Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:33

Torsdagen den 25 november

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 17 innevarande månad.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om strukturomvandlingen inom gummiindustrin

§ 2 Om strukturomvandlingen inom gummiindustrin

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Håkanssons i Trelleborg (s) den 29 oktober anmälda fråga, 1976/77:49, och anförde:

Herr talman! Herr Håkansson i Trelleborg har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar föreslå med anledning av den pågående strukturomvandlingen av den svenska gummiindustrin.

Gummivaruindustrin sysselsätter ca 15 000 personer. De två största produktgrupperna är gummidäck och industrigummi. Viktmässigl torde bildäck svara för ungefär halva produktionen, motsvarande ca 40 % av branschens saluvärde. Industrigummils andel av saluvärdet uppgår lill ungefär hälften. Gummiskor var i Sverige länge den dominerande sektorn men spelar nu värdemässigt en underordnad roll.

Gummivaruindustrin domineras av ett fåtal större förelag. Åtta storföretag svarar för ca fyra femtedelar av produktionen och tre fjärdedelar av sysselsättningen inom branschen. I dag tillverkas bildäck av endast tre företag. Ett förelag tillverkar gummiskor. Produkter som hänförs till gruppen industrigummi tillverkas inom ca 25 företag av varierande storlek. Regummering och reparationer bedrivs vid ett stort antal mindre arbetsställen. Della pekar på branschens stora regionalpoliliska betydelse.

Gummivaruindustrin torde slå inför betydande omställningsproblem. Tilllagande imporlkonkurrens i kombination med radialdäckens inträde på marknaden har medfört en volymmässig avmattning i den inhemska produktionen. Under de senaste åren har sysselsättningen minskal med ca 1 000 arbetstillfällen. Ökad lågprisimport av standardvaror kan komma att orsaka problem inom många företag.

Det är mot denna bakgrund angelägel, vilket såväl berörda fackliga organisationer som talesmän för branschen har påpekat, all en utredning om gummivaruindustrins situation och utvecklingstendenser kommer lill stånd. Regeringen kommer inom kort all ge statens industriverk i uppdrag atl utreda vissa frågor rörande gummivaruindustrin. I detta sammanhang bör även de regional- och sysselsäliningspolitiska frågorna beaktas.

Avsikten är att industriverket i utredningsarbetet skall biträdas av en

Nr 33 särskild referensgrupp med representanter för berörda myndigheter och

Torsdagen den organisationer. En första rapport med lägesbeskrivning och problembild 25 november 1976 ° kunna avges till sommaren 1977.

Om strukturomvandlingen inom gummiindustrin

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr talman! Låt mig först få lacka för svaret.

I och för sig är svaret rätt naturiigt men i någon mån kanske också uppseendeväckande. Rätt naturligt är del med hänsyn lill den kraftiga strukturomvandling som pågår inom gummiindustrin. Dessa frågor har jag ganska nyligen diskuterat här i kammaren, varför jag inle skall göra del nu; jag tänker på anförandel i den allmänpolitiska debatten.

Låt mig bara sammanfattningsvis konstalera atl lunga komponenter som bil- och cykeldäck är på väg ut ur den svenska tillverkningen. Man har svårigheter atl hänga med när del gäller både material- och produktutveckling. Vidare är arbetsmiljöfrågorna på gummi- och plastsidan omfattande och sällsynt svårhanterliga. Den samlade effekten är på många håll förödande och kan i de berörda kommunerna avläsas på många olika sätt. Skall jag sammanfalla i fem punkter blir del så här:

1. Man lägger ned avdelningar och omstrukturerar.

2. Man minskar antalet sysselsatta.

3. Man gör förändringar i sina investeringsbudgetar, man senarelägger och beskär.

4. Man lämnar dåliga prognoser.

5. Försörjningsberedskapen påverkas.

Detta skapar oro såväl bland de anställda som givetvis i kommunerna.

I Trelleborg t. ex. har industrin prognoserat, för att inte säga utlovat, en sysselsättningsökning. I verkligheten har del blivit tvärtom. Sedan 1971 har antalet anställda vid Trelleborgs Gummifabrik minskat med mer än 650 personer. Del är hårda slag, då 70 96 av industrisysselsältningen i kommunen finns inom gummiindustrin - atl denna i praktiken beslår av ell förelag, som har en fjärdedel av de i landet sysselsatta inom gummiinduslrin, gör inle del hela lättare. Men problem finns förvisso på fiera håll - egentligen på de flesta håll där man har gummiindustri. För oss irelleborgare är del ingen tröst att inte ha drabbats värst, mätt även i relativa tal.

I svaret finns, herr talman, myckel som är bra. Svaret är dock förvånansvärt, och värt att notera, ur en annan synvinkel. Vi har fåll lära oss att den borgeriiga regeringens handlande skall vila på den grund som regeringsdeklarationen utgör, och denna innehåller som bekant inte ett ord om näringslivets strukturomvandling, vilket är oförståeligt - och än mindre innehåller den något om gummiindustrin.

Del är bra atl regeringen inle bara sitter. I andra viktiga frågor säger man sig inle ha nått fram. En del av de utlovade 400 000 nya jobben kan mycket väl få hamna inom gummiinduslrin, gärna även i Trelleborg. Att man nu kanske kommer att nå längre än väntal är i och för sig bra.

Låt mig lill sist få säga något om lidsåtgången. Jag vill formulera min tanke med hjälp av ett gammalt talesätt från modernäringen: Medan gräset växer dör kon. - Låt därför utredningen arbeta skyndsamt, så atl konkreta åtgärder kan sättas in snabbt, medan lid är.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag har fastlagt tidtabellen i milt svar - och den är rätt forcerad med tanke på att problemen inom den här branschen kommit snabbi och är påtagliga. Jag hoppas atl herr Håkansson i Trelleborg noterade all regeringen har en bestämd vilja att snabbt få en kartläggning av de problem som finns. - Sedan tycker jag att herr Håkanssons fem punkter ytterligare vitsordar behovet av den översyn som industriverket fär i uppdrag att göra.

Låt mig lill sist säga att regeringsdeklarationen tog upp näringspolitikens bakgrund i prtncipiella sammanhang. Det fanns ingen anledning atl där ge sig in på en analys av enstaka branscher. Men regeringsdeklarationens anda innebär all man med snabbhet och med kraft skall gripa sig an de samhällsproblem som finns inom näringspolitikens ram.

Hert HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Får jag bara foga lill en sak. Jag vill tolka svaret, och även del senaste inlägget, så atl i referensgruppen även skall finnas företrädare för berörda kommuner, och därutöver givelvis företrädare för de anställda och arbetsmarknadens parter i övrigt. Ett sådant tillvägagångssätt är bara en fortsättning på den väg som den gamla regeringen stakade ut.

Jag vill också understryka del som vi just har hört, nämligen att utvecklingen sker mycket snabbt och att utredningen alltså måste arbeta skyndsamt.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Den nya regeringens inriktning på en decentraliserad näringspolitik - som framgår av regeringsdeklarationen - gör det självklart atl kommunerna deltar i detla samrådsarbete.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om ändrade bidrags- och lånebestämmelser för inköp av bd åt handikappad

§ 3 Om ändrade bidrags- och lånebestämmelser för inköp av bil åt handikappad

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för alt besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 16 november anmälda fråga, 1976/77:78, till herr socialministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Börjesson i Falköping har frågat socialministern om han är beredd att medverka till att ompröva gällande bestämmelser rö-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm ratifikation av viss artikel i Europarådets sociala stadga

rande bidrag och lån för inköp av bil för handikappade, så all även begagnade bilar omfattas av bestämmelserna. Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Jag kan svara kort. Gällande bestämmelser för bidrag och lån lill motorfordon för handikappade hindrar inle att bidrag och lån används för inköp av begagnad bil.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra först tacka forell kort men dock klargörande svar.

Anledningen till all jag ställde denna fråga var att man tydligen tolkar bestämmelserna olika i olika delar av vårt land. Jag syftar närmast på ett fall där en handikappad person, som uppfyllde de kriterier som gäller för bidrag och lån till anskaffande av bil, hade möjlighet att inköpa en mycket bra begagnad bil för ett pris av 20 000 kr. Men den som han vände sig till förklarade att han inte skulle köpa den bilen utan i stället en ny bil. Han skulle nämligen inle få lån och inle heller bidrag till en begagnad bil.

Tydligen tolkar man alltså bestämmelserna olika i olika delar av vårt land. Därför är del värdefullt all jag har fåll delta klarläggande svar, och jag är nöjd med detsamma. Jag hoppas att detta besked bekantgörs, så atl de handikappade får vetskap om den möjlighet som finns.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ratifikation av viss artikel i Europarådets sociala stadga

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för alt besvara fru Berglunds (s) den 17 november anmälda fråga, 1976/77:80, och anförde:

Herr lalman! Fru Berglund har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för att artikel 4 mom. 4 i Europarådets sociala stadga blir ratificerad. Genom en sådan ratifikation skulle vårt land "erkänna alla arbetstagares rätt till skälig uppsägningslid vid anställningens upphörande".

Då statsmakterna år 1962 hade att ta ställning till ratifikation av den sociala stadgan gjordes vissa undantag med hänsyn lill den rättstradition som vi då hade. Frågor om bl. a. uppsägningslid ansågs ankomma på arbetsmarknadens parter att reglera. Man fann det då olämpligt all göra internationella åtaganden som kunde tolkas som ett intrång i den gällande kollektivavlalsregleringen.

Nu är lägel förändrat. Sedan den I juli 1974 gäller en lagstiftning om anställningsskydd, som bl. a. föreskriver uppsägningstider mellan en och sex månader. Det sociala skydd som innefattas i dessa regler slår sig gott vid en internationell jämförelse. Visserligen görs några undantag från lagens tillämpningsområde, men de arbelslagargrupper som avses

med undantagen torde likväl vara försäkrade en skälig uppsägningslid på grund av annan lagstiftning, rättspraxis eller avtal.

Något hinder möter alltså inte längre mot ratifikation av det aktuella momentet i den sociala stadgan.

Inom socialdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet pågår sedan en tid tillbaka en allsidig genomgång av stadgan. Där kan nämligen finnas andra moment som Sverige numera också borde kunna ratificera. Jag utgår från atl regeringen - då den genomgången är klar - kommer atl vidta åtgärder för atl utsträcka ratifikationen så långt det är möjligl.

Inom regeringskansliet är det socialdepartementet som svarar för frågor som rör den sociala stadgan. Jag har därför samrått med chefen för socialdepartementet rörande milt svar lill fru Berglund.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om ratifikation av viss artikel i Europarådets sociala stadga

Fru BERGLUND (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Ahlmark för det positiva svaret på min fråga. Det gläder mig också all höra att man går igenom hela stadgan för att göra vårt ställningslagande i fråga om ratificeringen mera up-lo-date.

Anledningen till min fråga är all Europarådets social- och hälsouiskott arbetar med en rapport om skydd för arbetare mot arbetslöshetens följder. I det underlagsmaterial som vi har fått lämnas en redovisning för bl. a. arbetsmarknadssituationen i de olika medlemsstaterna och också för vilka länder som har godkänt sociala stadgan i del avsnitt som gäller arbetsmarknaden. Av den framgår att Sverige inte ratificerat artikel 4 mom. 4. Av sammanställningen kan man lätt dra slutsatsen all anställningstryggheten är sämre i Sverige än i de flesta andra medlemsstater.

Europarådet har enligt sina stadgar en allmän skyldighet att främja sociala och ekonomiska framsteg i medlemsstaterna. Utarbetandet av den europeiska sociala stadgan var ett led i det framslegsarbetel.

Redan när stadgan ratificerades 1962 framhölls i propositionen all det inte på någon väsentlig punkt fanns hinder mol godkännande av det skälet att svensk standard skulle vara lägre än vad som förutsattes i stadgan, men att denna i vissa avseenden fåll en sådan utformning alt man inte kunde godta den bl. a. av hänsyn lill den framlida utvecklingen. Det gällde t. ex. uppsägningstiderna.

Av det material som vi fåll framgår också del redan kända förhållandet all många miljoner människor går arbetslösa i Europa, t. ex. i Belgien 8,7 96 och i Västtyskland 5,9 96. Sverige är det enda land som kommer under 2 96, Situationen är djupt oroande,

I utskottet har talats om olika metoder och försök all trygga sysselsättning och i övrigt skapa trygghet på arbetsmarknaden. Bl. a. har jag framhållit all de s. k. trygghetslagarna har haft en väsentlig betydelse för all minska arbetslösheten hos oss och trygga sysselsättningen för många. Mina kamrater i utskottet har då tittat på redovisningen av ratifikationen och höjt litet på ögonbrynen.

Jag vill avslutningsvis understryka vikten av att ha en lagstiftning

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm kvinnlig tronföljd

som ger arbetslagarna trygghet på arbetsmarknaden. Genom att ratificera stadgans artikel 4 mom. 4 skulle vi också ta bort den vita fläcken i den internationella redovisningen. Än en gång lack för svaret!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om kvinnlig tronföljd

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Siegbahns (m) den 17 november anmälda fråga, 1976/77:81, och anförde:

Herr talman! Herr Siegbahn har frågat mig när utredningen om kvinnlig tronföljd väntas bli överlämnad och om regeringen avser att under innevarande riksmöte förelägga riksdagen proposition i denna fråga.

Enligt vad jag har inhämtat kommer utredningen om kvinnlig tronföljd sannolikt atl lägga fram resultatet av sitt arbete i början av nästa år. Därefter bör remissbehandling äga rum. Del är därför inle troligt att proposition i denna fråga kan läggas fram så snart att ell första beslut kan fattas under innevarande riksmöte.

Hert SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag ber atl få lacka herr justitieministern för svaret på min fråga.

Orsaken till atl jag ställde frågan var den senfärdighet som den lidigare regeringen visal i detla avseende. Riksdagen krävde ju genom beslut redan i början av hösten 1975 alt man skulle utreda och framlägga förslag om införande av kvinnlig tronföljd. Den dåvarande regeringen dröjde så länge med alt över huvud laget tillsätta en utredning alt herr Björck i Nässjö ställde en fråga i ärendet. Så småningom kom emellertid en utredning till stånd.

I och för sig är frågan inte av större svårighetsgrad än att utredningen och en därav föranledd proposition läll skulle ha kunnat framläggas vid föregående riksmöte. Det skulle ha fått till konsekvens atl kvinnlig tronföljd, som ju bl. a. är en naturiig jämlikhetsfråga, i dag hade varil ett politiskt och juridiskt faktum. Men mot bakgrund av frågans lidigare handläggning synes det uppenbart alt föregående regering avsiktligt drog saken i långbänk.

Jag noterar nu med tillfredsställelse all frågan har kommit på rätt bog och all man inom en rimlig tid och så snart som möjligl kan vänta ett framläggande av utredningen och därpå följande proposition.

Det kan naturligtvis tyckas som om saken, efter vad som tidigare hänt, just i dag inte är särskilt brådskande - med hänsyn till valperiodens längd - men det kan komma situationer då både en färdig utredning

och inte minst en första läsning av en proposition om kvinnlig tronföljd Nr 33

skulle kunna ha ett belydande värde. Torsdaeen den

25 november 1976

Överläggningen var härmed slutad. ---------------

Om intrång i mötes-
och organisations-
§ 6 Om intrång i mötes- och organisationsfriheten friheten

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara herr Hallgrens (vpk) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:89, och anförde:

Herr talman! Herr Hallgren har frågat mig om jag anser det vara förenligt med mötes- och organisationsfrihelen atl polisen gör intrång på föreningsmöten och registrerar samtliga närvarande.

Som bekant kommer nya bestämmelser i regeringsformen om grundläggande fri- och rättigheter all träda i kraft den 1 januari 1977. Både de nuvarande reglerna om mötes- och föreningsfriheterna och de som kommer alt gälla från årsskiftet innebär att polisen som regel inte får ingripa mot någon med anledning av atl han deltar eller har deltagit i ell möte eller är medlem i en viss förening. Ingripande får bara ske om det finns uttryckligt stöd för del t. ex. i lagen om allmänna sammankomster eller i brottsbalkens regler om olovlig kårverksamhet. Men att någon är närvarande vid ett möte eller deltar i föreningsaktiviteter kan självfallet inte skydda honom från ingripande på någon annan grund. Han kan t. ex. vara efterspanad för brott eller uppehålla sig här i landet i strid mol gällande utlänningslagstiftning.

Hert HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Jag lackar för svaret.

Polisens uppträdande i det här fallet tycker jag är minst sagt oroväckande och anmärkningsvärt. All 15 poliser tränger in på ett politiskt möte som anordnats av den grekiska organisationen Vigas Fereos och kräver all alla skall legitimera sig och samtidigt registrerar samtliga närvarande hör dess bättre till ovanlighelerna - men det som har skett är allvarligt nog.

I den nyligen antagna grundlagen, som justitieministern nämnde, slår inskrivet: "Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet." Och i sista delen av samma paragraf slår det: "Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter atl behålla och utveckla ett eget kullur-och samfundsliv bör främjas." Detta gäller naturligtvis inle förrän nästa år, men andan borde ju finnas i alla fall.

Mötesfriheten är ju inskriven i grundlagen - liksom skyddet mol registrering. Del är en del av de demokratiska fri- och rättigheter som skall gälla också för utlänningar här i landet, om inte annan lag föreskriver annat.

Jag betraktar polisens övergrepp i det här fallet som direkt stridande 11

Nr 33 mot andan i grundlagen.

Torsdagen den Polisens utlåtande om greker i allmänhet är också anmärkningsvärt.

25 november 1976 ' '' uttalande för Aftonbladet den 12 november - alltså dagen efter

--------------- - förklarar chefen för utlänningsroleln sin syn på grekerna så här: "Greker

Om åtgärder för att är litet hetsiga av sig, men jag förstår inte upprördheten." På en ytterligare

trygga sysselsätt- fråga, om polisen brukar göra sådana kontroller, blev svaret: "Tja, litet

ningen i Tornedalen då och då. Igår var del en slorkontroll, även om den var litet sen på

året. Vi räknar med att de som arbetat här över sommaren har åkt den

15 oktober - och all de som vagabonderar kvar här är litet skumma."

- Detta är nära nog snudd på hets mol folkgrupp!

Intrånget på ett slutet möte är mycket allvarligt och en kränkning av mötesfriheten. Förklaringen från polisen, att man inte visste att del pågick möte, är hell ohållbar, eftersom lokalen bara används som möteslokal. Registreringen är lika allvariig, eftersom den inle kan förklaras eller på något sätt motiveras. Grekerna betraktar della som en ren provokation.

Har justitieministern för avsikt atl utreda den här frågan grundligt?

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Såsom framgick av mitt svar utgör reglerna om mötesfriheten inle något hinder för föreskriven utlänningskontroll, men det är självklart all man bör undvika atl utföra en sådan kontroll under pågående möte. Lika klart är del att föreskrifterna om utlänningskontroll under inga omständigheter får användas i avsikt all försvåra utlänningars mölesverksamhel, t. ex. genom att möten där utlänningar deltar systematiskt blir föremål för sådan kontroll.

Jag vill tillägga att jag inte kan la ställning lill vad som kan ha hänt vid det tillfälle som herr Hallgren talar om. Den frågan får utredas och prövas i vanlig ordning.

Hert HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag tackar för det senaste medgivandet från statsrådet. Nu kan man förutsätta att det blir en grundlig utredning om huruvida polisen hade rätt all göra på det här sättet och atl den i fortsättningen kommer alt avstå från sådant och få instruktioner om all så här får del inte gå till.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Tornedalen

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för atl i ett sammanhang besvara dels fru Marklunds (vpk) den 9 november anmälda fråga, 1976/77:61, dels herr Hälls (s) den 12 november anmälda fråga, 1976/77:75, och anförde:

Herr talman! Fru Marklund har frågat mig vilka åtgärder regeringen planerar att vidta för att klara sysselsättningen i Tornedalen och förhindra fortsatt avfolkning.

Herr Häll har frågat mig om det är riktigt att alla planer på gruvbrytning i Kaunisvaara nu har skrinlagts.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Något beslut som gäller frågan om gruvdrift i Kaunisvaara har inte fattats vare sig av regeringen eller av den ansvariga myndigheten, nämnden för statens gruvegendom. Som komplettering till de rent företagsekonomiska bedömningarna av projektet görs på uppdrag av nämnden en samhällsekonomisk bedömning inom statens industriverk. Denna beräknas vara klar inom kort. Jag kan därför inle nu säga när regeringen kan la sitt beslut. Redan nu vill jag dock understryka alt skulle projektet ur samhällsekonomisk synvinkel visa sig ogynnsamt måste vi överge planerna på gruvdrtft. 1 stället får vi pröva andra alternativ för alt trygga sysselsättningen i Tornedalen.

I övrigt vill jag framhålla att sysselsäiiningsutvecklingen i hela Tornedalen följs ingående från regeringens sida. Vi är väl medvetna om de problem som finns. Jag vill också understryka att jag kommer att verka för en förstärkning av regionalpolitiken och för atl den i ökad utsträckning inriktas på inlandskommunernas problem. Som ett led i detta arbete kommer regeringen inom kort att tillkalla en särskild parlamentariskt sammansatt delegation med uppgift atl skyndsamt lämna förslag lill och initiera åtgärder som kan öka sysselsättningen i Norrbottens län.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Tornedalen

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Kaunisvaaragruvan är inte något halmstrå vi griper efter. Den är en livsnerv för de här bygderna. Den är vårt enda hopp. Så, eller i liknande ordalag, uttrycker sig både kommunalpolitiker och människor som bor i de berörda bygderna så snart den här frågan kommer på lal.

Underlaget för del hopp man ger uttryck åt har verkligen varierat genom åren. Åtskilliga utredningar-jag vet inte hur länge de har hållit på - har utmynnat i konstaterandet all det krävs radikala åtgärder för atl råda bot på de här problemen, som ständigt har vuxit, och' vända utvecklingen i Tornedalen. Även i statsrådets svar tycker jag mig se liknande konstateranden.

Men, herr talman, finns det andra alternativ? Utredningar under ett tjugotal år har såvitt jag vet inte kommit fram till några. Det är därför inle underligt om människorna i den här bygden ser just gruvbrytningen som det mest realistiska. Man ser den inte som något trollslag som en gång för alla skulle lösa samtliga Tornedalens problem men som något som skulle ge kommunen ett andrum - i sista stund, vill jag påslå. Dessutom skulle gruvbrytningen göra det möjligt för befintlig småindustri

Nr 33 att fortsätta samt även stimulera till ny småindustri, som också kunde

Torsdagen den 8 i°-

25 november 1976 Slutligen har vi den psykologiska faktorn, detla att människor får erfara

--------------- alt det äntligen börjar hända någonting i Tornedalen. LKAB har ju länge

Om åtgärder för att hävdat att del inte är företagsekonomiskt lönsamt all bryta malmen i trygga sysselsätt- Kaunisvaara. Men även i dess krassa ekonomiska beräkningar har jag ningen i Tornedalen tyckt mig skymta den uppfattningen att del vore vettigt för orten att gruvan sätts i gång.

Nu har alltså de ändrade planerna för NJA:s utbyggnad av LKAB tagils som motiv för alt man skulle strypa planerna på gruvbrytningen. Jag vill bara fråga: Är verkligen allt det som har uppgivits från LKAB:s sida helt och ordentligt prövat? Man talar t. ex. om att inga andra Östersjöländer är intresserade av den här malmen. Är det verkligen säkert? Och prövar man alla samhällsekonomiska aspekter i den utredning som herr Åsling hänvisar till? Jag tycker att de frågorna är befogade mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts från industriverkets sida efter LKAB:s besked.

Prövar man t. ex. de effekter som ett eventuellt övergivande av planerna på gruvbrytning skulle få för de gamla gruvsamhällena - i Kiruna och Malmberget? Skulle det betyda att man där skulle öka uttaget och därmed förkorta dessa samhällens livslid?

Jag tycker att en riktig samhällsekonomisk bedömning också skall ta med de aspekterna, och jag hoppas att herr statsrådet vill uttala sig även om detta.

Herr HÄLL (s):

Herr lalman! Också jag vill tacka industriministern för svaret på frågan. Jag hade närmast konkret frågat beträffande gruvbrytningen i Kaunisvaara., Nu har fru Marklund betat av den biten, kan man säga. Jag uppfattade att hennes fråga mera inriktades på sysselsättningsskapande åtgärder av annan art i Tornedalen.

Min fråga rörde framför allt den samhällsekonomiska utredningen. Jag menar alt del är endast en sådan utredning som kan ge ett ordentligt svar om värdet av en gruvbrytning i Kaunisvaara. Nu är den på väg att bli klar, och del gläder mig all höra.

Jag vill bara säga några ord om de åtgärder som enligt svaret planeras. Det gäller bl. a. den utredning jag nyss nämnde och den delegation som skall tillsättas. I fråga om utredningen framgår det ju redan i svaret att man nästan väntar sig all del skall bli ett negativt resultat av denna utredning. Oavsett resultatet av utredningen vill jag då fråga industriministern: Kommer utredningen att publiceras och kommer, i den mån det behövs, också att tillfogas någon förklaring, så att vi bl. a. i denna kammare kan få del av detla material?

När man nu tillsätter delegationen vill jag konstatera atl det är bra

alt man säger att den skall initiera och föreslå åtgärder. Jag hade blivit

14 närmast förtvivlad om man hade fortsalt med utredning - det har vi

gott om i den här delen av landet.

Jag vill fråga: Finns det måhända bakom delta litet djärva uttalande om förslag och initiativ redan nu några fasta planer?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Fru Marklund frågar om det finns andra konkreta alternativ till sysselsättning än gruvbrytning på Kaunisvaarafältet. Ja, det är uppenbart att man kan bedöma utvecklingen i Norrbotten på det sättet att en expansion inom småindustri, jordbruk, skogsbruk och över huvud taget inom näringslivet i hela dess vidd är möjlig. Det är delegationens uppgift att utifrån del rikhaltiga utredningsmaterial och den länsplanering som finns och utifrån de regionalpolitiska resurser som står lill förfogande bedöma vilka utvecklingsmöjligheter som man här skall inrikta sig på i stället för en gruvbrytning, om en sådan inle kommer lill stånd. Under alla förhållanden skall del ske under hänsynstagande till alt Stålverk 80-projektei skjuts på framtiden.

Jag noterade också att herr Häll har uppfattat att delegationen som ett exekutivt organ får till uppgift mera atl initiera konkreta åtgärder än att fortsätta utredningsarbetet. Del är en korrekt beskrivning - del är motivet för delegationen.

Fru Marklund frågar om jag bedömer del så atl LKAB:s utredning är tillräckligt allsidig och att den ger ett tillräckligt underlag för den företagsekonomiska analysen av Kaunisvaaraprojektet. Det kan jag otvetydigt svara ja på. Den samhällsekonomiska bedömningen återstår att göra, och det finns anledning att återkomma till den när utredningen ligger på vårt bord.

Vi väntar inte något negativt svar. Vi väntar en objektiv analys, och vi har ingen anledning alt undanhålla kammarens ledamöter resultatet av den analysen - detta sista sagt som svar lill herr Häll.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Tornedalen

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! I och för sig är det positivt att industriministern i så pass klara ordalag nu talar om möjligheter som finns alt utveckla småindustrin, de regionalpolitiska resurserna, del rikhaltiga materialet osv. Men allt delta har vi ju haft så länge, och ändå har utvecklingen i Tornedalen och i Pajala kommun i synnerhet hela tiden gått kräftgång till dagens läge, som nu av alla politiska partier i de kommunala instanserna där uppe bedöms som katastrofal. Därför är del helt befogal att ställa frågan om verkligen allt delta tas med i de bedömningar som nu görs.

Sedan bejakar herr statsrådet all LKAB:s material är tillräckligt som underlag för den företagsekonomiska bedömningen. Men jag utvidgade faktiskt min fråga till att gälla om man verkligen också i de samhällsekonomiska bedömningar som görs i industriverket tar upp t. ex. aspekten med de gamla gruvsamhällena och vad det betyder för dessa samhällens framtid om man överger planerna på gruvbrytning i Kaunisvaara. Jag föreställer mig alt man då måste öka ullaget där för alt klara materialet

Nr 33 till de planerade kulsinterverken. Dessa framstår i LKAB:s utredning

Torsdaeen den ' " '" '"" "' °" " alternativ till den brytning som man hade

25 november 1976 Plrierai i Kaunisvaara och varifrån malmen skulle gå till Stålverk 80,

Om åtgärder för atl säkra sysselsättningen i Bräcke

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill till fru Marklund säga att jag är medveten om att man i Tornedalen länge haft den här beklagliga utvecklingen när det gäller sysselsättningen. Den får väl tillskrivas bl. a. den omständigheten alt vi hittills inle haft en regionalpolitik som i tillräcklig mån tagit hänsyn till speciella problemområden. Målsättningen är nu atl i ett fortlöpande reformarbete få en bättre avpassad regionalpolitik.

Vad beträffar den samhällsekonomiska utredning som industriverket gör är den förutsättningslös och kommer alltså att ta upp alla faktorer av intresse i sammanhanget.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag hoppas alt det skall bli tillfälle att göra konstaterandet atl den nya regeringens regionalpolitik så väl skiljer sig från den tidigare att Pajala kommun verkligen får den utveckling som är befogad. Ännu har jag inle sen så myckel belägg för det att jag vågar tro på det. Jag står som representant för vpk obunden i förhållande till både den tidigare och den nuvarande regeringen. Men om den borgerliga regeringen lar mer hänsyn lill de aspekter som bör läggas på dessa frågor än den tidigare - det vill jag verkligen se.

Hert HÄLL (s):

Herr talman! Bara ett par ord som kommentar till industriministerns svar på min fråga, om kammarens ledamöter skulle få del av den här utvecklingen. Det är möjligt att det skall uttryckas på del sätt som industriministern gjorde. Industriministern sade alt man inte hade någon anledning att undanhålla kammarens ledamöter resultatet av utredningen. Får jag tolka del som ell positivt svar på frågan, om vi får utredningen när den är klar?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att säkra sysselsättningen i Bräcke

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Östersund (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:86, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Östersund har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag är beredd att snabbt sätta in så atl sysselsättningen kan räddas för samtliga anställda vid Bräcke Emballage AB.

Bräcke Emballage med drygt 60-talet anställda har sedan länge haft

svårigheter. Statligt ekonomiskt stöd har lämnats bolaget genom Norrlandsfonden och Jämtlands läns företagareförening. Problemen för bolaget har emellertid inte enbart varit av ekonomisk natur. Det har därför inle varil möjligt all enbart genom ytteriigare tillskott av lånemedel trygga bolagets fortbestånd. Svårigheterna har nu lett till alt bolaget försalls i konkurs.

I del nu uppkomna lägel är det regeringens förhoppning atl det skall visa sig vara möjligt att finna någon som är beredd att fortsätta verksamheten och ge sysselsättning för åtminstone fiertalet av bolagels anställda. Kontakter med tänkbara nya intressenter har tagits.

Skulle dessa kontakter inte leda lill något resultat är det regeringens avsikt atl verka för all en ny industri kan etableras i Bräcke. Regeringen är väl medveten om de problem som ett bortfall av arbetstillfällen i Bräcke skapar för såväl den berörda personalen som kommunen och är självfallet beredd att med alla de lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska medel som står lill buds söka medverka till en lösning av problemen.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm åtgärder för att säkra sysselsättningen i Bräcke

Herr NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka industriministern för svaret.

Det är inget stort förelag som det här gäller. Men det rör sig ändå om jobben för ett 60-tal anställda som nu fåll besked om all de riskerar att bli arbetslösa till jul. För Bräcke kommun - en liten kommun i inre stödområdet med ca 9 500 invånare där sysselsättningen och befolkningstalet ständigt sjunkit under 1970-talet - är det också livsviktigt alt sysselsättningen vid emballagefabriken kan räddas.

På länsplanet arbetar en samrådsgrupp med att finna alternativa lösningar, men såvitt jag vet har inga kontakter tagils från den nuvarande industriministerns sida vare sig med facket eller med samrådsgruppen.

Problemen för det aktuella företaget har varil akuta en tid, och nu är företaget försatt i konkurs. Jag vet att den förre industriministern hade personlig kontakt med företaget och att han arbetade med olika lösningar för au rädda sysselsättningen. Jag hoppas att den nye industriministern följer upp detla arbete och alt han i det här fallet inte till-lämpar den metod som han låtit framskymta i andra sammanhang -alt del i första hand ankommer på företagen själva all klara sysselsättningsfrågorna. Här finns nämligen ingen företagare med i bilden som av egen kraft kan klara upp situationen. Vad som krävs för att klara sysselsättningsproblemen är ett kraftigt engagemang från samhället för att antingen rekonstruera företaget eller också skaffa en ersättningsindustri till Bräcke kommun med minst lika många sysselsättningstillfällen. Liknande tankegångar framförs i det svar som industriministern har lämnat.

Jag vel att industriministern är hårt arbetsbelaslad, men jag hoppas ändå att han är beredd att medverka lill en snabb lösning av de stora problem som har uppstått i Bräcke kommun.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:33-35

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm planerna på uranbrytning i Arjeplog

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Ja, jag är beredd att medverka lill en så snabb lösning som möjligt.

Herr Nilsson i Östersund är väl medveten om att också min företrädare i ämbetet och den förra regeringen insåg atl med utsikt till resultat kunde inga ytteriigare åtgärder vidtas i detla företag ulan en genomgripande rekonstruktion. Jag vill betona delta med hänsyn till en rad felaktiga tidningsuppgifter som har skymtat i ett herr Nilsson i Östersund närstående organ. Den gamla regeringen hade alltså samma bedömning som den nya regeringen har.

Påslåendet att det inle har förekommit några kontakter är felaktigt. Jag har faktiskt haft kontakter både med representanter för Bräcke kommun - det är jag själv som har tagit de kontakterna - och med intressenter som kan tänkas vilja träda in i detla projekt. Så sent som denna dag har tjänstemän på departementet fortsalt förhandlingarna med tänkbara nya intressenter. Jag hoppas alltså all det skall kunna bli en positiv lösning på detta för Bräcke kommun besvärliga problem.

Hert NILSSON i Östersund (s):

Herr talman! Jag tror alt herr Åsling och jag har samma bedömning av situationen i detta företag och tydligen även av vilka åtgärder som bör vidtas.

Frågan om huruvida kontakter har tagits är inle någon stor fråga. I söndags förklarade representanter för samrådsgruppen atl man inte hade haft några kontakter med departementet. Jag hoppas alt regeringen håller livlig kontakt med både facket och arbetsgruppen och atl man gemensamt kan komma fram till en bra lösning på detta svåra problem.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om planerna på uranbrytning i Arjeplog

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Boströms (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:92, och anförde:

Herr talman! Herr Boström har frågat om jag anser att planerna på kontinueriig uranbrytning i Arjeplog skall fullföljas.

LKAB har av den förra regeringen beviljats koncession för undersökning av möjligheterna att utvinna uran inom ett område i trakten av Arjeplog. LKAB har att självständigt bedöma huruvida man vill gå vidare och också begära bearbetningskoncession.

Herr BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka industriministern för svaret och vill bara ställa en följdfråga: Innebär svaret atl industriministern om och när LKAB lägger in sin

ansökan om kontinueriig uranbrytning kommer aU ställa sig positiv till den?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Den nya inriktrting av energipolitiken som regeringen aviserat har föranlett LKAB att ta kontakt med regeringen för att få del av vår syn på behovet av uranbrytning i landet. LKAB har därvid förklarat sig intresserat av att söka efter andra mineral än uran inom Arjeplogsområdet och har meddelat sin avsikt att söka statligt lån för sådant ändamål. Jag kan nu säga att LKAB kommer att få ett sådant lån. Prospektering med inriktning på andra mineral än uran kommer alltså att ske i området. Det är angeläget också ur sysselsättningssynpunkt.

Jag vill betona detta och även påminna herr Boström om att nämnden för statens gruvegendom utvecklar en belydande prospekteringsaktivitet i Arjeplogsregionen.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om planerna på uranbrytning i Arjeplog

Herr BOSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag skulle ville säga till industriministern att vad man i Arjeplog framför allt sett fram emot är uranbrytning. Man har betraktat delta som den avgörande insatsen för att sysselsättningen över huvud taget skulle kunna klaras. Genom uranbrytningen skulle ca 100 man kunna få sysselsättning. Det skulle alldeles säkert också medföra en positiv utveckling i fråga om annan hantering.

Därför ser jag det som ganska negativt att försök skall göras att finna sysselsätlningstillfällen genom brytning av andra mineral. Jag delar den oro kommunalmännen känner sedan de läst dessa tidningsuppgifter. Jag hade, liksom kommunalmännen, hoppats alt industriministern skulle ha kunnat ge ett positivt besked vad det gäller uranbrylningen i Arjeplog.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Boström måste ha missförstått mig. Jag utgår från att det viktigaste för Arjeplogs kommun är sysselsättningen. Om LKAB nu väljer - vilket man tydligen har för avsikt atl göra - alt styra över resurserna från prospektering och förberedelser för uranbrylning till prospektering och förberedelser för brytning av andra mineral, framför allt kopparmalm, innebär det all man tryggar sysselsättningen för människorna i detta område. Det är väl ändå så att det är sysselsättningen som är del primära, inte vad slag av mineral avsikten är att bryta.

Herr BOSTRÖM (s):

Herr talman! Industriministern är väl på det klara med att prospektering efter andra mineral än uran kommer att ta en oändligt lång tid. I Arjeplog är man angelägen om att få fram sysselsättning relativt snart. Prospektering efter uran skulle ha kunnat ge oss sysselsättning relativt snabbt. Lösningen på Arjeplogs sysselsättningsproblem ligger inte i att man börjar

Nr 33 med nya prospekteringar efter andra mineral, utan den ligger i atl man

Torsdaeen den åstadkommer en kontinuerlig uranbrytning.

25 november 1976

--------------- Överläggningen var härmed slutad.

Om utnyttjandet av

SJ:s s. k. vpl

10-kort § 10 Om utnyttjandet av SJ:s s. k. vpl 10-kort

Herr försvarsminislern KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara herr Gustavssons i Nässjö (s) den 16 november anmälda fråga, 1976/77:76, till herr kommunikationsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö har frågat kommunikationsministern vilka omedelbara åtgärder han avser att vidta för att underlätta för de värnpliktiga att på statens järnvägar utnyttja det s. k. vpl 10-kortel.

Frågan har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.

Förhandlingar pågår just nu mellan försvarets civilförvaltning och statens järnvägar om en återgång till stationsförsäljning av s. k. vpl 10-biljeller under veckans alla dagar. Jag räknar med att försäljningen kan återupptas inom en nära framlid.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag tackar försvarsminislern för att han svarat på min fråga.

De s. k. vpl 10-resorna har betytt myckel för de värnpliktiga när det gällt att för en rimlig kostnad kunna ta sig från förbandsorten, inte minst i samband med helgerna.

Ursprungligen kunde de värnpliktiga som vilka andra resenärer som helst köpa biljetterna på järnvägsstationerna. Detta är naturligtvis en helt riktig princip. Sedan närmare ett år tillbaka har SJ och försvarets civilförvaltning tillämpat ett helt annat förfarande. Det innebär att försäljning numera endast får ske genom SJ:s resebyråer och ule på förbanden. Dessutom måste - och det är kanske det allvarligaste - de värnpliktiga köpa biljetten redan på tisdagen om de vill resa hem till veckohelgen.

Delta onödiga krångel har naturligtvis de värnpliktiga reagerat mot och protesterat mol. Även den dåvarande socialdemokratiske försvarsministern reagerade mot detta nya förfarande och tillsatte en arbetsgrupp för en översyn.

I våras gjorde också riksdagens försvarsutskott ett enhälligt ställningstagande, vilket riksdagen lika enigt ställde sig bakom. Utskottet framhöll:

"I den av försvarsminislern tillsatta arbetsgruppen ingår representanter för försvars- och kommunikationsdepartementen samt för berörda myndigheter. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att man inom arbetsgruppen inte bara ser på tillämpningen av det s. k. vpl 10-sysiemel utan också överväger frågan om en övergång lill helt fria hemresor för de värnpliktiga. Utskottet vill understryka del angelägna i att arbets-

gruppen arbetar skyndsamt."

Detta arbete kom i gång på sommaren, och det borde enligt min uppfattning ha varit klart för länge sedan. Jag har fått ett intryck av att det främst är SJ och kommunikationsdepartementet som har orsakat problem i dessa diskussioner. Därför riktade jag min fråga lill kommunikationsministern. Tyvärr vill han inte svara på min fråga, vilket hade varit lämpligt eftersom SJ inom regeringen tillhör kommunikationsministerns ansvarsområde.

De värnpliktiga har rätt alt få ett konkret besked på denna punkt. Därför vill jag fråga försvarsminislern: Vad menar försvarsminislern med atl försäljningen kan återupptas inom en nära framtid? Är det i morgon eller inom en eller två veckor?

Det andra problem som arbetsgruppen har att lösa gäller helt fria resor. En sådan ordning tänkte den socialdemokratiska regeringen pröva. Därför frågar jag: Är försvarsminislern beredd alt införa hell fria resor för de värnpliktiga?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om utnyttjandet av SJ:s s. k. vpl 10-kort

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö och jag har helt likartad uppfattning: det nuvarande systemet medför ett onödigt krångel och en rättelse måste komma till stånd.

När det gäller all jag svarade och inle kommunikationsministern vill jag bara påpeka, att vi faktiskt själva avgör arbetsfördelningen inom regeringen. Eftersom vi har bedömt del så alt detla är en sak som närmast har anknytning till försvarsdepartementet, är det jag som svarar.

Även jag är litet förvånad över att detta ärende har dragit ut på liden så länge. Frågan blev aktuell redan i början av detta år. När jag tillträdde min post såsom försvarsminister, var della en av de första frågor jag blev orienterad om. Därefter har förhandlingar igångsatts. Jag kan avslöja att förhandlingarna mellan civilförvaltningen och statens järnvägar är inne i ett akut beslutsskede. Jag kan inte med säkerhet uttala mig om tidpunkten för arbetets avslutande. Det skulle nämligen innebära att jag påverkade förhandlingarna. Jag kan i alla fall försäkra herr Gustavsson alt det inte rör sig om månader. Min förhoppning är att nya bestämmelser skall kunna träda i kraft vid årsskiftet.

Närdet sedan gäller de fria resorna har jag tidigare i annat sammanhang förklarat alt jag eftersträvar ett så enkelt system som möjligt. Arbetsgruppen skall arbeta fram ett sådant. Kan vi finna en lösning i en parallell till det s. k. 70-kortet eller pä något annat sätt ser jag det såsom en utomordentlig fördel. Min önskan är att vi skall komma fram till ell sådant förhållande.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag har inle ett ögonblick sökt förvägra regeringen rätten atl avgöra vem som skall svara på frågor som ställs i denna kammare. Men eftersom problemet snarast ligger inom SJ:s ansvarsområde, be-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om remissbehandling av förslaget Jrån beredningsgruppen avseende alkoholpolitiken

klagade jag all kommunikationsministern inte svarade på de frågor som jag hade riktal till honom.

Jag är litet förvånad över alt försvarsminislern säger alt han inle ville påverka förhandlingarna. Detta är en fråga för regeringen, och då är det litet märkligt att höra ett statsråd ur den regeringen säga all han inte vill påverka förhandlingarna. Jag tycker att försvarsministern och kommunikationsministern, som båda finns här i kammaren, ganska enkelt skulle kunna göra upp om denna fråga: Okay, nu låter vi grabbarna resa på 10-kortet ulan något krångel, och vi inför detla system med en gång.

Märkvärdigare behöver inte del hela vara, herr Krönmark.

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr lalman! Eftersom försvarels civilförvaltning och SJ just nu sitter i förhandlingar vill jag i del lägel inle komma med några pekpinnar. Men jag kan försäkra herr Gustavsson i Nässjö att om dessa båda centrala myndigheter inte kommer till ett förhandlingsresultat inom den närmaste framtiden så kommer frågan att lösas på regeringsnivå.

Överläggningen var härmed slutad.

§11 Om remissbehandling av förslaget från beredningsgruppen avseende alkoholpolitiken

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Nässjö (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:85, och anförde:

Herr talman! Herr Gustavsson i Nässjö har frågat mig om regeringen avser all sända den alkoholpoliliska beredningsgruppens förslag på remiss innan regeringens förslag blir föremål för riksdagsbehandling.

Beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken tillkallades i början av år 1976. Den har till uppgift all på grundval av alkoholpoliliska utredningens förslag och remissvaren över förslagen redovisa ell samlat underlag för regeringens ställningstagande till de alkoholpolitiska frågorna.

Dåvarande departementschefen framhöll i direktiven till gruppen atl del var angeläget all snabbi få lill stånd en mera samlad belysning av de alkoholpolitiska frågorna. Han framhöll också alt gruppen under arbetets gång borde ta kontakt med berörda myndigheter och organisationer. Arbetet i beredningsgruppen har med hänsyn till direktiven bedrivits med utgångspunkt i atl en ny remissomgång inle skulle komma lill stånd.

Beredningsgruppen har enligt de givna direktiven haft ell stort antal överiäggningar med bl. a. myndigheter, företrädare för branschorganisationer, fackliga organisationer och utredningar inom närliggande områden. Företrädare för nyklerhetsorganisalionerna har berelts tillfälle alt

vid en s. k. hearing framföra sina synpunkter. Dessutom har ell flertal organisationer, bl. a. nykterhetsrörelsen, framfört skriftliga synpunkter till beredningsgruppen.

Förutom dessa kontakter har vid ett stort antal tillfällen enskilda medlemmar av beredningsgruppen haft överläggningar med företrädare för olika intressen beträffande frågor av mera begränsad räckvidd.

Jag anser liksom dåvarande socialministern alt det är angelägel att riksdagens ledamöter snarast får möjlighet att la ställning till ett samlat alkoholpolitiskl program. Med hänsyn härtill och till beredningsgruppens arbetssätt anser jag del inle motiverat med en ny remissomgång.

Gruppen kommer enligt vad jag har inhämtat att vid årsskiftet 1976-1977 lägga fram ell underiag för en bedömning av de alkoholpolitiska frågorna. Regeringen avser sedan att våren 1977 lägga fram förslag för riksdagen.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm remissbehandling avförslaget från beredningsgruppen avseende alkoholpolitiken

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Skälet till min fråga var en tidningsartikel, där del stod att ytterligare en översyn skall göras i fråga om alkoholpolitiken efter det atl den nu pågående översynen har skett. Jag anser att i ett läge när det finns ell framarbetat material bör man ha plats för en snabb remissomgång och ändå hinna behandla frågan till vårriksdagen. Det finns många knäckfrågor och remissvaren är splittrade på viktiga punkter. Därför vore det av värde om organisationerna fick möjlighet att ge lill känna sina uppfattningar i de frågor som beredningsgruppen nu har arbetat igenom.

Del gäller målsättningen med alkoholpolitiken, inrättandet av ell alkoholpolitiskl råd, åldersgränser, alkoholreklam samt beskattning av rusdrycker, och del gäller också alkohol- och narkolikaupplysningen. Inte minst vad gäller den sistnämnda verksamheten har organisationerna gjort mycket stora insatser. De har stora erfarenheter, och då bör de få en chans atl delge regeringen sina synpunkter med arbetsgruppens förslag som utgångspunkt. Självklart bör de också få möjlighet atl i det skedet påverka ställningstagandet.

Jag är litet grand orolig för att den nya borgerliga regeringen vill koppla bort organisationerna och deras möjligheter lill inflytande. Eftersom jag ser statsrådet Mogård i kammaren vill jag citera vad del för ungdomsfrågor ansvariga statsrådet säger just om alkohol- och narkotikaupplysningen: "Jag betvivlar nämligen - för all la alkohol- och narkolikaupplysningen som exempel - atl den största vinsten i detla avseende från samhällets synvinkel uppnås genom att stimulera fram vissa speciella aktiviteter. Jag betvivlar att kampanjer om alkohol- och narkotikamissbruk, genomförda av organisationer som inte har just detta som sin huvuduppgift, förmår avhålla ungdomar från atl bruka stimulantia."

Jag vill fråga socialministern om han delar slalsrådel Mogårds uppfattning på denna punkt och, om så är fallet, om den borgerliga regeringen kommer all ta bort detta anslag.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om remissbehandling av förslaget från beredningsgruppen avseende alkoholpolitiken

Jag tycker det är bra alt man låtit företrädare för nyklerhetsorganisalionerna vara med och påverka arbetet, men del finns också andra organisationer som jobbat mycket aktivt med dessa frågor. De slälls nu utanför, och detla talar för all en snabb remissomgång bör tas. Om man skall nå framgångar ur samhällets synpunkt med alkoholpolitiken, bör man också så brett som möjligt försöka förankra de olika aktiviteterna.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Till herr Gustavsson i Nässjö vill jag säga atl jag inte har lämnat några uppgifter lill tidningarna som grund för den tidningsartikel han åberopar.

Det går inle, herr Gustavsson, att göra en remissomgång om vi skall lägga fram detta förslag i vår. Vi har arbetat med denna fråga efter de riktlinjer som förra socialministern drog upp, och vi kommer all handlägga den efter dessa riktlinjer också i fortsättningen.

Nu säger herr Gustavsson alt organisationerna borde ha chansen all delge regeringen sina synpunkter. Men dessa synpunkter har kommit fram dels vid det lidigare remissförfarandet och dels, som framgick av milt svar, genom atl olika organisationer haft möjlighet att vid direkta diskussioner liksom brevledes framföra synpunkter.

Herr Gustavsson är orolig för alt den nya regeringen inte lar hänsyn till organisationerna som man gjorde lidigare. Men vad är anledningen till den frågeställningen? Kan herr Gustavsson i något fall ge belägg för denna oro?

När utredningen är färdig skall vi bearbeta den och lägga fram förslaget i form av en proposition. Då får herr Gustavsson ta ställning till den. Det blir på samma säll för herr Gustavsson nu, som vi på borgerligt håll har fått arbeta tidigare.

Hert GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag har inte diskuterat vid vilken lidpunkt jag själv skall få la ställning till den här frågan, ulan jag har diskuterat om organisationernas möjligheter att la del av del arbete som föregått inom departementet.

Man blir verkligen förvånad när man hör socialministern fråga: Vad är det som får Åke Gustavsson att tro all den nya regeringen skulle ha en annan syn på organisationerna och alkoholpolitiken än den gamla hade? Jag stod nyss i talarstolen och talade om vad det för ungdomsfrågor ansvariga statsrådet uttryckte för uppfattning när det gällde alkohol- och narkotikaupplysningen och organisationernas medverkan. Så ställde jag frågan till socialministern: Står socialministern också bakom denna uppfattning?

Herr talman! Jag skall upprepa min fråga från förra anförandet: Ställer sig socialministern bakom det uttalande som ungdomsminislern gjort i fråga om organisationerna och deras möjligheter all driva informationsverksamhet när det gäller alkohol- och narkotikafrågor, eller tar socialministern avstånd från del ställningstagandet?

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Om herr Gustavsson i Nässjö läser upp det uttalande som fru Mogård har gjort, så skall jag ta ställning lill det. Jag kan här inle ord för ord erinra mig vad hon sade, men om herr Gustavsson som sagt vill återge uttalandet, så kan vi fortsätta debatten.

Annars kan ju herr Gustavssons fråga också ställas till det statsråd som har fällt yttrandet - och det tycker jag vore lämpligt.

Hert GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Detta är en underiig diskussion, I mitt första inlägg läste jag upp vad uttalandet handlade om, och nu skall jag göra det en gång lill. Uttalandet lyder så här:

"Jag betvivlar nämligen - för att la alkohol- och narkolikaupplysningen som exempel - att den största vinsten i detta avseende från samhällets synvinkel uppnås genom all stimulera fram vissa speciella aktiviteter. Jag betvivlar att kampanjer om alkohol- och narkotikamissbruk, genomförda av organisationer som inte har just delta som sin huvuduppgift, förmår avhålla ungdomar från all bruka stimulantia."

Jag har frågat socialministern om detta, därför att den här saken också i mycket stor utsträckning berör socialdepartementet. Det var därför jag ville ha svar på frågan huruvida ni är överens på den punkten inom regeringen, eller om ni också där har olika uppfattningar.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om remissbehandling av förslaget Jrån beredningsgruppen avseende alkoholpolitiken

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Fru Mogård säger till mig att Åke Gustavsson inte har läst upp hela det uttalande som det gäller, och därför vore del kanske lämpligt alt herr Gustavsson gjorde delta, så kan vi fortsätta diskussionen sedan.

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Om jag hade tillräckligt med lid på mig skulle jag naturligtvis läsa upp hela anförandet, men nu har jag inle del. Därför skall jag läsa upp det som är väsentligt.

Fru stadsrådei Mogård säger först att hon är tveksam när det gäller bidrag lill organisationer som inle har som sin huvuduppgift att avhålla ungdomar från all bruka stimulantia. Därefter fortsätter hon:

"Däremot är jag övertygad om alt den gemenskap som organisations-och föreningsverksamheten i allmänhet kan erbjuda har en påtagligt avhållande verkan vad gäller alkohol- och narkotikamissbruk och att den gemenskapen stöds bäst med generella bidrag lill föreningslivet."

Vad vi här diskuterar är ett riktat anslag från staten för alkohol- och narkoiikainformation från organisationernas sida. Vi diskuterar inte den sociala miljö som föreningarna lever i. Vi debatterar huvudfrågan: Skall man också i fortsättningen ur samhällets synpunkt säga alt det är värdefullt all organisationerna går in och bedriver kampanjer inom dessa områden och skall man därför ge slalliga anslag till sådana kampanjer?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om statsbidrag till skolämnesföreningar

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Nej, vad vi här diskuterar är Åke Gustavssons fråga huruvida regeringen avser att sända ut den alkoholpoliliska beredningsgruppens förslag på remiss.

Hert GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr lalman! En av de frågor man har att la ställning till i anslutning till den alkoholpolitiska beredningsgruppens utredning är statsanslaget, och just därför all detla anslag är så viktigt när del gäller organisationernas medverkan är det också viktigt ur remissynpunkt. Del är del som är bakgrunden till den frågeställningen, herr socialminister!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om statsbidrag till skolämnesföreningar

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara herr Richardsons (fp) den 9 november anmälda fråga, 1976/77:60, och anförde:

Herr talman! Herr Richardson har frågat mig om jag är beredd att medverka lill alt skolämnesföreningar ges förbättrade ekonomiska möjligheter till fortbildnings- och utvecklingsarbete, exempelvis genom atl medel ur det av skolöverstyrelsen disponerade anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet på vissa villkor kan ställas till förfogande.

Enligt uppgifter som jag har inhämtat från skolöverstyrelsen utgår visst stöd lill olika ämnesföreningars verksamhet. Delta stöd gäller i första hand medel för all kunna ge ul lidskrifter. Medel härför bestrids ur anslaget Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendel. Medel utgår också till bl. a. olika organisationer under anslaget Lärares fortbildning.

Inga hinder föreligger således för skolöverstyrelsen atl bevilja medel till en ämnesförening under förutsättning atl föreningens insatser kan betraktas som fortbildning, forskning, utvecklingsarbete eller information och i övrigt av skolöverstyrelsen bedöms vara angeläget för skolväsendel. Möjligheterna att ge medel till olika intresseföreningar måste givelvis vägas mol andra önskemål om medel inom ramen för de anslag som har beviljats.

Hert RICHARDSON (fp):

Herr talman! Jag ber all få tacka skolministern för svaret på min fråga, men eftersom jag inle är helt på del klara med hur man skall tolka det vill jag orientera litet om bakgrunden lill frågan.

Inom grundskola och gymnasieskola finns det ju ell antal föreningar för lärare i vissa skolämnen. Jag nämnde i min fråga som exempel Hislorielärarnas förening och skulle kunna nämna många andra. Gemensamt för dem alla är all de verkar för ett visst ämnes utveckling och alt de

i huvudsak finansierar sin verksamhet med egna medlemsavgifter. De bidrag man erhåller som hjälp för all ge ut tidskrifter eller årsskrifter är blygsamma och täcker inte på långt när kostnaderna. En del av statsbidraget går f ö. tillbaka i form av mervärdeskatt.

Situationen är alltså den atl de här ämnesföreningarna, trots att del finns ett stort anslag inom skolöverstyrelsen, har starkt begränsade resurser till sitt förfogande. Och del är allt annat än tillfredsställande. De här ämnesföreningarna gör nämligen ell värdefullt arbete när det gäller såväl fortbildning - ämnesmässigt och metodiskt - som pedagogiskt utvecklingsarbete. Det program som 15 olika ämnesföreningar stod för under den s. k. Skolveckan för en tid sedan, som fru Mogård f ö. besökte, visar vilket brett register detta utvecklingsarbete spänner över.

Det ligger ell speciellt värde i atl lärarna själva spontant och frivilligt deltar i sådant arbete. Det förhåller sig ju så, all många lärare ibland känner ett visst motstånd eller en viss skepsis gentemot mycket av den information som kommer uppifrån och utifrån, från skolmyndigheter och experter av olika slag. Detta må nu vara aldrig så omotiverat och beklagligt. Det är inle desto mindre ett faktum. Det är bl. a. därför angeläget all lärarna stimuleras alt själva engagera sig i del pedagogiska fortbildnings- och utvecklingsarbetet. Jag har i ell annat sammanhang uttryckt saken så, att skolans främsta resurs består i intresserade lärare som betraktar slentrian och slö rutin som sina värsta fiender i det dagliga skolarbetet.

Jag känner till all de flesta föreningar har ekonomiska bekymmer och frågade därför om möjligheterna alt få större bidrag. Skolministern hänvisar till del anslag som skolöverstyrelsen disponerar för pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Anslaget uppgår till 33,7 milj. kr. för det här året och är alltså ganska stort.

Jag tolkar svaret så, att det inte bara föreligger formella möjligheter att få del av detla anslag ulan att skolministern också menar att föreningarna bör få en större andel av del anslaget. De summor del gäller är ändå mycket begränsade, och man kan inte på något sätt behöva riskera atl del traditionella FoU-arbelel inom skolöverstyrelsen skulle begränsas eller påverkas nämnvärt, om bidraget lill ämnesföreningarna blev något större.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om statsbidrag till skolämnesföreningar

: Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag hyser stor uppskattning av ämnesföreningarnas arbete och de skrifter som utges. Behoven är säkert större än som nu kan tillgodoses, men herr Richardson måste förstå att ämnesföreningarnas behov måste prövas mot andra behov, vilket görs av fackmyndigheterna. Jag vill faktiskt också säga att samhällets stöd lill olika ämnesföreningar är betydande.

Beträffande anslaget till Pedagogiskt utvecklingsarbete inom skolväsendet kan jag nämna att Historielärarnas förenings årsskrift och Aktuellt för hislorieläraren fick 6 900 kr. för budgetåret 1976/77. Jag tar de ex-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om beställning av rullande materiel för SJ

emplen, eftersom jag förutsätter att de är av speciellt intresse för herr Richardson. Från anslaget lill Lärares fortbildning m. m. fick Historielärarnas förening 4 775 kr. budgetåret 1974/75. För Fortbildningsartiklar gick 12 600 kr. till ämnesföreningarna 1974/75, och till den av herr Richardson nämnda Skolveckan anslogs i år 40 000 kr.

Jag tycker faktiskt att man får betrakta detta som ett ganska starkt stöd, även om jag är medveten om atl mera pengar säkert kan användas.

Hert RICHARDSON (fp):

Herr lalman! Jag ber all få tacka fru Mogård för denna klart deklarerade positiva inställning lill ämnesföreningarna. Jag tror att alla som är verksamma i dem känner sig stimulerade av att veta alt denna verksamhet är uppskattad.

Den tanke som föresvävade mig när jag ställde min fråga var atl en ämnesförening på ungefär samma sätt som ett forskningsprojekt skulle kunna få bidrag ur det här anslaget genom all i förväg presentera den verksamhet som man vill bedriva - exempelvis utgivande av tidskrifter och årsskrifter. Jag kan av svaret sluta mig till all inte skolministern har några invändningar mol en sådan lösning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om beställning av rullande materiel för SJ

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Granstedts (c), dels herr Schötts (m) den 18 november anmälda frågor, 1976/77:83, till herr arbetsmarknadsministern, resp. 1976/77:93, och anförde:

Herr talman! Herr Granstedt har frågat arbetsmarknadsministern vilka åtgärder han är beredd all vidta för alt en av SJ planerad beställning av motorvägnar kommer svensk industri lill del. Frågan har överlämnats lill mig för alt jag skall besvara den.

Herr Schött har frågat mig om jag är beredd att medverka till atl Kalmar Verkstads AB i ökad utsträckning kan della i produktionen av ny rullande materiel för SJ:s räkning.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

I enlighet med riksdagens uttalande våren 1974 har SJ förberett anskaffning av nya dieseldrivna motorvagnar. Flera olika alternativ har därvid studerats och som bekant har två utländska moiorvagnstyper provkörts i Sverige i olika omgångar.

SJ har därefter i enlighet med gällande upphandlingsregler begärt in anbud. Till herr Granstedt vill jag i anslutning härtill säga att självfallet har även svenska företag kunnat lämna offerter grundade på egna konstruktioner eller licenstillverkning.

Vissa svenska industrier är intresserade av atl bli underleverantörer

till utländska anbudsgivare och kontakter har också enligt uppgift tagits i detta syfte. På så sätt kan även en molorvagnsbeställning utomlands komma svensk industri lill del.

SJ har hemställt om en höjning av investeringsramen för alt möjliggöra en molorvagnsbeställning redan under innevarande budgetår. Eftersom beställningen får betalningskonsekvenser över fiera budgetår är det enligt min mening naturligt att den prövas i anslutning lill del nu pågående budgetarbetet. Det är vidare naturligt atl man i anslutning härtill överväger upphandlingsfrågan.

Jag vill i detla sammanhang erinra om atl SJ i sin anslagsframställning för nästa budgetår har tagit upp flera objekt som berör det järnvägstekniska område inom vilket bl. a. Kalmar Verkstads AB bedriver tillverkning.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om beställning av rullande materiel för SJ

Hert GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret.

Den särskilda beställning som jag har tagit upp i min fråga, som alltså gäller nya motorvagnar, är myckel betydelsefull från ekonomisk och därmed också sysselsältningsmässig synpunkt. Enligt uppgift räknar man med att del kommer att röra sig om ca en kvarts miljard kronor. Självfallet måste det vara angelägel alt pröva varje möjlighet att se till att en sådan här beställning kommer svensk industri till del - med hänsyn lill den stora sysselsättningseffekten. Det kan finnas anledning all i det sammanhanget påminna om hur Stockholms läns landsting tidigarelade en beställning av omkorgning av tunnelbanevagnar hos Hägglund & Söner i Örnsköldsvik för alt trygga sysselsättningen vid en avdelning på del företaget.

När ett landsting tidigarelägger beställningar för all trygga sysselsättningen i en hell annan del av landet borde del vara ännu naturligare att ett statligt verk som SJ verkligen prövar alla länkbara möjligheter att få ut en positiv sysselsättningseffekt för landet när man skall göra en sådan här stor beställning.

Kommunikationsministern säger i sitt svar lill mig att "självfallet har även svenska företag kunnat lämna offerter grundade på egna konstruktioner eller licenstillverkning".

Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka den uppgiften. Förmodligen fanns del möjlighet för svenska förelag atl på eget initiativ lämna in offerter. Däremot är det enligt de uppgifter jag har så att SJ begärt offert endast av utländska förelag. Det skulle gälla två tyska och ett italienskt företag.

Anledningen till detla är, enligt de uppgifter som jag fått, att SJ har intresse endast av färdigutvecklade vagnar, alltså vagnar som redan finns i drift. Någon svensk leverantör av färdigutvecklade moderna motorvägnar finns inte, och följaktligen har man vänt sig till utlandet, där sådana finns. Men som jag ser saken borde det finnas anledning alt pröva möjligheten att låta svensk industri, även om det kan ta något

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om beställning av rullande materiel för SJ

längre lid, utveckla en svensk motorvagn som man kan köpa.

Det framhålls i svaret att även om en beställning läggs ut till utlandet kan svenska underieverantörer få glädje av detta. Det är naturiigtvis sant, och om en beställning görs i utlandet måste dessa möjligheter prövas. Men jag vill framhålla att situationen även kan försämras för underieverantörer, om en beställning föriäggs till utlandet. Jag vet åtminstone en leverantör av här aktuellt material som förmodligen inte kommer alt kunna delta, om beställningen föriäggs lill utlandet men som kan vara med, om beställningen görs i Sverige.

Det framhålls i svaret att det är naturiigt atl man överväger upphandlingsfrågan i samband med budgeten. Jag vill fråga kommunikationsministern: Innebär det att man är beredd att överväga upphandlingsfrågan med sikte på att finna vägar för att denna beställning skall kunna läggas till Sverige?

Hert SCHÖTT (m):

Herr lalman! Först vill även jag tacka kommunikationsminister Turesson för svaret.

Bakgrunden lill min fråga är i huvudsak hell naturligt densamma som herr Granstedt nyss nämnde som motiv för sin. Båda har vi uppmärksammat atl SJ avser alt anskaffa ca 100 nya motorvagnar och alt offert på dessa begärts av endast västtyska och italienska leverantörer. Båda har vi den uppfattningen atl SJ i första hand bör undersöka möjligheten att upphandla de nya vagnarna helt eller delvis inom Sverige.

För min del faller det sig naturligt all erinra om situationen vid Kalmar Verkstads AB, där man visserligen har god beläggning fram till hösten 1977 men där orderstocken sedan tunnas ut, så all det är nödvändigt alt erhålla nya order för alt säkra sysselsättningen för förelagels 360 anställda.

Det föreligger också från KVAB stort intresse all få medverka som medleveranlör vid tillverkning av de nu aktuella motorvagnarna.

Som en stor fördel har därvid framhållits att dessa redan till stor del är färdigkonslruerade, varför de kan ge sysselsättning i verkstäderna snabbare än om man skulle behöva ta fram en helt ny konstruktion.

Med endast några ord vill jag erinra om den myckel bekymmersamma situationen i Kalmar län. Just nu pågår i detla hus en uppvaktning från länet hos arbetsmarknads- och industriministrarna. Där redovisar landshövdingen och olika kommunrepresentanter läget i länet. Del är bl. a. aktuellt med nedläggning av företag i både Väslervik och Mönsterås, och en avsevärd nedtrappning hotar ett stort företag i Emmaboda. Detta är endast några exempel. Sysselsätiningssilualionen i Kalmar län är lyvärr mycket allvariig, och det gäller här en redan förut hårt drabbad landsända.

Jag kan inte underiåta all erinra om riksdagens olyckliga beslut i Ool om nedläggning av F 12. I samband med det utlovade statsmakterna atl man som kompensation härför skulle stödja länet med olika åtgärder. Här finns nu en möjlighet till del genom att till KVAB föriägga en del

av SJ:s vagnsbeställning.

Jag vill enträget vädja lill statsrådet Turesson all medverka till alt Kalmarföretaget i större utsträckning än hittills får leverera rullande materiel till SJ. Samtidigt vill jag understryka atl del vore värdefullt med ett snabbt besked. Nu hör vi att frågan kanske skall prövas först i samband med budgetarbetet. Del låter inle fullt tillfredsställande.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Lägel är lyvärr det att i Sverige inte finns något företag som har en modern prototyp till motorvagn utformad. Del ligger alltså ett ganska långt och komplicerat utvecklingsarbete framför den tidpunkt då man kan la fram en sådan prototyp.

SJ har intresse av alt få färdigutvecklade moiorvagnstyper och har prövat ett par sådana under de två senaste vintrarna. Detta SJ:s intresse är motiverat av tidsskäl. Jag vet väl att Kalmar Verkstads AB, som herr Schött påpekade, är villigt alt medverka i tillverkningen av en sådan från utländskt förelag hemtagen vagntyp.

Nu finns del, som frågeställaren säkert väl känner till, särskilda regler om hur statliga myndigheter skall göra en upphandling. Vi har 1973 års upphandlingskungörelse alt rätta oss efter, och den grundläggande principen i den är alt upphandling skall ske i affärsmässiga former. Myndigheten skall, som det står i kungörelsens tredje paragraf, utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter och även i övrigt iakttaga affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt.

Självfallet kan vi utgå ifrån att SJ följt och kommer alt följa dessa regler vid sin upphandling. Men det förekommer upphandlingsärenden där man naturligtvis kan finna skäl att lägga vidare bedömningar än vad en strikt tillämpning av principen om affärsmässighet tillåter. Del kan då vara fråga om t. ex. sysselsättnings- eller försvarsskäl. I sådana fall ankommer det på regeringen att besluta i frågan.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om beställning av rullande materiel för SJ

Herr GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag är medveten om att vad som gör att SJ har vänt sig till utlandet är just intresset av att få en färdig vagn. Men jag tror ändå att man borde kunna acceptera en viss tidsutdräkt för alt få en tillverkning i Sverige. Det utvecklingsarbete som måste till tror jag inte skulle behöva bli så omfattande. Egentligen är den här molorvagnen av ungefär samma typ som dem vi har i pendeltågen på Stockholms förortsbanor - med den skillnaden att det skulle vara vagnar som i huvudsak gick ensamma och inte ihopkopplade, som pendeltågen gör, och alt de skulle vara dieseldrivna.

Jag betvivlar atl utvecklingsarbetet för all ta fram en sådan konstruktion hos verksläder, som redan har lång erfarenhet av all bygga mo-lorvagnslåg, skulle behöva bli så förfärligt tidsödande.

I dagens situation upplever man stora sysselsättningsproblem i många landsändar och många industrier har stora bekymmer. Att i ett sådant

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om beställning av rullande materiel för SJ

läge gå till utlandet med en kvartsmiljardbeställning, som med fördel kan läggas ut i Sverige, tycker jag vore utomordentligt inkonsekvent. Såvitt jag förstår är denna fråga i högsta grad ett sådant fall som herr kommunikationsministern syftade på, där man måste lägga vidare perspektiv och där det alltså måste ankomma på regeringen att la ställning och ta ställning i en från sysselsättningssynpunkt positiv riktning.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag tackar för del kompletterande svaret. Det vittnar om att statsrådet fullt riktigt har den uppfattningen att man inte får se alltför affärsmässigt på detta ärende utan måste ta till en vidare bedömning. Om man gör detta tror jag att det är gott hopp om att beställningarna skall kunna läggas hos företag inom vårt land och atl Kalmar Verkstads AB skall komma med i bilden.

Jag ber än en gång alt få tacka för det kompletterande svaret. Av det framgick också all kontakt redan är tagen med de svenska företagen. Jag hoppas därför på ett snabbt och positivt resultat.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Låt mig bara kort erinra herr Granstedt om att det här gäller en helt annan typ av vagnar än de vagnar som går i lunnelbanetrafik och i pendeltrafik i Stockholmsområdet. Herr Granstedt påpekade själv atl vagnen skall vara dieseldriven, och del är riktigt. Dessutom måste speciella krav ställas på kraftöverföringen, inte minst med hänsyn lill vinterbruk av vagnen i områden med hårt vinterklimai. På grund av de längre restider det oftast blir fråga om måste man också ha en bekvämare inredning, och med hänsyn till kraven på möjlighet alt placera bagage och ytterplagg i vagnen krävs dessutom en alldeles speciell inredning från den synpunkten, både utrymmesmässigt och i tekniskt hänseende.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag är självfallet medveten om alla de modifieringar som måste göras och som kommunikationsministern framhöll, men jag tror inle alt de är så komplicerade att det skall behöva ta särskilt lång tid att göra de förändringarna inom de industrier som vi har i Sverige och som har mångårig erfarenhet av alt bygga utrustning i rullande materiel för järnvägar av del mest skiftande slag. Jag tror alltså att det med hjälp av den erfarenhet som finns i landet på det här området borde gå att lösa problemet relativt snabbt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om upprustning av vägen Sorsele-Ammarnäs

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för atl besvara herr Nygrens (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:84, och anförde:

Herr talman! Herr Nygren har frågat mig om jag redan i år avser atl ta initiativ som möjliggör ell fullföljande av den lidigare regeringens planer på en upprustning av väg 1040 Sorsele-Ammarnäs.

Regeringen har vid dagens regeringssammanträde beslutat om en höjning av ramen för beredskapsarbeten på vägar. Därmed ges möjligheter lill en fortsalt upprustning av vägar i skogslänen, däribland vägen Sorsele-Ammarnäs.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om upprustning av vägen Sorsele-Ammarnäs

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Vägen 1040 Sorsele-Ammarnäs torde vara en av vårt lands kvalitativt sämsta vägar lill ett underbart vackert turistområde,

1 årets budgetproposition begärde dåvarande regeringen 200 milj. kr. för, som det helte, "Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärder" - däribland önskvärda miljonsatsningar för att bygga den sträcka av väg 1040 som är projekterad och klar.

Della anslag för tidigareläggning av regionalpolitiskt viktiga vägar i framför allt skogslänen röstades ju bort här av kammarens moderater, folkpartister och centerpartister. En forcerad upprustning av vägen stoppades därmed.

Vägverket har för denna vinter tagit 1,2 miljoner av riksdagens anslag lill Vindelälvsvägen i anspråk för att kunna bygga ytterligare ca 3 km, men alltjämt återstår ungefär 6 mil väg i dåligt skick som är i akut behov av upprustning.

Vägverket har nu en vägslräcka på 10 km färdigprojekterad och klar all börja bygga. Ytterligare 13 km väg håller man på att projektera. Det är alltså möjligt att komma i gång omedelbart, om bara den nya regeringen är beredd att ge klartecken.

Jag kan också meddela att det i dag finns 70 arbetslösa i Sorsele, Därmed är också arbetskraftsbehovet för vägbygget tryggat.

Nu ger kommunikationsministern i sitt svar besked om att man vid dagens regeringssammanträde "beslutat om en höjning av ramen för beredskapsarbeten på vägar". Därmed skulle, som det heter, ges möjligheter till en fortsatt upprustning av bl. a. vägen Sorsele-Ammarnäs.

Detla besked kan man ta som ett bevis på att min fråga har medverkat lill att forcera fram ett delresultat, men jag är ändå inte hell nöjd med svaret. Jag hade frågat om regeringen redan i år var beredd alt ge klartecken, och jag vet inle hur jag skall uppfatta svaret. Innebär del att man nu i Sorsele kan räkna med att de 6-7 milj. kr. som den tidigare regeringen föreslagit är klara att tas i anspråk? Min fråga till kommu-

3 Riksdagens protokoll 1976/77:33-35

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om åtgärder för att nedbringa antalet älgolyckor i trafiken

nikationsminislern blir: När kommer ell definitivt klartecken från regeringen för byggande av de 10 km som nu är färdigprojekterade?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Herr Nygren kan vara fullt nöjd. Regeringen har, som sagt, i dag beslutat om de här pengarna. Arbetsmarknadsverket kan ge klartecken för igångsättning precis vilken dag som helst efter denna, när verket bedömer alt det behövs med hänsyn till sysselsättningsläget.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka för det kompletterande beskedet. Det uppfattar jag som en hälsning hem till länsarbetsnämnden att omedelbart gå i gång med della vägprojekt, som dels är angeläget för Am-marnäsborna,dels är angeläget ur sysselsättningssynpunkt. Kan jag verkligen tolka beskedet så, ber jag än en gång au få tacka för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om åtgärder för att nedbringa antalet älgolyckor i trafiken

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all besvara herr Johanssons i Skärstad (c) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:87, och anförde:

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits och om jag ämnar vidta ytterligare åtgärder för alt nedbringa antalet älgolyckor i trafiken.

Bland de åtgärder som vidtas längs våra vägar för att förhindra viltolyckor kan nämnas uppsättande av viltvarningsmärken, viltspeglar och viltstängsel.

Vägverket diskuterar fortlöpande behovet av viltvarningsmärken med länsjaktvårdskonsulenten i resp. län, och uppsättning av märken sker i samråd med denne. Viltspeglar finns i dag uppsatta längs ett stort antal vägar i landet, och flera nya vägsträckor förses åriigen med speglar. Uppsättning av viltslängsel har i många fall visat sig vara en effektiv åtgärd.

Utöver de angivna typerna av åtgärder vilka successivt vidtas kommer vägverket nu att göra prov med röjning intill vissa vägar i några län. Sådana röjningsarbeten kan förväntas ha positiva effekter, eftersom praktiskt laget alla viltolyckor sker på platser där avståndet till skogsbrynet är mycket kort.

Med medel från älgskaderegleringsfonden bedriver vägverket vidare tillsammans med irafiksäkerhetsverket, naturvårdsverket, rikspolisstyrelsen och Svenska jägareförbundet en relativt omfattande forsknings-och försöksverksamhet angående viltolyckor på vägar. Arbetet bedrivs genom dels insamling och analys av statistiska data, dels studier av älgars beleende i naturlig miljö.

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad, som är ursprunglig frågeställare, har inte tillfälle all vara i kammaren i dag och la emot svaret, varför jag tar emot det i hans ställe. När jag nu tackar för svaret, gör jag del också på herr Johanssons vägnar.

Jag tycker atl kommunikationsministerns svar i långa stycken är tillfredsställande, men några kommentarer kan vara på sin plats.

Kollisionsolyckor med älg kontra motorfordon är ju inte något nytt problem. Tvärtom är de så pass vanliga att man först efter en olycka där människoliv gått till spillo inser problemels hela räckvidd. Och problemet blir inte mindre av atl ingen kan peka på något radikalt botemedel.

Låt mig få skjuta in att en väsentlig orsak ligger i ökningen av älgstammens storiek. Men jag vill inte här och nu provocera kommunikationsministern till några uttalanden som berör jordbruksdepartementets arbetsområde. För egen de) tror jag inte att det är vare sig lämpligt eller önskvärt alt öka älgavskjutningen så långt att problemet elimineras den vägen. Vi behöver en älgstam av viss storiek här i landet.

Låt oss i stället se på vad man kan göra trafiksäkerhetsmässigt.

Kommunikationsministern pekade på viltspeglarna - ett ganska nytt hjälpmedel. Jag vill inte hålla med om att de finns i stort antal. Exempelvis i Jönköpings län, där den tragiska dödsolyckan skedde förra veckan, finns sådana speglar bara på sex sträckor. Men det vore angeläget all man utvärderade erfarenheterna av detta relativt nya hjälpmedel.

Även stängsel nämndes av kommunikationsministern. Del är kanske nätlopp den dyraste åtgärden vi kan ta till.

En annan åtgärd - och den är alltid nödvändig - är bättre röjning längs vägkanterna. En tredje är en intensiv information från bilskolornas sida, så alt åtminstone de nya körkortsinnehavarna får kunskap om älgars beteende. Därmed kan en bakgrund ges åt de viltvarningstavlor som finns här och var. Vana älgjägare drabbas ju sällan av kollisionsolyckor av del här slaget. De vel ungefär var älgen har sin gång.

En fjärde - men kanske mycket radikal - lösning skulle vara nedsättning av hastigheten under dygnels mörka timmar.

Slutligen finns det också en djurskyddsaspekt på det hela, eftersom djurolyckorna växer i antal. Jag tror att man förstår det bäst om man tar en siffra som avser Gävleborgs län häromåret. 24 % av olyckorna i Gävleborgs län är viltolyckor. Av dessa inträffar 30 96 på E 4 genom länet.

Svaret ger mig anledning alt knyta förhoppningar om alt vi nu får ökat intresse från regeringens sida för den här frågan. Det har alltför länge gått på lösa boliner.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm åtgärder för att nedbringa antalet älgolyckor i trafiken

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag vill bara erinra om alt det arbete som utförs av de organisationer och verk som jag nämnde har givit till resultat en mängd erfarenheter som är värdefulla för det fortsatta arbetet.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om tågtrafiken på bandelen Karungi-Övertorneå

Vi vel t. ex. att de flesta viltolyckor inträffar under sommarhalvåret, och vi vel att 40 96 av alla villolyckor inträffar i skymningen. Antalet viltolyckor är betydligt större på nyöppnade vägar, som dragits genom tidigare orörd natur, än på gamla vägar osv.

Utöver de åtgärder för atl minska viltolyckorna som jag nämnde i mitt svar vill jag peka på en som är generande enkel men som beror på de enskilda trafikanternas villighet alt medverka. Det är att varje bilist som kommer lill ett viltmärke - en varningstavla för vilt - bör sänka hastigheten. Tyvärr ser man ytterst sällan något exempel på alt det sker. Jag-har i andra sammanhang under dessa senaste veckor offentligen hårt kritiserat den nonchalans mot gällande fartregler som våra bilister gör sig skyldiga till med våldsamt kraftiga överskridanden. Det kan man konstalera närhelst man är ute och kör på vägarna. Det är ytterst sällan man ser att någon, när han kommer fram lill en viltvar-ningstavla, sänker hastigheten - vilket naturiigtvis är del riktigaste sättet att undvika en olycka då en älg eller ett rådjur rusar upp framför bilen.

Herr NORDIN (c):

Herr lalman! Jag sätter värde på att kommunikationsministern har precis samma erfarenheter som jag när det gäller vissa bilisters uppträdande inför just dessa trafikmärken. Men då måste vi väl vara överens om atl den hittillsvarande informationen inle är tillräcklig. Frågan är - jag återgår lill den fråga jag ställde i mitt första inlägg - om man inle på allvar måste överväga nedsättning av hastigheten under de timmar på dygnet då sikten icke är fullgod. Men jag medger att det är en radikal tanke.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Visst kan man länka sig det, men del är en rätt komplicerad åtgärd. Framför allt har man anledning att åtminstone f n. vara tveksam om den skulle få någon effekt, när bilisterna visar sådan nonchalans gentemot gällande hastighetsregler som fallet är. Jag tror att del viktigaste medlet för alt uppnå en förbättring i det här avseendet och över huvud taget för att höja trafiksäkerheten är bättre och effektivare körkortsutbildning, undervisning som syftar lill att lära förarna alt ta hänsyn till andra i trafiken, såväl medmänniskor som djur.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om tågtrafiken på bandelen Karungi-Övertorneå

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara fröken Nilssons (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:88, och anförde:

Herr lalman! Fröken Nilsson har frågat mig om jag ämnar medverka till alt bryta upp bandelen Övertorneå-Karungi och överföra trafiken till privat företag.

Låt mig först göra helt klart att någon "uppbrytning" av bandelen inte är aktuell. Den prövning som pågår inom kommunikationsdepartementet mot bakgrund av riksdagens beslut i våras gäller endast frågan om en eventuell nedläggning av persontrafiken. En förutsättning för en sådan nedläggning är atl en fullt tillfredsställande ersätlningstrafik kan ordnas. Givetvis ingår denna fråga som ell väsentligt led i pågående prövning. En viktig delfråga är härvid vem som skall svara för ersätl-ningstrafiken.

Jag är angelägen framhålla att prövningen görs under beaktande av synpunkter från berörda intressenter - länsstyrelse, kommuner m. fi.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om tågtrafiken på bandelen Karungi-Övertorneå

Fröken NILSSON (s):

Herr lalman! Jag ber atl få tacka kommunikationsministern för svaret. Jag vill emellertid tillfoga några synpunkter.

Det är tydligt all SJ resignerat när det gäller denna mindre lönsamma handel. Tvivelaktig är uppgiften att det skulle vara samhällsekonomiskt bäst all överlåta persontrafiken på privata händer. Det finns inga privata bussbolag som bedriver välgörenhet. Det allmänna får säkert bidra i en eller annan form, om inte servicen skall eftersättas.

Mot SJ-förslaget har personalrepresentanterna protesterat. De vänder sig mot all rivningen över huvud taget prövas. De anser det också fel alt överlåta persontrafiken på privat företag. De SJ-anställda ställs inför en tvångssituation - övergång till privat anställning och ivångsförflytl-ning till avlägsna orter.

Berörda kommuner är av samma uppfattning. Den lokala opinionen är enhällig.

Om man ser järnvägarna i Norrbottens län som totalobjekl, så finner man all de för SJ är en mycket lönsam affär. Längre upp i Tornedalen - där Torneälv har sin upprinnelse i Torneträsk - finns malmbanan, som i fråga om bandelar är SJ:s absolut bästa inkomstkälla. Nettot av malmbanan är hundratals miljoner kronor. Ser man malmbanan och bandelen Övertorneå-Karungi som helhet hamnar SJ i stort på plussidan.

Man frågar sig i Tornedalen om den nya regeringen verkligen skall gå in för atl bryta upp järnvägen till Övertorneå, när man på den finska sidan om gränsen förlänger Tornedalsbanan. Alla som har intresse för glesbygd och särskilt gränsbygd har nog märkt de industriella satsningar Finland gör i vår gemensamma gränsbygd. Ädelstålverkel i Torneå är ett exempel, malmgruvan i finska Kolari ell annat.

Befolkningen i Tornedalen förväntar sig atl sysselsättningstillfällen skapas även på svensk sida om Torneälv, att det skall bli en fortsättning på de insatser som tidigare gjorts såsom storarbetsplatser, sågverksrörelser och husbyggnadsföretag. Brytning av Kaunisvaaramalmen kan genom förändrade konjunkturer aktualiseras.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm bibehållande av SJ:s pendeltågstrafik i Göteborgsområdet

Om gränsbygden Tornedalen skall överleva är snabba industriella satsningar nödvändiga. Alt riva upp järnvägen innebär kapitalförstöring och skulle spoliera gjorda investeringar i infrastruktur, som är betingelser för industriell verksamhet.

Kommunikationsministern är nu i en annan sits än när han som ledamot i SJ:s styrelse deltog i del tvivelaktiga och förhastade beslutet. Som statsråd har han inte bara ansvar för SJ:s affärer.

•Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om bibehållande av SJ:s pendeltågstrafik i Göteborgsområdet

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för atl besvara herr Hugossons (s) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:90, och anförde:

Herr lalman! Herr Hugosson har frågat mig om jag kommer atl medverka till att SJ:s pendellågstrafik i Göteborgsområdet bibehålls och då i synnerhet lokaltågslrafiken mellan Alingsås och Göteborg.

Sedan fiera år har den kollektiva trafikförsörjningen i Göteborgsregionen studerats på kommunal nivå, varvid olika trafiksystem har jämförts i fråga om investeringsbehov, årskostnader och servicesiandard.

Göteborgsregionens kommunalförbund kontaktade SJ-ledningen våren 1975 för att få uppgifter om förutsättningarna och kostnaderna för en fortsalt lokal tågtrafik mellan Göteborg och Alingsås. SJ har överslags-mässigl beräknat dessa kostnader till 19,5 milj. kr, per år. Kostnadsberäkningen bygger på vissa antaganden om bankapacilet, irafikstandard, stationsutformning och stationsutrustning. I jämförelse med de av SJ redovisade kostnadsberäkningarna torde ett bussalternaliv ställa sig billigare.

Till bilden hör atl biljeitintäklerna av den lokala lågtrafiken mellan Göteborg och Alingsås inte på flera år varil tillräckliga för alt läcka kostnaderna för trafiken. SJ har därför inle funnit det möjligt att inom sina ordinarie investeringsramar förnya trafikens anläggningar och fordon i den utsträckning som fordras för trafikens fortbestånd.

Diskussionerna om alternativa lösningar fortsätter nu mellan parterna. Jag vill i sammanhanget framhålla atl periodkorlsulredningen berör frågan om ersättning till SJ för lokal tågtrafik i allmänhet. Utredningens förslag kommer efter remisstidens utgång - den 1 december 1976 - att övervägas inom kommunikationsdepartementet.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Tyvärr är det ett substanslöst svar jag har fått. Jag har egentligen inte alls fått svar på den fråga jag ställt, nämligen om koniniunikationsmi-

nisiern vill medverka till att lösa frågan om trafiken mellan Alingsås och Göteborg, som under lång lid varit föremål för diskussion mellan SJ och representanter för berörda kommuner.

Del gäller här en mycket väsentlig lokal trafik med mellan 4 000 och 5 000 trafikanter per dag. SJ har hävdat att man inom en snar framlid måste minska denna lokaltrafik och så småningom helt avveckla den. Det skulle vara förödande för den kollektiva trafiken, om man i stället för denna pendeltågstrafik skulle införa busstrafik. Det skulle sannolikt innebära att en mycket liten del av de resande i fortsättningen skulle färdas med kollekliva trafikmedel - del skulle bli bil i stället.

Svaret är helt i SJ:s anda, SJ har presenterat kommunerna ett tågpakel, där den åriiga driftkostnaden uppgår lill 19,5 milj. kr. Jag kan som ledamot av trafikutskottet inte få insyn i SJ:s kalkyler - än mindre kan kommunerna, som erbjuds lagpaketet, få någon sådan insyn. Därför.har Göteborgsregionens kommunalförbund gjort en egen kalkyl utifrån samma förutsättningar som SJ har haft och kommit fram lill en kostnad på 11,1 milj. kr. Men kommunerna säger att man inle behöver ha den höga ambitionsnivån när det gäller standard osv. och har presenterat ett alternativ på 7,7 milj. kr. i stället för SJ:s 19,5 milj. kr. Det är den lösningen som vi menar atl statsmakterna och SJ bör vara med och diskutera.

Den här frågan var så sent som den 4 maj innevarande år föremål för en interpellationsdebalt här i riksdagen. Då sade dåvarande kommunikationsministern: "Låt kommunalmännen och SJ pröva sina krafter mot varandra i de överiäggningar som nu pågår, Lyckas man inte efter allvariigt menade försök nå ett positivt resultat, har vi alla - det vill jag säga till mina meddebaltörer - ell ansvar för att lösa denna fråga. Jag tror emellertid parterna både om den goda viljan och om kunskaperna att klara dessa frågor."

Nu har man diskuterat och ännu inte kommit fram till någon lösning. Då kvarstår min fråga: Vill kommunikationsministern mot bakgrund av uttalandet i regeringsdeklarationen om att den kollektiva trafiken skall understödjas medverka lill att vi får behålla trafiken på linjen Göte-borg-Alingsås?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om bibehållande av SJ:s pendeltågs-trafik i Göteborgsområdet

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag har just inför svaret på den här frågan läst protokollet från majdebatten - del var ju en myckel vidlyftig debatt. Jag noterar liksom herr Hugosson all min företrädare då sade all vi skall låta kommunalmännen och SJ pröva sina krafter och se vad del leder till. Han uttalade också sin tro på den goda viljan hos de berörda parterna.

Förhandlingarna pågår alltjämt. Jag medger gärna alt de har pågått länge och varit segdragna, men de är ännu inte avslutade. Därför är det ganska naturiigt att jag på frågans nuvarande ståndpunkt är förhindrad att uttala mig på annat sätt än jag gjort i svaret.

Vad beträffar herr Hugossons fråga om min inställning till regeringsdeklarationens uttalande om all vi skall stödja kollektivtrafiken vill jag

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om bibehållande av SJ:s pendeltågstrafik i Göteborgsområdet

bara säga att jag vid fiera tillfällen sedan jag tillträdde min nuvarande Ijänsl har gjort myckel klara och otvetydiga uttalanden helt i regeringsdeklarationens anda. Jag är övertygad om all del är nödvändigt atl vi stöder kollektivtrafiken. Del gör vi bäst genom atl göra den attraktiv. Om kollektivtrafiken har en god standard kan den locka över privatresande.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Naturligtvis skall inle kommunikationsministern ingripa i pågående förhandlingar. Problemet i en sådan här förhandlingssituation är emellertid att SJ har underiaget för diskussionen medan övriga som skall förhandla inle har möjlighet atl se på kalkylerna. I detta fall befinner sig alltså kommunalmännen i en svårare situation. De har tvingats göra egna kalkyler, och dessa visar alt SJ:s kostnadskalkyler är tre gånger så höga som de som kommunalmännen efter en mycket omfattande och seriös utredning har kommit fram lill. Delta är också problemet för oss riksdagsmän - vi har inte den möjlighet till irisyn som vi många gånger skulle önska.

Det är naturligtvis bra att kommunikationsministern gör allmänna uttalanden om atl den kollekliva irafiken skall stödjas, men här har kommunikationsministern ett tillfälle alt i en praktisk fråga ge sin generella syn på detla och säga: "Jag tycker atl de skall lösa frågan till fromma för kollektivtrafiken." Det vore förödande, herr kommunikationsminister, om man tvingades lägga ned lokaltågslrafiken mellan Alingsås och Göteborg och föra över den trafiken till buss. Bussarna går inte genom samhällena Flöda, Partille och Lerum, medan däremot i della fall tågen för en gångs skull passerar rätt igenom samhällena. Därför är det verkligen angeläget att denna trafik bibehålls.

Till della kommer alt passagerarantalet i lokaltrafiken ökat med 15 % under de senaste åren, något som är en källa till glädje.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Den förhandlingssituation som herr Hugosson beskriver och kritiserar är förvisso inte ny. Den levde herr Hugosson med långt innan den nuvarande regeringen trädde till.

Till sist vill jag säga med herr Hugossons egna ord att jag tycker atl förhandlingarna bör leda till att man löser frågan om kolleklivtrafiken i del här området på ett tillfredsställande sätt.

Hert HUGOSSON (s):

Herr talman! Förvisso är situationen inte ny - vi har haft samma situation tidigare. Men herr Turesson har ett visst ansvar som ledamot sedan många år i SJ:s styrelse, som utformat denna praxis.

Jag gladde mig över kommunikationsministerns allra sista uttalande, som andas en positiv inställning till atl vi skall bibehålla tågtrafiken mellan Göteborg och Alingsås. Men - jag vill understryka del - det

får inle ske till priset av all orimliga kostnader läggs över på lokaltrafiken. Uppenbarligen är det så atl den kalkyl på 19,5 milj. kr. som SJ utgår ifrån i dessa förhandlingar upptar kostnader, som icke bör drabba lokaltrafiken ulan hell falla på fjärrtrafiken i området. Delta anser jag vara fel, och därför är det beklagligt atl man inle har möjlighet atl få insyn i underlaget för den kalkyl SJ använder vid dessa förhandlingar.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om säkerhetskontrollen vid utrikesterminalen på A rlanda flygplats

§ 18 Om säkerhetskontrollen vid utrikesterminalen på Arlanda flygplats

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Wirmarks (fp) den 18 november anmälda fråga, 1976/77:91, och anförde:

Herr lalman! Herr Wirmark har frågat mig om jag är beredd att medverka till sådana förändringar vid Arlanda atl säkerhetskontrollen vid utrikesterminalen kan äga rum på ett sådant sätt atl större hänsyn tas till den enskildes integritet.

Chefen för rikspolisstyrelsen och generaldirektören i luftfartsverket kom vid överiäggningar i förra veckan överens om alt luftfartsverket skall göra vissa, från såväl säkerhets-, integritets- som arbetsmiljösynpunkt, nödvändiga förändringar av säkerhetskontrollen i Arlandas nya utrikesterminal. Arbetet skall ske i samråd med rikspolisstyrelsen och företrädare för berörd personal.

Hert WIRMARK (fp):

Herr lalman! Jag ber att få lacka kommunikationsministern för svaret och för beskedet om att det nu kommer att företas vissa ändringar i fråga om säkerhetskontrollen vid utrikesterminalen på Arlanda flygplats. Jag hoppas atl ändringarna innebär alt visitationerna kan äga rum inom ett avgränsat område, skyddat för insyn.

Som det har varit och i dag är på Arlanda har personvisilationen blivit ett folknöje. Från morgonen lill sena kvällen finns hundratals åskådare samlade framför ingången till ulrikesavfarten. Det kommer 4 000 å 5 000 passagerare om dagen. Inför allmänhetens blickar undersöks väskor och personer, som detekiorn givit utslag för. Man förslår all detta är ett problem. Det måste givetvis finnas en sådan här kontroll, och den måste vara effektiv, men atl den sker inför öppen ridå är klart olämpligt -både personal och passagerare har känt sig generade.

Man lar sig onekligen för pannan och frågar sig hur denna planering av säkerhetskontrollen över huvud tagel har kunnat komma till stånd. Har de som gjort planeringen inte tänkt på den enskildes integritet? Mig veterligi-och jag har besökt en hel del flygplatser-finns inte ett liknande system på andra likvärdiga flygplatser. Anordningarna i gamla utrikes-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm slopande av tidtabeller för viss färjtrafik

hallen var bättre med visitalionen först sedan passagerarna hade passerat passkontrollen.

Kan kommunikationsministern bekräfta alt ändringarna blir sådana att personvisilationen äger rum först sedan passagerarna har passerat passkontrollen? Del vore en fördel om så kunde bli fallet.

Jag vill också erinra om alt även charlerlrafik förekommer i utrikeshallen. Där råder i dag precis samma förhållande. Visitalionen sker inför öppen ridå. Kommer del även på den punkten att ske en ändring så atl man för visitalionen har avgränsade områden utanför allmänhetens insyn?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag beklagar att jag inle kan redovisa hur planeringen av dessa detaljer i det stora bygget vid Arianda International har gått till. Uppenbarligen har någonting hänt under arbetets gång. Visserligen var det tänkt att visitalionen skulle ske i samma ordningsföljd visavi passkontrollen som nu sker, men del skulle ha funnits skärmar som skyddade för insyn. Enligt uppgift har de av någon anledning inte kommit till utförande.

Den nya utformningen av denna del av hallen har, enligt uppgifter som jag erhållit, godkänts. Nu kommer skärmar alt sällas upp. Men ordningsföljden mellan passkontrollen och bagagevisitalionen kommer att bli densamma. Enligt vad jag har erfarit är polisens önskan alt kontrollen sker på det sättet.

Herr WIRMARK (fp):

Herr lalman! Jag noterar i svaret atl arbetet med nödvändiga förändringar skall ske "i samråd med rikspolisstyrelsen och företrädare för berörd personal'. Jag noterar detta med tillfredsställelse, för vid kontakter i detta ärende har jag fått det beklämmande svaret att den berörda personalen tidigare inte har tillfrågats. Personalens synpunkter har inte beaktats vid planeringen som väl skedde under gamla regeringens tid. Jag konstaterar all del nu råder en ändrad attityd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om slopande av tidtabeller för viss färjtrafik

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Lindahls i Hamburgsund (fp) den 19 november anmälda fråga, 1976/77:95, och anförde:

Herr talman! Herr Lindahl i Hamburgsund har frågat mig om jag anser det rimligt att färjor, där en tidtabell ger en helt försumbar besparing men dålig service, bör få gå på anrop.

Färjning efter anrop har lidigare använts vid många av de allmänna

färjlederna, men bl. a. på grund av vägtrafikens ökning har luriistereglerad trafik numera införts på huvudparten av färjlederna. Sådan trafik utgör normalt en förutsättning för all kunna bedriva en rationell färjdrift. Jag anser för min del atl irafiken vid de allmänna färjlederna bör bedrivas enligt turlisla, såvida inle särskilda skäl talar emot detta.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min fråga. Det präglas av en annan anda, tycker jag, än de svar jag har fått tidigare när de här sakerna har debatterats.

Färjtrafiken har, framför allt på de korta sträckorna, en myckel hög andel fasta kostnader, medan de rörliga kostnaderna - de som härrör sig till vad varje extra tur kostar - i princip bara utgörs av kostnaden för litet grand dieselolja. Inbesparingen genom att tidlabellägga irafiken har varil ytterst minimal. Enligt undersökningar som jag har gjort själv eller med andras hjälp rör det sig om 3 000 å 4 000 kr. per år. Däremot har servicen för lokalbefolkningen i en del fall blivit väldigt dålig när man har tidtabellagi färjtrafiken. Dessutom ökar kostnaderna för många öbor genom att det lar längre tid att göra en tur och retur-resa. Kostnaderna för byggen och mänga andra saker stiger ganska dramatiskt i vissa fall.

Dessutom är del viktigt att länka på trafiksäkerheten. Man vel kanske att det går en färja om en liten stund och att man sedan inle har en chans på en halvtimme eller en timme. Jag skulle vilja se den bilist som inte ökar farten ganska betydligt för alt hinna med färjan. Hetsen på vägarna är sannerligen stor nog ändå.

Å andra sidan håller jag hell med om vad statsrådet har sagt i sitt svar. Huvudparten av de färjor som finns i dag bör gå efter tidtabell. För färjleder med stor irafiktillströmning och framför allt med lång omloppstid är detta av praktiska skäl det bästa möjliga. Men det finns ett anta! kortare färjleder med ganska liten belastning, och i de fallen anser jag att det blir en klar försämring med turlistetrafik.

Får jag tolka statsrådets svar så att färjor kan få gå på anrop om särskilda skäl talar för det? I så fall är jag hell nöjd med svaret.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om slopande av tidtabeller för viss Järjtrafik

Under detla anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag vill erinra om att i många färjlägen är den turiis-tereglerade irafiken myckel tät, ofta med 15 minuters intervall under dagtid. Finns det ett stort trafikunderlag så går färjan praktiskt taget kontinuerligt fram och tillbaka.

Visst kan den anropsstyrda trafiken ha vissa fördelar for trafikanterna vid lågtrafik, när intervallerna i tidtabellen är längre, del håller jag gärna med om. Men det finns en part lill här, och del är den berörda personalen.

Nr 33

Såvitt jag kan bedöma, uttrycker den tämligen enstämmigt önskemål om luriistereglerad trafik med hänsyn till den egna arbetssituationen.

Torsdagen den

25 november 1976 " synpunkten har vägts in och givits rätt stor tyngd i sammanhanget

öm åtgärder för att Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

minska trafik- Herr lalman! Till det sista får jag göra den kommentaren all jag själv

olycksriskerna un- inte personligen träffat någon som kör en färja och som har haft den der vinterhalvåret åsikten. Däremot skall jag gärna hålla med om all man har hört denna

kommentar från annat håll, från personer som inte är direkt inblandade

i färjtrafiken.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om åtgärder för att minska trafikolycksriskerna under vinterhalvåret

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Sellgrens (fp) den 19 november anmälda fråga, 1976/77:96, och anförde:

Herr talman! Herr Sellgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser all vidta i syfte all minska Irafikolycksriskerna under vinterhalvåret.

Herr Sellgrens fråga är föranledd av de resultat som statens väg- och Irafikinslitul har kommit fram till vid undersökningar som utförs på uppdrag av bl. a. statens trafiksäkerheisverk och statens vägverk. Resultaten bekräftar den uppfattning som man tidigare erfarenhetsmässigt har haft att mörkerkörning och körning vintertid är förenad med särskilda problem. I anslutning lill undersökningarna har också diskuterats olika åtgärder för all minska riskerna.

Del ankommer nu på de båda ansvariga myndigheterna - vägverket och trafiksäkerhetsverket - au överväga de framtagna resultaten och bedöma vilka åtgärder som man bör satsa på för att motverka de ökade olycksriskerna. I den mån verken kommer fram till alt del krävs åtgärder som de själva inle har möjlighet atl besluta om utgår jag från att de kommer att lägga fram förslag till sådana.

Hert SELLGREN (fp):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Det är, som statsrådet själv anför, en allmänt känd erfarenhet att de flesta trafikolyckorna inträffar vid körning i mörker och vid dåligt väglag, särskilt vinterlid. Kombinationen mörker och is- eller snöförhållanden är den fariigaste trafiksituationen.

Väg- och trafikinstitutets rapport bygger på noggranna mätningar, och man har då fått fram en olyckskvoi för olika trafiksituationer. Del intressanta med rapporten är alt man fått en nyanserad bild av trafik-olycksriskerna relaterade till väglag, dagsljus och mörker inom landels

olika regioner. Vi har alltså nu vetenskapligt framtagna mått på hur mycket farligare det är att köra på exempelvis is- och snöbelagd vägbana än på barmark.

Av rapporten framgår att vintermånaderna totalt sett har den högsta olyckskvoien. De mest riskfyllda månaderna synes vara oktober, mars och april.

Med della underiag borde del rimligtvis vara möjligt all överväga om de tillåtna maximihastighelerna på våra vägar skall vara lika under vintertid som sommarlid.

Mot olika hastighetsgränser vid skilda tider av året kan man anföra svårigheterna att utöva en effektiv haslighelsövervakning, kostnaderna för omskyllning m. m. Men sett mot del faktum all olycksriskerna i vissa fall är upp till 15 gånger större vinterlid än under barmarkstid borde det vara motiverat att någon form av haslighetsbegränsande åtgärder vidtas.

Nu hänvisar statsrådet - och det är ganska naturiigt - till vägverket och irafiksäkerhetsverket som närmast är ansvariga för all vidta erforderliga åtgärder. Men, herr statsråd, nog skulle det vara intressant alt även få höra någon liten meningsyttring ifrån statsrådets sida. Jag hoppas vägverket och Irafiksäkerhetsverket verkligen gör insatser. Del kan nämligen inte vara ansvarsfullt all efter de klara fakta väg- och trafikinslilutet redovisat bara notera trafiksituationen och sedan inte vidta några som helst åtgärder.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om åtgärder för atl minska trafik-olycksriskerna under vinterhalvåret

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr lalman! Jag avslutade mitt svar med att säga att i den mån de berörda verken kommer fram till alt del krävs åtgärder som de inle själva har möjlighet att besluta om, utgår jag ifrån atl de kommer all lägga fram sådana förslag till åtgärder.

Jag kanske borde ha tillagt all självfallet kommer jag och regeringen atl pröva sådana förslag i en utpräglat positiv anda.

Jag skulle kunna peka på en rad åtgärder som man överväger i de båda verken för att begränsa olyckorna vinlertid. Vi arbetar vidare med dessa frågor i departementet allteftersom vi får in förslagen. Det gäller hastighetsbegränsning vinlertid. Det gäller ökad användning av fotgäng-arreflexer. Det gäller bättre vägbelysning.

Det gäller också väder- och halkinformalion genom radion och televisionen. Som bekant pågår del även en försöksverksamhet med väder-och väglagsinformation från SMHI direkt till väghållarna.

Vad beträffar vägbeskaffenheten har vägverket även på annat sätt försökt hålla en snabb beredskap, bl. a. genom att personal på vissa utsatta vägar avpatrullerar vägarna praktiskt tagel dygnet runt och lämnar besked om vägarnas tillstånd per radio. Det gäller t. ex. också ökad användning av varselljus - en fråga som jag inom departementet har satt i gång en utredning om och så småningom kommer atl få förslag att ta ställning till.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om lOO-årsminnet av Vegas färd genom Nordostpassagen

Likaså gäller det aktuella planer som vägverket har på det tekniska området; man vill effektivisera halkbekämpningen bl. a. genom att utöka antalet fordon för snöröjning och halkbekämpning. Ävenså gäller del vägradioråd och, slutligen, träning i halkkörning - som jag tror har myckel stor betydelse i sammanhanget.

Herr SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag ber all få tacka för delta tillägg. Ofta är det så atl statsråden i det andra anförandet lämnar mera personliga och detaljerade synpunkter på den fråga som diskuteras, och som vanligt fick jag därför nu höra den mera positiva delen av statsrådets svar.

Jag tyckte att det inte räckte med all, som statsrådet gjorde, hänvisa lill all olika verk har möjlighet att göra framställningar till regeringen. Det är en självklarhet. Men nu sade statsrådet också att regeringen kommer att positivt pröva de olika förslagen, och del tyckte jag var värdefullt atl höra.

Men statsrådets synpunkter på olika trafiksäkerhelsåtgärder och hans upplysningar av skilda slag är ju gamla och väl kända förslag, som har framförts i många olika sammanhang. Och mol bakgrund av den rapport som vi fått tycker jag all del nu är hög tid alt verkligen aktualisera de förslagen. Och en selekliv åtgärd, om jag får kalla den så, vore alt just under de viktiga höstmånaderna liksom under våren när ishalkan sätter in - vilket sker på litet olika tider i södra, mellersta och norra Sverige, eftersom förhållandena är skiftande i olika regioner - genom kraftiga annonskampanjer göra trafikanterna uppmärksamma på trafikriskerna. Delta kan man då också göra genom att utnyttja radion, som ständigt är påslagen i bilarna.

Del vore värdefullt atl använda även sådana metoder.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag håller med herr Sellgren om alt de olika förslag på åtgärder som jag nyss från talarstolen så att säga läste upp rubrikerna på är gamla bekanta. Likaså håller jag med herr Sellgren om att det är hög tid alt resultaten av de försök som gjorts konkretiseras i åtgärdsförslag och åtgärder. Men herr Sellgren kan näppeligen lasta den nuvarande regeringen för all vi ännu inte har nått några resultat. Och jag försäkrar atl vi inle skall spilla någon tid i onödan.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om lOO-årsminnet av Vegas färd genom Nordostpassagen

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara herr Lindblads (fp) den 16 november anmälda fråga, 1976/77:79, och anförde:

Herr talman! Herr Lindblad har frågat mig vilka planer det finns i dag på all i anslutning till lOO-årsminnet av Vegas färd aktualisera insatser med anknytning till A. E. Nordenskiölds gärning.

Med anledning av frågan har jag tagit kontakt med de kultur- och forskningsinstitutioner som i första hand kan väntas ha intresse för Nordenskiölds insatser. Det har visat sig att det på flera håll finns planer att fira lOO-årsminnet av Vegas färd. Redan förra sommaren anordnades på LäckÖ slott en utställning bl. a. om Nordenskiöld. Etnografiska museet och naturhistoriska riksmuseet planerar utställningar. Också Vetenskapsakademien kommer att uppmärksamma jubileet. Dessutom har Örlogs-mannasällskapei. Vetenskapsakademien och Svenska sällskapet för antropologi och geografi planer på att under sommaren 1979 genomföra en forskningsfärd i Vegas kölvatten.

Av förklariiga skäl är det ännu för tidigt att ge en samlad bild av hur olika museer och organisationer kommer atl fira Vegas 100-årsminne. Det är emellertid alldeles klart atl Nordenskiölds insats kommer alt bli ordentligt uppmärksammad. Den fortsalla planeringen av de aktualiserade projekten ankommer givelvis på de olika institutioner som tagit initiativen.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om lOO-årsminnei av Vegas färd genom Nordostpassagen

Herr LINDBLAD (fp):

Herr talman! Jag vill tacka herr statsrådet för svaret.

För en tid sedan råkade jag läsa Rolf Edbergs biografi över Fridtjof Nansen. Det var intressant alt se vilken vikt han fäste vid den inspiration som Nansen fick av Nordenskiöld, som Edberg kallar den systematiska polarforskningens portalfigur. Den då gamle Nordenskiöld var nästan den ende som trodde på den unge Nansens idé all på skidor la sig tvärsöver Grönland.

Det är intressant att se hur många aspekter som kan anläggas på Nordenskiöld, oavsett hur man nalkas honom. Myckel tidigt, direkt efter sin doklorsdisputalion, fiydde han från det ryska Finland, därför atl han var kritiskt inställd mot regimen. Han blev riksdagsman här och fick en sådan ställning som vetenskapsman att tsar-Ryssland ändå lät honom komma in i landet för att forska och bli den förste som seglade runt del ryska väldet, dvs. den förste atl klara Nordostpassagen.

Det råder väl inget tvivel om att Nordenskiölds insats blev den naturvetenskapliga insats i det här landet som på sin tid uppmärksammades kanske mer än någon annan. Men samtidigt är det väl lätt att konstatera att Nordenskiöld nu för många bara är den där med båten Vega och fyrverkeriet. Ännu har emellertid de fotografier som togs under Vega-färden inte blivit publicerade i samlat skick.

Nu har jag hört all del t. o. m. planeras atl låta en svensk statsisbrytare inle bara följa i Vegas spår ulan på samma gång klara Nordvästpassagen och därmed bli det första fartyg som gör detla. Om denna expedition lyckas och Sverige tillsammans med andra västländer och Sovjet får göra denna stora vetenskapliga insats, är det verkligen fråga om avspänning.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om utbyggnaden av mindre tätorter

Men del viktiga är väl atl man utnyttjar det här tillfället för alt både kulturhistoriskt och naturvetenskapligt hugfästa minnet av Nordenskiöld och göra konstruktiva insatser. Jag är glad över alt statsrådet kunde redovisa alt fiera institutioner arbetar med den saken.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Om utbyggnaden av mindre tätorter

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för att besvara fru Anderssons i Hjärlum (c) den 11 november anmälda fråga, 1976/77:74, och anförde:

Herr lalman! Fru Andersson i Hjärtum har frågat vilken inställning jag har till en utbyggnad av mindre tätorter när det inte finns arbetstillfällen på själva orten. Med anledning härav vill jag framföra följande.

Regeringen anser att bebyggelse i mindre tätorter skall underlättas. Del innebär framför allt all en komplettering av redan befintliga tätorter bör gynnas. På så sätt förbättras möjligheterna alt behålla och utveckla den service som finns på orten. En lokalisering till tätorter som således direkt kompletterar befintlig bebyggelse bör enligt min mening underlättas, även om det inte finns tillräckligt med arbetstillfällen på själva orten. En förutsättning är självklart all arbetstillfällen finns inom rimligt pendlingsavstånd. Jag anser också att det är nödvändigt att etableringen av ny bebyggelse för bostadsändamål övervägs i översiktlig kommunal eller interkommunal plan. En regional balans mellan bostäder och arbetsplatser kan givelvis inle heller åstadkommas utan att beslut i planfrågor och regionalpoliliska insatser står i samklang med varandra.

Fru ANDERSSON i Hjärtum (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka bosladsministern för det från min synpunkt positiva svaret.

Anledningen lill min fråga var all vid informationsmöten om den kommunala översiktsplaneringen, som nu äger rum ute i kommunerna, har jag upplysts om atl vissa länsarkitekter försöker påverka de kommunala planerarna att i översiktsplanen inte ta upp någon utbyggnad av de mindre lälorterna, om del inle finns arbetsmöjligheter just där.

I det aktuella fall som jag tänker på är avståndet till stora arbetsplatser mellan 7 och 15 km. Visserligen ligger några av dem i annan kommun. Lämplig hag- och skogsmark för bostadsändamål finns, liksom reningsverk med yllerligare kapacitet. Man har lågsladie- och deltidsförskola. Däremot har nuvarande affär svårt att få lån till om- och utbyggnad, om man inle kan visa alt befolkningsunderiaget kommer att öka något genom atl tätorten byggs ul. Kan inle detla ske, kommer servicen för nuvarande människor i trakten atl försämras.

Det finns säkert många hundra liknande tätorter i vårt land, som funge-

rar utmärkt och där det finns en gemenskap och ett samhällsansvar som jag anser alt man måste la vara på. Man kan även många gånger slippa ta åkermark i anspråk vid de större tätorterna om det finns alternativ mark vid de små lälorterna.

Genom bosiadsministerns svar hoppas jag, att kommunerna i sina översiktsplaner skall våga satsa mer på de små tätorterna och få balans inom kommunerna, vilket invånarna i dessa orter och i glesbygderna runt om ofta önskar. Därför lackar jag än en gång för svaret.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om lämpligheten av svensk export av kärnteknologi till Iran

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om lämpligheten av svensk export av kärnteknologi till Iran

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för all besvara herr Granstedis (c) den 28 oktober anmälda fråga, 1976/77:48, lill herr handelsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Granstedt har frågat handelsministern hur han bedömer det lämpliga i en svensk export av kärnteknologi till Iran. Frågan har överiämnats lill mig för besvarande.

Med stöd av alomenergilagen har regeringen i förordningen 1975:20 föreskrivit att utrustning eller material på kärnkraftsområdei får utföras ur landet först efter regeringens tillstånd. Vilken kärnkraftsutrustning och vilket klyvbart material som omfattas av tillslåndskrav vid export framgår av lagen och av bilaga lill förordningen.

Fördraget om förhindrande av kärnvapenspridning (NPT) är en grundval för regeringens inställning i alla frågor om eventuell svensk export på kärnkraftsområdei. Framför allt genom stöd för detla fördrag, men också på andra säll, verkar regeringen för principen atl kärnkraflsexport endast kommer till stånd om fullgoda garantier föreligger för atl all kärn-kraftsverksamhel i importländerna uteslutande är för fredliga ändamål.

Någon ansökan om export av svensk kärnkraftsutrustning till Iran föreligger inle. Frågan om kärnkraflsexport berördes inle heller vid nyligen avslutade överiäggningar i Teheran inom ramen för den svensk-iranska blandade kommissionen. Regeringen finner inte anledning all för dagen la ställning till frågan om export eller inte av kärnkraftsutrustning till Iran.

Hert GRANSTEDT (c):

Herr lalman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Saken aktualiserades för några veckor sedan i samband med den blandade kommissionens förestående avresa för handelsöverläggningar i Iran. Det bedömdes då att frågan om en eventuell svensk export av kärnkraftsutrustning skulle kunna bli aktuell vid överiäggningarna i Iran. Nu blev den inte så, som framgår av svaret. Därför kanske frågan har

4 Riksdagens protokoll 1976/77:33-35

Nr 33 mindre aktualitet nu än den hade när den ställdes.

Torsdaeen den finner det för min del ganska naturiigt all den omorienlering av

25 november 1976 svensk energipolitik som pågår f n. - och som innebär att den tidigare

_____________ satsningen på kärnkraft för svenskt bruk inle är lika aktuell längre -

öm lämpligheten också kan komma alt leda till en omorienlering av den svenska export-av svensk export av inriktningen.

kärnteknologi till En annan sak som jag tycker är viktig alt notera i del här sammanhanget

Iran är att NPT-avtalet som ju är den viktigaste begränsningen för svensk

kärnkraftsexport, är ett ganska bräckligt skydd mot eventuellt missbruk. Det finns ju möjlighet för ett land som har undertecknat NPT-avtalet atl med sex månaders varsel säga upp del och sedan utnyttja den utrustning och del material som man har fåll. Vad som är viktigt i della sammanhang är naturligtvis att regeringen på ett tillräckligt tidigt stadium kopplas in i de fall där det blir överläggningar mellan svenska exportörer och importörer i andra länder om försäljning av kärnkraflsutrustning. Jag vill avsluta med att fråga statsrådet Johansson vilka förutsättningar den svenska regeringen har all på ett tillräckligt tidigt stadium framföra sina synpunkter om det på nytt skulle bli aktuellt med export av svensk kärnkraflsutrustning till Iran eller något annat land.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Allmänt gäller, som jag redan sagt, i den svenska exportpolitiken på kärnkraftens område atl regeringens tillstånd krävs. Varje exportfall behandlas för sig. Vid export på kärnkraftsområdei tillämpar regeringen - liksom f ö. ett antal andra länder - riktlinjer som är mera restriktiva än vad som tidigare gällt internationellt. Enligt dessa riktlinjer krävs internationell kontroll inle bara i samband med export av utrustning och material utan också i andra sammanhang. Även förbättrat fysiskt skydd är med bland de nya exportkraven.

Som svar på herr Granstedts direkta fråga, om regeringen har möjlighet atl tillräckligt tidigt kopplas in när en eventuell exporlaffär är aktuell, vill jag säga alt det i varje fall i Sverige - med något undantag - är statliga eller statligt delägda företag som berörs av denna sorls affärer. Av naturiiga skäl kan därför sådana kontakter upprätthållas ganska fortlöpande. Men jag vill också nämna all det kanske finns anledning att titta något ytterligare på denna problemalik. Frågan om införande av vissa nya procedurer för framtida exportärenden, i syfte all formalisera de tidiga kontakterna vid handläggning av sådana här ärenden, är f n. föremål för överväganden inom regeringen.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag inser naturligtvis att regeringen inte kan göra några
förhandsuttalanden om hur man skall behandla eventuella framställning
ar om export av svensk kärnkraflsleknologi med de procedurordningar
som nu gäller. Jag noterar i alla fall med tillfredsställelse den allmänt
50 restriktiva inställning som jag tycker mig kunna utläsa ur statsrådet

Johanssons svar. Jag vill också med tillfredsställelse notera alt regeringen tydligen har ett starkt intresse av alt komma in i ett tidigt skede av förhandlingarna och diskussionerna om eventuell svensk export. Som jag tidigare nämnde måste en av de allra viktigaste förutsättningarna i detta sammanhang vara att det inte pågår en mängd förhandlingar, som regeringen kanske är okunnig om, så att den kopplas in först i ett skede när diskussionerna nått myckel långt.

Därför vill jag än en gång lacka statsrådet för del svar jag fåll på min fråga.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om upphävande av förordning om i statlig upphandling av råolja m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Om upphävande av förordning om statlig upphandling av råolja m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet föran besvara herr Siegbahns (m) den 17 november anmälda fråga, 1976/77:82, lill herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Siegbahn har frågat industriministern om regeringen avser att upphäva förordningen (1976:664) om upphandling för statlig myndighet av råolja eller raffinerade produkler. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Förordningen utfärdades sedan riksdagen efter förslag i propositionen 1975/76:124 fastställt riktlinjer för det statliga oljebolaget Svenska Petroleum AB:s verksamhet. Förordningen föreskriver skyldighet för statlig myndighet som inte hör till försvarsdepartementet att antingen samråda med eller anlita bolaget vid upphandling av oljeprodukter. Undanlag görs för upphandling som uppgår lill högst 50 kubikmeter om året.

Uppgiften att samordna statliga myndigheters oljeinköp har tidigare legat på försvarets materielverk. Denna samordning var frivillig. Detsamma gäller den nu aktuella samordningen. En myndighet kan alltså, förutsatt att samråd med Svenska Petroleum dessförinnan har skett, upphandla i egen regi i enlighet med upphandlingskungörelsens bestämmelser.

Under den korta lid som förordningen har varit i kraft har det inle inträffat något som ger regeringen anledning överväga att upphäva förordningen.

När förordningens tillämpning har gett tillräcklig grund för en bedömning avser jag att la upp till prövning frågan om dess fortsatta giltighet. Därvid bör särskilt dess inverkan på konkurrensförhållandena inom oljehandeln beaktas.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet Johansson för svaret på min fråga.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om upphävande av förordning om stadig upphandling av råolja m. m.

Den kan tyckas vara av begränsad betydelse. Så är i realiteten ingalunda fallet. Den har fiera viktiga principiella, såväl politiska som ekonomiska, aspekter.

Jag vill i della sammanhang inte ta upp de principiella frågor som gäller om det över huvud taget var klokt och riktigt att bilda ell statligt oljebolag med de väldiga ambitioner som nu föreligger. Myckel talar för alt såväl landels som statens intressen skulle ha kunnat tillgodoses på ett enklare sätt. Jag skall här begränsa mig till den problemställning som aktualiserats genom min fråga.

Jag vill då börja med alt säga all del kan le sig oskyldigt att bara kräva alt de statliga myndigheterna skall inköpa olja först "efter samråd" med Svenska Petroleum AB, som det står i kungörelsen. Jag har dock under hand erfarit all denna bestämmelse i realiteten på alla håll tolkals så alt de statliga organen är skyldiga atl i framliden läcka sitt oljebehov genom Svenska Petroleum AB. Härom har f ö. också underhandsinslruk-lioner utgått från bl. a. flera f d. regeringsmedlemmar. Della slår självfallet i strid med den motion som moderata samlingspartiet på sin lid lade fram med anledning av propositionen 124 om den slalliga verksamheten på oljepolitikens område. Det slår också i strid med folkpartiets motion i samma fråga, där man sade: "Vi förutsätter dock atl della inte innebär tvång för statliga företag all göra sina inköp genom bolaget."

Konsekvensen är att de många små oljehandelsbolagen, vid sidan om de multinationella förelagen, tvingas slå igen eller åtminstone kraftigt skära ned sin verksamhet. Det måste slå i strid med den allmänna filosofi som präglar de nya regeringspartiernas verksamhet. Dessa bolag har hävdat att de inle har några invändningar emot atl i konkurrens med ett statligt bolag bedriva sin verksamhet under förulsättning all konkurrensen bedrivs på lika villkor. Delta blir inle och kan inle bli fallet så länge den berörda författningen gäller.

En annan konsekvens blir alt servicen, speciellt i glesbygden, efter hand kommer all försämras och fördyras. Småbolagen har nu egna depåer och egen distributionsapparat just i sådana områden där lagring inle kommer atl te sig ekonomiskt intressant för storbolagen om de multinationella bolagen blir ensamma konkurrenter lill det statliga pelroleumbolagel. De kommer då, vilket vi redan sett exempel på, att lägga ned dessa depåer och i stället belasta vägnätet med ytteriigare lastbilstransporter. Ty man får ju inte glömma alt Svenska Petroleum AB inte har, och synbarligen heller inte tänker skaffa, vare sig lagringsmöjligheter eller distributionsmöjligheter. Här har man i stället ingått ell monopolavlal med BP. En i sig tvivelaktig anordning.

Till slut vill jag fråga herr statsrådet Johansson: Kommer man, vid den översyn man skall göra, all kräva alt del statliga petroleumbolaget skall gå ihop ekonomiskt och att det skall konkurrera på lika villkor på marknaden för oljeprodukter?

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse atl herr Siegbahn inte har uppfattat förordningen på annat sätt än jag, nämligen all det är klart att det inte föreligger någon skyldighet att upphandla, ulan det föreligger alltså en samrådssky\d\ghet. Det är möjligt alt del har förekommit missuppfattningar på den punkten, och det är viktigt all sådana missuppfattningar undanröjs.

Den här förordningen har inte varit i kraft mer än ungefär tre månader - närmare bestämt sedan den 24 augusti - och det föreligger alltså inte något direkt erfarenhelsunderiag. I svaret på frågan har jag angett alt konkurrensförhållandena inom oljehandeln kommer att vara en viktig utgångspunkt för den prövning som måste komma efter ett tag, när man kan avläsa hur förordningen fungerar. Inte minst gäller della det spörsmål som herr Siegbahn tog upp om de små oljeförelagens niöjligheter atl hävda sig i den här situationen och huruvida de i realiteten diskrimineras genom den nuvarande uppläggningen.

I della ligger egentligen svaret på den fråga som herr Siegbahn ställde. Det är klart att konkurrensaspekterna kommer alt väga mycket tungt i den prövningen, men låt oss som sagt vänta någon lid, så att vi skall kunna avläsa mera exakt hur förordningen har tillämpats!

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm upphävande av förordning om statlig upphandling av råolja m. m.

Hert SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Jag kan inte dela slalsrådel Johanssons uppfattning att del inte finns något erfarenhelsunderiag. Jag tror det vore värdefullt om statsrådet och hans departemenistjänslemän gick ut och talade med dem som är berörda. Det finns nämligen ett verklighetsunderlag: de håller redan på att förlora nästan hela den marknad de nu har.

Man kan visserligen säga att förordningen inte innebär något tvång, men den tolkas på detta säll. Det är värdefullt att statsrådet Johansson säger att det inte är något tvång eller att förordningen inte på något sätt skall ha den karaktären, men om man nu bara låter liden gå och säger, som alltid i sådana sammanhang, att man skall skaffa sig ett verklighetsunderlag, kan ju det inträffa all kon dör medan gräset gror. Här är det alltså risk för att när man skall börja granska effekterna finns inte några småbolag kvar, eller i varje fall har deras verksamhetsmöjligheter väsentligt minskal.

Sedan tycker jag inle att jag fick svar på mina frågor:

1. Kommer man att kräva konkurrens på lika villkor? Då kan man ju inte ha sådana bestämmelser.

2. Kommer man atl kräva normal lönsamhet för del statliga bolaget, eller skall det med sin monopolställning kunna konkurrera ul de små privata företagen medan det självt går med förlust?

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Målsättningen bör nalurligivis vara all vi skall ha. en likakonkurrenssituation.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om mottagande av latinamerikanska fiyktingar, m. m.

Sedan finns det skäl av principiell karaktär - som jag inte har tagit upp i den här diskussionen - om vårt behov av ett statligt oljeföretag, och de skälen bör också beaktas i det här sammanhanget.

Men jag kan gå herr Siegbahn så långt lill mötes att jag säger att om det här har varil en negativ effekt på nuvarande dislribulionsnät som verkai direkt diskriminerande mot de mindre oljeföretagen, är detta en tungt vägande invändning mot den förordning som finns.

Hert SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Jag är medveten om att debatten hänger i luften om man inte diskuterar hela principfrågan om det statliga bolaget, men jag tycker ändå del är viktigt alt slå fast att statsrådet Johansson har sagt all del inle får bli någon diskriminering.

Om det emellertid nu visar sig - och detta kan man redan i dag studera, man behöver inte vänta för alt skaffa sig ytterligare verklighetsunderlag - att en diskriminering äger rum, och det ligger ju nästan en diskri-. minering redan i kravel alt man skall vända sig till statens företag för samråd innan man får gå ut och köpa där man kan köpa billigast, så tycker jag att tiden är mogen för atl göra den undersökningen. Då tror jag också att herr Johansson kommer att finna just all i glesbygderna depåer och annat som underlättar distributionen håller på att utsättas för ett kraftigt hot, till nackdel inte minst för dem som centerpartiet har ömmat för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 25 Om mottagande av latinamerikanska flyktingar, m. m.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den 28 oktober anmälda interpellation, 1976/77:21, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har frågat mig dels hur jag bedömer läget för de politiska fångarna i Chile och för de chilenska fiyk-tingarna i Argentina, dels om regeringen är villig att öka den s. k. latinamerikanska flyklingkvoten.

Sverige har efter händelserna i Chile 1973 lagit emoi omkring 3 500 flyklingar - inberäknal anhöriga - från Lalinamerika.

Flyktingsituationen i Sydamerika har under år 1976 allvarligt försämrats. I Chile har den politiska förföljelsen under det senaste halvåret tagit allt brutalare former. Antalet politiska fångar i Chile uppskattas f n. till minst 2 000, De som fängslats under senare tid behandlas av allt alt döma särskilt brutalt. Den chilenska militärregimen har nyligen gjort gällande all det numera endast finns ett fåtal politiska fångar i landet. Det finns all anledning atl ställa sig skeptisk till dessa uppgifter.

Även i andra latinamerikanska länder förekommer svår politisk för-

följelse. Antalet politiska fångar i Uruguay är t, ex, nu större än någonsin. Många har lyckats fly därifrån. Liksom chilenarna har de bl. a. flytt till Argentina. I Argentina, där alltjämt ca 15 000 politiska flyktingar från olika latinamerikanska länder vistas, har flyktingarnas situation blivit ännu allvarligare än tidigare. Många av dem lever nu under ständigt livshot.

I april i år beslöt den dåvarande regeringen om en kvot på ca 750 flyktingar från främst latinamerikanska länder. Kvoten avser tiden mars 1976-juni 1977, dvs. 16 månader. Hittills har närmare 500 personer lagils ul inom ramen för kvoten. Härav återstår alltså endast 250 personer.

Med hänsyn till den allvariiga situation som nu råder i flera länder i Sydamerika anser jag att ytterligare insatser måste göras. Framställningar härom har också gjorts från flera håll, bl. a. av invandrarverket, Sveriges frikyrkoråd, Amnesty International och Sveriges flyktingråd. Regeringen har därför i dag fattat beslut om att öka den nuvarande kvoten med 500 flyktingar från främst latinamerikanska länder. Beslutet avser endast sådana flyktingar som löper risk för allvarlig förföljelse.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om mottagande av latinamerikanska flyktingar, m. m.

Hert WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill lacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det är ett myckel bra svar.

Chile har försvunnit från förstasidorna. Men förtrycket fortsätter. Tre år efter militärkuppen fortsätter förföljelserna av politiskt och ideologiskt oliklänkande. Tusentals människor hålls i fängelse, de flesta utan rällegång eller dom. Tortyr används systematiskt i förhören.

- Ibland känns del krävande alt leva under detta ständiga tryck. Man
undrar var man skall ta krafterna ifrån.

Så säger en kvinna i Chile vars man arrresterades för två år sedan och sedan dess inte hörts av.

- Barnen tror fortfarande att pappa skall komma tillbaka. Jag vet inte
om jag hoppas längre.

Så är verkligheten i dagens Chile. Ett politiskt förtryck som hårt drabbar människorna.

Tiotusentals människor har tvingats fly från Chile. Nästan hela den chilenska vänstern, liksom anhängarna av demokrati, har tvingats i landsflykt. I Argentina finns över 10 000 chilenska flyktingar i en skräckens exil, där de ständigt är hotade.

Den fria världen har ett stort ansvar för att flyktingarna från Chile skall kunna få en trygg hemvist. Några länder har redan tagit ett betydande ansvar. Jag är glad att Sverige nu - genom det besked Per Ahlmark ger - ansluter sig till de länderna.

Det rör sig här främst om två grupper förföljda. Den första är ungefär 500 människor som sitter i juntans fängelser, men släpps när något land vill la hand om dem. De är ulvisade ur Chile, men får vänta på inresevisum i säkerhetspolisens fängelser. Inget latinamerikanskt land vill ha dem. När den protestantiska hjälporganisationen Caref gjorde en rund-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om mottagande av latinamerikanska flyktingar, m. m.

fråga lill de latinamerikanska staterna i somras vägrade samtliga atl ta emot Chileflyklingar. Gränserna är stängda.

Den andra gruppen är de chilenare som hotats av DINA, den chilenska säkerhetspolisen, och de chilenare som lever under hot i Argentina. För många av dessa är kampen för livet en kamp mot liden. De måste så snabbt som möjligt få visum lill något annat land. Därför är arbetsmarknadsministerns besked om en ökning av flyktingkvoten så glädjande. Jag förutsätter att Per Ahlmark är positiv lill atl, ifall del blir nödvändigt, ytteriigare öka kvoten under 1977 för alt rädda än fler undan förföljelser i Latinamerika.

Sverige har här en chans att rädda människor undan förintelse. Då är inresetillståndet del väsentligaste, inte hur administrationen fungerar i Sverige när flyktingarna väl kommit hit. Att öka flyklingkvoten måste gå före platser på AMS-läger, i utbildning osv. Del hindrar inte atl Sverige hittills kanske förefaller alltför dåligt förberett atl ta emot flyktingströmmar av det här slaget. Frågorna om hur vi skall ta emot flyktingar handläggs av flera olika departement, av en rad olika myndigheter. Administrationen verkar ibland irögrörlig och beredskapen otillräcklig. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern om han planerar några åtgärder för att öka beredskapen mot oförberedda flyktingströmmar.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Olle Wästberg tog upp tre områden. Han sade med all rätt att förföljelserna av oliktänkande i Chile fortsätter.

Antalet politiska fångar i Chile i dag är svårt alt uppskatta exakt. Enligt invandrarverket, som i samband med uttagningen av flyktingarna har konlinueriiga kontakter med internationella organisationer, bl. a. FN:s flyktingkommissarie, finns det omkring 2 000 personer som sitter fängslade av politiska skäl. Amnesty International anser att antalet är myckel större, sannolikt omkring 5 000. Även andra flyktingorganisationer, t. ex. Svenska flykiingrådet, anser att det rör sig om många fler än 2 000 personer. Mot den bakgrunden framstår juntans egna uppgifter som högst tvivelaktiga.

Del andra området som Olle Wästberg log upp gällde flyktingarna i Argentina.

Sverige har under senare tid ökat flyktinguttagningen i Argentina, där situationen för politiska flyktingar f n. är mycket svår. I somras vädjade FN:s flyklingskommissarie till ett anta! länder, däribland Sverige, atl så snart som möjligt ta emot ett ökat antal flyktingar från Argentina, eftersom många av dem befann sig i akut livsfara. Med anledning av del har invandrarverket under kort tid tagit ut 150 flyktingar i Argentina, och de har snabbt förts över lill Sverige. Större delen av dessa 150 flyktingar kommer ursprungligen från Uruguay.

Uttagningen gjordes inom ramen för gällande kvot. Av de 500 flyktingar som hittills har tagits ut - huvudsakligen i Argentina och Chile - inom den nuvarande kvoten är ungefär 200 från Uruguay, 190 från

Chile och övriga från andra latinamerikanska länder, bl. a. Peru och Bolivia.

Det tredje området som Olle Wästberg tog upp gällde själva beredskapen när vi lar emot flyktingar till Sverige. Detla är mycket viktigt.

Förhållandena i åtskilliga länder har under senare år försämrats så all många människor av politiska, religiösa och andra skäl har tvingats atl lämna sina hemländer och söka en fristad på annat håll.

Sverige har under senare tid tagit emot stora grupper av flyktingar som kommit hit antingen efter utlagning inom ramen för den särskilda flyklingkvoten eller på eget initiativ. Vid flera tillfällen har händelser utanför Sverige medfört att stora flyktinggrupper har kommit hit utan alt delta kunnat förutses. Jag tänker då bl. a. på händelserna i Uganda 1972 och Chile 1973 och den nu aktuella strömmen av assyrier från Turkiel.

De flyktingar som Sverige har lagil emol under senare år har kommii från alltmer avlägsna länder med för oss främmande kulturer, språk och livsformer. Det har då visat sig, som Olle Wästberg säger, alt det finns behov av en större beredskap än den som finns f n. Det gäller bl. a. sådana områden som förläggning, utbildning och inte minst information både lill flyktingarna själva och lill den svenska allmänheten. Sedan bör också en bättre samordning av olika åtgärder för flyktingarna komma till stånd.

Mot den bakgrunden har jag för avsikt att låta utreda frågor som rör flyktingultagning och flyktingarnas omhändertagande i Sverige. Även andra frågor som har anknytning till flyktingpolitiken kan bli aktuella. Arbetet kommer inledningsvis alt bedrivas inom arbetsmarknadsdepartementet genom en kartläggning av olika problemområden. Avsikten är all utredningsarbetet skall genomföras snabbt, så alt en bättre beredskap kommer lill stånd. Det kan i sin tur leda till effektivare insatser lill förmån för flyktingar.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 26 Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Herr induslriminislern ÅSLING erhöll ordel för alt besvara herr Anderssons i Lycksele (s) den 28 oktober anmälda interpellation, 1976/77:23, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Lycksele har frågat mig dels på vad sätt jag avser all fullfölja förre industriministerns strävanden för all lösa sysselsättningsproblemen i samband med nedläggning av gruvdriften i Adakområdet, dels när annan sysselsättning kan erbjudas dem som nu friställs från gruvdriften.

Det är självklart alt jag i linje med regeringens regional- och sysselsäliningspolitiska strävanden vill medverka till en positiv lösning på sys-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

selsättningsproblemen i Adakområdet. Lika självklart anser jag det vara atl Boliden AB medverkar till atl de anställda vid Adakgruvorna bereds annan sysselsättning. Samtidigt vill jag betona alt del är en svår och ofta tidskrävande process alt skapa nya sysselsättningstillfällen lill orter i det norrländska inlandet. Del är därför viktigt atl regionalpolitiken förstärks och i ökad utsträckning inriktas på inlandskommunernas problem. Detta har också klart markerats i regeringsdeklarationen.

Den s. k. Adakulredningen under ordförandeskap av landshövding Ly-berg kommer sålunda att arbeta vidare med sitt uppdrag. Som herr Andersson känner till prövas inom utredningen f n. ell antal projekt.

För dagen kan jag inle närmare uttala mig om när och i vad mån dessa kan leda lill en ökad sysselsättning inom Adakområdet. Utredningens arbete följs ingående från industridepartementets sida. Jag räknar med att utredningen inom kort skall kunna ha slutfört sina förhandlingar och överläggningar rörande de aktuella projekten. Därefter kan dessa bli föremål för överväganden inom regeringen.

Sammanfattningsvis vill jag understryka all regeringen kommer all pröva alla förslag som kan bidra till en förstärkning av näringsliv och sysselsättning i Adakområdet.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Först ber jag alt få lacka för svaret på min interpellation. Del är emellertid med ganska stor besvikelse jag konstaterar att svaret i sak inle innehåller någonting alls. Jag uppfattar det närmast som utmanande innehållslöst.

I min interpellation har jag gett en rätt fyllig beskrivning av bakgrunden till de problem som nedläggningen av gruvdriften i Adakområdet innebär. Interpellationen mynnar ut i två konkreta frågor.

Den första frågan gäller på vad sätt industriministern avser fullfölja förre industriministern Rune Johanssons strävanden att lösa sysselsättningsproblemen i samband med nedläggningen av gruvdriften i Adakområdet. Vad industriminister Åsling nu har all säga är bara all när Adakulredningen slutfört sina förhandlingar skall dess förslag bli föremål för överväganden inom regeringen. Del är ju faktiskt ett minimum av vad man kan begära.

Min andra fråga gäller tidpunkten för eventuella insatser i Adakområdet. Jag har därvid bett om industriministerns bedömning när annan sysselsättning kan erbjudas i Adak. På den frågan svarar nu statsrådet Åsling all han inte kan uttala sig. Det är i och för sig ett rakt och klart besked, men del är naturiigtvis mycket nedslående för dem som närmast berörs.

Jag noterar att induslriminislern i den kortfattade, mera allmänna kommentaren kring min interpellation konstaterar all del är en svår och ofta tidskrävande process alt skapa nya sysselsättningstillfällen till orter i det norrländska inlandet. Ja, jag är medveten om delta. Den erfarenhet jag som representant för denna del av vårt land har av lokaliseringspolitiken

är precis densamma. Vi har ofta från socialdemokratiskt håll försökt att klara de svårigheter som är rådande. Lika ofta har vi då mötts med hurtfriska uttalanden från centerpartister, som hävdat att med deras politik skulle sysselsättningen i praktiskt taget alla orter kunna garanteras. Jag noterar den ändrade attityd som kommer lill uttryck i svaret i dag.

Industriministern pekar på behovet av alt förslärka regionalpolitiken och i ökad utsträckning inrikta insatserna på inlandskommunernas problem. Jag hälsar det naturligtvis med tillfredsställelse om sådana allmänna insatser, utöver dem som nu finns att tillgå, kan åstadkommas. Men den typen av åtgärder - om de nu kan skapas - tar, som statsrådet hell riktigt framhåller, lång lid. Det problem som jag tar upp i interpellationen kräver nu snabba åtgärder. Verksamheten i Adakgruvorna är under avveckling. Inom drygt ett år ligger verksamheten där helt nere. I oktober 1975 fanns enligt de uppgifter jag har fått 249 anställda. Däri har jag då inkluderat dem som arbetade vid Rudtjebäckengruvan, Nu finns 117 anställda kvar. Det innebär att mer än hälften lämnat verksamheten inom detta område.

Vi rör oss här inle med så höga tal om man jämför med nedläggningshot inom vissa andra, stora orter. Men i den bygd det här gäller svarar gruvdriften för praktiskt taget alla arbetstillfällen. Därutöver finns bara viss serviceverksamhet. I och med att gruvorna läggs ned försvinner emellertid underlaget också för service. Som exempel kan nämnas atl för två veckor sedan ytteriigare en affär slog igen i Adak. Också en bilverkstad har för kort tid sedan upphört. Kvar är nu en konsumbutik, post, bank och en bensinförsäljare.

Tiden rinner i väg snabbt. De anställda inom området kan inte bara gå och vänta. De måste så all säga se om sill hus. De som blir kvar till det bittra slutet torde drabbas av de största problemen. Det finns risk för att Boliden AB inte kan klara en omplacering av dessa, och de torde också tillhöra den grupp som är allra mest ortsbunden.

Mot denna bakgrund vill jag än en gång betona alt det nu erfordras snabba åtgärder. I den rapport som Adakulredningen lämnade i augusti i år betonas att särskilda stödåtgärder, utöver dem som vidtas inom ramen för den allmänna lokaliseringspolitiken, erfordras. Endast under förutsättning alt sådana särskilda stödåtgärder kan påräknas kan utredningen med försiktig optimism se en lösning av de akuta sysselsättningsproblemen.

Särskilda stödåtgärder har vid flera tillfällen tillgripits av den socialdemokratiska regeringen. Jag kan från mitt eget län exemplifiera med de åtgärder som regeringen vidtog för atl kompensera den försenade igångsättningen av gruvdriften i Stekenjokk. Även regeringens stöd lill lokalisering av Algots fabriker till Lycksele, Norsjö och Skellefteå kan nämnas i della sammanhang.

Jag hade hoppats atl industriministern i dag skulle kunnat göra utfästelser om de särskilda stödåtgärder som Adakulredningen begärt. Statsrådet säger att utredningen skall arbeta vidare och förhandla om vissa

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

aktuella projekt. De informationer jag kunnat få om dessa projekt säger att den optimism som man hade under våren nu är kraftigt dämpad. Hade de kunnat genomföras skulle bortåt 140 nya arbetstillfällen ha kunnat tillföras Malåområdet. Nu framstår det emellertid som ovisst huruvida någonting alls av detta kan genomföras. Jag gör den bedömningen bl. a. mol bakgrund av industriministerns svar på min interpellation. Och jag vill därvid upprepa atl utredningen sagt att dessa projekt kan genomföras endast om regeringen är beredd att medverka till särskilda stödåtgärder. Av svaret alt döma överväger regeringen inte några sådana insatser.

Jag vill därför avsluta milt inlägg med en allvarlig vädjan till industriministern all göra en punktinsats i detla fall. Del är nödvändigt. Här finns inle tidsutrymme för att invänta allmänna förstärkningar av regionalpolitiken. F. ö. tror jag inle att allmänna åtgärder kan lösa problem av denna art. Här behövs riktade insatser. Även om sådana åtgärder strider mot centerpartiels och den borgerliga regeringens allmänna ideologi, så hoppas jag att industriministern ändå är beredd alt se praktiskt på det aktuella och brådskande fall som sysselsätiningssilualionen i Adak utgör.

Herr induslriminislern ÅSLING:

Herr talman! Jag är överens med herr Andersson i Lycksele om alt åtgärderna i del mera långsikliga perspektivet - den fortlöpande reform av regionalpolitiken som den nya regeringen står i begrepp atl genomföra - löser inle de akuta problemen i Adakområdet. Det är fullständigt klart. När det gäller dessa akuta problem måste det normala handlingsmönstret tillämpas, och de åtgärder som regeringen initierar och de konkreta projekt som nu övervägs måste bli föremål för sedvanlig behandling. Jag kan lill herr Andersson i Lycksele säga alt vi inte skall spara någon möda för alt från statsmakternas sida ge all den hjälp som är möjlig till förelag och till kommunen när det gäller alt utveckla och säkra sysselsättningen.

Att jag inte här i dag lovar ett visst mått av sysselsättning eller utfäster mig att skaka fram konkreta projekt beror möjligen på alt jag inle anser det vara korrekt handlat mot människor som går och väntar på sysselsättning. Innan man gör utfästelser bör man ha konkreta och säkra projekt. Herr Andersson i Lycksele talade själv om den förra regeringens Norriandssalsningar på Algots och Eiser där man gick ut med väldigt storslagna visioner och löften men inte ens hamnade på den halva sysselsältningsnivån, med påföljd all människor nu har rubbats i sin tilltro lill statsmakternas allvar med de regionalpolitiska satsningarna. Den typen av förhastade utfästelser tänker inte jag medverka lill.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Industriminister Åsling säger atl han inle vill bryta det normala handlingsmönstret men lovar all inte spara någon möda Jag tackar för denna komplettering som väl var något mera hoppingivande än det första svaret på min interpellation.

Industriminister Åsling gör sedan ett något halsbrytande påslående när han talar om all den förra regeringens löften om insatser beträffande Algots Nord skulle ha rubbat tilltron till de statliga insatserna. Vad det möjligen kan rubba tilltron lill är de privata företagens löften om att hålla utfästelserna i samband rned del stöd som staten har gett Algots. Det finns en fabrik i min egen kommun där industriministerns uppgift om att man inte ens nått till halva nivån inte heller stämmer. Man har nått en bra bit däröver men inte till de löften och förpliktelser som Algots Nord har iklätt sig i samband med lokaliseringen. Men detta kanske ligger vid sidan av den debatt vi nu för beträffande Adak och sysselsättningen där.

En strukturomvandling sker i näringslivet, och den måste vi självfallet vara beredda att acceptera i många fall. Ett exempel på en sådan nödvändig strukturomvandling är naturiigtvis när malmen i en gruva tar slut, som i Adakområdet. Det är då viktigt all strukturomvandlingen sker i en socialt acceptabel form.

Jag vill minnas alt riksdagen har gjort ett klart uttalande om delta. Jag vill därför fråga industriminister Åsling: Kan herr Åsling garantera att den principen kommer att tillämpas i samband med nedläggningen av gruvdriften i Adakområdet? Om så är fallet - vilket jag hoppas -är det nödvändigt med myckel snara åtgärder.

I mitt tidigare inlägg har jag visat att den sociala avrustningen i Adak pågår för fullt på grund av den omflyttning av anställda som redan har skett. Servicenivån får inte tillåtas sjunka ytterligare. Därför måste industriministern nu se till att någon konkret åtgärd kommer till stånd inom kort. Det bör vara sådana utfästelser som också kan följas upp.

Jag har inte begärt att induslriminislern här i dag skall tala om vilket projekt som skall komma. Men jag har begärt svar på den fråga som redan Adakulredningen'ställde: Är regeringen beredd att medverka lill särskilda stödåtgärder utöver de ordinarie lokaliseringspolitiska insatser som självfallet skall ske också i detta fall?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag är litet överraskad av de brösttoner som min granne hemma i Lycksele, Georg Andersson, lar till i della fall. All malmen i Adakgruvan skulle la slut har vi vetat under många år. Facket och samhällsnämnden har i olika sammanhang begärt att statsmakterna skulle vidta åtgärder för att förebygga de sociala konsekvenserna av en nedläggning av gruvdriften. Några sådana initiativ tog inte den gamla regeringen, förrän frågan var hell akut. Då tillsattes - del är väl knappt ett år sedan - en utredning, som skulle ta itu med att hitta alternativa sysselsällningar för dem som friställdes.

Det är ganska underligt alt Georg Andersson nu, en månad efter regimskiftet, finner anledning atl gå lill storms mot att ingenting har blivit gjort i detta fall. Det är en sak som Georg Andersson skulle ha påbörjat långt tidigare och med samma kraft varmed han nu i talarstolen pläderar

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

för della.

All Adakgruvan kommer alt läggas ned är, som jag sade, en sak som man har känt till under mycket lång lid. En utredning har tillsalls, och den arbetar. För att klimatet när det gäller atl hitta alternativa sysselsättningar och lösa detla problem skall bli så bra som möjligt bör man försöka se positivt på frågan och inle gå på en konfronlalionslinje, vilket Georg Andersson har gjort här i talarstolen.

Georg Andersson och jag har tillsammans ett gemensamt ansvar för all dessa problem blir lösta. Vi bör försöka lägga fram konkreta förslag för industriministern eller för utredningen och på det sättet påskynda sådana åtgärder att människorna i delta område kan bo kvar och få sysselsättning på platsen. Det är ett rikligt sätt all angripa dessa problem. Där efterlyser jag faktiskt större aktivitet från Georg Andersson.

Avslutningsvis vill jag naturligtvis vädja till induslriminislern alt la upp dessa frågor med verkligt allvar. Det tvivlar jag inle på atl han är beredd att göra. Men det är också viktigt atl man vidtar särskilda riktade åtgärder för att klara detla problem. Jag hoppas att ingen möda kommer att sparas i det fallet.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! I anslutning till vad herr Ångström sade senast om särskilda åtgärder och herr Anderssons i Lycksele upprepade fråga om statsmakterna kommer att niedverka till särskilda åtgärder vill jag säga att självklart är vi beredda atl diskutera sådana. De olika projektens karaktär och sysselsättningseffekt får i hög grad bli vägledande för de åtgärder och villkor som statsmakterna kan presentera.

Jag delar herr Anderssons grundinställning atl samhället måste garantera människor arbete. Det är den målsättning vi har med regionalpolitiken. Där regionalpolitiken inte längre räcker lill får arbetsmarknadspolitiken sälla in.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Får jag först vända mig till industriminister Åsling och tacka för del kompletterande svaret, som andas mera förståelse för detta problem eftersom statsrådet nu förklarar sig beredd all diskutera särskilda åtgärder. Jag noterar det som ett fall framåt och hoppas verkligen all den diskussionen inte skall behöva dröja. Jag upprepar all det brådskar. Atl samhället måste gripa in är en viktig deklaration från industriministerns sida. Jag vill tolka del som ett besked om att strukturförändringen i detla område inle skall få ta en socialt icke acceptabel form.

Till min förvåning gick herr Ångström in i debatten, inle för att diskutera frågan med industriministern och den nya regeringen ulan för alt på ett skolmästaraktigt sätt undervisa mig om hur jag borde uppträda och hur jag borde ha uppträtt under tidigare år.

Herr Ångström påstår att jag tillgriper brösttoner. Jag tror alt det är att förvränga fakta i målet. Jag har här gjort mig till tolk för en lokal

opinion i Adak. Jag var där i våras på ett möte med myckel folk, och den oro man kände var påtaglig. Men då fanns det förhoppningar. Nu är förhoppningarna beträffande de projekt som då var på gång väsentligt dämpade. Därför har man vänt sig till mig och andra för all be oss skynda på en lösning av denna fråga. Del har jag gjort i dag. Det skall väl inle herr Ångström bli ilsken över? Del tycker jag aren överraskande reaktion.

Herr Ångström kastade sig över den socialdemokratiska regeringen. Jag skall inte uppträda som advokat för den - herr Ångström vill för sin del tydligen uppträda som advokat för den nya regeringen. Jag tror inte herr Ångström gjorde dess sak bättre med sitt inlägg. Den socialdemokratiska regeringen tog inga initiativ, sade herr Ångström. Herr Ångströms historieskrivning visar bara en sak, nämligen att han inle har läst på. Han har tydligen inte ens läst min interpellation. Om han hade gjort det borde han rimligtvis känna till den tidtabell som har gällt i detta sammanhang.

Utredningen tillsattes så snart problemet blev känt. Den har avlämnat en rapport inom den tid som den socialdemokratiska regeringen hade fastställt för dess arbete. Men handläggningen av ärendet kom ju på grund av valutgången att hamna i andras händer.

Som ett exempel på att herr Ångström är litet vilsen i den här frågan kan jag peka på all nedläggningen av Rudtjebäckengruvan, som berör 68 anställda om jag minns rätt, kom lidigare än man hade räknat med. Man hade räknat med atl verksamheten skulle pågå till 1978, men nu blev det hastigt slut. Det förändrade i någon mån situationen.

Herr Ångström efterlyste aktivitet från min sida. Från socialdemokratiskt håll har vi verkligen visat aktivitet. Jag skulle kunna räkna upp en hel del i det avseendet. Socialdemokratiska föreningen i Mala har varit myckel aktiv och har gått till storms, om jag får använda det- uttrycket, för att få saker och ting att hända. Den socialdemokratiska regeringen var lyhörd, och jag tror man kan säga att den arbetade med den skyndsamhet som varil möjlig.

Med denna interpellation har jag velat markera atl den skyndsamheten måste gälla också i fortsättningen. Alt jag var litet indignerad i mitt första inlägg berodde självfallet på alt industriministerns skriftliga svar innehöll egentligen ingenting, som jag sade.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Orsaken lill mitt något engagerade anförande var helt enkelt att jag alltid påverkas på del sättet när jag tycker mig märka dubbelmoral. Georg Andersson har under mycket lång tid känt till att det är problem i Adakområdet men har inle lagit upp frågan tidigare, när han hade möjligheter alt lala direkt med sin egen regering. Jag tycker då att det var underiigt all Georg Andersson en månad efter regimskiftet gick lill ett så starkt angrepp mot att den nya regeringen inte gjorde någonting för att klara sysselsättningen i Adakområdet. Det var den dub-

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Om sysselsättningsproblemen i Adakområdet

belmoralen - tystnaden förut och aktiviteten nu - som jag främst vände mig mot.

Den gamla regeringen kände till atl Adakgruvorna skulle komma atl sina -' det har varit känt under myckel lång tid. Regeringen har fått brev och påstötningar från facket i Mala och från andra personer och institutioner i Mala- och Norsjöområdel. Det är bara att konstatera att när man slår vid slutpunkten och gruvan definitivt skall läggas ned, så finns del ingen sysselsättning alt tillgripa. Den nya regeringen kan inte lastas för delta. Del ansvaret måste den gamla regeringen bära hell och fullt.

Men jag vill också poängtera all Georg Andersson och jag är på samma linje i en fråga: det behövs verkligen åtgärder i Adakområdet. Det har jag framfört till den nya regeringen, och del kommer jag att trycka på så långt del bara är möjligl.

En ulredning arbeiar med de konkreta frågorna. När utredningen för den nya regeringen presenterar sitt förslag, hoppas jag atl det möter ett positivt gensvar och att man får fram åtgärder för att värna sysselsättningen i Adakområdet och i Malåområdet i stort. Där är naturligtvis Georg Andersson och jag i dag på samma linje.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag vel inte om jag skall gråta eller skratta när herr Ångström här talar förmanande om alt jag visar exempel på dubbelmoral. Det påslåendet får stå för herr Ångströms räkning. Men jag tycker all det är att fly från en seriös debatt atl försöka göra della lill en moralfråga.

Herr Ångström sade att jag borde ha talat direkt till min egen regering under dess existens. Men vad vet herr Ångström om kontakterna inom det socialdemokratiska partiet? Den socialdemokratiska riksdagsgruppen i Västerbottens län har gång på gång i pressen och på annat sätt pekat på förmånen av den nära kontakt som vi har haft med den socialdemokratiska regeringen. Och vi har upprepade gånger talat om för herr Ångström - och för andra människor som velat lyssna; det har ju herr Ångström inte velat - att det ofta har varit av större värde och lett lill större framgång att tala direkt med regeringen än atl hålla stora lal från riksdagens talarstol, som ju herr Ångström har en förmåga alt göra. Jag skulle kunna la många exempel på del. I mitt första inlägg nämnde jag Stekenjokk, och det kan räcka med att upprepa det namnet för all erinra herr Ångström om en viktig fråga i della sammanhang.

Vi har varit aktiva. Vi skryter inte med del, men eftersom herr Ångström nu efteriyste vad vi gjort vill jag betona att aktiviteter har pågått. Socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning, och som jag lidigare sade lade den utredningen fram sin rapport inom den tid som den var anvisad att göra det. 1 rapporten redovisade man regeringen tre projekt som man såg förhoppningsfullt på, och del är de projekten som,vi nu försöker följa upp med dagens debatt. Det är det konkreta i denna diskussion. Men jag upprepar att i dag ser man på dessa projekt med mindre

optimism än man gjorde för några månader sedan. Det är del allvariiga i situationen. Och vad vill herr Ångström göra åt del? Ja, han talar indignerat om all jag skall vara tyst nu, eftersom jag inle talade lika högljutt här i kammaren före regeringsskiftet.

Nu hävdar herr Ångström alt han själv har nära kontakter med den nya regeringen, och han vill tydligen lala om atl han arbetar ungefär på samma sätt som vi gjorde före regimskiftet. Men när jag nu valde atl lyfta fram denna fråga inför offentligheten i en riksdagsdebatt i dag, så gjorde jag det därför all jag tycker att det var hög tid atl göra del för att få ett besked av den borgeriiga regeringen. Jag har visseriigen inte fått så mycket på hand, men jag tycker ändå alt herr Åslings senaste inlägg ingav vissa förhoppningar, och jag vill än en gång vädja om snabba insatser.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

öm sysselsättningsproblemen i Adakområdet

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag skall inte förlänga denna debatt så mycket mera utan vill bara säga till Georg Andersson alt man naturiigtvis blir litet förvånad över agerandet i dag, när hans tidigare agerande - som han själv talar om - i varje fall har försiggått under fullständig lystnad. Jag konstaterar också att talet om en nedläggning av Adakgruvan på grund av sinande malmlillgång inte har givit något resultat, ulan människorna där uppe står i dag utan ersättningsjobb när gruvan läggs ned. Della är tragedi, och ansvaret därför faller på den gamla regeringen.

Nu hoppas jag alt den nya regeringen tar kraftlag, så all människorna i bygden får de sysselsättningstillfällen som behövs för alt bygden skall kunna fortleva.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Summan av herr Ångströms inlägg i dag är väl att han till varje pris vill lägga skulden för den bristande sysselsättningen i Adak på den socialdemokratiska regeringen. Egna initiativ, egna insatser från hans sida kan jag inte erinra mig. Som jag sade förut var jag själv under våren uppe i Adak på ett välbesökt möte tich diskuterade frågorna, och jag har också nära kontakter med de fackliga organisationer som lever mitt uppe i de här förhållandena.

Jag känner inte till all herr Ångström reagerat tidigare, och då han nu gör det är det inte i sakfrågan, ulan han vänder sig med indignation mot mig, därför att jag tar upp problemet i riksdagen. Jag förslår inle logiken i herr Ångströms handlande.

Hert ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara konstatera atl det är den förra regeringen som bär ansvaret för att Adakborna ännu inte har fått någon ny sysselsättning när gruvan verkligen läggs ner, och del är en tragedi för bygden.

Överläggningen var härmed slutad.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:33-35

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Anmälan av interpellationer

§ 27 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:15 lill arbetsmarknadsutskottet

§ 28 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:19 av herr Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:37 om ändring i lagen (1973:371)

om kontant arbetsmarknadsstöd 1976/77:20 av herr Asphng m.fl. med anledning av propositionen 1976/77:44 om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring, m. m.

§ 29 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 25 november

1976/77:52 av herr Sellgren (fp) till herr justitieministern om åtgärder mot prostitution:

Riksdagen har nyligen godkänt socialutskottets uttalande att det är oundgängligen nödvändigt att en grundläggande kartläggning av problemen kring prostitutionen kommer till stånd. Riksdagen har också bifallit justitieutskottels hemställan om en utvärdering av de år 1973 antagna bestämmelserna om pornografiska föreställningar m. m.

I massmedia har de senaste dagarna framkommit uppgifter, som understryker vikten av atl åtgärder vidtas omedelbart. Enligt dessa uppgifter förekommer på många håll regelrätt bordellverksamhei under skydd av 1973 års bestämmelser. Prostitutionens utbredning lill barn och ungdomar förefaller ha än större utbredning än vad som uppmärksammades under den lidigare riksdagsdebatten. Från polishåll har enligt uppgifter i massmedia uppgivils att polisen saknar tillräckliga resurser alt ingripa med stöd av gällande lagstiftning. Det framkommer även att man med hänvisning till sexualbrotlsutredningen anser det riktigt att inle prioritera ingripanden mol koppleri och förförelse av ungdom. Del är enligt min mening oacceptabelt all man i tillämpningen på della säll föregriper lagstiftningen. På grund av den förödande kritiken mol sexualbroltsutredningens betänkande är det än mer anmärkningsvärt, om det åberopade uttalandet svarar mot en allmän uppfattning inom polisen.

En del av veckopressens kontaktannonser förmedlar tydligen kontakt med prostituerade, däribland barn. Fråga är om inte dylik annonsering borde falla under kopplerilagen. Detla aren utveckling som måste stämma

alla till allvariig eftertanke. Del är .således angeläget att riksdagens beslut om en ulvärdering av 1973 års bestämmelser och begäran om en grundläggande kartläggning av problemen kring prostitutionen kommer lill stånd. Enligt min mening bör dessutom åtgärder vidtas omedelbart mot barn- och tonårsprostilutionen.

Med hänvisning till det anförda hemställes om kammarens tillstånd att till herr justitieministern få framställa följande frågor:

1. Avser herr justitieministern anvisa polisen större resurser för bekämpande av koppleri och förförelse av ungdom?

2. Vilka åtgärder avser herr justitieministern vidta med anledning av de åberopade riksdagsuttalandena om prostitution och pornografiska föreställningar?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Anmälan av interpellationer

1976/77:53 av herr Nilsson i Kristianstad (s) till herr socialministern om vidgad rätt lill handikappersättning:-

Vid införande av handikappersättning 1974 angavs i proposition 1974:129 att ersättningen borde tillkomma försäkrade, vars fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd lid är nedsatt. Del är exakt den formulering som riksförsäkringsverket gav i sitt utredningsförslag. Funktionsförmågan skall vara nedsatt så myckel att den handikappade a) behöver mera tidskrävande hjälp av annan i sin dagliga livsföring b) behöver fortlöpande hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller studera c) på annat sätt har betydande merutgifter. Vård- och hjälpbehovet skall vid bedömningen vägas samman med de merkostnader som följer av handikappet. Del angavs som exempel på merkostnader som bör kunna grunda rätt till handikappersättning bl. a. exceptionella behov av föda efter vissa tarmoperationer. Blinda, döva och gravt hörselskadade har alltid rätt till ersättning.

Det nya förslaget skulle i fråga om handikappersättning innebära såväl en utvidgning av den tidigare rätten till invalidiletstillägg och invali-ditetsersällning som en icke obetydlig uppmjukning av de villkor som gällde för rätten att erhålla dessa förmåner.

I samband med utskottsbehandlingen behandlades också en skrivelse från De handikappades riksförbund. DHR ansåg att gravt rörelsehindrade borde garanteras'handikappersättning på samma säll som syn- och hörselskadade. Om så inle sker föreligger enligt DHR:s mening risk för att dessa med den utformning förslaget fått inte kommer alt få någon ersättning alls. Utskottet ansåg.emellertid att de farhågor som DHR uttalat var överdrivna. Genom lagens utformning har, enligt utskottet, garantier skapats för att man skall uppnå syftet att ge rörelsehindrade rätt till handikappersättning efter generösare tillämpning än lidigare inva-liditelsersättning/tillägg.

Vi kan nu finna alt försäkringsdomsiolen gjort helt andra bedömningar av lagen än som förutsatts vid riksdagsbehandlingen av handikappersättningen.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Anmälan av interpellationer

I ärenden där gravt rörelsehindrad yrkat handikappersättning på grundval av bilkostnader har domstolen avslagit besvär med hänvisning lill att vederbörande äger rätt att utnyttja kommunens färdtjänst. I förarbetena har bilen accepterats som ett förflyllningshjälpmedel vars kostnader är ersällningsgrundande. Den som har så stora rörelsehinder att han har bil bedöms av handikappexperler ha så väsentligt hjälpbehov och merkostnader att detta är skäl för beviljande av ersättning. Försäkringsdomstolens utslag får allvarliga konsekvenser för rörelsehindrade när det gäller alt klara sin arbetssituation och möjligheter atl leva ett aktivt liv i övrigt.

Försäkringsdomstolen har i ett annat utslag anfört all psoriasissjuk inte kan betraktas ha nedsatt funktionsförmåga. Psoriasissjuka skall därför fortsättningsvis inte vara berättigade till handikappersättning trots väsentliga merkostnader.

Riksförsäkringsverket och försäkringsdomsiolen tolkar också bestämmelsen om att merkostnaderna skall vara "verifierbara" så all person måste ha haft utgifter för atl få ersättning. Den som har ekonomiska möjligheter atl köpa sig service eller t. ex. klimalresor får ersättning men inte den som är mindre bemedlad.

Är socialministern beredd vidta åtgärder som undanröjer de hinder som f n. föreligger för alt erhålla handikappersättning i enlighet med intentionerna i riksdagsbeslutet 1974?

1976/77:54 av herr Gustavsson i Nässjö (s) till herr försvarsministern om arbetarskyddet inom försvaret:

Under senare år harolika åtgärder vidtagits för alt stärka arbetarskyddet inom arbetslivet. Skärpta skyddsföreskrifter, utbyggd yrkesinspektion och förstärkt ställning för skyddsombuden är några exempel. En ny arbetarskyddslag förbereds f n.

Inom försvaret har de värnpliktiga i olika sammanhang krävt ökat inflytande i skyddsarbetet. I arbetet med en ny arbelarskyddslag har de fackliga organisationerna inom försvaret krävt att skyddsbestämmelserna i sin helhet också skall gälla försvarets arbetsplatser.

Enligt pressuttalande (Värnplikts-Nytt nr 12 1976) säger försvarsministern Eric Krönmark bl. a.:

"I det militära har man något som inle finns i det civila, det personliga ansvaret.

Om det skulle gå så illa alt någon stryker med under en övning, så är övningsledaren skyldig alt betala livräntan lill de efterlevande.

Många befäl tycker det är hårt, men jag tycker att det är bra. Det är den viktigaste skyddsåtgärden man kan ha i del militära,"

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande frågor lill herr försvarsministern:

1, Har denna regel tillämpats tidigare och i så fall hur många försvarsanställda har betalat eller håller på atl betala livräntor och liknande

skadestånd med hänsyn till de olycksfall som inträffat den senaste tioårsperioden?

2. Om regeln inte tillämpas, på vilket sätt kommer information till de försvarsanställda att ske om denna fr. o. m. nu gällande och enligt statsrådet bästa skyddsåtgärden man kan ha i det militära?

3. Konimer den nya arbetarskyddslagen inte att omfatta försvaret med hänsyn till statsrådets syn på arbetarskydd inom detta område?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Meddelande om .frågor

§ 30 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 24 november

1976/77:103 av fru Tilländer (c) till herr kommunikationsministern om den framlida färjtrafiken över Öresund:

Torsdagen den 26 februari 1976 besvarade dåvarande kommunikationsministern Norling några frågor med anledning av den förebådade nedläggningen av viss färjtrafik över Öresund. Bakgrunden var alt m/s Gripen skulle tagas ur trafik på leden Skeppsbron i Malmö-Havnegade i Köpenhamn.

Snabba och bekväma förbindelser mellan två av Nordens största städer har länge varit en självklarhet och borde förbli så. F. n. uppfyller inte förbindelserna Malmö-Köpenhamn kraven på turtäthet, säkerhet och kapacitet. Det är en angelägen sak att åtgärder vidtas för atl förbättra och förnya kontaktmöjligheterna över Sundet.

F. n. pågår en omstrukturering av Sundstrafiken bl. a. genom förändringar i ägarförhållandena. Länsstyrelsen i Malmö håller på med en kartläggning av Sundstrafiken och den framtida trafikutvecklingen över Öresund.

Eftersom båttrafiken fyller ett stort behov och bl. a. bidrar till att öka turismen i Malmö är det angeläget atl bolagen har en sådan trafikpolicy att persontrafiken stimuleras.

Med hänvisning till del anförda vill jag lill herr kommunikationsministern ställa följande fråga:

Är kommunikationsministern beredd atl redovisa vilka planer som nu finns för den framlida färjtrafiken över Öresund?

1976/77:104 av herr Hermansson (vpk) lill herr statsrådet Mundebo om förslag lill riksdagen avseende en generell skatteflyktsklausul:

En allmän bestämmelse mot kringgående av skattelag, en generell skatteflyktsklausul, föreslogs 1975 av en expertgrupp inom företagsskatieberedningen. Expertgruppens förslag har därefter remissbehandlats, och

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Meddelande om frågor

enligt skatleutskoltels belänkande 1976/77:5 har del övervägande antalet remissinstanser ställt sig positiva till en sådan allmän skatteflyktsklausul. Avser regeringen all framlägga förslag om en allmän skatteflyktsklausul och när är förslaget i så fall atl vänta?

1976/77:105 av herr//-/'c/oso«(m) till herr justitieministern om åtgärder mot prostitutionen bland barn och ungdom:

Ämnar statsrådet vidta några särskilda åtgärder mot prostitutionen bland barn och ungdom?

1976/77:106 av herr Sandberg (c) lill herr kommunikationsministern om ökad utbildning av bussförare:

Utbildningskapaciteten av bussförare i Sverige täcker f n. inte alls det behov som föreligger. Förarbristen har inte minst märkts i Stockholmsområdet, där Storstockholms Lokaltrafik trots mycket stora egna ansträngningar på bl. a. utbildningssidan fortfarande har svårigheter. Frågan gäller dock hela landet. Enligt berörda trafikorgans uppfattning föreligger eU troligt utbildningsbehov fram till 1980 på mellan 2 000 och 2 500 förare per år. Förutom att satsningar på kollektivtrafiken bromsas upp leder förarbristen till sämre arbetsmiljöförhållanden för den aktiva buss-förarkåren. Frågan har varit uppe i riksdagen vid flera tillfällen men några mer påtagbara förbättringar av situationen har hittills inte kunnat noteras.

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd vidta för att snabbi förbättra utbildningssituationen för bussförare?

den 25 november

1976/77:107 av fru Hjelm-Wallén (s) lill fiu statsrådet Mogård om ökad utbildning av förskollärare:

Under år 1976 har kommunerna byggt ett vida större antal daghemsplatser än som var förutsett för första året i överenskommelsen mellan regeringen och Svenska kommunförbundet. Della ställer utökade krav på utbildningen av personal inom barnomsorgen.

Av vilka skäl begagnade regeringen inle möjligheten all genom förslag i tilläggsbudgeten ytteriigare öka utbildningen av förskollärare?

1976/77:108 av herr Lövenborg (vpk) till herr justitieministern om situationen på fångvårdsanslalterna:

På en rad fångvårdsanslaller råder stor oro. Punktslrejker och andra typer av aktioner har under de senaste veckorna förekommit runt om i landet. Fångarna anser all förhållandena har försämrats under den se-

naste tiden. Från kriminalvårdsstyrelsens sida har, såviu man kan be- Nr 33

döma, inga verkliga initiativ tagits för alt tillgodose fångarnas krav på Torsdaeen den

förbättringar. 25 november 1976

Med stöd av vad jag här anfört vill jag fråga herr justitieministern:---------- -

Avser statsrådet att la några särskilda initiativ med anledning av den Meddelande om

spända situationen på en rad av landets fångvårdsanslaller?

frågor

1976/77:109 av herr Claeson (vpk) lill fru slalsrådel Friggebo om åtgärder mol hyreshöjningar:

Hyresutvecklingen under senare år, med nya hyreshöjningar av en storleksordning som saknar motsvarighet under någon tidigare period under efterkrigstiden, har medfört stora problem för hundratusentals hyresgäster i vårt land.

Hyreshöjningarna i de allmännyttiga bostadsföretagen, som beslutats från instundande årsskifte eller inom kort kommer att genomföras - med upp till 250 kr. per månad för en normal bostadslägenhet - ökar oron och bekymren bland hyresgästerna.

Dessa hyreshöjningar leder även lill motsvarande eller högre höjningar i de privata hyreshusen genom gällande hyreslagstiftning, enligt vilken "allnännyttans" hyror är prisledande. Della betyder en fortsatt, allt kraftigare höjning av den allmänna hyresnivån.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Kommer statsrådet att föreslå några åtgärder i syfte alt stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och pressa ned boendekostnaderna?

1976/77:110 av fru Lantz (vpk) till herr socialministern om åtgärder mot barnprostitution och barnpornografi:

Det är ett erkänt faktum att det förekommer barnprostitution och barnpornografi. Flickorna som utnyttjas i kommersiellt syfte blir allt yngre, och omfattningen av denna verksamhet breder ul sig allt snabbare.

Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för atl stoppa barnprostitutionen och barnpornografin?

1976/77:111 av herr Ca/7/-/on (fp) till herr justitieministern om situationen på fångvårdsanslalterna:

På ett fiertal av landets fångvårdsanstalter pågår protestaktioner av olika slag. Framför allt kräver fångarna bättre möjligheter att agera fackligt, rätt all förhandla med kriminalvårdens myndigheter, möjligheter för förtroenderåd att fungera utan onödiga svårigheter, fria kommunikationsvägar för fackliga ändamål inom anstalterna och med ytterväriden, t. ex. pressen. I samband med den nu pågående konflikten har företrädare för kriminalvårdsstyrelsen i bryska ordalag avvisat fångarnas krav på förhandlingar.

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Meddelande om frågor

Mol den bakgrunden vill jag fråga herr justitieministern: Under vilka förutsättningar och i vilka sammanhang bör kriminalvårdens myndigheter förhandla med fångarnas företrädare?

1976/77:112 av herr Gahrton (fp) lill herr arbetsmarknadsministern om förutsättningarna för politisk asyl för vissa iranska medborgare:

Sedan den 6 november befinner sig i Sverige fyra iranska studenter som i bryska former utvisats från Frankrike i samband med ett oklart och i Frankrike omdebatterat skottdrama. De har sökt politisk asyl i Sverige. Affären har slagils upp stort i iransk press. Enligt ett telegram avsänt av nyhetsbyrån AP från Stockholm den 15 november 1976 är fallet en "hel potatis" för Sverige. Enligt samma telegram skall en "talesman för UD privat ha erkänt atl fallet är potentiellt fariigt för de iransk-svenska relationerna, med tanke på den pågående kraftiga svenska exportoffensiven i Iran". Mol den bakgrunden vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern: Finns det enligt arbetsmarknadsministerns uppfattning någonting som hindrar alt iranska medlemmar av en i Iran förbjuden organisation (Iranska studenlförbundet - CISNU) skulle kunna beviljas politisk asyl i Sverige?

1976/77:113 av herr Sellgren (fp) lill herr kommunikationsministern om översyn av investeringskalkylerna för järnvägstrafiken:

Investeringarna inom kommunikationssektorn sker i dag på grundval av olika bedömningar. Inom vägverket utgår man i princip från samhällsekonomiska kalkyler (s. k. cost-benefil-analyser). En vidareutveckling av denna kalkylmetod förordas av kommittén för den långsiktiga vägplaneringen (KLV) (SOU 1975:85).

Inom SJ görs alltjämt investeringsbedömningar på grundval av enbart företagsekonomiska kalkyler. Delta skapar svårigheter för regering och riksdag atl i överensstämmelse med de samhällsekonomiska värderingarna fördela investeringsanslagen mellan väg och järnväg.

Är kommunikationsministern beredd att på lämpligt sätt komplettera underiaget för en ny trafikpolitik genom en översyn av investeringskalkylerna för järnvägstrafiken i syfte all göra dem mer jämförbara med motsvarande kalkyler på vägsidan?

1976/77:114 av herr Pettersson i Helsingborg (s) lill herr budgetministern om åtgärder mot narkotikasmuggling över Helsingborg:

Det omvittnas i dag från alla håll i landet att läget på narkolikafronlen allvariigt försämrats.

Polisen har salt in alla tillgängliga resurser för att bekämpa de ligor som härjar inom narkotikamarknaden men har likväl kommit på efter-

kälken. Enligt uppgifter i pressen skulle man från ledningen i tullverket centralt lördagen den 20 november ha uttalat atl del inle är personalförstärkningar som behövs för atl stoppa knarkvågen utan alt del är en utökad inre spaning som skall fälla avgörandet.

Enligt min mening bör den främsta målsättningen vara all förhindra narkotikan från all komma in i landet. Att få ell totalt stopp är omöjligt, men förhållandena kan förbättras betydligt genom en förstärkning av tullens resurser.

Det har framkommit vid polisförhör rned narkotikasmugglare att huvudparten av narkotikan tas in över Helsingborg. Delta är förklariigt med den bristfälliga bevakning som råder där på grund av personalbrist. Del har upplysts att man vid ca 2 000 angöringar per år med passagerarfartyg inte har någon bevakning i tullfiltren. Svenska lullmanna-förbundets avdelning i Helsingborg har tillsammans med den ansvariga ledningen där vid flera tillfällen ställt krav på en utökning av bevakningspersonalen men inle fåll något gehör för detta.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr statsrådet Mundebo:

Vill statsrådet medverka tili att tullfiltren i Helsingborg är bemannade då passagerarförande fartyg anländer?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Meddelande om frågor

1976/77:115 av herr Siegbahn (m) till herr justitieministern om principerna för visst slag av polisingripande:

Vilka principer gäller för polisens handlande vid åtgärder som ockupationen av Kungsportslorget i Göteborg och i samband därmed ian-språktagande av enskild egendom, såsom byggnadsmaterial och elström?

1976/77:116 av herr Andersson i Södertälje (s) till herr kommunikationsministern om bättre anpassning av televerkets riklnummerområden till kommungränserna:

Framställningar från Södertälje lill televerket om all frikreis inrättas inom de delar av kommunen som har riktnummeranknylning lill annat håll har inle tillmötesgåtts. Inte heller har utlovats att alla kommunens invånare skall få telefonkatalogen för Södertälje. Som del nu är tillhör vissa delar av Södertälje kommun andra riklnummerområden. Människorna där kan inte utan att ringa rikssamtal nå sitt kommuncentrum och de förvaltningar de tillhör. Televerket anser det för dyrt alt ändra på förhållandet. Med anledning härav vill jag fråga herr kommunikationsministern: Borde det inle ingå i televerkets service alt anpassa sin verksamhet till den kommunreform som nu gällt i sex år?

Nr 33

Torsdagen den 25 november 1976

Meddelande om Jrågor

1976/77:117 av herr Ångström (fp) till herr justitieministern om åtgärder mot barnprostitution och barnpornografi:

TV-programmet den 24 november 1976 om barnporr och flickpros-lilution visade all uppenbara lagbrott förekommer där minderåriga flickor utnyttjas genom otukl, otillbörligt utnyttjande, koppleri och knarklangning. Verkan av detta är oftast förödande för de inblandade barnens och ungdomarnas framlid.

Avser justitieministern la initiativ för ett kraftigt ingripande från polisens sida mot dessa uppenbara lagbrott?

§ 31 Kammaren åtskildes kl. 17.42.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert