Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:36

Onsdagen den 1 december

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 23 november.

§ 2 Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

Hert TALMANNEN:

Bordläggningsplenum fredagen den 10 december, som enligt den preliminära lidsplanen skulle börja kl. 13.00, tar sin början kl. 09.00.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:22 till skatteutskottet

1976/77:23 till socialutskottet

1976/77:24 till näringsutskottel

1976/77:25 och 26 lill skatleutskotlel

1976/77:27 lill socialförsäkringsutskoltel

§ 4 Föredrogs men bordlades åter konstilutionsutskoltels belänkande 1976/77:13 socialförsäkringsutskollets betänkanden 1976/77:8-12

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellationsframslällningarna 1976/77:56 och 57.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Meddelande om ändring i den preliminära tidsplanen

Suppleants när varorätt i ställiga styrelser m. m.

§ 6 Suppleants närvarorätt i statliga styrelser m. m.

Föredrogs konstilulionsulskottets betänkande 1976/77:11 med anledning av motioner om suppleants närvarorätt i statliga styrelser m. m.

Herr PERSSON i Karistad (s):

Herr lalman! I motionen 2410 av den 9 april 1976 har vi motionärer aktualiserat frågan om suppleanternas närvaro i slalliga organ och betonat viklen av att suppleanterna ges en löpande information.

Vi anser alt ju mer suppleanterna är närvarande och aktivt deltar i styrelsearbetet, desto mer skickade är de att så småningom ta vid och axla manteln efter den ordinarie ledamoten och/eller della vid förfall för densamme.

I partiernas organisationer är del i många fall, för att inle säga till övervägande delen, praxis alt suppleanterna är närvarande och aktivt

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Suppleants närvarorätt i statliga styrelser m. m.

deltar i styrelsearbetet.

I kommunerna deltar suppleanterna regelbundet i sammanträdena, och f n. pågår på många håll en allmän översyn av sammanträdesarvodena. Många kommuner, bl. a. min hemkommun Karlstad,,betalar numera samma arvode till ordinarie ledamot som lill suppleant. Vi anser atl det är viktigt alt så många som möjligt deltar och sprider information om vad som avhandlas i de olika nämnderna. Vi fann nämligen atl orsaken till att suppleanterna icke var närvarande lill stor del var deras låga sammanträdesarvode och alt della i stor utsträckning berörde kvinnor och män som direkt fick vidkännas löneavdrag och på så sätt förlorade arbetsinkomst, om de var intresserade av att delta i sammanträdena.

När det sedan gäller de statliga organen, oftast regionala, typ länsstyrelse, länsarbetsnämnd, yrkesinspektion m. fl., har liknande problem uppstått, och suppleanterna lyser ofta med sin frånvaro. Där spejar framför allt två saker in. För det första är del avståndsfaklorn; långa avstånd lägger hinder i vägen för den utsedda suppleanten. För det andra utgår inte sammanträdesarvoden, och vederbörande kvinna eller man - hon eller han må vara aldrig så intresserad av att närvara - hindras av att ersättning inte utgår.

F. n. pågår nominering och val av ledamöter och suppleanter till länsstyrelserna ute i vårt land. Jag var själv närvarande vid vårt partis sammanträden i valberedning och landstingsgrupp, där vi enades om alt utse ordinarie ledamöter och suppleanter. Låt mig ta konkreta exempel från mitt hemlän: Vi representeras av bl. a. två suppleanter från Torsby kommun för att Nordvärmland skall få insyn och möjlighet all påverka skeenden och beslut i-länsstyrelsens förtroendemannastyrelse. Dessa två personer, boende och verksamma i Torsby kommun, utestängs rätt effektivt från alt mer kontinuerligt följa länsstyrelsens sammanträden -. dels på grund av långa reseavstånd, dels därför atl inget sammanträdesarvode utgår.

Jag och många med mig anser att detta är och förblir en orimlig sits och att kommunen i fråga, vars företrädare haren reseavstånd på 11-12 mil - alltså 23-24 mil lur och retur - på så sätt utestängs från den fortlöpande" information som ges vid förtroendemannastyrelsens sammanträden. Med den sorlens politik från statliga organ når vi inte det som vi i riksdagen avsåg med vad vi uttalat om många regionala organ, nämligen att så många som möjligt borde ges tillfälle atl närvara och delta i en vidgad beslutsprocess. Nu utestänger vi en stor grupp av människor, och-ofta drabbar detla kvinnan eller mannen som står i produktionen och icke har någon möjlighet atl i längden della.på grund av att det varken ges lid eller ersättning för att kontinuerligt följa styrelsearbetet och samtidigt hävda sin regions eller kommuns intressen i skilda sammanhang.

I länsstyrelsens förtroendemannastyrelse sitter i dag och troligen i ännu högregrad nästa år en. stor skara heliidsengagerade förtroendevalda -riksdagsledamöter samt kommunal- och landstingsråd - och från nä-

ringslivet ett antal direktörer. Herr talman! Vi löper risken alt uteslänga en viss grupp av människor - de som föriorar lön om de avviker från sill ordinarie arbete och går till sammanträde med slalliga organ. Kvar står en grupp av elitstyresmän, rekryterade bland politiskt aktivt folk, och de som näringslivet stöttar och som därför ej behöver vidkännas löneavdrag i sitt företag eller i sin organisation.. Vi motionärer har ak-lualiseral della i motionen 2410 och påtalat risken för utestängning av vissa grupper, och vi menar att statsmakterna här bör gå före och visa vägen. Della med inflytande, insyn och information är.en mycket central fråga för demokratin, och här bör vi inte vara njugga och utestänga någon.

Vad säger utskottet? Ja, i den allmänna motiveringen tar man upp en hel del av dessa frågeställningar och pekar på gällande praxis. Bilden är något splittrad i nuvarande praxis, och den är i många statliga organ helt olikartad.

Länsstyrelserna kallar icke suppleanterna annat än vid förfall för ordinarie ledamot, och endast i två länsstyrelser har man kallat vissa suppleanter, som bor och verkar inom speciella regioner.

Inom riksdagens förvaltningsområde föreskrivs enligt nya instruktioner och författningar all suppleantarvode utgår för flertalet organ, om vederbörande suppleant är närvarande - och det tycker vi alla är rätt och riktigt. Hemma i partiorganisationerna tillämpar vi alltmer det systemet för atl vidga inflytandet och informationsflödet.

Utskottet tar sedan upp frågan om suppleanternas närvaro i statliga och regionala organ. Utskottet delar uppfattningen att suppleanterna bör ges ökad möjlighet lill insyn i resp. styrelse. Utskottet är däremot icke berett atl förorda införandel av detaljbestämmelser på delta område, och det är mycket möjligt att det är svårt atl utfärda centrala dekret för varje verksstyrelse eller verksområde.

Herr talman! Med dessa ord har jag velat markera viklen av att suppleanternas närvaro i statliga organ underiättas och att de som är suppleanter i kommunala och statliga organ behandlas lika. F. n. kan det i realiteten bli så att en suppleant i en relativt obetydlig och liten kommunal nämnd får sammanträdesarvode och reseersättning när hon eller han är närvarande i den kommunala nämnden. Om samma person, kvinna eller man, sitter som suppleant i t. ex. länsstyrelsen utgår varken sammanträdesarvode eller reseersättning, och del kan väl icke vara meningen. 1975 års socialdemokratiska partikongress behandlade även denna fråga och biföll en motion från Karlstads arbetarekommun med liknande yrkande.

Herr lalman! Detta drabbar alla partier och samtliga representanter. Därför hoppas jag att den sittande regeringen, allvarligt skall överväga den skrivning som utskottet enats om och riksdagens ställningstagande samt för samtliga berörda myndigheter utfärdar föreskrifter och riktlinjer, varigenom suppleanterna ges såväl reseersättning som närvarorätt och sammanträdesarvode. Länsstyrelsernas förtroendemannaslyrelser bör under alla förhållanden prioriteras.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Suppleants närvarorätt i statliga styrelser m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr lalman! Vi motionärer kan känna oss relativt nöjda med utskottets skrivning och inväntar med stort intresse regeringens ställningstagande i denna vikliga fråga. Jag har inget annat yrkande än om bifall lill konsti-tutionsulskottets hemställan i betänkandet 1976/77:11.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Föredrogs konstitutionsutskoltets belänkande 1976/77:12 med anledning av propositionen 1976/77:19 om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen jämte motioner.

1 propositionen 1976/77:19 hade regeringen (kommundepartementet) föreslagit riksdagen alt anta vid propositionen fogat förslag till lag om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hade anförts följande:

"I propositionen föreslås en särskild lag om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse. I lagen föreskrivs att styrelsen beslår av 14 ledamöter utöver ordföranden. Dessa ledamöter utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om det i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gollands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gollands kommun. För varje ledamot utses en suppleant. Avsikten är att de yllerligare föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter som behövs skall meddelas av regeringen. Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1977."

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:13 av herr Ollen m. fi. (m),

1976/77:15 av herr Johansson i Trollhättan m. fi. (s), vari hemställts atl riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1976/77:19, och

1976:77:16 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle uttala all särskild representation för det privata näringslivet ej borde inskrivas i länsslyrelseinstruktionen.

Utskottet hemställde alt riksdagen skulle 1. med avslag på motionen 1976/77:19,

1976/77:15 bifalla propositionen

1976/77:16, 1976/77:13.

2. avslå motionen

3. avslå motionen

Reservation hade avgivils av herrar Johansson i Trollhättan, Mossberg, Svensson i Eskilstuna, Karlsson i Malung, Gustafsson i Ronneby och Nyquist samt fru Cederqvist (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

alt riksdagen skulle

1, med bifall lill motionen 1976/77:15 avslå propositionen 1976/77:19,

2, avslå motionen 1976/77:16,

3, avslå motionen 1976/77:13.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Det finns flera invändningar att göra mol det förslag om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen som regeringen har lagt fram och som konstitulionsulskottels majoritet har tillstyrkt. Jag skall väsentligen göra erinringar från konstitutionell synpunkt. Till andra sidor av förslaget återkommer Hans Gustafsson.

Regeringens brådska inger konstitutionella betänkligheter. Tydligen har regeringen föresatt sig att driva igenom en ny ordning redan nu. Denna brådska har lett till att regeringen har brutit mot den flna svenska traditionen på lagstiftningens område, nämligen att man inle skall ändra lagbestämmelser förrän de har prövats. Del beslut som riksdagen fattade i våras har ännu inte hunnit tillämpas.

Brådskan har spritt sig till konslitulionsulskollet. Behandlingen i utskottet har forcerats. När vi från socialdemokratiskt håll ville skicka ut propositionen på en snabbremiss avvisades det av majoriteten inom utskottet med motiveringen alt del inte fanns tid till detta. Det gällde organisationer som i hög grad berördes av regeringens förslag. Vi hade nämligen som remissorgan tänkt oss Handelskamrarnas förbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och SACO/SR. De har nu och skulle enligt riksdagens beslut i våras få en självständig nomineringsrätl. Den rätlen försvinner om regeringens förslag godtages av riksdagen.

TCO begärde sedan att få företräde inför utskottet. Dess presidium kom lill utskottet och vände sig med skärpa mot att näringslivs- och arbetstagarorganisationer inte i fortsättningen tillförsäkras rätt atl nominera kandidater till länsstyrelsen. Nog hade det varit värdefullt för ulskoltet all få la del av de olika organisationernas synpunkter i remissvar.

Brådskan har även fått andra konsekvenser. På grund av att landstingen fastställer sammanträdestider på förhand och kostnaderna för ett landstingsmöte är relativt stora känner sig nu landstingen tvingade all fatta beslut innan de får någon författning i ärendet. Åtminstone ett landsting har fattat beslut innan frågan behandlades i konstitutionsutskoltel. Jag går ut ifrån alt det skett under den uttryckliga förutsättningen atl riksdagen bifaller propositionen. Andra landsting kan tvingas att fatta beslut

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

utan att känna riksdagens beslut annat än genom tidningsreferat. Den som många gånger lyssnat till hård kritik mot den föregående regeringen för att den inle i tid flck ut författningar tycker nog all det är minst sagt egendomligt att landstingen skall behöva besluta utan att ha en författning grundad på riksdagens beslut, när de som nu sitter i regeringsställning tidigare har fört fram denna hårda kritik.

Kommunministern räknar tydligen med att samtliga borgerliga ledamöter av riksdagenkommer att stödja regeringens förslag och att saken följaktligen är klar när han skriver under propositionen.

I riksdagen har jag inte heller upptäckt någon opposition. Däremot har jag sett atl Östgöta Correspondenten, den moderata tidningen i Linköping, i en ledare hårt har angripit regeringsförslagel. Ledaren har rubriken Illa genomtänkt och slutar på följande sätt:

"Hur man än ser på regeringsförslaget är det illa genomtänkt och bör förhoppningsvis avslås av riksdagen. Regeringen får komma igen med ett ordentligt genomarbetat förslag om hur den vill att den regionala självstyrelsen framöver skall se ut."

Jag vel inte vilket intryck denna ledare.har gjort på de moderata ledamöterna i kammaren och speciellt på dem som sitter på ösigötabänken. Kanhända blir inte Östgöta Correspondentens förhoppningar uppfyllda.

Som kommunministern själv utvecklar i sin proposition rör det sig här om lagstiftning. Fortfarande är riksdagen enligt regeringsformen det enda lagstiftande organet. Det inger stora konstitutionella betänkligheter att kommunministern och regeringen har åstadkommit en sådan situation att landstinget känner sig skyldigt alt fatta beslut som skall bygga på ett riksdagsbeslut, innan kammaren beslutar i ärendet och innan landstingen genom författningar erhåller kännedom om vad riksdagen har lagstiftat om.

Del finns en annan sida av detta som jag också vill fästa uppmärksamheten på. Gör tankeexperimentet att riksdagen avslår propositionen! Då gäller inte de.gamla bestämmelserna, som f ö. refereras i kommundepartementets pressmeddelande, ulan det beslut riksdagen fattade i våras. Enligt del skall ledamöterna i länsstyrelsens förtroendemannastyrelse nomineras av de politiska partierna inom länen och av vissa intresseorganisationer. Hur skall de hinna med detla, och hur skall riksdagens beslut i våras kunna genomföras? Detta visar ytterligare vilken besvärlig konstitutionell situation regeringen har åstadkonimil med sitt förslag.

Vad skulle f ö. hända om ett landsting inte väljer ledamöter till länsstyrelsen? I propositionen talas det om att det är en skyldighet för landstingen att göra detta. Samtidigt gäller all lagen träder i kraft den 1 januari 1977. Det finns inga övergångsbestämmelser. Kan under sådana förhållanden skyldigheten inträda före den 1 januari och avse landstingsmöten som hålls i november eller december månad 1976?

Del finns yllerligare ett konstitutionellt perspektiv som jag vill ta upp lill behandling, och det är otvivelaktigt det viktigaste. Kommunministern slår fast i propositionen atl länsstyrelsen fortfarande är en statlig myn-

dighet som lyder direkt under regeringen. 14 av de 15 ledamöterna i detta statliga organs styrelse väljs emellertid av en kommun, landstingskommunen. En enda ledamot - ordföranden, landshövdingen - utnämns av regeringen. Samtliga tjänstemän i övrigt utses av statliga organ. Kan det vara en konstitutionellt riktig ordning? De arbetsuppgifter som åvilar länsstyrelsen är statliga, men 14 av de 15 ledamöterna utses av ett kommunall organ. Del måste finnas särskilda skäl för ett sådant avsteg från den vanliga principen för utseende av ledamöter i statliga organ.

Del enda skäl jag kan finna anfört i propositionen - könstitutionsutskotiels betänkande innehåller endast en formell anslutning till denna - är att invånarna bättre än tidigare skall kunna utöva inflytande på förtroendemannastyrelsens sammansättning. Genom det beslut riksdagen fattade i våras sker det i ännu högre grad genom att inle bara de politiska partierna utan även de stora intresseorganisationerna, i vilka ett myckel stort antal av länens invånare är organiserade, kan utöva inflytande på sammansättningen. Del samband som finns mellan länsstyrelse och landsting kan tillgodoses på annat säll. Det sker på det sätt som antyds i reservationen och som troligen närmare kommer atl utvecklas av Hans Gustafsson. Sambandet mellan länsstyrelsen och primärkommunerna är större än mellan länsstyrelsen och landstingen, därför att de har hand om de kommunala planeringsuppgifterna. Men i regeringens förslag diskuterar man inte ens kommunernas ställning i det system man nu vill genomföra.

I propositionen diskuteras inte heller den ansvarssituation som uppkommer när landstinget väljer 14 och de 15 ledamöterna i förtroendemannaslyrelsen. Ett landsting kan inle kräva ut ansvar av ett statligt organ, del hoppas jag alt vi alla är överens om. Sedan landstinget vall ledamöterna kopplas del ur alla beslutsfunktioner för länsstyrelsen. Del kan låta bli att välja om ledamöterna när mandatperioden går ut. Möjlighet att inte åternominera finns emellertid även med den nuvarande ordningen och med den av riksdagen i våras antagna. Sedan kommer frågan: Hur skall regeringen kunna kräva ul ansvar av ett statligt organ som den inle tillsätter? En länsstyrelse avger ju inte bara remissvar, även om detta är en viktig del av dess verksamhet. Den beslutar självständigt på statliga områden, och meningen är ju att nya befogenheter skall flyttas ut till länsstyrelserna. Detta tycker jag är riktigt. Men regeringen kan sätta sig i en besvärlig situation när den inle ulser mer än en ledamot i styrelsen för ell statligl organ. Enligt regeringsformen skall regeringen styra riket och är ansvarig inför riksdagen. Den har sålunda ell parlamentariskt ansvar även för den del av den statliga verksamheten som länsstyrelserna svarar för. Bifalles regeringens förslag, blir länsstyrelserna i fortsättningen konstitutionella missfoster. Formellt är de statliga, reellt sett är de landstingskommunala - dock utan ansvar inför landstinget.

Regeringen bryter också genom sitt förslag mot den form av demokrati som vuxit fram i Sverige. Dén svenska demokratin är i hög grad en organisationsdemokraii. I överensstämmelse med detta har det blivit allt

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

vanligare alt organisationer med stark anknytning till ell statligt organs verksamhet självständigt får nominera ledamöter i dess styrelse. Denna ordning har vjsal sig tillföra den statliga verksamheten erfarenheter och kunskaper som varit mycket nyttiga. Jag har själv som ledamot först av ell planeringsråd och därefter av en länsstyrelses lekmannastyrelse upplevt nyttan av att där har suttit vid bordet företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna inom länet. Givetvis är detta särskilt fallet vid behandlingen av planerings- och lokaliseringsärenden. Jag förslår atl nian inom organisationerna uppfattar regeringens förslag som en utmaning.

Det bör finnas en rätt för dessa organisationer all självsländigl nominera personer som står mitt uppe i deras verksamhet och som de betraktar som sina kontakter inom den slalliga myndigheten. Det skall kunna ske utan att vederbörande ansluter sig till ett politiskt parti och verkar inom della eller all en arbetsmarknadsorganisation söker förmå ett parti - och därmed går ifrån sin egen partipolitiska neutralitet, som den i vissa fall har skrivit in i sina stadgar - alt föra fram en av dess förtroendemän som sin kandidat. Det framgick klart vid uppvaktningen inför konstitulionsulskoltet från TCO att man inte ville gå vägen över de politiska partierna för sin nominering och därmed tvinga fram ett partipolitiskt ställningstagande både av organisationen och av dem som skall företräda organisationen. Man måste ha respekt för denna ståndpunkt. Antages regeringens förslag, blir den reella förutsättningen för alt man skall kunna tillhöra en länsstyrelses förtroendemannastyrelse att man företräder något av de i landstingen representerade partierna.

På sikt blir emellertid frågan, om förslaget är ett första steg till en förändring av den svenska demokratin i riktning mot mindre organisationsanknytning inom de statliga organen. Jag vill för min del beklaga en sådan förändring. Organisalionsanknytningen har gett styrka och stabilitet ål demokratin. Visst kan den innesluta problem, men de bör lösas på annat sätt. Det kan aldrig vara en korporatism som bör bekämpas alt intresseorganisationer får nominera 4 av 15 ledamöter i länsstyrelsens förtroendemannastyrelse.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill reservationen vid utskottsbelänkandet.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Den fråga vi nu närmast behandlar, nämligen länsstyrelses sammansättning, är i och för sig viktig. Men i ett större och längre perspektiv kan man kanske ändå säga att den har begränsad räckvidd. Det är som en delfråga, och som en testfråga på hur vi ställer oss till den demokratiska beslutsprocessen i dess helhet på regional nivå, som den har verkligt stor betydelse.

Del råder ju belydande enighet om de grundläggande principerna för folkstyret på riksplanet. Detsamma gäller principerna för den komniunala självstyrelsen på del lokala planet, I båda fallen är vi överens om att

det avgörande ansvaret och den övergripande kompetensen skall ligga hos en folkvald representation, dvs. riksdagen resp. kommunfullmäktige, Della är helt i överensstämmelse med det demokratiska styrelseskickets principer.

Det är för den skull egentligen rätt märkligt att det har varit så svårt atl komma någon vart när det gällt att förveriiga samma principer på mellannivån, på länsplanel. Del borde, tycker man, vara rätt självklart att de allmänna idéer om folkstyrelse och kompetensfördelning, som vi praktiserar på riksplanet och i kommunerna, också skulle kunna få slå igenom i länen. Del är ju inga revolutionerande märkvärdigheter del gäller. Det är i grunden bara ett krav på ett fullföljande av de uppfattningar om folkligt inflytande och politiskt ansvarstagande som vi hell allmänt i övrigt bekänner oss till.

Men nu har i frågan om länsdemokrati två olika synsätt kommii att ställas mot varandra - ett i grunden centralisliskl, byråkratiskt, och ett decentralistiskt, demokratiskt. Socialdemokraterna har stått för del förra och vi inom centern - så småningom under full uppslutning från folkpartiet och moderaterna - för det senare.

Det är kanske ingen större överraskning atl vi har fått denna uppdelning i länsdemokratifrågan, om man tänker närmare efter. Motsvarande uppdelning har förekommit även i andra frågor där vi framför allt från centern hävdat decentralistiska alternativ.

Det har funnits många motiv för detla, och jag skall inte ta upp någon mera allmän debatt på den här punkten nu. Men ell viktigt motiv har varit att motverka koncentration och byråkratisering inom samhällslivet och all främja möjligheterna till medverkan, insyn och medansvar för så många medborgare som möjligt.

Det är i detta perspektiv, herr talman, som man skall se vår mångåriga strävan all ge även det folkvalda organet på länsplanet, landstinget, en sådan kompetens och organisation atl del kan bli ett fullödigt demokratiskt beslutsorgan på ungefär samma sätt som fullmäktige är i kommunerna.

För ett tiotal år sedan när länsdemokratiutredningen lade fram sitt förslag såg det också ett tag ut som om det länsdemokratiska alternativet skulle komma alt realiseras, men så blev det som bekant inte. Socialdemokraterna backade ur, och sedan dess har debatten och kraven levt vidare ulan några andra resultat än begränsade partiella reformer. Dessa har tagna var och en för sig kunnat vara värdefulla, men de har inte varil led i ett planmässigt förverkligande av länsdemokratitanken. En sådan reform har fördröjts år efter år på grund av socialdemokratins negativism.

Frågan om länsdemokrati har varit en slående fråga varje riksdagssession. Nu bör del dock genom majoritetsskiftet kunna bli en ändring därvidlag. I regeringsdeklarationen utlovas alt en länsdemokratireform skall påbörjas och atl centrala uppgifter särskilt vad gäller den regionala planeringen skall föras över från de statliga organen lill de folkvalda

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

landstingen. Det är angeläget att det utredningsarbete som krävs kommer i gång så snart som möjligt. Men under tiden har vi det splittrade syslem som finns med framför allt länsstyrelsen som ett dominerande statligl organ över vida samhällssektorer, och del gäller i dagslägel att göra det bästa möjliga av detla. Del är utgångspunkten för det förslag om länsstyrelsernas sammansättning som läggs fram i propositionen 1976/77:19 och i konstitulionsutskottets betänkande nr 12, ett förslag som f ö. signalerades redan i regeringsdeklarationen den 8 oktober.

Vi fick som bekant en lekmannastyrelse i ledningen för länsstyrelsen genom riksdagens beslut 1970. Den gången blev det 10 ledamöter förutom landshövdingen; 5 av dessa 10 valdes av landstinget, 5 utsågs av regeringen. Det är den ordning som gäller t. o. m. i år. Sedan hade vi en länsberedning som grubblade över bl. a. de här frågorna, och länsberedningens socialdemokratiska majoritet föreslog 1974 en länsstyrelse med 13 ledamöter. Samtliga med landshövdingen i spetsen skulle utses av regeringen, 4 skulle dock nomineras av Kommunförbundets länsavdelning och 4 av landstinget.

När regeringens proposition om den regionala förvaltningens organisation kom i våras visade del sig att regeringen lanserade ännu ett nytt system. Då skulle länsstyrelsen inkl. landshövdingen bestå av 15 ledamöter. Samtliga skulle utses av regeringen, men 10 av förtroendemännen skulle nomineras av partierna i resp. län i proportion till partiernas styrka i riksdagsvalet, och de övriga 4 skulle av regeringen hämtas bland länsinvånare med erfarenhet av näringsliv och arbetsmarknad. Detta förslag genomfördes med lottens hjälp i riksdagen i våras.

Det är således det beslutet som vi nu vill ändra på. Vi vill ersätta det med en ordning som är enklare och som bättre överensstämmer med vår allmändemokratiska syn på länsförvaltningens organisation. Det är ju ingen nyhet som vi därvidlag lanserar. Vi har nämligen fr. o. m. beslutet om lekmannastyrelse 1970 över länsberedningen och fram till beslutet i våras hävdat att samtliga ledamöter i länsstyrelsen utom landshövdingen skall utses av landstinget. Det är således det förslaget som vi nu vill realisera.

Motiven för det här förslaget är desamma som vi många gånger lidigare redovisat. Länsstyrelsen har alltfort många och viktiga beslutsfunktioner av stor betydelse för länets invånare och av politisk karaktär. Det är således naturiigt att förtroendemannaslyrelsen som helhet återspeglar de politiska styrkeförhållandena i länet sådana dessa har kommii till uttryck i landstingsvalet. Landstinget blir således redan av detta skäl en naturlig valkorporation. Denna ordning ger också en från demokratisynpunkt god återkoppling till de politiska partierna vad gäller insyn, debatt och politiskt ansvarsutkrävande. Till delta kommer, som jag redan nämnt, att den är enkel att tillämpa. Den ger också en god garanti för att även minoriteter blir representerade. Den gör det vidare möjligt att få en differentierad representation från olika delar av länet och från olika intressen och yrkesgrupper. En erinran om att så skall bli fallet tas för övrigt enligt pro-

positionen in i länsslyrelseinstruktionen.

I anslutning till propositionen har det väckts några motioner. 1 utskottsbelänkandet finns en socialdemokratisk reservation i vilken man yrkar avslag på propositionen. Hilding Johansson i Trollhättan har nyss talat för den reservationen.

Jag skall något kommentera dessa aktstycken och även ta upp en del av vad som sades av Hilding Johansson i hans inlägg, även om det i rätt hög grad återspeglade innehållet i reservationen.

Vad gäller den socialdemokratiska motionen och reservationen bortser jag från sådana futiliteter som atl man litet förrädiskt talar om "den nuvarande ordningen", när man uppenbarligen menar den ordning som enligt beslutet i våras skulle komma att gälla fr. o. m. 1977. Det innebär visserligen att man delvis polemiserar mot sig själv, men det lämnar jag därhän.

1 den socialdemokratiska motionen påstår man bl. a. att den ordning som beslöts i våras tillgodoser önskemålet att förtroendemannastyrelsens sammansättning skall återspegla de politiska partiernas styrka i länet. Det påståendet är inte riktigt, av två skäl. För det första skulle, som jag tidigare nämnt, endast 10 av de 14 nomineras av partierna. Det skulle således endast bli en trekvartsåterspegling. För det andra var del märkligt nog inte partiernas styrka i landstingsvalet som skulle ges en trekvartsåterspegling - det var utgången i riksdagsvalet som skulle vara avgörande. Mellan utfallen i riksdagsval och landstingsval finns det på sina håll betydande skillnader. Man kan säga alt t. o. m. den här bestämmelsen - alt det var riksdagsvalet och inte landstingsvalet som skulle vara avgörande - visar hur ängslig man varit för allt som kan lukta länsdemokrati.

1 motionen klagar man vidare över-del uppehöll sig Hilding Johansson en hel del vid i sitt inlägg - att regeringen genom propositionen nu vill ändra ett beslut som inte hunnit tillämpas. Man säger litet dramatiskt att det strider mol de traditioner som finns inom lagstiftningen. Hilding Johansson drog till med uttryck som "starka konstitutionella betänkligheter" och sade att det hela var ett "konstitutionellt missfoster", osv.

Dessa påståenden är inle välgrundade. Det finns exempel på att riksdagen tidigare ändrat lagstiftning som inte hunnit tillämpas. För övrigt kan man erinra sig atl även socialdemokraterna led lottnederlag i en och annan fråga i våras. Det gällde t. ex. arbetsrätten. I valrörelsen försäkrade såväl partiledaren Palme som en lång rad andra socialdemokrater heligt och dyrt all man, om man vann valet, omedelbart skulle rälla till dessa enligt deras mening felaktiga beslut. Det gällde således att ändra i ännu inle tillämpad lagstiftning. Jag antar atl herr Johansson i Trollhättan och andra socialdemokrater som skrivit under motionen och utskottsreservationen anser alt ett uppfyllande av dessa vallöften skulle ha varil en vällovlig gärning. På den punkten studsar således kritiken mot propositionen som en gummiboll tillbaka på motionärerna.

Nu skall jag kanske tillägga att man försiktigtvis inte tagit med denna

Nr 36

Onsdagen den . 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Fönroendeman-nastyrelsen i länsstyrelsen

passus i reservationen, och del förvånade mig litet atl herr Johansson i Trollhättan återupplivade den i sill inlägg. Vi får väl se vilka typer av motioner som socialdemokraterna finner det konstitutionellt riktigt att väcka under den allmänna motionstiden i vår. Vad Hilding Johansson här har sagt innebär ju ett principiellt ställningstagande som gör att man kan se fram emot en viss vånda inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

I såväl motionen som reservationen och Hilding Johanssons anförande hävdas att den föreslagna ordningen aren "utmaning" mot arbetstagarnas och näringslivets organisationer. Man kan kanske rent allmänt göra den reflexionen all om man skall döma av det ordval som den nya oppositionen använder sig av i olika sammanhang här i riksdagen har vi en utomordentligt stark opposition. Men varken röstläge eller ordval är något mått på saklig styrka. Om riksdagen i vanlig demokratisk ordning beslutar alt länsstyrelsen skall sammansättas på ett visst sätt kan naturligtvis detla inte anges som en utmaning mot någon. Det skulle i så fall vara mol socialdemokraterna, som lätt blir litet grättna när de inte får sin vilja igenom.

På sakliga grunder kan mycket väl hävdas att det nya förslaget ger goda möjligheter till en ur olika aspekter spridd representation, eftersom det ger en större samlad pott mandal att spela med. Bland de 14 ledamöter som landstingen skall utse bör det finnas gott om plats för företrädare för de mest skilda åsiktsriktningar och intressen.

Sedan återkommer socialdemokraterna i reservationen -och det gjorde Hilding Johansson i sitt anförande också - lill en av de käpphästar som förs fram så snart något som langerar länsdemokraiin diskuteras: landstinget kommer all utvecklas lill en överkommun. Tanken bakom den termen är tydligen att landstingen väntas komma att kväva den primärkommunala demokratin. Nu är det således redan genom den begränsade reform som i dag föreslås fara å färde.

Uppriktigt sagt förstår jag inte vad man avser. Landstingen har under två perioder utsett hälften av ledamöterna i länsstyrelsen. Inle har detta på något sätt rubbat kommunernas uppgifter. Och på vad säll skulle kommunernas uppgifter rubbas av att landstingen ulser också den återstående halvan i länsstyrelsen? Argumentationen på denna punkt är för mig obegriplig. Inle heller om man förverkligar länsdemokratitanken i stort kan detta vara till någon skada för den primärkommunala demokratin. Ett förverkligande av länsdemokratin innebär ju att man för över redan befintliga regionala uppgifter från statliga organ lill de folkvalda landstingen och också ökar möjligheterna till en decentralisering från del centrala statliga planet till regional nivå. Primärkommunernas självständighet och kompetens begränsas inte av detta - tvärtom bör en vidgad demokratisk självstyrelse på länsplanet vara en stimulans även för demokratin i kommunerna.

Därmed tror jag atl jag har varit inne på det mesta av vad som anförts i den socialdemokratiska motionen och reservationen. Del är kanske en

punkt i herr Johanssons i Trollhättan anförande som jag ytterligare något vill kommentera.

Herr Johansson säger alt det har varit en väldig brådska under utskottsbehandlingen. Det verkar som om del skulle bli något av ledtemat i den socialdemokratiska argumentationen i kammaren all klaga över formalia. Det var likadant förra onsdagen när Hilding Johansson diskuterade en annan fråga.

Socialdemokraterna krävde i utskottet alt propositionen skulle remitteras till en lång rad organ. Men varför skulle man remittera propositionen? Della förslag är ju gammalt och välkänt - det fanns med i länsberedningens betänkande i form av en reservation. Del har alltså redan varit ute på remiss lill alla de institutioner och myndigheter som Hilding Johansson ville skicka det på remiss till. Motiveringen för all avslå socialdemokraternas remisskrav var alltså inte tidsfaktorn, utan motiveringen var att ett remissförfarande redan hade ägt rum.

Däremot skulle man med goda skäl kunna säga att den lösning som regeringen stannade för i våras aldrig varil föremål för någon remissbehandling. Länsberedningens förslag hade varit ute på remiss, men regeringen ändrade under proposilionsskrivandet radikalt detta förslag. Det tycker jag att en regering skall ha rätt att göra, och vi har inte anklagat den gamla socialdemokratiska regeringen för all den inte, innan den skrev propositionen, skickade ut sina deparlementsfunderingar på en ny remissomgång.

Vidare hade Hilding Johansson en hel del funderingar över vilken slatsrällslig status länsstyrelsen kommer att få sedan delta förslag har genomförts. Den ändras ju inle! På vad säll skulle den ändras av att landstingen i stället för att utse hälften ulser samtliga förtroendevalda i lekmannasiyrelsen? Vi har på länsplanel många exempel på atl landstingen utser en del av ledamöterna i slalliga organ. Vad är det för märkligt med del?

Jag skall avslutningsvis något beröra de båda andra motioner som varil föremål för utskottets handläggning.

Vänsterpartiet kommunisterna berör i sin motion endast en detalj, något som jag uppfattar som att vpk i övrigt stöder propositionen. Detaljen gäller att vpk inte vill atl länsslyrelseinstruktionen skall betona vikten av atl landstingen i länsstyrelserna sätter in representanter med erfarenhet från såväl arbetsmarknad som näringsliv - vpk vill inte all näringsidkare skall kunna komma i fråga. Man finner detta av någon outgrundlig anledning "stötande", som del slår i motionen. Ulskoltet har enhälligt varit av en annan mening, och jag har tidigare understrukit atl jag anser det vara viktigt att man får en i olika avseenden så bred representation som möjligl.

Herr Ollen m. fl. moderater anser i en motion, som likaledes avstyrks av ett enhälligt utskott, atl suppleanterna i länsstyrelsen skall kallas till och ges full närvarorätt vid länsstyrelsens sammanträden. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning lill vad som anförts i utskottets be-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

2 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

tänkande nr 11, som vi nyss har behandlat och där utskottet mera allmänt lar upp frågan om suppleanternas närvarorätt. Eftersom praxis varierar mellan olika styrelseorgan har ulskollel ansett att den här frågan i dess helhet bör övervägas i ett sammanhang. Utöver vad som sägs i utskottets betänkande nr 11 kan man kanske, när det gäller den fråga som aktualiseras i denna moderatmotion, tillägga alt antalet ledamöter i länsstyrelsen nu ökar från 11 till 15. Det blir således en ganska stor församling. Om alla suppleanter kallades och även hörsammade kallelsen skulle det totalt bli 29 personer, och det är kanske i ohanterligaste laget för arbetande styrelse.

Med det anförda vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag på alla punkter och samtidigt uttrycka min tillfredsställelse över att vi nu förhoppningsvis kan ta delta steg i länsdemokratisk riktning och över att arbetet på en mera omfattande länsdemokratireform kan startas i enlighet med vad som anges i regeringsdeklarationen.

Hert JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäie:

Herr lalman! Skalar man bort alla deklarationerna i herr Fiskesjös anförande, så står mot varandra två alternativ.

Enligt det ena skall 14 av de 15 ledamöterna i länsstyrelsen utses av landstinget. Enligt det andra skall 14 av de 15 ledamöterna utses av regeringen, 10 efter förslag från de politiska partierna inom länet i förhållande till sin styrka vid riksdagsvalet och 4 från intresseorganisationer. Att det ena alternativet skall kallas högsta typ av demokrati och del andra betecknas som ett byråkratiskt, centralisliskl system, återstår för Bertil Fiskesjö att visa.

Det finns tvä fördelar med den ordning som riksdagen antog i våras. Den första är att arbetstagare- och näringslivsorganisationer får en rätt att nominera ledamöter. Den rätten försvinner med den föreslagna ordningen. Varför är man rädd för att låta dessa grupper självständigt nominera? Den andra fördelen är att man undgår - jag upprepar faktiskt uttrycket - det konstitutionella missfoster som uppstår om regeringsförslagel bifalles. Regeringen utser samtliga ledamöter, men det sker efter nominering av demokratiska organisationer.

Del är ingen formell ändring i delta, påslår nu Bertil Fiskesjö. Landstingen väljer en del ledamöter i andra organ, del är sant, men i vilka utser man 14 av 15 ledamöter? Det är också den skillnaden, atl här är det fråga om det centrala statliga regionala organet, som ulan alt formellt vara landstingskommunalt, reellt kommer i en ny ställning genom förslaget, och det utan att man för en diskussion om de konstitutionella sidorna.

Herr Fiskesjö talade sedan om att vi hade begärt en remissomgång. Ja, var del så konstigt? Del är enligt min mening inte formalia att höra de stora intresseorganisationerna, utan del bör vara ganska naturligt. Men Bertil Fiskesjö gav en förklaring från denna talarstol, som är värd atl notera. Det var inte brådskan som låg bakom detta - vilket jag uppfattade,

för jag tolkade det välvilligt - utan i stället atl man betraktade det som onödigt att la kontakt med de stora intresseorganisationerna här.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr lalman! Nej, herr Hilding Johansson, jag har inte sagt att det är onödigt att la kontakt med de stora intresseorganisationerna. Jag tycker del är självklart alt statliga utredningsförslag och liknande remitteras till myndigheter och organisationer av olika slag. Det är viktigt all få fram synpunkter och ståndpunkter.

Men poängen i del jag sade var all det här förslaget, som läggs fram i propositionen och som riksdagen har att behandla, har varit ute på en remissomgång. De ståndpunkter som kunde finnas var alltså i och för sig väl kända. Vad skulle det då vara för mening i att besvära en rad remissinstanser med en omgång till?

Jag tog mig friheten påpeka alt det regeringsförslag som drevs igenom i våras inle hade varit ute på remiss. Jag skulle gärna vilja fråga Hilding Johansson: Hur kan det komma sig, om det nu är så viktigt att förändringar av delta slag går ul på remiss? Varför skickade inte socialdemokraterna ut sitt eget förslag i våras på remiss?

Hilding Johansson vidhåller alt länsstyrelsen blir ett konstitutionellt missfoster. Jag har inle förstått orsaken härtill. Länsstyrelsen har sina funktioner angivna i länsstyrelseinstruktionen och på annat sätt. Den har sin statsrällsliga status genom inordningen i det statliga förvaltningssystemet, anslagssystemet osv. På vilket sätt förändras länsstyrelsens staisrättsliga status av den omständigheten all landslingen i stället för att utse hälften av länsstyrelsens ledamöter övergår till atl utse samtliga? Den frågan återstår för Hilding Johansson alt besvara.

När del gäller intresserepresentationen - det framgår också av propositionen - blir 'det ingen sådan direkt förslagsrätt som gällde enligt den ordning som genomdrevs i våras. Detta har vi inle heller försökt att dölja. Men det innebär inte att de intressen som organisationer av olika slag har att företräda inle kommer att bli representerade.

Hilding Johansson och andra socialdemokrater försöker ibland konstruera vattentäta skott mellan politiska partier och organisationer av olika slag. De politiska partierna och politikerna är väl inga förstenade isolat i samhället, får jag hoppas. Såsom politiker spelar vi många roller och är med i olika organisationer. Det förekommer alltså en ständig samverkan över hela samhällsfältet.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäie: Herr lalman! Poängen i begäran om organisationsremiss låg i detta: 1 de gamla planeringsråden och i länsstyrelsen tidigare hade intresseorganisationerna en nomineringsrätt. Det förslag som den dåvarande regeringen presenterade för riksdagen i våras innebar all denna nomineringsrätt stod kvar och förstärktes. Det förslag som den nuvarande regeringen har lagt fram innebär däremot att denna nomineringsrätt upphör

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

såsom en självständig funktion. För mig är det då hell naturiigt att man ber att få organisationernas syn på detta. All TCO uppvaktade utskottet ser jag som ett bevis på att man från TCO var intresserad av all få lägga fram sina synpunkter inför utskottet.

Herr Fiskesjö talar nu om "en rad" organisationer. Ja, det var fem stycken. Tydligen är vi i dag oeniga inte bara om politiken ulan även om matematiken.

Självklart kan vilken organisation som helst gå via de politiska partierna. I mitt huvudanförande försökte jag emellertid utveckla att det bör finnas en självständig rätt för intresseorganisationerna att föra fram sina kandidater. Jag betraktar inle politiker såsom "förstenade isolat", för alt använda herr Fiskesjös term. Men varför skall en intresseorganisation behöva alliera sig med ett politiskt parti för att få fram sin kandidat i detta stycke?

När del sedan gäller "det konstitutionella missfostret" trodde jag alt jag i mitt huvudanförande hade klargjort vad jag menade härmed. I denna replik hinner jag endast konstatera att det ändå måste vara en konstig ordning, när 14 ledamöter av 15 i ett statligt organ väljs av en kommun. Det rikliga är att statliga organ lillsätts av statliga instanser och inte av kommunala. All det finns vissa företrädare för kommunerna må vara hänt, men att driva del så långt all en enda i styrelsen, landshövdingen, skall utses av regeringen betecknar jag som en egendomlig konstitutionell ordning. Jag hoppas all della inle blir inkörsporlen till en ordning som innebär atl även andra statliga organ skall utses av kommunerna.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Ett konslilutionelll missfoster uppkommer således när man överskrider ett visst antal kommunutsedda eller landstingsulsedda i ett statligt organ. Jag skulle vilja fråga Hilding Johansson: Hur var del t. ex. med valnämnden före 1972 års reform, där kommunerna utsåg samtliga utom ordföranden? Valnämnden betraktades i litteraturen som ett statligl organ. Ingen sade alt valnämnden var ett konstitutionellt missfoster. Det avgörande var naturligtvis de uppgifter som vederbörande organ hade att sköta och det ansvarsförhållande som fanns.

Hilding Johansson tillvitar mig alt jag sagt atl socialdemokraterna i utskottet begärt atl propositionen skulle remitteras lill ett enormt antal remissinstanser. Det hoppas jag verkligen att jag inle sade. Jag har heller inget minne av det. När det gäller matematiken tror jag att vi bör kunna bli överens, åtminstone på den här punkten. Vad jag sade var atl de remissinstanser som Hilding Johansson ville höra redan hade blivit hörda.

Vad beträffar intresserepresentation skall jag inte upprepa det jag tidigare har sagt ulan bara ställa en liten teslfråga till socialdemokraterna, till Hilding Johansson och andra: Om riksdagen framöver beslutar att en hel del av de ärenden som länsstyrelsen nu handlägger skall överföras till landstinget enligt den länsdemokratiska modellen och om riksdagen alltfort vidhåller uppfattningen att landstinget skall väljas i demokratisk

ordning och också vidhåller alt landstinget i vanlig demokratisk ordning skall välja sin styrelse, dvs. förvaltningsutskottet, kommer då herr Johansson i Trollhällan och andra socialdemokrater att även i den situationen hävda att delta är en ulmaning mot olika organiserade intressen? Det är en fråga som jag tycker är berättigad att ställa med hänsyn till många av de märkliga resonemang som har förts här i dag om politisk demokrati och organisalionsdemokräti.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr talmannen anmälde att herr Johansson i Trollhällan anhållit att till protokollet få antecknat au han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Det har länge funnits en strävan från de borgerliga partiernas sida all skapa en levande länsdemokrati, och i regeringsdeklarationen har förutskickats att initiativ är alt vänta av den nya regeringen på della område. Men del kommer med all säkerhet att ta lid innan vi har hunnit få några nya konkreta förslag på det här området och innan en mera utvecklad länsdemokrati har hunnit genomföras.

Del innebär atl under de närmaste åren kommer fortfarande en lång rad viktiga uppgifter att åvila de statliga länsstyrelserna. Det är då naturligt all invånarna i länen ges goda möjligheter att påverka sammansättningen av länsstyrelsernas förtroendemannaslyrelser. Hittills har regeringen haft möjlighet alt ge länsstyrelserna en sådan sammansättning all de inte har avspeglat de partipolitiska förhållandena i resp. län. Den föregående regeringen har också utnyttjat denna möjlighet så alt vi ännu en tid, till årsskiftet, kommer all i samtliga län ha länsstyrelser med socialdemokratisk majoritet - delta, herr talman, alldeles oberoende av landslingens partipolitiska sammansättning. Det är självklart att en sådan ordning har upprört många människor, och givet är all den ordningen har lett till starka krav på en förändring. Delta är också vad vi har att ta ställning till i dag.

Propositionen föreslåratt samtliga ledamöter skall väljas av landstinget med undantag av landshövdingen. Jämfört med dagsläget innebär den nya ordningen alt de av regeringen utsedda ledamöterna försvinner. Mot delta kan anföras, vilket också har gjorts här i dag, all möjligheten att låta särskilda grupper, t. ex. arbetsmarknadens parter, bli representerade i förtroendemannaslyrelsen då minskar eller försvinner. Man får emellertid förutsätta att de nominerande organen tar hänsyn till delta och ser till att så skilda grenar som möjligt av länets verksamhet blir representerade. Självfallet är del också angelägel alt länsstyrelsen i framtiden, innan beslut fattas i frågor som berör vitala intressen hos arbetsmarknadens organisationer, låter dessa organisationer på lämpligt sätt komma till tals.

Här har i dag något diskuterats TCO:s uppvaktning i utskottet. Låt mig då peka på att vad TCO i del sammanhanget krävde var att bli representerad med full rösträtt i länsstyrelserna. Det ställdes en fråga

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

lill TCO-representanlerna om de kunde tänka sig alt bli representerade i länsstyrelserna utan rösträtt. På del sättet skulle de inte kunna snedvrida den partipolitiska balansen i vissa fall men ändå ha möjlighet att göra sin stämma hörd och framföra sina synpunkter - vilket såvitt jag förstår borde ha varit det väsentliga ur TCO:s synpunkt. Det meddelades emellertid alt man inte, som det uttrycktes, ville ha några "andra klassens" ledamöter i länsstyrelserna, och man förutsatte alt om man skulle vara med, så skulle det vara med full rösträtt. Della kunde i vissa situationer leda till att den partipolitiska balansen, som den avspeglas i landstingen, skulle komma att förryckas.

Jag tror att synpunkterna och förslagen från arbetsmarknadens parter i framtiden ändå kommer alt beaktas på ett tillbörligt sätt.

Herr talman! Från de borgeriiga partierna förelåg i våras en reservation till konstitulionsulskotlels betänkande med i princip samma förslag som nu återkommer i propositionen 1976/77:19. Jag känner inget behov -möjligen skiljer jag mig därvidlag från vissa andra ledamöter i kammaren - alt här upprepa alla de goda argument som då framfördes från borgerligt håll. De finns i kammarens protokoll; det är sannerligen ingen ny fråga som vi nu diskuterar. Och innan vi i våras beslöt i ärendet hade olika organ möjligheter atl ge sin syn på frågorna. Jag hade tillfälle atl som moderat reservant utveckla mitt partis syn på de här frågorna, och jag skall inte nu upprepa alla de argument som då framfördes. Med hänvisning lill vad som nu har sagts och vad som anfördes i våras vill jag i stället yrka bifall till utskottets hemställan i konstitutionsutskoltets betänkande 1976/77:12.

Hert TARSCHYS (fp):

Herr lalman! Det finns en konsekvent linje i den svenska regionstyrelsens utveckling under de senaste 150 åren, och del är utvecklingen från statsmakt till folkmakt. Under flera decennier från 1825 och framåt drevs en liberal opinionsbildning för ett vidgat folkligt inflytande ute i länen. Ett sådanl inflytande fick vi också genom 1862 års kommunalreformer, men det var länge ett inflytande under förmynderskap. Länsstyrelsen höll uppsikt över de nya landstingen, och när de folkvalda möttes var det Konungens befallningshavande som höll i klubban. Den ordningen har upphört, och nu är landslingen herrar i eget hus. För några år sedan fick vi också ett folkligt inflytande i länsstyrelserna, när landshövdingens ensamvälde ersattes av en lekmannastyrelse med regional förankring. Det har hitintills varit en styrelse utsedd av regeringen.

Med dagens reform tar vi ytterligare ett steg i riktning mot länsdemokrati. Landstingen kommer nu alt få tillsätta samtliga ledamöter i länsstyrelserna utom ordföranden, och därmed kommer den politiska opinionen i länen att avspeglas bättre i länsstyrelsernas beslut. Förändringen blir inte så stor i praktiken, eftersom del redan j våras beslöts alt tio av de fjorton ledamöterna skulle nomineras av de politiska partierna. Men nu blir det landstingen som väljer ledamöterna i länsstyrelsen.

och det är en viktig principiell nyhet.

Oppositionen går emot den här reformen. Liksom 1800-talets konservativa slog vakt om överhetens inflytande i länen varnar dagens socialdemokrater för vad som kommer att hända om inte regeringen får behålla sin utnämningsmakt. Och det är alla möjliga farhågor som vädras.

Framför allt tror man atl landstingen kommer att välja ,/e/ människor till länsstyrelserna.

Det kommer inte atl bli tillräckligt med företrädare för primärkommunerna, säger man.

Det kommer inte atl flnnas ledamöter med erfarenheter av arbetsmarknaden.

Det kommer inte att väljas representanter som har kunskap om näringslivets problem.

Kort sagt, landslingen kommer inle atl inse sitt ansvar att göra länsstyrelsen allsidig och representativ.

Detta är de gamla invändningarna mot maktspridning, demokratisering och decentralisering. Man menaratt regeringenär klokare än landstingen. De där uppe vet bättre än de där nere. Med den inställningen har man länge bromsat den länsdemokratiska utvecklingen.

Men nu är del en ny majoritet och en ny regering, som har förtroende för folkvalda organ och som vill ge ökat inflytande åt regionala och lokala opinioner. Därmed måste överheten få vika, på område efter område. Det blir mindre av centralstyrning i samhället.

Skall vi komma längre med länsdemokraiin måste vi givetvis se över hela det regionala komplexet. 1 längden kan del knappast vara rimligt atl ha två regionala organ som utses på ungefär samma sätt, länsstyrelsen och landstingets förvaltningsutskott.

Det är också myckel sannolikt att uppgifter som nu sköts på regional nivå kan föras ner till kommunerna. Principen om en statlig övervakning av kommunerna genom länsstyrelsen är ett arv från en tid då kommunerna var mycket små och deras självstyrelse var en ren självförvaltning, utan anställda tjänstemän. I dag har vi en hell annan kompetens på den primärkommunala nivån, och då borde också en del bevakningsfunktioner på länsnivån gå att undvara.

Dagens reform är ett litet steg, men ett steg i rätt riktning. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Jag vill också gå in något på de invändningar som rests från socialdemokratisk sida.

Den första invändningen är att regeringen går för raskt fram. En ny ordning för länsstyrelserna etablerades så sent som i våras, och därför skall man inte redan nu börja ändra på systemet igen. Enligt de traditioner som råder inom lagstiftningen skall man avvakta erfarenheterna av de nya reglerna innan man vidtar förändringar, heter det i den socialdemokratiska motionen.

Jag kan hålla med om att del argumentet har en viss tyngd när en lagändring redan har trätt i kraft. Då kan det vålla förvirring att alltför

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den I december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

snabbi komma med nya signaler. Men i det här fallet är det fråga om regler som ännu inte har hunnit tillämpas ulan skulle ha trätt i kraft först vid årsskiftet. Under sådana omständigheter kan det inle vålla någon större olägenhet att göra en förändring, när folket i val har uttalat sig för en annan politik.

Den andra invändningen gäller all del är ell avsteg från etablerad praxis att inte låta företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna nominera ledamöter i styrelserna för slalliga myndigheter. Delta är ju en lätt överdrift - det förhåller sig verkligen inte så att vi har lekmannastyrelser med företrädare för arbetsmarknadens parter i alla statliga styrelser. Vi har del på en del håll, i fackorgan där man har ansett det viktigt att tillföra arbetet de kunskaper och erfarenheter som finns hos organisationerna. Då del gäller många andra organ anser man antingen att den här sakkunskapen inle är så nödvändig eller också att den finns representerad på annat säll. I beslutande organ - fullmäktige, landsting, riksdag, regering - har vi ju inga speciella företrädare för organisationerna, men del innebär verkligen inle alt man där saknar kontakter med näringsliv och arbetsmarknad.

Frågan är då om man skall jämföra länsstyrelserna med specialiserade förvaltningsorgan, typ skolöverstyrelsen, eller med sådana mer allmänna organ som riksdag och regering. Jag medger gärna atl det finns utrymme för flera svar på den frågan. Men det är inte orimligt all se länsstyrelsen som ett slags länsregering med mycket breda uppgifter. 1 linje med det synsättet är det hell naturiigt alt vi låter ledamöterna utses av de valda organen i länen, landstingen.

Risken för all väsentliga erfarenhetsfält skulle bli orepresenterade med en sådan ordning är verkligen inte överhängande. Landslingen är ju inte precis renons på löntagare och företagare, och jag förstår faktiskt inle hur de skall kunna bära sig åt för alt välja länsstyrelser utan kontakter med arbetsmarknadens organisationer. I det här genomorganiserade samhället råder det ingen brist på sådana kontakter. Därför är det naturligtvis nonsens när förslaget sägs vara en ulmaning mol organisationerna. Försvaret för näringslivels organisationer är f ö. värt att observera. Del är såviu jag vet första gången som socialdemokraterna anklagar den nya regeringen för alt vara fientlig mot Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Under valrörelsen lät del något annorlunda-men nu lar den nya oppositionen näringslivets organisationer under sina vingars beskydd.

Den tredje socialdemokratiska invändningen, slutligen, gäller den förmenta sammanblandning mellan statliga och kommunala organ som skulle uppstå genom den här ordningen. Det måste, skriver man, "le sig främmande att ett kommunall organ utser 14 av länsstyrelsens 15 ledamöter". Så främmande är det väl inte. Under mer än hundra år utsåg samma kommunala organ, dvs. landstingen, alla ledamöterna i ell så utpräglat statligt organ som första kammaren, och den ordningen försvarades in i det längsta av socialdemokraterna. Man utvecklade t. o. m.

i den sista försvarssiriden en ideologi om alt det just var detta "kommunala samband" som var kitlet i svensk demokrati. Nu har man vänt på klacken och klagar över sammanblandning och oklara ansvarsförhållanden mellan stat och kommun.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Den regionala samhällsförvaltningen var föremål för behandling i riksdagen för ett halvår sedan. Även förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen behandlades då. Denna fråga, som nu kommer igen, är en delfråga i sammanhanget.

Från vänsterpartiet kommunisterna anförde vi då att planeringen inte kan ses isolerad från samhällets ekonomiska struktur. Frågan gäller om planeringen skall anpassas till den kapitalistiska ekonomins principer eller om det skall vara en styrande planering.

Enligt vår mening måste man om man vill uppnå en regional och social utjämning ha en sammanhållen, medveten samhällsplanering. Marknadsekonomin med dess koncentrations- och utslagningstendenser talar inte för länsfederalism. De som bortser från dessa faktiska förhållanden tecknar skenlösningar för planeringsfrågorna.

De ekonomiska realiteterna talar alltså för en statlig förvaltning på länsplanet av planeringsfrågorna. Däremot ärdet angeläget att den lokala väljaropinionen tillvaratas och kan göra sig gällande. Här är självklart landstingen en viktig faktor.

Diskussionen har rört sig om vem som skall nominera eller utse förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen. En modell med tredelad representation från landsting, primärkommuner och korporationer stod länge till debatt. Mot denna modell ställdes en annan där landstingen ensamma skulle utse ledamöterna, vilket måste anses vara bättre.

Regeringens förslag tidigare i år frångick den tredelade representationen och förordade i stället att de politiska partierna skulle nominera i förhållande till sin styrka i länet. Vi godtog från vänsterpartiet kommunisterna della förslag med den viktiga koppling lill landstingen som också förekom. Vi tillmätte del stor betydelse all landstingen förutsattes bli fora för regionalpolitiska debatter och att landstings och kommuners beslutande församlingar regelmässigt bör få yttra sig över frågor som länsprogram, fysisk riksplanering och liknande.

Dessa enligt vår mening betydelsefulla kopplingar till landsting och kommuner bortsåg de borgerliga ledamöterna i konstitutionsutskottet från då, och de såg som enda utväg atl landstingen utser styrelsen för att få inflytande över den statliga länsförvaltningen. Detsamma gäller den borgerliga regeringens förslag som nu står lill avgörande. Att det fortfarande är fråga om en statlig länsförvaltning fastslår kommunministern i sin proposition. Även borgerliga tidningar har, som' herr Johansson i Trollhättan redan påpekat, uppläckt ihåligheten i regeringens förslag. Högertidningen Östgöta Correspondentens ledare var rubricerad "Illa genomtänkt", och skribenten hoppades alt riksdagen skall avslå

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

förslaget. När vi diskuterade dessa frågor i riksdagen förra gången anfördes från borgerligt håll att det är förståeligt att man från socialistiska grunduppfatiningar vill ha en möjlighet att centralt styra så mycket som möjligt. Nu har tydligen den ståndpunkten spritt sig även till borgerliga tidningars redaktioner. Är det möjligen sådant som brukar kallas smygsocialisering på borgeriigt håll?

På en punkt krävde vpk ändring i den socialdemokratiska regeringens förslag i april i år. Det gällde den föreslagna ordningen all del privata näringslivet skulle nominera två ledamöter till länsstyrelsen. Man föreslog nämligen att fyra ledamöter skulle ha erfarenhet från länets näringsliv och arbetsmarknad. Av dessa skulle två företräda erfarenheter från fö-relagarsidan och två erfarenheter från arbetstagarsidan.

Vi fann det stötande att privatkapitalet skall ha ett slags med löntagarna paritetisk represenlanlion. Kapitalägarna ges på det sättet en orimlig överrepresentation. Några storföretag i ett län får samma ställning som tiotusentals lönarbetare och tjänstemän. Jag vill betona att vi inle alls ser något fel i atl arbetare och tjänstemän får särskild representation. De grupperna blir vanligen underrepresenterade i alla san-imanhang. Därför krävde vi endast atl förelagarrepresenlanterna skulle ersättas med partirepresentanter, medan de anställdas organisationer skulle ges särskild representation. ,

I propositionen 1976/77:19 finns samma förmån för privatkapitalet inbyggd. Kommunministern diskuterar vikten av alt vissa erfarenheter blir företrädda i länsstyrelsen. När man samtidigt hävdar atl det är landstingen som skall utse samtliga ledamöter motsvarande de politiska partiernas styrka, går det inte ihop med en direkt kvotering. Därför förordas att en erinran tas in i länsstyrelseinstruktionen om vikten av att vissa erfarenheter blir företrädda. Vi motsätter oss speciell representation för privatkapitalet, oavsett vilken form denna ges.

I motionen 1976/77:16 har vänsterpartiet kommunisterna yrkat all riksdagen uttalar att särskild representation för det privata näringslivet ej bör inskrivas i länsslyrelseinstruktionen. Motionen avstyrks av konsli-luiionsuiskoiiei.

Att vi endast tagit upp frågan om näringslivsrepresentation i vår motion tolkade herr Fiskesjö som belägg för att vi i övrigt skulle godta propositionen. Vad jag här anfört bör ha tagit herr Fiskesjö ur den villfarelsen.

Det är f ö. ingen obetydlig detalj om privatkapitalet skall tillförsäkras en särskild ställning i valet av länsstyrelse. Frågan blir faktiskt mer betydelsefull mot bakgrunden av den borgeriiga regeringens förslag, där del påslås atl landslingen ulser alla ledamöterna motsvarande partiernas styrkeförhållande.

Med en lätt fnysning noterade herr Fiskesjö atl vi från vpk fann förslaget stötande. Jag vill fråga herr Fiskesjö om han inte har förstått vari det enligt vår mening stötande ligger i all tillförsäkra privatkapitalet en paritetisk ställning i förhållande till lönarbetarna. Eller har herr Fiskesjö förstått det men har en annan uppfattning? Del kan vara bra all få vela del.

Vi vidhåller uppfattningen atl del är stötande och hell omotiverat att Nr 36
ge privatkapitalet en representation i paritet med arbetare och tjänstemän, Onsdaeen den
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till motionen 16. j denpmber 1976

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Bara några ord till herr Berndtson!

Jag tycker helt allmänt att det vore ganska egendomligt om man från möjligheten till representation i länsstyrelsen skulle utesluta en viss bestämd yrkeskategori. Hur skall man över huvud taget kunna effektuera en sådan beställning från riksdagens sida, om riksdagen mot all förmodan skulle följa herr Berndtsons förslag? Skulle man då granska varje individ särskilt för att se om han uppfyller de kvalifikationskrav som herr Berndtson menar all man skall uppställa?

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr BERNDTSON (vpk) kort genmäie:

Herr talman! Här försöker man dels hävda att länsstyrelserna ulser styrelsen och att denna skall återspegla de politiska partiernas styrka, dels anvisa vilka partsintressen som skall finnas med. Då var det, herr Fiskesjö, faktiskt artigare när den socialdemokratiska regeringen föreslog att tio ledamöter skulle nomineras av partierna och fyra av näringslivels parter. Nu låtsas den nuvarande regeringen att del är landstingen som totalt utser dem men anvisar ändå vissa personer som bör komma i fråga.

Jag anser att det förhåller sig på ett annat sätt när det gäller arbetare och tjänstemän än det gör i fråga om privatkapitalet. Dels berörs de förstnämnda i högsta grad av planerings- och sysselsättningsfrågorna, dels är risken stor för att de blir underrepresenterade. Direktörer från det s. k. näringslivet kommer det säkert ändå alt bli gott om genom de borgeriiga partiernas försorg ulan någon särskild anvisning,

Jag vägrar, herr Fiskesjö, att godta ett paritetsförhållande mellan å ena sidan arbetare och tjänstemän och å andra sidan privatkapitalet. Det är arbetare och tjänstemän som skapar värdena när företagen hålls i gång, och det är också arbetare och tjänstemän som drabbas av arbetslöshet när företagen slår igen. Arbetare och tjänstemän tvingas ofta flytta när jobben försvinner - företagen brukar däremot flytta när utsikterna till profit är större på en annan marknad.

Hur skall man här kunna tala om två likvärdiga parter? Det är en oförskämdhet mot arbetare och tjänstemän! Det är därför som vi motsätter oss särskild representation för privatkapitalet i någon form.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag vill underslryka atl vad som sägs i propositionen ingalunda är att kapitalägarkaiegorin på något speciellt sätt skall favoriseras, Rent allmänt kan man naturligtvis säga att med den sammansättning som de politiska partierna har och med den proportionella fördelning som finns mellan olika yrkeskategorier i samhället kommer det

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

inte att vara någon risk för att löntagarsidan skulle bli underrepresenterad. Det är ju ändå på det sättet atl det är löntagarna som är i majoritet inom samtliga politiska partier.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Den 29 maj i år diskuterades här i kammaren den regionala samhällsförvaltningen. Anledningen därtill var en av den dåvarande regeringen framlagd proposition. Den hade i sin lur baserats pä länsberedningens betänkande Stat och kommun i samverkan och däröver avgivna remissyttranden. Propositionen bifölls i allt väsentligt, när det gällde val av ledamöter i styrelsen dock efter lottning.

Det hade varit rimligt och lämpligt att riksdagens beslut och därefter vidtagna ändringar i länsstyrelsens instruktion fått tillämpas innan de ändrades, detta så mycket mer som i propositionen tillgodosågs ett i många sammanhang framfört borgerligt önskemål om alt länsstyrelsernas ledamöter skulle väljas proportionellt i förhållande till partiernas röstetal. Det kunde visserligen diskuteras om inte länsstyrelsernas sammansättning i stället borde återspegla den parlamentariska principsom bestämmer regeringens sammansättning, men ingen har såvitt jag vel påstått att politisk proportionalitet inte skulle uppnås genom kammarens beslut den 29 maj i år. Det har anförts att val av ledamöter borde ha baserats på röstetalen i landstingsvalen i stället för på röstetalen i riksdagsvalet. Hade detta förhållande varit orsaken till de skiljaktiga uppfattningarna hade de säkert gått atl sammanjämka. Orsaken till alt riksdagsvalet logs till utgångspunkt var en önskan från regeringens sida att markera länsstyrelsens karaktär av statligt organ. Hade vi då valt anknytning lill landstingsvalet, skulle det ha gett oss ytterligare ca 13 länsslyrelsemandat. Det var således icke partiegoisliska skäl som dikterade lösningen, utan det var en markering av länsstyrelsen som utflöde av regeringsmakten.

Det är mol den bakgrund jag här redovisat ytterligt anmärkningsvärt all den borgeriiga regeringen funnit det nödvändigt all i stor brådska lägga fram en ny proposition om förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelserna. Utskoiismajoriteten har inte ansett det behövligt ens att höra de båda kommunförbunden, som är särskilt berörda och som icke tidigare har fått ta ställning till ell förslag av denna innebörd. Del är sanneriigen en underlig ståndpunkt av Svenska kommunförbundets vice ordförande. Trots atl herr Boo i denna sin egenskap varil med om atl på förbundels kongress framföra klagomål över all kommunernas intressen icke tillvaratogs av landstingen när de hade att utse fem ledamöter, anser han nu att förbundets synpunkter inte behöver inhämtas när landstingen skall utse alla 14 ledamöterna. Ej heller har herr Boo under ärendets behandling framfört någon erinran mol att primärkommunernas intressen i delta sammanhang inle har tillgodosells i propositionen. Är inte det, herr Boo, en väl hastig anpassning från Svenska kommunförbundets vice ordförande?

Den proposition som nu framlagts av den borgerliga regeringen innebär

att landstinget utser länsstyrelsens styrelse. De politiska partierna skjuts i bakgrunden i förhållande till del beslut som riksdagen fattade den 29 maj. Ledamöterna är ansvariga inför landstinget. Om landstinget så vill kan det styra länsstyrelsens beslut. Det är en ganska fantastisk och unik konstruktion alt ett kommunalt organ skall utse samtliga ledamöter i en statlig styrelse, med undantag av landshövdingen. Länsstyrelsen blir därigenom ett organ för landstinget. Men länsstyrelserna är statliga organ, och jag vill hävda alt ingen modern stat kan styras på ett ändamålsenligt sätt utan alt ha tillgång till regionala organ. Enligt propositionen skall inle ansvaret utkrävas av regeringen, varunder länsstyrelsen hör, utan av ett kommunall organ.

Om en regional politik skall kunna föras, är det nödvändigt all del finns ett organ som i vissa lägen kan falla beslut. I kammardebalien den 29 maj angav både herr Boo och herr Molin att del är landstinget som skall ha sista ordet. Det betyder att de regionala beslut, som länsstyrelsen skall fatta och som till övervägande delen är styrande för kommunerna, skall fattas av en styrelse som representerar landstinget. Om inte detta innebär atl man etablerar landstinget som en överkommun, undrar jag faktiskt fortfarande hur man definierar det begreppet. Regeringens föredragande har insett della och säger därför all den omständigheten all landstinget skall utse ledamöterna i styrelsen självfallet icke innebär alt länsstyrelsen förlorar karaktären av självständig statlig myndighet som lyder direkt under regeringen. Men vad betyder denna fromma förhoppning, när han sedan lägger fram ett förslag av direkt motsatt innebörd? Och vart log den mångomtalade länsdemokraiin vägen? Skall den verkligen innebära att landstingen utser ledamöter i ett självständigt statligt organ som lyder direkt under regeringen?

Jag har faktiskt länge undrat vad man från borgerligt håll egentligen har menat med länsdemokrati. Skulle della vara det man har avsett, eftersom talarna här har sagt att man nu tar första steget mot en länsdemokrati, då ber jag att vi måtte bli bevarade från fortsättningen.

Det är klart all ledamöterna får en sällsynt oklar ställning. De är valda av landstinget och ansvariga inför detta, men de fattar beslut på en statlig myndighets vägnar som enligt föredraganden lyder direkt under regeringen. Från demokratisk synpunkt framstår förslaget för mig som en ovanligl uselt förslag. Den nya regeringens ledamöter bör snarast sluta med att åka omkring och i talarstolarna slå sig för bröstet och säga atl de har varit snabba med att ta del första steget på vägen mol länsdemokrali. Del kan de inle själva tro på, om de försöker sätta sig in i innebörden av det förslag som nu framläggs, och ingen annan heller som gör sammaledes.

Enligt förslaget skall icke arbetstagarnas och näringslivels företrädare i fortsättningen garanteras rätten atl medverka i länsstyrelsens planeringsarbete, trots all den översiktliga planeringen i särskilt hög grad berör sysselsättning och näringsliv inom länen och trots alt samtliga länsstyrelser redovisat atl dessa representanter tillfört styrelserna värdefulla er-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

farenheter och kunskaper.

Föredraganden har visserligen uttalat atl han anser det önskvärt atl erfarenheter av delta slag blir företrädda i styrelsen. Men eftersom valen av ledamöter skall kunna ske proportionellt betyder det att ledamöterna kommer att väljas som partirepresentanter. Endast om de har anslutit sig till en politisk meningsinriktning och inom denna meningsinriktning fått företräde framför annan politiskt verksam kan de räkna med att bli invalda. Det är inle förvånande att TCO i ett särskilt uttalande från sin styrelse och i en uppvaktning inför konslitulionsulskollet framfört starka betänkligheter mot förslaget.

Det borde inte ha rått några delade meningar om att vid de framtida svåra regionala problem länsstyrelserna kommer atl ha att brottas med det vore ytterst angeläget att de som representerar särskilda kunskaper och erfarenheter av dessa problem, och som är särskilt berörda, vore företrädda i länsstyrelsernas styrelse. Företrädare för dessa organisationer har accepterats i viktiga centrala verk och styrelser, t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen, men skulle inte kunna få förtroendet att redovisa sina erfarenheter och synpunkter i länsstyrelsernas förtroendemannastyrelse och där få vara med och fatta beslut som berör dem i så ovanligt hög grad. Jag förstår emellertid att det är den enda möjliga konsekvensen av det även i andra avseenden felaktiga system för val av förtroendemannastyrelse som föreslagils i proposilonen.

Jag har lidigare uttryckt min förvåning över att denna proposition framlagts innan riksdagens beslut i maj ens har tillämpats och prövats. Förhållandel är naturiigtvis det att företrädare för de borgerliga partierna i fiera år har försökt framställa sig som mera länsdemokraliska än andra och nu känt sig tvungna atl försöka manifestera detta genom att lägga fram förslag om att landstingen skall välja ledamöter i länsstyrelsernas styrelser. Det kan endast beklagas att vi skall få ett olämpligt system på grund härav. Del är en konstitutionell hybrid som regeringen föreslår riksdagen atl anta. Jag är för egen del övertygad om att de kommunala förtroendemännen långt in i era egna led beklagar detta förhållande.

Jag skall inte i dag använda tiden för atl la upp en debatt med dem som har velat föra ett resonemang om överflyttning av den översiktliga samhällsplaneringen från länsstyrelserna till landstingen. Jag tror alt vi kommer atl få tillfälle att göra det. Men med anledning av herr Fiskesjös inlägg frågar jag mig ändå om det är en rimlig ordning all först besluta om hur styrelsen skall se ut och sedan besluta om vilka uppgifter styrelsen i framtiden skall ha all handlägga. Det är som atl köpa slips först och därefter välja kostym.

När det gäller herr Björcks i Nässjö inlägg vill jag bara ta upp en punkt. Han ifrågasatte huruvida man skulle få politiskt proportionalitet om man släppte in särskilda företrädare för arbetsmarknadens organisationer. Jag har för herr Björck tidigare redovisat att vi var beredda att vid en partiledaröverenskommelse försöka klara den uppgiften. Men jag vill säga till herr Björck att om han nu eftersträvar en millimeter-

rättvisa på den punkten, så borde del ju även ifrågasättas om landshövdingen över huvud taget skall vara med i länsstyrelsens styrelse, för han har också ibland en politisk uppfattning, förmodar jag.

Herr Tarschys gjorde en jämförelse med riksdagen och sade, om jag nu minns rätt, att i mer än hundra år valde landstingen ledamöter till riksdagen. Det ansågs alldeles särskilt bra, och varför skulle då inte landstingen kunna välja ledamöter till länsstyrelsernas styrelser?

Det finns väldigt många synpunkter på skillnaden mellan politiska organ och förvaltningsorgan, men jag vill lill herr Tarschys säga, att det var väl ändå aldrig på tal att landstingen skulle välja riksdagens samtliga ledamöter - det hade ju varil parallellen i så fall. Herr Tarschys resonemang talar ju för den nuvarande ordningen, där landstingen väljer hälften av ledamöterna i länsstyrelserna. Landstingen valde aldrig hälften av riksdagens ledamöter. Jag tycker inle att det är en adekvat jämförelse som herr Tarschys gör här.

Till sist till herr Fiskesjö. Han sade att han ville göra en test, och jag uppfattade hans fråga så här: Om man skulle flytta över uppgiften - jag förmodar alt han menar den översiktliga planeringen - från de statliga organen länsstyrelserna till landslingen, skulle då socialdemokraterna kräva att intresseorganisationerna skulle få vara med och ha beslutanderätt i de landstingskommunala organen? Jag tror alt herr Fiskesjö bör vänta med att ställa den frågan tills herr Fiskesjö är beredd atl tala om hur både länsstyrelserna och landslingen i ett sådanl sammanhang skall organiseras. Jag tror att det vore klokt om man talade litet mindre om den kommande länsdemokratin. Jag är övertygad om att när den borgerliga regeringen skall leva upp till sin regeringsdeklaration om att göra denna omflyttning av översiktliga uppgifter kommer den all möta alldeles påtagliga svårigheter. Del skulle inte förvåna mig om regeringen då önskade all den hade lagit del litet försiktigare i portförel, för det är ju så - det vill jag betona - att 200 av landets 277 kommuner har avstyrkt en överflyning av dessa arbetsuppgifter från länsstyrelserna till landstingen. Endast 34 kommuner har tillstyrkt och resten har avstått från att la ställning. Del går inle atl hänvisa till att det är socialdemokratiska kommuner som avstyrkt, för vid den tidpunkten fanns det 127 borgerliga kommuner och 117 socialdemokratiska. I de återstående kommunerna var majoritetsställningen oklar med hänsyn lill småpartier och annat.

Det finns inte gehör i primärkommunerna för del resonemang som ni för här, och det är naturligtvis därför att kommunerna har insett att det arbete ni håller på med innebär i realiteten att man etablerar landstingen som överkommuner över primärkommunerna.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationen.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendeman-nastyrelsen i länsstyrelsen

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Några kommentarer till herr Gustafssons i Ronneby inlägg.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

För alt börja med den sista frågan vill jag påpeka att herr Gustafsson lidigare i sitt inlägg sade alt vi i denna fråga inle velat höra kommunerna och Kommunförbundet. I slutet av sitt inlägg redovisade han vilka ståndpunkter kommunerna och Kommunförbundet intagit. Därmed har han ju till yttermera visso själv bevisat att dessa remissorgan redan på ett tidigt stadium blivit hörda. När det gäller utfallet av remissvaren från kommunerna får man hålla i minnet att i del förslag som regeringen lämnade på remiss, dvs. länsberedningens förslag, fanns en särskild konstruktion som var avsedd att ge kommunerna en direkt representation i länsstyrelserna, och det har naturligtvis tilltalat en del kommuner. Men den konstruktionen tog regeringen bort i sitt slutliga förslag.

På testfrågan som jag ställde fick jag inget klart svar.

Ytterligare en sak. Herr Gustafsson fortsatte på del av herr Johansson i Trollhättan inledda resonemanget om att den nya länsstyrelsen skulle bli, inte ell konstitutionellt missfoster som herr Johansson i Trollhättan behagade kalla del, utan en konstitutionell hybrid. Då kan jag kanske få ställa ännu en testfråga mera konkret: Anser Hans Gustafsson alt taxeringsnämnd och trafiknämnd är slalliga organ? Om så är fallet, är dessa organ att betrakta som dels konstitutionella missfoster, dels konstitutionella hybrider?

Herr TARSCHYS (fp) kort genmäie:

Herr talman! Vad jag sade om första kammaren, herr Gustafsson i Ronneby var att socialdemokraterna länge försvarade tvåkammarsysle-mel med all del våren fördel all ell kommunall organ, nämligen lands-lingei, valde represenianler lill ell slalligi organ, nämligen förslå kammaren. Nu säger man alt det finns en stor fara för sammanblandning om man inför en liknande ordning för landsting och länsstyrelse. Man har alltså svängt på klacken när del gäller del kommunala sambandet.

När det gäller de konstitutionella hybriderna måste man väl ändå konstatera att hela det svenska förfaltningssystemel bygger på hybrider. Hybriden är högsta författningstradition i Sverige. Vi har ofta korsat olika konstitutionella principer. Därvidlag är det aktuella förslaget ingen nyhet.

Det är litet egendomligt att höra på den socialdemokratiska argumentationen om brådska. Nu sägs det i fråga efter fråga alt den nya regeringen har för bråttom med olika saker. I en rad andra frågor är regeringen enligt socialdemokraterna alltför passiv och slö. Antingen går del för fort eller också går del för långsamt.

Det finns, herr talman, en liten engelsk barnkammarramsa som lyder så här: There is no pleasing them little white rabbits - det är inte så lätt atl tillfredsställa de små vila kaninerna.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s) kort genmäie:

Herr lalman! Herr Fiskesjö sade atl jag hade påstått all man inte ville höra kommunerna när det gällde frågan om länsstyrelsernas sammansättning men all jag samtidigt redovisat alt 200 kommuner hade avstyrkt.

Jag tror att herr Fiskesjö här omedvetet gjort en sammanblandning. Vad jag uttalade mig om när del gällde de 200 kommunerna var kommunernas inställning till att överflytta den översiktliga planeringen. Vad jag yttrade i det andra fallet gällde länsstyrelsens sammansättning. Dessutom, herr Fiskesjö, sade jag inte att man inle velat höra kommunerna -jag riktade kritik mol atl man inle velat höra Kommunförbundet i det nya läge som uppstått.

Jag förslår förvirringen i den här diskussionen när nu herr Fiskesjö gjort en jämförelse mellan taxeringsnämnderna och länsstyrelserna; han anser tydligen att det är adekvat att jämföra taxeringsnämnder och vad det nu var-jag uppfattade inte det andra - med länsstyrelser. Jag tycker all hans fråga på den punkten givit sitt eget svar.

Herr Tarschys säger alt socialdemokraterna svängt på klacken sedan vi diskuterade frågan om landstingens val av ledamöter lill riksdagen. Inte alls! Socialdemokraterna har i en lång rad beslut genomfört att landslingen är med och ulser ledamöter i slalliga organ. Dem behöver jag inle räkna upp - det känner herr Tarschys till. Skillnaden är alt ni vill att hela organet skall utses av landstinget. Jag skulle gärna vilja all herr Tarschys svarade på om del är en rimlig princip. Inför vilket organ är länstyrelsens ledamöter enligt propositionens förslag ansvariga? Är de ansvariga inför landstinget som har utsett dem, eller är de ansvariga inför regeringen, såsom föredraganden säger i propositionen? Vem utkräver ansvar här? Jag skulle vara tacksam om herr Tarschys ville svara på det.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Jag nämnde taxeringsnämnd och irafiknämnd som exempel på statliga organ där kommunerna ulser samtliga ledamöter utom ordförandena, inte för att jag vill jämföra den kompetens och de befogenheter som dessa organ har med den kompetens och de befogenheter som länsstyrelsen har - självfallet inte - utan för att ställa principfrågan på sin spets. Här har socialdemokraterna - först Hilding Johansson och sedan Hans Gustafsson - sagt au propositionens förslag är helt oacceptabelt, att förslaget är ett konstitutionellt missfoster, osv. Men om man menar det på denna punkt måste man mena det även beträffande andra statliga organ som är sammansatta enligt samma princip.

Vad gäller remissbehandlingen hade väl, herr Gustafsson i Ronneby, remissinstanserna alt yttra sig om länsberedningens förslag i dess olika delar och inte bara om den långsiktiga målsättningen - länsdemokrali eller inte länsdemokrati.

I sitt första anförande sade Hans Gustafsson alt han tyckte det var en egendomlig ordning att vi nu tog upp frågan om länsstyrelserna i stället för att göra den stora satsningen på länsdemokratin. Det kan jag medge att det är, men vem beror del på att det har blivit på det sättet? Inte beror det på oss. Vi ville omedelbart när länsdemokratiutredningen kom 1968 göra en helhjärtad satsning på den länsdemokratiska modellen.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Om vi den gången hade fått socialdemokraterna med på den inriktningen hade hela frågan om den regionala självstyrelsens organisation varil i ett totalt annat läge nu. Men nu får vi, som jag sade i mitt inledningsanförande, anpassa oss till den verklighet som finns och försöka göra del bästa möjliga av den.

Hert TARSCHYS (fp) kort genmäie:

Herr talman! Ett konkret svar på herr Gustafssons i Ronneby fråga: Ledamöterna i länsstyrelserna blir naturligtvis ansvariga inför landstingen, som har vall dem. Men de är också skyldiga atl följa lagar och förordningar.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s) kort genmäie:

Herr talman! Ansvarsfrågan blir inte klarare efter herr Tarschys senaste inlägg.

Herr Fiskesjö återkommer till jämförelsen med taxeringsnämnderna. Är herr Fiskesjö säker på att taxeringsnämnden är ett statligt organ? Det är nämligen inle jag. Det har tidigare redovisats att taxeringsnämnderna är en mellanform. De är både statliga och kommunala organ. Men jag tycker att hela den frågeställningen är ointressant när vi diskuterar ett viktigt regionalt organ.

Sedan säger herr Fiskesjö: Inte beror del på oss alt vi har tvingats gå denna väg. Vilken olycka hade hänt om vi hade tillämpat del beslut som togs den 25 maj om val till länsstyrelser? Vad hade det varil för fel med atl del beslutet fått gälla den här perioden, eftersom ni tänker komma med ett förslag lill länsdemokrati?

Historieskrivningen är f ö. felaktig. Era representanter i länsberedningen har inte fört fram något förslag. De har haft möjligheter all göra det - de har fått all. den hjälp de behövt ha för alt föra fram sina länsdemokraliallernaliv. Men den ledamot som representerade centern i den utredningen var tillräckligt klok för att begripa att del var omöjligt att göra del. Därför lade han inget förslag ulan sade i stället atl det som nu föreslogs var en etapp på vägen mol en lösning. Del var mycket klokt och taktiskt.

Herr talmannen anmälde atl herr Fiskejö anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Herr KINDBOM (c):

Herr lalman! Jag vill särskilt uppehålla mig något vid partiernas roll i den fråga vi nu diskuterar.

Förslaget om länsstyrelsens sammansättning har under de senaste två åren diskuterats livligt. Länsberedningens betänkande Stat och kommun i samverkan hade ett förslag om vilket meningarna bland remissinstanserna var mycket delade - det har också tidigare diskuterats här. Bland remissinstanserna fanns de som föreslog alt samtliga ledamöter skulle

väljas av landslingen.

Jag vill återvända lill propositionen 1975/76:168. Där säger föredragande statsrådet Hans Gustafsson bl. a.: "Som jag ser det bör emellertid en allmänt accepterad utgångspunkt kunna vara att de politiska partierna skall ha en representation i länsstyrelsen som står i proportion till deras röstsiffor i länet vid det senaste riksdagsvalet."

Han säger vidare: "När det gäller all nominera de personer som skall representera de olika partierna synes det stämma bäst överens med våra demokratiska traditioner om detta får göras av partierna själva."

Vi kan i princip vara överens om dessa målsättningar: att representationen i länsstyrelsen skal! stå i proportion lill röstetal och att det stämmer bäst överens med våra demokratiska traditioner om nomineringen får göras av partierna själva.

Skillnaden är att vi här drar olika slutsatser. Socialdemokraterna är inle beredda alt fullt ut tillgodose dessa principer. Man stannar vid att parilerna får nominera 10 av de 14 ledamöterna i den nya länsstyrelsen.

Regeringens förslag i proposition 1976/77:19 innebär att partierna nu får la sill fulla ansvar. Föredragande statsrådet säger: "Länsstyrelserna har många uppgifter som är av stor betydelse för länets invånare. Jag anser därför att det är angeläget att invånarna bättre än f n. kan utöva infiytande på förtroendemannastyrelsens sammansättning."

Detta är alltså ett ansvar som vi är beredda att ge de politiska partierna. Sättet alt utse länsstyrelse skiljer sig i delta avseende inle från de val som partierna har atl förrätta i övrigt. Partierna har i detta fall liksom i andra sammanhang att ta lill vara skilda intressen. Man har atl ta hänsyn till sammansättningen ur exempelvis yrkessynpunkt, ålderssyn-punkl och geografisk synpunkt. Dessa krav ställs alllid på de politiska partierna i samband med nomineringar till beslutande församlingar och till nämnder och styrelser i övrigt. Därför finner vi det naturligt att landstinget förrättar dessa val.

Jag har litet svårt atl förslå vad Hans Gustafsson sade om särställning och ansvarsförhållanden. Vilken ställning har de nuvarande fem lands-lingsvalda ledamöterna i länsstyrelsen haft? Del finns andra exempel från statliga länsorgan - länsskolnämnderna och lantbruksnämnderna, för att nämna ell par. Har ledamöterna i dessa nämnder intagit någon särställning, där ansvarsförhållandena inte varit ulklarade? Länsvägnämnderna är ett annat exempel på organ där landslingen väljer samtliga ledamöter.

Den slutsatsen man här kan dra är all det enda som skiljer är det antal ledamöter som landslingen utser, inte att de utser ledamöter. Just det förhållandet all landstingen ulser samtliga ledamöter skulle alltså medföra problem med ansvarsfördelningen och ge ledamöterna en särställning.

Eftersom del mesta redan sagts i denna debatt skall jag nu avslutningsvis bara säga några ord om länsdemokratifrågan och om det fortsatta arbetet med denna. Den liknelse som Hans Gustafsson gjorde med atl

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

man lar slipsen först och kostymen sedan äger i så fall samma tillämpning på det beslut som riksdagen fattade i våras. Del är här fråga om alt gå vidare med arbetet på länsdemokratin. Jag vill understryka att del beslut som riksdagen kommer atl fatta i dag betraktar vi bara som ell steg på vägen mot en verklig länsdemokrati.

Herr ÖSTRAND (s):

Herr talman! Eftersom jag själv har suttit som ledamot i länsstyrelsens lekmannastyrelse alltsedan starten, så vill jag - irots att jag varken är motionär eller ledamot av utskottet - lägga några principiella synpunkter på detta, som jag tycker, myckel ogenomtänkta förslag som regeringen nu presenterar. Att del är ogenomtänkt på många punkter tycker jag både herr Johansson i Trollhättan och herr Gustafsson i Ronneby på ett förnämligt och ingående sätt har redogjort för.

Jag nämnde att jag varken är motionär eller ledamot i utskottet. Med den arbetsbelastning vi har varil vana vid tidigare har det naturligtvis inle varit så vanligt att man tagit lill orda under dessa förutsättningar. Men om del är något som denna kammare nu för tiden har gott om så är del just tid, och då kan man ta sig denna lilla frihet.

Det är viktigt att man först ser den här frågan från principiella utgångspunkter. Vilken roll spelar länsstyrelsen i samhället och vad har landstinget för uppgifter? Man kan då konstalera all det finns vissa sam-samhällsuppgifier som är av den arten att man inle utan vidare kan låta de enskilda länen bestämma målet och ambitionsnivån för verksamheten. Det gäller t. ex. sysselsättningen, där det måste vara ett centralt politiskt mål att vi skall kunna skapa arbete ål alla.

Men med de uttalanden söm gjorts av enskilda statsråd av typ "företagen skall ta sitt sociala ansvar för sysselsättningen", så kan man tvivla på all regeringens främsta ambition f n. verkligen är att skapa arbete åt alla. Det förslag vi nu behandlar tycker jag pekar i den riktningen. Men har man nu målsättningen arbete ål alla, då måste den gälla för alla delar av riket och tolkas på ungefär samma säll oavsett vad enskilda länsorgan kan ha för uppfattningar. Därav följer atl det politiska ansvaret för verksamheten måste ligga centralt hos regering och riksdag. De kan inle ulan vidare överlåta det ansvaret lill de enskilda länen. För vad händer om ett län har andra uppfattningar än regeringen när det gäller sysselsättningspolitiken? Kan regeringen stillatigande acceptera det och dessutom ta på sig det politiska ansvaret för den förda sysselsättningspolitiken? Knappast.

De politiskt ansvariga centrala instanserna måste ha möjlighet alt påverka de organ som regionalt ombesörjer del politiska jobbet. Så är det nu och så borde del vara framöver. Regeringen måste kunna lita på atl del organ som skall svara för information till regeringen om t. ex. sys-selsätlningsförhållandena i länet lämnar en information som är relevant med hänsyn till den politik som regeringen vill driva och ta ansvaret för. Den måste också kunna lita på att del regionala organet genomför

del praktiska jobbet på ell säll som stämmer med de politiska riktlinjer som centralt har dragits upp. Om regeringen inte kan vara säker på atl del fungerar så, då måste den själv ta på sig en större del av det som nu kan göras i länen. Vi får på det sättet en ökad centralisering. Risken för det är uppenbar om man genomför vad de borgerliga nu kallar länsdemokrati. Utvecklingen leder då, som jag ser det, uppenbarligen mot ett delstatssystem som ingen kan vara betjänt av i vårt land med den struktur vi har, speciellt inle Norrlandslänen.

Herr talman! Den principiella slutsatsen av del här blir naturligtvis att regeringen skall utse styrelseledamöterna i länsstyrelsen. Då kan man lita på att länen följer de riktlinjer som de politiskt ansvariga organen på central nivå har dragit upp. Då kan man också lägga ut viktiga och väsentliga arbetsuppgifter på länen, dvs. decentralisera beslutsfattandet. Delta är det principiella synsätt som man hela liden måste ha med i bilden, även om det praktiskt i och för sig inte alllid blir så slora skillnader mellan del ena och det andra alternativet.

Om jag sedan ser på de praktiska frågorna, kan jag konstalera att man tydligen har haft två oförenliga tankar i huvudet samtidigt, då man skrev den här propositionen. Dels vill man atl landstinget skall välja samtliga ledamöter, dels hoppas man på representation för olika intressen i länet, t. ex. fackliga intressen och företagarintressen. Hur går det ihop?

Vi skall ha klart för oss att det i många län kommer all väga jämnt mellan de politiska blocken. Vilket parti skall då välja in de förelagar-eller TCO-representanier som inle alllid kan öronmärkas politiskt? Vilket parti vill sälta majoriteten på spel genom att vara generöst och nominera icke partibundet folk, som skall företräda olika intressen i länet? Svaret är naturiigtvis givet. Ingel parti kommer all göra så. Länsstyrelsens styrelse kommer därmed inte att få den bredd som man har tänkt sig och som alla är intresserade av. Det som sägs i propositionen på den här punkten blir med andra ord bara tomma fraser.

Herr talman! Jag konstaterar alltså alt det både principiellt och praktiskt finns tunga invändningar mol det här förslaget. Jag vill därför yrka avslag på propositionen, vilket innebär ett bifall lill reservationen av herr Johansson i Trollhättan m. fi.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Trots vad herr Östrand sade skall jag inle upprepa mina argumenl på de punkter som lidigare har ventilerats i debatten. Jag skall bara la upp en enda sak.

Herr Östrand påstod att vi nu går mot ett "delslatssyslem" i detta land och att del inle är önskvärt. Det gör vi naturiigtvis inle alls. Ingen har föreslagit att vi skall avskaffa enhelsstaten. Inte heller har vi tänkt oss att landstingen skall få härja vilt ulan all lag och ordning. Även i fortsättningen skall det givetvis finnas en lagstiftning, som reglerar deras verksamhet i princip på samma sätt - man kan naturligtvis diskutera graden av självständighet och bundenhet - som vi nu reglerar kom-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

munernas verksamhel. Kommunerna har ett övergripande ansvar för vissa områden, men detta har, herr Östrand, inte lett till att riket sönderfallit i kommuner.

Jag begärde ordet för att ge en slutreplik i min palaver med Hans Gustafsson om taxeringsnämnderna. Jag erinrar mig atl de elaka republikanerna lill förförra amerikanska presidentvalet sammanställde en propagandabroschyr, som kallades "McGovern against himself - alltså McGovern mot sig själv. Den var ganska förödande. Sidorna var delade i två spalter. I den ena spalten angav man vad han hade sagt vid ett tillfälle och i den andra spalten vad han hade sagt vid ell annat tillfälle.

Här har Hans Gustafsson hamnat i samma dilemma. Han hävdar i debatten att taxeringsnämnderna är kommunala organ. För.inte så länge sedan behandlade vi en proposition om kommunal rösträtt för invandrare, vilken var signerad Hans Gustafsson. Där läser jag på s. 101 följande: "Med hänsyn till att taxeringsnämnd, irafiknämnd, styrelse för försäkringskassa, pensionsdelegation och försäkringsnämnd inte kan betraktas som kommunala myndigheter går jag inte heller in på frågan om kravel

på svenskt medborgarskap ." Hans Gustafsson har uppenbarligen

ändrat ståndpunkt i detta fall, sedan han övergått från att vara kommunminister till att bli vanlig enkel ledamot av riksdagen.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s) kort genmäie:

Herr talman! Låt mig säga till herr Fiskesjö att jag blir litet orolig när jag tänker på hans civila yrke och hans sätt att citera urkunder. Jag har aldrig påstått att taxeringsnämnden är en kommunal myndighet, men jag har sagt att dess ställning är oklar. Taxeringsnämnden är inte heller en statlig myndighet utan ett mellanting med delvis kommunala och delsvis statliga uppgifter. I del uttalande som herr Fiskesjö citerade har jag bara sagt att jag icke beiraklar taxeringsnämnden som en kommunal myndighet. Del gäller fortfarande, herr Fiskesjö.

Skall herr Fiskesjö göra sammanställningar av det slag som republikanerna i USA gjorde så tycker jagail han bör skaffa sig bättre underlag.

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäie:

Herr lalman! Herr Fiskesjö ville dementera atl vi är på väg in i någon form av delstatssystem, men han lyckades inte övertyga mig. När nu landstinget skall utse ledamöter i länsstyrelsen är det vad jag förstår en markering av att landstinget på sikt skall överta viktiga planeringsfrågor som f n. ligger på regering och riksdag.

Sysselsällningsplaneringen, som är en av de viktigaste planeringsfrågorna, måste då naturligtvis överläs av landstinget. Jag vill som bosatt i ett Norrlandslän säga: Gud bevare mig för en sådan ordning! Skall man klara sysselsättningsproblemen i Norrlandslänen, då kan man inte lila till förvaliningsutskotlet eller förvaltningsutskottets ordförande, utan då måste vi ha en regering och en riksdag som är beredda att vidta konkreta åtgärder. Länsstyrelsen är ett statligt organ som skall vara re-

geringen behjälplig i de här avseendena, och då skall della helt naturligt      Nr 36
markeras på det sättet att regeringen och inte landstinget utser ledamöter     Onsdaeen den
i länsstyrelsen.                                                              1 december 1976

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäie:

Herr talman! Till herr Östrand vill jag bara säga atl självklart skall vi ha en stat även i fortsättningen - det sade jag även i mitt tidigare inlägg. Det är också självklart att det behövs statliga satsningar på olika håll i riket. Men vi har ju en kommunal självstyrelse med en vittomfattande allmän kompetens, och del har inte hindrat ett samarbete mellan en kommunal självstyrelseorganisalion och statsmakterna.

Vad gäller taxeringsnämnden har vi nu fått veta av herr Gustafsson i Ronneby att den inte är någon kommunal myndighet. Tydligen är den inte heller någon statlig myndighet. En fråga som återstår alt besvara är då om den över huvud tagel är någon myndighet.

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Herr ÖSTRAND (s) kort genmäie:

Herr lalman! Jag kan ändå inte släppa tanken atl den nuvarande regeringen är inne på alt lämna ifrån sig ansvaret för sysselsällningsplaneringen. Jag tog ett exempel tidigare, och jag kan exemplifiera della ytterligare.

Vi har hört hur vår nye industriminister Åsling uttalat sig när han blivit konfronterad med de problem som finns i olika delar av vårt land. Varje gång har hans säll atl tackla dem varil all han tänker tillsätta en analysgrupp, en kommission eller en kommitté. Ekonomiminister Bohman litar på de självläkande krafterna. Och den första konkreta åtgärd som arbetsmarknadsminister Ahlmark vidtog i sysselsäliningsfrämjande syfte var atl sänka statsbidraget för atl skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom, från nuvarande 75 96 till 60 96 efter nyår.

Delta är exempel som jag tycker visar med all tydlighet att vi är på väg mot någon form av delslatssyslem, där länen själva skall ta ansvar för sysselsättningsfrågorna. Och som bosatt i Norrland vill jag än en gång understryka, att om vi skall kunna klara sysselsättningsproblemen i norr måste vi ha en regering som kan greppa de här frågorna utifrån hela landels bästa och vidta de konkreta åtgärder som fordras för alt verkligen klara sysselsättningen i de olika länen.

Herr kommunministern ANTONSSON:

Herr talman! Efter de inlägg som här gjorts av företrädare för utskotls-majoriteten skulle jag kunna avstå från alt delta i debatten, men den förda diskussionen ger mig ändå anledning framföra några synpunkter.

Det har här sagts alt länsstyrelsen är ett statligt organ och all det utifrån den aspekten skulle vara fel atl landslingen utser ledamöter i länsstyrelsen. Det är hell riktigt alt länsstyrelsen är ett statligt organ. Men ingen i denna debatt har hittills bestritt, och jag tror inte heller att någon vill göra det, att delta statliga organ på länsnivå har atl hand-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

lägga för länets invånare mycket viktiga frågor som nära angår de enskilda medborgarna. Och från den synpunkten ser jag det som naturligt att del folkvalda självslyrelseorganet landstinget får ell avgörande inflytande på länsstyrelsens sammansättning.

När man sedan talar om ansvarsförhållandena är det för mig naturligt alt framhålla att alla statliga myndigheter har skyldighet all följa de föreskrifter som riksdag och regering utfärdar. Delta gäller även för de kommunala myndigheterna - vi fastställer på riksnivå genom den kommunala lagstiftningen ramar för de beslut som kan träffas antingen på regional länsnivå eller på primärkommunal nivå.

Del skulle också förvåna mig ifall någon här vill påslå atl erfarna länspolitiker känner mindre ansvar om de utses av landstinget än om de utses av regeringen. Vid si.dan av principerna måste vi ju ändå se litet praktiskt på hur stor ansvarskänsla våra kommunala myndigheter tiderna igenom har visat för den kommunala demokratins utveckling. Jag tycker all man här överdriver frågorna om ansvarsförhållandena och för en teoretisk debatt, vilken jag tror som bakgrund har att man egentligen inle önskar att folkviljan i länen skall återspeglas i länsstyrelsen.

Vidare vill jag slå fast, eftersom den frågan har diskuterats ganska mycket, att det är en välkänd ståndpunkt hos de tre regeringspartierna som kommer till uttryck i den proposition vi nu behandlar. 1 samband med länsstyrelsereformen motionerade sålunda del parti som jag själv tillhör redan 1970 om all alla lekmannaslyrelsens företrädare i länsstyrelsen skulle utses och väljas av landstinget. Dessutom var det så atl i länsberedningen reserverade sig tre av företrädarna för de nuvarande regeringspartierna för en sådan ordning.

Det är viktigt all komma ihåg detta, tycker jag, när man i debatten har gjort gällande atl propositionen borde ha föregåtts av en remissbehandling. Remissbehandling har skett, nämligen av länsberedningens betänkande, som var ute på remiss 1974. Och jag vill tillägga alt om lolt-resullalet gått i annan riktning i våras så hade den här propositionen inle behövts. Då hade den ordning som nu föreslås redan varil genomförd.

Låt mig också få säga: Alt de nuvarande regeringspartierna inle byter ståndpunkt på några månader i en viktig principiell fråga tycker jag är någonting som oppositionen inte borde kritisera efter allt det tal som lyvärr har förekommit om svek m. m, från den nuvarande regeringens sida.

Del talas nu om att vi är på väg mol ett delslatssyslem. Jag skall inte utveckla della därför all jag har för kort tid på mig, men del är ju alldeles fel att säga att ett delstatssystem skulle kunna utvecklas därför alt landslingen, de folkvalda självstyrelseorganen, ulser de ledamöter som skall ingå i lekmannastyrelserna. Vi kommer all få diskutera de här frågorna från principiella utgångspunkter när vi står inför en slutlig lösning av länsförvaltningens framtida organisation. På det viktiga området kommer utvecklingen inte atl avstanna. De gamla kraven på vidgad länsdemokrati kommer all tas upp i en ny utredning, och därför får

dagens proposition ses mot bakgrund av den gamla regeringens ovilja under senare år. Vi var ju tämligen överens 1964 om principerna, men sedan har den gamla regeringen inte på allvar velat pröva länsdemokratilan kärna.

Med den uppgiftsfördelning som vi har på del regionala planet och som blivit följden av lidigare riksdagsbeslut härden lösning som föreslås i propositionen blivit nödvändig. Vilken lösning vi skulle ha vall om vi haft ett mer länsdemokratiskt system tycker jag att det finns föga skäl att spekulera över i dag.

Oppositionens huvudsakliga invändning mot regeringsförslagel har jag
av debatten uppfattat vara att organisationerna kommer att hållas utanför
länsstyrelserna. I reservationen till utskoltsbetänkandel sägs det, vilket
har citerats från denna talarstol, all "regeringens förslag måste upp
fattas som en utmaning mot arbetstagarnas och näringslivels organisa
tioner".

Låt mig, herr lalman, säga alt för den som följt propositionen och vad där skrivs framstår denna argumentering inle bara som överdriven Ulan också som klart felaktig. Den ordning som genomfördes av den förra regeringen innebar all alla ledamöter i styrelserna skulle utses av regeringen och att fyra ledamöter skulle ha "erfarenheter från länels näringsliv och arbetsmarknad".

Den nya ordningen innebär all alla ledamöter skall utses av landstingen. Och jag betonar all det i länsslyrelseinstruktionen kommer att stå alt erfarenhet från verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationerna bör vara företrädd i styrelserna.

Observera alltså, ärade kammarledamöter, atl den enda skillnaden i denna fråga, som i debatten drivits upp till en stridsfråga, är all organisationerna i det ena systemet får lita på regeringen och i det andra, del som bär propositionens signum, får lila på landslingen, dvs. på samtliga politiska partier.

Det finns skäl att erinra om att organisationerna hittills inle alls har garanterats någon representation i dessa styrelser. Den läns-siyrelseinstruktion som antogs av den förra regeringen och utfärdades 1971 sade ingenting om organisationerna. Den förra regeringen skulle alltså, med det språkbruk man i dag använder, ha tillåtit sig en flerårig "ulmaning" mol dessa organisationer som - märk del - ändrades först genom vårens beslut här i riksdagen.

Jag vill sluta med att säga att jag förutsätter att den föreslagna reformen inte i praktiken kommer att försvaga representationen för arbetslagarnas och näringslivets organisationer. Jag vill också, herr talman, bekräfta atl hela frågan om en vidgad länsdemokrati kommer alt upptas till behandling i överensstämmelse med regeringsförklaringens principdekla-ration.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroeitdeman-nastyrelsen i länsstyrelsen

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr lalman! På en punkt vill jag gärna instämma med kommunministern, nämligen all folkviljan i länet bör komma till uttryck i länsstyrelsen. Men behöver del nödvändigtvis innebära atl landstinget skall utse 14 av de 15 ledamöterna med de komplikationer som följer av detla och som kommunministern här inle kunde reda ut? Enligt del förslag som riksdagen tog i våras skall ledamöterna utses på förslag av de politiska partierna och arbetsmarknadsorganisationerna. Avspeglar inle del länsopinionen lika bra, ja, enligt min mening bättre än vad landstinget gör? Vad är del för fel med den ordning som riksdagen införde i våras? Länels befolkning träder fram i landstinget men ännu mer i primärkommunerna och i de olika organisationerna där. Med den nuvarande ordningen undgår man den besvärliga ansvarighetssiluation som nu kommer atl uppstå.

Det är sant all del i propositionen slår att styrelsen självfallet har statlig karaktär. Men man kommer inle ifrån del genom att, som en av talarna gjorde här tidigare, säga all ledamöterna är ansvariga inför landstinget. Hur skall landstinget kunna utkräva ansvar av ett statligt organ? Då skyndar man sig atl lägga lill all allt måste ske enligt gällande författningar. Ja, det instämmer jag helhjärtat i. Men inom ramen för dessa författningar måste del ske en rad bedömningar. Jag har suttit i en länsstyrelse så länge alt jag begripit att det gäller inte bara att tolka vissa paragrafer i författningar ulan också alt tillämpa dessa författningar, och det ger utrymme för en rad olika bedömningar. Framför allt gäller del de planeringsålgärder som är en central uppgift för länsstyrelsen. Hur skall del ansvaret krävas ut med den ordning som nu föreslås? Det gäller ju inte bara atl granska alt länsstyrelsen minutiöst iakttagit gällande författningar.

Då kommer frågan om utmaningen mol organisationerna in. Jag uppfattar det själv som en utmaning mot de stora intresseorganisationerna alt riksdagen i våras beslöt att de har en självständig nomineringsrätt men atl denna nu las ifrån dem. Del är möjligl alt de via de politiska partierna får företrädare i länsstyrelsen, men nog borde de ha en självständig nomineringsrätl. Jag var väldigt angelägen om att detta skulle flnnas med i det beslut som fattades i våras.

När del sedan gäller brådskan i ärendet trodde jag all kommunminislern skulle ge sig in på den delikata situation som uppstått genom alt ett landsting fattat beslut om atl utse ledamöter i länsstyrelsen innan riksdagen har fattat sitt beslut och alt en rad landsting kommer atl göra del innan de får författningen.

Jag vet alt kommunminislern har vidtagit beredskapsålgärder i del här stycket. Men kan det vara riktigt bra att behöva sända ut papper till landstingen och tala om propositionsinnehållet och be dem ta kontakt med landstingsgrupperna för nominering - visseriigen under förutsättning all riksdagen bifaller regeringsförslaget?

Jag riktigt hör hur en del av dem som tillhör den tidigare oppositionen

skulle ha angripit den lidigare regeringen om den hade handlat på detta sätt. Då och då fick vi diskussioner om att någon författning kommit för sent, och det har jag aldrig försvarat vid något tillfälle. Men här uppmanar regeringen ett organ all handla som om riksdagen skulle fatta ett visst beslut. Det är ändå en ordning som jag tycker är otillfredsställande.

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr talman! Herr Johansson i Trollhättan, som är mycket kunnig i frågor av del här slaget, ägnar sig ändå i det här fallet åt hårklyverier. Då propositionen lades fram bad jag landslingen underrälta partiorgani-salionerna om all man, ifall riksdagen godkänner förslaget, skall inrikta sig på att ha val i december månad eller under det höstmöle som skall äga rum.

När herr Johansson i Trollhällan anlägger en konstitutionell aspekt och säger atl landstingen förrättar val innan lagen trätt i kraft måste jag erinra om all den nya landstingsuppsäiiningen, som sammanträder i november eller december, förrättar alla val lill samtliga landstingskommunala nämnder, direktioner och styrelser för den kommande treårsperioden, men formellt träder icke denna landslingsuppsätining i laglig kraft före årsskiftet. Jag tycker inte alt det är så märkvärdigt atl man utgår från all samma syslem skall kunna gälla för val av länsstyrelser.

Jag är ledsen all behöva säga det, men är det inle något av en misstroendeförklaring mol de politiska partierna i länet all i debatten agera som om man inte tilltror partiorganisationerna och landstingsgrupperna förmågan och ansvarskänslan all utse en länsstyrelse som dels kan tillvarata de allmänna intressena, dels får representation från löntagarorganisationerna och näringslivet? När jag i propositionen anmäler atl det i länsslyrelseinstruktionen direkt kommer all skrivas in en erinran om vikten av att näringsliv och arbetsmarknad i länet skall bli företrädda, är det då någon som tror alt landstingets ledamöter kommer all nonchalera en sådan länsslyrelseinslruktion? Jag måste säga att jag har tillräckligt stort förtroende för landstingskommunernas ledamöter för atl inte tro della.

När herr Johansson i Trollhättan på nytt påpekar att del uppfattas som en utmaning, när fackorganisalionerna och näringslivsorganisationerna inte får den självständiga rätten att nominera, kan jag inte låta bli alt återkomma till atl dessa organisationer hittills icke har haft någon nomineringsrätl. Om det är rikligt som angivits i anförandena och reservationen atl delta är en "utmaning" måste jag upprepa vad jag sade tidigare: I så fall har den föregående regeringen ända fram lill vårens beslut ägnat sig åt samma utmaning mot näringslivsorganisationerna och löntagarorganisationerna. Jag tilltror samverkan på länsplanet så mycket innehåll alt jag utgår från att inga svårigheter kommer all uppstå.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstyrelsen

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag skall inle ta upp en stor diskussion om vad som är hårklyverier eller inle. Men jag måste uppriktigt säga att jag har svårt att beteckna det som hårklyverier när man hävdar att ell organ skall fatta sitt beslut efter det att riksdagen har fattat sill. Det ter sig för mig främmande att man ute i landsting och kommuner skall behöva gå till beslut innan man känner lill riksdagens beslut. Men jag förslår att del kan vara praktiskt att förrätta alla val samtidigt.

Om man från regeringens sida hade så bråttom att införa den här ordningen, hade man möjligen kunnat tänka sig att begära en förlängning av den nuvarande ordningen något halvår. Då hade man undgått det som jag tycker är konstitutionellt betänkligt, och då hade man heller inle behövt ha den brådska man nu fått utveckla inom de politiska partierna.

Huruvida organisationerna blir företrädda eller inte får vi se på sedan. Vi kan så småningom gemensamt gå igenom förteckningen över valen. Men utmaningen ligger i att organisationerna i våras fick självständig nomineringsrätt och all den plötsligt lagils ifrån dem.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Herr Anlonsson hänvisar till vad som kommer att stå i länsslyrelseinstruktionen om att landstingen bör tillgodose önskemålet att de erfarenheter vi här talar om kommer till synes i valet av ledamöter till länsstyrelsen och frågar litet indignerat om man inle kan lila på landslingens förtroendemän.

Jag tror man skall vara försiktig när man ställer ul sådana växlar. I propositionen om införande av länsstyrelsernas lekmannastyrelser fanns ett stadgande om atl landstingen var skyldiga alt samråda med Kommunförbundets länsavdelningar innan man valde ledamöter i länsstyrelserna. När nästa omgång val av ledamöter till länsstyrelserna ägde rum gjorde Kommunförbundels kongress ett uttalande där man riktade anmärkningar mot att landslingen inle alltid tillgodosett representationen från primärkommunerna. Landslingen hade alltså inte tillgodosett del som fanns inskrivet i bestämmelserna, nämligen alt de skulle ha ell samråd. De hade inle tillgodosett den kommunala representationen, vilken för landslingen borde ha legal närmare till hands än de organisationers representation vi nu talar om. Därför skall man vara försiktig när man ställer ul växlar. Jag har faktiskt studerat de nomineringar som är gjorda hitintills, och jag förmodar alt kommunministern också kommer atl göra del. Jag tror som sagt del är klokt atl vara försiktig på den punkten f n.

Jag skulle gärna vilja fråga kommunministern -jag har frågat tidigare i dag men inle fått något svar: Vad är det för fel på del förslag lill val av förtroendemannaslyrelser i länsstyrelserna som antogs den 25 maj i år? Vad är del för fel på del förslagel som gör alt man nu måste pressa fram den här lösningen? Proporiionalileten mellan partierna är ju till-

godosedd. Den skall baseras på antalet röster i riksdagsvalet.

Den proposition vi behandlar i dag framstår dessutom som ännu mer tveksam och betänklig när ni samtidigt säger att länsstyrelsernas viktigaste uppgifter skall flyttas över från länsstyrelserna lill landslingen. Om ni avser att göra det, varför har ni då en sådan förfärlig brådska att ändra länsstyrelsernas sammansättning?

Till sist måste jag säga att jag är tacksam för en sak i samband med den här propositionen och diskussionen. Det är all vi nu äntligen fått veta vad länsdemokrati är. Ni säger att detta är steget mot länsdemokrati. Länsdemokrati är alltså när ett kommunall organ ulser samtliga ledamöter i ett statligt organs styrelse, vilken är ansvarig inför regeringen. Del är alltså så man skall förstå begreppet länsdemokrati.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

Herr kommunminislern ANTONSSON:

Herr lalman! Jag kan så här i slutskedet av debatten inte gå in på någon utförlig analys av vad som är länsdemokrati eller inte. Vi kommer atl tillsätta en utredning med nya direktiv där man får pröva vissa frågor. Jag vill inte vidta några drastiska åtgärder utan jag ser utvecklingen mot länsdemokrali mer som en demokratisk process på sikt. Vad jag kan. länka mig i dag är att man överväger vissa planeringsfrågors överförande från länsstyrelsen till landstinget.

Del är rikligt, som herr Östrand antydde, alt det finns vissa andra frågor där regeringen måste ha en övergripande samordningsfunktion. Dit hör - det vill jag gärna medge - sysselsättningsfrågorna. Jag skulle inle vilja lägga ansvaret för dem enbart på landslingen ulan på de organ som nu existerar - länsnämnderna.

Om vi bortser från den principiella diskussionen har vi i det aktuella fallet kommit varandra ganska nära. Nu frågar nämligen herr Gustafsson i Ronneby vad del är för fel på den ordning som man, med lottens hjälp, godkände i våras. Jag skulle kunna svara med en motfråga: Vad är del för fel på principen att de folkvalda självstyrelseorganen i landslingen får utse ledamöterna i lekmannasiyrelsen, när lekmannasiyrelsen, trots atl den är regeringens organ, handlägger så många vikliga frågor som direkt angår de enskilda medborgarna? Jag tror all dessa ledamöter känner sill ansvar både inför riksstyrelsen och inför sina uppdragsgivare i länet.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Johansson i Trollhättan m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Trollhättan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Förtroendemannaslyrelsen i länsstvrelsen

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 12 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Johansson i Trollhättan m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Johansson i Trollhättan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 146

Avslår - 1

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 16 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 12 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 16.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 3

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 8 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden

1976/77:6 med anledning av propositionen 1976/77:20 om ändring i väglrafikskallelagen (1973:601)

1976/77:7 med anledning av propositionen 1976/77:8 med förslag till godkännande av avtal mellan Sverige och Tanzania för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Justitieutskottels betänkanden Nr 36

1976/77:1 med anledning av motion om straffmäining i samband rned Onsdaeen den

''örvisning 1 december 1976

1976/77:8 med anledning av motion om auktorisation av advokater.--------

Ansvar for funktionärer i offentlig verksamhel

Kammaren biföll vad utskotten i dessa belänkanden hemställt.

§ 9 Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Föredrogs justitieutskottels belänkande 1976/77:9 med anledning av motion om tillämpningen av lagstiftningen angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m. m.

I delta betänkande behandlades motionen 1975/76:1096 av herr Win-berg m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde atl en arbetsgrupp tillsattes med uppgift att kontinuerligt följa den praktiska tillämpningen av 1975 års lagstiftning angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet m. m. och lägga fram de ändringsförslag i lagstiftningen som kunde visa sig erforderliga.

Utskottet hemställde atl riksdagen 1975/76:1096.

skulle avslå motionen

Reservation hade avgivits av fru Kristensson (m) och herr Winberg (m) som ansett att utskottet bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1096 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört beträffande utvärdering av 1975 års lagstiftning om ansvar fcr offentliga funktionärer.

Herr WINBERG (m):

Herr lalman! Våren 1975 behandlade riksdagen frågan om lagstiftningen angående ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet. Det gällde en reformering av lagstiftningen om ämbetsansvaret och sanktionssys-lemei över huvud taget för de offentliga tjänstemännen. Efter riktlinjer som hade dragils upp av den s. k. ämbelsansvarskommitlén avsåg reformen atl i huvudsak tillgodose tre syften, nämligen

1. att inskränka del strafföara området för funktionärer i offentlig verk
samhet,

2. an bällre klarlägga den personkrets som skulle vara underkastad straffansvar och

3. an åstadkomma en närmande mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanklionssystem.

Både i den allmänna debatten och vid riksdagsbehandlingen uttrycktes del tvivel beträffande den förändring av ämbetsansvaret - i viss utsträckning en borttagande av della - som de nya reglerna skulle innebära.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

A nsvar för flinktio -närer i offentlig verksamhel

Del påpekades bl. a. i en moiion, 1975:2087, där del yrkades avslag på propositionen, all del kunde finnas avigsidor förenade med atl anlägga en alltför markerad privaträtlslig syn på den offentliga anställningen. Särskilt framhölls det alt det fanns risk för atl allmänhetens intresse av korrekt behandling från funktionärer i den offentliga verksamheten inte skulle bli tillräckligt beaktat. Riksdagen antog emellertid lagförslaget.

Debatten i frågan, tveksamheten, för att inte säga oron, har inle försvunnit i och med att 1975 års lagstiftning har trätt i kraft den 1 januari 1976. Det här är frågor som bl. a. har betydelse för pressen och pressfriheten, eftersom de kan beröra det s. k. meddelarskyddet - förbudet för t. ex. en myndighet atl efterforska vem som har gett en tidning en uppgift i en viss fråga. Reglerna i tryckfrihetsförordningen har visserligen stramats upp i den här delen efter riksdagsbehandlingen, och slrafföe-stämmelser har införts för obehörigt efterforskande. Å andra sidan träder de inte i kraft förrän den 1 januari 1978. Då kommer måhända den sidan ur bilden.

Den nu aktuella motionen 1096 går inte längre än att den begär en arbetsgrupp som följer tillämpningen av de nya reglerna - regler som är komplicerade och av stor betydelse för enskilda människor, som i olika avseenden kommer i kontakt med företrädare för statsmaklen. Fel och försummelser av offentliga funktionärer skall nu enligt huvudregeln helt prövas på disciplinär väg. Del innebär, i förhållande lill tidigare, en mindre insyn från allmänheten. Det är risk för atl den enskilde samhällsmedborgarens möjligheter att hävda sig i förhållande till statsmakten minskar.

Nu har vi organ som skall arbeta för att ge en tillfredsställande insynsmöjlighet för allmänheten, bl. a. justitieombudsmännen, men deras granskning har mer och mer kommit att inriktas på myndigheternas uppgifter, mindre på enskilda företrädare för myndigheterna och på eventuella felaktigheter från enskilda tjänstemäns sida. Den s. k. allmänpreventio-nen kanske har visst fog här också. Den inspektionsverksamhet som justitieombudsmännen tidigare utövade i ganska stor omfattning kan anses ha fyllt del syftet, men även den inspektionsverksamheten har numera minskat rätt väsentligt.

Vid sammanvägandet av alla de här synpunkterna har fru Krislensson och jag vid utskottsbehandlingen - lill skillnad mol utskottet i övrigt - funnit skäl för all man skall tillsätta den arbetsgrupp som föreslagits i motionen. Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall till den reservation som har fogals till betänkandet.

Herr LIDBOM (s):

Herr talman! Den omläggning av ansvaret för offentliga tjänstemän som skedde med 1975 års reform är naturligtvis utomordentligt betydelsefull. Jag iror alt det var en allmän inställning i denna riksdag alt reformen inle skulle få innebära en försämrad insyn i offentlig förvaltning eller försämrade möjligheter alt kontrollera att offentliga tjänstemän skö-

ler sina åligganden. Möjligheterna lill insyn är också i princip desamma - offentlighetsprinciperna har inte naggats i kanten genom denna reform. Möjligheterna för JO all reagera mot tjänstemän som missköter sig är också i princip desamma. Redan innan vi avskaffade straffansvaret för tjänstefel var det undantag och inle regel all JO åtalade för tjänstefel, men det hindrade honom inte att ta upp enskilda ärenden till diskussion och kritik och använda andra medel för all hålla försumliga tjänstemän i tukt och Herrans förmaning.

Den moiion som nu föreligger lill behandling andas en oro att, trots alll, det nya mer privaträtlsliga synsättet på de offentliga tjänstemännen och deras ansvar skall leda till försämringar i framliden. Därför har motionärerna yrkat att en särskild arbetsgrupp skall tillsättas för att följa utvecklingen.

Utskottet har vid sin behandling av motionen till all börja med förutsatt alt regeringen själv kommer atl följa utvecklingen på området med uppmärksamhet. Vidare har utskottet inle kunnat undgå all i del här sammanhanget påpeka all del rör sig om en lagstiftning som är så färsk att den trädde i kraft den 1 januari i år. Under de förhållandena har vi funnit alt det är tämligen obehövligt all redan nu tillsätta en särskild arbetsgrupp i överensstämmelse med motionärernas önskemål.

Jag ber därför, herr lalman, all få yrka bifall till utskottets hemställan, vilket innebär avslag på motionen.

Nr 36

Onsdagen den "1 december 1976

Ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet

Herr WINBERG (m):

Herr lalman! Del kanske inte är så myckel alt säga med anledning av herr Lidboms anförande. Jag vill bara påpeka att den oro som förelåg lidigare finns kvar. Del har förekommit en debatt, bl. a. i pressen, under tiden efter det alt lagförslaget antogs, och vi menar att del är en uppenbar risk för allmänheten med en alltför markerad privaträtlslig syn i dessa frågor. Eftersom det gäller så vikliga rätlssäkerhetsfrågor tycker vi atl det kan vara befogal med en arbetsgrupp som följer dem direkt.

Vi reservanter tycker naturligtvis att det är bra alt utskoltsmajorileten och herr Lidbom har tilltro till all regeringen kommer att uppmärksamma eventuella missförhållanden. Men jag tror att del kan ske effektivare med en speciell arbetsgrupp, som direkt är inriktad på alt studera och följa dessa frågor när de förs ut i praktiken.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen av fru Kristensson och herr Winberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Winberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

4 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjiik\'ården. m. /n.

Den som vill alt kammaren bifaller jusiitieutskottets hemställan i betänkandet nr 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av fru Kristensson och herr Winberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Winberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244 Nej - 51

§ 10 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden

1976/77:3 med anledning av propositionen 1976/77:17 om uppskov med

beredskapslagring av sladsgas

1976/77:4 med anledning av propositionen 1976/77:16 om avtal avseende

produktion av gummistövlar jämte motion

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 11 Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Föredrogs socialutskollets belänkande 1976/77:9 med anledning av motioner om vissa icke-konventionella behandlingar och behandlingsmetoder inom sjukvården, m.m.

I delta betänkande behandlades motionerna 1975/76:562 av herr Gernandt m. fl. (c, m, fp), 1975/76:565 av herrar Lothigius (m) och Johansson i Skärstad (c), 1975/76:749 av fru Anér m.fl. (fp), 1975/76:1223 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m), 1975/76:1236 av hert Gernandt (c),

1975/76:1238 av herr Gernandt m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen som sin mening till regeringen uttalade alt

1. socialstyrelsen borde meddela tillstånd att THX-preparalel tills vida
re flck framställas och användas i praktisk medicinsk verksamhet under
betryggande hygieniska och kliniska former,

2. socialstyrelsen i övrigt borde tillmötesgå de framställningar beträf
fande försöksverksamhet med THX-preparaiei som i motionen föresprå
kats,

1975/76:1256 av hert Hörberg m.fl. (fp) och

1975/76:2068 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. (c, s, m, fp), vari      Nr 36
hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde ulredning och åtgärder     Onsdaeen den
för legitimation av Doctors of Chiropractic.                          j december 1976

Utskottet hemställde

1. beträffande fråga om genomförande av vissa av naturläkemedels-utredningens förslag m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:749 och motionen 1975/76:1236,

2. beträffande ulredning om legitimation m. m. för utövare av ickekonventionell sjukvård att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:562 (yrkandet 2),

3. beträffande legitimation av vissa kiropraktorer alt riksdagen med anledning av motionen 1975/76:2068 hos regeringen skulle anhålla att motionen överlämnades till medicinalansvarskommittén,

4. beträffande stöd för s. k. hälsohem atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:562 (yrkandet 1),

5. beträffande framställning och användning av THX-preparalel m. m. atl riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:565 (yrkandet 1), motionen 1975/76:1223 samt motionen 1975/76:1238,

6. beträffande inrättande av vissa organ med anknytning till socialstyrelsen att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:565 (yrkandet 2) och motionen 1975/76:1256.

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Nu är den uppe till debatt igen - THX-frågan. Kan vi aldrig komma ifrån dessa okvalificerade personer, som gör THX till debatternas billiga följetong; dessa riksdagsmän som försvårar för vissa myndigheter och kvalificerad sjukvård att ta hand om vårdsökande, ja - än värre - som genom sitt agerande hindrar eller försenar människor att söka den vård de behöver?

De av kammarens ledamöter, som känner oss som ofta agerat i denna fråga såsom relativt snälla och hyggliga personer, kan kanske viska atl vi är fyllda av något slags enfald och övertro. Några kan helt enkelt anse all det är fråga om ett hänsynslöst spekulerande i röstfiske och om all hålla sig väl med väljarna i vissa delar av landel.

Om det är någon som är förvånad över denna inledning, så är den inle avsedd alt hindra den som så önskar från alt upprepa vad som har sagts i denna kammare under de gångna åren. Men så som jag har uttryckt det har jag ganska exakt översatt vad man ibland har sagt i kammaren just om oss som har agerat.

Men nog om det. Den ena regeringen går - kommer gör den andra. Socialutskottet består - och tycks samma vägar vandra.

Så har många uppfattat utskottets skrivning. Men del är inle fullt korrekt. Den noggranne iakttagaren märker hur utskottet, det oklara språket till trots, anmanar socialstyrelsen att kanske ta initiativ till en forskning eller klinisk prövning. Utskottet säger alltså inle nej som förut, men

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

man menar om - med en anmodan i tonen - och del är naturligtvis, ärade kammariedamöter, inget klarspråk. Samtidigt som utskottet alltså vill anvisa en väg, så finns det en kritik mol domstolarnas förfaringssätt i utskottets uttalande på s. 47 andra stycket "att den situation som föreligger i viss mån får anses ha uppkommit som en följd av de uttalanden som gjordes av högsta domstolen 1971; domstolen uttalade bl. a. all om Sandbergs idé är ett misslag och hans lill synes goda resultat beror på tillfälligheter, självläkning eller inverkan av psykiska faktorer, detta bör klargöras, samt att om återigen något är atl vinna med preparatet - även om det skulle vara mycket mindre än vad Sandberg anser sig ha funnit

- delta självfallet är utomordentligt viktigt."

I nästa stycke fortsätter utskottet: "För den händelse det skulle bli
aktuellt med en klinisk prövning av THX eller liknande tymusextrakl,
måste naturligtvis sedvanliga krav på tillverkningen av preparatet ställas
upp." Får jag fråga socialutskottets värderade ordförande om del är att
anse som en kritik mot domstolen. Om inle - varför denna skrivning?
Vi noterar emellertid med glädje den sista meningen, som jag åter citerar
början av: "För den händelse det skulle bli aktuellt med en klinisk pröv
ning av THX--- ."

Utskottet har försökt sig på konststycket atl tillfredsställa två parter utan atl självt ange förslag eller en klar inriktning. Men, snälla utskottet, varför då inle gå ett steg längre? Varför skulle vi inte kunna tillfredsställa parterna genom alt öppna vägen för en ökad forskning och en ny undersökning? Del är det minsta som jag tycker man kan begära av riksdagen i denna situation.

Utskottet har påpekat all del inle finns något formellt hinder för socialstyrelsen alt ta initiativ för atl klargöra effekten av ett läkemedel, och så redovisar man vad socialutskottet gjort. Men-och det är intressant

- man uttalar en tveksamhet om huruvida det är lämpligt ur principiella
synpunkter att socialstyrelsen, som utövar kontrollen av läkemedelslag-
sliftningen, också aktivt medverkar till all la fram materialet som kon
trollen avser. Får jag även här fråga utskottets talesmän: Är ni rädda
för partiskhet hos socialstyrelsen? I så fall tycker jag del är ell bevis
på en viss tillnyktring i denna fråga.

Nå, hur som helst. Om man skall göra en sammanfattande bedömning av utskottets skrivning, så ger den inle vare sig departementet eller utskottet tillräckligt stöd för alt ell initiativ skall tas i en eller annan riktning, och det tycker jag är atl beklaga. Jag och många av mina kamrater i denna kammare som i det praktiska livet fått kontakt med en rad människor som får THX - och de talar också i viss mån för de tiotusentals som fåll och får del av THX-preparalel - får icke genom utskottets skrivning del besked som kan ge dem hopp om att myndigheterna positivt hjälper dem i deras situation.

När och var i samhällslivet förekommer det i dag att så många människor framför ett önskemål som de själva upplever som livsviktigt och nödvändigt men att riksdag och departement inte är beredda att sätta

in sina krafter för all hjälpa dem i den situationen?

Det minsta vi kan göra - del allra minsta! - är all tillmötesgå kraven om en mera ingående forskning och klinisk prövning, något som ju är ett positivt svar till alla dessa människor. Vi är beredda att för människors skull lägga ner miljarder i en industri som har misslyckats, rnen vi är inle beredda att lägga ner några hundratusentals kronor för all tillgodose tiotusentals människors humanitära önskemål.

Del kommer nu all sägas att man har forskal tillräckligt myckel i de här frågorna, alt kvalificerade forskare och kunniga människor som hamnat i denna forskning redovisat all THX inle har någon effekt. Del har också framförts all THX upphovsman, Elis Sandberg, inte varil tillräckligt samarbetsvillig och inte i tillräcklig utsträckning lämnat del material som erfordras. Om detta sista vågar jag inle ha någon mening; där står ord mol ord. Men i den första frågan, om tillräcklig forskning och klinisk prövning, är min uppfattning all man inle har gjort de insatser som erfordras mot bakgrunden av all ca 50 000 människor i della land har fått THX-preparalel under 25 år. Jag tycker all vi i Sverige har ett speciellt ansvar i denna fråga, mol bakgrund av den slora spridning som preparatet har fått och mot bakgrund av att upphovsmannen kommer från det här landel. Rapporter utifrån visar all flera länder i Europa i dag har satt upp THX-kliniker. Om jag har fått ell riktigt besked tycks del vara ca tio i Tyskland, och dessutom kliniker i Holland, Italien, Jugoslavien och Schweiz. Dessutom finns del i dag ell stort antal människor som inte kan få THX i Sverige, ulan alltså står i kö. En rad av dessa människor reser därför till någon av dessa kliniker.

Herr talman! Jag är alldeles klar över att många av ledamöterna i socialutskottet medverkat till en skrivning som bryter den negativism som jag tycker lidigare har präglat utskottets ställningslagande. Och jag har, bl. a. vid samtal med min partikamrat herr Carlshamre, förstått att en enighet i utskottet skulle ge ett starkare ullryck för denna mera positiva trend som ulskoltels skrivning nu visar än om några ulskollsmedlemmar reserverade sig och utskottet därigenom skulle återgå till sin hållning från föregående år. Jag är alltså tacksam för detla, men ingen i denna kammare borde finna det märkvärdigt att jag går ett stycke längre och uppmanar lill en noggrannare prövning genom forskning och klinisk undersökning.

Mot denna bakgrund, herr lalman, tar jag mig friheten att här framställa följande yrkande, bakom vilket också herr Johansson i Skärstad står:

atl riksdagen beträffande framställning och användning av THX-pre-paratei m. m. med anledning av motionen 1975/76:1238 samt med avslag på motionen 1975/76:565 (yrkandet 1) och motionen 1975/76:1223 ger regeringen lill känna

dels vad ulskollel anfört fr. o. m. näst sista stycket på s. 45 (De krav
som--- ) t. o. m. första stycket på s. 47 ( positivt för preparatet.);

dels följande av riksdagen antagna uttalande:

Del är av utomordentlig vikt all socialstyrelsen håller sig väl informerad

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

om den grundläggande tymusforskning som bedrivs såväl i Sverige -bl. a. hos det statliga läkemedelsföretaget Kabi - som i andra delar av världen. Denna forskning har vad avser vårt land emellertid f n. alltför ringa omfattning. Riksdagen anser, att socialstyrelsen exempelvis i samarbete med statens medicinska forskningsråd, men även med andra länkbara organ, bör inventera möjligheterna för vidgad forskning på detta område, innefattande en omfattande klinisk prövning. Riksdagen måste självfallet vara beredd att framdeles ta ställning lill de krav på forskningsanslag som delta rimligen kommer all medföra.

Även om en strikt vetenskaplig bedömning f n. inte skulle lala för all man satsar ytterligare resurser på en ulvärdering av THX, måste beaktas att ett myckel stort antal människor hyser tilltro till preparatet. De humanitära skälen vid ett ställningstagande lill THX måste anses väga tungt, även om man lar hänsyn lill nu föreliggande vetenskaplig tveksamhet om medlets medicinska verkningar.

De i varje fall till synes goda resultat som THX-behandlingen visat sig medföra har skapat ett stort förtroende bland allmänheten långt utöver den krets som undergår eller har undergått behandling. Om tillverkningen av och behandlingen med THX upphör, kan delta otvivelaktigt komma att upplevas som en myckel betydande påfrestning, särskilt för personer som fått THX-injektioner och som till dessa knutit förhoppningar att genom behandlingen återvinna eller förbättra sin hälsa eller i vart fall förhindra en försämring av sill hälsotillstånd.

Riksdagen har informerats om all THX varil i bruk här i landet ca 25 år, att antalet givna injektioner är betydligt över 5 miljoner, all tusentals människor står i kö för alt nu erhålla injektioner - trots all socialstyrelsen officiellt uttalat att preparatet är verkningslöst - och att THX-verksamheten fortgår och utvecklas i andra med Sverige jämförbara länder ulan hindrande lagstiftning eller andra motåtgärder. Den situation som under hand uppstått har sannolikt inle förutsells vid lagstiftningen.

I enlighet med vad socialutskottet anfört på s. 46 i betänkandet har riksdagen inle att uttala sig om tillämpningen av gällande lagstiftning. Inte heller vill riksdagen förorda en ändring av gällande författningsbestämmelser. Resultatet av den ingående forskning- inkl. klinisk prövning - som ovan förordats måste vara avgörande för de åtgärder som senare kan bli aktuella i THX-frågan;

dels ock vad utskottet anfört i sista stycket på s. 47 och första stycket
på s. 48 fr. o. m. "Debatten kring THX------------ " t. o. m. " en fort
löpande uppmärksamhet".

Ärade kammarledamöter! Låt oss äntligen få en sådan behandling av delta ärende, som har gått som en lång lidandets historia under årens lopp, all de humanitära aspekterna kan paras med en praktisk och veltig lösning i konstruktiv anda. Jag vädjar till kammarens ledamöter, till socialdepartementet och socialstyrelsen: Sätt till alla klutar för alt mera ingående, mera långsiktigt än vad som hittills skett fortsätta forskning och klinisk prövning av THX-preparalel! Då kan vi med bättre samvete

inför dessa tiotusentals människor och inför oss själva fatta framtidens beslut i denna svåra fråga.

1 detta anförande - under vilket herr tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Andersson i Ljung, Stensson, Nyhage, Nisser och Ljungberg (samtliga m).

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! Den fråga vi nu behandlar är mycket komplicerad. Vi som har varil med i riksdagen under fiera år och upplevt denna långa följetong vet hur debatten har gått. Det är fråga om en mångårig tvist mellan statliga myndigheter och tillverkaren av THX-preparalel.

Vad är det då som gör all den här debatten fortsätter? Det är att så många människor i vårt land har fåll positiv hjälp genom att använda delta preparat. Varför finns del riksdagsmän som har engagerat sig i denna fråga? Jag skall försöka alt kort redogöra för motiveringen lill mitt engagemang.

Del har ingått i min uppgift genom åren, ända sedan jag började som ung pastor, att besöka gamla och sjuka - och människor som har det svårl i vårt samhälle. Ganska snart kom jag i kontakt med sjuka människor som talade om för mig att de genom att använda THX hade fått ett myckel bättre hälsotillstånd. Del är inte en och annan, utan del är många människor det gäller. Detta gjorde atl jag blev intresserad, och eftersom tillverkaren bor inle så långt från min bostadsort blev intresset större.

Efter de undersökningar som jag hade kunnat göra tvekade jag inle att följa med den grupp som i gamla riksdagshuset uppvaktade dåvarande statsministern Tage Erlander. Gentemot påståendet att del här är ett sätt att värva röster kan jag säga att de inte fick någon annan riksdagsman - de hade försökt med sä många - som ville följa med in på uppvaktningen. Det var då jag började engagera mig i riksdagen för den här frågan.

Nu skall jag koncentrera mig; jag anser inte att del är meningen med våra debatter atl varje talare upprepar vad som skall sägas.

Jag instämmer i del som herr Lothigius yttrade beträffande forskningen och anser att vi måste, kanske från en annan utgångspunkt, få möjlighet att forska mycket mer på detla område.

Denna slora fråga berör många tusen människor i vårt land som är sjuka och beroende av THX-preparalel. Jag tar för givet alt nästan varje riksdagsman, åtminstone som suttit i utskottet, har vänt sig till några av dem som har fått hjälp. Del är ingen svårighet all få namn och telefonnummer lill sådana människor. Jag tar för givet att vi är så humana när vi skall besluta om sådant som rör människors hälsa. Det gäller flera tusen människor men det hade ju inte behövt vara mer än en enda. Det räcker om man träffat på en enda människa som varit nästan blind men som sedan genom att använda THX-preparal fått synförmågan till-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

baka, så all han kan köra bil osv., för alt man skall bli övertygad. Den riksdagsledamot som kommit i kontakt med något sådant fall tvekar inle hur han skall ställa sig här i dag. Jag skulle kunna la fram många andra fall. Jag tar för givet atl man här i riksdagen känner djupt ansvar inför ell beslut som berör så många människor i nöd och atl man därför tagit kontakt med några av dem.

Nu skall jag bara ställa några frågor. Jag hoppas all Göran Karlsson, utskottets ordförande, kommer alt svara på dem. Medger utskotlsbetänkandel, om riksdagens beslut följer utskottets förslag, att det finns möjligheter för dem som måste ha THX-preparal all få del i fortsättningen? Det är den frågan som riksdagsledamöterna nu har diskuterat här i korridorerna. Och om det blir ett beslut som verkar negativt mot THX och doktor Sandberg slår igen sin klinik, har man då ordnat så att de som behöver THX-preparal kan få det på annat sätt? Det är den stora fråga som tusentals människor ställer sig i dag.

Nu säger man all de här människorna som använder THX kan söka sig lill vår sjukvård. Men många, många av dem har redan gjort del. Vi uppskattar vår sjukvård, är tacksamma för den och hoppas all vi skall slippa den beskyllning som vi fick av förre socialministern all vi var ule och talade illa om vår sjukvård när vi talade för THX. Många av dem som använder THX i dag har, som sagt, anlitat vår sjukvård. När de gick hem sista gången fick de beskedet av läkaren, som säkert inle tyckte atl det var roligt all säga det: Vi kan ingenting göra, ni är ett hopplöst fall, ni får leva vidare så länge ni kan med ert tillstånd. Det är människor som fåll det beskedel som sedan sökl THX-behandling och upplevt att de fåll ett myckel bättre hälsotillstånd. Det finns alltså inget annat alternativ för dessa människor. Det är det vi skall hålla i minnet, atl det är sista möjligheten för de här människorna.

Nu har del visat sig all THX inle är något skadligt preparat. I november 1975 inträffade det enda infeklionslillfällel under 25 år och sedan ungefär 500 miljoner injektioner hade getts. Det är alltså ingenting som har skadat människor, men det har varil positivt för många.

Della är min personliga uppfattning. Jag skulle vilja ställa frågan: Är det inle en mänsklig och demokratisk rättighet att de människor i vårt land som inte kan få någon hjälp för sina besvär från vår sjukvård och som har lyckats hitta ell preparat som de kan använda får använda detla preparat, oavsett om det kommer från växtriket eller från djurriket? Jag tycker att del är brutalt alt neka dessa människor sådan behandling.

Jag känner en person - vi har växt upp tillsammans - som redan tidigt fick mycket svår migrän. Hon levde i 20 år i ett tillstånd som jag inte här kan beskriva. Men för 10 år sedan fick hon THX, och i 10 år har hon nu levt som en frisk människa. Hon har ringt till mig för all hon är så oerhört oroad för all vi skall fatta sådana beslut att hon skall behöva återgå lill detta tillstånd igen. Jag tycker att de som i dag avslår motionerna skall kunna ge en sådan människa något svar. Skall hon tvingas till detta?

1 utskottsbelänkandet uppmanar man sjukvårdsmyndigheterna atl ha beredskap. Man gör det omöjligt för människor att få THX-behandling, och då skall sjukvården förbereda sig för all la emol dessa människor och ge dem vård. Del innebär att man räknar med att THX har underlättat arbetet för våra sjukvårdsinrättningar. De har inle behövt ta emot dessa fall, men om de inte får THX så kommer de. Någonting annat kan inle ligga bakom skrivningen i utskoltsbetänkandel.

Del här är ingen prestigesak för mig. Inte heller är det något röstfiske. Men om tusentals personer givit mig sin röst i valet så är det min plikt som politiker att föra fram deras synpunkter här i kammaren. Annars är jag ju en ansvarslös riksdagsman.

Med del här sagda ber jag att få instämma i det yrkande som nyss ställdes av herr Lothigius.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjuk\'ården, m. m.

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Persson i Heden (c).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Under de senaste 15 åren har de magiska bokstäverna THX förekommit i den svenska debatten. Det preparat som framställes av vet. med. dr Elis Sandberg i Aneby beskrives av anhängarna som ell undermedel som botar sjukdomar och hjälper mol allehanda åkommor. Bl. a. cancer och diabetes är sjukdomar som THX sägs bota.

Reportage i dags- och veckopress har gett herr Sandberg en PR som är få förunnad. Del är därför inle atl förvåna sig över att debatten kring THX-preparalel fåll stora dimensioner, enligt min mening alltför stora.

1 flera riksdagsmotioner har man tagit upp frågan. Interpellationer har också ställts, och herr Sandberg har av högsta domstolen tidigare dömts för olovlig yrkesmässig tillverkning av läkemedel.

I domskälen uttalade domstolen att Sandbergs verksamhet var "något ofullbordat, ett flerårigt försök som icke nått fram till ett övertygande resultat i någon riktning". Domstolen uttalade också - det läste herr Lothigius upp: "Om Sandbergs idé är ett misstag och hans till synes goda resultat beror på tillfälligheter, självläkning eller inverkan av psykiska faktorer, bör detla klargöras. Är återigen något alt vinna med preparatet - även om del skulle vara mycket mindre än vad Sandberg anser sig ha funnit - är detta självfallet utomordentligt viktigt." Detla uttalande av den högsta rättsinstansen har knappast lett till atl dimmorna kring THX skingrats. Snarare motsatsen.

Efter utslaget i HD ingav Sandberg 1971 en skrivelse till socialstyrelsen som bedömdes som en ansökan om registrering av THX som farma-ceulisk specialitet. Trots upprepade anmaningar från socialstyrelsens läkemedelsavdelning fullföljde herr Sandberg inte ansökningen med erforderlig dokumentation.

Socialstyrelsen tillsalte 1972 - mol bakgrund av vad högsta domstolen anfört i sin dom - en särskild expertgrupp med uppgift all söka slutligt

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konven-lionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

klarlägga effekten av THX. Redan tidigare hade THX varit föremål för undersökning utan resultat.

Expertgruppen valde i samråd med herr Sandberg ut tre sjukdomsgrupper för sina undersökningar - cancer, ögonförändringar vid diabetes och proslatism.

Expertgruppen meddelade i sitt yttrande 1974 alt inte något framkommit som tyder på att THX haft en botande eller objektivt fastställbar gynnsam effekt vid nämnda sjukdomar.

Om cancertumörer sade man:

Vår sammanfattande värdering av de 18 patienter som dr Sandberg vall ul blir, alt vi icke i något fall flnner någon objektivt fastställbar gynnsam effekt av THX på malign tumörsjukdom, alltså inga hållpunkter för lumörhämmande effekt av THX. Denna värdering har på ell avgörande sätt bekräftats av de prospektivi undersökta och bedömda lu-mörfall, som också ulvalls av dr Sandberg.

Vid den samlade bedömningen av de 18 retrospektiva och de 7 pro-spektiva fallen har vi inle gjort någon iakttagelse, som enligt vår uppfattning bör föranleda ytterligare vetenskaplig prövning av THX-behand-lingens hämmande effekt vid maligna tumörsjukdomar.

Om diabetes framhöll man:

Sammanfattningsvis får jag sålunda som resultat av min granskning uttala att del icke flnns något vetenskapligt tecken på alt THX har någon gynnsam effekt på diabetes.

Om proslatism heter del:

Efter noggrann genomgång av de nio överlämnade Anebyjournalerna över prostalapalienter måste jag framhålla atl där saknas hell uppgifter om sådana undersökningar som objektivt skulle kunna stödja uppfattningen om förbättring av dessa patienters grundsjukdom - proslatahy-perlrofi.

Socialstyrelsen uttalade därefter i ett cirkulär lill medicinalpersonal all del enligt styrelsens mening inle står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla patienter med THX.

Herr Sandberg är nu återigen ställd under åtal för olovlig yrkesmässig tillverkning av läkemedel samt för förseelse mot kvacksalverilagen bestående i behandling av cancer och sockersjuka mot ersättning.

I motionen av herr Lothigius och herr Johansson i Skärstad samt i motionen av herr Andersson i Ljung m. fl. begärs all THX-preparatei skall få användas inom sjukvården till dess ett renare lymuspreparai kommer ut på marknaden. I motionen av herr Gernandt framställs ell liknande yrkande. Motionären vill dock all som villkor för all läkare skall få använda THX i praktisk medicinsk verksamhel redan nu skall gälla att betryggande hygieniska förhållanden föreligger inte bara vid in-jicering utan även vid framställning av preparatet.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Svenska läkaresällskapet. Landstingsförbundet anför atl frågan huruvida THX-preparaiei t. v. skall fä anviindas i .sjuk-

vården skall avgöras efter rent medicinska bedömningar och har följaktligen avsiått från att ytterligare uttala sig i ärendet. Socialstyrelsens och Läkaresällskapets yttranden innebär atl remissorganen tar avstånd från tanken all man genom en förfatlningsmässig särreglering skulle skapa möjligheter för en användning av THX-preparatet inom sjukvården ulan alt det visals all della uppfyller de krav som eljest ställs för alt läkemedel skall få användas. Dessa avstyrker också motionsyrkandet om ytterligare THX-prövning.

Svensk läkemedelslagsliftning har stränga krav. Men även i andra länder har man i dag, eller är på väg att införa, en liknande lagstiftning. Västtyskland exempelvis log en ny läkemedelslagsliftning för några månader sedan.

Delta har medfört atl vi har en hög standard på läkemedelsområdet i vårt land. Ulskollel pekar på att ingen omständighet har framkommit som ger anledning att ändra den inställningen.

Vad motionärerna syftar lill är all riksdagen skall besluta att medverka till att ge THX en unik ställning på läkemedelsområdet. Man gör jämförelse med de s. k. naturmedlen, som en ulredning föreslår skall få säljas fritt. Men THX är något som injiceras i kroppen, och därför kan del aldrig jämställas med naturmedlen - även om man beträffande dessa skulle ändra lagstiftningen.

Utskottet avvisar alltså länkarna på att ge THX en särställning. Den skulle kunna leda till att även andra personer eller företag skulle kunna begära en sådan särställning och vägra underkasta sig läkemedelslagsliftning. På sikt skulle det bli omöjligt att upprätthålla en läkemedelskontroll i landel, och ytterst skulle detta drabba den sjukvårdssökande allmänheten. Den risken kan inle utskottet ta, och jag hoppas verkligen atl riksdagen följer oss.

Det finns enligt utskottets mening inget hinder för socialstyrelsen att la initiativ till forskning på olika områden. Det är en självklarhet. Det framgår av verksstadgan och instruktionen för socialstyrelsen och medicinska forskningsrådet. Men det finns dock en principiell betänklighet mot alt socialstyrelsen skall både vara kontrollerande organ och samtidigt medverka till att ta fram det material som kontrollen avser.

Ingen kan påstå annat än alt socialstyrelsen när det gäller THX har varit öppen för olika slag av åtgärder inom del område som socialstyrelsen har att handlägga. Men ingen gång har man kunnat påvisa några som helst verkningar av det preparat man haft alt kontrollera.

Ulskollel undersiryker emellertid an del är av viki alt socialstyrelsen håller sig informerad om vad som sker inom tymusforskning såväl i Sverige som i utlandet.

1 det sammanhanget vill jag betona alt Sverige trots alll är ett litet land också i forskningshänseende. Tymusforskning bedrivs i vårt land av den statliga läkemedelsfabriken Kabi tillsammans med FOA och vid Umeå universitet. 1 såväl Kabi/FOA som Umeå värjer man sig moi påståendet att man forskar kring det Sandbergska preparatet. Det är här

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjuk\'ården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

fråga om tymusforskning i vidare mening än vad som påstås försiggå i den s. k. kliniska forskningen i Aneby. Denna fyller inle på något sätt de krav som de medicinska forskarna har.

En av forskarna kring thymosinel, professor Bertil Åberg vid läke-meflelsfabriken Kabi, sade till mig i går - och jag får åberopa honom: "Ge Sandberg en eloge för atl han pekat på rätt körtel, men hans verksamhet i övrigt är rent charlalaneri. Det har inget med forskning att göra. Om det funnes något väsentligt i THX då skulle alla svenska läkemedelsfabriker - Astra, Leo, Kabi och alll vad de heter - för länge sedan tillverkat preparatet. Och då skulle naturligtvis alla de stora läkemedelsföretagen i världen med miljardomsättning kastat sig över del Sandbergska preparatet." Så långt Åberg!

Upptäckten av tymuskörtelns egenskaper är inget resultat av herr Sandbergs arbete. Del går myckel längre tillbaka i historien.

Forskning pågår världen runt om ihymosinet - i Sverige, i Västtyskland, i England och i Frankrike. I Amerika har nian nått längst. Genom en ny teknik har man nu möjlighet att finfördela tymuskörteln, något som kan leda lill att man får fram verksamma läkemedel ur denna.

Men jag vill betona alt denna forskning icke på något sätt kan sammanblandas med den verksamhet som herr Sandberg bedriver.

Han kallar sin verksamhel för klinisk forskning. Det är ingen klinisk forskning enligt gängse begrepp. Sådan har vi i vårt land i princip endast vid regionsjukhusen där en hård kontroll ingår som ell mycket väsentligt inslag och där man har laboratorium till förfogande.

Utskottet är medvetet om all många människor tror på THX. Och för deras del är del klart atl en utebliven THX-spruta upplevs myckel negativt.

Det rör sig tyvärr i en del fall om patienter, som inte besöker den reguljära sjukvården - utan har större tilltro till herr Sandberg. Dess värre riskerar de att inte få den hjälp som de kunde erhålla om de besökte sjukhusen, och därigenom drar herr Sandberg på sig ett stort ansvar. Det är en självklarhet för sjukhushuvudmännen att la sig an dessa patienter och ge dem all upptänklig vård om THX-injektionerna upphör.

Självfallet spelar psykologiska faktorer stor roll i sjukvården. Jag underskattar inle dem det ringaste. Som Läkaresällskapet framhållit, har precision och effektivitet blivit honnörsord inom sjukvården och psykologiska och allmänmänskliga faktorer stundom skjutils i bakgrunden. Del är bl. a. i den situationen jag vill sätta in THX-preparalel. Mänsklig tro är naturligtvis i del fallet en realitet. Jag understryker: Jag har all förståelse och all respekt för de människor som tror på THX och som är patienter hos herr Sandberg. Del rör sig om människor som griper ett halmstrå när .sjukdomen härjar, som tror atl en THX-behandling skall hjälpa. Jag ger mig inle in på några bedömningar av del fall som herr Sven Johansson presenterade. Jag konstaterar bara att utskottet inte har till uppgift atl följa upp läkemedelslagstiftningen, vare sig i det avseendet eller i något annat.

De undersökningar som gjorts av experter på de sjukdomar jag nämnt talar ett tydligt språk. Ingen expert har kunnat påvisa några verksamma förbättringar genom THX.

Jag vill också peka på vad utskottet skrivit om patientinformationen. Det är tyvärr så all informationen lill palienlerna vid sjukhusen inle i alla avseenden är som den borde vara. Delta medför oklarheter och svårigheter för de sjuka. Del är all hoppas atl de utredningar som sysslar med dessa frågor snabbt skall kunna nå fram till ell bättre resultat.

Jag vill understryka att det naturligtvis är mycket väsentligt all utskottet i en så kontroversiell fråga som denna har en enhetlig uppfattning. Del är onekligen myckel viktigt att vi har slagit fast att läkemedelslag-stiflningen inte skall ändras, att ingen särställning ges ål THX, all ingen sjukhusklinik får användas för THX-försök, all riksdagen inte voterar i en medicinsk fråga. Det är också viktigt atl notera alt utskottet ullalar sig för atl lymusforskningen uppmärksammas, men att detla i så fall sker i samband med medicinska forskningsrådet.

Så några ord om det förslag som herr Lothigius och herr Sven Johansson lagt. Först noterar jag med glädje all de nu inle ställer sig bakom mo-lionskraven på alt THX skall få användas i sjukvården. Det betecknar jag som ett stort framsteg. De nöjer sig i dag med all lägga fram ett motförslag till utskottet, där de vill atl socialstyrelsen skall inventera möjligheterna för vidgad forskning på delta område, innefattande också klinisk prövning. Den möjligheten har, som jag lidigare redovisat, socialstyrelsen redan nu.

Del är inte längre en fråga om atl THX skall få användas på sjukhusen. Nu är både herr Lothigius och herr Sven Johansson i full marsch bort från herr Sandberg. Nu talar man om behovet av vidgad forskning på området, och det kan inle betyda annat än en bredare tymusforskning. Samtidigt vill de alt denna forskning skall innefatta en omfattande klinisk prövning. Det betyder i realiteten all man förlägger denna lill ett regionsjukhus.

Kabi beräknar all del kommer alt la minst sex lill sju år, kanske tio år, innan en sådan forskning leder fram lill några resultat. Hur går del då med herr Sandbergs verksamhet under tiden och hur går del för hans patienter, de som nu säger sig inle kunna undvara THX-sprutorna, de som upplever del som en påfrestning att inte få sprutorna?

Herr Lothigius och herr Sven Johansson godkänner vad socialutskottet har sagt i principfrågan. Det är ett mycket värdefullt framsteg. De vill nu, tvärtemot vad de har sagt på protestmöten som THX-föreningar anordnat, godkänna att man inle ändrar gällande läkemedelslagstiftning och förfatlningsföreskrifterna.

Vad återstår då av de stolta proklamationer som herr Lothigius och herr Sven Johansson lidigare gjort? Jo, de vill att resultatet av den ingående forskningen skall vara avgörande för de åtgärder som senare kan bli aktuella i THX-frågan. Detla vill de ge regeringen till känna. Det är emellertid ell slag i luften, eftersom det redan förekommer en vidgad

Nr.36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

tymusforskning i Sverige.

Herr Lothigius och herr Sven Johansson skiljer sig egentligen inte från utskottet. De ägnar sig åt kamouflage för alt rättfärdiga sin egen reträtt och i någon mån rädda ansiktet. Men bakom fasaden döljer sig i sak ingen annan uppfattning än den som utskottet enhälligt har kommii fram lill.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till utskotlets hemställan.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäie: ' Herr lalman! När jag lyssnade på Göran Karisson fick jag klart för mig att han såsom person själv inte står bakom socialutskottets skrivning i frågan och den positiva förändring som socialutskottet har fört fram. Del verkar som om han av socialutskottet tvingats alt komma dithän. Hela hans anförande var ett angrepp mol de människor i detla land som har en annan uppfattning.

Det gör mig än mer betänksam. Vi utgår från att vi skall använda alla möjligheter för all forskning och klinisk undersökning skall kunna ske på ett riktigt säll. Det är alldeles självklart atl THX måste få användas för den kliniska undersökningens skull. Alt det därigenom läggs i händerna på läkare måste väl vara rikligt?

Gunnar Biörck är upplagen på talarlistan och kommer naturligtvis atl redovisa sina vetenskapliga synpunkter på ärendet.

Det är riktigt all de undersökningar som har lagts i händerna på dessa duktiga människor inte har visat elt positivt resultat. Men mot dessa relativt korta undersökningar - relativt korta, del måste även Göran Karlsson medge - slår tusentals människor som finner det märkligt att vetenskapen påstår att medlet inte har någon effekt, fastän de såsom människor känner atl de mår bättre av det. De blir stimulerade av det, och det ger dem en känsla av att de är friska och kan arbeta.

Enligt de informationer som jag har fått av en rad människor som tagit THX har de samtidigt nyttjat den svenska sjukvården. De påstår att 60-80 96 av de människor som använder THX samtidigt begagnar sig av den svenska läkarvården. Det är väldigt vikligt alt kunna konstatera detla. Då är del inget slag i luften. Tvärtom är det ett starkt önskemål från oss att vi får klart för oss vad del är som stimulerar i THX. Det behövs en bred undersökning, där man frågar människorna: Vad är det som påverkar er situation? Det har inte gjorts. Hundratals eller tusentals frågeformulär borde sändas ut; man borde också diskutera denna fråga med patienterna.

Del är della, Göran Karisson, som vi i all ödmjukhet hemställer.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c) kort genmäie:

Herr lalman! Om TV sänder första delen av Göran Karlssons inlägg, så får THX-palienterna klart för sig vilka små förhoppningar de kan ha, ifall Göran Karlsson får bestämma i fortsättningen.

1 Tyskland forskar man och ger människor möjligheter att få THX,

och vi är medvetna om alt svenskar som har råd far dit redan för alt försäkra sig om att ha tillgång till preparatet, om det skulle bli stopp här hemma. Jag måste säga att del vore beklagligt om så sker, för då gynnar vi bara människor som har ekonomiska möjligheter au skaffa sig vad de vill ha. Jag tror inle all Göran Karlsson vill påslå alt den tyska hälsovården är så mycket sämre än vår all det är delta som gör all man tillåter THX-injektioner i Tyskland.

Det är humanitära skäl som har legat bakom det yrkande som framställts här i kammaren, och jag vill kämpa för all de människor som nu är beroende av THX skall ha möjligheter atl få det även i fortsättningen. Del är nog ingen reträtt. Göran Karlsson får gärna läsa in i delta vad han vill, men vi vel ju vad vi har menat.

I 25 år har möjligheterna funnits för människor all få THX-behandling. Så efter 25 år, när tusentals människor har gjort sig beroende av preparatet, skall man helt plötsligt säga stopp. Det är detla vi tycker är så grovt mot sjuka människor.

Flertalet av dem som får THX-injektioner har sökt läkare tidigare men fått beskedet att de ingen hjälp kan få. Det kan hända att ytterst få fall har gått förbi den svenska sjukvården. Milt krav är - och del är därför jag arbetar med den här frågan - all vi inle skall försätta människor i en svår situation, människor som måste ha THX-behandling för att kunna leva ell någorlunda normalt liv.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäie:

Herr talman! Vi vel vad vi menar, säger herr Johansson i Skärstad. Men ni skall ju också veta vad ni skrivit. I skrivningen slår del hell klart att ni tar avstånd från er tidigare linje i frågan och nu instämmer med utskottet om mycket vikliga principiella delar. Det är resultatet av det arbete som vi har kommit fram lill.

Socialutskottets ordförande har tvingats att acceptera detta, säger herr Lothigius. Herr Lothigius har väldigt litet reda på vad som förekommer inom utskottet. Vi har verkligen bemödat oss om alt i sak diskutera den här frågan. Vi har samlats kring ett enhälligt betänkande. Det finns icke någon skillnad mellan utskottets ordförande och dess övriga ledamöter. Vi är hundraprocentigt överens om de tag som har tagits. Jag vill med skärpa tillbakavisa de försök som herr Lothigius här har gjort all särskilja mig från utskottets övriga ledamöter.

Del är inle säkert atl lymusforskningen görs bäst i Sverige. Om man har kommit långt i USA, så varför inle utnyttja resullaten av den forskning som där har bedrivits? Man har där långtgående erfarenheter och kan därför snabbare än på andra håll nå fram lill resultat. Vi kan givetvis diskutera vilket område som skall prioriteras med forskning, men jag är inte säker på att det blir just detta område som då i första hand skulle få prioritet. Det kan lika gärna vara andra områden som kommer in i bilden.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Sedan sade både herr Johansson i Skärstad och herr Lothigius att vi skall ta hänsyn lill de människor som det här gäller och som verkligen tror på THX. Den som lyssnade uppmärksamt på mitt tidigare anförande kan emellertid inle elt ögonblick tveka om vad jag i det fallet sade, nämligen att jag har full förståelse för de människornas inställning. Den kan man inle gå ifrån. Del sades också att vi skall fråga patienterna hur de känner sig, för det är det som skall vara avgörande för den vetenskapliga forskningen. Ja, vi vet väl alla att om vi blir behandlade väl på en sjukvårdsinrättning - och det blir vi i regel - tror vi också på den läkare som behandlar oss. Och jag förslår all alla de människor som det här gäller har precis samma tro på den verksamhel som dr Sandberg bedriver.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäie:

Herr talman! Skall THX få en särställning när det gäller forskning och klinisk prövning? Ja, jag menar alt THX har rätt till en särställning därvidlag. Om vi här i landet har medverkat lill all THX har fått användas under 25 år vid behandling av över 25 000 patienter, och när nu 5 000 sjuka står i kö och sjuka människor i dag deltar i specialresor till kliniker i Tyskland för att bli behandlade, så menar jag att vi måste handlägga denna fråga mol bakgrund av den stora mängd människor som befinner sig i denna situation. Vi måste ge dem en chans och satsa på forskning och klinisk undersökning.

I detta fall har vi inle gått något steg tillbaka, ulan vi har skrivit som vi gjort därför all kammarens ledamöter skulle kunna följa med i diskussionen och medverka till all forskning och klinisk prövning kommer lill stånd. Det innebär i praktiken all kliniska försök med THX skall kunna göras av läkare, och vår skrivning är en hemställan lill socialdepartementet och socialstyrelsen atl överväga detla. Och om riksdagen får det förtroendet från ett stort antal av ledamöterna här, så skulle del förvåna mig om man inte av de åberopade skälen - inle minst de humanitära - lyfter upp frågan i både socialdepartementet och socialstyrelsen.

Hert JOHANSSON i Skärstad (c) kort genmäie:

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna vill inte lyssna på de människor som har fått hjälp genom THX. Han omyndigförklarar dem. Men vi har läkare som skall tala om detta litet senare. Jag tar för givet all de lyssnar på patienterna och vet deras hälsotillstånd när de behandlar dem.

Göran Karisson säger atl han har förståelse för de människor som del här gäller, men del räcker inte med förståelse. Del är THX-injektioner de måste ha i fortsättningen. Det är del som är frågan. Jag hoppas all vi får stor anslutning lill det särskilda yrkande som vi har lagt fram och alt socialministern läser protokollet - biträdande socialministern lyssnar ju på debatten här i kammaren - och sedan tar initiativ i den här

frågan. Stor hänsyn måste då tas till den situation i vilken tusentals människor i vårt land och deras anhöriga befinner sig. Många lusen människor kommer atl läsa del här protokollet och se vad som har beslutats i dag.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäie:

Herr lalman! När man lyssnar på herr Lothigius och herr Johansson i Skärstad finner man att de inte följer det förslag som de lagt fram för riksdagen. I debatten talar de fortfarande om att ge THX en särställning - någonting som de helt skrivit bort i det förslag som de har lämnat. Om man använder elt argument i talarstolen och ett annat i det förslag man lägger fram beklagar jag verkligen THX-palienterna, som blir förledda av elt sådant handlande. Nu skall vi, enligt herr Lothigius uttalande i debatten, ge THX en särställning. Det är det ni har menat att man inte skall göra när ni har skrivit under på utskotlets skrivning! Det får väl vara konsekvens mellan orden i det ena och det andra fallet!

Herr Johansson i Skärstad säger alt vi skall lyssna på patienterna. Ja, det är klart att vi skall göra det. Men man kan väl inte heller nonchalera vad landets främsta expertis sagt i denna sak; experterna är beredda alt säga att THX, enligt vad de har kommii fram lill, inte har några verkningar.

Jag tycker synd om palienlerna i många avseenden. Detta är naturligtvis ell ytterligt besvärligt kapitel - alt de tror på en sak och inte får sina sprutor. Utskottet har alt försöka se lill alt läkemedelsförordningen följs och att del ges anslag lill den forskning som behövs - men utskottet skall inte göra något mer.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Herr tredje vice talmannen anmälde atl herrar Lothigius och Johansson i Skärstad anhållit att till protokollet få antecknat atl de inte ägde rätt lill ytteriigare repliker.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr lalman! Herr Karisson i Huskvarna anklagade herrar Lothigius och Johansson i Skärstad för att säga en sak och skriva en annan. Del tycker jag inle all han var rätt person alt göra med tanke på vad han säger här i talarstolen och vad han varit med och skrivit på i egenskap av utskottsordförande.

Herr Karisson i Huskvarna tycker uppenbarligen inte atl del är något märkligt med THX. Del kanske del inle är. Del kanske är verkningslöst. Men del är i alla fall ett ganska märkligt medel. Det har funnits i 25 år, och tusentals människor påstår atl de har blivit bättre av del eller åtminstone att det har hejdat en allvarlig försämring. Övertygelsen härom har växt i styrka under de här åren, men socialutskottets ordförande låtsas som om ingenting har hänt.

Det har gjorts en hel del undersökningar kring THX, som i princip

5 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behand lingsmetoder inom sjukvården, m. m.

har lett fram till att man inte har kommit fram lill någonting. Man har försökt förklara de tusentals patienternas påståenden om att de blivit bällre med atl det är tillfälligheter, all det är fråga om självläkning eller om psykiska faktorer. I hur många tusentals fall kan man ha det som förklaringsgrund'' Skall det vara 10 000 fall eller 100 000 fall innan man börjar fundera? Kan det vara så all dr Sandberg är så skicklig atl dupera palienlerna alt de blivit bättre därför all de verkligen tror på della? Har alla dessa lusentals människor blivit lurade? Är de så dumma? Eller kan det länkas att del trots allt kan finnas någonting i medlet som man inle har upptäckt?

Det är mycket möjligl eller snarast troligt alt preparatet har en åtskilligt svagare verkningsgrad än vad som hävdas av THX-anhängarna, men en ordentlig undersökning av medlet är ett måste i det här sammanhanget. Alla de lusentals människor som är intresserade av THX har rätt att få reda på vad det egentligen är fråga om, vilket de inle vet nu. De har rätt atl kräva all del företas en forskning av sådan omfattning och kvalitet att de kan lita på den.

Del är också en realitet i dagens läge alt tusentals och åter tusentals människor inte tror på de undersökningar som har gjorts. Det är beklagligt alt vi har hamnat i ell sådanl läge, och vi kan inle bara helt bortse från dessa människors misstro. Svaret till dem måste rimligtvis vara all man genomför en betydligt mera djuplodande forskning än den hittillsvarande.

THX är elt märkligt medel. Det har på senare år faktiskt börjat sprida sig på andra håll i världen och även andra forskare har börjat studera det. Jag har ell livligt minne av ell besök på Kabi tillsammans med ett antal andra riksdagsmän för elt par år sedan, där den av herr Karlsson i Huskvarna åberopade professor Åberg redogjorde för atl ett italienskt läkemedelsförelag hade satt i gång Ihymosinforsning och att också Kabi via ett amerikanskt företag hade börjat visa intresse för sådan forskning. Om jag inte minns totalt fel, svarade professor Åberg på en fråga om varför man inte tog kontakt med dr Sandberg, att man inte kunde göra del därför det var litet väl känsligt. Jag hoppar att herr Karlsson i Huskvarna känner en viss skuld lill all frågan blivit så känslig och inflammerad att man inte vågar gå öppet till väga.

Frågan om THX har blivit så inflammerad att - jag återkommer till det ytterligare en gång - det bara flnns en väg all gå, nämligen alt sälla i gång en mycket omfattande och grundlig forskning som en majoritet av svenska folket tror på och uppfattar som rättvis och riklig. Gör vi inte del, kommer denna fråga all fortsätta all vara en följetong här i riksdagen. Det enda man kan säga om THX i dag är alt vi har ett alltför svagt underlag för atl egentligen kunna uttala oss om detla preparat.

Herr talman! Jag hemställer om bifall till det yrkande som under överläggningen framställts av herr Lothigius.

1 detta anförande instämde herr Hörberg (fp).

Hert LEUCHOVIUS (m):

Herr talman! I socialutskottets belänkande 1976/77:9, som vi nu behandlar, berörs ett flertal motioner som på olika sätt vill främja användningen inom sjukvården av naturläkemedel och av nu icke-konventionella behandlingsmetoder. Betänkandet berör inte enbart THX, som man kanske kan ha fåll elt intryck av när man lyssnat på de föregående talarna i debatten.

Utskottet har kompromissat sig fram till ett enigt betänkande, och detla betyder att, som vanligt, alla därmed inte är hell nöjda.

Herr talman! Jag villredan nu säga atl jag inte har några andra yrkanden än utskottets och ställer mig hell bakom dess förslag.

För min del vill jag deklarera den uppfattningen, all della utskottsbetänkande i slora delar är uttryck för en positiv inställning till många av de krav och förslag som framförts i olika motioner och som utskottet haft att behandla.

Jag har begärt ordet för atl lägga fram några personliga synpunkter på ett par områden. Det gäller bl. a. avsnittet som behandlar legitimering av vissa kiropraktorer. Motioner på delta område har tidigare avstyrkts. I år har man i utskottet uppnått en enig skrivning som utmynnar i hemställan all motionen 1975/76:2068 överlämnas till medicinalansvarskommittén, som f n. har liknande frågor att behandla.

Till seriöst arbetande kiropraktorer vill jag för min del, förutom de i motionen nämnda Doctors of Chiropractic, även räkna dem som är medlemmar i Kiropraktiska föreningen i Sverige. Dessa har även en betryggande utbildning oftast efter studier i utlandet, många av dem bl. a. hos professorn, läkaren och kiropraklorn Ove Böje i Danmark, som även lett kurser för läkare i kiropraktik i vårt land. Sådana kurser har bl. a. hållits på Djursälra Brunn. För medlemskap i Kiropraklorföreningen ställs mycket hårda krav på merilering, både genom skrivningar och i praktisk behandling av patienter. Utskottet skriver på s. 42 i betänkandet: "Seriöst utövad kiropraklisk verksamhel måste därför anses utgöra en resurs som även den offentliga sjukvården bör kunna tillgodogöra sig." Jag behöver väl inle säga all jag hell delar den uppfattningen.

Genom mångårigt arbete som förtroendeman i landstinget och det förhållandet att jag bor granne med en seriöst arbetande kiropraktor har jag fåll rätt god inblick i verksamheten. Tilläggas kan, all jag personligen blivit botad av en kiropraktor efter tre månaders sjukdom, där fem läkare undersökte och behandlade mig, men ingenting tycktes hjälpa.

När jag fick beskedel all min enda chans all bli bra var all genomgå en diskbråcksoperation, bad jag om några dagars betänketid. Jag hade nämligen tidigt under min sjukdom fått tips om all besöka en kiropraktor, men som jag tillhörde landstingets sjukvårdsstyrelse svarade jag atl kan inte läkarna klara della, så kan ingen annan göra del heller. Jag tog emellertid tag i del halmstrå som jag fått lidigare och besökte en kiropraktor, som konstaterade en kolförskjulning och utförde en hell smärtfri behandling, vilken gjorde atl jag efter tre dygn var fri från min smärta

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

och invaliditet samt kände mig som en ny människa. Detla är nu 18 år sedan. För ett år sedan fick jag tillbaka symtomen och smärtorna, men då gick jag direkt till en kiropraktor och blev bra med en gång.

Med delta vill jag bara ha sagt all jag har full förståelse för alla dem som anser atl dessa för sitt yrke väl utbildade kiropraktorer utgör elt mycket bra komplement lill vår sjukvård. De borde enligt min mening kunna få legitimation och även komma in' i sjukförsäkringssystemet.

Utskottet har på ett par ställen i betänkandet talat om likheten mellan kiropraktorer och sjukgymnaster. Jag delar inte den uppfattningen. Enligt min mening är denna likhet överbetonad. Här är del närmast fråga om två skilda yrkesgrupper med hell olika behandlingsmetoder. Men att en kiropraktor dessutom är utbildad sjukgymnast är naturiigtvis en bra kombination.

Jag har som sagt velat redogöra för dessa mina synpunkter, som jag inte lyckades få med i betänkandet. Men det betyder inte alt jag har ändrat uppfattning, ulan jag står bakom utskottets ställningslagande. Det är bara elt par synpunkter som jag har velat tillägga.

Slutligen bara elt par ord om THX! Utskottets belänkande är även på denna punkt fruklen av en kompromiss, och jag kan väl för min del erkänna att jag tillhörde dem i utskottet som gärna skulle ha velat gå litet längre än vad utskottet gjorde i den positiva synen på THX. Vi lyckades emellertid inte komma längre i kompromissen, men något förbud mot att använda THX innebär å andra sidan heller inte utskotlets ställningstagande. Jag kan säga att jag känner sympati för del av herr Lothigius framlagda förslagel, men del skiljer sig inle särskilt mycket från del förslag som utskottet självt har tagit. Jag har anslutit mig lill utskottets förslag tidigare och jag kommer alt göra det även på den här punkten.

Fru EKELUND (c):

Herr lalman! I del belänkande som vi nu behandlar, nämligen socialutskottets betänkande 1976/77:9, tilldrar sig naturligtvis THX-frågan det största intresset, men även andra behandlingar och behandlingsformer har lagils upp i betänkandet. Sålunda har, som herr Leuchovius tidigare antydde, frågan om kiropraklorernas legitimation nu åter aktualiserats.

Genom socialutskottets uttalande i det citerade betänkandet har frågan förts närmare sin lösning genom att man överlämnar densamma lill medicinalansvarskommittén.

I direktiven till denna kommitté sägs bl. a. enligt utskottsbetänkandet: "härvid bör det förhållandet all nya personalkategorier successivt kommer till inom vårdverksamheten liksom sambandet mellan behörighets-och utbildningskrav samt ansvarsfrågan beaktas."

Med anledning av de citerade direktiven till medicinalansvarskommittén och med hänsyn lill att denna kommitté genom utskollsullalandel får lill uppgift att bedöma kiropraklorernas verksamhel vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på all det sedan 1970 i vårt land bedrivs en

utbildning för en manuell terapi.

Ulbildningen ges vid Naprapathic School här i Stockholm. Den handhas bl. a. av läkare, sjukgymnaster och USA-utbildade naprapaler. Utbildningstiden är enligt den uppgift jag har fåll tre och ett halvt år och inträdeskraven genomgången gymnasieskola. De utbildade naprapaterna samarbetar enligt uppgift ofta med läkare då det gäller röntgen, diagnostik o. d.

De första tre terminerna av ulbildningen ägnas åt massage- och sjuk-gymnaslikulbildning - om eleverna inte redan är sjukgymnaster. Denna del av utbildningen är förlagd till Axelsons Gymnastiska Institut i Stockholm. De följande terminerna meddelas ulbildningen vid Naprapathic School, och den omfattar då en specialutbildning för all manuellt behandla fel i rörelseapparaten. Sista terminen ägnas åt examensarbete.

I den kursplan som institutet har anges vilka ämnen som ingår i utbildningen, antalet limmar, kurslitteratur m. m.

Antalet utbildade naprapaler är f n. 51, medan sammanlagt ett 80-ial håller på med sin utbildning.

Herr lalman! Jag har med det sagda velat peka på att denna utbildning försiggår i vårt land. Jag kan givelvis inte avge något värdeomdöme om den och inle heller har jag i del här läget något yrkande, men jag tror all det är värdefullt atl frågan uppmärksammas i medicinalansvarskommittén.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! Jag ber kammaren om tillgift för alt jag nu bryter den oskrivna lag som bjuder en nyvald riksdagsman all lyssna hellre än att lala. Jag har emellertid läst ett stort antal motioner, interpellationer och framför alll debaltprolokoll från senare år i det ärende som nu behandlas, och jag har funnit alt ingen av de läkare som före mig tillhört denna kammare har tagit till orda i saken. Mänga frågor har därför framställts i ell tomrum. Ekot av dem har återkastats i debatt efter debatt - även i dag. Desperata vädjanden om mera klarhet har mötts av vad som kunnat förefalla som en tystnadens sammansvärjning.

När jag har studerat inle bara faktamaterialet om THX - vilket jag som läkare redan tidigare haft tillgång till - utan också de synpunkter och meningar som förts lill torgs i denna kammare, har jag kommii till den slutsatsen, atl jag möjligen kunde bidraga lill dagens överläggning med ett försök alt analysera vad det egentligen är man talar om och varför man uppenbarligen hittills haft så svårl att förslå varandra. För min egen del anser jag mig icke vara i behov all - som den förutvarande socialministern var nödsakad lill - ta betäckning bakom del vederbörliga ämbetsverket eller den gällande lagstiftningen, ulan vill försöka au förutsättningslöst föra ell, såvitt möjligt, självständigt resonemang.

Vad är THX? THX är elt vattenextrakt av kalvbräss med för ögat synbara vävnadsfragment, innehållande många olika kemiska substanser och avsett för injektion på människor. Vad kan det finnas i del extraklel?

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976 .

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Ingen vel lyvärr i dag om det i detla extrakt finns några verksamma mängder av de ihymushormoner som numera förefaller atl ha isolerats bl. a. i USA. Om man centrifugerade bort de fasta partiklarna i THX-exlraktet, försvann den - i och för sig ospecifika - effekt på vita blodkroppar som kunde påvisas av vissa forskare i Umeå.

Herr Lindahl i Hamburgsund har nyss sagt all folk har rätt all få reda på vad THX är, och jag delar hell den uppfattningen. Dr Sandberg har inte kunnat svara på frågan vad det är i extraklel. I Umeå har man försökt sig på del och kommit ett stycke på väg, och del är möjligt att vi av herr Weinehall om en stund kommer att få vela något mera om det.

Vad uppges THX ha för verkan? I debatten görs del bl. a. gällande, att preparatet är verksamt mol cancer samt all del medför ell förbättrat allmäntillstånd och en subjektiv känsla av ökat välbefinnande. Herr Lothigius talade för en stund sedan om "en känsla av atl jag är frisk".

Vad kan man, biologiskt sett, förvänta sig för effekter av injektioner av kalvbrässpreparat, och på vad sätt skulle dessa effekter skilja sig från effekterna av injektioner av material från andra organ - t. ex. moderkaka eller fostervävnader - som utomlands använts bl. a. i föryngringssyfle?

Med hänsyn till att THX uppenbarligen är ett heterogent preparat är detla svårt all förutsäga. Det är fullt tänkbart alt äggviteämnen och annat i delta extrakt, liksom i andra vävnadsexirakl, kan ge upphov lill vissa allmänreaktioner och uppenbarligen även immunisera mottagaren mol något av de i extraklel befintliga ämnena. Den effekt på tuberkulos hos marsvin som Sandberg redovisade i sin avhandling har emellertid inle kunnat verifieras av Umeåforskarna.

Vad kan man i dag rimligen säga om THX verkningar ur klinisk synvinkel?

De utredningar som hittills verkställts genom socialstyrelsens försorg har inte kunnat påvisa någon objektiv positiv effekt av THX på cancer, ögonförändringar vid sockersjuka eller proslatism. Däremot har många patienter omvittnat en subjektiv upplevelse av förbättrat allmäntillstånd, trots att deras sjukdom fortsatt att utvecklas i ogynnsam riktning. Svenska läkaresällskapet har i sitt remissyttrande lill socialutskottet anslutit sig till socialstyrelsens uppfattning att de verkställda utredningarna är till fyllest för att utdöma THX som läkemedel och atl ytterligare prövning icke erfordras.

När jag själv har försökt sammanfatta vad som medicinskt sett framkommit i saken, har jag fått det intrycket att någon specifik effekt av THX på cancer och vissa andra sjukdomstillstånd inte har kunnat påvisas; all positiva effekter på patienternas upplevelse av sill eget hälsotillstånd har förekommit; att skador i form av infektioner har varit anmärkningsvärt sällsynta med hänsyn lill preparatels framställningssätt, men alt varje injektion med kroppsfrämmande äggviteämnen i och för sig innebär risker för framtida överkänslighetsreaklioner.

Jag går nu över lill de juridiska aspekterna, eftersom del ju i själva

verket är på detta område som en lagstiftande församling har sin egentliga beslutsfunktion.

Den hittillsvarande domstolsbehandlingen av THX-frågan har inneburit alt högsta domstolen fällt Sandberg för olovlig tillverkning av läkemedel. THX är således ett läkemedel, men tillverkningen är olovlig. Socialstyrelsen har i skrivelse till socialutskottet meddelat alt Sandberg aldrig begärt tillstånd alt få tillverka THX, ej heller inlämnat dokumentation för bedömning av THX hos läkemedelsnämnden. Som herr Karlsson i Huskvarna redan nämnt har socialstyrelsen därför anmält Sandberg lill förnyat åtal med anledning av alt han fortsatt all bedriva sin olovliga tillverkning av THX samt atl han - som är veterinär och icke läkare

- brutit mot lagen om förbud mol verksamhel på hälso- och sjukvårdens
område, den s, k. kvacksalverilagen, och Sandberg är instämd till Eksjö
tingsrätt i delta mål.

Vad kan man då säga om socialstyrelsen? I sitt remissyttrande till socialutskottet framhåller styrelsen att den är bunden av den läkemedelsförordning för vilken riksdagen bär ansvaret och att socialstyrelsens agerande därför skett till åtlydnad av riksdagens beslut. Här i kammaren har det i januari detla år vädjats till socialstyrelsen, av herr Hörberg, alt åstadkomma "en resonabel överenskommelse" mellan socialstyrelsen och dr Sandberg, "så alt verksamheten vid THX-klinikerna kan fortsätta"; av fru Fredriksson, "alt medlet skall få användas legalt", och i maj av herr Polslam, att socialministern skulle "medverka lill att socialstyrelsen omprövar sill ställningslagande lill THX-preparalel".

Såvitt jag kan finna utrett är det högsta domstolen som har förklarat THX vara ett läkemedel, ehuru olovligen tillverkat, eftersom Sandberg icke i vederbörlig ordning sökt och icke fått tillstånd att tillverka del. Jag har för egen del kanske inte samma respekt för myndigheter som jag har funnit här i riksdagen, och jag har förvisso haft ell och annat att säga om socialstyrelsens psykologiska handlag på det område vi diskuterar, men jag tror inte desto mindre att det är felaktigt och ojust att här i riksdagen ställa socialstyrelsen i skottgluggen för åtgärder som faktiskt vidtagits inom den gällande lagstiftningens ram, uppenbarligen med den dåvarande departementschefens gillande.

Vi står emellertid nu inför en situation där upphovsmannen och tillverkaren av THX av alll att döma på nytt kommer atl stå som svarande i ett mål, där både tillverkningen av preparatet och behandlingen av vissa patienter kommer atl aktualiseras.

Om detla mål skall jag självfallet icke yttra mig. Men situationen inbjuder till vissa reflexioner rörande den gällande lagstiftningen på läkemedelsområdet, som har beröring med dagens ärende. För ett år sedan avgavs ett belänkande om "naturläkemedel" av en arbetsgrupp inom socialstyrelsen. Det har sedan varil på remiss genom socialstyrelsens och

- efter vad jag förstår - även genom socialdepartementets försorg och
torde f n. vara föremål för överväganden inom socialdepartementet. För
modligen får riksdagen framdeles tillfälle att diskutera saken mera ul-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

förligt. Låt mig endast säga, här och nu, alt jag varil och är liberalt inställd till all många "naturläkemedel", hämtade ur naturen och avsedda all tillföras på naturliga vägar, skall få försäljas fritt inom de gränser marknadsföringslagsliflningen och livsmedelslagen anger. Vid Seraflmer-lasareltei använde mina företrädare för 200 år sedan bl. a. läkemedel av enbär, pepparmynia och honung mol tuberkulos, kräkrot och bivax mot feber samt tallsirunt, pepparrot och vattenklöver mot skörbjugg -av vilka säkert många odlades i lasarettets botaniska trädgård, som anlagts av Linné. Dem använder vi inte längre, men sex av dessa läkemedel säljs fortfarande i hälsokosibutiker och finns på listan över medel som nu föreslås undantagna från läkemedelsförordningen, och del vill jag varmt tillstyrka. Om herr Torwald är här, hoppas jag all han skall gilla della.

Det förhåller sig nämligen vanligen så, att beskedliga medel är både overksamma och ofarliga, medan kraftiga medel är verksamma, men därigenom också fariiga. Det är della som är den moderna medicinens dilemma, och få är mera medvetna om den saken än vi läkare, som har att hantera dessa verksamma men också farliga medel. Många sjukdomstillstånd kräver att man tar chanser, men därmed också risker, med sådana medel. Andra sjukdomstillstånd låter sig med fördel behandlas med mildare medel, eller med inga medel alls ulan i stället med samtal och sympati. Var och en vel hur myckel tryggheten atl ha fåll en mänskligt förstående kontakt innebär, oavsett om den beseglas med ett recept eller en injektion eller bara ett fast handslag. Med detta vill jag ha sagi att del vid sidan av den medicinskl-vetenskapliga föreslällningsram, som omgivit utredningen av THX-behandlingens effekter, finns en annan, en psykologisk föreställningsram, som är lika viktig och inom vilken vi finner myckel av del som gjort THX-frågan lill vad den har kommit att bli.

Del är sådana faktorer som har gjort alt en bred allmänhet enligt en SIFO-undersökning i början av delta år "inte tror på den medicinska expertisen i frågan". Bland alla vuxna uppges 65 % tro "alt Sandberg har rätt och att THX botar". Bland äldre personer med låg utbildning i Mellansverige var siffran 80 96.1 denna kammare har många vittnesbörd

i samma anda givits, bl. a. av fru Fredrikson för två år sedan: "

en stark tro och dess verkan kan man inle förklara, ej heller påvisa. Faktum är att THX gett effekter, även om det är svårt all vetenskapligt bevisa dessa."

Socialutskottets ärade ordförande yttrade ett halvår senare, och vi har hört något av samma tonart i dag om än något mildare: "Det är inle del psykologiska vi nu skall ta ställning till, ulan del medicinska." Men när ärade ledamöter av denna kammare vittnar, som herr Petersson i Röstånga gjorde i januari i år, och säger all THX är "ett halmstrå", ett halmstrå som det vore omänskligt all la ifrån dem - det har vi också hört i dag från annat håll - eller som herr Hörberg i samma debatt påslår att det är fråga om "tusentals människor som dör, om de inte får medi-

cinen", så tror jag inte man kan underiåta att också beakta den psykologiska aspekten av frågan.

"Det står naturligtvis varje representant fritt alt redogöra för de åsikter i frågan vilka är förhärskande i den valkrets, från vilken han hitskickals, och en sådan redogörelse kan utan tvivel innehålla värdefulla upplysningar, men sin egen ställning till frågan måste han inta och försvara i enlighet med sin egen övertygelse, som säger honom: Respektera icke fördomar! Respektera rättvisan!" Orden är inle mina, utan uttalades av en av herr Hörbergs företrädare på Göieborgsbänken, nämligen Viktor Rydberg, i hans jungfrutal i andra kammaren 1870. Översall lill nutidsspråk skulle jag kanske våga vädja till en och annan all försöka väl hålla hjärtat varmt, men huvudet kallt.

För två år sedan frågade herr Lothigius i kammaren: "Vad är beprövad erfarenhet, herr socialminister?" och dåvarande socialministern svarade: "Vetenskap och beprövad erfarenhet är den sammanlagda kunskap som finns vid varje särskild lidpunkt." För ett år sedan diskuterade vi della på Läkaresällskapet ett kvarter härifrån. Den undervisning som meddelas vid våra medicinska fakulteter skall enligt universitetsstadgan slå på vetenskaplig grund. Vad innebär dä vetenskapsbegreppet med hänsyn till läkemedelsprövningar? Jo, det innebär bl. a. att vi vid dessa i görligaste mån måste befria oss från inverkan av just den psykologiska effekt, som erfarenhetsmässigt utgör en belydande ingrediens i all behandling av sjuka människor, som stärker deras hopp om bättring. Det är därför så många läkemedelsprövningar utförs efter s. k. dubbel-blind-metod, där varken läkaren eller patienten vet om det medel som tillförs är verksamt eller utgörs av placebo, dvs. en lill det yttre liknande men i sig själv overksam substans. En talare i denna kammare citerade, av allt att döma med gillande, för två år sedan ett uttalande från Kina, som innebar, alt medan man i västvärlden ville ha kemiska formler och dokumentation pä allting, sä nöjde man sig i Kina med "atl en medel fungerar, all det verkar, att det botar och det är bevis nog". Nej, här är det inte bevis nog. Vi är faktiskt intresserade av att fastställa både att det verkar och hur del verkar: i vilka biologiska processer det ingriper. Att elt medel verkar genom placeboeffekl beror inte på medlet i sig, ulan på den psykologiska situation, i vilken medlet får sin effekt.

Del har inle kunnat visas alt THX har någon specifik effekt mot vissa sjukdomar. Det är inte klarlagt om den subjektiva förbättring som ofta angivits enbart beror på placeboeffekl eller om del därjämte finns en allmänstimulerande effekt, ty någon systematisk, kontrollerad studie har aldrig gjorts med THX.

Såväl i högsta domstolens utslag som i många anföranden här i kammaren och, nu senast, i herr Lothigius yrkande har behovet av ytterligare forskning på tymusområdei understrukits. Jag är enig med herr Lothigius härom, och jag uppskattar atl både han och. i tidigare sammanhang, herr Petersson i Rösiånga är medvetna om behovet av en renare produkt.

Min politiska strävan har alltid varit alt söka saniförslånd på .sakliga

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

grunder, för atl utreda fakta och dra slutsatser därifrån. Jag har därför undersökt möjligheten atl på Serafimerlasareilets medicinska klinik medverka lill kliniska studier över THX.

- Jag skulle i della sammanhang vilja säga lill utskottets ärade ordförande all klinisk forskning inte bara bedrivs på regionsjukhus- klinisk forskning bedrivs på alla undervisningssjukhus och på många andra sjukhus. Jag har velat säga della för alt det inle skall kvarstå i kammarledamöternas minne alt det bara är på regionsjukhus som man forskar - så är det inle.

Jag återkommer lill de undersökningar vi har övervägt. En förberedande utredning av läget på forskningsfronten har emellertid givit vid handen, atl det är mindre troligt att tymu.sextrakt kan ha någon specifik klinisk effekt annat än vid tillstånd, där det i del enskilda fallet kan visas all tymuskörtelns funktion är otillräcklig. Sådana tillstånd finns, men de är inle vanliga.

Forskning, som bl. a. pågår i Förenta staterna, Frankrike och Israel, har lett lill framställning av väsentligt renare och bällre definierade ly-muspreparationer än THX, däribland polypepliderna tymosin och tymo-poetin. De biologiska effekterna av dessa är emellertid icke entydiga, och utvärderingen förefaller bl. a. därför komplicerad. Starka skäl talar emellertid för att framtida kliniska studier över lymuspreparai inle bör göras med THX utan i stället med sådana, senare utvecklade, preparat, som fyller sedvanliga framställningskrav och som kan definieras innehållsmässigt. Om och när sådana blir tillgängliga är mina medarbetare och jag självfallet intresserade av atl pröva dem - under förutsättning atl riksdagen hjälper oss att allt framgent bevara Serafimerlasarettet.

Herr lalman! Jag framhöll tidigare atl jag inte tror atl vi kan underlåta all ta hänsyn lill de starka känslor, som bär upp den ena sidan i den här debatten. "Diskussionen fortsätter tills ni ändrat er och ser hur verkligheten är", sade herr Lothigius här i kammaren i maj, och han har stått vid sitt löfte. För min del tror jag båda sidor skulle ha nytta av all se hur verkligheten är. Den biologiska verkligheten kan inte ändras, ens genom majoritetsbeslut.

En av vår lids största medicinska tänkare, René Dubos vid Rockefeller-universitetet, har formulerat satsen all "vetenskap är kunskapen om konsekvenser". En av de konsekvenser riksdagen har att begrunda i samband med della ärende är frågan om "del allmänna" - för alt begagna den nya grundlagens märkvärdigt odefinierade ullryck - kan klara att, organisatoriskt, lagsiiftningsmässigt och försäkringsiekniski, handskas med två eller flera "erkända" medicinska skolor, baserade på från varandra skilda sanningsbegrepp.

Hittills har "det allmänna" varil mycket tolerant mot utövande av sjukvårdsverksamhet - även yrkesmässigt och mol ersättning - av personer utanför den krets som efter genomgången utbildning förvärvat samhällets erkännande. Om vederbörande bara undviker att ta befattning med vissa sjukdomar, såsom cancer, sockersjuka och vissa infektions-

sjukdomar m. m., lägger sig samhället inte mycket i deras förehavanden. De är inte heller underkastade läkarnas journalföringslvång - vilket inte minst nu med hänsyn till THX är beklagligt, det håller jag med tidigare talare om - och de slår inte under socialstyrelsens tillsyn eller inspektion. De behöver givetvis inle heller iaktta vad vetenskap och beprövad erfarenhet lär. I gengäld kan deras patienter inle heller begära ersättning från försäkringskassan och är därmed jämställda med de patienter som dristar sig att besöka offentliganställda läkare på deras frilid.

Om den lagtolkning är riktig, som riksdagen hittills .U besked om, kan THX inle frisläppas med mindre antingen läkemedelsförordningen omarbetas eller en särskild lag, som gör undanlag Kr THX, antages. Möjligen måste då också kvacksalverilagen, och kanske lagen om behörighet all utöva läkaryrket, omarbetas. I debatten här i maj 1975 framhöll herr Romanus att orsaken lill all läkare inte får ge THX efter del socialstyrelsen meddelat, all sådan verksamhel icke var förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet, är alt "vissa saker måste vara förbjudna för läkare just därför all de är läkare", dvs. vi måste svara upp mol högre krav än dem, som slälls på andra medborgare, för vilka -enligt kvacksalverilagen - åtskilligt, kanske det mesta, ännu är tillåtet.

Situationen har emellertid ändrats på allra sista tiden. Kammarrätten har nyligen i elt mål, där en läkare samtidigt använt både konventionell medicinsk behandling och naturläkemedel, på ett minimum av domskäl, resolverat all - då användandet av biologiska läkemedel eller naturläkemedel ej visats ha haft någon skadlig eller farlig inverkan på patienten, men väl möjligen en gynnsam sådan, och då någon behandlingsåtgärd i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet ej försummats - någon disciplinär åtgärd ej kan riktas mol en läkare, som av medicinalväsendets ansvarsnämnd tilldelats varning, vilken sålunda upphävdes. Om detta beslut - från början av november - står fast, framgår därav att läkare har rätt att, såframt de först och främst genomför sedvanlig medicinsk behandling, även meddela sådan behandling, som är tillåten för varje annan svensk medborgare. En inkörsport förefaller därför öppnad - eller till hälften öppnad - lill ell system med flera parallella sanningsbegrepp inom sjukvården. Att della måste medföra åtskilligt huvudbry för socialförsäkringsutskottet, och inte minst för dess ärade herr ordförande, förefaller ofrånkomligt: Såvitt jag förstår innebär kammarrättens dom alt läkare i större utsträckning än f n. kan få rätt att villfara patienters begäran om behandling med icke konventionella läkemedel, vilket väl är ett steg i den riktning motionärerna önskar. Jag vill däremot, herr talman, bestämt reagera mot de föreställningar som kommii till uttryck i lidigare debaUer all en läkare har skyldighet alt tillhandahålla vad en patient önskar - det må vara sedvanliga läkemedel eller naturläkemedel. Läkaren tillhandahåller allmänheten sina tjänster, det är riktigt, men en tjänare i den bemärkelsen atl han lar order från sina patienter är han inte, ty han handlar alltid på sitt eget och icke på patientens ansvar.

Med detla har jag, herr talman, försökt alt belysa några av de myckel

Nr 36

Onsdagen den I december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m.m.

vittomfattande problem som aktualiseras av trycket från de många, som är fasta i tron på THX.

Jag har försökt från min utgångspunkt att belysa THX plats i försöken atl påverka den mänskliga organismen genom tillförsel av vävnadsexirakl och att precisera den juridiska och administrativa situation, i vilken framställningen av och behandlingen med THX f n. befinner sig. Jag har också försökt placera den vetenskapliga läkemedelsprövningens metodproblem i del svenska psykologiska kraftfält som alstrats kring THX och i del sammanhanget pekat på all del är sannolikt atl utvecklingen internationellt redan hunnit vidare och all intresset därför nu måhända främst bör riktas mot nya, kanhända intressantare preparat. Jag har, till sist, i anslutning lill ett alldeles färskt rättsfall, antytt att sjukvårdens hävdvunna administrativa, juridiska och eventuellt försäkringsmässiga struktur nu möjligen måste ställas under debatt, varvid bl, a, behandling med icke registrerade läkemedel genom läkares försorg kan komma i ett annat läge.

Med all den sympati jag har för herr Lothigius personligen och för de hedervärda motiv han har för sitt särskilda yrkande - och med en försäkran alt för egen del uppmuntra och stödja seriös forskning på della område - ser jag mig i dagens läge ingen annan råd än atl yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

Herr WEINEHALL (c):

Herr talman! Riksdagen diskuterar i dag olika former av medicinsk behandling, som hittills stått utanför den ortodoxa sjukvården. Samtidigt som alll fler människor - del intrycket har jag - uttalar sin oro inför vissa konventionella behandlingsmetoder och framför allt den ökande läkemedelsförbrukningen, växer intresset för olika typer av nya behandlingsformer.

Inga av de i ulskonsbelänkandet berörda behandlingarna eller behandlingsformerna är nya. Många är väl beprövade och har använts av gemene man. Vissa är dessutom av långt äldre datum än den konventionella vårdens metoder. Alla dessa icke konventionella behandlingsmetoder har emellertid det gemensamt att de tidigare mötts med skepsis, för att inle säga ointresse, av den etablerade sjukvården. Det faktum alt vi har ett ständigt ökande intresse för dessa icke-konventionella metoder bör leda till eftertanke inom den ortodoxa medicinen. Speciellt bör uppmärksammas alt många av de i detla utskotlsbetänkande nämnda behandlingsmetoderna röner ett på sina håll mycket stort förtroende hos allmänheten.

Del ligger nära lill hands all den konventionella medicinen förkastar allt delta. Men jag anser all del vore en stor olycka om man avfärdade detta som uttryck för folktro och okunnighet. Del skulle skapa en större förtroendeklyfta mellan sjukvården och allmänheten. Enligt min mening

är det av stort värde all de människor som behandlas på ett speciellt sätt hyser en stark tilltro lill den vårdform de åtnjuter.

Socialutskottet har gjort en seriös värdering av de många områden som berörs i motionerna. I vissa avseenden innebär det belänkande som nu behandlas en väsentligt förändrad syn i förhållande till tidigare. Jag tänker då i första hand på utskottets enhälliga förslag all riksdagen med anledning av en motion av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. skall uppdra ål medicinalansvarskommittén all göra en utredning om på vilket sätt kiropraktorer med examen som Doclor of Chiropractic eller motsvarande examen lämpligen skulle kunna inordnas bland de olika kategorier yrkesutövare som finns inom sjukvården.

Det är min bestämda uppfattning att vi behöver välutbildade kiropraktorer inom den moderna sjukvården. Olika läkarkaiegoriers kunnande och erfarenheter rörande manipulationsbehandling är tyvärr mycket bristfälliga. Det finns undanlag, men sådan är tyvärr regeln. Trots all del hos allmänheten finns en stor efterfrågan på dessa tjänster, kan sjukvården endast till myckel liten del tillgodose denna efterfrågan.

Traditionellt är del i första hand ortopederna som förväntas inneha kunskaper om manipulalionsbehandlingen. Jag vill emellertid peka på att de ortopediska klinikerna i Sverige alltmer inriktar sitt arbete på or-topedisk-kirurgisk verksamhet. Fler och fler ortopediska kliniker döps om till orlopedisk-kirurgiska kliniker, och specialisterna är där i första hand engagerade i att sälla in nya leder eller alt med andra kirurgiska ingrepp åstadkomma bot och bättring. Ett ofrånkomligt resultat av detla blir att vi får mindre utrymme för den verksamhel som exempelvis innebär behandling av ryggbesvär och liknande. Jag är i del sammanhanget övertygad om atl kiropraktor- och manipulationsbehandling får en belydande roll i den framtida sjukvården.

Låt mig här säga alt jag också biträtt del förslag som innebär all man skall utreda bl. a. förutsättningarna för att kunna legitimera kiropraktorer som sjukgymnaster. Jag tycker del är en väg som bör prövas, men jag vill samtidigt underslryka, att jag iror att den för framtiden rikliga vägen är atl ha en speciell utbildning och en speciell legitimation. Det ligger dock långt fram i liden. I elt första skede tycker jag all utskoiisskrivningen är bra.

Del stora ämnet i dagens debatt är emellertid THX-frågan. Vi har nyss fått en utmärkt redovisning av professor Biörck, och det finns kanske inte-så myckel alt tillägga. Jag vill i alla fall lämna en del synpunkter.

Utskottels skrivning är en kompromiss som alla ledamöter enhälligt slår bakom. Vår uppgift har varil att söka sammanväga allmänhetens krav, förväntningar och förhoppningar på THX med de lagar och bestämmelser som reglerar den svenska sjukvårdens användning av olika preparat. Utgångspunkten i utskottets skrivning är att inte förändra nuvarande regler för registrering och användning av medicinska preparat. Utskottet är alltså inle berett all genom en författningsändring öppna

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjuk\'ården, m. m.

en '''köksväg" för THX. Samtidigt är del inget tvivel om all samhället har ell ansvar gentemot de många människor som hyser en stark tilltro lill och en stark förhoppning på THX och som under lång lid uppenbarligen använt preparatet.

Socialutskottets uppgift är inte atl göra en medicinsk bedömning av preparatet. Del är inte vår uppgift att säga om ett preparat skall användas eller inte. I stället har utskottet valt all peka på de förfailningsmässiga möjligheter som finns för att människor, som vill använda sig av elt icke registrerat preparat, genom särskild dispens kan få tillgång till preparatet i fråga.

Utskottet hänvisar lill all enligt 13 >; tillämpningskungörelsen kan socialstyrelsen - efter särskild framställning - medge rätt lill försäljning av bl. a. sådan icke registrerad specialitet, som lill sin verkan skall prövas av viss läkare eller varav viss person befunnits vara i behov med hänsyn lill sitt hälsotillstånd.

Preparatet Iscador har varil föremål för dispensgivningar. Del blir nu socialstyrelsens sak atl bedöma om THX också kan bli föremål för samma dispensgivning.

Del som gör THX-frågan så svår är den lill synes slora diskrepansen mellan många av de THX-behandlades egna upplevelser av THX-behandlingens resultat och resultaten av de vetenskapliga prövningar som preparatet utsatts för. Medan del hos allmänheten finns ell starkt förtroende för THX, har det i vetenskapliga utvärderingar inte framkommit något som tyder på att THX är verksamt.

I själva verket pekar den av socialstyrelsen 1972 tillsatta expertgruppen på del faktum, att i vissa fall patienter med cancer fördröjt eller undandragit sig erkänd och rationell behandling för atl i stället låta sig behandlas med THX. 1 vissa fall har della lett lill atl patienter avlidit.

Nu tror jag inte man kan säga att denna expertgrupp har presterat en fullständigt uttömmande redovisning av all kunskap i THX-frågan. Det finns svenska professorer -jag har t. ex. läst en artikel av professor Lindahl i Linköping - som har varnat sjukvårdsdebaiiörer atl dra alltför kategoriska slutsatser av expertgruppens ulredning. Någon systematisk studie över THX-preparatet har inte gjorts.

THX-frågan berör ett av de svåraste områdena inom sjukvården: omhändertagandel av människor som bedöms såsom obotligt sjuka. Här måste de inom sjukvården verksamma våga göra en självprövning och erkänna att man i dag inle i tillräcklig grad har förmåga och möjlighet till elt personligt engagemang i de sjukas situation. Förmodligen är den attityd en obotligt sjuk vårdsökare bemöts med av utomordentligt stor betydelse för hur dennes egna upplevelser av de sista månaderna i livet skall gestalla sig. En av förklaringarna lill de positiva effekter som många människor anser har blivit resultatet av THX-behandlingen kan sannolikt tillskrivas detta konto. Del har även Läkarsällskapet pekat på i sitt remissvar på motionerna.

Utskottet håller dörren öppen för nya initiativ på forskningsfronten. Ulskoltet säger bestämt ifrån att del är en självklar skyldighet att, om så visar sig påkallat, ta erforderliga initiativ för att ge stöd åt forskning på området. Jag tror all vi alla kan vara överens om atl de belopp som hittills satsals på forskning har varit mycket blygsamma. Många människor har varit föremål för THX-behandling. Del är della utskottet tänker på, när det framhåller att man vill beakta det faktum att ett stort antal människor hyser tilltro till preparatet. Detla faktum bör vägas in, när man lar hänsyn till vilken angelägenhelsgrad en fortsatt forskning rörande tymushormoner skall få.

I Umeå förekommer i dag en myckel blygsam verksamhet rörande tymushormoner. Tack vare elt stipendium på 5 000 kr. - beloppet var alltså inte större - kunde en forskargrupp där starta en del försök med marsvin. Enligt Umeågruppens första rapport, som professor Biörck också hänvisat till och som omfattar försök med marsvin infekterade med tuberkulos, har man inte funnit några belägg för att THX har någon positiv effekt. Men - och del är del väsentliga här - man understryker samtidigt all man har haft en mycket kort observationslid och utesluter inte möjligheten av all under t. ex. längre observationslid andra resultat kan erhållas. Därför pågår i dag ytterligare ett försök, som dock ännu inte har färdigställts. Del är självfallet inle möjligt att uträtta så myckel med ell forskningsanslag på 5 000 kr.

Föregående talare har i viss mån förekommit mig. Del är uppenbart att forskare både i Stockholm och i Umeå är intresserade av all ägna sig åt forskning på detla område. Eftersom jag tror all det kan vara av värde för kammaren vill jag meddela att de aktuella Umeåforskarna är beredda att sälla i gång ett projekt rörande tymusforskning, om samhället bedömer det såsom angeläget att ställa nödvändiga resurser lill förfogande. På samma säll som professor Biörck redovisade all han inle bedömde del såsom rimligt all göra en studie på elt orent preparat, menar Umeågruppen all den kliniska prövningen bör anstå tills man har ell rent preparat att använda sig av.

Av en PM, som har upprättats i Umeå i samarbete mellan de professorer och docenter vilka lidigare varit engagerade i denna verksamhet, framgår den inriktning som Umeåforskarna skulle kunna tänka sig ge ett forskningsarbete rörande tymushormonerna. Jag vill här redovisa del PM som med. dr Torgny Stigbrand, docent vid institutionen för medicinsk kemi i Umeå, har upprättat.

"Thymushormonerna och deras effekter utgör i dag ett mycket aktivt forskningsfält, där nya rön presenteras med förhållandevis korta tidsintervall. Flera forskningsgrupper, inkluderande bl. a. Goldslein och White i USA, Bach i Paris och Trainin i Israel har hittills huvudsakligen bidragit med de kunskaper som i dag representerar erkända fakta på della område.

Samtidigt pågår i dessa grupper i dag omfattande både teoretisk och klinisk forskning avseende Ihymushormonernas betydelse för immunförsvaret. Denna forskning är ännu inte i tillräcklig omfattning doku-

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

menierad i vetenskapliga tidskrifter. En förutsättning för all på ell meningsfullt sätt kunna värdera betydelsen av ihymushormonernas effekter, liksom deras användning som länkbar behandling vid olika sjukdomstillstånd, är att den internationella forskningen på området, och då framför alll forskningsfronten, kan karlläggas och sammanställas. Det bedrivs även viss forskning vid universitet i Sverige.

Denna kartläggning av ihymushormonforskningen - med direkt information från de aktuella forskarna - skulle kunna möjliggöra vidare bedömningar och värderingar av de kontroversiella ståndpunkter som finns i Sverige i denna fråga.

Om förutsättningar finns att bearbeta vissa av dessa frågeställningar inom landel under exempelvis en treårsperiod, bör dessa möjligheter beaktas. Ett av de problem som i första hand är aktuellt är ihymushormonernas kemiska egenskaper och karakläristika - en fråga kring vilken det inte råder internationell enighet i dag.

Lika väsentligt är vidare dessa renade hormoners effekt på de vita blodkropparna och deras sätt att reagera. Del är också nödvändigt all utreda den betydelse dessa hormoner har vid i första hand djurförsök, där både infektionsförlopp, avslölning av transplanlat och tumörsjukdomar kan studeras, liksom de vita blodkropparnas sätt att reagera efter tillförsel av hormon.

En specificering av de kostnader nämnda verksamhet kan medföra, bör dock anslå till en eventuell kartläggning av den internationella forskningen kring thymushormonerna har redovisats."

I utskottets skrivning sägs -jag upprepar det - att det är "en självklar skyldighet för socialstyrelsen atl om så visar sig påkallat ta erforderliga initiativ för att ge stöd ät forskning på området exempelvis genom samarbete med statens medicinska forskningsråd". En sak som man skulle kunna säga gör det "påkallat" för socialstyrelsen atl la erforderliga initiativ är au del finns en grupp seriösa forskare i Umeå som är intresserade av att gripa sig an tymushormonerna och kanske också söka ge svar på frågan om även THX kan ha en medicinsk effekt. Självfallet skulle Umeågruppen arbeta med metoder som ur hygieniska och andra synpunkter är godtagbara.

Herr talman! Jag har försökt redovisa några kommentarer till del betänkande som vi har enats om inom utskottet. Utskottet pekar på möjliga vägar om THX skall användas i framtiden. Vi pekar på möjligheten all vända sig lill socialstyrelsen för alt söka dispens alt begagna preparatet. Del finns också ett intresse från utskottets sida att det sker forskning på detla område, en forskning som kan ge svar på frågor framför allt rörande de rena lymushormonernas effekter på människokroppen.

Med det anförda ber jag atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr talman! 1 motionen 1238 begärs att socialstyrelsens läkemedelsbyrå skall föranstalta om noggrant utförda kliniska prov med THX. Med

frivilliga och av läkare utsedda patienter, där ell läkemedelsval talar för att prov med THX inte kan vara skadligt, bör sådana prov vara värdefulla, förhoppningsvis för både patienter och intresserade läkare-forskare. Del kanske förhåller sig så all lymusextraklel är verkningsfullt just i denna enkla beredningsform som den nu har.

Av utskoltsbelänkandel framgår, och utskottets ordförande har anslutit sig till det, all utskottet känner lill hur många människor upplever situationen när läkarna förklarar all de inget mer kan göra. De sjuka gör då som den drunknande, de griper efter del sista halmstrået. Och det är just då, när inget annat känt och verksamt medel finns all tillgå, som människorna säger: Låt oss få lov all pröva med THX.

Utskottet säger också atl det inte finns något formellt hinder för socialstyrelsen att la ett initiativ som syftar till all klarlägga effekten av ett läkemedel. Detsamma sade Lars Weinehall alldeles nyss. Jag vel inle om utskottets skrivning skall tolkas på något visst sätt, men tydligen kan ingen hindra socialstyrelsen atl försöka göra elt sådant klarläggande. Men om socialutskottet vill det får man inget besked om. Något riksdagens initiativ är f n. inte påkallat, säger utskottet, som hemställer alt motionen avslås. Man kan ju säga att socialstyrelsen här får ell besked, nämligen all del inte föreligger något formellt hinder atl föranstalta om kliniska prov. Men efter allt som sagts, skrivits och gjorts när det gäller THX känns del ändå som om det finns en viss osäkerhet just här. Den utredning som gjorts om THX och som del både här och i lidigare debatter har hänvisats till anser jag inte bör vara socialstyrelsens sista ord i denna fråga. Det skulle vara fel.

THX är en natursubstans under utforskning. Orsaken till att man motsatt sig dess användning är sättet på vilket del tillförs, alltså injiceringen. Men jag kan inle förslå all det skulle vara omöjligt all uppnå en fullt tillfredsställande hygienstandard. Om bara viljan finns är jag övertygad om att det också finns möjligheter i det fallet.

Vidare säger utskottet all det är av utomordentlig vikt att socialstyrelsen håller sig väl informerad om den grundläggande tymusforskning som bedrivs såväl i Sverige som i andra delar av väriden. I delta har också utskottets ordförande Göran Karlsson instämt. Likaså anses del vara en självklar skyldighet för socialstyrelsen all, om så visar sig påkallat, ta erforderliga initiativ för stöd ål forskning på della område. Låt mig här säga, all vore jag socialstyrelsen skulle jag la utskottets betänkande som en uppmaning alt försöka få lill stånd den kliniska försöksverksamhet som vi motionärer önskar och som enligt vad dr Biörck nyss informerade om inle sker endast på regionsjukhusen. All ulskollel inle har skrivit rent ul och begärt all socialstyrelsen skall sätta i gång försöksverksamheten må så vara. Det finns ju vissa umgängesformer mellan riksdagen och verken.

Jag anser inte att fältet skall vara fritt för en okontrollerad och oansvarig utveckling på läkemedelssidan, men jag vill atl människor inle skall ställas utanför det som de behöver och kan få i de speciella fall där

6 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjuk\'ården. m. m.

THX-preparatet används. Vi föreslår därför i motionen all THX skall få användas legalt av läkare och sjukvårdspersonal på sjukhusen. Socialstyrelsens läkemedelsbyrå har möjligheter atl utföra och genomföra detla utöver den THX-utredning som tidigare gjorts.

Med frivilliga och av läkare utsedda patienter, där läkemedelsvalet talar för all prov med THX inte skulle vara skadligt, bör sådana prov kunna vara värdefulla. Och del är riktigt när utskottet antyder all det är synnerligen värdefullt att liden för relationerna mellan patient och läkare utökas. Av utskotlets skrivning framgår att utvecklingen inom sjukvården i stor utsträckning har baserats på vetenskapligt grundade överväganden om effektivitet och precision. Detta har varit honnörsord, medan de psykologiska och allmänmänskliga faktorerna understundom på ell olyckligt sätt kommit i skuggan.

Jag har en känsla av all också här just effektiviteten och byråkra-tiseringen varit viktig. Viktigare bör dock varje enskild människa som skall behandlas vara. Del är olyckligt all så länge vi har brister i vår mycket fina sjukvård - brister på det allmänmänskliga området - de människor, som sökl sig lill THX-preparatet och som inle har något annat medel att förlila sig på, berövas della medel, trots all vi inle har någonting annat och oavsett om dess verkan inle är färdigulforskad.

Vi kan inte säga att de som anser sig hjälpta inle vet vad de talar om. Det har sagts lidigare all enskilda exempel inte skall kunna påverka Ställningstagandet, men det som gjorde alt jag en gång började aktivera mig i den här debatten var en upplevelse på mycket nära håll. Jag var med om när en människa fick information om att hon hade några månader kvar att leva och låg i sjukhusbädden. Sedan hon hade börjat behandlas med THX kom hon ur bädden och skulle få tillbringa resten av sin lid, var del avsett, tillsammans med sin familj. Detta betydde så oändligt myckel för henne och familjen atl de vetenskapliga, ännu inte utforskade skälen mot THX bör vika. Nu stoppades preparatet under hennes sista två månader, och del var tragiskt för henne och hennes familj.

Experterna har inle kunnat finna några verksamma påverkningar, men de har kanske något kvar att finna innan slutordet har sagts. Vi kan nog konstalera att även expertis och godkända läkemedel kan ha sina brister.

Enligt Göran Karlssons anförande tycks det inte vara klart att utskottets skrivning i grunden är så positiv som del framgår när man noggrant läser belänkandet. Jag måste säga alt jag har läst del många gånger och funnit utskottets skrivning så positiv att något mer kanske inte behövt sägas. Men debatten visar att det finns mer alt säga.

Lars Weinehalls framställning av utskoiisskrivningen är belydligt positivare, men när det påslås atl utskottet inle har denna positiva skrivning och atl herrar Lothigius och Johanssons i Skärstad förslag inle innebär ell understrykande av all riksdagen bör ge regeringen lill känna vad som anförs i motionen 1238, så vill jag lill ulskoltet och herr Lothigius ställa två frågor: Kommer THX-preparatet all få framställas i fortsätt-

ningen? Kommer läkare och sjukvårdspersonal all få möjlighet att legalt använda THX-preparalel när en patient så önskar och läkare bedömer att prov med preparatet inte kan vara skadligt för patienten?

Klara önskemål i dessa två frågor ingår i motionen 1238 - all vi av humanitära skäl bör tillåta människor att erhålla THX när del inte finns något annat att tillgå. Och därom tycks vi alla i grunden vara ense. Skall man då förhindra användningen av något som inte anses åsamka skada? Nej, det kan inte vara försvarligt att ta ifrån människor THX när det vetenskapligt har bevisats vara ofarligt, all inte ge människor THX när de känner all de är hjälpta av del.

Om det klart framgår atl önskemålen på de två punkter jag berört kan tillgodoses genom herrar Lothigius och Johanssons i Skärstad skrivning kunde vi ha ell gemensamt yrkande. Men jag vill lyssna till den information jag får härefter och eventuellt återkomma med ett förslag.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m.m.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäie:

Herr talman! Som svar på fru Fredriksons fråga kan jag bara hänvisa till vad vi menat med vår framställning och vad som indirekt eller direkt slår i den.

För det första är vårt förslag mer positivt än utskottets förslag. Del är en direkt anmaning lill fortsalt forskning och klinisk prövning.

För del andra måste en stor klinisk prövning med THX-preparal också innebära att människorna får tillfälle och möjlighet att della i den kliniska prövningen. Mol den bakgrunden måste THX-preparat framställas för klinisk prövning och för forskningens skull. Därmed har jag från mina utgångspunkter besvarat frågan om innehållet i vår framställning och vad som var avsikten med det särskilda yrkandet från mig och herr Johansson i Skärstad.

Jag tycker det var skönt att höra ett litet ovanligt anförande, ett anförande som lyfte åhörarna över vardagen, nämligen det som Gunnar Biörck framfört i kammaren. Det var elt anförande i en sakfråga, elt anförande som också vittnar om ödmjukhet hos en framstående läkare, bekymmer, frågor, erkännande att man inle vel, mänskliga aspekter, en öppenhet för möjligheterna för lekmän att indirekt eller direkt kämpa för andra människors besvärligheter och frågor. Även om samme läkare av vissa distinkta skäl i denna situation måste göra ett annat ställningstagande är det skönt atl höra ett sådant anförande i kammaren.

Hert ROMANUS (fp):

Herr talman! Socialutskottet har behandlat frågorna om icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården mycket ingående. . Våra utgångspunkter när vi diskuterat THX har varit:

1. Vår läkemedelslagstiftning är återhållsam. Den som köper ett läkemedel har rätt all kunna lila på, alt del är verksamt, och all eventuella biverkningar inle slår i orimligt förhållande till läkemedlets effekt. Vi vill slå vakt om den lagstiftningen.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjuk\'ården, m. m.

2. Vi vill undvika alt skapa en situation där riksdagen skall ta ställning till effekten av ell visst medicinskt preparat. Riksdagen är inle ell medicinskt sakkunnigt organ. Del kan inle vara rimligt att riksdagen skall besluta om undantag från lagarna för ell visst preparat.

3. Del allmänna har ett ansvar för det läge som har uppstått genom att THX har kunnat användas på tusentals människor under mer än 20 år, bl. a. med utgångspunkt i den dom högsta domstolen har avkunnat.

Utskottet har därför velat visa på vägar atl la det här ansvaret ulan att ändra på principerna för lagstiftningen, och ulan atl riksdagen fattar beslut i en rent medicinsk fråga tvärtemot de sakkunniga organ, som vi har satt all tillämpa lagstiftningen.

Här finns många svåra problem. Vad säger man t. ex. lill den som upplever sin situation så, atl den offentliga sjukvården har gett upp hoppet om honom eller henne, men all han eller hon har fått hjälp genom THX? En sådan person uppskattar naturligtvis inte del samhällsskydd som innebär att man tar ifrån honom elt medel som han tror på.

Med tanke på bl. a. den situationen har utskottet erinrat om de möjligheter lill licensgivning som finns i den nuvarande lagstiftningen, som den hittills har tillämpats. Vi konstaterar alt man i fråga om elt annat preparat har tillämpat det som har kallats humanitära skäl, i en situation liknande den jag nyss nämnde. Vi har alltså pekat på möjligheten att ge licens för läkemedel i vissa situationer då humanitära skäl föreligger. Av del följer naturiigtvis inte att riksdagen eller socialutskottet skulle kunna ge några direktiv om hur licensgivningen skall tillämpas i fråga om elt konkret namngivet läkemedel.

Vi har också gått närmare in på möjligheten till yllerligare klinisk
prövning. Även i det avseendet har, enligt vår åsikt, samhället ett sär.okill
ansvar för den situation som har uppkommit som en följd av högsta
domstolens uttalande 1971. Därför skriver utskottet: "Även om en strikt
vetenskaplig bedömning inte skulle tala för atl man satsar ytterligare
resurser på en ulvärdering av THX, måste beaktas alt ell stort antal
människor hyser tilltro lill preparatet ."

Del är alltså de här två punkterna som vi har velat lyfta fram: dels alt del finns möjlighet att la hänsyn lill humanitära skäl vid licensgivning, dels att det faktum, atl många människor tror på ett preparat och anser sig beroende av det, i sig självt är ett skäl lill ytterligare forskning, även om projektet från rent vetenskaplig synpunkt ler sig tämligen utsiktslöst.

Det är också de här två punkterna som har tagits upp och utvecklats ytterligare i det särskilda yrkande som har delats ul. Det har redan påpekats atl yrkandet ligger betydligt närmare utskottets förslag än de motioner som har väckts i frågan. Jag noterar det som någonting positivt. Förslagsställarna slår liksom ulskollel vakt om vår nuvarande läkemedelslagstiftning. Lika litet som utskottet vill de att riksdagen skall tvingas att ta ställning till den rent medicinska frågan om effekten av preparatet THX, och de yrkar inte på att riksdagen skall besluta att tillåta tillverkning av THX som elt undanlag från gällande lagstiftning. Även om skillnaden

mellan utskottets förslag och det framlagda yrkandet är långt mindre än mellan utskotlets förslag och motionerna, vill jag rekommendera kammarens ledamöter all följa utskottet, och detla av två skäl.

För det första rör vi oss på ett område som är mycket komplicerat. Ulskollel har, med representanter förde meningsriktningar som förslagsställarna tillhör, noga övervägt varje mening i betänkandet och undersökt hur långt man kan gå i generös riktning inom ramen för hittills gällande principer. Man är alltså på säkrare mark, om man röstar på utskottets förslag.

För del andra finns det i utskottets betänkande tre viktiga rader som inte återfinns i del utdelade yrkandet. Jag citerar: "För den händelse del skulle bli aktuellt med en klinisk prövning av THX eller liknande tymusextrakl, måste naturligtvis sedvanliga krav på tillverkningen av preparatet ställas upp." Detta viktiga konstaterande bör finnas med i riksdagens beslut.

Jag vill framföra ytterligare en synpunkt på en eventuell fortsall klinisk prövning av THX eller på annan forskning om preparatet. Del måste vara en verksamhel som respekterar det grundläggande kravet på vetenskap. De resultat som kommer fram skall respekteras, oavsett om de stämmer med forskarens förväntningar eller inte. Det får inte vara så, alt man viftar bort eller misstänkliggör sådana resultat som inle passar i den bild som man har skapat för sig. Tro på palentmediciner och häl-sopolitiska frälsningsläror har inte med vetenskap att göra. Det har inte heller, naturligtvis, ell avvisande av elt läkemedel eller en hypotes därför att de förespråkas av någon som inte är etablerad inom den officiella medicinen. Del avgörande måste vara vilka effekter som kan fastställas vid en opartisk granskning, där man så långt del går försöker eliminera inverkan av andra faktorer än det läkemedel eller den behandling som skall studeras.

En viktig sak till: THX-debatten får inte skapa den missuppfattningen hos människor att den s. k. konventionella sjukvården inle kan bota cancer. Det slora flertalet människor som har cancer kan nämligen botas om de får vård i tid. Den som på något sätt, genom atl erbjuda alternativa metoder eller genom all uttala sig i massmedia, minskar människornas intresse för att snabbt söka sig till den allmänna sjukvården om de misstänker att de har cancer, den människan handlar inte i patienternas intresse. Vad som än händer på det här området, får del inte vara så atl någon enda människa, som har eller tror sig ha cancer, undviker all så snabbt som möjligl söka sig lill den allmänna sjukvård som landslingen tillhandahåller - därför att hon har fåll föreställningen att del inte går att bota cancer. De allra flesta cancerfall kan botas. Det bör var och en veta, och alla som är verksamma på området bör ta på sitt ansvar att sprida kunskap om della.

Jag ber all med del anförda få yrka bifall lill utskottets enhälliga hemställan.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäie:

Herr lalman! Jag vill bara peka på en liten passus som kanske inte har betonats nog från vår sida. Jag avser just del som herr Romanus säger om att det avgörande ansvaret för mottagande av patienter och vård av sjuka i vårt land skall ligga hos den allmänna sjukvården. Del är just den uppfattningen som ligger bakom vår strävan att åstadkomma ökad forskning och ökad klinisk prövning av THX. Del är precis del vi vill genomföra - i stället för att ha den situation vi nu befinner oss

Jag vill också poänglera alt det för denna stora kliniska forsknings skull är hell nödvändigt all tillverka THX, så att man kan göra en meningsfull undersökning av hur del inverkar på människorna.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! För omkring tio år sedan åkte jag med taxi till Sala. Chauffören hade i bilen en av Stockholms morgontidningar och under färden ögnade jag igenom densamma. Där fanns en artikel om dr Elis Sandberg och THX. Jag gjorde några kommentarer om artikeln och läi väl chauffören förstå atl jag inle trodde så mycket på del där preparatet. Då sade han till mig ungefär så här: Du vel väl inte att del är lack vare dr Sandberg och THX som jag har en av mina döttrar i livet?

Han berättade all professor Olivecrona opererat bort en cysia på lilla hjärnan på en av hans döttrar. Men svåra återfall i denna sjukdom började snart och många gånger fick hon ända upp till 20 anfall per dygn. Efter hand kom domen från Akademiska sjukhuset: Hon har hjärncancer och vi kan ingenting mer göra för henne.

Vad gör föräldrar då de får ell sådanl besked? Man griper efter halmstrået, "Vi vände oss till dr Sandberg och hon fick THX-behandling. Hon är nu helt återställd. Den som förmedlade kontakten med dr Sandberg var en legitimerad läkare. Dottern är nu gift, har barn och lever ett normalt liv. För mig spelar det ingen roll vad myndigheter och tidningar skriver om Elis Sandberg. Min dotter har han i alla fall räddat livet på", sade denne fader till mig.

I slutet av januari i år fick jag elt telefonsamtal här på riksdagen. Det var något av ell nödrop från en dam i Stockholm som ansåg sig helt beroende av THX. Anledningen var en tidningsartikel om atl livsmedelsverket fattat ett beslut innebärande att hanteringen av kalvbräss på slakterierna skulle bli sådan att dr Sandberg inle längre skulle få de organ som är nödvändiga för fortsatt produktion av THX. Pä hennes önskan ställde jag följande fråga till dåvarande jordbruksministern: Är statsrådet beredd medverka lill att dr Sandberg även i fortsättningen får tillgång lill den för hans verksamhel nödvändiga kalvbrässen på samma villkor som tidigare?

Efter den frågan och det svar jag fick och efter den publicitet som ägnades frågestunden i riksdagen har jag fåll en mängd telefonsamtal och många tiotal brev från hela landel från personer, som anser att de

måste ha THX för att inle förlora synen eller för atl över huvud laget kunna överieva. Själv kan jag naturligtvis inte alls bedöma värdet av THX. Men eftersom så många vetenskapsmän och läkare ställer sig helt på dr Sandbergs sida, så tror jag på att THX har en förebyggande och positiv effekt. Det har också intygats av många patienter.

Del har sagts i dag alt vi inle skall la upp enskilda fall och inle heller alltför mycket skall citera enskilda personer i detta .sammanhang. Låt mig av de många brev som jag har fått dock citera elt, som är dagtecknat i Fagersta. Del heter i brevet:

"Som Ni väl känner lill har vår dotter Anita Ahlqvist, som bor på Gotland, de senaste fem åren varit direkt beroende av THX. Hon är sedan 11-årsåldern diabetiker. Som en följd av della har hon starkt nedsatt syn. För ca sex år sedan fick hon klart för sig att den läkarbehandling på specialavdelning hon undergått inte haft någon som helst positiv effekt. Hon var nu på väg att bli helt blind, 1972 började hon som ell sista förtvivlat försök med THX, Tidigare hade hon ofta förekommande blödningar i ögonen, fick dessutom ofta infektioner. Efter upprepade THX-behandlingar började en markant förbättring all märkas, såväl vad ögonen beträffar som hennes infektioner. Vid ett tillfälligt stopp i THX-tillförseln blev hennes syn åter märkbart försämrad och hennes förtvivlan var stor. Delsamma gällde flera THX-patienler på Gotland. Men efter vädjande lill dr Sandberg fick de åter THX och så småningom blev alla bevisligen klart bättre. Nu har åter genom Socialstyrelsens agerande THX-tillförseln begränsats och Dr Sandberg kan inte ge den THX som vi vet är absolut nödvändig. Vi är djupt förtvivlade och tänker kämpa så länge vi orkar - och många med oss. Kan inga som helst mänskliga hänsyn tagas? Måste domstolar och prestigemänniskor stoppa det enda medel som vi vet är verksamt? Kan inte våra valda riksdagsmän hjälpa oss att föra vår talan? Au lala om atl THX skulle vara verkningslöst är ju helt galet. Och vem skall hjälpa vår dotter eftersom läkarna sagt att de inget mer kan göra? Både utländska forskare och läkare har ju konstaterat alt Dr Sandberg är inne på rätt väg i sin Thymusforskning. Får vi inte förfoga längre över vår egen kropp och dellaga i de forskningar som nu visat sig leda lill positiva resultat? Vi tycker all del strider mot FN:s stadga rörande de mänskliga rättigheterna. Snälla Herr Fågelsbo, försök alt få era riksdagskolleger atl förstå vår svåra situation. Skall vår dotter tvingas resa lill Tyskland eller andra länder för dyra pengar, länder där man vet att THX hjälper. Eller skall hon bli blind och i så fall undrar jag vem som påtar sig ansvaret för detta? Jag och många med mig väntar enträget på ett svar. Sveriges Riksdag är kanske vår enda chans.

Maja-Lisa Sjödin

Fagersta"

Jag har ett annat brev som jag skall be all få citera:

"Mitt barnbarn Roger, har sedan födseln en ögonsjukdom. kallad

näihinneförtvining.

Då jag vid hans tvåårsålder fick vårdnaden om honom, märkte jag

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

att hans syn var dålig. Han såg inget i sidled, upp eller ned.

Då han endast hade kikarsikte, gjorde han sig ofta illa. 1 mörker var han helt blind, i skymningen trevade han sig fram med att känna sig för med händerna. Även i dagsljus var synen myckel nedsatt. Jag tror ingen kan förstå hur ont del gjorde mig när jag såg hur del var ställt med mitt lilla barnbarn.

Jag sökte för honom på ögonkliniken vid Kristianstads sjukhus och fick därifrån remiss till Karolinska i Stockholm. Av den kvinnliga professorn .som undersökte honom fick jag den svåra domen atl Roger skulle bli blind. Del fanns ingen bol för denna sjukdom.

Professorn sade: Kanske kan han någorlunda klara dom första två åren i skolan, sedan får han fortsätta på Tomteboda.

Min förtvivlan var stor, men jag gav inle upp, jag tänkte kanske någonslans finns där hjälp.

Redan på elt tidigt stadium bad en dam från blindinstilutet mig att söka THX-Dr. Sandberg, men då jag som så många andra inle trodde på THX, lät jag åren gå. Under liden sökte jag för Roger hos både läkare och homeopaler och många andra, men överallt samma besked: lyvärr kan vi inget göra. Till slut återstod bara THX, men kunde nu Dr. Sandberg verkligen göra något som ingen annan förmått? Trots mitt slora tvivel på THX beslöt jag all söka.

Jag hade inle råd alt avslå, del gällde mitt barnbarns syn och hela hans möjlighet i livet, ingenting fick vara oprövat.

Dr. Sandberg visade sig mycket förstående och nästan genast fick vi komma upp till Aneby. Mycket skeptiskt inställd åkte jag dit. Då mitt tvivel var djupt rotat, ville det lill en början inle släppa, men då jag efter en lid började märka en förbättring av Rogers ögon, kan ingen förslå vilken glädje jag kände, men samtidigt elt stort förakt för mig själv som inte lidigare hade trott på THX.

På grund av sin dåliga syn plågades Roger ofta av svår huvudvärk, även det försvann. Nervsystemet var på grund av sjukdomen illa åtgånget, men han är nu lugn och fin. Han går nu på sitt tredje år i skolan, han har inga glasögon eller något annat hjälpmedel, ingen där märker något av hans sjukdom, varken lärare eller elever. Han läser, skriver, spelar bordtennis och cyklar ensam i trafiken precis som alla andra seende barn, även i mörker klarar han sig nu ganska bra. Men Dr. Sandberg och även vi vel, all helt återställd är han ännu inte, tiden för fullt återställande är ännu för kort. Roger är även i fortsättningen beroende av sin THX-medicin, han har samma rätt som alla andra att få behålla sin syn när det finns medel som botar. Hjälp oss att få THX erkänt i Sverige.

Eftersom även jag lidigare varil skeptiskt inställd, kan jag nu inle nog lovorda Dr. Sandberg och hans THX-medicin som botat och hjälpt så många. Överallt i vårt land finns del lusentals levande bevis på THX-medicinens läkande och botande förmåga. Jag vill också tillägga alt Roger fått all medicin helt kostnadsfritt."

Brevet är dagtecknat i Kristianstad och undertecknat Signe Olofsson.

Herr lalman! Att jag har engagerat mig i den här saken beror faktiskt hell och hållet på medmänsklighet. För människor i nöd är detla deras sista hopp i en som de ser det i övrigt helt hopplös situation. Prestige får då inle diktera våra ställningstaganden, ulan forskningen måste mötas med förtroende. Av den anledningen yrkar jag bifall till herrar Lothigius och Johanssons i Skärstad under överläggningen framställda yrkanden.

Under della anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, tn. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag vill här ge ullryck för att jag nalkas THX-problemel med den allra största ödmjukhet och därmed gärna erkänner min egen litenhet.

Alldeles särskilt känner jag del så efter atl nu har lyssnat lill professor Biörcks vetenskapliga anförande, där han på ell mycket trevligt men framför alll sakligt säll klargör värdet av THX och skildrar hur patienterna kan uppleva THX-preparal.

Alt jag tar lill orda är emellertid närmast beroende på alt jag inle vill svika alla de människor som på ell eller annat sätt kommit i kontakt med mig och bett mig arbeta för all THX över huvud taget skall få vara kvar.

Jag har träffat sådana människor som har gjort gällande att deras sjuk-domssiluation blivit avsevärt bättre efter THX-behandlingen; de har ansett att del blivit lättare för dem att leva. Om detla förhållande sedan enbart är baserat på deras tro lämnar jag därhän; huvudsaken är väl ändock alt människan som sådan känner sig bättre. Del är för vederbörande det väsentligaste.

Jag har också träffat personer som gjort gällande atl de blivit botade från mycket allvarliga eller livshotande sjukdomar. När den konventionella sjukvården inte har kunnat rädda dem har de som ett sista försök, såsom här tidigare nämnts, gripit efter halmstrået THX.

Jag skall naturliglivs inle fresta kammarens tålamod med all läsa upp alla de brev jag har erhållit i ämnet - det är många brev som jag under årens lopp har fått från förtvivlade människor, som bönfallit om att jag skulle hjälpa dem och försöka se till all THX inte kommer att förbjudas. Men jag har framför mig ett brev som jag absolut måste få citera ur, elt brev där avsändaren skriver sä här: Della är det första anonyma brev som jag skriver. Jag saknar tyvärr mod att framträda offentligt, i rädsla för att jag skall få emot mig mina läkarkolleger, som inle tror på THX, och även socialstyrelsen. Brevet är undertecknat "medicinare", och innehållet är bl. a. delta - jag refererar bara några avsnitt:

Jag skriver delta brev med en bön om all THX skall bevaras. Gör vad herr Börjesson kan för delta! En anhörig till mig hade sockersjuka, fick kallbrand och låg på två olika lasarett. De båda chefiäkarna på resp. kirurgen och medicin förklarade att benet måste amputeras. Patienten

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder , inom sjukvården, m. m.

höll på atl bli vansinnig av förtvivlan. Genom min förmedling kom han till Aneby och dr Sandberg. Detta var i juni för flera år sedan. Han var då dödssjuk, men intensivbehandling med THX gjorde att blodsockerhalten sjönk och immuniteten - motståndskraften - ökade, och i oktober hade dr Sandberg lyckats driva tillbaka kallbranden. Patienten kunde åter gå, och någon ampulation behövde aldrig göras. Nu efter snart sex år går han riktigt bra, fortfarande med båda benen i behåll, men måste alltid med vissa intervaller ha THX.

Brevskrivarens bön är: Se till atl THX får vara kvar - de som vill utnyttja THX skall också ha möjlighet därtill!

Jag har också träffat en läkare på elt av de större sjukhusen i vårt land som berättade, alt en av hans patienter - ett s. k. hopplöst fall, om jag får använda det uttrycket; som lekman kan jag göra del - hade blivit botad med THX.

Många människor uppfattar THX-striden inte bara som en strid mellan Sandberg och socialstyrelsen utan också som en strid där alla THX-patienler är inblandade. 1 detta sammanhang får man inte glömma bort den starka folkopinion som stöder THX. Enligt SIFO-undersökningar, som jag log del av via pressen för några år sedan, krävde inte mindre än 72 96 av de tillfrågade fri tillgång till THX. Denna folkvilja får vi som politiker inle nonchalera. För många som begagnar THX måste del kännas som en form av omyndigförklaring, om myndigheterna inle medger den THX-behandling de önskar.

Som här tidigare har framhållits är del många människor som i THX ser den sista chansen, det sista halmstrået som de tillgriper för att bli botade från sin sjukdom. Jag tror atl en övervägande del av dem som behandlas med THX är patienter som definitivt är slutbehandlade av den konventionella sjukvården.

Många kanske har blivit hjälpta. Skall man förvägra dessa människor denna möjlighet? Jag kan del inle, herr lalman. Även om mina ord i detta sammanhang inle väger så tungt - jag är inle vetenskapsman, läkare eller forskare - har jag inför mitt samvete velat deklarera alt jag inle kan stödja dem som vill förbjuda användandet av THX.

Med del sagda, herr lalman, har jag velat markera min önskan om vidgad tymusforskning i vårt land så att man kan framställa THX som ett renare preparat än vad det nu är. Jag har velat ge ullryck för upp-faltningen au de personer som önskar bli behandlade med THX skall ha möjligheler därtill. Del får absolut inle vara så att de som önskar THX-behandling måste söka sig till Tyskland och andra länder för att erhålla dylik hjälp. Om så sker, är det endast de som har kapital som kan ulnyttja denna möjlighet.

Del är inle minst av humanitära skäl som jag talar för användningen av THX. Därmed har jag inte velat att THX skall ersätta konventionell sjukvård. Men där konventionell sjukvård inte kan hjälpa och där pa-tienien har en absolut önskan att få den behandling han föredrar - i detla fall THX - så skall det behövas tungt vägande skäl för all man

skall förvägra honom denna rätt.

Jag vill gärna ge en eloge till ulskoltet, eftersom utskoltsbetänkandel andas, som jag förslår det, en vilja till förståelse för de människor som det här är fråga om. Men jag kan inte riktigt begripa att det skall behöva bli ett motsatsförhållande om man stöder det yrkande som har framställts av herrar Lothigius och Sven Johansson i Skärstad. Vad vill de? Jo, de vill att ökade medel skall ställas lill förfogande för forskning och klinisk prövning. De vill ha en bred undersökning, och det är väl någonting som man borde kunna enas om i den här kammaren. På det viset skulle man komma fram lill en uppfattning om del verkliga värdet av THX. Och det kan hända alt man finge ett renare preparat så alt man inle behöver riskera en upprepning av de få olycksfall som har inträffat genom alt vederbörande har fått elt preparat som inneburit atl sjukdomssituationen har försämrats. Om man kan få fram en ökad forskning, så kanske det ger sådana möjligheter att vi är inne på lösandet av frågor i samband med sjukdomar som vi i dag inte kan bota.

Med det sagda, herr talman, ber jag än en gång alt få instämma i det yrkande som är ställt av herrar Lothigius och Johansson i Skärstad.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Fröken LITTMARCK (m):

Herr talman! Här har i dag sagis så mycket klokt, engagerat och även intellektuellt stimulerande så jag kan fatta mig kort. Det har naturligtvis också sagts en del som jag inte kan hålla med om. Jag inskränker mig till all markera några punkter som avgjort mitt ställningstagande.

För del första: Lika litet som någon annan när det gäller THX kan jag falla elt medicinskt avgörande. Däremot, herr lalman, tror jag knappast all vi här i andra fall skulle fästa så stor uppmärksamhet vid en utredning som den expertgruppen gjort - hur framstående experterna än är, och del är de verkligen - på grundval av ett så litet undersökningsmaterial i en så omfattande verksamhet som THX utvecklat sig lill. 2 000 människor över hela landel får nu THX-injektioner varje dag, och kön är lång. Men det har vi hört lidigare.

Det finns egentligen redan elt stort rriaterial alt använda vid en ulvärdering hos de läkare som i förtvivlade situationer använt THX men som inte törs träda fram, därför alt de riskerar all stoppas i karriären och betraktas som omdömeslösa, eller därför atl de riskerar - som en läkare i Göteborg - atl ställas inför valet att sluta med THX eller förlora sin legitimation. Det finns också material vid de tio klinikerna i Tyskland, liksom i Holland och Schweiz. Samtliga utländska kliniker leds av läkare, och de får THX direkt från dr Sandberg i Aneby, eller också framställer de det själva på samma sätt som han efter atl ha län sig det i .Aneby. Men vi måste få en ny bred undersökning.

För det andra, herr talman, kan vi här i riksdagen inte gå emot de lagar vi själva stiftat. Men THX engagerar så många människor - med de sjuka och deras anhöriga rör det sig om mer än 100 000 personer - atl hela komplexet blivit en humanitär fråga, som måste las upp lill

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konven-lionella behandlingsmetoder inom sjiikvåiflen, m. m.

allvarlig prövning på nytt. Vi måste beakta alt det finns elt stort antal människor som anser sig ha blivit botade och faktiskt är i arbete, trots all den konventionella medicinen inle hade väntal sig det. Vi vet också, som flera talare här har nämnt, att många nu får sitt THX och anser att det har förbättrat deras syn, som hotat atl försvinna trots nogrann medicinering och diet. Vi känner nog alla någon som blivit botad, och del är väl så alt någon eller kanske flera av oss känner till sådana som blivit av med hudsjukdomar av olika slag.

Man får kalla del placeboeffekl, psykoterapi, spontanläkning eller säga att vissa sjukdomar går i skov, eller också kan man verkligen tro på en rent medicinsk effekt av THX.

Jag tar själv inte ställning lill vad del är - även om det förefaller som om spontanläkningen uppträder förbluffande ofta ganska snart efter en påbörjad THX-behandling.

För det tredje finner ju inle heller socialstyrelsen all THX är skadligt. Skall då tusentals människor omyndigförklaras, berövas sin valfrihet, överbeskyddas? Vem av oss vill personligen ställa sig inför en sjuk människa, som själv är hell övertygad om atl THX hjälper henne behålla sin syn, och säga atl nu får du inte delta mera. Fr. o. m. i dag är det slut! Vem vill säga så när THX inte skadar?

Herr lalman! Här finns mycket att tillägga om den svenska läkemedelsförordningen, om den nya danska läkemedelsförordningen och om hur en utvärdering med tillräckligt stora serier skulle läggas upp. Men det jag har sagt får räcka som motivering till all jag i dag inskränker mig lill alt yrka bifall till det av herr Lothigius och herr Johansson i Skärstad framställda yrkandet.

Hert CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Det är väl ofta så med kompromissprodukler att de inle utmärker sig för någon överlägsen klarhet i uttryckssättet. Det ligger i kompromissens natur all en och annan meningsmotsättning döljs i mångtydiga ulryckssätl. Den debatt som har förts i dag har inte skapat så värst mycket ökad klarhet om vad utskottets belänkande faktiskt innehåller. Jag tycker därför all del kan ha ell värde all så här i debattens slutskede återvända lill belänkandet och försöka sammanfatta och precisera vad utskottet faktiskt är enigt om.

Jag vill gärna säga att den enighet som har kommii lill uttryck är en riktig och äkta enighet. Den är inte framtvingad i förhållande till någon ledamot, ulan del är en enighet av den art vi brukar komma fram lill i riksdagsutskott när vi förhandlar oss igenom ett snårigt och besvärligt ärende.

Men det skall också sägas alt enigheten sträcker sig exakt så långt som texten i belänkandet ger vid handen och inte längre. Utskottets ledamöter är ingalunda eniga i sin syn på THX, sin tilltro till eller misstro mol della medel. Där finns, skulle jag tro, samma spektrum av åsikter som del finns i den allmänna opinionen. Det finns såvitt jag har förstått

ledamöter i utskottet som redan nu känner sig övertygade av de undersökningar som har gjorts och som anser det bevisat att THX inte har någon påvisbar medicinsk effekt. Det finns andra som har en betydande tilltro lill alt del faktiskt finns en sådan medicinsk effekt. Och så finns det en stor mellangrupp - jag räknar mig gärna dit själv - som måste konstatera att vi hittills inte fått några objektiva bevis för en effekt, men vi skulle inte bli förvånade om det senare visar sig atl man verkligen hittar en sådan effekl. Medicinens historia är full av upptäckter som inte har erkänts ens under upptäckarens livslid men som sedan har visal sig vara värdefulla. Visst kan det gå så med THX! Men det hjälper tyvärr inle oss när vi skall försöka fatta beslut. Vi måste hålla oss lill vad som är någorlunda säkert vetbart i dag.

Hur långt sträcker sig då enigheten i utskottet? Vi har varil eniga om atl inte stänga dörren för fortsatt forskning och prövning. Det är vikligt. Vi har icke stängt dörren. Vi har pekat på all den dörren i verkligheten aldrig har varit slängd. Det finns institutioner i landet som har rättighet att bedriva sådan här forskning. De fiesta av oss utgår väl ifrån atl så också kommer att ske. Sådan forskning pågår redan och kan intensifieras. - Det har vi varil eniga om.

Vi har också varit eniga om all inle göra ont värre för dem som anser sig lida av att THX inte är accepterat av vetenskap och myndigheter. Men för att ingen oklarhet skall råda bör del sägas att detta utskottsbetänkande icke ger några garantier åt någon människa som i dag tar THX att även i framtiden få den behandlingen. Det ger inga sådana garantier. Utskottet pekar på att del kanske skulle kunna finnas någon dispensmöjlighet, men det är inte något särskilt starkt samband mellan de dispensregler som har refererats i betänkandet och vad som skulle behövas för att släppa THX loss. Märk väl all det preparat Iscador som här nämnts är elt importerat preparat. Vi har så atl säga inte med tillverkningen att skaffa. När det gäller THX är det själva tillverkningen som inle är tillåten. Men del är möjligl all del går alt komma fram på den vägen i några fall.

Herr Biörck har visat på all en utveckling möjligen är pä väg som kan ge läkare en rättighet som de hittills inle ansett sig ha att vid sidan av konventionell behandling använda även ovanliga nya medel. Atl peka på detta har vi varit ense om. Myckel längre sträcker det sig inte.

Vi har också varil ense om procedurfrågorna: Alt riksdagens socialutskott och riksdagen inle kan ge sig in på en vetenskaplig prövning av vare sig det ena eller del andra - vi har varken behörighet eller kompelens att göra det - och att de medicinska frågorna måste ligga utanför del här huset medan vi har atl la ställning till de politiska och juridiska frågorna. Riksdagen kan inte, det har sagts här tidigare, ge fingervisningar om hur myndigheter och domstolar skall tolka gällande lag. Del har vi inte heller gjort, och lagen lämnar vi oförändrad.

I den mån det fortfarande kommer au tillverkas och injiceras THX i Sverige beror det alltså snarast på atl myndigheter och domstolar liksom

Nr 36

On.sdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. m.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Vissa icke-konventionella behandlingsmetoder inom sjukvården, m. tn.

de hittills har gjort ser milt på de förseelser som det ändå faktiskt handlar om. Del har alltså inle blivit något stopp hittills. Riksdagen kan inle uttala någonting om hur myndigheter och domstolar bör se på delta i fortsättningen, men vi kan säga så myckel som all utskottsbelänkandet, om det antas av riksdagen, inte skärper den juridiska situationen för THX. Den blir inte värre än den har varit. Tolkningen får fortfarande ligga hos myndigheter och domstolar, men vi har inte från riksdagens sida ålagt dessa myndigheter att gå hårdare fram än hittills.

Della är vad utskottsbetänkandel faktiskt innehåller, och så långt är vi helt överens.

Fru FREDRIKSON (c):

Herr talman! Nyss ställde jag två frågor här i kammaren:

Kommer THX-preparatet fortfarande all få framställas? Kommer läkare och sjukvårdspersonal all få möjlighet alt legalt använda THX-preparatet när patient önskar detta och läkare bedömer att prov med detta läkemedel inle kan vara skadligt?

Herr Lothigius anger alt dessa önskemål klart ingår i det under överläggningen framställda yrkandet, där del bl. a. heter all riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1238 bör ge regeringen till känna osv. Detla har inle motsagts i kammaren. Därför noterar jag att mina frågor egentligen har med ja besvarats - THX kommer fortfarande alt få framställas och därmed finnas tillgängligt, och läkare och sjukvårdspersonal får möjlighet att på frivilliga av läkare utsedda patienter, där ett läkemedelsval talar för att prov med THX inte kan vara skadligt, legalt använda detla under betryggande hygieniska och kliniska former.

Herr talman! Jag noterar alltså alt detla inte har motsagts, och dä har jag inget annat yrkande än bifall lill del under överläggningen av herr Lothigius och herr Johansson i Skärstad framställda yrkandet.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskotlets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till del av herr Lothigius under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottels hemställan i belänkandet nr 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill det av herr Lothigius under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lothigius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 205

Nej - 97

Avstår - 6

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

§ 12 Familjepolitiken

Föredrogs socialutskottets betänkande 1976/77:14 med anledning av motioner om familjepoliliken.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:472 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet I),

1975/76:1233 av herr Fälldin m. fl. (c) såvitt nu var i fråga (yrkandena 2 och 3),

1975/76:2007 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt nu var i fråga (yrkandet I),

1975/76:2008 av hert Bohman m.fl. (m),

1975/76:2137 ay herr Fälldin m. fl. (c) såvitt nu var i fråga och 1975/76:2240 av herr Ahlmark m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandet la).

Utskottet hemställde

atl riksdagen skulle avslå följande motioner, nämligen

motionen 1975/76:472 (yrkandet 1),

motionen 1975/76:1233 (yrkandena 2 och 3),

motionen 1975/76:2007 (yrkandet 1),

motionen 1975/76:2008,

niotionen 1975/76:2137 i här aktuell del,

motionen 1975/76:2240 (yrkandet I a).

Reservation hade avgivils av herrar Karlsson i Huskvarna och Svensson i Kungälv, fru Skantz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Signell och Alflin (samtliga s) som ansett atl utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Vi upplever i dessa dagar märkliga ting. Motioner som de borgerliga partierna skrev under stor möda och med uppvisande av

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

olika finesser är nu färdiga alt avslås av dem själva. Del sker visserligen med hänvisning lill regeringsförklaringen, men en regeringsförklaring är väl egentligen inte mer värd än den nuvarande statsministerns lal före valet i ett speciellt ämne. Var det som sades i fråga om familjepolitiken mer värt? Den frågan ställer man sig.

1 dag är del ingen som visar siffertabeller i TV eller på andra ställen. Nu är del inle längre någon som är beredd att ställa upp och lala om elt vårdnadsbidrag på 10 000 kr. lill barnfamiljerna. Nu talar man i stället om all utbyggnaden av föräldraförsäkringen skall kompletteras med ett vårdnadsbidrag - men man säger ingenting om storleken av della, ingenting om när det skall genomföras och ingenting om finansieringen. Dessutom för regeringspartierna en skattepolitik som rycker undan grunden för ett fortsatt reformarbete. Man sänker skatterna mest för de högst betalda. Man skapar därigenom oro på arbetsmarknaden. Man får inte in tillräckligt med medel till en familjepolilik som är progressiv och fram-åtriktad. Man talar i dag om atl indexreglera skatterna, något som ger ännu mindre möjligheter all klara finanserna för familjepoliliken.

Man aviserar en momshöjning som direkt går ut över barnfamiljer, lågavlönade och pensionärer. Man för en politik som riktar sig mol de lägst avlönade och mol familjerna. Nu vet vi all proklamationer och valtal är en sak. Den verklighet, som människorna i vårt land tvingas leva i under en borgerlig regering, är en annan och betydligt hårdare sak.

I våras kom socialdemokrater och folkpartister i socialutskottet överens om all skjuta på de motioner vi nu talar om till hösten. Detta föranledde en klar reaktion från centerhåll, där man var besviken över atl då inte få familjepolitiken genomförd efter sina linjer. I dag tror jag att man inom centerpartiet skall vara tacksam för all vi hindrade partiet från atl genomföra sin politik.

Regeringsförklaringen talar vackra ord om atl samhällets barnomsorg skall byggas ut efter riksdagens beslut. Men hur är del i en rad borgerliga kommuner? Är man där lika intresserad som man säger sig vara i regeringsförklaringen? Fortfarande gäller att en del kommuner inte alls hänger med i barnomsorgsulbyggnaden, all del behövs krafttag för all klara den satsning som statsmakterna under stor enighet fattat beslut om.

Man kan notera, all både när det gäller familjepolitiken och barnomsorgen så är det skillnad mellan regeringsförklaringens teori och den verklighet vari man lever i både stat och kommun.

Socialdemokraterna i socialutskottet har reserverat sig för det samlade familjepolitiska program som det socialdemokratiska partiet aktualiserat. 1 delta ingår som en av huvudpunkterna 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya frilidsplatser fram till 1980.

Den andra huvudpunkten är en familjepolitisk reform, som av partiet utarbetats i nära samverkan med LO, TCO och SACO/SR. Reformens kännemärke är atl den skapar nya dimensioner åt en aktiv familjepolilik

med tillgodoseende av kraven på ett barnvänligt samhälle och en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

Den skall ge föräldrarna möjlighet lill ökad föräldraledighet genom föräldraförsäkringen.

Den skall omfatta alla föräldrar: heltidsarbetande, deltidsarbetande, skiftarbetande, adoptivföräldrar och hemarbetande.

Den skall ge förvärvsarbetande kompensation för inkomstbortfallet enligt de grunder som redan gäller för sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen, och den skall dessutom ge hemarbetande rätt till grundersättning.

Den skall ge föräldrarna valmöjligheter alt ta ut den ökade föräldraledigheten fram t. o. m. barnels första skolår på del sätt som bäst passar varje familj: som hel ledighet, sex limmars arbetsdag eller en på annat säll förkortad arbetstid.

Den skall ge föräldrarna lagfäst rätt all hos arbetsgivaren ställa krav på föräldraledigheten i den form och vid de tidpunkter som familjen själv bestämmer.

Den skall ge både mamman och pappan stöd i lagen då det gäller rätt till ledighet och på det sättet främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Reformen beräknas kosta över I 000 milj. kr. om året när den är fullt genomförd. Förden första utbyggnadsetappen 1978 beräknas kostnaderna till ca 250 milj. kr. Reformen avses finansierad enligt samma regler som redan gäller för föräldraförsäkringen, dvs. i huvudsak genom arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift, vilket förutsätter en successiv höjning av denna socialförsäkringsavgift med omkring en halv procentenhet. Även finansieringsförslaget har tillstyrkts vid remissbehandlingen av bl. a. Landsorganisationen.

Utskottet vill med redovisningen av del föreliggande reformförslaget ge uttryck för sin principiella uppfattning om hur del familjepolitiska reformarbetet utan tidsutdräkt bör drivas vidare. Det är enligt utskottets mening angelägel att riksdagen snarast ges tillfälle all i ell sammanhang la ställning till det femåriga utbyggnadsprogram som lagts fram av socialdemokraterna.

Del familjepolitiska program som socialdemokratin presenterar betyder i själva verket all föräldraförsäkringen kompletteras med en särskild föräldrapenning, som får disponeras under liden t. o. m. barnets första skolår. Det grundläggande syftet är all ge ökade möjligheler lill samvaro mellan barn och föräldrar.

Reformen har utformats så all den kan fungera ule på arbetsplatserna och komma alla föräldrar lill del. Föräldraledigheten får disponeras så alt man antingen kan förkorta arbetstiden, om man så vill, eller ta ut den i form av hellidsledighet under ett år vid barnets födelse. Valfriheten är med andra ord myckel stor i den reservation som föreligger och som motsvarar socialdemokraternas familjepolitiska program.

I princip skall ersättningsliden delas mellan föräldrarna. Ensamslående

7 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

får disponera hela ersättningsliden. Reformen skall introduceras under en femårsperiod och vara hell genomförd 1982. 650 000 barnfamiljer och 900 000 barn berörs av reformen.

Herr talman! Det borde finnas möjligheter lill lösningar av del familjepolitiska problemet genom det förslag som vi här på nytt aktualiserat. Det torde knappast vara någon självövervinnelse för folkpartiet alt gå med på det. Men man kan förmoda atl de konservativa krafterna i regeringen kommer att ta över, när den så småningom skall la ställning till familjepoliliken. Så är del ju i övrigt. Varför skulle familjepoliliken vara ell undanlag?

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall lill reservationen.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Som ulskoltels ordförande påpekade, behandlar vi i dag ell antal familjepolitiska motioner från regeringspartierna. Motionerna väcktes i våras, när dessa partier befann sig i opposition. Regeringen har nu tillsall en arbetsgrupp, som skall utarbeta underlag för en proposition om familjepoliliken. Avsikten är alt lägga fram ett förslag för riksdagen i vår. Självklart behövs del inle i della läge något initiativ från riksdagen med anledning av motionerna.

Vi är också eniga i utskottet om all inle föreslå något riksdagsiniiiativ nu. All ulskoltels majoritet som motivering föravslagsyrkandel hänvisar till regeringsförklaringen, medan socialdemokraterna hänvisar lill sitt program, är knappast förvånande. Någon blev kanske förvånad över atl Göran Karisson talade om all utskottet tycker si och så. Men del får väl som så mycket annat här i kammaren bokföras på ovanans konto. Det var alltså reservationen som Göran Karlsson talade för.

Det kan vara värt atl notera - trots alt det finns en reservation -all regeringens och oppositionens familjepolilik på fiera punkter ligger ganska nära varandra. När del gäller utbyggnaden av barnomsorgen hänvisar både majoritet och opposition till riksdagens beslut i våras om en utbyggnadsplan. Den skall givetvis genomföras. En skillnad är dock att regeringsdeklarationen uttalar att normer skall fastställas för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan, något som socialdemokraterna såvitt jag vel ännu inle har accepterat.

En föräldrautbildning, tillgänglig för alla, som den gamla regeringen länge uttalade sig kritiskt mol, har nu även socialdemokraterna anslutit sig till.

Att de allmänna barnbidragen fortlöpande skall förbättras utgår jag från atl man skall kunna enas om. De åsiktsskillnader som har rått på det området, har ju i regel gällt tekniken för justeringar och förskjutningar i liden av nödvändiga höjningar. Den senaste höjningen av barnbidraget drevs som bekant igenom av de nuvarande regeringspartierna något lidigare än vad socialdemokraterna hade tänkt sig.

Även när det gäller stödet till familjer med barn i förskoleåldern har ett visst närmande skett. Visserligen har socialdemokraterna ännu inle

accepterat tanken alt alla familjer med barn under en viss ålder bör få stöd genom ell vårdnadsbidrag. De har dock slagit lill reträtt på några väsentliga punkter.

1. När man för något år sedan lyssnade lill socialdemokratiska debattörer fick man intrycket atl valfrihet för småbarnsfamiljerna var något mycket olämpligt, en liberal villfarelse, en målsättning som socialdemokratin höll på atl göra upp räkningen med. Det talet hörs inle myckel i dag. I den socialdemokratiska reservationen till socialutskollets betänkande och även i Göran Karlssons anförande här i dag betonas i stället alt föräldrarnas valfrihet skall vara utgångspunkten för en reform.

2. Att småbarnsföräldrarna skulle ges rätt lill kortare arbetstid snabbare än andra grupper var också en tanke som tills helt nyligen kritiserades hårt från socialdemokratiskt håll. Ingen säriösning - det var parollen. Nu finner vi i den socialdemokratiska reservationen en plädering just för en särlösning, som skulle ge familjer med förskolebarn möjlighet till kortare arbetstid under viss tid, före en allmän arbelstidsförkorlning.

3. Så sent som i våras lade dåvarande socialministern Aspling fram en proposition om föräldraförsäkringen, där adoplivfamiljerna missgynnades kraftigt. Men beträffande den utbyggnad av föräldraförsäkringen, som socialdemokraterna nu talar för, framhålls särskilt all den även skall omfatta adoptivföräldrarna.

I regeringsdeklarationen klargörs atl småbarnsföräldrar bör ges rätt till kortare arbetstid och förlängd tjänstledighet. Där har i dag de föräldrar som arbeiar i offentlig tjänst en betydligt starkare ställning än de som har privat anställning. Framliden får väl utvisa i vilken utsträckning vi får med oss socialdemokraterna på atl utjämna de skillnaderna.

Föräldraförsäkringen skall under den valperiod, som vi nu är inne i, byggas ul med en rätt till ytterligare ledighet, som motsvarar två månader på heltid. För atl förebygga missförstånd klargör utskottets majoritet att detta innebär, att förmånerna i föräldraförsäkringen skall byggas ut i samma takt under denna period som i förslaget från den s. k. Fridhska arbetsgruppen som lades fram i våras. På den punkten ger vi alltså ell klart besked. Däremot är vi inle nu beredda alt ställa ul några löften beträffande vad som skall ske med föräldraförsäkringen på 1980-talel - något som jag tror de fiesta människor har förståelse för.

Jag anser således att det finns goda utsikter all de familjepolitiska beslut som skall fallas av denna riksdag i långa siycken kan ske i samförstånd. Del.betyder inte alt del saknas skillnader mellan partierna, eller alt valutgången skulle vara utan betydelse för familjepolitiken -långt därifrån. Den serie socialdemokratiska reträtter som jag här har pekat på har ju inte kommii av sig själva utan efter intensiv debatt och kritik från vårt håll och från de två andra lidigare oppositionspartierna. Det är också möjligt - även om det är långt ifrån säkert - alt det senaste valutslagel underlättar fortsalt socialdemokratisk nyorientering i rätt riktning.

Den regering som blev resultatet av valet har förklarat sig vilja arbeta

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

för atl föräldrar med små barn ges större möjlighet atl korta ned sin arbetstid för all vara med barnen, atl de genom en utbyggnad av föräldraförsäkringen ges större möjlighet till ersättning för inkomstbortfallet när de kortar ned sin arbetstid, au de får ell kompletterande stöd i form av vårdnadsbidrag och all familjestödet utformas så au det främjar både valfrihet och jämställdhet. Jag tror att de flesta föräldrar tycker det är en bra utgångspunkt för del fortsatta arbetet.

Jag yrkar alt riksdagen bifaller socialutskottets hemställan och också godkänner utskottets motivering.

100

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäie:

Herr talman! Om jag har uttalat mig på utskottets vägnar så ber jag naturligtvis om ursäkt för det. Del är möjligt atl jag inte kunnat hänga med riktigt i de nya svängarna, men jag får väl vänja mig under återstoden av den lid som vi socialdemokrater har att befinna oss i opposition.

Beträffande herr Romanus inlägg i stort finns inte så förfäriigt mycket alt säga. Han ansåg all socialdemokraterna skulle ha rättat sig efter valresultatet och annat. Nej, herr Romanus, vi lade fram vårt program före valet, och det programmet ligger till grund för del arbete vi tänker fortsätta efter valet. Vi gör inte som de borgerliga. Herr Romanus har inte propagerat för något vårdnadsbidrag på 10 000 kr., men de två andra partierna i den nuvarande regeringen hade ju tänkt sig vårdnadsbidrag av den storleken. Men hur det blir nu med dessa bidrag kan man ju fråga sig.

Vi tänker föra samma familjepolitik efter valet som vi gjorde före, och det är egentligen del väsentliga i socialdemokratins ställningstagande.

Hert ROMANUS (fp) kort genmäie:

Herr lalman! Jag påstod inle alt socialdemokraterna har ändrat sin familjepolitik efter valet, utan de reträtter som jag pekat på hann man ju göra före valet. Efter alt ha talat om valfrihet som en liberal villfarelse sade man att valfrihet skulle del vara - del sade man redan före valet. Och efter att ha motsatt sig en s. k. särlösning, där småbarnsföräldrar skulle få rätt till kortare arbetstid före andra grupper, lade man före valet fram ell förslag som innebar en sådan särlösning. Tidigt i våras ville man missgynna adoplivfamiljerna, men i del senaste förslaget betonar man särskilt atl de inte skall missgynnas. Del tycker jag var förändringar i rätt riktning, och jag ger gärna socialdemokraterna en komplimang för del och erkänner alt det skedde före valet.

Jag sade också att man möjligen kan hoppas att socialdemokraterna fortsätter au orientera sig i rätt riktning på de punkter där man ännu inte har gjort det. Jag vill inte ge upp hoppet om socialdemokraterna bara därför att det gick som det gick i valet, men den som lever får se hur del går.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäie:

Herr talman! Herr Romanus kan lita på socialdemokratin. Men vi kan ju inte ha elt absolut färdigt förslag på en gång, utan det måste naturiigtvis växa fram också hos oss, med den opinion som finns. Och det är den som vi har tagit hänsyn till. Det är inle fråga om att vi har givit efter eller gjort några reträtter, ulan det är snarare så atl del har vuxit fram ett behov av att lösa de frågorna, och då har vi varit mottagliga för de skälen.

Herr Romanus kan alltså i fortsättningen känna sig lugn när del gäller socialdemokratins familjepolilik.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

Herr ROMANUS (fp) kort genmäie:

Herr lalman! Jag får tacka för del beskedet. Om det innebär atl man även på andra punkter kommer all rälla sig efter vår politik, så tycker jag del är utmärkt. Jag har inte sagt atl del är fel att man tar hänsyn lill skäl, och även i viss utsträckning till vad människor tycker. Del är bra alt man erkänner atl man gjort det, och jag vill ge Göran Karlsson ytterligare lovord för del. Nu kan jag bara hoppas alt utvecklingen kommer atl fortsätta på samma sätt, som herr Karisson i Huskvarna säger.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Karlsson i Huskvarna anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! I likhet med Göran Karlsson vill jag börja med att säga att det denna höst har funnits tillfällen atl konstatera en annoriunda situation i riksdagsarbetet, och denna debatt upplever jag som ett sådanl tillfälle. De borgerliga partierna släpper nu lunga motionsyrkanden med hänvisning lill en aviserad proposition - en ordning som man lidigare har raljerat om men som man nu enligt utskotlsmajoritetens talesman vill beteckna som självklar. Socialdemokraterna har å sin sida gått ifrån sedvanliga hänvisningar lill pågående arbete i departementen och framhåller nu det angelägna i "att riksdagen snarast ges tillfälle atl i ell sammanhang ta ställning" till de frågor som utskottsbelänkandet aktualiserar.

När vpk-gruppen så sent som i maj i år ville få arbeislidsfrågan upptagen till reell behandling i samband med de övriga familjepolitiska frågorna enades socialdemokraterna och folkparlirepresenianten i utskottet om atl skjuta upp elt ställningslagande i debatten om vårdnadsbidrag och sex timmars arbetsdag enbart för småbarnsföräldrar lill efter valet. Visserligen spräcktes den ritningen litet genom den dåvarande regeringens utspel, det som den socialdemokratiska reservationen i belänkandet nu bygger på, men en behandling "i ell sammanhang" i riksdagen lyckades man ju ändå förhala. Och nu görs en liknande manöver, fastän några har bytt sida.

Om jag har förstått syftet med den ingående socialdemokratiska reservationen rätt, så är jag överens med den så långt att också jag avvisar

101

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

102

utskottsmajorilelens hänvisning lill en väntad regeringsproposition. Det fanns redan i våras, och finns följaktligen också i dag, tillräckligt med motiv för att avslå de motionsyrkanden som belänkandet behandlar. För vår del anser vi all om de förslag som slälls i motionerna genomfördes, så skulle del föra med sig dels atl resurserna till en utbyggnad av barnomsorgen - välkända honnörsord från valrörelsen - skulle minska, dels all motiv skulle skapas för atl hålla tillbaka en sådan satsning. För vänsterpartiet kommunisterna liksom för alla andra som tar allvarligt på frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män slår det klart atl kampen för sådan jämställdhet skulle försvåras om en förkortning av arbetsdagen till sex limmar skulle genomföras enbart för småbarnsföräldrar. Det slår också klart atl en sådan lösning inte skulle ta hänsyn till alla barns behov av all föräldrar och andra vuxna människor i deras omgivning har mer frilid och därmed mer tid över för dem.

I den här frågan, liksom när det gäller de borgerliga motionsyrkandena om olika varianter av vårdnadsbidrag, framträder enligt min mening motståndet mot en verklig kvinnofrigörelse. I inställningen lill vårdnadsbidragen har vårt parti liksom exempelvis de socialdemokratiska kvinnorna kvalitativt annorlunda utgångspunkter än majoriteten. Men jag ser del i del här sammanhanget som angelägel att påpeka atl vi inte finner det socialdemokratiska alternativet tillfredsställande. Det har brister och det medför risker.

Vpk stöder huvudtanken om längre ledighet för föräldrar i samband med alt ett barn föds. Det är ju i sju-åtlamånadersåldern som ett barn utvecklar sina första riktigt stabila vuxenkontakter, och del är bra all det får tillfälle till del. Men mot riktigheten i den tanken slår risken i det som i förslaget framställs som valfrihet - detla all man skall kunna ta ul sin ledighet hur man vill, som gör det möjligl för en kvinna all la ut ledigheten omedelbart och för mannen atl sprida liden över åtta år, så att inte hans arbete blir lidande. Jag påslår inle atl förslaget bestämmer en sådan fördelning. Men man kan ju inte tala om valfrihet som någonting helt fristående från den verklighet vi lever i. Och i den verkligheten är del alltjämt betydligt färre kvinnor än män som arbeiar utanför hemmet - av de gifta drygt hälften av kvinnorna mol nära 100 96 av männen. 1 den verkligheten är del 25 % av mödrar med barn under sex år som arbeiar heltid mot männens 95 96. Mer än en tredjedel av kvinnorna har deltidsarbete, och de utgör 90 96 av alla deltidsarbetande. Och i samma verklighet har kvinnorna en genomsnittslön under 30 000 kr. om året medan motsvarande siffra för män rör sig om drygt 40 000.

Till del här skall också läggas alt det enligt det socialdemokratiska förslaget inte handlar om när man vill ta ut sin ledighet utan när man kan. Frågan skall ju vara förhandlingsbar, och då ser jag som en risk alt det i hög grad blir fråga om en arbetsköparens valfrihet, medan det borde vara självklart alt barnens intressen skulle slå i centrum. Vem skall, enligt de socialdemokratiska förslagsställarna, ha sista ordet i en

förhandling om tiden för ledigheten - arbetsköparen eller arbetstagaren? Jag kan inle hitta något svar på detta i förslaget.

En brist är också att man i alla s. k. familjepolitiska reformer glömmer bort det växande antalet frånskilda föräldrar. Nog behöver de också ökade möjligheler lill kontakt med sina barn. Alltför länge har de skjutits åt sidan och deras barnkontakler har försvårats.

En av de risker som vi ser i förslaget är att del kan betraktas som ett slags kompensation för den svåra situationen på daghemsområdet och de kvalitativa brister som finns i daghemsverksamheten. För den miljard som reformen skulle kosta atl genomföra kunde man bygga minst 30 000 bra daghemsplaiser. De reformer som kommer ul av den nu pågående debatten får inle i något avseende innebära någon nedtrappning av daghemsutbyggnaden, för då blir del verkligen fritt fram för de reaktionära angreppen mol både kollektiv barntillsyn och kvinnofrigörelse.

Såsom del socialdemokratiska förslagel är utformat ser jag också en klar fara i all den utökade föräldraledigheten enbart används för att förslärka den traditionella familjens inre kontakter. Inom arbetarrörelsen och än mer inom kvinnorörelsen har ändå de senaste årens debatt klart inriktats på kravel att kärnfamiljen både för kvinnornas och för barnens skull måste ersättas med ett rikare och öppnare konlaktsystem mellan människor och samhällsliv.

Föräldrareformen får slutligen absolut inte betyda ett ytterligare uppskjutande av den verkligt stora reformen: arbetstidsförkortning för alla. Tyvärr går det inle atl undvika att i förslaget uppfatta bimolivel alt reformen skall vara i stället för en snar allmän arbetstidsförkortning. Del vore både olyckligt och orättvist, för del kan inle anses rimligt att en industriarbetare som går i en hård arbetsmiljö skall fortsätta atl slita full tid, bara därför att hon eller han inte har småbarn, medan samtidigt byrådirektören som har ett litet barn däremot skall få sin arbetstid förkortad.

Det är dessutom inte bara hushåll med småbarn som behöver mer tid. Alla kvinnor utan småbarn behöver också mer tid för sin utveckling och frigörelse. De som står i en hård arbetsmiljö måste av rena folkhälsoskäl få en lättnad. Behovet av en allmän förkortning av arbetsdagen är inte främst motiverat av ökade inre familjekontakter. Det är motiverat av alt människorna, inkl. barnen, skall få rikare yttre kontakter, mer stimulans och mer utveckling.

Kort sagt: i reformarbetet på del familjepolitiska området borde en allmän förkortning av arbetsdagen långt starkare prioriteras. Skenlösningar av del slag som föreslås i de borgerliga motionerna är ingen del av samhället förtjänt av. Vad förslagen om vårdnadsbidrag, tjänstledighet och kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar tjänar lill är all mana fram illusionen om "alternativ" till förvärvsarbete för kvinnor, alternativet man, hem och barn. Bakom del kan man så dölja verkligheten med hundratusentals arbetslösa kvinnor. Med det "alternativet" kan man komma ifrån att ordna en barnomsorg som fungerar. Genom all lagfästa

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

103

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

"rätt" till deltidsarbete och tjänstledighet kan man tvinga kvinnorna att fortsätta att vara arbetsmarknadens B-lag, att arbeta deltid, alt behålla kvinnojobben och nöja sig med de låga kvinnolönerna. Men det ser vi inte som valfrihet. Det ärett säll att förvägra kvinnorna rätten all arbeta.

1 stället är det nödvändigt att effektivt bekämpa arbetslösheten och undersysselsällningen bland kvinnorna. Delta, liksom utbyggnaden av barnomsorgen och genomförandel av sexlimmarsarbetsdagen, utgör enligt vår mening grundstenarna i socialpolitiken.

Herr lalman! Eftersom vänsterpartiet kommunisterna inle deltar i ulskottsarbelet finns inle våra motiveringar för avslag på motionsyrkandena med i betänkandet. Gällande regler ger oss inle heller möjlighet alt få en sådan motivering framförd lill omröstning. Jag har dock i mitt anförande motiverat vår inställning såväl till motionsyrkandena som till de förslag som förs fram i den socialdemokratiska reservationen. Vpk-gruppen är självklart överens om yrkandet om avslag på motionerna. Beträffande motiveringen kommer vår grupp atl avslå i en kommande votering.

104

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Det är naturiigt atl man efter att ha läst utskottets betänkande ställer frågorna: Vad kommer all ske med föräldraförsäkringen? Vad kommer all ske med barnomsorgen? Vi har redan sett exempel på hur den borgeriiga regeringen mycket snabbi ändrar beslut som riksdagen log när vi hade en socialdemokratisk regering. Man ändrar to. m. beslut som vi log så sent som i mars månad i år. Låt mig la elt exempel.

Den borgerliga regeringen lade i oktober månad, närmare bestämt den 28 oktober, en proposition om ändrade beskattningsregler för egen företagare m. m., och i denna proposition finns förslag om uppmjukning av villkoren för individuell beskattning. Kravel på medhjälpande makes arbetsinsats föreslås ändrat från de av riksdagen i mars månad i år beslutade 600 timmarna till 400 limmar. I den i mars månad av den socialdemokratiska regeringen lämnade propositionen föreslogs gränsen 600 limmar. Ulskoltet tillstyrkte propositionens förslag. Till utskottets betänkande fanns en borgerlig reservation i vilken timantalet föreslogs vara 400. Med lottens hjälp vann utskottet och limantalet blev fastställt lill 600. Eftersom beslutet gick emol vad de borgerliga partierna önskade lägger man nu i oktober fram en proposition och föreslår 400 timmar, alltså samma som i reservationen i våras.

Någon tror kanske att jag vill sälta i gång en debatt om avgifter och skatter, men det är absolut inte min mening. Jag vill med delta exempel peka på att den borgeriiga regeringen, när den funnit att beslut har fattats som de vill ändra på, kommer med propositioner mycket snabbt. Del är delta som gör att man känner verklig oro, den oro som jag gav uttryck för inledningsvis, nämligen: Vad kommer all ske på det familjepolitiska området?

Redan i januari månad efter den allmänna motionstidens slut kunde

man konstatera uppenbara motsättningar mellan de borgerliga partierna. Det talades allmänt om en borgerlig kollision i familjepolitiken. Det är bäddat för en ordentlig fight mellan de borgerliga partierna när famii-jefrågorna så småningom kommer upp lill behandling i riksdagen, skrev flera tidningar. Ja, del trodde vi då. I dag kan vi konstatera atl de borgerliga ledamöterna i socialutskotlel yrkat avslag på de sex motioner som deras partier lämnade i januari månad och i vilka partierna presenterade en rad förslag gällande familjepolitiken. Genom utskottets agerande behöver de inte nu visa sin oenighet, de skjuter frågan framför sig. Men man ställer sig onekligen frågan: Hur skall det vara möjligt all riksdagen inom rimlig lid får ett samlat förslag från den borgerliga regeringen? Det flnns ju ingen gemensam borgerlig familjepolilik. De borgerliga är splittrade och deras förslag går mot varandra.

Vi brukar i riksdagen tala om och i utskotten förorda en välvillig skrivning om motioner. Den borgerliga majoriteten i socialutskottet har inle använt sig av den mjuka linjen "välvillig skrivning" utan konstaterar kallt och nästan ulan motivering att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig och hemställer att riksdagen avslår motionerna.

Det är anmärkningsvärt atl man inle motiverar sill avslagsyrkande mer än man gör. Del är ändå fråga om partimotioner. Det är partiordförandena som slår som första namn på resp. moiion - herrar Fälldin, Bohman och Ahlmark.

Efter atl ha tagit del av den talariista som delats ut kan jag också konstatera alt inte någon av motionärerna anmält sig för att avkräva utskottet en förklaring till den omilda behandling deras motioner fått. Jag tror inle heller att någon annan från något av de borgerliga partierna kommer att avkräva utskottet någon förklaring till del sätt på vilket partimolionerna behandlats.

Man ställer sig naturligtvis också frågan: Vilket eller vilka partier kommer an sälla sin prägel på den proposition om familjepoliliken som det talas om i regeringsförklaringen? Kommer vi, om del blir cenierparliel, all få ell beskattat vårdnadsbidrag på 10 000 kr. per år till alla familjer med barn under tre år under den lid ersättning från föräldraförsäkringen inte utgår? Vad säger centern om en utbyggnad av föräldraförsäkringen? Det skulle vara intressant atl veta.

Om det blir moderaterna som får sätta sin prägel på familjepoliliken, kommer vi då all få vårdnadsersälining till familjer med barn under tre år? Vårdnadsersättningen skall, enligt moderaternas motion 1975/76:1979, göras skattepliktig och beskattas hos den make i en två-föräldersfamilj som har den lägsta inkomsten. Vidare står det i molio-nen:"Systemet bör kombineras med den av oss sedan länge förespråkade rätten till avdrag med faktiska, styrkta kostnader för barntillsyn upp till ett visst tak."

1 alla år har moderaterna, och tidigare högern, arbetat för barnavdrag pä skatten i stället för barnbidrag. Hittills har de inte vunnit gehör för sina förslag. Det har varit alltför tydligt all skatteavdrag i hög grad gynnar

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

105

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Fatniljepolitiken

106

familjer med höga inkomster. Socialdemokraterna har alltid sagt nej till deras förslag på denna punkt. Men nu kommer förslaget tillbaka, väl inbakat i motionen 1979, s. 235. Skall detta gamla konservativa krav vinna gehör? Om inle - om centern och folkpartiet går emot förslagel - vad kommer moderaterna atl kräva i stället? Vad skall centern och folkpartiet tvingas ge avkall på i sina förslag? Och vilka reträtter skall folkpartiet göra? Jag hoppas att man inle sneglar på utbyggnaden av barnomsorgen, som riksdagen beslöt i april månad i år. Moderaterna var emot utbyggnaden och yrkade också avslag på del förslag lill finansiering som förelåg. Utbyggnaden av barnomsorgen med 100 000 nya daghems-platser och 50 000 nya platser i fritidshem på fem år måste fullföljas.

Om folkpartiet får sätta sin prägel på familjepoliliken, får vi då ett obeskattat vårdnadsbidrag lill familjer med barn under tre år? "En nivå på 3 600 kr. per år och barn under tre år kan vara riktpunkt för en reform", skriver folkpartiet i motionen 1975/76:472.

Enligt referat i TCO-Tidningen från folkpartiets landsmöte 1975 sade partistyrelsen i det förslag till program för en liberal familjepolitik som lades fram vid mötet alt beträffande det ekonomiska stödet till småbarnsföräldrar föräldrapenningen bör byggas ul från nuvarande sju lill tolv månader och vidare alt elt särskilt ekonomiskt stöd lill småbarnsfamiljer - vårdnadsbidrag i någon form - bör införas.

Om referalel är rikligt - och del utgår jag ifrån - tycker jag att del verkligen måste vara svårt för folkpartiet att helhjärtat stödja regeringsförklaringen. I denna talas ju om atl föräldraförsäkringen skall byggas ut med en rätt till ytterligare ledighet, motsvarande två månader på heltid.

De borgerliga partierna är således inle eniga. När del gäller vårdbidrag har vi tre olika förslag. Vad månde det då bliva av delta? Hur skall del vara möjligl atl inom en rimlig lid komma med ell förslag i en proposition som vi kan ta ställning lill här i riksdagen? Den arbetsgrupp som regeringen tillsatt för all utarbeta underlag till en proposition om familjepolitiken har ingen lätt arbetsuppgift.

Jag vill kraftigt understryka vad vi sagt i vår reservation, nämligen all det är angelägel att riksdagen snarast ges tillfälle atl i ett sammanhang ta ställning till en familjepolitisk reform.

Under hela valrörelsen begärde vi gång på gång besked om vilken politik en eventuell borgerlig regering skulle föra, men vi fick aldrig något svar. Nu kan vi konstatera alt vi inle heller efter valet får något svar. Vi har ännu inte fått något besked om vilken familjepolilik den borgerliga regeringen vill föra. Vi har fått allmänna uttalanden.

Del skulle vara fullt förståeligt om inte alla detaljer var klara, men huvuddragen, principerna för familjepolitiken, borde vi i dag ha kunnat få ta ställning till. Jag tror atl också många barnfamiljer väntar sig ett besked.

Under de gångna tre åren har man kritiserat riksdagen för alt vissa frågor avgjorts genom lottning och föraktfullt talat om en lotteririksdag. Nu är det inte loltningar vi ägnar oss ål, ulan nu är del gissningar.

eftersom den borgeriiga regeringen har svårt att lämna klara, entydiga Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

svar på konkreta, direkt ställda frågor. Jag har ett intryck av att i den allmänna gissningen deltar inte bara socialdemokratiska ledamöter utan också borgerliga ledamöter som inle är statsråd.

Kan vi få vela något i dag? Regeringen har - del har sagts tidigare .- inte gett något besked om vilken familjepolilik som skall föras. Men vi har gett besked i vår reservation, och jag ber att få yrka bifall till den.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Till del mest glädjande och betydelsefulla som har hänt i del politiska livet under senare år hör att barn- och familjepolitiken har ryckt fram lill atl bli den tunga och väsentliga fråga som den verkligen förtjänar att vara, erkänd som sådan av alla. Många slåss om att ta åt sig äran av all det har blivit så, men jag tror all huvudskälet lill del helt enkelt är atl tunga sociala behov i verkligheten har gjort sig gällande på elt sådant säll att vi har varil tvungna att se lill allvaret i de här frågorna. Om några skall ha rätt att ta åt sig äran av att frågorna har blivit tillräckligt uppmärksammade, så menar jag atl del är de fackliga organisationerna, som ju bland sina medlemmar har dem som verkligen bär de tyngsta bördorna i detla sammanhang.

Och vilka behov är del fråga om? Det är självfallet i första hand alla barns och ungdomars behov av goda, trygga och likvärdiga levnadsvillkor under uppväxttiden. Men det är också fråga om kvinnornas situation, deras dubbla arbetsbörda, som de inte längre accepterar atl behöva bära ensamma. Och del är de unga föräldrarnas krav på att få möjlighet till ett liv där föräldrarollen och yrkesrollen kan förenas och där jämställdheten kan bli verklighet i deras eget vardagsliv.

När socialdemokraterna vid sin partikongress för drygt ell år sedan lade fram ett program pä detta område i åtta punkter, så var vi det första parti som gjorde detta med den helhetssyn i botten som krävs för att barnens och föräldrarnas behov skall tillgodoses. Vi förde också fram detta i vårt aktionsprogram inför valet där vi på detta område uttryckte oss på följande sätt:

"Barnen är vår gemensamma framtid. Därför är deras uppväxtvillkor en angelägenhet för oss alla.

Vi vill skapa elt samhälle där alla barn har möjlighet att växa upp på goda och likvärdiga levnadsvillkor. Barn behöver gemenskap med föräldrarna, med andra vuxna och med andra barn."

Med de orden vill vi markera tre huvudpunkter som en grund för reformarbetet:

1. Insatser för all förbättra barns och ungdomars uppväxivillkor är så vikliga alt de måste stå i centrum för del politiska arbetet.

2. Det är barnens behov och ingenting annat som skall bestämma inriktningen av både familjepoliliken och samhällsplaneringen i stort.

3. Alla vuxna - inte bara föräldrarna - har ett gemensamt ansvar för

107

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

108

barnen och för all stödja föräldrarna i deras vikliga uppgift.

I della reformarbete ser vi socialdemokrater tre huvudområden:

För del första en bättra barnomsorg i vid bemärkelse, som innefattar all bygga bort bristen på daghemsplaiser och ge alla barn så goda förutsättningar som möjligt att delta i förskolan, att förbättra boendemiljön, atl förbättra skolan, att öka slödel till föreningsliv som vänder sig till barn och ungdomar.

För det andra förändringar i arbetslivet, som gör det lättare atl förena yrkesroll och föräldraroll.

För del tredje ell ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna.

Vi hann också med - innan valutslaget kom - att lägga fram förslag och få beslut här i riksdagen på en rad viktiga områden. Del gällde utbyggnaden av barnomsorgen - förbättringen av kvaliteten i barnomsorgen och ökad personalutbildning för alt vi skall kunna få personal till barnomsorgen. Det gällde också boendemiljön, stödet till föreningslivet samt SIA-skolan.

Nu ser vi med mycket stor oro på hur del skall gå med della reformarbete, när vi har en borgerlig regering och borgerliga majoriteter i mellan 70 och 80 96 av våra kommuner. De av oss som har varil kommunall verksanima vel att det är om sådana här frågor som striden står ute i kommunerna mellan borgerlighet och socialdemokrati och alt vi ständigt får kämpa mot borgerlighetens snålhet och oginhel mot barnfamiljerna ute i kommunerna.

Också när det gäller det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna hann vi före valutslagel att föra fram myckel vikliga beslut - om utbyggnaden av föräldraförsäkringen, om bostadsbidrag, om ökade barnbidrag osv. Men den stora svårigheten upplevde vi, och jag hoppas också alla andra, när det gällde att utforma ett sådant förslag som genom en lämplig kombination av rätt till ledighet och ekonomiskt stöd skulle ge föräldrarna och barnen en möjlighet atl få mer lid för varandra än vad de ofta har nu.

Vi var inte nöjda med all diskutera dessa frågor här i riksdagen eller i tidningspressen eller i kanslihuset, utan vi tillsatte en ulredning som fick lill uppgift att fara ut lill arbetsplatserna och undersöka hur man skulle utforma ett förslag som verkligen kan utnyttjas av alla grupper av föräldrar, både hemarbetande och yrkesarbetande, och av föräldrar med olika sorters arbetstid och arbetsplatser. Det förslag som vi lade fram hade de fackliga organisationerna haft ett avgörande infiytande på utformningen av. Det blev också föremål för en utförlig remissbehandling.

Vi presenterade i god lid före valet ett detaljerat förslag, som var klart för alla, till en sådan reform. Och låt mig säga att vi var verkligen glada och stolta över alt ha kunnat presentera ett förslag som knäckte många av de väldigt stora praktiska problem som vi mötte när del gällde atl utforma förslagel - elt förslag där alla grupper av föräldrar kom med, ett förslag där den konstlade ireårsgränsen som inte har elt dugg all

göra med barns behov togs bort, elt förslag som verkligen gav möjligheler till valfrihet för alla.

Vi har inte sagt att vi är mot valfrihet. Vi har kritiserat förslag som ger sig ut för all innehålla valfrihet men där den valfriheten bara kan utnyttjas av mycket få föräldrar. Del som vi ville göra var att åstadkomma verkligt användbar valfrihet, och del, herr Romanus, är ingen reträtt - det är tvärtom ell stort steg framåt som ni inte förmådde ta. Vi gav också familjerna förtroendet att själva bestämma när del passade dem bäsl all utnyttja rätten till ledighet.

Herr talman! Jämfört med den helhjärtade satsning på både barnomsorg och barnmiljö, mer tid för barnen och ekonomiskt stöd till dem som bäst behöver del som socialdemokratin slår för, ter sig de borgerliga förslag som presenterades före valet, t. ex. här i riksdagen i de motioner som vi nu enhälligt vill avslå om än med skilda motiveringar, stelbenta och otillräckliga, penningslukande men ulan förmåga att lösa människornas problem, illa förankrade i människors vardagsliv. De är oförenliga med kraven på jämställdhet mellan familjer med hög och låg inkomst, mellan kvinnor och män. Där saknas helhetssynen på barns och föräldrars behov liksom ett för borgerligheten gemensamt program.

Det har inle blivit bättre efter valet. De borgeriiga partiernas förslag har varken blivit klarare eller enigare.

Nu har man anfört i majoriielsskrivningen i utskottsbelänkandet att regeringen skulle ha tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta underlag för proposition. Man har också angett en rad punkter som skall vara vägledande för den arbetsgruppen.

Eftersom jag är intresserad av de här frågorna har jag på olika vägar försökt skaffa mig mer kunskap om grunderna för det här arbetet, men jag har inte lyckats få vare sig klarhet eller kunskap. Så mycket har ändå kommit fram all den, som man säger, av regeringen tillsatta arbetsgruppen inte år tillsatt genom ett av regeringen gemensamt fattat beslut, som t. ex. den Fridhska arbetsgruppen var. Det framgår indirekt av socialdepartementets pressmeddelande den 29 oktober och än klarare av upplysningar som jag har fått med hjälp av riksdagens upplysnings-tjänst all beslutet har fattats av chefen för socialdepartementet men att del ännu inle har expedierats - i varje fall enligt vad som har sagts till mig från departementet senast i dag, mer än en månad efter det atl pressmeddelandet gick ut. Därför måste jag fråga: Kan vi här få besked om vem som har tillsatt gruppen och om beslutet har expedierats eller kommer att expedieras så alt allmänheten kan få ta del av innehållet i def'

Vidare har arbetsgruppen inte fåll några direktiv i vedertagen mening, möjligen muntliga. Av pressmeddelandet framgår inte alls att det skulle vara fråga om så detaljerade direktiv som anges i utskottets majoritetsskrivning. Del råder också många oklarheter om vad gruppen egentligen skall syssla med.

Granskar man regeringsdeklarationen, som i alla de källor jag har lyckats

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

109

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

få lag på anges som grund för arbetet i gruppen, finner man där formuleringar som verkligen oroar, framför alll därför att de tyder på all man redan innan arbetet börjat skulle ha bestämt sig för all kasta vårt väl utformade förslag i papperskorgen, del förslag som mön elt så enhälligt stöd från löntagarorganisationerna. Där står nämligen atl alla förmånerna skall komma endast småbarnsfamiljer lill del och att föräldrapenningen vid sjukdom skall byggas ut för att omfatta ledighet vid skolstart. Det är ju inle alls i överensstämmelse med det förslag som vi lade fram inför valet.

Därför måste jag fråga: Har arbetsgruppen fåll några direktiv i vedertagen bemärkelse eller är del bara någon överenskommelse mellan regeringspartierna det är fråga om? Och om det finns några direktiv, hur ser de i så fall ut? Kommer de all presenteras för allmänheten? Har regeringen redan bestämt sig för att kasta del hittills enda klart utformade förslaget i papperskorgen utan atl granska det yllerligare? Är avsikten all alla förmåner skall knytas lill barn under en viss ålder? Är min tolkning av orden om föräldrapenning vid skolstart riktig? Del innebär i så fall alt man måste skapa den här förmånen därför all man inte tänker genomföra vårt förslag.

Det är också helt klart atl den form för arbetet som arbetsgruppen representerar är något helt nytt i svensk statsförvaltning. Del är inte fråga om den vanliga ordningen för beredningen av ett ärende i departementet när man skriver en proposition. Och det är inle heller fråga om den form som regeringen valde i våras för den Fridhska arbetsgruppen och som är jämförbar med en offentlig ulredning. Då är det intressant atl fråga de nuvarande regeringspartierna varför de har vall en sådan här form. Är del hell enkelt så all man har velat hitta en form för all vinna lid för atl kompromissa i ytterligare en fråga där regeringspartierna är djupt oeniga och inle en form för elt sakligt och seriöst utredningsarbete?

Till sist, herr talman, en myckel viktig fråga. Om nu arbetsgruppen kommer fram till något helt nytt, elt förslag som inte tidigare varit känt och presenterat, som inte varit föremål för offentlig debatt, kommer del då atl ges möjlighet till en ordentlig remissbehandling? Del är väsentligt framför allt därför att de fackliga organisationerna, som inte är representerade i arbetsgruppen, måste få en möjlighet att studera förslaget och ge sina synpunkter på del. Vi socialdemokrater tycker i alla fall att det skulle kännas mycket genant atl sitta i riksdagen och behöva behandla ett förslag som inle de fackliga organisationerna hade haft starkt inflytande över.

Herr lalman! När överenskommelsen i våras träffades om atl skjuta på behandlingen av de motioner som är anledningen till det här utskotts-betänkandet till efter valet tillät jag mig säga alt det var ett mycket klokt beslut, därför att det skulle ge oss rådrum, tid för eftertanke, lid för saklig prövning och undersökning av vad som passade i verkligheten, diskussion. Den möjligheten har vi utnyttjal, och efter noggranna studier

av verkligheten ute på arbetsplatserna och diskussioner med de anställda Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

där har vi utarbetat ett förslag i samarbete med de fackliga organisa lionerna. Men de borgerliga partierna har inte utnyttjat den möjligheten,

och det beklagar jag.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservationen. Familjepolitiken

I detta anförande instämde fru Hansson, fru Cederqvist och fru Mårtensson, herr Andersson i Gävle samt fru Leijon (samtliga s).

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag hade litet svårl att förstå Birgitta Dahls oerhörda indignation över formerna för regeringens beredning av en proposition angående familjepolitiken. Hon hade inle funnit protokollfört alt arbetsgruppen var tillsatt och en massa annat sådanl.

Vi skall väl inle överdramatisera denna situation, även om jag förstår att den känns våldsam för Birgitta Dahl och andra socialdemokrater. Vad som hänt är all svenska folkel har röstat och skapat en ny majoritet i riksdagen, och det har blivit en ny regering som beslår av tre partier. Den regeringen skall förbereda en ny politik på della område. Då är del väl inte så konstigt om del tillsätts en arbetsgrupp med representanter för de tre partierna för att utarbeta en proposition. Varför skall man vara så indignerad över detta? Arbetsgruppen har redan börjat arbeta. Oron för alt detta bara skulle ligga och ingenting hända är alltså obefogad. Regeringen har också sagt att avsikten är all en proposition skall läggas fram till våren. När den propositionen är framlagd får väl Birgitta Dahl och andra diskutera innehållet i den. Jag kan inle minnas att den lidigare regeringen ägnade sig åt att diskutera innehållet i propositioner innan de var framlagda. Såvitt jag förstår tycker inle heller den nya regeringen atl det är en lämplig behandlingsform. Nu arbeiar den här arbetsgruppen, och den kommer att lägga fram sin förslag. Riksdagen får sedan la ställning lill delta när det föreligger i form av en proposition. Konstigare är del inte.

Som framgår av majoritetens skrivning i utskotlets betänkande skall arbetsgruppen utgå från regeringsförklaringen, där del ges en hel del konkreta besked beträffande familjepoliliken i stort och även på del område som denna arbetsgrupp skall behandla. Det klargörs i regeringsförklaringen atl samhällets barnomsorg skall byggas ut enligt riksdagens beslut. Någon av de lidigare talarna var orolig på den punkten, men här ges alltså besked.

Vidare heter det i regeringsförklaringen: "Utbildningen av personal för barnomsorgen ökas.

Normer fastställs för personaltäthet och gruppstorlek inom förskolan.
En allmän föräldrautbildning byggs ut av stat, landsting och kommun
i samverkan. ,

De allmänna barnbidragen och bostadsbidragen förbättras. Föräldrapenningen vid sjukdom utvidgas till att omfatta även ledighet vid skolstart.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

Småbarnsföräldrar ges lagfäst rätt lill kortare arbetstid och föriängd tjänstledighet. Föräldraförsäkringen byggs under perioden ut med en rätt lill yllerligare ledighet motsvarande två månader på hellid. Den kompletteras med ett vårdnadsbidrag lill småbarnsföräldrar. Stödet utformas så atl det främjar valfrihet och jämställdhet."

Det är utgångspunkten för arbetsgruppen, och del är ganska klara besked. Jag tror inte att någon regeringsförklaring har varit mera detaljerad.

För alt yllerligare skingra eventuella missförstånd har utskottsmajoritelen gjort klart att regeringen avser all föreslå riksdagen en utbyggnad av förmånerna enligt föräldraförsäkringen under innevarande valperiod i samma takt som föreslagits i den s. k. Fridhska arbetsgruppens rapport. Del betyder inte att man låser sig för alla detaljer när del gäller den tekniska lösningen, men det sägs atl det skall bli en utbyggnad av förmånerna i samma takt. Del är alltså inte fråga om någon familjepolitisk nedrustning eller någonting sådanl, utan del skall ske en utbyggnad under valperioden i samma takt som föreslagits av den Fridhska arbetsgruppen. Dessutom kommer del, som jag nämnde, att föreslås en hel del andra saker.

Den konstigaste frågan av alla när det gäller arbetsmetoderna var kanske ändå: Hur kommer det sig all ingen av motionärerna ställer sig upp och protesterar mol alt utskottet föreslår all dessa motioner skall avslås? Hur kan motionärerna finna sig i det - det är ju partiledare och andra prominenta personer? Vad utskottet säger är, alt eftersom regeringen skall lägga fram en proposition i vår, så behövs det inget initiativ nu; del blir ingen försening på grund därav. Då undrar de socialdemokratiska talarna: Varför kommer inte herr Fälldin hit nu och frågar oss: Hur kan ni överlämna detta till regeringen? Hur kan ni vara sä lättsinniga?

Vi bör väl inte i onödan skapa förvirring hos dem som eventuellt följer riksdagsdebatten. Del har skett ett regeringsskifte, och de motioner som de nuvarande regeringspartierna väckte som oppositionspartier behöver man naturligtvis inte göra någonting åt nu. Nu har de här partierna möjligheler alt handla som regeringspartier. Del hade varit ganska konstigt om socialdemokraterna väckt partimolioner under den lid ni var regeringsparti. Del gjorde ni inte. Dessa partimolioner finns kvar från den tidigare perioden, och det är därför som de nu inle behöver leda lill några initiativ. Jag tror att de fiesta människor har ganska lätt all fatta detla.

Frågorna får väl ses som ett uttryck för atl den socialdemokratiska oppositionen i riksdagen har litet svårl alt vänja sig vid den nya situationen. Men med tiden kommer ni säkert atl anpassa er.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag skall försöka följa herr Romanus faderliga råd - han har ju större erfarenhet än jag all driva oppositionspolitik. Men det kan inle hjälpas att det är det sakliga innehållet eller brislen på sakligt innehåll i herr Romanus senaste inlägg som bekymrar mig mest - inle min even-

tuelll bristande förmåga alt driva oppositionspolitik på del säll som de tidigare oppositionspartierna gjorde.

Jag ställde en rad konkreta frågor, och jag har inte fått svar på någon enda.

För det första frågade jag: Är del regeringen eller är del chefen för socialdepartementet som har tillsatt den här arbetsgruppen? Del är faktiskt en viss skillnad på delta, och det tycker jag atl folkpartiet, som gärna vill framstå som värnare av våra grundlagar, borde begripa.

Om de svar jag fått från riksdagens upplysningstjänst och från departementet är riktiga, är det faktiskt fel som det står i utskottsmajorilelens skrivning, nämligen atl regeringen har tillsatt arbetsgruppen. Del finns inget regeringsbeslut i saken, och det är ingen av regeringen tillsatt utredningsgrupp, utan del är en utredningsgrupp tillsatt av chefen för socialdepartementet. Jag vet inle om herr Romanus förstår all det är skillnad på en utredning tillsatt av regeringen och en arbetsgrupp tillsatt av chefen för socialdepartementet. De besked jag fått strider mot varandra och det var därför jag ställde denna fråga.

För det andra frågade jag hur man skall tolka uttalandena i utskottets skrivning och i regeringsdeklarationen på en rad punkter. De uttalanden jag nämnde tyder nämligen på all man redan nu skulle ha bestämt sig för all över huvud laget inle ens pröva de förslag som tidigare lagts fram. Herr Romanus svarade méd att läsa högt ur de handlingar som jag begärde en tolkning av. Att förmånerna skall byggas ut i samma takt som föreslagits i den Fridhska utredningen kan man ju säga. Men det väsentligaste för småbarnsfamiljer eller familjer med något äldre barn är ju med vilken metod del skall ske. Väsentligt är också om den förmånen skall begränsas till familjer med barn under en viss ålder och omgärdas av mycket stränga regler när del gäller de villkor på vilka ledigheten skall få tas ut eller om man skall visa förtroende för familjernas egen förmåga att fatta sådana beslut om hur de vill utnyttja en sådan resurs på ett klokt sätt. Alt jag oroar mig beror bl. a. på all de borgeriiga partierna i våras genast försökte baklala vårt förslag genom alt säga all föräldrarna kommer att missbruka denna valfrihet och använda den för att resa på semesier lill Mallorca.

För del tredje frågade jag - och på den frågan fick jag inle alls något svar - om del kommer all bli någon remissbehandling av ell helt nytt förslag, som ingen lidigare har sett. Jag tycker atl del behövs en remissbehandling, framför alll därför att detta är en så viktig fråga och därför att de fackliga organisationerna inle har någon plats i er ulredning. Ni skall möjligen hålla kontakt med dem. Med vårt säll all arbeta hade de ett reellt inflytande vid själva utarbetandet av förslagen. Nu måste de åtminstone få möjlighet lill en seriös remissbehandling.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

Herr ROMANUS (fp) kort genmäie:

Herr lalman! Nog är del en ny form av opposition som Birgitta Dahl lanserar, den saken är klar. Nu är tydligen den slora familjepolitiska

8 Riksdagens protokoll 1976/77:36-37

113

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

frågan vem som har tillsatt regeringens arbetsgrupp. Är del regeringen eller socialministern som har gjort del?

Jag kan försäkra fru Dahl atl regeringspartierna har varit hell överens om alt tillsätta denna arbetsgrupp. Vi har varit överens om alt varje parti skulle få nominera sin ledamot. Jag är ledsen alt jag för dagen inte kan reda ut hur del formellt ligger lill, men jag tror inle all barnfamiljerna anklagar mig för del, ulan har elt visst överseende. Vad som har hänt är all regeringspartierna har tillsall en arbetsgrupp för atl utarbeta underlag för en proposition. Del väsentliga är vad som kommer att stå i den propositionen och inte dessa byråkratiska flnesser, som jag är övertygad om att Birgitta Dahl med sin bakgrund är mer skolad i än vad jag är.

Jag tror inle alt Birgitta Dahl behöver hysa så stor oro för vad som kommer atl stå i propositionen. Det visar sig den dag propositionen föreligger. På den punkten kan jag citera vad många lidigare statsråd har sagt: Ge er till tåls tills ni får se propositionen och diskutera innehållet i den då. För dagen får vi väl hålla oss lill regeringsförklaringen och diskutera den.

Jag vel inte om del tidigare har varit vanligt att remissbehandla underlag för propositioner. Jag kan alltså inle ge något besked på den punkten heller. Den som lever får se. Men en sak är säker, och det är all del flnns behov av en reform ulan alltför lång tidsutdräkt. Jag tycker att Birgitta Dahl borde notera som något positivt, när nu socialdemokraterna är så angelägna om en utbyggnad av föräldraförsäkringen i enlighet med det Fridhska förslaget, atl utskottsmajoritelen här faktiskt ger besked om att förmånerna under den kommande valperioden skall utbyggas i den takt som denna arbetsgrupp har föreslagit. Om de tekniska lösningarna får vi faktiskt begära en liten tid att resonera. Det tror jag också all de flesta människor som har valt denna regering är beredda att ge oss.

114

Fru DAHL (s) kort genmäie: ,

Herr lalman! Det är verkligen ingen byråkratisk flness hur man väljer att arbeta. Vi bedrev arbetet i en av regeringen tillsatt utredning under inflytande av offentlig debatt, av fackliga organisationer och av många människor ute på arbetsplatserna, vilkas råd vi sökte och brydde oss om. Del var en utredning utsatt för offentlighetens ljus, en ulredning som inle satt fördold i kanslihuset.

Här är del tydligen fråga om en arbetsgrupp inom departementet. Sådana hade också vi för att bereda propositioner som byggde på redan tidigare öppet diskuterade, redovisade och remissbehandlade förslag. Men här är del tydligen meningen att en liten grupp skall sitta gömd i kanslihuset och med sig själv, utan kontakt med verkligheten, diskutera någonting helt nytt, något som kanske inle ens skall remissbehandlas. Därför är del intressant atl ställa frågan om del är en offentlig utredning som arbeiar ute på fältet i kontakt med andra eller om del är en liten

grupp i kanslihuset. Det är också därför det är intressant att fråga om det skall bli en ny remissomgång eller inte. Del är klart att man inle behövt en sådan, om det varil fråga om att i departementet behandla material som redan varit känt. Men del är ju inle fallet i dag, vilket gör dessa frågor så väsentliga atl ställa.

Till sist: Om herr Romanus inbillar sig atl del är tekniska detaljer hur man utformar rätten att utnyttja två eller fem månaders ytterligare ledighet, känner herr Romanus inle mycket lill verkligheten såsom barnfamiljerna upplever den.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I sitt senaste anförande åberopade herr Romanus vad jag hade sagt i mitt anförande när del gällde utskottets motivering för att avstyrka de sex partimotionerna. Jag framhöll alt den motivering som utskottet'hade var för vag. Jag tyckte att utskottet kunde kosta på sig en annan motivering.

När jag talade om motionärerna, tänkte jag verkligen inle aU herr Fälldin skulle komma hit. Vad jag begärde var ett förtydligande av innehållet i regeringsdeklarationen. Det finns väl även andra motionärer än de som står först under motionen. Jag undrar om inle herr Romanus har fallit offer för den nya roll som han har fått.

Det väsentliga är väl ändå vad vi har presenterat i vår reservation och vad vi har reagerat mot i utskottels skrivning. Vi tycker aU vad utskottet har skrivit såsom motivering för sitt avstyrkande är kort och att en förklaring behövs.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag har ansett och jag anser fortfarande att det inle är särskilt stor mening med atl i dag föra en ingående sakdebatt om den framtida familjepolitiken, när vi vet att vi om några månader kan föra den debatten på ett betydligt fylligare underiag än som nu är tillgängligt. Eftersom det är min egenhet att jag gärna vill se glada, lyckliga och trygga människor omkring mig, vill jag försöka lugna fru Dahl på någon punkt.

Den arbetsgrupp som det har talats så mycket om är verkliger? ingenting nytt eller märkligt. Många socialdemokratiska ledamöter av denna kammare har under årens lopp fungerat såsom sakkunniga i olika departement just för alt biträda med utarbetandet av propositioner. All en sådan sakkunnig förvandlas lill tre, när regeringspartierna är tre, är inle särskilt märkvärdigt. Del är alltså inte en offentlig utredning. Skillnaden är egentligen bara alt vi nu faktiskt vel vilka de sakkunniga är. Tidigare har man aldrtg kunnat upptäcka vem från riksdagen som har suttit såsom sakkunnig i del ena eller andra departementet och hjälpt till med alt utarbeta propositioner. Nu vet vi det. Det är ingen hemlighet vilka de sakkunniga är: herr Romanus, fröken Andersson i Stockholm och jag.

Del viktigaste är atl fru Dahl var ängslig för all det enda utformade

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

förslag till en ny familjepolitik som finns skulle kastas i papperskorgen. Jag vill göra två invändningar mol della resonemang, fru Dahl.

För del första är del faktiskt inte del enda utformade förslagel. Det är inte ens ell utformat förslag, inle som vi har sett det hittills. Vi har sett det - om jag skall ta det så vidsträckt som möjligl - i tre versioner: familjestödsutredningens belänkande Kortare arbetstid, ett pressmeddelande och en därtill fogad något vidlyftigare promemoria i våras samt i valrörelsens mest hektiska tid ytterligare några sidor. Ingen av dessa versioner är mer utförlig och utarbetad än vilken parlimotion som helst från de lidigare oppositionspartierna.

För det andra, fru Dahl, är dessa förslag, trots att det förhåller sig på detta sätt, inle kastade i papperskorgen. Jag har här med mig det material som hittills har utlämnats till arbetsgruppen inom socialdepartementet. I del materialet ingår samtliga dessa tre versioner av en socialdemokratisk familjepolitik. De är alltså med bland det som skall övervägas. Jag vågar försäkra fru Dahl alt i den mån det finns någonting klokt - och det tror jag att del gör - i dessa förslag, kommer del alt beaktas i propositionsarbetet precis som alll annat material som står till förfogande. Förslagen är inle kastade i papperskorgen.

116

Fru DAHL (s):

Herr talman! För del första: Del har gått ul ell pressmeddelande från socialdepartementet om att en grupp med sakkunniga skulle ha utsetts. Del anförs också i utskottets majoriletsskrivning. Nu har det gått mer än en månad sedan pressmeddelandet utsändes, men ännu finns inget sådant beslut protokollfört eller expedierat. Den socialdemokratiska regeringen höll faktiskt på formerna i sädana här sammanhang.

För det andra: Våra förslag var utarbetade i detalj och utföriigt presenterade. Del gläder mig om ni verkligen skulle ha dem som underiag i ert arbete. Del kunde inle herr Romanus ge besked om. Det framgår inle heller av utskoiisskrivningen, utan där slår bara att remissvaren över olika förslag skall beaktas, och del är inle riktigt samma sak.

För det tredje står del på elt ställe i regeringsdeklarationen all föräldraförsäkringen skall byggas ut så alt man får ta ul ledighet i samband med skolstarten. En sådan reform behövs inte alls, om man genomför vårt förslag, för del inrymmer möjligheten alt utnyttja föräldraförsäkringen i samband med barnens skolstart. Försäkringen skulle ju i sin första utbyggnadselapp avse tiden t. o. m. barnels första skolår. Av andra skrivningar i regeringsdeklarationen framgår alt era förslag bara skulle omfatta småbarnsåren, och vad vi då har alt gå efter är atl ni lidigare alltid har talat om barn under tre år.

På den här punkten efterlyste jag besked redan i mitt första inlägg, och det vore bra om vad som skrivits skall tolkas så som herr Carlshamre sade, nämligen att ni faktiskt kommer alt seriöst behandla också den Fridhska arbet-sgruppens och den socialdemokratiska regeringens förslag och inte i förväg kasta dem i papperskorgen.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Herr Romanus, fröken Andersson och jag behandlar allting seriöst. Dessutom ingår vi i en större grupp av pålitliga deparie-mentsljänstemän som också är vana att behandla allting seriöst. Vi skall inle kasta någonting i papperskorgen utan alt titta på det först.

Sedan till graden av utarbetning i de lidigare versionerna. Jag har haft stor respekt för den tidigare regeringens vilja och förmåga all - med några uppmärksammade undanlag under åren - presentera riksdagen ell fullständigt och bra beslutsunderlag. Jag kan inte föreställa mig atl någon av de skrifter som kommit fram i våras och i somras om familjepoliliken skulle ha räckt som en proposition till riksdagen. Då skulle min tilltro lill den gamla regeringen ha fått ell grundskott.

Det var två skisser. Den allra första var det säkert någon mer ledamot i kammaren än jag som igenkände som uppfärskad skåpmat från den gamla familjepolitiska kommitténs tid. Jag gissar alt det hade lagit någon händig skrivare i departementet sådär tre eller fyra timmar all diktera ner den - jag skulle ha klarat det på tre ä fyra timmar i alla fall - med hjälp av den kunskap som fanns lidigare, för skissen innehöll egentligen ingenting nytt.

Sedan fick vi en skiss till i valrörelsen. Den var litet mera preciserad men inte mycket utförligare. Del var ingen proposition i någoldera fallet, inle ens underlag för en proposition. Men trots det, fru Dahl, är delta material med bland del som nu seriöst beaktas när det är fråga om atl utarbeta en familjepolitisk proposition.

Vad så beträffar sakbehandlingen, som fru Dahl envisas med att komma in på, borde vi väl kunna vara ense om alt om några månader, under detla riksmöte, har vi ett myckel fullständigare material att diskutera utifrån. Varför inle ta den diskussionen då?

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

Fru DAHL (s):

Herr talman! Herr Carlshamre skall inle slå här och spela överlägsen inför del mycket seriösa arbete som bedrevs bl. a. i form av att arbetsgruppen vecka efter vecka under våren reste runt och besökte ett myckel stort antal arbetsplatser och satte sig in i föräldrarnas och barnens verklighet. Något sådanl finns inte alls angivet som en uppgift för den nya arbetsgruppen.

All stå här och tala litet föraktfullt om vårt förslag som någonting en tjänsteman bort kunna diktera ner på tre ä fyra limmar tycker jag nästan är rekord - jag skall inte säga i vad.

När del sedan gäller beskedet att della förslag skall behandlas seriöst, så är det positivt. Men antingen strider det mot vad som slår i regeringsdeklarationen, eller också har man inte så noga tänkt igenom vad man menar med att skriva att man t. ex. skall utvidga föräldrapenningen vid sjukdom till att omfatta även ledighet vid skolstart. Men ni vel väl själva bäsl om detla beror på slarv, eller om det beror på att ni i efterhand har upptäckt atl ni kanske ändå måste studera andra förslag, trots alt

117

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepoliliken

ni i regeringsdeklarationen har ulfäst er att genomföra reformer som strider mot de förslagen.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Det var ju ändå inle så att den arbetsgrupp som reste kring i landet reste runt lill familjerna ulan lill arbetsplatserna. Och det var ett bra jobb. Ingen har bestritt del. Vi fick på den vägen fram nytt och intressant material. Jag noterar bara all det som sedan i en rätt hastig vändning lades fram var något ganska knapphändigt och kortfattat och till icke ringa del uppvärmd skåpmat. Om det inle hade varit så, varför hade man då några månader senare behövt presentera en ny version - preciserad, som det hette - av vad man redan lidigare hade lagt fram?

Nej, detla var naturligtvis ett diskussionsinlägg eller ell underlag -vi kan kalla del vad vi vill - och inle det färdiga förslag till en genomarbetad familjepolitik som fru Dahl nu tycks vilja göra gällande att det var. Men trots dessa brister och trots denna knapphet är del alltså med i det material som seriöst las med i bedömningen när vi nu skall försöka utforma en ny familjepolitik.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag har bara en sak att tillägga. För dessa föräldrar finns det elt samband mellan deras villkor på arbetsplatsen och förhållandena där och deras villkor som föräldrar lill de barn de har i sina hem. Begriper man inte det, så tror jag inte heller alt man är förmögen alt genomföra en familjepolitisk reform som verkligen är till nytta för de mest betungade föräldrarna och barnen i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande utskottets hemställan och därefter i fråga om motiveringen.

Hemställan

Utskottets hemställan bifölls.

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets motivering, dels den i reservationen av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karisson i Huskvarna begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren godkänner socialutskottets motivering i betänkandet nr 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Karlsson i Huskvarna begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 133

Avstår - 14

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Familjepolitiken

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden tillkl. 19.30.

§ 13 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:28 av herrar Hugosson och Pettersson i Lund 1976/77:29 av herrar Pettersson i Lund och Hugosson med anledning av propositionen 1976/77:27 om åtgärder för att begränsa möjligheterna atl föra omfattande personregister

1976/77:30 av hert Palme m.fl. 1976/77:31 av hert Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare, m. m.

§ 14 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 1 november

1976/77:58 av herr Andersson i Ljung (m) lill herr kommunikationsministern om avvägningen mellan SJ:s bilgodslrafik och spårbundna godstrafik:

Statens järnvägar har tillkännagivit att man fr. o. m. våren 1977 kan räkna med atl möjligheten alt lämna in gods vid ett stort antal stationer kommer att upphöra. Självfallet är detla en försämring i servicehänseende för de orter som kommer i fråga, och det besked som lämnats inger stor oro främst på landsbygden.

Emellertid kan det inle bestridas att en fortgående minskning av volymen av inlämnat gods på en station innebär ekonomiska påfrestningar för SJ. Självfallet måste då också SJ göra överväganden om bl. a. nedläggning av vissa orters stationer.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Anmälan av interpellation

Jag vill dock peka på vissa förhållanden som bidragit till en minskad godsinlämning vid vissa stationer med godsmottagning.

SJ bedriver genom sill helägda dotterföretag Svelasl en betydande godstransport med lastbil. Lastbilstransporter erbjuds exempelvis företag som har regelbundna transportbehov. Härigenom går en del gods direkt från avsändaren lill större SJ-järnvägslerminaler, förbi ortens egen station, till en lägre fraktsals än om godsinlämning skulle ske vid en närmare belägen men mindre station. För de förelag som kan utnyttja detla system är det givetvis en såväl fraktieknisk som ekonomisk fördel, samtidigt som de enskilda personer eller förelag som inte kan använda denna service alltjämt haft möjlighet alt lämna gods på en närbelägen station. Avser man nu att dra in servicen på ifrågavarande stationer ulan att för den skull erbjuda alla som önskar sända gods genom SJ:s försorg möjlighet till godshämtning genom Svelast på likartade ekonomiska villkor blir servicen i realiteten kraftigt försämrad.

Likaså bör man uppmärksamma all godsvolymen vid en viss given station påverkas av i vilken utsträckning SJ:s egei företag Svelast drar undan, eller snarare förbi, gods från denna station. SJ kan med andra ord genom sina egna mer eller mindre aktiva biliransporlåtgärder självt bestämma, eller åtminstone påverka, godsnivån på ett inlämningsställe. Med delta handlingssätt slälls många små orter och små förelag utanför Svelasttrafikens förmåner och i framtiden också utan tillgång till godsinlämning på en SJ-stalion.

Det framstår för mig som naturligt att SJ måste känna ett samhällsansvar i detta sammanhang och välja en handlingslinje som tillgodoser sådana anspråk som landsbygdens invånare har rätt alt ställa. Enligt min mening bör denna handlingslinje inrymma ett belydande mått av socialt ansvar.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till herr kommunikationsministern:

1. Är kommunikationsministern beredd atl verka för en sådan avvägning mellan bilgodslrafik å ena sidan och spårbunden godstrafik å andra sidan att nedläggning av stationer med godsinlämning inte aktualiseras av SJ:s egna åtgärder på billransportsidan?

2. Därest kommunikationsministern inle anser det möjligt att tillgodose den avvägning som avses i fråga 1 är det angeläget atl få veta: Är kommunikationsministern beredd alt överväga atl erbjuda alla som önskar anlita SJ:s godstransporter möjlighet atl även utnyttja bilgods-härrilning på sådana platser där det av ekonomiska skäl är oundgängligen nödvändigt alt lägga ner stationer med godsinlämning?

120

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 1 december

1976/77:122 av herr Bergman (s) lill fru bosladsministern om remissbehandlingen av förslag lill lagstiftning om markanvändning och byggande:

När kommer förslag till ny lagstiftning om markanvändning och byggande atl remitteras?

1976/77:123 av herr Gustavsson i Ängelholm (s) lill herr handelsministern om återinförande av affärslidslagen:

Fr. o. m. den 1 januari 1972 avskaffades den dittills gällande affärslidslagen.

Frågan har sedan varil föremål för utredning och dess resultat förväntas snart föreligga.

Frånvaron av en lag som reglerar affärstiderna har lett till att det råder ett öppethållande med många olika affärslider, söndagsöppet samt även helgdagsöppel.

En återgång lill ordnade förhållanden beträffande affärstiderna är ur många synpunkter önskvärd; de anställdas organisationer har också framställt krav härpå.

Med stöd av vad jag anfört vill jag ställa följande frågor lill herr handelsministern:

Avser statsrådet atl, efter det att utredningen slutförts, snarast förelägga riksdagen förslag om affärslidslagens återinförande?

När beräknas det i så fall kunna ske?

Nr 36

Onsdagen den I december 1976

Meddelande om frågor

1976/77:124 av herr Söderqvist (vpk) lill fru statsrådet Friggebo om åtgärder för all förhindra alt bostadsföretag utestänger vissa bosiadssö-kande:

Stiftelsen Uppsalahem, ett allmännyttigt bostadsföretag i Uppsala, har vid uthyrning av lägenheter använt sig av metoder som innebär en klar diskriminering av människor med sociala och ekonomiska problem.

Man har begärt borgensmän, förhalat och avslagit ansökningar utan motivering och samlat in och registrerat upplysningarom bosiadssökan-de. Della har drabbat människor som mer än andra är i behov av stöd och hjälp för alt kunna klara de påfrestningar som ett modernt industrisamhälle utsätter individerna för. Föreningen Release i Uppsala har, med ett massivt stöd av institutioner och vårdpersonal bakom sig, påtalat de här förhållandena. Skrivelsen har också sänts till bosladsministern, varför någon ytterligare redogörelse inte behövs här.

Nr 36

Onsdagen den 1 december 1976

Meddelande om frågor

Med hänvisning till del anförda vill jag ställa följande fråga till fru statsrådet Friggebo:

Anser statsrådet all sådana åtgärder som här redovisats, syftande till att utestänga vissa bosladssökande, bör få användas av bostadsföretagen?

1976/77:125 av herr Stensson (fp) lill herr kommunikationsministern om åtgärder för all trygga sysselsättningen i Kisa:

Vid mitten av 1960-talet startade postgirot en stansverksamhet i Kisa, södra Östergötland.

1 början av 1974 meddelade postgirot alt verksamheten stegvis skulle avvecklas på grund av införandet av ny teknik, som framdeles skulle göra stansfilialen obehövlig.

Läget f n. är att personalen är varslad om uppsägning på grund av arbetsbrist. Verksamheten avses vara avvecklad vid halvårsskiftet 1977.

Länsstyrelsen har i skrivelse gjort regeringen uppmärksam på del allvarliga sysselsättningsläge som uppslår för den friställda personalen och för bygden.

Mot bakgrund av del anförda vill jag fråga herr kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern beredd alt medverka lill all annan statlig verksamhet lokaliseras lill Kisa för all ersätta sysselsällningsbortfallet vid nedläggningen av postgirots stansverksamhet?

1976/77:126 av herr Raneskog (c) lill herr försvarsminislern om tillträde till mark som exproprierats för militära ändamål:

Remmene skjutfält håller på all utvecklas lill en lång följetong där upprepade polisanmälningar sker. Några egentliga klariägganden kommer sällan fram angående de militära övergreppen.

Denna gång gäller del inle bara fornminnen och deras framlida vård. Nu gäller det människor som ägt fastigheter som ulan utvärdering i ena fallet flyttas lång väg och i det sista fallet hell enkelt bränns ned med diverse inventarier och möbler. Sockeln flyttas undan och platsen täcks med grus. Den fastighet som nedbränts har beteckningen Kaiebo 1:6, men var känd under namnet Slättäng.

Bygdens människor lever i föreställningen att enkelt tillträde endast ger militären rätt att planera för sin framtida verksamhel.

Vilka regler gäller för rätl lill enkelt tillträde lill mark som exproprierats för militärt ändamål?

122

1976/77:127 av herr Wästberg i Stockholm (fp) till herr kommunikationsministern om förkortning av fordonslängder:

Den trafikpolitiska utredningen föreslog 1975 en begränsning av fordonslängderna lill maximalt 18 m, Detla förslag tillstyrktes av såväl ira-

fiksäkerhelsverket som trafiksäkerhetsutredningen. Också riksdagens tra- Nr 36 fikutskott har uttalat att starka skäl talar för att långtradare längre än Onsdaeen Hen 18 m inte skall få förekomma på vägarna. Denna relativt entydiga opinion , Hpppmh 1Q76

har gjort det sannolikt atl vi i Sverige skulle få en irafiksäkerhetsreform,___ ■

som innebär att de myckel långa fordonen försvinner från vägarna. Detla Meddelande otn har biltillverkare och åkare kunnat inrikta sig på. I fiera lidningsulta- Jrågor landen nyligen har kommunikationsministern varit tveksam lill det lämpliga i all minska fordonslängden. Det är därför angeläget med elt klarläggande.

Är det kommunikationsministerns uppfattning all en lagstadgad förkortning av fordonslängderna bör ske?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.48.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert