnarsberg eller vilka orter det nu blir som skall utför ättesiupan i den kapitalistiska rationaliseringens nästa steg. Det som kan rädda dessa orter är tvärtom den lätta, högförädlande industrin, som är mindre känslig för geografisk lokalisering.

Del är inte i de klassiska svenska industrierna - de malm- och skogs-baserade exportindustrierna - som sysselsättningen kan öka, tvärtom. Utslagningen är där så hård all del inte kommer att ske någon som helst neilotillväxt. Sysselsättningen tillväxer i förädlingsindustrin. Energihushållningen är bäst inom förädligsinduslrin. Varje given mängd elkraft, som i de klassiska basindustrierna är nödvändig för att skapa ett enda nytt jobb, skulle i förädlingsindustrin skapa 13 jobb. Varje given mängd oOa, som i den tunga induslridelen försörjer ell arbetstillfälle, försörjer i förädlingsindustrin 26 arbetstillfällen. Del är då uppenbart all sys.selsättning och energihushållning kräver en långsiktig förskjutning av hela industristrukturen. I annat fall kan vi göra av med hur myckel kärnkraft som helst, utan au la ell enda nytt jobb netto.

Man kan ställa frågan: Om Sverige måsle böria lämna sin klassiska in-dusirisirukiur till förmån för en helt ny i framtiden, vad krävs då, och

vad är del för produkter som skall produceras? Det är en svår fråga, som man i dag bara i grova drag kan försöka besvara. Sverige är ett högkostnadsland - det tröttnar ju aldrig Svenska arbetsgivareföreningen att påpeka. Vad kan då ett högkostnadsland tillverka? Vad kan man hävda sig med, utan att SAF och staten får argument att angripa de arbetandes löner?

Man kan hävda sig med sådana produkter, där kunnande, förfining och kvalitet är avgörande liksom maskiner, apparater, elektronik, avancerad teknisk utrustning precisionsinstrument osv. Bortom detta skymtar nästa utvecklingsstadium, det stadium där man satsar på hela system. Som exempel kan nämnas avancerade trafiksystem, hela produktionslinjer och industriella syslem där man kombinerar både apparatur, kunnande och organisation.

Del är kanske ännu för tidigt att skissera detta mer konkret. Men det är helt uppenbart att det är i denna huvudsakliga riktning som en förnyelse av industripolitiken kan sökas. En sådan inriktning kräver - jag betonar del återigen - längsiktighet och medvetenhet. Den kräver myckel stora satsningar på det mänskliga kunnandet och på forskningen, inte minst därför att man i så fall i Sverige måsle vara beredd att föra en i viss utsträckning självständig forsknings- och utvecklingspolitik, som inte för passivt hakas upp på större länders vetenskap. Detta är sannerligen ingenting som nås genom hastiga anpassningar eller kortsiktig opportunism.

Inför den struktur som Sverige ärvt från 1800-lalel och från mellankrigstiden måste vi nu fråga oss: Hur stämmer denna med industrialiseringens nästa stora steg? Är det så, alt man kan iaktta tre stora steg i del industriella produktionssätlels utveckling? Del första togs med utbyggnaden av de gamla lätta industrierna - textil, livsmedel m. fl. I det andra steget kom industrialiseringens stora genombrott, och då dominerade de stora mängderna material - det var metallernas, träets, massans och masugnarnas lid. Vi står nu inför del tredje steget. Där förefaller del som om de cirkulerande mängderna material inte har samma betydelse. Där dominerar i stället kunnandet och den förfinade teknologin. Den specifika energi- och material-förbrukningen kan bringa.s att starkt sjunka.

Om delta är den allmänna tendensen - och mycket talar för det - dä hastar det för Sverige all slå in på den långsikliga förnyelsens väg. Då är den baklunga struktur som nu finns etl hot mot sysselsättningen och mot naturtillgångarna. Den är ett hot mot de arbetandes lönepolitiska positioner. Och den är ett hot mot hela bygder i norra och mellersta Sverige vilkas ekonomiska liv är uppbyggda på den.

Man kan naturligtvis med rältaställasig tveksam till huruvida en förnyelse av den ekonomiska strukturen är möjlig så länge det nuvarande sättet alt organisera ekonomin råder. Den japanska borgarklassens försök att skapa en mer organiserad form av siorkapitalism är inte speciellt övertygande. Det har inte besparat Japan en strukiurkris. Staten kan visserligen göra stora interventioner under kapitalismen. Men den kan svårligen åstadkomma den planmässighel och den mobilisering av de arbetandes kunnande som är nödvändig - inte utan att också ge dem ledningen och makten.

Nr 48

Torsdagen den i 6 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

203

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

Nu vet jag att herr Åsling i detta stycke inte ser på frågorna utifrån samma utgångspunkter som jag gör. Men del besparar honom ju inte skyldigheten alt på regeringens vägnar pä något sätt förhålla sig till den här allmänna sirukturproblemaliken. Det farliga, som jag ser det, är att herr Åsling saknar perspektiv på frågan. Han vill kortsiktighet där långsiktighet är av nöden. Han vill tro där vetande är av nöden. Han vill anpassning där självständighet är av nöden. Han vill fasthållande vid en bestämd slmktur där en omfattande förändring är av nöden. Och hans tänkande - om jag nu skall ta del bokstavligt från interpellationssvaret - representerar faktiskt ell steg tillbaka lill etl förgånget skede i jämförelse med den förra regeringen, som åtminstone var beredd alt pröva tanken på vad man kan kalla en mer organiserad kapitalism och på större slatsinlervenlion ungefär efter del japanska mönstret.

Det förefaller mig som om herr Åsling inte riktigt har förstått vad min interpellation egentligen avsåg. Del är olycksbådande för landet, menar jag, all dess regering tycks ha lättare för alt kräva av löntagarna all de skall betala priset för en föråldrad industristruktur än all göra klart för sig själv att en nation kan behöva bryta med sitt förflutna för att vinna en framlid. Men det kanske är sä all en borgerlig själ alltid har lättare för lönesänk-ningsreceploch helgdagsarbete än för nytänkande-nytänkande som riskerar att peka utöver den 1800-talsmässiga idealbild av kapitalismen som man sä gärna vill tro på.

204

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Till herr Svensson i Malmö vill jag säga att jag i milt svar inskränkte mig lill all svara på de tre konkreta frågor som herr Svensson hade ställt. Vad herr Svensson nu i sin föreläsning har gett uttryck för är en mer spektakulär och allomfattande näringspoliliksyn som jag inte hade anledning alt närmare gå in på i milt svar, eftersom jag utgick  från de tre direkt slällda frågorna.

Alt använda ullryckel "ingen strategi" äran något vårdslöst handskas med begreppen arbele ål alla och regional balans, som ändå är en övergripande målsättning för de näringspolitiska insatserna. Jag tycker nog all den målsättningen är mycket väsentlig och bör kunna vara den som man har som övergripande målsättning förde näringspolitiska åtgärderna.

Herr Svenssons inlägg är mycket intressant ur många synpunkter, och det skulle kunna ge upphov lill en lång ideologisk deball. Jag skall vid denna sena limme nöja mig med ati peka på en intressant och konkret konsekvens av herr Svenssons resonemang.

Jag uppfattar herr Svensson så au han anklagar den nuvarande regeringen Ibr all ha skjutit på projektet Stålverk 80 och alt han lar del som ullryck för den nya regeringens näringspoliliska syn - underförstått alt vänsterpartiet kommunisterna oberoende av marknadssituationen etc. hävdar au Stålverk 80 skall genomföras enligt planerna. Samtidigt - och där ger jag herr Svensson räu - påpekar herr Svensson att Sveriges framtid inte ligger i den lypen av indusiriell produkiion.  Vårt näringsliv har

sin framlid inom de områden där vi kan använda högt kunnande, avancerad teknologi och över huvud taget slor insats av personligt engagemang och kunnande som ägare och som arbetare. Det är inom de sektorerna, som är de expansiva, som vi har att se de Ousa perspektiven i svenskt näringsliv.

Men varför dä, herr Svensson, anklaga den nuvarande regeringen för all man i del här läget skjuter på Stålverk 80? De tio miOarder som är det sista budet för investeringarna i Stålverk 80 från den gamla regeringen skulle ju t. ex. helt omöjliggöra en nödvändig strukturfbrändring i den svenska stålindustrin i övrigt, en strukturförändring som i och för sig ligger i linje med vad herr Svensson här föreslår. Det måste ju ändå finnas ell visst samband mellan den vackra ideologiska överbyggnaden och de mera konkreta ställningstagandena till de politiska vardagsnära frågorna även från herr Svenssons sida.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Åsling gör en total reträtt. Del är ju en reträtt, eftersom jag i min interpellation har bett om att få vela hur man såg på den långsikliga strukturen och att få en redogörelse för det induslripolitiska program som var i regeringens tankar. För att döOa denna reträtt börjar herr Åsling med att tala om en myckel specifik sak, nämligen Stålverk 80. Men det här är ingen debatt om Stålverk 80. Detta är en debatt om den svenska industrins allmänna strukturproblem. Del kan räcka med all hänvisa till den kommunistiska riksdagsmotionen, som herr Åsling möjligen inte alls kan erinra sig, om Stålverk 80 som just kräver nationalisering av hela den svenska stålindustrin, därför alt det är enda vägen att åstadkomma en högre förädlingsgrad. Vi vill ju nämligen icke ha Stålverk 80 i den versionen som innebär alt man bara ersätter massexporl av råmalm med massexport av ämnen. Vi vill an man skall driva förädlingen vidare för all så småningom komma bort från det skadliga beroendet av råvaror och halvfabrikat.

Nu är detta med Stålverk 80 bara en liten bit i det hela. Vad vi skall göra är att vidga frågeställningen till att gälla allmänt för den svenska industrin. Där har herr Åsling klart givit ullryck för att han menar att man skall ha tillfällig anpassning, vi skall anpassa oss efter världskonjunkluren eller efter de riktlinjer som gäller där. Men det är det jag kritiserar, därför att detta är en ofruktbar linje. Vi måste skaffa oss en allmän, långsiktig syn på i vilken riktning den svenska indusiriulvecklingen skall drivas om man skall klara de problem som nu står för dörren.

Herr Åsling må väl ändå som centerpartist säga all en industri med en extremt hög energiförbrukning, med en så tung struktur och med en så ensidig typ av lokaliseringsmönster kommer att skapa myckel stora problem som redan har börjat genom att vissa orter har bonat vackla.

Låt mig nämna en sak som kanske inte är så allmänt känd men som kan utläsas av den officiella utrikeshandelsstatistiken. Från 1959 fram lill 1974 ökade den svenska exporten av stål med 4,18 gånger, medan

205

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

däremot exporten av arbeten av metall bara ökade med 3,94 gånger. Man ökade alltså exporten av halvfabrikat mera än man ökade exporten av färdigprodukter. Men samiidigi steg exportpriserna på järn och stål bara 1,74 gånger, medan exportpriserna på arbeten av metaller steg 1,96 gånger. Egentligen borde man alltså ha satsat på etl rakt motsatt sätt. Nu vet jag all herr Åsling kan replikera alt för detta svarar inte han utan även den gamla regeringen. Ja, jag fördelar inte ansvaret därvidlag, men desto angelägnare är del nu att vi börjar diskutera dessa långsiktiga strukturproblem på ett mer djupgående sätt.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har något slags barnatro på utvecklingsplaner. Jag utgick från all herr Svensson var medveten om den strategi i delta avseende som den nya regeringen har. Vi har ju sagt all under 1978 kommer ett näringspolitiskt program för skogsnäringen och under nästa år kommer ett för varvsindustrin. För stålindustrin kommer likaså ell mera programbetonal förslag riksdagen till banda. Kooperationens roll i samhället är föremål för översyn. Vi kommer med ett handlingsprogram för de mindre förelagen, etc. Delta är en del i vårt politiska handlingsmönster, och dessa program kommer all ha en direkt anknytning till den aktuella vardagen och verkligheten. Del finns med andra ord ingen anledning alt ge program som sådana en funktion av all lösa alla problem. De måsle ju, herr Svensson, ha en direkt politisk förankring i vardagen och dess svårigheter.

Den intressanta frågan är ju att nu säger herr Svensson att vpk visserligen förordar Stålverk 80 - men ett annat och mycket slörre Stålverk 80. Samtidigt är man alltså för en helt annan struktur i det svenska näringslivet. Är då inte herr Svensson medveten om att det Stålverk 80 som han och hans partibroder förordar skulle omöjliggöra den strukturella förändring i det svenska näringslivet som han förespråkar och som jag har sympatier för, helt enkelt därför att vårt land är litet. Vår kapitalmarknad är inte obegränsad, och vi kan inte både välja en utveckling efter de stora linjerna och göra en strukturförändring i vårt näringsliv i riktning mot branscher och företag med högt kunnande, hög teknologisk standard osv. Herr Svensson har faktiskt här, om han vill slå pä realistisk grund, att välja väg. Det går inte all vandra båda vägarna parallellt.

206

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Del finns ell salt hos herr Åsling som jag, trots hans korta ämbeisperiod som industriminister, ständigt känner mig ytterst irriterad av. Del är inie det all han kan vara frän och skarp och påpeka inkonsekvenser hos motståndaren osv., för del hör så att säga lill spelet när man är ute i krigarens lovliga avsikt, utan det är all han alltid skall begränsa debatten och föra över den från det som den verkligen handlar om lill litet överlägsna, småironiska och föraktfullt framförda anmärkningar i sidofrågor.

Vad vi här skall diskutera är: Vilken är regeringens syn på den långsiktiga sirukturproblemaliken i svensk industri och svenskt näringsliv? Vi skall inie diskutera vpk;s Stålverk 80 - men jag tar gärna den diskussionen i något annat sammanhang. Herr Åsling avslöjar ju att han helt enkelt inie har last den kommunistiska motionen; det är uppenbart. Han har helt missuppfattat vad vi står för, och den missuppfattningen får vi reda ut vid ett annat tillfälle.

Nu har vi alltså alt göra med verkligheten för dem som hotas av den strukturomvandling som herr Åsling vill möta med lillfiilliga anpass-ningsålgärder än hit och än dit. Han vill absolut inte låsa fast sig vid någonting, han har absolut inte någon syn eller något program eller något medvetet, långsiktigt perspektiv. .All ha långsikliga perspektiv, att utveckla principiellt tänkande om hur landets ekonomi skall se ut och förändras på litet sikt, det har för herr Åsling inte med vardagen att göra. Sådant rör sig i en luftig himmel, sådant behöver man inte syssla med.

Herr Åsling talar nu ironiskt och hånfullt om att herr Svensson tror att program skall lösa problemen. Nej, det tror jag visst inte. Framför allt tror jag inte att era program kommer all lösa några som helst strukturproblem, av föOande skäl: De kommande program som herr Åsling refererar lill är ju uteslutande relaterade lill de industrier som har problem. De är inte relaterade till de industrier som skulle kunna rädda landet ur problemen, för då skulle ju herr Åsling få lägga upp helt andra program för helt andra typer av industrier, nämligen för förädlingsindustrierna

- både de som finns och de som skall komma men ännu icke finns.
Och då skulle herr Åsling få göra någonting annat som han kanske som
borgerlig industriminister skulle lycka vara litet obehagligt, nämligen
börja fråga sig om del är riktigt att så många förädlingsindustrier fiyttas
ut ur landet och att det förekommer en så omfattande kapitalexport.
Det är frågor som man måsle ta upp.

Jag tror naturligtvis inte heller att program i och för sig löser frågorna, och jag förstår mycket väl all herr Åsling har en annan syn på plan-mässigheien i en ekonomisk organisation och alt han förutser en annan ekonomisk maktstruktur än mitt parti gör. Men låt oss diskutera även detta någon annan gång. Det är inte del saken gäller, ulan vilken bild av svensk industris huvudsakliga inriktning som herr Åsling har. Vill han över huvud laget eftersträva någon sådan medveten inriktning, eller vill han det inte?

Just med den inställning som centerpartiet åtminstone hittills har haft när det gäller energiproblemaliken borde ändå de tankelinjer jag här har utvecklat - även om jag gör del från en annan ideologisk utgångspunkt

- ligga väl till för honom. Men del är liksom en total vägran från hans
sida alt diskutera frågan på ett sakligt och engagerat sätt. Han söker
bara hela tiden alt komma bakom mig och hugga på mig, antingen därför
att jag är socialist, därför all jag iror på planering eller därför an vi
har en av herr Åsling påstådd mening om Stålverk 80. Men det är inte
det det handlar om. Låt oss diskutera strukturproblemen i svensk eko-

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

207

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om struknirproble-nien inom svenskt produktionsliv

nomi och i vilken riktning den svenska ekonomin eventuellt måste röra sig på sikt för att komma ur den här situationen, som hotar all bli etl läge med konstanta strukturkriser.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Får jag lill sist säga att jag beklagar om herr Svensson i Malmö har uppfattat mitt inlägg som hånfullt och ringaktande mot hans synpunkter. Det var inte min avsikt. Men jag vill ställa frågan lill herr Svensson, om man ändå inte måste ha en förankring i verkligheten, i vardagen, även när det gäller de mera ideologiskt betonade resonemangen. En ideologisk deball som inte har någon förankring i verkligheten förefaller mig ganska meningslös, även om den kan vara intellektuellt uppfriskande. Men jag upplever det sä, att det också finns en risk att i den industriella situation som vi f n. befinner oss kan en ideologisk deball, som förs bara för debattens egen skull och ulan alt ha någon anknytning till verkligheten, uppfattas som alltför abstrakt. Det kan också innebära att man mister sin handlingsförmåga i den vardagliga politiken. Min koppling till Stålverk 80 är ett försök att illustrera konsekvenserna av herr Svenssons ideologiska resonemang.

När det gäller strukturförändringarna i näringslivet har herr Svensson och jag uppenbarligen ganska likartade synpunkter: alt satsning på långa serier, på miOöförödande och energislukande industrier inte är den svenska vägen. Vi måste salsa på ett näringsliv som nyttiggör de mänskliga resurserna på ett annat sätt.

208

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Herr Åsling förutsätter alt när man tänker praktiskt är det detsamma som all tänka kortsiktigt. När man utgår ifrån vardagens problem, skall man inte tänka annat än i ell myckel kort och opportunistiskt perspektiv, menar han.

Men del är just det som jag menar är svagheten i hela den syn som utvecklas i interpellationssvaret och över huvud tagel i den regeringspolitik som nu mödosamt tar form inför våra ögon och som beslår av improvisationer. För vad är del vi utgår ifrån i våra resonemang? Jo, vi utgår från dagens situation för arbetarna i Söderfors och Vikmanshyttan och från morgondagens situation i Ljusnarsberg, Bångbro, Forsbacka eller vad del nu kan vara. Då måste man säga sig att del omedelbara behovei på sådana orter och i sådana situationer naturligtvis kan vara all göra improvisationer föratl undvika en omedelbar akut social kris. Men sedan måste man, med utgångspunkt i denna vardagssituation, ändå sätta sig ned och fundera - del gäller både politiker och experter - över vad som kan föra oss bort från en slruktursom hotar att ständigt under de närmaste decennierna försätta oss i nya situationer av detta slag. Då rör man sig i ell annat perspektiv.

Vad som oroar mig är att herr Åsling inte vill erkänna alt ett sådant längre perspektiv har med realism all göra. Det tror jag hänger ihop

med alt herr Åsling har en mycket bestämd begränsning, nämligen den att allt som på något sätt hotar all gå ut över hans tro på näringslivets och kapitalägarnas egen privata anpassning är farligt. Därför måsle han utnämna det till all vara abstrakta, akademiska problem.

Men kanske är det så. herr Åsling, att en långsiktig, medveten strukturomvandling i det stora folkflertalets intresse kräver en annan ekonomisk organisation, och det skulle vi väl ändå på ell sansat sätt kunna diskutera. Det är en ytterst allvarlig fråga.

Detta har att göra med den fråga jag ställde tidigare i sysselsättningsdebatten: Om det skulle vara så att den organisatoriska struktur som den svenska ekonomin hittills levat med under industrialiseringens förlopp kommer i konflikt med målet att skapa arbete för alla, vad skall man då offra? Skall man offra målet arbete ål alla för att behålla kapitalismen? Eller skall man offra kapitalismen lor att vinna målet arbete åt alla?

Nu behöver man inte ställa frågan så ideologiskt. Man kan även med utgångspunkt från en borgerlig ståndpunkt ha en bestämd åskådning och viOa med de medel som en borgerlig ekonomisk organisation medger driva en vis.s strukturpolitik. Men vad jag menar är bristen med herr Åsling är att han inte har och inte ger uttryck för någon sådan strukturpolitik. Det är som om han var helt oförberedd när han ställs inför den problematiken.

Där kommer också en annan problematik in, nämligen: Skall del svenska exportberoendet få förbli lika högt som tidigare - med tanke på vilka strukturproblem det skapar, med tanke på vilka konjunkturella variationer som det utsätter Sverige för med den industriella struktur som råder nu och de typer av exportindustrier som finns nu? Finns det inte anledning att diskutera huruvida en vidgning av den interna marknaden skulle kunna utgöra en säkrare bas för avsättning för nya förädlingsindustrier i framtiden, och huruvida del relativa exportberoendet kanske rent av skulle behöva något nertonas? Delta är naturligtvis inte att predika isolationism - del är hela liden fråga om ell balansproblem, ell avgörande om tyngdpunkten behöver något förskjutas åt ena eller andra hållet. Detta är också en problematik som borde diskuteras.

Vad som oroar mig äran man tydligen ingenstans i regeringskretsarna förmår höja sig över vecko- eller månadsperspeklivel och sälla in de akuta händelserna i detta större sammanhang. Det måste man väl ändå göra oavsett hur mycket man tror på statlig planering och oavsett vilken ideologisk utgångspunkt man representerar?

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv

Överläggningen var härmed slutad.

14 Riksdagens protokoll 1976/77:47-48

209

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om ökad satsning på kommunala industrihus i inre stödområdet

§ 9 Om ökad satsning på kommunala industrihus i inre stödområdet

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för all besvara herr Räm-gårds (c) den 18 november anmälda jnlerpellation, 1976/77:49, och anförde:

Herr talman! Herr Rämgård har frågat mig om jag är beredd att underlätta för orter i del inre stödområdet att bygga industrihus.

Jag delar herr Rämgårds uppfattning att tillgången på industrilokaler har stor betydelse för möjligheterna att öka sysselsättningen i glesbygdskommunerna. Frågan om statligt stöd lill kommuner för att uppföra sådana lokaler behandlas f n. under det pågående budgetarbetet.

Som herr Rämgård har påpekat i sin interpellation finns redan nu möjlighet att i vissa fall uppföra kommunala industrihus som beredskapsarbeten. Så har skett i flera orter inom det inre stödområdet.

210

Hen RÄMGÅRD (c);

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret på min interpellation.

Vi har tidigare i dag i kammaren debatterat regionalpolitiken. Riksdagsmajoriteten har också fastslagit att inriktningen av och målsättningen för den nya regionalpolitiken skall vara all skapa regional balans och öka sysselsättningen i de mindre orterna, bl. a. i skogslänen. Därför är det viktigt all regeringen vidtar konkreta åtgärder för att förverkliga denna målsättning. En sådan åtgärd har jag pekat på i min interpellation.

Som jag framhållit i interpellationen har den fråga jag där lar upp behandlats av riksdagen under de senaste två åren. Pä förslag av dåvarande inrikesutskottet beslöt riksdagen att ge kommuner i inre stödområdet möjligheter att genom beredskapsarbete få statsbidrag för uppförande av industrihus. Men utskottet uttalade också att stor restriktivitet skulle iakttas. Enligt min mening är det angeläget att kommunerna i inre stödområdet ges en stimulans i detta avseende, i synnerhet som industricentra enligt riksdagsbeslut endast får uppföras i orter av typ regionalt centrum.

Man kan ha olika meningar om huruvida kommuner skall engagera sig i byggande av industrifastigheter, men det är min övertygelse att detta är rätt väg för att stimulera företag att etablera sig i orter som i dag har stora svårigheter med sysselsättningen och utveckla företag som redan finns inom kommunen men som med tiden har fått sina egna lokaler nedslitna så att dessa inte motsvarar de krav som i dag ställs på arbelsmiOön. Företagen vill många gånger inte låsa sitt kapital i egna lokaler ulan vill i stället använda detta kapital i produktion och utveckling av nya produkter.

Eftersom det statliga stödet för byggande av industrihus är knutet lill beredskapsarbete uppstår det i dag på många håll svårigheter att få tillstånd av länsarbetsnämnderna. På många orter i det inre stödområdet finns inga lediga byggnadsarbetare. Många byggnadsarbetare arbetar på större byggarbetsplatser och pendlar dit från den ort där de är bosatta. Detta gör alt

kommunen inte kan påvisa någon arbetslöshet inom byggnadsarbelarkåren, och därmed kan länsarbetsnämnden inte tillstyrka beredskapsarbete.

Därför vill jag fråga industriministern om regeringen kommer att ändra formerna för beviOande av statsbidrag för beredskapsarbete lill regionalpolitiskt stöd för uppförande av industrihus.

I sitt svar har industriministern också sagt att frågan kommer att behandlas i det nu pågående budgetarbetet. Det är därför ytterst angeläget att ett förslag inom den närmaste liden läggs fram om en ny utformning av stödet till byggande av industrilokaler så att kommuner i inre stödområdet kan nyttja detta under 1977. Jag frågar därför till slut industriministern om vi snart kan vänta ett sådant förslag.

Nr 48

Torsdagen den 16 december 1976

Om ökad satsning på kommunala indiisirihiis i inre stödområdet

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag är medveten om detta problems stora betydelse i vissa genuina glesbygder. Ulan att föregripa det budgetarbete som f n. pågår i kanslihuset kan jag försäkra herr Rämgård att vi är beredda att överväga denna fråga.

Hen RÄMGÅRD (c):

Herr lalman! Vad industriministern nu sade uppfattar jag som ett förtydligande av interpellationssvaret. Jag hoppas att det blir regeringens målsättning att underiätta för orter i inre stödområdet att bygga industrihus.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Herr andre vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle konstitutionsutskoltets betänkanden nr 21, 19 och 20, justitieutskottets betänkanden nr II och 13, arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 12 samt justitieutskottets betänkanden nr 14-16 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 23.54.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveis Gemen