Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:35

Tisdagen den 30 november

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet från riksdagsarbetet under december månad. Jag behöver tjänstledigheten för att kunna slutföra mitt uppdrag som landstingsråd i Västerbollens läns landsting. Stockholm den 25 november 1976 Börje Hörnlund

Herr talmannen anmälde alt herr Weinehall (c) även under denna tid skulle tjänstgöra som ersättare för herr Hörnlund.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

§ 3 Meddelande om tidpunkt för besvarande av interpellation

1976/77:28 om regeringens skogspolitik

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill meddela alt interpellation nr 28 av herr Lorentzon i Kramfors om regeringens skogspolitik inle har kunnat besvaras inom den föreskrivna liden. Efter samråd med herr Lorentzon avser jag att besvara interpellationen den 7 december.

§ 4 Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordel för att besvara herr Lind-siröms(s)den 29 oktober anmälda interpellation, 1976/77:27, och anförde:

Herr talman! Herr Lindström har frågat mig

dels om jag avser atl infria min företrädares intentioner och löften i samband med riksdagens behandling av proposition 1975/76:122 när det gäller tekoindustrin i Karlskrona,

dels vad regeringen i övrigt avser all göra för att säkra en rimlig sysselsätlningsnivå i Karlskronaregionen.

Riksdagen godkände i våras förslag i propositionen 1975/76:122, innebärande alt centrala beklädnadsverkstaden (CBV) i Karlskrona skall avvecklas vid halvårsskiftet 1977. I propositionen uttalades atl alla ansträngningar borde göras för att bereda de anställda annan sysselsättning.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsätlnings-problemen i Karlskrona

CBV sysselsätter f n. ca 120 personer.

Sedan i våras haren arbetsgrupp inom industridepartementet sökt finna alternativ sysselsättning för dem som friställs när CBV läggs ned. Arbetsgruppen har nyligen föreslagit att det statliga företaget Trivab konfektions AB, som driver verksamhet i Ängelholm, skall etablera en filial i Karlskrona. Härigenom beräknas 60 personer kunna beredas sysselsättning. Jag anser att en sådan etablering bör komma lill stånd. Gjorda marknadsanalyser visar att det inte är realistiskt att f. n. satsa på ett större antal sysselsatta i den nya tekoindustrin i Karlskrona än jag har nämnt. Övriga anställda vid CBV bedöms kunna erbjudas förtidspension eller annan statlig anställning.

Jag delar herr Lindströms syn atl sysselsätiningssilualionen i Karlskrona är otillfredsställande. Regeringen är beredd alt med hjälp av de medel som slår till förfogande inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken och i samverkan med bl. a. regionala organ vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga för all stärka sysselsältningssiluationen i kommunen.

Hert LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min interpellation.

Bakgrunden till interpellaiionen börjar nu bli känd i hela landel. Karlskrona är staden som i krigstid och i oro växt i storiek och betydelse och som under lugnare perioder fått sjunka undan i glömska. Ibland har staden hört till de största i landet, ibland lill de mindre.

Det här upprepade sig även efter del senaste kriget. Statsmakterna drog ner aktiviteten, drog in statliga tjänster, flyttade tjänster och personal till huvudstaden och förorsakade därigenom stor åderlåtning på arbetstillfällen och på skattebetalare i Karlskrona.

Den här gången ville inte kommunens innevånare vara med om en sådan utveckling. På huvudsakligen socialdemokratiska kommunalmäns initiativ har kommuninnevånarna genom höga skatter, höga avgifter och stora uppoffringar fått satsa hårt för att åstadkomma den industriella utveckling som så väl behövs i regionen. I rättvisans namn måste jag erkänna att staten under den förra regeringens tid lämnade stöd och hjälp på många säll, och det är kommunen tacksam för.

De här satsningarna började under slutet av 1960-talel och början av 1970-lalei all ge resulial. Del produktiva industriarbetet fick allt större vikt och det allmänna löneläget tenderade t. o. m. att gå uppåt och närma sig lönelägel i andra regioner.

Den optimism och förväntansfulla framtidstro som det här väckt hos människorna i kommunen har nu, häftigt, under del år som gått bytts mol pessimism och misstro mot företagsamheten och mot statsmakterna.

Ingen skall få mig all tro att det svar som industriministern i dag gett eller hans löften skall skingra den här modsiulenhelen och misstron mot staten - och då speciellt mol den nya regeringen.

De svårigheter som jag i interpellationen pekat på har inte, sedan den skrevs för nu ungefär en månad sedan, blivit mindre; snarare har oron växt på de flesta håll. Endast Felix fabriker i Fågelmara har positiva saker att peka på för Karlskrona kommuns del - desto negativare, förstås, för Simrishamn. Hela arbetsmarknadssituationen är verkligen besvärlig i kommunen, sedan får arbetsmarknadsministern säga vad han vill från den här talarstolen. Jag skulle nog inom parentes vilja ge herr Ahlmark det rådet att läsa arbetslöshetsstatistiken betydligt mer ingående och mer kritiskt än han tycks ha gjort innan han i riksdagen säger att arbetslösheten egentligen är ganska låg i Blekinge. Det var just vad han gjorde i ett svar här för två veckor sedan, och reaktionen på det uttalandet har varit hård i mitt hemlän.

Nu har jag inte i interpellationen pekat på alla företag i Karlskrona som har svårigheter och funderar på alt lägga ned driften. Bl. a. har marinen en hel del förelag där, och man har funderingar på att lägga ned två eller tre arbetsplatser. Jag tror att del kan bli anledning att komma tillbaka när del gäller dem vid senare tillfälle. Naturiigtvis hoppas jag all del blir onödigt.

Så till svaret på min första fråga i interpellationen. Industriministern lovar nu atl man skall kunna rädda 60 arbetstillfällen i lekobranschen genom att Trivab i Ängelholm öppnar en filial i centrala beklädnads-verkstadens gamla ulljänta lokaler på den militära Stumholmen i Karlskrona. Kommunen har erbjudit sig atl uppföra nya tidsenliga lokaler lill företaget - detla för all någon möjlighet skall ges till lönsamhet. Ingen har märkligt nog visat sig intresserad av det här anbudet, i varje fall inte efter valet. Ingen har ens hört sig för om vilken hyra kommunen skulle behöva ta ul för en sådan här lokal.

Låt mig åter gå tillbaka litet i tiden. Det förelag, Trivab, som nu skall rädda 60 arbetstillfällen till Karlskrona uppstod med statligt stöd ur ett konkursdrabbai tekoföretag i Ängelholm för några år sedan. Arbetsuppgifterna lill det förelag tog man från den produktion som CBV i Karlskrona arbetat upp och betalat initialkostnaderna för. Det har naturligtvis förorsakat besvär för CBV, men i solidaritet med de olycksdrabbade kamraterna fann man sig hell naturligt i produktionsbortfallet.

I Ängelholm har man sedan satsat pengar och krafter, låtit förelaget expandera och investera. I Karlskrona däremot har man kört de gamla maskinerna till sista skruven, och lokalerna står i stort sett likadana nu som för kanske 40-50 år sedan.

I det lägel låter man Trivab öppna en filial för atl bereda 50 96 av de anställda vid CBV fortsatt arbete. Vad som värre är: Ingen vid företaget tror alt ens den här satsningen egentligen är allvarligt menad. Går man in i gamla uttjänta lokaler med gamla maskiner kan knappast länkarna på en långvarig drift vara särskilt allvarliga. Hade man däremot mera tagit fasta på kommunens erbjudande, skulle säkert de anställda sen belydligt ljusare pä situationen.

För ungefär en månad sedan när bl. a. kommunens företrädare upp-

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Karlskrona

6 Riksdagens protokoll 1976/77:33-35

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Karlskrona

vaktade industriminislern i delta ärende lovade herr Åsling all den nya regeringen skulle fullfölja den gamla regeringens målsättning om ungefär 150 nya jobb i Karlskrona som ersättning för de två nedlagda beklädnadsindustrierna.

Del är alltså inle bara de 120 vid CBV som blir arbetslösa. Nej, därtill kommer de 70-75 beklädnadsarbeiarna vid Jacobsons, som blev friställda ganska omedelbart efter valet. Nästan samtliga av dessa går fortfarande ulan meningsfull sysselsällning.

För ivå veckor sedan var induslriminislern nere i Blekinge, närmare bestämt i Asarum, på en cenlersiämma. Där lovade han då enligt tidningsreferat 60 arbetstillfällen vid Trivab i Karlskrona. 60 arbetstillfällen av 100 sades det då.

I förra veckan informerade förelagsledningen tillsammans med industridepartementets utredare personalen vid CBV om planeringen för framliden. Då utlovade man all Trivabs lokalisering skulle ge 50 åleranställ-ningar eller fortsatta anställningar. Nu har det återigen i industriministerns svar blivit 60 personer. Vad är det egentligen kommunen och personalen skall rätta sig efter? Vilket skall man tro på i den här tvehågsenheten?

I vilket fall som helst är det inte 50 eller 60 arbetstillfällen av 100 som skall räddas utan vad som går förlorat är mellan 180 och 190 ar-betstilirällen. För två tredjedelar kommer problemen alt kvarstå.

Läser man sedan industriministerns interpellationssvar noggrant blir man verkligen fundersam. Hur myckel allvar ligger del bakom de här löftena? I varje fall har man gjort allt för att se lill atl det skall bli mycket lätt atl krypa ur löftena.

Arbetsgruppen har föreslagit etablerandet av en filial, står det. Del beräknas atl 60 personer skall få sysselsättning, och industriminislern anser all en etablering bör komma lill stånd. Ingen kan påstå atl del är fasta grepp som tas.

En arbetsgrupp har sedan i våras alltså arbetat med del här problemet - gjort en utredning, förmodar jag. Kan man få se den utredningen? Har man exempelvis i utredningen tittat på kommunens erbjudande all bygga nya lokaler? Har man i enlighet med den avgångne industriministerns intentioner tittat på möjligheten all engagera Statsföretag för en långsiktigare lösning?

Låt mig ställa några följdfrågor:

Har utredningen närmare tittat på kommunens erbjudande om nybyggnad?

Är engagemang från Statsföretag helt avskrivet?

Är utredningen tillgänglig?

Anser industriministern atl man nu i den anda som genomsyrar propositionen 1975/76:122 gjort allt för alt bereda de anställda vid CBV och Jacobsons sysselsättning?

Sedan lill min andra fråga i interpellationen, herr lalman, nämligen följande: Vad avser regeringen göra för atl säkra en rimlig sysselsätt-

ningsnivå i Karlskronaregionen?

Jag har i interpellationen, och tidigare i detla inlägg, pekat på hur ytterligt allvarlig situationen verkligen är, och nu vänder vi oss till regeringen för atl få en god lösning av problemen.

Den borgerliga medicinen alt marknadskrafterna skall lösa problemen går det inte atl få Karlskronaborna alt tro på, i varje fall inle de stora löntagargrupperna där.

Under valrörelsen däremot var det ganska många som visade sig lita till centern och herr Fälldin. Får jag därför genom att citera honom från valrörelsen 1973 ställa ännu en följdfråga:

"En regering får inte sitta med armarna i kors när arbetslösheten växer. På vilket sätt kommer regeringen alt lägga om politiken för att få bukt med arbetslösheten?" Jag skall inte enligt högt föredöme nu upprepa frågan.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Det är verkligen ganska underligt all höra hela denna långa lista på åtgärder som nu skall vidtas. Jag skulle vilja fråga herr Lindström hur han ställde sig när folkpartiet genom Valdo Carlström motionerade om att CBV skulle behållas i statlig ägo. Motionen innehöll också konkreta förslag om alt CBV skulle överföras till kommunikationsverken och där kunna tillverka för post- och leleseklorerna samt för den militära sektorn. 1 så fall hade det ju fortfarande varil en statlig tekoindustri.

Om riksdagen hade beslutat i enlighet med Valdo Carlströms motion, skulle situationen för de anställda säkert ha varil helt annorlunda i dag. Nu har ju resultatet blivit det som många har fruktat, nämligen alt en stor del av personalen slälls utan arbete. Del är för vår landsända verkligen viktigt alt den nuvarande industriministern och regeringen ägnar sysselsättningsfrågorna i Blekinge ell betydligt större allvar än deras föregångare gjort.

Det är djupt tragiskt alt människor och deras arbetssituation skall bli brickor i ett politiskt spel. Jag tycker också alt de löften frän den föregående industriministern, som herr Lindström i sitt andra anförande har åberopat, är väldigt luftiga. Det går nog inle all väva särskilt mycket av det löftesstoffet. Jag har en fråga till herr Rune Johansson i Ljungby: I vad bestod egentligen löftena med avseende på tekoindustrin i Karlskrona?

Del är min förhoppning all samtliga riksdagsmän från Blekinge, oavsett partifärg, samverkar beträffande sysselsättningsfrågorna i vårt län. Frågetecknen är många och slora när det gäller Uddcomb-, Gränges- och Karlskronavarven men också när det gäller den ungdomsarbetslöshet som sannerligen är stor i vårt län.

Ungdomsarbetslösheten beror till stor del också på all vi inle har någon högskola lokaliserad till länet. Vi hoppas atl man när man ser över sysselsättningen i Blekinge län också ser över möjligheterna till utbildning och arbete för ungdomen.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Lindström förvånar mig en smula genom att uttala djup misstro mol staten. Det måste väl också betyda att herr Lindström underkänner de intentioner som legat lill grund för den föregående regeringens politik när det gäller Karlskrona.

Man måste ändå ha klart för sig- vilka problem som ligger i bollen här. Framför allt är del ju så att vi i vårt land nu har en industriell konjunktur som lämnar ganska dystra framtidsperspektiv, i varje fall för den närmaste liden.

Situationen inom tekoindustrin är speciellt allvarlig. Jag får ett intryck av att herr Lindström hell bortser från atl även statsmakterna måste ha ekonomiska realiteter som grund för sill handlande. Inte ens staten kan ju tänka sig att etablera industriell verksamhet för en produktion som det inte finns marknad för.

Jag får väl trots allt tolka herr Lindströms yttrande om misstro mol staten som en välkommen tillnyktring i det avseendet. Det som nu händer i bransch efter bransch, i företag efter förelag och i region efter region är ell vittnesbörd om att vi har haft en anmärkningsvärt dålig näringspolitisk beredskap här i landet. Nu får vi skörda frukterna av gångna års underlålenhelssynder. Marginalerna för all rädda sysselsättningen är smala, och vi har ett kostnadsläge och en konkurrenssituation som gör att problemen nu blir akuta.

Jag skulle sedan beträffande de löften som har givits vilja säga att Jag inle har gett några sådana. Jag har sagt att jag är beredd atl verkställa förslaget från den ulredning som föreslagit lokaliseringen av en filial till Trivab i Karlskrona. Det var en ulredning som beställdes av min företrädare i ämbetet, och där sades det visserligen att målsättningen var att skapa 150 nya jobb inom leko-branschen i Karlskrona, men såvitt jag vel är det en myt när man i många sammanhang säger alt del var ett löfte av den gamla regeringen. Det finns inget dokumenterat sådant löfte. Man har alltså att utifrån den analys som utredningen har gjort försöka lösa problemet, och del är tyvärr inte mer än vad som har föreslagils.

Frågan om etableringen av Trivab i de gamla lokalerna och den synpunkt som herr Lindström här har angivit beträffande att man borde acceptera kommunens erbjudande har blivit föremål för förhandling. I detta ligger ju också ett försök att göra en realistisk bedömning av lekobranschens möjligheter och ell försök lill en ny start, i förhoppningen alt detta kan komma alt leda lill en positiv utveckling. Jag tror, herr Lindström, all den lid är förbi när människor uppskattade och värderade rundhänta förhastade löften om sysselsällning. Vi måste i stället eftersträva en realistisk syn på de här frågorna och hellre starta på en lägre nivå, där vi kan slå för våra löften, än starta på den nivå och med de visioner som man tidigare i alltför stor utsträckning har gått ut med.

På den kompletterande frågan nr 1, om man har granskat kommunens erbjudande, vill jag svara all det har man gjort. Del erbjudandet får

vara med vid den fortsatta överläggning som skall ske på det lokala planet.

Beträffande fråga nr 2, om vad den nya regeringen är beredd all göra för sysselsättningen, vill jag hänvisa till all Kariskrona ligger utanför det allmänna stödområdet. Lokaliseringsstöd lämnas i första hand inom stödområdet, men regeringen är ändå beredd all bevilja lokaliseringsstöd till företag utanför stödområdet, t. ex. när en ort hotas av arbetslöshet till följd av industrinedläggning. Regeringen kommer med utgångspunkt i dessa grundläggande regler all pröva ansökningar om lokaliseringsstöd från företag som ämnar starta eller bygga ul sin verksamhet i Kariskrona kommun. Kariskrona kommun har alltså statsmakternas stöd i sina strävanden all lösa sysselsättningsproblemen.

Jag vill också påminna om att regeringen har mottagit en skrivelse från länsstyrelsen i Blekinge län angående sysselsältningssiluationen i länet. Skrivelsen kommer att överiämnas lill sysselsättningsulredningen när riksdagens beslut i anledning av propositionen 1975/76:211 föreligger. Jag vill då också till sist understryka atl vårt arbete för alt säkra sysselsättningen i Kariskrona inte är slutfört i och med delta; vi har problemen under daglig observans.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Det förvånar induslriminislern atl jag reagerar, som han säger, mot statlig företagsamhet. Jag hyser ingen misstro mot staten, men misstro mot den nuvarande regeringen finns tveklöst hos mig och många andra, i varje fall i löntagargrupperna. Jag underkänner absolut inte den föregående regeringens politik, men naturiigtvis har jag kritiska synpunkter på vissa statliga och halvstalliga förelags politik, t. ex när det gäller hur man sköter företag och när man ibland försöker lokalisera över företag från det ena hållet till del andra. Givelvis skall man ha ekonomiska realiteter i grunden - så hoppas jag all del alltid skall vara - men alt det direkt skall bli lönsamt varje gång man startar förelag eller behåller förelag är väl ändå inle all begära. Del finns annat atl lägga i botlen när man gör sådana överväganden.

Jag har inte ansett att utredningen skall acceptera kommunens erbjudande om nya lokaler, men jag har begärt att man skulle undersöka vad erbjudandet innebar; del tycker jag att man skulle ha försökt mera än man har gjort. Enligt vad jag har fåll rapporter om har det inte skett. Vilken väg man i så fall skulle ha gått vel inle jag, men kommunens representanter har i varje fall inte haft någon som helst kontakt när det gäller de spörsmålen.

Vi vet att Karlskrona inte ligger i stödområdet och att länsstyrelsen har begärt all regionen skall komma in i det. Jag är väl litet tveksam på den punkten. Fortsätter vi på del viset, har vi snart hela Sverige i stödområdet, och det är ganska meningslöst.

Industriministern lovar att Karlskrona skall kunna få stöd, om del kommer företag och vill lokaliseras dit. Men kommer det inget förelag.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Karlskrona

då har vi ingen chans alt få stöd.

Vi har i Karlskrona, kanske man kan säga, tyvärr alltför mycket fåll stödja oss på statliga förelag; jag tänker då på de militära, inle på de nuvarande och nya företagen, exempelvis Kariskronavarvet. Vi ser gärna all den senare sortens statliga företag lokaliseras till Karlskrona eller växer sig större där, och vi hoppas atl vi skall få se del.

Till fru Håkansson vill jag säga all det här ju inte är någon diskussion mellan henne och mig. Valdo Carlströms motion kommer jag inle hell ihåg, men jag vet all den enhälligt avstyrktes. Utan atl vi alltför mycket invecklar oss i debatten skulle jag vilja fråga fru Håkansson, som här påstår all det är en besvärlig arbetsmarknadssituation i Karlskrona: Har fru Håkansson då inle alls reagerat mol herr Ahlmarks uttalande för tvä veckor sedan, att situationen inte var så besvärlig och atl arbetslösheten var ganska liten i Karlskrona? Det förvånar mig.

Herr JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Jag har fått en direkt fråga, och därför går jag helt kort in i den här debatten.

Det är väl självklart att när regering och riksdag har fattat sitt beslut beträffande de centrala beklädnadsverksläderna i Karlskrona har vi också tagit på oss ett betydande ansvar gentemot de anställda. I propositionen fastslogs - och mot del hade näringsutskottel och kammaren ingen erinran - att alla ansträngningar självfallet skall göras för all bereda de anställda annan sysselsättning vid nedläggning. Det är detta åtagande som vi följde upp i fjol under den lidigare regeringen. Vad vi räknade med som möjligl var ju all via Trivab få lill stånd en filialverksamhel - eller en samordnad verksamhet.

Vad skulle då underlaget för en sådan verksamhet vara? Det är lill en del den produktion som Trivab i dag sysselsätter sig med. Men det är klart atl vi också har vissa möjligheter alt diskutera de beställningar som görs av de statliga myndigheterna. Jag ser del som ytterst angeläget att man också från regeringens sida medverkar lill att beställningar för statens egna verksamheter kan komma företag inom landet lill godo. Jag tänker då på möjligheten av produktion av skyddsplagg, uniformer och annan utrustning.

Nu kan man mol delta säga all de upphandlande myndigheterna har atl bedöma priset och söka lägga ut beställningar till lägsta möjliga kostnader. Man kan ju då vid vissa tillfällen från statens sida finna anledning att gå in och la på sig en del av de ökade kostnaderna. Jag tror inle, herr industriminister, alt riksdagen skulle ställa sig negativ till sådana åtgärder.

Del är det som vi räknade med skulle vara möjligl när vi i våras diskuterade den här saken, när vi med Karlskrona kommun under hand diskuterade möjligheten all kommunen byggde lokaliieteroch siaien svarade för att den produktion som där skulle bedrivas också kom till stånd. Vi hoppades då att ungefär 150 jobb skulle kunna ordnas, och jag tror

att den möjligheten fortfarande finns. Det gäller härden grad av aktiviiei som man från statens sida vill ålägga sig.

Det är också svar på den fråga som fru Håkansson har ställt lill mig.

Vad var del vi avsåg för produktion? Jag har nämnt det. Del är fråga om de upphandlande organens möjligheter all lägga ul beställningar som vi kan ta hand om och dirigera över i varje fall under en övergångslid. Jag finner det angeläget för att vi skall kunna uppfylla de anspråk som riksdagen har ställt på oss. Ter sig en strukturomvandling med nedläggningar nödvändig, så kan vi acceptera den om den sker under socialt godtagbara former. De människor som har sysselsättning skall alltså beredas tillräckligt tidsutrymme för atl eventuellt kunna gå över till andra jobb - eller också får vi under en övergångslid skapa de arbeten som är nödvändiga för att man skall kunna bibehålla sysselsättningen. Del var vi inne på.

Jag tror, herr Åsling, alt det är möjligt att sträcka sig något längre än lill de 60 jobb om vilka ni nu har annonserat. Men det kräver att vi är en liten smula hårdföra mol de upphandlande myndigheterna. Och det är i den här situationen rimligt för lekobranschens vidkommande och inte minst för den kommun - Kariskrona - som i dag är utsatt för så utomordentligt stora besvärligheter.

Till problemet om näringspolitiken och beredskapen skall vi återkomma, herr Åsling. Det enda som förvånar mig är all ni gång på gång uttrycker er överraskning. Vi har nu i ett tiotal år diskuterat strukturproblemen inom åtskilliga branscher, och vi har framför allt under de två senaste åren diskuterat de nya branschområdenas speciella bekymmer. Har den diskussionen alldeles undgått er?

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Först skulle jag vilja säga lill herr Lindström att jag tycker att det är något förmätet atl göra sig lill tolk för samtliga löntagare och uttala sitt misstroende. Det finns faktiskt löntagare i alla partier.

Jag tror att vi borde försöka få debatten på en nivå som innebär all man verkligen värnar om sysselsättningen i Blekinge. Då förundrar det mig att herr Lindström, som dock har befunnit sig i denna kammare i sex år, inte under alla dessa år lidigare har pläderat för tekoindustrin, som har varit i krisläge. Enligt Sydöstra Sveriges Dagblad, som väl herr Lindström flitigt läser, har del rått stor ovisshet bland de anställda under minst fyra och ett halvt år. Del stod all läsa den 23 november i Sydöstra Sveriges Dagblad. Varför har man inte lidigare gjort något? Mig veterligi var det för fyra och ett halvt år sedan en socialdemokratisk regering som med kraft hade kunnat ingripa.

Sysselsättningsproblemen nu är väldigt stora, och man måste få en samlad bild för hela länet. Det är bra all vi nu kanske kan få ell extra stöd till industrin i Karlskrona, men behov finns i hela länet, som jag nyss var inne på.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Jag skulle vilja sluta med ell tack lill industriministern och en förhoppning om en god och sund utveckling för Blekinge län.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag noterade med intresse att herr Johansson i Ljungby inte kommenterade den mytbildning som har förekommit beträffande ell föregivet löfte om 150 nya jobb i Karlskrona, Jag lar det som en bekräftelse på all herr Johansson i Ljungby och jag är överens om alt något sådanl löfte har aldrig mot någon realistisk bakgrund kunnat ges. Här finns en gemensam strävan alt skapa så mycket sysselsättning som möjligt, och enligt den utredning som dåvarande industriministern Johansson tillsatte blir det 60 arbetsplatser med hänsyn lill den marknadssituation som råder i dag.

Jag vill också påminna herr Johansson i Ljungby om alt del är inle i första hand statliga verk som är kunder hos Trivab, ulan det är landstingen. Jag ser det inle som möjligl atl diktera landslingens upphand-lingspolilik. Där får vi nog finna oss i att den kommunala kompetensen i varje fall innefattar valet av upphandlingsvägar. Men vi skall självfallet göra vad vi kan för atl ge Trivab den marknad som finns. De 60 nya anställningarna är en realistisk bedömning av marknadens ökning under den närmaste tiden. Vi har redan fått indikationer från andra företag i branschen som visar på en betydande oro för alt denna ökade volym vid Trivab kan komma att innebära friställningar vid dessa andra förelag. Jag hoppas vi kan undvika del, men oron visar med vilka små marginaler vi arbetar.

Sedan talar herr Johansson i Ljungby om den näringspolitiska diskussion som vi bör återkomma till. Jag håller med om atl det finns anledning att återkomma lill den. Vi har inte uttryckt förvåning i egentlig mening över strukturproblemen, men vi har uttryckt förvåning över att den gamla regeringen över huvud laget kunde gå ul och lala om del beryktade dukade bordel, när man i den gamla regeringen ändå måste ha varit medveten om de problem som finns inom näringslivet f n. Det är där, herr Johansson i Ljungby, vår förvåning har kommit lill uttryck.

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr lalman! Fru Håkansson undrar varför vi inle under de fem sex tidigare åren har tagit upp dessa frågor. Del är så, fru Håkansson, alt den här krisen har hållit på ganska länge - man har vid CBV och på andra ställen haft svårigheter. Men lidigare har myndigheterna lagt ut stödbeställningar. Del har inle bara varit beställningar från landstingen utan också från slalliga verk, t. ex. televerket. Det har varil militära fritidskläder och annat som man har beställt hos CBV för att delta företag skulle kunna fortleva, och del har det ju gjort hittills. Riksdagen log i våras ett beslut, där del sades alt man skulle göra allt för all se lill att de anställda skulle få en fortsall meningsfull sysselsättning. Jag tycker inte rikligt att man ännu har gjort allt för att åstadkomma del.

De borgerliga partierna talade tidigare i alla lägen om för svenska folket hur oduglig den socialdemokratiska regeringen var och hur bra det skulle bli om de borgerliga fick makten. Nu har ni fått den efterlängtade möjligheten. De två smekmånaderna har gått, och nu vill folk se bevis för den här förträffligheten. Jag tycker ni skall sluta skylla på den avgående regeringen. Gör något i stället! Visa resultat!

Jag har inle fått svar på två av mina frågor, märker jag. Jag frågade, om tanken på ett engagemang genom Statsföretag nu var hell avskrtven - del har diskuterats tidigare. Den andra frågan som jag inle fått något svar på gällde huruvida man inle skulle kunna få bevis för all arbetsgruppen verkligen har tittat på kommunens anbud genom alt den gjorda utredningen blev tillgänglig för oss.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Hert JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr lalman! Jag underskattar inte på något sätt svårigheterna inom tekobranschen, och inte heller svårigheterna att organisera en sysselsättning i Karlskrona. Men jag ville i mitt tidigare anförande visa på den vidgning av produktsortimentet som ändå är möjlig, utöver det som Trivab i dag producerar. Jag nämnde uniformer och skyddskläder, exempelvis till de statliga affärsverken, det som fru Håkansson, förmodar jag, ville hänvisa till när hon nämnde Carlslröms motion om ett eventuellt överförande av Trivab till kommunikalionsverken.

De diskussioner vi förde i våras och i somras med Kariskrona kommun byggde på möjligheterna att med ett kanske något hårdare grepp om upphandlingen under en uppbyggnadstid klara den nödvändiga sysselsättningen i ett nytt konfektionsföretag i Karlskrona. Diskussionerna var alltså inle så luftiga som fru Håkansson menade. Om vi fått tillfälle till det, hade vi säkerligen också sökl realisera ett projekt av den storleksordningen.

Inte minst viktigt är all man får fram nya lokaler, CBV:s lidigare lokaler är uttjänta. Det är en dålig arbetsmiljö. Även om man inte har 150 jobb i del ögonblick de nya lokaliteterna är färdiga, kan man under en två- eller treårsperiod bygga ut verksamheten från de 60-70 jobb med vilka man kan starta.

Jag tror, herr Åsling, all det kan finnas anledning att fundera över delta ännu en gång. Vi är överens om all en mjuk start kan vara nödvändig, men all låsa sig vid att inga ytterligare ansträngningar skall göras för all söka få fram produklunderlag tycker jag är otillfredsställande.

Vi skall återvända till den allmänt näringspolitiska debatten. Herr Åsling talar varje gång han håller offentligt föredrag om det dukade bordet. Nå, men herr Åsling, nog följer väl ni också med vad som händer runt om i världen? Det råder en allmän industrikris och arbetslöshet i Europa och i en rad länder i andra världsdelar. Vi har ändå i vårt land fram till nu med gemensamma ansträngningar lyckats klara sysselsättningen någorlunda hyggligt. Vi menar atl vi har de ekonomiska förutsättningarna alt klara sysselsättningen ytterligare en lid framöver, för att övervinna

7 Riksdagens protokoll 1976177:33-35

Nr 35 de svårigheter som så många människor ställs inför. Del är realistiska

Tisdaeen den ekonomiska möjligheter. Vi skall försöka la vara på dem i samverkan

30 november 1976 "" näringslivet. Och näringslivet - del är förelagen och de anställda.

Om sysselsättningsproblemen i Karlskrona

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Det är dock, herr Lindström, efter förslag i regeringspropositionen 1975/76:122 som beslut har fattats om avveckling av CBV utan alt man på något sätt har klargjort hur de anställda skall beredas nya arbetstillfällen. På s. 43 i propositionen står det: "Självfallet skall alla ansträngningar göras för alt bereda de anställda annan sysselsättning."

Varken herr Lindström eller herr Johansson i Ljungby har i dag övertygat mig om att några fastare planer för utvecklingen vid CBV och trygghet för de anställda fanns med i bilden. Det är kanhända väl mycket begärt att en ny regering på ett par månader skall kunna reparera alla de misstag som ell 44-årigt socialdemokratiskt maktinnehav har åstadkommit.

Det gäller alt satsa på näringspolitiken i stort, att få små och stora företag som skall kunna arbeta vid sidan om varandra. Vi hoppas på en bättre näringspolitik i framliden.

Herr industriminislern ÅSLING:

Herr talman! Herr Johansson i Ljungby hade det intrycket att jag har sagt atl de 60 jobb som vi nu hoppas skall beredas vid Trivabs filial skulle vara sista ordel. Jag vill betona alt jag också i denna kammare har givit ullryck för uppfattningen all man får starta där. Man får starta på en realistisk nivå där vi vet all de marknadsmässiga förutsättningarna finns. Sedan hoppas självfallet jag också att produktionen skall kunna ökas. Men vi skall ha den allmänna situationen i lekobranschen klar för oss - det är ju en bransch med vikande sysselsättning. Vi har också ett ansvar för anställda i andra förelag. Vi kan inte flytta arbetslösheten utan måste inrikta oss på all låta produktionen vid Trivab växa i takt med den ökande marknaden.

Beträffande den allmänna näringspolitiken noterar jag med intresse att herr Johansson i Ljungby har intrycket au det finns goda ekonomiska förutsättningar all klara sysselsättningen. Jag hoppas alt de förutsättningarna finns, men tecknen på djupgående problem i många branscher och företag visar mot atl den lidigare bristen på en långsiktig näringspolitik har medfört all beredskapen är dålig och atl det i dag inte finns så stora reserver atl utnyttja för att mera långsiktigt klara sysselsättningen i en konjunktur som flackar ut. Det är i del sammanhanget som vi från samhällets sida måste vara beredda att gå in med allt aktivare insatser.

Herr JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! All den ekonomiska beredskapen är god kan vi vara överens om, herr Åsling. Då del gäller planeringen för en långsiktigare

politik har säkerligen herr Åsling nu funnit den rad utredningar och diskussioner som vi hade dragit i gång och som skulle bilda underlag för skogspolitiken, för stålbranschpolitiken och för en rad andra långsiktigare planer.

Fru Håkansson fortsätter att tala om att det inte gjordes någonting av den tidigare regeringen för att svara upp mot de besked och löften som vi ställde i propositionen, att alla ansträngningar skall göras för alt bereda de anställda annan sysselsällning. Del var just vad vi gjorde, annars hade vi inte haft möjlighet att skaffa fram ens de 60 jobb som industriministern har presenterat. Men därutöver ansåg vi del möjligl att gå längre. Därför kunde vi också med Karlskrona kommun la upp resonemanget om att bygga nya lokaliteter för en konfeklionsverksamhet i Karlskrona som på sikt borde kunna ge ca 150 jobb.

Jag upprepar: Hade vi haft tillfälle hoppas jag innerligt all vi också hade kunnat klara den uppgiften på litet sikt. Glöm inte det, fru Håkansson!

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Ale kommun, m. m.

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Atl den proposition som lades var socialdemokratisk vel jag, fru Håkansson. Den antogs enhälligt av riksdagen. Del löfte som gavs i den propositionen trodde vi på. Men vi visste då att vi hade en regering som ute i världen erkänt hade klarat arbetsmarknaden bäst. Det misstag vi gjorde var väl alt vi inte trodde atl vi skulle få en annan regering. Del misstaget beklagar jag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om sysselsättningsproblemen i Ale kommun, m. m.

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet föran besvara fru Radesjös (s) den 29 oktober anmälda interpellation, 1976/77:29, och anförde:

Herr talman! Fru Radesjö har frågat mig dels om jag är införstådd med den allvarliga situation som är under utveckling i Ale kommun till följd av beslutet att lägga ned Surte glasbruk, dels om man kan förvänta sig att den nuvarande regeringen är beredd att göra effektiva insatser för att säkerställa arbetstillfällen i kommuner, som i särskilt hög grad är beroende av en eller ell fåtal stora industrier. Slutligen har fru Radesjö frågat vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta i fråga om Surte.

Som fru Radesjö har framhållit i sin interpellation fattade AB Plåtmanufaktur (PLM) under hösten 1975 beslut om en gradvis avveckling av produktionen vid Surte glasbruk. Glasbruket hade då 625 anställda. Ett par månader senare utfärdades varsel för 325 personer, varav 285 kollektivanställda. Sedan dess har personalstyrkan minskat med omkring 200 personer genom naturlig avgång. Ell femtiotal av dessa har fått an-

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Ale kornmun, m. m.

ställning vid andra produktionsenheter inom PLM. På grund av den kraftiga personalminskningen återkallades i juni 1976 det varsel som hade utfärdals för den kollektivanställda personalen. F. n. uppgår personalstyrkan vid företaget till 420 personer. Enligt vad jag inhämtat kommer den fortsatta avvecklingen av produktionen atl genomföras under en period av ett lill tre år. Jag är hell införstådd med att denna utveckling innebär stora problem för Ale kommun.

Den andra delen av frågan har stor principiell betydelse. Många orter är starkt beroende av ell eller ell fåtal slora industriföretag. I ett föränderligt samhälle måste vi räkna med atl nedläggningar kan bli nödvändiga även i sådana orter. Regeringen är i sådana fall beredd alt använda de arbetsmarknads- och regionalpoliliska medel som står till buds.

Beträffande frågan om konkreta åtgärder i Surte vill jag framhålla atl det i första hand bör ankomma på det företag som äger bruket att ordna ny sysselsättning för de anställda i orten. Ledningen för PLM har i olika sammanhang förklarat att den aktivt kommer atl verka för alt etablera ersättningsindustrier i Ale kommun. Enligt vad jag har inhämtat utreder företagsledningen f n. vissa projekt inom koncernens verksamhetsområde som skulle kunna förläggas lill glasbrukels lokaler. Om det skulle visa sig omöjligt alt inom koncernen få fram tillräckligt många nya arbetstillfällen har förelagsledningen förklarat sig beredd att i samarbete med Ale kommun verka för atl andra industriföretag förlägger lämplig verksamhet lill glasbrukets industriområde. Jag räknar med alt företagsledningen kommer att fullfölja dessa intentioner.

Fru RADESJÖ (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpellation.

Jag kan tyvärr inle påstå all svarels innehåll skingrar den oro som invånarna i Ale kommun och de anställda vid Surte glasbruk känner för den framlida sysselsättningen. Jag hade hoppats atl industriministern skulle ha kunnat redovisa några konkreta åtgärder från regeringens sida.

Frågan om Surte glasbruk och statsmakternas beredvillighet all göra insatser i Ale kommun diskuterades i den här kammaren i november 1975. Den dåvarande industriministern markerade ell starkt intresse från statsmakternas sida all medverka lill rimliga lösningar.

Den nuvarande regeringen har inte närmare klargjort sina intentioner i fråga om branschproblem av den art som kommer lill ullryck i fallet Surte. Industriministerns svar ger besked om all han i första hand förlitar sig på alt förelaget skall lösa de problem som uppstått i Surte. Jag kan dela statsrådets uppfattning all förelaget skall ta sitt ansvar för sysselsättningen. Men eftersom vi av erfarenhet vet all de s. k. självläkande krafterna i de flesta fall inte förmår lösa problem av den art som uppstått i Surte finner jag industriministerns svar otillfredsställande. Vi har den uppfattningen alt när problem av den här arten uppstår i ell förelag, så bör regeringen på ett tidigt skede gå in och i samråd med företaget.

de anställda och kommunen försöka finna lösningar. Statsrådets svar ger mig den uppfattningen atl först när alla andra möjligheter är uttömda är regeringen beredd alt ingripa. Men då kan det vara för sent.

Statsrådets svar gör att man kan befara att det föreligger en ideologisk skiljelinje mellan den nya regeringen och den förra, socialdemokratiska regeringen. Svaret ger det intrycket all regeringen först i andra hand är beredd att engagera sig för att lösa frågan om sysselsättningen i Surte. Den föregående regeringen hade däremot den inställningen att den på ett tidigt skede var beredd atl medverka lill att finna lösningar. Den engagerade sig aktivt bl. a. genom personliga besök vid bruket. På arbetsmarknadsdepartementet engagerades departementsrådet Åke Larsson personligen i arbetet att garantera sysselsättning för de drabbade.

Ale kommun log i juni 1976 initiativ till ell fördjupat samarbete med regeringen beträffande utvecklingen på arbetsmarknaden inom kommunen. Detta uppfattades positivt av dåvarande industriminister Rune Johansson. Han skriver så sent som i september månad till kommunen atl han är positiv till de initiativ Ale kommun har tagit och atl regeringen naturligtvis är beredd all aktivt medverka till atl finna lämpliga lösningar på sysselsättningsfrågan i kommunen. Tyvärr har kontakterna med kommunen upphört efter del att den nya regeringen tillträtt. Inom kommunen känner man oro över att kontakten med regeringen har upphört. Ale kommunstyrelse har därför i en skrivelse till regeringen i mitten av oktober uttalat sin oro härför. Jag ber alt direkt få citera ett stycke ur kommunstyrelsens skrivelse:

"Ale kommunstyrelse finner del oroande och otillfredsställande att PLM ännu inte, ett år efter nedläggningsvarslet, redovisat vilken ersättningsindustri koncernen avser all etablera i Surte och hur många som kan erbjudas sysselsättning där. Av förklarliga skäl är kommunstyrelsen också oroad över följderna av atl alla kontakter med departementet avbrutits i samband med regeringsskiftet, samt över ovissheten av den nya regeringens inställning till sysselsättningsfrågorna i Ale kommun och Surte samhälle."

Kommunen har ännu inte erhållit svar från regeringen på sin skrivelse. Och del är, herr industriminister, anledningen till att jag har ställt min interpellation - för att få regeringens inställning i denna fråga klargjord.

Jag ber därför att få ställa en följdfråga till industriministern: Är statsrådet beredd att medverka till det fördjupade samarbete mellan Ale kommun och regeringen som kommunen lidigare tagit initiativ till? Vill induslriminislern dessutom lämna besked om huruvida departementsrådet Åke Larsson även fortsättningsvis får som sin personliga uppgift atl arbeta med frågorna för att finna lösningar på sysselsättningsproblemen i Surte?

Herr industriminislern ÅSLING:

Herr lalman! Jag noterar all fru Radesjö och jag tydligen är överens i en viktig fråga i del här sammanhanget, nämligen atl företaget har alt ta ansvar för sysselsättningen. Det är ingen ideologisk skillnad mellan

8 Riksdagens protokoll 1976/ 77:33-35

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Ale kommun, m. m.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Ale kommun, m. m.

den gamla och den nya regeringen i det avseendet, vad jag kan förslå. Min inställning i den frågan grundar sig på den anställningstrygghets-lagstiftning som vi beslutade om här i kammaren 1974 och enligt vilken det primära ansvaret för anställningstryggheten vilar på företagel. Jag noterar därför med intresse all fru Radesjö i den frågan har samma uppfattning som jag.

När det gäller de inblandade departementens aktiviteter kan jag vitsorda att den kontaktverksamhet som fanns tidigare nu fullföljs med oförändrad ambitionsnivå. Departementsrådet Åke Larsson har fortlöpande kontakter med förelaget och kommunen. Vi har med andra ord så täta kontakter som det över huvud taget är nödvändigt all upprätthålla. Om kommunen upplever en förändring beklagar jag detla och är beredd all medverka lill sådana åtgärder att kommunen känner all den har även den nya regeringens stöd för insatserna atl säkra sysselsättningen.

I övrigt och rent generellt vill jag säga alt del minsann inle under de här få månaderna har saknats kontakter med landels kommuner. Del har faktiskt varit mycket tält mellan de kommunala delegationerna i industridepartementet. Min upplevelse är atl kontakterna, under intryck av föreliggande problem, har intensifierats och att vi i realiteten har svårigheter all hinna med alla de kontakter vi borde ta. Men jag är beträffande Ale kommun beredd all ta sådana initiativ som gör atl man från kommunens sida känner all kontakterna är etablerade igen.

Som jag sade förut är del i första hand en uppgift för företagel all genom annan verksamhet än den nuvarande garantera sysselsällning för de anställda. Och vi är, som jag nämnde i mitt svar, underrättade om att det genom företagels ansträngningar finns ett antal aktuella projekt. Dessa projekt har inte kommit så långt i beslutsprocessen att vi ""rån departementets sida har någon möjlighet alt lämna en redogörelse för dem. Det är förelagets uppgift all först och främst informera om dessa dispositioner.

Sedan vill jag, för att klara ut de eventuella missförstånd som kan råda, säga all det är givet atl i sista hand - om inle sysselsättningen kan klaras på annat säll - måste samhället visa sin solidaritet med dem som drabbas. Del kan i så fall bli nödvändigt atl gå in med regionalpolitiskt stöd för alt få lill stånd ersättningsindustrier.

Fru RADESJÖ (s):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse alt kommunen även i fortsättningen skall få ha nära kontakt med regeringen.

PLM hade, i fråga om de ersättningsindustrier man lovat, utlyst ett möte med de anställda och kommunen som skulle ha ägt rum den 16 november. Där skulle man redogöra för vilka ersättningsindustrier som skulle kunna komma i fråga. Nu är delta möte uppskjutet två månader, lill den 13 januari. Jag tycker det är myckel beklagligt alt man hela tiden försöker skjuta på avgörandet.

All få ha industrier kvar är en fråga av största vikt för hela Surte

samhälle, bl. a. med tanke på de serviceförelag som finns i samhället. De är hell beroende av all del även fortsättningsvis finns annan sysselsättning i Surte. I annat fall blir utflyttningen så stor att det inte finns underlag för den service man tillhandahåller i dag. Därför är det så oerhört viktigt atl vi alla i Ale kommun snarast kan få ell klart besked av regeringen om åtgärder.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun

§ 6 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Lövenborgs (vpk) den 11 november anmälda interpellation, 1976/77:41, och anförde:

Herr lalman! Herr Lövenborg har frågat mig vad regeringen planerar i form av omedelbara och långsikliga åtgärder för atl klara sysselsättningen i Jokkmokks kommun.

Utvecklingen i Jokkmokks kommun är föremål för fortlöpande och ingående uppmärksamhet från regeringens sida. Vi är väl medvetna om de svåra sysselsättningsproblem som finns. Det är en självklar strävan från min sida atl söka medverka till en lösning på problemen. Inom ramen för i första hand regional- och industripolitiken prövas f n. möjligheterna alt etablera sysselsättningsskapande projekt i Jokkmokk.

Samtidigt vill jag betona att det är en svår och ofta tidskrävande process all skapa nya sysselsättningstillfällen i orter i det norrländska inlandet. Jag kommer därför alt verka för alt de regionalpolitiska åtgärderna förstärks och i ökad utsträckning inriktas på inlandskommunernas problem. Vidare kommmer regeringen inom kort atl, som jag tidigare har nämnt här i kammaren, tillkalla en särskild parlamentariskt sammansatt delegation med uppgift all skyndsamt framlägga förslag lill åtgärder som kan öka sysselsättningen i Norrbottens län.

Sammanfattningsvis vill jag understryka att regeringen i positiv anda kommer all pröva alla förslag som kan bidra till en förstärkning av näringsliv och sysselsättning i Jokkmokks kommun.

Herr LÖVENBORG (vpk):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svaret.

Jag tycker inte all svaret var särskilt upplyftande - inle ett dugg konkret - och jag måste säga att det ökar min oro för utvecklingen i Jokkmokks kommun, del ökar min oro för utvecklingen i vårt län över huvud laget. Inledningsvis vill jag säga följande, därför atl del har ett samband med situationen också i Jokkmokk.

Nu tycks allting rasa i Norrbotten. Vi skulle begåvas med ett Stålverk 80 och därmed många tusen nya jobb i Luleå och på andra håll i länet.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

öm åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun

bl. a. i de svårt plågade inlandskommunerna, av vilka Jokkmokk är en. Men vad är del för "julklappar" norrbottningarna begåvas med? Ja, Stålverk 80 har helt spolats. Men det räcker inte med det. Till NJA anskaffades en "trolldoktor", importerad från storfinansens höjder. Han skulle servera medicinen för att sälta NJA på fötter och skapa nya jobb därutöver. Behandlingen har inneburit att i stället för de många lusen nya jobben skall arbetsstyrkan vid NJA minskas med tusen man, enligt dagens tidningar.

Med den medicin som nu serveras under den nya politiska eran kommer patienten inte atl bli friskare och starkare utan i stället att förtvina och dö.

Utvecklingsplaneringen i hela Norrbotten har i ell slag förvandlats till avvecklingsplanering. Del är inte bara del att Stålverk 80 har raserats, att NJA i stället för att ge nya arbetstillfällen ger tusen färre, att Luleå kommun nu präglas av felslagna förhoppningar, ekonomisk ruin och stagnation - del blir tydligen ingen gruvbrytning i Kaunisvaara, ingen kartongfabrik i Karlsborg, LKAB:s investeringar i malmfälten blir inte av osv.

När del gäller Norrbollen tycks det alltså vara kalla handen över hela linjen. Den borgerliga regeringen ger inle oss norrbottningar en antydan om hur problemen skall lösas. Är den borgerliga regeringens recept intensifierad flyltlasspolitik? På goda grunder kan man befara atl så blir fallet.

Del svar jag har fått på min interpellation när del gäller åtgärder för all trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun är typiskt. Det finns inte ett rakt besked, ingen bestämd viljeyttring utan runda och lill intet förpliktande formuleringar. Inle kan det lugna människorna i Jokkmokks kommun att få veta att "regeringen i positiv anda kommer att pröva alla förslag som kan bidra lill en förstärkning av näringsliv och sysselsättning i Jokkmokks kommun": All regeringen kommer all göra på detla sätt får man ju verkligen hoppas. Del bör egentligen vara en självklarhet all den nya regeringen åtminstone inte sticker käppar i hjulet för sysselsättningsskapande projekt, men frågan är: Vad vill regeringen göra i det här lägel? Därom hörs inte ett knäpp, annat än att man hänvisar till alt del är svårt och att frågorna skall utredas.

Men är det något som vi norrbottningar behöver, så inte är det nya utredningar. Jag svär på all det inte finns någon region i detta land som är så i detalj utredd och kartlagd som Norrbottens län. Utredningar kan naturligtvis ge jobb åt en massa utredare, men det är inte den typen av jobb som vi nu behöver, ulan del är arbete åt vanliga människor.

Jokkmokks kommun är en av de hårdast drabbade kommunerna i länet. Jag har i interpellationen skildrat problemen. Vattenfall, som har varil den lunga sysselsättningsfaktorn, minskar nu drastiskt sin verksamhet i takt med att vallenkraflsulbyggnaden blir klar. På fem år, mellan 1965 och 1970, har kommunen förlorat 1 300 arbetstillfällen, och inom kort minskas antalet anställda med yllerligare 500. Hur skall detla klaras?

Det är den fråga som kommunalmännen och övriga kommuninvånare nu ställer sig.

Inte får de något besked av herr Åsling. Men här är del verkligen bråttom. Det slår klart alt omedelbara insatser måste sältas in, om kommunen inte skall hamna i den fullständiga konkursen.

Under den guldålder kommunen hade när den intensiva vallenkrafts-utbyggnaden pågick satsade man myckel hårt för att ge kommuninvånarna en så god samhällsservice som möjligt, fina skolor och andra offentliga byggnader m. m. Sker det ingenting positivt kommer man snart all stå där med sin fina samhällsservice i en på människor tömd kommun, och så fär det ju inte bli.

Jag vill än en gång fråga induslriminislern: Finns det ingenting konkret som vi kan glädja jokkmokkborna med?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! När herr Lövenborg talar om att det inte är någon bestämd viljeinriktning i mitt svar gör han sig skyldig till en grov felaktighet. I svaret finns en bestämd tro på Norrbottens framlid och en bestämd vilja från regeringens sida alt satsa på Norrbotten. Vad som nu sker med NJA är väl om något uttryck för en bestämd vilja all gå vidare även sedan det har visat sig att de luftiga visionerna inte höll vid närmare granskning och att de marknadsmässiga förutsättningarna för en höjning av handelssiålsproduktionen i Norrbotten dröjer. Stålverk 80 är inte skrinlagt, som herr Lövenborg ger intryck av, det är ell projekt som har skjutits på framtiden.

Men från en annan och mera principiell synpunkt är herr Lövenborgs inlägg intressant. Det illustrerar kanske något av det problem som vi har med utvecklingen i Norrbotten. Även de personer som representerar Norrbotten här i kammaren måste ju ha en positiv vilja att i en konstruktiv anda gripa sig an med problemen. Jag iror alt man får akta sig för alt i debatten om situationen i Norrbotten hänge sig ål överdrifter, som innebär alt man målar i mörkare färger än vad som är motiverat. Del är alldeles uppenbart all det finns akuta problem i Norrbotten liksom i andra delar av landet. Och det är också riktigt att problemen i Norrbotten är av en annan dimension, vilket ju också motiverar tillsättandet av den delegation som skall samordna samhällets insatser.

Från Norrbottens sida måste man enligt min mening ändå ha en grundläggande tro på landsdelens potentiella möjligheter, och det som skrämmer mig i herr Lövenborgs inlägg är att den tron egentligen inte finns. De lokala företrädarna måste ha en sådan tro, om man med utsikt till framgång skall kunna vidta samhälleliga åtgärder. Del är inle fråga om någon avvecklingsplanering. All göra gällande något sådanl är att i hög grad misstolka de allvarliga och målmedvetna åtgärder för att hjälpa lill atl klara sysselsättningsproblemet i Norrbotten som den nya regeringen är beredd atl omedelbart vidta.

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun

Hert LÖVENBORG (vpk):

Herr lalman! Herr Åsling säger alt den nya regeringen har en bestämd tro. Tro är visserligen att icke veta, och man får faktiskt söka med lupp i del här interpellationssvaret efter den bestämda viljeinriktningen. Och, herr Åsling, om det som nu sker vid NJA är ett bevis på regeringens vilja - så Gud bevare oss för den goda viljan i så fall.

Jag har vidgat frågeställningen litet grand därför atl det är nödvändigt i den situation som vi nu befinner oss i. Katastrofen är ju hotande för länet som helhet, och att säga detta är inte att inte tro på Norrbottens möjligheter! Vi är helt förvissade om alt de finns, men här handlar det om vilja, det handlar om planmässighet och det handlar om en myckel klar politisk viljeinriktning, som jag har myckel svårl att tro att den borgerliga regeringen har - del vill jag säga ärligt och uppriktigt.

Jag har konstaterat atl svaret när det gäller den kommun som jag frågade om var intetsägande. Jag framhöll i interpellationen att Jokkmokks kommun befinner sig i det läge att den måste bli föremål för en mycket snabb statlig räddningsaktion, att kommunen sitter i en ekonomisk rävsax och atl det behövs omedelbara industriinsatser. Jag efterlyste någonting konkret, bl. a. därför att det finns ett par konkreta projekt som tidigare har diskuterats.

Den ena frågan som jag vill komma in på är frågan om ett aluminiumverk i Jokkmokk, som enligt tidigare utsagor skulle kunna ge 500 nya jobb. Det projektet grundar sig på industriverkets ulredning om del framtida aluminiumbehovet enbart i Sverige. Ett annat konkret projekt, som regeringen - med den här bestämda viljeinriktningen - bör studera är följande: 1 Jokkmokks kommun finns troligen Europas största marmorfyndighet, som ligger vid Nårvejaur i Jokkmokks kommun. Den har konstaterats vara 9 km lång och 3 km bred. Man har borrat 100 m ner och konstaterat all det även på det djupet finns marmor av fast och fin karaktär. Det är alltså en fyndighet som dels skulle kunna användas för all skaffa fram kalk - krossad marmor blir som bekant kalk -, dels skulle kunna ge marmor lill byggnadsmaterial.

Del är alltså konkreta industriprojekl. Kan inte de utgöra några av de projekt som snabbt skulle kunna aktualiseras av regeringen - om den nu har den bestämda viljeinriktning som herr Åsling säger all den nya regeringen har och om den också är medveten om behovet av snabba och rätt omfattande sysselsäliningspolitiska åtgärder?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:21 till justitieutskotlet

§ 8 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden 1976/77:11 och 12

skatteutskotlets betänkanden 1976/77:6 och 7 justiiieulskottets belänkanden 1976/77:1, 8 och 9 försvarsutskottets belänkanden 1976/77:3 och 4 socialutskottets belänkanden 1976/77:9-12 och 14 kulturutskottets belänkanden 1976/77:14-19 näringsutskottets betänkanden 1976/77:4-6

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

§ 9 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningen 1976/77:55.

§ 10 Herr talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialutskottets betänkande nr 14 uppföras närmast efter socialutskottets betänkande nr 9.

§ 11 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1976/77:13 med förslag till ändring av vissa tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen

Socialförsäkringsutskollets betänkanden

1976/77:8 med anledning av motion om rätt till sjukpenning vid föriust av idrottsinkomst

1976/77:9 med anledning av motioner om offentligansiälldas pensioner

1976/77:10 med anledning av motioner om obligatorisk begravningsförsäkring m. m.

1976/77:11 med anledning av motioner om rätt till ersättning från allmänna försäkringen vid sjukdomsfall utomlands m. m.

1976/77:12 med anledning av motioner om folkpensionärernas situation

§ 12 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:22 av herr Werner m.fl. 1976/77:23 av herr Werner m.fl. 1976/77:24 av herr Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77

1976/77:25 av herr Palme m.fl. 1976/77:26 av hert Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:42 om sänkning av den statliga inkomstskatten, m. m.

1976/77:27 av fru Skantz m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:44 om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

Nr 35

§ 13 Anmälan av interpellationer

Tisdagen den

30 november 1976 Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kam-

_____________ markansliei

Anmälan av

interpellationer den 30 november

100

1976/77:56 av herr Andersson i Södertälje (s) till herr justitieministern om information till allmänheten beträffande vissa ändringar i föräldrabalken:

Riksdagen beslöt i våras efter en proposition från regeringen (1975/76:170) om "Faderskap och vårdnad" bl. a. att gifta föräldrars gemensamma vårdnad om sina barn inle nödvändigtvis behöver upplösas vid skilsmässa. Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 1977. Där finns bl. a. en' bestämmelse som säger att om föräldrarna är ense om atl även i fortsättningen utöva vårdnaden gemensamt skall domstolen förordna enligt deras önskemål, om det inte uppenbart skulle strida mot barnets bästa.

Även föräldrar som inte är eller har varit gifta med varandra föreslås få gemensam vårdnad om sina barn, oberoende av om de bor tillsammans eller inte. Förutsättningen är också här atl föräldrarna är ense om att vårdnaden skall utövas gemensamt och alt domstol inte finner all della uppenbart skulle strida mot barnets bästa.

Riksdagsbeslutet innebar även i övrigt en rad förändringar i föräldra-balkens reglerom faderskap och vårdnad av barn, bl. a. om hur faderskap skall fastställas.

Denna lag träder i kraft redan om en månad. Jag har den uppfattningen att kännedomen om den bland allmänheten är ganska dålig. Men den kommer för många föräldrar all få stor betydelse. Med anledning därav är del angelägel att justitieministern tillser atl upplysningar om de ändrade lagparagraferna sprids. Redan när lagutskottet behandlade frågan togs detla upp. Jag citerar ur ulskonsbelänkandet (LU 1975/76:33) s. 112-113 under rubriken Information:

"Utskottet har i det föregående vid flera tillfällen framhållit behovet av information. Självklart är det alltid angeläget med information om ny lagstiftning. Erfarenheterna visar emellertid att det är svårt all göra lagstiftarens intentioner kända inte endast hos allmänheten ulan även hos de olika myndigheter och organ som kommer i beröring med lagen. Genom detta lagstiftningsärende införs nya bestämmelser som har ingripande betydelse för föräldrar och barn. Utskottet vill därför kraftigt stryka under angelägenheten av att en bred information om de nya reglerna och deras konsekvenser kommer till stånd. En sådan information bör innehålla en rekommendation för föräldrar som överväger att ha gemensam vårdnad om sina barn att, innan de ansöker härom, ta kontakt med sociala myndigheter eller advokat för atl få råd och hjälp.

Enligt utskottets mening har man all anledning atl räkna med atl en ordning med gemensam vårdnad för frånskilda eller ogifta föräldrar kommer att kräva insatser från samhällets sida i form av stöd och hjälp lill föräldrar. Särskilt torde delta gälla frågorna om hur de ekonomiska problemen i anledning av den gemensamma vårdnaden skall lösas och om hur den faktiska vården skall ordnas för alt barnen skall få så trygga uppväxtvillkor som möjligl. I propositionen erinras om alt föräldrar redan nu har möjlighet att söka råd och hjälp hos medlare eller familjerådgivare. Som framgår av utskottets betänkande LU 1975/76:32 anlitas medlare emellertid i ringa utsträckning och de torde i stort sett sakna utbildning för att kunna lämna föräldrar det nu aktuella stödet. I fråga om famil-jerådgivningsverksamheten gälleratt den alltjämt är bristfälligt utbyggd, och i många kommuner saknas helt möjlighet atl få sådan rådgivning. Mot bakgrund härav vill utskottet sett från de synpunkter ulskollel har all bevaka underslryka viklen av en ökad satsning på familjerådgivningen. Såsom framhålls i motionen 1975/76:1122 och även i flera remissvar är del också viktigt med en ökad satsning på den psykiska barna- och ungdomsvården.

1 varje fall t. v. kommer en stor del av uppgiften att råda och hjälpa föräldrar i nu berörda frågor alt ligga på barnavårdsnämnderna, advokatbyråer m. fl. Utskottet vill i anledning härav franihålla betydelsen av att det halvår som återstår lill dess den nya lagstiftningen skall träda i kraft utnyttjas för information till och utbildning av personalen vid de rältsvårdande och sociala myndigheter och organ som kommer att handlägga frågor som har samband med lagstiftningen. Utskottet vill här peka på möjligheten för departemenlel all samordna ulbildningen för skilda personalkategorier."

På utskottets förslag beslutade riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet anfört om informationsbehovet.

Mig velerligt har ännu ingen information gått ut till allmänheten. Eftersom det brådskar med att sådan lämnas lill medborgarna finner jag anledning att till herr justitieministern rikta följande fråga:

På vilket sätt och i vilken omfattning avser justitieministern all informera allmänheten om de ändringar i föräldrabalken som träder i kraft den 1 januari 1977?

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Anmälan av interpellationer

1976/77:57 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr justitieministern om åtgärder mol pornografi och prostitution:

Genom massmedia har allmänheten gjorts underkunnig om den brutala verksamhel som bedrivs inom porr- och prosiiiuiionsbranscherna. 1 långa siycken har vi här i landel nära nog skrulil med den s. k. sexuella frigjordheten. För några år sedan släpptes porriilleraturen fri genom en lagstiftning som i och för sig var omstridd. Det fanns förutseende människor som redan då ställde sig frågan vad detla kunde resultera i. Själva porr-lilteraluren innebär en nära nog total exploatering av kvinnor, vilket

101

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Anmälan av interpellationer

102

i olika sammanhang påtalats. Det är förvånande att några krafttag ännu inte tagils mot denna utveckling. Nu har vi fått veta alt exploateringen gäller också barn i 12-14-årsåldern. De exploateras inte bara i tidskrifter av tvivelaktig karaktär. Dessa barn förekomn-ier också allt oftare och i större utsträckning inom prostitutionen.

Vad vi nu fått veta är att kvinnor och små flickor gjorts lill en handelsvara av stora mått. Delta bygger utan tvivel till stor del på den utbredda porr som med lagens välsignelse får förekomma i vårt land. I dess spår utspelas tragedier med utomordenligt svåra konsekvenser. Spelhålor och sexklubbar växer upp som svampar ur jorden och polisen står maktlös enligt egen utsago. I skuggan av spelhålor - det är inte hell obekant - existerar också prostitutionen. Denna har vuxit till en storindustri, vars förgreningar sträcker sig lill alla illegala och mer eller mindre legala områden.

Kvinnor har slagit larm tidigare om den utbredda porrindustrin där exploateringen inte längre känner några gränser. Under "frigjordhetens" täckmantel får della utspelas i vårt samhälle utan ingripanden. Ett stort antal mindre nogräknade personer har också här sett en lukrativ källa att ösa svarta pengar ur.

Denna brottsliga verksamhet kan inte längre få fortsätta, och vi kan inte längre som politiker stillatigande flnna oss i att åtgärder mol den avvisas med bl. a. motiveringar som alt polis och andra myndigheter saknar resurser härför. Denna kommersialisering inom porr- och pros-tilutionsinduslrin måste angripas genom skärpt lagstiftning. Prostitutionen har alltid funnits, och vi lär inle vare sig genom lagar eller andra åtgärder kunna eliminera den. Men vad vi måste komma ål är den industrialisering av sexualiteten som numera också omfattar barn.

Det socialt myckel allvariiga är dessutom att prostitutionen i regel är förknippad med kriminalitet, narkotika, alkohol etc. Detta drabbar hårt de prostituerade, däribland alltså även barn, men bidrar till att de skumma affärsmännen bakom denna verksamhet kan inhösta allt större summor svarta pengar.

Skolan och hemmen har här sin givna uppgift atl fylla. De fruklans-värda uppgifter som vi fått del av bör te sig skrämmande också för skolmyndigheter och inte minst för familjer. Hem- och skolaföreningarna men framför allt skolan borde sätta i gång en upplysningsverksamhet som för elever och föräldrar klargjorde utvecklingen och vad den kan innebära för enskilda individer. Skolan kan rimligtvis inte hänvisa till bristande resurser - där krävs all lärare och annan skolpersonal aktivt engagerar sig för uppgiften.

Enligt min mening bör en parlamentarisk utredning tillsättas - kompletterad med expertis från social vårdande myndigheter och andra berörda parter - med uppgift atl granska dessa problem och skyndsamt utarbeta förslag till skärpning av gällande lagstiftning och till ny lag som kan bidra lill en sanering av den kommersiella porr- och prostitutionsverksamheten.

Med stöd av vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd atl till herr justitieminister ställa följande frågor:

Avser statsrådet låta vidta en översyn av gällande lagstiftning beträffande porriilleraturen i syfte att sanera hela verksamheten?

Avser statsrådet alt låta stifta sådan lag att den dels medger polisen bättre möjligheter till ingripande när det gäller barnprostitution, dels ger polisen och andra berörda myndigheter reella instrument för att så långt möjligt stoppa den ohämmade kommersialism som brett ut sig på pro-titutionens område?

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Meddelande om frågor

§ 14 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts den 26 november

1976/77:118 av fröken Hjelmström (vpk) till herr socialministern om till-lämpningen av rekommendationer om platsantal på daghem och fritidshem:

Många kommuner tillämpar s. k. överinskrivning på barnstugorna, dvs. fler barn skrivs in än det av socialstyrelsen rekommenderade plaisanlalet på daghem och fritidshem. Under 1975 utfärdade socialstyrelsen nya anvisningar om beräkningsgrunderna för driflbidrag i vilka man bl. a. införde begreppet "avdelningsyta". Kommunerna gavs därvid möjlighet att föreslå nya platsanial för daghemmen, som skulle fastställas av socialstyrelsen. I avdelningsylan inräknas även groventré, kapprum, m. m., mot tidigare endast lekyta för barnen. Denna förändring har lett lill att 30 kommuner inkommit till socialstyrelsen med begäran om ändring av platsantalet på befintliga förskolor. Redan innan socialstyrelsen fattat beslut har emellertid flera kommuner föregått ett ställningstagande och skriver nu in ytterligare ett antal barn på daghemmen. 1 Växjö exempelvis har man i den kommunala budgeten för 1977 beslutat utöka plaisanlalet med 45.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande fråga lill herr socialministern:

Står del i överensstämmelse med regeringens målsättningar att kommunerna sänker kvaliteten på daghemmen på detta för barnen oacceptabla sätt med hänvisning till förrådsutrymmen o. d.?

1976/77:119 av fru Ekelund (c) till herr socialministern om åtgärder mot barn- och ungdomsprostitutionen:

Enligt uppgifter som framkommit den senaste liden har prostitutionen bland barn och ungdom blivit allt vanligare. Mycket tyder på atl del är sociala faktorer som ligger bakom denna utveckling. För de berörda

103

Nr 35

Tisdagen den 30 november 1976

Meddelande otn frågor

ungdomarna skapar prostitutionen en ännu svårare social situation i framliden och kan medföra allvarliga problem.

Är statsrådet beredd all redovisa dels i vilken utsträckning åtgärder lidigare vidtagits för att komma till rätta med dessa problem, dels om statsrådet ämnar vidta åtgärder för att komma till rätta med de sociala problem som orsakar och orsakas av barn- och ungdomsprostitulionen?

104

den 30 november

1976/77:120 av herr Börjesson i Falköping (c) lill herr justitieministern om säkerhetsanordningarna vid kärnkraftverken:

Vill statsrådet medverka till all en översyn sker av säkerhelsanord-ningarna vid vårt lands samtliga kärnkraftverk och alt om så erfordras säkerhetsanordningarna skärps i och för undvikande av sabotage och terrorhandlingar?

1976/77:121 av herr Lundgren (m) lill fru statsrådet Mogård om samverkan mellan förskolan och grundskolans lågstadium:

Riksdagens beslut våren 1976 angående lärarutbildningens dimensionering innebar all intagningen lill klasslärarulbildning niinskades, vilket får till följd att klasslärarulbildningen i bl. a. Kristianstad läggs ner. Samtidigt beslöt riksdagen all intensifierad försöksverksamhet med samverkan mellan förskola och lågstadium skulle bedrivas i Härnösand. Utbildningsutskottet anförde i detta sammanhang att man borde kunna överväga atl förlägga en motsvarande försöksverksamhet till lärarhögskolan i Kristianstad. Sådan verksamhet pågår redan där sedan ett antal år genom skolans eget initiativ. Genom en utökad försöksverksamhet på detta område skulle flera olika samverkansformer kunna prövas. Mot bakgrund av del anförda vill jag ställa följande fråga: Hur bedömer statsrådet möjligheten att påbörja ytterligare försöksverksamhet beträffande samverkan mellan förskola och lågstadium?

§ 15 Kammaren åtskildes kl. 16.20.

In fidem

BENGT TÖRNELL

/Solveig Gemert