Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:39

Fredagen den 3 december

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet för den 25 november.

§ 2 Upplästes följande lill kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Undertecknad ber härmed få avsäga sig uppdraget som styrelseledamot i Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.

Stockholm den 2 december 1976 Rune Gustavsson

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

§ 3 Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Feldts (s) den 29 oktober anmälda interpellation, 1976/77:30, och anförde:

Herr lalman! Herr Feldt har frågat mig hur jag i dag ser på det internationella energiprogrammel. Han har också frågat om det är värdefullt för Sverige att della i detla samarbete eller om regeringen planerar några förändringar vad gäller Sveriges engagemang.

Som svar på frågorna vill jag efter samråd med chefen för handels-, departementet anföra följande.

Riksdagen godkände i maj 1975 på förslag av regeringen i proposition 1975:42 att Sverige anslöt sig till avtalet om ett internationellt energiprogram.

Värdet för Sverige av atl della i lEA hänger samman med vårt intresse av alt delta i ett fungerande tilldelningssystem för olja vid eventuella tillförselkriser, att få bättre insyn i oljemarknaden genom IEA:s informationssystem och att medverka i ett brett upplagt, långsiktigt, internationellt energisamarbete.

Tilldelningssyslemet har hittills testats endast i teorin men synes fungera. Insynen på oljemarknaden har förbättrats, även om det i praktiken har visat sig relativt svårt all enas om ett tillräckligt detaljerat informationssystem. Andra moment har emellertid tillkommit som kan komma att ge värdefull information, bl. a. om väntade kapitalbehov inom oljeindustrin.

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i del internationella energipiogrammet

Vad gäller det långsikliga samarbetet har överenskommelse träffats om ett särskilt samarbetsprogram som mer detaljerat konkretiserar denna del av del ursprungliga avtalet. Detta program, som regeringen planerar all inom kort redovisa för riksdagen, håller nu på att förverkligas. De konkreta samarbetsålgärder som hittills har vidtagits avser främst forskning och utvecklingsarbete. Sverige har fått möjlighet all medverka i bl. a. projekt rörande solenergi och andra förnyelsebara energikällor. På kärnkraftssidan har betoningen främst legat på säkerhetsfrågor.

När det gäller relationerna mellan medlemmarna i lEA och länder utanför lEA - oljeproducerande och andra - kan jag erinra om atl lEA har använts som ell berednings- och informaiionsorgan i arbetet på energidelen av den s. k. nord-syddialogen. Dessa överläggningar har som bekant ännu inle avslutats. De medlemsländer som deltar i energikommissionen har kunnat diskutera med och få synpunkter från övriga medlemsländer i olika sakfrågor, vilket har varil värdefullt för Sverige.

Sammanfattningsvis får jag därför som svar på herr Feldts frågor anföra atl erfarenheterna av vår anslutning lill lEA hittills inle har gett regeringen anledning atl planera några förändringar vad gäller Sveriges engagemang.

Herr FELDT (s):

Herr talman! Jag vill lacka energiministern för svaret på min interpellation.

Svaret andas en stillsam belåtenhet, som står i klar kontrast till den ängslan och upprördhet som herr Johansson gav ullryck åt i sin moiion från i fjol. Där yrkade han på uppskov med Sveriges anslutning lill lEA, också kallad Oljeklubben. Då var det enligt herr Johanssons mening principiellt felaktigt att rika i-länder sluter sig samman för att tillgodose sina egna intressen på det säu som skett genom bildandet av Oljeklubben. Herr Johansson befarade då alt samarbetet i Oljeklubben skulle bli en i-landsfront riktad mot u-länderna. Enligt interpellationssvaret anser herr Johansson numera alt del är "värdefullt" för Sverige all i Oljeklubben diskutera och samråda om nord-syddialogen mellan i- och u-länder.

I motionen varnade herr Johansson för konsekvenserna av USA:s dominerande roll i Oljeklubben. Enligt molionen hade USA dittills i allt väsentligt bestämt inriktningen av lEA-samarbelet. Herr Johansson ansåg del då sannolikt all USA skulle söka utnyttja lEA-avtalel för sina utrikespolitiska strävanden. Kombinationen av USA:s aktiva roll i Mellersta Östern och dess roll som tongivande medlem av Oljeklubben sågs som en risk för alla Oljeklubbens medlemsländer. För Sveriges del såg herr Johansson en "uppenbar risk" all vi skulle komma i situationer då vårt politiska handlingsutrymme blev starkt begränsat och neutralilelsförhål-landet inte kunde användas.

Om dessa risker och dessa problem har herr Johansson ingenting alt säga i interpellationssvaret. Oljeklubben har nu fungerat i två år. Del är därför av intresse atl få klarlagt om energiministerns tystnad beror

på all han funnit att hans tidigare farhågor beträffande de utrikespolitiska konsekvenserna av vårt medlemskap var obefogade eller om tystnaden beror på all han numera accepterar sådana risker.

Därför vill jag fråga energiministern: Spelar USA en dominerande roll i Oljeklubben? Om svaret är ja: Har delta infiytande utnyttjats för landels utrikespolitiska strävanden? Eller har erfarenheterna varit sådana att de risker herr Johansson tidigare såg för vår utrikespolitiska handlingsfrihet inte längre existerar?

Men helt oberoende av det utrikespolitiska innehållet i Oljeklubbens samarbete finns det anledning all diskutera om förhållandet mellan USA och övriga medlemsländer verkligen är så problemfritt som energiministerns interpellationssvar antyder.

Det problem som uppstått är all USA:s beroende av importerad olja kraftigt ökat sedan 1973 - en utveckling som går rakt emol huvudmålet för Oljeklubbens samarbete. Den amerikanska oljeimporten har nämligen ökat från 34 % av konsumtionen 1973 lill 41 % i år, och denna andel fortsätter all öka. Det är välkänt att lEA gång på gång kritiserat USA för de utomordentligt usla resultaten av energisparandet i landet. Den amerikanska politiken stimulerar snarare än dämpar konsumtion och import av olja.

De faror som är förenade med USA:s snabbi ökade beroende av oljeimport har uppmärksammats, New York Times har i en ledare i november pekat på hur USA - och via fördelningssystemet alla Oljeklubbens medlemsländer - utsätter sig för risken för ekonomisk och politisk utpressning.

Därför måste jag fråga energiministern hur han ser på Sveriges försörjningssituation som medlem i Oljeklubbens fördelningssystem, om det i framliden uppstår ett läge av knapphet på råolja. Hyser han ingen oro för alt Oljeklubbens största medlemsland, USA, ökar sin - och indirekt andra medlemsländers - sårbarhet genom atl öka sill oljeberoende? Men om han gör del: Vilka ansträngningar gör den svenska regeringen för all förmå USA att nå de mål för energisparandel som uppställts för lEA?

I fjolårels moiion uttryckte herr Johansson stor skepsis inför del energipoliliska samarbetet i Oljeklubben. Han ansåg atl IEA:s forsknings-och utvecklingsarbete hade en stark inriktning på kärnenergifrågor, medan satsningen på alternativa energikällor, sol-, vind- och vattenkraft, enligt herr Johansson fått en slyvmoderiig behandling inom lEA.

Det här interpellationssvaret visar all en nästan dramatisk omsvängning har ägt rum i herr Johanssons tänkande. Nu framställs de alternativa energikällorna som de centrala samarbelsområdena i Oljeklubben, medan betoningen på kärnkraftssidan gäller säkerhetsfrågorna, som herr Johansson sade.

Detta är antagligen riktigt. Men frågan är om del säger hela sanningen om det energipoliliska samarbetet i Oljeklubben.

I början av november besöktes Sverige av verkställande direktören i lEA, Etienne Davignon. Enligt Dagens Nyheter sade Davignon atl del

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammel

icke är en enda nations ensak vilken energiframtid den väljer. Hela Oljeklubben vill ha ell ord med i laget, sade Davignon. Bl. a. ansåg han atl det skulle kunna bli problem för Oljeklubben om ett medlemsland inte vill satsa på kärnkraft ulan i stället vill öka oljeförbrukningen. Men samarbetet måste befrämjas och svårigheterna brytas ner, ansåg herr Davignon.

Jag finner den här inställningen ganska naturlig hos chefen för det internationella samarbetsorgan som har som sitt huvudmål alt minska medlemsländernas beroende av olja. Energiministern redovisar i sill interpellationssvar en allmän tillfredsställelse med det energipoliliska samarbetet i Oljeklubben och förklarar som en slutsats alt erfarenheterna hittills av vårt medlemskap inle har gett regeringen anledning all planera några förändringar i vårt engagemang.

Eftersom i dessa erfarenheter rimligen måste ingå även den överläggning som herr Johansson hade med Etienne Davignon i november, måste jag fråga energiministern om han delar Davignons uppfattning all klubbens medlemsländer måste föra en gemensam, integrerad energipolitik och att i denna politik även kärnkraflen skall ingå.

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr lalman! Det kanske finns anledning all friska upp herr Feldts minne något när det gäller vad som skedde vid diskussionen inför den svenska anslutningen lill Oljeklubben. Herr Feldt drev ju dessa frågor mycket energiskt och dessutom på ett säll som i varje fall i förhållande till riksdagen inte var särskilt psykologiskt. Här blev vi inte informerade förrän det tycktes vara ell faktum att Sverige skulle inträda i Oljeklubben - därav ganska naturligt mitt krav atl få längre lid för diskussion och debatt i den ganska upphetsade stämning som rådde inte minst i den internationella debatten omedelbart efter den s. k. oljekrisen.

Detta var ju bakgrunden, herr Feldt, och herr Feldt skall inte glömma de mycket drastiska uttalanden som gjordes från högt uppsatt och politiskt ansvarigt amerikanskt håll om vilka ålgärder som skulle kunna bli möjliga gentemot Iredskande länder i Mellanöstern.

Vi skall sätta in denna diskussion i dess rätta lidsperspektiv och inte glömma bort de väsentliga grunderna för den diskussion vi då hade. Vad jag begärde den gången, herr Feldt, var all vi skulle skjuta upp nolifikalionen av del förelagda avtalet för att hinna bedöma bättre i vilken riktning utvecklingen skulle komma all gå. Den kritik jag då hade att framföra har jag sammanfattat i en rätt utförlig motion.

Sedan kan man tillägga utöver delta all många av de problem som vi då diskuterade naturligtvis inte är slutgiltigt prövade. Oljeklubben har inte haft att hantera en krissituation på oljeområdet. Det som har gjorts hittills är, som jag sade i interpellationssvaret, atl man har ell lilldelningssystem som testats teoretiskt och på del sättet tycks fungera. Men vi vel alla alt delta, om del återigen skulle bli verkligt hårdhänta lag på delta område, inte är särskilt giltigt som bedömningsunderlag.

Jag hoppas - och jag antar att herr Feldt delar min förhoppning - all systemet skall visa sig fungera också om och när det sätts på prov i verkligheten. Men något sådant prov har det ännu inle utsatts för.

När det gäller de övriga frågor som herr Feldt tog upp är det klart att en del av den oro jag kände då inte bara hade all göra med den aktuella debatten vid den tidpunkt som det gällde ulan också med del sätt på vilket herr Feldt hanterade denna fråga. Min minskande oro i dag kan ju ha atl göra med att jag själv har möjlighel att påverka denna fråga. Den möjligheten var mycket liten vid den tidpunkt då vi senast diskuterade frågan.

Möjligheterna står naturligtvis öppna när det gäller både inriktningen på olika energiprogram och annal.

När det gäller satsning på kärnkraftsområdet har vi ingenting emot atl man satsar på all lösa gemensamma säkerhetsproblem på internationell basis. Det har jag som energiminister hittills ständigt prioriterat. Den delen av kärnkraftssaisningen inom Oljeklubben har jag sålunda aldrig haft något emot. Tveksamheten har gällt hur mycket av annan typ av satsning som skall äga rum. Jag menar all Sverige i dessa sammanhang skall verka för all det blir gemensamma satsningar på säkerhetsområdet och atl man i övrigt för över så myckel som möjligt av resurserna till de alternativa energikällorna.

Del kanske egentligen inte är så myckel atl tillägga lill det som herr Feldt anförde, men jag skall något kommentera herr Davignons besök i Sverige. Jag hade då tillfälle alt träffa honom. Han informerade om sin syn på dessa frågor. Jag lyssnade och gjorde också en kommentar lill hur den svenska energipolitiken skulle komma all förändras inle minst på kärnkraftsområdet, och del är herr Davignon naturligtvis medveten om.

Lål mig på denna punkt säga alt jag självklart inte - och inle heller den svenska regeringen - kommer alt medverka till att binda upp Sverige i ett överstatligt engagemang på delta område, ett engagemang som skulle binda den svenska energipolitiken, för i så fall överskrider vi definitivt gränsen lill del neutralitelspolitiska området, eller snarare förutsättningarna för neutralitetspolitiken, nämligen att vi själva kan sköta vår för-sörjningspolilik så långt det över huvud tagel är möjligl.

Del är intressant atl notera den oro som herr Feldt redogör för här i anledning av att Sverige är med i Oljeklubben men som han inte andades ett ord om vid det tillfälle då Sverige anslöt sig. Självklart är ett litet land alltid i högsta grad beroende av vad som händer i USA i del här fallet och av deras ökande oljeberoende. Jag Irodde att herr Feldt hade gjort den riskbedömningen redan inför anslutningen. Nu är vi ju låsta av de bestämmelser som gäller för utträde, vilket som bekant enligt avtalet kan ske först efter en viss tid. Jag antar alt herr Feldt kommer ihåg de bestämmelserna - de togs också upp i diskussionen.

Det andra som min oro gällde var herr Davignons synpunkter på kärnkraflen. Den svenska regeringen kommer inle alt medverka till att ändra

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

öm Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

politiken i den riktning som herr Davignon önskar eller som möjligen Oljeklubben önskar. Del är bara att klart konstatera della.

Sedan vill jag lägga lill en sak lill de här orosmomenten, som jag lycker att herr Feldt kunde ha nämnt -jag vet inte om herr Feldt uppfattar kärnkraflen och Oljeklubbens inriktning i den frågan som orosmoment, men det framställdes nästan så - och det är det beslut om minimipriser som fattades i den här organisationen medan herr Feldt fortfarande satt i regeringen. Det visade sig till sist alt Sverige då inle utnyttjade sin vetorätt, fast man hade många invändningar i frågan, ulan i stället lade ned sin röst för all organisationen skulle kunna fatta elt beslut på grundval av enhällighet. Den oro som herr Feldt uttrycker och just den diskussion som föregick minimiprissältningen är ju ett tecken på att samarbetet i Oljeklubben inte heller varil alldeles problemfritt. Det är därför som jag också säger att erfarenheterna hittills av vår anknytning lill lEA inte har gett regeringen anledning att planera några förändringar vad gäller Sveriges engagemang. Det utesluter naturligtvis inte atl om vår neutralitetspolitik hotas och om krav kommer all ställas på all vi skall binda upp vår försörjningspolilik denna fråga kommer atl las upp till allvarliga överväganden inom regeringen; del kan jag försäkra herr Feldt.

Herr FELDT (s):

Herr lalman! I själva verket kände jag inte stor anledning atl söka sak med energiministern därför alt han numera, sedan han hunnit lära sig litet om vad medlemskapet i Oljeklubben innebär, inte slår kvar vid de mycket starka invändningar han gjorde för ett och elt halvt år sedan. Herr Johanssons intellektuella och mentala utveckling är ju föremål för mycken uppmärksamhet i dessa dagar - men här har alltså en utveckling ägt rum inom ell speciellt område, veckling ägt rum inom ett speciellt område.

Men om det är så som herr Johansson sade nu, all samarbetet inte är alldeles problemfritt, hade det ju varit praktiskt all redan i interpellationssvaret antyda all det finns vissa problem. Min fråga var upplagd på del viset, all här hade herr Johansson tidigare sett en rad problem, och frågeställningen var om dessa problem nu hade helt försvunnit. Då uppslår spörsmålet, om vi behöver hysa någon oro för Sveriges position i Oljeklubben och för vad medlemskapet där kan innebära. Jag uttryckte oro på en punkt - som herr Johansson hell förbigick i sill andra inlägg - nämligen för alt del största medlemslandet uppenbarligen inle följer de intentioner och de mål som sattes upp för Oljeklubben: all söka minska sill oljeberoende. I stället ökar della, och del ökar t. o. m. mycket snabbt. Att del största landel så kapitali skulle strunta i sina åtaganden var någonting som jag inle kunde förutse när jag föreslog riksdagen att vi skulle gå med i organisationen. Där menar jag atl herr Johansson har elt ansvar, och där skall han känna oro. Det ville han inle la upp i sill inlägg, men jag hoppas atl han återkommer lill del och då lalar om hur regeringen tänker hantera den här situationen, som kan bli allvarlig.

När del gäller kärnkraften är min oro inte knuten till den inriktning på energisamarbelel som vi insåg att vi skulle få, nämligen all länderna måste bidra med alternativa energikällor till oljan för atl sparprogrammet när del gäller olja skall kunna bli verklighet. Därför är frågan, huruvida vi kan delta i forskningssamarbete rörande kärnkraftens säkerhetsproblem, inte relevant i sammanhanget. Ett grundkrav som chefen för det här organet, herr Davignon, gjorde sig till tolk för när han var i Sverige var all länderna skulle föra en gemensam integrerad energipolitik, och enligt hans bedömning måste kärnkraften ingå i denna energipolitik -men den bedömningen kan ju vara fel.

Om del är någonting som oroar herr Johansson - och det kan jag förstå om del gör - uppstår givelvis frågan, hur han med sådan förtröstan kan säga att erfarenheterna hittills inle föranleder någon förändring av vårt engagemang. Sådana erfarenheter har dock herr Johansson redan gjort, eftersom han har träffat herr Davignon och har sett uppläggningen av energisamarbelel i Oljeklubben. Därför skall nog herr Johansson fundera över om han behöver bli orolig eller inte. Jag var alltså medveten om att denna blandning i vår energipolitik förutsattes; däremot ingick inle någon benhård låsning av energipolitiken på varje punkt.

Poängen som herr Davignon försökte dra fram i Dagens Nyheter är alt om ett medlemsland eller flera medlemsländer säger: "Vi tänker inle ulnyttja kärnkraflen, ulan vi tänker i stället utnyttja oljan och göra oss mer och mer beroende av olja", kommer grundprinciperna för IEA:s samarbete i fara. Åtminstone måste del land som driver en sådan politik i så fall visa hur det tänker lösa sill energiförsörjningsproblem utan alt behöva öka sitt oljeberoende. Detla är som sagt visserligen en annan femma, som inte hör hemma i den här debatten, men i den mån den frågan togs upp i diskussionen med herr Davignon när han var här kunde herr Johansson i så fall ha omtalat all han lugnat herr Davignon på den punkten och att han därför nu kan säga att inga förändringar i vårt engagemang är aktuella.

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr lalman! Jag har informerat herr Davignon om den svenska energipolitiska förändringen i och med regimskiftet, och han har, som herr Feldt säger, via Dagens Nyheter informerat den svenska allmänheten om vad han lycker. Han uttryckte del inte lika specifikt i sina överläggningar med mig, men det må så vara. Det intressanta är ju all herr Feldt här vidgår alt del finns belydande bindningar i detta avtal, som herr Feldt var med om att introducera och energiskt arbetade för - bindningar som skulle kunna vara av övernalionell karaktär och som kan påverka våra försörjningsmöjligheter. Herr Feldt har ju under sin regeringstid fått vika sig i en betydelsefull principfråga, nämligen frågan om minimipriset. Då undrar man varför herr Feldt inte innan anslutningen var klar gjorde en äriig och öppen bedömning, som påvisade riskerna med den här typen av samarbete.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:38-40

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Jag sade redan i mitt svar att nord-syddialogen inte är klar. Vi har alltså skjutit problemen framför oss. Om Oljeklubben kommer att verka som ell konfronlalionsorgan - del har inle skett hittills - vet vi inte förrän vi har lyckats komma fram i diskussionerna i Paris. Därför är mitt svar på interpellationen utomordentligt försiktigt formulerat.

De bedömningar vi har kunnat göra hittills har alltså inte föranlett regeringen att överväga några förändringar i fråga om vårt engagemang i lEA, för det har inte de facto påverkal vår silualion. Men jag antar atl herr Feldt och jag är överens om all om saker och ting inte utvecklas på ett sådanl sätt all vi kan behålla vår självbestämmanderätt över försörjningen eller om Oljeklubben går på konfronlalionskurs mot de oljeproducerande länderna i OPEC kommer frågan i elt helt annal läge.

När det gäller utvecklingen av energipolitiskt samarbete är del naturligt att man kommer att ställa krav på all slora länder lika väl som små har ett energipolitiskt program som gör att det överhuvud taget är möjligt att göra en avstämning inom en internationell samarbetsorganisation. Så länge vissa länder inle har energipoliliska program fastlagda finns icke denna samordningsmöjlighet, och då är heller inte herr Davignons möjligheter all sammanfoga de här länderna till någon sorts gemensamt arbete särskilt stora.

Herr FELDT (s):

Herr talman! För varje inlägg som energiministern gör kommer han allt längre bort ifrån den stillsamma belåtenhet som jag tyckte mig spåra i interpellationssvaret. Nu talar han om att det i själva verket finns starka bindningar i lEP, det internationella energiprogrammet, och i Oljeklubben och menar all de har en övernalionell karaktär. Sedan anklagar han mig för atl jag inte upplyste honom om det 1975.

Men om herr Johansson nu upplever att här finns starka bindningar och att detta kan påverka del svenska energiprogrammel, då förstår jag inte ett ögonblick, herr talman, hur han i sitt svar kunde säga atl regeringen inte överväger några förändringar av Sveriges engagemang. Jag skall kanske upplysa herr Johansson om en sak. Om en suverän stal ansluter sig till ett internationellt avtal och upptäcker att detta internationella avtal innehåller bindningar som man inte accepterar, så har man en sak att göra: atl aktualisera sitt utträde ur avtalet.

Om herr Johansson nu, allteftersom han fumlar vidare med sina tankar, kommer fram till att delta är besvärande, t. o. m. allvarligt för den energipoliliska inriktning som den nya regeringen vill ge landet, då har han en sak atl göra, nämligen alt börja fundera över om Sverige skall lämna detla samarbete. Del övernationella inslaget i Oljeklubben ligger enbart på ett område, och del är själva fördelningssystemet. När del gäller del energipoliliska samarbetet har man alt ta ställning lill om man vill vara med eller inte. Men det kan leda till att Oljeklubben konstaterar att delta medlemsland, som driver en så ansvarslös energipolitik, inle längre bör vara medlem - och alltså får lämna klubben. Men en suverän stat

kan aldrig befallas eller styras när del gäller inriktningen av dess energipolitik, och det trodde jag herr Johansson visste.

Men del är inle det som är poängen, ulan poängen är all om herr Johansson nu ser sådana bindningar och sådana risker, så måste han ju ta sig en funderare lill. Han har haft ett och ett halvt år på sig alt tänka över Oljeklubbens innebörd för Sveriges del, och tydligen behöver han ta sig ytterligare en funderare. Eller också bör han försöka hålla en enda och någorlunda konsekvent linje i sina uttalanden här i riksdagen och inte börja med atl allt ser ganska bra ut, att vi inle har några problem, och sedan hinna med, under loppet av en halvtimme, att konstatera att här är det långt ifrån problemfritt, här finns del bindningar och risker, och här måste man börja överväga vart Sverige skall ta vägen.

Om den här debatten når fram till Paris och Oljeklubben, och man börjar fundera över var herr Johansson egentligen står, så blir de väl där lika förvirrade som jag är just nu.

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Feldt gör sitt bästa för all missförstå mig, och jag kan begripa att han behöver det i brist på argument. Men jag har gjort en tolkning av vad herr Feldt sade om den övernalionella karaktär och de starka bindningar som Oljeklubbsavtalel innebär och som herr Feldt icke redovisade i tillräcklig utsträckning inför inlrädesbesluiet. Försök inle lägga dessa uttalanden i min mun -jag gav alltså min tolkning av vad herr Feldt har sagt.

Sedan vel naturiigtvis herr Feldt, som har drivit fram den här anslutningen, att ett medlemsland kan säga upp avtalet med tolv månaders varsel tidigast när tre år har gått sedan avtalet provisoriskt började till-lämpas. Del betyder alltså all den första länkbara tidpunkten för att över huvud tagel aktualisera någon förändring av avtalstillhörighelen är den 18 november 1977. Det var den bindning herr Feldt skapade med sitt beslut, och som han tydligen har någon sorts - i varje fall underförstådd - ängslan för vid det här lillfällel, när han kritiserar vissa av de deltagande länderna för att icke följa upp syftet med avtalet.

Jag tror alltså att det är myckel viktigt atl man i detta samarbete kräver av alla dellagande länder att de har energipolitiska program, för i annat fall är någon samordning icke möjlig. Sverige har som neutral stat naturligtvis särskild anledning alt beakta atl man själv kan sköta sin försörjningspolitik så att inte neutralitetspolitiken undermineras. Det kommer vi all beakta - del kan jag försäkra herr Feldt. Men hittills är det ingen som har ålagt oss - utan det är herr Feldts tolkning i så fall - något som vi inle kan klara mot bakgrund av dessa målsättningar.

Därför får vi alltså avvakta framtida bedömningar om hur Oljeklubben kommer att utvecklas. Det gäller nord-syddialogen, som jag har sagt, och det gäller naturiigtvis i det fall som vi inte hoppas all få uppleva, nämligen alt den här organisationen verkligen behöver pröva sitt lilldelningssystem. Den situationen har vi inte upplevt än. Därför skall man

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Om Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

begränsa sina bedömningar till den period som har förflutit, och det har jag gjort.

Herr FELDT (s):

Herr lalman! Jag måste i all stillsamhet protestera mot atl energiministern försöker påstå att jag i någon mening dolde någonting för riksdagen när den våren 1975 fattade beslulel att ratificera lEP-avtalel. Del finns ingenting i det som herr Johansson sagt som styrker detta påstående.

Atl medlemskapet i Oljeklubben i vissa lägen kan innebära ett över-nationellt inflytande görs helt klarf i propositionen - del finner herr Johansson om han gör sig besväret alt läsa den en gång till. Men det är i del läget atl tilldelningssyslemet har satts i funktion, dvs. i elt krisläge. Då måste de enskilda länderna finna sig i de beslut som fattas med majoritet enligt de voleringsregler som finns i Oljeklubbens styrelse. Men inga andra beslut kan påtvingas medlemsländerna. I rimlighetens namn måste väl någon i herr Johanssons departement ha kunnat upplysa honom om alt del är innebörden av det övernalionella inslaget i Oljeklubben, och del finns klart redovisat i propositionen.

Sedan säger herr Johansson att del Oljeklubben kräver är all länderna sköter sin försörjningspolitik så alt neutraliteten inte äventyras. Något sådanl står över huvud tagel icke i lEP-avialel. Del som står där är något hell annal, och del har jag försökt säga från kammarens talarstol. Vad lEP-avtalel kräver är att länderna sköter sin försörjningspolitik så all deras beroende av importerad olja icke ökar, och det är en hell annan sak. Det hör väl herr Johansson? Därför är jag orolig - och det är den enda punkt där jag i dag är orolig när det gäller Oljeklubben - över att det största medlemslandet, som har en sådan tyngd på den internationella oljemarknaden, i dag fortsätter atl öka sitt oljeberoende. Det har tydligen inte herr Johansson observerat, och del har han ingenting all säga om i dag. Detta problem kvarstår, och det hoppas jag alt herr Johansson lar itu med. Jag hoppas alt påtryckningarna på USA ökar för atl man där skall sätta i gång ett rimligt besparingsprogram, t. ex. genom all höja priset på energi eller genomföra någon form av spar-slimulanser som gör all oljeförbrukningen inle ökar i samma fart som f n. Del är problemet.

Sedan får herr Johansson göra hur han vill när han skall bedöma inriktningen av del långsikliga energisamarbetet. Men han har fortfarande inle klarat ul huruvida herr Davignon blev lugnad då del gäller det svenska energiprogrammet och finner all del betyder elt minskat oljeberoende och all därmed det stopp för kärnkraften som herr Johansson ibland talar om är förenligt med herr Davignons uppfattning om hur relationerna mellan Oljeklubbens länder skall vara.

Nu säger herr Johansson alt han skall fundera vidare på frågan om Sverige skall vara medlem eller inte. Jag råder honom all ta sig en mycket noggrann funderare och kanske även studera avtalet litet bättre. Varje sådan här internationell anknytning har fördelar och nackdelar. Nu har

vi litet olika värderingar på vissa punkter, men del har ju inle gällt tolkningen av avtalels innebörd. Där trodde jag all vi hade ungefär samma informationsnivå vid del här laget.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Feldt fortsätter på sin linje. Jag har inte sagt all jag skall fundera på om Sverige skall vara medlem eller inle - jag har sagt alt det beror på saker som ligger i framtiden. Del är först längre fram vi kan göra dessa bedömningar när det gäller nord-syddialogen, när del gäller möjligheterna att klara gränsdragningen i förhållande till neutralitetspolitiken och förutsättningen för denna, nämligen försörj-ningslryggheten på energiområdet. Del är självklarheter. Tilldelningssystemet har inte heller testats.

Sedan är det ytteriigare en sak som herr Feldt vägrar att förslå, och del är atl så länge del inle finns energipoliliska program i samtliga de länder som är med i del internationella energiprogrammel är möjligheterna till energipolitisk samordning myckel små. Det är naturiigtvis, precis som herr Feldt här vidimerar gång på gång, en brist i Oljeklubbens hittillsvarande verksamhet atl man inle har kunnat få fram sådana energipolitiska program som medger en samordning så alt också USA, som är den tyngsta parten i detta sammanhang, måste ta hänsyn till energiförbrukningsnivån. Jag har inle haft några himlastormande förväntningar om vad som skulle vara möjligt all uppnå på den punkten. Kanske herr Feldt har haft del tidigare och nu fåll revidera förväntningarna med hänsyn till erfarenheterna av oljeförbrukningens utveckling i USA.

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

öm Sveriges engagemang i det internationella energiprogrammet

Herr FELDT (s):

Herr talman! Låt mig då bara lill slut för min del konstalera att sedan det här landet bytte regering har inte heller Sverige något energipolitiskt program.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:32 till civilutskottet

§ 5 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskotlets betänkanden

1976/77:10 med anledning av motion om redovisning av minoritets mening vid beslutsfattande

1976/77:14 med anledning av motion om avgiftssällningen inom statlig och kommunal verksamhet

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Jusiitieutskottets betänkanden

1976/77:10 med förslag lill lagstiftning om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelserom tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m,

1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser justitiedepartementets verksamhetsområde

Socialförsäkringsutskollets betänkande

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om

tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser

utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Socialutskottets betänkanden

1976/77:13 med anledning av motioner om stöd lill hemvändande utlandssvenskar, tillfälligt inresta utlänningar samt invandrare m. m.

1976/77:15 med anledning av moiion om huvudmannaskapet för bårhusväsendet, m. m.

1976/77:16 med anledning av motioner om arbetsdemokrati och tjänster för utvecklingsarbete inom sjukvården

1976/77:17 med anledning av propositionen 1976/77:36 om ändring i lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor

Kulturutskottets betänkanden

1976/77:20 med anledning av motioner om videogram

1976/77:21 med anledning av motioner angående ålgärder mol utförsel

av äldre kulturföremål 1976/77:22 med anledning av motion om ändring i byggnadsminneslagen 1976/77:23 med anledning av moiion angående en utredning rörande

barnkullurfrågorna 1976/77:24 med anledning av motion om en ulredning rörande kvinnokulluren

Utbildningsutskottets betänkande

1976/77:8 med anledning av propositionen 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet jämte motioner

Trafikuiskollels belänkanden

1976/77:6 med anledning av motioner angående utredning om bibehållande av Bromma fiygplats, m. m.

1976/77:7 med anledning av motioner angående upprustning och utbyggnad av Göta kanal, m. m.

1976/77:8 med anledning av propositionen 1976/77:14 om överlåtelse av viss staten tillhörig fast egendom m. m.

1976/77:9 med anledning av propositionen 1976/77:12 om ändring i kör- Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Meddelande om frågor

kortskungörelsen (1972:592)

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:3 med anledning av motioner om översyn av djurskyddslag-stiflningen, m, m.

§ 6 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 2 december

1976/77:135 av herr Andersson i Lycksele (s) lill herr utbildningsministern om ändrade regler för hemreseersälining ål inackorderad gymnasieelev:

Hemreseersättning till inackorderad gymnasieelev kan utgå med kontant schablonbelopp. Beloppets storlek bestäms med hänsyn till avståndet mellan skolorten och hemorten.

I centrala sludiestödsnämndens (CSN) anvisningar har fr. o. m. den 1 juli 1976 införts den bestämmelsen att i de fall fågelvägen mellan skolorten och hemorten är 90 km eller mer är del detta avstånd som gäller vid beräkningen av ersättningsbeloppet. I annat fall skall färdvägens längd vara avgörande.

I gymnasieregioner med stora geografiska avstånd kan skillnaderna mellan fågelvägen och färdvägen från hemorten till skolorten vara belydande. Den av CSN införda bestämmelsen innebär för vissa elever en väsentligt lägre hemreseersälining.

Med hänvisning lill del anförda vill jag lill herr utbildningsministern ställa följande fråga:

Är utbildningsministern beredd alt ta initiativ i syfte all undanröja den orättvisa som nuvarande bestämmelser för beräkning av hemreseersälining innebär för vissa gymnasieelever med stora avstånd till skolorten?

1976/77:136 av herr Wachtmeisier i Siaffanslorp (m) lill herr justitieministern om skydd mot övergrepp av utskrivna från sluten psykiatrisk vård:

Nyligen har ett par fall inträffat där försöksulskrivna från sluten psykiatrisk vård gjort sig skyldiga till allvarliga övergrepp.

Anser statsrådet mot bakgrund härav alt nuvarande bestämmelser erbjuder allmänheten tillfredsställande skydd?

Nr 39

Fredagen den 3 december 1976

Meddelande om frågor

1976/77:137 av herr tredje vice talmannen Eriksson (fp) lill herr budgetminislern om avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för gåvor till ideella och humanitära ändamål:

Avser budgetminislern atl framlägga förslag om avdragsrätt för gåvor lill ideella och humanitära ändamål och - om så är fallet - när kommer ett sådanl förslag all framläggas?

den 3 december

1976/77:138 av herr Tarschys (fp) till herr ekonomiministern om upphävande av statistiska centralbyråns monopol på statliga intervjuundersökningar:

I fjol föreskrev regeringen (2 § SFS 1975:1429) alt "statlig myndighet skall anlita statistiska centralbyrån för all i samband med statistiska undersökningar samla in uppgifter genom besöks- eller telefonintervjuer i de fall där intervjuerna ej genomföres med anlitande av befintlig personal hos myndigheten". Denna förordning berör arbetsvillkoren för många sociologer i statlig tjänst eller med statliga uppdrag. Den har också skadat förelag som utför intervjuundersökningar. Nordiska sociologförbundels generalförsamling antog i augusii 1976 ett uttalande om all monopolregeln borde upphävas, och della krav har sedermera framförts lill finansdepartementet i en skrivelse från Sveriges sociologförbund. Sociologförbundets önskemål är befogal. Jag vill fråga herr ekonomiministern:

Är regeringen beredd atl upphäva SCB-monopolel på intervjuundersökningar för statliga myndigheter?

§ 7 Kammaren åtskildes kl. 13.40.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert