Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:41

Onsdagen den 8 december

Kl. 10.00

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Val av valprövningsnämnd

§ 1 Val av valprövningsnämnd

Företogs val av ordförande, ersättare för ordföranden, sex ledamöter och sex suppleanter i valprövningsnämnden.

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! För val av valprövningsnämnd har valberedningen enhälligt godkänt förslag som framgår av en lill ledamöterna utdelad promemoria. Förslagen lill andra ledamöter och suppleanter än ordföranden och dennes ersättare framläggs i form av gemensan-ima listor.

1 egenskap av ordförande i viilberedningcn ber jag all lill herr talmannen få överlämna de gemensamma listorna.

Kammaren utsåg - för tiden från valet till dess nytt val av valprövningsnämnd ägt rum - till

ordförande jusiitierådel Bengt Hult

ersättare for ordföranden regeringsrådet Stig Nordlund

De av herr Wirtén avlämnade gemensamma listorna för val av ledamöter och suppleanter i valprövningsnämnden upplästes av herr talmannen och godkändes av kammaren, varvid befanns atl följande personer, vilkas namn i här angiven ordning upptagits på resp. listor, utsetts för tiden från valet lill dess nytt val av valprövningsnämnd ägt rum lill

ledamöter i valprövningsnämnden riksdagsmannen Karl Boo riksdagsmannen Hilding Johansson hovrättsrådet Åke Wikner riksdagsmannen Gördis Hörnlund riksdagsmannen Björn Molin ombudsmannen Rune Hammarbäck

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Val av ledamot och suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens JubileumsJbnd

suppleanter i valprövningsnämnden sekreteraren Erik A. Eriksson ombudsmannen Kurt Ove Johansson hovrättsrådet Anders Hedström riksdagsmannen Wivi-Anne Cederqvist organisationschefen Gunnar Bäckström organisationssekreteraren Lars Pettersson

§ 2 Val av ledamot och suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

Företogs val av en ledamot jämte suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Herr TALMANNEN:

Sedan herr socialministern Gustavsson beviljats entledigande som ledamot i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond har centerpartiets partigrupp som ny ledamot anmält herr Fiskesjö och som personlig suppleant för denne fröken Eliasson.

Herr talmannen förklarade därefter valda för återstående tid av man-dalperioden 1974-1980 lill

ledamot

Bertil Fiskesjö (c)

personlig suppleant Anna Eliasson (c)

§ 3 Justerades protokollet för den 30 november.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:33 till civilutskottet

§ 5 Föredrogs men bordlades åter utrikesutskottels betänkanden 1976/77:7 och 9 jordbruksutskottets betänkanden 1976/77:9-11 näringsutskotlels betänkanden 1976/77:7-12

§ 6 Föredrogs och bifölls inierpellationsframställningen 1976/77:59.

§ 7 Bibehållande av Bromma flygplats

Föredrogs trafikuiskollels belänkande 1976/77:6 med anledning av molioner angående ulredning om bibehållande av Bromma flygplals, m. m.

I della betänkande behandlades motionerna

1975/76:806 av herr Nisser (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att den reguljära traflken på Bromma flygplats fick fortgå tills en utredning tagit ställning till de nya situationer som uppstått genom teknikens utveckling på flygområdel.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

1975/76:811 av herrar Winberg (m) och Nilsson i Agnas (m), vari hemställts au riksdagen som sin mening uttalade

1. alt en förutsättningslös utredning beträffande flygplatsfrågan i Stockholmsregionen borde göras,

2. atl Bromma flygplats borde bibehållas och få användas av det reguljära inrikesflyget i avbidan på resultatet av denna utredning,

1975/76:1531 av herr Clarkson m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde en förutsättningslös utredning om flygplatsbehovet i Stockholmsregionen,

1976/77:1532 av herr Dahlgren m. fl. (c, m, fp), vari hemställts all riksdagen uttalade att Bromma flygplats bibehölls i avvaktan på möjligheterna att dit förlägga linjetrafik och allmänflyg med tystgående flygplan,

1975/76:1546 av herr Henmark m. fl. (fp), vari hemställts atl riksdagen beslutade ge regeringen till känna vad i molionen anförts rörande Bromma flygplats framlida användning,

1975/76:1574 av herr Lidgard m. fl. (m), vari föreslagils att riksdagen hos regeringen hemställde om en förutsättningslös ulredning angående möjligheterna att bevara Bromma flygfiilt för reguljär linjefart och allmänflyg, samt

1975/76:2022 av herr Bohman m, fl. (m), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 8) hemställts att riksdagen uttalade att Bromma flygplats borde bibehållas för ändamål som angivits i motionen 1975/76:1979.

Utskonel hemställde

att motionerna 1975/76:806,1975/76:811,1975/76:1531,1975/76:1532, 1975/76:1546, 1975/76:1574 och 1975/76:2022, yrkandet 8, ej föranledde någon riksdagens särskild åtgärd.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Reservation hade avgivits av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Zachrisson, Östrand, Johansson i Åmål och Norling (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:806, 1975/76: 811, 1975/76:1531, 1975/76:1532, 1975/76:1546, 1975/76:1574 och 1975/76:2022, yrkandet 8, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande överflyttning av Linjeflygs verksamhet från Bromma till Arlanda.

Herr NORLING (s):

Herrlalman! Trafikuiskollels belänkande 1976/77:6 behandlaren antal borgerliga molioner som har del gemensan-it all man önskar alt frågan om Bromma som flygplats skall utredas yllerligare. En av motioneri-ia säger i klartext all Bromn-ia skall bibehållas i avvakian på niöjlighelerna ;itl dit förlägga linjeirafik och allmänflyg med lysigående flygplan.

Ulskollel säger, efter all kortfattat ha refererat händelseutvecklingen från 1972, atl motionerna ej bör föranleda någon riksdagens siirskilda ålgärd, med hänsyn till all regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda förutsältningarna föran i någon form bibehålla Bron-ima flygplats. Ulskoltet finner att det nu flnns lid att avvakta en sådan utredning, eftersom såväl luftfartsverket som Linjeflyg under oktober månad i år meddelat att en överföring av Linjeflygs verksamhet från Bromma till Arlanda inte kan ske enligt den tidsplan som den socialdemokratiska regeringen angivit, alltså den 1 juli 1977. Nu aktuella tidsplaner är för luftfartsverket tidigast den 1 juli 1978. Linjeflyg säger nu all man iiiie kan klara en ulflyttning förrän lidigasi vid utgången av 1978.

Den utredning som nu påbörjas skall, enligl direktiven, bl. a. bedön-i;i trafik- och flygplansmaierielulvecklingen och möjligheterna lill buller-dämpande åtgärder på Bromma. Den skall överväga miljöaspekterna vid olika alternativ av Ibrisaii flygverksamhet där. Utredningen skall också se efter vad det behövs för investeringar för all fortsätta på Bromn-ia. Dessutom skall luftfartsverket utarbeta förslag lill ändringar i dispositionen för Arlanda flygplals som behövs för en eventuell överföring på kort resp. på längre siki till Arlanda av dei-i inrikes linjeirafiken på Bromma. Resultatet av utredningsarbetet skall vara klart den 1 juni näsia år.

Vi socialdemokrater i trafikutskoUet yrkar i vår reservation avslag på samtliga molioner. Del sker mot bakgrund av atl del framsiår som mil-jömässigi orimligi all ens övergångsvis låia Linjeflyg forlsälla på Bromma.

I reservationen hänvisas också lill del allra senaste utredningsmaterialet som kommii om Bronima. Del är docenten Bo Lundberg, en Brommaflygels vän sedan många år, som för bara några veckor sedan, på uppdrag av Svenska arbeisgivareloreningen och Sveriges industriförbund, tagit fram material som entydigt lalar om all del lämpligaste nu är all dela upp Linjeflygs trafik så att Fokkerplanen nylias ul till Arlanda och där-

ifrån trafikerar vissa av Linjeflygs inrikeslinjer, medan Linjeflyg inköper ell anial plan av lypen Dash-seven, som anges vara mera lysigående, och med dessa plan från Bromnia flyger på några av de plalser lill vilka Linjeflyg har trafik. Dash-seven har mindre aktionsradie än exen-ipcivis Fokkern och kan således endast användas på korta och medellånga avstånd. Förslagel skulle alltså innebära en ännu mera uppspliiirad inri-keslrafik än den vi har i dag, när SAS från Arlanda flyger på Malmö, Göieborg och Luleå-Kiruna, medan den andra irafiken ligger på Bromma.

Del går nalurligivis inie av några som helsl skäl all göra som docent Lundberg föreslår i fråga om ytterligare uppsplittrad trafik - det har i första hand Linjeflygs egna företrädare klart uttalat. Men del intressanta med docent Lundbergs ulredning är trots alll inle delta, ulai-i del förhållandel all även han i dag kommii lill klar insiki om all Linjeflygs ökande jeiflolia måsie flyga från och lill Arlanda.

Vi reservanter har inte funnit det nödviindigt att skriva en lång reservation utan finner all Linjeflygs verksamhet med det snaraste bör flyttas ul lill Arlanda, både av miljöskäl och med hänsyn till Linjeflygs och del samlade inrikesflygets intressen.

Med della, herr lalman, skulle diskussionen för vår del kunna vara avslutad. Att jag iindå har ytterligare några syninmkler på Brommafrågan beror närn-iasl på all del för oss, som följl frågan på nära håll under många är, nu börjar bli i del närmasie oförklarligt hur de borgerliga partierna dels kan forlsälla med all fördröja en nödvändig miljömässig sanering av ell siorl befolkningsiäil område i landets huvudstad, dels inte i någon märkbar grad tar hänsyn lill statliga och kommunala n-iyndigheter, fackliga organisationer, föreningar av skilda slag, däribland miljögrupper och opinionsgrupper, och inte minst sina egna uiialade krav på hänsynslagande lill berörda människors räiimäiiga krav på all få leva en drägligl liv.

Även om de flesui känner lill de fakta kring vilka B ro n-i ma frågan kretsat under de senaste åren, så vill jag ändå göra en kort san-mianlallning.

Bullerfrågorna och diirmed miljön för miinniskorna kring Bromma flygplats är av gammall datum. Hälsovårdsnämi-iden i Stockholm har inle bara under senare lid agerat i denna fråga.

Det började 1960 med förbud mol start naiieiid med jetflygplanet Cara-velle. Vid en senare framställning angående införandel av jetplanet DC-9 på Bromma utförde luftfartsverkei 1966/67 i samråd med hiilsovårds-nämndenen grundlig bulleruiredning. Resullaiei av denna blev au hiil-sovårdsnämnden 1968 uvslyrkie trafik med DC-9 på Bromma. Regeringen gick på samma linje.

1971 kom så Linjeflygs l'ramsiällnii-ig om lillslånd alt använda Fokkcr F 18 för reguljär inrikesirafik från Bromma. Stockholms kommunstyrelse, som tillsammans med niiljö- och hälsovårdsi-iäi-nndcn hade iircndei på ren.iss, beslöt i februari 1972 avstyrka framstiilli-iingen. Detsamma gjorde också hälsovårdsnäninden, som vid del lilirallct bl. :i. franihöll: "Bul-Icrproblemen är en ständig siressfakior för lioiuseiiials människor i viisira

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

och nordvästra Storstockholm. Hälsovårdsnän-mden anser därför all Bromma fiygplats snarast bör avvecklas. Så länge Bromma beslår som reguljär flygplals för linjeflyg, charterflyg och annat tyngre aflarsflyg, så länge kommer Bromma all förbli en allvarligt sanitärt problem."

Del är snart fem år sedan detta skrevs av hälsovårdsmyndigheterna i Stockholm. Och del skrevs i ett läge som ur bullersynpunkl var gynnsammare än det vi har i dag och kommer all få, i laki med all Linjeflygs jelplan ökar i anlal. Man kan i dag, om man vill, säga all den socialdemokratiska regeringen, som hade all beslula 1972, då hade kunnal ställa sig bakom hälsovårdsmyndigheter och kommunstyrelse i Stockholm och förbjuda vidare flygning med jet på Bromma. Jag kan försäkra all den massiva opinion som från skilda håll tryckte på den gången och som ulan omskrivningar krävde ell snabbt stopp för i första hand jetflyg på Bromma sannerligen var värd alt lyssna på, eftersom den var myckel allsidig och därtill konkret kunde visa på riktigheten i sina uppfattningar.

När man i dag går tillbaka och ser på hur denna miljöopinion var sammansatt, så blir frågetecknen ännu fler inför hur vi fortfarande, i slutet av 1976, kan i vår riksdag ha så hell skilda meningar on-i Bromma flygplats. Om jag bortser från remissinstanser av typen socialstyrelsen, planverket och andra liknande mol Brommaflygei kritiska och nöjer mig med regionala och lokala instanser, så fanns och finns där förutom kommunala myndigheter den långa raden av politiska organisationer representerande alla riksdagspartier utoni moderaterna, fackliga organisationer, hyresgäströrelsen, miljögrupper och enskilda niänniskor. som alla vid uppvaktningar och i brev vädjade och bad om förståelse för sina n-iiljöproblem.

Inom parentes länkie jag på della alldeles särskili när jag inför dagens debatt gick igenom lidigare handlingar och korrespondens i Brommafrågan. Jag länkie på en i dagarna aktuell händelse, nämligen den borgerliga regeringens behandling av frågan om en nödvändig post- och godsiermiiial i Solna, I det ärendet beslutade den nya regeringen bara några veckor efter makiskifiei all riva upp den förra regeringens beslut all förlägga terminalen till Solna. Och del skiil, och dessuiom enda skäl, som angavs för beslutet var all man i valrörelsen lovade Solna all slippa lerminalen inom sin kommun - en lerniinal som skulle beijäna hela våri laiid.

När del gäller Bromma flygplats, så har striden oni en dräglig bo-enden-iiljö för lioiusenlals mäm-iiskor förts av bl. a. Stockholms kommun år ut och år in sedan början av 1960-lalel. Men del tycks nu inte hjälpa. Solna kommun slapp terminalen lack vare vallöften på torgmöten i Solna, medan outhärdligt buller för gamla, sjuka och stressade människor kring Bromma nonchaleras år ul och år in.

Får jag fråga någon i den borgerliga ulskoitsmajoriieien: Innebär den borgerliga regeringei-is meilgivande lill Solna kommun all slippa lerminalen i Viisterjärva all en framsiällning från Slockholms kommun all

slippa Bromma flygfäll också kommer all beviljas? Om svaret mol förmodan blir nej, vari beslår skillnaden i behandling av Solna och Slockholms kommuner?

Men tillbaka lill 1972. Luftfartsverkei beslöl i mars 1972 all bifalla Linjeflygs framställning, som innebar att bolaget skulle få trafikera Brom-mafältet med lie Fokker F 28 jelplan under en prövotid på två och ett halvt år, fram till utgången av 1975. En över alla partigrilnser enig miljö-och hälsovårdsnämnd i Stockholm överklagade luftfarlsverkels beslui, och en enig kommunstyrelse besvärade sig hos regeringen. Hälsovårdsnämnden sade vid det lillfällel bl. a. följande: "Hälsovårdsnämnden, som enligl hälsovårdsstadgan skall tillse all erforderliga ålgärder vidtages för atl motverka bullerstörningar inom kommunen, kan aldrig acceptera all de redan nu allvarliga bullerstörningarna omkring Bromma flygplats kommer alt öka i omfattning,"

Regeringens beslut 1972, grundat på en samlad bedömning, innebar atl Linjeflyg fick lillslånd alt under två och ett halvt år, alltså fram till utgången av 1975, försöksvis bedriva verksamhel med Fokker F 28 jet på Bromma. Samtidigt och för atl över huvud taget nå en kon-ipromiss intog regeringen den ståndpunkten, all fiygverksamheten på Bromma så snart som möjligl borde flyttas bort. Särskilda sakkunniga lillsalies med uppdrag att utreda den fortsatta lokaliseringen av inrikesflygel. Del underslröks i direkiiven all linjeflygsverksamhelen vid Bromma skulle vara slul senast vid utgången av 1978.

1 god lid före försöksiidens utgång vid årsskiftet 1975-1976 uppdrog regeringen åt luftfartsverket att- inför behandlingen av frågan om fortsatt användning av Fokker F 28 jet med hänsyn till miljön vid Bromma -skyndsamt utreda hur snart före 1978 som en överflyttning av Linjeflygs verksamhel från Bromma lill Arlanda flygplals var prakiiski möjlig i del fall fortsatt lillslånd atl använda Fokkerplanen för liden efter de-ceniber 1975 ej kunde uppnås. Övervägandena skulle avse Linjeflygs hela flygverksamhei på Bromma, aliernalivi dess verksamhel där i den n-iån den avsåg Fokker F28 jei, Resullaiei av övervägandena redovisades för regeringen den I juni 1975. Resullaiei av della arbeie blev an liden för utflyllning av linjeflygei från Bromma lill Arlanda lades fasl lill den I .iuli 1977.

Sedan dess har arbelel med all flyita ut från Bromma lill Arlanda fortsatl planenligl. Hälsovårdsmyndigheier, de boende kring Bromma flygplals - ja, alla - har visal ell beundransvärt tålamod. Att så skett har berott på all man hela liden upplevt all del fanns eu slutligt daiuiii fastlagt när de sanitära olägenheterna kring Bromma skulle vara borta. Efter den nya regeringens beslut är oplimisn-ien borta, 1 dag vet ingen hur lång lid som är kvar tills ell av vårt lands största sanitära problem har liisis. Nu skall en ny utredare se på tystare flygplanstyper, nu skall på nyii frågan om bullerskyddandc åtgiirder kring Bromma uiretlas. Nu skall undersökas vad del kostar an upprusta Bron-ima, Nu skall enligl tie nya utredningsdirektiven "föreliggantle beslutsunderlag konipleitcras

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

i de delar som hittills inte fullsiiindigl belysis", som del heter. Nu skall miljöaspekterna vid olika alternativ av rortsatt nygverksamhet på Broi-n-ma utredas osv.

1972 lyckades den dåvarande regeringen genom en kompromiss klara beslulel oni en försöksperiod nied tre Fokkerplan. Stockholms hälsovårdsnämnd sade nej den gången. Regeringen satte sig, bildligt talat, på hälsovårdsnäninden. Del gick, tack vare alt alla genom överenskom-n-ielscn såg ett slut på eländet. Nu i slutet av 1976 ser vi hur Linjeflyg kontinuerligt bygger ut sin Fokkerfloita lill all snart omfatta uppemot 15, längre fram kanske ännu fler plan. Delta sker samtidigt som Bromma skall utredas på nytt.

Även om utskotismaioriieien ii-ite går in i detalj i sitt yttrande, en förhållande som jag i och för sig inle kritiserar, så vel jag vilka skiil och argui-|-ieni som i tlag, liksom tidigare, tycks vägleda borgerligheten i dess envisa fasthållande vid tanken på alt Bron-ima skall vara kvar son-i flygplals. Del är två gamla bekanta. Där finns tanken på all bara vi viintar, så kommer del mera lysigående plan. Där linns också närheten mellan flygplats och innerstad, med si eller så stor tiilsvinst för den flygande allmänheten.

•Jag skall inte i dag n-iera detaljerat argumentera i fråga om vare sig lysigående plan eller några minuters liUsvinst hit eller dit. Jag och flera nied mig har gjort del många gånger förut. Lål mig bara säga fijijande: Linjeflyg förnyar alltså just nu sin nygplansflolla. Omkring 1980 har Fokker F 28 jet lagil över hell och hållet. Del har varil och är en ilyr investering, men hell nödvändig. Delta betyder alt det för Linjeflygs del inie kan bli lal om all köpa någon annan plantyp förrän lidigasi pä 1990-lalel. Man måste ju se affiirsmässigl på sin verksamhel och lä valuta för del slora kapiial som liiggs ned i Fokkcrplaiien.

Så tidsvinsten för flygresenärerna. Ingenting har ändrats sedan vi dis-kuteratle dessa frågor forell och ett halvt år sedan här i riksdagen. Hälfieii av alla inrikesresandc i vårt land startar och landar scilan sju år tillbaka på Arlanda. Del är de soni flyger lill och från Malmö, Göieborg och Luleå-Kiruna. Det tycks gå bra. Om all inrikes nygtrallk flyttas ut till Arlanda, kommer de totala restiderna i vissa fall all öka n-ied fcn-i. tio, kanske i ensi-aka fall uppemot 20 minuier. Hur stor lidslorlustcn blir hänger på hur mycket själva flygiiden förkortas genom att Metropoli-lanplanenbyls ul mot Fokkcr-jei vid flytining till Arlanda. 1 många fall blir tiden 1 luften bara hälften n-iot vid flygning med propellerplan, och då blir naturligtvis deii totala tidslorlusien lill och från flygplatsen i mot-svaranile grad mindre.

Men låt oss inte, herr talman, tvista om en eller annan minut. Lål oss gärna vara generösa och medge atl del i vissa fall blir ci-i totalt sen något längre flyglid och ställa del i relaiion lill de posiliva resultat som en uinyitiiing för med sig. Alll inrikesflyg samlas pa ett ställe, med de avgjorda förbättringar som detta medför vid CNcmpelvis byte till fortsall inrikesresa eller lill inicrnalionelli flyg. Möjligheter att fä ett totalt

sen bättre utnyttjande av alla de resurser som san-ilats på Arlanda i samband med den omfallande nybyggnad och modernisering som sken där under de senaste åren är en annan faktor. Den sista men naturligtvis vikiigasie är omtanken om alla dem soni sedan flera år sen frani emot alt kunna bo kvar och göra del under något så när normala förhållanden omkring Bromma.

Hur n-iånga är siörda? Vi har nämni siffror många gånger under årens lopp här i riksdagen. Från vårt håll har vi använt de lal som tagils fram vid målningar av hälsovårdsnämnd, planverk eller luftfartsverk. Siffrorna har varierat, men oavsett vilka beräkningar man håller sig lill, så är del år ul och år in minsl 100 000 människor som inie lillerkänns den räii lill normall liv som andra har. Och skall vi söka efter elt medeltal för dem som dag ut och dag in är vad vi kallar gravt bullerstörda kring Bromma, kan vi, för all inie ulsäila oss förden minsta risk alt bli beskyllda för all överdriva, säga all del rör sig kring 10 000 människor.

Ulskoltels majoriiel kan nalurligivis efter vad jag nu sagi invända: Vi säger inle med vår skrivning all Bromma skall vara kvar som flygplals, om del ändå inle är möjligl all vara kvar där. Vi uir inie sluilig slällning. Vi kommer igen efter den 1 juni näsia år, då den nya uiredningen skall vara klar. Så kan man säga.

Rcservanlerna accepierar inle en sådan lolkning. Den kan inle accepleras därför alt skiljelinjen mellan de borgerligas och vår uppfattning i Brommafrågan inte går i huruvida flygplatsen skall läggas ned i juni 1977, i januari 1978 eller i juli 1978. Nej, skiljakiighelen beslår i all de borgerliga fortfarande inle tror atl Bromma flygplats är en niiljöfara, en sanitär olägenhet för lioiusenlals människor. Skillnaden mellan de borgerliga och oss ligger i all borgerligheten inle sätter tilltro lill alll del arbeie, alla de undersökningar, alla de bullermätiiingar, alla de politiska och kommunala beslut, alla de miljöpolitiska och enskilda fram-slällningar och vädjanden som i 15 år entydigt sagt oss, att inrikesflyget på Bromma måste flyttas därifrån om poliiikerna menar någonting med sin lal om an förbällra eller åiminsione se till att inte försämra miljön för människorna.

Jag skulle, herr lalman, om liden hade medgett del ha kunnal läsa högt ur något eller några av de hundratals och åter hundratals brev som jag under mina år i regeringen flck från människor - i första hand naturligtvis boende kring Bromma -, gamla son-| unga, sjuka, nervösa människor som stod frågande inför atl del log så lång tid all flytta bon flyget från Bromma. Många var riidda för all deras tankar skulle ges offentlighet. De levde och lever i en hell omöjlig tvångssituation. De vill bo kvar, men del fruktansvärda bullret gör dOl olidligt. De flesta orkar eller törs inte klaga alltför högt: de är, som en ganiiiial man skrev lill mig. rädda för repressalier. Jag kunde i mina svarsbrev Inic lova omedelbar bällring, men jag kunde ändå utifrån den sociaklemokratiska rcgcrii-igens beslui svara, atl linjeflyget ix°i Bromma skulle vara borta vid ett visst besiän-it datum. Aldrig kunilejag länka mig. herr lalman, niir

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

jag salle n-iill namn under alla dessa brev, all jag i slulei av 1976 i riksdagen på nyll skulle diskulera Bromma flygplals vara eller icke vara. Del som de borgerliga nu gör i Brommafrågan är en slor iragedi. Del är en slor iragedi all vi inle skall kunna enas om all Bromma flygplals av miljöhiinsyn har spelat ul sin roll och att överflyttningen av Linjeflygs verksamhet lill Arlanda genomförs ulan onödigt dröjsmål och ulan nya tidsödande ulredningar.

Hur skall man korlfaltal lill sist få sagi del som denna fråga ytterst gäller? Kanske sker del bäsl genom att cilera några rader ur ell brev som jag för några dagar sedan fick från en äldre dam, som bor i en av de värsi ulsalla områdena runi Bromma flygplals. Hon avslular sill brev så här: "Jag förslår all del är svårl all vara poliliker. Del är så många hänsyn som måste las. Men jag har ju bara en önskan sedan flera år tillbaka och jag lycker den är rimlig. Jag vill bara au jag, medan jag lever, ska slippa del hemska bullrel från flygel. Jag skrev lill Er 1972 och då svarade Ni all senasi 1978 är del slut på bullret. Men nu läser jag atl del kanske dröjer ännu längre. Varför hjälper Ni mig inte?"

Herr talman! Jag låter den gamla damens fråga gå vidare lill de borgerliga partiernas företrädare. Varför hjälper vi inle i enighei denna gamla människa och lioiusenlals andra som vädjar på samma säll som hon gör''

Jag ber all få yrka bifall lill den till trafikuiskollels belänkande 1976/77:6 fogade reservaiionen.

Herr CLARKSON (m):

Herr lalman! Jag vill inledningsvis yrka bifall lill irafikuiskoileis belänkande nr 6 och sedan övergå lill del inlägg som förre kommunika-lionsminisiern herr Norling har gjort här för reservaniernas räkning.

Jag kan egenlligen inte se all vi har någonting all vinna i dag, den 8 december 1976, på all ånyo ägna limmar ål en lång överläggning och deball om Brommas framlida vara eller icke vara. 1 moisais lill den regering i vilken herr Norling var kommunikalionsminisier har den nya regeringen bestämt sig för all allsidigl ulreda flygplaisbehovel i Slock-holmsregionen och med Bromma kvar som aliernaiiv flygplals i den regionen.

Redan från början hade lydligen herr Norling beslämt sig för all Bromma inie skulle få ligga kvar; Bromma skulle som flygplals dödförklaras. Han gjorde del med ell högsi ensidigi beirakielsesäil, och jag lycker inie all den argumenialionskonsl som han gav prov på här i sin plädering för den lidigare regeringens hållning var särskilt övertygande.

Sanningen är ju alt verkligheten redaii nu har talat om för oss att det är omöjligl all upphöra med den nuvarande inrikes flyglrafiken på Bromma före sommaren 1978 enligl luftfartsverkei - Linjeflyg säger vintern 1978. Skall vi då inle med ansvarskänsla för hela frågekoniplexet använda den tidsfrist vi därigenom fån lill alt allsidigt ulreda möjligheterna all ordna Sveriges inrikesflyg när det gäller Stockholmsregionen?

Hur kan herr Noriing så polemiskt börja lala om att man inie lar hänsyn till hundratusentals miljöskadade människor i Brommas villastäder? Tror inte herr Noriing alt vi lika väl som socialdemokraterna ömmar för människor som lever under odrägliga miljöförhållanden? Tror herr Norling verkligen all den ulredning som nu skall komma till stånd när del gäller Bromma flygplals skall bortse från miljöförhållandena ule på Bromma och bara ensidigi belrakla detta som ell inrikes kommunikationsproblem? Del är alt snedvrida hela frågesiällningen. Det är klart all man skall förhindra uppkomsten av miljöskador, och del är klan all man på alla säll skall bevaka även deras inlressen som är omedelbart lidande av bullrel på Bromma. Del behöver ju inte betyda all tekniken sådan den är i dag är ofullkomlig all klara av den saken.

Herr Norling sade själv all del var huvudsakligen miljöaspekterna som dikterade den tidigare regeringens hållning. Och den lidigare regeringens hållning i Brommafrågan gick hell och hällei ul på all efter bedömningar av bullerundersökningar som gjorts under 1960-lalel falla ell beslui som innebar Brommas nedläggande. Tekniken har ju gåll framål. Planen som används p-å Bromma i dag, i mitten av 1970-lalel, är betydligt mer tystgående än de som fanns på den liden. Del är i och för sig ell posiiivi belägg för alt vi i ulskoitsmajoriieien har rält när vi siiger all man måste ta hänsyn till teknikens utveckling. Trycket på dem som fabricerar flyg-plansmolorer av skilda slag är så siori all deras slrävaii går ul på an i görligaste mån tillgodose dessa intressen.

Jag är säker på att herr Norling själv redan har stiftat bekantskap med flygplan av typen DC-10, airbuss, som nästan viskande lyst landar och startar på flygplatserna. Del är stor skillnad mellan de Metropoliianma-skiner, kolvångflygplan skulle jag vilja kalla dem, som vi använde på 1960-lalel och de förnämliga jetmaskiner som vi använder i dag.

Inte heller kunde man ulan vidare bestämma - som den lidigare kom-munikalionsministern gjorde - all all trafik skulle överläs av Arlanda. Arlanda är inle färdigi ens för den irafik som flygplalsen skall beijäna i dag. Vi såg bara för några dagar sedan atl man måste bygga oni dei-i nya lerminalen vad gäller passkonirollfunkiionerna. Arlanda är över huvud lägel inle mögel att la emol den inrikestrafik som Bromma f n. betjänar. Man måste väl i alla fall hela tiden anpassa sig till verkligheten och, som jag sade lidigare, använda den tidsfrist som vi har fått lill all Ulreda frågan mera allsidigl, mindre enögi och mindre känslosamt än vad den lidigare kommunikationsministern har gjort.

Jag har här några uppgifter från en undersökning som n-ian gjort ute hos Brommaborna, något som den lidigare regeringen aldrig gjorde. Den besvärade sig aldrig med all fråga dem som bor diir ule hur störda de var, utan på sant byråkratiskl säll förklarade man bara att alla som bor över den och den decibelgränsen iir gravi störda, n-ien jag har här |)appcr på undersökningar som geti lill resulial an 87,2 "« av Brommaborna är nöjda med förhållandena där, all de anser all Rygplal.sen skall förbli en flygplals, all del bara är ungefär 10-12 ''i. som känner sig siörda.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehå/lande av Bromma flygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplals

Hur många av dem som känner sig gravt siörda vill jag inle gå in på, men del är säkerligen ime 10 000, som herr Norling påslår, ulan kanske en tredjedel.

Med de resurser som samhället har i dag och med den lönsamhets-undersökning som man självklart skall göra innan man flyttar en nationell tillgång, som Bromma flygplats är, någon annanstans, får man överväga om man inte kan vidta ålgärder som tillfredsställer de berälligade krav som de gravt siörda i Bromma har. Del kan gälla isolering av deras fastigheter och hjiilp på andra säll för all lindra deras miljönöd. Del är självklart all den sinande regeringen liksom ulskoltels majoriiel har klarl för sig all Bromma inte kan vara kvar som flygplats vad uiredningen än kommer all säga, om inte ålgärder vidtas för alt undanröja de missförhållanden som finns på Bromma och som är möjliga atl undanröja. Atl med sådan stämma som herr Norling gjorde för några minuier sedan säga all hundratusentals medborgare i Bromma blir hänsynslöst kastade åt sidan av den majoritet som nu vill ha Bromma flygplals kvar tycker jag inle är korrekt. Vi får brev, herr Norling, från intresserade viiljare som säger all flygplalsen är en tillgång för atmosfären där uic. Del flnns de som ser del på del sättet också och som har klart för sig alt Bromma inle bara är ell Slockholmsproblem - del är ett nationellt problem, som vi alla har ansvar för.

Jag har inle sagi all jag för min del är övertygad om all Bromma måsie flnnas kvar som ensam huvudslaiion för Linjeflygs verksamhet här i landel. Men jag har sagt atl del är elt rimligt krav all man allsidigt utreder en så viktig nationell fråga som Stockholmsregionens flygplatsbehov innan man fattar beslut. Del är det som den nya regeringen vill göra genom lillsäitandei av uiredningen.

Här har behandlals även lekniska frågor, såsom Dash 7. De kan också bli genomlysia när vi nu har denna lidsfrisl. Jag skall inle uilala någon förutfaltad mening angående Bromma flygplals såsom enbart station för flygplan av Dash 7-karaktär. Det är möjligl alt del är orealistiskt. Men del har vi nu möjlighel atl la reda på på ett sakligare säll än tidigare.

Min personliga uppfaiining är all en grupp myckel högljudda rådgivare lokali från Stockholm på något sätt lyckats få herr Norlings känslosiröm-ningar atl stiga högt och att herr Norling därför har försummat andra aspekter på frågan. Nog vel herr Norling lika väl som vi andra här i kammaren alt vi på den tiden då Brommas vara eller inte vara siod på dagordningen fick besök av en siröm av landshövdingar, vilka såsom talesmän för sina resp. län bonade och bad all denna vikliga möjlighel lill snabba kommunikationer med kungliga huvudslatlen skulle bevaras. Och del var inte bara landshövdningar. Här var även fackföreningslbik, som var oroliga över den utveckling som skulle drabba sysselsättningen i olika avseenden om Bromma flygplats lades ned. Långl in i herr Norlings egna led flnns alltså en stark opinion för bevarandet av Bromma flygplals. Det är säkerligen människor som känner lika stort ansvar som några andra för miljön i landets olika delar och även i Bromma.

Jag vågar något svävande säga all jag hoppas all herr Norling inte om ett par år befinner sig i den situationen all han behöver försvara ell län som ser sina möjligheler lill goda kommunikalioner med Slock-holm holade, ell län som Värmland l. ex. När den dagen kon-imer och vi har fullödigt material i våra händer hoppas jag all vi skall kunna falla ell beslut i flygplatsfrågan i Stockholmsregionen som är lyckligt och rikligl för lång framlid.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! Vad frågan gäller i dag är vilken slällning som riksdagen skall la lill de motioner .som behandlas i trafikuiskottets betänkande nr 6. Jag skall hålla mig till del. Jag skall därför inle la upp herr Norlings delvis provocerande anförande.

De flesla molionsförslagen går ul på all bredda ulredningsarbeiei kring flygplalsfrågan i Slockholmsregionen. Man vill all riksdagen skall beslula all Bromma flygplals bibehålls tills ulredningsarbeiei fullföljls.

Ell par yrkanden är myckel modesta. I dem utgår man ifrån all ul-flyllningen av inrikesflygel lill Arlanda så småningom blir ell faklum, men anser samiidigi atl Bromma flygplals inle bör rivas upp ulan bibehållas i avvakian på möjlighelerna all i en framlid förlägga linjelraflk och allmänflyg med lysigående plan lill flygplalsen. Bakom deiia ligger insikten att Bromma flygplals är unik som närflygplats och alt gjorda ulredningar klarl visar all någon flygplats i Stockholmsregionen inle slår all uppbringa inom rimligt avstånd från stadens centrala delar.

Dessuiom skulle del innebära en ulomordenlligl slor kapilalförslöring all spoliera hela denna anläggning. Enbart detla borde stämma till efier-lanke i ell ekonomiskl läge där samhällets medel borde kunna användas lill mer produktiva investeringar. För den skull har man inte sett bort från miljöaspekterna och de miljökrav som bör uppfyllas inle minsl vid Bromma flygplals, men del flnns även andra flygplatser som vi borde la samma hänsyn lill.

Jag tillhör de motionärer som har gåll in för den vad jag vill kalla modesia linjen, all vi med uigångspunki i lidigare riksdagsbeslul om ulflylining av inrikesflygel lill Arlanda lägger Bromma flygplats så all säga i malpåse för alt den skall kunna komma till användning i flyg-sammanhang som lillfredssiäller uppställda miljökrav i fråga om bl. a. buller. Som anföres i belänkandet har en rad händelser inträffat efter riksdagsbeslutet om utflyttning av inrikesflygel lill Arlanda. Så t. ex. har såväl luftfartsverket som Linjeflyg bekräftat all lekniska förutsältningar atl flytta inrikesflygel till Arlanda inle föreligger förrän vid årsskiftet 1978/79, dvs. först om två år.

1 del lägel har kommunikationsministern passat på atl utnyttja tidsfristen till all uppdra åt en särskild utredare alt granska förulsäliningarna för all i någon form bibehålla Bromma flygplals. Uiredningen blir, efter vad jag kan förslå, en ulvärdering av lidigare ulredningar med den kompletteringen atl även Bromma räknas in som elt alternativ för någon

2 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr4M2

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

typ av flygverksamhet, åtminstone på sikt. Därmed synes del mig all motionärernas minimikrav all Bromma flygplals inte skall rivas upp har blivit tillgodosedda.

Del bör också noteras all luftfartsverkei har fåll i uppdrag all forlsälla med förberedelserna lill uiflyllningen av inrikesflygel lill Arlanda. Man har alliså inle låsl sig vid uppfailningen an inrikesflygel lill varje pris och ulan restriktioner skall vara kvar på Bromma. En viktig punkt i sammanhanget är också alt uiredningen skall bedrivas med sådan skyndsamhel all den planerade utflyttningen inte fördröjs. Del bör alliså inie bli någon försening, som herr Norling frukiade.

Vare sig man har den ena eller den andra uppfailningen om Bromma flygplals framtid kan ingen la skada av all frågan yllerligare belyses. Jag är en av molionärerna belräffande "malpåseallernaiivel", och del är ingen hemlighet alt jag hängivet har arbeial för all Bromma flygplals skall vara kvar. Men skulle uiredningen visa att det definitivi är olämpligi all behålla flygverksamhelen på Bromma är jag beredd all böja mig för della. Hillills har Bromma över huvud lägel inie fåll beröras i utredningsarbetet, och del har varil en slor brisl och säkerligen en av anledningarna lill låsningen i den här debaiien.

Ulskollel hänvisar alliså i sill betänkande till del ulredningsarbele som nu har påbörjats och föreslår atl motionerna inte skall föranleda någon riksdagens ålgärd. Jag lycker atl del är ell klokl förslag och yrkar bifiill lill ulskoltels hemställan och avslag på reservaiionen.

• Herr NORLING (s) kort genmäie:

Herr talman! Jag skall mycket noga akta mig för alt provocera fram en lång debatt i Brommafrågan. Alla som så önskar och har lid kan gå tillbaka till kammarens protokoll för den 24 april i Ijol och där ta del av alla argumenl som flnns och har funnits i denna fråga. Del är kanske ändå ell par ire saker i herrar Clarksons och Sellgrens anföranden som jag anser bör kommenieras.

Jag tror och hoppas, herr Clarkson, all de borgerliga är vänner lill de bullersiörda. Jag måsie emellertid säga all del lyvärr fram lill i dag har lagil sig myckel svaga ullryck. Del finns möjligheter all, om man så önskar, ta kraftigare tag för an hjälpa de människor som bor i Bromma under olidliga förhållanden.

Sedan säger herr Clarkson gång på gång atl del är den tidigare regeringens bedömning som på ell så olyckligt säll har låsl den här frågan. Ja, fråga är om del verkligen var den lidigare regeringens bedömning. En regering är bl. a. ell verksiällande organ. Men regeringen har under alla år haft möjlighel och skyldighel all la hänsyn lill och grunda sina beslut på andra organs bedömningar. Det iir därför inte rikligl all i della fall bortse från vad som anförts av socialstyrelsen, planverket, luftfartsverkei, Slockholms kommun, Stockholms miljö- och hälsovårdsniimnd och många andra organisationer och gömma dessa bakom beteckningen "den gamla socialdemokratiska regeringen". Nämn i stället alla institu-

tioner och organisationer, som under årens lopp slagits vid sidan av den socialdemokratiska regeringen för all få ell slul på bullereländel i Bromma! De är säkerligen inle rädda för all bli nämnda vid namn, ulan jag iror all de på nyll - om så behövs - kan iräda fram och lala om sin uppfattning.

Det sägs all vi kommer atl få tystare flygplan. Del är säkerligen rikligl. Men när kommer vi all få del? Vi kan inle gärna kräva all Linjeflyg, som. nu håller på atl bygga upp en Fokker F 28-flotta på 15 eller kanske 20 plan fram till 1980-1985, genom ett riksdagsbeslut eller någon annan ålgärd skall ivingas byla ul dessa plan, som koslat tiotals eller kanske hundratals miljoner kronor i investeringar, mol Dash 7 eller något annal plan. Det fungerar inte så, herr Clarkson. Även om man kan tillåta sig all säga så i riksdagen, ligger del inle någon verklighel bakom del.

Arianda kan inle la emol irafiken nu, säger herr Clarkson. Nej, del kan man lydligen inle göra, och vi respeklerar del. Vi har inle sagi ell ord om de ändrade förulsäliningarna på Arlanda. Men della är ju ingel skäl för all de som bor i Bromma skall slöras i all framlid,

Slulligen vill jag säga all de bullernormer jag lalade om och uppgifterna på anlalet siörda inte är den gamla regeringens siffror, utan det är hälsovårdsnämndens, socialstyrelsens, planverkels och luftfarlsverkels siffror, som vi bara har refererat.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Herr CLARKSON (m) kort genmäie:

Herr talman! Störningssituationen på Bromma är komplicerad. Det finns dels människor som verkligen är störda, dels människor som den tidigare kommunikationsministern ansåg vara siörda men som inle känner sig störda. Detta är en opinionsyttring som aldrig kom fram under den deball, som föregick beslulel om nedläggningen av Bromma flygplals. Man beslöl alt folk i enlighet med vissa lekniska normer borde känna sig störda och irriterade. Men situationen är i själva verket inte sådan. Del finns myckel gon underlag för vår uppfaiining all en överväldigande majoriiel av befolkningen i Bromma är nöjd med flygplalsen och vill att den skall finnas kvar. Det är då vår plikt all se lill an de som av hälsoskäl eller andra skäl känner sig siörda blir hjälpia på del säll som siiuaiionen kräver, dvs, genom omfallande isoleringar eller genom inlösen av deras fastigheter så all de får möjlighel all skaffa ell annal hem.

Jag är medveten om all Fokker F 28, som herr Norling sade, är en flygplanstyp som vi säkert får behålla minst tio år lill. Del flnns möjligheler att den dag som i dag är exakt fastställa i vilken utsträckning Brommas befolkning blir störd hälsomässigi och miljömässigt. Det kunde man inte ta reda på vid undersökningarna på 1960-talel, Därför var del beslut om Brommas nedläggning som fattades för ett par år sedan redan av del skälet fållat på felaktiga och otidsenliga grunder. Lål oss få en ny undersökning som säger vad Fokkerfloltan betyder för Brommas befolkning.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Herr SELLGREN (fp) kort genmäie:

Herr lalman! Jag noterar med tillfredsställelse all herr Norling säger all man skall akia sig för atl provocera i debatten. Det bådar goit för den forlsälla diskussionen i den här frågan. Han hänvisar bara lill lidigare deballprolokoll i riksdagen. Del är klokl eftersom där flnns en hel del uppgifter som lål atl granskas, en hel del uppgifter som är mindre tåliga för granskning och uppgifter som herr Norling har varil med om atl lämna, vilka inle ens lål en yilig belysning.

Del är alldeles rikligl all vi nu slår inför ell ulbyle av Linjeflygs flyg-plansfloila. Del är räll olyckligt alt vi inte har löst den här flygplatsfrågan innan vi hamnal i della läge. Vem skall laslas för del? Melropoliian har flugil sedan slrax före millen av 1950-lalet och är avskrivningsfärdig för länge sedan. Bara genom ett skickligt och noggrant arbeie och underhåll av dessa flygplan är de flygdugliga och fullt flygsäkra i dag. Men de går inte mycket längre lill. Det är alltså en brist i framförhållningen att vi skall driva en trafik med sådana fiygplan så länge och inle se framål mot vad vi har för fiygplatser och normer som passar för de flygplan som är aktuella att avlösa de gamla flygplanen. Jag måste erkänna atl del jusl nu är ell dilemma i utredningsarbetet.

Jag har lidigare betonat all jag känner slor respekt för dem som blir siörda av flygplansbullrel, men jag har samiidigi varil angelägen all framhålla all man måste vela vad som är sanning när del gäller störningsfrekvensen. Del har kommii en rad olika uppgifter som har konfunderal oss som inle bor i Bromma. Del är upplysningar som vi har fåll genom privata kontakter och uppgifter om slörningsfrekvensen ule på Bromma. Det gör atl bilden för oss som skall la slällning i den här frågan är förvillande.

Därför måste vi veta vad som är rält och vad som är mindre sakligt. Del är della jag hoppas all den nya uiredningen skall kunna lala om, eftersom förhållandena på Bromma inle nu är tabu för en undersökning.

Herr NORLING (s) kort genmäie:

Herr talman! Jag skall avsluta den här debatten för min del genom all säga ett par tre saker.

I sill förslå inlägg sade herr Clarkson au del i förslå hand och enkannerligen var socialdemokraier som hade drivit den här frågan genom åren. Jag vill påminna om atl del vid den förra voteringen 1975 var ell anlal cenierpariisier från Stockholm och Slockholms län som hade samma inställning som vi i den här frågan, vilket naturligtvis på sill säll bidrog till all resullaiei den gången blev som det blev. Rätl skall ju vara räll, herr Clarkson, även i det här sammanhanget.

Herr Clarkson sade också all del var en grupp myckel högljudda människor som hade lyckats övertyga herr Norling och all del skulle ha gjort all jag lid efter annan går upp och vädjar för alla de människor som anser sig siörda och lider av bullrel vid Bron-ima.

Jag lycker inle, herr lalman. alt den repliken fordrar iiågon kommentar.

Den är så infam och så förnedrande för alla de människor vilkas problem vi här diskuterar all jag skall bespara kammaren och prolokollel au bemöta den. Lål mig bara säga all om man kallar alla dessa eniusiasliska människor, som vill skapa en bällre miljö ål andra, för högljudda människor och ingenting annal, då har debatten sjunkit myckel, myckel djupt.

Gång på gång återkommer påståendet all alla de siffror som har nämnts om antalet bullersiörda skulle vara felakliga. Jag har själv aldrig fasinai för någon exaki siffra. Jag lilläl mig i dagens deball all hålla mig lill endast två lal, nämligen totalt störda 100 000 och gravt störda 10 000. Lägre kan man inie gå, om man skall använda luftfarlsverkels, planverkels och hälso- och miljövårdsnämndens i Stockholm siffror. Man kan inle gå djupare, för då far man med osanning ål del hållet. Jag log medvetet de allra lägsta siffror jag kunde la för all inte ulsäila mig för risken all här bli beskylld för all anviinda för höga lal.

Jag förslår, herr lalman, all debatten pä den borgerliga sidan förs som den lidigare förts och all resultatet kommer atl bli delsamma i dag som förut. Vi kan naturligtvis hoppas på hjälp även denna gång från ledamöter på Stockholmsbänken och Slockholmslänsbänken, lill den verkan del nu hava kan.

Jag avslular debaiien för min del med all på nyll fråga: Varför kan vi inle gemensami hjälpa alla de människor som sedan 1960-lalels miu och kanske längre har vänial på politikernas slulliga hjälp med lösningen av ell miljöproblem som de inle själva kan bemästra?

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Herr CLARKSON (m) kort genmäie:

Herr talman! Herr Norling log själv upp vad som hände vid förra vo-leringen. Jag vill inle försumma detta tillfälle all framhålla all den voteringen utföll som den gjorde till inle ringa del beroende på de beräkningar av koslnaderna för Brommas bevarande som herr Norling överraskande framlade i kammaren och som uppenbarligen var en felaklig addering av dessa kostnader. Dessa beräkningar förmådde åtskilliga socialdemokratiska ledamöter alt svänga. Del var med myckel knapp majoritet som regeringen fick igenom sill förslag i Brommafrågan.

Det är inte heller rimligt och rikligl av herr Norling all försöka framställa sig och sina meningsfränder i denna fråga såsom de som ensamma ömmar för de bullerskadade människorna kring Bromma. Vi gör del i precis lika hög grad, men vi säger all man måsie allsidigl sammanväga hela komplexel innan man fållar del slulgilliga beslulel. Vi skall i della sammanhang inle glömma, om vi ser del raiionelll, all varje flyllning av en flygplals i och för sig innebär flyllning av buller. Del blir bara nya människor som drabbas av bullersilualionen.

Herr Norling anser del siaiisiiski belagt all lusentals människor är bullersiörda. Jag hävdar fortfarande all del finns andra uppfattningar. De som bor kring Bromn-ia och som herr Norling påslår är siörda har direkt lillfrågals i enkäter. Därvid har del visat sig all endasl en riiiga del av dem käni sin siörda. Del är inte nödvändigt all människor skall

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

känna sig miljöslörda bara därför all del finns normer eller byråkratiska beräkningar som säger atl så måste vara fallet. Här finns en möjlighet all på ell hell annat säll än som skedde under den lidigare beredningen innan beslulel fållades la reda på vad berörda människor egenlligen lycker. Del ankommer på oss och regeringen all falla beslui, men man kan använda lidsfrisien lill all undersöka opinionen hos de berörda.

Hert CLAESON (vpk):

Herr lalman! Vad jag kommer all säga i den här debaiien blir i huvudsak del jag anförde vid Ijolåreis riksdagsbehandling av samma fråga. Vänslerparliel kommunisierna står fasl vid sin lidigare intagna ståndpunkt, all flyget på Bromma bör avvecklas snarast möjligl. Varje uppskov och försening måste undvikas. Främst starka miljöskäl talar för detla. Alla är medvetna om att tiotusentals människor i de berörda delarna av Slockholms kommun upplever flygbullret som en plåga.

Olika motiveringar har anförts, främst från borgerligt håll, mot en nedläggning av Bromma flygplals. Bl. a. har sagls all Bromma flygfäll ligger närmare Stockholms city än andra länkbara aliernaiiv och all näringslivels förelrädare vill ha Bromma kvar. Vad man anser på bolagskonior och i bankernas siyrelserum lycks alliså för dessa partiers represenianler väga tyngre än omsorgen om lioiusenlals människors hälsa.

Det har sagls all man vänjer sig vid flygbullret liksom vid annat buller, och det är möjligt all några människor har kunnal anpassa sig och leva med del, all de försöker inrälla sig efter bullrel irols irassliga nerver, dålig sömn och andra olägenheler. Men del belyder inle all de saniiära och miljömässiga ölägenheterna blir mindre. De kvarstår oförändrade, och de måste undanröjas.

Del borde naturligtvis vara så all de berörda människornas intressen och uiialade krav och önskemål, inle förelagens inlressen, skall vara avgörande. Hyresgäsiföreningen i Slorslockholm, som represenierar ell myckel stort anlal människor vilka direkt berörs av de problem som flygplalsen medför, har redan för ca fyra år sedan bl. a. sagi ifrån all del är orimligi all riskera nedsall hörsel och psykisk ohälsa för lioiusenlals boende och arbetstagare för alt nå den kortsiktiga vinsten av 15 minuters kortare bussresa lill Slockholms centrum för tillfälliga reseniirer. Föreningen har också påtalat de risker som över huvud laget är förenade med all ha en siorflygplais milt i Stockholms kommun. Man krävde för hyresgäsierna i Vällingby, Råcksia, Blackeberg, Hässelby Gård och Hässelby Slrand all flyglrafik lill och från Bromma flygplats ej skulle lillåias ske med Fokker 28 eller liknande plan och all Bromma flygplals snarasi möjligl skulle avvecklas, varvid inrikesirafiken helt skulle förläggas lill Arlanda.

Herr lalman! Den miljö som omger oss formas av niänniskor. men miljön formar också människorna, och del finns därför ingen miljö som vi kan underlåla all siälla krav på. De resiriklioner som miljöaspekierna sälier upp måste ha avgörande betydelse. Avgörande kan exempelvis

inle få vara om flygpassagerarna får 10-15 minulers kortare resa eller

ej-

Del här belyder .självklart inie all man i en bedömning kan låla bli all la hänsyn även till kommunikations- och kostnadsaspekter. Klarl är också alt oavsett var en alltmer stegrad Hygtrafik förläggs kommer elt stort antal människor all bli direkt eller indirekt berörda. Inrikesflygets starka utveckling har medfört ökade miljöproblem kring de större inrikesflygplatserna, bl. a. i form av buller. Därför måste man utvidga frågeställningarna och diskussionerna från alt i stort sett bara gälla var flyg-iraflken skall förläggas till all även oinfalla en krilisk granskning av flygtrafikens utveckling. Flyglrafiken måsie sällas in i ell lolall irafik-politiskt sammanhang. Och det innebär atl flyget måste bedömas mol bakgrund av både behovet av snabba transporter och möjligheten av al-lernaliva färdsäll.

De svårigheter med energiförsörjningen som alltmer har gjort sig påminda aktualiserar behovet av ett energisnålare samhälle, inte minsl då det gäller kommunikationerna. Della belyder alt flyg i förhållande lill järnväg på avstånd upp till 40 ä 50 mil ler sig allimera oförmånligl. Vi vel också all de salsningar som gjorts på privatbilismen har försämrat underlaget för en väl utvecklad kollektivtrafik på marken, och det finns nu risk för all en ohämmad utveckling av privatflygel både försämrar underlaget för elt väl utvecklat trafikflyg och åstadkommer svåra skadeverkningar på miljön.

Vänslerparliel kommunisterna anser all Bromma flygplats skall liiggas ner. Den ståndpunkten har vi intagit i olika sammanhang, när frågan har varit föremål för diskussion och ställningslagande. Men vi har också hävdat atl sysselsättningsaspekterna för de människor som berörs måste göras till föremål för yllerligare uppmärksamhet, och ell intimare samarbete måste etableras mellan å ena sidan den personal som kan komma att beröras och å andra sidan resp. myndigheter och förelag. Alldeles särskilt har vi understrukit vikten av att de fackliga organisationerna därvid får en ordentlig representation och ell ordentligt inflytande.

Vidare har vi sagt, all om sådana undersökningar och eventuella ulredningar rörande sysselsällningen skulle visa all så är nödvändigl kan vi vara med om all någol förlänga lidsfrisien för flygplalsen, för all inie berörda niänniskor skall komma i kläm. Della har dock ingenting med frågan om en utredning av Brommas bibehållande eller inie all göra ulan gäller närmast ell lillvaralagande av den berörda personalens inlressen.

1 della sammanhang vill jag också peka på den kommun som berörs då del gäller Arlanda flygplals, nämligen Sigiuna kommun, och de problem man där har med sysselsällningen. Sigiuna kommun har mer eller mindre lovals olika arbelslillfällen i samband med slalliga ullokaliseringar under de senasle åren, men dessa löften har inie infriais. Om man nu skulle lösa även denna fråga på ell säll som innebär all de arbelslillfällen som följer med en flyllning av verksamheten vid Bromma flygplals lill

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Arlanda inle blir av, så gör del siiuaiionen ännu svårare för Sigiuna kommun och dess invånare. Jag lycker all också della bör tas med i bilden.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen i traflkulskottels belänkande nr 6.

Fru ANDRÉN (fp):

Herr lalman! Frågan om bibehållande av Bronima flygplats aren kommunikationsfråga, en miljöfråga och en säkerhetsfråga. Både här i dagens deball och i lidigare diskussioner visar del sig all de flesla som bor ute i landsorten och som har anledning atl mer eller mindre ofta flyga till Stockholm nästan enbart upplever frågan som elt kommunikationsproblem.

Kommunikaiionsaspeklen har ju andra fört fram, varför jag inte närmare skall kommentera den delen av frågan. Men vi stockholmare - och då kanske speciellt de som bor i de västra delarna av Stockholm, men även invånarna i t. ex. Solna och Sundbyberg - upplever Bromma flygplals främst som elt stort miljöproblem.

Jag själv var inle med i den här kammaren när frågan diskuterades tidigare, men jag har deltagit i flera debatter i Slockholms kommunfullmäktige om jusl Brommaflyget, bl. a. då vi 1974 remissbesvarade betänkandet Brommaflygei. Jag kan därför inte låla bli atl i den här situationen stryka under framför allt en del miljösynpunkter. Även om de, helt flyktigt, omnämnts i utskottets belänkande och ganska utförligt i reservaiionen bör de ytterligare poängleras.

Miljö- och hälsovårdsnämnden i Stockholm lät 1973 installera ell automatiskt registreringssystem för nygbullermätningar. Av de olika rapporterna framgår att allvarliga bullerstörningar förekommer, som innebär en direkt sanitär olägenhet för de människor som bor runt fliltei. Undersökningarna grundar sig därför inle endasl på erfarenheter från 1960-lalel, som herr Clarkson lycks iro. De uilovade löftena all bullrel skulle minska genom all Fokker F 28 ersaile de gamla Meiropolilanplanen och andra propellerplan höll alliså inle, även om bullermaiians ulbredning förändrades. Den har emellertid inle minskat. Vi vel nu all nya plan, som man kallar lysigående, utlovas i en framlid, men även med användande av de flygplan som nu projekteras kommer, som sagi, ell siorl område runt flygplalsen all bli bullerslörl.

Även om del flnns olika meningar om Bromma flygfäll också i Stockholm, haren enig miljö- och hiilsovårdsnämnd avstyrkt fortsatl flygiraflk på Bromma, liksom man lidigare aktualiserade förbudet mot nättrafik. All vid flygplanens siarter eller direkta överflygningar lala utomhus går nalurligivis inle i bosiadsområdena runi flygfliliei, och många kan inie heller inomhus lala i lelefon eller höra på radio eller TV. Myckel besvärande är dessuiom planens avgaser som lägrar sig över omgivningarna och skapar en siark oro bland miinniskorna för lufiförorening.

Yllerligare eu förslag har nu akiualiserals i Slockholms miljö- och hälsovårdsnämnd, nämligen alt förutom de bullermäiningar som man lidigare gjort låla göra opartiska undersökningar, lill skillnad från den undersökning som herr Clarkson refererade lill, om hur miinniskorna reagerar för flygbullret inom hela bullermaiians område. Man vel nämligen all buller uppfällas ganska individuellt, men man vel också all ca 20 % av de ca 140 000 niänniskor som anses bo inom den kriiiska bullergränsen ulsälis för allvarliga slörningar med risk för medicinska ålerverkningar, och många av dem upplever flygbullrel som en verklig plåga i sin tillvaro.

Lägg alltså märke lill all del inle är ell ringa anlal människor som berörs, även om man inle kan ange en exakt siffra. Nej, del gäller ungefär lika många som invånarna i 1. ex. Nässjö kommun eller i hela Bodens kommun, en iredjedel av invånarna i Sundsvalls kommun, en tjärdedel av invånarna i Jämilands län och mer än hälften av alla människor som bor på Gotland.

När man nu lalar om tystare plan som en lösning på det här problemet har, som vi hört, Dash 7 nämnts som framlida alternativa plan på Bromma, men Linjeflygs chef lär inte vara intresserad av dessa plan, då de inle tycks passa för Linjeflygs trafik. Risken all få behålla Fokkerplanen är därför ganska slor, och ännu värre är ju all en utökning lill 13 eller 15 plan är aktuell. Man måste därför lägga en oerhört slor viki vid den saniiära olägenhel som flygbullrel ulgör och som komnier all öka vid ett större anlal Fokkerplan.

Jag tänker inle närmare gå in på de flygoperaliva nackdelarna eller flygresenärernas besvär med ivå olika flygplalser, både för inrikesflyg och för byte mellan inrikesflyg och utrikes- eller charterflyg. Men dessa antydningar, liksom vetskapen om alt Bromma inle har kapaciici all ta hand om alll inrikesflyg och uppgifterna om den säkerhetsrisk som finns f n. pä Bromma, är skäl som lalar mol forlsall inrikesflyg där. Flygplalsen uppfyller lyvärr inle de iniernalionella säkerhetskraven och får endasl användas på dispens. Bromma är inte heller byggt för jet och landningsbanorna är myckel nerslitna. Huvudbanan är som en jäiielik hängmalla. Inrikeshallen, irafikledariornei och reslaurangcn ligger för nära bansyslemei. Ell bergsparti, som i dag ulgör ell naturligt bullerskydd, måste sprängas bort och yllerligare omfattande arbeten göras om flygplalsen skall kunna fylla säkerhelsbesiämmclscrna.

Dessuiom tillkommer den säkerhetsrisk som ligger i alt flygplatsen är belägen i ett synnerligen läiibebyggt område och begränsas av två stora trafikleder. Tillbud har heller inte saknats: bl. a. gjortles hell nyligen två nödlandningar. Lyckligtvis blev ell fiill i det ena fallet iich en intilliggande .sjö i det andra fallet nödlanilningsplatser i stiillet för bebyggelsen eller trafiklederna.

Pågrund av vad jag bl. a. framhållit i min inliigg anser jag att Linjeflygs verksamhet snarasi möjligl bör överföras l'rån Bronima till ,\rlainla. Jag kan därför inte heller anse del rimligt att Linjeflyg satsar stora summor

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma Jlygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

på upprustning av Brommafältel innan den pågående utredningen är klar. Linjeflyg har lydligen tänkt sig atl i dag uppvakia luftfartsverket för all presentera sina moderniseringplaner.

Herr talman! Jag tycker all del är vikligt alt den nya utredning som nu lillsaits tar med iiven de här synpunkterna lill alla övriga. Jag hoppas också, liksom herr Claeson var inne på, all man i uiredningen allvarligt överväger om de prognoser är hållbara som omniimnis i diskussionerna om den kommande flygtrafikens omfattning. Inte minsl den omständigheten atl flyget är oerhört resurskrävande och all brisl på drivmedel läll kan uppslå sann all siarkl sligande oljepriser kan bli akiuella gör atl flygtrafiken i världen inte helt säkert kommer atl följa de hillills gjorda beräkningarna. Borde vi inle när del gäller inrikesflyg på koria siräckor i siörre utsträckning salsa på läi, snabb och rclaiivi energisnål järnvägsiraflk?

Herr talman! På grund av mina tidigare slällningstaganden i andra politiska beslulsammanhang och som en följd av vad jag sagt här kommer jag alt vid en eventuell votering rösta med reservationen.

I detla anlöraiule instämde herr Wästberg i Stockholm (fp).

Herr CL.\RKSON tm) kort genmäie:

Herr talman! Jag konslalerar all vi irols alll bedömer frågan om Bromma flygplats vara eller inte vara ur olika aspekter. Här finns när del giiller miljöaspekterna det synsäliel all enligl byråkratiskl uppsiiillda normer så och så många tioiusenden eller rem av hundraiusenden är siörda av irafiken på Bromma. Det finns å andra sidan sådana som siiger all visst är del slörningar och visst kan det röra sig om några lusen, men del är ingen överväldigande mängd invånare ulan det är så pass litet antal atl del måste finnas realistiska ekonomiska möjligheter att lämna ersättning.

När nu fru Andrén säger alt del kommer en opartisk undersökning om delta som gjorts bland dem som är berörda tycker jag all hon skall bromsa in och inle falla beslut i frågan om Brommas vara eller inte vara ulan så.som vi i ulskoltels majoritet säga all hiir finns en möjlighet alt få ytterligare underlag för ell slulgiliigi beslut. Verkligheten har gett oss chansen, den har gett oss en frist som vi skall la lill vara. Jag lycker därför att fru Andrén åtminstone skall avslå i en kommande votering.

Då del gäller Bromma som fiygplals skall jag inte öppna någon diskussion, men de brister den har är till största delen, Iru Antlrcn. beroende på att man har försummat, med den osäkerhet om Brommas framtid som rått, all tekniskt hålla flygplatsen i tlet skick ilen borde ha. 1 själva verket är Bromnia flygplals från meteorologisk och teknisk synpunkt en juvel som vi knappast utan vidare kan kasta bort.

Fru ANDRÉN (fp) kort genmäie:

Herr lalman! Tydligen kan herr Clarkson och jag inte riktigt komma överens om vilka siffror som gäller för gruppen av dem som anser sig

bullerstörda, och del är ganska naturligt. Men som jag sade i milt lidigare inlägg är del avgörande inte endasl om man känner sig bullersiörd. Del är bevisat all ungefär 20 % av de människor som bor innanför den kriiiska bullergränsen fakliskl ulsälis för allvarliga bullerstörningar.

För herr Clarkson vill jag bara nämna när vi nu tvistar om siffror, all del innanför det aktuella området flnns inte mindre än fem stora sjukhus, som vårdar psykiskt sjuka och långvårdspaiienier. Jag vet av egen erfarenhet all dessa är myckel ömiåliga för buller och känner sig ulsalla genom flygverksamhelen på Bromnia.

Med anledning av påslåendena om all man kan förbällra förhållandena för de bullersiörda genom all vidla bullerdämpande ålgärder bör del väl också omnämnas, all sådana ålgärder är myckel koslsamma. All i. ex. köpa in de fasligheler som ligger inom del kriiiska områdel eller all sätta in treglasfönster i fastigheterna där blir naturligtvis, inte minst med tanke på de slora sjukhusen, myckel kostnadskriivaiide.

Herr LINDKVIST (s):

Herr Hilman! Vi har fåll en borgerlig regering och därmed också en ny kommunikalionsminisier. Han rivsiariar med all lillsälia en ny utredningsman för Brommaflygei och kring denna person en referensgrupp. Så börjar näsia rond i frågan om Brommaflygei. Del var nog åiskilliga på bägge sidor om åsiklslinjerna som irodde an beslulel om överflyiining lill Arlanda skulle slå fasl. Dessuiom irodde många all riksdagen skulle ha vikligare uppgifter än all gång på gång åleruppliva en fråga varom beslui är fållade i flera omgångar. Ingen länker lydligen i del borgerliga lägret på riksdagens anseende. Del är ytiersi få frågor som har utretts så mycket som jusl flyget på Bronima och miljökonsekvenserna av denna verksamhel.

För oss som har följl frågan på nära håll och som har län oss vilken betydelse en godtagbar niiljö har för den enskilda människan är påhittet om en ny ulredning oförklarligt. Om flyget, dess kapacitet, buller, avgaser, säkerhetsrisker m. m. finns inget mera all ulreda. Alll länkbart om della och meiervis med yllerligare material finns lillgängligl. Alll om de saniiära oliigenheler som flygel skapar i slora områden av Siockholm med omnejd finns karilagi och läll lillgängligl.

Alll enskilt tyckande och tänkande om Brommaflygei kan enklast konkretiseras i de objektiva mätvärdena från tre mäisialioner, som Slockholms miljö- och hälsovårtlsnämnd har i verksamhet sedan 1973. Jag har i dag på morgonen hört mig för om de bullervärden avseende flygplansrörelser och bullerprofil som registreras av koiitrollstaiionerna har iincirat sig i någondera riktningen efter den borgerliga valfranigången den 19 september. Men dessa objektiva mätare fungerar på samma säll som lidigare och registrerar varken siörre eller mindre viirden.

Vad kan en utredningsman göra åt detta'.' Skall han ställa om apparaterna sä att bullcrfrekvenscrna minskar'.' Skall han löreslå åtgiirder mol

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

den enhälliga miljö- och hälsovårdsförvaltningen i Siockholm föran man där framhärdar i all flygel måsie bon?

Under gårdagens budgeldebaii i Slockholms kommunfullmäktige uttalade sig socialdemokraterna, centern och vpk i debattinlägg för en flyttning av Brommaflyget enligt tidigare beslut som fattats av den socialdemokratiska regeringen.

Man har sysslat med denna fråga i åratal. Man känner lill problemets miljömässiga kvalitet. Det gäller ell slällningsiagande för vardagsmänniskan, den vanliga jobbaren eller ijiinsiemanncn som i kampen för ell flygfrill Bromnia släller krav på en hygglig samhällsmiljö. Många av dessa människor har, enligl vad som uppgavs för mig på ell välbesöki socialdemokraliskl möie i går kväll, uppenbara besvär av flygverksamhelen. På kvällskvislen har de, som jusl fru Andrén påpekade, svårigheter all samtala i telefon, all se på TV eller höra radio, ja, i en del lägenheter iir det i. o. m. omöjligt att under vissa kvällstimmar föra ell normalt samtal inomhus.

Nu föreslår docent Bo Lundberg i sin nya utredning all man skall isolera bostäderna - en isolering som skall anpassas lill iraflk med högst åtta Fokkerplan. Men Linjeflyg har snart 15 Fokkerplan i trafik. För denna situation finns inget förslag om förbättrad isolering.

Brommafrågan är yiiersi en kamp mellan miljön och bekvämligheien, mellan de många och de relativt få, mellan dem som störs och dem som llyger. De lioiusenlals människor som arbeiar och bor i områdel, går i skola där eller vislas på de sjukhus som finns inom siörningsområdel är inte motståndare lill fiygei men anser fullt logiskt all när trafiken kan förläggas lill Arlanda under former som är acceplabla, då bör den flyttas dit. Märkvärdigare iir del inte. De boende anser knappast heller all de 75 % av flygresenärerna på Bronima som beslår av folk i allmän eller enskild tjänst är så betydelsefulla all de oftast svåra miljöerna måste underordnas flygresenärernas inlressen.

Herr Clark.son lalade i sill inlägg om miljön. Del är i vanliga fall ell friimmande ord för honom. Han ålerkom och sade all han ömmar för dem som drabbats av flygets skadeverkningar. Jag ber riksdagens ledamöter lägga märke lill uttrycket "ömmar lor dem". Han lyckic synd om dem, men det är precis vad man tyckt i alla tider. Man ömmar för dem, tycker synd om dem, men det finns andra intressen som lar över.

Herr Clarkson sade i en replik till Bengt Norling all flera socialdemokrater den 24 april 1975 hade röstat med dåvarande regeringen på grund av de siffror om kostnadsen'ekieriia för en upprustning av Bromma som Bengt Norling lade fram under debatten. 1 det sammanhanget vill jag giirna lill riksdagens protokoll ha sagt att de sifferuppgifterna var hell korrekla. De har ifrågasalls, men aldrig vederlagts. Del är de officiella siffror som kommer från Stockholms miljö- och hiilsovårdslorvalining.

Herr talman! Vi har tidigare vant oss vid atl få höra och på ilen vita duken hakoni oss fa skada kurvor, tabellei- och hullcniormei- presenterade

av borgerliga förelrädare för Brommaflygels bevarande. 1 alll väsenlligl har della malerial lillhandahållils av endera flygbolagen eller docenl Lundberg.

Den 9 november i år klev en expert upp till kommunikationsministern med en ny ulredning. Den var betald av Svenska arbetsgivareföreningen. Industriförbundet och enskilda företag. De i dagspressen inle namngivna företagen hör sannolikt hemma inom flygplansinduslrin eller den närstående kretsar. DN beskriver den 10 november överiämnandel av utredningen med dessa ord: "Den överlämnades på tisdagen lill statsrådet Turesson med hälsningar från Curt-Sieffan Giesecke och Axel Iverolh."

Vi skall nu lägga märke lill alt docent Lundbergs nya version på sikt kräver atl alla Fokkerplan skall flyttas till Arianda. Därmed har del blivit rätl som var så alldeles fel 1975 och lidigare. Nu vill han ge Linjeflyg elt plan, Dash 7, som bolaget inte anser sig kunna använda. Linjeflygs verkställande direktör Sten Sandberg uppger i DN den 10 november atl docenl Lundbergs förslag inte är någon lösning på Linjeflygs problem. Så var det med den saken.

Jag upprepar: Den tillsalla uiredningen är en eftergift för eller, om man så vill, en gåva till de krafter i del svenska samhället som inte har myckel lill övers för den enskilda människans behov av en trygg och stimulerande miljö.

Utredningen har också fått en felaktig rubrik. Den borde ha fåll namnet "Utredning angående vissa personers ökade bekvämlighet m. m.", för bakom alla dimridåer och fagra ord, bakom alll som sägs om människans behov av och räiiigheler lill god miljö, finns målsällningen all behålla flygfrekvensen på Bronima. Lyckas man med della, vilkei vi nu skall göra alll för all molverka, är del förslå gången i modern lid som den svenska riksdagens majoriiel läier hänsynen lill enskilda personers bekvämlighet la över hänsynen lill miljön. Del är dil kommunikalions-ministern siktar med sin nya ulredning.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

Herr CLARKSON (m) kort genmäie:

Herr lalman! Av ariighel skall jag här replikera på herr Lindkvists inlägg; han är ju en av de mest pådrivande bakom dem som har fåll fram beslulel om Bromma flygplats nedliiggande.

Herr Lindkvist försöker på icke okänt maner all framställa dem, som vill begagna den tidigare omnämnda lidsfrisien för yllerligare, allsidig ulredning, som sådana som går skumma ärenden. Han tänker väl på profilinlressen osv.; jag vel inte rikligt vad han menar. Men jag menar alt demokratin skall göra sig gällande även i en fråga som denna, och jag är säker på all om demokratin fick spela fullt ut - dvs. an varje enskild riksdagsman kunde rösia inie av lojalilei mot sitt parti utan i enlighet med sin övertygelse - skulle del bli en synnerligen kraftig majoritet för denna ulredning om flygplaisbehovel i Siockholm rned Bromma som ell av alternativen. Jag iror della så myckel mer som det iir

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

känt, även i Siockholm, all vårt partis medlemmar lill övervägande delen är vänner av en sådan uiveckling, och vi har inie sämre väljarunderlag uie i Bromnia för del. Del är uppenbart atl del flnns en väljaropinion som slyr bakom de uppfailningar jag har gjori mig lill talesman för i dag.

Vad händer då om Bromma flygplals läggs ned? Enligt herr Lindkvists uppfattning bör området, förmodar jag, bli föremål för en omfallande bostadsbebyggelse. Herr Lindkvist kan inle vara omedveten om all en sådan bosladsanhopning i och för sig genererar eu belydande iraflkbuller, som säkert har minsl lika skadliga verkningar som del som alstras av den nuvarande flygtraflken.

Del är viktigt atl vi har klarl för oss att det inle flnns några skumma inlressen i della sammanhang. I och för sig är det ett regionall intresse men framför alll ell nationellt intresse, hur vi skall göra med flygkommunikationerna till och från Stockholmsområdet. Jag är övertygad om all del flnns endasl en sak all göra, och del är all använda den frisi vi fåll och ulnyllja den så, all vi när del slulgilliga beslutet skall fattas har ell realisiiski. allsidigl och rejäli beslulsunderiag.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäie:

Herr lalman! Försl vill jag säga herr Clarkson atl del resonemang han för om all del finns ledamöler av denna kammare som inle rösiar efter sin övertygelse lycker jag är kvalificerat struntprat. Vi skall sluta med den sorlens resonemang i den svenska riksdagen. Jag är hell förvissad om all oavseli hur man rösiar i den här frågan så gör man det därför all man har kommii lill en övertygelse. På del sakliga planet borde vi kunna hålla debatten i Brommafrågan.

Herr Clarkson vill ha en tidsfrist. Till vad? Det finns metervis med malerial om Bronima. Allt som kan tänkas ha intresse i Brommafrågan är uireii och finns lillgängligl. Ingeniing saknas. Malerialel ålerspeglar nalurligivis värderingar; man gör ofiasi ulredningar med sina poliiiska värderingar som grund. Del sägs: Hur slor viki tillmäter man miljöfrågorna i förhållande till flygets separata intressen?

Jag kan tala om för herr Clarkson atl man i Slockholms kommun lidigare haft enhälliga politiska partier i Brommafrågan. Det är på den senasle tiden - på 1970-lalel - som moderaterna har gåll ifrån sin tidigare ståndpunkt. Vi har haft omröstningar i riksdagen tidigare där moderater på Stockholmsbänken röstat med den socialdemokratiska regeringens linje i Brommafrågan. De har så småningom fångats in av de intressen som vill ha flygel kvar, men de har en gång ställt upp på vår sida när del gällt all slå vakl om miljöinlressena på Bromma.

Slulligen vill jag säga an herr Clarkson inle skall vara bekymrad för hur Brommafäliel skall planeras; del sköier slockholmarna. De är rädda om sin siad, herr Clarkson. Vi har i. ex. arbeial med dessa frågor i en av partikrelsarna i Slockholms arbetarekommun och haft ett stort råd-

slag, i vilket allmänheten har deltagit. Var alltså inle bekymrad för del, herr Clarkson! Del klarar vi i Siockholm, del kan jag garaniera.

Herr CLARKSON (m) kort genmäie:

Herr lalman! Jag skall gärna göra del medgivandei, herr Lindkvisi, all jag lar lillbaka della om all rösla mol sin övertygelse. Jag använde i del sammanhanget ell felaktigt och för starkt ord. Jag menar all i denna fråga är del många som rösiar så som de har seli parlieis majoriiel siälla sig och all de då ulan någol siörre personligi engagemang låier parlilojalilelen dikiera siällningslagandet. Det jag nu säger är inget märkligt. Del är självklart all vi många gånger i sådana fall rösiar på del sättet.

Men i den sakliga debatten vill jag ha sagt lill herr Lindkvisi alt vi här talar om all flylla buller - och del koslar pengar. Del kostar pengar all flytta Bromma flygplals, säkert några hundra miljoner kronor. Det belyder au någon annanslans skall ell visst anlal människor bli siörda av flygplalsbuller. Hela tiden måste vi alliså räkna med vad del koslar all spara mellanskillnaden i fråga om bullersiörda - del är dem vi skall betala och ersälla.

Jag menar självfallet all i hela detta paket ingår en totalsyn, och dei är därför jag vädjar om all kammaren i dag skall försöka samla sig kring all verkligen ulnyllja den lidsfrisl vi har för all skaffa oss den fullsländiga bilden av möjlighelerna - vad del koslar, vad som kan göras.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplals

Herr LINDKVIST (s) kort genmäie:

Herr lalman! Del hedrar ju herr Clarkson all han log lillbaka sill yil-rande om den personliga lojalileien och övertygelsen. Nu säger han all han menar all man rösiar som parlieis majoriiel utan ett personligt engagemang. Del är ungefär som herr Clarkson gör; jag iror an del är eu bra typexempel när vi diskuterar hur man tar sliillning till politiska frågor i riksdagen.

Sedan säger herr Clarkson atl del koslar pengar all flylla Bromma flygfält och all vi i del sammanhangel också måste tänka på den ekonomiska effekten av bullerstörningarna. Jag har på den punkten några frågor som jag ställt många gånger lidigare: Vad är en förlorad hörsel värd? Vad är otrygghet i miljön värd' Vad är den omsiiindiglieien värd all folk har svårt att sova ordentligt på niilierna diirlor att de störs av flygel'' Vad är del värt i en familj med småbarn där del morgoniidiga irafikflygei väcker fiimiljen? Är del inle vän mycket pengar, herr Clarkson, att se till att vi får en godtagbar miljö i del svenska samhället' Del lycker jag måsie ha priorilel i förhållande lill alla andra ekonomiska beräkningar.

Får jag slulligen säga någol lill del första replikskiftet. Herr Clarkson framhåller all han inle har några skumma inlressen. Nej, men i del hiir fallei är det många som har individuella intressen - och jag ser inget skumt i det. Del är inget skumt i all ha personliga intressen i att fl>g-

Nr 41 irafiken blir Kvar på Bromma. Men det är viktigt atl de som har en

Onsdaeen den miljömässig inställning får övertaget i en fråga av så stor samhällsvikl

8 december 1976 om det här gäller.

Bibehållande av Bromma flygplals

Herr lalmannen anmälde all herr Clarkson anhållit all lill prolokollel få antecknat all han inle ägde räll lill yllerligare replik.

Herr SCHÖTT (m):

Herr lalman! Här har uilalals önskemål om en kon Brommadeball. För min del skall jag försöka lillmötesgå delta önskemål och endasl ha ell kort inlägg.

Man har hänvisat lill lidigare deball i denna fråga - den senasle, den 24 april 1975. Jag vill för min del också gärna hänvisa lill den deball som ägde rum den 26 november 1974. Jag har deliagil i båda dessa de-baller och därvid undersirukil all frågan om Bromma flygplals i hög grad är en riksangelägenhel och inle, som en del vill göra den lill, en exklusiv Stockholmsfråga.

Den landsända som jag kommer ifrån - sydöstra Sverige - har myckel dåliga järnvägskommunikalioner. För oss har flygel betytt ofanlligl myckel. Om Bromma skulle försvinna skulle del innebära en myckel slor nackdel. Jag vill också gärna underslryka all samma är förhållandel för Golland, Värmland och Väslerbolien, för all bara la några exempel. Över huvud lägel råder i hela landel utanför Stockholm, såvitt jag förstår, myckel starkt den uppfattningen all Bromnia om möjligl bör bibehållas.

Man harangripii Arbelsgivareföreningen och Sveriges industriförbund och gjort gällande all det skulle vara något skumt när de försöker få ha kvar Bromma. Jag tycker alt del är hell naturligt. De slår vakl om näringslivels intressen, och de vei vad del belyder för näringslivet i hela vårt land atl vi har så goda kommunikationer som möjligl. Många äm-belsverk har flyllals ul, och för deras del belyder goda kommunikalioner med huvudsiaden myckel.

En del av kammarens ledamöler kanske har uppmärksammal all man frän vissi håll önskade att statsverket - om Linjeflyg skulle upphöra atl iraflkera Bromnia - skulle skaffa maskiner för ämbeisverken som kunde gå direki lill Bromma.

Del är uppenbart så atl del föreligger molslridiga uppgifler om hur siora olägenhelerna är med all behålla Bronima. Då är del väl hell nalurligi all man önskar en ulredning som deflniiivi kan klarlägga de verkliga förhållandena. Del ärdjupl beklagligl all man inie lidigare har kunnal enas om en sådan ulredning. För mig har del framsiåit som orimligt all man, när man diskulerai flygverksamhelen i Siockholmsområdel, icke har velai medge all man som ell utredningsaliernaliv fån la med bi-behållandei av Bromnia. Det är många som nu är tacksamma för atl den nye kommunikaiionsministern har tillsatt en ulredning som för-uisiittningslösl skall se på den här frågan. Uiredningen skall givetvis

också bedöma vilka olägenheler del skulle innebära all ha Bromma kvar och vilka kostnader del skulle medföra au undanröja dessa olägenheler.

Jag kan f ö., herr lalman, i alll insiämma i vad herrar Clarkson och Sellgren anfört från denna lalarsiol.

När vi senast voterade i den här frågan, den 24 april 1975, segrade de som motsatte sig en ulredning om Bromma med 148 röster mol 143. Del är min innerliga förhoppning atl den votering som sirax kommer att äga rum skall ge ett annat resultat så all vi får en ordentlig ulredning och elt rejält underlag för del slulliga beslutet om Bromma. Jag lycker alt dagens debatt yllerligare har visat behovet av en sådan utredning.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till trafikuiskollels hemställan.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Bibehållande av Bromma flygplats

I detta anförande instämde herr Nisser (m).

Herr REJDNELL (fp):

Herr lalman! Brommas utflyttning till Arlanda handlar i huvudsak om ivå stora frågeställningar: miljöfrågor-buller-och kommunikationer. Men ytterligare en väsenilig faktor kommer in i bilden, och del är den ekonomiska sidan.

Låt mig beröra den sistnämnda frågan försl. En ulredning som gjorts vid företagsekonomiska institutionen vid Slockholms universitet visar atl en flytining av Bromma flygplats lill Arlanda kommer all kosla samhället över 1 miljard kronor. Jag skall inte gå närmare in på deialjsiffrorna i det här sammanhangel.

Jag vill slå fasl atl vi i landsorlen anser all ulflyltningen från Bromma lill Arlanda inte bara är en Slockholmsangelägenhet. All man från Slockholms horisont påtalar bullerstörningarna så markant är förståeligt. Vad som förvånar är emellertid all man inie samiidigi kräver stopp för spårvägstrafiken och den omfattande vägtrafiken, som uppvisar slörningar som i decibel räknat är i paritet med flygels.

Men låt mig bara som hastigast påpeka landsortens problem, om en snabb förbindelse med Stockholm försvinner. Man glömmer så läll bort all många kommuner salsal slora pengar på flygfält, vilka blir mindre intressanta om Bromma försvinner. Jag kan bara nämna Oskarshamn och Västervik. Vi har sedan några år flygförbindelse från dessa plalser till huvudstaden. Kommunerna fick ikläda sig borgensåtagande och garantera Syd Aero ett visst passagerarunderlag. Detla har aldrig behövt utnyttjas tack vare atl resandefrekvensen ökat. Genom den utveckling som varil har Syd Aero fåll lov all sälla in siörre plan och uiöka irafiken lill ivå lurer i vardera riklningen per dag.

Försvinner Bromma är del hell klart atl irafiken från Västervik kommer alt gå ned till noll. Även irafiken från Oskarshamn kommer atl reduceras så kraftigt all lönsamheten för linjen kommer alt medföra nedläggningshot. Detla är bara ell exempel av många runt om i Sverige. Efter samråd med min partikamrat Margot Håkansson här i kammaren vel jag all

3 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr4M2

Nr 41 Blekinge har i siori sen samma problem som Kalmar län. För siock-

Onsdaeen den holmarna är del förmodligen egali var flygplalsen ligger, men för landel

8 december 1976 ' övrigt är det av största viki.

-------------- Herr lalman! Jag yrkar bifall lill uiskoiieis förslag, som möjliggör ell

Upprustning och slällningsiagande lill denna svåra fråga efter del all utredaren, som chefen

Utbyggnad av Göta för kommunikationsdepartementet den 4 november 1976 bemyndigat,

kanal klarlagt förutsättningarna för all i någon form bibehålla Bromma flygplats.

Med detta anförande, i vilket herr Börjesson i Glömminge (c) och fru Håkansson (fp) instämde, var överläggningen sluiad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Norling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller traflkutskoltets hemställan i betänkandet nr 6 röstar ja, den den ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Norling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 145

Avstår - 3

§ 8 Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Föredrogs traflkulskottels betänkande 1976/77:7 med anledning av motioner angående upprustning och utbyggnad av Göta kanal, m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna 1975/76:1524 av fru André m.fl, (c),

1975/76:1526 av herr Berndtson m. fl. (vpk), vari föreslagits atl riksdagen lill regeringen som sin mening gav lill känna vad som i motionen anförts rörande en utbyggnad av Göta kanal,

1975/76:1552 av herr Hylländer m.fl. (fp, c).

1975/76:1554 av herr Jansson m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde

1. förslag om en snar upprustning av Göta kanal enligl vad den Hjal-marsonska utredningen förordat,

2. att ett ställningstagande gjordes till äganderätten och driftsansvarel för kanalen,

3. att även representanter för anställd personal och företrädare för fraktfarten bereddes plats i styrelsen, och

1975/76:1614 av hert Strindberg m. fl. (m, c).

Utskottets hemställde

att motionerna 1975/76:1524, 1975/76:1526, 1975/76:1552, 1975/76: 1554 och 1975/76:1614 inte föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Reservation hade avgivits av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Zachrisson, Östrand, Johansson i Åmål och Norling (samtliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:1554 samt med avslag på motionerna 1975/76:1524, 1975/76:1526, 1975/76:1552 och 1975/76: 1614 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört om skyndsam upprustning av Göta kanal och om ett samhälleligt överlagande av driften av kanalen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! I ett flertal molioner har frågan om upprustning och utbyggnad av Göta kanal aktualiserats. Det är en fråga av stor räckvidd. Den har varit föremål för ett flertal ulredningar, och aktiviteten här i riksdagen har varil myckel slor kring frågan om upprustning eller utbyggnad av denna förnämliga vattenväg.

Del riksdagen i dag har att ta ställning till är om man skall avvakta en yllerligare ulredning inom departementet angående möjlighelerna att bygga ul kanalen och hur lång lidsfrist regeringen bör ha för all lägga fram ett förslag. 1 vår reservation säger vi oss acceptera all en utbyggnad f n. inle aktualiseras. Vi nöjer oss med alt få lill stånd en upprustning av kanalen. En sådan upprustning bör kunna ske ganska snart, eftersom förslag bör kunna föreläggas riksdagen redan i januari 1977.

Vi hänvisar i reservationen lill alla de ulredningar som arbeial med della problem och som enligl vår uppfaiining visar all några förutsättningar för en större utbyggnad av kanalen inte föreligger. Det är emellertid ytlersl angelägel ur flera synpunkler all bibehålla kanalen i fullgoll skick, inle minsl för del mindre tonnaget och för de fritidsbåtar som utnyttjar denna vackra kanal. Kanalen skulle också kunna tjäna som transportled för ell mindre lonnage ulan an man förelar en dyrbar ulbyggnad av kanalen.

Vi anser atl en upprustning av kanalen är i högsta grad motiverad. I vår reservation lill trafikuiskollels belänkande anför vi moliven för

Nr 41 en uppruslning. Vi yrkar i reservaiionen bifall lill molionen 1975/76:1554.

Onsdaeen den Moiionären kommer själv all moiivera moiionsförslagei.

8 december 1976 Reservanterna instämmer i stort sett i vad som siigs i motionen. Vi

-------------- är mycket angelägna om all riksdagen genom ett bifall till reservationen

Upprustning och hos regeringen gör en besliillning på ett förslag redan i januari 1977 om

utbyggnad av Göta en upprustning av kanalen.

kanal Herr talman! Med det sagda ber jag att få yrka bifall lill den vid tra-

fikuiskollels betänkande nr 7 fogade reservationen.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Trafikuiskollels värderade ordförande har lalai om vad saken gäller.

Reservanierna föreslår all riksdagen hos regeringen skall beslälla elt förslag om upprustning av kanalen och all departemenlel skall ges möjligheter att genom den beredning som arbeiar inom departementet fortsätta all undersöka förulsäliningarna för all fördjupa och utbygga kanalen, så all siörre fartyg kan använda den.

Del finns många skäl härför. Så 1. ex. anser jag all den nya regeringen, som har denna fråga under behandling, skall få den lidsfrisl som behövs för atl komma fram lill ett förslag om hur de möjligheter som en kanal i dag ger på bästa säll skall kunna las lill vara. Kanallrafiken ule i världen håller inle på all läggas ner, ulan den kommer tvärtom all öka. Nya farlygskonsiruklioner kommer fram.

Del finns anledning all se den här kanalen också mol bakgrund av sysselsällningsaspeklerna. En fördjupning och breddning av kanalen för siörre fartyg kan innebära atl man har ell sysselsäiiningsaliernaliv på lager, så att många kan få anställning i en besvärlig silualion. Alll della lycker jag del är rimligt atl departementet mer ingående skall få pröva innan man tar ställning i frågan.

I utskoltsbetänkandel har vi sagt att det är angeläget atl departementet snabbi lämnar besked i frågan. Del innebär inte all del blir någon nämnvärd fördröjning.

Del finns områden med intressanta och nya aspekter au diskutera. Jag länker pä energiförsörjningen och vad del exempelvis innebär alt frakla olja och annal gods genom kanalen lill inlandet. Jag är medveten om all den Hjalmarsonska utredningen, så som den är upplagd, inte ger praktiskt utrymme för annat än en uppruslning - och en sådan vill vi ju allesammans ha. Med de nya aspekter som kommii in i bilden lycker jag del är rimligi all man undersöker förulsäliningarna för också en fördjupning.

Det kan ur dessa synpunkler också vara rikligl all ulreda ilen framlida användningen av hela kanalen, inie bara viisigöiadelen. Kanalen gar ju från väster lill Bonenhavei i öster. Departementet bör alltså i ell sammanhang ges möjlighet att studera vilka åtgärder som också kan vidtas

på kanalens östgöiadel. 36

Med dessa argumenl och della slällningsiagande ber jag all få yrka bifall lill ulskollels hemsiällan.

Fru ANDRÉ (c):

Herr talman! Del finns två alternativ för Göta kanals väslgöladel. Del förslå är en ulbyggnad av kanalen, breddning och fördjupning, till en transportled för i första hand godslrafik. Del andra alternativet är en upprustning för all vidmaklhålla kanalen som ell byggnadsminnesmärke som kan användas av frilidsbåiar.

I motionen 1975/76:1524, som behandlas i trafikuiskollels betänkande nr 7, har jag och några medmotionärer argumenterat för del första alternativet. För atl här göra en sammanfattning av våra synpunkler anser vi all en utbyggnad skulle stimulera näringslivets utveckling i kanal-områdel, ge förbältrade lokaliseringsförulsäiiningar och ökad sysselsällning sami möjliggöra billiga och miljövänliga iransporier.

Del är synnerligen angelägel all denna ulbyggnad kommer lill slånd så snarl som möjligl. På grund av alt kanalen nu är i myckel dåligt skick har lasibålstrafiken minskat år från år och är nu nere i 10 000 lon fraktlonnage mot 45 000 ton 1975 och 75 000 lon 1974. Denna utveckling är hell naturlig mol bakgrund av den osäkerhet som rått om kanalens framtid sedan decennier tillbaka. Ingen har vågat salsa på ka-nalfrakler. En ulbyggnad skulle göra del möjligl all irafikera kanalen med farlyg med en lasiförmåga av 1 500 lon.

För att Göta kanal skall kunna utvecklas till en viktig transportled iir del också nödvändigl all stöd lämnas nyttotrafiken i form av slopade kanalavgifter och bättre finansieringsformer för anskaffande av farlyg. Uibyggnadsallernalivei förulsäiier all sialen övertar kanalen.

Ulskollel har i sin skrivning hänvisai lill all ärendei är under beredning i regeringens kansli. Man har därvid förulsall all med beaktande inle minsl av irafiksäkerheis- och energiaspekierna även uibyggnadsallernalivei ingående prövas, eventuellt som beredskapsarbete. Utskonel framhåller an del är angeläget all förslag i ämnel snarasi föreläggs riksdagen.

1 della belänkande, lill vars hemsiällan jag yrkar bifall, har ulskollel ullalai all uibyggnadsallernalivei ingående bör prövas. Del är min förhoppning att man i regeringens kansli därvid väger in även samhällsekonomiska aspekter såsom kanalens betydelse från regionalpolilisk synpunkt. Jag vill också understryka vikten av att frågan behandlas så snarl som möjligl.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Riksdagen har vid ivå lidigare lillfällen ulialai sig för en utbyggnad av Göia kanals väslgöladel. I motioner av riksdagsledamöter från fyra partier förordas en utbyggnad av kanalen. Likväl har vi att ta sliillning till ell belänkande från irafikulskouei, som föreslår all moiionerna inle skall föranleda någon ålgärd från riksdagens sida. Del slällningsiagandei bygger utskonel på all man erfarii all uirednings-

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

belänkande och remissyllranden är under beredning i regeringens kansli. Della är ganska exakt detsamma som tidigare från socialdemokratiskt håll åberopats för all avvisa motionsyrkanden om Göta kanal. Regeringsmakten skiftar, men attityderna är desamma - t. o. ni. formuleringarna.

Utskottet säger sig vidare förutsätta att även uibyggnadsallernalivei ingående prövas i denna beredning. Vilka skäl man har all förutsäita detla framgår dock inle. Ulredningar som förelagils har nämligen inte gått utöver uppruslningsalternativei. De motioner som förordar en utbyggnad skall inle föranleda någon riksdagens åtgärd, om utskottet får sin vilja igenom.

Molionen 1975/76:1526 från vpk, som jag tillsammans med flera övriga ledamöter väckt, går bl. a. ul på atl riksdagen inför de överläggningar som aviserades i budgetpropositionen borde ge till känna sin mening rörande viklen av en utbyggnad av kanalen. Någon sådan mening vill inle utskottet medverka till atl riksdagen ger lill känna. Med de många borgerliga rnotionsinitiativen i minne är det svårt alt befria sig från känslan att Göta kanal - liksom så många andra frågor - var mest intressant för de borgerliga partierna när det gällde atl tillfoga den socialdemokratiska regeringen nederlag. Intresset tycks ha svalnat när de borgerliga själva fått regeringsmakten. Detla är lika avslöjande som beklagligl.

För molionärerna kan det inle vara någon nyhet all ärendei bereds i regeringens kansli. Del visste alla när moiionerna skrevs. Syftet med moiionerna var väl ändå all riksdagen skulle ge till känna en mening i utbyggnadsfrågan och därmed påverka resultatet i beredningen. Om de borgerliga motionärerna nöjer sig med ulskoltels behandling av motionerna, innebär det all de viker sig i en fråga som man gjort så stort nummer av.

Flera ulredningar har sysslat med frågan om Göta kanals framlid. Ka-nalirafikutredningens förslag om en begränsad uppruslning av kanalen utsattes för hård kritik. Sjöfartsverkets utredningsförslag om en uppruslning godtogs heller inte, och riksdagen uttalade vid två tillfällen - 1972 och 1973 - all alternalivel med en utbyggnad av kanalen för irafik med siörre bålar borde prövas ingående. Den ulredning som förre landshövdingen Jarl Hjalmarson senare företog stannade också vid en uppruslning. Del är dessa faktiska förhållanden som utgör bakgrunden lill de motioner som behandlats i trafikutskottets betänkande.

1 vpk-motionen anför vi att de företagna utredningarna har haft den svagheten all de i alltför hög grad begränsats lill att studera kanalens skick och från nuläget söka framräkna transporlekonomiska och andra effekter av olika ålgärder. Man har lydligen bara utgått från all kanalen finns sedan början av 1800-lalei och all den endera bör ruslas upp eller läggas ner. Någon offensiv roll har inle kanalen lilldelals. Någon verklig genomlysning av kanalirafikens belydelse i samhällsekonomisk, regionalpolilisk, sysselsältningspolilisk och miljöpolitisk mening har inle förelagils. Syftel med vår moiion har bl. a. varil alt riksdagen bör uliala

all också dessa aspekier måsie las med i beredningen av kanalfrågan.

Utbyggnadsplanerna för Göta kanal som hillills diskulerals har främsl gälll väslgöiadelen. Vi menar dock all man inle bör slanna vid all pröva denna fråga. Även kanalens öslgöiadel bör prövas som en forlsällning på en utbyggnad av viisigöiadelen. För dagen gäller ställningstagandet i första hand uppruslning eller utbyggnad av väslgöiadelen, men man bör sedan gå vidare och pröva frågan om utbyggnad av östgöladelen. Ett beslut om utbyggnad av väslgöiadelen bör ses som en första etapp.

Del enda positiva jag kan finna i trafikuiskollels betänkande är ut-lalandel all del är angelägel alt förslag i ämnet snarast förelägges riksdagen, bl. a. med hänsyn till oklarheten belräffande ansvaret för den framtida driften av kanalen.

Den socialdemokratiska reservaiionen är myckel negativ lill en ulbyggnad av Göla kanal. Man finner de regional-, energi- och miljöpolitiska liksom de trafiksäkerhetsmässiga skäl för en ulbyggnad av kanalen som anförts i motionerna ogrundade. Man stöder sig på den Hjalmarsonska uiredningen. Längre än till en upprustning av kanalen sträcker man sig inle.

På en punkt sammanfaller den socialdemokratiska reservationen med vpk:s motion, nämligen i fråga om elt samhälleligt överlagande av kanaldriften. Från vpk menar vi alt ell statligt överlagande av kanalen också skulle underlätta en sådan samlad bedömning av Göta kanals framtid som vi förordat. Vi anser all ell statligt övertagande av kanalen bör aktualiseras vid de aviserade överläggningarna mellan regeringen och intressenterna i Göta kanal. Självklart bör ell statligt övertagande omfatta alla bolagels tillgångar. För de anställda bör ell förstatligande öka tryggheten.

De riktiga tankegångarna om samhälleligl övertagande av kanaldriften liksom behovet av skyndsamma ålgärder sammankopplas dock i reservationen med den lolall negativa synen på en utbyggnad av kanalen och kan därför inle bidra till en allsidig prövning av kanalens framlida roll. Denna negativa hållning till ulbyggnad av kanalen strider även mot vad socialdemokratiska riksdagsledamöter i berörda regioner lidigare givit uttryck för,

De alternativ som finns i Irafikuiskoileis betänkande är dels majoritetens förslag atl riksdagen ingel skall göra i förlilan på all frågan beredes i regeringens kansli, dels den socialdemokraliska minorileiens reservalion som lyviirr avvisar tanken på en ulbyggnad av kanalen.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till vpk-motionen 1975/76:1526 som innebär att riksdagen som sin mening ger till känna vikten av en utbyggnad av kanalen. Vår moiion sammanfaller med övriga motionsyrkanden om utbyggnad av kanalen, liksom med dem som förordat en lösning av iigandeförhållandena genom statligt överlagande av kanalen. Molionen bör därför ses som ell alternativ såväl lill ulskottsmajorilelens linje all inget skall göras som lill reservaiionens begränsning av frågan lill uppruslning av kanalen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Nr 41 Hert LOTHIGIUS (m) kort genmäie:

Onsdaeen den talman! Den ärade ledamoten herr Berndtson är en lustig kamrat!

8 december 1976 föreslår vi från vårt håll att man skall se litet närmare på vilka

_____________ förutsättningar som finns för en utbyggnad av Göta kanal, men herr

Upprustning och Berndtson kritiserar då med utgångspunkt i det ställningstagande som
utbyggnad av Göta gjorts tidigare. När vi från borgerligt håll har tagit upp denna fråga tidigare
kanal i ett antal motioner, så är det väl naturligt att vi gärna vill se om det

har tillkommit några nya aspekier på frågan. Och vad vi nu vill är att man skall undersöka de trafiksäkerhetsmässiga förhållandena och energiaspekterna - som ju är nya och aktuella i dag - och se på hela frågan mol bakgrund av beredskapsarbeten osv. Del är väl inte så konstigt att vi då kan vara mera positiva för ett sådanl ställningstagande, samtidigt som vi vill ge den nya regeringen möjligheler alt snabbt och mera ingående pröva hela frågan. I stället för alt vara negativ borde väl herr Berndtson därför vara glad.

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Jag vill erinra herr Lothigius om atl när vi 1972 diskuterade denna fråga sade man i den socialdemokratiska reservationen bl. a.: "Förslagen prövas f n. inom Kunel. Mai:ts kansli. Med hänsyn härtill och då resultatet av prövningen bör avvaktas finner utskottet någon särskild ålgärd från riksdagens sida ej nu motiverad och avstyrker därför molionen."

Varför skall man sätta siörre tilltro nu till beredningen i regeringens kansli än när vi diskuterade denna fråga tidigare?

Varför riksdagen trots pågående beredning skulle ge sin mening lill känna den gången uttrycktes sä här av de borgerligas främste talesman herr Gustafson i Göteborg - och jag citerar då ur snabbproiokollel, häfte 42, s. 36: "Men om Kungl. Maj:t har framför sig en utredning från det ansvariga verket som direki avstyrker en utbyggnad av Göta kanal lill atl ta emol större fartyg kan det finnas en risk, om inte riksdagen uttalar sin mening, alt Kungl. Maj:ts prövning huvudsakligen kommer atl röra sig om de två andra alternativen, nämligen nedläggning - vilket jag inte tror är särskilt aktuellt - eller upprustning av kanalen så atl den i stort sett kan fungera tillfredsställande på nuvarande kapaciletsnivå. Därför menar m-ajoriteten atl det faktiskt skulle vara av positivt värde om riksdagen gav Kungl. Maj:t lill känna att man finner det vara angeläget alt också alternativet med en utbyggnad för atl ta emot större fartyg blir föremål för en allvariig prövning trots att det är avstyrkt av det ansvariga sjöfartsverket - detla just för all vi menar all de samhällsekonomiska och lokaliseringspoliliska synpunkterna måste tillmätas så slor betydelse."

Nu, herr Lothigius, har ytterligare en utredning avstyrkt en ulbyggnad
av kanalen, och del var säkert detta som motionärerna hade i tankarna
när motionerna skrevs. Men då borde del ju vara så mycket mera an-
40 geläget med en opionionsytlring från riksdagens sida.

Herr JANSSON (s):

Herr lalman! När man lyssnade till fru André kom man osökt atl tänka på det bevingade ordet:

"Så går beslutsamhetens friska hy

I eftertankens kränka blekhet över."

Efter alla mastiga uttalanden om garantier för att om del bara blir en borgerlig regering här i landet, så skall det ske en snabb ulbyggnad av Göta kanal, konslalerar jag atl fru André nu inte yrkade bifall lill sin moiion. Nu fick hon hjälp på vägen av herr Berndlson, som tydligen hade litet mer mod och yrkade bifall lill såväl sin som fru Andres motion. Det skall bli skojigt att se hur voteringen i del här ärendet kommer att utfalla så småningom.

Herr talman! När Ballzar von Plåtens projekt om byggandet av Göla kanal på sin lid blev känt för en större allmänhet var det förvisso många olyckskorpar som hörde av sig. Det är i och för sig ganska naturligt att många tvivlade på möjligheten att med en kanal sammanbinda sjöar med olika höjdnivå - en del trodde atl såväl Vättern som Boltensjön och Viken skulle tömmas på vatten. Det påslås att andra hyste den uppfattningen att det inte skulle finnas mer vatten i Göta kanal än svetten från de jobbare som arbetade på kanalbygget och tårarna från aktieägarna som hade satsat felaktigt och gjort en dålig investering.

Det var väl ganska naturligt all många hyste sådan skepsis vid del tillfället. Tänker man på dåtidens teknik och byggmetoder, med endast spadar, spett och släpor som hjälpmedel, förstår man att det var en stor prestation atl bygga Göta kanal. Därför framsiår kanalen i dag som ett betydande byggnadsminnesmärke. Sveriges blå band, som den kallas, är ett stycke svensk kulturhistoria, som det finns all anledning alt värna om och bevara.

Sedan kanalens storhetstid som en betydande transportled nu tyvärr är förbi - del måste vi konstalera - kan man säga alt dess lidandes historia har varit lång och utdragen. Inte mindre än tre ulredningar i modern tid har behandlat förutsältningarna för en ulbyggnad av kanalens västgötadel. Det beklagliga är bara all samtliga dessa tre utredningar tyvärr har kommit till ett och samma resultat, nämligen att det inle är företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt försvarbart att bygga ut och fördjupa kanalen. Det är ell konstaterande som vi i dag kan göra.

Ibland brukar man hänvisa till det gamla ordspråket som säger: Medan gräset växer dör kon. Det är inte ulan all man kan påstå att Göla kanal nu snart befinner sig i kons beklagliga situation. Under allt detta utredande om kanalens framtid har godsmängderna sökt sig andra vägar - fru André påpekade mycket rikligl att i år har endast fraktats 10 000 ton på kanalen. Samtidigt har de skeppare som befraklat kanalen med olika lyper av gods ivingais lägga ned driften och sälja av sill lonnage. Kar.alens underhåll har blivit allvarligt eftersatt under denna lid av utredande. Kanalbolagei har uppenbarligen inte haft iniresse av alt hålla

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Nr 41 kanalen i skick och göra erforderliga förbättringar - jusl med tanke på

Onsdagen den " eventuell kommande utbyggnad.

8 december 1976 Personligen vill jag gärna säga alt jag finner Göta Kanalbolags agerande

--------------- i de här frågorna ganska märkligt. Jag har sagt tidigare och vill gärna

Upprustning och upprepa det: Om man från bolagets sida hade trott på en utbyggnad
utbyggnad av Göta skulle det väl, såvittjag kan se, inte funnits någonting som hindrat bolaget
kanal från atl självt låna upp erforderligt kapital och genomföra en utbyggnad,

Å andra sidan har man klagat på dålig lönsamhet och sagt sig inte ha pengar att hålla kanalen i skick. Samtidigt har man årligen gett utdelning till aktieägarna på avkastningen från de skogsegendomar som man inköpt med tidigare vinstmedel.

Trafikutskottet har i sitt betänkande nr 7, som vi nu diskuterar, pä ett mycket summariskt säll behandlat en rad molioner angående Göta kanal. Här kan man konstatera att del skett en betydande omsvängning hos den borgerliga majoriteten i utskottet. Den har lydligen skett nu, sedan vi fått en ny regering. Tidigare har man som sagt med kraft hävdat att en ulbyggnad av Göta kanal var mycket angelägen, och det var en majoritet av borgerliga och kommunister som här i riksdagen drev igenom kravet om den senasle utredningen, som utfördes av Jarl Hjalmarson. Men vi skall komnia ihåg atl redan dessförinnan hade den socialdemokratiska regeringen förklarat sig beredd au lägg-a fram försl-ag till riksdagen om en upprustning av kanalen. Hade den fått genomföras då, i det skedet, skulle situationen i dag varil en helt annan för kanalens vidkommande. Då hade man sannolikt kunnat rädda slora delar av de godsmängder som nu sökt sig andra vägar, och situationen för passagerar- och fri-tidsbålstrafiken hade varit betydligt bättre.

Nu finner den borgerliga majoriteten i trafikulskoltet att alla dessa motioner som väckts om Göta kanal inte skall föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Man avslyrker alltså samtliga molioner -såväl dem där det föreslås ulbyggnad som dem där det föreslås upprustning. Det gäller även vår moiion 1554, där vi kräver en snabb uppruslning i enlighet med den Hjalmarsonska utredningens förslag. Man hänvisar, som tidigare sagls, till det förhållandel att frågan är föremål för beredning i regeringens kansli, och man vill all utbyggnadsalternativet skall prövas ytteriigare en gång.

Redan då jag började i riksdagen - det är nu 15 år sedan - ansåg jag alt man borde la stegel lill en ulbyggnad. Del borde man ha gjort redan då den s. k. Godlundska utredningen lades fram. Men så blev det inte, och nu har tiden gått. Jag anser att det är svårigheter förenade med att fortsätta utredandet. Skall signalerna från irafikutskottet innebära att man skall starta nya utredningar om Göta kanal, som lar yllerligare ett anlal år, då finns det anledning all befara all kanalen fullständigt rasar ihop och del vill jag inle vara med om.

Eftersom den borgerliga majoriieten i irafikuiskollei plötsligt har fått så svårl all beslämma sig i dessa frågor har jag sell mig föranlåten all ställa en fråga till kommunikationsministern i ärendei, och kommuni-

kationsministern kommer atl svara på den frågan i morgon. Det skall bli intressant att höra vad del ansvariga statsrådet har för uppfattning. Jag vill bara erinra om att jag i en interpellationsdebalt i våras fick besked av förre kommunikationsministern Norling att han för sin del var beredd atl lägga förslag till höstriksdagen om en upprustning av Göta kanal.

Slulligen vill jag med tillfredsställelse konstatera alt den socialdemokratiska reservaiionen som är fogad lill utskotisbetänkandet så gott som helt går på den linje som vi förordat i vår motion. Särskilt viktigt är att reservanterna som sin mening slår fast atl kanalen bör övertagas av ell samhällsägt företag. Man uttalar i reservationen sin anslutning till vad som sägs i motionen 1554, nämligen atl elt eventuellt statligt övertagande av kanalen skall gälla alla bolagets tillgångar, såväl fast som lös egendom, däri inräknat även de skogsegendomar som förvärvats med lidigare vinstmedel. De skogarna, som inköpts under goda tider, måste nämligen, som jag ser del, betraktas som en produkt av kanaldriften och de ursprungliga statliga förläningarna till bolaget. Att bolaget skulle lämna ifrån sig bara själva kanalfåran och vissa ursprungliga för-läningsskogar och sedan för egen del behålla vissa vinstgivande skogsdomäner kan enligt min mening inte accepteras.

Herr lalman! Ell samhälleligt övertagande av Göta Kanalbolags tillgångar och en snar uppruslning av kanalen är det enda sättet all i dag rädda "Sveriges blå band". Jag yrkar följaktligen bifall till den vid utskottets betänkande fogade reservationen.

Sedan vill jag gärna göra ett tillägg belräffande en fråga som är intressant i många avseenden. Statskontoret har nämligen i sill remissvar över den Hjalmarsonska utredningen sagt ungefär så här: En snar uppruslning av Göla kanal nu bevarar handlingsfriheten för framtiden om det visar sig atl vi får en sådan godshanteringsteknik och sådana farlyg att del i ell annal läge kan bli lönsamt att göra en utbyggnad. Den handlingsfriheten är det viktigt att bevara, men händer ingenting ganska snart blir del kalastrof för Göla kanal.

Jag yrkar alliså bifall lill reservaiionen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

I della anförande inslämde herrar Blomkvisl, Henrikson, Signell och Ericson i Örebro (samiliga s).

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! De synpunkler som nu förts fram av herr Jansson var ju också en stark kritik mot den gamla socialdemokratiska regeringen som inle har gjort någonting under alla dessa år men som under den tiden hade kunnat fatta ett beslut. Vi är ju alla överens om att kanalen skall rustas upp. Det finns såvitt jag kan förslå ingen skillnad i uppfinning därom i denna kammare.

Vad vi vill är all ge den nya regeringen möjligheler att se om vi skall kunna gå ell steg vidare, atl ge regeringen en chans an ingående studera remissyttranden medan beredningen i departemenlel pågår. Del är väl

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göla kanal

inget fel? Del är väl positivt för herr Janssons intressen? Och det innebär i praktiken icke någon längre försening av kanalens uppruslning än några månader. Vad spelar del för roll?

Här skall man också la hänsyn lill sysselsällningsaspeklerna.

Vi är sålunda i princip överens om all del blå handel skall räddas.

Del fanns en förfallare som uiialade sig så här: O dyrkansvärda kanal, du evigt är och blir för smal och dina tjänstemän för tjocka.

Vi hoppas att detla förhållande inte skall fortsätta.

Herr JANSSON (s) kort genmäie:

Herr lalman! Det senare kanske kan avhjälpas om staten tar över kanalen och sköter den på ett riktigt sätt.

Nu vill jag erinra herr Lothigius om all en regering inte kan agera mot en majoritet i riksdagen. Jag säger detta eftersom herr Lothigius skäller på den gamla regeringen för atl den inte har gjort tillräckligt för kanalen. Det förelåg, som jag påpekade, ett konkret förslag om snabb uppruslning av kanalen innan den Hjalmarsonska uiredningen startade, men då tvingade riksdagen regeringen att sätta i gång en ny utredning, som nu har pågått tre fyra år, vilkei har medfört svåra konsekvenser för kanalen, eftersom ingen har känt sig ansvarig att göra något under den här liden.

Vidare tycker jag atl herr Lothigius också kan erinra sig sin egen inställning lidigare. Jag kommer ihåg atl herr Lothigius varit myckel kritisk till en utbyggnad av Göta kanal. Det påstås att han gick med på den sista utredningen, som herr Hjalmarson gjorde, med den utgångspunkten alt verkligen få klarlagt atl det icke var lönsamt, vare sig samhällsekonomiskt eller på annat säll, all bygga ut kanalan. Nu har herr Lothigius lydligen ändrat uppfattning på den punkten, och det har väl också sin grund i att vi har fått elt regimskifte, en annan regering.

Jag har inte sagt alt jag under alla tider kommer att vara negativ till en ulbyggnad av kanalen, men det gäller alt behålla en handlingsfrihet nu. Fattas inte elt snabbi beslui är del slora risker för alt del inte går alt frakta några fartyg nästa sommar. De få fraktbåtar som går och även vissa fritidsbålar har nämligen hoppat på stenarna i Göla kanal. Det här måste man göra något åt, och därför är det angeläget att upprustningen nu blir av. Sedan får vi se om transporttekniken och sjöfartens uiveckling i framliden blir sådan alt det är länkbart all salsa på en ulbyggnad.

Jag bara frågar mig, herr Lolhigius: När nu ire ulredningar har kommii fram lill della resulial, vad är det då som säger alt en fjärde ulredning skall komnia lill annat resulial? Jag är rädd för all man genom all skjuta frågan yllerligare på framtiden gör del omöjligt alt vidta radikala ålgärder i del här sammanhanget.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäie:

Herr talman! Jag vill säga lill herr Jansson atl det är ju inle fråga om en utredning. Det står ingenting om det i betänkandet. Del slår alt man skall fortsätta beredningen i departementet.

Del är alldeles riktigt att jag i princip har varil negativ till en utbyggnad av Göta kanal. Jag har mol bakgrund av de aspekter som kommit fram och de utredningar som gjorts icke kunnat se att del har förelegat ell tillräckligt underlag för en sådan utbyggnad. Däremot anser jag att här finns nya aspekter, som man bör överväga innan man säger sitt ja eller sitt nej till bara en upprustning av kanalen. Det är den lidsfristen jag vill ge departementet - för att med bällre samvete senare kunna la slällning i denna fråga.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Herr JANSSON (s) kort genmäie:

Herr talman! Det finns en klar utredning, den Hjalmarsonska, och de åtgärder som där föreslagits kan med kort varsel sättas i gång.

Herr Lothigius nämnde sysselsättningstillfällen. Det blir jobb genom uppruslning för 40 miljoner också. Del behövs niänniskor för arbetena med elektrifiering av slussar och förbättring av andra ting.

Men det finns ju inget underlag för en ulbyggnad, och en sådan måste projekteras. Del måste fram beräkningar av vad det koslar att bygga ut kanalen till 4,2 meters djupgående osv. Del finns inte en siffra i del avseendet. Bara projektering av ett sådant här företag lar ganska lång tid, som herr Lothigius måste förstå. Om man under den tiden inte gör något åt kanalen blir del katastrof- del kan många intyga i dag. Därför måste vi här i riksdagen ta ett snabbt beslut om en upprustning och därmed behålla vår handlingsfrihet för framtiden.

Hert SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag begärde ordel för all lillbakavisa den krilik som kom från herr Berndtson och herr Jansson om all den borgerliga majoriteten i utskonel skulle ha sprungit ifrån sina lidigare krav på all man skall pröva utbyggnadsalternativet. Vi skriver ju i klartext i utskottsbelänkandet alt det pågår en beredning i regringens kansli. Vi yrkar inle på någon ny utredning, men vi anser all med tanke på de synpunkler som kommii fram och del underlag som finns samt med beaktande av trafiksäkerhets- och energiaspekler bör även utbyggnadsalternativet ingående prövas och möjligheten övervägas all låla arbeiena med en eveniuell ulbyggnad komnia lill utförande med anlitande av medel för beredskapsarbeten.

Del innebär alt när regeringen prövar denna fråga så kan den väl utgå från all man först lar uppruslningsalternativei för att bevara kanalens farbarhet för turismen, men att det samtidigt läggs upp en plan för ulbyggnad som kan sällas i verkel när man av beredskapsmässiga skäl finner del vara lämpligt.

Della kan man säga är en kompromiss, som vi har kommit fram lill

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

när vi har fått de här olika uiredningarna som ligger lill grund för beredningsarbetet i departementet.

Därmed har vi inte, som herr Berndtson och herr Jansson säger, avstyrkt våra egna motioner. Men vi har velat behålla del vidare perspektivet att man som beredskapsåtgärd skall kunna bygga ut kanalen.

Jag tycker alt herr Jansson till en del stödde denna linje när han sade alt han inte för alla tider är negativ till en utbyggnad av kanalen. Jusl det! Det är det vi menar.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Herr Jansson anförde att om vi hade gått på ulbygg-nadslinjen för omkring 15 år sedan, då hade del varil rikligl - inle nu. Men, antyder han, kanske kommer det att vara det rätta i en framtid, om vi bara stannar för uppruslningsalternativei i dag. Detta går inte riktigt ihop.

Sedan lalar herr Jansson om trafikminskning på kanalen. Ja, i sitt remissyttrande har även länsstyrelsen i Östergötlands län tittat på den frågan och bl. a. anfört all trafikminskningen på kanalen under senare år beror på den osäkerhet som råder om kanalens framtid och som medför alt några investeringar i nytt tonnage inle förekommer ulan alt företagen söker mer långsikliga transporilösningar, varigenom kanalen undandras transporter.

Jag menar att ett klart uttalande om en ulbyggnad kanske skulle vända utvecklingen i positiv riktning.

Jag tror inte heller herr Jansson är obekant med att i diskussionerna om kanalen har en upprustning ansetts vara nödvändig för atl på längre sikt bevara kanalen. I annat fall kan man befara att nedläggningsalter-nativel på nyll kommer att aktualiseras.

Jag tror inle heller alt vi skall blunda för alt kanaltrafiken har en helt annan slällning i en rad länder än den har i Sverige och att det kan finnas skäl alt verkligen pröva kanalen från trafiksynpunkt.

Herr Jansson förbigick det faktum alt socialdemokratiska ledamöter i de här berörda regionerna har varit mer positiva till en kanalutbyggnad än vad reservaiionen i dag antyder.

I debatten här i kammaren 1972 sade exempelvis herr Jansson själv: "Men jag vill med dessa ord ändå uttrycka min glädje över det slora iniresse som ägnats Göta kanal, och jag hoppas alt frågan skall få en lösning som blir till nytta inte bara för de bygder som korsas av Göla kanal utan även för trafik- och godstransporter i framtiden."

Herr Franzén från Motala uttryckte saken så här:

"Vi vill alt denna fråga skall behandlas seriöst, eftersom vi ser den som en mycket angelägen fråga för de bygder runt Vättern som det här gäller - det finns där slora industrier och ett bra näringsliv som skulle ha nytta av en utbyggd kanaldel."

Nu tycks den ftjalmarsonska uiredningen ha fått de socialdemokratiska

ledamöterna atl definitivt stanna vid uppruslningsalternativei, och det är beklagligt.

Lål mig också, herr talman, till herr Sellgren säga att man bara behöver läsa protokollen från tidigare debatter, såsom jag har gjort, och jämföra med vad som sägs från den borgerliga majoriteten i utskottet i dag för alt få klart för sig att de borgeriiga lagil över socialdemokraternas argument för alt avslå motionerna. Nu skall beredningen i kanslihuset avvaktas innan någonting görs. Det gick dock inle för sig lidigare.

Nej, herr Sellgren, ni agerar som slingerbultar i den här frågan. Del kan ni aldrig komnia ifrån.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Hert JANSSON (s):

Herr talman! För herr Berndtson, som tydligen har läst på noga i tidigare debatter, vill jag bara påpeka att vi inte har ändrat uppfattning på något sätt när del gäller godstransport på Göla kanal. Vi säger exakt så här i vår moiion som nu behandlas:

"Vi vill emellertid starkt understryka att en upprustning av kanalen för 33 milj. kr., som utredningen" - den Hjalmarsonska - "föreslagit, icke bör avse enbart turist- och nöjesbåltrafiken. Det är enligl vår mening rimligt all kräva alt garantier skapas för den fortsatta fraktfart som alltjämt kan bedömas möjlig på kanalen med bibehållande av nuvarande slussdimensioner. Detta förutsätter atl kanalen efter en upprustning hålls öppen för trafik i minsl samma utsträckning som hittills samt att de s. k. kanalklareringarna för fraktfarten slopas."

Vi har precis samma uppfattning i de här frågorna som förut. Avsikten är inte alls att säga att all godslrafik på Göla kanal skall bort. Det är bara det att den inte har kunnat fungera därför att man inte kommer fram över alla stenar som nu ligger i kanalen. Så är det.

Sedan lill herr Sellgren: Ja, men del är väl ändå helt klart alt ni har frångått era molioner. Ni yrkar ju inte bifall till dem. Ni yrkar avslag på dem i belänkandet. Ni sägeratt de och de motionerna inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Det innebär ju avslag. Så länge inte någon yrkar bifall till sina tidigare molioner är det samma sak som avslag. Och detta står ju tryckt här, så visst har ni ändrat mening i dessa frågor sedan vi fick en ny regering.

Del här är naturligtvis ingenting annat än det vanliga röstfiske som ni använi er av i valrörelserna. Och detta är väl ett av de många svikna vallöftena från borgeriigt håll. Del är bara all konsiaiera det.

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Försl lill herr Berndtson: Han bedriver häcklöpning när han läser utskottsbelänkandet. Han börjar med den formella ramen kring hur ett utskottsbetänkande skrivs och finner atl det ord för ord är detsamma som tidigare. Men del är väl inle så märkvärdigt. Sedan hoppar

han över det utskottet verkligen säger: "Utskottet förutsätter alt

uibyggnadsallernalivei ingående prövas ." Herr Berndtson är duktig

Nr 41 i att bedriva häcklöpning i utskoltsbetänkandel, när han hoppar över

Onsdaeen den " '''" '"' '" '~'"" ''•

8 december 1976 Detta ärett svar även till herr Jansson. Det finns alltså en fingervisning

----------- :-- från utskottets sida om hur frågan bör behandlas. Jag sade i mitt tidigare

Uppruslning och inlägg atl man kan se detta - nämligen att ta upp utbyggnadsalternativet
Ulbyggnad av Göta som en beredskapsålgärd - som en kompromiss jämfört med tidigare
kanal ställningstagande. Vi släpper alltså inte frågan. Del är en mycket viktig

distinktion.

Sedan skulle jag i ärlighetens namn vilja berätta för herr Jansson atl länkarna på att ta denna ställning åtminstone inom min grupp har varil uppe före valet. Man kan alltså inte tala om någol röstfiske, utan vi har tagit intryck av de tillägg som kommii. Och är det så att man inte kan få majoritet för att nu på en gång bygga ul kanalen, så anser vi alt man bör lägga in den möjligheten som en klar beredskapsåtgärd, en fingervisning som ges till regeringen - en indikation som även herr Jansson har anslutit sig lill men som han går ifrån för att kunna yrka bifall till sin egen motion och till reservationen.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag har inte alls, herr Sellgren, förbigått vad ulskoltet säger sig förutsätta. Jag har t. o. m. i mitt första anförande frågat hur utskottet verkligen kan förutsäita alt utbyggnadsalternativet kommer att vara med i beredningen när del finns tre negativa ulredningar i botten för den och ulskoltet avvisar en opinionsyttring från riksdagens sida.

Så var del med den häcklöpningen.

Herr JANSSON (s):

Herr lalman! Det är klart att det har varil en vånda i utskottet för de borgerliga ledamöterna på den här punkten. Del förstår man av det uttalande som herr Lothigius gjorde med den stora tveksamhet som han tydligen fortfarande känner inför en utbyggnad av Göta kanal - det har han ju deklarerat här i kammaren alldeles nyss. Att det här är en kompromiss där de borgerliga frångår sina ståndpunkter är hell klart. Och såvitt jag vel fanns del i samtliga de borgerligas länsprogram hemma i milt län vallöften om en utbyggnad av Göta kanal. De löftena springer man nu ifrån när man yrkar avslag på sina egna motioner.

Jag upprepar: Herr Berndtson har vänt på del hela nu. Han har ju yrkat bifall lill era motioner. Vi får se hur ni röstar.

Herr SELLGREN (fp):

Herr lalman! Herr Berndtson idkar häcklöpning även när det gäller utredningar. Han yrkar bifall till en utbyggnad trots alt uiredningarna, som han säger, är negativa rakt igenom.

Jag finner alt den skrivning som vi har gjort inle alls är så betydelselös

som både herr Berndlson och herr Jansson vill låta påskina. Den ger

48 tvärtom en klar fingervisning om hur arbetet skall bedrivas i den här

frågan inom regeringens kansli. Och jag är helt övertygad om att oavsett vilken regering som suttit vid maklen i dag - vid båda tillfällena var det borgeriig majoritet i trafikulskoltet - så skulle skrivningen nu ha blivit likadan.

Herr Jansson vet mycket väl innebörden av att motioner lämnas utan någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Bakom della ligger ofta en meningsyttring som regeringen inte kan förbigå vid beredningen av frågan.

I en förberedande votering biträddes reservationen av herr Mellqvist m. fl. med 140 röster mot 19 för motionen 1526 av herr Berndtson m. fl. 146 ledamöter avstod från alt rösta.

I huvudvoteringen bifölls utskottels hemställan med 160 röster mot 133 för reservaiionen av herr Mellqvist m.fl. 14 ledamöter avstod från atl rösla.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Upprustning och utbyggnad av Göta kanal

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill l:o) utskotlets hernställan, 2:o) reservationen av herr Mellqvist m. fl. samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1526 av herr Berndtson m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Mellqvist begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Berndtson begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående trafikutskottets hemställan i betänkandel nr 7 antar reservationen av herr Mellqvist m.fl. rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 1526.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 140

Nej - 19

Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

4 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Redovisning av minoritets mening vid beslutsfattande

Den som vill att kammaren bifaller traflkutskollets hemställan i betänkandet nr 7 röstar ja, det det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Mellqvist m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mellqvist begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 133

Avslår - 14

§ 9 Föredrogs

Traflkutskoltets betänkanden

1976/77:8 med anledning av propositionen 1976/77:14 om överiåtelse

av viss staten tillhörig fast egendom m. m. 1976/77:9 med anledning av propositionen 1976/77:12 om ändring i körkortskungörelsen (1972:592)

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa belänkanden hemställt.

§ 10 Redovisning av minoritets mening vid beslutsfattande

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1976/77:10 med anledning av motion om redovisning av minoritets mening vid beslutsfalli.nde.

Herr OLSSON i Järvsö (c):

Herr talman! I konstitutionsulskottels betänkande nr 10 behandlas en motion av undertecknad och ett antal andra ledamöter av denna kammare med förslag om att riksdagen skulle uttala, att man vid offentliggörande och referat av ärenden och beslut i samhällsorgan, offentliga utredningar, länsprogram m. m. alltid skall meddela förekommande reservationer och avvikande meningar.

Motivet bakom motionen är att vi har upplevt att så inte alltid har skett. Från viktigt innehåll i olika utredningar har ibland publicerats endasl den mening majoriteten företrätt. Utgivna sammanfattningar och populärupplagor har ofta inte alls eller mycket knapphändigt och otydligt meddelat avvikande meningar. Ett exempel härpå utgör vissa sammanfattningar av Länsplaneringen 1974 som utgivits av länsstyrelserna.

Detta har givetvis varil otillfredsställande. Sammanfattningar och referat av viktiga utredningar och planeringsarbeten möter ofta stort intresse från allmänheten, från organisationer och studiegrupper. Det måste ses som ett mycket vikligt krav inte minst ur demokratisk synvinkel all skilda meningar kommer till kännedom för dem som i sin lur skall bilda

sig en uppfattning och kanske avge yttranden i viktiga frågor från sina lokala erfarenheter och förutsättningar. En bristfällig information om olika meningar kan också leda till alt allmänheten får en skev bild av innebörden i förslag som så småningom skall ligga till grund för beslut i betydelsefulla samhällsfrågor.

Jag vill uttala min tillfredsställelse med utskotlets yttrande över motionen och citerar ett avsnitt:

"Den information som direkt styrs av statsmakterna bör självfallet präglas av största möjliga objektivitet. Härav följer att även från ma-jorilelsståndpunklerna avvikande meningar i princip bör redovisas. Särskilt viktigt är detta enligt utskottets mening när det gäller beslut under beredningsprocessen, t. ex. utredningsförslag. Att information i detta skede ges om skiljaktiga meningar är ägnat att öka allmänhetens kunskaper om de aktuella frågeställningarna och därigenom stimulera debatten till fromma för statsmakternas slutliga ställningstaganden.

Utskottet ansluter sig således i det väsentliga till den i motionen förordade principen."

Man påpekar därefter att denna princip inte kan gälla alltid utan man måste ha möjlighet att avvika från denna, t. ex. med hänsyn lill materialets omfattning.

Självfallet måste begränsningar kunna göras vid redovisning av olika ståndpunkter av praktiska skäl. Väsentligt är dock - det vill jag särskilt underslryka - att man alltid redovisar om det finns avvikande meningar eller om det är ett enhälligt yttrande. Då kan den intresserade söka vidare på egen hand.

Utskottet uppehåller sig i första hand i denna fråga vid de statliga organens verksamhet. Här har den allsidiga informationen lill andra organ och till allmänheten betydligt vidgats och förbättrats på senare år. Men den i motionen aktualiserade frågan har givetvis stor betydelse även i de olika länsorganen, landstingen och kommunerna.

Jag förutsätter alt utskottets och riksdagens uttalande kommer atl bidra till all olika meningar i samband med utredningar och beslut av olika slag på alla nivåer på ett bättre sätt än hittills kommer att redovisas. Det bör också vara till stöd för de minoriteter som har anledning att bevaka att deras meningar kommer lill uttryck i den offentliga debatten.

Herr lalman! Jag har inget annal yrkande än bifall lill utskottets förslag.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Redovisning av minoritets mening vid beslutsfattande

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

A vgiftssättningen inom stadig och kommunal verksamhet

§ 11 Avgiftssättningen inom statlig och kommunal verksamhet

Föredrogs konstitulionsutskottets betänkande 1976/77:14 med anledning av motion om avgiftssällningen inom statlig och kommunal verksamhel.

1 detta belänkande behandlades molionen 1975/76:922 av herr Åkerlind (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning och förslag syftande till förbud mot att inom statlig och kommunal verksamhet ta ut betalning för vara eller tjänst som ej tillhandahållits.

Utskottet hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:922.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr lalman! "Inom all enskild verksamhel är del självklart atl man bara skall ta betalt för arbete som ulförts eller för vara som levererats.

På olika områden av statlig och kommunal verksamhet kritiseras ofta del förhållandet alt fulla avgifter tas ut trots all motsvarande tjänster inle tillhandahålls. Sålunda har t. ex. kritiserats all televerket tar ul full abonnemangsavgift även i de fall då kabelfel vållat avbrott på en telefonlinje under lång tid. Alt de som bor så lill alt de inle kan se TV2 ändå måste betala full TV-avgift är elt annal sådanl exempel.

På senare år har problemen ökat pä det kommunala områdel genom del kommunala renhållningsmonopolet. I åtskilliga fall har påtalats att enskilda tvingats betala för renhållningsavgift trots atl någon däremot svarande tjänst aldrig utförts av kommunen.

Del borde vara lika självklart inom statlig och kommunal verksamhel som inom privat verksamhet att den enskilde aldrig skall ivingas betala för någol som han inie har fåll."

Jag har nu läsi upp lexien i den niolion som loranleii konsliiuiions-ulskoliels belänkande nr 14. Ulskollel avstyrker molionen. Hemsiällan i molionen lyder: "alt riksdagen hos regeringen anhåller om ulredning och förslag syftande lill förbud mol all inom statlig och kommunal verksamhel la ut betalning för vara eller ijänsl som ej tillhandahållits".

Della avstyrks som sagt av ulskoltet, med den rält egendomliga motiveringen all del visserligen är "självklart att krilik kan riktas mot beslut och ålgärder från samhällets sida som av den enskilde uppfattas som rältsstridiga eller orättvisa. Emellertid måste beaktas att bakom besluten ligger en strävan all åstadkomma så ändamålsenliga och likformiga principer som möjligt samt alt tillgodose den enskildes räiistrygghel." Om man går den motsatta vägen, skulle man alliså icke tillgodose den enskildes räiistrygghel. Del är ju ell ganska hårresande argumenl.

Vidare avfärdar man molionen med all säga all del bör erinras om de möjligheler som slår den enskilde lill buds i fråga om räll all föra talan mot myndighets beslut. Jag undrar om ulskollel kan påvisa någol

fall där en person som fört lalan då han tvingats betala telefonavgift faslän telefonen pågrund av kabelfel varil avslängd under ell par månader fått rätl eller om någon fåll rätt i de fall de fört lalan mol leleverkel lör all de fått betala avgift för TV2 trots atl de inle kunnat se TV2. Del skulle vara iniressanl om ulskollel kunde påvisa all den enskilde har möjlighet all få rätl i sådana fall. Ulskoltet har fakliskl i sill belänkande skrivit au möjlighet står den enskilde till buds atl få dispens från givna regler.

Vidare avfärdar man niotionen med alt hänvisa till exempelvis kulturutskottets belänkande 1972:11, som icke var enhälligt. Där fanns en reservation från två partier. 107 ledamöter i kammaren röstade em.ol Ulskollels hemställan. Det var jusl i saniband med del betänkandet TV2-avgifterna behandlades, och 107 av kammarens ledamöter tyckte att det var riktigt all man skulle slippa den delen av avgiften om man inte kunde se TV2. Nu sitter en del av dem .som röstade för rätten lill befrielse 1972 i konstitutionsulskoiiel och avslyrker samma yrkande. Jag tycker det är väldigt märkligt all man kan handlägga en fråga på del här sättet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till molionen 1975/76:922.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

A vgiftssättningen inom statlig och kommunal verksamhet

I detta anförande - under vilket herr andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Fridolfsson, Johansson i Vrångebäck, Leuchovius och Dahlberg (samtliga m).

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Till den beskrivning herr Åkerlind lämnade över vilka bekymmer den enskilde medborgaren kan drabbas av vill jag bara göra den kommentaren alt få skulle kunna vinna om den sanningen så mycket som jag, som själv bor ule på den rena landsbygden och under ca 15 års lid fick uppleva all bilden i min TV-apparat mer påminde om roterande kläder i en tvättmaskin. Det var kanske inte så lätt alt med glatt ansikte betala sin TV-licens, men jag gjorde det i vetskapen alt man inle väntar för länge på någol gott. Samhället och riksdagen har försökt arbeta efter målsättningen all på TV-området så snabbt som möjligt bygga sändare som ger en så god täckning all hela vårt lands befolkning blir delaktig av TV-sändningarna.

Alltnog, jag har förståelse för de bekymmer herr Åkerlind lar upp. Vad jag däremot inle rikligl förslår är all en ulredning skulle vara riiita vägen all lösa de här problemen.

Del är en självklar princip all ingen skall behöva belala för del han inte får. Men hur skall del se ut i praktiken? Jag är glad all herr Åkerlind inie log upp en .sopdebaii. Jag lycker vi skall bespara kammarens ledamöler del. Men vi kan la andra exempel på del kommunala service-områdel. Kommunerna måsie i många fall av prakliska skäl låta bli att tillämpa millimeterrätivisa när del gäller debitering av exempelvis vallenavgifter. Man har en schablon all rälla sig efter. Del betyder an den fastighet som förbrukar litet vallen ändå många gånger får belala

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

A vgiftssättningen inom statlig och kommunal verksamhet

en ganska betungande avgift. Man måste göra på del sättet av praktiska skäl. Jag skulle kunna forlsälla all bygga på dessa exempel.

Vad skall vi då göra för atl komma lill rälla med della problem, om vi nu inle iror all vi kan lösa del så enkell som genom en ulredning och en lagsliftning? Vi får göra på del säll man sträval efter här i riksdagen de senare åren. I jordbruksulskoliels belänkande över sophämtningsmo-lionerna har man t. ex. klarl sagt all kommunerna skall försöka vara smidigare. Man skall se lill all myndigheterna får större dispensmöjligheler. Man skall sträva efter - och det gäller inte bara på sophäml-ningsområdel - att fiytta besluten så nära människorna som möjligt; då blir det praktiska beslut. Här kommer alltså decentraliseringsprincipen in.

Slutligen anser jag, även om herr Åkerlind inle hade mycket lill övers för del, att vi skall ge hjälp och information åt drabbade enskilda medborgare så all de kan hävda sin rält. Del görs emellanåt fel i både kommunal och statlig förvaltning, det händer emellanåt att människan står där frågande, hjälplös och sorgsen. Det kan vara en uppgift för en och var som känner ett samhällsansvar alt hjälpa den medborgaren med en klagoskrift eller goda råd. Vägen lill ell merajämliki samhälle, herr Åkerlind, går genom mänsklighel och inle alla gånger genom lagsliftning.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill ulskollels hemställan.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag beklagar all herr Nordin valde all lala om någonting annat än del jag lalade om.

Herr Nordin sade lill slut atl vi skall.ge hjälp och inform-ation åt de drabbade men atl jag inte skulle ha myckel lill övers för det. Jag har inte någonsin sagt delta; tvärtom har jag mycket till övers för del. Jag anser alt det är rikligt, jag anser alt det ges alldeles för litet information om hur människor skall bete sig i sådana här situationer. Del var alltså en klar miss.

Utredning är inte rätta vägen, säger herr Nordin. Varför inte del? Skall vi direki genomföra förslagen i min moiion? Här gäller del så vittomfattande och allvarliga frågor om begränsningar på olika områden, all det måste göras en utvärdering av på vilka vägar vi skall komma till rätta med missförhållandena. Atl det sedan kan tillämpas schabloner av prakliska skäl, som herr Nordin säger, är helt klarl. En ulredning skulle kanske komma lill all man på vissa områden inle kan gå fulll ul ulan måsie ha schabloner, men på många andra kan man säga: Här får avgift absolut inle tas ut för del som inle har givits.

Jag ställde ett par konkreta frågor. Utskottet anför alt del skall beaktas att bakom beslut och åtgärder från samhällets sida, som av den enskilde uppfattas som rältsstridiga eller or'äUvisa, ligger en strävan alt tillgodose den enskildes rättstrygghet. Jag frågade, om man i utskottet möjligen har skrivit fel här, eller om man verkligen slår bakom en så egendomlig formulering. Är det all försämra den enskildes räiistrygghel, om han

slipper betala för annat än det han får? Det är en konkret fråga.

Vidare ställde jag frågan: Går det alt påvisa något fall där en enskild har fåll rätt gentemot televerket då det gälll atl slippa belala full TV-avgift när man inte ser TV2? Jag fick inle höra någonting av herr Nordin på de punkterna.

Hert NORDIN (c):

Herr talman! Herr Åkerlind tyckte sig inte ha fått svar på alla de frågor han ställde.

Inledningsvis vill jag erinra om atl ulskollel har uppfallal herr Åkerlinds moiion som väldigl viilsyflande. Av del skälet har vi lalal om hur rällssäkerheien verkar, påpekal alt fel kan begås osv.

Herr Åkerlind är fortfarande övertygad om alt en utredning skall lösa de här problemen. Men har herr Åkerlind verkligen gjort klart för sig hur vitlomfallande ett sådanl utredningsuppdrag skulle bli? Del kommer att slriicka sig över praktiskt tagel alla deparlemenisområden. Vore del inie bällre att vi, som jag sade i mitt förra inlägg, i fråga efter fråga, som är uppe lill behandling i utskott och här i kammaren, ser till all vi skapar ett mera jämlikt samhälle genom möjligheter till praktiska beslut? Är det inte en klokare väg än atl starta denna mastodontutredning? Vi vel ju vad som händer, herr Åkerlind, och vad man säger i utskotten: I avvaktan på sittande ulredning gör man ingeniing i det aktuella fallet. Den utvecklingen skall vi väl ändå inie ha.

Del är möjligl all vi från ulskoltet inte här kan la fram något exempel på att någon har fått rätt mol televerket, ifall linjen har varit avbruten av kraftigt snöfall eller vad det nu kan vara. Även på det privata områdel finns det ju någonting som man kallar force majeure, och del borde väl också en statlig myndighet få lov atl lillämpa ibland. Sedan får vi se lill all del blir pengar för all hålla ledningarna i gott skick så all .sådana hiir saker inte händer för ofta, men det tycker jag är så enkelt atl man inte skulle behöva påpeka del i en sådan här kammardebalt.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr lalman! Jag noterar som en positiv sak all herr Nordin nu säger att han är intresserad av all få dessa frågor behandlade var för sig -en och en - av kammaren. Det är alltså i alla fall någol positivt. Men i övrigt var det inte myckel nyll som kom fram.

Jag finner an utskolleis lalesman lycker all della egenlligen är ganska onödigt och omöjligl all komma lill rälla med. Har man den utgångspunkten, finns det inle stor möjlighet alt någonsin få någon förbättring. Man måste ha utgångspunkten all man vill någonting. Vill man ingel, så händer heller ingel.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall lill molionen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

A vgiftssättningen inom statlig och kommunal verksamhet

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Innan vi slutar den här korta debaiien vill jag bara säga lill herr Åkerlind an jag inle alls lycker an delta är onödigt och omöjligt. Jag har däremot konstaterat all den väg lill lösning som herr Åkerlind anvisar är olämplig.

Överläggningen var härmed sluiad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 922 av herr Åkerlind, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 12 Föredrogs

Jusiitieutskottets betänkanden

1976/77:10 med förslag till lagstiftning om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser justitiedepartementels verksamhetsområde

Socialförsäkringsutskollets betänkande

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om

tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser

utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Socialutskottets betänkanden

1976/77:13 med anledning av molioner om stöd lill hemvändande utlandssvenskar, tillfälligt inresta utlänningar samt invandrare m. m.

1976/77:15 med anledning av motion om huvudmannaskapet för bårhusväsendet, m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 13 Arbetsdemokrati inom sjukvården

Föredrogs socialutskottets belänkande 1976/77:16 med anledning av molioner om arbetsdemokrati och tjänster för utvecklingsarbete inom sjukvården.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Inför socialutskottets belänkande nr 16 känner jag en moralisk skyldighel alt motivera varför jag deltagit i ett beslut som kan

förefalla att innebära likgiltighet mol några synnerligen förnuftiga och behjärtansvärda motioner. Ett gammalt uttryck är att Guds kvarnar mal långsamt, och många anser nog alt della även gäller riksdagens. Men när det gäller att avstyrka molioner lycks det i alla fall inle vara tillämpligt på socialutskottet - åtminstone har jag upplevt dess tempo som ganska svindlande och inte rikligt hunnit sansa mig förrän nu inför behandlingen i kammaren.

De motioner det här gäller - 1975/76:269, en parlimotion från folkpartiet, och 1975/76:885 med fru Berglund, socialdemokratisk sjuksköterska, som första namn - innehåller, vad folkpartimotionen beträffar, krav på att "avbyråkratisera sjukvården", att "förbättra utbildningen och stimulera folk atl stanna i vårdyrken" och i fråga om fru Berglunds motion atl bereda "ökade möjligheler lill forskarutbildning för viss värdpersonal". En moderat moiion till förra riksdagen i samma ärende rönte motsvarande behandling i utbildningsutskottet. Såväl socialutskottets folkpartister som dess socialdemokrater har biträtt avslagsyrkandet i fråga om de två nu aktuella moiionerna, men del kan väl inle anses politiskt förkastligt, om jag här i stället bekänner min starka sympati för de åsikter som motionärerna givit uttryck ål. De motsvarar nämligen i stor utsträckning behov som envar, som deltar i och bär ansvar för sjukvårdens verksamhet, dagligen och stundligen erfar.

I folkparlimolionen talas det om önskvärdheten att decentralisera uppgifter från socialstyrelsen lill landstingen och att i samband därmed ge klinikerna vidgade befogenheter, med mindre detaljreglering från administratörernas sida och siörre frihet för vårdenheterna att utveckla sina egna arbetsformer. Jag har en ganska stor personlig erfarenhet av sådana bekymmer, och när nu både motionärerna och ulskollel vill att utredningen om hälso- och sjukvårdslagstiftningen skall begrunda dessa problem, så vill jag gärna knyta några reflexioner lill ulskollels belänkande i förhoppning alt uiredningen vill beakta dem. Jag är också överens med motionärerna om att riksdagen bör få en bättre insyn i vad socialstyrelsen sysslar med och inte minst i vad som där till äventyrs kommer bort i hanteringen.

Om några veckor iräder den nya lagen om medbestämmanderält i kraft. På flertalet - kanske alla? - områden, som den lagen berör, finns det tre parter: arbetsgivare, arbetstagare och konsumenter. En lagstiftning som främst gäller de två förstnämnda parterna kan alltid få konsekvenser för den tredje parten - konsumenterna. Inom näringslivet har konsumenterna vissa möjligheler atl hävda sin rätl: genom att ulnyttja de valmöjligheter som finns på fria marknader för varor och tjänster. När det gäller den offentliga sektorn är tredje mans möjligheter myckel mer begränsade och i många fall obefintliga. 1 allt väsentligt gäller detta förhållande sjukhusvården i vårt land. 1 konstellationen sjukvårdshuvudmannen - sjukvårdspersonalen - patienterna: vem företräder där egentligen patienterna? Vilken blir deras situation, när man nu skall vidga kretsen av dem som bestämmer om förhållandena på arbetsplatsen?

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Ursprungligen måste man väl ändå ha föreställt sig att patienternas intressen i själva verket var identiska med samhällsintresset, atl huvudmännen som företrädare för väljarkåren också företrädde dem som var sjuka inom denna väljarkår. Det har sagts om en gammal landsfiskal atl han indelade mänskligheten i "häktade" och "ännu icke häktade", och om man skall tro statistiken så kan väljarkåren och dess representanter också indelas i sjuka - kanske skall man i dag säga "sjukskrivna"

- och "ännu icke sjukskrivna". Patienter blir vi förr eller senare alle
samman, på några få undantag när, och i så fall består naturligtvis för
valtningsutskott och sjukvårdsstyrelser av före detla, nuvarande och bli
vande patienter.

Men riktigt så enkelt är det nog ändå inle. Del är ju så här i landet, att i de åldrar då man betalar höga skatter är man sällan sjuk, men när man inte längre betalar så mycket skatt, det är då man får behov av sjukvård. Ju större andel av de skatteintäkter de "ännu icke sjukskrivna" tillhandahåller, som måste anslås till vården av de sjuka, desto känsligare blir rimligtvis huvudmännen för de arbetsföra skattebetalarnas synpunkler, och desto kärvare blir del för dem som drabbats av sjukdom

- patienterna - att hävda sina önskemål. Det är väl därför vi på senare år sett floran av patientföreningar - t. o. m. riksförbund för patienter

- ökas. Verkliga, eller föregivna, patientintressen börjar las om hand av Organisalionssverige och flnner i huvudmännen snarare en motpart. Storkonsumenterna vill ha sitt ord med i laget. Denna utveckling är inte problemfri.

Även i andra avseenden är den förelagsdemokratiska strukturen inom sjukvården motsägelsefull. Jag är t. ex. arbetsgivarrepresentant i vår företagsnämnd, men kan omöjligt identifiera mig med den uppgiften, inte bara därför all jag är löntagare liksom all annan personal, utan främst därför all min primära lojalitet naturiigtvis gäller patienterna, som är föremålet för - och vars bästa är ändamålet med - vårt arbete. De verkliga arbetsgivarföreträdarna är naturligtvis de lokala sjukvårdspolitikerna, men i realiteten är del ofta - i varje fall inom ell landsting som jag känner till - "direktörerna" som styr och ställer, och förtroendemännen som, med vissa lysande undantag, dansar efter deras pipor, därför all organisationen har blivit - eller gjorts? - så komplicerad all den knappast kan genomskådas av andra än teknokraterna själva. Då är det mycket svårt att veta, vilka som har ansvaret eller hur ell sådanl skall kunna utkrävas. Mitt eget intryck är alt direktörerna begriper mindre än förtroendemännen vad sjukvård egentligen är och går ut på. Sjukvårdens uppgift är nämligen humanitär och inle företagsekonomisk.

1 gengäld har jag - så långt min erfarenhet sträcker sig - funnit att alla personalgrupper i den verkliga sjukvården i stort sett alltid haft samma värderingar, nämligen att förmåner för personalen inte får köpas på patienternas bekostnad. Elt underbart exempel på delta upplevde jag för åtskilliga år sedan, när en arbetstidsförkortning skulle genomföras. Då kom en deputation från de äldre erfarna sjukvårdsbiträdena ned till mig

och bad att få stå kvar på del gamla schemat - "för del här går ju ut över patienterna, och det vill vi inle". Tyvärr stod det inte i min makt att bevilja deras framställning. Detta var dock på den tiden, när utvecklingen i alla fall gick framåt.

Nu befinner vi oss ju sedan en tid lillbaka i reträtternas årtionde. Det kan inte råda någon tvekan om att när utrymmena - de må vara finansiella, eller, efter bokslaven, lokalmässiga - begränsas, när ramarna blir låsta, eller när inskränkningar blir ofrånkomliga, då riskerar den principiella konfiikten mellan personalens krav och patienternas, som hittills mestadels varit dold, att bli uppenbar. I ett hårdnande klimat riskerar man också att fackliga huvudorganisationer, vilkas ledningar inte på samma sätt som medlemmarna själva har "kroppskontakt" med de sjuka, måhända komnier att vara mer dogmatiska och mindre humana än den vårdpersonal de anser sig företräda.

Envar inom sjukvårdspersonalen känner först och främst lojalitet mot sin arbetsplats, och mot dem som där är beroende av hans eller hennes arbetsinsats: det gäller både patienterna och arbetskamraterna. Därnäst identifierar man sig med sin klinik och sitt sjukhus. Men där går gränsen. Med byråkratiska papperskonslruktioner som "block" och "förvaltningsområden" känner man ingen gemenskap, och det kan jag väl förstå. Medbestämmandet måste därför framför allt utövas i den lilla gruppen: av vårdavdelningens eller klinikens personal. Det är självfallet lill nytta för alla atl få besked om vad som händer och sker, alt observera och rätta lill brister och att ta vara på uppslag till förbättringar. Man skall också komma ihåg att sjukvårdspersonal är uppfostrad till både hög beredskap och stor tänjbarhet. En förnuftig klinikchef försöker självfallet, för att använda en vacker men förolyckad EG-fras, ha ell "nära, omfattande och varaktigt" samarbete med sina medarbetare av alla slag - låt vara att svårigheterna växer med klinikens storlek.

Allt detta förefaller ytligt sett gott och väl. Men verkligheten ler sig mestadels annorlunda, för nästan allt den lilla gruppen önskar sig antingen kostar pengar, och några sådana står inte till förfogande, eller kräver ändring av bestämmelser och avtal, och dessa kan den lilla enheten inte ändra. För att genomföra beslut behövs resurser och befogenheter - och ingetdera står till de små enheternas förfogande. Allt delta är - långt i fjärran - skyddat av många fördröjande mellaninstanser, samlat i den centrala förvaltningens järngrepp.

Ur vår företagsnämnds kvalda bröst höjdes förra året ett förtvivlans skri: Låt bli atl skicka på oss kilovis med meningslösa stencilpaket, men ge oss möjligheter att själva ordna vår egen verksamhet på ett förnuftigt sätt! Någon reaktion på detta har inte försports, och knappasl heller för-vänlais. Men meclbesiämmande blir bara en lom fras om man inle först och främst decentraliserar resurser och befogenheter. Olyckligtvis förefaller del som om den nya lagen skulle förhindra atl medbestämmanderätten förankrades hos de små - men fakliskl mest betydelsefulla -enheterna. Om så är måste man länka om redan från begynnelsen.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Medbestämmande belyder emellertid också medansvar. Den som bestämmer tar också på sig ansvaret. I goda lider behöver della inte tynga så hårt. Det är när snart sagt varje dag medför nya inskränkningar som medbestämmandet komnier att sällas på prov. Det var kanske inte den silualion lagstiftningens upphovsmän egenlligen hade tänkt sig. Om vi kan befria oss från byråkratins tvång - jag länker här inle bara på den samhälleliga byråkratin - och bekämpa de alltid hotande tendenserna till ny formalisering och byråkrati även i de små grupperna, så hyser jag en stark tilltro till all ansvarskänslan också framgent komnier all prägla arbetsplatsens demokrati i sjukvården. Genom sin omedelbara närhet lill palienlerna kommer vårdpersonalen all så långl del slår i mänsklig makl skydda den fackligt försvarslöse tredje mannens - patientens -inlressen. Den fina mänskliga gemenskap som hittills kännetecknat svensk sjukvårdspersonal måste vi vara mycket rädda om. Djupast är del i den som patientens trygghet är förankrad.

Herr talman! Låt mig till sist säga några ord om omvårdnadsforskningen. Jag har förmånen alt få ge husrum åt sådan forskning i samband med uiredningen om sjukvård vid livets slut. Jag finner del väl befogat alt man inte bara stöder utan också underlättar forskning som rör på samma gång den prakliska sjukvården och patientens egen upplevelse av denna vård. Det finns en tendens i tiden att samhällsveienskapare och beieendevelenskapare ger sig in i sjukvården i avsikt all förvandla den till ell experimentfält för teoretiska hypoteser och modeller eller blott och bart därför att delta är ett område, där man hoppas kunna stilla sin nyfikenhet i fråga om "känsliga" problem. Men även om man - med bevarad kritisk sans - kan tillåta sig att hämta en del metoder från sådana vetenskaper, hör omvårdnadsforskningen definitivt medicinen till, och det är inom de medicinska utbildningsanstalternas ram den bör bedrivas - av personer med grundutbildning och arbetslivserfarenhet inom sjukvården. Del är därför av vikt an denna forsknings självklara hemortsrätt inom de medicinska fakulteterna också snarast får en formell reglering, och det bör ske i den proposition om den nya högskolan som aviserats till våren. Vi har i vårt land många myckel skickliga och uppslagsrika sjuksköterskor, sjukgymnaster och laboratorieassistenter, för atl nämna några av de personalkategorier som här kan komma i fråga. Särskilt vad sjuksköterskorna beträffar vill jag betona nödvändigheten av att det skapas en utbildningsväg, där man kan verka för en fördjupning av själva vårdarbetets innehåll och utformning och åierge della dess fundamentala plais och värde, så att inie den egentliga sjukvården, som nu oavbrutet sker, skall behöva förlora sina bästa krafter till områden med falska siatusvärden, där vårduppgiften gått förlorad, sådana som administrativa sysslor och en från patienlansvar befriad lä-rarverksamhet.

Herr talman! 1 förhoppning om atl åtminstone några av de synpunkler jag här framfört, trots ulskoltels avstyrkande, skall vinna förståelse hos

de instanseråt vilka utskottet anförtrott ansvaret atl pröva motionärernas önskemål, får jag yrka bifall till utskottels hemställan.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Eftersom herr Biörck i Värmdö inte hade annal yrkande än vad ulskoltet föreslagit skall jag inte kommentera hans anförande på annat sätt än genom att ställa en stillsam fråga: Vad menar herr Biörck med formuleringen sjuka - eller kanske man i dag kan säga "sjukskrivna"? Menar herr Biörck att läkare sjukskriver personer felaktigt? Jag skulle gärna vilja ha en förklaring på vad han avser med det uttrycket.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

Hert BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag anknöt bara till den debatt om sjukskrivning som pågår f n., och jag kan inte erbjuda några djupsinnigare tolkningar av det jag sade.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Den debatten har ju varit mycket inflammerad, och man undrar om herr Biörck i Värmdö vill ställa upp till försvar för Arbetsgivareföreningens ståndpunkt i denna fråga. I så fall tycker jag nog att det flnns anledning atl avkräva herr Biörck ett mera utförligt resonemang än vad som låg i denna parentes i hans anförande.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag tycker alt del är bra att herr Karlsson i Huskvarna tog upp denna fråga, men jag tror inle att vi i dag har anledning att gå in i någon debatt. Jag är emellertid fullt beredd all göra detta vid ett senare tillfälle.

Eftersom herr Karlsson i Huskvarna tog upp Arbetsgivareföreningens utspel vill jag gärna säga att jag betraktar det som olyckligt. Det flnns emellertid andra skäl all diskulera sjukskrivningen. Min kollega i Malmö, professor Bertil Hood, har i en artikel i Sydsvenska Dagbladet för några veckor sedan lagit upp den frågan från en helt annan utgångspunkt, nämligen att man - och där delar jag Bertil Hoods uppfattning - kan diskutera karensdagarna inte från Arbetsgivareföreningens synpunkt utan från den samlade sjukvårdsbudgetens synpunkt. Vad skall vi i en trång silualion använda pengarna till?

Detta ligger helt utanför ämnet för dagens överläggning, och jag vill därför inte gå längre än så. Men eftersom herr Karlsson i Huskvarna tog upp frågan, har jag velat markera och motivera min ståndpunkt.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag hälsar med lillfredställelse alt herr Biörck i Värmdö tar avstånd från Arbetsgivareföreningens propåer. Men när herr Biörck skulle utveckla vad han menade med della uttalande sade han att man

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Arbetsdemokrati inom sjukvården

kan diskutera frågan om karensdagarna från samhällsekonomisk synpunkt.

Slopandet av karensdagarna är någonting som vissa grupper har förhandlat sig lill och som för andra har åstadkommits genom lagstiftning. Menar herr Biörck all vi bör återinföra karensdagarna, därför atl dessa skulle förorsaka en snedvridning av ekonomin inom sjukvården? Jag medger gärna att denna fråga ligger vid sidan av det ärende vi nu behandlar, men eftersom herr Biörck tog upp den i sitt anförande - låt vara parentetiskt - tycker jag att det fanns skäl atl fråga vad herr Biörck menade. Jag har fåll svaret att han inte accepterar Arbetsgivareföreningens linje. Men herr Biörck lycks likväl komma fram till alt han av någon anledning står bakom del som Arbetsgivareföreningens utspel syftade till, nämligen elt återinförande av karensdagarna.

Hert BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag är ledsen för att vi får en sådan här diskussion nu. Jag ställer mig alltså inte bakom Arbetsgivareföreningens yttrande -jag är inte tillfrågad av Arbetsgivareföreningen. Däremot tror jag alt vi är ganska många inom sjukvården som - inför de ekonomiska begränsningar vi arbeiar under, särskilt för de svårast sjuka i samhället - frågar oss hur avvägningen mellan olika poster inom en gemensam sjukvårdsbudget bör göras. Det är uteslutande från den synpunkten jag har berört denna fråga, och jag rekommenderar herr Karlsson att läsa professor Hoods artikel i Sydsvenska Dagbladet.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag skall med intresse läsa denna artikel, liksom jag med intresse här har lyssnat till herr Biörck. Men kvar står alt herr Biörck inle har kommii ur det resonemang han fört. Jag vill än en gång fråga herr Biörck med anledning av hans parentetiska yttrande där han gjorde en skillnad mellan sjuka och sjukskrivna: Sjukskriver de svenska läkarna människor i onödan?

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:36 om ändring i lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor

Utskotlets hemställan bifölls.

§ 15 Videogram

Nr 41

Föredrogs kulturutskotlels betänkande 1976/77:20 med anledning av motioner om videogram.

Fru FR;ENKEL (fp):

Herr talman! I kulturutskottets belänkande nr 20 behandlas del massmarknadsutbud som vi benämner videogram. Den tekniska utvecklingen går snabbt. Man har från vissa håll befarat en explosionsartad utveckling av videogram men också menat alt den på visst sätt kan bli ett hol mot ett utbud av god kultur. Som också Svenska kommunförbundet framhållit i sitt remissvar, har utvecklingen dock inte gått så fort som några befarat. Så har t. ex. försäljningsutvecklingen inle alls motsvarat de uppgjorda prognoserna. Den utredning som vår utbildningsminister nu aviserat kommer därför helt säkert atl i lugn och ro få tid all diskutera, överväga och utarbeta en handlingsberedskap.

Det är viktigt att understryka alt videogrammen kan bli värdefulla medel för att sprida såväl information som kultur. Stora möjligheter flnns att sjuka människor, som är bundna vid sin säng, liksom handikappade och äldre, som av någon anledning inle vill eller kan lämna sin bostad, genom videogrammen t. ex. kan få se god teater som de aldrig annars skulle kunna se.

Folkrörelsegrupper kan också för en relativt liten penning erhålla information och diskussionsmaterial. Jag tänker t. ex. på våra kvinnoorganisationer, som har små ekonomiska möjligheler att skaffa fram det basmaterial man önskar.

Inom utbildningen har vi redan en myckel god användning av videogrammen. Precis som SÖ säger, kommer de atl kunna bidra till alt göra undervisningen ännu mer slimulerande.

Jag delar utskotlets uppfattning om de uppgifter som utredningen skall gripa sig an. Ändå har jag tillsammans med några utskottskamraler gjort ett särskilt yttrande. Anledningen till detta är bl. a. utskottets skrivning om att uiredningen skall föreslå ålgärder från samhällets sida för all påverka utvecklingen. Den påverkan kan enligl min mening endast få ske med stödjande medel, ej styrande. En levande kultur måste få utvecklas i frihet, men naturligtvis kan den t. ex. ekonomiskl stödjas av samhället. På det sättet blir det en indirekt påverkan.

Utskottet talar vidare om kommersialismens negativa verkningar. Visst kan kommersialismen ha sådana, men lika negativt är det från liberal utgångspunkt om kulturulbudet monopoliseras.

Det är riktigt med uttrycket påverka utvecklingen, om detla innebär att man garanterar elt fritt kulturliv ulan enskilt eller samhälleligt monopol.

Herr lalman! Jag har ingel annat yrkande än utskottets.

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Fru DIESEN (m):

Herr talman! Kulturutskottets enhälliga belänkande behöver väl inte medföra någon längre debatt. Men del flnns ju, som fru Fraenkel redan har påpekal, ett särskilt yttrande av folkpartiets och moderata samlingspartiets ledamöter. Jag vill därför helt kort utveckla några moderata synpunkter på v ideogram frågan men också på mediepolitiken i dess helhet.

Utvecklingen av telekommunikationer har i vissa avseenden gått mycket snabbt, och mycket talar för att denna utveckling kommer att fortsätta. Härvid kommer ett stort utbud av information och underhållning att erbjudas allmänheten. Inför en sådan utveckling finns på olika håll en tendens alt mer se de negativa sidorna av ett sådant ökat utbud, och man ropar då på samhällelig styrning och statligl monopol.

Det råder inom utskottet inga delade meningar om att den av utbildningsministern aviserade utredningen bör komma till stånd. I betänkandet räknar man upp en hel del problem som behöver penetreras. Inle minst lycks de upphovsrätlsliga frågorna när del gäller Sveriges Radios medverkan vara svåra att lösa.

Samhället kan behöva medverka vid produktion av videogram. Det bör beaktas, säger utskottet, "alt det på videogramområdet liksom i fråga om andra kulturområden kan finnas anledning atl genom olika ålgärder säkerställa en kvalitativt högtstående produktion och motverka kommersialismens negativa verkningar".

Atl man här vill slå vakt om kvalitet gläder naturligtvis oss i moderata samlingspartiet, som när målen för den framtida kulturpolitiken skulle fastställas 1974 ville såsom ell första mål fastställa kraven på kvalitet, frihet och mångfald. Men det är inte bara kommersialismens negativa verkningar som behöver motverkas. Även ett monopol, antingen det upprätthålls av enskilda eller av samhället, får negativa verkningar när del gäller att åstadkomma ett rikt och varierat kulturutbud.

Det är viktigt all slå fasl alt utvecklingen på massmedieområdet ytterst bör utgå från de enskilda medborgarnas önskningar och behov. På samma sätt som den teknologiska utvecklingen måste inriktas på atl tillgodose de enskilda människornas krav och behov måste medborgarnas egna önskemål ställas i centrum vid utformningen av massmediepolitiken.

I debatten om en framtida mediepolitik möter man ofta föreställningen alt media skall användas i uppfostrande syfte och att ell må! för statlig mediepolitik skulle vara att styra medborgarnas val, så att förment felaktiga val försvåras. Från moderat håll tycker vi att en sådan inställning är elt uttryck för en förmyndarmentalilei, som underskallar vikten av valfrihet och människors förmåga att själva la ansvar.

Massmedia kan förmedla mycken viktig samhällsinformation. Detta bör ske genom olika slag av media som tillgodoser högt ställda krav på mångsidighet. Massmedia har också en stor uppgift när del gäller atl förmedla kultur. Den kommande utredningen kan behöva utforska hur man skall kunna åstadkomma elt rikt och varierat utbud, en mångfald

som speglar kulturiivel och erbjuder valfrihet. Det är samhällets uppgift Nr 41
atl stödja verksamhet av olika slag, inte alt styra. Onsdaeen den

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottels hemställan. 8 december 1976

Hert ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Frågan om videogram aktualiseras genom två motioner, som kulturutskottet har haft att behandla. Videogram är ju den gemensamma beteckningen för program inspelade på bl. a. kassetter och skivor, vilka man med hjälp av en särskild videospelare kan spela upp på en TV-apparat. Videogramtekniken kan komma alt innebära slora förändringar för produktion, distribution och användning av ljud- och bildprogram.

Kulturutskottet framhåller att utvecklingen på delta område kan innebära belydande risker för negativa effekter men också värdefulla möjligheler. Samhällets åtgärder måste inriktas på all ta till vara mediets värdefulla egenskaper på kultur-, utbildnings- och informationsområdena, men det är även viktigt att samhället vidtar ålgärder för atl motverka videogrammens risker. Det råder slor enighet om att en ulredning om videogram bör komma till stånd. Samhället kan inte passivt invänta den utveckling som kan komma på det här området.

I motionen 412 av fröken Eliasson och herr Sundman framhålles alt det nu krävs aktiva samhällsinsatser och en hög politisk beredskap, bl. a. för att slå vakt om yttrandefriheten. Utan en framålsyftande bevakning av massmedieområdet och en förutseende politik kommer samhällsinsatserna alltför sent, och möjligheterna att påverka och styra utvecklingen försummas, heter det i den centerparlistiska motionen.

I motionen 2083 av herr Svensson i Kungälv m. fl. betonas alt videogramtekniken kan vara ett användbart hjälpmedel i kultur-, utbildnings-och samhällsarbetet och att den kan medverka lill kommunikation mellan människor. Samhället bör, säger motionärerna, ta initiativ till alt en öppen produktionsresurs blir tillgänglig för institutioner, folkrörelser, kulturarbetare och samhällssiödd verksamhel. Motionärerna frågar också vilka möjligheter det flnns att motverka en masspridning av videogram som styrs av kommersiella vinstintressen.

Utskottet anser att den utredning som lillsätts bl. a. bör analysera befintliga och kommande produktions- och distributionsförhållanden. Därvid bör man eftersträva decentralisering av videogramproduktionen. Den snabba utvecklingen inom produktionsteknikens område har lett till atl professionell produktion av program nu kan göras både enklare och billigare än tidigare. Videoverkstäder som står öppna för organisationer och enskilda lär ha fått snabb spridning i bl. a. Canada och USA. Förändringar inom både produktions- och distributionsteknik kan få betydelse för en decentralisering och demokratisering av TV och videogram. Folkrörelser, organisationer, institutioner, grupper, kulturarbetare osv. kan därmed få möjligheler att göra egna program som kan användas i utbildning och kulturliv. En sådan utveckling skulle stärka yttrandefriheten och den

Videogram

5 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

politiska demokratin och vara i linje med våra kullurpolitiska strävanden. Del är för all tillgodose dessa syften som ulskoltet anser att samhället bör vidla ålgärder som påverkar utvecklingen på videogramområdet.

I sitt yttrande över motionerna framhåller kulturrådet alt det är angelägel att produktion av ljud- och bildprogram inle enbart kommer all ligga i händerna på en liten grupp som yrkesmässigt framställer program. Samhället bör stimulera folklig programframställning och göra videotekniken tillgänglig för många människor utan professionella ambitioner, anser kulturrådet. En sådan utveckling skulle i hög grad innebära decentralisering av produktionen.

I motionerna liksom i fiera remissyttranden varnas för en dominans av kommersiella vinstintressen på videogramområdet. 1 del särskilda yttrande som fogats till kulturutskotlels betänkande av representanter för moderata samlingspartiet och folkpartiet uttalas däremot en tveksamhet mol att samhället skall tillålas ingripa med styrande åtgärder - del har utvecklats här närmare av fru Frasnkel och fru Diesen. Jag finner att företrädarna för dessa båda partier inte tycks hysa någon motsvarande rädsla för den styrning som de kommersiella krafterna kan åstadkomma.

Del låter i och för sig bra när man säger att samhället skall stödja men inte styra, Ingen kan eller vill heller säga emol påståendet som görs i det särskilda yttrandet, alt en levande kultur bara kan utvecklas och fortleva i frihet. Men vi måste fråga oss vilken grad av frihet som marknadskrafter och spekulativa vinstintressen har att erbjuda den enskilde på det här området.

Vi har i riksdagen i enighet antagit målsättningen för den statliga kulturpolitiken. Ett av målen innebär att kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar. På få områden torde riske:. för sådana verkningar vara större än på videogramområdet. Utskottet har därför starkt velat betona samhällets ansvar. Det är vår förhoppning atl den utredning som nu skall tillsättas skall finna metoder för att tillvarata de möjligheter som här finns men också motverka de risker på kulturområdet som videogrammen innebär.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i kulturutskottets betänkande nr 20.

Tillåt mig sedan att också göra några kommentarer till de inlägg som här gjorts av fru Fraenkel och fru Diesen. Jag fäste mig vid atl fru Fraenkel sade att den ulredning som nu tillsätts bör kunna arbeta i lugn och ro; för utvecklingen går inte så fort som man lidigare irodde. Ja, det kan vara riktigt så till vida som utvecklingen hittills inle har gått så snabbt som en del människor befarade. Men vi har i ulskoltet fått motta yttranden från flera organisationer och organ som uttrycker oro för framtiden. Kulturrådet skriver t. ex. så här: "En kommande videogramul-redning får stora och brådskande uppgifler." Rådet bedömer framliden så alt här kan saker och ting hända snabbt. Därför bör utredningen inte få arbeta i lugn och ro, menar jag. Likaså har jag fäst mig vid alt ut-

bildningsministern i ett pressmeddelande har betonat att utvecklingen på videogramområdet går mycket snabbi.

Så en kort kommentar till fru Diesen, som i ett sammanhang lalade om samhällelig slyrning och statligt monopol. Jag uppfattade det så atl fru Diesen menade att del är synonyma begrepp. Men jag tror atl när jag här kommenterade utskottets betänkande framgick del klart alt samhällets åtgärder inle skall syfta till monopolbildning utan just till mångfald - men en mångfald som så långt möjligl är fri från del kommersiella vinstintressets styrningseffekter.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogratn

Fru FR-€NKEL (fp) kort genmäie:

Herr talman! Till utskottets ordförande vill jag bara säga, att när jag talade om att utredningen kan arbeta i lugn och ro menade jag naturligtvis inte alt den skall släpa sig fram i all oändlighet. Men vad man har framfört flera gånger i debatten har varit att det nästan var för sent att tillsätta en utredning; det skulle ha varit gjort för länge sedan. Jag tror inte att det är så förfärligt bråttom utan att utredningen kommer att få tid och möjligheter all överväga alla problem.

Sedan är jag mycket glad över det som vår ordförande sade om mångfalden i kulturiivel, eftersom det var ord som jag hade velat ha med i utskottets skrivning men inle flck in. Efter vad vi nu har fåll höra av utskottets ordförande tycker jag dock att del verkar som om vi var ganska överens om vad vi menar med en fri kultur.

Slulligen vill jag också säga alt visst kan vi vara rädda för kommersialismens negativa verkningar, men som jag tidigare sade är jag lika rädd för monopol. Man får, menar jag, inte ställa det ena mot det andra. Båda företeelserna är lika farliga.

Fru DIESEN (m) kort genmäie:

Herr talman! I många stycken är vi hell säkert överens inom utskottet, men del var ändå några av herr Anderssons i Lycksele yttranden som jag här gärna vill kommentera.

Herr Andersson konstaterade alt riksdagen under stor enighet antog de kullurpolitiska målen 1974. Men jag vill påminna om att vi från moderata samlingspartiet hade en motion, som vi också följde upp i reservationer, där vi krävde en omformulering av de målen. Vi krävde en ändring i målformuleringen så alt den skulle lyda så här: "Kulturpolitiken skall motverka de negativa verkningar inom kulturområdet som kan orsakas av ohämmad kommersialism samt enskild eller samhällelig monopolställning." Vidare hade vi ett tillägg till målformuleringen som löd sålunda:

"Kulturpolitiken skall syfta till att ge människorna möjlighet att delta i ett kulturiiv präglat av kvalitet, frihet och mångfald."

Enigheten var alltså inte fullständig, herr Andersson.

Jag talade om samhällelig styrning och sade att.det flnns somliga som ropar på samhällelig styrning och statsmonopol, men jag satte ingel lik-

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

helsiecken mellan de två uttrycken. Annars måste man väl konstatera atl när del gäller kravet på frihet och valfrihet är socialdemokraterna inte beredda att gå lika långt som vi, även om del flnns vissa socialdemokrater, t. ex. Assar Lindbeck, som har en annan uppfattning. Professor Lindbeck har i en artikel skrivit bl. a. detla:

"Del flnns en risk för att vi genom våra försök alt skapa elt 'perfekt samhälle' i praktiken råkar ut för ett mer och mer auktoritärt samhälle. Större tolerans inför smärre ofullkomligheter i vårt samhälle, och inför smärre maktmissbruk av enskilda och företag, skulle bidra till alt begränsa den strida strömmen av detaljerade statliga ingrepp.

Om rekommendationer av denna typ följs kan kanske det pluralistiska samhället räddas."

I det här fallet instämmer jag med Assar Lindbeck.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäie:

Herr lalman! Fru Fraenkel påpekade alt hon ville ha ordet mångfald med i betänkandel. Om vi tänker på historieskrivningen var det väl också så, att fru Fraenkel ville ha bort ordet påverkan. Nu har vi inle anledning all diskulera de här formuleringarna. Utskottet är enigt, och del särskilda yttrande, som bland andra fru Fraenkel och fru Diesen står antecknade på, får väl inle tolkas så hoppas jag, atl det är ett sätt atl dra sig undan den enighei som det ändå innebär atl man skrivit under utskotlsbetänkandel.

Fru Diesen tog upp frågan om enigheten om kulturpolitikens mål, och där ger jag henne rätl. Moderaterna hade en avvikande mening beträffande kommersialismens negativa verkningar, men moderata samlingspartiet blev ensamt om sin ståndpunkt här i riksdagen. Jag kan alltså ändra från "i enighet" till "en myckel bred majoritet" om kulturpolitikens mål. Jag beklagar atl moderata samlingspartiets representant i efterhand inle vill ställa sig bakom den, enligl min mening, vikliga målformuleringen: att molverka kommersialismens negativa verkningar. På kulturpolitikens område har vi ändå mer och mer insett vilka risker den ohämmade kommersialismen innebär.

Därmed är det också sagt all jag inte instämmer i fru Diesens påstående att socialdemokratin inte är beredd att gå lika långt för att tillgodose friheten. Vi talar ju här om olika frihetsbegrepp men behöver inte nu gå in på någon diskussion om den saken. Jag tror atl det för kammarens ledamöler är bekant alt det ändå skiljer sig rält väsentligt i fråga om tolkningen av frihelsbegreppet. Vi menar att frihet blir ett tomt begrepp för den enskilde, om inte de starka ekonomiska krafter som rör sig på bl. a. massmedieområdet möts med åtgärder från samhällets sida. De åtgärderna måste med nödvändighet ges sådan kraft all de verkligen kan påverka utvecklingen. Del är det som vi, med stöd av en ganska bred remissopinion, har velat få fram vid skrivningen av betänkandel. Hur de här styrande eller påverkande åtgärderna skall utformas får utredningen framlägga förslag om.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäie:

Herr talman! Det är rält som herr Andersson i Lycksele nu säger, och jag har redan från talarstolen uttalat all jag ställer mig bakom utskottsbelänkandet. Det är också rält historieskrivning att jag ville ha bort orden "och påverkan" och ha in ordet mångfald. Det var därför jag var med om det särskilda yttrandet. Men jag ansåg inte all det var så stora skiljakligheter atl jag på den punkten behövde reservera mig, eftersom huvudinnehållet är klart, och jag hoppas all vi är överens om hur man kan tolka ordel påverkan.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Fru DIESEN (m) kort genmäie:

Herr talman! Jag är glad att herr Andersson i Lycksele har korrigerat historieskrivningen och nu talat om att det inte var den fullständiga enighet som han först ville göra gällande. Vi ville ju med diskussionen om målen för kulturpolitiken även trycka mycket starkt på kvalitetskravet, och där rådde det också delade meningar mellan representanter för moderata samlingspartiet och för socialdemokraterna. Men nu har vi till min glädje enats i kulturutskottets skrivning, där vi talar om atl det gäller att säkerställa en kvalitativt högtstående produktion.

Fröken ELIASSON (c):

Herr lalman! Under de senaste åren har det pågått en livlig debatt om datatekniken och dagens och vårt framtida samhälle. Debatten har gällt både de möjligheler och de problem som informationsindustrins myckel snabba utveckling ställer oss inför. När det gäller utvecklingen inom andra områden av kommunikation och information, där vi som politiker och enskilda ställs inför helt nya framtidsmöjligheter, har del varit dåligt med debatt. Det jag tänker på är utvecklingen inom telekommunikationerna, alltifrån satelliter till en allt mångsidigare användning av våra vanliga telenät, och inle minst de nya teknikerna att spela in och lagra röriig bild och ljud, dvs. videotekniken.

Också på de här områdena behövs en vakenhet och en livlig debatt. Det är värdefullt atl vi i dag i riksdagen har tillfälle atl med utgångspunkt i kulturutskotlels betänkande diskulera dessa frågor. Jag är myckel tillfredsställd med att ett enigt utskott nu ger uttryck för uppfattningen att del behövs en handlingsberedskap inför den fortsatta utvecklingen på videogramområdet och för fram torslag som kan verka i den riktningen.

Möjligheter att utnyttja nya revolutionerande tekniker för masskommunikation är inte något som hör till visionernas värld och en fjärran framtid. Satelliter av olika slag har vi redan börjat vänja oss vid, även om satelliterna ännu långl ifrån utnyttjas i den omfattning det redan i dag finns tekniska möjligheter för.

Det är lätt atl bara i den senaste veckans tidningar hitta en rad exempel på all ulvecklingen när del gäller våra kommunikalionsmedier är både snabb och mångsidig. Vi har kunnal läsa om all del redan i dag finns all den leknik som krävs för all man skall kunna koppla skrivmaskiner

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

lill telefonapparater och hålla s. k. telefonkonferenser som gör deltagandet i en konferens oberoende av inte bara var deltagarna finns, utan också när de vill ta del av konferensen och göra ett eget inlägg. På experthåll menar man alt del nu verkligen börjar bli dags alt diskutera möjligheterna att knyta ihop televisions- och telefonapparater. Vi har kunnat läsa om att "årets julklapp" i en hel del svenska hem ser ut alt bli TV-spelet, tillsatser som man pluggar in i antennurtaget i sin egen TV och som förvandlar TV-rutan till en spelplan. Vi har kunnal läsa om alt det verkligen finns en stor marknad för TV och TV-tillsalser i landet. Under 1976 har del sålts ca 360 000 färg-TV-apparater, och vi har nu i Sverige den högsta färg-TV-lätheten i Europa. Två av tre hushåll i Sverige har färg-TV.

Vi har också den senaste veckan kunnal läsa om att Sverige snabbi blivit ett av de videotätaste länderna i världen. Ännu lär vi knappast ha fler än drygt 10 000 kassettspelare i landel, en siffra som kanske, om radioleverantörerna får som de vill, nära nog kan fördubblas nästa år. Av de ca 5 000 apparater som sålts i år har bara hälften gått till privatpersoner, naturligtvis beroende på de höga priserna på kassetter och de små möjligheterna alt komma över inspelade program. Det kan nämnas all nästan samtliga börsnoterade företag numera lär ha videoutrustningar i någon form.

När det sedan gäller den tilltänkta massmarknadsproduklen - videoskivan - beflnner sig den som bekant ännu bara på inlroduklionssiadiet, om ens del, bl. a. på grund av svårlösta standardiseringsproblem.

Vad jag nämnt här är bara några exempel på aktuella uppgifter som vi alla kan läsa oss till i tidningarna och som visar att utvecklingen långt ifrån står stilla när del gäller kommunikationsteknik av alla möjliga slag. En hel del är naturligtvis hugskoU och onödiga påfund medan annal är mer utvecklingsbart. 1 en del sammanhang är videotekniken en belydelsefull faktor, i andra inte.

Jag skall kanske också nämna alt de riksdagsmän som deltog i Ingenjörsvetenskapsakademiens och RIFO:s årliga sammankomst under den gångna veckan flck en fascinerande redogörelse för hur man i Japan i Tama New Town, en förort lill Tokyo, är i färd med atl bygga upp ell tvåvägskommunikalionssysiem med hjälp av färg-TV-ulrustning och koaxialkabel, som ger tillgång bl. a. till TV-program, tidningar och även utskrifter av sådana samt möjligheter all utnyttja bildarkiv och service av vitt skilda slag.

Som politiker kan vi naturligtvis inte ha som ambition att föra en mediepolitik som omfattar alla möjliga och omöjliga utvecklingar och utvecklingstendenser på olika medieområden. Men det är vikligt atl mediepolitiken kan grundas på en vakenhet inför det som sker. En framåtsyflande bevakning och en förutseende politik är nödvändig för alt politiken inte skall bli ohjälpligt föråldrad och inkonsekvent. Insatserna i mediepolitiken måste skifta från område lill område, även om samma huvudprinciper måste ligga till grund för den prakliska politiken.

När del gäller videogrammen har vi från centern varnat för riskerna med en ohämmad kommersiell exploatering av de nya teknikerna och för att det därigenom skulle kunna uppslå en fålalsdominans - inom vissa områden kanske rent av en faktisk monopolsituation. Här - lika väl som på kulturområdet i övrigt - behövs det en aktiv kulturpolitik och en beredskap all värna om mångfald och ultrycksfrihet. Här som på andra områden kan det behövas motvikter till de kommersiella krafterna, ett stöd för svaga grupper och möjligheter alt tillgodose behov som är angelägna inom kultur- och ulbildningssektorn.

Makten över de nya medierna skall inte få läggas i några få händer - det skall inte få vara så att några få personer skall få diktera utbudet i våra massmedier.

Det finns skäl att uttrycka oro inför en tänkbar utveckling mot att vi får en ny reklamfinansierad massmediemarknad, där produkterna genom reklamen kan dumpas och där det kan uppstå en ohållbar konkurrenssituation, gentemot de medier som bygger på det skrivna ordet och gentemot vår rundradioverksamhei, främst TV, som utesluter reklamfinansiering.

Mångfalden också i massmediestrukturen är viktig alt hävda för all den kör av röster som vi trots alll ändå har i dag i våra massmedier inte skall tunnas ut ytterligare och bli allt tystare. Därför är det också värdefullt att utskottet nu understryker betydelsen av decentralisering när del gäller den fortsalla ulvecklingen på videogramområdet.

När del gäller relationerna mellan en tänkbar massmarknad på videogramområdet och Sveriges Radio-TV omnämns bara hell kort i utskottsbelänkandet de tankegångar som finns inom Nordiska rådet om alt man skall få till stånd ett omfattande nordiskt TV-satellitsamarbete. Därigenom skulle vi få ett väsentligt breddat TV-programutbud här i Norden, och det är självfallet en faktor som är av intresse när det gäller att försöka bedöma den fortsatta utvecklingen. I dagens läge har vi här i landet bara två TV-kanaler som bägge utestänger reklamfinansiering, en betydelsefull omständighet när det gäller exempelvis reklaminiressenas benägenhet att ge sig i kast med de nya teknikerna.

Från centern hävdar vi atl kulturpolitiken måste syfta till mångfald, inte genom atl dirigera den kulturella verksamhetens innehåll eller uttrycksformer utan genom alt skapa förutsättningar för mångfald. För atl skapa dessa förutsättningar behövs det en aktiv kulturpolitik. Varken auktoritärt centraldirigerande eller en passiv låt-gå-politik kan värna om mångfalden, utlrycksfriheten, individens integritet och allt det som vi betraktar som oundgängligt i ett demokratiskt, pluralistiskt samhälle. Centern har länge hävdat delta och vi har drivit en praktisk politik med denna inriktning. Exempel kan lätt hämtas i de ståndpunkter vi intagit under årens lopp i fråga om rundradioverksamhet, litteratur, press, tidskrifter, etc.

Kraven på mångfald och frihet är för centerns del fundamentala när del gäller all - som framhålls i ulskollels skrivning - slå vakl om yll-

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

randefrihelen, den politiska demokratin och de kullurpolitiska strävandena. Med den syn vi har i centern kan jag inte betrakta del särskilda yttrande som folkpartiets och moderata samlingspartiets ledamöter fogat vid betänkandel som annat än en överloppsgärning.

Behovet av en ökad uppmärksamhet när det gäller utvecklingen på videogramområdet har diskuterats tre år i rad i kulturutskottet. Det var 1974 som Per Olof Sundman och jag väckte den första motionen. Centern var då ensam här i riksdagen om alt driva denna fråga. Sedan vi väckte motionen 1974 har vissa utredningar fått uppgifter som berör delar av detla fält. I år har såväl den förre utbildningsministern som den ny-tilllrädde aviserat en ny videogramutredning. Det är bra att så har skett. Med de synpunkter som utskottet har lagt på del kommande utredningsarbetet kan frågeställningarna sägas vara ganska väl genomlysta, och utredningsarbetet bör kunna ske relativt snabbi. Det omfattande remissmaterial som kommit ulskoltet till del bör också ses som ett värdefullt bidrag i del här sammanhangel.

Det har diskuterats här i dag om utvecklingen gått för fort eller för sakta, om det finns rådrum eller inle. När vi från centerns sida tog upp de här frågorna 1974 gjorde vi bedömningen atl det då fanns tillräckligt med tid alt studera frågorna, atl följa ulvecklingen och även alt få fram ett samlat underlag för hur samhället skall förhålla sig till den forlsälla utvecklingen när det gäller videogrammen. Vi har fortfarande den synen, och del är bra all utskottet nu är så enigt bakom kravet på en utredning.

Slutligen vill jag bara säga att vi från utskottets sida inte velat ge oss in i några bedömningar eller spekulationer om den fortsatta utvecklingen på videogramområdet. Del finns inte anledning lill det inför del utredningsarbete som nu skall starta. Utgångspunkten - och den är gemensam i utskottet - är alt vi inte skall vänta och se hur utvecklingen blir och försl om det uppstår missförhållanden börja intressera oss för frågan, ulan vi skall på ett tidigt stadium börja orientera oss om ell nytt och viktigt medieområde och på elt samlat sätt försöka få detta område belyst.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag delar utskottets uppfattning att en utredning snarasi bör komma till stånd, och jag vill bara helt kort peka på några skäl varför jag anser det vara så viktigt.

Vi har i dag ell odemokratiskt läge på hela kuliurmarknaden med en stor dominans för de kommersiella intressena - en skräpkultur som domineras av multinationella företag och en starkt monopoliserad marknad. Vi lever inte i ett samhälle där alla människor ges tillfälle atl påverka kullurpolitken och kulturulbudet utan tvärtom i ett samhälle där kulturindustrin exploaterar de arbeiandes behov av kunskaper och upplevelser samtidigt som deras möjligheter alt uttrycka egna erfarenheter och känslor hämmas. Det är en masskultur som framställer vrångbilder av samhället i det dubbla syftet att tjäna pengar och bevara klassamhället.

en kulturpolitik som hela tiden skiljer kulturen från arbetet.

Videogramtekniken är en förhållandevis ny leknik som kan utnyttjas till förmån för en progressiv och levande kultur, men riskerna är slora för att motsatsen kommer att bli fallet. De multinationella företagen har länge förberett ett utnyttjande av den här tekniken och kommer att kunna producera och distribuera mängder av program till relativt låga priser. Självfallet kommer då marknaden atl översvämmas av program med dolda reklaminslag, politisk indoktrinering och våldspornografi. De små resurser som står lill de fria gruppernas eller folkrörelsernas förfogande kommer inte atl nämnvärt kunna påverka en sådan utveckling. Särskilt farlig är den ur barnens synpunkt.

Jag vill inte medverka till detta. Jag anser det självklart - i motsats till andra här i salen - alt samhället måste styra utvecklingen. Del kan ske på olika sätt, Man kan inrätta ett organ, som står under politisk, demokratisk kontroll, för alt kontrollera produktionen. Man kan också inrälla en film- och videonämnd under kulturrådet med egna anslag. Ordentliga resurser måste då ställas lill de fria gruppernas förfogande. Jag vill inle ha något nytt videograminstitut av typ Svenska filminstitutet som bara bevakar film- och videobranschens affärsmässiga intressen i stället för de fria filmarnas.

Det finns också en annan risk med den nya tekniken som inte direki berörts i debatten eller i utskottsbetänkandet, och det är att demokratiproblem förvandlas till något slags informationstekniska problem. I dag finns det en övertro inom vissa organisationer på att video skulle kunna organisera människor. Video kan fungera som en inspirationskälla, men ett videoprogram om arbetsmiljö t. ex. som visas på ell fackföreningsmöle kan ju aldrig ersätta kampen ule på arbetsplatserna.

Slulligen, herr talman, förutsätter jag att i den pariamentariskl tillsatta kommittén alla i riksdagen representerade partier kommer atl ingå.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Frågan om videogram gäller både en verkligheissyn och ett ålgärdsprogram.

Lål oss försl la verkligheten. Hur kommer utvecklingen atl bli? Slår vi inför en snabb expansion, med videobandspelare i varje hem? Eller kommer bildskivor och kassetter att finnas bara på ett och annat företag, på bibliotek och i skolor? 1 slutet av 1960-talet räknade t, ex. Svenska kommunförbundet med att skolorna före mitten av 1970-lalet skulle ha skaffat video lill nästan varje klassrum. Av detta blev i stort sell inlei.

1 en av de motioner som vi nu behandlar - den av Anna Eliasson och P. O. Sundman - talas om en hotande snabb utveckling, en "explosionsartad utveckling".

Jag tror alt ganska litet talar för den profetian. Del är få TV-program och få filmer som människor vill betala för an ha lagrade hemma och se gång på gång i sin TV. Inte ens i USA - där man ju alltid varil försigkommen på massmedieelektronikens område - har video lyckats

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

slå igenom. Därför tror jag att vi här realistiskt skall räkna med att kassetter och bildskivor inte kommer att med någon större framgång kunna säljas till hushållen.

Men detla innebär inle att vi skall låla bli att ha elt ålgärdsprogram för den framlida kulturpolitiken då det gäller video.

Här finns det två utgångspunkter: Vi kan se de nya medierna som en möjlighet som bör tas till vara för ett rikare kullurutbud och en bättre fritid för människorna. Men vi kan också se video som ett hot, något som måste dämpas och dirigeras.

Som liberal finner man det naturligt atl uppfatta videotekniken som en positiv möjlighet. Video är ett medium som var och en kan lära sig hantera. Det kan bli av betydelse för föreningar som ordnar kurser, för opinionsgrupper, för studiecirklar osv.

Rätt utnyttjad kan video också bidra lill ett rikare kulturliv. Bra barnprogram, gamla filmer, fin musik -alll detta kan bli tillgängligt för långt fler människor än i dag, inte minsl för de människor som bor ulanför tätorterna. För invandrarna kan video komma att betyda mycket.

Det innebär, som utskottet så riktigt påpekar, att video måste integreras i den statliga kulturpolitiken.

Ålgärder som är länkbara är att bibliotek och föreningsråd skaffar bärbara videoinspelningsulrustningar för utlåning. Då kan video bli en del i ett aktivt föreningsliv. Radio- och TV-förelagen bör i sina avtal med staten åläggas att, i fall en marknad för videogram uppstår, garantera elt kvalitelsulbud av videogram genom alt överföra delar av den egna produktionen till kassetter och bildskivor. Statsstöd bör kunna utgå lill kvaliteisproduktion av videogram. På samma sätt måste videogram för olika minoriteter stödjas. Likaså bör biblioteken se som en av sina uppgifter att tillhandahålla videogram av hög kvalitet.

Della är en positiv syn på videogrammens framlidsmöjligheler. Men det finns ju också åtskilliga som ser videon som ett farligt hol. Eva Hjelmström talade nyss om alt styra produklionen och föreslog elt nytt censurorgan, som skulle kontrollera produktionen av video.

Från liberal utgångspunkt är det naturligt all avvisa försök till dirigering och åsikiskonlroll. Lika litet som staten har infört någon reglering eller speciallagstiftning för grammofonskivor är det motiverat att göra det när det gäller bildskivor eller andra videogram. Så lycker vi. Men för andra tycks diskussionen om videogram mest handla om all styra, stoppa och stävja.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Lika väl som staten lar sill ansvar för alt del inle sprids en ohämmad pornografi och våldspornografi i dag, lika väl bör staten la sill ansvar också på delta område.

Herr WÄSTBERG i Siockholm (fp):

Herr talman! Jag anser inte att staten tar särskilt mycket ansvar för atl det inte sprids en ohämmad våldspornografi i dag - det sprids ju just sådan.

Men skillnaden mellan mig och Eva Hjelmström gäller inte alt man bör motverka våldspornografi, skräpkultur och liknande företeelser, utan vilka medel som skall användas. Jag menar att olika typer av censurorgan, vare sig de sorterar under kulturrådet eller någon annanstans, borde vara främmande för vårt samhälle.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Bara några refiexioner med anledning av vad herr Wästberg i Siockholm och fröken Hjelmström yttrade.

Jag vill först betona det jag sade i mitt tidigare anförande - att det inte finns anledning i dag att ge sig in på spekulationer om framliden och gå in i en delaljdiskussion, eftersom ell utredningsarbete, som vi nu hoppas, myckel snart skall ta vid.

När vi i vår motion - herr Sundman och jag - har talat om en explosionsartad utveckling, sä gäller det elektronikens område i stort. Vi har talat om att ingeniing lyder på att denna utveckling kommer alt avmattas i snabbhet.

Det finns många exempel -jag nämnde några i mitt anförande - som visar att en utveckling är på gång. Det gäller ju också att skilja mellan lekniska möjligheter å ena sidan och å andra sidan ekonomiska och andra förutsättningar för alt man skall kunna ge sig ut på en massmarknad.

När det gäller videoskivans möjligheter atl hävda sig på en massmarknad sade herr Wästberg alt del här blir fråga om all sälja skivorna till hushållen, att man skall ha dem lagrade hemma och se dem gång på gång. Det är myckel tänkbart all om man får lill stånd en standardisering på detla område, så ges det möjligheler lill mycket omfattande massproduktion. Om man har reklamfinansiering med i bilden, eller om stora tidningsföretag utnyttjar denna teknik, så kan man utan några särskilda kostnader för hushållen tänkas gratis distribuera detta material, och det kan alltså myckel väl bli fråga om engångsartiklar.

Del finns för övrigt redan i dag tekniska möjligheter au spela av och på nytt spela in program på videoskivor, även om man inte har kommit särskilt långt när det gäller alt utveckla denna leknik. Men den möjligheten finns, och bara det pekar ju på att det blir tämligen svårt att ens tekniskt klara det som fröken Hjelmström var ute efter, nämligen atl man skulle ha en central stallig kontroll över allt som försigår på detta område. Tekniken är inte så avancerad att man kan undandra enskilda människor möjligheter att utnyttja den. Efter all ha sagt detta vill jag bara hänvisa lill atl det här är frågeställningar som den kommande utredningen skall la itu med.

Jag vill än en gång säga atl jag är mycket glad över den stora enighet som råder i riksdagen i dag om att delta ulredningsarbele behövs.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Videogram

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag medger, herr Wästberg i Stockholm, att jag uttryckte mig slarvigt. Staten borde ta ett större ansvar härvidlag, skulle jag ha sagt i stället.

Sedan är det väl riktigt all herr Wästberg och jag har helt olika syn på kulturiivel i dag. Jag tycker alt del räcker att titta på den massproducerade skräpkulluren för att inse atl del är en illusionspolitik att tro att en kvalitativt bra produktion kan komma från de kapitalstarka, multinationella, huvudsakligen amerikanskt dominerade bolagen. Det är exemeplvis därför som det är så viktigt att förbjuda en sådan här enkelriktad produktion av video.

Hert WÄSTBERG i Siockholm (fp):

Herr talman! Visst finns det massproducerad skräpkultur i dag. Den kommer till stor del från kommersiella företag. Den distribueras också via ideella organisationer. Var och en som har sett Folketshusbiografernas biorepertoar vel all brisl på kommersialism inle är någon garanti för god kvalitet.

Samhället skall garaniera ett kvalitetsutbud - så långl är vi överens. I nästa steg - och där är Eva Hjelmström och jag inte överens - gäller frågan: Skall man sedan bryta in med dirigerande och kontrollerande ålgärder mot den videoproduklion som eventuellt kommer atl bedrivas i framliden och som då t. ex. Eva Hjelmström inte gillar? Skall vi ha någon typ av censurorgan? Skall vi kunna gå in och förbjuda video som vi inte tycker om?

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Föredrogs

Kulturuiskotlets belänkanden

1976/77:21 med anledning av molioner angående åtgärder mot utförsel av äldre kullurföremål

1976/77:22 med anledning av motion om ändring i byggnadsminneslagen

1976/77:23 med anledning av moiion angående en ulredning rörande barnkullurfrågorna

1976/77:24 med anledning av motion om en utredning rörande kvinnokulturen

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa belänkanden hemställt.

§ 17 Radio och television i utbildningsväsendet

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1976/77:8 med anledning av propositionen 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet jämte motioner.

I den under föregående riksmöte avgivna propositionen 1975/76:110 (utbildningsdepartementet) hade föreslagits all riksdagen skulle

1. godkänna de riktlinjer för framställning av ljudradio- och televisionsprogram, m. m., för utbildningsväsendet som angetts i propositionen,

2. bemyndiga regeringen att beslula om den närmare lokaliseringen av utbildningsprogramorganet.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

I propositionen lämnades på grundval av betänkande från utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU-kommittén) förslag om organisation, inriktning och lokalisering av den framtida produktionen av utbildningsprogram. För atl tillgodose behoven av ljud- och bildprogram för olika delar av utbildningsväsendet föreslogs att ett särskilt utbildningsprogramorgan bildades som borde ha till uppgift att framställa läromedel i form av ljud- och bildprogram för i första hand elersändning. Detta föreslogs ske genom all - fr. o. m. den 1 juli 1977 - den nuvarande TRU-kom-milténs verksamhet lades samman med Sveriges Radios ulbildningspro-gramverksamhet.

Del nya ulbildningsprogramorganet föreslogs bli lokaliserat till södra delen av Stockholmsområdet.

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1975/76 års riksmöte väckta motionerna

1975/76:883 av herr Ahlmark m. fi. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2) samt

1975/76:1427 av herrar Johansson i Hållsta (c) och Jonnergård (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att regeringen efter skyndsam prövning förelade riksdagen förslag om lokalisering av det planerade utbildningsprogramorganet (TRU och SR/UTB) till Norrtälje,

dels de med anledning av propositionen 1975/76:110 väckta motionerna

1975/76:2322 av herr Nygren m. fi. (s),

1975/76:2376 av hert Ångström m. fi. (fp),

1975/76:2381 av hert Ahlmark m. fl. (fp),

1975/76:2382 av herr Larsson i Siaffanslorp m. fl. (c),

1975/76:2383 av herr Nilsson i Agnas (m),

1975/76:2384 av herr Nilsson i Tvärålund (c) och fru Wiklund (c),

1975/76:2385 av herr Nordstrandh m. fl. (m).

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

1975/76:2386 av herr Åkerlind (m), vari hemställts alt riksdagen vid behandlingen av regeringens proposition 1975/76:110 beslutade alt det föreslagna ulbildningsprogramorganet föriades till Norrtälje, och

1976/77:4 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade att ulbildningsprogramorganet placerades inom Sveriges Radio AB och all den föreslagna stiftelsen således ej inrättades.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen beträffande sammanförande av TRU-kommitténs pro
duktionsenhet och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet inklusive
SR/VUX till ell nytt utbildningsprogramorgan skulle bifalla propositio
nen 1975/76:110 samt avslå moiionerna 1975/76:2381 yrkandet 1,
1975/76:2382 yrkandet 1, 1975/76:2384 yrkandet 1 och 1975/76:2385 yr
kandet 1,

2. att riksdagen belräffande ny ulredning m. m. skulle avslå motionerna 1975/76:2382 yrkandet 3 och 1975/76:2385 yrkandet 2,

3. att riksdagen beträffande samordning av beslulel om ulbildningsprogramorganet med beslut grundade på radioutredningens kommande förslag skulle avslå motionerna 1975/76:2382 yrkandet 2 och 1975/76:2385 yrkandet 3,

4. alt riksdagen beträffande utbildningsprogramorganets uppgift atl självt producera ljud- och bildprogram skulle bifalla propositionen 1975/76:110 och avslå motionen 1975/76:2381 yrkandet 1,

5. att riksdagen belräffande inrättande av en organisationskommitté för elt förmedlings- och planeringsorgan skulle avslå motionen 1975/76:2381 yrkandet 2,

6. att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:110 och molionen 1976/77:4 beslutade atl utbildningsprogramorganets verksamhet skulle drivas i form av ett dotterbolag till Sveriges Radio AB,

7. atl riksdagen beslutade att medel för ulbildningsprogramorganels verksamhel skulle anvisas över statsbudgeten,

8. alt riksdagen beträffande förhållandet mellan Sveriges Radio AB och dess dotterbolag för utbildningsprogramverksamhel m. m. gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. att riksdagen beträffande lokalisering av utbildningsprogramorganet lill Umeå skulle avslå molionen 1975/76:2376,

10. atl riksdagen beträffande lokalisering av en del av utbildningsprogramverksamheten till Umeå skulle avslå motionerna 1975/76:2383 och 1975/76:2384 yrkandet 2,

11. att riksdagen beträffande lokalisering till Umeå av utbildningsprogramproduktion för distansundervisning skulle avslå motionen 1975/76:2322,

12- att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:110 samt moiionerna 1975/76:1427 och 1975/76:2386 skulle dels som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört beträffande utbildningsprogrambolagets lokalisering inom Stockholmsområdet, dels bemyndiga

regeringen att besluta om den närmare lokaliseringen av utbildningsprogrambolaget,

13. alt riksdagen som sin mening gav regeringen till känna atl det nya utbildningsprogrambolaget borde starta sin verksamhet den 1 januari 1978,

14. att riksdagen beträffande en organisationskommitté som sin mening gav regeringen till känna vad ulskoltet anfört,

15. att riksdagen beträffande riktlinjer för distansundervisning skulle bifalla propositionen 1975/76:110 och avslå molionen 1975/76:883 yrkandet 2,

16. alt riksdagen beträffande förlagsverksamhet skulle bifalla propositionen 1975/76:110,

17. att riksdagen beträffande samfinansieringsprojekt som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. att riksdagen beträffande beslällningsprojekl som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. atl riksdagen beträffande försäljning av lekniska tjänster som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

20. att riksdagen beträffande styrelsen för det nya dotterbolaget till Sveriges Radio AB som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. att riksdagen beträffande rådgivande kommittéer som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. atl riksdagen belräffande resurser m. m. för utbildningsprogramorganet skulle bifalla propositionen 1975/76:110,

23. att riksdagen beträffande distribution av utbildningsprogram skulle bifalla propositionen 1975/76:110,

24. alt riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:110 som sin mening gav regeringen till känna att ulbildningsprogramorganet borde ha ensamrätt atl sända anslagsfinansierade utbildningsprogram i enlighet med vad utskottet förordat från tidpunkt som senare bestämdes,

25. att riksdagen beträffande på visst säll tidsbegränsat avtal om sändning av utbildningsprogram m. m. skulle bifalla propositionen 1975/76:110,

26. att riksdagen beträffande granskning av utbildningsprogram skulle bifalla propositionen 1975/76:110 och avs|å motionen 1975/76:2381 yrkandet 3,

27. alt riksdagen i övrigt godkände i propositionen 1975/76:110 föreslagna riktlinjer för framställning av ljudradio- och televisionsprogram m. m. för utbildningsväsendet.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Reservation hade avgivits belräffande ulbildningsprogramorganels lokalisering av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv och Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén, herrar Sundgren och Hagberg i Örebro samt fru San-déhn (samtliga s) som ansett att ulskoltet under 12 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:110 samt med

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

avslag på motionerna 1975/76:1427 och 1975/76:2386 uttalade atl utbildningsprogrambolaget borde föriäggas lill Haninge kommun.

Hert GUSTAFSSON i Barkarby (s):

Herr talman! Enligt den arbetsfördelning som brukar råda i utbild-ningsutskotlet är del ordföranden eller i hans ställe vice ordföranden som företräder utskottet i de avseenden där utskottet är enigt. Jag utgår därför ifrån alt vice ordföranden, herr Larsson i Staffanstorp, eftersom herr Alemyr är borta, i sitt anförande redogör för utskottets ställningstagande.

Jag har av det skälet ingen anledning att nu gå igenom betänkandet om radio och television i utbildningsväsendet utan nöjer mig med att konstatera alt det glädjande nog gått att enas i ulskoltet på alla punkter utom en. Den punkten gäller lokaliseringen av utbildningsprogramorganet. Där har vi socialdemokrater reserverat oss mot majoritetens ståndpunkt. Utskoiismajoriteten vill inle låta riksdagen beslula om lokaliseringsort - del skall regeringen få göra, menar man. Jag bara konslalerar det, jag kritiserar det inle just nu. Del kan ibland finnas skäl för att regeringen skall få besluta om lokaliseringen.

Jag konstaterar vidare att de borgerliga, i varje fall tidigare när de utgjorde opposition, mycket ofta och beslämt hävdade att riksdagen skulle fatta lokaliseringsbeslut. Men på den punkten kanske man på den borgerliga kanten har ändrat sig sedan man kom i regeringsställning.

Nu kanske det inte är riktigt rättvist att säga atl majoriteten i det här ärendet hell har överlämnat avgörandet åt regeringen. Utskottsmajoriteten säger fakliskl alt lokalisering skall ske inom Stockholmsområdet. Då förutsätter majoriteten att regeringen beslutar om lokalisering ulanför kärnområdet. Det är ju alllid något. Del innebär såvitt jag kan förstå alt utskottsmajoritelen och reservanierna är överens dels om en lokalisering i Stockholmsområdet, dels om en lokalisering ulanför kärnområdet i detta område.

Jag vill emellertid, herr talman, innan jag går vidare för säkerhels skull fråga utskottets lalesman dels vad majoriteten just i della sammanhang menar med kärnområdet, dels hur långt ul från Stockholms centrum som utskottsmajoritelen menar att Stockholmsområdet sträcker sig i detla fall. Dessa uttryck används nämligen i olika betydelser i Stockholmstrakten. Jag frågar för att vara säker på hur långl vi är eniga även i lokaliseringsfrågan. Sedan är del också bra om regeringen på denna punkt får veta vad majoriteten menar med de geografiska ullrycken i fråga. Personalen vid TRU och Sveriges Radios utbildningsprogramenhet kanske också skulle tycka att det vore intressant med ett besked om vad utskottsmajoritelen egentligen avser.

Jag är alltså nyfiken på och lacksam för en precisering på denna punkt.

Vi socialdemokrater har för vår del ansett del nödvändigt alt nu ta ställning till lokaliseringen mera preciserat. Ett snabbt besked i denna fråga är nämligen nödvändigt för den organisationskommitté som nu

skall tillkallas för atl närmare planera genomförandet av riksdagsbeslutet. Både planeringen av produktionslokalerna och förhandlingarna med den berörda personalen förutsätter alt man vel var utbildningsradion skall lokaliseras. Organisationskommittén kommer atl få arbeta med utomordentligt pressade marginaler, och ett dröjsmål med beskedet i lokaliseringsfrågan kan äventyra genomförandet av beslutet den 1 januari 1978.

Men eftersom vi är överens om au verksamheten bör förläggas till Stockholmsområdet kan jag - förulsall alt de önskade geografiska preciseringarna utfaller på visst sätt - i detta sammanhang gå förbi motionerna om lokalisering lill andra delar av landet. Jag förutsätter alt utskottets talesman motiverar utskottets ståndpunkt i dessa avseenden. På den punkten är vi som sagt eniga.

För oss socialdemokrater är del alldeles självklart atl man vid en lokalisering inom Stockholmsområdet måste ta regionalpoliliska hänsyn. Det står alldeles klart alt det är de södra delarna av området som har störst behov av etablering av sådan verksamhet som det nu är fråga om. Del är i de södra kommunerna som sysselsättningsgraden är lägst. Det är i de kommunerna som skatteunderlaget är sämst. Vi socialdemokrater föreslår därför i vår reservation att utbildningsradion förläggs till Haninge kommun.

Haninge tillhör de skaltesvagasle kommunerna i Stockholmsområdet och har en självförsörjningsgrad som är mycket låg jämfört med andra kommuner i Stockholmsområdet. I kommunen finns också en tomt på 86 000 m disponibel, där såväl produktionslokaler som parkeringsplatser kan inrymmas. Kommunen har en myckel hög planeringsberedskap, och en projektering kan sättas i gång så snart beslut föreligger.

Det bör också nämnas all platsen är belägen i Haninge kommuns centralort Handen, alldeles i närheten av pendellågsstationen. Kommunikationerna är goda. Pendeltågen tar ungefär 25 minuter lill T-centralen. Sedan ett par veckor är motorvägen Handen-Stockholm klar.

Såväl praktiska som inomregionala skäl i Stockholmsområdet talar således för en lokalisering till Haninge kommun.

Jag ber med detla, herr talman, att få yrka bifall lill reservationen när del gäller lokaliseringen av utbildningsprogramorganet och lill utskottets förslag i alla övriga avseenden.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Under detla anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Föreliggande förslag om ett utbildningsprogram inom Sveriges Radio bygger dels på en proposition och på motioner som avgavs till riksdagen i våras, dels på synpunkler som utskottet med sin initiativrätt nu framför till riksdagen.

Jag vill först konstatera atl de förslag lill ändringar som nu föreligger

6 Riksdagens protokoll 1976/77. Nr 412

Nr 41 har godtagils av ell enigt utskott. Som Lars Gustafsson sade för en stund

OnsHaopn dpn sedan är del endast på en punkt som vi är litet oeniga, och den gäller

8 december 1976 lokaliseringen.

_____________ I en reservation och i motioner har framförts preciserade krav på för-

Radio och television läggning till viss bestämd ort. I propositionen förordas atl utbildnings-
/ utbildningsväsen- programorganet föriäggs till Stockholmsområdet. Skälet härför är att då
det kan utbildningsradion utnyttja en del av Sveriges Radios resurser och

få siörre tillgång till specialister av olika slag. Utskottet delar denna uppfattning och föreslår därför atl riksdagen bemyndigar regeringen alt efter hörande av Sveriges Radio och TRU-kommittén samt med beaktande av berörd personals inlressen besluta om den närmare lokaliseringen inom Stockholmsområdet. Utskottet förutsätter dock, som Lars Gustafsson mycket riktigt poängterade, att regeringen beslutar om en förläggning ulanför själva kärnområdet.

Lars Gustafsson ställde en direkt fråga på den punkten. Min uppfattning här är alt det mera preciserat gäller Stockholms innerstad, Solna och Sundbyberg. Därmed är väl den socialdemokratiska reservationen besvarad, ty även den ort som det talas om i den bör enligt utskoltsma-jorileten förslag bli föremål för prövning. Utskottsmajoritelen vill dock inle binda regeringen vid en direkt ortsbestämning. Vi anser att en sådan precisering måste föregås av överväganden, och utskottet hade inte samma möjligheler atl göra dessa som regeringen borde ha efter frågans behandling i riksdagen. Sådana överväganden utesluter ej heller möjligheten att pröva förläggning lill andra orter inom Stockholmsområdet eller i nära anslutning till detta. Det kan ju finnas skäl att pröva om del är lämpligare att förlägga organet till en annan ort än just den som reservationen talar om. Men allt skall som sagt enligl utskottets skrivning prövas.

I samband med behandlingen av lokaliseringsfrågan har utskottet understrukit atl den regionala produktionen av program skall byggas ut. Här kommer mitt svar på Lars Gustafssons andra fråga. Uttalandet gäller både för regional sändning och för rikssändning. 1 dag produceras inemot en tredjedel aV skolradioprogrammen regionalt. Ulskoltet menaratt även i framtiden bör cirka en tredjedel av utbildningsbolagets totala produktion framställas regionalt. Därom är utskottet enigt. För att så snarl som möjligt leda in utvecklingen mot delta mål har utskottet ansett atl frågor om riktlinjer och prakliska arrangemang för en successiv ulbyggnad av den regionala verksamheten bör las upp redan av den organisations-kommittésom skall förbereda utbildningsradion. Del innebär att program-produktion av en ganska belydande omfattning skall ske på orter som därtill är lämpade, vilket del också vältaligt har argumenterats för i vissa molioner.

Även om lokaliseringsfrågan är viklig, är givetvis organisationsformen

av den största betydelsen. Här skiljer sig ulskoltels uttalande klart från

propositionens. I propositionen föreslås att stiftelseformen används. Ui-

82 skottets bedömning är atl programorganel bör få formen av ell fristående

dotterbolag till Sveriges Radio. Även lokalradion fick formen av ett dotterbolag lill Sveriges Radio, och utskottet anser all samma skäl belräffande organisationsformen kan åberopas för utbildningsradion. Genom att låta den bli ett fristående dotterföretag med egen ekonomisk verksamhet och egen budget baserad på statsmedel ger vi den en fristående ställning men samiidigi det integritetsskydd som lagar och avtal ger Sveriges Radio.

Ett särskilt avtal skall slutas mellan staten och Sveriges Radio om det nya dotterbolaget. Utskottet avstyrker alltså både propositionens förslag och förslaget i motionen 1976/77:4 när det gäller organisationsformen. De närmare föreskrifterna om tillämpningen av bestämmelserna i avtalet mellan staten och Sveriges Radio bör ges i ett samarbetsavlal mellan bolagen. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört.

Några delade uppfattningar om företagets styrelsekonstruktion har inte heller rått i ulskoltet. Likaledes är vi eniga om au en organisationskommitté omedelbart bör tillsättas för atl förbereda organisationsarbetet och genomföra bildandet av det nya utbildningsprogramorganet.

Utskottet har inte ansett sig kunna tillstyrka propositionens förslag när del gäller uppläggningen av s. k. samprojekt. Här är vi angelägna om att underslryka att utbildningsbolagets produktion för etersändning i sin helhet alltid skall vara anslagsfinansierad. På så sätt vill vi göra denna vikliga och betydande verksamhet oberoende av utomstående finansiärer. Under denna förutsättning kan dock en viss samverkan ske med exempelvis studieförbund och myndigheter. Utskottet har i dessa frågor även preciserat sig när del gäller exempelvis trycksaksproduktionen.

Den styrelse som regeringen och bolagsstämman tillsätter har givetvis atl bedöma bolagets uppgifter med hänsyn till den grannlaga verksamheten alt via etern förmedla utbildning och kunskap om viktiga ting till svenska folkel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäie:

Herr talman! Jag frågade utskottets talesman om två gränsdragningar. Den ena frågan var vad man menar med kärnområde. Den fick jag svar på, och det är jag tacksam för. Den andra frågan gällde Stockholmsområdets utsträckning från centrum och utåt. På den frågan fick jag inget klarl svar. Jag är räll angelägen om att få veta utskottets mer preciserade gränsdragning i del fallet. Del vore därför tacknämligt om utskottets talesman kunde precisera sig på den punkten.

Herr LARSSON i Siaffanslorp (c) kort genmäie:

Herr talman! Vi har gjort en precisering i vår skrivning när det gäller Stockholmsområdet som helhet. Jag sade också i mitt anförande att regeringen bör ha frihet att pröva vad som här kan vara lämpligt. Det

Nr 41 måste emellertid gälla i stort sett detla område. Någon annan precisering

Onsdaeen den har jag ingen anledning atl göra, eftersom utskottet inte har någon annan

8 december 1976 skrivning än den som jag här redogjort för.

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr GUSTAFSSON i Barkarby (s) kort genmäie:

Herr lalman! Jag har respekt för alt majoriteten nu inte anser sig kunna precisera var man avser all lokalisera inom det man kallar för Stockholmsområdet. Men vad jag frågade efter var faktiskt hur stort man anser Stockholmsområdet vara. Del har ju ett visst intresse i det här sammanhangel.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! I moderata samlingspartiets motion 1975/76:2385 liksom i andra motioner framförs en rad mycket kritiska synpunkter på de uppgifter som del föreslagna ulbildningsprogramorganet enligl propositionen skall ha. Herr Larsson i Staffanstorp har delvis varit inne på de ting som jag nu kommer att ta upp.

De kritiska synpunkler som framförs i moiionerna gäller framför alll programorganets möjligheter alt för det första få medverka i samprojekt, dvs. projekt där programorganet delar koslnaderna med en eller flera samarbetspartners, atl för det andra få utföra beslällningsprojekl, där beställaren står för hela kostnaden, och alt för det tredje få lov att disponera föriagsresurser och arbeta som föriag.

Enligt motionärernas mening har ulbildningsprogramorganet i propositionen getts alltför fria händer atl i betydande omfattning kunna ägna sig åt sådana uppgifter med de risker det innebär för programorganels integritet, självständighet och obundenhet. En samarbetspartner eller beställare, som bidrar med hela eller en del av kostnaden för elt projekt, kan avsiktligt eller t. o. m. oavsiktligt lätt tillvinna sig, fruktar motionärerna, ett visst obehörigt inflytande över programorganet, som kan komma i beroende av kapitalinflödet, framför allt om detta når en viss storleksordning eller blir kontinuerligt. Kommer programorganet vidare att ägna sig ål föriagsverksamhel alltför mycket utanför del direkta sambandet med etersändningen, skulle vi stå där med ytterligare ett slags statligt läromedelsförlag, och del räcker med det vi har, menar motionärerna.

Nu finns det de som har gett och ger uttryck ål dylika eller liknande farhågor, också efter att ha lagil del av utbildningsutskottets begränsningar och inskränkningar i omfattningen av det kommande ulbildningsprogramorganels verksamhet. Jag menar för min del all del är obefogade farhågor. De som tillåts inträda som samarbetspartner eller beställare är ju praktiskt taget inga andra än högskolor, studieförbund och myndigheter. Att exempelvis förmena studieförbunden att nyttja programorganets tjänster vore närmast groteskt, i synnerhet som vid samproduktion med dem samverkan skall ske utan samfinansiering. Studieförbunden tjänar och skall liksom programorganet utan bisyften tjäna

utbildningen i landel. Så länge de gör det bör de givetvis i begränsning vara välkomna i samverkan. Jag kan inte finna annat än all de som framför farhågor här inte behöver göra det längre. Begränsningarna är nu gjorda i utskottets skrivning.

Enligt min mening har utskottet kommit fram till väl avvägda handlingslinjer för det kommande ulbildningsprogramorganet, vars styrelse, som redan har påpekats, i alla tvistiga lägen har sista ordet. Atl utskottet lyckats bli enigt i dessa frågor har också sitt värde och bör vara en tillgång för programorganet i del stundande arbelel.

Motionärer också från moderat håll, som gärna vill att utbildningsprogramorganet skall lokaliseras till Norrtälje, frågar sig vad utskottet menar med sitt uttalande, att det förutsätter att regeringen beslutar om programorganets lokalisering till Stockholmsområdet, dock ulanför kärnområdet, som det ullrycks i utskoiisskrivningen. Vart tar Norrtälje vägen, undrar man. Enligt min mening bör Norrtälje i det här sammanhanget inte vara uteslutet. Sista tåget har inle gått fördess del. Men konkurrensen om det nya dotterbolaget lill Sveriges Radio är myckel hård, del skall vi inle slicka under stol med. Några som helsl löften kan givetvis inte nu ges. Men bland det sista som överger oss människor är hoppet, och hoppet återstår otvivelaktigt för motionärerna i detta fall.

Bollen kommer nu att ligga hos regeringen, som har att efter hörande av Sveriges Radio, TRU-kommittén och med beaktande av berörd personals intressen besluta om den närmare lokaliseringen inom Stockholmsområdet. Del kan bland andra orter, som jag för min del ser det, också bli Norrtälje. Men det är ingel löfte.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr ZACHRISSON (s):

Herr talman! Utbildningsradion har länge varit under ulredning. Det första uppdraget gavs 1967. Glädjande nog har personalen inte föriorat modet under det länga utredningsarbetets olika turer. Den har tvärtom under de här åren givit verksamheten en sådan kvalitativ inriktning att den nu är oomstridd.

Utbildningsradions verksamhet vid TRU och UTB på SR är av mycket stor betydelse för atl överbrygga utbildningsklyftor mellan generationerna och för alt möta eftersatta gruppers utbildningsbehov. Inte minst för handikappgrupper och vuxenstuderande har den försöksverksamhet som TRU genomfört betytt au studiematerial och undervisningsmetoder har utvecklats. Detta har varit väsentligt, eftersom lyvärr så slor del av läromedelsproduktionen är kommersiellt inriktad. Små och eftersatta grupper är ointressanta för profilintresset. Därför har TRU:s verksamhel ut-bildningspolitiskl verkat i klart demokratiserande riktning.

I samband med den nya förskolesalsningen och den reformerade vux-enulbildningen ökar självfallel denna roll för Ulbildningsradion. Produk-lion och användning av ulbildningsprogram skall enligt min mening ses från utbildningspolitiska och pedagogiska utgångspunkter. De skall bidra till att nå de mål som vi satt upp för utbildningsarbetet. Det är mitt

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

intryck att så har skett på väsentliga områden under den pågående försöksverksamheten. Strävandena att förnya metoderna och konkretisera undervisningen har vidareutvecklats. Särskilt väsenlligl är del alt de studerande fått möjlighel alt aktivt påverka användningen av ljud och bild för all molverka tendensen till envägskommunikalion, som de kommersiellt styrda medierna så gärna uppmuntrar.

TRU:s försöksverksamhet har härvidlag varil mycket föredömlig. Del framgår inte minst av de positiva remissvaren på TRU-kommitténs betänkande. Det är alltså av stor betydelse att denna verksamhet får utvecklas och fördjupas.

Del är därför, herr talman, glädjande att riksdagen nu på grundval av ett, bortsett från en precisering av lokaliseringsfrågan, enhälligt utskottsbetänkande kan sätta Ulbildningsradion i verksamhet. Det såg ganska dystert ut i våras. Samtliga borgerliga partier motionerade med förslag att propositionen om Ulbildningsradion skulle avslås. Skälen som angavs var i allmänhet mycket principiellt hållna. Man kunde inte godta de riktlinjer som propositionen ställde upp för programverksamheten, och som i allt väsenlligl dragits upp av TRU-kommittén.

Folkpartiet hävdade i sin parlimotion atl Utbildningsradion skulle få en förmånsställning på läromedelsmarknaden och kunna slå ut nu existerande läromedelsförlag. Förslaget skulle enligl folkpartiet i praktiken innebära en socialisering av läromedelsmarknaden. I stället föreslog folkpartiet atl elt särskilt organ skall inrättas med uppgift all planera eterundervisningen och bedöma behovet av olika läromedel. Organet skulle inle ha några egna produktionsresurser och inte självt producera läromedel. Det skulle i stället ske hos de förlag och produktionsbolag som verkar på läromedelsmarknaden.

Nu har folkpartiet svängt och accepterat propositionen i dessa delar. Antingen har folkpartiet nu godtagit en socialisering av läromedelsmarknaden eller insett alt det man sade i våras inte var så väl genomtänkt. Därmed har folkpartiet också övergivit delar av sill egel massmedie-program, som innehåller samma synpunkler. I sak - jag skall inle gå in i någon slor polemik - hälsar jag nalurligivis folkparliels helomvändning med stor tillfredsställelse.

Moderata samlingspartiet fann det egendomligt alt frågan skulle lösas innan radioutredningens förslag föreligger. Man kunde inte heller godta propositionens riktlinjer för programverksamheten. Man ville inte ge Utbildningsradion ensamrätt till elersändning och påstod atl möjligheterna att producera studiematerial skulle skapa en monopolställning. Liksom folkpartiet kom moderaterna fram lill ett samordnande företag, som endast beställer och distribuerar produktionen. Också moderaterna har nu vridit sig 180 grader åt vänster - om jag får uttrycka mig så - vilket jag tacksamt noterar.

Även centerpartiet yrkade i våras avslag på propositionen, huvudsakligen med hänvisning lill all radioutredningen borde avvaktas. Jag har dock en känsla av atl det avslaget var ganska halvhjärtat, inte minst

med tanke på de insatser på videogramområdet som en rad centerpartister krävde i anslutning till denna proposition och som i sina huvuddrag överensstämde med socialdemokratiska krav på detta område.

1 våras föreslog folkpartiet i en partimotion alt riksdagen skulle fatta ett principbeslut om att inrätta ett "eteruniversitet" efter modell av det brittiska Open Universily. Utskottet anser nu enhälligt att del kravel skall avslås. 1 utskottsbelänkandet konstateras, precis som i propositionen, atl den brittiska modellen för distansundervisning svårligen kan införas i Sverige. Högskoleväsendets och vuxenutbildningens tradition och uppbyggnad i Sverige är alltför olika de brittiska förhållandena, vartill kommer att siuderandeunderlaget måste bedömas vara helt otillräckligt. Folkparlimolionen verkade i de här hänseendena vara i bristande kontakt med de insatser som studieförbunden och andra folkrörelser gör i samarbete med folkhögskolor och högskolor. Det är ju genom en utbyggnad av den verksamheten som vårt folkuniversitet, om man får uttrycka sig så, skall skapas och inte genom en ny institution. Det är glädjande all ulskoltet så entydigt har avstyrkt tankarna i motionen.

Man kan spekulera över hur det kommer sig att de borgerliga nu har accepterat en lång rad av de punkter i propositionen som i våras var helt oaniagbara. Jag kan bara finna en förklaring. Då kastade valet sin skugga framför sig. Man hade bestämt sig för atl göra socialiseringen av läromedelsmarknaden till en central angreppspunkt mot socialdemokratin. Nu är valet över. Nu är del möjligt att lägga ett sakligt beirakielsesäil på frågorna, och då finner de borgerliga inga svårigheter att ansluta sig lill riktlinjerna i propositionen. Helt i onödan utsattes personalen för oro och osäkerhet om framtiden, och arbetet fördröjs i varje fall ett halvår. Det var dumt och onödigt.

På två punkter har utskottet ändrat propositionens inriktning. Den ena är organisationsformen. 1 stället för en självständig stiftelse blir nu ulbildningsradion ett dotterbolag av samma typ som lokalradion. Detla är i hög grad en akademisk fråga. Del finns för- och nackdelar med båda formerna, men eftersom personalorganisationerna med ett undanlag föredrog stiftelseformen så valde jag den, utan alt dock därmed markera atl det behövde vara den slutliga lösningen. Verksamheten påverkas an-lagligen myckel lilet av organisationsformen. Stiftelseformen hade möjligen givit elt intryck av att arrangemanget var mindre provisoriskt, och jag tyckte alt del fanns skäl för del, eftersom försöksverksamheten hade pågått under så många år. De som ser stora principiella skillnader i de bägge organisationsformerna ser enligt min mening bara spöken.

Den andra punkten gäller avvisandet av samproduktion mellan ulbildningsradion och studieförbunden och andra organisationer. Det oroade mig först när jag såg det, men när jag i nästa ögonblick såg atl beställningsproduktion var tillåten så log jag - jag måste bekänna att jag gjorde det - ett inre leende. Samproduktionen är alltså möjlig fast bara på ett krångligare sätt. Renlevnadsmännen har fått sitt och byråkratin

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

blir litet siörre, men annars blir del som förut. Det är sådant som kallas för politiskt trolleri.

Till sist, herr talman, är del extra glädjande att förnuftet också har fått råda när det gäller lokaliseringen. En utlokalisering av ulbildningsradion utanför Stockholmsområdet hade varit elt hol mot hela verksamheten.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c) kort genmäie:

Herr talman! Nej, herr Zachrisson, det är inget politiskt trolleri. Vad som hände när propositionen blev bordlagd var hell enkell att vi fick en uppmaning från talmanskonferensen att föra över en del av arbelel till höstsessionen. Utskottsordföranden kom till mig som vice ordförande och föreslog atl vi skulle skjuta på del här ärendet. Initiativet kom alltså från en företrädare för herr Zachrissons eget parti.

Låt mig sedan säga att när vi avstyrker motionerna, samtidigt som vi avstyrker propositionen i vissa delar, beror det ju på den förändring som skett av majoriielsförhållandel. Ulskollel har kunnat ta initiativ och tillrällalägga de punkter som vi anser att herr Zachrisson hade lagt upp på ett felaktigt sätt. Vi har sålunda på intet sätt godtagit en socialisering, som herr Zachrisson sade. Och för all göra delta mitt anförande kort kan jag råda herr Zachrisson atl grundligt läsa s. 10 i ulskoltels belänkande. Där står propositionens förslag återgivna - som vi anser vara felaktiga - och varför och hur vi har lagt dem till rätta. Jag behöver inte säga någonting därutöver i detta sammanhang.

Vad sedan gäller det aktuella ulbildningsorganeis produktion av trycksaker har vi sagt att den produktionen skall ske mycket restriktivt och endast i sädana fall dä det sker i samband med etersändningarna och programmen där. Jag kan alltså lugna förre utbildningsministern med all det inte har varil valet som har kastat sin skugga över propositions-bordläggningen och inte heller att vi har ändrat ståndpunkt. Vi har efter valutslaget kunnat påverka utskottets ställningslagande på ett helt annat sätt än vi kunnat göra tidigare. Del är däri "trolleriet" ligger.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäie:

Herr talman! Del har naturligtvis alltid sina risker att överta en proposition som är så dålig som den herr Zachrisson lade fram. Men när vi då försöker lägga saker och ting till rätta för att få någon fason på det hela, så finner herr Zachrisson - vilket han nyss gav uttryck ål från denna talarstol - alt det är hans gamla proposition som nu har blivit utskottets mening. Delta är ju totalt felaktigt. Det har inte funnits anledning alt ha någon annan mening på vissa punkter - och del har vi inte heller givit uttryck åt - men vad beträffar kardinalpunkterna, alltså detta programorgans sätt att ha samarbetspartner i samprojekl, all utföra beställarorder och atl tjänstgöra som läromedelsförlag, är ju det som vi förordar i utskottet och som väl snart blir riksdagens beslut, ganska olikt del som herr Zachrisson en gång föreslog i sin proposition. Vi har gjort

utomordentligt starka begränsningar. Som jag sade i mitt förra anförande är det egentligen bara studieförbund och myndigheter som här får komma in, och det lycker jag är fullt i sin ordning.

Och inte för all det angår mig så mycket, eftersom det var riktat mol folkpartiet, men att försöka antyda all vi i ulskoltels skrivning på något sätt skulle ha accepterat ett statligt läromedelsförlag e. d. är en total felläsning - och en helt avsiktlig sådan! Vad del är fråga om här är helt enkell att vi har sagt alt detla programorgan skall syssla med läromedelsproduktion och liknande endast när det gäller sådant som har direki samband med etersändningar. Jag upprepar direkt samband. 1 utskottets belänkande har vi t. o. m. låtit kursivera ordet direki. Vi var lilet tveksamma om huruvida vi skulle vara så övertydliga, men nu förstår jag all det egentligen inte räcker med kursivering; vi borde kanske rent av ha skrivit med versaler för att herr Zachrisson skulle uppmärksamma vad där står.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr ZACHRISSON (s) kort genmäie:

Herr talman! Det är inle nödvändigl att gå in i någon lång diskussion om detta. Men del är faktiskt så, herr Nordstrandh, all den moderata molionen innebar att ni log direkt avstånd från de riktlinjer som propositionen angav för programverksamheten, dvs. de riktlinjer som kommittén hade föreslagit. Men nu godtar ni de riktlinjerna. Jag har inte sagt all delta i och för sig innebär all ni nu sälier lill ett statligt läro-medelsförlag. Del gör ni inte. Men det är vad ni sade i våras i den offentliga debatten. Ni sade att om ni godkände riktlinjerna för detta, så skulle det bli en socialisering av läromedelsförlagen. Men nu har ni godtagit de här riktlinjerna, och del var alltså en spökdebatt som ni förde i våras på den här punkten.

Sedan har ni på två punkter - som jag har markerat - gjort ändringar.

Den första ändringen från stiftelse till ett självständigt dotterbolag -ni har faktiskt gett det en myckel självständig ställning - innebär, såvitt jag förslår, egenlligen ingenting när det gäller verksamhetens inriktning. Man kan gräla tills man blöder om vilket som är bäst, det ena eller det andra, men det spelar för verksamheten som sådan en fruktansvärt liten roll vilket alternativ man väljer; del tror jag att herr Nordstrandh skall upptäcka om han littar på hur verksamheten är utformad. Det för mig väsentliga är att denna verksamhet får fortsätta. Om inle TRU hade funnils skulle nämligen eflersalla grupper i vårt samhälle vara myckel dåligt ställda, eftersom de privata läromedelsförlagen, som ju behärskar marknaden i samhället totalt när det gäller läromedel, inte av naturliga marknadsekonomiska skäl är intresserade av de här små grupperna -handikappgrupper och minoritetsgrupper av olika slag. Därför är den här verksamheten oändligt väsentlig, och del gläder mig för den skull alt vi får den till stånd. Visserligen har det blivit ett halvårs försening, och det beklagar jag, men den kommer ändå lill stånd och det ärdet viktiga.

Vad den andra ändringen beträffar, den som rör samproduktionen,

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

vet jag inte om ni riktigt är klara över vad ni har skrivit. Det ni har skrivit i utskottsbetänkandel belyder ingenting; del innebär bara alt man via beställningsformen kan ordna samproduktion. Del blir mer byråkrati och del blir krångligt för mänskligheten på det här viset, men del spelar i praktiken ingen som helst roll. Man kan samproducera med dem som man vill samproducera med lika bra med er modell - men den blir, som sagt, litet krångligare.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäie:

Herr talman! Jag skall inte forlsälla atl tjata om dessa saker många minuter lill, men när del gäller vilka som skall och får beställa har vi gjort betydande inskränkningar. Enligt den ursprungliga propositionen var det ganska fritt fram för beställare som hade råd att beställa. Sådana beställningar tillför ett förelag - i detta fall programorganet - nya, goda medel, och görs de ideligen av samma person medför det alllid risk för påverkan. Del har vi, menar jag, satt stopp för. Vi anger alltså en annan riktlinje än den ursprungliga propositionen.

När del gäller produklionen av läromedel är det alldeles dejiniiivi något helt annat än lidigare som vi ger klartecken för i utskoiisskrivningen. Hade vi följl de riktlinjer som angavs i herr Zachrissons proposition hade del funnits alla möjligheter för det här programorganet - om man så hade velat - all utvecklas lill ett nytt statligt läromedelsförlag. Det är den riktlinjen som vi definitivt har övergett. Vår riktlinje för organets produktion av läromedel och liknande är alltså den att man endasl har all framställa sådant som har omedelbart och direki samband med etersändningen - punkt och slut. Del är två helt olika riktlinjer, vår och herr Zachrissons.

Herr LARSSON i Siaffanslorp (c) kort genmäie:

Herr lalman! Jag har kanske inle så stor anledning atl gå upp i den här omgången. Men eftersom herr Zachrisson uttryckte sin glädje över atl propositionen blivit behandlad så här snabbt som den blivit och att TRU kan forlsälla sin verksamhet vill jag anföra atl den glädjen är ömsesidig. Vi kunde naturiigtvis ha tillämpat del förfaringssättet alt vi dragit in propositionen och lagt fram en ny. Men vi ansåg det angeläget att den här frågan blev så snabbi behandlad som möjligl - inle minsl på grund av personalens osäkerhet om fortsättningen. Därför föredrog vi, herr Zachrisson, all via ulskottsinitialiv - genom alt vi har majoritet i utskottet - lägga fast de riktlinjer som vi ansåg nödvändiga. Därmed blev del en snabbare behandling, och verksamheten kan komma i gång snabbare än den annars skulle ha gjort.

Vi har alltså föredragit all behandla frågan på del här sättet. Del är det svar jag vill ge herr Zachrisson. Utöver det har jag inte någon anledning atl i den här omgången polemisera mol herr Zachrisson.

Herr ZACHRISSON (s) kort genmäie:

Herr talman! Ja, herr Larsson i Siaffanslorp, det är klart all vi tillsammans är glada över att verksamheten kommer i gång. Men det har naturligtvis också varit relativt lätt för er atl följa den här gången som herr Larsson beskriver, eftersom de frågor där ni har ändrat uppfattning i allt väsentligt är principfrågor. Hade man behövt bearbeta dem kan jag förstå att man hade behövt en ny proposition, men när ni som sagt i alll väsentligt ansluter er lill de principer som propositionen står för är det klart att det inte är svårt all ta del här steget.

Till herr Nordstrandh vill jag bara säga att det skulle vara intressant atl föra en något mera sofistikerad debatt om detta ärende, för jag är tämligen övertygad om att herr Nordstrandh inte har förstått alt det är en formidabel skenlösning som han här står och talar för. I praktiken innebär del som utskottet har skrivit och som herr Nordstrandh nu med så stor emfas ansluter sig till ingenting annat än att man kan ha prakiiski taget vilken samproduktion som helst. Om man bara ser till att man använder den byråkratiska ordning som herrarna tycker all man skall ha så går del bra. Men å la bonne heure - det löser kanske något av alla de 400 000 jobb som skall skapas, så det är väl O.K. Men i själva verkel är det ett politiskt trolleri som herr Nordstrandh ägnar sig åt. Det har ingenting med den praktiska verkligheten atl skaffa.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr tredje vice talmannen anmälde atl herr Nordstrandh anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rält lill ytterligare replik.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag vill försl slå fast alt det är positivt att man för samman SR/UTB med TRU till en enhet. Den inriktning som anges betraktar jag också som i stort sett positiv. Den innebär bl. a. en förstärkt satsning pä hittills eftersatta grupper och områden såsom förskolan och vuxenutbildningen.

Nu kan man emellertid välja olika vägar för att nå denna sammanslagning, och där delar jag inte utskottels uppfattning om vad som bäst gagnar den blivande utbildningsradions integritet och personalens självständighet.

Propositionen föreslog ursprungligen en stiftelse under utbildningsdepartementels område, men man har i utskottet enats om alt ett dotterbolag lill Sveriges Radio är att föredra. Därigenom skulle man tillförsäkra dotterbolaget det integritetsskydd som lagar och avtal ger Sveriges Radio.

Jag är överens med utskottet om alt dotierbolagsformen är bättre än en fristående stiftelse, men de facto innebär också den form som utskottet givit dotterbolaget - såsom också framhållits här i dag - en uppsplittring av Sveriges Radio i yllerligare flera enheter. Dotterbolaget kommer alt få en ännu mer fristående ställning än lokalradion, bl. a. genom den egna budgeten, och denna uppsplittring konimer atl öppna möjligheter

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

för styrning genom anslagsfördelningen mellan företagen.

De skäl som anförts mol en inordning i Sveriges Radio är svaga och motsvarar inte de nackdelar som ell frislående dotterbolag medför. Del främsta skäl som åberopats är atl den kommande utbildningsradion kommer att stå för en hell annorlunda produktion än vad Sveriges Radio i dag erbjuder. Så är del nu förhoppningsvis inte - en av Sveriges Radios uppgifter är ju enligt radioavialet kunskapsförmedling, och gränsdragningen mellan ett samhällsreportage och elt program av ulbildningsradion kommer att bli myckel svår atl göra. Det kommer att innebära att man inför nonsensdefinitioner av typen utbildningsprogram, del är vad ulbildningsradion producerar. Också på samtliga program som produceras av Sveriges Radio måste man kunna ställa höga pedagogiska krav.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att övervägande skäl talar för ett inordnande av utbildningsradion under Sveriges Radio, och jag yrkar på denna punkt bifall lill vår niolion 1976/77:4. Genom detta skulle man också lösa en mängd andra problem i utskottsskrivningen som jag ställer mig tveksam till och där jag har följdyrkanden om inte riksdagen skulle bifalla vårt förslag om en inordning av programorganet under Sveriges Radio.

Del gäller försl förslaget om en organisaiionskommitlé. Det enda vettiga är atl direki tillsätta en styrelse som får det samlade ansvaret för såväl budget och personal som policyfrågor, alternativt atl riksdagen klart uttalar att en styrelse skall tillsättas senast den 1 april 1977 för all ta ställning till dessa frågor. En organisationskommitté innebär att man undviker de lagar om medbestämmande och annal som åtminstone ett av de övriga partierna i riksdagen talat sig så varmt för. Personalen kommer visserligen atl få representation i organisationskommittén men inle ha den ställning och det inflytande som de fackliga organisationerna har tillerkänts genom lagen om medbestämmande. Styrelsen komnier den dag den tillsätts att vara uppbunden av organisationskommitténs beslut. Nu kan man visserligen invända atl del står i utskoiisskrivningen att all nuvarande personal vid SR/UTB och TRU komnier atl erbjudas anställning inom del nya programorganet. Men det betraktar jag som en typisk arbetsköparattityd. Var bara lugna - ni kommer alt erbjudas jobb, säger man, och det skall ni vara tacksamma för. Men det står ingenting om vilka jobb det är och ingeniing om inflytande över de egna arbetsuppgifterna.

Jag hemställer alltså här alt riksdagen beslutar tillsätta en styrelse som skall utses omedelbart efter beslutet för alt skyndsamt genomföra sammanförandet och bolagsbildningen, alternativt alt riksdagen uttalar alt en styrelse tillsätts senasi den 1 april 1977.

Den andra invändningen gäller det här med beställningsproduklionen. Jag är helt överens med utskottet och med regeringen i dess proposition om alt beställningsprodukiion skall få förekomma för högskolan. Visserligen sägs det alt beställningsproduktion därutöver bör få förekomma endasl i begränsad utsträckning, men jag anser ändå att den skrivning

som finns kan ge utrymme för en expansion av denna produktionsform, vilket allvarligt skulle kunna skada integriteten hos företaget. Jag yrkar här att del i ulskollels skrivning bör slå att beslällningsprojekl bör få göras enbart för högskoleområdet.

All vänsterpartiet kommunisterna är för ett förstatligande av all läromedelsproduktion torde vara väl känt vid del här laget. Vi har väckt många motioner i frågan här i riksdagen som lyvärr gång på gång avslagits av de övriga partierna. Men vi anser inte att det är den diskussionen som del gäller i det här sammanhanget.

Jag vill slutligen ta upp ytterligare en punkt. Det gäller den i dag så omdiskuterade frågan om förelagets lokalisering. Vi är ense med utskottet om att utbildningsradion skall ligga i Stockholmsregionen. Vi anser däremot inle att man i den här första omgången helt skall utesluta Stockholm, ulan vi anser all det bör ingå som ett alternativ i diskussionen - utan att vi i dag vill ta definitiv ställning. Underiaget för ett bestämt beslut i den ena eller andra riktningen är alltför svagt, särskilt mol bakgrund av det kommande bolagets speciella karaktär, vilka tekniska resurser det komnier all få osv. Avsikten är uppenbarligen inle alt dotterbolaget skall få hell egna produktionsresurser utan att det till stor del skall förlita sig på Sveriges Radios lekniska resurser m. m. Och det är ju också det enda ekonomiskt försvarbara. Men då talar effektivitetsskäl och prakliska skäl för att ulbildningsprogramorganet förläggs i närheten av Sveriges Radio. Några sysselsätlningsvinster slår inte heller all finna genom att flytta ut elt antal tjänstemän utanför kärnområdet. Ur sysselsättningssynpunkt krävs hell andra insatser från statens sida som prioriterar tillverkningsindustri i de södra regionerna.

Herr talman! Med detla yrkar jag i första hand bifall lill molionen 4 av herr Werner m. fl., i andra hand att riksdagen, om motionen 4 inte bifalles,

1. dels uttalar sig för en lokalisering av utbildningsprogrambolaget till Stockholmsområdet inberäknal kärnområdet, dels bemyndigar regeringen att besluta om den närmare lokaliseringen av utbildningsprogrambolaget,

2. uttalar att utbildningsprogramorganet bör få göra beställningsprojekt enbart för högskoleområdet,

3. uttalaratt en styrelse bör tillsättas snarasi, dock senast den 1 april 1977, för att trygga personalens förhandlingsrätt.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr JOHANSSON i Hållsta (c):

Herr talman! Jag skall i mitt inlägg enbart ägna mig ål lokaliseringsfrågan.

1 motion 1975/76:1427 föreslår jag tillsammans med Gustav Jonnergård att TRU lokaliseras lill Norrtälje. I utbildningsulskotlets betänkande 1976/77:11 är man enig om att lokaliseringen skall göras till Stockholmsområdet. Man tar emellertid inte ställning till förslagel om Norrtälje som lokaliseringsort, utan anser att regeringen skall beslula om lill vilken kommun i Stockholmsområdet lokaliseringen skall ske.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Bland remissyttrandena till TRU-kommitténs betänkande trycker arbetsmarknadsstyrelsen myckel starkt på kravet att lokaliseringen av TRU skall ses som en viktig regionalpolilisk åtgärd. Länsstyrelsen i Stockholms län har enhälligt förordat Norrtälje, delta främsl på grund av den regionala obalans som råder i della län och den låga andel arbelslillfällen som Norrtälje har i regionen, i synnerhet när del gäller kvinnor och lång-tidsutbildad arbetskraft.

Vad det geografiska avståndet beträffar ligger ju Norrtälje inte så väldigt avlägset från Stockholm. Som riksdagsman och bosatt där är jag ju exempelvis på grund av närheten till Stockholm inte beräuigad till fullt traktamente.

Och vägen Norrtälje-Stockholm förbättras successivt. Ungefär halva sträckan är i dag motorväg, och resterande sträcka Libby-Brottby skall enligt långlidsplanen vara ombyggd under 1980-talel. Efter denna ombyggnad tvivlar jag på att man uppnår några mätbara lidsvinster genom alt lokalisera TRU söder om Stockholm. Vid en lokalisering till Norrtälje" slipper man ju trafiken genom Stockholm, när man skall till Sveriges Radio.

Dessutom förbättras den kollektiva trafiken med direktbussar Stockholm-Norrtälje i båda riktningarna och SL:s 70-kort gäller.

Att den dåvarande socialdemokratiska regeringen vid proposilionsskrivandet, med tanke på förestående val, körde över den enhälliga länsstyrelsen med landshövding Hjalmar Mehr i spetsen och dessutom sin egen riksdagsman Åke Wiclorsson, som lidigare uppvaktat den förre utbildningsministern i ärendet lill förmån för Norrtälje, är väl inte så mycket en omtanke om TRU, utan mera en rent valtaktisk åtgärd. Jag kan påminna om att både Haninge och Botkyrka vid den tidpunkten hade en knapp icke-socialistisk majoritet.

Jag hoppas att utskottet vid studiet av remissvaren uppmärksammal den regionala obalansen i Stockholms län. Norrtälje kommun är till strukturen en utpräglad jord- och skogsbruksbygd, och eftersom industrialiseringen är låg har kommunen en god fysisk miljö. Detta tillsammans med Roslagens vackra natur, inle bara om sommaren utan även under andra årstider, besjungen av trubadurer och poeter, har gjort att kommunen blivit eftertraktad av fritidsmänniskorna. Med sina ca 34 000 fritidshus är Norrtälje den mest utpräglade fritidskommunen i vårt land. Så länge exploateringen pågår ger del här en del jobb, men samtidigt tas en mängd mark i anspråk som genom bebyggelsen blir improduktiv, och när exploateringen upphör leder detta till atl en mängd arbetstillfällen försvinner på grund av nedlagd skogs- och åkermark samt till inkomstbortfall för yrkesfiskare, anläggnings- och byggnadsarbetare m. fi. I Länsplanering 74 har man också gjort den här bedömningen och räknar där med en minskning av arbetstillfällena inom dessa yrken.

Och en kommun kan inte från kommunalekonomisk jämlikhetssyn-punkl vara serviceorgan på fritiden ål människor från i huvudsak andra delar av vårt land och vår region. Kommunen måste också ges möjligheler

lill arbetstillfällen, som på sikt ger kommuninvånarna framtidstro. En lokalisering av TRU lill Norrtälje tror jag skulle vara den injektion som skulle bli början till en bättre regional balans för Slockholms läns nordostregion. Vore inle detta en bättre väg att pröva än att Norrtälje kommun tvingas stämma in i den klagokör som blir alltmera vanlig, nämligen: Inlemma oss i det allmänna stödområdet.

Jag hyser naturligtvis den största tilltro till den nuvarande regeringens regionalpolitiska omdöme och sätter nu min lit till atl den mycket noga försöker sätta sig in i Norrtälje kommuns sysselsättnings- och regionalpoliliska problem. Men är det några av kammarens ledamöler som tror att den har bällre tid och möjligheter till detta än utbildningsutskottets ledamöter haft?

Jag tycker att del är en svaghet i betänkandet att utskottet inte utnyttjar den här chansen att åstadkomma en avgörande regionalpolilisk satsning, och detta med minsta möjliga personella påfrestningar som följd, genom att besluta att föreslå riksdagen all bifalla motion nr 1427 och på så sätt definitivi avgöra att TRU förlägges lill Norrtälje.

Herr talman! Jag har inget yrkande utan föriilar mig nu helt på regeringen och dess goda omdöme.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr WÄSTBERG i Siockholm (fp):

Herr lalman! Den svenska utbildningsradion har utretts under nästan ett decennium. Den långa utredningstiden har varit till nackdel för utbildningsradions utveckling. Att Sveriges Radios utbildningsavdelning och TRU kunnat göra så många fina program och så många goda insatser är en prestation mot bakgrund av att man arbetat i en ständig osäkerhet, att man vetat så litet om vad det skall bli av utbildningsradion. Därför är det väldigt glädjande atl riksdagen nu lycks kunna enas om ett -om än interimistiskt - förslag till hur utbildningsradion i framtiden skall vara organiserad. Det är särskilt glädjande som de förslag som nu kommer från elt i allt väsentligt enigt utskott innebär atl - i motsättning lill vad Bertil Zachrisson försökte hävda -de liberala kraven har tillgodosells om att utbildningsradion skall vara decentraliserad, ha garantier mot statlig dirigeringslusla och kunna hävda sin integritet.

På få områden är socialism och centralisering så olyckliga som när del gäller läromedel - tryckta som elersända. Ceniralslyrning innebär ju ell syslem däralli fler elever ges en och samma version av verklighelen. Men verkligheten är aldrig entydig. Urvalet av fakta är präglat av värderingar, kunskaper och personlig bakgrund hos den eller dem som svarar för urvalet. Utsiktspunkten präglar den bild som förmedlas. Därför är del i ell demokratiskt samhälle viktigt all skolan förmedlar,//era bilder, all alla klassrum inle blir idenliska.

Mol den bakgrunden var vi från folkpartiet mycket kriiiska både mot de två tidigare TRU-utredningarna och mot den förra regeringens proposition i våras om utbildningsradion. På fem olika punkter visade den

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

förra regeringen hur liten faroinstinkt den hade inför att staten skulle få makt och myndighet över etermedia:

Fördel första föreslog den förra regeringen att Sveriges utbildningsradio skulle bli en helstatlig stiftelse direkt under utbildningsdepartementet. På så sätt skulle vi för första gången få helt statlig radio och TV i Sverige, ett ämbetsverk för utbildningsradio. Sveriges Radios uppbyggnad kan kritiseras, men radioavtalel och den litet komplicerade sammansättningen av styrelsen ger i alla fall vissa garantier för självständighet. Men vem skulle ha utsett styrelsen i utbildningsradion enligt det gamla regeringsförslaget? Jo, regeringen själv. Och vem skulle ha beslämt stiftelsens stadgar? Jo, samma regering. När ulskollel nu enhälligt överger propositionen och föreslår att den nya utbildningsradion skall bli ett dotterbolag lill Sveriges Radio så värnar man på ett glädjande säll om utbildningsradions integritet.

För det andra såg den gamla regeringen mycket små risker i atl de som redan har makt skulle få mera makl: via särskilda kommittéer skulle myndigheter och folkrörelser kunna påverka program, budget och planering. Del skulle innebära att Utbildningssveriges redan mäktiga skulle få än mera atl säga till om. När ulskollel nu föreslår att kommittéerna skall bli rent rådgivande är detta också ett steg för alt värna utbildningsradions självständighet mot starka påtryckningsgrupper.

För det tredje fanns det i regeringspropositionen en möjlighet all förvandla ulbildningsradion till början av ell monopol på läromedelsområdet. De etersända läromedlen skulle spela en alll viktigare roll. Samtidigt skulle utbildningsradion producera läromedel. Lars Ag - en av de ledande i arbetet både för atl få fram utredningsbetänkandena och för att 1 fram propositionen och av den gamla regeringen designerad som chef för ulbildningsradion - karakteriserade ett av syftena med den nya utbildningsradion som att man ville "skapa en bjässe på läromedelsmarknaden". För socialdemokraterna, som ju på sin partikongress lagil ställning för att hela den svenska läromedelsbranschen skall förstatligas, är del självfallet svårt atl se riskerna i en sådan utveckling. För oss liberaler som vill ha frihet och mångfald också på läromedelsområdet och som vill alt elever och lärare skall kunna välja mellan flera konkurrerande läromedel i skolorna skulle utbildningsradion som bjässe på läromedelsmarknaden vara en slor fara.

När nu utskottet enhälligt kraftigt begränsar den nya utbildningsradions möjligheter alt producera tryckta läromedel är därför delta mycket tillfredsställande. Konkurrensen och mångfalden skall upprätthållas också på läromedelsområdet.

Fördel fjärde ansåg Bertil Zachrisson i sin proposition all organisationer och myndigheter i samproduktion med ulbildningsradion skulle kunna göra program. Delta var elt av de allvarligaste hoten mot utbildningsradions integritet mot samhällets mäktiga. Låt oss ta ett exempel. När LO efter den stora gruvstrejken ville ha mer ordning i leden vände man sig lill TRU föran få en programserie lill slånd. TRU skulle göra program.

LO slå för studiematerialet. Men TRU lydde inte riktigt order. Serien Arbetare 71 blev inte så okritisk som LO velat. Det socialdemokratiska partiet och LO gick hårt ut mol misshagliga producenter. Intressant är inte om programserien var bra eller dålig - själv tycker jag den var dålig. Del viktigaste är atl LO ansåg sig ha rätt atl få för sig tillrättalagda program producerade och elersända av utbildningsradion.

Den samproduktion som den förra regeringen föreslog innebar att en Slor studieorganisation, en myndighet eller en organisation skulle kunna gå in i utbildningsradion och erbjuda pengar för alt ett program skulle produceras och sändas. Det skulle ge utomstående organisationer en möjlighet att dirigera hur ulbildningsradion skulle använda sina resurser och det skulle också ge dessa organisationer en vetorätt mol vad som TV sänder om organisationen. Samproduktionen förutsatte ju att bägge parter var överens. Här skulle alltså Arbelsgivareföreningen eller arbetsmarknadsstyrelsen direkt kunna nå ut i etern med sin verklighetsbild. Det hade varit allvarligt för utbildningens frihet. Nu avstyrker utskottet enhälligt propositionens förslag om samprojekl och föreslår betydande restriktioner. Det är bra all socialdemokraterna nu ändrat sig på den punkten.

För del femte och slutligen ansåg den förra regeringen alt ulbildningsradion skulle kunna göra rena beställningsjobb. Om en myndighet ville ha en fllm - t. ex. för visning som reklamförspel på biografer eller för internutbildning - skulle den kunna gå till ulbildningsradion med sin beställning. Utbildningsradion skulle fungera som vilken reklambyrå som helst. Samme producent skulle ena dagen göra ell besiällningsuppdrag åt en myndighet, andra dagen ett utbildningsprogram om samma myndighet. Tror någon atl det då skulle varit lätt all bevara utbildningsradions självständighet och integritet?

Både Sveriges Radio och radioutredningen var skarpt kritiska till beställningsjobb för utbildningsradion. Det skulle ha skapat ett beroendeförhållande mellan utbildningsradion och organisationer och myndigheter. För ell halvår sedan besvärades socialdemokraterna mycket litet av den kritiken. Nu har en ändring lill det bättre skett, och starka inskränkningar läggs på möjlighelerna lill beställningsprodukiion.

De nuvarande regeringspartierna hade olika praktiska förslag till hur utbildningsradions organisation skulle lösas. Det väsentliga i alla dessa förslag var värnandel om utbildningsradions självständighet. De organisationsförslag som ulskoltet lägger fram innebär en annan praktisk form för verksamheten än vad vi förutsåg i partimotionen, men de tillgodoser i sak vår kritik mot den gamla regeringspropositionen.

De förslag socialdemokraterna lade fram för ett halvår sedan var atl vi i Sverige skulle få den första helstatliga radiokanalen, vi skulle fä en Sveriges pampradio. När nu gårdagens beslutsfattare blivit dagens opposition har man också på ett helt annat sätt börjat slå vakt om etermediernas integritet mot överheten.

Det är ytteriigare ett exempel på regeringsskiftets posiliva verkningar.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

7 Riksdage/tsprotokoll 1976/77. Nr 412

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Hert NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag skall säga några ord om principerna för decentraliseringen av de nu ifrågavarande utbildningsprogrammen i radio och TV. I utbildningsutskottels betänkande konstateras atl det finns starka skäl all bygga ul den del av utbildningsprogramproduktionen som sker regionalt. Jag lycker den här formuleringen är oklar. Kan man tolka detta uttalande så all det avser de rikssända programmen? I radio och TV i övrigt är det just dessa program man har avsett och inte de lokalt producerade programmen som sänds lokalt. Mig veterligi är det första gången de lokalt sända programmen inräknats.

Ulskoltet säger: "Den regionala verksamheten bör i framtiden ha minsl samma andel av den totala verksamheten som den regionala produktionen nu har när det gäller skolradion." Jämförelsen med skolradion borde i stället ha gjorts med radio- och TV-verksamheten i övrigt och anslutits till de principer som är aktuella i det sammanhanget.

Enligl min mening är del angeläget att i den här debatten få preciserat hur stor andel av riksprogramproduklionen som bör ske regionalt. En precisering av de rikssända programmen har gjorts av riksdagen tidigare när vi haft frågan om en decentralisering av Sveriges Radios verksamhel uppe.

Genom riksdagsbeslutet 1966 fastställdes alt omkring en fjärdedel av programproduklionen i rikskanalerna skulle ske utanför Stockholm. Med anledning av motioner lill 1973 års riksdag uttalade sig kullurutskottet i frågan och "fann det önskvärt att andelen regional produktion utökades utöver vad som angavs vid 1966 års riksdag". Kulturutskottet uttalade sig alltså om de rikssända programmen.

Glädjande nog har vi nu också nått fram till att ungefär en tredjedel av de rikssända programmen i radio och TV produceras utan för Siockholm, varav dock bara 2,7 % i Luleå-, Umeå- och Sundsvallsdisirikten, där 12 % av befolkningen finns. Men jag skall inte ta upp den saken i det här sammanhanget.

Den sittande radioutredningen har låtit förstå alt den ämnar föreslå en yllerligare ökning av den andel av riksprogrammen som skall produceras ule i distrikten. Siffran 35 % har nämnts som ett mål för den decentraliserade produktionen i framtiden.

Mol den här bakgrunden vill jag fråga statsrådet om han finner att det föreligger i princip samma skäl för decentralisering av utbildningsprogrammen som för t. ex. barnprogram, ungdomsprogram, samhälls-och kulturprogram inom den allmänna programverksamheten. Finns det verkligen anledning att avstå från decentralisering av program för rikskanalerna genom TRU? Jag kan inle finna alt det varil utskottets mening. Jag har frågat ledamöter i utbildningsutskottet tillhörande centern, folkpartiet och moderaterna om vad utskottets skrivning egentligen innebär. Svaret har i samtliga fall varil att det nu är fråga om en decentralisering i reell mening.

Jag anser emellertid att skrivningen är så oklar att den också kan tolkas så, atl det inte blir fråga om någon decentralisering alls när det gäller de rikssända programmen - alltså alt det ungefär som nu blir fråga om en hundraprocentig produktion av de rikssända programmen i Stockholm. Enligt vad jag förstår har detla icke alls varit utskottets mening. Jag vill därför fråga utskottels talesmän, vad som egentligen är meningen med den skrivning som finns här. Innebär den verkligen att man skall ha en decentralisering som i stort sett motsvarar den som gäller för radion i övrigt? Om decentraliseringen omfattar såväl rikssända som lokalt sända program - det har sagts från denna talarstol i dag - betyder detta i sak med nuvarande andel lokala program, producerade lokalt för lokal sändning, att nästan 100 96 av de rikssända programmen produceras i Stockholm, och det har, såvitt jag förslår, icke varit utskottets avsikt.

Motivet föran decentralisera programverksamheten har ju angetts vara atl ta till vara programmöjligheterna i landels olika delar. Min fråga till departementschefen innefattar också hans syn på möjligheterna atl genom en decentralisering av skolradio- och skol-TV-programproduklionen liksom av TRU-produklionen utnyttja tillgängliga undervisningskrafter i hela landet.

Som jag nämnde produceras i dag omkring en tredjedel av alla kulturprogram, samhällsprogram, underhållningsprogram och barn- och ungdomsprogram i rikskanalerna av distrikten. Enligl den tolkning av utskottets skrivning jag har fått från några av utskottets ledamöter är avsikten att TRU:s verksamhet verkligen nu skall decentraliseras i anslutning lill samma principer som gäller för radio och TV i övrigt. Man kan, tyvärr, inte dra den slutsatsen av utskottets skrivning. Därför vill jag ställa följande frågor till utbildningsministern: Delar utbildningsministern den uppfattning som jag har uttryckt? Kommer i så fall direktiven till organisationskommittén för TRU:s framtida verksamhet alt få den inriktningen?

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr LARSSON i Siaffanslorp (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag skall givetvis inte gå in på de frågor som Jan-Ivan Nilsson i Tvärålund ställde till utbildningsministern, men jag vill gärna svara på de frågor han riktade till utskottets talesmän.

Genom att använda skolradioprogram som exempel har vi måhända oavsiktligt, enligl Jan-Ivan Nilssons sätt alt läsa, så all säga bantat ner riksprogrammei något. Utskottet ger emellertid organisationskommittén uppgiften att inleda en successiv ulbyggnad av den regionala verksamheten. Likartade uppgifter kommer sedermera "att åvila bolagets styrelse. Min uppfattning är all det här gäller riksprogrammen.

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! I molionen 2386 har jag föreslagit atl den radio- och TV-verksamhet som vi nu behandlar skall förläggas till Norrtälje kommun. Jag kan instämma i de synpunkter som herr Johansson i Hållsta

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

har anfört tidigare, och del gör att jag här skall inskränka mig till några ytterligare kommentarer.

Jag vill särskilt trycka på alt, som herr Johansson i Hållsta säger, länsstyrelsen enhälligt har förordat Norrtälje vid en lokalisering i Stockholms län och alt det är svårl atl uppnå mätbara lidsvinster om man förlägger programverksamheten till någon kommun söder om Stockholm. Vad han säger om behovet av arbetstillfällen i Norrtälje kommun vill jag också underslryka. Detta är några tungt vägande skäl, som bör beaktas när man i fortsättningen diskuterar vilken kommun som skall få den här verksamheten.

Jag noterar med tacksamhet de preciseringar som utskoltsrepresen-tanten herr Nordstrandh gjorde tidigare i debatten, framför alll för att herr Nordstrandh klargjorde atl utskottets mening är att Norrtälje skall räknas in i Stockholmsområdet ulanför kärnområdet - där utskottet menar atl lokalisering skall ske.

Det finns också anledning att observera hur utskottet avslutar skrivningen om lokaliseringsfrågan: "Utskottet föreslåratt riksdagen med anledning av propositionen och moiionerna 1975/76:1427 och 1975/76:2386 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i lokaliseringsfrågan." Det gäller just de två motioner som begären lokalisering lill Norrtälje. Jag lycker del är ganska positivt för oss som gärna vill ha en lokalisering till Norrtälje av de skäl som herr Johansson i Hållsta och jag här lidigare har anfört.

Det ansvariga statsrådet för dessa frågor är ju närvarande i kammaren, och jag hoppas att statsrådet tar hänsyn till vad som här har sagts om Norrtälje och att denna verksamhet lokaliseras till Norrtälje kommun. Det är ett mycket starkt önskemål från kommunens sida alt denna lokalisering skall komma lill slånd. Man har möjligheler att ställa mark till förfogande. De övriga skäl som anförts väger som sagt myckel tungt.

I detta anförande instämde herr Biörck i Värmdö (m).

100

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Jag anser att del är en myckel bra lösning som man efter åtskilligt arbete har syn ihop i utbildningsulskottei. I slor enighet har man kommii fram till en lösning av frågan på vilket sätt utbildningsradioverksamheten skall bedrivas. När propositionen om utbildningsradion lades fram i våras, bedömde vi från vårt håll - mot bakgrund av de stora oklarheter och svagheter som fanns i regeringsförslaget -att det fanns vägande skäl att koppla samman behandlingen av denna fråga med radioulredningens arbete. Men sedan dess har det perspektivet helt förändrats med tanke på både radioutredningens arbetssituation och den förlängning av radioavtalel som ägt rum.

Jag menar att en klar fördel med utskottets förslag är alt man vall en lösning där allmänna spelregler är etablerade och där det finns garantier

för alt de annars svårknäckla frågorna om företagets integritet och självständighet kan lösas på ell bra sätt.

Därför finner jag det något märkligt när herr Zachrisson, som tidigare som statsråd har haft ett särskilt ansvar för rundradioverksamhelen i landel, gör gällande att det är en akademisk fråga vilken organisationsform och vilken ställning som detla nya organ får. Jag minns mycket väl hur det var här i riksdagen - i kammaren och i kulturutskottet -när vi behandlade frågan om lokalradions bildande som ell dotterbolag till Sveriges Radio, och de ingående överväganden vi då hade om hur man skulle uppfylla de självklara krav som måste ställas på etermedieföretags integritet och självständighet. Jag menaratt det vore värdefullt om vi i framliden kunde vara ense om hur viktigt det är att vi kan klara de här frågorna på ett tillfredsställande sätt och alt vi inle gör dem till trivialiteter.

Jag vill kort kommentera de uttalanden som gjorts när det gäller en ökad programproduktion ute i landet och utanför storstadsområdena. Det är riktigt att det är oklart skrivet i utbildningsulskottets betänkande, och jag är glad över de förtydliganden som kommit från utskottets företrädare på den punkten. Del har varit helt avgörande för oss i centern, när vi har tagit slällning lill frågan hur vi skall ha del med utbildningsradion, att man på samma sätt som när del gäller rundradioverksamheten i övrigt skall eftersträva en ökad produktion ute i landet. Om denna inriktning av rundradioverksamheten har också rått en mycket stor enighet i kullurutskottet.

Anledningen till att jag har begärt ordet är närmast lokaliseringsfrågan. Här måste det nya företagets karaktär, resursfrågor och frågor om sam-utnylljande bli avgörande. Men de regionalpolitiska bedömningarna är också mycket väsentliga. Jag finner det märkligt att man från socialdemokratiskt håll i denna fråga har en reservation. 1 det regeringsförslag som lades i våras begärde man bara elt bemyndigande för regeringen an besluta om den närmare lokaliseringen. Nu finns det klarl uttryckt i utskottels betänkande all lokaliseringen skall vara ulanför kärnområdet, an man skall besluta efter hörande av Sveriges Radio och TRU-kommittén och med beaktande av personalens intressen. Jag menar atl det är väsentligt i sammanhanget.

När del gäller vilken ort som skall väljas av de två orter som mest har diskuterats eller valet av lokaliseringson över huvud laget i Stockholmsområdet vill jag bara säga atl från regionalpolilisk synpunkt är Norrtälje all föredra. Haninge är också ett bra alternativ från regionalpolilisk synpunkt. Del är väsentligt att utskottet med sin skrivning har markerat betydelsen av de regionalpoliliska faktorerna i bedömningen av lokaliseringsfrågan. Jag förväntar mig att man skall komma fram lill ett bra resultat i regeringen som kan förbällra situationen i någon av våra många arbetsplalsfattiga förortskommuner i Stockholms län.

Det har förts en diskussion här om vad som menas med Stockholmsområdet. Del är inte så konstigt all den diskussionen har förekommit.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

101

Nr 41 Stockholmsområdet är inte något preciserat eller någol en gång för alla

Onsdaeen den fastställt begrepp. En del människor menar med Stockholmsområdet det-

8 december 1976 samma som Storstockholmsområdet, en del menar Stockholmsregionen,

_____________ andra talar om Slockholms län.

Radio och television Jag tror att regeringen kommer att klara det här bra, och jag vill särskilt
/ utbildningsväsen- hänvisa till alt vi inom kort här i kammaren kommer att behandla ett
det förslag från arbetsmarknadsutskottet, där det är klart markerat all den

nya regionalpolitiken skall inriktas på inomregional balans och att vi över huvud taget skall få en mer decentralistisk inriktning av regionalpolitiken. Della bör ses som ell fullföljande av de uttalanden som gjordes i regeringsdeklarationen.

Särskilt intressant är också att arbetsmarknadsutskottet där lar ställning lill frågan hur man skall förfara med de statliga arbetsplatserna i Stockholmsområdet. Del sägs mycket klarl i texten till utskottsbelänkandet att "staten såsom en stor arbetsgivare i Stockholmsområdet har elt ansvar för en förbättrad inomregional balans i området. Vid fördelning av arbetsplatser inom regionen bör större hänsyn las till önskemål från regionala myndigheter."

Jag förväntar mig att samma syn som kommit till uttryck när det gäller de statliga arbetsplatserna också skall vara av stor betydelse när det gäller regeringens agerande och beslut om den närmare lokaliseringen av utbildningsradion.

Hert NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! När propositionen 110 förelåg i våras väckte jag en moiion, nr 2383, där jag anförde kriiiska synpunkler på den föreslagna lokaliseringen av utbildningsprogramorganet. Jag uttryckte min besvikelse över att företagel skulle lokaliseras lill landets största tätort. Jag anförde en del yttranden av länsstyrelsen i Västerbotten, av Umeå kommun och av Åke Söderlind vid Sveriges Radio i Umeå, 1 en artikel rubricerad Regionalpolitikens Waterloo framförde den senare sin besvikelse över alt finna att resultatet av fyra års utredande blivit atl man valt Stockholm lill förläggningsort - "av regionalpolitiska skäl",

I klämmen lill min moiion hemställde jag att en del av utbildningsprogramverksamheten skulle förläggas till Umeå, Också i andra motioner har man visat på Umeå som lämplig ort.

Regionalpolitikens vackra tanke utlokalisering av statliga verk håller nu på att begravas på område efter område. 1971 och 1973 har riksdagen uttalat sig för ett förverkligande av den ursprungliga planen som delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet hade framlagt. Enligl den skulle till Umeå under etapp 1 och 2 utlokaliseras verksamhet som skulle innebära att 1 420-1 430 personer skulle anställas. 1 en skrivelse från Umeå kommun sägs alt läget den 1 december i fjol var att 460 personer skulle anställas enligt kalkyl.

Nu finns nya oroande uppgifter om ytterligare krympning av den verk-
102 samhet som skall till Umeå. I en skrivelse av den 30 november 1976

pekar Umeå kommun på det allvariiga som håller på atl ske just nu då del gäller andra delar av den statliga verksamheten - Umeå kanske blir Ulan. Från 1 430 anställda har man alltså nu kommii ned till 460, och del kanske blir ännu färre.

I skrivelsen av den 30 november från Umeå kommun finns några rader som jag vill läsa in i protokollet. Det gäller frågan vad som är dyrt och vad som är billigt, vad som är stora kostnader för staten.

"Mot bakgrunden av dessa väsentliga avsteg från de ursprungliga förslagen anser Umeå kommun befogat påstå att genomförandet av om-lokaliseringarna för Västerbottens del mycket illa överensstämmer med den mer balanserade utveckling inom lokaliseringsregionerna som statsmakterna avsett. Kommunen har också tidigare haft anledning hävda, att de samhällsekonomiska perspektiven och lokaliseringspolitiska motiven alltmer trängts undan i de särskilda utredningar som följt på delegationens ursprungliga förslag. Enligt dessa förslag skulle Västerbotten tillföras 23 % av de till skogslänen omlokaliserade 6 200 arbetstillfällena. Hittills beslutade och föreslagna omlokaliseringar motsvarar endasl 10 % för Västerbollens del."

I tidningen Väsierbottens-Kuriren har rektorn för Umeå universitet, Lars Beckman, i dag med bitterhet skrivit om resultatet av utlokaliseringen. Han har också lagit upp TRU under delrubriken TRU går i stöpet? Han säger där:

"En lokalisering av TRU till Umeå var tidigare föreslagen. Efter regeringsskiftet växte förhoppningarna om lokalisering av åtminstone en del av TRU till Umeå. Delta ser emellertid ut atl gå i stöpet atl döma av ett enigt nej på utskottsnivå. Vad som återstår atl hoppas på är en lokalisering av SBL:s produktionsverksamhel lill Umeå i samarbete med KABI, ca 200 tjänster."

Och så vill jag understryka vad som skrivs i nästa mening: "Man kan konstatera atl ingen lokaliseringsort fått elt så negativt utfall som Umeå. Om också lokaliseringen av en del av SBL lill Umeå går om intet fär behandlingen betecknas som rent uppseendeväckande för att inte säga rå."

Sedan tar han upp motståndet mot utfiyttningarna.

Jag hörde herr Zachrisson i slutet av sill anförande i dag säga att det var väl att det inte blev en förläggning av denna verksamhel i enlighet med motionens förslag, alltså en utlokalisering - det skulle ha varit ett hot mot hela verksamheten. Jag är mycket förvånad över det uttalandet och över all det i dag anses omöjligt att enligl det förslag som delegationen ursprungligen lade fram förlägga den största delen av denna utbildning till Umeå. Man säger atl del skulle medföra stora kostnader för nybyggnader och annal. Efter vad jag kan förslå blir del nybyggnader även om den förläggs till Haninge eller Norrtälje. Och den negativa beskrivningen av möjligheterna alt förlägga den lill Umeå lycker jag är nästan upprörande. Vi kan läsa på s. 7 i betänkandet: "En förläggning lill ort utanför Stockholmsområdet skulle enligt propositionen kräva en i det

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

103

Nr 41 närmaste fullständig egen utrustning hos utbildningsprogramorganet, då

Onsdaeen den Sveriges Radios resurser inle skulle kunna utnyttjas, samt en total ny-

8 december 1976 byggnad."

__________ -— Här kan man sätta ett frågetecken i kanten för vad som menas med

Radio och television an Sveriges Radios resurser inte skulle kunna utnyttjas. Sveriges Radio
/ utbildningsväsen- har ju också i Umeå många bra lokaler och myckel folk.
det Jag citerar vidare ur betänkandel: "Tillgången på skådespelare, mu-

siker, artister och specialister av skilda slag skulle bli mer begränsad." Det är nötta och slitna argumenl, och jag tycker inte all de förefaller särskilt trovärdiga. Man har t. o. m. påstått i lidigare inlagor alt del skulle vara svårigheter på den tekniska sidan. Jag har svårt att förslå denna nedvärdering av landsorten. Man anser det tydligen helt omöjligt att få ett verk fullständigt och effektivt så snart del inte ligger i den här delen av landet.

När det sedan i belänkandet talas om "den nuvarande svaga utvecklingen i Stockholmsområdet" måste man som västerbotlning och som gammal motionär på regionalpolitikens område säga sig, att nu kan vi sluta fdla om regionalpolitik - det är precis likadant över hela landel. Del blir snart så all vi måste göra insamlingar i Västerbollen till dem som bor i Stockholms söderförorier.

Ett nytt organ bör vara lättare att lokalisera till en avlägsen ort, t. ex. det på 555 km avstånd och 50 minuters flygresa härifrån belägna Umeå, än ell gammalt verk som har funnits länge i Stockholm och har färdigbyggda lokaler och utrustning och personal som är rotad där. Vi har sett det som mycket lämpligt att just nu, när något nytt skall byggas upp, föriägga del till exempelvis Umeå - det borde vara lättare än att flytta redan etablerade enheter. Vi ansåg att detla var en fln lösning. Jag vill understryka vad herr Nilsson i Tvärålund sade, att om detta skulle betyda att det blev en ytterligare begränsning i vad som redan finns vore del sorgligt. Det bör observeras vad som slår nederst på s. 7 och överst på s. 8 i betänkandet: "Den regionala verksamheten bör i framtiden ha minst samma andel av den totala verksamheten som den

regionala produklionen nu har----------------- . "Frågan är om inte ordel "bör"

skulle ha bytts ut mot ett "skall".

I det nuvarande läget är det inte möjligl all yrka bifall lill någol annat än ulskollels hemställan. Men jag beklagar den utveckling som sker, och vi måste räkna med all besvikelsen blir slor i vår del av landel.

Hert utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Riksdagen fattar i dag i stor enighet beslut om en ny organisation av produktionen av radio- och TV-program för undervisningsändamål.

Utbildningsulskottei har lagt ned elt omfattande och förtjänstfullt ar
bete på att hitta lösningar som kan accepteras på olika håll. Det finns
all anledning att uttrycka uppskattning över det. Enligl min mening har
104 slutresultatet blivit sådant att det finns anledning an tro att den nya

utbildningsradion nu får en ändamålsenlig organisation, som också tillgodoser kraven på självständighet och integritet.

Utskottet har förordat atl den nya ulbildningsradion skall ha samma ställning som lokalradion, alltså vara ett dotterbolag till Sveriges Radio.

Del nya utbildningsprogramorganet komnier alt få ensamrätt att sända anslagsfinansierade utbildningsprogram, någol som kan sägas innebära en uppmjukning av den monopolställning som Sveriges Radio hittills haft. Det finns anledning alt hälsa den ulvecklingen med glädje. Del ar av värde om mångfalden på massmedieområdet kan främjas.

Den enda fråga där oenighet kvarstår i utskottet gäller lokaliseringen. På socialdemokratiskt håll har man redan nu velat beslämma att det nya organet skall förläggas till Haninge kommun. Jag tror att utskottets majoritet har valt en klok väg, när man nu avstår från all uttala sig för eller emot en lokalisering till någon bestämd kommun inom Stockholmsområdet. Den organisationskommitté som regeringen omedelbart skall tillsätta får nu tid att ytterligare utreda frågan om lämplig lokalisering i samråd med bl. a. berörd personal. Därvid måste självfallel, som fröken Hjelmström framhöll, de tekniska och ekonomiska konsekvenserna noga beaktas. Behovet av teknisk samordning med Sveriges Radio har ansetts tala för att det nya organet skall förläggas lill Stockholmsområdet. Jag vill emellertid understryka vad utbildningsutskottet också anför, nämligen all en väsenilig del av produklionen bör ske regionall. Både skolradion och TRU har ju redan bedrivil en del av sin programproduklion Ulanför Siockholm, vilket jag anser vara värdefullt.

Herr Nilsson i Tvärålund frågade om kravel på decentralisering skulle gälla riksprogram. Enligl min mening måste svaret på den frågan vara ja.

Fröken Hjelmström befarade att personalen skulle få mindre möjligheler lill samråd med en organisationskommitté än med en styrelse. Så blir inle fallet. En organisationskommitté måste nu snabbt tillsättas, och den skall så småningom avlösas av en styrelse. Personalens inflytande blir varken större eller mindre i en organisationskommitté än i en styrelse.

Låt mig till sist säga att jag räknar med alt TV- och radioprogram producerade för undervisningsändamål kommer atl få ännu större belydelse i framliden än i dag, bl. a. som en följd av möjlighelerna att spela in och lagra också TV-program. Del är därför utomordentligt viktigt alt man hittar former för produktion av sådana här program, som tillgodoser kraven på kvalitet och allsidighet. Utskottet har nu avvisat en utveckling som innebär en monopolisering av läromedelsmarknaden. Jag är glad över att, bortsett från lokaliseringsfrågan, ulbildningsutskoltet har kunnat enas om det förslag som riksdagen nu tar ställning till.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag ber alt få tacka såväl slalsrådel som utskotlets talesman för deras klarläggande uttalanden. Genom deras svar tycker jag mig ha nått syftet med min inlägg. Statsrådets klara ställningstagande med svaret

105

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

ja vill jag tolka så att han i sak och i princip instämmer i vad jag uttalade i mitt anförande. Samma sak utläser jag ur Thorslen Larssons anförande, där han säger att avsikten är att bygga ut den regionala verksamheten inom TRU och atl det gäller riksprogram. Detta överensstämmer med vad andra ledamöler i elt f ö. enigt utskott har avsett atl säga. Det är, som jag ser det, myckel tillfredsställande att oklarheten på den här punkten är skingrad. Del bör vara en god riktlinje för hur denna verksamhet kommer atl planeras och utvecklas framöver.

Vidare kan jag, herr talman, instämma i vad Tore Nilsson alldeles nyss har sagt beträffande lokaliseringen av TRU. Jag kan givetvis inte instämma i vare sig utredningens skrivning i den här frågan eller den förra regeringens skrivning i den proposition som riksdagen har haft alt la ställning till. Men i dag finns det ingen möjlighet all påverka den frågan. Däremol finns del en möjlighel all i dag få elt klarläggande om principerna för decentraliseringen av verksamheten över huvud tagel inom den nya organisationen. I det avseendet anser jag alt såväl statsrådets som Thorslen Larssons uttalanden ger klarl besked.

106

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Utbildningsministern framhöll att utskottels ställningstagande innebär en uppmjukning av Sveriges Radios monopolställning. Del var just denna uppsplittring av Sveriges Radio på fiera förelag som jag vände mig emot i mitt inlägg. Vänsterpartiet kommunisterna har ju länge kämpat för att vi inte skall ha en mängd förelag inom massmedieområdet. Del kan nämligen öppna vägen för vad moderaterna kämpar för, dvs. flera privata företag på detta område.

Utbildningsministern sade också atl en organisationskommitté och en styrelse i princip är samma sak. Jag delar inte den uppfattningen. En organisationskommitté har inte den formella ställning som en styrelse har i dag. Jag anser bestämt atl det här är ett sätt att undgå medbestämmandelagen, som ju riksdagen fatlat beslut om i våras. Jag tycker del är synnerligen olyckligt alt man på del sättet undviker atl ta ansvar för de beslut man har fatlat, vilka ju skall ge personalen inflytande över policyfrågor, personalfrågor och budgetfrågor.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag kan försäkra fröken Hjelmström all personalen kommer att ha samma möjligheler till samråd och inflytande i organisationskommittén som man hade haft om en styrelse hade tillsatts i morgon dag. Jag är övertygad om att det bara är praktiska skäl som har dikterat utskottets ställningstagande på denna punkt.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det gäller inte bara samråd utan också möjligheter att utöva sin förhandlingsrätt. Det ger bl. a. den nya lagen om medbestämmande visst utrymme för, och del är den man nu undviker.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 4 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 8 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 4 av herr Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 13

Avstår - 13

Mom. 7-11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen av herr Alemyr m. fl. samt 3:o) det av fröken Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Gustafsson i Barkarby begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fröken Hjelmström begärt votering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

107

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

Den som vill atl kammaren lill kontraproposition i huvudvoteringen angående utbildningsutskottets hemställan i betänkandel nr 8 mom. 12 antar reservaiionen av herr Alemyr m. fl. röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit det av fröken Hjelmström under överläggningen framslällda yrkandet i motsvarande del.

108

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 131

Nej - 10

Avstår - 146

I enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskoiiets hemställan i

betänkandet nr 8 mom. 12 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafsson i Barkarby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 126

Avslår - 10

Mom. 13-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till det av fröken Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 18 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till det av fröken Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 275 Nej - 9

Mom. 19

Utskottels hemställan bifölls.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till det av fröken Hjelmström under överläggningen framslällda yrkandet i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i betänkandet nr 8 mom. 20 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill det av fröken Hjelmström under överläggningen framställda yrkandet i motsvarande del.

Ja - 275 Nej - 10

Mom. 21-27

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Radio och television i utbildningsväsendet

109

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Åtgärder för en bättre hundavel

110

§ 18 Åtgärder för en bättre hundavel

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:3 med anledning av motioner om översyn av djurskyddslagsliftningen, m, m,

Hert ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande 1976/77:3 har utskottet behandlat några motioner, där det hemställs om en översyn av bestämmelserna i lagen om djurskydd. Vidare har utskottet i samma betänkande behandlat molionen 1656, som berör en ändring av den allmänna ve-lerinärinstruktionen angående veterinärs rapporieringsplikl.

Belräffande motionerna om en översyn av bestämmelserna i lagen om djurskydd hänvisar utskottet bl. a. till att det inom jordbruksdepartementet och lantbruksstyrelsen bereds vissa frågor med anknytning just lill djurskyddslagen, och motionerna lämnas därför utan ålgärd.

Vad beträffar motionen 1656 hänvisar ulskoltet till sitt betänkande 1975/76:21, där det förordas atl en samlad översyn i lämplig form kommer till stånd rörande förhållandena inom hundavel och hundhandel i syfte att åstadkomma en sanering och en förbättring av kontrollen på området. I samband med denna översyn bör lämpligen frågor som rör rappor-leringsplikten övervägas, och så lämnas även den här molionen utan åtgärd.

Jag skulle kunna ge kammarens ledamöter många exempel på hur viktigt del är att få en ändring av den allmänna veterinärinslruktionen lill stånd för att därmed bl. a. förbällra avelsresullatel och nedbringa anlalet hundar med ärftligt betingade sjukdomar, men då ett enhälligt utskott lämnat motionen ulan åtgärd gagnar det föga all i dag la upp en debatt i sakfrågan. Det är inte heller någon mening med att yrka bifall till motionen, utan vi motionärer får återkomma i frågan, om nu inte jordbruksdepartementet snarast tillsätter en utredning eller på annat sätt tar initiativ.

Med utskottets skrivning hänger frågan lilet i luften, därför alt den av utskottet åberopade översyn som Kennelklubben gjort och som föreligger i tryck inle lagil upp den velerinära rapporieringspliklen. Vid kontakter som jag har haft med jordbruksdepartementet i dag fick jag informationer som lyder på all del kommer en utredning, men i vad mån den komnier alt ta upp frågan om den velerinära rapporieringspliklen återstår att se.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Det motionskrav som herr Eriksson i Ulfsbyn här lalade för har utskottet enligt sin bedömning i princip tillstyrkt redan för ett år sedan, då utskottet framhöll att de i motionen påtalade problemen bör ses över. Översynen kommer snart att ske, och enligt vad utskottet erfarit finns det grundad anledning förmoda atl just de här problemen - även den rapporteringsskyldighet herr Eriksson lalade om =- kommer

alt las upp och utredas i departementet. Därför har utskottet inte funnit någon anledning att vidta ytterligare ålgärder i samband med atl molionen behandlals den här gången.

Med del sagda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskotlets hemställan.

Hert ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr talman! Jag får lacka jordbruksutskottets ordförande Einar Larsson för denna komplettering till den kortfattade skrivning som utskottet har gjort i denna fråga.

Låt mig understryka atl när det gäller en sådan ändring av allmänna veterinärinslruktionen, där veterinär ålägges rapporieringsplikl belräffande ärftligt betingade sjukdomar eller defekter av betydelse för hundens funktion, är delta en ändring som kan göras utan större utredningar. Det vore i detta sammanhang beklagligl om denna detaljfråga som betyder så mycket skulle hamna i ell långvarigt övergripande utredningsarbete. Jag skulle i stället med tillfredsställelse se att departementet finner en snar lösning just på den här detaljfrågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:34 av herr Andersson i Södertälje m.fl. 1976/77:35 av fru Diesen m.fl. 1976/77:36 av herr Granstedt m.fl. 1976/77:37 av herr Strömberg i Botkyrka 1976/77:38 av herr Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:22 om statsbidrag till hemspråksundervisning för invandrarbarn m. m.

1976/77:39 av herr Gahrton 1976/77:40 av hert Ringaby

med anledning av propositionen 1976/77:45 om sänkning av sjömansskatten, m. m.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Åtgärder för en bättre hundavel

1976/77:41 av herrar Wärnberg och Boström med anledning av propositionen 1976/77:48 om ändrade avdragsregler för kostnader för tryggande av pensionsåtaganden, m. m.

Nr 41

Onsdagen den 8 december 1976

Meddelande om frågor

§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 8 december

1976/77:144 av herr Lundkvist (s) lill herr jordbruksministern om nya direktiv till 1972 års jordbruksutredning:

Jordbruksministern har i tidningsintervjuer och föredrag uttalat att regeringen skall ge jordbrukspolitiken en ny inriktning. Med anledning härav ber jag all få ställa följande frågor:

Avser jordbruksministern alt ge jordbruksutredningen nya direktiv?

1 så fall: Vad blir den nya målsättningen för utredningens arbete?

1976/77:145 av fru Nilsson i Sunne (s) lill herr arbetsmarknadsministern om huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten:

Huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten varierar i olika delar av landet. I en del regioner är det landstingen och i andra är.det primärkommunerna som är ansvariga för verksamheten. Detla har medfört att den skyddade verksamheten är olika utbyggd i olika delar av vårt land, vilket är otillfredsställande. En utredning har också arbetat och bl. a. kommit med förslag om att staten tillsammans med landslingen skulle överta huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten. Utredningsförslaget - som remissbehandlats - har uttalat atl en ny organisation skulle kunna träda i kraft den 1 januari 1978.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Har regeringen för avsikt alt komma med förslag lill ny organisation för huvudmannaskapet för den skyddade verksamheten?

1976/77:146 av herr Håkansson i Trelleborg (s) till fru bostadsministern om lagstiftning för atl hindra utbyggnad på åkerjord, m. m.:

Jordbruksministern har uttalat att del skall bli slul med utbyggnad på åkerjord och att bara de som önskar bruka jorden skall få köpa den. Mot bakgrund härav vill jag fråga fru bostadsminislern:

Avser bostadsministern att föreslå sådana ändringar i byggnads-, ex-propriations- och förköpslagsliftningen eller annan lagstiftning inom ansvarsområdet som minskar dels kommunernas planeringsbefogenheter då de utövas inom den fysiska riksplaneringens ram, dels kommunens möjligheler alt faktiskt genomföra planerna?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 16.41.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert