Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:32

Onsdagen den 24 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Meddelande om större debatter våren 1977

§ 2 Meddelande om större debatter våren 1977

Herr TALMANNEN:

Under våren 1977 kommer att anordnas tre större debatter. Den allmänpolitiska debatten tar sin början onsdagen den 2 februari, finansdebatten onsdagen den 9 mars och den utrikespolitiska debatten onsdagen den 30 mars.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:6 till lagutskottet

1976/77:22 til

1976/77:31 til

1976/77:45 til

1976/77:47 til

1976/77:48 til

ulbildningsutskoltet

civilulskottel

skatteulskoitet

finansutskottet

skatieutskottei

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:15 och 16 till konstitutionsutskottet

1976/77:17 och 18 lill finansutskottet

§ 5 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningen 1976/77:51.

§ 6 Föredrogs

Könstitutionsutskotiels betänkande

1976/77:8 med anledning av motioner om förenklade slalliga blankeiler m. m.

Utskotlets hemställan bifölls.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

§ 7 Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

Föredrogs konstitulionsulskottels belänkande 1976/77:9 med förslag till vissa ändringar i kommunallagen (1953:753) och landstingslagen (1954:319).

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Det finns inga stridiga meningar inom utskottet i fråga om innehållet i del initiativ utskottet nu har tagit.

I själva verket är det nödvändigt för kommunerna att riksdagen i dag antar konstitulionsulskottels förslag. I annat fall kommer många kommuners och landstings planering inför valen i december atl bli meningslös. De har utgått ifrån att propositionens förslag i dessa tre hänseenden skulle bifallas av riksdagen. De har knappast räknat med att det skulle behöva ske genom ett ulskoltsinitiativ, utan att det nya förslaget lill kommunallag skulle kunna behandlas i sin helhet, och de har haft så myckel större anledning att vänta sig alt propositionens förslag skulle bifallas som det bygger på ett enhälligt belänkande från kommunala demokratiutredningen. I sin tur har den påverkats av krav och önskemål från kommunalt håll. Vi socialdemokrater i konstitutionsutskottet stöder helt utskottsinitiativet.

Däremot är vi missnöjda med behandlingen av frågorna. Redan i våras försökte vi få till stånd ett ulskottsinitialiv. Del skulle avse de här tre punkterna, men där skulle inrymmas även de större frågorna om del omedelbara valgenomslaget och ett nytt suppleantsystem.

Till en början såg del ul som om del skulle bli en bred samling i utskottet för ett sådant initiativ. Så inträffade något, jag vet inle vad. Cenlerpartisterna förklarade sig inle kunna stödja ett ulskottsinitialiv, folkpartisterna instämde, och i det läget ansåg sig inte heller de två moderata ledamöterna kunna stödja utskottsinitiativel. Om utskottsmajoritelen då hade lagit ett initiativ, skulle det ha uppstått en loltsitualion här i kammaren. Men vi ville inte att så vikliga frågor skulle avgöras med lottens hjälp, och därför fullföljde vi inle tanken på ell utskotts-initiativ. Det hade emellertid för kommunerna varil lyckligt om riksdagen fattat detta beslut på ett lidigare stadium. Det gäller särskilt frågan om del omedelbara valgenomslaget. Denna fråga har inte enbart ett teoretiskt intresse.

Länge har man klagat över de kvardröjande majoriteterna inom kommunerna. Valresultatet ger utslag först följande år. Ett enhälligt konsti-lutionsutskoti har lidigare uttalat sig för en reform på det här området. År 1973 anklagades jag för all inle driva fram en lagstiftning på den här punkten tillräckligt fort. När vi nu kommer igen 1976 och det finns ell utarbetat lagförslag i en proposition - då reser man motstånd. Nu hoppas jag att del skall bli en enighet som finns kvar lill våren, då ett beslut ändå kommer atl fallas i den här frågan, så att det omedelbara

valgenomslagel kan praktiseras efter 1979 års val, när del nu inte gick efter 1976 års val.

Frågan har stor praktisk betydelse. Det illustreras framför allt av vad som händer i Göteborg f n. Där kommer en förändring i majoritetsförhållandena att ske. Den majoritet som nu finns har fullföljt ett beslut angående en garagebyggnad. Den majoritet som kommer atl finnas från den 1 januari har en annan mening, den är emot byggandet av detta garage. Den gamla majoriteten handlar lagligt, men den erhöll sin majoritetsställning 1973. Det kan inte vara riktigt atl denna eftersläpande majoritet har formella möjligheter att verka så långt efteråt som nu sker.

Jag lyssnade i går till Ekot i radio. I det framträdde kommunministern Antonsson. Han förklarade enligt den sammanfattning som finns i tidningarna i dag: "Min principiella uppfattning är att valutslaget så snabbt som möjligt skall avspegla den nya majoriteten på alla samhällsnivåer, i kommun, i landsting och även på riksplanet. Vi har ju genomfört detta beträffande riksdagen. Vår avsikt är ju också atl genomföra det när del gäller de kommunala instanserna."

Jag måste säga all jag känner mig överraskad över det sista uttalandet från kommunministerns sida. Det bör ju inte vara honom obekant alt riksdagen har ställt sig bakom konstilutionsutskollets förslag tidigare och att del i den proposition som den föregående regeringen avgav i våras finns ell förslag om ett omedelbart valgenomslag. Var och en kan slå upp 11 § i förslaget.och där återfinna detta.

Hade herr Anlonssons partivänner i konstitutionsutskottet inte varit så tveksamma i våras hade riksdagen redan då beslutat om ett omedelbart valgenomslag. Efter det uttalande som kommunministern nu gjort förutsätter jag atl hans partivänner i konstitutionsutskottet inte visar samma rädsla, när frågan nu kommer upp till avgörande, som de gjorde i våras. Men det är inte herr Antonsson som lägger fram ett förslag om delta, för det finns redan i en proposition. Om han dessutom tänker lägga fram en extra proposition känner jag inle lill, men jag föreställer mig all det inte kommer att ske.

Vi är inte heller nöjda med att vi inle kan få slutbehandla frågan om en ny kommunallag i höst. Det hade varit möjligt. Propositionen lades i maj. Sedan följde visserligen semestrar och valrörelse, men det hade väl ändå funnits möjlighet atl läsa in propositionen tidigare. Alla var väl inle engagerade i regeringsbildningen och förfallandet av regeringsdeklarationen.

Del som nu tagits upp är bara en liten del av det stora förslaget till ny kommunallag. Kommunerna och landstingen kommer i en besvärlig situation. De börjar en ny mandatperiod den 1 januari, men den gamla lagen kommer alt gälla - utom på de punkter vi i dag fattar beslut om. Ell enda praktiskt exempel på detta: del finns f n. när det gäller landstingen ett krav på dubbelt beredningstvång. Det innebär, som alla känner lill, att det finns utskott vid landstingsmötena. Enda undantaget från detta gäller Stockholms läns landsting, för vilket det finns en special-

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

4 Riksdagens protokoll 1976/77:31-32

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

lagstiftning. Enligt det förslag som alla stöder och som finns i propositionen blir del frivilligt med dessa landslingsutskott i fortsättningen. Genom att reformen inte redan är genomförd tvingas emellertid även de landsting som enligt sin planering inle skall ha landslingsutskott i fortsättningen att nu välja sådana.

Med anledning av den situation som nu föreligger vill jag gärna ställa mig bakom utskottsinitiativel. Det är nödvändigt för kommunerna och landstingen. Jag ber atl få yrka bifall lill hemställan i konstitutionsutskotlets betänkande.

I delta anförande instämde herr Konradsson (s).

Herr BOO (c):

Herr talman! Del är med stor förvåning man lar del av den kritik som den socialdemokratiska gruppen i sitt särskilda yttrande riktar mot handläggningen av propositionen om de kommunala frågorna. Det kanske är med ännu större förvåning man tar del av de yttranden som vice ordföranden i konstitutionsutskottet nyss fällde.

Skall man söka "syndare" bör man gå tillbaka i tiden. Atl stifta eller förändra kommunallag är en stor fråga. Två mycket omfattande utredningar ligger bakom den nu lämnade propositionen - dels utredningen om den kommunala demokratin, dels kommunallagskommitlén. De utredningarna lade fram sina förslag i så god lid att den tidsmässiga plan som var uppgjord tidigare skulle kunna hållas, nämligen atl 1976 års vårriksdag skulle få ta ställning lill propositionen.

Av proposilionsanmälan framgick att propositionen skulle läggas på kammarens bord den 30 mars 1976. Vi vet alla att den blev fördröjd. Den remitterades lill utskott först den 3 juni. Motionstiden gick därför ut den 11 oktober, i och med atl motionstiden fortsatte in på del nya riksmötet.

Det är i del perspektivet vi skall bedöma den här frågans handläggning, och det är i det perspektivet vi i så fall, herr Johansson i Trollhättan, skall sätta in kritiken. Då skall inle kritiken sättas in mot den ickesocialistiska delen av utskottet, då skall kritiken sättas in mol förre kommunministern, som icke kunde lägga fram propositionen i så god tid att den kunde behandlas på våren av 1975/76 års riksmöte. Jag tycker atl del är ett renlighetskrav i den här debatten all delta förhållande redovisas.

När utvecklingen sedan visade atl det inte skulle gå alt klara handläggningen under 1975/76 års riksmöte kom frågan upp i utskottet om initiativ i vissa delar, som herr Johansson i Trollhättan här har redovisat. Vi hade i början av de diskussionerna icke tillgång lill propositionen. Senare fick vi propositionen i paket för atl kunna ta de! av vad som då kunde vara aktuellt. Jag måste säga att det var utomordentligt svårt alt utan grundläggande analys göra ställningstaganden i de frågor som då var aktuella. Jag beklagar livligt all vi icke kunde fatta beslutet under

1975/76 års rtksmöle, men ansvaret därför ligger inte på de icke-socia-lisliska ledamöterna i KU, utan det ligger på annat håll. Jag tänkte inte all vi skulle behöva få den här debatten, men med den uppläggning av kritiken som oppositionen har satt in finner jag anledning all redovisa detta för kammaren.

När sedan konstitutionsutskottets arbete hitintills under 1976/77 års riksmöte kritiseras av vice ordföranden i utskottet vill jag ställa frågan: Vilka förslag har s-sidan i utskottet lagt fram lill en annan arbetsordning i utskottet än den vi nu har arbetat efter? Vi har ju ändå atl behandla en kommunallag, och del innebär en betydande förändring - eftersom det också gäller en sammanläggning av landstingslagen och kommunallagen - av nära 100 paragrafer. Vi har haft ett intensivt arbete hittills, och jag vill därför direkt ställa frågorna: Har det varil fel på den uppläggningen? Har arbetet varit alltför ointresserat? Är det kanske kansliet som har brustit, eller var ligger felet? Jag tycker inte man skall framställa så hårda anklagelser som nu varit fallet, om man inte kan belägga dem.

Sedan, herr talman, till sakärendet! Det är som herr Johansson sagt en ytterst begränsad reformering som vi med delta initiativ framlägger förslag om, men det är betydelsefullt för de nomineringar som skall ske. Och i del här lägel hade vi dels underiag i propositionen, dels kunde vi falla tillbaka på de diskussioner vi fört i utskottet. Del är således ett enigt utskott som föreslår de här förändringarna.

Jag vill, herr talman, med detta yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

Hert JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Den situationen har ju uppstått atl vi är hell överens om innehållet i förslaget, och då hoppas jag alt kammaren är villig alt anta det.

När det sedan gäller handläggningen av ärendet skulle jag nog inte vilja använda ett så starkt ord som syndare i det här sammanhanget. Men jag måste konstatera atl det ibland finns en påtaglig brådska, men inle annars. Nästa vecka kommer Kari Boo och jag och andra atl föra en debatt i frågan om ändring av valen till länsstyrelse. I det stycket har man inte tvekat del allra minsta att la ställning.

Vad gäller förhållandet på våren i fjol utgår jag från att det var en felsägning av Kari Boo när han talade om 1974 års vårriksdag - del skall alltså vara 1975/76 års riksdag. Då vill jag påpeka alt betänkandet från utredningen om den kommunala demokratin förelåg i juni 1975. Karl Boo och jag och andra har tagit fem år på oss, och den tid som vi använt tror jag vi gemensamt är beredda att försvara. Sedan skickades ärendet ut på remiss, och det var självklart alt man i sådana frågor skulle höra landsting och kommuner. Del dröjer ju länge innan alla remissvar kommer in, och nog skall vi lyssna till landsting och kommuner!

Detta gjorde emellertid att det inte var möjligt all arbeta ut propositionen förrän i mars månad, och del är riktigt all den förelåg först i juni 1976. Del var självfallet omöjligt all då behandla den i konsti-

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

lutionsutskoltet och kammaren. Men de punkter som vi förde fram som underiag för ett initiativ var punkter om vilka vi var eniga i utredningen om den kommunala demokratin. I den fanns fyra av riksdagens fem partier företrädda. Vi hade möjlighet att la del av vad remissinstanserna hade sagt i detla stycke, och det fanns en utarbetad lagtext. Nog hade det varit möjligt för oss alt sätta in detta i ett större kommunalt sammanhang och på del sättet se helheten, men man visade ingen som helst vilja till del, sedan vi fört resonemanget en tid. Jag har inte fån någon förklaring lill vad det berodde på, annat än den atl man ville ha bättre överblick. Den förklaringen godtar jag, men det är alldeles uppenbart att förfarandet har ställt kommunerna i ell myckel besvärligt läge. Vad som inträffat i Göteborg skulle inte ha behövt hända, om riksdagen beslutat i våras.

Vad sedan beträffar handläggningen nu i höst framställde vi socialdemokrater i konstitutionsutskottet ett yrkande om atl arbetet skulle bedrivas på ett sådanl sätt all det var möjligt för höstens riksmöte att besluta i ärendet, men del avvisades med åtta röster mot sju. Det är klart att vi får finna oss i vad majoriteten beslutar. Vi anpassar oss alltså till del, men vi vill också gärna säga att vi tycker atl man kunde ha gått fram fortare i del här stycket. Det är mitt svar på den direkta fråga som herr Boo riktade till mig.

Herr BOO (c):

Herr talman! Remisstidens utgång var fastställd till den 1 december resp. den 15 december 1975. Del blev en viss fördröjning, men samtliga remissinstanser hade kommit in med sina svar i första delen av januari 1976 utom Stockholms läns landsting. Jag förutsätter att propositionsarbetet kunde påbörjas utan atl remissvaren var inne till 100 96. Om man remitterar ärenden, är del väl också nödvändigt att de som skall yttra sig om möjligt respekterar remisstiden.

Jag konstaterar att herr Johansson i Trollhättan nu har tonat ned kritiken rätt avsevärt, och jag vill bara göra ell par korta kommentarer.

Ett snabbare valgenomslag innebär ju en betydande förändring i alla kommuner utom Stockholm, där det tidigare har gällt. Del är väl alldeles uppenbart att den saken måste prövas mot de förutsättningar i fråga om röstsammanräkning och liknande som skall in i den här bilden. Vi har nu ytterligare ett val alt la del av när del gäller hur sammanräkningstiderna ligger till, och därmed har vi ett säkrare underlag. Den fördelen har vi alltså fått av förseningen.

Så har vi frågan om handläggningen i utskottet. Omröstningen i utskottet, herr Johansson i Trollhättan, gällde ju inte i vilken takt vi skulle forcera arbetet. Även vi sade, när vi kom lill voieringspropositionen, att utskottet skulle arbeta så snabbi det kunde, men vi ställde oss tveksamma till alt del skulle hinna. Det var därom frågan stod.

Nu har beredningsdelegalionen -jag vågar väl avslöja della - enhälligt föreslagit alt vi skall fortsätta med utskottsbehandlingen av kommu-

nallagen hela detta år för att förelägga kammaren ett förslag i februari månad 1977. Jag vill ställa frågan lill herr Johansson i Trollhättan: Vidhåller herr Johansson i Trollhättan fortfarande atl det hade varil möjligl atl under höslriksdagen, med den noggrannhet som vi ändå i utskottet är skyldiga att iaktta vid behandling och framläggande av förslag, klara detta på den lid vi har lill förfogande? Och varför har i så fall icke förslag framlagts om andra och flera sammanträdeslider, om förstärkning av kansliet och allt som behövdes i det avseendet?

Jag tycker del är viktigt att vi får klara ul den här frågan. De uppgifter som har lämnats bör, menar jag, vara korrekta, så all vi verkligen vet var vi har varandra i del fortsatta arbetet.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Utökning av presidierna i de kommunala nämnderna och landstingen

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Redan i våras visste vi att man kunde klara valsammanräkningarna, så atl de nya fullmäktige kunde sammanträda efter den 1 november. Del hade gjorts undersökningar av utredningen om kommunal demokrati.

Vad vi nu har tillgång lill är sammanräkningarna i höst. De bekräftar all del hade varit möjligl med denna ordning. Det hade inle varil farligt - något steg in i någon oviss framlid - om vi i våras hade beslutat om atl man skulle ha ett omedelbart valgenomslag.

När det gäller den andra frågan är det riktigt atl man från alla håll varit intresserad av all vi skulle kunna färdigbehandla den här frågan i höst. Men i den proposition som herr Boo talade om fanns det den skillnad som han själv markerade här, nämligen att det var en helt annan tveksamhet hos de borgerliga ledamöterna än hos de socialdemokratiska om möjligheten all färdigbehandla ärendet i höst.

Denna motsättning finns fortfarande. Det hade varit möjligt all med all den noggrannhet som saken kräver klara detta i höst utan att förstärka kansliet och utan atl lägga in något större antal sammanträden. Det finns möjlighet för den enskilde ulskotlsledamoten all själv läsa texterna -molivlexter och annat. Vi har behandlat stora grundlagsförslag på betydligt kortare tid än vad som stått lill förfogande i detla fall - det har varil möjligl. Jag vidhåller alltså all möjligheten hade funnits atl få fram ärendet här i höst.

Sedan ger jag Kari Boo rätt på en punkt. I det läge som nu har uppstått får vi inrikta oss på att försöka att arbeta i utskottet så att ärendet kan behandlas i början av februari nästa år här i kammaren - och det bör vi kunna klara utan att överanstänga oss.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag skulle kanske inte fresta kammarens tålamod ytterligare med min i dag skrovliga röst. Men jag vill ändå göra en ytteriigare kommentar till vad herr vice ordföranden i konstitutionsutskottet nyss sade.

Nog har jag konstaterat att utskottets ledamöter på ett föredömligt

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Företagens uppgiftsskyldighet

sätt har läst in det material som vi nu diskuterar. Det har ingalunda varil någon högläsning i utskottet. Vi har haft, som jag tycker, utomordentligt intressanta och givande diskussioner. Jag måste säga alt del är min uppfattning av det säll på vilket utskottets ledamöter har gripit sig an denna fråga, och jag tycker det är viktigt atl slå fast delta i kammaren.

Ytterligare vill jag säga att vi icke har känt någon tveksamhet. Vi har bara förutsatt atl vi skulle få en grundlig och riktig behandling av detla mycket stora ärende. Vi skall komma ihåg att den kommunala verksamheten är en utomordentligt viktig hörnsten i hela vårt demokratiska syslem. Del skulle vara illa om vi inte, när vi gör förändringar i kommunallagstiftningen, ägnade frågan en grundlig behandling i utskottet och självklart också i kammaren.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Företagens uppgiftsskyldighet

Föredrogs finansutskottets betänkande 1976/77:3 med anledning av motioner om förelagens uppgiftsskyldighet m. m.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! I motionen 1975/76:1937 har representanter för de tre borgerliga partierna föreslagit förbättringar för företagen vad gäller uppgiftslämnandet. Det är ju en känd sak all uppgiftslämnandet är särskilt betungande för de mindre och medelstora företagen, och del är därför med viss glädje som vi har tagit del av finansutskottets betänkande 1976/77:3. Man kan där avläsa, tycker vi, en betydligt positivare syn pade krav som vi har fört fram och som innebären minskad uppgiftsbörda för speciellt de företagskategorier som jag inledningsvis nämnde.

Utskottet hänvisar i stora delar till del betänkande som framlagts av utredningen om företagens uppgiftsplikt, UFU. Denna anser all frågan om lättnader i uppgiftslämnandet bör prövas successivt och främst i anslutning till ändring eller översyn av författningar och administrativa system. Utredningen föreslår också atl uppgiftsplikten kvarstår. Utredningen vill dessutom inrätta en företagsdalanämnd för granskning av myndigheternas uppgiftskrav, en nämnd med kansli inom statskontoret. Denna nämnd föreslås få minst nio ledamöter, och både näringsliv och myndigheter bör där representeras. Uppseendeväckande är bara enligt min uppfattning att UFU föreslagit atl granskningen inte bör få utmynna i för myndigheterna bindande beslut, ulan att tillsynen bör först, som det heter, syfta lill all ge myndigheterna synpunkter på och förslag om vad som kan göras för att minska eller underlätta uppgiftslämnandet.

Tyvärr måste man också konstalera att UFU:s förslag delvis blev en

besvikelse. Vi hade kanske väntal oss atl utredningen efter ungefär åtta års arbete skulle innehållit litet mera. De åtgärder som man rekommenderar är enligt vår uppfattning inte tillräckliga för att komma till rätta med den uppsjö av uppgifter som företagen åläggs atl leverera till myndigheterna. Nu lär ett arbete inom finansdepartementet pågå med anledning av UFU:s förslag, och avsikten är tydligen all presentera vårriksdagen 1977 ell förslag som skall syfta lill alt underiälla företagens uppgiftslämnande.

Min och mångas förhoppning, herr talman, är att departementet då har tagit intryck av bl. a. det gemensamma remissvar som ett tiotal av näringslivets ledande organisationer avlämnat. I det svaret finns många kloka synpunkter och förslag, som om de följs verkligen skulle kunna dämpa blankettraseriel lill fromma för såväl företagare och företag som samhälle. Del gäller bl. a. följande: införande av nya procedurer och föreskrifter för utformning av myndigheternas uppgiftsrutiner, inriktade på atl förebygga riskerna för all nya statliga informationssystem föranleder överuttag av information. Av erfarenhet vet vi all de statliga informationssystemen utvecklas ulan stöd av särskilda normer som på ett tillfredsställande sätt ger nödvändiga restriktioner för sysiembyggandel och för valet av informationskällor för systemen. Föreskrifter för systembyggandet, inriktade på att eliminera riskerna för all nya system föranleder överuttag av information, bör därför övervägas och fastställas.

Även frågan om ersättning lill förelagen för deras uppgiftslämnande måste utredas.

Utredningen om företagens uppgiftsskyldighei var genom sina direktiv förhindrad alt diskutera ersättningsfrågan - della trots att det i riksdagsmotioner föreslagils tilläggsdirektiv i ärendet. Denna begränsning finner vi djupt beklaglig, då många tecken tyder på alt en skyldighet för myndigheterna att utge ersättning till uppgiftslämnarna verksamt skulle bidra till en nedskärning av uppgiftslämnandet och till ett ökat hänsynstagande till uppgiftslämnarna och deras kostnader samt också till prioriteringar mellan olika utformningar av valda uppgiftskrav.

Det allra viktigaste i den här frågan, som är ganska komplicerad -det vill jag gärna erkänna - men som vi tillsammans måste försöka lösa, är nog trots allt att förelagarna känner motivation för uppgiftslämnandet. Det bör åstadkommas på så sätt all myndigheterna vid sina kontakter med dem gör allt för atl underiälla det betungande uppgiftslämnandet och förklara varför uppgifterna behövs. Om förelagen finge all tänkbar hjälp i detta sill arbete skulle även det säkert medföra större villighet. Men, herr talman, viljan måste finnas inte enbart hos den ena parten.

Till sist vill jag uttala förhoppningen all riksdagen under våren 1977 skall föreläggas positiva förslag som, när de genomförs, kommer att underiälla företagens uppgiftslämnande i enlighet med vad vi har framfört i den motion som jag inledningsvis refererade lill.

Herr talman! Jag yrkar med delta bifall lill utskottets hemställan.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Företagens uppgiftsskyldighet

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Företagens uppgiftsskyldighet

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag har vid något tidigare tillfälle visat på den risk det medför för den kunskap som samhället behöver om vad som försiggår i företagen, om man driver frågan om en begränsning av uppgiftsullagel alltför långt. Det råder sannerligen inte något överuttag av uppgifter från det svenska näringslivet. Del är i verkligheten precis tvärtom. För att kunna utöva tillsynen över arbetsmiljön behöver vi i framliden myckel långtgående uppgifter. Vi måste bygga upp ett system som gör det möjligt au skapa tillräcklig trygghet för de anställdas hälsa. I dag används mellan 60 000 och 100 000 kemiska preparat och ämnen i produktionen. Vi behöver uppgifter om var och på vilket säll man använder dessa ämnen.

Mot bakgrund av det inlägg som herr Hovhammar gjorde känner jag mig skrämd inför utsikten all tankegångarna om ett överuttag av uppgifter från företagen skall färga av sig på den arbetsmiljölagsliftning som vi inom löntagarorganisationerna otåligt väntar på. I arbelsmiljöulred-ningen föreslås atl uppgiftsskyldighet om åtskilliga av dessa ämnen skall föreligga för arbetsgivarna. Vi har också sagt alt det blir nödvändigt att förena uppgiftsskyldigheten med sanktionsbestämmelser riktade mot arbetsgivaren för att försäkra oss om all vi verkligen får information om arbetsmiljön.

Mot den bakgrunden hyser jag förhoppningen att vi, trots all i dag en del onödiga uppgifter infordras till myndigheter - vilket vi nu hoppas kunna eliminera olägenheterna av - kan få ett system som gör det möjligt för oss atl utomordentligt noggrant föja utvecklingen när det gäller de kemiska preparat, ämnen, tekniska hjälpmedel osv. som finns ute på arbetsplatserna.

Jag vill erinra om den utredning som pågår inom statskontoret och som vi kallar arbelsmiljövårdens informationssystem. Den innebär all vi skall få centrala register för hur och på vilket sätt denna typ av ämnen och preparat används i produktionen. Jag vill kraftigt understryka nödvändigheten av att man inte låter omtanken om arbetsgivarnas bekvämlighet gå ul över möjligheten att kontrollera arbetsmiljön i fortsättningen.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag tror att Sivert Andersson i Stockholm och jag är ganska överens beträffande sakfrågan och principerna. Vad vi motionärer är ute efter är att minska uppgifter som vi anser vara onödiga. Arbels-miljölagsliftningen anser jag personligen är en väsentlig fråga, och uppgifter i anslutning till den skall vi gärna lämna.

Men, Sivert Andersson, det är inte bekvämlighetsskäl som gör att vi företagare reagerar mot den omfattande flora av uppgifter som skall lämnas. Jag vill erinra om att utredningen om företagens uppgiftsplikt har genomfört en enkät om 1971 års uppgiftskrav.

Det är verkligen intressant att se vad det materialet innehåller. Det visar bl. a. att antalet redovisade uppgiflskrav var 707 och atl antalet blanketter som lämnades till myndigheterna utgjorde nära 50 miljoner.

Det är myckel det. Antalet deluppgifter som besvarades översteg en miljard. Dessutom vet vi att alla uppgiflskrav inte fångas in vid undersökningar - alla uppgiflskrav går inle all analysera. En beräkning visar all företag med knappt 50 anställda - del är majoriteten av de företag som ingår i Sivert Anderssons arbetsområde - satsar 300-800 arbetstimmar på atl besvara av myndigheter direkt begärda uppgifter.

Det är därför barockt när herr Andersson säger atl del är fråga om omtanke om arbetsgivarnas bekvämlighet. Tänk er själv en småföretagare som skall sitta 300-800 limmar och fylla i blanketter! Jag tror att han har viktigare uppgifter i företaget för att trygga jobbet för de anställda.

Vi vel också att år 1974 skapades inte mindre än 200 nya lagar och förordningar som direkt berörde näringslivet. För en småföretagare kan del bli nödvändigt all skaffa experthjälp, för del är sanneriigen inga enkla uppgifter del handlar om. Sådan expertis kostar också pengar. Kan vi minska uppgiftslämnandet och koncentrera del till väsentliga frågor -exempelvis, som herr Andersson myckel riktigt nämnde, arbetsmiljö-lagstiftningen, där del är viktigt atl få in material - skulle både företagen och de anställda ha anledning atl glädjas över det.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Företagens uppgiftsskyldighet

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag förstår inte vad herr Hovhammar menar med att det är barockt när jag försöker förklara att det inte förekommer något överuttag när det gäller informationen totalt från företagen. Vad vi dock är överens om är alt om det finns möjligheter att få fram bättre och för verksamheten mer lämpade uppgifter så skall de utnyttjas. Man skall naturligtvis inle ta in sådan information och sådana uppgifter som man inle har någon glädje av. Del är detta som denna utredning har sysslat med. Avsikten är all man skall rensa bort uppgifter som inle behövs, och den saken behöver vi inle diskutera.

Vad jag är orolig för är det resonemang som förs i vissa motioner om ersättning lill förelagen för uppgiftslämnandet. Det är mot bakgrunden av dessa tankegångar som jag känner djup oro för vad som skulle kunna inträffa om man införde sådana regler t. ex. när det gäller kemiska preparat och tekniska hjälpmedel som kan vara farliga för arbetsmiljön. Del är nödvändigt att vi stoppar varje tankegång på att införa sådana begränsningar på den här typen av uppgifter.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag skall bara ta upp en enda del av det här betänkandet, nämligen slutet, där man lar upp ersättningsfrågan, som även herr Sivert Andersson i Stockholm varit inne på. Som jag har tolkat del lar ulskollel i sitt betänkande inte någon direkt ställning lill denna fråga, ulan utskottet säger bara att även frågan om ersättning skall övervägas. Men för all det inle skall råda något missförstånd på den punkten vill jag i debatten anmäla all del torde finnas delade meningar här i kammaren huruvida det är riktigt all ersättning skall utgå i del här sammanhanget.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Företagens uppgiftsskyldighet

När det så småningom kommer förslag skall jag anmäla min ståndpunkt i frågan, men jag vill redan nu sälta ell stort frågetecken för tankegångar som går ut på att sådana ersättningar är nödvändiga och rimliga.

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag upprepar vad jag sade: Sivert Andersson i Stockholm och jag har i denna fråga i princip samma uppfattning, eftersom den lid man lägger ned på atl fylla i blanketter skulle kunna användas på ett för företagen och de anställda bättre säll.

När Sivert Andersson sade att företagarna av bekvämlighetsskäl inte vill lämna uppgifter, betecknade jag del som ett barockt uttalande. Den uppfattningen har jag fortfarande. Det handlar här sanneriigen inle om bekvämlighetsskäl. Vad saken gäller är all företagarna bör få disponera sin tid för väsentligare ting än alt fylla i blanketter som vi är överens om i många fall är onödiga.

Hert MOLIN (fp):

Herr talman! Del är givelvis på del sättet all samhället har ett behov av information som man ibland inte kan erhålla på annat sätt än genom all infordra uppgifter av statistisk natur från förelagen. Herr Sivert Andersson i Stockholm nämnde ett exempel på sådan information, nämligen förekomsten av farliga ämnen i arbetslivet. Om man emellertid ser på den uppgiftsskyldighet som i dag föreligger finner man att den avser andra ting. Den utredning om företagens uppgiflsplikl som nyligen blivit färdig med sitt arbete har visal att denna uppgiftsskyldighet lill 90 % gäller skatter, tullar och avgifter.

Syftet med den här utredningen och även med de motioner som utskottet tar upp i detla belänkande är ju att minska arbetet med och tidsåtgången för uppgiftslämnandet. Självfallet måste man väga samhällets behov av information mol det arbete och den tid som går ål för uppgiftslämnarna. Vi har från utskottets sida menat att det var naturiigt, när man nu inom departementet skall ta ställning lill de förslag som den här utredningen har fört fram, atl man också får se på de motionsyrkanden som här är aktuella.

I vad gäller eventuell ersättning till företagen för delta uppgiftslämnande så påpekar vi atl man vid prövningen också skall belysa ersättningen som ett instrument för all minska uppgiftslämnandet. Men vi påpekar också, att om man skulle lyckas begränsa uppgiftslämnandet utan att samhällets behov av information skadades, så blir frågan om en eventuell ersättning mindre betydelsefull.

Herr talman! Finansutskottet har i full enighet velat anföra dessa synpunkter inför den prövning av frågan om förelagens uppgiftsskyldighei som nu skall ske i departementet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

Föredrogs skatleutskoltels betänkande 1976/77:5 med anledning av motion om åtgärder mot skatteflykt och skattefusk.

I della belänkande behandlades motionen 1975:235 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen hos regeringen begärde tillsättandet av en utredning med uppdrag att skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt och skallefusk.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1975:235.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! I vår motion 1975:235 yrkas all riksdagen hos regeringen begär tillsättandel av en utredning med uppdrag alt skyndsamt utarbeta och framlägga förslag till åtgärder mot skatteflykt och skattefusk.

Motionen väcktes i januari 1975, alltså för snart två år sedan. Man kan möjligen fundera över varför det tagit så lång tid för skatteutskoitel att ta ställning till den. Det får ju inte vara så, att skatteutskottets behandling av motioner blir lika långt utdragen som de sittande skatteutredningarnas försök atl lägga förslag lill lösningar av hela skaltepro-blematiken. Jag vet inte vad som är orsaken till att det har dröjt så länge - om skatteutskottet är ointresserat, om del har varit svårt all avvisa vårt krav på en särskild skalteutredning eller vad del kan vara. Vi kanske kan få upplysning om det här i debatten.

Den här motionen lades just mol bakgrunden av att de skalteul-redningar som nu arbetar har tagit så lång lid på sig. Vi anger i motionen hur många år de har suttit. Man måste alltså addera två år lill de siffror som finns i motionen. Då finner vi att företagsskatieberedningen nu har arbetat i sex och ell halvt år och 1972 års skalteutredning, som skulle lägga förslag om en totallösning av hela skatieproblematiken, har arbetat i fyra och ell halvt år. Från 1972 års skalleutredning har det efter denna långa tid fortfarande inle kommit något förslag om hur skatlesystemet i vårt land skall utformas. Vi menar att man här har försuttit dyrbar tid när det gällt att attackera de problem som las upp i vår motion, alltså skattefusket och skatteflykten.

Jag vill gärna ge företagsskatieberedningen del erkännandet all den har lagt fram flera delförslag, som varit viktiga och betydelsefulla. De har medfört en viss begränsning av möjligheterna till skatteflykt, och det har varil tacknämligt.

1972 års skalteutredning, av vilken jag själv är ledamot, har över huvud taget inte behandlat frågan om åtgärder mol skattefusk och skatteflykt och har inle framlagt något som helst förslag i detta avseende. Jag försökte redan från början att få utredningen att la upp denna fråga såsom en särskild punkt, men utredningens majoritet har hävdat att man först skall göra ett nytt skallesystem färdigt och sedan se hur man skall täppa

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skattejlykt och skattefusk

till möjligheterna lill skatteflykt och skallefusk i samband med del nya systemet. När utredningen drar ul på liden så här, kvarstår emellertid de gamla problem som alla känner lill. Passiviteten innebär att man låter skattefusk och skatteflykt av belydande omfattning pågå.

De argumenl som skaiteutskottel åberopar för avslag på vår motion är i huvudsak följande.

Utskottet säger visserligen att man delar vår uppfattning att skatteun-dandragandet är ell allvarligt problem för samhället men anför atl den lösning som vi pekar på inte är tillräcklig.

I del sammanhanget vore del intressant att från skatleutskoltels företrädare här i debatten få höra om det finns någon färsk uppskattning av skattefuskels och skatteflykiens omfattning i vårt samhälle. Om jag själv skulle våga gissa, rör det sig om 10-20 miljarder kronor per år. Jag tror för min del atl en sådan uppskattning inte är överdriven. Men skatleulskoltet, som har skyldighet att fortlöpande följa dessa frågor, kanske har en mer exakt och färsk uppskattning. I så fall vore det intressant att få den anmäld i debatten.

Utskottet framhåller att del som kallas för skattefusk, alltså direkta brott mot de regler som föreligger, inte kan mötas med utredningar utan måste mötas med ökad kontroll. Därför yrkar utskottet avslag på vårt krav på en särskild utredning om skattefusket.

I slutet av en utredning om denna fråga skall det givetvis ställas förslag till kontrollåtgärder. Men en utredning kan visa var kontrollerna bäst bör sällas in. Därför menar vi alt skatleutskoltels argumentation på denna punkt inte är bärande för avslag på vårt krav.

När del gäller skatteflykten - alltså de metoder av olika slag som finns atl formellt inom lagens gräns och med användning av skattejurister och annan expertis söka dra sig undan skallebetalningar - hävdar skatteutskottet alt det förslag om en allmän skatteflyktsklausul som framlades i fjol av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen skulle vara lill fyllest. Jag tycker att expertgruppens förslag är bra. En allmän skatle-flyklsklausul kan utan tvivel bli .ett betydelsefullt instrument när det gäller att bekämpa'skatteflykten. Men förslaget framlades i Qol, och det har varil ute på remissbehandling. Enligt uppgifter i den borgerliga pressen tänker den nya regeringen vänta med att lägga fram ett förslag på grundval av propån från företagsskatteberedningen och remissbehandlingen. Om man tänker uppskjuta hela denna fråga, faller ju skatteutskottets på denna punkt framförda argument för att en särskild utredning inte skulle vara nödvändig.

Herr Wärnberg, som står på talariistan efter mig, företräder inte längre regeringspartiet, och det är möjligt att han inte kan tala om när vi får ett förslag om införande av en allmän skatteflyktsklausul. Men jag ser i kammaren personer som företräder den nuvarande regeringen, och jag tycker atl det är orimligt all vi har en seriös behandling av det här problemet ulan all vi får reda på om regeringen har för avsikt att lägga fram något förslag om en allmän skatteflyktsklausul och när del förslaget

i så fall kan väntas. Del måste ju påverka vår bedömning av vilka åtgärder som är nödvändiga för atl attackera skallefusket och skalleflykten.

Efter att ha studerat skatteutskottets betänkande har jag kommit lill den slutsatsen alt det förslag som vpk-gruppen framlagt om en särskild utredning angående åtgärder mot skatteflykt och skattefusk fortfarande är i hög grad berättigat, och jag yrkar därför bifall till motionen.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Först ett svar på herr Hermanssons fråga varför del dröjde så länge innan utskottet tog upp den här motionen. Svaret blir kort och gott atl den tidigare regeringen hade aviserat en proposition om den s. k. generalklausulen, och eftersom vi visste atl det arbetet pågick ansåg vi att vi borde vänta med att behandla motionen till dess att vi fick la ställning till propositionen.

1 sakfrågan har skatleutskotlel givetvis ingen annan uppfattning än motionärerna. Skattefusk och skatienykl måste med kraft bekämpas. Däremot är ulskoltet inle hell överens med motionärerna om tillvägagångssättet för att uppnå det önskade resultatet. Herr Hermansson vill ha en utredning som skall kartlägga skatteflykt och skattefusk och komma med förslag till lösningar på problemen. Utskottet menar i stället att de pågående skatteutredningarna var och en inom sitt område har att i samband med övriga förslag också lägga fram förslag lill hur skattelagsliftningen skall förhindra legal skatteflykt. Vad beträffar fusket anser utskottet att det inte flnns något bättre sätt att komma till rätta med det än atl stärka kontrollen.

Utskottet lämnar i sitt betänkande en redogörelse - herr Hermansson har uppehållit sig vid den - för hur laxeringsorganisalionen under senare år fåll en kraftig förstärkning, vilka andra åtgärder som har vidtagits och vilka beslut som har fattats om kommande utbyggnader av kontrollorganisationen. Hur skallefusket - alltså inte skalteundandragandet utan det rena fusket - går lill tror vi alt skattekontrollen i stort sett redan vet. En ny utredning skulle knappast tillföra ärendet något nytt. Här är det i stället en fråga om vilka resurser som kan sättas in för atl avslöja det fusk som man tror och som man kanske också vet sker.

När det gäller den legala skatteflykten redogör utskotisbetänkandet för en serie åtgärder som föreslagils av bl. a. företagsskatieberedningen och som också genomförts och lett lill att de flesta kryphålen täppts till. Jag skall utan vidare erkänna alt uppflnningsrikedomen är mycket stor bland mindre nogräknade skattekonsuller, och det har många gånger lett till atl sedan alla upptänkliga hål pluggats igen har dessa personer hittat något nytt. De som önskar opåkallade skattelällnader har alltså för del mesta legat en hästlängd före dem som sökt förhindra skatteflykten. En av anledningarna lill detla är trögheten i lagstiftningsväsendet och vår kanske berättigade rädsla för retroaktiva lagar.

Jag ifrågasätter om en utredning av den typ som föreslagits i motionen bättre skulle kunna förutse alla tänkbara kryphål än de utredningar som

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

hitintills försökt sig på den uppgiften. Jag tror - och här kanske jag kan instämma med herr Hermansson - att den föreslagna generalklausulen mot skatteflykt skulle vara det effektivaste instrumentet därvidlag. Här föreligger alltså redan ett förslag som är utrett, och nu hänger del på den politiska viljan om del kan komma att genomföras. Det går som sagt var inte - herr Hermansson antydde detta - att lämna svar på frågan om förslaget kommer au genomföras eller inte. Men här är alltså ingenting som behöver utredas mera, utan det hänger helt enkelt på den politiska viljan om förslaget skall genomföras eller ej,

F, ö. är det också fråga om politisk vilja eller bedömning när det gäller att fastställa den verkliga innebörden i begreppet skatteflykt. Det råder ju väldigt delade meningar om vad som egentligen är skatleflykl. Vissa inkomster är skattebefriade lill olika grader, och om della råder myckel skilda meningar, I andra fall kan skall undgås genom olika avdrag, om vilkas berättigande det också råder rätt delade meningar. Vi känner i de flesta fall redan till problematiken, och en utredning kan knappast tillföra frågan något nytt här heller.

Mol bakgrund av vad som anförts står del för utskottet klart att en ny utredning om skatteflykten kan göra varken från eller till, utan man uppnår bättre resultat om man med kraft agerar efter de linjer som redan följts och som jag också har redogjort för.

Sedan frågade herr Hermansson mig om vi i skatteutskottet har någon färsk siffra på skattefuskets storlek. Det har vi inte. Alla sådana siffror blir gissningar av något slag, för det är praktiskt taget en omöjlighet att fastställa hur stort skattefusket är. Den siffra som herr Hermansson nämnt kan vara riktig, men den kan också vara för hög eller för låg. Vi vet att det förekommer mycket skattefusk, men att fastställa den exakta siffran har bedömts som nästan omöjligt, och skatleutskotlel har som sagt inga färska uppgifter om hur stort skattefusket är.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! I avvaktan på att någon representant för regeringspartierna talar om för oss huruvida den nya regeringen tänker lägga fram förslag om en allmän skatteflyktsklausul och när vi i så fall har att förvänta det förslaget lill riksdagen, skall jag med några ord la upp en del argument som herr Wärnberg här använde.

Herr Wärnberg har naturligtvis hell rätt i att det avgörande vid ställningstagandet till både frågan om en generalklausul och bedömningen av vad man skall kalla för skatteflykt är den politiska viljeinriktningen. Och det är ju det problemet man har mött under de gångna åren när man försökt att komma till rätta med det myckel omfattande skattefusket och den stora skatteflykten. Oavsett om beloppet nu ligger någonstans mellan 10 och 20 miljarder per år eller om del är mindre eller mera, så är det i alla fall fråga om ytterst stora pengar, som i sak innebär atl en del personer och grupper i samhället kan undandra sig beskattning.

medan andra grupper i stället måste påtaga sig en större skattebörda för att täcka de hål i stats- och kommunalkassorna som förorsakas av skattefusket och skatteflykten. Och viljan att komma till rätta med del här har ju markerats litet olika av olika partier.

Bakgrunden till den motion som bl. a. jag har skrivit under är just att i varje fall en av de pågående skatteulredningarna - 1972 års skatteutredning - inle på något sätt har behandlat kampen mol skattefusket och skatteflykten under de fyra och ett halvt år som den suttit. Nu hänvisar herr Wärnberg fortfarande till linjen att först skall pågående utredningar lägga fram förslag och sedan skall man studera hur man skall täppa till alla möjliga hål. Den ståndpunkten kan måhända accepteras under det första eller andra året en utredning sitter, men när utredningarna börjar sitta fyra, fem eller sex år innebär det ju att man släpper ifrån sig frågan under den tiden och inte gör någonting, fast alla är medvetna om behovet av åtgärder. Sitter man i en utredning som har lill uppgift att framlägga ett nytt skatlepolitiskt program, så förslår herr Wärnberg att det måste kännas otillfredsställande att åren rullar undan, som det står i visan, och ingenting sker. Och så vill inle heller de övriga partierna göra någonting för alt bekämpa del skattefusk och den skatteflykt som bevisligen redan finns.

Detta är alltså bakgrunden till vårt förslag om en särskild, övergripande skatlefuskuiredning.

Nu vet vi ju alla alt de utredningar som redan finns på skattepolitikens område griper in i varandra. I slutskedet av deras verksamhet, som vi hoppas skall komma i varje fall under det närmaste årtiondet, måste man tänka sig ett samarbete. En sådan samverkan har f ö. krävts av både vårt parti och en grupp tunga socialdemokrater, och den är utan tvivel nödvändig, även om det inle blir en formell sammanslagning av utredningarna. Då var vår tanke att just frågan om attackerna mol skattefusket och skatteflykten skulle förberedas av en särskild utredningsgrupp som specialiserade sig på detta och uteslutande inriktade sig på atl hitta kontrollåtgärder av olika slag, att upptäcka nya smyghål och att försöka, som herr Wärnberg också talade om, au gå före de här skalleexperterna som ideligen kläcker nya förslag lill skatteflykt. Jag tror fortfarande att en sådan utredning skulle vara i hög grad berättigad. Den skulle ju hjälpa de andra skatteulredningarna att fullfölja sina syften alt så småningom täppa lill alla de här hålen som fortfarande finns och förebygga nya möjligheter till skattefusk och skatteflykt.

Jag tycker alltså att det inte har framkommit någonting i debatten som har gjort vårt krav mindre angeläget, utan det framstår som en av de vägar som är möjliga att gå för att få en lösning av problemet. Del behöver inte utesluta andra vägar, exempelvis en allmän skatteflyktsklausul, som både herr Wärnberg och jag tycker är myckel angelägen.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattefusk

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! 1 den motion herr Hermansson väckt begärs en utredning beträffande åtgärder mot skattefusk och skatteflykt. Expertgruppen inom företagsskatteberedningen har emellertid framlagt sitt förslag, och därför kan man säga att motionens direkta yrkande redan har tillgodosells. Därmed är väl också frågan huruvida man bör tillsätta en ny utredning besvarad.

Herr Hermansson ställde frågan om den nya regeringen kommer all lägga fram förslag i enlighet med expertgruppens förslag. För min del vill jag säga all jag helt står bakom den uppfattning som utskottet kommit fram till när del skriver: "Om en allmän skatteflyktsklausul kan utformas så atl den utgör ett värdefullt instrument för alt komma till rätta med skatteflykt i olika former utan all allvarligt åsidosätta rättssäkerheten förutsätter utskottet att förslag härom kommer att framläggas." Jag förmodar atl just denna bedömning kommer att vara avgörande för huruvida en proposition i enlighet med utredningens förslag framläggs eller icke.

Jag kan inte svara på frågan om regeringen kommer atl framlägga någon proposition, men jag antar alt regeringen kommer alt la ställning till om man kan åstadkomma en sådan utformning som jag nyss citerade ur skatteutskottets betänkande. Därför anser jag, herr talman, atl vi i dag får låta oss nöja med vad utskottet föreslår, nämligen att man skall avvakta regeringens ställningstagande innan ytteriigare åtgärder vidtas.

Med del anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är beklagligt när en representant för regeringspartierna nu säger all han inle kan lämna något som helst besked på den här punkten utan bara hänvisar lill den mycket villkorliga formulering som finns i skatteutskottets belänkande, där man säger:

"Om en allmän skatteflyktsklausul kan utformas så alt den utgör ett

värdefullt instrument utan att allvariigt åsidosätta rättssäkerheten

förutsätter utskottet att förslag härom kommer att framläggas."

Men del är ju della "om" vi vill ha speciflcerat i debatten.

Förslaget från företagsskalteberedningens expertgrupp framlades 1975. Och jag förrnodar att de partier som nu ingår i regeringen började fundera på frågan redan före september 1976. Del är alltså ingen ny fråga för dem. Och vi har flera personer som har suttit i 1972 års skalleutredning och som ingår i den nya regeringen. En av dem är t. o. m. budgetminisler, och han bör känna lill den här problematiken väl och ha funderat på den. Det skall inle behöva ta så oerhört lång tid att bestämma sig för om del här är ett bra förslag eller inle.

Jag vill upprepa vad jag sade inledningsvis: Det är beklagligt att vi inle kan få närmare besked här i dag från de nya regeringspartierna.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Om jag minns rätt aviserades det av den förra regeringen all en proposition skulle komma i denna fråga under vårriksdagen. Den kom inte, och man måste väl här tillåta även den nya regeringen en viss tid för atl göra de överväganden som behövs. Att den socialdemokratiska regeringen inle blev färdig med ell definitivt ställningslagande förmodar jag var orsaken till att förslag inte framlades under vårriksdagen.

Vi får väl avvakta här. Man kan inte begära att den nya regeringen omedelbart skall la ställning i alla frågor som föreligger.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder mot skatteflykt och skattejusk

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är givet alt en ny regering inte omedelbart kan lägga förslag i alla frågor, men det här är inget nytt förslag - det lades 1975. Och såvitt jag vel är det representanter för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet som ingår i och som bär upp den nya regeringen - det är ju inte personer som är hämtade från Mars eller något annat främmande land och som inte är bevandrade i de här frågorna.

Samtliga dessa partier har ställts inför problemet. De har representanter i företagsskatteberedningen, som lagt förslaget 1975.

Jag tycker inte heller att del är riktigt all hänvisa till att den gamla regeringen inle lyckades komma fram med något förslag. Inte är väl den nya regeringen så dålig ändå all den måste säga atl alla den gamla regeringens försummelser skall återkomma också under den här perioden?

Om herr Josefson eller någon annan inte kan ge något svar så får jag ställa en fråga till budgetminislern, och det avser jag att göra.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskotieis hemställan, dels motionen nr 235 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 5 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 235.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hermansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274 Nej - 14

5 Riksdagens protokoll 1976/77:31-32

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Verksamheten inom Nordiska rådet

§ 10 Föredrogs Ulrikesutskollets belänkande

1976/77:5 med anledning av motion om upprättande av diplomatiska förbindelser med Valikanslalen

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Verksamheten inom Nordiska rådet

Föredrogs utrikesutskottets belänkande 1976/77:6 med anledning av berättelse om verksamheten inom Nordiska rådet.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Här föreligger ett myckel knapphändigt betänkande från utrikesutskottet. Del följer i den vägen en tradition. Emellertid har denna tradition klandrats, och det kanske med rälla. Man har sagt att parlamentet i Sverige, på samma sätt som t. ex. i Norge, borde ha tillfälle till en mer genomgripande debatt om nordiska frågor och att ett lämpligt tillfälle härför vore i samband med en berättelse från Nordiska rådet.

Emellertid föreligger just nu ett medlemsförslag från Gunnar Helén om att regeringen också skulle avge berättelse lill pariamenlen, även utanför Norge, där sådant är brukligt. Detta förslag är under remissbehandling, och av de yttranden som hitintills har inkommit framgår att förslaget mött övervägande sympati i den delen. Då skulle, om förslagsställarens intentioner realiseras, såväl en rapport från regeringen som en från Nordiska rådet kunna läggas till grund för en mer utförlig debatt.

Med hänsyn lill att detla ämne kommer att avgöras inom några månader har uiskottet denna gång inskränkt sig lill alt följa traditionen och inte lämnat någon utföriigare redogörelse.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs

Socialförsäkringsulskottels betänkande

1976/77:5 med anledning av motion om en översyn av riksförsäkringsverkets frivilliga pensionsförsäkring

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Rätt till sjukersättning för retroaktiv inkomst

Föredrogs socialförsäkringsutskollets belänkande 1976/77:6 med anledning av motioner om rätt till sjukersättning för retroaktiv inkomst.

I detta betänkande behandlades motionerna

1975/76:558 av herr Wachtmeisier i Staffanslorp(m)och fru Troedsson (m) samt

1975/76:1203 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för en sådan ändring i gällande sjukförsäkringsregler, att i förekommande fall retroaktiv sjukersättning skulle kunna utbetalas i samband med avslutade avtalsrörelser, enligt vad i motionen förordats.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Rätt till sjukersättning för retroaktiv inkomst

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76:558 och 1975/76:1203.

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! En av de motioner som ligger till grund för det betänkande som nu behandlas tar upp en del av de orättvisor som finns i sjukförsäkringssystemet.

Sjukförsäkringens storlek grundar sig på vilken inkomst av förvärvsarbete eller beräknad sådan som den försäkrade har. Från den s. k. sjukpenninggrundande inkomsten utgår också försäkringskassan vid bestämmandet av sjukpenningklass.

De ofta långt utdragna avtalsrörelserna, som vi främst har upplevt under 1970-talet, medverkar ofta till atl arbetare gör föriusier i sjukersättningar, då de retroaktiva lönerna med nuvarande lagstiftning inte efter hand kan kompenseras.

Det är den frågan som motionen pekar på och som också riksförsäkringsverket med anledning av motionen har uppmärksammat och tillsatt en arbetsgrupp för att undersöka. Vi noterar att motionen har medfört detta. Del är glädjande att del förefaller som om de här orättvisorna nu på något sätt skulle kunna rättas till.

Utskottet skriver följande på s. 3 i betänkandet: "Verket har därför tillsalt en arbetsgrupp med uppgift alt undersöka vilka möjligheter det finns alt kompensera inkomstförluster i sådana fall. Avsikten är att förslag i frågan skall lämnas inom sådan tid att ändringar av den art som avses i motionen 1203 blir möjliga efter nu pågående avtalsrörelses slut. Härigenom får motionen 1203 anses besvarad."

Herr talman! Jag finner skrivningen inle hell entydig, men jag tolkar utskottets skrivning på så sätt atl den orättvisa som påtalats i motionen 1203 absolut kommer att åtgärdas i tid för den nu påbörjade avtalsrörelsen, så alt den inte, om denna blir långdragen, orsakar ytterligare föriuster för de arbetare den kommer att beröra. Om utskottet har en annan tolkning av skrivningen i betänkandet än den som jag här har redogjort

Nr 32 för, förutsätter jag att utskottet nu dementerar min tolkning.

Onsdaeen den talman! Med anledning av den redovisade tolkningen av utskotls-

24 november 1976 betänkandet avslår jag från att yrka bifall till motionen 1975/76:1203.

Rätt till sjukersätt- Herr WACHTMEISTER i Staffanstorp (m):

ning för retroaktiv Herr talman! Det nuvarande sjukförsäkringssystemet har enligt min

inkomst uppfattning tre nackdelar:

1. I avtalssituationer där avtal kanske inte sluts förrän i maj-juni eller senare kan knappast uppgift om den nya lönen lämnas till sjukförsäkringen förrän avtalet är klart. Lönen betalas sedan ut retroaktivt från årets början. Den som är eller blivit sjuk under den lid avtal pågår får därför för låg sjukpenning, eftersom sjukpenningen i motsats till lönen inte kan höjas och utbetalas retroaktivt. Sjukpenningen ändras också först 30 dagar efter inkommen anmälan.

2. Många människor glömmer att anmäla inkomständringar tills de blir sjuka och konstaterar sedan att de får för liten sjukpenning. Eftersom del lar 30 dagar all få den ändrad kan det röra sig om avsevärt inkomstbortfall.

3. Inkomstuppgiften grundar sig på beräknad inkomst ett år framåt. För folk med olika sidoinkomster kan det vara svårt alt beräkna inkomsten någorlunda exakt. Även små avvikelser påverkar nu sjukpenningen.

Hur skall man råda bol på delta? I motionen 1975/76:558 har fru Troedsson och jag närmare utvecklat synpunkter härpå.

Sjukpenningen är nu inkomstbeskaltad. Sjukförsäkringen skall såväl lill den försäkrade som till taxeringsmyndigheterna lämna uppgift om utbetalad sjukersättning samt redovisa preliminärskalteavdrag. Alt få rätt sjukpenning är viktigt även från den synpunkten all den nu genom beskattningen påverkar ATP. Försäkrings- och taxeringsmyndigheter måste således samarbeta.

Del skulle vara vettigt all sjukpenningen baserades på självdeklarationen och atl det skedde en definitiv reglering av sjukpenningen samtidigt med slulskalten. Med datatekniken bör det inle vara särskilt komplicerat. Det skulle innebära följande fördelar:

1. Den sjukförsäkrade skulle alltid få rätt sjukpenning.

2. Den sjukförsäkrade skulle alllid få rätt ATP-poäng.

3. Man skulle ha möjlighet atl anmäla inkomständringar till sjukkassan, men glömde man del skulle man ändå inle förlora på det. I praktiken skulle det väl innebära all folk anmälde större inkomsländringar men avstod från atl anmäla mindre. Del borde på detta sätt kunna bli mindre byråkrati för försäkringskassan.

4. Deklarationsmoralen borde stärkas, eftersom utelämnade inkomster skulle betyda mindre sjukpenning vid sjukdom.

Nu har socialförsäkringsutskoltel i sitt betänkande 1976/77:6, vilket

här tidigare redogjorts för, meddelat att riksförsäkringsverket har upp-

6° märksammat de påtalade problemen och tillsatt en arbetsgrupp för atl

söka rälla till dem. På det viset har ärendet fallit framåt, och med an-      Nr 32
ledning härav har jag inget yrkande utan nöjer mig med det betänkande     Onsdaeen den
som socialförsäkringsutskoltet har avlämnat.                       24 november 1976

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! 1 del belänkande som vi nu behandlar har ett enigt so-cialförsäkringsulskoll konstaterat att sjukpenning utgår i förhållande till sjukpenninggrundande inkomst. Hel sjukpenning utgör 90 96 av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten. Om inkomstförhållandena ändras, erhålls nu ändring av sjukpenningen 30 dagar efter det alt försäkringskassan fått kännedom om förändringen.

I de nu aktuella motionerna begär man att sjukpenningen skall kunna ändras retroaktivt, om den sjukpenningberättigade erhållit retroaktiva löneutbetalningar för den tid som man har haft lill grund när man fastställt den sjukpenninggrundande inkomsten.

Utskottet har, som tidigare nämnts, erfarit alt riksförsäkringsverket har uppmärksammat de problem som här har aktualiserats och tillsatt en arbetsgrupp, som skall undersöka vilka möjligheter del finns alt kompensera inkomstföriuster i sådana här fall. Avsikten är att förslag skall kunna läggas fram under den pågående avtalsrörelsen.

All herr Franzén blir nöjd med det förslag som kommer kan jag inte nu utlova, och han måste förstå atl del inte finns någon chans till det; det här är ju inte hur enkelt som helst. Vi är medvetna om atl en ändring behöver komma till stånd, men vi kan inle nu säga hur förslaget kommer att se ul.

Det är alltså möjligt att problemen är lösta före avtalsuppgörelserna för de stora löntagargrupperna.

Jag yrkar bifall till utskotlets hemställan.

Rätt till sjukersättning för retroaktiv inkomst

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Herr Lindström redogjorde för den nuvarande lagstiftningen - att man först 30 dagar efter en förändring kan få den 90-pro-centiga sjukersättningen. När herr Lindström tar upp frågan om vilket resultat utredningen eventuellt kommer till, så kvarstår den luddighet som finns i utskottets betänkande. Det må vara all man har en utredning, men en utredning bör rimligen också ha klara direktiv om vad man skall komma fram till.

Vi har i vår motion klart angett vad vi avser. Det hade väl också varit riktigt atl arbetsgruppen hade haft lill direktiv att ta reda på hur man skall kunna klara den retroaktiva sjukpenningen.

Vår motion nr 1203 innehåller klara linjer, medan jag inte finner atl ulskoltet gör någon som helst utfästelse om atl man kommer all få fram ett resultat som innebär atl ingen går miste om sjukpenningen för den retroaktiva inkomsten.

Jag yrkar därför bifall till motionen 1975/76:1203.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Rätt till längre

sammanhängande

ledighet

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill bara säga lill herr Franzén all utredningen har direktiv om all lägga fram ett förslag om den här frågans lösning. Hur man löser den kan inle vi nu säga.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1203 av herr Olsson i Stockholm m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskollets hemställan

i betänkandet nr 6 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1203.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 13

Avstår - I

§ 14 Rätt till längre sammanhängande ledighet

Föredrogs socialförsäkringsutskottets belänkande 1976/77:7 med anledning av motion om rätt lill längre sammanhängande ledighet.

1 detta belänkande behandlades motionen 1975/76:2065 av herr Ahlmark m. fl. (fp), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde atl utredningen om översyn av socialförsäkringssystemet genom tilläggsdirektiv gavs i uppdrag pröva frågan om rätt till längre sammanhängande ledighet - sabbalsperiod.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1975/76: 2065.

Reservation hade avgivits av fröken Bergström (fp) som ansett all ulskoltet bort hemställa alt riksdagen med bifall lill motionen 1975/76:2065 hos regeringen

skulle anhålla atl frågan om rätt lill längre sammanhängande ledighet utreddes.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag vill bara säga ett par ord beträffande den reservation som finns fogad till detta utskottsbetänkande. Kravet på möjlighet till längre sammanhängande ledighet är ett gammalt krav från folkpartiets sida. Om det tillgodoses menar vi all människor på ett helt annat säll än f n. skulle kunna varva arbete och ledighet. Del kan vara fråga om olika önskemål för ledighet, t. ex. för studier, för längre resor eller för vård av någon anhörig. Vårt förslag innebär alltså att även vi tänker oss möjligheten all man skall kunna spara semesterledighet för flera år och ta ut den i ett sammanhang för att på det sättet varva arbete och ledighet.

Förslaget om en femte semeslervecka som skall kunna sparas för alt las ul i en sammanhängande ledighet på tio veckor ser vi som ett steg på vägen att möjliggöra ett friare val att varva arbetstid och ledighet, men vi menar all del kan finnas berättigade önskemål atl kunna samla ihop till en ännu längre ledighet än vad det förslaget innebär. När man i utskottets skrivning på s. 5 säger atl förslaget om möjlighet att utnyttja den femte semeslerveckan på det sättet skulle vara ytterligare ett skäl till att inte gå med på det krav på längre sammanhängande ledighet som folkpartiet talar om är väl ell obegripligt resonemang. Det är tvärtom. I och med att man kan få lä ut den femte semesterveckan i form av sammanhängande ledighet har vi gått en bit på vägen. Det borde göra del naturiigare atl göra det möjligt all få en ytteriigare föriängd ledighet.

Men delta är en sak som inte går atl infoga direkt i förslaget om den femte semesterveckan. Det kräver en ytterligare utredning. Därför borde den socialpolitiska samordningsutredningen få se över förslaget.

Jag ber med dessa ord alt få yrka bifall till reservationen, som är fogad till betänkandet.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Rätt till längre

sammanhängande

ledighet

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Herr talman! Det här är, som fröken Bergström sade, en gammal bekant. Första gången behandlades kravet på möjlighet till förlängd ledighet i riksdagen 1966. Sedan 1969 har frågan kommit igen varje år. Lika konsekvent har riksdagen avslagit förslaget, framför allt med motiveringen all det finns angelägnare problem att lösa i della sammanhang.

Fröken Bergström berörde några av motionens motiveringar för en längre sammanhängande ledighet. Jag skall kommentera dem.

En motivering är att man skulle göra det möjligt alt varva studier med yrkesarbete. Jag tror atl det blir mycket svårt alt varva studier och yrkesarbete genom alt samla ihop några veckors semester varje år under' fem eller tio år. Det är utomordentligt svårt att planera så långt fram i tiden. Sedan motionen första gången väcktes har samhället skaffat sig helt andra instrument för att tillgodose det syftet: lagen om ledighet

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter . för mopedisler, m. m.

vid studier och ett förbättrat vuxenstudiestöd fr. o. m. den 1 januari 1976. Detta innebär all de som känner sig fallna för studier har möjlighet lill ledighet och ersättning. Jag tror därför inle att man kommer att utnyttja någon ackumulerad semesterledighet för sådana aktiviteter.

En andra motivering är alt man skulle kunna praktisera en ny verksamhet. Om jag vill samla ihop många semesterveckor och sluta mitt jobb för att gå ut i annan verksamhet är del ju inle längre fråga om semesier. Här vill jag också hänvisa till möjligheten till vuxenstudier och till lagen om ledighet vid studier. Vi skall inle heller glömma bort atl vi har en väl utbyggd omskolningsverksamhet här i landet. Del är också ett instrument som vi har skaffat oss sedan motionen första gången väcktes.

Den tredje motiveringen för förlängd ledighet är att man skulle möjliggöra vård av sjuk anhörig. Jag tror det är lika svårl att i della syfte planera fem eller tio år framåt i tiden. Även här har vi skaffat oss andra instrument.

Man kan alltså säga att motionens motiveringar är akterseglade sedan lång tid tillbaka.

Semeslerkommitlén har föreslagit - det kommer så småningom en proposition om del, skulle jag förmoda - att semestern skall utsträckas från fyra till fem veckor. Den femte veckan skulle man kunna samla till en sammanhängande ledighet. Låt oss börja med det, så får vi se vad det kan lända till.

Jag ber med detta atl få yrka bifall lill utskottels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 15 Föredrogs Kulturutskottets belänkande

1976/77:13 med anledning av motioner om upprustning av fäbodar och om en utredning rörande bevarandet av slenvalvsbroar

Utskotlets hemställan bifölls.

§ 16 Vissa föreskrifter för mopedisler, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1976/77:4 med anledning av motioner angående vissa föreskrifter för mopedisler, m. m.

1 delta betänkande behandlades motionerna 1975/76:419 av fru Ekelund m.fl. (c).

1975/76:1547 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 2 och 3) föreslagits all riksdagen beslutade

2. all uttala sig för att ett avtal upprättades mellan trafiksäkerhets-verket och Sveriges Radio-TV om kontinuerlig information i trafiksäkerhetsfrågor,

3. alt uttala sig för en utökning av förbudet mot lunga transporter under helger och veckoslut, förslagsvis för tiden från mitten av april lill utgången av augusti, liksom för vissa helger under vinterhalvåret,

1975/76:1565 av fru Jonäng (c) och fru Fredgardh (c),

1975/76:2089 av herrar Jonsson i Alingsås (fp) och Strömberg i Botkyrka (fp) samt

1975/76:2099 av fru Swartz m. fl. (fp) såvitt nu var i fråga (yrkandena A 1-4).

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter JÖr mopedisler, m. m.

Utskottets hemställde att riksdagen skulle

1. avslå motionerna 1975/76:419, 1975/76:2089, yrkandet 2, och 1975/76:2099, yrkandet A 4 såvitt gällde skyddshjälm,

2. avslå motionerna 1975/76:1565, 1975/76:2089, yrkandet I, och 1975/76:2099, yrkandet A 4 såvitt gällde förarbevis,

3. avslå motionen 1975/76:2099, yrkandena A 1-3,

4. avslå motionen 1975/76:1547, yrkandena 2 och 3.

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Mopedisternas trafiksituation har varit föremål för upp-märksamhetsåväl i skolsammanhang som i massmedia och i utredningar.

Föräldrar har vid upprepade tillfällen genom hem och skola-föreningar vädjat om hjälp med att få sina ungdomar alt använda hjälm vid mopedåkning. Skolan har också lagit upp saken i sin trafikundervisning. Nordiska irafiksäkerhelsrådet och trafiksäkerhetsutredningen har behandlat frågan om skyldighet alt använda hjälm i samband med mopedåkning. Trafiksäkerhetsutredningen har dessutom tillstyrkt ett införande av obligatorisk användning av hjälm för mopedisler.

Mot denna bakgrund har jag tillsammans med några partikamrater väckt motionen 1975/76:419, som utmynnar i all riksdagen hos regeringen begär all krav på all mopedförare skall använda skyddshjälm införs i vägtrafikkungörelsen. Trafikutskottet har behandlat motionen och säger bl. a. i sill betänkande alt anledningen lill alt statsmakterna ännu inte ansett sig böra föreskriva obligatorisk användning av huvudskydd för mopedisler är den hittills låga användningsfrekvensen. Mig förefaller delta vara en underiig motivering till att dröja med införandet av ett obligatorium. Är man övertygad om hjälmens värde, borde väl en låg användningsfrekvens snarare vara anledning till ell obligatorium än tvärtom.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

Däremot är del rikligt alt det hittills har saknats godkända mopedhjälmar, och della har alltså utgjort ell hinder. Nu har emellertid Chalmers tekniska högskola fått fram en hjälm som är godkänd för mopedister och som alltså kan börja tillverkas och användas. Hjälmen demonstrerades för någon månad sedan i TV tillsammans med motorcykelhjälmar.

Utskottet menar atl den informationskampanj för användning av huvudskydd som irafiksäkerhetsverket har fått i uppgift atl genomföra skall få lid au verka innan annan åtgärd vidtas. Men samtidigt säger man i betänkandet alt om informationskampanjen inte får avsedd verkan, vilket man med rälla tvivlar på, är man inte främmande för att föreslå lagstiftningsåtgärder för atl genomföra ett obligatorium då del gäller användning av mopedhjälm.

Jag hälsar det senast återgivna ullalandet med tillfredsställelse och nöjer mig med all försäkra all jag uppmärksamt kommer att följa utvecklingen.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! I trafikutskottets betänkande nr 4 behandlas motionen 1975/76:2099 om bilbälleslagen. I den begärs att lagen skall utvidgas till att omfatta baksälespassagerare samt passagerare i framsätet på taxi-bilar.

Trafikutskottets svar på den motionen är alt trafiksäkerhetsverket utreder möjligheten atl utvidga lagen lill alt gälla bl. a. de av motionärerna angivna trafikantgrupperna. I avvaktan på resultatet av den utredningen, säger man, torde någon särskild åtgärd från riksdagens sida inte behövas.

Jag är uppriktigt sagt förvånad över all sådana här krav förs fram. Jag har varit motståndare lill en lagstiftning innebärande bilbälteslvång från det lagstiftningen aktualiserades. Jag är del fortfarande.

Det är möjligt atl andra ledamöter av denna kammare under sina kontakter med rnänniskor inle möter dessa frågor så ofta som jag. Jag får emellertid i genomsnitt minst en gång i veckan telefonsamtal eller brev om dessa saker från personer som vill ha bort lagstiftningen. De är i de flesta fall i och för sig inle emot användningen av bilbälte, men de vill ha bort tvånget.

Jag tycker alt della är någonting som man skall allvarligt begrunda. Som jag upplever det här, är det inte något snabbt övergående fenomen. Det är många människor i vårt land som rent principiellt är starkt engagerade i denna fråga.

Vad det här ytterst gäller är om vi skall ha mer tvång eller mer frihet i vårt samhälle. Det finns naturiigtvis många områden i vårt samhälle där man måste tillgripa tvång för att klara en viss situation. Men del gäller att ha största möjliga frihet kvar för den enskilde. Största möjliga frihet för den enskilde är grunden för ell demokratiskt samhällssystem. Låt oss vara försikliga när det gäller inskränkningar i friheten, där det inle är absolut nödvändigt, och här har vi ett område där en inskränkning i friheten inle är absolut nödvändig. Personligen upprör del mig alldeles

särskilt när man, som är fallet i denna motion, kommer med krav på att vi skall gå ännu längre. Jag har velat deklarera detta inför kammaren. Vi skall slå vakt om friheten i alla sammanhang - i varje liten detalj i den mänskliga samlevnaden - där ett tvång inle är absolut nödvändigt, just för alt stärka det demokratiska samhällsskicket. Herr talman! Jag har inget yrkande.

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna tar i motionen 1975/76:1547 upp två väsentliga frågor som rör trafiksäkerheten. Det gäller betydelsen av ökad information om trafikrisker och om trafik-säkerhetsarbetet. Vi anser att en ökad information via radio och TV - och då i första hand TV, som måste anses som del lämpligaste och effektivaste medlet all sprida information - är nödvändig.

I motionen yrkas att det borde komma lill stånd ett avtal mellan Irafiksäkerhetsverket och Sveriges Radio angående en planerad och mer kontinuerlig information om irafiksäkerhetsfrågor i TV. Vi har i det andra yrkandet i motionen begärt atl riksdagen skall uttala sig för ett sådant avtal.

I trafikuiskottets betänkande nr 4, som nu behandlas, har invändningar rests mot ett sådant uttalande. Man hävdar att det skulle vara principiellt felaktigt alt från statsmakternas sida styra programutbudet i radio och TV. Utskottet säger vidare att ett ökat programutbud i dessa frågor kan förväntas särskilt inom lokalradion. Med hänvisning lill dessa argument avstyrker ulskollel motionsyrkandet.

Eftersom man inte kan bortse från att vi genom ett sådant uttalande från riksdagen frångår tidigare praxis har vi från vänsterpartiet kommunisternas sida inte för avsikt att yrka bifall till denna del av motionen. Vi hoppas atl utskottet har rätt i sin bedömning, nämligen att det kommer att bli ett-utökat utbud i vad gäller trafikfrågor, irafikrisker m. m. i radio och TV.

I den andra frågan -att riksdagen ullalarsig för en utökningav förbudet mot tunga transporter under helger och vissa veckoslut under sommarmånaderna - anser vi dock, i motsats till utskottet, alt riksdagen bör göra ett uttalande som det som yrkas i motionen.

Utskottels motivering för avslag, atl man bör inhämta erfarenheter från lagstiftningen som årligen utvärderas, är enligt vår mening vag. Vi är av den uppfattningen att åtgärder redan nu med nödvändighet måste vidtas.

Ett förbud mot tunga transporter på våra vägar under helger och under veckoslut sommarlid är ett sätt all kraftigt nedbringa antalet trafikolycksfall. Därmed påslår vi inle att chaufförerna inom transportnäringen orsakar olyckor i större utsträckning än andra trafikanter. Det är väl snarare så alt yrkeschaufförerna besitter en väsentligt större körskick-lighet och vana än de fiesta andra trafikanter på vägnarna.

Det står emellertid klart för alla att den ökade trafiken under storhelger

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

och veckoslut gör atl också riskerna för olycksfall ökar. Allt fler privatpersoner skaffar sig bilar, och enligt prognoser kommer den trenden att hålla i sig. Del är vid veckoslut och helger som man ger sig ut i trafiken med sina bilar. Vi måste alltså räkna med en ökad trafikiäthet i framtiden. Det är då av stor vikt att vidta åtgärder som bidrar till atl förhindra olycksfall på vägarna.

De tunga fordonen - ofta med släpvagn - utgör ett stort riskmomenl i irafiken, speciellt för s, k. söndagstrafikanter, dvs. sådana som inte har tillräcklig vana och rutin i fråga om landsvägskörning. Inte sällan fel-bedömer dessa förare möjligheten lill omkörning av exempelvis lastbilar med släp. Än så länge visar statistiken beträffande trafikolycksfall att Sverige ligger bra till i förhållande till många andra länder. Men en ökad trafiktäthet kan snabbt förändra dessa siffror i negativ riktning. Dessutom är irafikolycksfallen alltför många redan i dag för atl man inte skall vidta alla länkbara åtgärder för att nedbringa dem.

Ett förbud mot tung trafik sommartid, då många människor är ute på semesterresor, och under storhelger är en åtgärd som effektivt skulle bidra till att nedbringa antalet trafikolycksfall. Många dödsolyckor och mycket mänskligt lidande skulle kunna förhindras genom en sådan åtgärd. Samhällets ekonomiska åtaganden - vilket dock måste anses som en andrahandsfråga - skulle också kunna nedbringas väsentligt.

En annan aspekt, som kan läggas på ell förbud mol lunga transporter under helger och vissa veckoslut sommartid, är att chaufförerna får en bättre arbetstid och arbetsmiljö. De slipper ligga på vägarna under lördagar och söndagar, när andra människor kan koppla av. Jag tror alt del skulle vara en välkommen förbättring för denna yrkeskategori, som verkligen inte har en avundsvärd lott i vad gäller arbetstidens förläggning.

Herr talman! Jag vill också påpeka att exempelvis Frankrike, Italien, Schweiz, Spanien och Västtyskland har infört förbud liknande det som vänsterpartiet kommunisterna här föreslår och att inskränkningar i olika former förekommer även i Grekland, Jugoslavien, Rumänien och Österrike. Österrike har generellt förbud mot tung trafik mellan kl, 15.00 på lördagar och kl. 24.00 på söndagar.

Frankrike har inle något generellt förbud under veckosluten hela året, däremot ell förbud under en period med speciellt intensiv trafik, från mitten av april till slutet av augusti. Det är ett sådant förbud som vi vill införa här i Sverige. I Västtyskland har man för att underiälla se-mestertrafiken haft förbud mol tung trafik över elva veckoslut under sommarmånaderna. Del är alltså inte fråga om någon särbehandling av den tunga lastbilstrafiken i Sverige, eftersom förbud förekommer även i andra länder.

Herr talman! Med det anförda och med hänvisning till vad som anförs i motionen hemställer jag om bifall lill yrkande 3 i motionen 1547, I övrigt ansluter vi oss till utskottets hemställan.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HUGOSSON (s):

Herr lalman! Såsom har framgått av de tre inläggen är det olika saker som behandlas i trafikutskottets betänkande nr 4.

Först vill jag ta upp frågan om obligatoriskt hjälmtvång för mopedister, vilket fru Ekelund har motionerat om och här argumenterat för. Trafikutskottet delar den uppfattning som motionärerna har givit uttryck för, nämligen att det från irafiksäkerhetssynpunkt är högst angelägel atl de som färdas med moped har hjälm. Frågan har varit föremål för utredning. Nordiska irafiksäkerhelsrådet har behandlat detta ämne. Den särskilda trafiksäkerhelsulredning med pariamentariskl inslag som arbetar i vårt land härjämte trafiksäkerhetsverket ställt sig positiv till förslaget om obligatorisk användning av hjälm.

Att statsmakterna inte har genomfört förslaget sammanhänger med den låga användningsfrekvensen. Hjälm vid mopedåkning användes av 6,2 96 1973, 6,1 % 1974, 11,4 96 1975 och 9,1 96 1976. En ökning har alltså skett från 5-6 96 till 10-11 96 under dessa år. Men användningsfrekvensen är mycket låg.

Eftersom det är förhållandet, borde man lagstifta, framhåller fru Ekelund. Vi vill emellertid inte ha en lag på papperet utan vill ha lill stånd en lagstiftning som efterlevs. Därför anser vi alt innan man fattar ett så drastiskt beslut som att införa obligatorisk användning, bör man bereda marken genom information, så att det är naturiigt att använda hjälm.

I Göteborgsområdet har man givit speciell information och särskilda kurser. Där har man vid .mätningar kunnat notera en användingsfre-kvens på uppemot 40 %. När användningen kommer upp i sådana siffror, är det betydligt lättare att gå över lill ett obligatorium. Då kan man förvänta sig en bättre efterlevnad av denna lagstiftning.

Ulskoltet anser alt trafiksäkerhetsutredningen skall följa denna fråga. Utskottet är emellertid inte främmande för en lagstiftning på della område i en framtid.

Herr Åkerlind fullföljer sin linje här i kammaren som motståndare till bilbälleslagen. Han säger att han dagligen får telefonsamtal från människor, som beklagar sig över denna lagstiftning. Vid ungefär 60 96 av alla singelolyckor med dödlig utgång förra året använde förarna inte bilbälte. En väldigt stor del av dessa människor skulle ha överlevt, om de haft bilbälte på sig. Tyvärr kan inte dessa människor ringa till herr Åkeriind.

Ulskoltet har sagt, med anledning av motionen 2099, att eftersom frågan är föremål för övervägande skall riksdagen inte ta någon ställning just nu. Men låt mig också säga att herr Åkeriind inte kan påstås vara särskilt konsekvent. 1 nästa ärende som vi skall behandla, trafikutskottels betänkande nr 5, har nämligen herr Åkerlind moiionerat oni all man även skall få använda irepunklsbälle och inte bara rullbälie. 1 del ena ärendet är han emot bilbälte, och i nästa argumenterar han för en annan bilbältestyp.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

Herr Hallgrens inlägg handlade framför allt om förbudet mot tung trafik under vissa helger. Vi har nu haft ett sådant förbud under ett antal år. Erfarenheterna har visat sig vara goda, och man har därför successivt utsträckt den tid som omfattas av förbudet. För innevarande år har tiden utökats till 24 dagar. Förbudet gäller numera även under sådana helger då det lidigare inte har rått någon begränsning av den tunga trafiken - påskhelgen, Kristi Himmelfärdsdag osv.

Trafikutskottet anser att det s. k. helgförbudet är en mycket bra åtgärd. Utskottet förutsätter att regeringen följer frågan på samma sätt som den tidigare regeringen gjorde och successivt utsträcker helgförbudet om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerhet och framkomlighet. Däremot anser vi att det inle är erforderligt med någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Med del anförda ber jag, herr talman, att få yrka bifall till trafikut-skollets hemställan i betänkandet nr 4.

Hert ÅKERLIND (m):

Herr talman! När man hör herr Hugosson kan man knappast tro att han tillhör trafikutskoUet. Jag föreställde mig att herr Hugosson som ledamot av trafikulskoltet hade satt sig in i vad motionen i nästa ärende gäller. Herr Hugosson säger atl jag talar mot mig själv, eftersom jag tillsammans med herr Nyhage har motionerat också om att man skall få montera in trepunktsbälten.

Jag har inte på något sätt någon gång talat mot bilbältesanvändningen, herr Hugosson. 1 nästa ärende gäller del också en frihetsfråga. Skall man få ha bara en sorls bälten eller skall man få ha två sorlers? Det är detla -det gäller. Jag upprepar:-Jag har aldrig någonsin talat mot användning av bilbälten, men jag har talat för friheten alt använda eller inte använda bälte. Jag har talat mot lagstiftning och tvång.

Herr Hugosson säger alt 60 96 av dem som dödats i trafiken inle har haft bälte. Det är ju ett bevis så gott som något för att lagstiftningen inle har fungerat. Bättre hade det kanske varit om man följt den linje som jag pläderade för när lagstiftningen antogs: mycket större anslag till upplysning om bältets fördelar - och nackdelar, för det finns sådana också. Upplysning tror jag stenhårt på, men en lagstiftning som inte har haft större effekt än atl 60 96 av de irafikdödade inle använt bälte tror jag inte på. Sådana lagar leder bara till ell samhälle där vi skall styra människorna med lagstiftning, och det vill jag inte vara med om, annat än när det är absolut nödvändigt.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! När bilbälteslagen infördes i vårt land var användningsfrekvensen 25 å 30 96. Den hade successivt ökat efter en mycket intensiv information, men den låg alltså på ungefär 30 96. I det läget ansågs, med hänsyn till de uppenbara säkerhetsvinster som man uppnår genom alt använda bilbälte, en obligatorisk lagstiftning ofrånkomlig. I dag är

det inte 100-procenlig men åtminstone 90-procenlig användingsfre-kvens, och det är viktigt atl man ständigt ger information om det angelägna i användningen av bilbälte.

I vårt land och i andra länder, där bilbälteslag finns, har man klara bevis för att användning av bilbälte har en mycket positiv effekt för dem som råkar ut för olyckor. Man räknar med en 20- eller 25-procentig nedgång i antalet dödade och svårt skadade. Och när jag nämnt att ca 60 96 av dem som omkommit i singelolyckor icke hade bilbälte på sig, så är väl detta, herr Åkeriind, ett bra exempel på att om man icke använder bilbälte utsätter man sig för betydligt större risker.

Mot den bakgrund jag här angivit är det förvånansvärt alt en ledamot av Sveriges riksdag argumenterar mot en åtgärd som från irafiksäkerhetssynpunkt ger mycket positiva resultat.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Vissa föreskrifter för mopedister, m. m.

Hert ÅKERLIND, (m):

Herr talman! Alt diskutera den här frågan med herr Hugosson innebär tydligen detsamma som goddag-yxskaft.

Jag har aldrig sagt att användning av bilbälte inte ger någon positiv effekt. Sammantaget kan man troligen alltid få statistik som visar att det är en positiv effekt. Det finns negativa effekter också - det har jag sagt och man skall inte glömma bort detta, men sammantaget kan man nog aldrig få fram en statistik där det inle är en positiv effekt av användningen.

Delta råder det ju inga skilda meningar om. Vad slår herr Hugosson och argumenterar mot?

Vad vi har skilda meningar om är huruvida det behövs en lagstiftning eller inte. När man införde denna lag, säger herr Hugosson, var det närmare 30 96 frivillig användning. Om jag inte minns fel var det drygt 31 96 - siffran hade gått upp under ett år med ungefär 15 96. Vad är det som säger att vi inle skulle ha haft samma användningsfrekvens nu som vi har med en lagstiftning, om vi hade gått frivilligvägen med mycket upplysning? Ingenting - det finns ingen statistik på det.

Bevisa det med statistik i stället för att argumentera mot sådant som jag inte har sagt!

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till yrkandet 3 i motionen nr 1547 av herr Hermansson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Obligatorisk halkkörning i körkortsutbildningen, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller trafikuiskottets hemställan i betänkandet nr 4 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till yrkandet 3 i motionen nr 1547.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 274

Nej - 13

Avslår - 2

§ 17 Obligatorisk halkkörning i körkortsutbildningen, m. m.

Föredrogs trafikutskottets betänkande 1976/77:5 med anledning av motioner berörande vissa föreskrifter i körkortskungörelsen (1972:592) och fordonskungörelsen (1972:595), m. m.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Många bilister i Stockholm har i dag på morgonen och förmiddagen fåll en viss övning i och erfarenhet av att köra bil på hal vägbana.

I en motion har två centerpartister begärt en utredning om införande av obligatorisk halkkörning som ell moment i körkortsutbildning. Del tycker jag är ett utomordentligt bra krav. Vi ställde oss från socialdemokratisk sida positiva till motionen och yrkade bifall till den i utskottet. Men under arbetet i utskottet framgick det så småningom att en arbetsgrupp inom irafiksäkerhetsverket håller på atl ytterligare utreda behovet av halkbanor i vårt land och inom kort kommer atl lägga fram förslag i ämnet.

Jag tycker emellertid att utskottet kanske något mer markerat än vad som skett i betänkandet kunde ha understrukit vikten av att vi får möjligheter till utbildning i halkkörning över hela landet.

1 dag finns del irafikövningsplalser på fyra håll i landet, och där är övning i halkkörning obligatorisk. Men i alla övriga delar av landet där sådana banor inle finns är det heller inte något obligatoriskt krav på ett sådant moment i körkortsutbildningen. Jag tycker det är principiellt felaktigt att anpassa kraven på körkortsutbildningens utformning med hänsyn till om det finns halkövningsbanor eller inle. Jag menar alt kraven skall vara lika för alla oavsett var i landet man tar sitt körkort.

Konsekvensen av den principiella inställningen blir all man måste se till all halkövningsbanor tillskapas över hela landet. Jag hyser därför den förhoppningen att den nämnda arbetsgruppen inom trafiksäkerhets-

Nr 32

verket inom kort skall presentera resultatet av sitt arbete och lägga fram förslag i den riktningen. Det är viktigt från såväl irafiksäkerhetssynpunkt

Onsdagen den som principiell synpunkt atl vi har ett enhetligt system över hela landet. ja november 1976

Hert NYHAGE (m):

Herr talman! I motionen 1975/76:1596 har herr Åkerlind och jag yrkat att även bälten av trepunklsiyp skall godkännas vid inmontering av bilbälten.

Enligt nu gällande bestämmelser godkänns endast s. k. rullbälten vid nymontering. Det har emellertid visat sig att rullbältena inte alllid är lillföriilliga. Det har sålunda kunnat bevisas att rullbältel över huvud tagel inte alls låst sig vid ett antal olyckstillfällen. Vid andra tillfällen har del kunnat konstateras att låsfunklionen varit för långsam. Följden härav har blivit skador för de åkande, ja i några fall har t. o. m. dödsolyckor inträffat.

Från skilda håll har därför begärts atl också fasta bilbälten av tre-punktstyp skall godkännas. Skälet härför är hell enkelt att de bedöms vara helt tillförlitliga.

Vi motionärer tycker all detla är en i högsta grad rimlig begäran, och vi har svårt atl förstå att utskottet inte velat respektera den enskildes önskan om valfrihet på detta område. I betänkandet anförs att enligt vad utskottet erfarit anses rullbältena fylla rimliga krav på tillförlitlighet. Hanlerbarheten skulle därtill vara bättre.

Detla är verkligen inga hållbara skäl för att avstyrka motionskravet alt också trepunktsbälten skall godkännas. Hanlerbarheten måste väl ändå vara bilköparens ensak, och säkerheten när del gäller trepunktsbälten kan inte ifrågasättas.

Utskottets ställningstagande är som sagt svårförståeligt. Det är emellertid enhälligt, varför jag avstår från att här yrka bifall till motionen.

Obligatorisk halkkörning i körkortsutbildningen, m. m.

I detta anförande instämde herr Åkerlind (m).

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Till att börja med: Det är bra all herr Hugosson nöjt sig med ett särskilt yttrande och inle fogade en reservation till betänkandet. Situationen är ju den alt utskottet är positivt till en utvidgning av utbildningen i körning på halkbanor eller i halt väglag, dvs, att försöka utbilda blivande bilförare för att klara sådana situationer. Det är nödvändigt och mycket viktigt i det här landet. Nu har vi emellertid bara fyra halkbanor i landet och knappast det, eftersom det är brist på medel. Om vi skulle införa ett obligatorium skulle vi behöva en halkbana i nästan varje kommun, dvs. 270-280 halkbanor. I vissa stora kommuner behövs mer än en, medan givetvis vissa små kommuner kan samsas om en halkbana.

Del som avses i det särskilda yttrandet är obligatorisk undervisning varje år för körkortsaspiranter. Det är inte lätt för utskottet att hanlera

6 Riksdagens protokoll 1976177:31-32

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Obligatorisk halkkörning i körkortsutbildningen, m. m.

den här materien. Dessutom arbetar den nämnda utredningsgruppen i Irafiksäkerhetsverket.

Det skulle innebära myckel stora kostnader atl införa ett obligatorium, och staten eller kommunerna skulle få betala de här halkbanorna i snabb takt, eftersom det - om man införde obligatorium - skulle bli nödvändigt att färdigställa dem lill en viss i lagen bestämd lidpunkt. Vi har halkbanor i dag som kostar miljoner, men del borde vara möjligt - och vi är intresserade av all med hjälp av den sittande arbetsgruppen nå del målet

- all få fram enkla halkbanor till lägre kostnader. De halkbanor som
finns i Sverige kan vi inte fortsätta atl använda i full usträckning med
anledning av att varken statsmakter eller kommuner har medel för det.
Det är givelvis otillfredsställande.

Men i en :5ådan situation kan vi inte heller medverka till införandel av ett obligatorium. Innan ett sådant beslut kan fattas måste man vela om kommunerna är positiva och villiga att salsa; vi måste ha positiva besked från dem. Det är också viktigt att del kommer fram konstruktioner som innebär billiga halkbanor. Exempelvis kan man utnyttja nedlagda asfaltvägar. Man bör slippa ha en alltför dyrbar kontroll av dessa halkbanor, med människor som är anställda för att sköta dem. De borde kunna skötas på annat sätt.

Detta är alltså bakgrunden lill vårt ställningstagande, och jag tror alt herr Hugosson förslår det. Däremot tycker jag all han gör helt rätt i alt plädera för halkbanor.

När del sedan gäller trepunktsbältena kan det ligga någonting i önskemålet att få en valmöjlighet. Men detta är också en fråga om trafiksäkerhet och en fråga om att förmå människorna all använda sig av bältena. Det skapas nya konstruktioner som förs ul på marknaden

- exempelvis en modell där bilbältet omsluter en när man går in i bilen;
det hela sker alltså på automatisk väg.

Trepunktsbältena har den svagheten att det kan uppstå onödiga skador vid kollisioner - genom att bältena är uttöjda och inte har den rätta vidden, genom alt folk inte sköter dem som de borde skötas. Utskottet är också av den uppfattningen att nya konstruktioner i fråga om rullbälten konimer att göras. Det är viktigt atl man i bilarna har en sådan sorls bälte som människorna är beredda atl använda sig av; vi måste göra del så smidigt som möjligt för människorna att använda bältena.

Över huvud taget är det ytterst nödvändigt all man på bl. a. delta område stiftar sådana lagar alt människorna är beredda att följa dem. Exempelvis visar det sig vid kontroller i dag alt det är få som håller på lagen om att man inte får gå mot röd gubbe. Likaledes visar polisens kontroller närdet gäller efterlevnaden av hastighetsbegränsningarna inom vissa områden att det kan vara upp till 70-80 96 av bilisterna som inte följer lagens bestämmelser om begränsade hastigheler.

Vi måste alltså följa upp lagstiftningen i takt med människornas vilja och möjligheter atl själva följa lagbestämmelserna.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag är naturiigtvis medveten om all om man kräver obligatorisk utbildning i halkkörning över hela landet innebär detta kostnader. Jag tror kanske inte att man måste anlägga en halkövningsbana i varje kommun, men förvisso måste ett stort antal till. Men, herr talman, skall vi öka trafiksäkerheten får vi naturligtvis också vara beredda att ta de ekonomiska konsekvenserna. Det är klädsamt att höra att representanter för den förutvarande oppositionen nu känner delta kostnadsansvar.

Del som förvånade mig var all herr Lothigius inle med ett enda ord berörde den principiella frågan, nämligen att det i fyra områden i vårt land finns halkövningsbanor och att det där är obligatoriskt för att få körkort atl ha genomgått utbildning i halkkörning, medan det i alla övriga delar av landet - där man inte har tillgång lill halkövningsbanor - inte är något obligatoriskt krav på sådan utbildning. Jag tycker del är principiellt slötande all vi har det på det sättet.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Obligatorisk halkkörning i körkortsutbildningen, m. m.

Hert LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Naturiigtvis är en ny regering beredd alt la kostnadsansvar om det visar sig att en viss åtgärd är absolut nödvändig och att vi måste klara av ett problem. Men vi har kanske inte alla klart för oss vilka stora kostnader en sådan här lagstiftning skulle medföra. En dylik halkbana måste bemannas, och människor skall betalas för detta. Man skall ha snöröjning, och banan skall skötas minutiöst för atl över huvud laget fungera. Del medför stora kostnader. Vi vill ha en undersökning på detta område för all kunna fatta ett framtida beslut i ärendet, och vi har inle tillräckligt underlag f n. Det är bl. a. mot den bakgrunden vi inte kan tillstyrka ett obligatorium, I ett område som Stockholmsområdet, där frågan redan är löst, tycker jag all det är naturligt alt ha delta obligatorium. Men del bör finnas möjlighet för dem som sköter körkortsutbildningen i andra områden att välja om de vill ha ett obligatorium eller inte.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:2 med anledning av motioner om försöksdjursverksamheten m. m.

Utskottels hemställan bifölls.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

§ 19 Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:4 med anledning av propositionen 1976/77:3 om åtgärder föran motverka negativa effekter av svavelulsläpp jämte motioner.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Försurningen av vår miljö är, som alla vel, ett mycket allvariigt problem, och de åtgärder som har föreslagils i proposition 1976/77:3 är därför synnerligen välkomna. På vissa punkter ligger de emellertid i underkant av vad man kan önska.

Naturligtvis kommer en lag om ökad övergång till lågsvavligt bränsle att betyda starkt ökade kostnader både för bostadsuppvärmningen och för industriproduktionen. Kostnadshöjningarna kommer givetvis all yllerligare försämra den internationella konkurrenskraften för svensk industri, och del är i och för sig ett myckel stort problem i den svåra situation som svenskt näringsliv f n. befinner sig i Ändå anser vi att vi måste la de kostnaderna, därför alt vi trots allt anser atl hänsynen till människors hälsa är det viktigaste.

Men också samhällsekonomiska skäl gör dessa kostnader nödvändiga. Försurningen har negativa effekter på jordbruksproduktionen, speciellt i områden som har låg s. k. buffringsförmåga, och troligen också för skogsproduktionen. Försurningen medför också starkt ökad förvittring av byggnader och starkt ökande rostskador på metallkonslruktioner, maskiner och bilar.

Nästan lika viktigt som allt detta är dock att en övergång till bränsle med lägre svavelhalt ger oss en grund atl stå på när vi vill agera internationellt mol försurningen. Försurningen och miljöförstöringen är ju ett internationellt problem. På del internationella planet har myckel litet gjorts. I vissa delar av vårt land kommer inle mindre an 75 % av det sura nedfallet från källor utanför våra gränser. Och än värre håller det på all bli. Som exempel kan jag nämna att Europas största oljeraffinaderi nyligen kört i gång - f n. dock endast med halv kapacitet - utanför Bremen i Västtyskland. Man tillåter här ett svavelutsläpp på 2 96. Detta innebär att raffinaderiet redan nu släpper ul ca 760 kg svavel per timme dygnet runt, dag efter dag och vecka efter vecka. De höga svavelutsläppen tolereras av de västtyska myndigheterna därför att anläggningens båda skorstenar är 200 m höga, vilket gör alt praktiskt tagel hela svavelmängden med vindarna kommer att transporteras utanför Västtysklands gränser.

Man kan räkna med att en stor del av detta nedfall kommer atl hamna i södra och västra Sverige. Inte minst i Småland, i Kronobergs län där jag själv hör hemma, har detta redan vållat myckel stora problem och skador. Del måste därför vara en mycket angelägen sak för regeringen att med största kraft och snabbhet agera internationellt. Jag vill därför

ansluta mig till punkten 3 i fru Fredriksons m. fl. motion i ärendet. Den internationella aspeklen får under inga omständigheter glömmas bort i detta sammanhang. Della har glädjande nog också mycket starkt understrukiis i utskottets betänkande.

I det här sammanhanget måste man också observera en ökande förekomst av tungmetaller i vår miljö. Vid en vetenskaplig undersökning av vissa västsvenska sjöar har påvisats förvånansvärt stora mängder tungmetaller i vattnet. Man har konstaterat haller av bly, kvicksilver, kadmium och zink som är fem gånger högre än de naturliga värdena. Ingen av dessa sjöar har varit utsatt för utsläpp av tungmetaller, varför de skadliga ämnena måste ha förts lill områdena med luften eller orsakats av något i luften. Effekterna av dessa tungmetaller i vatten är svåra att spåra hos människan därför att del tar lång tid innan de visar sig. Man vet dock att dessa tungmetaller inle bryts ner, och det är illa nog.

Den ökande förekomsten av tungmetaller antas av vissa forskare bero på försurningen. Med sur nederbörd tvättas markens tungmetaller ut och rinner ner i sjöarna, varifrån de sedan kan spridas till människans mal. Stannar tungmetallerna kvar i skogarna och inle tvättas ut genom sur nederbörd, kan de inte skada människan.

Det belopp som föreslagits för kalkning av viktiga sjöar och vattendrag är naturiigtvis en bra början, men jag vill också säga alt det är hell otillräckligt och inte kan rädda mer än ytterst få vattensystem. Eftersom det är fråga om en försöksverksamhet får dock sparsamheten accepteras. Vetenskapsmännen bör få tid på sig för att studera kalkningens bieffekter på planktonbildning, vilka spridningsmetoder som är bäst lämpade, vilka typer av kalk som bör användas osv. Jag tycker atl del är glädjande att ulskoltet pekat på att anslag även bör utgå till sådan kalkning av markområden som kan motverka försurningen av visst vattensystem.

Närde första resultaten av försöksverksamheten visar sig -ett mycket positivt sådant har man för övrigt redan av försöken i Nedsjön - bör regeringen omedelbart komma med förslag om utvidgad kalkning. Det är fråga om en livsviktig konstgjord andning för många betydelsefulla vattensystem i avvaktan på en internationell överenskommelse.

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse det positiva intresse utskottet visat för denna för oss alla så väsentliga fråga och yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Även om det inte föreligger någon reservation vid detta utskottsbetänkande, anser jag det med anledning av regeringsskiftet angeläget att göra några kommentarer till den proposition vi nu behandlar, som ju lagts fram för riksdagen av den socialdemokratiska regeringen.

Vi har en oskattbar rikedom i vår natur. Inle minst upplever vi hur lyckligt lottade vi är i vårt land med dess många sjöar och vattendrag, som inte bara tryggar vår vattenförsörjning utan också formar det landskap som vi sätter så särskilt stort värde på. Vi gläder oss åt det fram-

7 Riksdagens protokoll 1976/77:31-32

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

gångsrika arbete som med betydande samhällsinsatser gjorts under del senaste decenniet för att rena våra vallen. Det faktum atl man i dag kan bada friluftsbad i naturliga vatten mitt i Stockholm kan stå som symbolen för dessa insatser.

Men våra vallen hotas i dag av en annan fara, av en försurning som hänger samman med mängden av svaveldioxid i luften. Försurningen av mark och vatten dödar livet i våra sjöar och vattendrag och skapar risker för en försämrad skogslillväxt. Korrosions- och vittringsskador på byggnader och andra föremål kostar årligen stora summor. Hälsorisker för människor kan inte uteslutas. Därför framstår de ökade svavelutsläppen som ell av våra största miljöproblem.

Effekterna av försurningen observerades först på fisk. Man fann alt fortplantningsförmågan och levnadsmöjlighelerna påverkades. Fiskdöd på grund av försurning har under senare år rapporterats från både Sverige och Norge, Ett stort antal undersökningar har gjorts för alt klarlägga försurningens omfattning. Undersökningarna visar atl av Sveriges 100 000 sjöar är omkring 10 000 mer eller mindre allvariigt skadade. Ett fortsatt svavelnedfall i oförändrad omfattning kommer atl leda till atl skadorna förvärras. Dessutom kommer ytteriigare vattensystem all drabbas.

Men som herr Hovhammar nyss påpekade är spridningen av svaveldioxid inle bara ett lokalt problem. Svaveldioxid kan transporteras med luftmassorna mycket långa sträckor och spridas över stora områden. Så småningom faller svavlet ned på jordytan. Drygt hälften av del svavel som faller ned i Sverige kommer sålunda från andra länder. Del måste dock i della sammanhang framhållas all inget annat enskilt lands svavelutsläpp bidrar mer till nedfallet i Sverige än våra egna utsläpp ör.

Del är därför glädjande alt vi i utskottet kunnat enas om de förslag till åtgärder för atl begränsa svavelutsläppen som den socialdemokratiska regeringen lagt fram i den proposition vi nu har alt behandla.

Det effektivaste sättet alt bromsa upp ökningen av svavelutsläppen är självfallet att ersätta oljan med svavelfria energislag. Skulle exempelvis den energimängd vi kommer atl få genom det kärnenergiprogram som riksdagen beslutat om i stället produceras i oljeeldade kondenskraftverk, skulle detta innebära en ökning av svaveldioxidutsläppen med 400 000 lon per år. Del skulle spoliera våra möjligheter att hindra den miljöförstörelse som svavelutsläppen åstadkommer. Vill vi undvika alt döda livet i våra sjöar, försämra produktiviteten i markerna, skydda människors hälsa mot den typ av luftföroreningar som svavelutsläppen utgör och samtidigt trygga den elförsörjning som 1975 års riksdagsbeslut förutsätter att vi behöver, erbjuder oss kraftverk eldade med fossila bränslen icke något alternativ.

Hur vi skall klara vår energiförsörjning får vi återkomma till i annat sammanhang. Jag vill emellertid i samband med behandlingen av den här propositionen kraftigt understryka den stora vikt vi måste fästa vid miljöfrågorna, när vi diskuterar hur vi på bästa säll skall tillgodose vårt energibehov.

Det är angeläget atl den socialdemokratiska regeringens åtgärder för att begränsa svavelulsläpp och övriga luftföroreningar fullföljs såväl här hemma som i del internationella samarbetet. Herr Hovhammar tryckte ju starkt på det internationella samarbetet och menade att det inte skett så mycket på det området. Jag kan hålla med honom om att del hänt mycket litet på kontinenten med tanke på vad som borde ske, men Sverige har hela tiden aktivt arbetat Kr att åstadkomma större insatser i dessa sammanhang. Jag vill särskilt understryka viklen äv att regeringen fullföljer det samarbete som påbörjats med Norge och det arbete på att sluta bilaterala avtal med länderna runt Östersjön och i Västeuropa som jag som jordbruksminister inledde med avtalet mellan Sverige och Östtyskland.

Sådana avtal kan enligt min mening leda lill snabbare konkreta resultat i kampen mol luftföroreningarna. Jag delar herr Hovhammars uppfattning att det inle bara gäller svavel. Del kommer in mycket annat i bilden som vi måste försöka värja oss emot. Såvitt jag förstår skulle sådana avtal också vidga möjligheterna lill ett aktivt samarbete i de internationella samarbetsorganen. Sverige har när det gäller miljöfrågor en internationellt erkänd position som föregångsland, som vi från socialdemokratins sida kräver att den nya regeringen slår vakt om.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Jag skall bara be all på utskottets vägnar få uttrycka min glädje över att man i så stor enighet kunnat följa propositionens riktlinjer och tankegångar. 1 utskottet har man också intresserat och med mycket stor ambition behandlat frågan. Jag vill också tacksamt notera de kommentarer som gjorts här i kammaren när det gäller såväl ökat och fortsatt internationellt arbete i olika länder som internationell samverkan i de här frågorna, liksom beträffande de mer konkreta förslagen om kalkning och andra åtgärder.

Med anledning av herr vice ordförandens inlägg vill jag framhålla att det i och för sig är ett riktigt konstaterande atl en ökning av användningen av olja för energiproduktion i vårt land skulle medföra risker för ytterligare svavelföroreningar, om vi då utgår ifrån alt man kommer alt använda olja som inte renats från svavel, Om en sådan ökad användning av olja för energiproduktion skulle bli aktuell i vårt land förutsätter jag - och jag tror atl jag i det här sammanhanget kan säga att jordbruksutskottet slår bakom min uppfattning - att man helt naturligt måste räkna med alt oljan före användningen har renats från svavelföroreningarna. Delta är hell självklart.

Herr vice ordföranden uttryckte också en förhoppning om att det arbete som har påbörjats kommer att fullföljas. Jag vill instämma i den förhoppningen och kan kanske, herr lalman, rent av tillägga att jag med gott förtroende förväntar att det kommer att fullföljas.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp

Herr LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag vill med anledning av vad utskottets ordförande sade om oljan och dess utnyttjande för energiändamål och i förbränning säga atl de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet räknar med alt vi på längre sikt skall kunna begränsa vårt utnyttjande av olja för förbränning och energiframställning.

Vi vel fortfarande alt det till alla andra skäl som talar för en sådan ambition kommer, atl vi vid förbränning av olja med de i dag kända metoderna har belydande besvär på miljösidan. Det är ju av det skälet som vi i utskottet har enats om de åtgärder som den socialdemokratiska regeringen i den proposition som vi nu diskuterar har föreslagit.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Herr Lundkvist och jag är överens om det internationella problemet med utsläpp och föroreningar. Och jag vill också gärna säga att Sverige där har gjort en hel del goda insatser - jag vill hålla med herr Lundkvist om det.

Men del exempel jag gav som var hämtat från Västtyskland visar fullt klart att myckel återstår av det här arbetet, och det blir en uppgift för regeringen atl la itu med de internationella kontakterna för atl få en rejäl bättring till stånd.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Jag tror att det är fel tidpunkt och fel plats på dagordningen all nu la upp någon mer omfattande debatt om olika källor till framlida energiproduktion i vårt land. Jag vill dock med anledning av det senaste inlägget som herr vice ordföranden gjorde säga att del är välkänt att del alternativ som han talar för, alternativet till olja, inte är helt utan risker och frågetecken i vad gäller människors hälsa och miljö i framtiden.

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag har i den här debatten bara - eftersom den inle skall utvecklas lill en diskussion om hur vi skall lösa frågan om vår energiförsörjning - önskat markera vad jag finner vara viktigt, nämligen alt vi har svåra miljöproblem som konsekvenser av förbränningen av olja och utnyttjandet av olja i energiproduktionen.

Jag har glatt mig ål den enighet som utskottet mobiliserat när det gäller att slå fast dessa konsekvenser. Och jag hoppas alt vi även i fortsättningen skall kunna påräkna den enigheten och alt vi skall vara beredda att på alla håll och kanter dra riktiga slutsatser av detta konstaterande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 20 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:5 med anledning av motioner angående vissa fiskefrågor

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Livsmedelskontroll, m. m.

§ 21 Livsmedelskontroll, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:6 med anledning av motioner om livsmedelskontroll, m. m.

Herr WEINEHALL (c):

Herr talman! Motionen 1666 behandlar en viktig men samtidigt mycket svår fråga: Vad innehåller egentligen vår mat? Vad är del som vi får i oss när vi äter?

Av utskotlets skrivning framgår att livsmedelsverket försöker upprätthålla en kontinueriig kontroll över livsmedelstillsatserna. Det är bra.

Jag tänkte i milt inlägg göra några kommentarer i den här frågan men belysa den från en annoriunda utgångspunkt än den jordbruksutskottet har använt sig av.

Jag vill i korthet redovisa den aktuella statistiken över dödsorsaker i vårt land. Man skall självfallet vara försiktig med alt dra tvärsäkra slutsatser av ett omfattande statistiskt material. Men jag vågar mig ändå på att göra några reflexioner.

Det är rimligt att anta atl de organ i den mänskliga organismen som i första hand får känning av olika gifter är kroppens "reningsverk", dvs. levern och njurarna. Om man studerar utvecklingen av statistik som redovisar dödlighet förorsakad av tumörer i dessa organ bör det vara möjligl alt dra vissa slutsatser.

Låt mig börja med den primära levercancern. Statistiken från åren 1964-1974 visar att dödligheten i primär levercancer ökat från 103 fall 1964 till 476 fall 1974. Ökningen var alltså under de här åren ungefär 350 96.

Självfallet är det en rad faktorer som kan förklara detla. Det förekommer säkert också statistiska fel o. d. Jag tänker när det gäller förklarande faktorer inle minst på del faktum all alkoholmissbruk antas predisponera för levercancer. En av förklaringarna skulle alltså kunna vara alt vi under denna period haft en ökad alkoholkonsumtion och därmed ell ökat antal leverskador. Men det förklarar bara en myckel liten del av ökningen, enligt min uppfattning. Frågan är vilka andra faktorer som kan ha bidragit. Jag tycker det ligger nära till hands att anta att det finns ett bestämt samband mellan den myckel oroande utvecklingen av cancer i levern och det faktum all vi ständigt får i oss mer och mer av för kroppen främmande ämnen.

Tittar man på ett annat organ i människokroppens reningsverksamhet

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Livsmedelskontroll, m. m.

- njurarna - är också här bilden entydig. Ökningen är myckel oroande. Medan 470 personer år 1964 avled i njurcancer, var dödssiffran 760 personer för 1974; alltså en ökning med ungefär 60 %. Här skall dessutom tilläggas alt möjligheterna alt på ett tidigt stadium diagnostisera och behandla njurlumörer torde ha ökat väsentligt under den senaste tioårsperioden.

Människorna utsätts alltså för en ständigt ökande exponering av ämnen som är cancerframkallande. I fråga om såväl levercancern som njurcan-cern är det väl grundade misstankar att cancerframkallande ämnen i allt större utsträckning tillförs via livsmedlen.

Det allvariiga är emellertid inte den här redovisade statistiken. Min redovisning är djupt ofullständig. Mina siffror är, så atl säga, långt ifrån aktuella. De människor som avled t. ex. år 1974 i lever- eller njurcancer utsattes för de cancerframkallande ämnena för 10-15 år sedan. Ingen vet hur lång tid det lar för olika cancertyper att utvecklas, men 10-15 år brukar användas som en tumregel. Vad vi kan utläsa av dagens statistik är alltså resultatet av den exponering som människor utsattes för i början av 1960-lalet.

Vi vet att vi under de senaste tio åren fåll över 20 000 nya ämnen i samhället. Människor utsätts för en ständigt ökande giflanvändning. Det som inger en stark oro är all vi inle förrän 1985-1990 får facil av den giftanvändning och de födoämnestillsatser vi utsätts för i dag. Vi har anledning anta alt ökningen av den typ av sjukdomar jag redovisat kommer att bli ännu snabbare under de kommande tio åren.

Jag tycker att det saknas litet av detta resonemang i utskottsbelänkandet, framför allt tidsperspektivet: Först om 10-15 år ser man resultatet av dagens giftanvändning.

Självfallet ärdet bra med stickprovsundersökningar. Men vad vi skulle behöva är ett långsiktigt program för all kunna fastställa vad som kan hända tio år senare, när vi tillför vår föda olika nya beståndsdelar. En första åtgärd borde vara att vi satsar långt större resurser på att kunna tolka del omfattande material som finns i den medicinska statistiken. Men redan här stöter vi på problem. Alla nya cancerfall skall i dag anmälas till cancerregistret. Men eftersläpningen är stor. I dag finns ingen bearbetning av de cancerfall som rapporterats efter 1971 års utgång. Vi ligger redan här fem år efter i tiden. Till detla skall läggas den genomsnittstid på 10-15 år som det tar för cancern att utvecklas.

En viktig anledning till atl cancerregistret släpar efter så myckel är all situationen inom patologin - dvs. den del av sjukvården som bl. a. behandlar tumördiagnosliken - sedan lång lid varit mycket otillfredsställande. Patologerna är nyckelpersoner för alt diagnosen skall bli rätt. Därför är del från allmän social synpunkt otillfredsställande att det i dag finns hela 16 överläkarijänsier i patologi obesatta i Sverige. Nyrekryteringen lill den här verksamheten är dessutom myckel låg.

Men vi måste också se lill atl cancerregistret organiseras så, att det ges sådana resurser alt del kan hållas aktuellt. Vi har i detta land råd

med enkäter av de mest skilda slag, vi har råd med omfattande inventeringar kring exempelvis vad småföretagen sysslar med, men vi har tydligen inte tillräckliga resurser för att få fram en information om cancersjukdomarnas utveckling under de senaste fem åren. Förhoppningen står nu lill all vi får en bättre situation när vi i anslutning till de on-kologiska centra som skall byggas upp kan lägga upp regionala cancerregister.

Jag menar, herr lalman, alt om vi skall kunna säga atl vi har en fungerande livsmedelskontroll, så krävs del också all vi har en aktuell och användbar redovisning av utvecklingen av de sjukdomar som på goda grunder kan antas ha ett samband med den föda vi intar. Därför har cancerstatistiken sitt berättigande i diskussionen om livsmedelstillsatser.

Den här motionen behandlar alltså livsmedelstillsatser som kan medföra skador för människokroppen. Frågan måste ständigt hållas aktuell. Del som är speciellt bekymmersamt är den ständigt ökande användningen av kemiska ämnen inom livsmedelsproduktionen, från odling till förpackning.

Jag har, herr talman, inget yrkande med anledning av utskottets skrivning. Mitt syfte har varil alt peka på ett myckel oroande "välfärdssymptom" - som tyvärr alltför ofta glöms bort i den dagliga debatten.

Fru NORMARK (s):

Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 6 behandlas också motionen 1975/76:1715 av fru Sundström och mig, där vi begär en utredning om riskerna med alt använda antibiotika i slakldjursfoder.

Det är av ekonomiska skäl som producenterna använder antibiotika som tillväxtslimulerande medel, och delta, skäl har ansetts tillräckligt starkt för all de skall få fortsätta med en sådan ordning.

I det radioprogram som gav anledning lill motionen framfördes farhågor från en del forskare, att tillsatser av antibiotika i slaktdjursfoder skulle kunna medföra risker för människan. Rester av antibiotika kan finnas kvar i költet och medföra att immunitelsskyddet hos människan försvagas genom att bakterier blir resistenta, så att inga mediciner hjälper då de behövs. Som exempel på detta nämndes den nu så aktuella sjukhussjukan. En bevisföring för eller emot della efteriysles.

Vi har i motionen sagt dels all vi tycker detta faller under lagen om miljöfariiga ämnen, dels alt bevisföringen ligger hos fabrikanterna och dels all minsta misstanke om ell ämnes fariighel skall medföra förbud mol dess användning.

Utskottet har ägnat lång lid ål motionen och hänvisar till ett uppdrag som lantbruksstyrelsen fått all utreda frågan och ställa förslag om handlingslinjer beträffande användningen av antibiotika för tillväxtstimule-ring. Motionen har också varit ute på remiss.

Remissinstanserna har även de hänvisat till pågående undersökningar. Man kan beträffande vissa instanser inte utesluta all det kan föreligga partsintressen. RLF understryker bl. a. särskilt att en utredning som skall

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Livsmedelskontroll, m. m.

Nr 32 arbeta med frågan om riskerna att använda antibiotika i foder också skall

Onsdagen den undersöka möjligheterna att kontrollera kött eller andra livsmedelsråvaror

24 november 1976 ° importeras från länder med liberalare inställning i dessa frågor. Det

------------- _ är alldeles självklart att så bör ske, och del tycker jag snarare talar för

Livsmedelskontroll m. m.

än emot vår motion.

Herr talman! Jag finner del inle meningsfullt alt i dag yrka bifall till min motion, eftersom utskottet är enigt, men jag konstaterar bara att vi även i fortsättningen får äta livsmedel som kan innehålla för människan fariiga ämnen. Vi har inte fått bevis för all så inte blir fallet. Därför, herr talman, finner jag det angelägel atl senare återkomma i denna fråga.

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! De frågor som behandlas i delta betänkande är som en av talarna här har sagt myckel svåra men mycket vikliga, och det är inte alltid möjligl att ange enkla och universella lösningar.

Vi har i jordbruksutskottet, som del nämnts här, varit hell eniga vid behandlingen, och vi har visat på förhållandet att i vårt land riksdagen har gett stora fullmakter åt livsmedelsverket, naturvårdsverket, produkt-kontrollnämnden. I dessa verk finns både fullmakt och kompetens för att kunna ingripa när samhällsintressena på ganska väl angivna grunder och principer förväntar all åtgärder vidtas. Det är bl, a. förklaringen till att vi inte kan gå in på detaljbeslut när det gäller olika ämnen eller föreningar. Kompetensen och fullmakten finns redan hos dessa verk.

Ingenting är så bra att det inte kan göras ännu bättre, och de exempel och den statistik som herr Weinehall här anför är del naturiigtvis väldigt viktigt atl vi är medvetna om. Del är värdefullt all få en redovisning där vi kan se att det verkligen är mycket allvarliga tendenser i utvecklingen av hälsotillståndet. Sedan är del en annan sak all jordbruksutskottet, av läll insedda skäl, inte har tagit ställning lill frågor om patologer och cancerregisler i detta sammanhang. Vi har verkligen inle skjutit frågorna ifrån oss utan intresse, utan det finns ett mycket ambitiöst och allvarligt intresse bakom formuleringarna där vi har hänvisat till all livsmedelsverket nu efter en start som inte ligger så långt tillbaka i tiden alltmera har kommit in i en situation av arbetsro och fått allt bättre grepp om sina uppgifter. Vi räknar naturiigtvis med atl framöver på ett positivt sätt se till atl skapa de resurser och möjligheter som behövs för att lösa de här problemen.

Livsmedelsverket skriver l. ex. i sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår atl man syftar till "all systematiska undersökningar i växande omfattning kommer all bedrivas rörande bl. a. användningen av tillsatser i livsmedel och förekomsten av främmande ämnen, särskilt pesticidresler, PCB och tungmetaller, men även andra föroreningar alltefter akiualitelsgrad. För säkrare riskbedömning kommer den egna toxi-ciietsprövningen av tillsatser och främmande ämnen att byggas ut såväl i fråga om resurser som förfinade metoder. Användning och konsumtion av olika tillsatser, färgämnen och konserveringsmedel kommer atl karl-

läggas för att ge underiag för bedömning av risker och eventuella åtgärder. Orsaker lill mutageniciiei och carcinogeniciiei, missbildningar och utvecklingsstörningar är enligt ämbetsverket föga kända och eventuella samband mellan dessa och livsmedelsintag skall bevakas.

Det är klart att man från riksdagens och lagstiftarnas sida hoppas, som jag sade, att det är en seriös ambition bakom dessa formuleringar. Det är dock, som jag här har försökt framhålla, angeläget att hela tiden bevaka denna fråga från samhällets sida.

1 vad gäller fru Normarks motion har vi inte heller på något nonchalant eller negativt sätt fört den ifrån oss. Men jag vill ändå i anledning av motionen, där fru Normark nämner hur man går lill väga i en del främmande länder, peka på all det finns en glidande formulering där hon .säger att detta också kan förekomma i vårt land. Det är inte riktigt korrekt. Antibiotika i foder används inte i Sverige. Antibiotika används efter velerinärrecept vid sjukdomsbehandling av djur. Della är en fråga som är passerad; antibiotika får inte användas i normal utfodring. Om det uppstår situationer där man kan förmoda atl det ändå förekommer -om kontrollen inte är så heltäckande - så vill jag också här säga, liksom i anledning av den förra motionen, att lagstiftaren förväntar sig att de verk som vi gett kompetens bevakar och ser upp med delta. De har också fullmakt att ingripa i samband med användning av dessa olika ämnen.

Sedan skall vi naturligtvis avvakta och se vad som kan komma ut av den arbetsgrupp som nu är i verksamhet och där man har representation från lantbrukshögskolan och från olika berörda parter. Det är lanibruksstyrelsen som är huvudman för denna översyn och som vi har hänvisat lill när vi just i dag inte anser all motionen skulle behöva föranleda någon åtgärd.

Jag ber att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Livsmedelskontroll, m. m.

Herr WEINEHALL (c):

Herr lalman! Bara en liten kommentar lill jordbruksutskottets ordförandes synpunkter.

Självfallet var det inte min avsikt att kritisera utskottet för att man inte har behandlat detta med patologi och cancerregisler. Men vad jag ville peka på var att del måste vara svårt för livsmedelsverket att fullgöra sina skyldigheter gentemot allmänheten om man inte haren färsk statistik utan bara en statistik som är fem år gammal.

Sedan får vi försöka att inom andra områden och andra utskott arbeta vidare för att ställa ytteriigare resurser till förfogande för denna mycket viktiga verksamhet. Vi slår, som ordföranden sade, i ett inledningsskede i den här verksamheten, men vi måste satsa myckel på den. Jag tror att vi i dag bara ser toppen av ett isberg.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Livsmedelskontroll, m. m.

Fru NORMARK (s):

Herr lalman! Del är rikligt atl del nämns i utskottsbelänkandet all man i Sverige länge har följt principen att inte använda antibiotika i slaktdjursfoder. Men i del radioprogram som jag åberopar i motionen - det finns inspelat så vår värderade ordförande i utskottet kan få lyssna på det - framgick inte detta, utan man diskuterade den risk som finns med användning av antibiotika. Djuren har rätt till medicin när de behöver för alt del skall bli ett friskare djurbestånd. Slaktdjuren får ändå utstå så mycket egendomligheler, tycker jag, för att de skall växa fort och vi skall få en snabbt framställd produkt.

När LRF i sitt remissyttrande nämner atl man bör utreda möjligheterna
lill kontroll av importerade livsmedel är del ett säll att fösa på idén
i stället för att avvakta. Jag tror atl vi får hålla ögonen på det här pro
blemet. 1

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Del är alt beklaga om radioprogrammet har varit vilseledande. Det kunde ju ha varit rätt fastän det har sagts i radio, höll jag på att säga, men del är faktiskt på det sättet atl tillsats av antibiotika förekommer inte i normal utfodring.

Sedan skall jag väl inte här gå i någon polemik i vad gäller de olika remissvaren, men vad LRF avser i sitt svar är väl - och jag hoppas all del är LRF:s ambition - alt vi måste se lill att de livsmedel som produceras i Sverige inle innehåller några ämnen som är skadliga för människors hälsa och välbefinnande. Det är en mycket viktig ambition. Finns det alltjämt risk för all skadliga ämnen förekommer skall detta beivras och rättas till. - Sedan har LRF lagt till att vi inle vet myckel om vad importerade livsmedel innehåller. Det gäller både grönsaker, kött och fläsk. LRF har väl i della sammanhang passat på alt säga att del kunde vara befogal att la reda på innehållet också i de importerade produkterna.

Överäggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 22 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:7 med anledning av motioner om viltvård, m.m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 Åtgärder för att skydda den svenska herptilfaunan Nr 32

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:8 med anledning av motion om åtgärder för att skydda den svenska herptilfaunan.

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Herr talman! Egentligen behöver jag inte argumentera för motionen. Utskottets skrivning är välvillig liksom remissvaren.

Vad vi nu hoppas på är atl åtgärder sätts in för atl säkra skyddet för denna del av vår fauna. Som framhålles av naturvårdsverket har herp-lilerna inte enbart sitt egenvärde som element i vår fauna, ulan de har också sin betydelse som föda åt högre slående djur. Utrotning eller stark minskning av hela eller delar av herptilfaunan får därför konsekvenser som vi kanske i dag inte anar. Jag hoppas att den av naturvårdsverket påbörjade kartläggningen av situationen för olika arter herptiler skall efterföljas av effektiva skyddsåtgärder.

Men jag vill också innan jag lämnar denna plats hell kort vidröra en naturvårdsfråga som både herptiler och övrig fauna är så beroende av

- den gäller våra våtmarker. Så gott som alla remissorgan har ansett att bristen på våtmarker är orsaken till nedgången för de i motionen angivna djurarterna. Det behöver ju inte vara någon diskussion om detta

- så är del bara. Bl. a. groddjur och salamanderdjur är för sin existens beroende av våtmarker.

Jag läste häromdagen att våtmarkerna i sydvästra Skåne håller på att försvinna helt. Av de 50 s. k. fuklängsområden som fanns 1968 är i dag bara sex oskadda. 22 är kraftigt förstörda, nio flnns över huvud taget inte längre. Flertalet av de mera sällsynta herptilerna finns just i dessa områden. Vi har alltså anledning att se framtiden an med oro. Det gäller att rädda vad som räddas kan av de nu befintliga våtmarkerna, inle bara i Skåne utan i stort sett hela landet. Det gäller all rädda dem inle enbart för att skydda våra herptiler utan för alt slå vakt om hela vår fauna och fiora.

Se på våra vadar- och simfåglar som får allt svårare alt klara sig numera med anledning av krympande våtmarker! Men - jag vill spetsa lill del genom att säga detta - våtmarkerna är också en förutsättning för all människorna i framliden skall kunna tillgodose sina vattenbehov. Våtmarkerna förhindrar på sitt sätt översvämning på våren och torka på sommaren. Försvinner de måste man konstbevattna i än högre grad, med grundvaltensänkning som följd.

I år har vi blivit påminda om vattnets betydelse i naturen, om grundvattnet som resurs. Då tänker jag inte enbart på att vi har haft eu par torrår med följd att det delvis rått brist på vatten inom jordbruk och i hushållen. Nej, jag avser det faktum all det i år är ett vålmarksår, proklamerat av Europarådet. Sverige är ett av de länder som undertecknat konventionen. Man vill med konventionen få till stånd en debatt i hela Europa som öppnar ögonen för hur viktigt det är att bevara de våtmarker

Onsdagen den 24 november 1976

Åtgärder för att skydda den svenska herptilfaunan

Nr 32 som finns kvar. Ty vi skall ha klart för oss all utdikningen av sådana

Onsdflppn Hen marker sker med samma frenesi ute i Europa som i vårt land.

24 november 1976 ' ' " naturvårdsverket, helt naturligt för resten, engagerat sig

_____________ mycket hedrande för våtmarksåret. Som exempel kan jag ta ell arran-

Atgärder för att gemang som ligger nära i liden. Den 8 december kommer man att
skydda den svenska tillsammans med Riksmuseet anordna en våtmarks-hearing. Till denna
herptilfaunan hearing planerar man atl inbjuda flera slalliga myndigheter, såsom plan-

verket, domänverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, m. fl., men även ideella organisationer som kan ha intresse för dessa frågor kommer atl bli inbjudna. Jag tror all även jordbruksutskottets ledamöter är inbjudna till denna hearing.

Jag vet också att man p'raktiskl ute på fältet från naturvårdsverkets sida gör inventeringar och kommer med förslag om skydd för våtmarker. Ideella organisationer och intresseorganisationer gör också sina insatser della år. Jag vel alt man har iordningställt studiematerial som skall användas vid vinterns studiecirklar och som lar upp just problemen med våra sinande våtmarker. Del gäller inte bara atl bevara dem som finns - man har också möjligheter alt skapa nya.

Alla som vistas i skog och mark, vel hur del känns all vandra fram över en torr tallhed en varm sommardag och plötsligt få syn på ett vat-lenblänk, en sjö, en skogstjärn, en porlande bäck eller bara en framspringande kallkälla, eller varför inte en liten våtmark i form av ett kärr eller en "dyhåla" som inte är lill någon nytta, som folk kanske tycker ibland. Det känns befriande, skänker nya krafter. Denna känsla hänger säkert samman med människans inneboende behov. Det finns ell behov av all vistas vid vatten, att se vatten.

Vatten är någonting som inte bara vi människor är i behov av. Allt levande, djur, växter och organismer av olika slag, behöver vatten under årets alla lider. Här är del ingen skillnad mellan herptiler och människor. Herr lalman! Jag har inget annat yrkande än utskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskoltels hemställan bifölls.

§ 24 Föredrogs Näringsulskottets betänkande

1976/77:3 med anledning av regeringens skrivelse 1975/76:214 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB

Utskottets hemställan bifölls.

§ 25 Anmäldes och bordlades Proposition

1976/77:15 om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift, m.m. 96

§ 26 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts

1976/77:102 av herr Måbrink (vpk) till fru utrikesministern om utländsk beskicknings inflytande på svensk myndighets personalpolitik:

En svensk medborgare av iransk härkomst arbetade som tolk åt polisen i Solna och åt sociala myndigheter. Hans huvudsakliga arbetsuppgifter bestod i att tolka vid ärenden rörande uppehållstillstånd och politisk asyl. Den 5 juli 1976 besökte Irans ambassadör Malek protokollchefen vid UD och fann det "anmärkningsvärt" alt tolken, som var politiskt aktiv emot den iranska regimen, fick tjänstgöra hos svenska myndigheter. Ambassadören begärde all åtgärder skulle vidtagas. Därefter har tolkens tillförlitlighet ifrågasatts, och han har kort efteråt avstängts från vidare tolkningsuppdrag hos Solnapolisen.

Med hänvisning till del anförda vill jag till fru utrikesministern ställa följande fråga:

Anser utrikesministern att främmande beskickningars inblandning i svenska myndigheters personalpolitik genom politiska misslänkliggöran-den skall vidarebefordras av utrikesdepartementet?

§ 27 Kammaren åtskildes kl. 13.29.

Nr 32

Onsdagen den 24 november 1976

Meddelande om fråga

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert