Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:40

Tisdagen den 7 december

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen. § 1 Justerades protokollet för den 26 november.

§ 2 Meddelande om val

Hert ANDRE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela atl vid morgondagens sammanträde kommer atl företas val av valprövningsnämnd.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Meddelande om val

Om utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön

§ 3 Om utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för att besvara herr Lundkvists (s) den 16 november anmälda fråga, 1976/77:77, och anförde:

Herr lalman! Herr Lundkvist har frågat mig om jag med anledning av utgången av Warszawakonferensen avser att nu aktualisera frågan om utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön.

Sveriges fiskares riksförbund har den 2 september 1976 gjort en framställning om att den svenska fiskegränsen i Östersjön skall flyttas ut. Framställningen remissbehandlas f n. Samtidigt är de närmast berörda departementen i färd med all utreda de problem som är förknippade med en utflyttning. Materialet beräknas föreligga i början av nästa år, varefter regeringen avser att ta ställning till frågan. Det resultat som uppnåddes vid konferensen i Warszawa är då en av de faktorer som får tas med i bedömningen.

Hert LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka jordbruksministern för svaret på min fråga.

Havsrättskonferensen har inte gett ett från svensk synpunkt tillfredsställande resultat. Kustländerna är i full färd med atl inrätta ekonomiska zoner för all tillförsäkra sig bestämmanderätten över välten, där det svenska fisket har sina intressen. Sverige vann inle heller på Warszawakonferensen gehör för sina förslag lill fördelning av fiskeräiiighelerna i Östersjön.

I delta läge framstår del som oundgängligen nödvändigt alt Sverige ulan dröjsmål vidgar sin fiskezon i Östersjön. Del skulle för fiskets vidkommande innebära all fiskegränserna utflyttades lill Östersjöns miu

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Otn utflyttning av den svenska fiskegränsen i Östersjön

och att Sverige fick del juridiska ansvaret för regleringen av fisket inom den svenska zonen. Sverige kunde därigenom tillförsäkra sig fiskerät-ligheler som svarar mot vårt lands långa kustslräcka i Östersjön, när nu internationell rätt tenderar all utvecklas enligt sådana grunder.

L ikaså anser jag del viktigt all Sverige i samråd med Danmark och Norge prövar motsvarande åtgärder för all trygga fisket i Skagerack. Inom parentes sagt ler sig de här åtgärderna så myckel mera angelägna som den svenska regeringens nyligen träffade avtal med Norge när del gäller Nordsjöfisket tyvärr måste betraktas som otillfredsställande. Efter det förberedelsearbete som den socialdemokratiska regeringen lagt ned på all få ett avtal lill stånd med norrmännen och de utfästelser som därvid gavs från norsk sida all inle köra bort de svenska fiskarna från deras traditionella vallen, borde del ha varil möjligl alt åstadkomma såväl en längre avtalsperiod som vissa principiella utfästelser om beräkningen av fiskekvoterna. Jag delar sålunda fiskarnas uppfattning alt del ingångna avtalet skapar stor osäkerhet då del gäller alt planera för det svenska fiskets framlid. Det är verkligen, herr jordbruksminister, angelägel all den borgerliga regeringen försöker fullfölja de åtgärder som den socialdemokratiska regeringen påbörjade för att skapa tryggare förhållanden för den svenska fiskerinäringen. I första hand måste därvid alla möjligheter alt garantera oss rätten alt fiska tillvaratas.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! När herr Lundkvist nu pläderar för en utflyttning av fiskegränsen i Östersjön, vill jag bara i all vänlighet påpeka för honom att framställningen ifrån Sveriges fiskares riksförbund inkom lill departementet den 2 september. Jordbruksminister var vid den tidpunkten, och fram lill den 8 oktober, herr Svante Lundkvist. Skrivelsen föranledde ingen departementschefens åtgärd, utan jag sände den på remiss den 26 oktober för alt få in synpunkter. Tjugo dagar senare frågade herr Lundkvist vad regeringen ämnar göra. Man kan ha anledning att fråga sig varför det då blev så bråttom, när herr Lundkvist hade haft möjlighel all påskynda behandlingen av ärendet under den långa tid som förflutit dessförinnan.

Hert LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jordbruksministern kan väl ändå inle vara omedveten om atl vi under den lid som förflöt efter det atl fiskarnas framställning kom in och fram till dess jag ställde min fråga hade den s. k. Warszawakonferensen. Det var resultatet av den konferensen som vi måste avvakta för alt därefter veta hur vi skulle agera när del gällde möjligheterna all flytta ut fiskegränserna i Östersjön.

Jag sade också i milt första inlägg atl det - när vi sedan fått resultatet av Warszawakonferensen och av det kunde utläsa all den väg som den svenska förhandlingsdelegationen valde i första omgången för att försöka komma överens med Östersjöländerna inte var framkomlig - för mig

tedde sig som oundgängligen nödvändigt att man försöker flytta ut fiskegränserna i Östersjön. Del gav jag också till känna omedelbart efter del att Warszawakonferensen var slut och medan jag ännu var jordbruksminister.

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Jag upprepar mitt svar att regeringen kommer att göra en bedömning av den här frågan och ta ställning efter del att remisstiden är slut, när vi fått in de synpunkter som vi förväntar.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om statligt stöd åt företag vid strukturförändringar

Överläggningen vad härmed slutad.

§ 4 Om statligt stöd åt företag vid strukturförändringar

Herr induslriminislern ÅSLING erhöll ordet för all besvara herr Ingemund Bengtssons i Varberg (s) den 23 november anmälda fråga, 1976/77:97, till herr finansministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Ingemund Bengtsson i Varberg har frågat "finansminister" Bohman om det är hans mening att företag och branscher som på grund av strukturförändringar hamnar i svårigheter i framtiden inte skall räkna med hjälp från samhällets sida.

Frågan är föranledd av statsrådet Bohmans tal vid SACO/SR:s kongress. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig alt besvara frågan.

Grundläggande för regeringens syn på strukturförändringarna inom näringslivet är tron på en socialt anpassad marknadsekonomi och dess möjligheter att framgångsrikt tillgodose materiella och sociala behov för människorna i samhället.

Det är enligt regeringens mening statsmakternas uppgift att i ell utvecklat industrisamhälle som vårt på olika sätt stimulera och styra marknadsmekanismerna. Genom en väl avvägd ekonomisk politik, en fungerande kredit- och kapitalmarknad, en aktiv industripolitik som stöder och uppmuntrar företagande och teknisk utveckling - och på många andra sätt - kan denna socialt anpassade marknadsekonomi fäs att arbeta friktionsfritt och framgångsrikt. Marknadskrafterna måste samtidigt kontrolleras och balanseras genom t. ex. en progressiv iryggheislagstiftning och en aktiv arbetsmarknadspolitik i annan form, genom god hushållning med resurser och miljö samt genom en kraftfull politik för regional balans.

Regeringen lägger tonvikten vid en sådan - i ordets rätta mening -konstruktiv näringspolitik.

Även denna form av socialt anpassad marknadsekonomi förutsätter emellertid en strukturomvandling. Strukturförändringarna inom näringslivet slår ibland hårt mot människor, orter och regioner. Förelagens förmåga all la del fulla ansvaret för sina anställda kan vara uttömd. Den första försvarslinjen mot de ständiga påfrestningar som marknadseko-

Nr 40 nomin utsätter företagen för måste finnas inom företagel. När den inte

T'"daBpn Hen håller, måste samhället genom sina organ träda till.

7 rlpcpmhpr 1976 ''" "" ''" '' Bengtsson i Varberg blir således all de företag och

_____________ branscher som på grund av strukturförändringar hamnar i svårigheter

Orn slalligi stöd åt kan - inom ramen för den grundsyn jag här redovisat - påräkna hjälp
företag vid från samhällets sida.

strukturförändring
ar Herr INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min fråga. Del är inte på något sätt någon underskattning av herr industriministern - missförslå mig inte - om jag emellertid säger all del hade varil intressaniare om ekonomiminisiern själv hade svarat på frågan. Många blev liksom jag mycket nyfikna på vad ekonomiministern hade i tankarna när han i sill anförande hos SACO/SR så länge och ganska våldsamt kritiserade de ålgärder som vi har vidtagit för all klara en rad problem på arbetsmarknaden. Del var ju del saken gällde. Och del var inte vem som helst som höll detta tal - det var dock landets ekonomiminister.

Talet var också anmärkningsvärt även från en annan synpunkt. Både centerpartiet och folkpartiet - framför allt centerpartiet - har klandrat oss för att vi låtit rationaliseringen och omställningsprocessen fortgå alldeles för snabbi inom näringslivet. Del är den kritik vi fått möta - alltså raka motsatsen till del som ekonomiministern beskyllde oss för.

Jag ställde min fråga med anledning av alt den kritik som herr Bohman förde fram inle mynnade ut i något förslag. När en av regeringens ledande ministrar uttalar sig på ett sådant sätt väntar man sig en förändring av politiken. Man vill veta vad som kommer i stället. Den som anser att något är fel skall ändra på det när möjlighel härtill uppkommer, och den möjligheten har ju nu ekonominiministern.

Det svar som jag har fått från herr Åsling tar ju i långa stycken avstånd från vad herr Bohman sade, även om del fanns en reservation i slutklämmen av svaret. Förelag som kommer i svårigheter kan räkna med bistånd från samhället inom ramen för den grundsyn som herr Åsling har redovisat, och i de orden ligger en reservation.

Låt oss se på vad som har skett de senaste 10-15 åren! Låt oss studera de åtgärder som vi har vidtagit och som alltså var föremål för ekonomiministerns kritik.

Vi har ju hjälpt en mängd företag som, om marknadskrafterna hade fåll verka oinskränkt, vilket i varje fall ekonomiministern har förordat, skulle ha gått omkull och skapat arbetslöshet. Därför har samhället gått in med stödåtgärder. Om omställningsprocessen hade fått fortgå, skulle del ju ha blivit slora svårigheter för kommuner och enskilda, och del kan vi aldrig acceptera. Jag hoppas atl det svar jag fåll av herr Åsling innebär ett avståndstagande från det som herr Bohman sade på SACO/SR-kongressen, 76

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Vad jag i milt svar har berört är regeringens officiella politik när det gäller strukturförändringarna i samhället. Jag kan, herr Ingemund Bengtsson i Varberg, hänvisa till de konkreta ålgärder som vi under de senaste veckorna har varil tvungna all vidla med hänsyn lill all situationen i vissa branscher och företag är besvärlig. Vägledande för de insatser som vi nu gör i bransch efter bransch - del gäller specialstålet, varven, teko och andra branscher - har varil att garantera de enskilda människornas sysselsällning. Det är omsorgen om den enskilda människan som nu gör alt man använder hela registret av regional- och arbetsmarknadspoliliska ålgärder för all i en situation där näringslivet har stora bekymmer också se lill att inte de enskilda människorna kommer i kläm.

Jag lycker alt herr Bengtsson genom vad som sålunda händer i vårt samhälle f n. har fåll en vältalig illustration lill regeringens intentioner i delta avseende.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om statligt stöd åt förelag vid strukturförändringar

Herr INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr lalman! Det är intressant att herr Åsling säger att han företräder regeringens officiella politik. Jag tar del svaret för vad det är, men då är del räti underligt alt en del statsråd är ute och företräder en annan åsikt. Man vet egentligen inle riktigt vem man skall tro på, vem del är som företräder regeringens politik. Men här har herr Åsling alltså klart lagil avstånd från det inlägg som herr Bohman gjorde på SACO/SR-kongressen.

Del är alldeles rikligt all vi slår inför svåra strukturproblem på arbetsmarknaden. Det var därför jag ställde min fråga. Del var av oro för all man skulle säga till de anställda och till företagen: Ni får gå hem, ni får klara det här själva, för samhället iräder inle lill. Något av det har också herr Åsling gjort sig skyldig lill när han i svaret säger all del är företagen själva som får klara strukturomvandlingen. Del är något av talet om de självläkande krafterna, som vi aldrig har trott på.

De strukturproblem som vi har all brollas med i vårt land, herr Åsling, är ju inle nya. Del som har förvånat mig är atl de tycks ta herrarna och damerna på sängen. Har ni verkligen levt ett så avskärmat liv? Strukturproblem har vi haft. De var våra bekymmer i den gamla regeringen. Sådana problem har hela den industrialiserade världen. Varför, herr Åsling, tillsatte vi den slora sysselsättningsulredningen, där herr Åsling verkade intill dess han inträdde i regeringen? Jo, det var just med hänsyn till de sysselsättningsproblem som den fortskridande strukturomvandlingen i hela den industrialiserade världen för med sig. Det är ingen nyhet att det kommer strukturproblem. Del som vi vill veta är om regeringen kommer atl angripa dessa problem, så att anställda och kommuner inte kommer i kläm, och om regeringen kommer att fortsätta den politik som vi inledde och som har varil så framgångsrik.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om stadigt stöd åt .företag vid strukturförändringar

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill upplysa herr Ingemund Bengtsson i Varberg om alt jag har läst herr Bohmans anförande inför SACO/SR-kongressen. Jag kan där inle hitta något belägg för atl herr Bohman skulle företräda en annan linje än den jag här har redogjort för som regeringens officiella linje i detta sammanhang. Jag måste be herr Bengtsson precisera sig. Del finns såvitt jag kan förslå inle någonting som grundar de förmodanden om delade meningar som herr Bengtsson i Varberg framför.

När del sedan gäller mitt betonande av förelagens ansvar för sina anställdas sysselsättning vill jag upplysa herr Bengtsson i Varberg om att del grundar sig på min tro på och min övertygelse alt vi måste hävda den Irygghetslagstiftning som togs här i kammaren 1974. Är herr Bengtsson av en annan uppfattning? Det vore i så fall elt intressant faktum.

Hert INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Del här sista inlägget var kanske inte så lyckat, därför att nu tog herr Åsling tillbaka del mesta av vad han gav förut. Herr Åsling ställde sig nämligen bakom del som herr Bohman hade sagt på SACO/SR-kongressen. Del är myckel allvarligt. Jag kan översända talet lill herr Åsling sedan.

Jag har den uppfattningen att de enskilda förelagen har ell myckel stort ansvar, och jag har en viss skuld till den irygghetslagstiftning som vi har infört i vårt land. Men vi vel ju hur del är i hundratals och åter hundratals företag. De kan inle klara sig. Herr Åsling kan säkert av sina medarbetare få en längre lista än den jag har på småförelag som har kommii i kläm i strukturomvandlingen och som samhället har hjälpt. Jag menar att det måste samhället göra också i framliden, även om huvudansvaret ligger hos företagen.

Till sist, herr Åsling, kan jag få framföra en hjärtlig hälsning till ekonomiministern och samtidigt fråga honom vilka företag som har fått hjälp under de senaste åren men som inte skulle ha fått hjälp om herr Bohman hade regerat.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Del var intressant all Ingemund Bengtsson inle längre vill göra gällande atl jag har gått för långt när jag hävdar alt företagen har ett ansvar för sysselsättningen. Men det finns undanlag. Vi är överens om alt del finns små förelag som inle kan motsvara de kraven. Del är därför vi använder hela registret av arbetsmarknadspolitiska och regionalpoliliska instrument.

Vad angår herr Bohmans tal efterlyste jag en konkret formulering i detta lal som herr Bengtsson kan anföra som bevis för sin tes att vi har delade meningar inom den nya regeringen. Den uteblev, den fick jag inte höra. Jag har läst talet, och där finns ingenting som tyder på

all herr Bohman inte sluter upp bakom den aktiva, socialt inriktade nä- Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

ringspolilik jag här redogjort för. Överiäggningen var härmed sluiad.

§ 5 Om regeringens skogspolitik

Herr industriminislern ÅSLING erhöll ordel för alt besvara herr Lo-renizonz i Kramfors (vpk) den 29 oktober anmälda interpellation, 1976/77:28, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorentzon i Kramfors har frågat mig vilken regeringens skogspolitik är.

Som herr Lorentzon vel pågår i 1973 års skogsuiredning arbete med en översyn av skogspolitiken. En väsentlig del av utredningens arbete beslår i att beräkna i vilken omfattning avverkningar kan ske i framtiden inom ramen för en långsiktig, god hushållning med våra skogstillgångar. Utredningen räknar med all bli klar under nästa år. Parallellt med skogs-utredningens arbete pågår i induslridepariemeniets regi och i nära kontakt med skogsbranschrådel ell omfallande utredningsarbete på skogsindustripolitikens område. Delta utredningsarbete blir klart under våren 1977. Det samlade utredningsmaterialet kommer att utgöra underlag för utformningen av politiken för hela skogsnäringen. Jag räknar med all ett samlat näringspolitiskt program skall kunna presenteras under våren 1978. Bostadsministern kommer senare i dag i sitt svar på en interpellation av herr Jonsson i Husum all ta upp frågan om regeringens prövning av skogsindustrins uibyggnadsplaner enligt 136 a S byggnadslagen.

Del är för tidigt all nu gå närmare in på hur en framlida politik för skogsnäringen skall utformas. Jag vill ändå framföra några principiella synpunkter på denna.

Begränsningar i råvarutillgångarna för skogsindustrin kommer också i fortsättningen atl påverka utvecklingen inom skogsnäringen. Del råder allmän enighet om atl avverkningarna i våra skogar inte kan ökas, i varje fall inte på kort sikt, om det skall vara möjligl all upprällhålla en tillfredsställande balans mellan tillväxt och uttag nu och i framliden. En fortsatt angelägen expansion av skogsindustrin måste därför t. v. i huvudsak ske genom ökad vidareförädling.

För att långsiktigt förbättra skogsindustrins råvaruförsörjning behövs ökade insatser på en rad områden. Jag tänker då på en allmänt förbättrad vård av våra skogar, ett bättre tillvaratagande av del producerade virket, utveckling av industriprocesser som ger ett ökat utbyte och ökad återanvändning av bl. a. papper. På alla dessa områden pågår arbete i både statens och branschens regi.

Det allmänt omfattade kravet på en god hushållning med våra skogstillgångar gör det nödvändigt alt samhället även i fortsättningen harmedel för alt kontrollera och begränsa kapacitetsökningar i skogsindustrin. In-

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

nan de utredningar som jag nyss nämnde är klara är jag inte beredd all gå närmare in på hur ell sådanl kontrollsystem bör utformas i detalj. Strävan bör vara all åstadkomma ell kontrollsystem som är smidigt och som så litet som möjligt griper in i detaljfrågor.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svaret på min interpellation. Bakgrunden lill min fråga - som omsluter endast fyra ord: "Vad är regeringens skogspolitik?" - är den oro som man framför alll i skogslänen hyser för den framtida sysselsättningen, i synnerhet som landel har fåll en ny regering.

Del är inle endast i Väslernorrlands län som folket har dåliga erfarenheter av skogsbolagens framfart och vissa bolags roffarmentaliiei. Del gäller hela Norrland.

I Gävleborgs och Kopparbergs län, i Värmland, i stora delar av Småland och i Dalsland finns det många orter där skogsnäringen spelar en dominerande roll för människornas sysselsättning och försörjning.

Totalt sysselsätter skogsnäringen 150 000 människor. Den kan alltså, vad antalet anställda beträffar, myckel väl jämföras med vad vi i vårt land kallar storindustri.

För skogsbolagen i del här landel - framför alll de privata - har de snabba och slora profiterna alltid varit avgörande. Vissa år har vinsterna t. o. m. kunnat betraktas som "övervinster". Somliga bolag har också år efter år kunnat ordna omfattande utdelning av gralisaklier. Även på dessa gralisaklier har del varit utdelning, och de privata förmögenheterna har ökat.

Aktieägarnas förmögenhetsökningar lill följd av utslagningen av tio-lusenden lönearbelare är i all sin verklighet groteska men talande i ett kapitalistiskt land som Sverige, där drivkraften är del privata vinstbegäret och biandekonomin den bärande melodin.

Här har också dessa skogsbolag kunnat uppträda som de funnit för gott. Dessutom har till deras förfogande ställts gåvor och bidrag av skattebetalarnas pengar. Del har inte varil måtta på välviljan från den statliga apparaten under de år som gått. Men så har det också sagls - t. o. m. från denna talarstol - all vad som är bra för storföretagen, del är bra för landel och för folkel och skulle alltså vara bra också för de löne-arbelande inom skogsindustrin.

Jättevinsterna har dock gjorts genom en omfattande rovdrift av såväl människor som landels skogar. Då strukturförändringar och rationaliseringar genomförts har liotusenden anställda gjorts arbetslösa. Del ena företaget efter del andra har lagts ner med omfattande arbetslöshet för de anställda som följd. Bolagen har inle tagit något som helst ansvar för sina anställda. Här kan del med fullt fog talas om rovdrift med människor. Men även skogen - råvaran - har varil utsatt för rovdrift. Hela bygder har lagts öde. Skräckbilder från skogsbolagens framfart finns alt se i övermått, framför alll i Norriand.

Men till slut höll skogsbolagen på alt slå undan själva grundvalen för sin existens: skogen, råvaran. Den rovdrift som de ägnat sig åt och ytterligare ville öka skulle snart medföra att råvaran log slut. Strävan efter de stora och snabba profilerna förblindade, och man räknade tydligen som så: "Efter oss syndafloden! Då skogen som råvara är slut i Sverige flyttar vi väl med vårt kapital lill andra länder. Vi har ju aldrig lidigare lagit ansvar för våra anställda - varför skulle vi göra del i en framtid?"

För kapitalet existerar inget fosterland. Nu har man, bildligt talat, hållit på med atl sälja della land bit för bit. De många och stora kalhyggena ute i skogslänen talar sitt lydliga språk.

T. o. m. den gamla regeringen, som suttit i nästan 45 år och bevittnat utvecklingen, började bli orolig, och det tillsattes en rad utredningar. Skogsbolagen fordrade nämligen ytterligare utbyggnader, som i sin tur krävde ytteriigare stora råvarutillgångar. Deras motivering var att de mås-le vara konkurrenskraftiga och lönsamma.

All skogsråvaran inte skulle komma all räcka till för även de många mindre företagen, som saknade egna skogar, bekymrade givetvis inte skogsbolagen. Dessa skogsbolag ville bygga ut sina industrier-ju större industrier desto större proflter. Att del i denna utbyggnads släptåg skulle följa omfattande nedläggningar av mindre företag inom skogsbranschen, ytterligare regional obalans och utslagning av arbetskraft, bekymrade inle dessa skogsbolag.

Vårens lotlriksdag beslutade med en rösts majoritet - en centerpartistisk röst, och inte från vem som helst utan från den nuvarande bostadsministern - all del måste bli regeringsprövning av varje större utbyggnad i skogsindustrin. Men skogsbolagen var inte överens om någon som helst kontroll. Vi kan göra frivilliga överenskommelser, förklarade bolagen. Men vilken tro skall man sälla lill dylika försäkringar, när den nuvarande regeringen lär ha massor av ansökningar från skogsbolagen om utbyggnader?

Nu är del alltså fråga om regeringens inställning lill dessa ansökningar, och jag blir inte riktigt klar över det svar industriministern ger på denna punkt. Induslriminislern refererar till de olika utredningar som förekommer på del skogliga området och räknar med att elt samlat närinspolitiskl program skall presenteras under våren 1978. Den gamla regeringen, som suttit i 45 år, utlovade ett sådanl program nästa år. Men hur som helst med den saken.

Vad beträffar skogsbolagens begäran om utbyggnader säger induslriminislern i sitt svar i dag atl det är "nödvändigt alt samhället även i fortsättningen har medel för att kontrollera och begränsa kapacitetsökningar i skogsindustrin". Delta uttalande kan i och för sig verka betryggande. Men då industriministern samtidigt säger all han väntar på de utredningar som pågår inom skogsnäringen, innan han är beredd att gå in på hur ett sådanl kontrollsystem bör utformas, blir man litet betänksam.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

6 Riksdagens protokoll 1976/77:380

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

Ja, hur skall detta uttalande egentligen tolkas? Det kan ju tolkas som om det var jordbruksministern som svarat - som enligt egna uttalanden tror på skogsbolagens förmåga att samarbeta - och inte tror på detaljregleringar och föreskrifter. Jag vore lacksam om induslriminislern förklarade sig närmare på denna punkt. Uttalandet verkar något kryptiskt.

Nu skall visserligen bosladsministern senare här avge svar då det gäller skogsindustrins utbyggnad. Men industriministern har själv i sitt svar lill mig lagit upp denna fråga, och därför vore det som sagt bra med ett förtydligande från industriminislern på denna punkt.

I sitt svar tycks industriministern instämma i uppfattningen atl del inle är möjligt all upprätthålla balans mellan tillväxt och uttag om avverkningarna av landets skogar ökas. Och induslriminislern gör del vikliga tillägget: "En fortsatt angelägen expansion av skogsindustrin måste därför t. v. i huvudsak ske genom ökad vidareförädling."

Jag anser delta uttalande vara synnerligen vikligt. Den svenska skogsindustrin kan enligt milt förmenande inle i all framtid hålla på med en omfallande export av råvaror och halvfabrikat. Landet måste i della avseende komma bort från den koloniala prägeln.

All Sverige fortfarande är ell underutvecklat land då det gäller alt la lill vara skogsråvaran och förädla denna är historiskt betingat. Del var utlänningar som satte i gång med sågverksrörelsen och på sin lid baggböleriet. Det var också utlänningar som startade massainduslrin. Sverige var då ett typiskt utvecklingsland som stod till tjänst med råvaran och halvfabrikatet. Sverige har fortfarande då del gäller atl utnyttja skogen som råvara kolonial prägel.

Massan exempelvis innehåller slora delar vatten, och det kräver mängder av vatten atl framställa den. Det är ont om vatten i de omrf.den dit massan exporteras. Framställningen av massan drar även mängder av energi - olja och elkraft.

Sverige fick bli råvaruleverantören.

Massaindustrin är fortfarande miljöfariig genom all de gifter som används förorenar sjöar och vattendrag.

Sverige blev del lilla landet i norr som av de stora industrinationerna på kontinenten tilldelades rollen som råvaruleverantör - färdigprodukterna skulle dessa länder själva framställa.

Men varför skall förhållandena i stort sett vara likadana nu som lidigare på detla område? Svaret är egentligen lätt atl hitta. Skogsbolagen gjorde stora vinster på sin export av råvara och halvfabrikat, och vissa tider svarade skogsindustrin för närmare hälften av Sveriges valutainkomster. Den då sittande regeringen tycktes vara nöjd med detta förhållande.

Det förekom ingen egentlig träkemisk forskning med inriktning på ätt ur skogen som råvara få fram nya produkler och därmed nya sysselsättningstillfällen.

I riksdagen har del endast varil vänsterpartiet kommunisterna som i motioner år efter år återkommit och aktualiserat denna fråga. Vi började redan 1966. Det är över tio år sedan dess.

Till slut, herr industriminister, måste jag lill de övriga frågorna jag ställt begära elt förtydligande om vad industriministern egentligen menar med "vidareförädling". Är del exempelvis all SCA skall framställa sina ansiktsserveller i Sverige? De importeras nu som bekant från Tyskland, gjorda av massan från Ådalen och Västernorrland men framställda på SCA:s fabriker i Tyskland. Är det della induslriminislern menar med vidareförädling?

Och varför skall denna vidareförädling enligt industriministerns svar endast ske "t. v."? Menar industriministern att så snart del anses alt skogsråvaran täcker behovet, skall produktionen av råvaror och halvfabrikat särskilt uppmuntras? Någon uppgift om all den iräkemiska forskningen inom skogsnäringen skall ges förtursrätt eller särskilt uppmuntras nämner inle industriministern i sill svar. Enligt mitt förmenande är del den viktigaste och avgörande frågan i detta sammanhang.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja ha svar på de frågor jag ställt -eller förtydliganden, om industrtministern anser det vara en bättre formulering.

Herr industriminislern ÅSLING:

Herr talman! Herr Lorentzon i Kramfors skall få svar på alla de här detaljspörsmålen i del näringspolitiska program för skogsnäringen som regeringen har aviserat till 1978.

Herr Lorentzon säger att den gamla regeringen har lovat ett program redan 1977. Del är kanske ell underhandslöfte som jag inte känner till, men jag vill nämna att i samband med skogsbranschrådets arbete har den gamla regeringen aviserat ett näringspolitiskt program till början av 1978. Vi tänker hålla den tidtabellen, även om det kommer alt bli ett näringspolitiskt program med ett annat innehåll - mera framåtsyflande och mera progressivt, föreställer jag mig.

Del är ganska självklart att utformningen av ett framlida kontroll-syslem måste ske mot bakgrund av de allmänna näringspolitiska och skogspolitiska avgöranden som skall träffas i del näringspolitiska programmet för skogsnäringen. Det vore orätt mot de män som med ambition att göra en ordentlig och rejäl genomgång av skogspolitiken arbeiar i uiredningarna, om vi i dag skulle föregripa detla omfattande arbete och redan nu binda upp de kontrollformer som skall gälla från 1978. Det är dessutom så, herr Lorentzon, att vi har anledning att här lyssna på både fackföreningsrörelsens och branschorganisationernas analys av dessa frågor i ett längre perspektiv. Därför måste utformningen av del framlida kontrollsystemet, ransoneringssystemet eller vad man nu skall kalla del, anstå tills perspektivet har klarnat i hela sin vidd.

Till sist ber jag, herr Lorentzon, alt få proteslera mot omdömet att Sverige är ett underutvecklat land när det gäller skogsbruk och skogsindustri. I själva verket ligger Sverige mycket långl framme internationellt sett när det gäller att analysera den tillgängliga skogsråvaran och dra

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om regeringens skogspolitik

upp riktlinjer för hur man på ett ekologiskt och förnuftsmässigl riktigt säll skall utnyttja denna väsentliga naturtillgång.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr lalman! Industriministern säger alt man har anledning alt lyssna på fackföreningsrörelsen här i landet. Nu är del så atl fackföreningsrörelsen givit uttryck för en bestämd uppfattning i de frågor vi här debatterar. Fackliga förbund som skogs-, träindustri- och pappersindu-striarbetareförbunden, SIF och SALF har i kraftiga ordalag vänt sig mol skogsindustrins utbyggnadsplaner. Man har inget förtroende alls för skogsbolagen. Man vet nämligen av erfarenhet hur de uppträder. För att trygga sysselsättningen och den regionala balansen måste det, menar dessa fackförbund, till en verklig statlig styrning och kontroll av virkesförbrukningen och utbyggnaden. Pappers har vid två olika kongresser och LO har vid två tillfällen krävt en vidareförädling av skogsråvaran och ett slut på den omfattande exporten av råvara och halvfabrikat.

Det är känt för forskare, inte bara i Sverige utan också i utlandet, att svensk skogsnäring när det gäller förädling av skogen som råvara är efterbliven - man ligger långt efter vissa andra länder. Detta har framförts i olika sammanhang. Svensk Papperstidning har haft flera artiklar i den frågan. Tidningen Skogsindustriarbelaren/SIA har också behandlat den gång på gång under åren. Det är ingen hemlighet, herr industriminister, att vi exporterar råvara och halvfabrikat i belydligt större utsträckning än vissa andra länder som exporterar varor från skogsindustrin. Det Irodde jag också industriministern kände lill.

Herr industriminislern ÅSLING:

Herr talman! Det är ändå ett faktum - som herr Lorentzon med sin förankring i Ådalen borde känna lill! - att Sverige relativt sett är världens största exportör av skogsprodukter. Del är självklart att detta också påverkar den förädlingsgrad vi har här i landet. Även relationerna med vår omvärld är beslämmande för vilken förädlingsgrad vi har.

Jag vet inte vilka kontakter herr Lorentzon har i fackföreningsrörelsen, men de måste vara betänkligt svaga, om jag fattade herr Lorentzons sista yttrande rätt. Såväl branschen som fackets ledande företrädare i skogsbranschrådet sanktionerade nämligen föregående vecka den handlingslinje beträffande det näringspolitiska programmet som jag här har skisserat. Del har alltså en enig uppbackning från hela skogsbranschen.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Industriministern säger all Sverige är elt av de större exportländerna på skogsindustrins område. Det kan i och för sig stämma. Men lål mig cilera vad Lennart Slockman i Svenska träforskningsin-stituiet säger i Svensk Papperstidning. Han skriver atl av de sex större massa- och pappersproducerande länderna i världen - USA, Canada, Japan, Sovjetunionen, Sverige och Finland - ligger Sverige lägst då det

gäller massans vidareförädling till papper. Vad beträffar sågade trävaror säger samme författare: "Ungefär två Iredjedelar av den svenska pro-duktionen av sågade varor exporteras oförädlade lill utlandet." Detta är ju verklighet. Det är fakta att ta på, herr industriminister. Så dåligt ligger det till i gamla Sverige! Sverige har fortfarande den koloniala prägeln.

De frågor jag ställde i interpellationen - visserligen sammanfattade i fyra ord, men ändå fyra frågor - har jag inte fått svar på, och jag svävar fortfarande i ovisshet om vilken skogspolitik son-i den nuvarande regeringen representerar. Centerpartiet har varit synnerligen månt om att inom regeringen lägga beslag på de frågor som har med svensk skogspolitik alt göra, och det är i och för sig en framgång. Inom centerpartiet har man ju elt särskilt intresse för den kooperativa skogsindustrin, och jag har större förtroende för den än för exempelvis SCA. Känt är hur SCA behandlade en bygd som Ådalen, och så tror jag faktiskt inle att NCB skulle ha handlat.

Men därför är jag inle helt nöjd med det svar som jag har fåll. Del ger nämligen inget svar på frågan: Vad är regeringens skogspolitik?

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om planerad utbyggnad inom skogsindustrin

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 6 Om planerad utbyggnad inom skogsindustrin

Fru bostadsminislern OLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Jonssons i Husum (s) den 8 november anmälda interpellation, 1976/77:32, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Husum har frågat mig

1. om regeringen kommer att avhända sig det styrinstrument som 136 a S byggnadslagen utgör och låta industrin själv, utan inblandning av samhället och de anställda, få lägga sina utbyggnader där det bäst passar den och

2. vilka konsekvenser detta får för skogspolitiken, för de anställda i skogsindustrin och skogsbruket.

Jag vill först sammanfattningsvis redovisa de ansökningar om utvidgningar av skogsindustrin som f n. prövas av regeringen enligt 136 a S byggnadslagen. Det är fråga om dels sådana utbyggnader som redan var påbörjade när de nya bestämmelserna om prövningsplikt för vissa utvidgningar av skogsindustri trädde i kraft den 1 juni i år, dels planerade utbyggnader som inte har påbörjats. För de förra skall regeringen lägga fast en tillåten förbrukning av träfiberråvara som medger ett rimligt utnyttjande av redan gjorda eller påbörjade investeringar. Enligt ansökningshandlingarna svarar produktionskapaciteten hos dessa s. k. övergångsfall mot en ökad årlig förbrukning av träfiberråvara om drygt 10 miljoner skogskubikmeter i förhållande lill den högsta årliga förbrukningen under perioden 1973-1975. För de ansökta utbyggnader som inle

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm planerad utbyggnad inom skogsindustrin

har påbörjats svarar den sökta kapaciteten mol en ökad årlig förbrukning av ca 8 miljoner skogskubikmeter. Sedan år 1973 har tillstånd givits enligt 136 a vj byggnadslagen lill utbyggnader av kapaciteten inom skogsindustrin som svarar n-iot en årlig förbrukning av drygt 5 miljoner skogskubikmeter.

1973 års skogsutredning har i elt delbetänkande som lades fram i februari 1975 beräknat att förbrukningen av rundvirke år 1973 var 78 miljoner skogskubikmeter. Den totala avverkningen beräknades till 84 miljoner skogskubikmeter, vilket enligt utredningen klart överstiger den årliga tillväxten i skogen. Utredningen konstaterar mot denna bakgrund all den svenska skogsindustrins råvarubehov nått en sådan nivå att vir-keslillgången har blivit en klart begränsande faktor för skogsindustrin.

Mot denna bakgrund är det enligt regeringen uppenbart att det behövs en samlad bedömning av skogsindustrins fortsatta utbyggnad. Detla är angeläget inte minst för atl undvika en i förhållande lill våra råvarutillgångar alltför kraftig expansion av skogsindustrin som kan medföra belydande strukturförändringar och problem för sysselsättningen på vissa orter och i vissa regioner.

För att få bällre underlag för ställningstaganden lill den på sikt lämpliga inriktningen och utvecklingen av skogsnäringen har regeringen, soni industriministern nyss har redovisat, för avsikt att fullfölja pågående utredningsarbete på skogsområdet.

Innan ställning har tagits lill skogspolitiken och skogsnäringens utveckling i stort finns del inle anledning all ändra bestänimelserna i 136 a § byggnadslagen i vad avser prövning av skogsindustrins utbyggnadsplaner, lavvaktan på ett näringspolitiskt program för skogsnäringen måste en fortsatt restriktivitet tillämpas i fråga on-i tillstånd till råvarukrävande kapacitetsökningar inom skogsindustrin.

Herr JONSSON i Husum (s):

Herr talman! Jag lackar fru bostadsministern för svaret på min interpellation.

Anledningen till interpellationen är all jordbruksministern i en tidningsintervju sagt att han anser att regleringen av skogsindustrins utbyggnad skall minska till förmån för ett frivilligt samarbete mellan skogs-förelagen och alt industriministern vid ett flertal tillfällen sagt att ansvaret för sysselsättningen i högre grad än hittills skall åvila det enskilda förelaget.

Dessa uttalanden har självfallet skapat stor oro bland de anställda och de fackliga organisationerna. Den slutsats de har dragit - och den är verkligen förståelig - är att näringspolitiken skulle utformas så, att industrin utan samhällets och de anställdas inflytande skulle få styra och ställa efter eget gottfinnande.

Av bostadsministerns svar drar jag den slutsatsen att vi är överens om bakgrunden lill problemen. Förverkligas industrins nuvarande planer innebär detla en sammanlagd virkesförbrukning på drygt 105 miljoner

skogskubikmeter vid fullt kapacilelsulnyttjande. Tillväxten i våra skogar är dock endast knappt 70 miljoner skogskubikmeter.

Vi synes också vara överens om all en så stor skillnad mellan tillgång och efterfrågan på virkesråvara kan komma att innebära en mycket snabb strukturomvandling.

De anställda inom skogsindustrin har sedan länge tvingats uppleva en snabb strukturrationalisering. Den har orsakats av en stark internationell konkurrens. Bland de fackliga organisationerna är man väl medveten om att strukturförändringarna måste fortsätta om vi skall bibehålla vår internationella konkurrenskraft.

De fackliga organisationerna säger emellertid blankt nej till att den inhemska konkurrensen om virkesråvaran skall tillåtas att drastiskt öka takten i strukturomvandlingen.

Enligt min och de fackliga organisationernas mening måste det ankomma på regeringen alt ansvara för att strukturomvandlingen inom skogsindustrin sker så att sysselsällning och regional balans tryggas. Delta ansvar måste åvila regeringen, vare sig förändringen föranleds av internationell konkurrens eller av konkurrens om den inhemska virkesråvaran. Detta kan, som vi ser det, ske endast genom en statlig kontroll och styrning av virkesförbrukningen och genom en statlig övervakning och reglering av utbyggnaden inom skogsindustrin.

I bostadsministerns svar noterar jag med tillfredsställelse att regeringen kommer all fullfölja pågående utredningsarbete och inle ämnar ändra de bestämmelser som finns i 136 a S byggnadslagen i vad avser prövning av skogsindustrins utbyggnadsplaner samt avser alt vara restriktiv i fråga om tillstånd till råvarukrävande kapacitetsökningar inom skogsindustrin. .Men två förtydliganden är väl ändå på sin plats:

1. Enligt bosladsministern skall fortsatt restriktivitet tillämpas i fråga om tillstånd till råvarukrävande kapacitetsökningar. Vilka kriterier skall företagen uppfylla för att regeringen trots denna restriktiva hållning skall kunna ge tillstånd?

2. Enligt bostadsministern är det regeringens mening att det behövs en samlad bedömning av skogsindustrins fortsatta utbyggnad. Så långl är vi överens. Men är då bostadsministern också överens med mig och de fackliga organisationerna om att ansvaret för denna samlade bedömning måste åvila regeringen ensam? Kan jag alltså tolka bostadsministerns svar så, alt regeringen inle längre har för avsikt, som jordbruksministern tidigare varit inne på, att minska sitt eget ansvar för skogsindustrins strukturomvandling lill förmån för ett frivilligt samarbete mellan skogsföretagen?

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om planerad utbyggnad inom skogsindustrin

Herr ANDERSSON i Gamleby (s):

Herr talman! Med anledning av herr Jonssons i Husum inlägg finns del skäl att något beröra bakgrunden till det beslut som riksdagen har fattat när det gäller 136 a S byggnadslagen.

Hösten 1975 lade den socialdemokratiska regeringen fram en propo-

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om planerad utbyggnad inom skogsindustrin

sition, innebärande all regeringen skulle få möjligheter att bedöma och avgöra den omfattande utbyggnad som krävdes från olika håll inom skogsindustrin. Vid behandlingen i kammaren föriorade emellertid regeringen lottningen.

Under allmänna motionstiden i våras väcktes en motion med samma inriktning som propositionen. När denna moiion behandlades godtog riksdagen den inriktning som regeringen lidigare hade föreslagit. Detta skedde med den nuvarande bosiadsministerns benägna stöd, vilket man med stor tillfredsställelse må notera.

Vad som också är angeläget att notera - även herr Jonsson berörde det - är atl denna inriktning nu har blivit den borgerliga regeringens inriktning. Det är viktigt all få detta hell klariagt. Det är naturiigtvis tillfredsställande atl regeringen har kommit lill den insikten. De förslag som den socialdemokratiska regeringen lade fram var helt riktiga och nödvändiga för all klara den närmaste utvecklingen.

Fru bostadsminislern OLSSON:

Herr talman! Det råder väl inga delade meningar om alt tillgången på råvara är begränsad och att vi därför måste vara restriktiva. Den prövning som nu sker skall fortsätta. Det råder inte heller några skilda uppfattningar om all regeringen här har huvudansvaret. Regeringen kan emellertid dela med sig av ansvaret, t. ex. till de anställda. Men när utredningarna är klara och vi har ett program kan vi naturligtvis finna andra vägar.

Jag säger atl vi måste vara restriktiva, men vi kan kanske ändå ge tillstånd. När vi har gått igenom alla ansökningar som finns och samtliga remissvar från den remissomgång som pågår, är det möjligl och även troligt att några ansökningar kan bifallas. Vad som vid den svåra avvägningen måste väga tungt är faran för arbetslöshet, alltså sysselsättningssynpunkterna och de regionalpoliliska synpunkterna. De olika departementen kommer gemensamt att bedöma dessa frågor och handla därefter.

Herr JONSSON i Husum (s):

Herr lalman! Jag vill poängtera vad herr Andersson i Gamleby sade. Jag har också uppfattat bosladsministern så, atl vad som nu kommer all ske innebär elt fullföljande av den socialdemokratiska regeringens linje, något som jag är mycket tillfredsställd med. Jag vill understryka vad-jag tidigare anfört, all vi ju är på väg in i en rätt ordentlig strukturomvandling, och vi måste då komma ihåg att del finns över lusen sågverk här i landel - det gäller sågar som är för avsalu. Många av dem är små, orationella och har dåliga arbetsmiljöer. Dessutom brottas massafabriker och pappersbruk med samma problem.

En sak som gör det svårl atl klara en omställning är alt skogspriserna fortsätter att stiga i höjden. Del förhållandet är redan nu eu väldigt stort

problem, och del kommer alt bli än värre, om förelagen tvingas all pris-konkurrera i en bristsituation.

På vissa orter - jag tänker speciellt på bruksorterna - är skogsindustriföretagen kanske den enda arbetsplatsen. Det är då hell nödvändigt med tanke på sysselsättningen att denna industri får leva kvar. Går inte det från struktursynpunkt, så måste man få fram ersättningsindustri eller på annal sätt lösa sysselsättningsfrågan för de anställda.

Som jag sade tidigare går det inte alt klara del här på något annat sätt än genom en statlig styrning, om inte strukturförändringarna skall gå för fort och ske okontrollerat. Regeringen ensam måste la del fulla ansvaret, och jag vill betona att bakom den bedömningen slår samtliga fackliga TCO- och LO-organisationer. Skulle regeringen - trots försäkringar om motsatsen - gå emol det kravel, går den emot en samlad facklig rörelse.

Jag tackar än en gång för svaret.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 7 Om innebörden av uttalande i regeringsdeklarationen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Herr kommunministern ANTONSSON erhöll ordet för att besvara herr Gustafssons i Ronneby (s) den 8 november anmälda interpellation, 1976/77:35, och anförde:

Herr talman! Herr Gustafsson i Ronneby har frågat mig om den närmare innebörden i regeringsförklaringens ord om all "Samtalen mellan svenska kyrkan och staten fullföljs". Med anledning härav vill jag åberopa följande ur det inledningsanförande som jag höll då jag den 29 november sammanträffade med deltagarna i stal-kyrka-överläggningarna:

"Huvudfrågan är i dag hur vi nu skall forlsälla della vikliga arbete. Kan vi fortsätta som förut eller bör förutsättningarna ändras som en följd av regeringsskiftet?

Jag har noga tagit del av det arbetsmaterial som föreligger. Särskilt noga har jag studerat vad som finns angivet om överläggningarnas förutsättningar och mål.

Vid min bedömning har jag lagt vikt vid all de kontroversiella religionsfrihetsresonemangen inle finns med i bilden. Tvärtom har del uttryckligen sagts ifrån, atl det inte skall vara fråga om fortsatta principdiskussioner. Jag vill uttala min tillfredsställelse med den uppläggningen. Jag viiriillägga all jag hell ansluter mig till en jämställdhetsprincip av innebörd att de fria trossamfunden bör få arbetsvillkor som kan upplevas som likvärdiga med svenska kyrkans.

Del har över huvud taget stor betydelse för mig au arbeiei är inriktat på konkreta ting. Della har lidigare uttryckts så, att man fast och konkret skall pröva om man kan komma fram lill en lösning som haren konkret

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

innehåll. Det anser jag vara en riklig uppläggning. Åtskilligt av mol-säliningarna i den lidigare debatten berodde på olika tolkningar av vad principförslagen skulle innebära i praktiken. Sådana oklarheter måste undvikas nu.

Målet för överläggningarna har av staten och kyrkan gemensamt ansetts vara 'att nå fram till samlande lösningar som accepteras av dellagarna och av dem som deltagarna företräder'. Det är ett rikligt mål. Jag vill tillägga att en större förändring av svenska kyrkans ställning i samhället kräver en mycket bred uppslutning.

Beträffande den vidare handläggningsgången har staten och kyrkan enats om att, om överläggningarna leder fram lill samlande lösningar, regeringen skall, 'efter sedvanligt remissförfarande och förnyat samråd om resultatet av remissbehandlingen ger anledning därtill, lägga dessa lösningar till grund för förslag till riksdagen och kyrkomötet'. Inte heller mol delta har jag någon invändning.

Ämnet för överläggningarna har preciserats på följande sätt: 'Överläggningarna skall avse frågan om vilka möjligheler det finns atl förverkliga de grundläggande principer som 1968 års beredning har föreslagit med beaktande av de synpunkter som förts fram i remissyttrandena.'

Av förarbetena har jag sett att orden om remissyttrandena tillagts på kyrkans begäran. Både de grundläggande principerna i beredningens förslag och synpunkterna i remissyttrandena skall alltså vägas in i överläggningarna. Jag uppfattar lägel så, all det är fråga om en formulering som staten och kyrkan efter ingående överväganden lyckats komma fram lill som en gemensam grund för överläggningar. Jag vill inte riva upp detla.

Jag har förstått atl myckel och värdefullt arbete har uträttats under de hittillsvarande överläggningarna. Jag har också fått uppfattningen att staten och kyrkan på olika punkter kommii varandra närmare. Mol denna bakgrund har jag kommit fram till att jag inle vill försvåra arbetet med denna viktiga fråga genom all ändra förutsättningarna. Del måste vara ett gemensamt intresse alt fullfölja arbelel så att man får se en samlad slutprodukt. Särskilt som målet alltjämt skall vara atl finna samlande lösningar anser jag det mindre givande att diskutera förutsättningar och formuleringar.

Jag anser sålunda atl vi bör fortsätta det gemensamma arbetet med oförändrade förutsättningar och med oförändrat mål. Min ståndpunkt har jag, som alla förslår, förankrat i regeringen."

Detla, herr talman, är ett direkicilat ur det anförande som jag höll den 29 november, och med det anser jag mig ha besvarat herr Gustafssons interpellation.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka kommun- och kyrkominislern för svaret på min fråga. Orsaken till all jag ställt frågan är naturligtvis det förhållandel atl

regeringsdeklarationen innehåller ell ytterst korifattal och intetsägande uttalande om den principiellt viktiga frågan om relationerna mellan samhälle och trossamfund. Regeringsdeklarationen nämner inie någonting alls om trossamfundens roll i del svenska samhället utan anger endast att samtalen mellan svenska kyrkan och staten fullföljs.

Min fråga var också betingad av alt de tre partier som nu bildar regering vid en interpellationsdebalt här i kammaren den 24 maj 1976 visade upp att de i denna fråga företräder helt motsatta uppfattningar. Jag vill naturligtvis vela vilka eller vilket av partierna som i sammanhållningens intresse var beredda alt ge avkall på sin här i juni månad deklarerade uppfattning. Jag finner nu av kyrkoministerns svar att det är centerpartiet och moderata samlingspartiet som lagt sig i frågan, eftersom jag utgår ifrån att kyrkoministerns svar här speglar hela den nya regeringens uppfattning. Jag vill naturligtvis uttala min tillfredsställelse häröver. Folkpartiet har hela tiden företrätt en förnuftig och demokratisk inställning i denna fråga. Del är bra att centerperiiet lagt både sitt nyaniagna kyrkopolitiska program och sin lidigare uppfattning i en annan regeringsledamots bekanta papperskorg.

Jag skall inle irritera herr Anlonsson med att tala om brutna vallöften ulan i stället uttrycka min glädje över att förulsätlningarna nu finns för att elt enhälligt beslut snart skall kunna fallas här i riksdagen i enlighet med beredningens grundläggande principförslag. Jag gratulerar de nya trossamfunden till att snart bli fullvärdiga som företrädare för religiösa strömningar i vårt samhälle, och jag gratulerar också centerpartiet och moderata samlingspartiet till den självövervinnelse del måste ha inneburit atl ge avkall på sin lidigare uppfattning. Verkligheten kräver ibland sina offer.

1 elt sammanträde den 29 november 1976 med stal-kyrka-delegalionen säger statsrådet Antonsson att vi "fortsätter del gemensamma arbetet med oförändrade mål. Min ståndpunkt har jag, som alla förslär, förankrat i regeringen".

Del är bra atl del förhåller sig så. Målet för överiäggningarna har jag utförligt redovisat här i kammaren i maj månad i år. Den nuvarande utbildningsministern, Jan-Erik Wikström, gav då på folkpartiels vägnar sin fulla anslutning till den dåvarande regeringens politik på detta område.

Kyrkan och staten har gemensamt formulerat målet för överläggningarna på följande sätt:

"Överläggningarna skall avse frågan om vilka möjligheler del finns all förverkliga de grundläggande principer som 1968 års beredning har föreslagit med beaktande av de synpunkter som förts fram i remissyttrandena."

Alt hänsyn skall tas lill de över 800 remissyttrandena är en självklarhet. Del vore oanständigt att inte göra del. Men del kanske bör noteras alt det övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte beredningens principförslag.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Nr 40

Tisdagen dén 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

1 en intervju i Dagens Nyheter ger kyrkominislern en något annorlunda beskrivning än i interpellationssvaret. Jag utgår emellertid från atl svarets innebörd är den rätta och att det i vart fall är den officiella beskrivningen, och jag lämnar därför inlervjun ål sill öde och håller mig lill det officiellt lämnade svaret. Mot den bakgrunden vill jag fråga kyrkoministern om han är medveten om atl det svar han nu har lämnat mig de facto innebär upphävande av församlingsslyrelselagen och den beskattningsrätt som kyrkan f n. åtnjuter.

Herr talman! Jag kan inte annal än uttrycka min uppriktiga tillfredsställelse över kyrkominislerns svar på min fråga och därutöver endast uttala den stillsamma förhoppningen att svarets innebörd skall stå sig debatten ut.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Vi är väl alla medvetna om att den debatt som från början gällt stal-kyrka-relalionen under utredningsarbetets gång i stället kommit all gälla frågan om relationen samhälle-trossamfund. Under de år som gått har det ju också skett faktiska förändringar i relationen såväl mellan staten och svenska kyrkan som mellan staten och övriga trossamfund. Som exempel kan för svenska kyrkans del nämnas förändringar beträffande vigselrätten samt bestämmelserna om natlvardsfirandet och för trossamfundens del år för år ökande ekonomiska bidrag från staten. En förändring av relationerna är alltså redan på gång.

Vad som nu är angeläget är alt finna former för en mera beslående förändring av relationerna mellan staten ä ena sidan och samtliga trossamfund å den andra. Härvidlag råder så långl jag förslår rätl stor enighet om den linje som vi frän folkparliels sida drivit, att svenska kyrkan också i fortsättningen skall beredas möjlighet all fungera som en folkkyrka över hela landel och atl den skall ha frihet atl fatta beslut i egna angelägenheter.

En svår punkt för svenska kyrkans del är naturligtvis frågan om uppbörd och ekonomi. Del borde dock inle vara omöjligl all finna en form för stallig hjälp i della sammanhang som på likvärdiga villkor kan erbjudas alla irossamfund.

F. ö. är jag lacksam för kommunminislerns uttalade uppfattning atl han önskar fortsätta del gemensamma arbetet under oförändrade förutsättningar och med oförändrat mål.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Också jag vill uttrycka min tillfredsställelse över det svar som kyrkoiTiinistern har lämnat, och jag hoppas atl arbelel kan bedrivas med all den skyndsamhel som är möjlig, för frågan har ändå om inle legat på riksdagens bord så dock stått i offentlighetens ljus under så många år att det nu är lid all komma fram till en lösning.

När vi förra gången diskuterade frågan här i riksdagen var ju situationen omvänd. Det var alltså riksdagsman Antonsson som frågade slalsrådel

Hans Gustafsson, och diskussionsläget var annorlunda än det är i dag. Jag är glad över all det i, om jag så får säga, den regeringsdeklaration som här lämnats i frågan nu redovisas en förändring.

Jag påminde förra gången om alt remissinstanserna varit mycket mer positiva än vad som framgått av debatten. Nu har jag begärt ordet för all ytterligare underslryka della förhållande. Jag vill plocka fram ett uttalande av Fria kristna riksmötet i Jönköping i februari i år. Herr talman, jag citerar direkt, därför alt jag lycker all det är bra all det kommer lill protokollet:

"Fria kristna riksmötet i Jönköping 1976 vill med anledning av statsrådet Hans Gustafssons redogörelse för nuläget i fråga om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan underslryka de fria trossamfundens anslutning lill principerna i 1968 års beredning om stal och kyrka

--- ." "Grunden för detta ställningstagande återfinns i yttrande över

beredningens förslag avgivet av Sveriges frikyrkoråds samarbetsnämnd.

FKR uttalar sin tillfredsställelse med att statens relationer till Svenska kyrkan åter upptagits lill behandling av direkt berörda parter.

FKR undersiryker all samhället från religionsfrihetssynpunkt bör inia en positiv neutralitet gentemot trossamfunden och alt dessa behandlas likvärdigt men med hänsynslagande till deras särart.

FKR förutsätter liksom statsrådet Gustafsson i sitt anförande inför riksmötet all Svenska kyrkan ges ekonomiska möjligheter lill en riksomfattande verksamhel."

Man skall betrakta della uttalande som en uppslutning kring de principer som gällde för stat-kyrka-beredningen, principer som jag nu utgår ifrån all även den nuvarande regeringen ställer sig bakom.

För inle så länge sedan uttalade sig Riksförbundet kyrkans ungdom, som med sina ungefär 100 000 medlemmar inte är någon liten organisation. Del gäller alltså de unga inom svenska kyrkan. Uttalandet i denna fråga var mycket kort och har refererats för mig så här. "Svenska kyrkan som trossamfund tillgodoses bäsl genom en skilsmässa mellan kyrka och stat." Det är således ett mycket klart uttalande för atl ungdomen önskar en skilsmässa, som de rakt på sak kallar del.

Herr talman! Inom Broderskapsrörelsen gjorde vi i våras med hjälp av Religionssociologiska institutet en undersökning beträffande olika samhällsfrågor. Vid undersökningen riktade vi oss till 800 pastorer och präster. En fråga gällde relationerna mellan svenska kyrkan och staten och hur man önskade all dessa relationer skulle vara.

De något över 400 prästerna som dellog svarade så här. 34,3 % svarade att kyrkan bör skiljas från staten. Det var alltså den raka frågan. 24,5 % svarade att den nuvarande relationen i stort sett bör bibehållas, och 40,4 % svarade att den nuvarande relationen bör ändras, men atl del är angeläget all den svenska kyrkan bevarar någon form av officiell eller legal status.

Man skall lägga märke till all endast 24 % vill ha kvar de nuvarande relationerna, En mycket stor majoritet vill få en ändring lill stånd, men hur den ändringen i detalj skall göras säger man ingenting om. Man

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklarationen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

vill emellertid komma fram till någonting nytt härvidlag. Det är alltså prästerna som har uttalat sig på della sätt, och del får gälla för vad det kan. Vi har ju som väl är ingen prästkyrka, utan del finns också lekmän. Det är emellertid en stor opinionsbildande grupp som här har uttalat sig.

Herr lalman! Jag finner alltså all del fortfarande finns elt myckel starkt stöd för en ändring, vilket jag har velat framhålla i den här debatten.

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr lalman! Med anledning av den debatt som förts vill jag särskilt understryka två saker.

Den första är atl företrädarna för svenska kyrkan öppet har förklarat - och det har vi sagt i en gemensam kommuniké - atl de har mottagit mitt anförande, som jag här apostroferat, positivt och förklarat sig helt tillfredställda med del besked som jag lämnade i del. Det är värdefullt atl kyrkan uppfattar mitt anförande så. - Regeringen och kyrkan är alltså hell ense om all fullfölja del här viktiga arbelel enligt samma förutsältningar och riktlinjer som har gällt hittills.

Den andra saken, herr talman, som jag vill betona - med anledning av inle minst herr Gustafssons i Ronneby anförande - är all några ställningstaganden inle har gjorts i sak i någon av de viktiga delfrågor som ingår i detta ömtåliga komplex.

Statens och kyrkans företrädare arbeiar alltså vidare -jag vill upprepa det - med att försöka nå fram lill ett samlat förslag lill lösning. Jag vill betona, herr talman, atl först då en sådan helhetsbild föreligger är liden inne all göra en bedömning. Enligt min mening kan regeringen och kyrkan dä göra sin avvägning med hänsyn lill del resultat man har nått fram till.

Från den utgångspunkten vill jag, herr talman, säga till herr Gustafsson i Ronneby atl följaktligen har inget parti "lagt sig" i den här frågan, som han uttryckte sig.

Herr Gustafsson ställde en direkt fråga lill mig om församlingsslyrelselagen och beskatlningsrälten. Jag tror all herr Gustafsson och jag är överens på en väsenilig punkt; jag har åtminstone förstått del så i våra tidigare samtal och debatter.

För det första är vi överens om alt kyrkan bör ha en möjlighet att utöva vad herr Gustafsson på sin tid kallade en rikstäckande verksamhet. Jag har haft samma mening under alla år - att kyrkan bör ha möjlighel alt bedriva verksamhet över hela landel.

För det andra skall kyrkans tjänster stå öppna för alla.

Ställer vi de kraven från samhällets sida, har vi de önskemålen, då har vi också ett visst ansvar för att trygga kyrkans ekonomi. Jag betonar än en gång, för att inget missförstånd skall uppstå när jag sagt delta om atl trygga kyrkans ekonomi, alt jag hyllar principen om jämställdhet med de fria samfunden. Det kommer väl så småningom att framgå av

budgetpropositionen atl vi har en positiv inställning till de fria samfunden.

Jag vill tillägga atl jag, som jag antydde i mitt svar, fäster stor vikt vid del intryck jag har fått av alt staten och kyrkan har kommii varandra närmare på olika punkter under de överiäggningar som hittills har förts. Det är detla som jag ser som huvudmotiv för all fullfölja arbetet under oförändrade förutsättningar. Det skulle självfallet vara myckel lyckligt för båda parterom man lyckas nå det mål som angetts, nämligen samlande lösningar som accepteras av dellagarna och av dem som deltagarna företräder - dvs. i detta fall representanter för kyrkan och staten. Jag vill inle- det vill jag betona - störa dessa överläggningar med några personliga eller partipolitiska uttalanden i sakfrågan.

Del mål som har uppställts är inte lätt att nå, jag är medveten om del, och vi bör väl alla vara överens om atl inle öka svårigheterna. Herr Gustafsson i Ronneby hade en del positiva saker att säga och jag vill gärna uttrycka min förhoppning att även herr Gustafsson i Ronneby och hans parti i fortsättningen skall ge detta arbete sitt stöd. Därmed vill jag än en gång betona att något ställningstagande inle har gjorts. Vi avvaktar en samlad slutprodukt, en samlad lösning.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklara -tionen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! Nu nödgas jag lyvärr konstatera all de farhågor som låg i den förhoppning jag avslutningsvis framförde i mitt förra anförande, nämligen att kyrkoministerns svar till mig skulle stå sig debatten ut, bekräftades av kyrkominislern alldeles nyss. Nu säger han att det inte är någon som lagt sig och att vi inle har intagit någon ståndpunkt i frågan. Men kyrkominislern har ändå i sitt svar lill mig helt och fullt anslutit sig lill målsättningen för de överläggningar som lidigare har förts mellan den förutvarande regeringen och kyrkan. Målet för de överläggningarna är ulan tvivel att de skall leda fram till ett förverkligande av beredningens principförslag.

Jag kan hänvisa lill alt konstitutionsulskotiets nuvarande ordförande herr Karl Boo i en överläggning här i kammaren den 25 februari 1976, som fördes i anledning av konstitutionsuiskotlels betänkande över väckta motioner i stat-kyrka-frågan, tolkade direktiven för de pågående överläggningarna på följande säll: "Dessa direktiv är ganska snäva - ullrycket är kanske för starkt - men utgångspunkten är stat-kyrka-beredningens förslag, dess intentioner skall förverkligas."

Del är alltså detta den borgeriiga regeringen nu skulle ställa upp bakom.

I samma diskussion citerade herr Werner i Malmö ärkebiskopen som vid kyrkomötets öppnande skulle ha sagt atl avsikten var all "söka få fram förslag som är förenliga med den principiella ställning som statsmakterna intagit". Del kan, herr kyrkominister, inte råda några delade meningar om vad målet har varit för överläggningarna.

När kyrkoministern hell och fullt ansluter sig till målsättningen för

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om innebörden av uttalande i regeringsdeklarationen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

dessa överläggningar innebär det de facto alt han sluter upp bakom beredningens principförslag.

Jag kan bara beklaga all kyrkominislern inte diskussionen ul ville hålla fast vid den ståndpunkt han intagit i sill svar till mig. Det hjälper inte att i denna fråga vara allmänt välvillig och säga all vi vill ha likställighet mellan alla trossamfund, om vi inte är beredda all la konsekvenserna härav och genomföra de ändringar som behövs.

Jag är mycket ledsen över atl kyrkoministerns svar i denna fråga inle hade den substans som jag utgick från när del framfördes. Mot svaret som sådant finns inga erinringar att göra, eftersom det innebär en fullständig uppslutning bakom den gamla regeringens inställning i denna fråga. Men i sitt andra anförande har kyrkoministern väsentligt förändrat innebörden av svaret.

Nu säger kyrkominislern alt ni på båda håll har kommit överens om att forlsälla att tala med varandra. Men nog har väl herr kyrkominislern ett mål för överläggningarna? Vad är detla mål? Jo, enligt svaret är kyrkominislerns mål samma som del som kyrkan och den gamla regeringen har blivit överens om, dvs. att fullfölja beredningens principförslag. Har kyrkominislern någon annan mening med sitt svar, vore jag mycket tacksam all få veta del.

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr talman! Jag kan inte undgå intrycket att herr Gustafsson i Ronneby nu spetsar lill debatten på ett sätt som jag inte tror all någon av parterna är betjänt av.

Jag framhöll i mitt andra anförande ånyo att målet för överläggningarna mellan stat och kyrka gemensamt ängens vara "atl nå fram lill samlande lösningar som accepleras av dellagarna och av dem som dellagarna företräder". Del är alltså denna samlande lösning, som å ena sidan kan accepleras av kyrkan och å andra sidan av de slalliga representanterna, vilken vi avvaktar. Det är alldeles riktigt, herr Gustafsson, men jag ber herr Gustafsson observera den nyansering som ligger i atl man preciserat ämnet för överläggningarna på följande sätt: "Överläggningarna skall avse frågan om vilka möjligheter det finns att förverkliga de grundläggande principer som 1968 års beredning har föreslagit med beaktande av de synpunkter som förts fram i remissyttrandena."

Jag vill således ännu en gång upprepa alt inga ställningstaganden har skett. Vi sätter värde på det arbete som hittills har utförts i denna grupp. Först när en sådan helhetsbild föreligger - förhoppningsvis förslag lill vad jag kallar samlande lösningar - är tidpunkten inne all göra en bedömning såväl av kyrkan själv som av regeringen och av de politiska partierna.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Kyrkoministern hänvisade till all målet för överläggningarna är all finna samlande lösningar. Ja, men inle på vad som helst.

utan samlande lösningar när det gäller att förverkliga beredningens principförslag med hänsynstagande lill remissyttrandena, och del har kyrkominislern i svaret till mig ställt upp på. Jag är myckel tacksam om kyrkominislern inle backar ut från den principiella inställningen, för den betyder i realiteten atl det nu i riksdagen föreligger total enighet om hur frågan om kyrka-stat i princip skall lösas. Det vore faktiskt att rekommendera all vi här i riksdagen snart fick möjlighet att ta ställning härtill. Det går ju inte atl med läpparna ansluta sig till principen om likvärdighet mellan trossamfunden men inle vara beredd att dra några konsekvenser som leder till del målet. Den enda möjligheten alt uppnå målet är att förändra de nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan, så att vi får denna likvärdighet. Av skäl som den föregående kyrkominislern och jag tidigare har diskuterat här i kammaren går det inle att ändra de fria samfundens relationer så att de stämmer med kyrkans nuvarande status. Vi kan ju inle ge alla fria trossamfund beskatlningsrält t. ex. Därför återstår bara den vägen. Svaret leder hän till att målet för den nya regeringens arbete är all avskaffa församlingsslyrelselagen och församlingarnas beskattningsrätt, och del ansluter jag mig lill. Jag är i hög grad beredd alt tillsammans med den nuvarande kyrkominislern medverka till atl åstadkomma en sådan lösning.

Om det inte finns någon annan innebörd i svaret på min interpellation än att allting nu är fritt och öppet är del ungefär som goddag - yxskaft. Nog ligger det väl en mening i svaret atl ni skall förverkliga del som har varit avsikten.

Får jag också fråga kyrkominislern, som vid flera tillfällen har refererat till sitt anförande inför stat-kyrka-delegaiionen den 29 november 1976, vad han menar med följande mening i avslutningen av sitt anförande:

"På den statliga sidan kommer formerna för regeringspartiernas medverkan i del fortsatta utredningsarbetet all ytterligare övervägas."

Jag skulle vara tacksam om kyrkominislern ville tala om vad innebörden i det är.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm innebörden av intalande i regeringsdeklarationen om samtal mellan svenska kyrkan och staten

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr talman! Jag tror att det med tanke på den framtida debatten i denna fråga skulle vara helt fel av mig att stå här och säga att jag skall föreslå all församlingsslyrelselagen skall avskaffas, all församlingarnas beskattningsrätt skall avskaffas, när jag så tydligt, herr Gustafsson, har uttryckt mitt och regeringens intresse all få en samlad slutprodukt, all nå fram till samlande lösningar och all därefter liden är mogen för såväl regeringen som övriga politiska partier och kyrkan att göra bedömningen huruvida delta är en acceptabel framlidslösning.

Jag tror det ligger i vårt gemensamma intresse att icke försämra dessa förutsältningar för arbetet genom alt spetsa lill debatten.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:380

Nr 40 Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Tisdaeen den talman! Jag kan ha viss förståelse för att kyrkoministern här inte

7 december 1976 '" ' ställning och säga all han vill all vi skall avskaffa församlings-

slyrelselagen och beskatlningsrälten för församlingarna. Men får jag då

Om folkrörelsernas fråga statsrådet om han är villig alt deklarera atl målet för de gemen-

verksamhet samma samtalen är att försöka uppnå bred enighet om alt förverkliga
stat-kyrka-beredningens grundläggande principförslag?

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr talman! Jag vill bara göra del väsentliga tillägget atl förutsättningarna för överläggningarna är de som herr Gustafsson i Ronneby delvis har angivit. Men lill delta är tillagt all man vid överläggningarna också skall väga in remissyttrandenas innehåll, och det är på den grundvalen som överläggningarna vilar.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om folkrörelsernas verksamhet

Herr kommunministern ANTONSSON erhöll ordet för att besvara herr Gustafssons i Ronneby (s) den 10 november anmälda interpellation, 1976/77:38, och anförde:

Herr lalman! Herr Gustafsson i Ronneby har frågat mig om regeringens syn på folkrörelsernas roll i samhället. Med anledning härav vill jag åberopa del anförande som jag höll den 17 november 1976 inför arbetsgruppen för folkrörelsefrågor, vilken är knuten till kommundepartemenlet sedan drygt ett år tillbaka.

I del sammanhanget poängterade jag den stora betydelse folkrörelserna har i det svenska samhället. Flera av dagens aktiva politiker har sina rötter i olika folkrörelser. Folkrörelserna har spelat en stor och banbrytande roll när det gäller demokratisk fostran och förståelse för demokratins arbetssätt. De har också själva fungerat i demokratin genom sitt arbete för atl skapa opinioner på vilt skilda områden. Många människor har genom folkrörelserna fåll möjligheter till en positiv fritid i samverkan med andra. Del här är värdefulla inslag i vår demokrati som måste få möjlighet atl utvecklas vidare. Folkrörelserna har myckel all ge också i framtiden. Det är därför angeläget all folkrörelserna ges goda arbets-förulsällningar. Det kan naturligtvis ske på många olika sätt, och samhället ger redan i dag stöd till många av folkrörelsernas verksamheter.

Förhållandet mellan samhället och folkrörelserna är i dag öppet och präglas av ömsesidig förståelse. Samtidigt är det angeläget alt markera folkrörelsernas frihet. Samhället bör inle ålägga folkrörelserna uppgifter och inte heller styra deras interna arbete. Del finns anledning alt markera den inställningen, eftersom den bör vara utgångspunkten för diskussionen om folkrörelsernas villkor. Della synsätt har såvitt jag har förstått också

legat till grund förden tidigare regeringens diskussioner i de här frågorna.

Det arbete som bedrivs inom kommundepartemenlet angående relationerna mellan samhället och folkrörelserna är enligt min mening värdefullt. Liksom min företrädare är jag väl medveten om alt detta är ett utomordentligt svårt arbete, eftersom del berör så många olika samhällsfrågor. Men jag anser all det är betydelsefullt alt få till stånd en översyn av folkrörelsernas arbetsförutsättningar med sikte på att dessa skall kunna förbättras.

Jag har tagit del av de problemområden, som hade diskuterats fram när översynsarbetel inom kommundepartementet inleddes. Enligt min uppfattning är dessa områden väl lämpade all ha som utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

Innebörden av denna redogörelse för milt anförande den 17 november i år är alt regeringen har en positiv syn på folkrörelserna i samhället och att vi är beredda atl fullfölja det arbete angående relationerna mellan samhället och folkrörelserna som har inletts av den lidigare regeringen. Inte några konkreta ålgärder som planerats har avförts från dagordningen. Vår förhoppning är att översynsarbetet, som bedrivs på folkrörelsernas egna villkor, fortlöpande skall aktualisera nya åtgärder som kan förbättra folkrörelsernas arbetsförutsättningar.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm folkrörelsernas verksamhet

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka kommunministern för det svar han givit på min interpellation om folkrörelsernas roll i samhället. Det är glädjande all vi tycks ha så likartade uppfattningar om folkrörelsernas betydelsefulla roll i den svenska demokratin.

Ändå måste jag tyvärr konstatera alt det alltjämt finns flera frågetecken kvar när det gäller den nuvarande regeringens hållning lill folkrörelserna. Vid olika tillfällen har de övriga partierna i regeringen gjort uttalanden som inte visar någon större förståelse för folkrörelsernas problem. I den regeringsförklaring som den nuvarande regeringen lämnade lill riksdagen las ett stort antal frågor upp som regeringen bedömer som vikliga, både på kort och på lång sikt. Där anges exempelvis strävan all åstadkomma närdemokrali, fördjupa den kommunala demokratin och reformera arbetslivet i syfte alt fördjupa arbetsdemokratin. I inget av dessa eller andra sammanhang nämns folkrörelserna, den verksamhet de bedriver eller de bidrag de kan lämna till strävandena atl befästa och fördjupa demokratin på samhällslivets olika områden. Om det nu är som kommunministern säger, atl den nya regeringen hyser så starka känslor för folkrörelserna, varför hade då inte herr Antonsson i det digra dokument som regeringsdeklarationen utgör ägnat en rad åt folkrörelserna?

Men den frågan är nödvändig att ställa också av andra skäl. Den socialdemokratiska regeringen inle bara insåg folkrörelsernas betydelse, utan den var också klar över atl de långtgående samhällsförändringarna i hög grad har ändrat förutsältningarna för folkrörelsernas utveckling och verksamhet. På folkrörelsernas egen önskan och i ell nära samarbete

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om folkrörelsernas verksamhet

100

med dem tog därför den förutvarande regeringen upp folkrörelsefrågorna på bred bas i syfte all åstadkomma en karlläggning och översyn. Den socialdemokratiska regeringens initiativ flck ell mycket positivt mottagande inom hela folkrörelsevärlden och väckte förhoppningar om konkreta samhällsåtgärder i syfte all stärka folkrörelserna, befästa deras fria ställning och vidga deras verksamhetsmöjligheter.

Del är naturligt atl folkrörelsernas representanter efter regeringsskiftet oroligt har frågat sig, om den nya regeringen har för avsikt all infria dessa förhoppningar. Oron på folkrörelsesidan beträffande regeringens avsikter är befogad. Man visste var man hade den gamla regeringen. Däremot vet man all enskilda, framskjutna medlemmar av den borgerliga regeringen före regeringstillträdet gett till känna åsikter och avsikter som slår i klar strid med de uppfattningar som folkrörelserna företräder.

Moderata samlingspartiets parlimotion 1975/76:1979 har, med Gösta Bohman i spetsen, undertecknats av inte mindre än fyra ledamöter av den nuvarande regeringen. I den motionen sägs det bl. a.:

"Om de s. k. folkrörelserna gör anspråk på en alll betydelsefullare plats i samhället, får de också acceptera att deras interna organisation och demokratiska integritet måste följa av samhället givna regler."

I motionen hänvisas till att vissa andra länder har grundläggande lagregler om ideella föreningar och lagstiftning lill skydd för medlemmar av fackliga organisationer. Därefter anförs följande: "Elt sådant skydd torde förutsätta lagreglering av bl. a. den interna beslutsprocessen, överklagandemöjligheter etc. Enligt vår mening bör man pröva möjligheten av en ramlagstiftning, vilken reglerar de ideella föreningarnas roll i Sverige."

De formuleringar jag här återgett ur en partimotion, avgiven i riksdagen för mindre än ell år sedan, lämnar inget tvivel kvar. Moderata samlingspartiet vill lagstiftningsvägen ingripa för atl beskära folkrörelsernas frihet och självständighet. Deras rätl att på eget ansvar bestämma om regelsystem, ansvarsförhållanden och arbetsformer skulle inte längre vara självklar. Ansvaret för folkrörelsernas interna beslutsprocess skulle med en lagreglering flyttas från folkrörelserna lill riksdagen, och därmed skulle den viktigaste och helt avgörande förutsättningen för våra fria folkrörelser försvinna. Med anledning av att kommunministern nu har ansvaret för regeringens samlade folkrörelsepolitik vill jag därför fråga, om han tar avstånd från de tankegångar som framkom i den moderata motionen.

En annan fråga reser sig med anledning ay atl Per Ahlmark, som nu är vice statsminister, tidigare deltagit mycket aktivt i debatten om folkrörelsernas ställning i samhället. Uppbackad av en massiv liberal pressopinion gjorde herr Ahlmark allt för att misstänkliggöra socialdemokratins avsikter med folkrörelsesalsningen. En artikel signerad av herr Ahlmark den 23 juni förra året hade den hånfulla rubriken "Skall ABF la över Sverige?" Där ställde herr Ahlmark med anledning av regeringens folkrörelseinitialiv frågan, om folkrörelserna i Sverige skulle förvandlas lill redskap för socialdemokratisk maktutövning. Han forlsalle: "Man ön-

skar förvandla socialdemokratin lill bitar av den statliga och kommunala förvaltningen. Del vill man göra i former som försvagar andra organisationer och i praktiken radikalt minskar folkrörelsernas självständighet."

Det är möjligt att det omfattande stöd som den gamla regeringen fick av folkrörelserna för sitt initiativ har fått herr Ahlmark all lugna sig något, men är det så troligt att en person, som bara för ett år sedan hade så liten kännedom om vardagsproblemen i folkrörelserna, i dag är beredd till en helhjärtad satsning på dem inom kanslihuset och inom det inledda folkrörelsearbetet - och detla efter exakt samma riktlinjer som dem som vi drog upp för folkrörelsearbetet?

Kommunminislerns svar på min fråga är enligt min mening positivt. Jag har heller inle någon anledning all betvivla slalsrådel Anlonssons intresse för dessa frågor, eftersom jag vet att han liksom jag själv har vuxit upp inom folkrörelserna. Men den fråga jag ställt gäller regeringens samlade folkrörelsepolitik. På den punkten är del naturligt atl man kan sätta frågetecken. Därför vore del välgörande om kommunministern förklarade varför inle folkrörelserna alls omnämns i regeringsdeklarationen. Det vore också angeläget för tilltron till regeringens folkrörelsearbete om kommunministern ville la avstånd från de negativa åsikter i folkrörelsefrågan som så sent som för ett år sedan framkom från flera av regeringskollegerna.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om folkrörelsernas verksamhet

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Ordel folkrörelse har ju blivit något av elt honnörsord och har använts flitigt i den mer än elt år långa, intensiva folkrörel-sedebailen. Jag vill påstå alt det också rått en stor förbislring kring delta uttryck.

Debatten drogs i gång då ett av våra politiska ungdomsförbund hade en kampanj i folkrörelsefrågan och log upp frågan om vad vi skall ha våra folkrörelser till i framliden. Förra sommaren sköt debatten extra fart, när dåvarande statsministern Palme höll ett uppmärksammat tal i Kalmar. Några dagar därefter var folkpartiledaren i Örebro och talade på samma tema. Ytterligare någon vecka senare höll dåvarande kommunminislern Gustafsson elt tal i samma ämne. Efter detta förekom en mycket kraftig och intensiv debatt.

Jag upplevde att den debatt som då fördes var mycket positiv eftersom debatten breddades. Den var snäv frän början därför att man kanske tolkade det hela alltför myckel från egna utgångspunkter: Därför tror jag den var myckel nyttig för politikerna. Men det var också nyttigt för folkrörelserna själva atl vara med om den här debatten.

Vad är då en folkrörelse? Det finns de som påslår att all organisa-lionsbildning är folkrörelse, och mol den uppfattningen invänder jag. Våra folkrörelser är väldigt olika, men lika på det sättet au de har fölls i opposition mol rådande förhållanden i samhället. De är lika i det avseendet att de bär på en vision om ell bällre samhälle, grundat på den

101

Nr 40 idé som förenar och bär rörelsen. De är lika på del sättet atl de är frivilliga,

Tisdaeen den '' ' landsomfattande och all de engagerar och aktiverar sina med-

7 december 1976 ''•'

_____________ Au de har fölls i en opposition mot gängse konventioner och mot

Om folkrörelsernas överheten kan vi finna om vi ser på våra traditionella folkrörelser. De

verksamhet fackliga startade kampen mol de oanständiga löne- och anställningsvillkor

som rådde då. Kooperationen gick fram emot felaktig prissättning och

brist på konsumtionsvaror. Frikyrkorörelsen växte fram som protest mot

konvenlikelplakatel och förde fram krav på frihet att läsa och tolka Bibeln.

Nykterhetsrörelsen var en aktion mol del ohämmade superiet och de

sociala missförhållandena. Våra många folkbildningsorganisaiioner växte

ju lill stor del fram ur dessa grupper som jag har nämnt.

En fråga som också ställdes ofta i debatten var: Vad skall vi ha våra folkrörelser lill i framtiden? Jag lycker all vår kommunminister här i dag har gett ett bra svar, när han betonar kravet på frihet för våra folkrörelser, frihet atl forma både sin arbetsmetodik och sina egna krav. Folkrörelsen är - och jag tror atl den måste vara - något av en ständig proteströrelse. Därför ser jag det som något myckel främmande att man ibland i debatten har fört in sådana tankegångar som atl folkrörelserna skulle bli en del av vår statsapparat. Det hindrar i och för sig inle förtroendefulla samtal mellan statsmakt, myndigheter, kommunorgan och folkrörelser - både på riksplan och på lokal nivå.

Kommunministern säger i sitt svar all förhållandet mellan samhället och folkrörelserna i dag är öppet och präglas av ömsesidig förståelse, och så nämner han just vad jag framhöll här, nämligen nödvändigheten av folkrörelsernas framtida frihet. Jag tycker att den delen av svaret är myckel bra. Regeringens positiva syn på folkrörelserna understryks också senare i svaret. Jag skulle ändå vilja skjuta in ett lilet moment, där jag tror att även det här svaret har sin begränsning.

Kommunminislern nämner hur vi skall bemöta våra nuvarande folkrörelser men diskuterar inte del som jag upplever vara huvudfrågan när vi har kommii så här långt, nämligen hur vi skall finna arbetsformer för de nya folkrörelser som redan existerar och som kan uppstå i framtiden. Min följdfråga blir, om jag får ställa en sådan: Är regeringen beredd att också överväga arbetsformer för nya folkrörelser som kan uppstå i framliden?

Jag tror att det är en viklig följdfråga som inte får lappas bort när vi diskuterar hur vi skall få elt riktigt och för våra folkrörelser och vårt samhälle positivt utbyte av de samtal och överläggningar som redan nu pågår inom kommundepartemenlet.

Under detta anförande överlog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

102

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr lalman! Lål mig börja med all ge ett kortfattat svar på herr Jonssons i Alingsås fråga, hur vi kommer att ställa oss till eventuella nya folkrörelser som kan växa upp.

1 en fri demokrati är naturligtvis bildandet av nya folkrörelser en rättighet som vi ser positivt på. Jag behöver inte, eftersom jag gjort det i svaret, utveckla vad folkrörelserna betyder för vitaliteten hos vår demokrati på alla nivåer i samhället - inle minst på den kommunala nivån. Därför är det klart atl om del tillkommer nya folkrörelser bör de i princip - om de har denna positiva inriktning - behandlas så som samhället behandlar de nu existerande folkrörelserna, dvs. man bör ge dem del stöd och de handtag som kan behövas ekonomiskt och på annat sätt.

Till herr Gustafsson i Ronneby vill jag säga atl vi har ju båda växt upp i folkrörelser. Jag har för egen del sedan jag var 17 år deltagit i folkrörelsearbete av olika slag. Jag känner till herr Gustafssons bakgrund och vet också att våra ideologiska aspekter i denna fråga måste sammanfalla.

Men jag måste tillägga - jag är smått ledsen all behöva göra det -alt herr Gustafssons i Ronneby debalteknik är något egendomlig. Först förklarade han sig hell nöjd med milt svar efter att ha ställt sin fråga till mig, och det ar formellt riktigt eftersom jag är närmast ansvarig på delta område, men sedan använde han sitt lack för svaret lill att angripa två andra partier. Jag lycker all den debattekniken borde vara min gamle saklige vän herr Gustafsson i Ronneby ganska främmande; det måste jag tillåta mig atl säga.

Herr Gustafsson i Ronneby är nöjd med mitt svar men han vill ha regeringens bedömning av folkrörelsepolitiken. Lål mig säga all det svar jag avgeit avspeglar ord för ord regeringens bedömning. Herr Gustafsson, som nyss har varil departementschef vel att ett interpellationssvar ges icke annat än lill formen av elt enskilt statsråd. Della interpellationssvar har liksom alla andra sådana ärenden varit på delning, som det heter, i departementen. Jag kan försäkra herr Gustafsson i Ronneby att icke en stavelse har föreslagits ändrad av någon departementschef

Sedan säger herr Gustafsson: Oron på folkrörelsesidan är befogad. Då måste jag fråga: Vad är det för oro? Jag har nyss sammanträffat med en bred församling av folkrörelserepresenlanter, ett drygt 35-lal, hållit ell anförande där jag har angett målsättningar som stämmer överens med dem som herr Gustafsson själv hade dragit upp som departementschef Ingen enda av företrädarna för dessa 35 folkrörelser gav vid det sammanträdet uttryck för oro. Om del finns någon grund för herr Gustafssons påstående, borde väl folkrörelseförelrädarna rimligen ha begagnat detta tillfälle, när de för första gången träffade den nya regeringen, till all uttrycka farhågor eller kritiska synpunkter.

Jag vill inle skärpa debatten, men jag har varit tvungen att säga detta med hänsyn lill den debalteknik som herr Gustafsson använder.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om folkrörelsernas verksamhet

103

Nr 40 Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

-p- ■ , Herr talman! Kommunministern säger att del är en underlig debalt-

7 Hp h 1976 teknik alt ställa en fråga lill honom och sedan angripa två andra partier.

_____________ Jag har inte angripit två andra partier. Jag har frågat om kommunmi-

Om folkrörelsernas nistern vill ta avstånd från den uppfattning som fyra andra regerings-
verksamhet ledamöter så sent som för ett år sedan framförde i en moiion lill riksdagen.

Jag har inte angripit partier.

Det är klart att den som har intresse för folkrörelserna känner en viss oro över all fyra ledamöter som skrivit på en sådan motion nu handlägger vikliga folkrörelsefrågor i departementen. En av undertecknarna är Britt Mogård, som i sin egenskap av biträdande utbildningsminister har att handlägga alla ungdomsorganisationernas vikliga frågor. Det är väl ingen underlig debalteknik atl vi ställer oss frågande till att fyra regeringsledamöter på ett halvår helt och hållet ändrat sin tidigare i en motion deklarerade uppfattning och intar en principiellt hell annan ståndpunkt. De ställer nu upp bakom den gamla regeringens folkrörelsepolitik, som de rest land och rike runt och kritiserat.

Delsamma är förhållandet med vice statsministern Ahlmark, som i artiklar och föredrag ägnat sig åt alt misstänkliggöra den gamla regeringens folkrörelsesalsning. Nu stiger han så all säga genom kommunminislerns uttalande fram och redovisar en motsatt uppfattning. Därigenom säger han atl den förutvarande regeringens folkrörelsepolitik är så bra all han nu helhjärtat vill ställa upp på den och förverkliga den. Är det verkligen underligt, kommunministern, när vi frågar oss om del finns en helhjärtad uppslutning kring detta - inle bara kring papperet utan i själ och hjärta? Har denna månad i kanslihuset uppenbarat för fyra moderater och vice statsministern alt den förutvarande regeringens folkrörelsepolilik var så utomordentligt föredömlig att de nu alla kan ställa sig bakom den? Det är den enkla frågan.

Beträffande oron från folkrörelsernas sida vill jag säga att min interpellation skrevs före sammanträdet mellan den nuvarande kommunminislern och folkrörelsernas delegation. Varken de eller jag visste vid den tidpunkten vilken inställning som skulle redovisas av kommunministern.

104

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr lalman! Låt mig, herr talman, ännu en gång - för att inget missförstånd skall kvarstå - slå fast att det som gäller beträffande regeringens principiella och allmänna inställning till folkrörelserna och uppskattning av dem är vad som är angivet i mitt svar. Del finns ingen anledning för mig alt diskutera vad fyra ledamöter eventuellt har sagt. Den diskussionen gäller dokument som jag inte har framför mig, lål vara all jag naturiigtvis litar på all herr Gustafsson har läst dem och återgivit dem korrekt.

Men lål mig betona att om dessa fyra ledamöter hade en så negativ syn på folkrörelserna som herr Gustafsson här angivit, borde väl dessa fyra ledamöter, som liksom regeringens övriga medlemmar har haft till-

gång till mitt svar, ha reagerat och sagt: Della går vi inte med på! Jag kan inle minnas au en enda stavelse ändrades efter interpellationssvarets delning i regeringskretsen.

Jag vel atl den gamla regeringens folkrörelsepolilik var positiv. Socialdemokratin och det parti som jag företräder har där kunnat mötas på de allra flesta punkterna. Om del inte kommer atl mötas med den gamla repliken om överbudspolitik kan jag säga all vi från centern har visat vårt intresse på många sätt, inte minst ekonomiskt när det gällt anslag lill samlingslokaler och stöd lill verksamheten. Vi har stått rninst lika långt framme i den frontlinjen som den gamla regeringen har gjort.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om folkrörelsernas verksamhet

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Jag kan gärna insiämma i vad kommunministern sade om alt vi har haft en gemensam syn på dessa frågor. Jag hade heller inle något behov av att interpellera herr Antonsson om hans eller centerpartiets inställning lill folkrörelserna. Men jag har känt ett starkt behov alt fråga honom om den nya regeringens inställning.

Jag tror atl herr Anlonsson kan utgå från alt jag citerar rätt ur motionen. Skulle del vara något fel beror det på ett misstag.

Nu säger kommunminislern: "Del är väl underligt om dessa fyra ledamöter har skrivit under den här molionen och inte reagerat genom atl ändra ett enda ord i interpellationssvaret." Det är precis vad jag har tyckt: Det är hemskt underligt atl de för tre kvarts år sedan kunde skriva under en sådan motion som den jag redovisade och att vice statsministern Ahlmark skrev artiklar för alt misstänkliggöra regeringens folkrörelsesatsning, för all sedan efter en eller två månader i kanslihuset totalt svänga om och komma underfund med hur utomordentligt förträfflig vår folkrörelsepolilik var.

Då är det inle orimligt om jag frågar: Del är väl säkert nu alt de alla är överens om att den gamla regeringens folkrörelsepolitik var så fördelaktig? Är detla säkert så är det all right; del är bra all folk ändrar sig, och då har regeringsskiftet i alla fall varit till nytta på en punkt.

Hert WEINEHALL (c):

Herr talman! Jag vill bara ge några synpunkter i den aktuella diskussionen. Det har ju under debatten framkommit all överensstämmelsen i fråga om hur folkrörelseproblemen i framtiden skall handläggas är ganska stor mellan regeringen och socialdemokraterna.

Jag tillhör också dem som har vuxit upp i en folkrörelse, i center-rörelsen. Jag vill speciellt betona viklen av folkrörelsearbeiei för att ge ungdomar möjlighel lill ell politiskt engagemang.

De svenska folkrörelsernas ställning vad gäller ungdomsorganisationerna är sedd i ett internationellt perspektiv ganska enastående i Europa. Jag tror inte det finns något annat land i Europa som har så starka politiska ungdomsförbund. Och jag menar att det är av utomordentligt stort värde för den politiska debatten i landet. Kommunminislern sade i ell av sina

105

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

inlägg att många av dem som nu sitter på framträdande poster i regering och riksdag har sitt ursprung i de politiska ungdomsorganisationerna. Det är ett hell riktigt konstaterande.

Frågan är hur vi för framliden skall kunna befästa folkrörelsernas ställ-Om folkrörelsernas ning.

verksamhet Jag vill här först säga all jag tror alt de nya folkrörelserna - mil-

jögrupperna, för alt ta ell exempel - har en enastående kraft som gör atl de kan utvecklas av egen styrka. Problemet är hur vi ifrån samhällets sida skall kunna möjliggöra en positiv utveckling för många av de folkrörelser som kanske stelnat i sin verksamhet eller råkat ul för en obarm-härlig samhällsförändring som försvårat folkrörelsearbeiei.

Jag vill i del sammanhanget återgå lill de politiska ungdomsorganisationernas arbete. Jag upplever det så alt de kommersiella krafterna i samhället harbidragit lill en försämring av situationen för folkrörelserna och alt del speciellt är de organisationer som jag lalar om som har fåll problem. De har problem alt rekrytera ungdomar i många sammanhang. Del kan vara svårt för de politiska folkrörelser som arbeiar bland ungdomarna all kunna bedriva aktivitet och atl ha resurser alt presentera ett alternativ till det utbud som de kommersiella krafterna erbjuder. Därför krävs del all samhället ägnar de här organisationernas problem speciellt intresse.

Jag hoppas att vi i den fortsatta folkrörelsedebaiten skall komma fram till konkreta vägar för att kunna stärka de här organisationernas möjligheler atl jobba. Här gäller del ju ytterst, som så många sagt före mig, hur vi skall kunna vitalisera det politiska arbetet. Om vi inle lyckas stimulera till en myckel bred aktivitet i de verksamma ungdomsorganisationerna kommer vi alt få problem i framtiden under mycket läng lid.

Herr talman! Det är inte så att jag upplever några direkt akuta problem. Jag har velat peka på den tendens som finns, all de politiska ungdomsorganisationerna i vissa stycken har slora problem. Min förhoppning är all del folkrörelsearbete som bedrivs bl. a. genom referensgruppen för folkrörelsefrågor skall inriktas också på att med ytterligare ekonomiska resurser understödja de politiska ungdomsorganisationernas arbete.

106

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

Herr försvarsminislern KRÖNMARK erhöll ordet för att besvara herr Söderqvists (vpk) den 8 november anmälda interpellation, 1976/77:33, och anförde:

Herr lalman! Herr Söderqvist har frågat mig om jag anser alt den ökade aktiviteten och demokratiseringen på förbanden bör mötas med sådana åtgärder som redovisats i en rapport kallad Höslöversikt angående värn-pliklskrav 76/77. Vidare har herr Söderqvist frågat vilka åtgärder jag tänker vidta med anledning av det inträffade.

Det är naturligt och riktigt alt utvecklingen i samhället mot ökat medinflytande osv. slår igenom även inom försvaret och bland de värnpliktiga. I vissa avseenden har försvarsmakten f ö. varit föregångare. Så länge de värnpliktigas aktivitet inom delta område tjänar syftet atl förbättra utbildningsförhållandena och arbetsmiljön och därigenom bidrar till elt bällre och effektivare försvar finns det därför enligt min mening all anledning all se positivt på detta. I våra gemensamma strävanden atl förbättra de värnpliktigas situation får vi emellertid inte glömma värn-pliktsutbildningens allvariiga bakgrund - all göra försvaret så berett för kriget au det verkar fredsbevarande.

Vi måste alltså enligt min mening i samarbete mellan de olika personalkategorierna inom försvaret försöka förbättra de värnpliktigas situation och samtidigt skapa elt effektivare försvar. Flera av de åtgärder som redovisas i den nämnda rapporten främjar inle ell sådanl samarbete. Författarnas säll att uttrycka sig på en del ställen i rapporten speglar också en syn på de värnpliktiga och deras verksamhel som jag inle kan dela.

Jag är sålunda allmänt kritisk mot rapporten men måste samtidigt konstatera - när jag nu har läst den i sin helhet - att en del förslag kan vara värda all överväga.

Rapporten ger uttryck för författarnas uppfattningar. Jag kan naturligtvis inie - och vill inte - hindra någon från atl uttala sin mening om förhållandena inom försvaret. Del gäller såväl för representanter för myndigheterna, de anställda och de värnpliktiga som för enskilda. Del är en annan sak all beslut om vilka ålgärder som skall vidtas fattas av myndigheter, regering och riksdag.

Enligt min mening bör utredningar etc. som berör de värnpliktigas situation ledas av regeringen. Inom försvarsdepartementet följer vi därför med uppmärksamhet dessa frågor och överväger noga och i olika former vilka ålgärder som bör vidtas. Jag har inhämtat all överbefälhavarens uppdrag lill rapportens författare upphör vid årsskiftet. Några särskilda ålgärder från min sida finner jag därför inte påkallade.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

107

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

108

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag tackar försvarsminislern för svaret, vilket mol bakgrund av vad som slår i Höslöversikt angående värnpliktskrav 76/77 är mycket magert. Jag noterar försvarsministerns kritiska synpunkter. En annan inställning är ju också politiskt omöjlig och skulle ha varit en sensation. Del som slår i denna rapport på 19 sidor är nän-|ligen så anmärkningsvärt och ger ullryck för sådana värderingar atl elt avståndstagande är den enda rimliga reaktionen. Jag skall ta upp några punkter, som jag tycker alt försvarsministern har gått förbi alltför lättvindigt.

Det gäller för del första själva formen för detla arbete. Här har ÖB genom muntliga direktiv satt i gång en arbetsgrupp för alt utreda viktiga sociala och ekonomiska problem inom försvaret. Arbetet startade 1974. I direktiven hette del: "Ni skall upptäcka och ta tag i problem och föreslå vad som skall göras åt dem - tänka åt oss andra." Sedan dess har arbetsgruppen utarbetat och överlämnat rapporter angående sjukvård, rättsvård, arbetstid, arbetsmiljö, ekonomi och mellanölsproblem samt den nu föreliggande hösiöversikten.

Ingen av dessa rapporter har diarieförts eller registrerats på något annat sätt. ÖB förnekade också först all kännedom om saken, men när bevisningen blev för stark, sade han att det var arbetspapper som han kastat i papperskorgen. Ett beklämmande uppträdande! Del kan också ifrågasättas om inle förfarandet strider mol offentlighetsprincipen, och jag vill gärna höra försvarsministerns uppfattning i denna fråga.

Det gäller för det andra själva grundsynen i dokumentet, där också försvarsministern föreslås få spela en viss roll. Inställningen är att aktiviteter från soldaterna för atl förbättra sina tjänstgöringsförhållanden skall motarbetas pä alla plan. De värnpliktigas "arbetsformer" skall kartläggas. För att förekomma aktioner bör det göras "ett förhandsutspel" för alt "ta vind ur seglen". Det är i detla sammanhang försvarsministern kommer in; jag återkommer till del. Vidare ärdet viktigt enligl rapporten atl soldaterna inle får tillskriva sig "seger i alla sammanhang", utan ledningen bör se till att få "sista ordet". För all möjliggöra della bör man ha "incidentrapportering" och följa upp värnpliktsarbelel med någon form av "krigsdagbok" på förbanden.

Allt det här vittnar om en inställning lill medansvar och medinflytande som är djupt odemokratisk. Personligen är jag inle förvånad, men jag trodde att vi 1976 skulle ha kommit fram till en annan syn på dessa frågor än vad som gällde på 1940- och 1950-talen.

För del tredje vill jag ta upp det som jag anser vara del mest anmärkningsvärda i dokumentet, den politiskt-fackliga aspekten. På s. 3, i en grundläggande analys av politiskt och fackligt arbete på förbanden, sägs det: "För att ge en vägledande syn borde CFöD" - därmed menas chefen för försvarsdepartementet - "dekretera att försvaret är en 'arbetsplats' som vilken annan från politisk synpunkt och att försvarspolitiken (och annan politik i och om samhället) avgörs i den politiska världen (i vilket sammanhang del vore angenämt om han knäsatte ut-

trycket 'vårt väpnade försvar' för att undkomma del 'fula' ordel militär)."

Av det här kan jag inte förstå annal än all man menar alt politiska diskussioner inle bör få förekomma. Den bestämmelsen fanns i det gamla tjänsigöringsreglemenlei. Jag vel inte hur det är nu, men det kanske försvarsminislern vet. Jag skulle i så fall vara lacksam atl få höra hur det ligger till.

Om det fackliga arbetet sägs på s. 5 i rapporten atl försvarsledningen saknar "en politisk grundsyn för försvarels fackproblem ulvecklingsmäs-sigt (icke endast de värnpliktiga)". Della är myckel intressant. Vilka andra kategorier avses? Är det de försvarsansiälldas organisationer man menar? Vad säger i så fall befäl och civilanslällda av olika slag? Vidare heter del: "ÖB framlägger kravet om en politisk grundsyn för CFöD (regeringen)." Den grundsynen börsedan släppas lös av försvarsminislern så snart som möjligt. Vad menas med delta?

Nu kan man naturligtvis säga, och det har ÖB gjort och även försvarsminislern i interpellationssvaret, all detla är författarnas synpunkter som de själva fär slå för. Men del är en avsevärd skillnad på uppfattningar som framförs av enskilda personer och rekommendationer i ett beställ-ningsarbeie utfört av högre tjänstemän som i åratal har stått ÖB och försvarsledningen nära. Jag vill därför fråga försvarsministern vad han anser om de synpunkter på fackligt-politiskt arbete som framförs på s. 5 i rapporten.

Jag tar inte upp den andra halvan av rapporten som handlar om sociala och psykologiska problem. Där finns motsvarande värderingar, som jag anser vara kränkande för våra unga män som gör sin värnplikt i försvaret. Den går i samma anda och samma stil som de citat jag här har föredragit.

Som jag sade inledningsvis är rapporten elt myckel anmärkningsvärt aktstycke, och jag lycker inle alt man kan vara nöjd med att överbefälhavaren, som försvarsminislern säger i interpellationssvaret, har skilt dessa två tjänstemän från uppdraget, ulan den här saken bör utredas ytterligare.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr lalman! Herr Söderqvist menade atl jag hade gått förbi vissa saker i rapporten alltför lättvindigt. All jag inle log upp de olika detaljerna beror helt enkelt på, som jag sagt i mitt interpellationssvar, alt jag inle alls står bakom de tankegångar som finns redovisade i rapporten, även om jag samtidigt framhöll all det finns förslag i rapporten som är värda all beakta.

Jag kan ge några exempel på del positiva i rapporten. Där finns ett förslag angående förenkling av de värnpliktigas resor som jag menar är värd atl pröva, och jag menar också att det avsnitt i rapporten som gäller de sociala förmånerna för samboende också kan vara värt alt pröva.

I övrigt måste jag säga all delta aktstycke till sin huvudsakliga grundton är mig helt främmande. Därför finner jag ingen anledning att avge något närmare omdöme om detaljerna. Jag har konstaterat all detta uppdrag

109

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

tydligen utdelats från ÖB efter samråd med den lidigare försvarsminislern. I och med all jag har fåll veta atl uppdraget automatiskt upphör vid årsskiftet, finner jag ingen anledning vidla någon vidare åtgärd.

Jag har också anfört all sådana här policyfrågor i fortsättningen skall ledas från regeringen. Jag anser alt problem av den arten hela tiden skall behandlas på ett sådanl sätt all man kan utkräva elt ansvar från en instans som har politiskt ansvar.

Jag skall sedan svara på några av de detaljfrågor herr Söderqvist tog upp. Han påpekade alt rapporten inle diarieförts och ifrågasatte om inte detta strider mot offentlighetsprincipen. Jag vill hävda all del rör sig om arbetspapper. I och med att utredarna haft detla uppdrag av ÖB måste man klassa rapporten som handlingar av den naturen, och då behöver den inle diarieföras. Jag kan väl därutöver säga att eftersom del råkar vara material av den kvalitet som fallet är, tycker jag inte all man behöver spilla fier ord på den saken.

När det gäller den politiska verksamheten vid försvaret och liknande vel vi att sådan numera är tillåten. Förbandscheferna har att upplåta lokaler för sådan verksamhel, vilket jag för min del ser positivt på. Däremot vill jag bestämt hävda att det skall gå en gräns mellan tjänstetid och fritid; den politiska verksamheten skall inte förekomma under tjänstgöring. Jag har däremot ingenting atl erinra mot all del försiggår politisk verksamhet på frilid.

Jag kan inte finna några större motsättningar mellan mig och herr Söderqvist när det gäller de sakliga frågorna i interpellationen. En sådan samstämmighet över den politiska värdeskalan här i riksdagen lycker jag visar alt man faktiskt inte behöver ta rapporten med så stort allvar.

110

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag noterar ännu en gång alt försvarsministern är kritisk mot rapporten och att detla är glädjande. Del vill jag gärna upprepa.

Jag tycker dock fortfarande atl försvarsministern något försöker kringgå problemet med försvarsledningens roll och skjuta över ansvaret alltför mycket på de två författarna personligen. Man kan visseriigen säga att alla papper som upprättas är arbetspapper. Här har dock gjorts upp en rapport som beställts av överbefälhavaren. Den har utarbetats av arbetsgruppen, och ledamöterna har förmodligen inte arbetat gratis utan har fått elt arvode eller något sådant för jobbet. Det har skrivits missiv när de här papperen skickats in, och med den erfarenhet jag har av statligt förvaltningsarbete o. d. kan jag inle se annat än all delta skulle ha diarieförts. Del verkar på mig ganska egendomligt.

Dessutom är ju ÖB:s uppträdande i frågan högst diskutabelt. Här har det varil fullständigt motsatta påståenden. Först säger ÖB: Det här känner jag inle till något om - något sådanl arbete har inte förekommit, några sådana beställningar av undersökningar har inte lagts ut. När papperet sedan föreläggs vederbörande blir det en helomvändning, och då kommer det fram mer och mer av vad som verkligen har hänt. Detta tycker

jag vittnar om all saken är litet sjuk och att man inle har velat ge del här offenllighetsprägel utan velat hålla det undan genom muntliga överenskommelser, genom s. k. handbrev m. m.

När det gäller det politiska arbetet är det alldeles klart, som försvarsministern säger, att sådant får förekomma utanför kasernområdei. Jag kan också instämma i all det är skönt all vi kan vara ense om alt man här kommit så långl som man har gjort. Men det skrämmer mig en aning alt del fortfarande bland höga tjänstemän - låt vara att de pensionerats eller lämnat den direkt aktiva tjänsten - finns sådana uppfattningar som kommit till uttryck i denna rapport. Och det är inte det enda fallet, men vi kan hålla oss lill del för dagen. Delta lycker jag man bör ha uppmärksamheten på. Del finns alltför mycket av gamla reaktionära surdegar i försvaret hos äldre officerare och andra, vilket är allvarligt och något som man bör hysa skepsis mot.

Jag skulle gärna vilja all försvarsministern anförde någon synpunkt ytteriigare pä detta med registreringen. Det tycker jag i detta sammanhang aren av de allvarligaste punkterna, jämfört också med den tredje punkten om del fackliga arbetet.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om den politiska och fackliga verksamheten vid militära förband

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! När del gäller frågan om offentlighelsprägeln hos de här handlingarna, så har jag personligen gjort den bedömningen atl della var arbetsmaterial. Men jag vill påpeka all frågan f n. är föremål för justitieombudsmannens utredning, och därför har jag i dag inte anledning atl diskutera saken. JO kommer så småningom med ell ullålande, och då blir det klariagt huruvida frågan handlagts i den ordning som våra lagar och bestämmelser föreskriver eller inte.

Jag vill bara för all få bort oklarheterna säga, alt när herr Söderqvist lalar om försvarsledningens märkliga roll så har uppdraget, enligt de handlingar jag fåll ta del av, lämnats efter samråd med den lidigare försvarsminislern. Jag har ingen anledning atl på del här stadiet kommentera detta. Lål mig bara betona, för atl icke någon skugga i onödan skall falla på en enskild tjänsteinnehavare i landet, alt det har lidigare varit ett samråd. Jag är angelägen om all framhålla all fortsättningsvis kommer alla utredningar av den här karaktären all ledas direkt från departementet.

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Del är glädjande alt JO har uppmärksammat del här, som vi alla känt till genom meddelanden bl. a. i pressen. Vi motser med förväntan del utslag som där kan komma.

Jag vidhåller fortfarande att ur min synpunkt och med den erfarenhet jag har är det icke elt riktigt förfarande. Speciellt då man från högre tjänstemäns sida - i della fall ÖB - försökt sjabbla bort saken är det glädjande att höra försvarsministern säga all i fortsättningen kommer sådana här saker atl handläggas av den politiska instansen. Det tycker

111

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ökade resurser idl fredsforskningen

jag är bra. Jag vill dock än en gång underslryka det viktiga i att dessa saker verkligen hålls under uppsikl av den politiska ledningen, så att det inte blir fråga om sådana här hemliga eller halvhemliga överenskommelser, där det skickas brev mellan statstjänstemän utan att de följs upp eller registreras i den ordning som är fastslagen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om ökade resurser till fredsforskningen

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara herr Gahrtons (fp) den 19 november anmälda fråga, 1976/77:94, och anförde:

Herr talman! Herr Gahrton har frågat mig om jag är beredd att verka för dels atl fredsforskningens resurser byggs ut på längre sikt, dels att nuvarande tjänster även i fortsättningen knyts lill freds- och konflikt-forskningen, dels all nuvarande innehavare får möjlighet all arbeta inom freds- och konfiiktforskningen i avvaktan på en mer permanent lösning.

Frågan om freds- och konfliklforskningens ställning vid universiteten har tidigare i år aktualiserats genom en skrivelse lill regeringen från företrädare för verksamheten. Skrivelsen har remitterats. Remissbehandlingen är ännu inte avslutad. I avvaktan på regeringens slulliga ställningstagande till denna skrivelse vill jag dock anföra följande.

Jag anser aU freds- och konfiiktforskningen är angelägen. I vilka former och i vilken takt en förstärkning av denna skall ske har jag av skäl som jag nyss har anfört ännu inle haft möjlighet alt bedöma. Mot denna bakgrund är del rimligt all de nuvarande forskarassistenttjänsterna eller motsvarande löneresurs för annan tjänstetyp även i fortsättningen knyts lill fredsforskningen.

Det ankommer inte på regeringen atl avgöra frågan om de nuvarande innehavarnas fortsalla verksamhel. Ell ställningstagande till frågan om en fortsatt verksamhet som forskare måste bygga på en bedömning av vederbörandes vetenskapliga meriter. Denna typ av problem bör därför enligt min uppfattning i första hand lösas lokall vid resp. läroanstalt.

Jag förutsätter slutligen all min bedömning av freds- och konfliklforskningens betydelse delas av de berörda universiteten. Det bör därför finnas goda förutsättningar all få till stånd en positiv utveckling av denna.

112

Herr GAHRTON (fp):

Herr lalman! Jag lackar för svaret, som jag bedömer som klart positivt.

Det är utmärkt alt utbildningsministern klart deklarerar all han anser all freds- och konfliktforskningen är angelägen. Del finns många skäl för en samhällsvetenskaplig universiletsbaserad freds- och konfiiktforskning, t. ex. den internationella förväntan all Sverige har relevant kunskap när det gäller nedrustningsarbetet och beträffande relationerna mellan

u-land och i-land, där vi kanske vill spela en ännu mera framträdande roll än tidigare.

Den forskning som i och för sig redan sker inom SIPRI, FOA och Utrikespolitiska institutet är mycket viktig, men den är otillräcklig. Den samhällsvetenskapliga freds- och konfliktforskningen är, kan man med skäl säga, i högre grad oberoende av olika intressen. Den tillhandahåller en problemanalys som delvis är annorlunda, och den skapar en forskningsmiljö i närmare anknytning lill studenterna och fungerar därmed i högre grad spridande och opinionsbildande. Insikten om della breder ju ul sig alltmer. Bl. a. har man i elt upprop i samband med den ekumeniska u-veckan antagit ell uttalande, där man kräver en ökad satsning på den här typen av fredsforskning.

Det akuta problem som jag log upp i min fråga gällde forskarassistenttjänsterna, där förordnandet löper ut vid nästa årsskifte. De remissvar som hittills har kommii in är till övervägande del mycket positiva. Bl. a. kräver samtliga de samhällsvetenskapliga fakulteterna all tjänsterna skall förändras eller t. o. m. kompletteras med docenlurer. Mol den bakgrunden lycker jag att svaret är bra och vill framför alll understryka statsrådets uttalande all del är "rimligt att de nuvarande forskarassistenttjänsterna eller motsvarande löneresurs för annan tjänstetyp även i fortsättningen knyts till fredsforskningen". Jag noterar också med tillfredsställelse, och hoppas även att man gör det ute i de ansvariga myndigheterna, atl slalsrådel förutsätter all hans bedömning av freds- och konfliklforskningens betydelse också delas av de berörda universiteten.

Jag finner alltså all del akuta problemet, såvitt jag förslår, är löst och att det långsiktiga för freds- och konfiiktforskning av den här typen kommer att lösas.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om utbyggnad av regional-TV-nälet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om utbyggnad av regional-TV-nätet

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordel för att besvara herr Gahrtons (fp) den 8 november anmälda interpellation, 1976/77:31, och anförde:

Herr talman! Herr Gahrton har frågat mig vilka åtgärder jag planerar för att skapa ell jämnare och slagkraftigare regional-TV-nät som når landets samtliga delar.

Utbudet via radio och TV hade ursprungligen en mycket stark Stockholmsförankring. Under det senaste decenniet har emellertid programverksamheten genomgått en kraftig regionalisering. Andelen regionalt producerade program i riksutbudel har ökat, och antalet regionala och lokala sändningar har också ökat.

När riksdagen år 1966 tog ställning till rundradions fortsatta verksamhet angavs som en riktpunkt atl på sikt en fjärdedel av programpro-

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:38-0

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om utbyggnad av regional-TV-nätet

duklionen skulle ske regionalt. Denna ambitionsnivå höjdes sedan ytterligare genom ell uttalande år 1973, som angav målet till omkring en tredjedel.

Den faktiska utvecklingen har också gått i den önskade riktningen. Enligt uppgift från Sveriges Radio beräknas den regionala andelen under förra budgetåret ha överstigit 30 %.

Riksdagen har vidare beslutat att en omfattande lokalradioverksamhet skall startas fr. o. m. nästa år. När sändningarna startar kommer radions möjligheter atl bevaka det lokala skeendet att avsevärt förbättras.

Utöver dessa av riksdagen beslutade insatser har Sveriges Radio på eget initiativ startat en försöksverksamhet med regionala nyhetssändningar. Fyra av landets sju TV-regioner förmedlar sändningar, som omfattar ett tio minuters nyhetsprogram måndag-fredag under tio månader av året.

Sveriges Radio har under lidigare år i sina anslagsframställningar begärt medel för alt utvidga nyhetssändningarna till resterande tre TV-regioner. Regering och riksdag har inte beaktat sådana förslag vid medelstilldelningen, med hänvisning dels lill annal kostnadskrävande reformarbete på rundradioområdel, dels till atl radioutredningen skall behandla frågan.

I årets anslagsframställning har Sveriges Radio inle lagit upp frågan om en vidare utbyggnad av regional-TV-nälet.

Radioutredningen skall enligt planerna redovisa sina förslag i början av nästa år. Belänkandet går därefter ul på remiss. Avsikten är att belänkandet och remissyttrandena skall kunna utgöra grund för en proposition till riksdagen vid 1977/78 års riksmöte. Kontakter som jag haft med radioutredningen gör alt jag räknar med all en utbyggnad av de regionala TV-sändningarna kommer att prioriteras högt bland de olika reformprojekt som utredningen diskuterar. Jag utgår från alt denna uppskattade programverksamhet kommer att finnas kvar och utvecklas i en nära framlid, men jag kan självfallet inte nu föregripa de slutliga avvägningar som kommer all göras i propositionen.

114

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag tackar för svaret och noterar med tillfredsställelse statsrådets klara uttalande att han räknar med atl "en utbyggnad av de regionala TV-sändningarna kommer atl prioriteras högt bland de olika reformprojekt" som radioutredningen diskuterar.

Jag uppfattar detla som ett klart ställningstagande för en ökad decentralisering av ett av de viktigaste massmedia, kanske del viktigaste och mest genomslagskraftiga, som existerar. Del är skönt atl höra ett sådanl uttalande i en tid då förslag om ökad decentralisering av TV-verksamhelen av en del kulturjournalister i Stockholmspressen föraktfullt viftas bort som förslag om inrättande av "en bondkanal".

Jag vill härmed inle ha tagit ställning till om en utflyttning av en hel TV-kanalsredaktion från Stockholm är den lämpligaste spridningsåtgärden. Men kraftfulla ålgärder som minskar intrycket av att Sveriges

Radio är detsamma som Stockholms Radio skulle motsvara förväntningarna hos en stor del av Sveriges folk.

Därför är utbildningsministerns uttalande i svaret ett positivt steg i rätt riktning. Ändå måste jag fråga om det inte skulle vara möjligt att ta elt lilet steg lill.

Jag bestrider inle i och för sig uppgifterna i interpellationssvaret om en utvidgning och ökning av den regionala programproduktionen, men enligl vad som framhålls från regionalt verksamt TV-folk har läget successivt försämrats. Rapport och Aktuellt har kommit att mer och mer samarbeta med av Stockholmsredaktionerna initierat och redigerat material. Del har inneburit en allt starkare dominans för i och för sig värdefulla utrikesrapporter och för centraladminisirativt stoff från regering, riksdag, departement och i Stockholm placerade befintliga starka centrala fackliga organisationer som LO, TCO m. fl.

Distriktens nyhetsleveranser i TV har - på motsvarande sätt som tidigare har skett i fråga om Dagens eko i riksradion sedan regionalradion byggts ul - i huvudsak hänvisats till de regionala TV-nyheterna, trots atl dessa bara läcker halva landel. Resultatet har blivit att nyhetsbedömningen alltmer centraliserats till Stockholm.

Mot den bakgrunden är förseningen av regional-TV:ns utbyggnad beklaglig. Det är visserligen riktigt som statsrådet säger i sitt svar, atl Sveriges Radio i årets anslagsframställning inte tagit upp frågan om regional-TV:s utbyggnad. Men del sker i följande ordalag:

"I förra årets anslagsframställning framförde Sveriges Radio förslag om atl verksamheten med regional-tv skulle bli rikstäckande. Detta önskemål har fortfarande stark aktualitet. Frågan är emellertid föremål för överväganden i radioutredningen liksom frågan om sändningstidsutvecklingen i radions och televisionens riksprogram. Sveriges Radio beklagar alt förseningen av radioutredningens arbete leder till alt genomförandel av dessa angelägna förslag fördröjs. För all inte föregripa radioutredningens arbete framlägger Sveriges Radio emellertid inget eget förslag i dessa frågor."

I sitt svar säger statsrådet all han räknar med en proposition någon gång under 1977/78 års riksmöte. Bland radio- och TV-folk har maj 1978 nämnts som tidpunkt för riksdagens ställningstagande. Mot den bakgrunden vill jag fråga:

Ungefär när räknar statsrådet med att de tre TV-regioner som i dag helt saknar regional-TV kan få åtminstone en tiominulerssändning per dag?

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om utbyggnad av regional-TV-nätet

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr lalman! Jag delar herr Gahrtons indignation över uttrycket "bondkanal" som jag sett har använts i tidningsdebatten. Inle minst såsom stockholmare tycker jag atl del är ett utslag av en föraklfullhel som faktiskt är ganska opassande.

Det är möjligt alt herr Gahrton har rätt i att nyhetsförmedlingen från

115

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om utbyggnad av regional- T V- nätet

Sveriges Radio har blivit något mera centraliserad och att man har ul-nyttjat distrikten mindre än lidigare, men del är i så fall ett uttryck för Sveriges Radios egen bedömning och avvägning.

Vidare frågade herr Gahrton när en utbyggnad skulle kunna ske av nyhetsförmedlingen i de regioner som i dag inle har nyhetsprogram. Ra-dioulredningen har till uppgift att diskutera Sveriges Radios organisation. Bl. a. får man räkna med all frågan om TV:s regionala indelning då kommer att las upp.

Det flnns många förespråkare, inte minst för en ökad regionalisering, som anser att den nuvarande indelningen i sju regioner är otillfredsställande. Några förordar en indelning i nio regioner medan andra anser atl det finns ell behov av elva. Mol den bakgrunden är det olämpligt att nu införa en mera omfattande regional-TV-verksamhet, som redan efter ell år kan komma att brytas upp i sina grundvalar.

Men som jag framhöll i milt svar utgår jag från all del kommer att bli en utbyggnad av denna programverksamhet. Jag kan dock inte för dagen ange någon tidpunkt när det kan ske. Det måste ju avvägas mot andra önskemål om Sveriges Radios verksamhet, .som kommer att aktualiseras av radioutredningen och remissvaren.

116

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Jag kan i och för sig förstå atl del är besvärligt att ange en exakt lidpunkt i ell sådanl här ärende. I princip tycks vi vara överens om all en decentralisering bör vidareutvecklas och atl alla regioner i Sverige har rätt till samma grad av utbyggd regional-TV.

Man kan också - något som man väl antagligen gör även inom departementet - lägga märke till all reformer som berör ett område inom radio-TV-verksamheien har indirekta effekter även på andra områden. Det hävdas t. ex. från regionall radio- och TV-håll att distriktsstoffel som placeras i TV:s riksnyheter har blivit mindre, bl. a. av det skälet all distriktens TV-redaktioner har decimerats genom överförande av personal till lokalradion. Personallillgången i landet, framför allt i de olika distrikten, är alltså så begränsad alt man när man bygger ut elt område kanske omedvetet decimerar andra delar av den mycket viktiga regionala och lokala radio- och TV-verksamheten.

Men jag noterar som sagt atl vi i grunden är överens om att en regionalisering av radio-TV-verksamhelen inte innebär att man degraderar radio-TV-verksamheten lill någon sorts bondkanal, utan att det tvärtom är något grundläggande vikligt för en politik som syftar till närdemokrati på delta område också.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! De problem som herr Gahrton nu aktualiserar om fördelningen av resurser mellan regional-TV och lokalradio har Sveriges

Radio tagit upp i sin anslagsframställning. Frågan är just nu föremål Nr 40

för bearbetning i del pågående budgetarbetet i utbildningsdepartementet. Tjsdaeen den

7 december 1976
Överläggningen var härmed slutad. -------------

Om ökad satsning på kollektivhus

§ 12 Om ökad satsning på kollektivhus

Fru statsrådet FRIGGEBO erhöll ordet för atl besvara fröken Hjelm-ströms (vpk) den 8 november anmälda interpellation, 1976/77:34, till fru bosladsministern, och anförde:

Herr talman! Fröken Hjelmström har frågat bosladsministern vilka konkreta åtgärder hon ämnar vidla för att en ordentlig satsning på kollektivhus snarast skall komma lill stånd. Enligl fastställd ärendefördelning är det jag som har atl besvara interpellationen.

Jag vill till att börja med insiämma med interpellanten i synen på kollektivhusets inbyggda positiva möjligheler. De skulle kunna bidra till jämställdheten mellan kvinnor och män och lill en god uppväxtmiljö för barnen. Kollektivhusen ger också goda förutsättningar för gemenskap. Detta är argument som lalar för kollektivhuset som boendeform. Därtill kommer atl det finns stora grupper av människor, som är direkt beroende av service och omvårdnad för att kunna leva ell liv i öppna boendeformer. Jag tänker på många äldre människor och på människor med fysiska, psykiska och sociala handikapp. För en del av dem kan kollektivhuset vara ett bra boendealternativ.

Som interpellanten själv säger är idén om kollektivhus ingalunda ny i vårt land. Den har återkommit flera gånger alltsedan den lanserades på 1930-lalet. Trots delta har den inte utvecklats i den utsträckning och på det säll som många kanske hade vänlat sig och hoppats på.

1 stället byggs i dag på flera håll en form av servicehus, där man integrerar bostäder med social, kulturell och kommersiell service för ell större område. Därigenom tillgodoses servicebehovet lill större delen, men möjligheterna till kontakt och gemenskap mellan dem som bor i huset las inte lill vara. I kommunal regi byggs servicehus för vissa grupper, framför allt för pensionärer och handikappade. Andra servicebehov tillgodoses i form av gruppbostäder, bl. a. inackorderingshem, integrerade i vanliga bostadsområden för personer som är föremål för rehabiliterande insatser eller av andra skäl är i behov av personlig omvårdnad och service.

Ansvaret för bostadsförsörjningen och samhällsservicen delas mellan staten och kommunerna. Staten anger ramarna för kommunens verksamhet i lagstiftningen och genom all anvisa finansieringsmöjligheter och lämna lån och bidrag. Kommunerna har ansvaret för den konkreta planeringen och för bostadsförsörjningens och samhällsservicens omfattning och fördelning inom kommunens olika delar. I kommunens ansvar ingår atl hålla sig väl informerad om de önskemål och behov beträffande boendeform som invånarna har.

117

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ökad satsning på kollektivhus

Nu gällande lagar och förordningar ger samma möjligheler för kollektivhus som för andra fierfamiljshus. Eftersom kollektivhusen är sällsynta är det naturligt alt någon praxis t. ex. på hyreslagstiftningens område inte har kunnat utvecklas, vilket givetvis kan skapa svårigheter i de enskilda fallen.

Inom bostadsfinansieringens ram behandlas kollektivhusen som bostäder och kan alltså få län till den låga garanterade ränta som gäller för bostäder. Den tillämpas på såväl lägenheterna som på vissa kollektiva utrymmen till bostäderna, t. ex. matsal, kök, reception för förmedling av varor och tjänster samt gemensamma fritidsutrymmen, inkl. förbindelsegångar, som på grund av husens särskilda karaktär brutits ut ur lägenheterna.

De instrument som staten förfogar över lägger alltså inga hinder i vägen för alt bygga och förvalla kollektivhus.

Om del är så all kollektivhusen svarar mot ett önskemål hos en större grupp människor, är del enligl min mening främst en kommunal uppgift all tillgodose del.

Avslutningsvis vill jag informera om att bosladsslyrelsen f n. arbetar med en informationsskrift om kollektivhus. Den skall rikta sig lill kommuner men också lill bostadsföretag, projektorer och hyresgäster och innehålla förslag lill lokalprogram och redogörelse förde regler som gäller för belåning av sådana hus. Bostadsstyrelsens arbete sker inom ramen för del uppdrag som styrelsen har all stimulera utvecklingsprojekt på serviceområdet.

118

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag tycker det är glädjande att statsrådet delar min syn på kollektivhusens fördelar i åtminstone två avseenden. Det gäller främst kollektiva boendeformers möjligheteratt bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och möjligheterna all ge barnen en bättre uppväxtmiljö. Men inte bara för dessa grupper utan även för alla enpersonshushåll och för de slora grupper som är direkt beroende av service och omvårdnad - exempelvis de äldre - är kollektivhusen positiva. Nu satsar man ofta på mycket segregerade boendemiljöer, i synnerhet för de äldre. Kollektiva boendeformer ger också möjlighet att utveckla gemenskap och solidaritet på ett helt annat säll än nuvarande boendemiljöer i form av småhusgetton eller flerfamiljsområden utan service kan göra.

Ytterligare ett skäl för kollektivhus, som jag tog upp i min interpellation men som inte statsrådet nämner, är del enorma slöseri med resurser nuvarande bostadspolitik innebär, vilket verkligen borde vara något för den nya regeringen att ta fasla på. Se vad ett kollektivhus tar i anspråk av samhällets energiresurser och jämför delta med byggandet av vidsträckta småhusområden! Och det gäller självfallet inte bara anläggningskostnaderna utan i än högre grad driftkostnaderna.

Jämför vad ett kollektivt boende skulle kunna innebära för förvalt-

ningskostnaderna, som är en av de snabbt stigande posterna i vad det gäller boendet i dag och som utgör en av de anledningar som åberopas för ökat villabyggande och en övergång till privata bostadsrätter! Kollektiva boendeformer skulle kunna bryta denna utveckling som i första hand gynnar höginkomsttagarna och inte flerlalei hyresgäsler. För kol-lektivhusen vore former av privata bostadsrättsföreningar förödande. Möjligheter måste i stället skapas för alt ge alla hyresgäster ett direkt inflytande över sin boendemiljö.

Jag tycker också atl det är positivt atl statsrådet Friggebo gör en klar åtskillnad mellan olika former av servicecentra, som dykt upp under senare är, och kollektivhus. De förra är i första hand kommersiellt inriktade och medger inte att man utvecklar den gemenskap som kollektivhusen är en förulsällning för.

I dessa två avseenden är alltså statsrådet och jag i stort sett ense. Men när man skall gå från ord lill handling, gå från att uttrycka en allmänt positiv inställning till att försöka få något förverkligat, kommer vi uppenbarligen lill en avgörande skillnad i vår uppfattning. För mig inskränker sig inle politik till att vilja, utan del innebär också att man handlar - i det här fallet genom att stödja kollektivhustanken i olika former. Jag tycker an den förment neutrala inställning statsrådet intar när hon förklarar att "de instrument som staten förfogar över lägger alltså inga hinder i vägen för att bygga och förvalta kollektivhus" också innebär en handling. Samhället måste lika väl som på andra områden styra utvecklingen också på bostadsområdet. Vad vi har i dag är ett slags låtsad neutralitet från samhällets sida som i själva verket döljer en omfattande subventionering av den mest resurskrävande av alla bostadstyper, nämligen enfamiljshuset.

Att så många - främst barnfamiljer - prioriterar boende i småhus är inle så konstigt mot bakgrund av den intensiva propaganda som förs för den boendeformen. En stor del av boendekostnaderna får dras av på skatten. Villaägarna betalar en mindre andel av de verkliga kostnaderna för vatten och avlopp, vägar och kollektivtrafik än de som bor i hyreshus, och miljön är säkrare ur trafikolycksfallssynpunkt.

Men den ensidiga satsning på småhus som pågår i dag innebär förödande konsekvenser för en region som helhet, eftersom den prioriterar en familjetyp och därmed utestänger majoriteten av befolkningen. Hemarbetet konserveras och jämställdheten försvåras. Samhället måste i stället bygga och förändra för ökad gemenskap mellan människorna. Olika kollektiva boendeformer och kollektiv service måste säkras i såväl saneringsområden som nyare områden. Ändrade förvaltningsformer - och då menar jag inle privata bostadsrätter, som regeringen tycks se som enda alternativ - måste prövas som ger hyresgästerna ett avgörande in-flyiande över sin boendemiljö. Jusl i samband med saneringen i sior-sladsområdena har man alla möjligheter att söka nya vägar till förmån för kollektiva boendeformer. Och del är inte enbart den kommunala angelägenhet som statsrådet försöker hävda. Det finns en mängd ålgärder

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ökad satsning på kollektivhus

119

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ökad satsning på kollektivhus

120

man kan vidta också från regeringens sida. Jag skall här ta upp bara några - del är vad jag skulle vilja kalla minimikrav.

Reglerna för kollektivhus är i dag oklara i vad gäller såväl finansiering som hyreslagstiftning. Jag förutsätter att vad som sägs i interpellationssvaret om att lån utgår lill matsal, kök, reception osv. också innefattar restaurang i kollektivhus, liksom all vad som sägs om husens särskilda karaktär inle får tolkas som alt denna skall innebära alt lägenheternas ytor i vissa fall måste minskas.

1 andra boendeformer ges möjligheler lill lån för inredning och utrustning i gemensamhetsulrymmen. Della borde gälla också för kollek-livhusen.

Som ett konkret uttryck för sin positiva inställning skulle man också kunna genom särskilt gynnsamnia låneformer uppmuntra till kollektivhusbyggande. Det har skett lidigare, exempelvis i samband med saneringar under en övergångsperiod.

Bosladsslyrelsen skulle kunna få ett anslag på t. ex. 100 miljoner för experiment med kollektiva boendeformer.

Hyreslagsliflningen kan förbättras på olika sätt. Besittningsskyddet bör gälla också gemensamhetslokaler, och fastighetsägare skall inle ha rätt att motsätta sig att gemensamhetsutrymmena används till andra än ursprungligen avsedda ändamål. Hyresgästerna i sin tur skall kunna motsätta sig att fastighetsägaren gör förändringar - något i stil med vad som gäller vid saneringar i dag.

Ett annat krav, som framfördes i debatten i Kulturhuset, är en Lex Olle Engkvist - en lag som skulle innebära att en fastighetsägare som avkollektiviserar mot hyresgästernas vilja skall fråntas rätten all förvalla bostäder.

De här förslagen är inte särskilt långtgående, utan sådana alt också statsrådet Friggebo borde kunna verka för dem, om hon menade allvar med den positiva inställning till kollektivhus som hon redovisade i svaret.

Personligen skulle jag vilja gå mycket längre. Jusl kolleklivhusen -eller, rättare sagt, avkollekliviseringen av de kvarvarande kollektivhusen - visar på del orimliga i atl anonyma kapitalförvallare med lönsamhetskrav som enda intresse skall få styra människors tillvaro. Bostäderna skall vara en social rättighet och inte en handelsvara. Rätten till en bra bostad måste jämställas med rätten till undervisning eller .sjukvård, och man måste ge boendet ett socialt innehåll. Enda vägen all nå delta är att alla privata flerfamiljshus överförs i samhällets ägo och att hyresgästerna får ett avgörande inflytande över sitt boende.

Nu har vi från vänsterpartiet kommunisterna fört fram dessa krav i andra sammanhang, och jag skall inte längre uppehålla mig vid dem här. Men eftersom interpellationssvaret inte ger några konkreta besked, vill jag avslutningsvis ställa några följdfrågor till statsrådet:

Är statsrådet beredd alt medverka till en Lex Olle Engkvist?

Kan statsrådet tänka sig ell anslag till bosladsslyrelsen för experiment med kollektiva boendeformer?

Kommer lånemöjlighelerna alt förbättras för kollektivhusen? Nr 40

Kommer hyreslagstiftningen alt förbättras för att ge hyresgästerna ett Tisdaeen den bättre skydd mot fastighetsägarna i de avseenden som jag här tog upp? -, Ap-pjuer 1976

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Jag trodde all avsikten här var atl vi skulle debattera kolleklivhusboendet. Men fröken Hjelmström tycks vilja få del till en allmän bostadspolitisk deball. Jag kommer inle att ge mig in på en sådan ulan skall hålla mig lill kolleklivhusen.

1 min svar har jag redovisal all del i de medel soni slår lill slatens förfogande inte finns några direkta hinder för all kommunerna, som här har ansvaret, skall kunna tillfredsställa de behov som kommuninvånarna kan ha när del gäller kollekiivhus. Konimunerna har alliså här bollen när det gäller all se på om det finns behov av kollektivhus, om del finns människor som vill bo där, och då också avgöra huruvida man skall fullfölja detta genom alt bygga kollektivhus.

Fröken Hjelmslröms anförande kunde lydas så all hon menade all man genom en slyrning från samhällets sida nästan skulle tvinga folk att bo i kollektivhus - att det var del som man i framtiden skulle bygga. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker att vi skall ha valfrihet genom atl samhället inte har styrande regler lill den ena eller andra boendeformen eller upplåtelseformen.

Sedan lar fröken Hjelmström upp några konkreta förslag, såsom Lex Olle Engkvist. Låt mig säga att vi i det här landel inle brukar stifta lagar för enskilda fastigheter och enskilda individer. När det gäller experiment med kollektiva boendeformer vill jag säga atl vi mycket länge har haft deball i dessa frågor och all vi har haft många utredningar. Vad som nu krävs är handling från kommunernas sida i fråga om att bygga kollektivhus, om del är så att konimuninvånarna vill ha dem. Jag tror inle all man behöver ha så särskilt mycket mer experiment.

Beträffande hyreslagstiftningen har jag sagt att det faktum alt vi har så få kollektivhus har gjort an vi saknar praxis i dessa frågor. Det kan finnas anledning att se över della i samband med de utredningar som pågår. Det kan vara rimligt alt hyresrällsutredningen också lillar på della.

1 fråga om lånemöjlighelerna har jag konstateral atl del finns låne-möjligheter, och de diskriminerar inle kollektivhusen. Man har också lånemöjligheter lill exempelvis barndaghem, inbyggda i kolleklivhusen. Del gör all del inle finns någon anledning alt nu ändra eller förbättra dessa möjligheler.

Om ökad satsning på kollektivhus

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talnian! Jag måste tyvärr konstatera alt jag inle fick något konkret svar på någon av de frågor jag ställde till statsrådet Friggebo. Statsrådet upprepar det som sägs i interpellationssvaret och vad jag tog upp i mitt svar på det, näniligen att det inte finns några direkta hinder mot att bygga kollektivhus och att nian inte diskriminerar kollektivhus. Men

121

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ökad satsning på kollektivhus

det är inte det jag har frågat om - jag har frågat om man inte skall uppmuntra till kolleklivhusbyggande. Det är uppenbarligen inte statsrådet Friggebo beredd atl göra, trots atl folkpartiet i olika avseenden talat sig så varmt för just jämställdheten mellan män och kvinnor.

Sedan säger statsrådet att hon inte är beredd att medverka till någon styrning. Men det är vad jag kallar en låtsad neutralitet, för vad är det vi har i dag på boendeområdet? Jo, det är en styrning mot sniåhus och villabyggande genom de skattelättnader som kommer deni till del som bor i den bostadstypen och genom de andra punkter jag pekade på -atl man inte betalar i samma utsträckning som hyresgäster för kollektivtrafik och liknande.

Statsrådet tog sedan upp valfriheten. Men det finns ingen valfrihet för kommuninvånarna i dag! Man vel ingenting om efterfrågesituationen i fråga om kollektivhus. Man vet att det finns elt stort intresse, men det finns inga köer att ställa sig i för att fiytta in i kollektivhus, bl. a. beroende på att det inte finns några kollektivhus längre sedan man av-kollektiviserat de två återstående levande kolleklivhusen, i Marieberg och Hässelby.

Sedan tjatades det ånyo om att det är kommunernas sak att bygga kollektivhus. Jag anser inte atl del är bara kommunernas sak. Jag pekade på en mängd ålgärder som man kunde vidla från regeringens sida för att underlätta kollektivhusbyggande. Det är inget ovanligt i vår bostadspolitik alt man på olika sätt har uppmuntrat till vad man tycker vore en politiskt riktig linje i boendefrågorna.

Den enda fråga som statsrådet något berörde var om hon var beredd all medverka till en Lex Olle Engkvist. Statsrådet Friggebo sade, om jag uppfattade det hela rätt, atl det inte gällde all stifta lagar om enskilda personer. Del har jag inle heller frågat om - jag förklarade vad en Lex Olle Engkvist skulle innebära. Efter att ha varit n-ied vid kulturhus-debatten borde ju också statsrådet ha förstått vad en sådan lag skulle innebära, nämligen all man skulle frånta den fastighetsägare som avkollektiviserar ett hus mot hyresgästernas vilja rätten att förvalta bostäder. Det gällde alltså inte en enskild person utan en principfråga.

I övrigt får jag väl upprepa de frågor jag ställde i min första replik på interpellationssvaret och som statsrådet lyvärr inte svarade på.

122

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr lalman! I ett samhälle där vi försöker decentralisera så mycket som möjligt tycker jag att det är rimligt att kommunerna skall ha kvar den rätt till ell stort avgörande inflytande på bostadspolitiken som de nu har. Därför skall inte regeringert lägga sig i och tala om för kommunerna vad de skall göra. Däremot tycker jag att i den mån som del finns behov av kollektivhus - kommunerna har skyldighet att undersöka det - bör de behoven naturligtvis tillfredsställas. Då ger man också val-ftihet.

Fröken Hjelmström är inne på att man skall ha ett totalt samhällsägande. Låt mig säga all del kravet säkerställer inte alls alt det blir några kollektivhus. Vi har i dag en väldigt stor bosladsmassa som är samhällsägd, och där har sannerligen inte några kollektivhus byggts under lång tid. När det gäller extra stimulanser, t. ex. vid sanering, är det rikligl att sådana har utgått, men det har varit i fall vid ombyggnad där långivning tidigare har vartt diskriminerande. Där har man lyft upp villkoren till samma nivå som när del gäller nybyggnad. Då har man sagt att det kan vara rimligt att ge stimulans under ett övergångsskede.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag är inte ule efter atl la ifrån kommunerna deras ansvar. Jag är ule efter att regeringen skall uppmuntra kommunerna alt bygga kollektivhus. Del är någonting hell annat. Statsrådet vet också hur många kollektivhus som har byggts under den långa period som den här saken har diskuterats, För kommuninvånarna innebär det all det inte finns något enda levande kollektivhus i Sverige i dag. Borde inte det stämma till eftertanke?

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

Fru statsrådet FRIGGEBO erhöll ordel för all i ell sammanhang besvara dels herr Lindkvists (s) den 11 november anmälda interpellation, 1976/77:43, dels herr Claesons (vpk) den 12 november anmälda interpellation, 1976/77:45, båda interpellationerna framställda till fru bostadsministern och anförde:

Herr talman! Herr Lindkvist har frågat bosladsministern vilka slag av ålgärder som övervägs inom regeringen i syfte alt inte endast motverka ulan slutligen stoppa spekulation på bostadsmarknaden.

Herr Claeson har frågat bostadsministern

1. om hon delar uppfattningen att man bl. a. bör ändra Lex Backström lill alt gälla hela landel och vilka ålgärder hon i övrigt är beredd atl föreslå för all komma lill rälla med det för flera tusen hyresgäsler oacceptabla förhållandel som spekulation och handel med fastigheter och bostäder medför,

2. om hon tar avstånd från uttalanden om all man bör lillämpa gällande lagstiftning i mindre omfattning än vad som nu har skett i Stockholm.

Enligl fastställd ärendefördelning är del jag som skall besvara interpellationerna. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Enligt regeringsförklaringen skall byggande och förvaltning av bostäder ske i former som motverkar spekulation och stimulerar en kostnadspressande konkurrens.

Det är framför allt två olika former av spekulation i bosläder som

123

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ålgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

124

har uppmärksammals under senare lid. Del gäller dels osund handel med fastigheter, dels de fasligheler som är så misskölia all hyresgäsierna ibland ivingas bo i rena slumlägenheier. Den organiserade svarla handeln med hyreslägenheler bör också beröras i della sammanhang.

När det gäller handeln med fastigheter har både herr Lindkvist och herr Claeson pekat på den nya lagen om förvärv av hyresfastighet, den s. k. Lex Backström, Jag skall därför också något uppehålla mig vid den lagen. Den avser alt förebygga spekulation i hyresfasiigheier och hindra personer som är olämpliga all förvalla sådana fasligheler från atl förvärva dem. Lagen innebär bl. a. alt förvärv av hyresfastighet beror på tillstånd av hyresnämnd.

När lagförslaget förelades riksdagen var avsikten alt lagen skulle gälla hela landet. Vid behandling i civilutskotlel fann utskottsmajoritelen, till vilken även hörde herr Lindkvist, alt lagens huvudsyfte skulle kunna tillgodoses även om lagens tillämpningsområde i den här delen begränsades till de tre storstadsområdena och där till de kommuner som har en mer markerad innerstadskaraklär.

All lagen inte gavs en vidare regional tillämpning sammanhänger med de ölägenheter som den för med sig för den helt acceptabla och normala omsättningen på fastighetsmarknaden. Enligt min mening bör lagen vara tillämplig endast i de orter där behovet av en förhandsprövning väger så tungt all dessa ölägenheter får godtas. Lagen trädde i kraft för mindre än ell år sedan. Om det framdeles visar sig atl det finns behov av en utvidgning av lagens tillämplighet lill viss eller vissa kommuner kommer jag alt la upp frågan om ändring i lagen.

När det gäller lagens tillämpning utgår jag från alt den i de enskilda fallen tillämpas av hyresnämnderna och bosiadsdomsiolen i överensstämmelse med de av riksdagen godtagna riktlinjerna.

Både för tillämpningen av Lex Backström och för kontrollen i övrigt av fasiighelshandeln är det viktigt atl lagfarisplikten efterlevs. Riksre-visionsverkel har i en rapport till domstolsverket konstateral alt antalet förseningar med lagfartsansökan är stort. Med anledning därav övervägs frågan om åtgärder mot försumliga lagfarissökande i en projektgrupp som arbeiar med inskrivningsfrågor inom domstolsverket.

1 övrigt anser jag, som civilutskottets majoritet också anförde vid behandlingen av Lex Backström, all på sikt huvudlinjen i åtgärderna mot spekulation i hyresfastigheter bör vara all göra denna verksamhet mindre lockande från de privatekonomiska synpunkter som leder köpare och säljare.

När del gäller den svarla handeln med hyreslägenheler har hyresrätts-utredningen lagt fram förslag om bl. a. slraffskärpning. Förslaget får prövas av regeringen sedan remissbehandlingen har avslutats. Jag vill emellertid understryka alt ett bekämpande av den svarla handeln med lägenheter i första hand kräver insatser från polisens sida och atl sådana i stor utsträckning förutsätter all de som har drabbats av handeln gör polisanmälningar. Antalet anmälningar i Stockholm har ökat under det

första halvåret i år. Särskilt goda möjligheler har polisen att utreda brott då anmälningar kommer in från flera hyresgäsler i en och samma faslighet. Här torde särskilt stödet från en hyresgästorganisation vara av värde för all förmå den enskilde att avslöja olagliga överlåtelser.

För att motverka missförhållanden vid förvaltning av bostadsfastigheter står redan flera instrument lill kommunernas och hyresgästorganisationernas förfogande. Jag vill särskilt peka på hälsovårdsstadgan, lagen om ivångsförvaltning av bosladsfaslighet, bosiadssaneringslagen och den bestämmelse i expropriationslagen som ger rätt till expropriation för alt försätta eller hålla faslighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma. Erfarenheterna har visat alt tvångsförvaltningslagen behöver förbättras. Bostadsförvaltningsutred-ningen har lagt fram ell förslag lill ny bosladsförvallningslag som skall ersätta tvångsförvallningslagen. Förslaget går i flera avseenden längre än gällande rätt. Bl, a. skulle de ekonomiska förutsättningarna för tvångs-förvaltning förbättras. Remissbehandlingen av förslagen är nu i del närmaste avslutad och regeringen kommer därefter atl la ställning lill dem.

Det är också viktigt atl hyresgäsierna själva ges möjlighel atl ingripa mot missförhållanden när det gäller bosiadsförvallningen. Som jag sade i elt svar till fru Lantz på en fråga för en månad sedan är det statsmakternas uppgift att undanröja de hinder som kan finnas för den fortsatta utvecklingen mot en fördjupad boendedemokrati. Mot bakgrund av förslag av dels boende- och bostadsfinansieringsutredningarna, dels hyresrättsutredningen samt remissyttranden över dessa kommer regeringen atl överväga vilka åtgärder som behövs för alt stärka infiytandet för den som hyr sin bostad. Men det finns också andra vägar för atl öka de enskilda människornas infiytande över sitt boende. Jag vill peka på att regeringen som framgår av regeringsförklaringen är positiv till alt hyresgäster i bostadsrättsföreningens form övertar de hus de bor i.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mol spekulation på bostadsmarknaden

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Friggebo för svaret på min interpellation.

Den redogörelse som har lämnats är i allt väsentligt en beskrivning av de ålgärder som initierats av den socialdemokratiska regeringen. I och för sig är delta ett bra mått på ambitionsgraden och viljeinriktningen när del gäller den nuvarande regeringens syn på spekulationen i fastigheter. Del var ju detta jag efterlyste i interpellationen. Något nytt innehåller svaret inte i övrigt. Del har ju på senare tid ändå inträffat en del händelser som skulle kunnat få regeringen alt frångå rollen som observatör. Med andra ord: Om man vill något konkret står möjligheten alt genomföra del öppen.

I svaret hänvisas lill regeringsförklaringen: "Byggande och förvallande av bostäder skall ske i former som motverkar spekulation och stimulerar en kostnadspressande konkurrens." Det är således på denna förklaring som nya ålgärder skall bygga. Vidare hänvisas det bl. a, till lagen om

125

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

126

förvärv av hyresfastighet, som riksdagen antog i december 1975. Jag har ingen svårighet att insiämma i den beskrivning av civilutskottets behandling av förslaget lill denna lag som framkommer i interpellationssvaret. Lagens syfte var atl förebygga spekulation i hyresfastigheter och utestänga personer som är olämpliga atl förvalta och förvärva sådana fasligheler.

I interpellationssvaret avrundas delta avsnitt med: "Om det framdeles visar sig att del finns behov av en utvidgning av lagens tillämplighet till viss eller vissa kommuner kommer jag alt ta upp frågan om ändring i lagen."

Var och en som något så när följer utvecklingen på bostadsmarknaden vet att elt sådant behov redan finns. Del vel vi genom inträffade händelser i Helsingborg men också på andra håll i landel. Spekulationen i fastigheter drivs - så länge det kan vara en lukrativ affär - yrkesmässigt eller rättare sagt systematiskt. Lagen ger nu inga möjligheter atl stoppa fastighetsspekulanter som dyker upp i Nacka, Lidingö, Nynäshamn, Södertälje, Huddinge eller andra kommuner i Stockholms närhet. Lagen begränsades ju lill landets tre storstadsområden, för Stockholms del inkl. Sundbyberg och Solna.

Från vårt håll uttalade vi vid tidpunkten för lagens ikraftträdande alt utvecklingen skulle följas med största uppmärksamhet. Statsrådet Friggebo gör ingen glad genom atl sitta i bostadsdepartementet och invänta framtiden när det gäller denna lag. Ta kontakt med de större kommunerna i landel, som redan har haft känningar av fastighelsspekulation och ta initiativ lill en utvidgning av lagen innan nya hyresgäster råkar illa ul!

Det skojeri som förekommer vid köp och försäljning av fastigheter i exempelvis Stockholm har jag lärt mig åtskilligt om på senare tid. I massmedia har man påpassligt och med skicklig journalistik följt en rad affärer som varit rent spekulativa. I Öppen kanal har man under oktober månad haft flera programinslag, och Hyresgästföreningen i Stockholm har avdelat belydande resurser för alt avslöja skojarna.

När man ges tillfälle att granska tillgängliga handlingar och ser vilka förödande verkningar dessa skumma affärer i fastighetsbranschen fått för hyresgästerna blir man förfärad. Den osunda fasiighelshandeln har ett mönster som man snabbt lär sig känna igen. Del är nästan alltid samma personer som figurerar. Hyresgäsierna vel i åtskilliga fall inte vem eller vilka som för tillfället äger fastigheterna där de bor och lill vem hyran skall inbetalas. Det är ett skojeri utan like. Det har hänt - och del är dokumenterat så långt det nu går att dokumentera - all hyresgästerna i vissa fastigheter i Stockholm tre dagar i rad fåll inbetalningskort med krav på hyran från tre olika s. k. fastighetsägare.

I Stockholm torde det röra sig om tusentalet hyresgäsler som farit illa av denna verksamhet. Man kan säga all det i alla fall rör sig om ett begränsat antal fasligheter och alt det är rikligt atl den nya lagen på sikt skall ge effekl. Men för enskilda hyresgäsler är det ett stort problem. Och för samhället är det ett nederlag om enskilda personer - i

vissa avseenden till synes helt ostörda av ingripanden från myndigheterna - skall få söka sig nya kommuner där spekulationen i fastigheter inte är lagligt beivrad på samma sätt som i storstadsområdena. Ju förr regeringen intresserar sig för en utvidgning av lagen, desto bättre för hyresgästerna. Del är den enkla sanningen i denna fråga.

Åter till interpellationssvaret. I della sägs: "Riksrevisionsverkel har i en rapport lill domstolsverket konstaterat att antalet förseningar med lagfartsansökan är stort. Med anledning därav övervägs frågan om ålgärder mol försumliga lagfartssökande i en projektgrupp som arbetar med indrivningsfrågor inom domstolsverket."

Jag fäste mig speciellt vid det lilla näpna uttrycket "övervägas frågan om ålgärder mot försumliga lagfartssökande". Jag reagerar starkt mot delta slappa ordval. Vi vel att del fuskas med ansökan om lagfart -som ju skall ske inom tre månader från köpet. Det vet varenda seriös mäklare, säljare eller köpare i del här landet. Del vel också faslighels-skojarna i branschen - men de vet också att någon egentlig kontroll inle finns. Därför kan de föriänga hanteringen av sina fastigheisinnehav och under tiden hinna tillgodogöra sig andra fördelar av köpet.

All inle söka lagfart - det hör ju lill skojeriels finesser. Jag vel inle någon myndighet som har beivrat detla. Hur är del möjligl alt sådanl kan få fortgå ulan påföljd? Det är genom lagfarten samhället har sin viktigaste kontrollstation för all veta vem eller vilka som förvärvar faslighet. Det måste skapas ell samband mellan banker och övervakande myndighet, så alt långivning lill fastighetsköp automatiskt meddelas till den myndighet som utfärdar lagfarten. Jag anser dessutom all lagfarts-handlingen på en fastighet skall finnas tillgänglig för kontroll av myndighet liksom atl del skall ske en primär informationsplikt av hyresgästerna vid fastighetsköp. Ett statsråd med ansvar för området kan inle göra en bällre insats än att driva på i denna del av hanteringen, så alt lagfartshandlingarna blir registrerade i enlighet med gällande bestämmelser.

Herr talman! Jag skall slutligen beröra en sak som har förbigåtts i interpellationssvaret - till min förvåning, vill jag dessutom tillägga. Del sägs ingenting om några initiativ för atl få karllagt finansieringen av de husköp som har en rent spekulativ karaktär. Även om vi nu kan stävja den osunda fasiighelshandeln i storstadsområden kommer den alt breda ut sig lill andra platser om regeringen inte påverkar skeendet. Vilken roll spelar banker och andra kreditinstitut i dessa sammanhang? Pengar måste ju tas fram allteftersom fastigheterna belastas med nya inteckningar.

Låt mig som källa för mina informationer använda elt program i Öppen kanal, som sändes den 13 oktober i år. Då hade programledningen ett inspelat samtal med generaldirektören i bankinspektionen, Sten Wahlberg. Om bankernas roll i finansieringen av vissa spekulativa faslighels-köp i Stockholm upplyser Sten Wahlberg att bankinspektionen lagil upp frågan med bankerna. Man har då varil överens om att motverka fas-

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm åtgärder mol spekulation på bostadsmarknaden

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om ålgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

128

tighetsspekulationen genom att inle ge några krediter i sådana fall. Det har likväl förekommit - både av kända banker i Stockholm och av provinsiella banker som försökt etablera sig i Stockholm.

Enligt Sten Wahlberg har bankerna svårt all värja sig för krediter av detta slag. Han tillfrågades då av programledningen om påståendet all bankerna har särskilda avdelningar eller tjänstemän som förmedlar grå lån, dvs. lån från rika personer lill fastighelshajarna, alltså lån som inte ingår i bankens ordinarie verksamhet. Svaret från generaldirektör Wahlberg i bankinspektionen är så intressant att jag till kammarens protokoll vill åierge det som del förekommer i utskrift: "Ja det stämmer - på nolariatavdelningarna förmedlar man lån mellan exempelvis privatpersoner och privatpersoner och förelag, men den verksamheten ska bedrivas med samma ansvarskänsla som bankens ordinarie verksamhet och det är en sak som vi tittar på."

Bankinspektionen är alltså på gång och har en dialog med bankerna. Man är överens om att bankerna inte skall della i skumma affärer. De skall inle ge krediter som är mindre önskvärda från bankens synpunkt.

Så långt är alll gott och väl. Del är bestyrkt all bankerna har spelat en förmedlande roll när del gäller kapital till hus som köpts i spekulativt syfte och av personer som är lätta att identifiera som fastighetsskojare. Var man än sätter in sina försök alt få ytterligare upplysningar om bankernas roll stöter man på banksekretessen. Jag vet inte i vilken utsträckning samhällets representanter i bankstyrelserna har intresserat sig för della problem, men del bör ingå som en naturlig uppgift. Det är i samhällets intresse bankerna skall fungera, inte enbart i bankernas eget intresse.

För en tid sedan gjordes del en uppvaktning i bostadsdepartementet. Det var företrädare för 51 hyresgäster i en fastighet på Söder i Stockholm som var bekymrade för sina bostäder. Ägaren till denna fastighet - väl känd, för att inte säga ordentligt ökänd - hade nu kört loppet färdigt. Det gick inte alt få ul mer vinning av fastigheten. Denna var nu inlämnad till länsstyrelsen för exekutiv försäljning. Hyresgästernas ombud ville diskutera den framtida förvaltningen av sin boendefasiighel. Uppvaktningen hade med sig ett väl genomarbetat material, bl. a. en förteckning över lån och inteckningar i den aktuella fastigheten. Och vad finner vi där? Jo, där finner vi långivare som Sparbankernas bank, där finner vi Trafikrestauranger, och där finner vi elt fackligt ijänstemannaförbund som ganska högt upp i faslighetens inleckningsvärde har lånat ul 1 milj. kr. Som ell tecken på de risker man har tagit har denna långivare -vid tidpunkten för lånels placering våren 1976 - kunnat lillgodoräkna sig en ränta på 14 %, dvs. 6 % över diskontot. Jag förmodar all denna placering har skett via en bank eller dess notarialavdelning, men det är ändå uppseendeväckande atl man på fackligt håll inle reagerar mol en sådan kraftig överränta.

Jag har nämnt ett exempel på bankernas och långivares del i den spekulation som förekommit på fastighetsmarknaden i Stockholm. Utan det-

ta finansieringsstöd hade fastighetshajarna inte haft stora chanser. Och om myndigheterna hade skött sin uppgift all bevaka lagfarterna hade chanserna alt lura hyresgästerna varil ytterst små. Många har ell stort medansvar för vad som skett. Jag efterlyste ambitionsgrad och viljeinriktning från den nuvarande regeringens sida. Vill man göra någonting på detla område så finns det slora möjligheter.

Hert CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svaret från slalsrådel Friggebo.

Som framgår av interpellationen och delvis även av svaret har spe-kulationsinlressena på bostadsmarknaden blivit ett allt större problem. Det framstår därför också som alll nödvändigare att stoppa spekulationen. Målsättningen för staten och kommunerna måste vara att beröva spe-kulationsinlressena på bostadsmarknaden alll infiytande, vilket också är nödvändigt för atl få en social bostadspolitik inte bara i ord utan även i handling.

Fastighetsspekulanter och privat faslighetsägande över huvud tagel har alltför stort spelrum på marknaden. Kommunisterna har sedan många år ställt förslag och hos regeringen krävt lagändringar t. ex. så att alla affärer med hyresfastigheter skulle ske via förköpslagen och atl reella prövningsmöjligheter av försäljningspriser skulle införas. Vi anser för vår del all alla bostadslägenheter bör undandras vinstintressen och spekulation och har därför också föreslagit att alla hyreshus skall överföras i samhällets ägo. Del är ett krav som är och kommer att vara aktuellt till dess alt det genomförs.

Fastigheisskojet i Stockholm har genom hyresgästföreningens och massmedias avslöjanden kommit att särskilt uppmärksammas, och problemet med spekulanter och profitörer är säkerligen mest utbrett där, men klart är att det alltmer breder ut sig även till andra delar av vårt land. Enligt de undersökningar som ett par storstadstidningar har gjort såldes inle mindre än 900 hyreshus i Stockholm under fjolåret, lill ell sammanlagt belopp av omkring 1 500 milj. kr. I många fall rörde det sig om rena spekulations- eller luftaffärer som skärper utplundringen av hyresgästerna.

Hyreshajarna-faslighetsskojarna använder olika metoder för atl trissa upp priserna på hyresfastigheter med miljonbelopp. Ofta handlar det om svarla pengar från illegala valulairansakiioner, narkotika, spel och bordellverksamhei, som förs in på den lukrativa fastighetsmarknaden och förvandlar narkotikahajar och spelkungar lill respeklabla fastighelsmil-jonärer. Affärsbankernas välvilliga medverkan underiällar skojerierna,

I de tre storstadsområdena finns vissa möjligheter atl stoppa särskilt tvivelaktiga fastighetsköp med hjälp av Lex Backström. Som också har framgått av hyresgästföreningarnas verksamhel för att sanera fastighetsmarknaden och av olika pressuppgifler har emellertid vissa fasligheishajar flyttat över en del av sin verksamhet till nya jaktmarker utanför lagens tillämpningsområde.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:380

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

130

Statsrådet Friggebo lalar i sill interpellationssvar om vad hon kallar osund handel med fasligheter och gör i anslutning härtill vissa kommentarer gällande lagen om förvärv av hyresfastigheter m. m. som Lex Backströms officiella namn är. Av svaret framgår att statsrådet nu inte är beredd all föreslå någon förändring i linje med vad exempelvis hyresgäströrelsen har krävt, nämligen atl Lex Backström i princip skall gälla hela landet. Det är viktigt att sådan ändring görs nu innan skadeverkningarna av faslighetshajarnas verksamhet blir ännu värre. I della sammanhang vill jag även fråga statsrådet om hon är beredd alt medverka till en förändring av lagens utformning så att hyresgäsierna ges lagstadgad rätt att bli remissinstans i förvärvsärenden. Nu avgörs frågan om sådan eventuell remissräll genom kommunala beslut. Det borde vara självklart all de som direkt berörs och som bäst känner till olika fastighetsägares sätt alt sköta sina hus alltid skall höras vid prövning av fastighetsköp.

Del förekommer, som jag redan varil inne på, en ganska omfattande handel och spekulation med hyresfastigheter även ulanför Stockholm och övriga storstadsområden. Vänsterpartiet kommunisterna varnade för delta då lagändringarna för all motverka sådan spekulation behandlades här i riksdagen för ungefär ett år sedan och föreslog i likhet med vad regeringen i sin proposition föreslagit att tillämpningen av lagen om förvärv av hyresfastighet skulle gälla hela landel. I interpellationssvaret pekas på de olägenheter det kan föra med sig för den acceptabla och normala verksamheten. Jag tror inle all dessa ölägenheter kan vara så stora all de kan sägas medföra större nackdelar än de fördelar en utvidgning av tillämpningen skulle föra med sig. Klart är att del skulle vara ett belydande avbräck och innebära olägenheter för fastighelshajarna men också betydande fördelar och ökad trygghetskänsla för dem som får betala fiolerna, hyresgäsierna. Del vore värt besväret om del så bara vore elt fåtal s. k. osunda faslighetsaffärer som därmed kunde stoppas.

Vi har från vpk:s sida ingen övertro på Lex Backström eller den övriga lagstiftning som finns på detta område. Lagstiftningen är otillräcklig och måste skärpas. Det behövs förändringar och förstärkningar bl. a. då det gäller exproprialionslagstiftningen, så att möjligheterna ökas att la över hyresfastigheter från spekulanter och ägare som missköter sina hus och hyresgäster. Sådant övertagande måste då också kunna ske till belopp som inle ger utrymme för några överpriser. Vi ser emellertid inte själva ägandet eller förvallandet av fastigheterna som avgörande orsaker lill de höga hyrorna och den hyresutplundring som pågår. Här behövs, som vi från vpk:s sida i olika sammanhang framhållit, också andra ålgärder som riktar sig mot del privata bank-, bygg- och fastighetskapitalet för alt få en spekulaiionsfri bostadsmarknad.

När del i svaret på interpellationerna erinras om vad riksdagen tidigare uttalat om huvudlinjen på sikt mot spekulation i hyresfastigheter inställer sig nästan automatiskt frågorna: På hur lång sikt? Hur många affärer ytterligare skall drabba landets hyresgäsler innan några krafttag las? Hur anser statsrådet all man - för all åierge vad som vidare sägs - skall

göra denna verksamhet mindre lockande, om man inte ens är beredd atl nu utöka tillämpningsområdet för Lex Backström till ytteriigare ett antal kommuner, där den osunda handel som statsrådet talar om pågår eller där del föreligger uppenbar risk för alt den när som helst kan förekomma?

Med anledning av uttalandena om viklen av alt den s. k. lagfarisplikten efterievs vill jag framhålla atl jag delar uppfattningen om detta. Statsrådet säger atl frågan om åtgärder mot försumliga lagfartssökande övervägs. Ett bra sätt atl underiälla kontrollen och möjligheten all kartlägga hy-reshajarnas och spekulanternas verksamhet vore, som bl. a. Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm föreslagit, att genomföra lagstiftningsåtgärder som tvingar fram information lill inskrivningsmyndigheterna direkt i anslutning till köpet. Kan statsrådet för sin del länka sig sådana åtgärder?

Den svarta handeln med hyreslägenheter har tidigare i olika sammanhang uppmärksammals av vpk och tagits upp här i riksdagen. Denna handel, alltså köp och försäljning av vanliga lägenheter, är en illegal handel som pågått mer eller mindre öppet under ca 30 års lid. Mängder av anmälningar lill myndigheterna har skett under årens lopp, bara ett mindre antal har blivit föremål för ordentlig utredning och följts upp med åtal. Det stora flertalet anmälningar har över huvud taget inte blivit föremål för någon åtgärd från myndigheternas sida, enligt uppgift därför atl polisen inte har haft resurser atl närmare granska denna verksamhel.

De åtgärder som måste vidtas skall i första hand riktas mot dem som förmedlar lägenhetsöverlåtelser eller på annal sätt direkt sysslar med svar-tabörshandeln.

I första hand skall man naturligtvis klämma åt sådana fastighelsdi-reklörer, fastighetsmäklare, byggmästare, fastighetsägare, hyresförmed-lare eller andra som ägnar sig åt denna verksamhet, vilken titel eller fasad de än döljer sig bakom. Man måste göra allt man kan för att få slut på den handel med bostäder .som har pågått under många år men som under senare år alltmer ändrat karaktär och blivit en marknad för alll smartare och hänsynslösare gangstrar och spekulanter i människors bostadsbehov.

Jag är medveten om svårigheterna atl få stopp på denna verksamhet och tror att det effektivaste medlet är del som vpk många gånger har föreslagit, nämligen en obligatorisk kommunal bostadsförmedling dit alla nya och ledigblivna bostadslägenheter skall lämnas för att sedan förmedlas lill de personer som bäsl behöver dem. Jag tror alltså inte all hyresrättsutredningens förslag kommer att lösa problemen, om förslagen nu över huvud taget kommer att bli regeringsförslag.

Statsrådet Friggebo räknar i sitt svar upp olika instrument, som står till kommunernas och hyresgästorganisationernas förfogande för att mot verka missförhållanden vid förvaltning av bostadsfastigheter. Gemensamt för dessa instrument är atl de är alltför trubbiga, alltför dåliga för att man effektivt skall kunna motverka och komma till rätta med den spekulation som förekommer på hela bostadsmarknaden. Erfarenheterna

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

131

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

har visat att inle bara tvångsförvallningslagen behöver förbättras, vilket statsrådet framhåller. Grundläggande, avgörande förbättringar och förändringar behövs på hela bostadsmarknaden för all göra bostaden till en social rättighet.

I interpellationssvaret berörs slutligen hyresgästinflytandet och hyresgästernas egna möjligheter alt ingripa mot missförhållanden. Vi har tidigare från vpk framhållit, men jag vill gärna upprepa det i delta sammanhang, alt de bostadspolitiska övervägandena måste utgå från elt klart ställningstagande mol tanken att bosladsägande och bosladsuthyrning skall vara ett vinstrikt n'äringsfång bland andra på en kapitalistisk marknad.

Hyresgästernas intressen måste tillgodoses på ell helt annat sätt än vad som nu är fallet. Flerfamiljshusen skall enligt vår mening ägas av kommuner och allmännyttiga bostadsföretag eller, efter upplåtelse med samhällets medverkan, av kooperativa bostadsrättsföreningar med kommunal insyn och utan kontakt med privata bygginiressen. Den bästa lösningen är, som vi i olika sammanhang framhållit, en kombination av kommunall ägande och kooperativ förvaltning, om man inom överskådlig lid vill skapa ett reellt hyresgästinflytande beträffande både de problem vi i dag diskuterar och övriga problem som sammanhänger med boendet.

132

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Del flnns ingen tveksamhet om regeringens viljeinriktning när det gäller alt komma åt osund spekulation. Medlen kan man naturligtvis, som alllid i en demokrati, resonera om. Men herr Lindkvist skall inte vänta sig atl den nya regeringen på nolltid skall städa undan alla negativa företeelser i vårt samhälle som fanns när den gamla regeringen avgick. Vi som hyllar principen om mångfald inom näringslivet vill inle förbehålla samhället äganderätten till företag och därmed inle heller till bostäder. De dödgrävare som förstör för del stora flertalet ambitiösa och dugliga fastighetsägare och som iniebehandlar hyresgäster på ett jämbördigt säll har inget stöd att vänta från statsmakterna.

Bevakningen av fasligheishajar som köper och säljer fastigheter med svarla pengar som de vill tvätta vita är en fråga för skattekontroll och polis. Där är del väsentliga alt få effektivitet i tillämpningen av redan existerande lagar. Del gäller också i den mån faslighetshajarnas verksamhel har anknytning till annan brottslig verksamhel.

Vad sedan beträffar Lex Backström nämner herr Lindkvist att del skulle förekomma att man flyttat ut verksamhet som utgör brott mot den till bl. a. Helsingborg, men verksamheten skulle förekomma också på andra håll i landet. Jag har ägnat en ganska stor del av min tid lill att lyssna på folk ute i landel. Jag har också varit i kontakt med representanter för hyresgästerna. Juslitiedepartementet har varil i kontakt med kommuner. Vi har inte fått tillräckliga bevis för atl den här verksamheten verkligen har flyttat ul i landet i någon stor omfattning. Den enda kom-

mun som nämns är Helsingborgs kommun. Herr Lindkvist säger all lagen inte omfattar Nacka, Huddinge, Nynäshamn och Lidingö och att man där - när det dyker upp sådana här fall - inte kan lillämpa lagen. Men vi har alltså inle några konkreta fall! Lagen har varil i kraft under ganska kort tid. Vi följer marknaden, och i den mån det visar sig all verksamheten har flyttat ut skall vi ta initiativ.

Herr Claeson tog upp frågan om lagstiftad rätt för hyresgäsierna all lämna ärenden på remiss till hyresnämnderna när det gäller tillämpningen av Lex Backström. Den frågan var uppe när lagen behandlades i civilutskotlel och riksdagen, och förslager avslogs då. Vad jag vel har hyresgästerna nästan regelmässigt möjlighet att lämna in synpunkter-och gör det också - till hyresnämnderna när det gäller tillämpningen av Lex Backström.

Sedan tog herr Claeson upp skriverier i några kvällstidningar beträffande försäljning av fastigheter. Det faktum all del förekommer fas-tighelsförsäljningar lycker inte jag är något osunt, och antalet faslig-hetsförsäljningar som sådant är heller inget bevis på osund spekulation. I varje fall några av artiklarna i fråga handlade bara om antalet fastig-helsförsäljningar, men man kunde inte lämna uppgift om köpesumma i förhållande lill försäljningssumma. Jag är medveten om atl det förekommer problem i det här sammanhanget och vi skall vidta kraft-åtgärder. Men man kan heller inte överdriva och ta upp det blotta faktum att del säljs fastigheter som något osunt.

Sedan vill herr Lindkvist litet förlöjliga en formulering beträffande lagfarten, där det sägs att man överväger frågan om åtgärder mot försumliga lagfartssökande. Del har sin bakgrund bl. a. i alt del stora flertalet försumliga lagfartssökande är hell vanliga hederiiga medborgare som köper sig ett småhus och glömmer atl söka lagfart. Därför är det inte så enkelt att över hela linjen sätta in kraftåigärder. Men självfallet skall denna fråga övervägas, och det är förmodligen elt bra sätt att åtminstone få en kartläggning av denna verksamhet.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag har noterat statsrådet Friggebos uppgift att regeringen haft kontakter med kommuner ule i landet och atl man ännu inte har några säkra tecken på alt del skulle förekomma spekulation i fastigheter. Jag har talat med en rad riksdagsmän, som är mycket politiskt verksamma också på sina hemorter, och de har en annan uppfattning.

Jag har tagit myckel starkt intryck av del framträdande som faslig-hetsdirektören i Helsingborg, Per Tornée, gjorde i Öppen kanal den 7 oktober della år. Han sade klart ul all vad som nu sker i Helsingborg är att de kända - eller lål mig rättare benämna dem ökända - namnen på Stockholms bostadsmarknad nu börjar all framträda i Helsingborg. Där har man vidtagit en rad åtgärder för att motarbeta denna form av verksamhel.

133

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

Regeringens ledamöter skulle kanske vinna på all låta de kommuner som vill söka sig lill förvärvslagen få den möjligheten. Låt kommunerna själva avgöra om de anser all den lagen kan användas i deras egen kommun! Jag tror atl kommunen skulle vinna på ell sådanl tillmötesgående när det gäller alt stoppa fortsatt fastighetsspekulation.

Jag blev vidare självfallet mycket besviken på statsrådet Friggebo, som när jag tar upp en rad åtgärder som har anknytning lill spekulation på fastighetsmarknaden hänvisar till atl det är en fråga för skallemyndigheter och polis. Del visste jag förut - del var faktiskt ingen nyhet.

Vad jag däremot inle visste var att statsrådet Friggebo nöjer sig med all konstatera all del var en bevakningsfråga. Jag trodde atl det skulle ligga i regeringens intresse alt på detta sätt ta ett initiativ för att komma till rätta med problem, som i Stockholmsområdet avsevärt har underlättat spekulationen i fastigheter. Jag tror all regeringen bör fundera en gång lill innan den låter denna fråga gå sig ur händerna.

Det är naturiigtvis riktigt att jag inte begär all regeringen på nolltid skall, som statsrådet Friggebo uttryckte del, städa upp efter den gamla regeringen. För atl gå rakt på sak vill jag säga all jag har ytterst små förväntningar på den borgerliga regeringen. Men faktum är alt jag hade vissa förväntningar på regeringen i just denna fråga. Del var därför jag lämnade fältet öppet vad gäller vilken ambilionsgrad och viljeinriktning som kunde komma till uttryck i ell interpellationssvar, som skulle lämnas här i riksdagen.

Jag hade föreställt mig att vi skulle kunna resonera utanför de partipolitiska linjerna om mina försök att ge bidrag till en lösning. Detla är en fråga där vi skulle ha kunnat mötas i direkta ålgärder, oavsett i vilket parti vi är inskrivna och verksamma. Vad jag nu konstaterar är att regeringen bevakar frågan och överväger åtgärder. Det är med förlov sagt, herr talman, ett ytterst svagt interpellationssvar i en så viklig fråga som dep vi nu diskuterar.

134

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag skall be att få börja med au instämma i det som herr Lindkvist allra sist sade beträffande hans värdering av innehållet i del interpellationssvar som slalsrådel Friggebo har gett. Jag är hell överens med herr Lindkvist på den punkten.

Jag vill om de invändningar som statsrådet anför beträffande en utvidgning av tillämpningsområdet för Lex Backström till alt också avse andra orter än storstadsområdena säga att jag också har försökt all via mina politiska kontakter och kontakter i hyresgäströrelsen bilda mig en uppfattning om och få fram uppgifter om på vilka orter dessa problem verkligen har aktualiserats. Jag har fått uppgifter - med reservation för att de inte är hundraprocentigt riktiga - om att delta skulle vara aktuellt och att i det i de flesta fall är samma spekulanter som uppträder som har ort sig ökända i Stockholm. Det gäller följande orter: Eskilstuna, Uppsala, Helsingborg, Norrköping, Halmstad och Örebro och dessutom

min egen hemkommun Södertälje. Där har jag med egna ögon kunna konstatera och kontrollera i de handlingar som finns tillgängliga på tingsrätten, alt del nyligen har förekommit sådana här affärer. Det har också föranlett kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, kommunalrådet Mallsson, att häromdagen i en intervju i ortens tidning framhålla alt en lagändring på det här området behövs, och han framför som sin mening att Lex Backström borde gälla över hela landet. Han uttrycker också sin oro över de spekulationer som har förekommit i Södertälje.

Även om jag inte kan dokumentera det på samma säll som jag haft möjlighet till då det gäller Södertälje, håller jag för troligt att sådana affärer har förekommit på de orter jag räknade upp. Bara det förhållandet att de spekulanter och hyreshajar som här i Stockholm har gjort sig ökända och i viss mån omöjliga då det gäller faslighetsaffärer nu har utvidgat sin verksamhet till de här områdena borde föranleda all lagens tillämpningsområde utvidgas lill att avse fiera orter. Del är möjligt alt det kan räcka med exempelvis de 20 största orterna i landet för all något så när effektivt förebygga de här riskerna som utan tvivel föreligger.

Jag uppfattade inte alt statsrådet Friggebo hade något svar på den fråga jag ställde om hon kunde länka sig en laglig remissrätt, dvs. hon hänvisade till vad som är vanligl men svarade inte på om hon för sin del är överens med mig om att hyresgäsierna också borde ha en laglig remissrätt. Jag noterar ändå med tacksamhet när statsrådet Friggebo i sitt senaste inlägg säger alt kraftåigärder skall vidtas. Jag upplever detta som det positiva i den här interpellationsdebatten. Jag hoppas att del också skall bli så att man vidtar kraftåtgärder. Jag har emellertid, med utgångspunkt i de borgerliga partiernas bostads- och hyrespolitik under de senaste åren, inte särskilt stora förhoppningar.

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Om åtgärder mot spekulation på bostadstnarknaden

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Vi har debatterat Lex Backström, och del har talats om en utvidgning till olika kommuner. Detta är också en fråga om hur lagen visal sig fungera i de kommuner den gäller. Den har alltså varil i kraft knappt ett är, och någon ordentlig utvärdering av vilka möjligheler den ger att komma åt del här fenomenet tror jag inte går att göra ännu.

Kommuner och hyresgäster är självfallet välkomna att lala om för regeringen när de märker att fastighetsspekulationer börjar sprida sig ut i landel. Vi skall ta emot dem, och deras iakttagelser skall också ingå i de överväganden jag sagt vi skall göra beträffande utvidgningen av lagens tillämpningsområde. Hyresgästföreningarna lämnar regelmässigt remisser i de här ärendena, och därför lycker jag inle att det i och för sig finns någon anledning att utvidga delta förfarande med en lagfäst rätt.

Självfallet finns elt starkt intresse från regeringens sida att beivra olika brott i skattehänseende och med annan anknytning till de här fastighetsaffärerna. Herr Lindkvist blev litet missnöjd, men jag har noterat herr Lindkvists intresse för de här frågorna och hoppas atl vi med ge-

135

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

öm åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden

mensamma krafter skall hitta formerna för all med bevarande av mångfalden komma åt fastighelshajarna.

Jag skall gärna medge att den gamla regeringen lämnade efter sig vissa utredningar som även lagt fram förslag väl värda all överväga och som kan hjälpa lill att sanera den här marknaden. Men lål mig säga att den gamla regeringen hade 44 år på sig. Jag har - när det gäller de här frågorna - haft ansvaret i 11 dagar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskoltets betänkande 1976/77:10 och 14 jusiitieutskottets betänkanden 1976/77:10 och 12 socialförsäkringsulskottels belänkande 1976/77:14

socialutskottets belänkanden 1976/77:13 samt kulturutskottets betänkanden 1976/77:20-24 utbildningsutskottets belänkande 1976/77:8 trafikuiskottets betänkanden 1976/77:6-9 jordbruksutskottets belänkande 1976/77:3

15-17

136

§ 15 Herr tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle trafikutskottets betänkanden nr 6-9 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 16 Anmäldes och bordlades Utrikesutskottets betänkanden

1976/77:7 med anledning av motioner om bojkottålgärder mot Chile 1976/77:9 med anledning av motion om åtgärder för alt återställa Eritreas självständighet

Jordbrukskottels betänkanden

1976/77:9 med anledning av propositionen 1975/76:215 med förslag till lag om vattenförbund, m. m. jämte motioner

1976/77:10 med anledning av motioner om miljövårdspoliliken, m. m.

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Näringsutskotlels betänkanden

1976/77:7 med anledning av propositionen 1975/76:200 om Norriands-

fondens fortsatta verksamhet jämte motioner 1976/77:8 med anledning av moiion om torghandeln 1976/77:9 med anledning av motioner om framställning av identitetskort,

m. m.

1976/77:10 med anledning av propositionen 1976/77:13 om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoleksbank och om landshypoteksföreningar, m. m.

1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:21 om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m.m.

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:26 om ökning av garantin för exportkredit

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Anmälan av interpellation

§ 17 Anmäldes och bordlades Moiion

1976/77:33 av herr Werner m.JI. med anledning av propositionen 1976/77:31 om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

§ 18 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 7 december

1976/77:59 av fru Andrén (fp) till herr socialministern om bekämpandet av allergiska sjukdomar:

Under 1976 har Riksförbundet mot allergi bedrivit en upplysningskampanj om allergiska sjukdomar. Målsättningen för kampanjen har bl. a. varil atl sprida kännedom om allergikernas olika problem. Information har skett genom tidningar, radio och TV. Radiohjälpen har dessutom under tiden 1 oktober- 15 november insamlat medel för att stödja forskningen på della område.

Man beräknar alt ca 15 % av befolkningen i vårt land, dvs. ungefär en miljon människor, har allergiska besvär. Allergisjukdomar uppstår ofta genom att personer med anlag alt utveckla en allergi vistas i för dem olämpliga miljöer. Många av dem blir invalidiserade, och förutom stort personligt lidände innebär det dessutom en stark belastning på samhällets vårdresurser och ekonomi. Jag anser därför att man nu måste försöka göra allt för att bryta den ständiga ökningen av allergiska sjukdomar. Väsentliga forskningsinsatser för berörda en miljon svenskar skulle kanske kunna innebära nya rön, som helt skulle förändra förutsättningarna all bekämpa en stor dold folksjukdom.

Riksförbundet mol allergi har nyligen ur sin forskningsfond anslagit 150 000 kronor till olika forskningsobjekt. Men del är naturligtvis otillräckligt, varför ytterligare forskningsanslag måste tillkomma.

Med anledning av del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd alt få ställa följande fråga till herr socialministern Gustavsson:

Anser statsrådet atl det är lämpligt att tillsätta en utredning för atl

137

Nr 40

Tisdagen den 7 december 1976

Meddelande om frågor

klarlägga behoven av forskning, utbildning, information och andra ålgärder för alt på ell mer effektivt sätt bekämpa de allergiska sjukdomarna?

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 3 december

1976/77:139 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för att bereda handikappade ungdomar sysselsällning:

Samhället har försökt atl med olika medel skapa sysselsättning för handikappade ungdomar. Fortfarande kan dock en myckel stor del av dessa inte beredas sysselsällning. Det har för många ungdomar resulterat i atl de efter avslutad utbildning förtidspensioneras i stället för att erbjudas ell arbete. För den svårl handikappade ungdomen under 25 år föreslås i propositionen 1975/76:211 en ny bidragsform för den halvskyddade sysselsättningen. I regeringsförklaringen från den 8 oktober anger regeringen som riktlinjer för den framlida politiken:

"Alla ungdomar skall garanteras arbete, praktik eller utbildning. Arbetslivet måste anpassas lill de handikappades krav."

Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Vilka ytteriigare ålgärder planerar regeringen all vidla för all bereda handikappade ungdomar sysselsällning?

138

1976/77:140 av herr Lorentzon i Kramfors (vpk) lill herr arbetsmarknadsministern om höjning av bidragen vid arbetsmarknadsutbildning:

Del är ett känt faktum att AMU-elevernas ekonomiska silualion har varit och är svår. Trots de förbättringar som inträdde vid årsskiftet 1975-1976 Ivingas dessa elever att leva på existensminimum.

Enligt de intervjuer som tidningen AMU-eleven, organ för Sveriges AMU-elevers riksförbund, SARF, gjorde inför valet var de borgerliga representanterna synnerligen positiva lill en förhöjning av AMU-bidragen och SARF:s krav på minst 125 kr. per dag till alla AMU-elever. Så säger bl. a. representanten för folkpartiet, statssekreterare Ingemar Eliasson:

"Bidragen måste höjas nu.-- Dom sattes ju för 1,5 år sedan och sen

dess har vi haft inflation på ca 20 procent. Vi kan ta upp det i

riksdagen under hösten."

Folkpartiet sitter i dag i regeringsställning. Några initiativ från folkpartiet eller regeringen har inte tagits i denna fråga, som i valrörelsen enligt de nuvarande regeringspartierna var synnerligen viktig.

Nr 40
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga lill herr arbetsmark
nadsministern: Tisdagen den
Avser arbetsmarknadsministern vidla åtgärder för en höjning av AMU- 7 december 1976

bidragen nu? ,. , , , ~,

Meddelande om

frågor den 7 december

1976/77:141 av herr Feldt (s) till herr ekonomiminisiern om fortsatt statligt stöd till industrins lagerhållning:

Del stöd som utgått lill industrin för lageruppbyggnad upphör enligt gällande lagstiftning att gälla vid årsskiftet. Ekonomiminisiern har emellertid uttalat all han överväger alt ersätta lagerstödei med vad han kallat ell avvecklingsslöd.

Med hänsyn lill vikten av all industrin får besked om de ekonomiska förutsättningarna för sin produktion efter årsskiftet vill jag ställa följande fråga till herr ekonomiministern:

Avser regeringen att fortsätta med någon form av statligt stöd till industrin för dess lagerhållning?

1976/77:142 av herr Lindberg (s)iill herr induslriminislern om råvarutillgången för vissa sågverk i Norriands inland:

Råvarusituationen för de mindre och medelstora sågverken i landet börjar bli allvarlig. De flesta av dessa är lokaliserade till små orter eller i byar ute i glesbygder, där sågverken är den helt dominerande arbetsplatsen. Bara i Jämtlands län finns del 50-60 förelag som tillsammans har mer än 600 anställda. Den konkurrens som nu råder om virkesråvaran är elt allvarligt hot mot dessa bygder. Det är därför enligt min mening nödvändigt att samhället skaffar sig sådana styrmedel över näringen atl dessa företag kan få fortleva. Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga lill industriministern: Avser statsrådet vidta ålgärder som skapar garantier för en tillräcklig råvarutillgång lill skäliga priser för de små och medelstora sågverken i Norrlands inland?

1976/77:143 av herr Andersson i Örebro (fp) lill herr socialministern om den landlekniska branschens problem:

De privata tandtekniska laboratorierna har i flera år arbetat under svåra förhållanden. Situationen är så allvarlig all den har svåra följder för den svenska tandvårdens kvalitet och kapacitet.

139

Nr 40 Vilka ålgärder ämnar regeringen vidta för all skyndsamt bidra till en

Tisdaeen den lösning av den landlekniska branschens problem och därmed lill en bra

7 december 1976 "» ä' fungerande tandvård?

Meddelande om § 20 Kammaren åtskildes kl. 17.09. frågor

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert