Riksdagens protokoll 1976/77:42 Torsdagen den 9 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:42

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:42

Torsdagen den 9 december

Kl. 12.00

§ 1 Justerades protokollen för den'l innevarande månad.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm den framtida färjtrafiken över Öresund

§ 2 Om den framtida färjtrafiken över Öresund

Herr kommunikaiionsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara fru Tilländers (c) den 25 november anmälda fråga, 1976/77:103, och anförde:

Herr lalman! Fru Tilländer har frågat mig om jag är beredd att redovisa vilka planer som nu finns för den framtida färjtrafiken över Öresund.

Färjirafikens förutsättningar på längre sikt påverkas naturligtvis av de frågor som 1975 års Öresundsdelegation behandlar. Delegationen arbetar med sikte på att den skall vara klar i slutet av år 1977.

I fråga om färj- och båttrafiken i södra delen av Öresund har länsstyrelsen i Malmöhus län i uppdrag att överväga irafikförutsätlningarna i ett kortare tidsperspektiv. Länsstyrelsen samråder i sitt arbete med berörda kommuner inom länet, SJ, ifrågakommande rederiförelag och i dessa anställd personal.

Enligt vad jag inhämtat avser länsstyrelsen att avge en rapport för sitt uppdrag under nästa år. Därmed får bl. a. irafikförelagen elt bättre underlag för sin planering.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Del måste vara meningsfullt alt salsa på ordentliga, bekväma och tidsenliga förbindelser pä Malmö-Köpenhamns-leden. Trafikunderlagei finns där och kunde säkert med intensiva insatser göras betydligt bredare i hjärtat av Nordens mest tätbefolkade område. Del är elt livsintresse för Malmös del och för övrigt också för hela Skånes alt förbindelserna verkligen bibehålls och utvecklas, men man brukar säga all stillastående egentligen är tillbakagång. Detta åskådliggörs mycket bra när det gäller den här förbindelsen, och regeln är ju ännu mer tillämplig när del blir fråga om en faktisk tillbakagång.

Ju mer man begrundar de här förhållandena desto märkligare ter de sig trots resandeströmmens i stort sett oförändrade styrka. Efterfrågan är alltså en tämligen konstant och säker faktor, trots de relativt blygsamma åtgärder som vidtagits. Utan att kunna belägga det siffermässigt har man en stark känsla av alt det finns en outnyttjad marknad, som man kunde nå om det vidtogs ålgärder för all göra resandet mer bekvämt.

F. n. är embarkeringsmöjligheierna på båda sidor ganska outhärdliga

8 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

113

Nr 42

Torsdagen den 9de;cember 1976

öm den framtida fårjtrafiken över Öresund

med elt långt och olidligt köande i trånga väntsalar.

Två städer som Malmö och Köpenhamn måste ha mycket alt ge varandra. Del gäller handel och det gäller också det kulturella området. Förbindelserna Malmö-Köpenhamn, Skåne-Själland och Sverige-Danmark i övrigt är en livsnödvändighet för Malmö. Del är omöjligt all länka sig att de skulle tunnas ul. Av gammal, mer än 100-årig tradition, börjar på sätt och vis Köpenhamn vid Skeppsbron i Malmö. Det finns en fjärrverkan från Köpenhamn också på atmosfären i Malmö. Del är självklart alt den bibehålls, och detta inte bara av traditionella skäl. Men det ligger en motsägelse i alt när de nordiska förbindelserna betonas mer och mer dessa förbindelser samtidigt hotas rent faktiskt. När man har fått klart för sig hur myckel Köpenhamn och Malmö med uppland har alt ge, t. ex. vad gäller kulturella aktiviteter, och om man länker på alt människor i vår tid har mer fritid och också bättre råd att utnyttja delta utbud, förvånas man över den passivitet som råder, då man med skäl kunde förvänta sig förnyelse och bättre utnyttjande av en latent marknad.

Med anledning av svaret vill jag sluta med att fråga kommunikationsministern, om man inle efter presentationen av länsstyrelsens rapport, som väl närmast blir en karlläggning, borde ge en kvalificerad grupp människor uppdraget atl grundligt och effektivt länka igenom initiativ, gynnsamma för alla parter som berörs, och lämna förslag till konkreta åtgärder och finansiering av dessa, alltså en strategisk plan för hur förbindelserna kunde vitaliseras på elt sätt som svarar mol behov och möjligheter.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det är alldeles uppenbart alt länsstyrelsens förslag, när de föreligger, skall prövas och begrundas av alla instanser. Jag kan försäkra fru Tilländer att det är vår strävan all de människor vi kommer att rådgöra med där skall vara så kvalificerade som fru Tilländer någonsin kan önska.

Fru TILLÄNDER (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern också för den upplysningen. Vad man efterlyser är nämligen åtgärder som leder fram till resultat snabbi, och del är mycket angeläget all det blir förnyelse.

Jag vill egenlligen med den här frågan betona alt det är viktigt att någonting händer. Del blir så lätt en ond cirkel - sämre förbindelser leder till vikande resandeunderlag. Del hela skulle säkert kunna vändas lill någol positivt. Familjer med barn, skolklasser och pensionärer drar sig, i del läge vi har nu, för att resa - kanske av den anledningen all de inte vill stå i långa köer.

114

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ökad utbildning av bussförare

Nr 42

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordel för att besvara herr Sandbergs (c) den 25 november anmälda fråga, 1976/77:106, och anförde:

Herr talman! Herr Sandberg har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidla för all snabbi förbättra utbildningssituationen för bussförare.

Bussförarulbildning erbjuds f n. inom gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen, bussföretagen och trafikskolorna. Viss bussförarulbildning sker också inom försvarsmakten.

De nuvarande behörighetsreglerna beslöts 1971, och därefter har utbildningsresurserna successivt byggts ut. För all stimulera kommunerna atl anordna även mera kostnadskrävande yrkesinriktad utbildning - däribland yrkesförarulbildning - har statsbidraget för undervisningsmate-rielen nu höjts från 50 lill 75 %. Del ankommer på kommunerna all inom ramen för dessa resurser besluta i vilken utsträckning utbildning skall komma lill stånd. Vidare kan staten ställa resurser till förfogande inom arbetsmarknadsutbildningen. Målet är all arbetsmarknadsutbildningen i fråga om yrkesförare skall motsvara vad som är arbeismark-nadsmässigt motiverat. Dessa ålgärder från statens sida har haft en positiv effekt och kommer alt få ökad betydelse framöver. Även fortsättningsvis kommer utvecklingen när det gäller behovet av bussförare och resurser för bussförarulbildning all följas med uppmärksamhet.

Torsdagen den 9 december 1976

öm ökad utbildning av bussförare

Herr SANDBERG (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Det ger uttryck för en positiv hållning från kommunikationsministerns sida när det gäller all öka utbildningen av bussförare. Det är dock värdefullt om kommunikationsministern på några punkter ytterligare vill klarlägga hur utbildningssituationen kan förbättras. Jag tänker särskilt på åtgärder inom gymnasieskolans ram.

Är kommunikationsministern beredd att arbeta för att särskilt fastställda utbildningsplaner för bussförare tillkommer inom gymnasieskolan och all hopkopplingen av buss- och laslbilsförarulbildningen bryts? Buss-förarulbildningen har hillills i stor utsträckning bedrivits som en påbyggnad på laslbilsförarulbildningen. - Är kommunikationsministern vidare beredd att vidta ålgärder för att öka möjligheterna lill ulbildning på fier plalser i landet? Sådan saknas nu inom slora områden.

Anledningen lill att jag ställt frågan lill kommunikaiionsministern trots alt ärendet nyligen varit uppe i riksdagen är all situationen yllerligare försämrats under det senaste halvåret. Redan för flera år sedan förutsåg ansvariga traflkorgan att en bristsituation när det gäller bussförare skulle uppstå under resten av 1970-talel om inte extraordinära åtgärder vidtogs. Trafikförelagen har själva genom fördubbling av ulbildningen försökt möta förarbehovel. Det blir de stora Irafikförelagen, främsl de i Slock-

115

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om ökad utbildning av bussförare

holm, Malmö och Göteborg, som får dra del lunga lasset. Möjligheterna lill ulbildning inom andra delar av landet är ofta utomordentligt små.

Det försämrade läget under det sista halvåret har flera orsaker. Ökad sjukfrånvaro, ökad deltidstjänstgöring, ökade ledigheler för studier eller av familjeskäl, minskad överiidsbenägenhel och mer tid lill fackligt och annat arbeie är några anledningar. Till delta kommer arbetstidsförkortningar. Den återgång till tätare iraflk, som alla är överens om i t. ex. Stockholmsområdet, fördröjs nu ytterligare. Problemen med bussförar-brisl har f ö. spritt sig även utanför storstäderna. Uppsala, Karlstad och Gävle har nu svårigheter med förartillgången.

Förarbristen slår tillbaka på förarnas arbetsmiljö. Övertidsarbete och kommenderingar till andra distrikt än del egna bidrar lill alt minska trivseln och öka personalomsättningen. Det är sålunda inle bara koi-leklivtrafiksresenärerna som drabbas. Trafikpersonalens fackliga organisationer är myckel bekymrade över ulvecklingen, och irafikpersonalens arbetssituation är nu föremål för omfallande studier.

Inom den närmaste framtiden har vi all räkna med all flera län inför ett system med regionala månadskort för kollektivtrafiken. Självklart räknar man med elt ökat resande på kollektiva irafikmedel och en utbyggd kollektivtrafik. För att den satsningen skall lyckas krävs att tillgången lill bussförare är god över hela landel.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det är alldeles rikligl som herr Sandberg säger, atl vi har en bristsituation, och bristen på bussförare måste såvitt jag förstår bero på en rad andra omständigheter än för låg utbildningskapacitet. För att styrka del påståendet skall jag nämna några siffror.

Genom gymnasieskolans och arbetsmarknadsutbildningens försorg utbildades under budgetåret 1975/76 1 800 förare med busskompelens, och det innebar en ökning med 25 % i jämförelse med föregående budgetår. Utöver dessa 1 800 har under de tio första månaderna av 1976 ca 3 300 bussförarprov godkänts hos irafiksäkerhetsverket. Delta belyder att det i år utbildats mer än 5 000 bussförare i landel. Man skall jämföra dessa drygt 5 000 med utbildningsbehovet, som under normala förhållanden inom yrket bedöms uppgå lill mellan 2 000 och 2 500 bussförare per år.

Siffrorna visar att bristen på bussförare, som jag sade, inle orsakas av i första hand för låg utbildningskapacitet utan på alt man har svårl all konkurrera om arbetskraften när bussförare söks. Därför måste man naturligtvis räkna med en myckel slor överulbildning. Men jag undrar om det f n. är motiverat atl öka den utöver de drygt 100 % som den nu uppgår lill.

116

Herr SANDBERG (c):

Herr talman! Enligt en alldeles färsk undersökning, som Svenska lo-kallrafikföreningen gjort, föreligger det nu ell utbildningsbehov på mellan 3 300 och 3 500 bussförare per år i landel. Det är siffror så färska atl

de inte finns med i min fråga till kommunikaiionsministern. De visar alltså en ökning med  1 000 förare på myckel kort tid.

En del av den bussförarulbildning som finns är nära hopkopplad med laslbilsförarulbildningen, och det kan vara en anledning till att fler lar busskort än som i verklighelen ägnar sig åt yrket. Jag anser det vara myckel angeläget all man kommer ifrån denna hopkoppling och att kommunikationsministern verkar för att vi får en renodlad bussförarulbildning. Del är ett slöseri med utbildningsresurserna att koppla ihop dessa utbildningar på del säll som i rätt slor utsträckning skett. Inom AMS-utbildningen är man ju på väg atl få en renodlad bussförarulbildning, och det är tacknämligt. Jag noterar med tacksamhet den positiva inställning som kommunikationsministern i svaret på min fråga redovisar lill all denna utbildning skall öka.

Jag ber därmed att än en gäng få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om översyn av investeringskalkylerna, forJärn vägs -trafiken

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 4 Om översyn av investeringskalkylerna för järnvägstrafiken

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordel för all besvara herr Sellgrens (fp) den 25 november anmälda fråga, 1976/77:113, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har frågat mig om jag är beredd all på lämpligt sätt komplettera underlaget för en ny trafikpolitik genom en översyn av investeringskalkylerna för järnvägstrafiken i syfte att göra dem mer jämförbara med motsvarande kalkyler på vägsidan.

Det är en stor och komplicerad fråga som herr Sellgren tar upp och den är inle läll atl penetrera inom ramen för en kort frågestund i riksdagen.

Samhällsekonomiska värderingar kommer naturligtvis även med nuvarande kalkylmetoder lill uttryck i regeringens och riksdagens årliga prövning av statsbudgetens alla anslag.

SJ:s investeringar avser, lill skillnad från vägverkets, ett hell transportsystem med investeringar i såväl fasta anläggningar som irafikmale-riel. Investeringar i trafikmaieriel inom vägtransporlseklorn ligger normalt utanför regeringens och riksdagens beslutsområde. I sammanhanget vill jag erinra om all den trafikpolitiska utredningen f n. arbeiar med frågan om trafiksektorns kostnadsansvar och fördelningen av delta på de olika irafikmedlen.

När det gäller järnvägsinvesleringar, vill jag särskilt nämna två slag av investeringsbeslut, nämligen dels beslut om nybyggnad, dels beslut om upprustning som ett alternativ till nedläggning. Självfallel menar jag atl det i båda dessa beslutssituationer är väsentligt all samhällsekonomiska värderingar vägs in vid bedömningen av kalkylerna och atl

117

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om översyn av investeringskalkylerna för Järnvägstrafiken

jämförelser görs med alternativa trafiklösningar. Så har ju också skeil inom ramen för den regionala irafikplaneringen i vad avser SJ:s trafiksvaga nät.

Jag ser det som ell naturiigt led i det trafikpolitiska utvecklingsarbetet att de metoder som hillills har använts successivt utvecklas. Erfarenheterna från utvärderingen av den regionala irafikplaneringen blir i detta sammanhang av värde, liksom naturligtvis den pågående utvärderingen av förslagen från kommittén för den långsiktiga vägplaneringen.

118

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Jag håller med om att det är ett stort och komplicerat problem som jag här tar upp. Därför var jag angelägen om all i första omgången genom en fråga anhängiggöra det för, som jag hoppas och tror, en fortsatt debatt.

Den beskrivning av nuläget som statsrådet ger är fulll korrekt, men som svar på min fråga lycker jag inte alt den är hell tillfredsställande.

Det är rikligt att samhällsekonomiska värderingar kommer lill uttryck i regeringens årliga prövning av statsbudgetens alla anslag. Statsrådet erinrar om den trafikpolitiska uiredningen, som jusl nu håller på med fördelningen av kostnadsansvaret inom transportsektorn. Men frågan om samhällsekonomiska investeringskrilerier för SJ:s affärsbanenät, kanske i synnerhet, prövas inte i någon av de nu aktuella utredningarna.

SJ:s investeringsplan för de kommande tio åren är närmast uppbyggd på marknadsmässiga bedömningar och på hänsyn till den tekniska utvecklingen. Men där finns inga kriterier för all lägga samman de samhällsekonomiska bedömningar som har vidareutvecklats i den i fiol framlagda uiredningen från kommittén för den långsiktiga vägplaneringen, KLV. Del är närmast något liknande, en KLJ, som jag efterlyser när del gäller investeringar på järnvägens område. En rad exempel kan anföras på nyttan av en sådan plan och sådana kriterier, men jag har inte tid till det nu. Jag skulle därför bara vilja ställa denna fråga:

Är kommunikaiionsministern beredd att, efter atl ha övervägt det, ge tilläggsdirektiv lill trafikpolitiska utredningen alt se över investerings-kriterierna för SJ:s långsikliga planering?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det är naturligtvis alldeles rikligt all SJ inle bedömer investeringarna ur samhällsekonomisk synvinkel. Del skall inle SJ göra. SJ följer bara de regler och principer som fastlagts av regering och riksdag om att SJ skall göra sina bedömningar ur företagsekonomisk synvinkel. När sedan SJ, som ju inte avgör hur slora investeringsmedel verket får förbruka, vänder sig till regeringen för all begära investeringsmedel lill viss åtgärd, är det regeringen som skall göra de samhällsekonomiska bedömningarna och värderingarna och den slulliga sammanvägningen.

Del har inle SJ vare sig kompetens eller uppdrag all göra. Della är rollfördelningen.

Jag kan inle svara på hur min företrädare och den föregående regeringen har gjort, om de lagt in några samhällsekonomiska värderingar och bedömningar. Har de inte gjort detta så är det enligt min uppfattning felaktigt. Jag kan försäkra herr Sellgren om att den nya regeringen kommer atl göra del, så som är avsett i riktlinjerna för rollfördelningen mellan del affärsdrivande verkel SJ å ena sidan och regeringen och riksdagen å andra sidan.

Herr Sellgren ställde frågan om jag avser att ge några tilläggsdirektiv i den här speciella frågan till trafikpolitiska uiredningen. Jag kan inle svara på det i dag, men jag skall överväga saken.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om översyn av investeringskalkylerna Jör järnvägstrafiken

Hert SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag vill tacka för del kompletterande svaret och särskilt för det sista löftet. Jag är helt på det klara med alt slalsrådel inle nu kan avge ett löfte så här på rak arm.

Jag håller med om all SJ är ett affärsdrivande verk; där finns det en klar skillnad mellan SJ och vägverket. Jag menade inte atl i SJ:s planering skulle läggas in krtterier som har med samhällsekonomiska bedömningar att göra. Men det borde finnas övergripande kriterier för den här verksamheten även om besluten fattas av regeringen - så att det inte från lid lill annan sker olika bedömningar.

Vi har aktuella fall där SJ avser alt lägga ned persontrafik på vissa sträckor inom affärsbanenätet - åtgärder som vad jag kan förslå varken regeringen eller riksdagen har reella instrumentalt gå emot om SJ beslutar dem, men där en övergripande bedömning skulle kunna visa alt del från samhällsekonomisk synpunkt är nödvändigt att irafiken fortsätter eftersom ersätlningstrafik skulle leda till högre samhällsekonomiska kostnader, större irafiksäkerhetsrisker, ökad belastning på landsvägarna osv.

Det borde alltså finnas övergripande bedömningar även för SJ:s verksamhel, som självfallet skulle leda lill alt om en åtgärd innebär förluster för SJ som affärsdrivande verk skulle de också regleras genom vissa instrument.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag delar naturligtvis herr Sellgrens uppfattning att det är av värde - kanske t. o. m. av mycket stort värde - för regeringen i dess ställningstaganden om det finns lillämpningsbara och något så när entydiga övergripande samhällsekonomiska kriterier att anlägga vid slällningstaganden i sådana här frågor.

Hert SELLGREN (fp):

Herr talman! Del erkännandet kanske har sitt värde, men jag hemställer all kommunikalionsminislern länker myckel allvarligt på detta. Jag vill till slut ta ell annat exempel. Enligt min uppfattning - och

119

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om bättre anpassning av televerkets riktnummerområden till kommungränserna

jag är inte ensam om den - har SJ medvetet skjutit fram investeringar och planering beträffande köp av motorvägnar. Man har dragit in persontrafiken på vissa trafiksvaga linjer och därigenom fåll ett litet överskott av motorvagnar, som har flyttals över lill andra linjer som fortfarande är i gång. Dessa motorvagnar har nu slitits ned under många år, och i dag är de ell myckel obekvämt och opraktiskt transportmedel. De är kanske billiga i drift - men i flera avseenden undermåliga, även servicemässigt.

Om SJ hade haft ett klarl tryck på sig att persontraflk skall upprätthållas och att en modern vagnpark med hög standard skall finnas, då skulle vi ha haft nya motorvägnar långl tidigare. En sådan planering skulle också ha inneburit en framförhållning. Då hade kanske svensk industri kunnat vara med, och SJ hade inle som nu, när motorvägnar skall anskaffas under lidsnöd, måst hänvända sig lill utlandet.

Herr kommunikalionsminislern TURESSON:

Herr lalman! Jag vill bestämt tillbakavisa den beskyllning som nu rik-lades mol SJ:s ledning, nämligen atl SJ medvetet och - underförstått - i dålig avsikt hade uppskjutit beställningen av nya motorvägnar. Förhållandet är snarast det all SJ har haft för små investeringsramar. Man skall komma ihåg, när man lalar om detla i det här huset, att det är riksdagen som fastställer investeringsramarna.

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag accepierar herr slalsrådels förklaring med tanke på den insikt han som lidigare styrelseledamot har i SJ:s verksamhel. Men det brister ändå i SJ:s planering ur samhällsservicesynpunki, eftersom SJ aldrig tidigare redovisal för regering och riksdag alt moiorvagnsparken behöver förnyas. Del är försl sedan del har kommit ett opinionstryck från riksdagen som SJ har vaknat upp och sagt sig, all nu skall del köpas motorvägnar. Och det har skett under lidsnöd, så att man måst hänvända sig till utlandet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 5 Om bättre anpassning av televerkets riktnummerområden till kommungränserna

120

Herr kommunikaiionsministern TURESSON erhöll ordet för atl besvara herr Anderssons i Södertälje (s) den 25 november anmälda fråga, 1976/77:116, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Södertälje har frågat mig om jag inte anser att det bör ingå i televerkets service atl anpassa sin verksamhel lill den kommunreform som nu gällt i sex år.

Telefonnätet, som i dag är helt automatiserat, har byggts upp under

en myckel lång lid, mer än 50 år. Uppbyggnaden har skett på grundval av abonnenternas teletrafik mellan skilda orter och områden och efter noggranna studier av de influensområden som bildals omkring de olika tätorterna. Detta har lett till ett högt utnyttjande av gjorda investeringar. Man har därigenom kunnat uppnå mycket låga telefontaxor för alla kunder, inte minst sett i en internationell jämförelse. Automationen ger dessutom åt alla möjligheler att telefonera snabbt.

De ändringar av landels administrativa indelning som gjorts vid olika lillfällen har enligl televerkets beräkningar inte haft något avgörande inflytande på telefonabonnenternas samtalsvanor och samialsbehov i stort. Man kan därför inte bygga om telefonnätet enbart på grund av ändrad kommunindelning etc, eftersom delta skulle bli myckel dyrbart och slå igenom på taxorna. Att anpassa riktnummerområdena lill de nya kommunerna skulle innebära mycket kapilalkrävande investeringar av en storleksordning som inle kan motiveras av det kända irafikbehovet.

Vidare skulle abonnenterna i många fall förlora de laxeförmåner de i dag har ål andra håll än kommunens centralort och dil de kanske har sill största irafikinlresse. Många abonnenler skulle få byta nummer.

Man kan däremot med bibehållen lelenälsuppbyggnad anpassa taxorna och göra smärre anpassningar av telenätets indelning till t. ex. ändringar av kommunindelningen och vissa orters ändrade influens.

För att möjliggöra för abonnenterna att lill låg taxa ringa till sin kommunala centralort har således införts speciella centralortstaxor. Dessa innebär atl ingen abonnent skall betala mer än en markering var tredje minut för samtal lill sin centralort. Denna reform var helt genomförd den 1 januari 1974, dvs. vid den tidpunkt då samtliga nya kommuner hade bildats, och innebar i de flesta fall kraftiga laxesänkningar för berörda abonnenter.

Televerket har vidare i annal sammanhang föreslagit enhetstaxor för koriväga telefonsamtal, dvs. all nuvarande lokal- och närsamialstaxor slås samman. Härvid föreslås markeringsintervallel bli 4 minuter under trafikstark tid och 12 minuter under trafiksvag lid. 4 minuters intervall skulle därvid införas även för centralorlslaxan. Härigenom skulle samma taxa gälla till centralorten för så gott som alla kommuninvånare.

Regeringen prövar f n. dessa förslag.

I leleverkels översyn av läxorna inom kommunerna ingår vidare all - om del visar sig lekniskl och ekonomiskl möjligl - införa enhetliga taxor även mellan övriga områden inom kommunerna. Elt förslag från televerket i detta avseende kan väntas i slutet av  1978.

Belräffande kalalogindelningen pågår inom leleverkel en ulredning för att i möjligaste mån anpassa denna lill såväl abonnenternas som myndigheternas och näringslivets önskemål. Då utredningen väntas bli klar försl om ell ä ivå år kan några definiiiva besked om den framlida utformningen f n. inie lämnas.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om bättre anpassning av televerkets riklnummerområden till kommungränserna

121

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om bättre anpassning av televerkets riklnummerområden till kommungränserna

Herr   ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Jag lackar kommunikaiionsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är alt del inom Södertälje kommun f n. finns tre riklnummerområden. Invånarna i de södra delarna och invånarna i de norra delarna av kommunen måste ringa rikssamtal när de skall ha kontakt med exempelvis de kommunala förvaltningarna, butikerna i centrum eller annan service i centralorten - eller ringa till bekanta, bosatta i kommunens centrala delar.

Del finns också andra kommuner i Slockholms län som har samma problem. Bara ell exempel: I Botkyrka kommun har Tullinge villasamhälle, som ingår i denna kommun, elt helt annat riktnummer än vad övriga delar av Botkyrka kommun har.

1 det svar som Södertälje kommun fåll från leleverkel framgår med all tydlighet atl televerket inle har några planer på förändringar och inle heller några ambitioner att göra ändringar av riktnummerområden. Te-leverkel skriver i detta svar:

"Televerkets möjligheler atl skapa överensstämmelse mellan riktnum-merområdesgränser och kommungränser är av vad som framgår av ovanstående begränsade av ekonomiska skäl."

Del är således inga tekniska problem, utan det är en kostnadsfråga. Men i leleverkels svar finns inte ens en antydan om alt man vill göra en anpassning lill dagens kommungränser, trots atl automaliseringen av telefonnätet gjordes i stor utsträckning på 1950- och 1960-lalen och i huvudsak kom alt anpassas lill 1952 års kommunreform. Som bekant blev inte den kommunreformen bestående särskilt lång lid. 1 dag har vi en helt annan kommunindelning.

När jag har tillfälle atl i dag studera det svar som kommunikationsministern har gett på min fråga, ser jag all det ändå andas vissa antydningar lill förändringar. Bl. a. står del i svaret all det är tänkbart att "göra smärre anpassningar av telenätets indelning till t. ex. ändringar av kommunindelningen och vissa orters ändrade influens".

Atl det i många län finns behov av all göra sådana smärre ändringar i detta avseende är jag vid det här laget hell övertygad om.

Kommunikationsministern anger också i sitt svar alt del finns möjlighel att arbeta ännu mera intensivt med taxorna för att anpassa dem och därigenom kunna eliminera en del av de olägenheter som i dag föreligger. Det är naturligtvis bra att man gör en sådan anpassning av taxorna. Men jag anser atl man också måste se över riktnummerområdena i delta avseende.

122

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Låt mig bara kort tala om för herr Andersson i Södertälje atl visst skall leleverkel försöka göra de smärre anpassningar som är möjliga ulan alltför stora kostnader. Men skulle man göra en fullständig anpassning över hela landel skulle del i dagens kostnadsläge kräva en

investering på ungefär en halv miljard kronor. Del är väl uppenbart all      Nr 42

det skulle innebära en sådan betydande uppjustering av taxorna alt ål-      Torsdaeen den

gärden måste betraktas som utomordentligt diskutabel.         9 december 1976

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Vi fick där ytterligare en uppgift på vilka kostnader en total revidering skulle medföra. Jag är lacksam för den uppgiften. Men jag anser att del också finns skillnader i behov och atl behovet alt verkligen kunna göra anpassningar av nummerområdena lill kommungränserna i vissa kommuner är betydligt större än i andra. Jag hoppas också alt televerket fortsätter alt göra undersökningar om folks samlalsvanor och samtalsbehov. Jag tror atl många kommuner efter den senasle kommunindelningen har fåll hell andra infiuensområden än lidigare och alt människors samlalsvanor och samialsbehov har förändrats i riktning mot centralorten i de nya kommunerna.

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen i Kisa

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kisa

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Stenssons (fp) den 1 december anmälda fråga, 1976/77:125, och anförde:

Herr talman! Herr Stensson har frågat mig om jag är beredd att medverka lill alt annan stallig verksamhet lokaliseras lill Kisa för att ersätta sysselsällningsbortfallet vid nedläggningen av postgirots stansverksamhet.

På grund av bl. a. då rådande rekryteringssvårigheler i Stockholm inrättade postverket en stansfilial i Kisa år 1966. Redan vid etableringen lämnade postverket sådana uppgifler alt del för kommunen och berörda arbetsmarknadsmyndigheter samt de anställda och deras organisationer stod helt klarl all några garantier för slansfilialens fortbestånd på längre sikt inle kunde lämnas med hänsyn lill den fortsatta automaliseringen inom postgirot.

1 början av år 1973 informerade postverket kommunen och alla anställda om dels den planerade awecklingstakien m. m., dels vilka möjligheter till fortsatt anställning i postverket som stod lill buds för berörda anställda. Dessa erbjöds vid della tillfälle forisaii anställning inom verket. Samtidigt inrättades en särskild partssammansall samrådsgrupp med uppgift att planera och vidta nödvändiga personaladministrativa åtgärder. Med samtliga dessa åtgärder har verkets personalorganisationer sedan lång tid varit fulll införslådda.

Verksamhetens inriktning och ändamål hos postverket såväl som hos andra verk inom kommunikationssektorn beslutas av riksdag och regering. Även sättet för finansiering av verksamhelen faslslälls av stals-

123

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om åtgärder för tiygga sysselsättningen i Kisa

makterna. Postverket skall således som ell affärsverk ombesörja den posiala verksamheten till kostnader som läcks av verkets intäkter. Delta innebär bl. a. att verkel löpande måste bedriva en planmässig raliona-_ lisering för alt möta oundvikliga kostnadsstegringar av olika slag. Över-fl/? gången från stansning till s. k. direkt dokumentläsning är exempel på en sådan ralionaliseringsålgärd hos postverket. Under sådana förhållanden kan verken inte företa omlokaliseringar och etableringar som inle motiveras av kundunderlag, trafikbehov o. d. De instruktioner och ramar inom vilka verken arbetar tillåter följaktligen inle att verken etablerar andra verksamhetsgrenar vare sig i sysselsättningsfrämjande eller annat syfte. En etablering av för kommunikationsverken främmande verksamheter i Kisa eller på annan ort skulle direkt motverka de ansträngningar verken i övrigt gör för all kunna fullgöra sina åligganden och vidmakthålla sin servicenivå lill så låga priser som möjligt.

Frågan om att skapa sysselsättning för den personal som berörs av stansningens slopande i Kisa och som inte accepierar annan anslällning inom poslverkel får diirför ses som en allmän arbelsmarknadsfråga.

I samråd med arbeismarknadsdeparlemeniel har poslverkel anmodals all undersöka om någol annat förelag - eventuellt med utnyttjande av de resurser i fråga om lokaliseringslån m. m. som slår till buds -kan etablera sig i Kisa. Undersökningen pågår, och jag kan därför inte nu uttala mig om vad den kan leda till.

124

Herr STENSSON (fp):

Herr talman! Jag får först tacka kommunikationsministern för atl han svarat på min fråga.

Av svaret kan jag utläsa all problemet nu betraktas som en allmän arbelsmarknadsfråga. Atl frågan ställdes lill chefen för kommunikationsdepartementet beror på alt jag anser alt del verk eller det departement som är berört måste ta ell speciellt ansvar då staten lägger ned verksamhel och försätter enskilda och kommunen i ell besvärligt sysselsättningsläge.

Av de handlingar och den information jag skaffat mig från Kinda kommun framgår atl uppvaktningar i ärendei skett åtskilliga gånger. När komniunen 1973 gjorde sig påmind för all om möjligl få en utökning av antalet arbetstillfällen lill slånd fick man klart för sig att stans-filialen snarare befann sig på elt avvecklingssladium. Jag vel inie om det är rikligl, herr kommunikationsminister, alt dra den slutsatsen all det var en tillfällighet atl kommunen då fick vetskap om vad som var på gång.

I en inlaga från komniunen av den 13 februari i fjol till dåvarande arbetsmarknadsministern hänvisas lill au poslverkei/föreiagsledningen sagi sig vara beredd alt medverka lill all skaffa ersäliningsverksamhel. Känner kommunikationsministern till vilka initiativ som kan ha tagits i delta avseende'? Jag släller frågan trots atl jag vel alt en annan minister lidigare var ansvarig för departementet. Jag förutsätter alt del finns någon form av dokumenlaiion, om sådan aktivitet varil på gång. Del har ju

ändå gått åtskillig tid sedan  1973.

Av skrivelsen kan utläsas att kommunen fått uppfattningen atl avvecklingen av stansfilialen skall ske successivt fram lill 1978. Men enligl länsstyrelsens skrivelse av den 20 oktober i år fruktar man all verksamheten skall vara avvecklad redan vid halvårsskiftet 1977. Det är en kalldusch för kommunen och även för de anställda alt nedläggningen av stansfilialen lidigareläggs i förhållande till vad man från början hade anledning frukta. Vidare har man alltså utläst visst positivt iniresse från postverkets sida om all hjälpa till med ersäliningsverksamhel, men ännu har inga konkreta förslag kommit. När kan ett sådant besked förväntas under medverkan av kommunikalionsdepariemeniet eller i samråd med arbetsmarknadsdepartementet?

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om åtgärder för atl trygga sysselsättningen i Kisa

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag kan meddela att jag erfarit att postverket undersökt sina egna möjligheter att placera någon annan verksamhet i Kisa men inle funnit någon sådan möjlighet.

De ursprungliga planerna au lägga ned verksamhelen i Kisa innebar atl della skulle ske fr. o. m. den I juli 1974, men del har nu senarelagts lill  1977.

Om det meddelande som herr Stensson lalade om från poslens sida lill myndigheterna i Kisa var föranlett av någon uppvaktning från Kisa kommun eller inte kan jag, av helt naturliga skäl, inle svara på.

Herr STENSSON (fp):

Herr talman! Detta är ett stort problem för Kinda kommun. I den skrivelse som länsstyrelsen sänt lill kommunikationsdepartementet betonas all de 90 arbelslillfällen som det är fråga om skulle motsvara 7 000 arbetstillfällen i Stockholm för bl. a. kvinnliga arbetstagare. Det är som sagt ett ston problem för kommunen. Därför är del myckel angelägel all del verkligen kommer lill stånd ett samråd mellan de olika departementen och verken för att underlätta att arbetstillfällen tryggas även i denna kommun.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag förstår mycket väl all detta är elt problem både för Kisa kommun och för de anställda vid stansningscenlralen. Jag har fullt klart för mig all del erbjudande som posten har lämnat de anställda om anslällning i postens verksamhet på annan ort för de flesla inle är särskilt realistiskt. Därför är del ytterst angeläget alt de undersökningar som nu pågår och som jag nämnde i slutet av min svar på herr Stenssons fråga leder lill resultat som ger nya arbelslillfällen just i Kisa.

Herr STENSSON (fp):

Herr lalman! Får jag falla svarel från kommunikalionsminislern på del sättet all såväl Kinda kommun som länsstyrelsen inom en mycket

125

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om förkortning av fordonslängder

nära framlid kan få någon form av besked om vilka aktiviteter som är på gång för att trygga sysselsättningen för de berörda, både personal och kommun?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om förkortning av fordonslängder

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den 1 december anmälda fråga, 1976/77:127, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Siockholm har frågat mig om det är min uppfattning alt en lagstadgad förkortning av fordonslängderna bör ske.

Som bakgrund till frågan har herr Wästberg pekat på bl. a. traflkpo-liliska utredningens förslag om sänkning av maximalt tillålen längd på fordonskombinationer från 24 lill  18 m.

Trafiksäkerhetsutredningen genomför på regeringens uppdrag en undersökning om bl. a. effekterna från irafiksäkerhetssynpunkt av en begränsning av fordonslängderna lill 18 m. Innan resultatet av denna undersökning föreligger bör man enligt min mening vänta med atl ta slällning lill trafikpolitiska utredningens förslag.

126

Hert WÄSTBERG i Siockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikaiionsministern för ett svar som kanske var mer koncist än klargörande.

Sverige tillhör ju de ytterst få länder som tillåter mycket långa fordon. I nästan hela Europa är 18 m den maximala längden för lastbilar. England håller f n. på atl gå upp till en maximilängd på 18 m för alt därmed anpassa sig till EG.

Nackdelarna med de väldigt långa lastbilarna är uppenbara för varje bilist. De skapar större risker vid omkörning och möten. Irritationen i Irafiken ökar. Trafikrytmen störs.

Vid sidan av irafiksäkerhetsskälen talar också en del ekonomiska skäl för en förkortning av lastbilslängden. Trafikplatser och korsningar måste i dag byggas så stora att också de mycket långa lastbilarna kan klara svängarna.

Kommunikationsministern hänvisar lill trafiksäkerhetsutredningen, men frågan om längden på lastbilar har faktiskt redan utretts åtskilliga gånger. Till grund för de bestämmelser som nu gäller låg statens trafiksäkerhetsråds betänkande från 1966. Trafiksäkerhetsrådel ansåg atl trafikfaran ökade i relation till fordonens längd. Därför motiverade - redan enligl den uiredningen - Irafiksäkerhetshänsyn restriktivitet när del gällde att tillåta långa fordon. Sedan dess har den trafikpolitiska utredningen lagit slällning för att maximilängden för fordon bör sättas   lill 18 m.

Slalens trafiksäkerheisverk har remissvaral på den utredningen och kommit fram till att vi bör begränsa fordonslängden. Också den trafiksäkerhelsulredning som kommunikationsministern nu hänvisar till för alt undvika all ge ett klarl svar har tillstyrkt den föreslagna minskningen av högsta tillåtna längd hos fordon och fordonskombinationer från 24 till  18 m.

Naturligtvis går del alllid atl i alla frågor väga fördelar mot nackdelar. Del finns också nackdelar med alt förkorta fordonslängden - främsl risken för alt vi då skulle få fler långa fordon i irafiken. Därför skall naturligtvis en förkortning av den tillåtna fordonslängden kombineras med andra åtgärder som stimulerar till en ökad övergång till järnväg.

Men del intressanta är att alla dessa ulredningar och myndigheter, som myckel väl också ser riskerna med en förkortning av fordonslängden, i sin sammanvägning har kommii fram lill en entydig slutsals: Fordonslängden bör förkortas! Stoppa de längsta lastbilarna!

Mot den här bakgrunden är det lilet oroande att kommunikationsministern är så angelägen om alt hålla alla dörrar helt öppna för att vi skulle bevara den nuvarande fordonslängden. Jag kan i och för sig förstå alt han inle vill gå in på detaljer för en reform om förkortad fordonslängd. Men det vore rimligt om vi fick någon mer precisering än det lakoniska svar som lämnats här. Bilproducenier och åkare borde få besked om vilken utvecklingslinje den som är satt atl ansvara för trafiksäkerheten förespråkar. Skall vi i Sverige fortsätta med våra unikt långa lastbilar?

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om förkortning av fordonslängder

Herr kommunikaiionsministern TURESSON:

Herr lalman! Regeringen kommer nästa år att lägga fram en trafikpolitisk proposition för riksdagen. Den kommer alt innehålla trafikpolitiska riktlinjer på en mängd områden, inte minst naturiigtvis på det Irafiksäkerhetspolitiska. Del är väl ganska naturligt att man inte vill föregripa della tillfälle t. ex. genom ett ställningslagande till fordonslängden.

Visst finns det skäl som talar för en förkortning av fordonslängden, och visst kan man argumentera för all del skulle innebära en ökad trafiksäkerhet. Men detta gäller endast, herr Wästberg i Siockholm, under förutsättning alt antalet fordon och den mängd gods som transporteras på vägarna minskar och atl den spårbundna irafiken kan göras så attraktiv att i vart fall den tillkommande delen gods förs över från landsvägstrafik till järnvägstrafik. Om så inte sker, om samma godsmängder fortsättningsvis - sedan fordonslängden minskat och godsmängden ökat - skall transporteras på landsväg komnier naturligtvis antalet fordon all öka mycket starkt. Där kan man allvarligt ifrågasätta vilket som är mest trafiksäkerheisfrämjande - ell stort anlal 18 meters fordon eller ett mindre anlal 24 meters fordon.

Del är sådana frågor, liksom möjligheterna att åstadkomma sådan at-

127

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om uppruslning av Göla kanal

iraktiviiel hos de spårbundna transporterna, som jag talat om, som gör atl jag vill avvakta den allsidiga utredning som nu pågår.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 8 Om upprustning av Göta kanal

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordel för att besvara herr Janssons (s) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:129, och anförde:

Herr lalman! Herr Jansson har frågat mig när jag avser lägga förslag till riksdagen om en upprustning av Göta kanal.

Frågan om uppruslning av Göta kanal bereds inom kommunikations-deparlemenlel. Jag räknar med all lägga fram förslag i frågan i vår.

128

Herr JANSSON (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka kommunikalionsminislern för svaret på min fråga.

Det har blivit litet väl myckel Göta kanal i kammaren. Vi hade en lång debatt i ämnet i går. Jag skall försöka alt inte upprepa den.

Kommunikationsministerns svar är positivt, och jag vill tacka för det. Det är också myckel intressant - särskilt mol bakgrund av den debatt vi hade i kammaren i går och det beslut riksdagen då fattade. Jag tvingades ställa den här frågan när det blev känt för mig hur trafikulskoitets borgerliga majoritet hade behandlat ell antal molioner i dessa ärenden. Man avstyrkte samtliga motioner, även den motion jag stod bakom, nämligen om upprustning av kanalen enligt herr Hjalmarsons förslag.

Jag är alltså tacksam att del kommer ell förslag nu. Vi fick besked i våras alt herr kommunikationsministerns förelrädare herr Norling var beredd att lägga fram ett förslag till riksdagen på det här området under hösten. Men jag har full förståelse för all kommunikationsministern naturligtvis måste ha möjligheter all överväga dessa ting i sitt nya ämbete. Jag hade nog hoppats atl ärendei skulle nämnas i budgetpropositionen, men komnier förslaget i vår är jag lacksam för del beskedel.

Men, herr kommunikationsminister, riksdagen fattade i går ett beslut innebärande atl även utbyggnadsalternativet ingående skall prövas i samband med övervägandena i regeringen. Då vill jag fråga: Hur tänker kommunikationsministern följa riksdagens uppmaning och beställning i delta avseende? Alt ingående pröva en ulbyggnad av Göta kanal måste, såvitt jag förstår, la ganska lång lid. Del skulle vara intressant att få en kommentar från kommunikaiionsministern på denna punkt.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Självklart kommer regeringen att följa det riksdagsbeslut som innebär att vi ingående skall pröva de båda alternativen. Jag kan

för dagen inle bedöma hur lång lid della kommer atl la. Men med kännedom om de noggranna ulredningar som finns gjorda och det malerial som vi har all ösa ur tror jag inte att en sådan ingående prövning kommer all försena den tidtabell med en proposition till våren som jag har utlovat.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! Jag lackar för detta besked. Men i kommunikationsministerns svar finns inle ens antytt någol om en ulbyggnad av kanalen. Svarel är rakt och klarl: "Frågan om upprustning av Göla kanal bereds inom kommunikationsdepartementet. Jag räknar med att lägga fram förslag i frågan i vår." Det gäller alltså frågan om en upprustning. Därmed kan jag väl utgå från atl kommunikationsministerns förslag kommer atl innebära en uppruslning enligt det Hjalmarsonska utredningsförslaget.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm konkurrensförhållandena för sjö-och kusttransporter

Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 9 Om konkurrensförhållandena för sjö- och kusttransporter

Herr kommunikaiionsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:131, och anförde:

Herr talman! Fru Sundberg har frågat mig om jag avser alt låta se över gällande bestämmelser i syfte all uppnå bällre villkor för sjö- och kusttransporter inom det allmänna stödområdet.

Det nuvarande transportstödet gäller under en femårsperiod från den 1 januari 1974. Trafikpolitiska utredningen överväger- inom ramen för sitt utredningsuppdrag rörande sjöfartens roll i trafikpolitiken - på riksdagens begäran frågan om transportstödets eventuella konkurrensförskju-tande verkningar mellan land- och sjötransporter i Vänerområdet.

Verkningarna av transportstödet följs fortlöpande upp också i andra avseenden, och därvid studeras även effekterna på konkurrensförhållandet mellan land- och sjöiransporimedel.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret.

Senasi i våras beviljade riksdagen en relativt kraftig höjning av transportstödet, för innevarande budgetår från 100 lill 115 milj. kr. Redan när det statliga transportstödet tillkom 1970 diskuterades frågan om del skulle utgå också till farlyg, som trafikerar hamnar inom stödområdet. I propositionen då anfördes emellertid såsom ell motiv för att inle inräkna kustfarten bland de stödberältigade transportmedlen all kustfarten ju har tillgång till avgiftsfria isbrytare. Jag vill gärna påpeka alt lastbilarna trots alll har tillgång till avgiftsfri snöröjning och snöplogning.

Del har, herr lalman, hänt åtskilligt sedan 1970. Den princip som låg

9 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

129

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Omförbättring av SJ:s transportservice

till grund för införandet av stödet, nämligen all bestämmelserna inle på något väsentligt sätt skulle rubba konkurrensförhållandena på iransportmarknaden, håller inle längre. Energikrisen och stigande oljepriser har gjort transportkostnaderna lill en viktig faktor i de norrländska företagens kalkyler. Stödet, som utgår i form av bidrag i efterskott till företagens fraktkostnader, varierar mellan 15 och 35 % av erlagd frakl beroende på varifrån godset sänts. Fraktkostnaderna har stigit avsevärt och därmed subventionerna.

Kustfarten kan numera ofta inle konkurrera med dessa rabatterade landtransporler. Del förekommer t. o. m. att omlastning sker från sjötill landiransporl för all minska företagens kostnader, della trots atl förfarandet totalt sett innebären fördyring av transporten. Det rimliga borde vara en samordning för att sammanlagt få så låga fraktkostnader som möjligl och - vill jag tillägga - så lilet energikrävande frakter som möjligl.

Frågan om lika konkurrensmöjligheter för olika transportmedel är inte enbart en Norrlandsfråga utan gäller alla de siörre och mindre rederier som finns utefter hela vår kust. Det är en fråga för skeppare som får gå med tomma farlyg tillbaka från Norrland, därför atl SJ eller lastbilstransporterna är subventionerade. Kostnaderna för fartygen har däremol inte minskat, och allt fier måste avvecklas.

Jag vel alt kommunikaiionsministern tidigare hyllat principen om konkurrens på lika villkor. Rederinäringen - och här är del inte i första hand fråga om de slora rederierna - har upprepade gånger framfört önskemål om likställdhet i slödfrågan. Min fråga till kommunikationsministern gällde om han är villig att låta se över bestämmelserna om transportstödet. Nu säger kommunikationsministern alt verkningarna av detla stöd följs fortlöpande upp "även i andra avseenden". Jag skulle gärna vilja vela: Vad innebär dessa andra avseenden, och står kommunikalionsminislern fasl vid satsen om all konkurrensneutralitet bör råda?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om förbättring av SJ:s transportservice

130

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordel för att besvara herr Perssons i Heden (c) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:134, och anförde:

Herr talman! Herr Persson i Heden har - med hänvisning bl. a. lill att SJ aviserat om nedläggning av viss irafik vid järnvägsstationer på linjen Borås-Varberg - frågat om jag är villig medverka till förbättring av SJ:s transporlservice.

Enligt den särskilda handläggningsordning för prövning av ärenden om nedläggning av SJ:s järnvägsstationer som gäller sedan år 1968, kan kommun påkalla regeringens prövning av sådana frågor. I de fall som herr Persson berör i sin fråga har sådana framställningar kommit in från

Borås och Marks kommuner. Framställningarna, som f n. remissbehandlas, kommer atl prövas av regeringen från irafikförsörjningssynpunkt. Härvid kommer de frågor som herr Persson tar upp om SJ:s transport-service och om de planerade trafikinskränkningarnas konsekvenser för förelag och enskilda personer givetvis alt beaktas.

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga om den försämring av SJ:s transporlservice som skett litet varstans i landet. Jag har som exempel tagit bandelen Borås-Varberg, för vilken SJ har aviserat en katastrofal försämring i fråga om antalet in- och utlämningsstationer för gods. Tidigare har del funnils 14 eller 15 inlämningsstationer, ändstationerna oräknade, på denna handel, som utgör en sträcka av sju ä åtta mil. Om SJ:s förslag fullföljs blir det kvar tre inlämningsslaiioner, och var och en förstår vilken försämring del innebär för enskilda människor och för förelag. De måste i så fall själva transportera sitt gods många mil per landsväg innan de kan komma till en inlämningsstaiion.

Del finns många andra exempel på försämringar. Jag kan nämna alt Mölndal, med ca 30 000 invånare, numera betjänas från Göteborgs stationsområde.

Statsrådet svarar all det har kommit framställningar från de berörda kommunerna utefter bandelen Borås-Varberg vilka kommer att prövas av regeringen från Irafikförsörjningssynpunkt. Om regeringen vid sin prövning beaktar de omständigheter som kommunerna har anfört i framställningarna - och jag vill inle ifrågasätta annal - så tror jag atl del skall bli möjligl atl sätta stopp för den tilltänkta våldsamma försämringen av iransporiservicen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm förbättring av SJ:s transportservice

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag är övertygad om all del material vi kommer alt få tillgång lill när det ärende som herr Persson åberopar har varit ute på remiss kommer all ge oss ett myckel gott underlag för den prövning vi skall göra. Jag kan försäkra alt vi skall studera dessa frågor noggrant och ingående, precis som vi gör i alla sådana här ärenden.

Jag vill till sist också understryka att del är självklart all den prövning som vi gör sker just ifrån irafikförsörjningssynpunkt.

Hert PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag tackar för detta ytteriigare understrykande, som ger belägg för vad jag sade.

Jag ifrågasätter inle regeringens vilja att lösa denna fråga. Kommunikationerna behöver organiseras så alt alla landsdelar omfattas av en ändamålsenlig transportförsörjning. En övergripande planering måste göras så att man kan samordna de olika irafikförsörjningsapparaterna.

Under den lid som denna samordning sker får ju SJ underlåta alt

131

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

gå vidare med nedläggning såväl av in- och utlämningsstationer för gods som nedläggning av persontrafik.

Jag tackar statsrådet för della kompletterande svar, och jag avvaktar med glädje och förhoppning att det skall bli en bällre lingens ordning.

Överläggningen var härmed sluiad.

På förslag av herr talmannen beslöl kammaren alt besvarandet av återstående frågor och meddelandet om interpellationssvar skulle uppskjutas lill dess atl de på föredragningslistan upptagna utskottsbelänkandena behandlats.

§ 11 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:34-38 lill ulbildningsutskoltet

1976/77:391  till skatteutskottet

§ 12 Bojkottåtgärder mot Chile

Föredrogs utrikesutskottets betänkande 1976/77:7 med anledning av motioner om bojkottålgärder mot Chile.

I detta betänkande behandlades moiionerna

1975/76:208 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen skulle anhålla hos denna

1.    all ställa sig positiv till en bojkott av Chilejuntan på alla plan,

2.    alt i internationella sammanhang aktivt verka för atl inga krediter, lån eller några former av bistånd kom Chilejunian till godo förrän samtliga politiska fångar frigeits,

3.    all inom den s. k. Parisklubben verka för atl Chile inte beviljades några skuldlältnader förrän samtliga politiska fångar frigeits,

4.    att framlägga förslag som stoppade svenska företags kapitalexport till Chile,

5.    alt i alla internationella sammanhang verka för en total bojkott av fascistjuntan i Chile enligt de rekommendationer som fanns utarbetade i den chilenska landsorganisationen CUT:s solidaritetsplaltform, och

1975/76:464 av herr Granstedt m. fl. (c).

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå moiionerna 1975/76:208 och 1975/76:464.

132

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Förtrycket under fascistregimen fortsätter i Chile. Del är lögn när juntan påstår atl del egenlligen inle finns några politiska fångar längre. Enligt den chilenska motståndsrörelsens uppgifler är 2 400

dömda, 900 väntar på rättegång och 2 000 är försvunna. Antalet personer som "försvinner" ökar ständigt.

Misären, fattigdomen och arbetslösheten är värre än någonsin. Sjukligheten och undernäringen bland den slora befolkningsmajoriteten fortsätter att växa. Brultonaiionalprodukten sjönk med 16 % under 1975. Samtidigt uppgick inflationen lill 340 %. På folkets nödvändighetsvaror har prishöjningarna varil ännu kraftigare. Man beräknar au arbetarnas löner mer än halverats sedan tiden före militärkuppen i september 1973. Arbetslösheten breder ul sig. Enligt officiella siffror uppgick den i augusii 1976 till 19,8 % i Santiago-området. Beräkningar för hela landet pekar på en verklig arbetslöshet på mellan 25 och 30 %.

Arbetarbefolkningen i Chile måste kämpa för att överleva. Värst är del för barnen som får otillräckligt med föda för sin utveckling. Enligl en beräkning lider i dag 30 % av spädbarnen i Chile av undernäring.

Det enda uppmuntrande i situationen är alt motståndet mol fascistregimen växer fram och lar sig konkreta former. Del är elt motstånd som formeras under ytterst svåra betingelser och som behöver alll stöd det kan få från en internationell opinion.

De ekonomiska bakslagen har len lill motsättningar inom juntan och gjort den känsligare än någonsin för vad den internationella opinionen anser och för de aktioner som denna kan utlösa för att stödja chilenarnas kamp mot förtryckarregimen. Juntan är medveten om della sakläge, såsom framgår a v dokument vilka citeras i den vpk-motion som nu behandlas.

Del är mot denna bakgrund som kravel på nationella och internationella bojkottaktioner mot juntan i Chile måste ses. Bojkottaktioner är naturligtvis inte något universalmedel. När det gäller mililärjunian i Chile finns del emellertid flera skäl som talar för all bojkoitaklioner på ett påtagligt säll kan bidra lill dess fall. Del är de ekonomiska svårigheterna, del är svagheten i juntans internationella ställning, del är den starka oppositionen inom landel.

I syfte alt molverka sin iniernalionella isolering driver juntan en kampanj för all öka sina kommersiella och andra förbindelser med andra länder och för alt få utländska krediter och investeringar. Del är en avgörande uppgift för de organisationer och länder som är motståndare till juntans brott mot de mänskliga rättigheterna atl motverka denna kampanj och i stället öka juntans internationella isolering genom bojkoitaklioner.

Della anser också den aniifascistiska oppositionen i Chile. Samtliga partier som ingick i president Allendes demokratiska regering, andra vän-sterorganisalioner och den chilenska fackföreningsrörelsen uppmanar lill internationell bojkott mot fascistjuntan. I en solidaritetsplaltform utgiven av den chilenska landsorganisationen CUT uppmanas länder, regeringar och organisationer lill bl. a. följande åtgärder:

Öppet tillbakavisande av juntans representanter, varhelst de uppträder.

Nej till allt samarbete med diktaturens administrativa, akademiska eller politiska institutioner.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

133

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottåtgärder mol Chile

134

Nej till varje regerings- eller bankhjälp eller -lån lill diktaturen.

Vägran att gå in på några som helst förhandlingar om juntans ut-rikesskuld.

Nej lill allt tekniskt bistånd lill junian.

Total bojkott av all lastning av vapen och ammunition lill juntan.

Tidsbegränsade bojkotter, med konkreta målsättningar, av juntans utrikeshandel, både export och import, t. ex. av koppar. -

Slora internationella solidarilelskonferenser har också uttalat sig för bojkottålgärder. Detsamma gäller den internationella fackföreningsrörelsen liksom de fackliga landsorganisationerna i länder som Norge och Finland. En samordnad nordisk facklig bojkollaklion skulle kunna vara ell viktigt steg på vägen mot en total bojkott.

Den chilenska landsorganisationen och den övriga motståndsrörelsen har gett uttryck för meningen, att en total internationell bojkoll givelvis vore del effektivaste vapnet mot fascistjuntan, men atl även enskilda länder och organisationer kan och bör la initiativ till olika bojkoitaklioner och all sådana långl ifrån är betydelselösa. De har bl. a. tvingat juntan all släppa ell antal politiska fångar.

Man delar alltså inle den mening som kommer lill ultryck i ulrikesutskoltels betänkande, att om det inte går att få till slånd en total internationell bojkott, så bör man inle arbeta för någon bojkott alls. Utskottet avvisar vad del kallar "ensidiga svenska särakiioner på del ekonomiska planet" med huvudargumentet atl dessa inle skulle få någon kännbar verkan.

Della påstående har inle grund i de verkliga förhållandena. Del måste därför betraktas som en förevändning för att undvika bojkott. Del har i praktiken visat sig atl en bojkott kan få effekl även vid elt enskilt förelag - exempelvis genomfördes en bojkollaklion av arbetarna vid ett företag i Finland, där man bearbetade koppar. Det skulle t. ex. medföra slor effekl om SKF slutade sälja kullager lill Chile. Del är således betydelsefullt om arbetarna i en fabrik bestämmer sig för bojkott, eller ett företags försäljning till Chile förhindras på annal sätt. Transportledet är naturligtvis utomordentligt vikligt. Hamnarbetarförbundet har här lagit en riklig ställning.

Det bör observeras alt den chilenska motståndsrörelsens krav om bojkott inle endasl gäller försäljning till Chile. Den gäller också de livsmedel och kläder som juntan exporterar från Chile, samtidigt som befolkningen svälter och har brist på kläder. Fackföreningsrörelsen vädjar om en bojkott av alla chilenska varor, men i första hand av frukt, andra livsmedel och beklädnadsvaror.

Alla bojkoitaklioner mot juntan i Chile är alltså betydelsefulla. Del gäller både vad den enskilde gör, aktioner av arbetarna på ett förelag eller i en näringsgren, av hela fackföreningsrörelsen i elt land, av ett helt folk och givetvis iniernationellt.

Och här kommer jag över pä utrikesutskottets andra invändning, nämligen all del inle finns förutsättningar för en internationell bojkott mot

Chile. Men om detta är riktigt, hur skall man då skapa sådana förutsättningar? Det måste rimligen vara genom opinionsbildning på olika plan, bl. a. i Förenta nationerna. Utskottet finner ju också självt i sitt betänkande "det angeläget alt Sverige, så länge det nuvarande förtrycket i Chile fortgår, också i fortsättningen inom FN och på andra håll verkar för att få till slånd en allt bredare internationell opinion däremot". Men varför säger man då inle ja till vår moiion? Vi ställer ju där konkreta krav, som syftar lill alt en sådan opinionsbildning verkligen skall få belydelse.

Herr talman, jag yrkar bifall lill moiion 208.

Sverige visar alltjämt upp två ansikten för folkel i Chile. Del ena är den folkliga solidaritetsrörelsens, en rörelse som helhjärtat stöder det chilenska folkets kamp mot fascistjuntan. Det andra är de kapitalistiska storföretagens och - Vetenskapsakademiens.

En rad svenska storföretag har försäljnings- eller produktionsbolag i Chile. De viktigaste är AGA, Alfa-Laval, Allas Copco, LM Ericsson, Tändsticksbolaget, SKF, Sandvik, SKEGA och Sunnan. Det slalliga LKAB har även efter juntans militärkupp utfört konsultarbete i Chile. "Naturligtvis gjorde varken vi eller några andra utländska företag några investeringar i Chile under Unidad Populär", sade chefen för Tändsticksbolaget. Utrikesulskotiet påslår atl del inle heller i nuvarande läge finns någon vilja hos svenska företag alt göra nya investeringar i Chile. De profiter de pressar ur chilenska arbetare stannar emellertid inom filialföretagen och används troligen för investeringar. Sverige har i Världsbanken och Valutafonden motarbetat lån till Chile, men dessa organisationer, i vilka Sverige är medlem, har beviljat stora sådana lån och krediter till fascistjuntan. Den svenska regeringen och riksdagen har hittills icke velat dra några slutsatser av detta förhållande.

Den chilenska motståndsrörelsen säger: Den mest humanitära hjälp som det chilenska folket kan få är hjälp för atl störta fascismen.

Del är inte den hjälp nobelpristagaren i ekonomi Millon Friedman har lämnat. Han har i stället dragit upp riktlinjerna för den ekonomiska folkmordspolitik .som fascistjuntan bedriver mot det arbetande folket i Chile.

När professor Friedman i mars 1975 lade fram sina idéer om den chilenska ekonomin vid en konferens i Santiago, sade han alt denna uppvisade en svår sjukdomsbild. Det var nödvändigl med en chockpoliiik och att minska regeringens utgifter med 20-25 %. Hur skulle del gå lill? Ja, naturligtvis inle genom all minska den militära apparaten. De offentliga utgifterna borde i stället sänkas genom all anlalet statstjänstemän minskades kraftigt och genom atl flera sociala tjänster överfördes lill den privata sektorn, bl. a. hälsovården. Milton Friedman avslutade ett av sina föredrag på följande sätt:

"Jag har blivit informerad om att (den chilenska) regeringen har vidtagit många åtgärder som överensstämmer med den inriktning jag står för och försvarar. Man har ansträngt sig för alt återföra aktiviteter till den

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

135

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

136

privata sektorn. Man har gjort ansträngningar för att minska regeringens utgifter och regeringens underskoll. Man har genomfört en skattereform och man har också förbundit sig alt minska prisskyddet samt pris- och lönekonirollen. Allt detta är positivt. Jag litar på alt Chile (alltså fascistregimen, min anmärkning) har tillräckligt mod, kraft och kunskap för att påskynda denna process och övervinna denna svåra inledande period, så all ni kan påbörja starten på en stor förbättring av levnadsnivån."

Några veckor efter Friedmans ankomst lill Chile ombildade Pinochei regeringen och satte elever till Friedman, s. k. Chicago boys, på posterna som flnansminister och som ekonomiminister. Chockpoliliken började genomföras. Enligt juntans officiella siffror blev alltså inflationen i landet 340 % under 1975, industriproduktionen minskade med 25,8 % och bruttonationalprodukten med 16 %Arbetslösheten bredde ut sig. Del var arbetarklassen och de arbetande mellanskikten som utsattes för denna ekonomiska folkmordspoliiik enligl Millon Friedmans recept.

I stadgarna för nobelpriset i ekonomisk vetenskap heler del alt detta pris utdelas lill forskare som under det gångna året "gjort mänskligheten den största nytta". Det är slora och förpliktande ord. Menar verkligen Vetenskapsakademien alt de kan användas på Friedmans insatser i Chile?

Vetenskapsakademien kan inte ha varil ovetande om professor Friedmans speciella insatser. I pressmeddelandet från akademien om priset heter del atl "del hör lill sällsyniheterna att en ekonom direkt och indirekt har nått ett sådanl inflytande inte bara på vetenskaplig forskning utan också på faktisk politik som Friedman fåll". Della inflytande är enligt min mening av en art som inle bort moiivera ett stort internationellt pris utdelat av den svenska Vetenskapsakademien. Jag vill med instämmande citera vad två andra nobelpristagare sagt häromdagen: "Forskarens sociala ansvar är omöjligt att skilja från hans vetenskapliga insatser. Vi har skyldighet all ta ansvar för de etiska frågor som vår vetenskap släller."

Friedman har vid sin ankomst lill Stockholm klart deklarerat atl han i valet mellan Allenderegimen och mililärjunian i Chile föredrar junian. Vetenskapsakademien borde ha insett att dess hanterande av priset i ekonomi uppfattas som en skändlighet av folken i Chile och andra stater i Latinamerika, som kämpar mot fascismen och den av Millon Friedman inspirerade ekonomiska folkmordspoliliken. Valet av denne pristagare har, som framhålles av humanistiska fakulteten vid Slockholms universitet, allvarligt skadat Vetenskapsakademiens och hela det akademiska samfundels anseende i Sverige.

Herr lalman! Del har enligt min mening också skadat Sveriges anseende i världen. Vetenskapsakademiens fadäs ansluter sig värdigt lill den norska nobelkommitténs beslut häromåret att tilldela Kissinger fredspriset. Vi som inle delar Vetenskapsakademiens bedömning bör uttala vår indignerade protest mot dess beslut atl tilldela Milton Friedman priset i ekonomisk vetenskap.

Visa i stället solidaritet med Chiles folk!

I delta anförande instämde herr Werner, fröken Hjelmström, herr Franzén, fru Nordlander, herr Claeson, fru Lantz samt herrar Berndtson, Söderqvist, Hagel, Hagberg i Borlänge, Lorentzon i Kramfors, Måbrink och Lövenborg (samtliga vpk).

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! I sill lal i Förenta nationerna den 13 oktober i år yttrade Sveriges utrikesminister: "Jag har redan understrukit den vikt som den svenska regeringen fäster vid skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna och av de grundläggande ekonomiska och sociala rälligheterna för alla människor och alla grupper i samhället. Vi vill aktivt bekämpa tortyr och andra särskilt förkastliga former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Chile och Sydafrika är två exempel med särskild aktualitet."

Inget tvivel bör med andra ord råda om den svenska regeringens syn på militärjunlans i Chile förtryck av medborgarna i sitt land.

Den som läser utrikesutskottets betänkande 1976/77:7, som herr Hermansson jusl kommenterat, kan där konstatera att ulskollel i huvudsak instämmer i de omdömen om den chilenska miliiärregimens kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som framförs i de två motioner som utskottet behandlar i detta betänkande. Herr Hermansson vet säkert också all dessa uppfattningar delas av praktiskt laget hela vårt folk. Frihet och jämlikhet är två centrala mänskliga rättigheter som flagrant åsidosatts av den chilenska regimen.

Sverige har också öppnat sina gränser för chilenska flyklingar. Dessa har avgivit vittnesbörd om tillståndet i sitt land, som tillsammans med officiella rapporter visar all regimen i Chile långt ifrån tillfredsställer kraven på demokrati och rättvisa. Vårt land måste med avsky belrakla inskränkningar i de mänskliga fri- och rättigheterna var dessa inskränkningar än förekommer. Och del räcker inle all belrakla dem med avsky - vi måste aktivt använda de medel som står oss lill buds för all motarbeta dem.

I moiionerna 208 och 464 läggs fram förslag om ålgärder i syfte au bojkotta den nuvarande regimen i Chile. Utrikesulskollet föreslår emellertid riksdagen att avslå moiionerna, och jag skall med några ord redogöra för bakgrunden till utskottels ställningstagande. Därmed svarar jag också på herr Hermanssons fråga om varför utskottet inle tillstyrkt vänsterpartiet kommunisternas moiion.

För det första konstaterar utskottet all kravet i motion 208 på atl regeringen aktivt skall verka för alt inga krediter, lån, bistånd eller skuldlättnader beviljas Chile överensstämmer med dagens verklighet. Sverige har agerat i Världsbanken, inom Valutafonden och den s. k. Parisklubben. Chile har inte heller medgivits krediter från Iniernalionella ulvecklings-fonden. Ulskollel förulsäiier atl dessa strävanden skall fortsätta. Del innebär alt vi förväntar oss all regeringen när än frågor om hjälp av

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

137

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkoiiåtgärder mot Chile

della slag lill Chile uppkommer aklivi skall verka för alt sådan hjälp inte komnier till stånd.

Frågan om svensk kapitalexport aktualiseras också i molionen 208. Ulskollel har, som herr Hermansson även relaierade, undersökl frågan och inle kunnal finna all några svenska förelag har önskemål om eller planer på nyinvesleringar i Chile. Molionen går emellertid ell steg längre och kräver förbud mot kapitalexport.

Den frågan har varil aktuell i riksdagen tidigare. Sverige har emellertid då godtagit en princip för ekonomiska sanktioner mot enskilt land, och den principen utgår från vår tradition att endast godta sådana internationella sanktioner som beslutats i FN:s säkerhetsråd. Visst kan detla ställningstagande ibland av oss upplevas som förlamande, eftersom sanktioner grundade på beslut i säkerhetsrådet bygger på att ingen av de permanenta säkerhetsrådsmedlemmarna inlägger sitt veto mot sanktionen, men del finns likväl två övertygande skäl lill all också i framliden följa denna princip.

Del ena bygger på vår vilja att stärka Förenta nationerna som ett mel-lanstatligt organ, där medlemsländerna gemensamt arbeiar för fred och frihet åt medborgare i alla länder och där varje land har inflytande på ställningstagandena. Skulle vi anse det rikligl att enskilda länder fritt agerade vid sidan om Förenta nationerna och FN-organen i frågor som är av stor betydelse för FN:s arbete, skulle vi därmed försvaga underlaget för verkligt effektiva samlade iniernalionella aktioner, sådana aktioner som herr Hermansson här mycket rikligl refererade atl man har fört fram från olika håll i fråga om Chile. Alt vårt agerande i FN inte varil resuliatlöst visasju av atl generalförsamlingen i höst antagit en resolution till förmån för grundläggande mänskliga rättigheter i Chile, med Sverige som medförslagsställare.

Del andra skälet till att inte bifalla motionens önskan om ensidiga svenska sanktioner utgörs av vår uppfattning atl sådana aktioner - och jag är medveten om att utrikesutskottet här tycker annorlunda än herr Hermansson - rent praktiskt saknar betydelse och i sig kan verka försvagande på vårt övriga agerande för all skapa en internationell opinion. Jag vill gärna tillägga all en ensidig svensk bojkott mol Chile skulle strida mot våra övriga internationella åtaganden, bl. a. GATT-avtalet.

Jag skall be herr Hermansson atl inte underskatta våra möjligheler när det gäller all skapa en iniernaiionell opinion i denna fråga.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill utrikesutskottets betänkande nr 7.

Jag vill gärna tillägga atl utskonel givelvis inte har diskuterat frågan om del ekonomiska prisei. Jag skall där bara påpeka att herr Hermansson använde uttrycket "nobelpriset i ekonomi". Del pris som herr Hermansson här diskuterade är icke ell nobelpris.

138

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäie:

Herr lalman! På en punkt vill jag ge fru Sundberg rält. Formellt handlar del inle om ett nobelpris i ekonomisk vetenskap. Det är ändå värre. Det är den riksdagen underställda riksbanken som har donerat de pengar som används för det pris jag avsåg.

Jag noterar vad fru Sundberg sagt om utrikesutskotlels instämmande i den värdering av militärjuntan i Chile, som kommer till uttryck i de bägge motionerna från vänsterpartiet kommunisterna och några centerpartister. Jag tror all fru Sundberg har rätt när hon också konstaterar all samma uppfattningar delas av praktiskt taget hela vårt folk.

Det är naturligtvis helt riktigt att Sverige aktivt måste använda sitt inflytande för alt bekämpa den nuvarande regimen i Chile. Men då förefaller mig utrikesutskottets betänkande, liksom fru Sundbergs anförande här, väldigt ologiskt.

Fru Sundberg säger: Sverige har motarbetat krediter till Chile och vi skall fortsätta atl göra det. Del noterar jag med tillfredsställelse - men det är också det enda.

Inga svenska förelag vill för tillfället exportera kapital lill Chile, säger fru Sundberg, på precis samma säll som utrikesutskottet gjort.

Utan tvivel används de profiter som svenska företag i dag gör i Chile för fortsatta investeringar inom landel; det har noterats i handlingar, som är offentliga, all dessa medel inte överförts till Sverige, och då används de på något sätt. I varje fall om en del företag finns del konkreta uppgifler atl de utvidgar sina anläggningar i Chile - och det kallar jag för investeringar.

Det kan också tänkas all del i morgon uppstår ett sådanl läge, där slora svenska förelag vill exportera kapital direki från Sverige lill Chile. Det hade varit bra om utrikesutskottet tillkännagivit en mening på den punkten.

Jag vill fråga fru Sundberg: Vad anser fru Sundberg att man skall göra och vilken ställning bör man inta om svenska storföretag i morgon vill exponera kapital till Chile? Skall man säga nej då eller acceptera det?

Det är riktigt atl vi har olika meningar på punkten om enskilda aktioner försvårar internationella aktioner. Jag har här samma uppfattning som den chilenska landsorganisationen och den övriga chilenska motståndsrörelsen - all enskilda aktioner har stor verkan i kampen mol mililärjunian och absolut inie försämrar den internationella opinionen, utan skapar ett gynnsamt klimat för en total interniionell bojkott.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkoiiåtgärder mot Chile

Fru SUNDBERG (m) kort genmäie:

Herr talman! Jag vill på den direkta fråga som herr Hermansson ställde till mig svara, atl utskottet i sitt betänkande har erinrat om den fråga som riktades lill förre finansministern Gunnar Sträng och där han sade att del oberoende av internationella aktioner var angeläget all av solidaritet med förtryckta folk motverka investeringar i vissa länder genom

139

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkoiiåtgärder mol Chile

uppmaningar lill företagen alt avhålla sig från sådana.

Herr Hermansson frågade om min personliga uppfattning, och jag vill säga atl jag biträder den mening som finansministern gav uttryck för. Min uppfattning är att med nuvarande regim i Chile förelagen bör uppmanas att avhålla sig från sådana investeringar.

Herr Hermansson lalade om de svenska förelag som investerar i Chile av kapital som redan finns i landet. Del gäller då chilenska förelag som har sitt moderföretag här i Sverige. Vi har utländska dotterföretag även här, och dessa lyder i allmänhet under de lagar som råder här.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Jag noterar med lillfredställelse första delen av fru Sundbergs svar. Men del hade varil bra om ulrikesulskoliei också på ell precisi säll hade gjort den deklaralionen och inle bara hänvisai lill lidigare uttalanden av den förra regeringens ledamöter.

Vad gäller den andra delen av fru Sundbergs replik så är del rikligl alt svenska storföretags filialföretag i Chile formellt lyder under de lagar som gäller där. Men ekonomiskt lyder de under koncernledningarna här i Sverige. Det är de som har det avgörande inflytandet över förelagens verksamhet. Man kan alltså inle smita ur den här frågeställningen genom alt hänvisa lill att det handlar om filialförelag. Deras beroende av motsvarande storföretag här i Sverige är ju hell klarl och kan av ingen bestridas.

140

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Det är ett enhälligt utskott som slår bakom skrivningarna i belänkandet, men det kan ändå finnas skäl att säga några ord utöver vad fru Sundberg anfört i sin redovisning.

Även om enskilda svenska särakiioner på det ekonomiska planet i delta fall knappast skulle få någon kännbar effekl finns det skäl lill speciell vaksamhet på några punkter. Ulskoltet konstaterar atl Sverige inom Världsbanken motarbetat de lån lill Chile som varit aktuella efter kuppen mot Allende hösten 1973. Liknande ställningstaganden har gjorts inom Valutafonden och den s. k. Parisklubben. Ulskollel skriver nu: "Ulskollel ulgår från all denna polilik kommer all fullföljas."

Della uttalande - från ell enhälligt uirikesulskoU - måste innebära alt alla planer på svenskt medlemskap i den Inleramerikanska utvecklingsbanken skrinläggs. Den lidigare regeringen ställde sig avvisande lill ett förslag om svenskt engagemang med motivering att bankens beslutsstruktur och utlåningspolitik i väsentliga avseenden ansetts avvika från vad som bedömts förenligt med mål och principer för det svenska ut-vecklingssamarbeiel. Till Inleramerikanska utvecklingsbankens ullå-ningspolilik hör bl. a. myckel slora lån lill mililärjunian i Chile.

1 tidningarna har det antytts atl man nu inom handelsdepartementet aktualiserat frågan om svenskt engagemang i Inleramerikanska utvecklingsbanken. Det är därför värdefullt att ulrikesulskoliei, som här sker,

enhälligi slår fasl all den svenska linjen i fråga om iniernalionella krediter lill Chile skall fullföljas. Därmed är inie heller frågan om ell svenskl medlemskap i Inleramerikanska utvecklingsbanken aktuell.

Med anledning av herr Hermanssons inlägg vill jag tillägga, att enligt min personliga mening är Vetenskapsakademiens val av ekonomipris-lagare i år närmast en fadäs av samma slag som när norrmännen gav Kissinger fredspriset.

Jag instämmer i yrkandet om bifall till ulskollels hemsiällan.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mol Chile

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag har naturligtvis ingen anledning atl ta upp polemik med herr Ericson i Örebro när del gäller hans syn på svenskt medlemskap i Inleramerikanska utvecklingsbanken. Vi har från vår partigrupp ställt en fråga till utrikesministern i del ärendet, och vi hoppas att del skall komma elt svar som klarl säger att Sverige självfallel icke skall söka medlemskap i denna bank, som ju stöder inte bara fascistregimen i Chile utan också en rad andra mycket reaktionära regimer i Latinamerika.

Jag begärde ordet för att göra ett litet tillägg lill mitt anförande. Alldeles nyss fick jag i mina händer ett utdrag ur en rapport från den s. k. Niirn-bergiribunalen, som nyligen anordnades för all belysa den chilenska juntans polilik. Där finns en rad intressanta uppgifler om den ekonomiska utvecklingen i Chile, och jag vill begagna lillfällel att myckel kortfattat läsa in några av dessa uppgifter i kammarens protokoll.

Man påpekar i rapporten från NiJrnbergtribunalen att juntans polilik är all lämna ekonomin i händerna på monopolkapitalet. Chile skall i första hand vara råvaruproducerande. Det har medfört all tusentals småföretagare har gått i konkurs, eftersom junian tagit bon skyddstullar och andra importrestriktioner. Privata och statliga förelag säljs nu lill multinationella förelag, och detsamma händer med bankerna. Tusentals bönder som fick jord genom jordreformen under Allendetiden har nu tvingats lämna denna jord.

Utvinningen av mineraler har minskat kraftigt under juntans regim. Man har visserligen försökt driva upp kopparutvinningen, men man har inle lyckats. Kopparexporlen har emellertid ökat under del senasle året, eftersom man haft stora inneliggande lager. De kopparproducerande länderna har velat ha säljstopp för atl tvinga upp priserna. Det har inie accepterats av juntan, som är beroende av all sälja koppar. Detta visar, påpekar man från Niirnbergtribunalen, au bojkott jusl mot koppar är ell verksamt medel för au slå mol den fascistiska regimen i Chile.

Man lämnar också uppgifler om ulvecklingen av priserna. Från december 1975 lill juli 1976 ökade priserna på dagligvaror med 112,7 %, medan lönerna ökade med 97 %. Industrier går i konkurs, eftersom de inte kan konkurrera med USA:s industrier. Under första halvåret 1976 minskade textilproduklionen med mer än 13 %. Samiidigi har utländska lexlilvaror kommii in i Chile och slår ul de inhemska förelagen. Andra branscher visar liknande tendenser. Den totala investeringsvolymen 1975

141

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Bojkottålgärder mot Chile

var 65 % av vad den var 1970. Första halvåret 1976 minskade investeringsvolymen med 39 % i jämförelse med samma period året innan. År 1975 användes bara 63 % av industrins kapacitet.

Herr lalman! Jag har velat anföra dessa siffror för alt ytteriigare underbygga min argumentering om juntans ekonomiska svårigheter. Jusl i den situationen finns del starka skäl för olika lyper av bojkoiiåtgärder, både nationella och internationella, såsom påyrkas i vår moiion.

142

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 208 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i betänkandel nr 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till molionen nr 208.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -    14

Avstår -     3

§ 13 Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande

1976/77:9 med anledning av motion om åtgärder för att återställa Eritreas självständighet

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:9 mgd anledning av propositionen 1975/76:215 med förslag till lag om vattenförbund, m. m. jämte motioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Miljövårdspolitiken, m. m.

Nr 42

Torsdagen den
Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:10 med anledning      g,     .      .g.,.

Miljövårdsfjoliti-ken, m.m.

av molioner om miljövårdspolitiken, m. m.                           

---

I delta betänkande behandlades motionerna 1975/76:238 av herr Börjesson i Falköping (c).

1975/76:239 av herr Börjesson i Falköping (c),

1975/76:240 av herr Henmark (fp), vari hemställts att riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om utredning rörande de ekonomiska konsekvenserna av att medgivandet jämliki2 !; renhållningslagen att ålägga fastighetsägarna skyldighet att fullgöra renhållningsskyldighet i fråga om gångbanor och annat för gångtrafiken erforderligt utrymme utanför fastigheten upphörde,

1975/76:243 av herr Persson i Heden (c),

1975/76:370 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 och 4) hemställts

3.    att riksdagen gav regeringen till känna att lagstiftningen på miljövårdsområdet skulle utformas så att den gav ökade möjligheler för dem som berördes av miljöstörningar att öva inflytande,

4.    all riksdagen hos regeringen begärde ulredning och förslag om rätt för sammanslutningar av konsumenter, naturvårdare, handikappade, forskare etc. att överklaga beslut enligt lagen om hälso- och miljöfariiga varor och livsmedelslagen,

1975/76:428 av fröken Eliasson m. fl. (c),

1975/76:430 av herrar Israelsson (vpk) och Lövenborg (vpk), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag i syfte att förbjuda användningen av fluprkarboner inom konsum-lionsvaruinduslrin samt om ålgärder för all i övrigt begränsa användningen därav,

1975/76:627 av herrar Jönsson i Malmö (s) och Johansson i Malmö (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde att reglerna för import och hantering av hälso- och miljöfarliga varor skärptes så att varans kemiska innehåll omedelbart kunde avläsas.

1975/76:633 av herr Wirtén m. fl. (fp), värj hemställts 1. att riksdagen hos regeringen begärde förslag om komplettering av lagen om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg inom Östersjöområdet

143

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken. m. m.

samt av lagen om ändring i lagen om ålgärder mot vattenförorening från farlyg med bestämmelser om vallenföroreningsavgift vid utsläpp av skadligt ämne från fartyg samt om bevisföring vid oljeutsläpp i enlighet med vad som anförts i motionen,

2.    atl riksdagen hos regeringen begärde att Sverige i internationella sammanhang drev kraven på snabbt införande av syslem med segregerade ballasllankar i oljefartyg samt på en begränsning av oljefartygens storlek,

3.    att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i övrigt anförts i molionen om åtgärder lill skydd för havsmiljön.

1975/76:818 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp), vari hemställts all riksdagen hos regeringen uttalade sig för alt naturvårdsverket omedelbart förberedde åtgärder för elt förbud mot freongas i enlighet med vad i molionen anförts,

1975/76:831 av herrar Svanslröm (c) och Glimnér (c),

1975/76:1629 av fru Andersson i Hjärtum (c) och fru Fredgardh (c),

1975/76:1633 av herrar Andersson i Nybro (c) och Fransson (c),

1975/76:1634 av fru Anér (fp),

1975/76:1635 av fru Anér (fp), vari hemställts

1.    all riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag om metoder för att få fram bällre ekologiskt underlag för beslut i samhället i enlighet med vad som anförts i motionen,

2.    att riksdagen hos regeringen begärde att studier utfördes för bedömning av välfärdskomponenter i enlighet med vad som föreslagils i motionen,

1975/76:1638 av fru Anér m.fl. (fp), vari hemställts

1.    att riksdagen uttalade att avfallshanteringen i Sverige snarast borde inriktas på återvinning,

2.    all riksdagen hos regeringen begärde alt en utredning tillsattes med uppgift all skyndsamt arbeta fram uppgifter rörande kostnader, teknik och tidsåtgång för övergång lill modern avfallshantering byggd på återvinning,

3.    atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om elt program för ökade forsknings- och utvecklingsinsatser för all möjliggöra en bättre avfallshantering.

144

1975/76:1639 av fru Anér m.fl. (fp), vari hemställts 1. atl riksdagen hos regeringen begärde att förslag förelades riksdagen under innevarande riksmöte om bullernormer som gjorde del möjligt atl vidta åtgärder mot fordon med extremt hög bulleravgivning i enlighet

med del förslag som redovisats av trafikbullerulredningen.      Nr 42

2. all riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen      Torsdaeen den
om snabbi införande av bullernormer,                                  9 december 1976

1975/76:1671 av herr Hermansson m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen med anledning av motionen och den av regeringen aviserade översynen äv miljöskyddslagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande inriktningen av denna översyn, innebärande bl. a. att ekologiska miljöaspekter beaktades och alt en objektiv beslutsprocess i miljöärendena eftersträvades med samhällsekonomisk optimering som målsättning.

Miljövårdspolitiken, m. m.

1975/76:1699 av hert Lolhigius (m),

1975/76:1700 av herr Lundgren m. fi. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lag med skyldighel för flygbolag alt följa fastställda flygoperativa ålgärder, vilka syftade till bullerreducering över bostadsbebyggelse,

1975/76:1702 av herrar Marcusson (s) och Göransson (s),

1975/76:1704 av herr Måbrink m.fl. (vpk), vari hemställts

1.   atl riksdagen uttalade alt produklkonlrollnämnden borde införa totalförbud mot preparat innehållande fenoxisyran 2,4,5-T, innebärande att redan registrerade preparat drogs in och att inga nya registrerades,

2.   att produklkonlrollnämnden bemyndigades införa totalförbud mot flygbesprutning med fenoxisyror i jord- och skogsbruk,

1975/76:1712 av herr Nilsson i Trobro (m),

1975/76:1732 av fru Troedsson (m) och fru Sundberg (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

1.    tillsättande av en särskild kommitté med uppgift alt följa forskningsresultaten av undersökningar om freonernas miljöpåverkan,

2.    förslag att begränsa aerosolförpackningar med freon som drivgas,

1975/76:1733 av herr Turesson (m).

1975/76:2023 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkande

3),

1975/76:2066 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde all åtgärder vidtogs i syfte alt minska riskerna i arbetslivet och i miljön till följd av användning av hälso- och miljöfarliga ämnen innebärande bl. a.

a. en mer strikt tillämpning av kraven på bevis för ett ämnes ofarlighet,

10 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 41-2

145

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

b. en fortsatt utbyggnad av tillsynen över arbetsplatser där kemiska
ämnen användes,

c. forskningsinsatser rörande de samhällsekonomiska konsekvenserna
av användning av kemiska ämnen med kända skadeverkningar,

d. samordning av forskning och kontroll rörande hälso- och miljö
farliga ämnen, och

146

1975/76:2144 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en plan för ulbyggnad av rehabilitering av samtliga eftersläpande sektorer inom miljöområdet.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle

belräffande miljövårdspoliliken, m. m.

1.    som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört belräffande överlämnande av motionen 1975/76:370, yrkandena 3 och 4, lill miljöskyddsulredningen,

2.    anse molionen 1975/76:1635, yrkandet 1, besvarad med vad utskottet anfört,

3.    som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av motionen 1975/76:1635, yrkandet 2, till styrelsen för sekretariatet för framtidsstudier,

4.    lämna motionen  1975/76:1671  utan åtgärd,

5.    lämna motionen 1975/76: 2144 utan åtgärd, beträffande avfallshantering

6.    lämna molionen 1975/76:238 ulan åtgärd,

7.    lämna motionen 1975/76:239 utan åtgärd,

8.    lämna motionen  1975/76:831  utan ålgärd,

9.    lämna motionen  1975/76:1629 utan ålgärd,

10.    anse molionen 1975/76:1638 besvarad med vad ulskollel anfört,

11.    lämna motionen  1975/76:1702 utan åtgärd, beträffande renhållning

12.   som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
vissa överväganden med anledning av i molionen 1975/76:240 aktua
liserad fråga,

beträffande hälso- och miljöfarliga varor

13.   som sin mening ge regeringen till känna vad utskoliet med an-led ning a v motionerna 1975/76:430,1975/76:818 och 1975/76:1732 anfört om användningen av s. k. freonet som drivgaser i vissa sprayförpackningar,

14.   anse moiionerna 1975/76:627 och 1975/76:2066 besvarade med vad utskottet anfört,

15.    lämna molionen  1975/76:1704 utan ålgärd, beträffande buller

16.    som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört om

överlämnande av motionerna 1975/76:1639 och  1975/76:1700 till miljöskyddsulredningen,

beträffande landskapsvård m. m.

17.    lämna molionen 1975/76:1699 ulan ålgärd,

18.    lämna motionen 1975/76:1712 utan åtgärd, beträffande naturvårdslagen

19.    lämna motionen  1975/76:243 ulan åtgärd,

20.    lämna motionen 1975/76:1733 utan åtgärd,

21.    lämna motionen 1975/76:2023, yrkandet 3, utan åtgärd, beträffande vatten- och luftvård m. m.

22.    anse motionen 1975/76:633 besvarad med vad utskottet anfört,

23.    lämna molionen 1975/76:428 ulan åtgärd,

24.    lämna motionen 1975/76:1633 utan ålgärd,

25.    lämna motionen 1975/76:1634 utan ålgärd.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Reservation hade avgivits av herr Lundkvist, fru Lundblad, herrar Lindberg, Wiclorsson, Strömberg i Vretslorp och Alflin samt fru Radesjö (samtliga s) som ansett att ulskoltels yttrande i vissa delar bort ha av reservanterna angiven lydelse.

Hert LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag har begärt ordel för att moiivera de reservationer som utskottets socialdemokrater fogat till detla belänkande, som lar upp en rad angelägna miljövårdsfrågor. Låt mig emellertid försl få komma med några allmänna reflexioner.

Mängden av molioner är i och för sig ett ullryck för del slora intresse som miljöfrågorna tilldrar sig. Del råder enighet i sak om hur de olika motionsförslagen bör behandlas av riksmötet. De flesta motionerna lämnas ulan ålgärd, därför att önskemålen är tillgodosedda eller på väg all tillgodoses. I några fall föreslås all motionerna skall överlämnas lill pågående ulredningar eller all regeringen bör uppmärksamma motionens yrkanden vid handläggning av vissa frågor. Del förekommer ingel yrkande ens reservationsvis all någon motion bör bifallas.

Det vittnar om alt en betydande aktivitet har varit och är på gång på miljövårdens många verksamhetsfält. Del kan ifrågasättas om någol område någon gång så snabbi kommii i centrum för så många människors intresse och på så kort lid blivit föremål för så många ålgärder som miljövårdsområdet. Del skulle vara frestande all göra en uppräkning av vad som skett i lagsliftning, samhällsplanering, administration, anslagsgiv-ning och internationellt samarbete under de senaste tio åren för att motivera del berättigade i delta påslående.

Men jag skall avstå från detla, herr lalman. En del av det som hänt redovisas i utskottets betänkande som svar på molioner eller som skäl för att motioner lämnats utan åtgärd. Jag skall nöja mig med alt hänvisa lill att vårt land internationellt betraktas som elt föregångsland när det gäller miljövård. Detla är naturligtvis glädjande för oss alla.

147

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

148

Men nu kommer del vikiigasie: Även om vi på vissa områden kommii en god bil på väg när del gäller alt lösa miljöfrågorna, därför all den politiska viljan all angripa miljöproblemen varil starkare i Sverige än i flertalet andra industriländer, så befinner vi oss på andra områden bara i början. Så är del exempelvis när det gäller att bygga upp en produkt-kontroll som hindrar all människor utsätts för onödiga risker i arbetsmiljön eller i sin livsföring över huvud tagel.

Bullerfrågorna är ett annal område där åtskilligt återstår all göra och där vi senasi i går genom den borgerliga riksdagsmajoriietens ställningstagande lill Bromma flygplals fick uppleva hur miljökravet fick slå lillbaka för andra inlressen. Vi har ännu inte på långa vägar det grepp över hushållningen med naturresurserna och konsekvenserna för miljön i dessa sammanhang som vi måste eftersträva. När vi ser miljöfrågorna mot bakgrund av den ambition riksdagen vid flera tillfällen uttalat sig för, nämligen all vår samhällsplanering och vårt resursutnyttjande skall baseras på en ekologisk grundsyn, måste vi konstatera detta. Vi förstår alla hur oerhört myckel mer vi måste öka vårt vetande, innan vi med säkerhet vågar påstå att vi handlar enligl denna höga målsättning.

En sak borde emellertid slå klar vid det här laget. Vi löser inte dessa problem genom att ge större svängrum ål marknadskrafterna och enskilt vinstintresse, som ju är den generella rekommendationen för den borgerliga regeringspolitiken. Samhället måste ha det övergripande ansvaret och möjligheten att styra ulvecklingen.

Socialdemokratin kräver sålunda alt samhällets insatser för hushållning med våra mark- och vattentillgångar och skydd för vår miljö fullföljs för atl tillförsäkra alla räll till en god miljö.

En planmässig hushållning med väsentliga råvaror och naturresurser är grundvalen för en aktiv miljöpolitik.

Vi kräver ell fullföljande av åtgärderna för alt begränsa vatten- och luftföroreningarna såväl här hemma som genom internationellt samarbete, och vidare effektiva insatser för all återställa förstörd miljö.

Vi kräver fortsatt utbyggnad av produktkonirollen för att hindra atl farliga ämnen används i produktionen eller sprids i naturen genom bekämpning med olämpliga kemiska medel.

Del är nalurligi all vi efter en så intensiv reformperiod på miljövårdens och samhällsplaneringens område som den vi har bakom oss behöver göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen. Den socialdemokratiska regeringen tillkallade också en utredning för denna översyn. Den gavs relativt öppna direktiv för att under sill arbete kunna ta upp frågor som alltid kan aktualiseras inom verksamheter där en snabb utveckling pågår. Utskottet föreslår också enhälligt atl några motionsyrkanden hänvisas till uiredningen för närmare begrundan.

Ulskollel har mot bakgrunden av de senasle vetenskapliga rönen om freonerna funnit anledning atl med skärpa understryka angelägenheten äv atl dessa frågor följs med största uppmärksamhet av produktkontroll och regering.

Alll detta har beslutats i slor enighet inom ulskoltet. Trots denna enighei har utskottets socialdemokrater anseit sig nödsakade all foga en reservalion lill ulskollels belänkande.

Reservaiionen avser det förhållandet alt utskottsmajoritelen vid fem yrkanden i betänkandet hänvisai till regeringsdeklarationen som motiv för utskottets ställningstagande.

Vi socialdemokrater anser del principiellt fel alt hänvisa till allmänna riktlinjer på några rader i en regeringsdeklaration som stöd för ulskoltels ställningstagande till konkreta frågeställningar. I vissa fall blir effekten närmast grotesk. Exempelvis: I regeringsdeklarationen sägs att återvinning av resurser skall främjas. Det är en princip som riksdagen log ställning till senast i fjol i samband med att den stora avfallspropositionen behandlades. Motivet för all riksdagen skulle behöva åberopa regeringsdeklarationen för all lämna motionen utan åtgärd är sålunda obeflntligt.

Detsamma gäller om hänvisningen lill regeringsdeklarationens ord om an miljöpolitiken skall bygga pä en ekologisk grundsyn. Den principen slog riksdagen fasl förslå gången 1972 i samband med riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. Och när det gäller hänvisningen lill regeringsdeklarationen om all uisläppen av svavel och andra luftföroreningar skall nedbringas så har ju riksmötet för två veckor sedan antagit ett program med konkreta åtgärder på detta område.

Jag frågade i ulskollel om dessa hänvisningar lill regeringsdeklara-lionens allmänl hållna formuleringar var nödvändiga för all markera alt den nya regeringen inte avsåg all handla i annan riktning än riksdagen lidigare uttalat sig för. Vissa ulskoltsledamöter på den borgerliga sidan såg då i hänvisningen en uttryck för att den borgeriiga regeringen ville fullfölja den socialdemokratiska regeringens miljöpolitik i de frågor det gäller. Mot delta protesterade andra ledamöter på den borgerliga kanten, som uppenbarligen ansåg att bakom hänvisningarna lill regeringsdekla-raiionens allmänna fraser dolde sig ell ullryck för en annan polilik.

Dels var sålunda ulskollsmajoriieten vid utskottsbehandlingen oense om innebörden av hänvisningen till regeringsdeklarationen, dels slår man, som regeringsdeklarationen är formulerad på de punkter jag här redovisal, in öppna dörrar med hänvisningarna.

Jag förslår all dilemmat är atl de borgerliga ledamöterna upptäckt alt del inle är lika läll alt yrka bifall till sina molioner när man sitter där med regeringsansvaret, som del var lidigare.

Den-ionstralionspolilikens och del glada lättsinnets tid är förbi, och då skall regeringsdeklarationen fungera som den intetsägande men tröstande begravningsmässan över de borgerliga motionerna.

Eftersom jag inte kan acceptera ritualen vid den .sorgeakten ber jag beträffande motiveringarna för utskottets ställningstagande att få yrka bifall lill reservaiionen med de ändringar som där föreslås.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliti-ken, m. m.

149

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

150

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Jag skall inle ge mig in i någon deball om hur uiskolts-ledamöterna har agerat i utskottet. Jag sälier väldigt stort värde på att den behandling av frågorna som skall ge underlag för våra riksdagsbeslul görs i slutna utskott, och jag vill gärna slå vakl om det i fortsättningen -jag kan ändå ha ett visst överseende med alt nya ledamöter i utskotten ännu inte har vant sig vid den principen.

Men jag vill gärna rent allmänl säga belräffande detta betänkande, som innehåller 25-talel punkter med bortåt 40-lalet olika yrkanden i väldigt väsentliga miljöfrågor, att det är med myckel slor tillfredsställelse som vi ser att utskottet i så slor enighet har kunnal samla sig kring skrivningen. Där del skiljer sig mellan majoriielsskrivningen och reservationen rör det sig mera om procedurfrågor än om sakfrågor i alla dessa molioner.

Liksom herr Lundkvist tycker jag del är glädjande att kunna summera vad som har hänt under de senaste tio åren på miljöpolitikens viktiga område. Jag vill också insiämma i vad han säger om att vi på mänga områden ännu så länge bara är i startgropen, men del finns all anledning all uttrycka sin glädje över ambitionen på alla håll att vandra vidare. Den lilla oenighet som kan märkas i den svenska miljöpolitiska debatten rör närmast frågan vem som har den högsta ambitionsgraden och har letat fram de bästa lösningarna. Den rent allmänt posiliva reaktionen välkomnar jag. Den är kanske något av förklaringen till alt Sverige i dag kan sägas ligga långl framme vid en internationell jämförelse.

En hel del molioner är redan tillgodosedda på så säll alt de är föremål för utredning, och andra molioner har skickats till ulredningar. Belräffande en del molionskrav anser utskoiismajoriteten att del nu finns goda skäl att förmoda atl de snart kan väntas bli tillgodosedda.

Här kommer jag in på del lilla avsnitt där meningsskiljakligheier föreligger mellan majoriielsskrivningen och reservaiionen. Herr Lundkvist och hans partikamrater vill helst inle höra talas om regeringsdeklarationen av den 8 oktober i år, och det kan jag ha en viss förståelse för. De vill i varje fall inte alt den skall åberopas som motivering för skrivning när det gäller behandlingen av olika molioner.

Jag tror inle all en sådan hänvisning är någon vare sig farlig, ny eller underlig princip. Del är en myckel länge och vettigt använd princip atl hänvisa lill senasi gjorda uttalanden av berörda departementschefer. Det är någonting som vi alllid har praktiserat. Nu är, som herr Lundkvist nämnde, lägel det atl det inte finns någon budgetproposition framlagd av berörda statsråd, och vi har inle heller några andra propositioner i de ämnen som behandlas i dag att hänvisa till. Vi har då depariemenis-chefsuttalanden i form av en regeringsdeklaration. På vissa punkter är del ganska preciserade uttalanden och inle, som herr Lundkvist vill göra gällande, så diffusa att det får groteska följder när man hänvisar lill dem. Jag tror det är någol av överkänslighet när man inte kan acceptera all vi har hänvisat lill av departementschefen gjorda uttalanden, mol

bakgrund av vilka vi kunnat säga atl delta plus de ålgärder som är på      Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

gång ger grundad anledning förmoda alt molionskraven kommer atl tillgodoses. Jag vill i motsats lill herr vice ordföranden i ulskoltet säga all del inte alls är någon farlig princip eller någon ny och underlig ordning vi ger oss in på när vi använder oss av denna metodik.

Jag ber med detta, herr talman, atl få yrka bifall till ulskoltels hemställan.

Herr LUNDKVIST (s) kort genmäie:

Herr talman! Det skulle finnas ell motiv för den här lypen av hän
visningar. Om man slår upp regeringsdeklarationen och tittar pä vad
den innehåller i de här avseendena så står det exempelvis "Återvinning
av resurser-- ".

Det är en av de punkter man hänvisar lill, och i den principfrågan har riksdagen lidigare tagit slällning. Det motiv som då skulle finnas för all hänvisa till regeringsdeklarationen vore att man kände misstänksamhet mot att den nya regeringen verkligen skulle vara beredd alt följa de beslut som riksdagen tidigare fatlat. Den misstänksamheten föreställer jag mig att man inle behöver visa.

Jag gav de exempel som finns att ge i mitt första anförande, och de är liktydiga. Det är mycket kortfattade och allmänt hållna rekommendationer som ges i regeringsdeklarationen. Jag menar alt ett utskottsbetänkande aren handling man i sak skall bygga sina slällningstaganden på, och då skall de uttalanden man hänvisar lill innehålla någol konkret och inte bara utgöra allmänna formuleringar. Om vi t. ex. så småningom skall diskutera fisket och del i regeringsdeklarationen står att "det svenska fisket skall ges bättre villkor", så skulle del vara ganska underligt om ni fortsätter med taktiken all hänvisa lill regeringsdeklarationens allmänna ordalag. Jag upplevde att det finns en viss förståelse för att detta är en metod som vi kanske inte bör ge oss in på.

Apropå att jag skulle vara oförsyni nog att avslöja en del av den diskussion som fördes i utskottet är det naturligt all jag, om jag vill argumentera för att mina partikamrater inle ansluter sig till en sådan här deklaration, också redovisar att inle ens de som har anslutit sig lill dessa hänvisningar var eniga om innebörden. Del är självklart yllerligare en anledning som gör det naturligt för oss all avslå från alt ansluta oss till den här lypen av hänvisningar.

Delta är en procedurfråga. Den har inle alls den tyngd och betydelse all vi skall låla de slora och viktiga ting vi har all diskutera om miljövården komma i bakgrunden. Men jag tror att det är fel om utskotten ger sig in i en ordning som kan bli besvärande i fortsättningen. Man kan fråga sig: När upphör delta hänvisande? Skall vi hänvisa till regeringsdeklarationen under hela den treåriga mandatperioden då vi skall ta ställning till utskottsbetänkanden?

151

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag vill insiämma helt med herr Lundkvist när han säger atl denna procedurdebait inte alls har den tyngd och belydelse som han ville ange i början.

Han frågar när principen all hänvisa lill regeringsdeklarationen skall upphöra. Den frågan är lätt all besvara. I och med alt en budgetproposition, som täcker departementens hela arbetsområde, läggs fram har vi deparienienischefsuttalandena i den att hänvisa till. I övrigt kan vi hänvisa till propositioner i de aktuella ämnena.

Herr Lundkvist frågar mig vidare efter detaljer och hänvisar till vad som sagts i regeringsdeklarationen om ålervinningsproblematiken. Det kanske är viktigt all hänvisa lill vad som sagts där, för riksdagens senasle beslut i den frågan innebär bifall till de anslag som förelades i den senaste budgetpropositionen. Den möttes av motioner som ville gå betydligt längre. Nuvarande regeringsledamöter har i sådana molioner uttalat sin vilja. När man nu i regeringsdeklarationen talar om alt man vill gä vidare på den vägen finns del alltså mer substans än herr Lundkvist gör gällande.

När del gäller frågan om superlankers i Östersjön, vilken berörs i en del av moiionerna, innehåller regeringsdeklarationen mycket preciserade uttalanden.

Herr LUNDKVIST (s) kort genmäie:

Herr talman! Herr ordföranden i jordbruksutskottet trasslar till del för sig. Om han med detla vill ha sagt au han vad beträffar de tre regeringspartierna har täckning i regeringsdeklarationens punkt Återvinning av resurser för de yrkanden som kan komma att ställas och som vi inle vel någonting om när det gäller t. ex. konkreta åtgärder som skall ske på återvinningens område, tror jag atl han har gått litet för långl. Del finns även andra punkter, t. ex. all miljöpolitiken skall bygga på en ekologisk grundsyn. Del bestämde vi oss för i riksdagen redan 1972. Ingenting nytt har alltså kommii fram i denna hänvisning.

Jag har upplevt del så alt man vill framställa regeringsskiftet som om del skulle innebära en ny polilik även på områden, där man inte redovisat att man har något annat att komma med än vad den lidigare regeringen och riksdagen redan har uttalat sig för. Jag lycker uppriktigt sagt all detta försök av de borgerliga partierna all skaffa sig politisk prestige där sådan inle finns all hämta inte hör hemma i ell så seriöst sammanhang som när del gäller elt betänkande från ell riksdagens utskott. Är man enig i sak och inte eftersträvar oenighet för oenighetens egen skull i skrivningarna, bör man inte inbjuda oppositionen atl skriva på hänvisningar lill allmänna formuleringar i ell politiskt aktstycke, om vars innebörd man inle är enig på den borgerliga kanten.

152

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäie:

Herr talman! Lål mig avslula detla meningsulbyie med all säga all jag fakliskl hyser full förståelse för atl del lar emol för herr Lundkvist

och hans partikamrater atl motivera skrivningar kring molioner med denna regeringsdeklaration. På samma sätt måste man ha förståelse för att de som med fullt förtroende för sin regering står bakom majoritetens skrivning väntar sig alt dessa problem skall lösas.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! I det belänkande som vi nu diskuterar behandlas även vänsterpartiet kommunisternas parlimotion om miljöpolitiken liksom en följdmotion om en plan för utbyggnad av rehabiliteringen av samtliga eftersläpande sektorer inom miljöområdet. Samhällets miljöpolitik berör prakiiski lagei alla områden av mänsklig verksamhel, och vi har därför i molionen 1671 ganska ulförligl moliveral vår syn på miljöpolitiken. 1 molionen har vi anfört att miljöpolitiken måsie grundas på en ekologisk grundsyn och att denna grundsyn efter hand måste underbyggas genom en fortgående och omfallande forskning på ekologins område. De flesta människor i vårt samhälle är medvetna om betydelsen av della och överens om att ekologi och ekologisk forskning är något viktigt.

I sitt betänkande erinrar jordbruksulskoltei om all en ekologisk grundsyn är en nödvändig utgångspunkt för hushållningen med våra naturresurser. Utskottet är i sin skrivning posiiivi till motionens syfte men finner dels med hänvisning till lidigare riksdagsbehandling samt pågående utredningsarbete i bl. a. miljökoslnadsulredningen och miljöskyddsulredningen, dels med hänsyn till all de krav som slälls i molionen även tas upp i regeringsförklaringen av den 8 oktober inte tillräckliga skäl för all föreslå någon riksdagens ålgärd med anledning av vpk-moiionen.

När del gäller vår följdmolion nr 2144 om all tillskapa bättre miljöförhållanden har ulskollel också hänvisat till pågående ulredningar, till nalurvårdskommitléns utredningsarbete och lill det förslag lill arbelsmiljölag som arbelsmiljöutredningen lagt fram. Utskottet säger vidare att motionen synes alltför allmänt hållen för att utgöra tillräckligt underlag för ell posiiivi beslut i ämnel från riksdagens sida.

Utskotlets välvilliga behandling och skrivningar liksom uttalade förhoppningar och det förhållandet alt både ulskoltet och riksdagen redan tidigare har ställt sig bakom vår grundläggande uigångspunki för miljöpolitikens innehåll är naturligtvis bra. Men vad vi efterlyser är inte bara en uttalad vilja utan också handling i linje med detta. Det måste bl. a. betyda all viljan konimer till ullryck på ell mera konkrei säll i själva lagsliftningen. Del borde också innebära atl riksdagen, som föreslås i vpk-motionen, ger regeringen till känna vad som anförs bl.,a. om all ell ekologiski beirakielsesäil och samhällsekonomiska hänsynsiaganden kommer lill ullryck i själva lagsliftningen.

Del svar som ulskollel kunde länkas vilja ge på vad jag nu har sagi är förmodligen all redan den nu gällande miljöskyddslagsliftningen är så uiformad alt den är till fyllest, men enligt vår mening är den inte del. Den har inie en sådan form all den ulgör en verkligt styrmedel för besluisfattarna pä del miljöpoliiiska områdel. Om man studerar mil-

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

153

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

154

jöskyddslagen, miljöskyddskungörelsen och förarbetena lill dessa så kommer man fram till alt både lagen och kungörelsen är alltför allmänt hållna och atl lagtexten är för vag för all kunna ge en verklig slyrning. När så är fallet blir del samma läge som då det gäller att tillämpa civillagar av vag utformning.

Vi har i vår moiion pekat på detla och sagt atl de poliliker som stiftat lagarna överlämnar därmed ål de icke politiskt ansvariga domstolarna och myndigheterna all lillämpa lagarna. Då det gäller tolkning och lill-lämpning av civillagar är detla förhållande accepterat konstitutionellt, och det anses atl del råder en maktfördelning mellan den lagstiftande och den dömande makten i samhället. Men del betraktelsesättet kan som vi ser del inle utan vidare överföras då det gäller lolkning och lill-lämpning av en lag av miljöskyddslagens typ. Här rör del sig i realiteten om fattande av politiska beslut, och sådana beslut bör fattas av politiskt ansvariga, i första hand av lagstiftaren själv dvs. av riksdagen. Skall det kunna ske, måste styrningen läggas in främsl i själva lagiexien och i den mån del inte är möjligl i kungörelser och klara molivuttalanden i lagens förarbeten.

På den här grunden, herr talman, kräver vi en ordentlig omarbetning och precisering av den nuvarande miljöskyddslagen. Vi har rest det kravet i flera år, men vi har hittills inle uppnått vårt syfte, och därför har vi återkommit och upprepat våra krav.

Nu har det tillsatts en miljöskyddsutredning, som herr Lundkvist erinrade om i sill anförande, och vi hoppas naturligtvis all den skall la hänsyn till våra krav. Men det slår inte i motsättning till att riksdagen i dag gör elt sådant uttalande som vi har föreslagit. Tvärtom skulle detla vara av betydelse för del arbeie som miljöskyddsulredningen har.

Alla säger sig vara överens om alt vår generation inte skall ha någon rält all försän-ira livsförutsättningarna för framtida generationer genom vårt sätt all lösa samhällsproblemen. Del belyder all man måste iaktta stor försiktighet vid alla beslut och ställningstaganden på alla samhällsnivåer. Del belyder att om vi vet att en viss miljö eller en viss vara kan åstadkomma skador även för kommande generationer så måste redan risken för atl sådana skador kan åstadkommas vara tillräckligt för ett ingripande. Det är även mot den bakgrunden vpk ställer sina förslag i miljöpolitiken. Det är också mot den bakgrunden vpk motsätter sig ulbyggnad av kärnkraften och kräver frigörelse från kärnkraflsberoende i framtiden.

Den uttalade målsällningen för miljöpolitiken från både den tidigare och den nuvarande regeringen ger i sig utrymme för en bra miljöpolitik.

Herr Larsson i Borrby sade i sitt inlägg någonting om att oenigheten i den svenska miljödebatten mest gällde ambitionerna, och att en del av de ambitioner som finns i molionskraven troligen ganska snart kommer all bli lillgodosedda.

Ja, jag hoppas all så skall bli fallei och all då de krav som flnns i vpk-moiionen specielll kommer all bli lillgodosedda. Jag har dock inte

så slora förväntningar, därför atl den rådande kapiialisliska marknadshushållningen begränsar möjlighelerna all förverkliga en miljöpolitik i enlighet med ekologiska krav. Då man diskuterar mål och medel i svensk miljöpolitik kan diskussionen inte föras isolerat från det ekonomiska system inom vilket miljöpolitiken skall bedrivas. Ekonomin domineras av privatkapilalislisk marknadshushållning, och av della följer alt varje företag eller grupp av företag i första hand ser till sill egel snävt förelagsekonomiska intresse.

Därför är det orealistiskt att anta att förelagarna själva skall ta långsiktiga miljöhänsyn i enlighet med aldrig så bra målformuleringar om en ekologisk grundsyn, elt ekologiski beirakielsesäil eller ekologisk planering för atl nämna några av de ultryck som förekommer i debatten. Miljöfrågorna kan inle lösas bara genom samarbete mellan statsmakten och de privatägda förelagen. En tvingande statlig styrning måste till och den måste grunda sig på en total samhällsekonomisk kalkyl med ett långt framtidsperspektiv.

Folkflertalets iniresse av en livsvänlig miljö ål nuvarande och kommande generationer komnier i motsättning till inlressen hos dagens kapitalägare atl erhålla största möjliga profit. Det ser vi nästan dagligen exempel på. Den ideella miljörörelsen har säkerligen fått hundratals exempel på sådana motsättningar och konflikter i stora och små miljöfrågor i sitt mycket betydelsefulla arbete. I den inlressemotsätining som finns måste folkflertalets långsiktiga inlressen gå före storfinansens kortsiktiga profilintresse. Inte minsl därför måste diskussionerna om miljöfrågorna stimuleras och främst inriktas på diskussioner om teknikens användning för människornas bäsla, på diskussioner om hur samhället skall förändras, revolutioneras, så att det ger människorna bäsla möjliga levnadsvillkor.

Vi kommunister är medvetna om atl kapitalismens samhällssystem är sådanl att del lägger hinder i vägen för en progressiv miljöpolitik i folkets långsiktiga intresse och det är bl. a. därför som vi kräver sådana förändringar av den svenska kapitalismen alt hindren undanröjs för en övergång till en planhushållning av socialistisk typ. Det är också därför som vi hävdar alt en skärpt och preciserad svensk miljöskyddslagstiftning skall ha sin grund i ett ekologiskt betraktelsesätt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionerna 1975/76:1671 och 2144.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! På flera punkter har jordbruksulskoltei i sill betänkande hänvisat till regeringsdeklarationen då det gäller miljökrav som har ställts i folkparlimotioneroch som, närde framförts tidigare, inte vunnit särskilt mycket anklang i utskonel. Nu skall inle jag här åierigen ta upp diskussionen om del berälligade i atl hänvisa till en regeringsdeklaration i siällei för lill kanske minsl lika allmänna ytlranden av en regering som suitii länge vid makien, uian jag skulle vilja underslryka någol av del som ligger bakom regeringsdeklarationens med nödvändighel kori-

155

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

156

fållade ullalanden om miljöpoliiiken.

I regeringsdeklaralionen lalas om all åiervinning av resurser skall främjas. Bränning och deponering är lyvärr fortfarande de vanligasle sällen all bli av med avfallel här i landet. Det förstör naturen och förstör samiidigi råvaror som i många fall kunde komma lill nylla igen. Åiervinning av resurser är någol annal och mera än alt komma lill rätta med avfallsproblemen, såsom vi i många år har understrukit i våra molioner. 1 år har vi illustrerat det - inle mer än illustrerat - med ett exempel från Italien på en anläggning som i stor skala försöker återvinna så myckel som möjligl ur avfallet för försäljning. Motsvarande anläggning saknas såvitt jag vet fortfarande i Sverige. Jag har nu, precis som utskotlets ordförande, de bästa förväntningar om all regeringen kommer all la ilu med ålervinningsproblemaliken i siörre skala än förul, och jag iror inle alls på någon begravningsmässa - inle ens på en deponeringsmässa.

Ulskollel säger vidare med hänvisning lill regeringsdeklaralionen all del finns särskild anledning all i iniernalionella sammanhang verka för en begränsning av lankfarlygens slorlek. Vad del handlar om är alltså atl farlyg av den storleksordning som förliste vid La Corufia i Spanien även kan gå in i Östersjön och inle är läliare all siyra där. Farlyg med 15 meters djupgående kan numera gå in i Östersjön. Då har de 2 meter mellan kölen och havsbotten. Det finns inga uppgifter om hur många stora tankbåtar som trafikerar Östersjön - det finns ingen kontroll av den irafiken. När nu folkparlimolionen 633 besvaras bl. a. med hänvisning lill regeringsdeklaralionen belyder det - om utskoltsmajorietens skrivning antas - all del är riksdagens uttryckliga avsikt att Sverige måste med särskild tyngd arbeta för att sådana bålar inte får komma in i Östersjön. Man kan alltså inle längre hänvisa till havens frihet, som dåvarande statsrådet Norling gjorde i våras.

Sedan kommer jag till de punkter i ulskoltels betänkande som handlar om hur man skall få bättre beslutsunderlag för miljövårdsärenden. Det är nämligen della som del i praktiken handlar om när man förordar elt ekologiskt betraktelsesätt och när man talar om allmänhetens möjligheter all påverka sin egen miljö. Ty den miljödemokrali som vi i folkpartiet länge har förordat och våra, krav på bättre metoder för all beakta de biologiska data som måste ligga under all planering går jusl ul på all besluten i miljövården skall bli bällre grundade än de hillills varit.

Om fler berörda medborgare än de som i nuvarande bestämmelser definieras som sakägare kunde få komma med sina synpunkler och verkligen få dem diskuterade, inle bara få dem lagda lill handlingarna, då skulle många miljöbeslui grundas på fler och bällre fakia än i dag. En slalligi anställd miljövårdare har sagt mig all ju rikligare och mera fiik-laspäckal beslulsunderiag man har i ell ärende, desto siörre är chansen alt miljöintressena får mera tyngd. Det är nämligen de intressena som har svårast all hävda sig och som komnier sist i kön.

Jag skall la ell par konkreta fall ur verklighelen för -all visa hur del

går när miljödemokralin inle finns.

För fem år sedan framlades i Karlskrona ell stadsplaneförslag, som innebar all kullurhislorisk bebyggelse skulle ersältas med lamellhus. Invändningar kom från planverket, riksantikvarieämbelel, landsantikvarien och en hyresgäst. De lämnades alla ulan avseende, därför all den ende som i lagens mening var klagoberälligad - en faslighelsägare - återkallade sina besvär, sedan han träffat en ekonomisk uppgörelse med kommunen.

Ett annat fall är från i år. Vid Korrö i Tingsryds kommun finns ell nalurreserval, där kommunen fann atl den behövde en vallenläki. Länsförbundet av Svenska naturskyddsföreningen i Kronobergs län, som sköier reservatet, överklagade länsstyrelsens beslut all lillåla denna vallenläki, ell beslut som stred mot reservatets syfte att skydda en rik växtlighet. Regeringen tog inie upp besvären till prövning, eftersom länsförbundet icke ansågs vara behörigt att föra talan mol detla beslut.

Delta är ell par typiska exempel på hur enskilda och föreningar, som har många goda och berättigade synpunkter att framföra när miljövårdsärenden avgörs, hell enkelt stängs ute på grund av en otidsenlig lag. Det är därför med utomordentligt slor tillfredsställelse som jag ser atl utskottet, bl. a. med hänvisning till regeringsdeklarationen, vill överlämna vår motion nr 370 till miljöskyddsulredningen, som ju, som bekant, tillkom efter en rad miljökrav i riksdagen, inte minsl från vårt håll. Utredningen får därmed möjlighel att väga in de här kraven på ökad miljödemokrati i sitt ursprungliga uppdrag.

Slutligen kan jag, herr talman, inle låla bli alt i detta sammanhang erinra om vad dåvarande ledaren för FN:s miljövårdsorgan, Maurice Strong, skrev ett år efter miljövårdskonferensen här i Stockholm 1972. Han påpekade hur väsenlligl del var för framgången med denna konferens, och därmed för miljövårdsarbetet i hela världen, all så många icke-statliga organisationer varil med och arbetat i förberedelserna. Han drog därav den slutsatsen atl instilulioner för miljövård bör kunna ha många olika former och arbeta på varierande säll för alt leda, inte lill alll siörre byråkraliska organisaiioner eller lill allt siörre ceniralisering, ulan, som han sade, lill alll bredare delakiighei för alla all vara med och styra ett komplicerat sammanhang. Utvecklingen borde gå inte mot alll stelare hierarkier utan mot flexibla arrangemang för ett liv i samverkan. Dessa ord beskriver ganska bra den anda i vilken jag i enlighei med regeringsdeklaralionen vill se miljövården ulvecklas för all ge, som del heter, allmänheten vidgade möjligheler lill inflylande över beslui som berör den egna miljön.

Del är därför med slor tillfredsställelse, herr talman, som jag yrkar bifall lill jordbruksutskottets hemställan i dess betänkande nr 10,

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Under detla anförande överlog herr tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

157

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

158

Fru LUNDBLAD (s):

Herr lalman! Önskan atl medverka till en miljövårdspolilik som innebär goda livsvillkor för människorna i Sverige besjälar ju alla här i riksdagen representerade partier. Om målen för miljövårdspoliliken är man ofta ense, men om takten, metoderna och prioriteringarna länker man ibland olika.

Jag tycker alt vi bör slå fast att det var industrialiseringen som skapade och fördjupade de flesla av miljövårdsproblemen. En ökad användning av kemiska ämnen medförde ofta en smygande försämring av naturmiljön.

Fru Anér sade all hon vill kämpa för ett ökat inflylande åt naturvårdare, konsumenter, miljövänner och andra grupper. Men även om man anser atl människorna skall ha goda möjligheter att få ett inflytande över miljön, tycker jag att man bör konstatera atl den enskilda människan sällan klarar av denna kamp. Det måste finnas ett starkt samhälle som verkligen lar ilu med dessa problem, ty det är ju de ohämmade marknadskrafterna och den ensidiga ekonomiska inställningen från företagens sida som ofta är miljövännernas verkliga motståndare. Del är inte myndigheterna.

Just om detta - vem man verkligen bör ta itu med i miljövården -säger regeringsförklaringen ingenting. Man talar inte om fienden, man endast beskriver vapnen, och därför förlorar man en viktig del av strategin när man skall bedriva miljövård. Man borde verkligen känna sin fiendes syften. När miljövårdsdebaltens krutrök har skingrats kan det därför tänkas all den verkliga fienden har intagit nya och fördolda ställningar. En av miljövårdens mest envetna fiender har varit skogsindustrin. Jag tror atl det är viktigt att man talar om detta.

Jag tror inte atl det inom riksdagen flnns några motsättningar när del gäller att låta olika grupper av befolkningen uttala sig om hur miljövården skall skötas - men det bör vara de politiska partierna som för fram dessa människors uppfattningar i de här frågorna. Det finns goda möjligheter till det - alla partier arbetar mycket aklivi inom miljövården.

Man kan också tänka sig att alltför ohämmade möjligheler för mindre grupper att besvära sig över olika miljöpolitiska beslut kan medföra ett hinder för ett konstruktivt arbeie inom miljövården. Bl. a. har under det senaste året vissa myndigheter påstått att de har så allvarligt hindrats i sill arbete av en mängd påstötningar att del varit svårt att få tid att utarbeta föreskrifter, som kunde begränsa den verksamhet som människorna reagerar emol.

Jag tror att miljödemokratin bäst kommer till uttryck om vi får verkligt demokratiska beslut om miljövården - inle beslut i förelagens styrelserum

- och om vi får domstolsprövningar i bl. a. koncessionsnämnden, där
de inblandade kommer till tals.

I ett fall i Skåne hell nyligen mölte koncessionsnämnden upp, och alla inblandade - människorna som bodde omkring det företag det gällde

- fick verkligen diskutera sina problem med koncessionsnämnden. Där
kom alla grupper till tals.

Jag tror atl del är på det sättet vi skall arbeta. Myndigheterna skall lyssna till opinionen både bland forskarna och bland allmänheten, de skall ha en öppen verksamhel utåt genom sina informationsavdelningar. Då tror jag atl man får en stark samhällskontroll över de miljöfarliga krafterna i samhället. Därför är det allvarligt att regeringsförklaringen inte framställer några koncisa krav på industrin, på producenterna. Där sägs ingenting om atl man vill skärpa produktionskonirollen när det gäller kemiska ämnen - ett område som verkligen har tagits upp av allmänheten och av de anställda i producentföretagen under de senasle åren. I det avseendet har man inte sagt någonting i regeringsdeklarationen, och det tycker jag är mycket allvarligt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det finns en djup oro hos svenska folkel för den alltmer ökande användningen av olika slags gifter i naturen -gifter vilkas effekter på människor och natur vi fortfarande överlåter åt giflfabrikantsmaffian att uttala sig om.

En sak bör i det här sammanhanget slås fast. Det är det kapitalistiska samhällssystemets lillväxtfilosofi som innebär konstlade behov, rovdrift och miljöförstöring. Det finns risk för atl profitintresset, trots att alll fier av medborgarna är medvetna om det ekologiska systemets känslighet, förstör oersättliga naturvärden och hotar människors hälsa.

En god miljö framstår i allt högre grad som en viktig del av vår totala levnadsstandard, och en bred opinion i miljöfrågor har utvecklats i vårt land. Denna opinion kräver ett nytt synsätt som utgångspunkt för samhällets handlande i dessa frågor.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor betecknades av många som början lill ett sådanl handlande. De löften som gavs före lagens tillkomst om den "omvända bevisföringen" tycktes infriade vid lagens behandling i riksdagen. Riksdagens majoritet uttalade sig då för en tolkning av lagens 1 i; så "alt en vara kan stoppas eller utsättas för åtgärd redan på grund av en vetenskapligt fastlagd misstanke om dess miljöfarlighet, varvid skall gälla omvänd bevisföring innebärande skyldighet för den som vill hantera varan att bevisa dess ofarlighet för människor och miljö".

Under denna lag faller fenoxisyrorna. bl. a. 2,4,5-T, som tas upp i motionen 1704 och där elt av yrkandena är ett totalförbud mol användning av denna fenoxisyra. ,

Det finns vetenskaplig misstanke om att fenoxisyran 2,4,5-T är skadlig för människor och miljö. Denna fenoxisyra innehåller det oerhört dödliga giftet dioxin. Men vid utspridningen i naturen av medlet kan också diox-iner bildas genom t. ex. ofullständig förbränning.

Nu hävdar skogskapitalets och naturvårdsverkets forskare all halten dioxin är så låg att den inte ulgör någon siörre risk. Mängden dioxin skulle vara 10 gram per år. Men dessa 10 gram kan genom sin enorma giftighet döda eller skada 10 000-tals djur.

159

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliti ken, m. m.

160

Tydligen anser produklkonlrollnämnden, naturvårdsverket och jordbruksutskottets ledamöler detta vara acceptabelt. Viktigare för dessa instanser är tydligen alt rovdriften i skogen får fortsätta och att vinsterna för skogsbolagen fortsälier all öka.

Den av produklkonlrollnämnden angivna mängden dioxin är enligt vissa forskare, bl. a. professor Rappe i Umeå, alltför liten. Man har förbisett det faktum att dioxin kan bildas ute i naturen efter användandet av 2,4,5-T genom att det sker en ofullständig förbränning av medlet. Därmed finns alltså risken för en mycket större mängd dioxin i naturen än vad som angivits från ansvariga myndigheter. Lägger man därtill ett annat faktum, nämligen all dioxinet har en hög anrikningseffekl, så förstår man vilken stor miljöfara som användandet av denna fenoxisyra utgör.

Jag har nämnt vilka effekter som 10 gram dioxin kan få på djur. Jag vill i det här sammanhangel också nämna att Sevesokatastrofen i Italien handlade om giftet dioxin. Dessuiom använde USA-imperialismen detta medel i Vietnam, och resultatet känner vi till.

Man måste fråga sig vad innebörden av nuvarande praxis är. Riksdagen har stiftat en lag som skulle göra del möjligl att stoppa jusl ett sådant medel som 2,4,5-T, om del fanns vetenskaplig misstanke alt medlet skulle vara till stor skada för människor och natur. Denna misstanke finns alltså. Men då har ansvariga myndigheter och jordbruksutskottet vägt denna risk mot risken för alt skogsbolagen skulle erhålla något mindre vinster. Både i propositionen med förslag lill lag om hälso- och miljöfarliga varor och i utskottsbelänkandet i anledning härav talas om att intensiteten i ingripandet mot en vara blir beroende på en avvägning mellan å ena sidan risken med varan och å andra sidan de fördelar för samhället som varan för med sig. I det här aktuella fallet visar det sig att man helt har hamnat på inte "fördelar för samhället" utan fördelar för det privata skogskapitalets fortsatta rovdrift. Man kan i dag använda andra metoder vid bekämpning av lövsly än fenoxisyran 2,4,5-T. Det är skogsbolagens kalkyler som varit vägledande för ansvariga myndigheters beslut att tillåta fortsatl användning av fenoxisyran.

Del är giftfabrikanternas eller skogsbolagens ytliga forskningsresultat som fortfarande är vägledande för myndigheters och politikers handlande. De institutioner och forskare som står fria från tillverkare och förbrukare och som verkligen bemödat sig om atl ingående studera hälso- och miljöriskerna med fenoxisyrorna framställs av makthavarna som mer eller mindre suspekta figurer. Elt förbud mot fenoxisyran 2,4,5-T tills de grundade misstankarna blivii klarlagda är ell nödvändigt och rimligt krav från miljöopinionens sida.

Jag har, herr lalman, ytterligare ett yrkande i motionen 1704, och det gäller förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften i skogs-och jordbruksmark. I detta yrkande har insmugit sig ett fel; redan nu är det förbjudet med fiygbesprutning på åkermark, vilket också utskottet påpekar.

Jag vill helt kort säga att jag vidhåller yrkandet om förbud mol flygbesprutning över skogsmark. Exemplen är många på hur fenoxisyran 2,4,5-T har hamnat utanför de avsedda besprutningsytorna. Inom Ljusdals kommun i Hälsingland finns exempel på hur trädgårdar och människor fått giftet över sig. I Marks kommun i Älvsborgs län finns exempel på hur giftet hamnat 200-300 m från angivet besprulningsområde.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till molionen 1704.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Hert LARSSON i Borrby (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag är tacksam för att jag får gå in och göra ett litet tillrättaläggande i detla skede av debatten, för att del skall bli litet mer ordning på vår diskussion.

Låt mig först säga till herr Måbrink att den rad av påståenden som herr Måbrink här har gjort inte gärna kan få stå oemotsagda. Herr Måbrink slår in öppna dörrar, och sedan för han en argumentering mot något som egentligen inte är med verklighelen överensstämmande. Jag vill som exempel ta motionsförslaget om spridning av fenoxisyror från luften över jordbruk. Det minsta lilla kunnande i detta ämne skulle ha hindrat herr Måbrink att motionera om förbud. Man sprider inte fenoxisyror från luften över jordbruk. Varje jordbrukare och envar som har någon liten sakkunskap ler milt överseende mot den ambitiöse motionären.

Sedan klämmer herr Måbrink lill om dioxinerna, och del vill jag gärna intyga är korrekt. Dioxinerna är mycket fariiga och de bör inte få förekomma. Men det vore i hög grad fel om det i debatten fick kvarstå ett intryck av att de här gifterna vräktes ut i naturen i fruktansvärda mängder. Så är inte fallet.

Vi har under en lång följd av år haft totalstopp för spridning av gift från luften. Jag vågar påstå det med bestämdhet eftersom jag var ordförande i den utredning som föreslog stoppet. Vidare har man låtit all tillgänglig expertis sätta sig ned till en granskning. Del är inle, som herr Måbrink antyder, fråga om någon enad expertis, ulan efter mycket noggrann genomgång har man kommii fram till atl, efter av en rad säkerhetsföreskrifter omgärdade bestämmelser, herr Måbrink, tillåta spridning under myckel stark begränsning. Och det finns en rad skogsbolag som - utan au jag på någol säll behöver uppträda här som försvarsadvokat för dem - ändå inte har brytt sig om att använda del medlet. Det är alltså inte så avgörande för deras ekonomi som herr Måbrink vill göra gällande.

Precis som herr Måbrink tror jag att fenoxisyror med dioxininnehåll bör bort. Det är helt korrekt. Det finns andra medel som kan användas.

Men jag blir väldigt illa berörd när herr Måbrink gör gällande atl en rad ulanför lagskrivning och statsverk stående faktorer skulle vara avgörande för jordbruksutskottets ställningstagande. Produklkonlrollnämnden är vägledande för jordbruksuiskottets ställningstagande. Där finns en väl samlad expertis som fått mycket omfattande fullmakter och har mycket omfattande kompetens. I det läget har rtksdagen inte haft för

161

II Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, ni. m.

vana att gå in och ta ställning till speciella kemikalier. Del står ju mycket tydligt skrivet i utskottsbelänkandet att vi räknar med alt produklkonlrollnämnden verkligen lar detta ansvar eftersom nämnden har den kompetensen och den fullmakten. Jag skall be, herr talman, att få återkomma till övriga talare efter hand.

Hert MÅBRINK (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Jag är litet förvånad. Jag tycker ändå all jordbruksutskottets värderade ordförande bör sitta och lyssna här i kammaren. Om någon slår in öppna dörrar så är det herr Larsson i Borrby.

Jag sade ju att del hade insmugit sig ell fel i min motion som gällde jusl fiygbesprutning över åkermark, och jag beklagade delta och sade att utskottet mycket rikligt hade påpekal del. Hörde herr Larsson inte det? Jag tycker att om ni skall gå upp och argumentera så bör ni ändå lyssna på vad man säger.

1 övrigt slår jag inle alls in några öppna dörrar. Jag citerade - och jag vet inle om ni lyssnade på det - 1 § lagen om hälso- och miljöfarliga varor vad beträffar den omvända bevisbördan. Om det finns en vetenskaplig misstanke att exempelvis fenoxisyror är skadliga för människor och natur så bör man kunna förbjuda ett sådant medel. Det finns faktiskt, herr Larsson, när det gäller fenoxisyran 2,4,5-T vetenskaplig misstanke all detla medel är farligt bl. a. på grund av dioxin vid framställningen. Det är en väldigt liten mängd - som jag också sade i mitt anförande - nämligen 10 g/år, men dessa 10 g/år är enligl vissa forskare så giftiga att de kan döda exempelvis 10 000-tals djur.

Den andra viktiga punkten som jag pekade på i sammanhanget är att dioxin kan bildas ute i naturen när man har spridit fenoxisyran 2,4,5-T. Ansvariga instanser har hillills inte bemödat sig om alt analysera den sidan av problemet. Och det var del jag påpekade.

Jag hävdar fortfarande atl produklkonlrollnämnden i det här fallet inte följer den lag som riksdagen stiftade 1973, tror jag atl det var, beträffande fenoxisyran 2,4,5-T. Och det är ganska betecknande för utskottets ledamöter att ni sysselsätter er nära nog inte alls i utskoiisskrivningen med jusl denna viktiga problematik, som så djupt oroar och engagerar människorna i de områden där besprutning sker. Vad ni sysslar med i utskottsbelänkandet är fiygbespruiningsförbudei. Detta tycker jag är ganska avslöjande för del slarviga säll på vilket ulskoltels ledamöler handlägger de här oerhört väsentliga frågorna.

162

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäie:

Herr talman! Det här genmälei är nästan obehövligt. Herr Måbrinks senaste inlägg exemplifierar ju precis vad jag försökte beskriva i milt tidigare anförande: en blandning av korrekta påståenden och fullständigt ovederhäftiga beskyllningar. Jag vill inle bemöta honom mer än genom atl säga, att jordbruksutskottet har förtroende för produklkonlrollnämnden och för den lagsliftning som gäller. 1 de fall som herr Måbrink åbe-

ropar har man inte följl gällande lagstiftning, och det kan knappast jordbruksutskottet vara ansvarigt för.

Jag vill gärna medge - herr Måbrink får föriåta mig, om jag stannar vid ett mera balanserat ordval - all produktkontrollnämden har utomordentliga svårigheter i inkörningsskedet när den skall effektuera riksdagens beslut om den omvända bevisbördan, som vi alla välkomnar och som jag inte tyckte atl vi behövde kommentera så mycket tidigare.

Jag har förut bemött bara de delar av herr Måbrinks påståenden som jag fann anledning att särskilt gå in på, men det belyder inte all utskottet skulle vara ointresserat av eller okunnigt om hela den viktiga problematik som här föreligger. Det är, tycker jag, litet onödigt atl kasta ut sådana påståenden; det finns inte något underiag för dem i handlingarna och inte heller i vad vi tidigare har sagt i de här frågorna.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

Hert MÅBRINK (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Herr Larsson i Borrby får vara vänlig att konkretisera sig när det gäller vad del är för ovederhäftigheter och felaktigheter i vad jag har sagt här tidigare. Det är herr Larssons skyldighet som ordförande i jordbruksutskottet atl motbevisa mig på den här punkten, om han kan. Finns del någon vetenskaplig misstanke om alt fenoxisyran 2,4,5-T är skadlig för människor och natur eller finns det inte? Om herr Larsson är överens med mig, då borde i rimlighetens namn 1 § lagen om hälso- och miljöfariiga varor tillämpas av produklkonlrollnämnden.

Detta är vad jag har försökt hävda i den här debatten. Den som far omkring med allmänna klyschor om ovederhäftigheter osv. är ju herr Larsson. Jag tycker att man kan begära mera av ordföranden i jordbruksutskottet än dylikt resonemang.

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr Larsson i Borrby anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag skall i all korthet plädera för molionen 1975/76:430, i vilken yrkas på förbud mol användning av aerosolförpackningar med fluorkarboner som drivgas. Del handlar om s. k. sprej, som används inom de mest skiftande områden.

Nu hänvisar utskottet till tidigare behandling. 1 flol ansåg riksdagen att man borde avvakta en undersökning från NAS i USA, vilken skulle ge bättre grund för ställningstagande. Den undersökningen är nu klar och bekräftar de allvariiga farhågorna.

Vi har i vår motion utförligt motiverat varför vi anser att ett förbud bör införas. Utskottet har en i och för sig positiv skrivning men anser, trots alt den tidigare åberopade rapporten nu är färdig, att man skall vänta och göra nya överväganden. Jag tycker att det är tvivelaktigt om det verkligen behövs några sådana; del skall i så fall vara för atl fastställa omfattningen av förbudet, om några produkter exempelvis inom medi-

163

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

164

cinen måste undanlas osv. Men för det kan man inte behöva uppskjuta del principiella ställningstagandet någon längre tid. Det tycker inle heller Vetenskapsakademien, som säger följande i sin sammanfattning:

"Det har inle funnits någon anledning för Vetenskapsakademien att ifrågasätta de underiiggande naturvetenskapliga undersökningsresultaten som presenterats i NAS-rapporlen. Däremot gör akademien den bedömningen atl della bakgrundsmaterial nu är tillräckligt för all motivera att motåtgärden bör sättas in i Sverige. Ell av huvudskälen till att denna bedömning något avviker från den som presenteras i NAS-rapporlens slutsatser är ell tvivel på atl de närmasie årens forskningar kan förväntas undanröja osäkerheten i uppskattningen av ozonreduklionseffekten. Den svenska vetenskapsakademien anser atl NAS-rapportens argument om ytterligare några års fördröjning av motåtgärder kommer atl kunna hävdas med lika stort (eller litet) berättigande även i framtiden.

Ett ytteriigare starkt skäl för denna bedömning är del allvar med vilket akademien ser på möjligheten av en direkt klimatpåverkan genom klor-fluorkolens växthuseffekt. Vid en jämförelse mellan klorfluorkolens och

koldioxidens klimatpåverkan- bör man hålla i minnet alten reduktion

av koldioxidutsläppen, om än aldrig så önskvärd, är oerhört mycket svå
rare alt åstadkomma än en reduktion av klorfluorkolutsläppen. Del hör
också till saken all den ovan nämnda jämförelsen mellan klorfluorkolens
och koldioxidens klimatpåverkan är baserad på elt /' tiden konstant utsläpp
av klorfluorkol. Om i stället utsläppen av klorfluorkol skulle fortsätta
au öka skulle deras klimatpåverkan efter några årtionden bli större än
koldioxidens.                                                  '

Utan att ha kunnal göra en total ekonomisk värdering av kostnader och vinster förknippade med någon form av restriktioner av klorfluor-kolanvändningen gör akademien den allmänna bedömningen att ålgärder nu är mycket väl motiverade.

Medvetenheten om detla allvarliga miljöproblem har redan lett till
att frågan om förbud mol användandet av klorfluorkol har aktualiserats
på flera håll i världen. I några fall (delstaterna Oregon och New York
i USA) har ell sådanl beslut redan fattats. 

Eftersom det här gäller elt globalt miljöproblem krävs en stor internationell uppslutning kring en begränsning av användningen av klorfluorkol. Vetenskapsakademien anser att Sverige bör finnas med i täten för en sådan aktion. Detta synes särskilt naturligt eftersom en avsevärd minskning av användningen av dessa ämnen skulle kunna åstadkommas Ulan siörre negativa effekter för sysselsällning och för konsumenter.

Mol denna bakgrund", säger Vetenskapsakademien, "föreslår vi

1.   all, som ett första steg i begränsningen av klorfluorkolutsläppen, ett förbud införs mol användningen av klorfluorkol i sprayflaskor. Undantag bör dock under en övergångsperiod medges för vissa medicinska och andra viktiga användningsområden,

2.   atl regeringen måtte ta upp denna fråga i internationella organi-

sationer och verka för att restriktioner i klorfluorkolutsläppen införs i andra länder."

I utskottets skrivning sägs all det inle är tillräckligt all problemet angrips nationellt. Jag är helt överens med utskottet om detta. Så är det ju på de flesla områden - det må gälla vallen eller luft. Men del förhållandet utgör ju aldrig någol skäl för att vi i Sverige inte skall vidta åtgärder som vi tycker är riktiga.

Jag förutsätter liksom utskottet att regeringen "i kontakt med andra länder och internationella organisationer gör belydande ansträngningar i syfte att åstadkomma en internationell samordning av insatserna på förevarande miljövårdsområde". Men atl sådana ansträngningar görs innebär ju inget hinder mol all Sverige vidtar åtgärder i nationell skala; det måste ju tvärtom stärka den svenska positionen. I några delstater i USA har, som tidigare anförts, redan faltals beslut om förbud mot användningen av klorfluorkol. Vi tycker i likhet med Vetenskapsakademien atl delsamma bör kunna ske i Sverige ulan någon siörre lidsmarginal. Svenska folket berövas ingeniing värdefullt men befrias från en miljöfara.

I utskottets skrivning står:

"Enligl utskottets mening innebär de nya rönen beträffande klorfluorkolens miljöpåverkan en bekräftelse på atl utsläppen av klorfluorkolen utgör en belydande källa till oro. Utskottet vill därför allvariigt understryka vikten av att regeringen och berörda kontrollorgan, närmast produklkonlrollnämnden, med skärpt uppmärksamhet följer ulvecklingen och snarast vidtar ålgärder i syfte att medverka till en minskad användning av berörda ämnen så snabbi som möjligt."

Jag vill fråga utskottels ordförande, var han nu befinner sig, om denna skrivning skall tolkas så att man under nästa år kan förvänta sig att del läggs fram förslag om alt helt eller delvis förbjuda användningen av klorfluorgas som drivgas i s. k. sprayförpackningar. Om svaret på den frågan blir positivt har jag ingen anledning alt yrka bifall till motionen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag skall i all korthet kommentera motionerna 238 och 239, vilka berör frågan om elt bättre tillvaralagande av våra naturresurser. Vad jag åsyftar med dessa motioner är att påtala del slöseri som förekommer, och min oro grundar sig i det förhållandel att våra naturresurser inte är outtömliga.

Särskilt med hänsyn till de svältande folken i väriden bör det framstå som en plikt och skyldighel att iaktta sparsamhet med de naturresurser som vårt lands befolkning förfogar över. Även om vi därmed inte avskaffar världssvälten, så är det ändock lill sist en fråga om solidaritet och om människosläktets förmåga alt överieva - globalt sett.

Otvivelaktigt har köp-och-släng-mentaliteten blivit alltför dominerande i vårt levnadsmönster. Stundom kan det visserligen för en enskild medborgare synas föga ekonomiskt atl ta till vara förbruknings- och ka-

165

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

166

pitalvaror för eventuell reparation, lagning och därmed återanvändning, men sett från ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv är en sådan inställning förkastlig.

Ett posiiivi inslag i den livliga debatten om våra naturresurser har varit att människor engagerats i dessa problem på ett helt annat säll än för bara några år sedan. Särskilt gäller det ungdomen. Både i fråga om vår solidaritet med u-länderna och i fråga om vår egen framtid har de unga kanske mer än den äldre generationen aktivt försökt att påverka opinionen för sparsamhet med våra tillgångar. Det är glädjande i och för sig, men vad jag efterlyser i sammanhanget är information på bred front som bekostas av samhället, information som skulle omfatta alla de områden där del enligt min uppfattning verkligen skulle gå att spara naturresurser.

Det torde vara oslridigl all köp-och-släng-mentaliteten måste ersältas med en attitydförändring. Vi måste komma till insikt om att för oss gäller endast rätten att bruka våra resurser, inte förbruka dem. Del gäller atl ta vara på våra begränsade resurser och använda dem på elt sådant sätt att de kan återanvändas.

Jag har i moiionerna 238 och 239 pekat på resursslöseriet, exempelvis på hur mycket skog som inte tas till vara, s. k. avfallsskog, som skulle kunna användas som bränsle. Jag har pekat på del enorma slöseri som alla engångsförpackningar utgör. Vidare har jag berört frågan om tillvaratagande av matavfall på våra sjukhus och vårdinrättningar, där man tyvärr i stor utsträckning låter prima matavfall, som med fördel kan användas som svinfoder, brännas upp. Även om det sker med iakttagande av gällande hälsovårdsstadga borde det icke få förekomma att huvudparten av matavfallet bränns upp i stället för att del tas till vara till djurföda. Syftet med mina motioner är att markera en viljeyttring: svenska folkel måste i större utsträckning än vad som nu sker inse att det gäller att spara på våra resurser.

Jag har väldigt svårt atl få någol riktigt grepp om utskottets skrivning. Å ena sidan är man positiv, men å andra sidan är man negativ. Utskottet hänvisar när det gäller elt bättre tillvaralagande av skogsavfallet till bl. a. 1973 års skogsuiredning, och säger att något särskilt initiativ inte är påkallat från riksdagens sida. Varför kunde inte utskottet, med åtminstone några rader i det annars så digra betänkandet, ha påpekat vikten av ell bättre tillvaratagande av skogsavfallet?

När det gäller matavfallet på våra sjukhus och vårdinrättningar anser utskottet att den frågan faller inom ramen för vad utredningen (Jo 1975:02) om omhändertagande av sjukhusavfall enligt sina direktiv har all pröva. Jag skulle vilja fråga Anna-Greta Skantz eller Arne Magnusson i Nennesholm, som är sakkunniga i denna utredning, om det är så att utredningen också haft atl utreda frågan om återvinning av matavfall vid våra sjukhus och vårdinrättningar. Om svaret är ja, så blir jag minst sagt förvånad. Innan jag skrev molionen 239 erhöll jag från vederhäftigt håll besked om atl uiredningen inle skulle befalla sig med denna fråga.

Utskottet har dock en annan mening. Vad säger nu experterna om riktigheten i delta påslående? Jag väntar med iniresse på svarel.

Herr lalman! Motionerna är avstyrkta. Jag finner det föga meningsfullt atl gå emot ett enhälligt utskott, varför jag avstår från atl yrka bifall lill mina båda molioner. Jag nöjer mig med att markera min inställning till slöseriet med våra naturresurser genom vad jag här anfört.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag har i en motion, 1975/76:243, hemställt att riksdagen beslutar alt hos regeringen anhålla om förslag till ändringar av gällande bestämmelser i naturvårdslagen rörande täktverksamhet, innebärande att sådan verksamhet ej får påbörjas innan myndighets beslut i frågan vunnit laga kraft. Det förhåller sig nämligen så att den som erhållit tillstånd för matjordstäkl inte behöver avvakta tillståndels lagakraftvinnande. Exploatören kan sålunda så fort tillstånd erhållits bortforsla matjorden. Tillståndet kan tillika vara kombinerat med lillslånd för grustäkt.

Det är inte ovanligl alt klagan förs över dylik tillståndsgivning. Ofta är det kommunala byggnadsnämnder som överklagar. Under tiden fram till dess att överklagan behandlas kan exploatören ha hunnit med all bortforsla täktområdets massor.

Det står visseriigen i bestämmelserna att exploatören kan åläggas att återställa området i lidigare skick, om överklagan skulle vinna gehör hos regeringen. Men vad är att göra när hela området har skövlats? Det är en praktisk omöjlighet att återställa del. Jag vel flera platser där så har varit fallet. Både matjorden och gruset hade bortförts. Under tiden har beslutet överklagats, men även om en klagande - i detta fall byggnadsnämnden - har vunnit gehör för sina synpunkter har det varit omöjligt alt återställa området i dess ursprungliga skick. Det kan innebära oerhörda problem från natur- och miljösynpunkt.

Ulskoltet skriver: "Nackdelarna med en omedelbar verkställighet av
beslut om tillstånd lill täktverksamhet kan motverkas på olika sätt. Så
lunda finns t. ex. möjlighel för besvärsmyndigheien all förordna

om inhibition, dvs. att överklagade beslutet i avvaktan på prövningen av anförda besvär inte skall gälla." Denna möjlighet har också utnyttjats vid något tillfälle av regeringen i samband med att naturvårdsverket har överklagat en liknande tillståndsgivning. Men jag har inte sett att denna inhibition i något fall har använts i samband med att kommuner har överklagat ett läktiillstånd. Och jag menar alt samma bestämmelser som gäller för naturvårdsverket borde gälla också för kommunerna.

Om utskottet hade gått så långt i skrivningen att man hade förordat all besvärsmyndigheten vid ett överklagande från en kommun borde förordna om inhibition skulle myckel ha vunnits. Om en kommun överklagade ett beslut om tillståndsgivning skulle alltså någon täktverksamhet inte få förekomma förrän beslutet vunnit laga kraft. I dessa tider när det är myckel aktuellt med grustäkt och specielll matjordstäkl kan ett sådant tillstånd som länsstyrelsen beviljar ställa lill stora svårigheter i

167

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

kommunerna. Därför anser jag att de kommunala byggnadsnämnderna borde få nära nog vetorätt.

Herr talman! Jag skall inte ställa någol yrkande i dag. Jag hoppas all utskottets skrivning ändå i viss mån skall kunna dämpa den allvarliga täktverksamhet som förekommer litet varstans. Jag förbehåller mig emellertid rätten alt återkomma i ärendei för alt få ålgärder vidtagna i detta hänseende.

168

Hert LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Det är signifikativt att vi tar nästan lika lång tid på oss för att debattera miljöfrågorna som hela jordbruksfrågan i övrigt. Jag tror alt det är rätt att vi gör det mol bakgrund av den betydelse som de frågorna har.

Jag har själv i all anspråkslöshet skrivit motionen 1975/76:1699, där jag hemställeratt riksdagen föreslår regeringen alt bärkraften hos marker och vallen får utgöra ledstjärnan vid all planering och lagstiftning för naturens utnyttjande för fritidsändamål.

Vad är då bärkraften? Del är vad våra biologiska tillgångar tål ulan alt vi tar ut mer än vad återväxten medger för atl balansen skall kunna upprätthållas, att slitaget vid utnyttjandet av markerna för friluftsliv inte heller ändrar själva balansen i markerna.

Jag tror det är riktigt att använda ordet bärkraft, för det är just vad det gäller: Vad bär våra marker? Vi skall inte utnyttja dem mer än de orkar bära för att kunna återställas.

Motionen är välvilligt behandlad av utskottet. Men fina skrivelser är en sak, en annan är om del finns en bevakning så att syftet med denna moiion och andra i praktiken kan tillgodoses. Detta sker tyvärr inte. Vi har varken resurser eller förmåga att följa upp alla de fina beslut som fattats i miljöfrågor av Sveriges riksdag.

När vi slår oss för bröstet och säger att vi är bäst i världen - del har nästan sagts här i dag också - får del inte bli så all vi bara är bäst på papperet, och atl vi sedan hänvisar ett sådant papper lill våra vänner i andra länder när vi skriver konventioner och deltar i miljösammanhang ule i världen.

Lål oss la ett exempel som herr Lundkvist berörde litet i sitt anförande, nämligen fisket. Om man drar konsekvenserna av bärkraften kan man när det gäller fisket i Kallegalt, i Östersjön och våra vatten över huvud tagel säga att vi tar ut mer än återväxten, mer än dessa vatten bär. Havets tillgångar minskar. Vissa arter försvinner hell. Mycket litet blir kvar och återställandet kanske tar en lång tidsperiod. Vi står f n. utan möjlighet alt förhindra detta. Vi nästan resignerar inför problemen. Vi faller tillbaka på politiska beslut utan alt kunna effektuera dem. All heder åt utskottets välvilja, förståelse och kunnighet, men direkta åtgärder och ett bättre beslulsunderiag, som fru Anér lalade om, måste till. De är för dåliga ännu.

Vi lyckas delvis med avloppsfrågor - det är positivt - med landskaps-

vård, som det är lättare att ta på, och med vissa delar av vår arbetsmiljö, fast det är oändligt mycket som kvarstår. Vi börjar fundera på avfallsfrågorna. Men fisket i hav och insjöar försämras på grund av utfiskning. Fisket i Norrland försämras alltmer på grund av utfiskning. De flygplan som går med norrländsk fisk till de södra delarna av Sverige för med sig för myckel fisk för alt tillgångarna i de vattnen skall kunna återställas. Vi vågar inte la itu med det problemet riktigt. Även miljöförstöringen i luften är en bidragande orsak. På teknikens område tar vi fram nya båtar som rusar fram på våra vallen och förstör otaliga biologiska arter, vilka har svårl att åter utveckla sig. Vi har vissa lagar mot delta, men hur används de lagarna av de myndigheter som har all bevaka dessa områden? De används för dåligt.

Delar av fågellivet håller på atl försvinna i vårt land och i hela världen. Vi jagar egentligen fel arter i dag. Vi jagar arter som vi tycker det är fint och vällovligt atl äta och även angenämt att stoppa i oss. Och då glömmer vi arter som det är för gott om och som utvecklas i för hög grad, vilket förstör balansen i naturen; t. ex. kråkor, skator, etc. Vissa djurarter är på väg alt försvinna. Människorna borde vara mer delaktiga och engagera sig mer i arbetet på att hitta vägar för att klara vår miljö. I ett, som vänsterpartiet kommunisierna säger, kapitalistiskt samhälle, dvs. ett samhälle som vårt, kan människorna genom sin frihet opponera och skapa möjligheler att förbättra situationen. I ell slutet samhälle, som herr Claeson och andra har talat om, kan man inle lösa problemen på samma säll. Där får naturen stå tillbaka för samhällets inlressen. Det är alltför väl omvittnat.

Herr talman! Jag är inte bara pessimistisk, men jag vill framhålla atl synpunkterna på miljön måste åtföljas av fiera praktiska åtgärder än som f n. sker. Jag har inget yrkande.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr talman! Frågan om förbud mot freongas såsom drivmedel i sprayer väcktes första gången i min motion 1975:1531. Med viss positiv skrivning framhöll utskottet atl regeringen eller produklkonlrollnämnden, om det är av särskild belydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt, kan förbjuda hantering med eller import av hälso- eller miljöfarliga varor. Med hänsyn till de möjligheter som fanns föranledde motionen ingen ytterligare åtgärd.

Freongasen är inte oundgängligen nödvändig såsom drivgas. Flera andra lekniska alternativ finns. I många fall går del all använda luft. Därmed är freongas en lyxprodukt med skadeverkningar, ett drivmedel som vi kanske helt kan avvara.

1976 återkom jag med motion, då tillsammans med flera andra ledamöter. Motioner väcktes dessutom av representanter för samtliga partier, vilka på olika sätt tog upp frågan om freonernas användande.

En tid ansågs farhågorna något överdrivna, men nu ser man åter lika allvarligt på saken som en del forskare redan lidigare gjorde. Forskarna

169

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövåidspoliti-ken, m. m.

påtalar atl den ökade ultravioletta strålning som uppkommer om ozonlagret förtunnas påverkar främst ögon och hud, atl del rör sig om såväl akuta som kroniska skador och att del redan nu förekommer ganska svåra fall av hudcancer. Enligt forskarna är det högst troligt all den ökade ultravioletta strålningen svarar för största delen av de skadliga förändringarna. En ökad genomsläpplighet för denna strålning skulle skapa än siörre problem.

Alla risker är inle helt klarlagda, exempelvis inte vilken inverkan en ökad strålning skulle få på organismerna i vår omgivning och hur växterna skulle påverkas,

I två stater i USA har förbud införts. Tio stater med sammanlagt 53 miljoner invånare begär nu i en gemensam aktion att areosolsprayerna skall tas ur marknaden. De vanligasle areosolsprayerna är de som går under namnet freongaser.

Eftersom ingel biologiskt liv på jordytan är möjligt utan del skyddande ozonlagret och då freonernas användande närmast kan ses såsom onödigt och även torde utgöra ett allvarligt arbetsmiljöhot, är del glädjande att ulskoltet helt enigt påtalar de allvariiga farhågorna och föreslår att riksdagen ger regeringen lill känna vad som i moiionerna har anförts. Vi förväntar oss att naturvårdsverket ser lika allvarligt på saken som utskottet har gjort.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskotlets hemställan.

170

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Tillåt mig nu bekräfta vad jag sade i mitt första anförande i den här debatten, nämligen all vad gäller ambition, engagemang, vilja och önskningar fattas det ingenting. Det är glädjande alt så är förhållandel. Sedan är det en annan sak hur man genom lagstiftning, genom uppföljning av lagstiftningen och genom säkerhetsföreskrifter skall kunna leva upp till dessa ambitioner.

Under debatten har det ställts några frågor till mig, och jag skall försöka svara på dem. Låt mig då säga att de skrivningar som flnns i jordbruksutskottets belänkande nr 10 är mycket väl genomtänkta och avsedda all ha effekt. Svaret lill herr Lövenborg är all skrivningen i detta utskottsbetänkande, som jag ser del, ulgör grunden för att produklkonlrollnämnden under det närmaste året skall kunna utforma ett direkt förbud för freonerna.

Samma svar kunde jag i viss mån lämna till herr Måbrink. I våra skrivningar har vi hela tiden endast kunnal hänvisa till gällande lagsliftning, som innebär atl produklkonlrollnämnden har fått denna fullmakt och denna kompelens, men jag vill gärna säga alt i den skrivningen är innefattad en förväntan om att exempelvis dioxinerna skall försvinna ur vår miljö.

Det belyder inte att jag stillatigande ville låta herr Måbrink säga alt skogsbolagens intressen, kapitalets intressen osv. skulle vara avgörande

för utskottets ställningstagande. Det var därför det hettade lill ett slag i debatten.

Fru Lundblad gick plötsligt till ett ganska allvariigt angrepp mot skogsindustrin i allmänhet utan att ge några preciserade förslag till hur den skulle hindras från atl uppträda så som den enligt fru Lundblad har gjort under de senasle 44 åren. Jag är litet förvånad över detta och vill nog i det sammanhangel säga att även om vår hälsa och vår miljö väger tyngre än allt annat när vi står inför att göra avvägningar, så har skogsindustrin med god anpassning lill gällande lagstiftning under senare år utgjort vår viktigaste exportnäring. Jag lycker inte atl man utan vidare kan göra ett sådant påhopp som fru Lundblad gjorde, om man inte också kan påvisa brott mot lagstiftningen.

De frågor som herr Börjesson i Falköping ställde beträffande direktiv för omhändertagande av olika slags avfall kommer alt besvaras av fru Skantz.

Herr Persson i Heden frågade om länsstyrelsernas möjligheler lill inhibition vid grustäkt. Jag kan väl hålla med om att gällande normer har lämnat utrymme för vissa olyckshändelser. Vi har dock påpekat att länsstyrelsen redan har möjlighet alt förhindra exploatering innan beslulel vunnit laga kraft. Jag vill tillägga att naturvårdskommittén med all sannolikhet kommer att täppa till de luckor som kanske alltjämt finns i det här sammanhanget.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

Herr LÖVENBORG (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Jag ber att få tacka herr Larsson i Borrby för svaret, som jag är nöjd med. Del innebär all förslag till förbud läggs fram under nästkommande år, och jag hoppas att det beskedet också har förankring i naturvårdsverket och i regeringen.

Fru LUNDBLAD (s) kort genmäie:

Herr lalman! Herr Larsson i Borrby angrep mig för att jag nämnde skogsindustrin, men jag tror inle att del behövs några stora forskningsrapporter som belägg för all skogsindustrin har svarat för en stor del av de miljöfarliga utsläppen i våra vattendrag.

Jag är mycket medveten om att det har blivit en avsevärd förbättring de senasle åren, efter hand som de samhälleliga åtgärderna salts in för all begränsa de olika utsläppen. Jag ville ta det som exempel på all del är viktigt att man har starka myndigheter som kan kräva tillstånd och begränsningar i de olika miljöfarliga utsläpp och produktionsformer som finns inom industrin, bl. a. skogsindustrin.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har ställt en direkt fråga till herr Magnusson i Nennesholm och mig. Eftersom jag är ordförande i den ulredning som herr Börjesson åsyftade vill jag svara på hans fråga.

Den socialdemokratiska regeringen tillkallade i juni månad 1975 en

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, tn. m.

utredning om sjukvårdsavfall. Vi har i uiredningen tagit upp frågan om hantering av avfall som uppkommer vid sjukhus, öppen vård och ve-terinärinrältningar. Vi anser atl man bör eftersträva all hanteringen i största möjliga utsträckning skall leda till någon form av återanvändning. Eftersom frågan om matavfall från sjukhusen varit uppe här i riksdagen lidigare och även tagils upp vid de besök som vi har gjort vid olika sjukhus, har uiredningen behandlat också den frågan. Vi räknar med all utredningen skall vara klar med sitt betänkande och kunna lämna del i början av nästa år.

172

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Tillåt mig all framföra ett lack till fru Anna-Greta Skanlz för det svar hon lämnat på min fråga. Jag är tillfredsställd med svaret.

Däremot må jag säga alt det inte klart framgår av de direktiv som jag har haft atl la slällning till alt uiredningen skall la upp frågan om matavfallet. Fru Anna-Greta Skanlz har dock här meddelat all utredningen jämväl tagit upp den frågan.

Denna fråga är naturligtvis inle så lätt atl lösa. Jag menar all då matavfall skall användas lill svinföda, måste vissa hygieniska krav tillgodoses. Bl. a. bör matavfallet kokas.

Vad jag reagerar mot - och del har jag tidigare vid elt flertal lillfällen tagit upp här i kammaren - är att prima matavfall bränns upp. Delta kan inle vara rikligt handlat i en värld där människor svälter.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskotlets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagils i reservaiionen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandel nr 10 mom. 1 med godkännande av utskottets motivering röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagils i reservationen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.  Då herr Lundkvist begärde

rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 129

Avslår -    15

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Hert TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande UlskoUets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels hemställan i motionen nr 1671 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandel nr 10 mom. 4 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit hemställan i molionen nr 1671.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande    resultat:

Ja - 285

Nej -    12

Avslår -     4

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande del anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren godkänner jordbruksutskottets motivering

i betänkandet nr 10 beträffande mom. 4 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservaiionen av herr Lundkvist

m. fl. i motsvarande del anförda motiveringen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspolitiken, m. m.

173

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 157

Nej - 129

Avstår -    14

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels motionen nr 2144 av herr Hermansson m.fl.,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i belänkandet nr 10 mom. 5 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 2144.

287

13

1

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja

Nej

Avstår

174

Mom. 6-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottels motivering, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandel nr 10 mom. 10 med godkännande av utskottels motivering rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservaiionen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lundkvist begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 129

Avstår -    14

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Miljövårdspoliliken, m. tn.

Mom. 11-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 15

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1704 av herr Måbrink m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom.  15 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1704.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej -   14

Avstår -     4

Mom. 16-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22-25

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskotlets motivering, dels utskotlets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservaiionen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lundkvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 10 mom. 22-25 med godkännande av utskottets motivering rösiar ja,

den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

175

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Framställning av identitetskort

i motiveringen som föreslagits i reservationen av herr Lundkvist m. fl. i motsvarande delar.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lundkvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 158

Nej - 129

Avstår -    14

§ 15 Föredrogs

Jordbruksuiskottets belänkande

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskotlels belänkanden

1976/77:7 med anledning av propositionen 1975/76:200 om Norrlandsfondens fortsatta verksamhet jämte molioner 1976/77:8 med anledning av motion om torghandeln

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 16 Framställning av identitetskort

Föredrogs näringsutskotlels belänkande 1976/77:9 med anledning av molioner om framställning av identitetskort, m. m.

176

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! I näringsutskotlels belänkande nr 9 har bl. a. behandlals molionen 832, där jag försökt aktualisera frågan om elt samarbete mellan AB ID-korl och AB Rollfllm. Mot bakgrunden av den eniga utskotts-skrivningen föresvävar det mig inte atl jag skulle kunna påverka behandlingen i kammaren, men jag vill ändå kort framföra några synpunkler i anslutning till detta ärende.

Skälet lill all jag aktualiserat frågan om ell samarbete är enbart all vi som konsumerar den typ av produkter som legilimationshandlingarna utgör är beroende av atl dessa har en utmärkt kvalitet och atl de från utvecklingssynpunkt håller en hög standard.

Det är tydligt alt en synpun'kt gått ulskollel förbi då utskottet, enligl milt förmenande något onyanserat, inledningsvis konstaterar all motionerna, såväl min egen som några andra av herr Gernandt, präglas av en positiv inställning till ett av företagen och av en negaliv inställning till ett annal företag, som framställer sådana här produkter.

Min motion har enligl min mening inte ägnats någon egentlig sakbehandling. Utskottet har således nöjt sig med att konstatera att diskussion om samarbete förekommit mellan de företag det gäller men att diskussionerna inte har lett lill något resultat.

Därefter konslalerar utskottet all förekomsten av konkurrens på identitetskortsmarknaden kan tillmätas ett positivt värde.

Del är nalurligivis en hedervärd princip som utskottet ger uttryck för, men den är just i del här sammanhangel inte särskilt värdefull, av del skälet all vi inte har fri konkurrens på denna marknad. AB ID-korl har som bekant monopolställning, och följaktligen är konkurrensen satt ur spel. Den situationen kan möjligen vara en av anledningarna lill all utvecklingsarbetet, i varje fall enligt min mening, inte har gått särskilt bra. Produktutvecklingsarbetet har vid AB ID-korl inle varit ett livsvillkor, och del borde del kanske vara om man skall kunna tillmäta konkurrensen någon vidare betydelse i sammanhangel.

I del andra förelaget däremol har utvecklingsarbetet faktiskt varit ett livsvillkor, och det har där fåll hög prioritet. Detla har också gett goda resultat belräffande den produkt som man där framställer.

Problemet för det företaget har varit att, med den monopolsituation som råder i branschen, finna en tillräckligt stor marknad i Sverige. Det är faktiskt på del sättet alt en försäljning utomlands inte är oberoende av om man är accepterad med sin vara på hemmamarknaden eller inte.

Dessa bakomliggande orsaker är anledningen till all jag funnit ett samarbete mest främjande för den produkt som vi får alt tillgå här hemma.

Nu är del naturiigtvis så alt elt utvecklingsarbete på detla område går vidare oavsett vad som skrivs i våra utskottsbetänkanden och oavsett vad som anförs i denna kammare. Enligl min mening kommer en snar framlid alt ge besked om huruvida motionärernas framförda tankar haft fog för sig eller inte.

Herr lalman! Jag har inle någol yrkande.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Framställning av identitetskort

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag har inte för avsikt att vid denna timme ta upp någon direki debatt med min partivän herr Andersson i Ljung, som ju är en av motionärerna och som f ö. är väl insatt i denna fråga. Han har motionerat i detta ärende både i år och tidigare.

Motionerna har alla det gemensamt att de innehåller en synneriigen kritisk syn på AB ID-korl, vars teknik man betraktar såsom varande underlägsen den som konkurrenten AB Rollfilm offererar på marknaden.

Motionärerna förordar bl. a. ett samarbete mellan de båda företagen, och de föreslår också att man skall tillsätta någon form av expertgrupp.

Ett enigt utskott har anfört att det kanske inte främsl är riksdagen som skall ta ställning till vilket system som är all föredra. Det är nog

177

12 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr4l2

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Framställning av identitetskort

så i detta fallet som i så många andra där det offereras olika system från olika företag, all båda systemen har både för- och nackdelar. Det är väl inget som är fulländat, och dessutom skall vi nogsamt komnia ihåg atl utvecklingen jusl på delta område går oerhört snabbi.

Båda företagen bedriver vart och ett på sitt sätt elt fortlöpande utvecklingsarbete. Jag vill f ö. här erinra om all slalens trafiksäkerheisverk på regeringens uppdrag följer det arbetet. Detla är ju en garanti för atl det hela sker med en viss insyn.

Jag anser också att det i sista hand är köparna som skall avgöra vilket system som är att föredra. Där kan det handla om vilket system man tycker är mest effektivt, vilket system som från prissynpunkl är gynnsammast och många andra ting.

Det har förekommit överiäggningar under senare lid mellan de båda företagen, men de har hittills - i varje fall såvitt jag vet - inle resulterat i några direkta konkreta ställningstaganden.

Herr talman! Det väsentligaste i frågan är kanske i dag atl situationen har förbättrats för båda företagen. Man kan t. o. m. lala om en viss stabilisering inom den här mycket speciella branschen. AB Rollfilm har bl. a. fått stor framgång på exportmarknaden. Dessutom har företaget brutit in i en viss del av banksektorn i Sverige och gör stora salsningar på olika håll. Båda företagen tycks i dagens läge ha en mycket positiv syn på framtiden.

Det är väl också detta kanske delvis nya förhållande som har gjort att utskottet här inle velat gå in på någol närmare ställningstagande i frågan. Utskottet tycker alt man skall se tiden an och att de båda systemen skall få arbeta vidare sida vid sida. Jag har därför inget annat yrkande än om bifall till vad utskottet hemställt.

178

Hert ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! Jag fäste mig vid ett par yttranden som herr Hovhammar fällde. Han sade att det egentligen inle var riksdagen som skulle bestämma vilket system som skulle väljas. Vidare sade han att det är köparna som skall beslämma. Det är ju en marknadsekonomiski förträfflig synpunkt all köparna skall få bestämma vilken typ av identitetshandling man skall köpa, men, herr Hovhammar, har köparna den möjligheten i Sverige? Del är ju just det som jag har påtalat.

Ulskoltet tycks helt ha bortsett från all vi på denna speciella marknad inle har någon konkurrenssituation. Den omständigheten all konkurrens saknas är olycklig av del skälet att detta inle, som jag sade i milt förra anförande, främjar ett utvecklingsarbete på rätt sätt.

Jag kan inte se annat än att jag, när jag påtalar de här sakerna, företräder jusl konsumenterna i denna speciella fråga. Vad har de för annan möjlighel än att vända sig till poliliker? Och del är ju vi som är beställare av den här handlingen hos AB ID-kort.

Jag tror mig fortfarande ha visst fog för att säga - och jag upprepar det - atl vi konsumenter hade varit mest gynnade av elt samarbete där

bästa möjliga teknik i två förelag här i Sverige hade gett oss den bästa identitetshandlingen. Dessutom hade å ena sidan de resurser som finns och å andra sidan den tekniska kunskap som enligt milt förmenande är bättre också öppnat möjligheten för oss att konkurrera på en stor internationell marknad. Jag tar mig nämligen friheten atl påstå alt det fria företaget här i Sverige, Rollfilm, har en avancerad leknik som är intressant på den internationella marknaden. Den skulle ha kunnat nyttiggöras lill glädje för båda företagen.

Nu får följaktligen inle ens de svenska konsumenterna nytta av den bästa teknik som finns inom vårt land på grund av detta speciella förhållande. Och det är del som jag har önskat aktualisera med min motion. Jag är ledsen all utskottet inte förstod finessen med det.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Framställning av identitetskort

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Något statligt företag är inte AB ID-korl; både Svenska sparbanksföreningen genom Sparbankernas datacentraler AB och andra är delägare.

Man kan alltid diskutera vilket fabrikat och vilket system som är bäst. Om vi går ut i marknaden och frågar olika fabrikanter vilken produkt som är bäst, så säger den som tillverkar vara A: "Min vara är bäst", och den som tillverkar vara B säger: "Min vara har också vissa fördelar framför vara A." Til syvende og sidst är det trots allt de som köper varan som får bestämma vilken de föredrar i varje förekommande fall. Så fungerar marknadsekonomin.

I detla fall föreligger inget monopol. Jag nämnde i milt tidigare anförande att bl. a. en viss del av banksektorn köper AB Rollfilms kort. Där har man gått in för del systemet, medan andra kreditinstitut föredrar det andra. Del finns alltså olika uppfattningarom vilket som är atl föredra.

Körkortet är ju en stallig beställning, och jag tror knappast atl någon här i landet vill göra gällande all det vore lämpligt för allmänheten att inneha två typer av körkort. Faktum är att man här har vall det system som AB ID-kort har offereral. Jag vill inle yttra mig om huruvida det kortet är bättre eller sämre; jag bara konstaterar att man har gjort det valet. Därvid får vi låta oss nöja.

Alltså: Något monopol föreligger inte, men riktigt är atl många instanser, bl. a. statliga myndigheter, av olika anledningar har föredragit AB ID-korls system.

Herr ANDERSSON i Ljung (m):

Herr lalman! Jag har inte för avsikt att föra någon lång debatt med herr Hovhammar, men jag vill ändå tala om, alt det utvecklingsarbete som har bedrivits av AB ID-kort under året, som kammaren säkert känner till, bl. a. har lett till atl man har infört en ny typ av kvalitetsbehandling av körkortet. Det är samma leknik som konkurrentförelagel - som inle får finnas på körkortsmarknaden - har använt sedan mycket lång tid tillbaka, just därför atl den ger en större hållbarhet.

179

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om tillämpningen av rekommendationer om platsantal på daghem och fritidshem

Här kan man inte tala om att utvecklingsarbetet har gått vidare. Snarare är del så, atl AB ID-korl har tittat på vad som finns på marknaden i fråga om andra identitetshandlingar och då kommii fram till det plast-inbakade kortet. Det körkort som distribueras till oss nu liknar belräffande inbakningen de kort som tillverkas av ell annal företag, med den väsentliga skillnaden att man fortfarande jobbar med svart-vitt på AB ID-korl medan AB Rollfilm sedan sex å åtta år också har färg. Med andra ord återstår det oerhört mycket att inhämta, om vi skall hålla oss till körkortet.

Vi behöver nog inle, herr Hovhammar, ha en diskussion om var utvecklingsarbetet bedrivits framgångsrikt, ulan vi skulle kunna vara överens om all samarbele hade varil lyckosaml. Resonemangel om valfrihel för konsumenten gäller inte. Det är bara atl konstatera faktum.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Man kan ju inte tvinga företag, som delvis är konkurrerande, att gå in i ett samarbete, om de anser att förutsättningar för ett sådant inte föreligger.

Allra sist vill jag upprepa vad jag lidigare sade, nämligen att del förhållandet all slalens trafiksäkerhetsverk fått regeringens uppdrag att följa detta utvecklingsarbete väl är en borgen för alt här inte sker några övertramp på vare sig den ena eller den andra sidan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs

Näringsutskottets betänkanden

1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:13 om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoleksbank och om landshypoteksföreningar, m. m.

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:21 om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m.

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:26 om ökning av garantin för exportkredit

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 18 Om tillämpningen av rekommendationer om platsantal på daghem och fritidshem

180

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara fröken Hjelmslröms (vpk) den 30 november anmälda fråga, 1976/77:118, och anförde:

Herr lalman! Fröken Hjelmström har frågat mig om det står i överensstämmelse med regeringens målsättningar atl kommunerna sänker kvaliteten på daghemmen på för barnen oacceptabelt sätt med hänvisning till förrådsutrymmen o. d.

Statsmakterna har fastställt driftbidrag till kommunerna för bl. a. daghemsverksamheten. De nya bidragen, som ulgår fr. o. m. den I januari 1977, innebär en betydande uppräkning jämfört med tidigare bidrag.

Socialstyrelsen har i meddelandeblad lill kommunerna rekommenderat en inventering av befintliga daghemslokalers utrymmen och ändamålsenlighet. Avsikten är all på grundval härav fastställa del anlal plalser för vilka statsbidrag kan utgå. Det är regeringens uppfattning alt de nya bidragen skall göra det möjligl för kommunerna att genomföra daghemsverksamheten på en kvalitativt hög nivå med hänsynslagande lill de skilda lokala förutsättningarna.

Frågan om bl. a. gruppstorlekar i förskolan kommer vidare alt bli föremål för en närmare prövning av regeringen i samarbete med kommuner och personalorganisationer.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om tillämpningen av rekommendationer om platsantal på daghem och fritidshem

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag tackar för svaret men beklagar att det är så totalt intetsägande, för att inte säga negativt.

Det är nämligen inte bara så, som sägs i svaret, alt socialstyrelsen "rekommenderat en inventering av befintliga daghemslokalers utrymmen och ändamålsenlighet". Man har också ändrat beräkningsgrunderna, och det har kommunerna lagit lill intäkt för atl skriva in fler barn på befintliga daghem. Det var detta jag frågade om.

Nu är det lyvärr så all det står kommunerna fritt atl överinskriva hur många barn som helst på daghemmen och förvandla dem till för-varingsboxar. Man gör det under hänvisning till att barnen ofta är sjuka eller frånvarande av andra orsaker. Man bortser från det faktum atl jusl det stora antalet barn på vissa avdelningar är en av huvudorsakerna till frånvaron. Man bortser från all överinskrivningen innebär ökade påfrestningar på både personal och barn och därmed större risk för infektionssjukdomar.

Överinskrivning av personal har del aldrig varit lal om - tvärtom. Personalen får en arbetsbörda som helt kan omintetgöra en pedagogiskt meningsfull verksamhet. Överinskrivning är helt enkelt en kapitulation för daghemsbristen.

I vissa kommuner förekommer en överinskrivning på mer än 25 %, trots all socialstyrelsen sagt att 20 % kan accepteras vid katastroffall. Överinskrivning kan aldrig accepleras. Kvaliteten på våra daghem måste i stället förbättras genom minskade gruppstorlekar och ökad personaltäthet.

Nu har centern och folkpartiet uttalat sig för bindande normer för personaltätheten på barnstugorna. Något konkrei förslag i den riktningen har vi inie sett, och det lär vara svårt att genomföra med den nuvarande

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om tillämpningen av rekommendationer om platsantal på daghem och fritidshem

njugga inställningen lill en utökning av personalutbildningen, som socialministern tidigare här har redogjort för.

Men det räcker uppenbarligen inte med bindande normer beträffande personaltätheten. Vi måste också få bindande normer för platsantalet. Den sardinburkspolitik som kommunerna, exempelvis Växjö kommun, för i dag är helt oacceptabel. Barn kan inte placeras på kapphyllor eller i garderober. Särskilt allvarlig är denna politik för barn med extra behov av stöd och stimulans.

Eftersom svarel var så totalt intetsägande vill jag upprepa frågan: Står verkligen Växjö kommuns - och andra kommuners - beslut om inskrivning av ytterligare barn på daghem i överensstämmelse med regeringens politik i barnomsorgsfrågan? Om inte - vill socialministern medverka lill atl bindande normer också för ett högsta platsantal, utan öppen eller dold överinskrivning, fastställs? De skall då inle grundas på någol slags kapphylleberäkningar.

Hert socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Del är fröken Hjelmströms värdering av svaret, alt det var innehållslöst osv. - men jag redovisade fakta.

När man vid en avdelning övergår från åldersgrupper till syskongrupper uppstår frågan om hur många plalser som skall bli statsbidragsberättigade vid denna avdelning. Tidigare har, som ett exempel, antalet platser varit fastställt till 15. Därutöver har man rätt alt genom en överinskrivning med 20 % ta emol yllerligare tre barn, alltså summa 18 barn. Men i syskongrupperna får finnas högst 20 barn inskrivna, och därmed försvinner ju överinskrivningen.

Vilket platsanial skall fastställas förden nya avdelningen? frågade fröken Hjelmström. Det beror bl. a. på lokalernas beskaffenhet. Det är därför som socialstyrelsen har bett kommunerna göra en inventering av lokalsituationen. All man i samband därmed gått över till atl tala om avdelningsyta i stället för lekyta innebär i och för sig inte någon ändring av del krav som sedan lidigare gäller belräffande lekytan eller någon minskning av den.

Beträffande Växjö kommun, som jag känner till, tror jag att om fröken Hjelmström går lill grunden och tittar lilet närmare på situationen där, skall hon finna alt förhållandena inte är sådana som hon vill göra gällande. Som jag nämnde i mitt svar kan den inventering som nu görs medföra såväl minskningar som ökningar av del platsanial som tidigare fastställdes i samband med siaisbidragsgivningen. I Växjö visade det sig att det förelåg stora skillnader i yta mellan de olika institutionerna.

182

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Fakta är atl man har ändrat begreppet lekyta till avdelningsyta. Fakta är också att i socialstyrelsens meddelande nr 2275 förklarar man vad som skall räknas till avdelningsyta. Dil skall räknas groventré, kapprum, ivätlrum, vilorum, bibliotek, allrum, verkstad m. m.

Detla har av kommunerna tagits till intäkt för atl skriva in fler barn på befintliga daghem, bl. a. i Växjö kommun.

Av Växjö kommuns budget framgår att man ökat plaisanlalet med 45 utan att öka ytan. Man har inte byggt några nya daghem, ulan ökningen sker i befintliga daghem. Jag fick inte någol svar på min fråga om socialministern anser alt della står i överensstämmelse med regeringens politik. Inte heller fick jag svar på frågan om socialministern är beredd att medverka till atl man också här fastställer bindande normer för kommunerna, sä all de inle kan lillämpa denna sardinburkspolitik.

Det är ju onekligen på det sättet alt så länge som kommunerna tjänar på all skriva in barn på daghemmen, oavsett om de får bristbidrag för dem eller inte, kommer de att fortsätta med den politiken i stället för alt utöka antalet daghemsplatser genom nybyggnation.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om personnummer på utländska adoptivbarn

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Om fröken Hjelmström hade fördjupat sig lilet mer i Växjö kommuns budget och tagit litet bättre reda på hurudan situationen är, kanske det hade stått klart för fröken Hjelmström att Växjö kommun avvaktar socialstyrelsens besked om platsantal osv.

Om jag skall fortsätta alt tala om förhållandena i Växjö så har resultatet av undersökningarna där blivit atl vid 15 avdelningar föreslås att antalet plalser blir oförändrat i förhållande till det antal barn som nu får skrivas in, vid 14 avdelningar föreslås ell platsanial som understiger det antal barn som f n. får skrivas in och vid fyra avdelningar föreslås oförändrat platsantal.

Vad gäller bindande normer har jag gett fröken Hjelmström svar på hennes fråga i mitt första inlägg.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om personnummer på utländska adoptivbarn

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara fru Sundbergs (m) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:132, och anförde:

Herr lalman! Fru Sundberg har frågat mig om jag vill medverka till all frågan om ändring av personnummer på utländska adoptivbarn löses, så att inga barn skall behöva skrivas in i skola eller förskola hösten 1977 om läkarutlåtande föreligger om uppenbart felaktigt personnummer.

Frågan rör åldersbestämning för sådana barn. Under perioden april 1975 - mars 1976 adopterades ca I 500 barn. När det gäller en liten del av barnen har adoptivföräldrarna funnit skäl ifrågasätta om födelsedatum som har angetts för barnet i dess hemland är riktigt. Barnen föds vanligen i hemmen, och de biologiska föräldrarnas uppgifter kan av olika skäl vara felakliga. Är del fråga om övergivna barn har myndigheterna i län-

183

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om personnummer på utländska adoptivbarn

derna gjort en uppskattning av barnets ålder. Undertaget kan då vara osäkert.

Det är ur flera synpunkter av stor vikt all man så långl möjligl får en riklig åldersbestämning för barnen. Fru Sundberg har särskilt nämnt ålderns betydelse för skolstart och inskrivning i förskola.

Enligt folkbokföringskungörelsen beslutar riksskatteverkel om ändring av personnummer. Verkel har under senare år remitterat ett antal sådana ärenden lill socialstyrelsen för yttrande.

Att finna en metod för en tillförlitlig åldersbestämning har visat sig svårt. Tidigare användes endast en röntgenologisk metod vid åldersbestämning, varför socialstyrelsen anlitade expertis inom detla område. Gjorda erfarenheter har emellertid visat att metoden inte är helt tillförlitlig. Mot metoden har också invänts att man inle kunde bortse från röntgendosen.

Socialstyrelsen tog därför initiativ för alt få fram bl. a. riktlinjer för lämpliga metoder för åldersbestämning. Utredningsarbetet är slutfört men vissa kompletterande undersökningar skall ulföras. 1 delta arbete deltar bl. a. experter inom pediatrik, barnpsykologi och odontologi.

I avvaktan på de nya riktlinjerna har styrelsen meddelat riksskatteverkel att styrelsen inte är beredd atl ta slällning till ytterligare ärenden rörande åldersbestämning.

Socialstyrelsen bedriver det fortsatta arbetet med största möjliga skyndsamhet men styrelsen kan för dagen inle ange med bestämdhet när de nya riktlinjerna för åldersbestämning kan föreligga. Det bör nämnas alt också socialstyrelsens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, ägnar denna fråga uppmärksamhet och verkar för atl problem som sammanhänger med felakliga åldersuppgifter så långt möjligt minskar.

Jag vill i detta sammanhang erinra om skollagens och skolförordningens bestämmelser om barns skolstart. Bl. a. gäller att om skolpliktigt barn inte nått den mognad som krävs för alt barnet skall kunna delta i undervisningen i grundskolan kan barnets skolgång med föräldrarnas medgivande skjutas upp ett år. Läkarundersökning och annan undersökning av barnet som behövs skall äga rum innan frågan avgörs.

184

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be att få tacka socialministern för svaret, som var ytterst negativt men som också - tyckte jag - visade att socialministern beklagar alt förhållandena är som de är.

Detta har naturligtvis den största betydelsen för de föräldrar som nu är i den situationen att deras barn skall skrivas in i skolan eller förskolan. Före 1974 var det inget större problem om barnet tilldelats ett felaktigt personnummer vid ankomsten till Sverige. Barnet fick efter anhållan från föräldrarna och efter läkarutlåtande, baserat, som socialministern sade, bl. a. på röntgenundersökning, ell nytt födelsenummer, vars första två siffror stod i överensstämmelse med sakkunskapens uppfattning om barnets ålder. Sedan ville man låta socialstyrelsen utarbeta en bättre me-

lod, och man räknade med att della skulle vara gjort vid det här laget. Socialministerns svar visade att så inle är fallet.

Socialministern sade att barnet kan få uppskov med skolan ett år. Men vi har fall - och de är antagligen inte få bland de barn som fått felaktigt personnummer - där en indentitetsförväxling har skett. Jag känner själv till ell fall där barnet ett år efter ankomsten ännu inte hade uppnått vare sig den längd eller den vikt som fanns angiven vid barnets ankomst lill Sverige. Här rör det sig om minsl ivå års felaktighet. Barnet har fått uppskov med skolstarten ett år, men nu är det det andra året det gäller.

Dessutom - och det tycker jag att socialministern skulle veta - låter de föräldrar som har skäl att misstänka atl ett felaktigt personnummer har angivils själva läkarundersöka barnet och använder då bl. a. den lidigare sanktionerade typen av undersökning med röntgen. Det stopp som socialstyrelsen införde den 1 juli 1974 har inle medfört atl barnen inte blir undersökta, det har bara medfört att föräldrarna slår i en situation när del gäller skolstart och förskola som de upplever som ytterligt besvärande. Man har, som jag nämnde, fall av identitetsförväxling som kompletterar de fall som socialministern redogjorde för.

Man bör också ställa sig frågan om inte riksskatteverkel borde kontrollera de uppgifter om adoptivbarn som lämnas av utländska myndigheter innan man ger barnen personnummer. Uppgifternas rimlighet skulle lätt kunna kontrolleras med hjälp av t. ex. den sakkunskap som vi har på våra barnavårdscentraler. Det är inte så få fall del rör sig om - enligl riksskatteverkel lär adoptivföräldrarna lill 75 barn ha begärt ändring av personnumren.

Det är beklagligl att socialstyrelsen inte har kunnal meddela socialministern alt man inte bara skall arbeta så fort som möjligt ulan också att de svårigheter som förelåg föregående år i fråga om barns skolstart och inträde i förskola inte skall behöva upprepas under den skolstart som sker hösten  1977.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Otn personnummer på utländska adoptivbarn

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag delar fru Sundbergs uppfattning att det är värdefullt all uiredningen arbeiar snabbt. Men det är alltid svårt vid ell utredningsarbete atl förutsäga en bestämd tidpunkt då arbetet kan vara klarl, och så har det väl varit i della fall också. Del är vikligt atl man får fram verkligt hållbara grunder för att kunna fastställa åldern.

Barnomsorgslagen, som träder i kraft vid årsskiftet 1976-1977, ålägger kommunerna all bereda plais i förskola från del år då barnei fyller sex år. Lagen innebär ingen skyldighel för barnei all della i förskoleverksamhet, men i lagen sägs att barn som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola tidigare. Jag anser det naturligt att de barn som det här är fråga om anvisas plats i förskola.

185

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om åtgärder mot byråkratin i samhället

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Låt mig försl säga några ord om det fall som jag tidigare berörde. Della barn har fått uppskov med skolgången ett år och har gått i förskola. Det gäller alltså nu alt få uppskov med skolgången ytterligare ett år. Socialministern vet att där finns det en svårighet. I detta fall är del antagligen nödvändigt atl så sker.

Skulle man inte kunna tänka sig all socialstyrelsen medverkar lill att dessa barn får någon form av intyg om all det föreligger tveksamhet om huruvida barnets personnummer är riktigt fastställt, att ärendet ligger i riksskatteverkel, att metoder för fastställande av barns ålder ännu inte är sanktionerade av socialstyrelsen? Föräldrarna borde på något sätt kunna få ett intyg som tog hänsyn till sakkunskapen hos de läkare som har undersökt barnen och det i alla händelser preliminära fastställandet av barnens biologiska ålder. I stället har man till dessa föräldrar skickat stencilerade lappar som bara meddelar att ingenting klart kan fastställas - jag har själv sett en sådan lapp. Man kan alltså inle göra någonting för att hjälpa föräldrarna.

Vad menar socialministern att man skall göra med ett barn som har fått uppskov ett år med skolgången och där en identiietsförväxling med all säkerhet har skett? Möjligheten atl övertala skolmyndigheterna har man förstås alltid, men kan inte socialstyrelsen sanktionera vad en eller två läkare har sagt om dessa barn, så att de kan få en mer lämplig ålder för förskola och skolstart?

186

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag känner inte till det exempel fru Sundberg åberopar, men jag lovar fru Sundberg alt jag skall undersöka detta och se hur del ligger till.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om åtgärder mot byråkratin i samhället

Herr kommunministern ANTONSSON erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 23 november anmälda fråga, 1976/77:101, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat om jag vill redogöra för om arbetsgruppen för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan, som tillsattes enligt direktiv den 9 augusti 1976, har satt i gång sitt arbete samt om jag är villig att vidga direktiven så att arbetsgruppen får klart angivet att arbetet gäller att i sin helhet komma till rätta med byråkratin i samhällslivet.

Herr Börjesson tar upp ett ämne som är i hög grad angelägel. Jag

ser del som en av mina viktiga uppgifler att få till stånd åtgärder för att underlätta de enskilda medborgarnas kontakter med myndigheterna och över huvud laget ta bort byråkratiskl krångel i samhället. Emellertid är det mycket angeläget att man finner praktiska arbetsformer för detta, så att man når konkreta resultat av verklig betydelse för människorna. Vi har övervägt dessa frågor noga i kommundepartemenlet och även haft samråd med andra departement. Jag hoppas att beslut skall kunna tas av regeringen inom kort. Jag vill för dagen inle säga mer än alt arbetet måste få en parlamentarisk förankring och därutöver bedrivas i nära samarbete med de större organisationerna.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm åtgärder mot byråkratin i samhället

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra först tacka kommunministern för svaret, ell svar som jag tycker är mycket positivt.

Enligt vår nya grundlag skall all makt utgå från folket. Men vi vanliga medborgare är rätt maktlösa när det gäller alt komma till rätta med byråkratin i samhällslivet. Jag skulle kunna anföra många exempel på hur medborgare kommii i kläm i byråkratins grottekvarn. Därmed har jag inte kritiserat vederbörande tjänstemän som sådana. Dessa har sina givna direktiv all följa. I så fall måste kritiken riktas mot oss som beslutsfattare.

Ibland har man en känsla av att den ena myndigheten inte riktigt vel vad den andra gör. En statlig styrelse meddelade tillstånd i ett ärende, en annan statlig myndighet avslog samma ärende - bara för alt ta elt enda exempel.

Märk väl att byråkratin inte bara utvecklas inom den statliga sektorn utan den förgrenar sig ner i hela samhällsapparaten. Byråkratin utvecklas även på Jandstings- och kommunplanet. Del skall vi hålla i minnet. Byråkratins utveckling som sådan i vårt land medverkar visserligen, herr talman, till en ökad sysselsättning, men den medför oerhörda kostnader för samhället och inle minst för de enskilda. Den är med andra ord en tärande faktor i samhällslivet och utgör en hämmande faktor i välståndsutvecklingen. Det finns därför all anledning att vara observant på vad som händer och sker i samhällslivet för att därmed undvika att de enskilda medborgarna kommer i kläm i byråkratins grottekvarn.

Det kanske inte är kommunministern obekant att man 1947 tillsatte en utredning. Och vad skulle denna utredning arbeta med? Jo, alt komma lill rätta med Krångelsverige. Uiredningen avgav ett betänkande, som ledde till en proposition. Men tyvärr har del visat sig att krånglet bara ökat och ökat. Låt oss hoppas och tro att den utredning kommunministern nu signalerat skall leda till att man verkligen kan komma lill rätta med byråkratin. Ingen skulle bli gladare än jag om så skedde.

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr talman! Jag förstår atl herr Börjesson i Falköping, när han apostroferade ett beslut av år 1947, hade i åtanke den Danielsonska ul-

187

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om samverkan mellan förskolan och grundskolans lågstadium

redningen, som visserligen ledde fram till en del beslut men som inte gav vad många niänniskor hade hoppats.

Jag kan gärna tillslå att jag i mitt politiska arbete - och del har vi väl alla - särskilt under det senaste decenniet hos de enskilda människorna har upplevt en tilllagande känsla av hjälplöshet och maktlöshet inför en tung och byråkratisk samhällsapparal. Del gäller inte bara den Slalliga nivån. Jag håller med herr Börjesson om all del gäller även den kommunala och landstingskommunala nivån. Jag hoppas alt våra tjänstemän inser att de bör vara serviceinriktade mot allmänheten.

Låt mig slutligen tillägga att regeringsdeklarationen fäster stor vikt vid de problem som vi här diskuterar. Jag kan försäkra herr Börjesson och kammarens ledamöler atl vi med största allvar skall se på dessa problem, även om jag är medveten om alt del är ett ytteriigt stort och svårt område all komnia lill rätta med.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Lål mig uttala min tillfredsställelse över del kompletterande svar som kommunminislern har lämnat på denna fråga.

Jag medger gärna alt det gäller ett mycket stort problem, som inte är så lätt att lösa. Men om alla vore besjälade av ambitionen - även vi såsom lagstiftare och beslutsfattare - all försöka skapa sådana lagar och författningar som inte medför en ökad byråkratisering, tror jag att samhället i dag skulle se litet annorlunda ut. Det skulle förekomma mindre byråkrati.

Människorna brottas nu med atl fylla i blanketter, som för dem verkar totalt meningslösa. I sådana sammanhang måste allmänheien informeras om ändamålet med dessa blanketter. Man måste göra en avvägning och inle förfara som i ett fall, när man utfärdade direktiv. Man sade att ett visst ämbetsverk skulle göra en utvärdering och ange en målinriktning för sitt arbete, men 14 dagar senare kom ett meddelande om att arbetet skulle avbrytas.

Det är angeläget, herr talman, alt vi verkligen komnier lill rälla med byråkratin. Det svar som kommunminislern har lämnat andas en positiv vilja i delta avseende. Lål oss alla hjälpas ål i del arbelel.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 21 Om samverkan mellan förskolan och grundskolans lågstadium

188

Fru slalsrådel MOGÅRD erhöll ordel för all besvara herr Lundgrens (m) den 30 november anmälda fråga, 1976/77:121, och anförde:

Herr lalman! Herr Lundgren har frågat mig hur jag bedömer möjligheten atl påbörja yllerligare försöksverksamhet i lärarutbildningen belräffande samverkan mellan förskola och lågstadium.

Samverkan mellan förskollärarutbildning och lågsladielärarutbildning bör enligt min mening ske på alla de utbildningsorter där detla är prakiiski möjligl. Genom en sådan samverkan kan bällre förutsättningar skapas för barnens övergång från förskolan lill lågstadiet.

I våras beslutade riksdagen alt försöksverksamhet i Härnösand med samverkan mellan förskollärarutbildning och lågsladielärarutbildning skulle intensifieras. Om försöksverksamheten var framgångsrik borde det enligt riksdagen vara möjligl att bedriva motsvarande försöksverksamhet i Kristianstad.

Ännu har den intensifierade försöksverksamheten i Härnösand bara påbörjats. Det är alltså för tidigt att uttala sig om en eventuell utvidgning av densamma.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Otn samverkan mellan förskolan och grundskolans lågstadium

Herr LUNDGREN (m):

Herr lalman! Jag lackar slalsrådel för svarel. Fram till läsåret 1970/71 hade man en skild undervisning för förskollärare och lågstadielärare. 1971 beslöl riksdagen au samlokalisera dessa utbildningslinjer, vilket lill en början skedde på två orter - en av dessa var Kristianstad.

För eleverna är självfallet förskola och lågstadium i dag i alltför stor utsträckning två skilda världar med olika arbeismaterial och olika ar-belsstoff Miljöerna och lärarrollerna upplevs och är hell olika. Målsättningen måste självfallet vara, anser jag, att underiälla övergången, och det är också statsrådets mening. För eleverna måste del bli en mjukare övergång från förskola lill lågstadium, och då är det också viktigt atl de lärare som utbildas för att arbeta på resp. stadier kan della i en försöksverksamhet, så all de på ell bäilre sätt kan bidra lill denna mjukare övergång. Därför har det också redan tidigare gjorts samverkansförsök. I Krislianslad, som alliså var en av de Ivå lidigare försöksorierna, har verksamhelen pågåll sedan 1972, lill en del i samverkan med pedagogiska insliiulionen vid lärarhögskolan i Malmö.

Riksdagen fållade i våras ell beslut som för Kristianstads del innebär atl man slopade antagningen till klasslärarutbildningen. Uibildningsul-skoiiei uttalade emellertid all man borde kunna överväga an förlägga försöksverksamhei lill Krislianslad och hänvisade lill den försöksverk-samhel som i inlensifierad form skulle bedrivas i Härnösand.

Del verkliga lägel, och del är della som är del inlressanta i den här frågan, är all eftersom intagningen ju slopats i Krislianslad så håller ulbildningen på an lonas ner. De nuvarande årsklasserna har bara ell par år kvar, och vidlas del inga andra ålgärder så innebär del all höslen 1978 försvinner en hel del av den personal som har erfarenhel av de försök som f n. bedrivs i Krislianslad. En nalurlig fråga är självfallel, herr lalman, om del är rimligi all bryta ner en existerande organisation för de här försöken, för att sedan eventuellt bygga upp den med ny personal som inte har samma bakgrund.

Överläggningen var härmed slutad.

189

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation

190

§ 22 Om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordel för alt besvara herr Berndlsons (vpk) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:128, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Berndlson har frågat chefen för utbildningsdepartementet om regeringen förbereder några särskilda ålgärder för att lösa de ekonomiska frågorna i samband med de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Som herr Berndtson framhåller anges del i skolöverstyrelsens anvisningar om medverkan av de politiska ungdomsförbunden i skolans samhällsinformation att kostnader för sådan medverkan kan läckas med medel ur statsbidrag lill timmar till förfogande, fritt valt arbete och resurstimmar på grundskolans högstadium. Tillsammans uppgår dessa statliga bidrag till belydande belopp.

Som svar på samma fråga av herr Berndtson framhöll statsrådet Hjelm-Wallén i våras alt det vid utformningen av nuvarande bidragsregler förutsattes all medverkan skulle komnia lill slånd med personer hämtade ulanför skolan och bekostas genom de resurser som här har nämnts. Några särskilda statliga bidrag eller någon speciell reglering av vilken ersättning som skall ulgå finns därför inte. Genom riksdagens beslut på grundval av propositionen om skolans inre arbeie m. m. har flera särskilda statliga bidrag sammanförts till en samlad resurs, den s. k. för-slärkningsresursen. Ur denna skall läckas bl. a. kostnader för de aktiviteter som herr Berndtson nämner.

Någon deialjreglering av användningen av förslärkningsresursen kommer jag inte att föreslå. Ute i kommunerna skall man ha möjlighet att disponera denna i enlighet med de överväganden som görs lokall. Alla är ense om vikten av att de politiska ungdomsförbunden får möjlighel all medverka i skolans samhällsinformation. Vilket utrymme de politiska ungdomsförbunden bör få och ersättningen för sådana uppgifler bör dock avgöras lokalt.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! De politiska ungdomsförbundens möjligheler all medverka i skolans samhällsinformation kan bidra lill alt minska skolans isolering från samhällslivet i övrigt.

Ungdomsförbunden bör ju ha särskild möjlighel att väcka politiskt intresse hos eleverna, och deras representanter har särskilda förutsättningar all presentera politiska frågeställningar för unga människor och förslå skolelevernas synsätt.

Nu har del dock visat sig atl anvisningarna för denna verksamhel har varit ofullständiga. Skolöverstyrelsen har i fråga om ekonomisk ersättning till medverkande från ungdomsförbunden endasl angett atl sådan

kan utgå ur medlen för timmar till förfogande, fritt valt arbete och resurslimmar för grundskolans högsladium.

Kommuner har anfört att man saknar ekonomiska medel för en sådan verksamhet, enär de resurser SÖ åberopat ofta redan är intecknade.

Det finns inle heller någon anvisning om ersättningens storlek. Detta har skapat viss oklarhet om hur stor ersättning som bör ulgå.

Verksamhelen har fåll sådan omfattning att del i vissa län ställer krav på ungdomsförbunden att hålla heltidsanställda funktionärer för atl klara uppgiften.

Det vore illa om en riklig tanke inte kunde fullföljas därför all kommunerna saknar resurser och ungdomsförbunden helt självklart inle har resurser att på egen bekostnad svara för informationsverksamheten.

Della är bakgrunden lill min fråga. Jag tackar statsrådet Mogård för svaret.

Tyvärr måste jag säga att statsrådet bortser från problem som uppstått i verksamheten och som jag här har hänvisai lill. Jag tycker inte del räcker med att säga atl man lokalt bör avgöra vilket utrymme de politiska ungdomsförbunden bör få och vilken ersättning som bör ulgå. Del borde väl finnas skäl för att söka uppnå lika villkor i olika kommuner, så att verksamhelen når alla.

Hänvisning till skolans inre arbeie lycker jag inte heller är helt tillfredsställande. Del kommer att ställa ännu större krav på medverkan från organisationer ulanför skolan.

Men här pågår sedan en tid en verksamhet som förutsätter de politiska ungdomsförbundens medverkan, och då räcker det inte att hänvisa till SIA. Jag menar atl det behövs åtgärder redan nu för all klara denna verksamhel.

Jag vill fråga slalsrådel Mogård om del inte finns skäl atl inhämta erfarenheter från den tid denna informationsverksamhet pågått och se efter om särskilda ålgärder behövs för atl det hela skall fungera som avseii.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation

Fru Slalsrådel MOGÅRD:

Herr lalman! Jag lycker del är angelägel all slå fasl ännu en gång alt enigheten är total om vikten av alt de politiska ungdomsförbunden får möjlighel alt medverka i skolan. En avvägning måste naturligtvis ske mellan den verksamheten och annan medverkan utifrån del omgivande samhället, dvs. från arbetslivet och kulturlivet. Jag anser atl den avvägningen måste ske lokalt, och jag har som sagi icke för avsikt atl föreslå någon centralt utformad detaljreglering.

Något utrymme för avvägning mellan olika politiska ungdomsförbund finns däremot inle. Skolan har skyldighel all se till all eleverna får allsidig information, annars åsidosätts kravet på objektivitet.

Del är rikligl som herr Berndtson påpekade i våras liksom i dag atl de ekonomiska förhållandena är olika i olika politiska ungdomsförbund och även inom olika distrikt i landel. Men detla är enligl min mening

191

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolans samhällsinformation

en omsiändighel som skolan måste beakta vid sin bedömning om och i vilken utsträckning ersättning för medverkan skall utgå för atl kravel pä allsidighet skall uppfyllas. Men också den bedömningen anser jag skall ske lokall.

Herr Berndlson skall inle glömma bort all medverkan kan ske i många olika former. Därför är det rimligt att en lokal bedömning sker.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill erinra om atl vid remissbehandlingen av förslagel om de politiska ungdomsförbundens medverkan i skolan pekade fiera remissinstanser på att ingen klar anvisning om de ekonomiska frågorna fanns. LO gjorde del i sitt remissvar, TCO gjorde del och även Elevförbundet. Man menade att det var nödvändigl all del fastslogs efter vilka regler ersättning skulle utgå.

Jag finner del vara en stor brist alt inga sådana här regler har utarbetats. Erfarenheten visar alt man är osäker i kommunerna om hur det hela skall gå till. Och för de politiska ungdomsförbunden borde det ju vara en fördel om bestämda regler fanns. Jag tror också att kommunerna skulle anse det vara bra om det var uisagt efter vilka regler man skall lämna ersättning för denna verksamhet.

När det gäller frågan om objektiviteten lycker jag det är bra atl statsrådet Mogård pekade på den sidan. Jag vill ge statsrådet tipset atl man nog bör se pä hur SÖ:s rekommendationer följs. Enligt SÖ skall ju informationsverksamheten bedrivas av politiska ungdomsförbund vilkas moderpartier är representerade i riksdagen, det egna landstinget eller den egna kommunen. Del måste anses slå i strid med dessa regler om en kommun av politiska skäl utesluter ett ungdomsförbund.

En sak är all SÖ säger alt hinder för elt eller fiera ungdomsförbund inie utgör hinder för övriga ungdomsförbund all medverka, men en annan sak är om man i en kommun direkt utestänger en politisk riktning från atl medverka. Så har tyvärr skett i enstaka fall, och jag tror det är skäl i all se på hela denna fråga om hur informalionsverksamhelen har funge-ral.

192

Fru slalsrådel MOGÅRD:

Herr lalman! Jag förulsäiier verkligen all fackmyndigheien följer de regler som gäller och lill regeringen redovisar de erfarenheter som kan göras.

Del är många som ropar på cenirala regler, herr Berndlson. Men jag kanske får erinra herr Berndlson om att riksdagen våren 1976 har fallal beslui om principerna för ell nyll statsbidragssystem för grundskolan. Därvid uttalade riksdagen bl. a. följande:

"Av propositionen framgår an det i samband med att den nya organisationen införs den 1 juli 1978 skall utfärdas kompletterande bestämmelser och anvisningar för arbelel i skolan samt organisationsmodeller m. m.  Ulskollel ulgår från all dessa inle skall ges formen av

slyrande riktlinjer. Del är angelägel all de regionala och lokala skolmyndigheterna, skolledarna, lärarna och andra med arbetsuppgifter på skolans område tilläggs både jiiheten och ansvaret att i den prakliska lill-lämpningen ute på fältet utan bundenhet vid anvisningar i alla detaljer handla med utrymme för sunt förnuft och fritt val."

Vänsterpartiet kommunisterna redovisade i den här frågan icke någon avvikande uppfattning.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Det finns ju mer eller mindre rika kommuner och mer eller mindre faltiga kommuner, och man kanske kan dra slutsatsen alt inte alla kommuner följer den här rekommendationen, av ekonomiska eller andra skäl. Om vissa kommuner säger sig sakna resurser får eleverna i dessa kommuners skolor inte den politiska information, den kontakt med de politiska ungdomsförbunden som eleverna i andra kommuners skolor får.

Jag lycker fortfarande att det är elt alltför negativt svar som statsrådet givit. Jag tror det finns skäl att studera hur denna verksamhel har fungerat och vidla ålgärder för all förbällra situationen.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr lalman! Jag föreslår alt herr Berndtson i anslutning lill den proposition, som kommer all framläggas om statsbidragssystemet, i en motion redovisar och belägger de negativa erfarenheter som han påslår redan nu har gjorts samt anger vilka ålgärder han anser bör vidtas. Då får vi kanske höra från herr Berndlson att del behövs centrala anvisningar, och det vore ju roligt.

Överläggningen var härmed sluiad.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om skydd mol övergrepp av utskrivna från sluten psykiatrisk vård

§ 23 Om skydd mot övergrepp av utskrivna från sluten psykiatrisk vård

Fru statsrådet TROEDSSON erhöll ordet för att besvara herr Wachi-meisiers i Staffanstorp (m) den 3 december anmälda fråga, 1976/77:136, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Wachtmeisier i Siaffanslorp'har mol bakgrund av ell par nyligen iniräffade fall, där försöksulskrivna från sluten psykiatrisk vård gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp, frågat juslilieminisiern om han anser all nuvarande bestämmelser erbjuder allmänheten tillfredsställande skydd.

Enligl fastställd ärendefördelning ankommer det på mig all besvara frågan.

Bestämmelserna i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård innebär att den som tagits in för vård skall skrivas ut när förulsätlningarna

193

13 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om skydd mot övergrepp av utskrivna från sluten psykiatrisk vård

för att bereda honom vården inte längre föreligger.

Under lid då patienten är inskriven kan han få tillstånd att visias på egen hand utom sjukhusområdel under del av dygnet eller tillfälligt under ett anlal dygn, bl. a. om det inle medför fara för annans personliga säkerhet eller för egel liv. Om dessa förutsättningar föreligger och del finns särskilda skäl, kan patienten också skrivas ul på försök. I bägge fallen kan patienten åläggas all följa vissa föreskrifter. I samband med för-söksulskrivning kan patienten också ställas under tillsyn av lämplig person. Beslut om tillstånd att vistas utom sjukhusområdet eller om försökspermission kan återkallas om förhållandena påkallar del.

Beslut om utskrivning meddelas i allmänhet av överläkaren. I fråga om patient som har tagils in för vård på grund av domstols förordnande beslutar dock en särskild utskrivningsnämnd. Nämnden beslutar för dessa fall också om tillstånd atl visias utom sjukhusområdet och om försökspermission. Nämnden beslår av lagfaren ordförande som är eller har varil innehavare av ordinarie domartjänst, en läkare som bör vara särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet i allmänna värv.

All pröva frågor om tillstånd att vistas utom sjukhusområdet, försökspermission och utskrivning av patient som gjort sig skyldig lill allvarligt våldsbrott är en myckel svår uppgift. Samtidigt som det gäller att underlätta patienternas rehabilitering är del givelvis viktigt atl inte utsätta allmänheten för oacceptabla risker. Genom inrättandet av särskilda utskrivningsnämnder med kvalificerad sammansättning har garantier skapats för en noggrann prövning av sådana ärenden.

Frågan om påföljder för psykiskt avvikande lagöverträdare är föremål för översyn av 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande. Uiredningen beräknas redovisa sill uppdrag inom kort. Den fråga som herr Wachtmeisier har ställt bör beaktas i samband med övervägande av utredningens förslag.

194

Hert WACHTMEISTER i Siaffanslorp (m):

Herr talman! Jag skall be all få tacka statsrådet Troedsson för svarel på min fråga.

Under loppet av tio dagar har i pressen relaterats tre så allvarliga övergrepp, där de inblandade varil försöksulskrivna från sluten psykiatrisk vård, all man måste fråga sig, om del inte finns behov av ålgärder för att i görligaste mån minska riskerna för framtida händelser av liknande slag.

Jag skall mycket kort beskriva fallen.

Efter ett mord på en kvinna 1971 bedömdes vederbörande lida av psykisk abnormitet av så allvariig natur alt den kunde jämställas med sinnessjukdom, och han logs in för sluten psykiatrisk vård, där behovet av en kraftfull eftervård med stödjande ålgärder särskilt underströks. Efter två år fick han sina första permissioner och skadade då allvarligt en annan kvinna. Efter försöksutskrivning har han nu på nytt mördat en kvinna. Mannen har bedömts farlig endast i onyktert tillstånd.

En annan ung man överföll förra sommaren ett äldre par i en park och misshandlade dem så svårt att mannen avled, medan kvinnan överlevde men fick allvarliga skador. Efter ell halvår blev den unge mannen försöksutskriven från psykiatriskt sjukhus. Häromdagen överföll han en person och hotade honom till livet. Till följd av lyckliga omständigheter klarade sig dock den överfallne. Denna försöksutskrivning har föranlett en JO-anmälan.

Det tredje fallet gäller en patient från elt mentalsjukhus i södra Sverige. Den mannen överföll i förra veckan en polis, och för att klara sitt eget liv tvingades polisen skjuta mannen som avled.

Som fru Troedsson nämnde finns det vissa regler för försöksulskriv-ning, vilka är ämnade att hindra olyckor av det här beskrivna slaget. Den försöksutskrivne kan åläggas förbud att dricka alkohol, kan förbjudas alt resa från vistelseorten och har dessutom en övervakare samt anmälningsplikt. Dessa regler är dock ofta verkningslösa, lätta alt bryta mot.

Enligl min uppfattning är del nödvändigl all förbällra tryggheten för de anhöriga till menialpaiienter, för den stora allmänheten, för polis, laxiförare m. fl. som oftare än andra kommer i kontakt med försöksutskrivna, samt inte minsl för patienterna själva.

Efter ett liknande fall för nio år sedan tillsatte dåvarande medicinalstyrelsen en expertgrupp för utredning av förhållandena i samband med utskrivning och övervakning. Jag skulle nu vilja veta om denna ulredning ledde lill några konkrela förbäuringar och, i så fall, vad dessa förbättringar bestod i.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om skydd mot övergrepp av utskrivna från sluten psykiatrisk vård

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Det är rikligt att en utredning år 1968 lade fram förslag om åtgärder för att förbättra övervakning av försöksutskrivna patienter. Man föreslog bl. a. en registrering av antalet övervakare, man hade synpunkter på utbildning och föreslog bl. a. all övervakare för försöksutskrivna, som efter lagakraftvunnen dom intagits på sjukhus för vård, skulle erhålla utbildning inom kriminalvårdens organisation och också anslutas till den. Man hade vidare förslag om en iniensiflerad koniakl mellan övervakarna och personalen på sjukhusen. Men såvitt mig är bekant ledde den här utredningen inte till några konkreta ålgärder.

Naturligtvis är frågan om övervakning, eller tillsyn, som det heter i fall som dessa, av mycket stor betydelse. I sinnessjuklagsiiftningskom-mitléns belänkande sade man också att den som förordnals lill lillsyns-man i allmänhet uppmanas att genom regelbundna rapporter hålla sjukhuset underrättat om patientens tillstånd och all omedelbart anmäla inträffade försämringar. Kommittén ansåg del också uppenbart all den för-söksuiskrivne bör vara skyldig atl hålla tillsynsmannen underrättad om bostad och arbetsansiällning och hålla kontakt i den utsträckning som begärdes.

Dåvarande departemenischefen ansåg all uttalandena av komrniltén

195

Nr 42                   borde kunna tjäna som vägledning för anordnandet av tillsyn, och jag

_      ,           ,                                                     delar den uppfailningen.

Torsdagen den

„ ,         ,      .n-ir Enligl vad jag har inhämtat varierar praxis mellan olika siukhus för

9 december 1976                   .              ,        ,,                         .-, ,  ,

---

hur tillsynen ordnas. Självfallel masle iillsynen anpassas Ull behoven

Meddelande om      i del enskilda fallei. Över huvud lagel, herr talman, när del gäller fall

interpellationssvar  som dessa kan man ställas inför de kanske svåraste avgöranden vi har

1976/77:39 om kust- att fatta inom sjukvården. Det är ju två delvis molslridiga inlressen som
bevakningen i Giyt gör sig gällande. Paiieniens rehabiliiering kräver all han ges viss frihet,
och Arkösund         men mot detta lalar allmänhetens berättigade krav på skydd mol över-

grepp.

Herr WACHTMEISTER i Siaffanslorp (m):

Herr talman! Eftersom fru Troedsson i sin svar var vänlig an säga att den fråga jag ställt bör beaktas i samband med övervägandena i 1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande, tillåter jag mig alt lämna några ytterligare ord pä vägen till den uiredningen.

För det första anser jag att mer restriktiva bestämmelser bör ges vid försöksutskrivning och de bör närmare regleras i lag.

För det andra bör utskrivningsnämnd ha möjlighet att i tveksamma fall konsullera räilspsykiater med kriminologisk erfarenhet. Detta skall naturligtvis inle bara gälla ulskrivningsnämnd utan också läkare, länsstyrelse eller domstol som har all handha liknande ärenden.

För det tredje vill jag gärna underslryka vad fru Troedsson sade, nämligen all palienier som kan länkas ha en viss lalent fariighel i fall av försöksulskrivning bör anförtros ål särskilt kvalificerade övervakare. Jag anser också atl det är av mycket stor betydelse att dessa övervakare får speciell utbildning.  Det vill jag gärna underslryka.

För del flärde skulle, genom en vetenskaplig sammanställning av redan befintligt material, våra kunskaper kunna ökas inom ell område där bedömningar uppenbariigen ofta sker på otillräckligi underlag.

Jag är alltså tacksam för de svar i positiv anda som statsrådet lämnat mig.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 24 Meddelande om interpellationssvar 1976/77:39 om kustbevakningen i Gryt och Arkösund

Herr budgetminislern MUNDEBO:

Herr lalman! Jag vill meddela atl interpellationen 1976/77:39 av herr Glimnér om kustbevakningen i Gryi och Arkösund inte kommer att besvaras inom den föreskrivna liden. Enligt vad jag kommit överens om med herr Glimnér kommer interpellationen atl besvaras efter juluppehållet. 196

§ 25 Om befrielse från kilometerskatt vid viss färjtrafik

Nr 42

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för au besvara fru Sundbergs (m) den 2 december anmälda fråga, 1976/77:130, och anförde:

Herr talman! Fru Sundberg har frågat mig om jag är villig att medverka lill sådana bestämmelser atl kilometerskallepliktigl fordon på resa till land som tar ut fordonsskatt befrias frän svensk fordonsskatt för den tid fordonet visias på färja.

Rätlen lill återbetalning av fordonsskall infördes den 1 juli 1971 i syfte att undanröja den dubbelbeskattning som uppkom när svenska fordon beskattades både i Sverige och i annat land. Eftersom återbetalnings-bestämmelserna gavs generell utformning, befrias svenska fordon helt från fordonsskatt när de används i länder med vilka Sverige har väg-irafikskatteavial. Mol bakgrund bl. a. härav beslöt riksdagen i våras (prop. 1975/76:181, SkU 61, rskr 346, SFS 1976:337) atl begränsa rätten till återbetalning till sådana fall då svenska fordon i utlandet har belagts med en pålaga som motsvarar den svenska fordonsskatten. De nya reglerna träder i kraft den  1 januari  1977.

Syftet med återbetalningsreglerna är som har nämnts att undvika dubbelbeskattning av svenska fordon. Del av fru Sundberg påtalade fallet utgör inte någon dubbelbeskatiningssituation. Jag finner därför inle anledning att nu ta upp återbetalningsreglerna lill förnyad prövning.

Torsdagen den 9 december 1976

Om befrielse f/'ån kilomelerskati vid viss fä ij t ra fik

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag skall be att få lacka budgetminislern Mundebo för svaret på min fråga. Jag hade väl ärligt sagt inie väntat mig ell mera positivt svar, och jag är tacksam för det som det är.

Del råder nämligen bland åkare en ganska stor ovisshet om hur de nya bestämmelserna kommer att verka bl. a. i internationell trafik, i huvudsak trafik genom Västtyskland. Del framgår av propositionen 1975/76:181 alt enligt 41 5; i väglrafikskallelagen fordonsskall skall återbetalas för varje dygn för vilket skatt eller avgift har erlagts i utlandet. För sådana fordon som här åsyftas gäller att de vanligtvis forslas med färja lill Västtyskland och att uistämpling sker genom svensk tullmyndighet. Enligt nu gällande regler beviljas restitution förden tid som fordon är utanför Sverige, men enligt de nya regler som avses träda i kraft den I januari 1977 skall restitution beviljas för varje dygn för vilket skatt erlagts i utlandet. Det innebär i förhållande lill nuläget en klar försämring. Åkarna uppskattar försämringen för en åkare med tio bilar till ungefär 25 000 kr. om året i förhållande till nuläget. Jag är medveten om att rätten lill återbetalning av fordonsskatt infördes i syfte atl undanröja en dubbelbeskattning som uppkom då svenska fordon beskattades både i Sverige och i utlandet. Jag lar självfallel statsrådels svar som ytterligare bevis för alt någon dubbelbeskattning inte skall förekomma.

Vi har enligt uppgift som jag fåll ca 500 väsllyska lillslånd för lasl-bilslrafik inkl. iransilbilarna. Del är åiskilliga svenska åkare som nu måsie

197

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om tilhräde till mark som exproprierats jÖr militära ändamål

konstalera all de nya reglerna innebär en kraftig försämring vad gäller deras möjligheler att konkurrera på den internationella iransportmarknaden. Kanske kommer flera av dem att hyra trailers från länder med en mera förmånlig skattebelastning, när de svenska reglerna fördyrar transporterna med svenskt fordon.

Jag hade emellertid inle räknat med att budgetminislern skulle vara villig se över reglerna igen. Jag vill bara uttrycka en förhoppning om att man kommer att följa konsekvenserna av de ändrade reglerna för fordonsbeskatlning när det gäller del svenska lastbilsbeslåndel och svenska fordons möjligheter alt konkurrera på den internationella marknaden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 26 Om tillträde till mark som exproprierats för militära ändamål

198

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordel för att besvara herr Raneskogs (c) den 1 december anmälda fråga, 1976/77:126, och anförde:

Herr lalman! Herr Raneskog har frågat mig om vilka regler som gäller för rätl lill enkelt tillträde lill mark som exproprieras för militärt ändamål.

Reglerna om s. k. enkell förhandstilllräde lill egendom som skall avslås genom expropriation finns i 5 kap. expropriationslagen. De innebär alt vederbörande domstol kan medge alt den exproprierande får tillträda den egendom som exproprialionsmedgivandet avser utan atl expropria-tionen är fullbordad. För sådanl beslut krävs alt del är av väsentlig betydelse för den exproprierande atl överta besittningen av egendomen innan ersättningsfrågorna har avgjorts definitivt. Tidpunkten för tillträdet skall bestämmas så all fastighetsägaren eller annan vars räll berörs får skäligt rådrum. Den exproprierande har vidare all fullgöra de villkor som domstolen uppställer för förhandstillträdet. När dessa villkor har uppfyllts och den exproprierande med stöd av domstolens beslut kommit i besittning av egendomen får han i stor utsträckning förfoga över egendomen på samma sätt som om han var ägare till den. Detta innebär t. ex. alt den exproprierande, om domstolen inte föreskrivii annat, har befogenhet att riva eller bränna hus, företa grävningsarbelen, fälla skog eller företa vägbyggnader och andra byggnadsarbeten. Äganderättsförhållandet rubbas inle formellt vid enkell förhandstillträde, men den vars egendom exproprieras är skyldig alt fiytta från egendomen i den mån delta krävs för att den exproprierande skall kunna utöva de befogenheter som har tillerkänts honom genom beslutet om förhandstilllräde. Även innehavare av särskild rätt, t. ex. arrendator eller hyresgäst, är skyldig all avslå från utövandet av rättigheten i den mån den avser egendom som omfattas av medgivandet till förhandstilllräde. Om den exproprierande påfordrar det måste sålunda även en arrendator eller hyresgäst

199

Torsdagen den 9 december 1976

fiytta från egendomen i samband med all medgivandel lill förhands-     Nr 42 tillträde utnyttjas.

Om tillträde till mark som exproprierats för militära ändamål

De regler om enkell förhandstilllräde för vilka jag nu har redogjort gäller för all expropriation, inle bara vid expropriation av mark för militära ändamål.

Herr RANESKOG (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka försvarsministern för svarel.

Med anledning av delade uppfattningar om vad utslaget innebar måste jag be atl få anföra några saker. Del var nämligen så all människorna i bygden hade uppfattat alt tillträdet gällde en anhållan om planering och förberedelse förskjutfälteis framtida användning-därav den friktion som uppstått.

Jag måste säga att del känns förödmjukande och genant att behöva återvända lill frågan om Remmene skjulfält i denna kammare. Serien av oförklariiga och kränkande ingripanden från militärens sida mot markägare och deras egendom har blivit lång och plågsam.

Alltfort inträffar händelser som väcker både förbittring och förvåning. Nu senasi gäller del ell frtlidshus som fiytlats hundratals meter utan atl ha blivit värderat på befintlig plats. Fastigheten Katebo 1:6 brändes ned för en månad sedan med inventarier och allt. Fastigheten var värderad av endast ena parlen. Ägaren har blivit hell ställd åt sidan. Under åberopande av den räll "enkell tillträde" ger har alll della företagits från militärens sida.

Vidare nödgas jag anföra alt vad gäller fastigheten Hjälmryd så har värderingarna gjorts endasl av ena parten belräffande ekonomibyggnaderna. Bostäderna är ännu inte värderade av någondera parten. Dock har omfattande skogsavverkningar skett på enskilt område, och virket har försålts av militären. Husen har skadats vid skjutningar, jordvallar har uppschaktals vid Hjälmryd och vallar byggts invid registrerade fornlämningar.

Kan enkell förhandstilllräde betyda all militären får gå fram på detla sätt? All del, som herr Bengt Kihlström vid fortifikationsförvaltningen menar, skulle betyda, all "vi kan tillgripa samma faktiska ålgärder som vilken fastighetsägare som helst", förefaller för vanligl folk räll obegripligt - särskilt då militären praktiskt tolkar detta så, att man har rätt atl gå fram med brand och skövling, vilket är hell förbluffande. Beteendet är anmält och måste få en saklig bedömning.

Svenska medborgare har i allmänhet uppfattat militären som skydd och hjälp mol våld och inkräktare. Men all svensk militär i fredstid visar fasoner som nazisterna tillämpade i krigstid är verkligen oroande från både rältssynpunki och demokratisk synpunkt. Hur länge kan della beteende få forlsälla?

Bygdens människor sälier nu sitt hopp lill riksdagens ombudsmans sakliga bedömning. Följetongen Remmene skjutfäli fortsätter alltså. Känslan för militärens rältsvårdande och skyddande uppgift har i fallet

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm tillträde lill mark som exproprierats för militära ändamål

Remmene fått en allvarlig knäck. All sedan riksdagen på grund av ensidig bristfällig information medverkat lill militärens brutala handlingar gör ingalunda saken bättre.

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr lalman! Som herr Raneskog anförde är delta ärende f n. föremål för JO:s prövning, varför jag inte har anledning atl uttala mig om vad som har skett. Jag vill dock för kammaren referera några av de fakta jag har inhämtat i fallet.

Vad beträffar fastigheten Hjälmeryd 1:5 - alltså den fastighet där en byggnad har flyttals till en annan plats - medgav domstolen den 5 juni 1975 förhandstilllräde till byggnaderna på fastigheten fr. o. m. den 15 mars 1976. Fastighetsägaren medgavs av regementschefen att bo kvar lill utgången av juli 1976, och han avflyttade i augusti. Han hade alltså haft möjlighel all göra en värdering.

Jag vill som sagt icke uttala mig vidare i della fall, men jag måste påpeka att man har lämnat den tidigare fastighetsägaren skäligt rådrum för värdering. Vilka omständigheter som har gjort atl en sådan icke skett känner jag inle till.

Byggnaden på den andra fastigheten, Katebo 1:6, är betecknad som uthus. Också här beslöt domstolen om förhandstilllräde i juni 1975, och del skulle få äga rum redan samma månad. De militära myndigheterna medgav emellertid uppskov med dispositionen av huset lill den 15 mars 1976.

Så småningom har den person som bebodde byggnaden fått annan bostad efter kontakt mellan Herrljunga kommun och den s. k. Remmenedelegationen. Inventarierna lär, enligt de uppgifler jag fått, ha varil en järnspis, en sängbotten och en pinnstol. Man kan naturligtvis diskutera huruvida det var lämpligt alt de brändes upp, men med tanke på hur fallet har framställts i pressen vill jag anföra fakta till protokollet för alt saken skall få något rimligare proportioner.

200

Herr RANESKOG (c):

Herr lalman! Jag har en del andra uppgifter om inventarierna i del här huset som betraktas som uthus. Det är märkligt att en person har kunnal bo i ett "uthus" från 1948 tills han efter domstolens utslag avflyttade till annan bostad. Huset var väl inte så utomordentligt, men del är ändå underligt alt det plötsligt blir uthus så fort någon har flyttat ur det. Det låter i högsta grad betänkligt.

Jag vill inle föra någon mera ingående debatt med försvarsminislern, eftersom frågan ligger hos JO. Kvar står ändå några oklara punkter, där bygdens folk - över lag fredliga, goda, präktiga människor - väntar på elt besked. Jag hoppas au del beskedet kommer så småningom, och därför nöjer jag mig med detta i dag.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse det senaste som herr Raneskog sade. Saken är ju inte bara polisanmäld, den är också föremål för polisutredning, och då blir den alltså klarlagd. På grund av de skriverier som förekommit ville jag för balansens skull här återge vad som har anförts från militära myndigheter, för även de militärers mening som handhar detla ärende skall ges visst vitsord.

När det gäller försvarets behov av mark i sådana fall som vid Remmene skjutfäli vet vi att det alltid uppslår konflikter. Del är angeläget all man från militär sida handhar dessa känsliga frågor på elt så smidigt säll som möjligt. Jag är medveten om att det här kan bli problem, eftersom man även på den civila sidan ibland kan vara mindre samarbetsvillig. Men principen skall här vara att man skall försöka nå rimliga frivilliga överenskommelser. Man skall icke bruka onödiga maktmedel när det gäller sådana här frågor.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

öm ändrade regler för hemreseersättning åt inackorderad gymnasieelev

Herr RANESKOG (c):

Herr lalman! Särskilt del som försvarsministern senast sade är jag lacksam för. Om detta bara sker genom personliga kontakter och meddelanden och det visas lilet personlig hänsyn, så tror jag att mycket av denna irritation inte behöver flamma upp som den har gjort - i pressen eller på annat sätt.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 27 Om ändrade regler för hemreseersättning åt inackorderad gymnasieelev

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Lycksele (s) den 3 december anmälda fråga, 1976/77:135, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ i syfte all undanröja den orättvisa som nuvarande bestämmelser för beräkning av hemreseersättning innebär för vissa gymnasieelever med slora avstånd lill skolorten.

Till yngre gymnasieelever som behöver inackordering under skolterminerna ulgår inackorderingstillägg. Utöver inackorderingstilläggels grundbelopp kan inackorderad elev få ett visst antal fria hemresor under läsåret. Sådant tillägg ulgår om färdvägen är minst 6 km.

Resetilläggei kan utgå som hemresekori, vilket gäller för resa med allmänt samfärdsmedel, eller som kontant, schabloniserad hemreseersättning.

Det normala är att resetillägget ulgår i form av hemresekori. Kontant schabloniserad ersättning utgår om allmänna samfärdsmedel helt eller

14 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

201

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Om ändrade regler för hemreseersälining åt inackorderad gymnasieelev

delvis saknas mellan skolorten och hemorten. Den utgår också när allmänna samfärdsmedel finns men ifrågavarande trafikföretag inte omfattas av avtal om fria hemresor. Cenirala sludieslödsnämnden införde den 1 juli 1976 bestämmelse om att vid avstånd som är 90 km eller mer ersällningen skall beräknas på fågelvägen mellan skolorten och hemorten. Bakgrunden till bestämmelsen är de administrativa problem som del innebar för skolkontoren att beräkna färdvägsavstånd till orter som ligger långt från skolorten.

Stödet till fria hemresor är en försöksverksamhet som kontinuerligt följs upp av centrala studiestödsnämnden. Sludieslödsnämnden är uppmärksam på de problem som kan uppstå i samband med tillämpningen av olika bestämmelser. Avsikten är att under försöksperioden få fram ett system som ger rimlig rättvisa ulan att medföra alltför slora administrativa problem.

Jag vill också tillägga att det är av vikt att erfarenheterna av den nu pågående försöksverksamheten redovisas till centrala sludieslödsnämnden från kommunernas sida.

202

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga om gymnasieelevers hemreseersälining.

De ökade möjligheter till fria hemresor som har skapats under de senaste åren är av stor betydelse för de elever som bor på långt avstånd från skolorten. Jag noterade med stor tillfredsställelse att riksdagen biföll min motion om möjlighel för elever med längre hemreseväg än 25 mil att få fyra fria hemresor per månad.

Nu har tyvärr de anvisningar som centrala studieslödsnämnder. utfärdat kommii att innehålla regeln om all ersättningen vid avstånd på 90 km eller mer skall beräknas efter fågelvägen. Om avståndet är mindre än 90 km, gäller den faktiska färdvägen. Jag har haft svårt alt förstå motivet för den här bestämmelsen. Av svaret framgår atl bakgrunden lill bestämmelsen är de administrativa problem som det innebar för skolkontoren alt beräkna färdvägsavslånd lill orter som ligger långl från skolorten.

För vissa elever får den här bestämmelsen mycket negativa verkningar. Jag har här i min hand en sammanställning över utfallet av den nya 90 km-regeln för elever i Lycksele gymnasium. Den visar atl för vissa elever får bestämmelsen till resultat att de får ett upp till 100 kr. lägre hemresebidrag per månad än vad de skulle fått, om den faktiska färdvägens längd hade legat till grund för beräkningen. Jag menar att det kan inte vara rimligt alt de elever som har de längsta hemresorna skall drabbas av en reducering av hemresebidragel, även om systemet i och för sig kan underlätta den administrativa hanteringen.

Jag hoppas atl 90 km-regeln så snart som möjligt utmönstras ur anvisningarna för cenirala studiestödsnämnden.

Utbildningsministern säger avslutningsvis atl "det är av vikt att er-

farenheterna av den nu pågående försöksverksamheten redovisas lill centrala studiestödsnämnden från kommunernas sida". Med den här debatten har jag redan nu velat redovisa erfarenheter från min kommun. Jag tror att delsamma gäller för fiera andra kommuner med stora reseavstånd. Jag hoppas, som sagt, att 90 km-regeln snarast utmönstras ur anvisningarna och att hemresebidraget beräknas efter den faktiska färdvägen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Anmälan av interpellationer

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr lalman! Om det förhåller sig så som herr Andersson i Lycksele säger, och del gör del naturiigtvis, så tycker också jag att det har blivit ett orimligt ulfall av den här principen. Jag är därför beredd att närmare undersöka dessa problem och med cenirala studiestödsnämnden diskutera möjlighelerna au få till stånd ett mera rättvist system.

Hert ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag vill särskilt lacka för det sista tillägget. Det är ju ett direki svar på min fråga om utbildningsministern är beredd all ta initiativ. Jag noterar nu att utbildningsministern är beredd att göra det, och jag kan bara ytteriigare bekräfta vad jag sade om utfallet med ell exempel.

En elev som faktiskt har ett hemreseavsiånd på 250 km får ersättning beräknad lill fågelvägen, som råkar vara 140 km. Det får den konsekvensen atl ersättningen blir 100 kr. lägre än om färdvägen hade fåll räknas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 28 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 8 december

1976/77:60 av herr Granstedt (c) till herr jusiiiieministern om bättre efterlevnad av förbud mol uppställning av föremål på trottoarer och gångbanor:

Handikappade och särskilt synskadades möjligheter att på ett tryggt sätt ta sig fram utomhus begränsas i hög grad av all trottoarerna i ökande utsträckning belamras med föremål som är obehöriga där eller som inte försetts med tillfredsställande skyddsanordningar. Som exempel kan nämnas containrar, byggnadsställningar, arbetsplatsavslängningar, upplag av byggnadsmaterial, reklamskyltar och skyllvaror, parkerade cyklar, mopeder, motorcyklar och bilar. Förekomsten av sådana föremål och

203

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Anmälan av interpellationer

bristande skyddsanordningar leder ofta lill allvarliga olyckslillbud och upplevs av många handikappade som ett hinder för all över huvud laget promenera utomhus.

En lång rad föreskrifter och förordningar reglerar rätten att utnyttja allmän plats, och klara säkerhetsbestämmelser finns för uppställning av byggnadsställningar och annal. Skulle gällande föreskrifter följas så skulle de handikappades problem vara väsentligt mindre. Del är således här främsl frågan om ett laglydnadsproblem. Vad som erfordras är bättre upplysning om gällande bestämmelser, skärpt övervakning av deras efterlevnad och allvarligare påföljd i de fall bestämmelserna ändock överträds.

Med hänvisning lill det anförda ber jag atl lill herr juslilieminisiern få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder är juslilieminisiern beredd all vidta för att nå en bättre efterievnad av gällande bestämmelser beträffande uppställning av olika föremål på trottoarer och gångbanor?

204

1976/77:61 av fru Håkansson (fp) till fru slalsrådel Mogård om bättre samordning av resurserna för ulbildning och praklikarbele för ungdom:

Den alltmer växande ungdomsarbetslösheten ger anledning till farhågor inför framliden, och samhällets resurser måste i allt siörre utsträckning få en rationellare användning för att man skall kunna skapa en tryggare framtid för dem som drabbats av sysselsättningskrisen. I flera utredningar har konstaterats atl ungdomar som saknar yrkesutbildning har svårl all få meningsfullt arbeie.

F. n. är t. ex. 620 ungdomar i Blekinge län sysselsatta i beredskapsarbete. Länet har dessutom en belydande utflyttning av ungdom, vilken sammanhänger med bristen på eftergymnasial utbildning och svårigheter för personer med en mera specialiserad utbildning alt få arbeie i länet.

Under perioden 30 december 1970-30 juni 1976 har I 295 ungdomar i åldern 20-24 år flyttal ifrån Blekinge län.

Ansvaret för dessa ungdomsgrupper åvilar främst arbetsmarknads- och undervisningssektorerna, och flera ulredningar samt skrivelser har betonat samarbetet arbetsliv-skola.

Några större resultat har däremot ännu ej kunnat påvisas.

Del kan därför finnas anledning ställa frågan vad de olika länen genast kan göra för atl samordna inle bara informationen ulan även resurserna. Målet måste vara att inle enbart ha en stor grupp ungdomar tillfälligt sysselsatt, utan även med hänsyn lill den praktik de förvärvar ge dem insiki om yrkesutbildningens betydelse.

De nuvarande förhållandena synes inte motivera ungdomarna all skaffa ulbildning, med hänsyn till den självförsörjningsgrad de får genom sin beredskapssysselsällning.

Lägel blir för många att de under sex månader har en inkomsl av 2 000-3 000 kr. per månad för att efter denna tid övergå till ny arbetslöshet.

Flertalet beredskapsarbetande ungdomar har sin sysselsättning förlagd inom den offentliga sektorn.

Enligt en statistik från länsarbetsnämnden i Blekinge län uppgår kostnaderna 1976-1977 för ungdom i kommunal och statlig praktik i länet till något under 6 milj. kr.

Med tanke på den ekonomiskt slora satsning som sker av stat och kommun bör dessa känna elt särskilt stort ansvar för alt slussa ungdomen mol en ökad utbildning, vare sig denna ingår som ett led i praktik-tjänstgöringen som s. k. varvad ulbildning under kortare perioder eller sker mer koncentrerat.

Dessa frågor har i dagsläget inte blivit tillräckligt belysta, och det kursutbud i form av kortare yrkeskurser som erbjudits genom skolöverstyrelsen är ej tillräckligt. I många fall finns ej heller lokaler, utrustning och tjänster inom kommunerna i tillräcklig utsträckning för au öka ulbildningen. De för ungdomarnas utbildning och beredskapsarbete sammanlagda resurserna bör härvid utnyttjas.

Har fru slalsrådel Mogård för avsikt all ge skolöverstyrelsen i uppdrag alt tillsammans med arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt utreda och verkställa en bättre samordning av resurserna för ulbildning och praktik för ungdom samt all därvid också ta initiativ till försöksverksamhei i hithörande frågor för län med särskilt hög ungdomsarbetslöshet, exempelvis Blekinge län?

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Anmälan av interpellationer

den 9 december

1976/77:62 av herr Hugosson (s) lill herr kommunikationsministern om ell planeringssystem för det svenska hamnväsendel, m. m.:

Under hela efterkrigstiden har en kraftig utbyggnad av de svenska hamnarna ägt rum. Denna hamnexpansion har tyvärr i stor utsträckning sken oplanerat. Under de senasle åren har därför från många håll krävts en stallig planering av hamnväsendel för all få en rationell och samhällsekonomiskt försvarbar ulbyggnad av hamnarna. En sådan plane-ringsmodell har föreslagits i Ds K 1975:9 "Planering av de svenska hamnarna".

Svenska hamnförbundei har i sitt remissyttrande över denna departementsutredning ställt sig positivt till styrande hamnplanering mot nationella mål. Utebliven statlig hamnplanering innebär att kommunernas konkurrens och redarintressen får styra hamnväsendets utveckling i stället för beslut av regering och riksdag.

Den förutvarande socialdemokratiska regeringen hade för avsikt att med uigångspunki i del förslag som presenterats i utredningen "Planeringen av de svenska hamnarna" med beaktande av de synpunkler som framkommii vid remissbehandlingen från framför allt Svenska hamnförbundei förelägga riksdagen ell förslag till planeringssystem för det svenska hamnväsendel.

205

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Anmälan av interpellationer

206

I en intervju i Dagens Industri har kommunikationsministern nyligen hävdat alt hamnkommunerna själva bör besluta om framtida hamnul-byggnader och all tvångsåtgärder ej skall förekomma. De slalliga insatserna får enligl lidningsintervjun inle leda till all den kommunala självbestämmanderätten sätts i fråga. Dessa uttalanden av kommunikationsministern har uppfattats som om den nya regeringen icke har för avsikt atl förelägga riksdagen något förslag om ett statligt planeringssystem för det svenska hamnväsendel.

Den ovan påtalade oplanerade hamnulbyggnaden har i allra högsta grad påverkal hamnsitualionen på västkusten och utgör en allvarlig fara för Göteborgs hamns framtida slällning som Nordens centralhamn för transocean irafik. Genom privat redarkapilal har Wallhamn på Tjörn under senare år byggts ut och blivit en allvarlig konkurrent till de etablerade kommunala hamnarna.

Wallhamn förbereder nu en väsentlig expansion och planerar därför en ulbyggnad av ro-ro-kajer för enhelsgods samt en omfallande muddring för fördjupning av farieden, vilket medför en allvariig miljöpåverkan i den del av den Bohuslänska skärgården där 100 000-lals människor uppehåller sig på sommaren. Den rättsliga grunden för hamnens ulbyggnad är en stadsplan från 1960-talei som utarbetades före nuvarande miljö-och trafikplanering samt en nyligen avkunnad vallendom, som alltså icke grundas på trafikpolitiska bedömningar. Ulan yllerligare myndighetsprövning kan det privatägda Wallhamn således bygga ut hamnen för enhetsgods och biltransporter. De allmänna hamnarna däremot måste ha regeringens tillstånd för en motsvarande ulbyggn-ad.

Wallhamn har till regeringen ingivit ansökan om tillstånd enligl 136 a >; byggnadslagen för lagring av olja, kol och slålämnen. Hamnens aktuella planer innebär en utbyggnad för oljehantering och skogsprodukter. Enligt länsstyrelsens trafikplanering bör Wallhamn inte ulvecklas lill en regional massgodshamn. Länsstyrelsen har därför avstyrkt bolagets ansökan. Wallhamn syftar uppenbarligen lill all på sikl bli en slorhamn för massgods, olja och container. Den fördjupade farleden är elt första steg i den riklningen. En expansion på Wallhamn innebär också atl kostnader övervältras på samhället genom alt vägnätet till Tjörn måste byggas ut, och redan diskuteras en framlida järnvägstunnel lill Wallhamn från fastlandet. Det förhållandet att Volvo, som är beläget ca 2 km från Sveriges största hamn, i Göieborg, i dag på lastbil transporterar personbilar 7 mil från Göieborg till Wallhamn för utskeppning via den privata hamnen där, framstår från trafikpolitisk synpunkt som minst sagt uppseendeväckande.

Som Göteborgs fackliga centralorganisation nyligen framhållit i en skrivelse lill kommunikaiionsministern föreligger inle en samlad bedömning av Wallhamns utveckling. Regeringen bör därför la initiativ till att lo-kaliseringspröva hela Wallhamns utveckling, så all en övergripande hamn-, sysselsättnings- och miljöplanering inte åsidosattes.

Göteborgs hamn är en transocean containerhamn med funktion som

nordisk ceniralhamn. Hamnen är Sveriges största med en godsomsättning pä ca 24 miljoner lon 1975, eller en fjärdedel av landels sjöburna ulrikestrafik, järnmalmen oräknad. Den har slor betydelse för Sveriges ekonomi. Enligl beräkningar av Sveriges redareförening skulle del svenska näringslivet få ökade kosinader på 350 milj. kr., om del inte fanns direkta transoceana linjer över en svensk hamn. Nordiska rådels trafikutskott har i utredningen "Nordtrans" uttalat att del bara bör finnas en hamn i Norden för containeriserat gods i transocean trafik.

Göteborgs hamns betydelse för del svenska näringslivet innebär att dess utveckling har ell nationellt iniresse. Hamnen fungerar som motor för delar av näringslivet i Göteborgsregionen, som partihandel och för iransporlverksamhet. Del är också en viklig lokaliseringsfaktor för tillverkningsindustrin. Ca 30 000 löntagare i Göieborg är direki eller indirekt beroende av hamnen för sin sysselsättning. Varvens reparationsverksamhet är beroende av hamnverksamhelen.

Den oplanerade ulvecklingen i Wallhamn är allvariig, då den minskar Göteborgs möjligheter atl fylla funktionen som nordisk ceniralhamn. Här fordras en irafikintensilet som dels ger ökad effektivilei, dels gör del möjligl atl klara de slora hamninvesteringar som är nödvändiga för atl konkurrera med de slora hamnarna på kontinenten. En minskad konkurrenskraft för Göteborgs hamn innebär all den reduceras lill feeder-hamn ulan oceangående direkllinjer.

Med slöd av vad jag anfört anhåller jag om kammarens tillstånd att till herr kommunikationsministern få ställa följande frågor:

1.    Avser regeringen att för riksdagen framlägga förslag till planerings-syslem för det svenska hamnväsendel, så alt en rationell och samhällsekonomiskt försvarbar utveckling av de svenska hamnarna kommer till stånd i framliden?

2.    Är kommunikaiionsministern beredd medverka till atl den planerade utbyggnaden av Wallhamn icke kommer till stånd?

3.    Vilka ålgärder avser regeringen vidta för all stärka Göteborgs hamns Slällning som nordisk ceniralhamn?

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Anmälan av interpellationer

1976/77:63 av fru Håkansson (fp) till herr socialministern om åtgärder för alt förebygga självmord:

Varje år räknar vi i vårt land med atl omkring 2 000 människor begår självmord.

1 trafiken omkommer ca 1 300 människor årligen.

Alltså är del ell pålagligl större antal som lar sitt liv, men från samhällets sida har man inte ägnat självmordsproblematiken så särskilt stort intresse.

Forskningen på detta område är i Sverige myckel blygsam för att inte säga obefintlig.

Kommunerna har enligt de lagar som finns inom social-, barnavårds-och nykterhetsvård skyldighet att hjälpa alla som är i behov av hjälp.

207

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Meddelande om frågor

Men samordningen av verksamheten, av den sociala och medicinska servicen är inte särskilt imponerande.

De tillgängliga resurser som finns inom hälso-, sjuk- och socialvård är av ganska belydande storleksordning, men är inle organiserade på ell sådant sätt att de motsvarar människornas behov.

Många ideella organisationer kan säkert också biträda vid utformningen av akuta insatser för all hjälpa människor i krissituationer. Några speciella mottagningar för människor i akuta kriser och med själ v mordslankar är i me önskvärda. De kan och bör inrymmas inom den hälso-, sjuk- och socialvård vi har genom samordnade jourmotiagningar. Det finns inga vattentäta skott mellan människors fysiska och psykiska hälsa. Trots del är del fortfarande i vårt samhälle slor skillnad på hur olika sjukdomar accepleras. All opereras för gallsten eller bryta elt ben är en odiskutabel och legal sjukdom.

Att vara ledsen, deprimerad och umgås med tankar på självmord är mer eller mindre oaccepteral. Människor med dessa problem blir ofta utstötta och ändå mer isolerade.

Vad avser socialministern alt vidtaga för åtgärder med anledning av den ökade självmordsproblematiken, inte minsl ibland unga människor?

Tänker socialministern vidtaga åtgärder för en ökad forskning inom detla område?

Avser socialminislern skyndsami samordna de resurser samhällei har för all söka förebygga självmorden i vårt land?

§ 29 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 8 december

1976/77:147 av herr Carlsson i Vikmanshyttan (c) till herr kommunikationsministern om lämpligheten av frimärke med dryckesmotiv:

Anser statsrådet det vara förenligt med det svenska anseendet i internationella sammanhang och med ambitionerna inom alkoholpolitiken att ge ul ett frimärke med dryckesmotiv?

den 9 december

208

1976/77:148 av herr Carlsson i Tyresö (s) till herr statsministern om användningen av kärnkraft efter år 1985:

På radions presskonferens den 25 augusti 1976 uttalade centerledaren Thorbjörn Fälldin: "Det är helt klart att vi vid utgången av den period för energipolitiken, som vi har diskuterat, alltså 1985, att del då inte

skall användas någon kärnkraft i Sverige med vår modell. Och det kan      Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Meddelande om frågor

ske tidigare också."

Med anledning av regeringens förslag till s. k. villkorsproposition vill jag ställa följande fråga:

Står statsministern fast vid sitt besked att Sverige inte skall använda någon kärnkraft efter 1985?

1976/77:149 av herr Lövenborg (vpk) till herr försvarsminislern om användningen av värnpliktiga för vissa serviceuppgifter:

Blanda groggar, ställa upp för servering vid befälens natlvickning och hämta öl för nästa morgons eftersläckning. Enligt tidningen Värnplikls-Nyit är della uppgifter som de värnpliktiga inom flottan beordras till. Landels mest meningslösa värnplikt är tidningens omdöme. Mot bakgrund av del anförda vill jag fråga herr försvarsministern: Tänker försvarsministern undersöka saken och vilka ålgärder ämnar försvarsministern vidta om uppgifterna visar sig vara rikliga?

1976/77:150 av fröken Hjelmström (vpk) till herr justitieministern om en ny sexualbrottsutredning:

Sexualbroltsutredningens betänkande har i några vikliga avseenden mötts av en enhällig och stark krilik från en samlad kvinnorörelse och en rad andra organisationer. Vad man särskilt reagerat emol är utredningens uppfattning att en kvinna som blir offer för våldtäkt genom sitt beteende skall kunna betraktas som medskyldig. Kvinnorna från-händs därigenom rätten alt själva beslämma över sina kroppar. Männen reduceras lill slavar under sina drifter. Kvinnorna skulle härigenom inte få någon rättssäkerhet på detta område.

1 utredningen har suttit åtta män och en kvinna.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga herr justitieministern:

Avser regeringen all efterkomma den samlade kvinnorörelsens och många andra organisationers krav på en ny sexualbrottsutredning i de stycken som opinionen brännmärkt utredningsbelänkandel?

1976/77:151 av fru Tilländer (t) till herr socialminislern om information rörande alternativa förskolor:

1 början av april 1976 fattades beslut här i riksdagen med anledning av en motion som gällde förskolan. Närmare bestämt gällde beslutet hur konimunerna förfar med alternativa förskolor som finns i många kommuner. Riksdagsbeslutet innebar ju att något hinder för alternativa förskolors verksamhet och inordnande i kommunens förskoleplan inte förelåg. Det har också bekräftats av förre socialminislern som svar på frågor här i riksdagen. Dessa skolor skulle kunna inräknas i förskoleplanen, ha kommunen som huvudman men för den skull inle förlora

209

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Meddelande om frågor

sin karaktär. Motionen pekade på att informationen till kommunerna om denna möjlighel helt uteblivit. Del har vållat onödiga problem för både anställda och föräldrar hur denna information skall nå ul till berörda parter. Man kan nämligen bara konstalera alt socialstyrelsen, som det åligger att informera om förskolereformen, försummat att ge information på denna enligl min mening vikliga punkt.

Är slalsrådel beredd att uppdra ål socialstyrelsen alt informera om kommunernas möjligheter atl inordna alternativa förskolor i förskoleplanen enligt riksdagsbeslutet och alltså låta dessa skolor få kommunen som huvudman och ändå bibehålla den speciella inriktningen?

1976/77:152av herr Silfverstiand (s) \\\\ herr jordbruksministern om Bolmenprojektei:

En i dagarna presenterad rapport från SGU (Sveriges geologiska undersökning) angående de skånska grundvattentillgångarna har på sina håll tagits till intäkt för förnyad krilik mol byggnationen av den tunnel från sjön Bolmen vilken nu påbörjats i syfte att trygga den långsikliga vattenförsörjningen i Skåne.

I debatten kring projektet har med utgångspunkt i teoretiska beräkningar hävdats att Skånes egna grundvattentillgångar skulle räcka för överskådlig tid. Vid en lolalbedömning av den framlida vattenförsörjningen är det angeläget att siörre uppmärksamhet fästes vid de konsekvenser för grundvattnet som blir följden av ökad konstbevattning ochden försämrade vattenkvaliteten till följd av bl. a. ökande nitrathalter. Mol bakgrund av den osäkerhet som bl. a. på grund av uttalanden från regeringshåll uppstått kring Bolmenprojektei vill jag fråga herr jordbruksministern:

Vilka ålgärder ämnar jordbruksministern vidta med anledning av rapporten från SGU och aviserade framställningar från länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län i frågan?

210

1976/77:153 av herr Ringaby (m) lill herr socialminislern om taxesätlningen för landtekniska laboratorier:

Av socialstyrelsens rapport nr 3 av den 27 september 1976, grundad på en experlutredning om de tandtekniska laboratoriernas ekonomiska situation, framgår alt betydande ekonomiska problem föreligger och atl den laxenivå utredningen finner erforderlig för 1977 ligger belydligt över den som riksförsäkringsverket nu föreslagit.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta med hänsyn lill den slora nivåskillnad som föreligger i den taxesällning för de tandtekniska laboratorierna för 1977 som riksförsäkringsverket nu föreslagit, jämförd med den taxesättning som redovisas som erforderlig i socialstyrelsens rapport nr 3?

1976/77:154 av herr Konradsson (s) lill herr kommunikationsministern om införande av periodkort i kolleklivtrafiken:

Med anledning av del eniga betänkande Länskori i kolleklivtrafiken (SOU l976:43)som framlagts vill jag fråga herr kommunikationsministern, om han redan nu är beredd ge direktiv till statliga trafikutövare om underlättande för kommuner och landsting all träffa uppgörelser om införande av periodkort i enlighet med intentionerna i uiredningen.

Nr 42

Torsdagen den 9 december 1976

Meddelande om frågor

1976/77:155 av herr Schöu (m) till herr arbetsmarknadsministern om ålgärder för att trygga sysselsättningen i Kalmarregionen:

I propositionen 1975:75 angående bl. a. nedläggning av Kalmar flygflottilj uttalade dåvarande försvarsminislern att del kunde visa sig nödvändigt att skapa kompenserande sysselsättningsmöjligheter i Kalmarregionen.

Efter det att riksdagen bifallit propositionen tillsatte dåvarande arbetsmarknadsministern som uppföljning av detta uttalande den 10 juni 1975 en arbetsgrupp med uppgift atl tillföra Kalmar kommun och Kalmar län kompensation för de arbetstillfällen - ca 500 - som skulle gå förlorade genom flottiljens avveckling. Sedan nuvarande försvarsministern i interpellationssvar meddelat all den nya regeringen inte kan ändra beslutet om nedläggning av Kalmar flygflottilj är det utomordentligt angeläget atl den lidigare regeringens löfte om kompensation för flottiljens avveckling uppfylls.

1.    Vilka resultat har den tillsatta arbetsgruppen hittills kommit fram till?

2.    Vill statsrådet verka för samtliga departements medverkan i strävandena att finna statsinstitutioner som lämpligen kan förläggas lill Kalmarregionen som kompensation för bortfallet av sysselsättningstillfällena till följd av fiotiiljens nedläggning?

§ 30 Kammaren åtskildes kl.  17.33.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen