Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:25

Torsdagen den 11 november

Kl. 14.00

§ 1 Herr talmannen meddelade alt herr Wachtmeisier i Johannishus denna dag återtagit sin plats i riksdagen, varigenom herr Bengtssons i Sölvesborg uppdrag som ersättare för honom upphört.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Omförslag till lag om förbud mot asbest

§ 2 Om förslag till lag om förbud mot asbest

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Hagbergs i Boriänge (vpk) den 22 oktober anmälda fråga, 1976/77:34, och anförde:

Herr talman! Herr Hagberg i Borlänge har frågat mig om regeringen avser att för riksdagen framlägga förslag till lag om förbud mot asbest.

För asbest och asbesthaltiga material har arbeiarskyddsstyrelsen under de senaste åren med stöd av arbelarskyddslagen utfärdat stränga föreskrifter om hygieniska gränsvärden och hantering. Även förbud att använda asbest har utfärdals. Målet är att få bort asbest och asbeslprodukter från arbetslivet.

En totalförbud i särskild ordning innebär inte alt vi uppnår detta mål snabbare. Vi får inte den vägen fram ersättningsmaterial där sådana ännu inte finns. Framför allt löser en lag om förbud mot asbest inte det svåraste problemet, nämligen att skydda dem som arbetar med exempelvis rivning av hus eller reparation av båtar, där asbest kan förekomma i stor mängd. En förbud skulle därför förutsätta omfattande dispensmöjligheler, generellt eller i varje enskilt fall.

Den rätta vägen att få bort asbesten ur arbetslivet är enligt min mening att arbeiarskyddsmyndighelerna fortsätter sin kartläggning av alla arbetsplatser där asbest förekommer och ser lill atl de stränga föreskrifter som finns iakttas. Med anledning av uppgifter om nonchalans mot gällande säkerhetsbestämmelser vill jag starkt understryka viklen av att dessa följs i alla delar. Vi måste skydda dem som arbetar på de här arbetsplatserna. Den viktigaste förebyggande åtgärden är givetvis alt ersätta asbesten med icke hälsofarligt material. Här pågår ett omfattande utvecklingsarbete som börjat ge goda resultat.

Mot bakgrund av de föreskrifter som gäller och del omfattande säkerhetsarbete som pågår är ytteriigare lagstiftningsåtgärder f n. inte påkallade. Jag vill tillägga atl riksdagen så sent som i våras uttryckte samma mening. Jag vill än en gång understryka vikten av att föreskrifterna följs. Jag kommer atl följa denna fråga med stor uppmärksamhet och vid behov initiera ytterligare åtgärder.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om förslag till lag oni förbud mot asbest

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag har ställt frågan med anledning av atl de asbestanvisningar som utfärdades förra året enligt Metall och tidningen Metallarbetaren inte har följts upp i den ordning som de som stödde de här anvisningarna kiinnal vänta sig.

Asbestproblemet är uppdelat i två avsnitt: det gäller dels den asbest som importeras och används i produktionen, dels den som redan finns på våra arbetsplatser och som påträffas när man skall göra ingrepp av olika slag.

Ett förbud mot import av asbest skulle, enligt min mening, tvinga fram nya produkter. Metallarbetaren påtalar ju också att del inte kommit fram ersättningsmaterial i den takt man tänkte sig, när man antog anvisningarna. Jag menar alltså att ell förbud mot asbestimport är ett sätt att frarhtvinga ersättningsmaterial. Anvisningarna för användning av ersättningsmaterial är ju också oerhört diffusa, och de är inte tvingande. Asbestfaran är så stor atl vi måste tvinga arbelsköparna atl gå över lill andra produkter, och därför behövs det kraftåtgärder. Därför motsatte sig också vänsterpartiet komrhunisterna förra året att socialutskottet inte tog något initiativ i frågan. Vi ville ha ett förbud mot asbest. Ell förbud mot asbest skulle också ha den gynnsamma effekten atl vi i en framtid inte skulle få något mer asbesimaterial i detta land att ha anvisningar om.

Del andra problemet är att del är poänglöst alt förbjuda den asbest som redan finns. Här måste man få en skärpning av bestämmelserna, men enligt Metall och Metallarbetaren nonchaleras även de bestämmelser som redan finns. Det är en allvarlig fråga hur denna nonchalans kan uppkomma, men den måste bero på den vaga formuleringen av anvisningarna. Här måste man ställa sig frågande om del inte också blir nödvändigt all på något sätt straffa dem som är ansvariga för arbetena. Är del inte så att arbelsköparna är ansvariga för sina arbetsplatser? Måste man inte - för all tvinga dem atl följa de här anvisningarna - införa sanktioner? - En annan myckel viktig sak är den motargumenlation som förts ute på arbetsplatserna och som säger att asbest inte är farlig.

Därför skulle jag vilja fråga: Är inte ett importförbud ett effektivt sätt alt få fram ersättningsprodukter? Och lill sist vill jag fråga: Kan man förvänta sig sanktionsbestämmelser mot de arbetsköpare som bryter mot bestämmelserna?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Sanklionsbeslämmelserna kommer upp när vi diskuterar och lar ställning till en ny arbelsmiljölag.

När jag fick Metallarbetaren i min hand tog jag omedelbart kontakt med arbetarskyddsstyrelsen. Vi har nu fått reda på att vid två av de företag som nämnts i Metallarbetaren används ingen asbest i nyproduktionen. Däremot kan asbest påträffas vid reparationsarbeten i gamla installationer. Det har visat sig att skyddsföreskrifterna inte alltid har följts

vid sådana arbeten. Det är givelvis hell otillfredsställande. Yrkesinspektionen har nu sett till att föreskrifterna följs.

Vid del tredje förelaget används asbeslprodukter för all skydda de anställda mot risker med smält järn. För det ändamålet finns inte något fullgott ersättningsmaterial i dag. Allt asbeslarbete, inkl. rivning av gamla installationer, sker med stränga skyddsåtgärder.

Vad som togs upp i tidningen - och med rätta - var atl ett lager av den numera helt förbjudna blåasbesten påträffats. Del hade förbigåtts vid en tidigare inventering. Det här materialet hade inte använts på länge. Det har nu grävts ned i jorden på ett sådant ställe där det inte kan åstadkomma skada.

Det är ju på del viset att ett regelrätt förbud mot asbest inte löser det problemet alt man ännu så länge måste ha asbest till vissa saker: bromsband, kopplingslameller, ugnar vid järnverk för att undvika risker med smäll järn. Men på väldigt många andra områden har man lyckats undvika asbest hell och hållet och övergått lill ersättningsmaterial. Man använder mineralull eller glasull för isolering. Ett annat exempel är fa-sadmaterial av asbestcemenl, som ersatts med plastbelagd plåt. I andra produkter, spackelmassor och sådanl, har man övergått till mineralull som fyllnadsmaterial.

Det pågår alltså ett intensivt utvecklingsarbete för att få bort asbest ur arbetslivet, därför atl asbest är fariig för människorna.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm förslag till lag om förbud mot asbest

Hert HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! En av anledningarna lill den nonchalans som kunnat förekomma är den debatt som förts bland s. k. experter, som säger atl del varit en hysteri i asbesifrågorna. Jag skulle tro att den sanering som skett på arbetsplatserna inte så mycket haft anvisningarna som bakgrund utan just insikten hos dem som handhaft asbest, alt den är farlig - i och med all katastrofen vid Nohab blev känd.

Men när anvisningarna gavs ut kom en motreaktion från experter: det var inte så farligt med asbest. Den diskussionen fortsätter. Detta är allvarligt och det är den saken Metall lar upp.

Jag skulle därför vilja ha ett klart besked från arbetsmarknadsministern om hur han ser på arbelsmiljöfarorna. Jag tror atl det är myckel viktigt alt just de ansvariga - arbeiarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsministern - klart säger ut att man skall införa bestämmelser så snart man misstänker att fara föreligger - vi har silikosen i färskt minne, en fara som läkarna länge nonchalerade och som vi vel finns kvar än i dag. Måste inte då arbetsmarknadsdepartementet och arbeiarskyddsstyrelsen tillbakavisa varje nonchalans, såsom uttalanden om asbesthysteri o. d.? Jag tycker det är viktigt att få svar på frågan om arbetsmarknadsministern ställer sig bakom den uppfattningen.

Vi har inte sanerat all import av asbest. Vi har ganska stor import kvar än i dag. Jag vill därför fråga i vilken takt arbetsmarknadsministern tänker sig att vi nu skall få bort asbesten. Vilka bestämmelser och vilka

Nr 25 för arbelsköparna tvingande åtgärder kan vi införa för all få nya produkler

Torsdaeen den ' ''"' uppenbart att Metall, som berörs av denna fråga, inte

11 november 1976 ''" ' "' förfaringssätt som hittills har tillämpats.

Om förslag till lag om förbud mot asbest

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag har redan offentligt vid flera tillfällen skarpt kritiserat dem som nonchalerat asbestens faror. På den punkten finns alltså ingen som helst oklarhet. Arbeiarskyddsstyrelsen har också bildat en arbetsgrupp, där arbetsmarknadens parter är representerade. Man har vidare under den senaste tiden genomfört en rad skärpningar av anvisningarna. Efter årsskiftet kommer inte färger, lim och liknande produkter, som innehåller asbest, att få användas. Jag vel också att de hittillsvarande resullaten av arbetsgruppens verksamhet skall sammanfattas i en rapport, som jag tror kommer att bli klar ungefär vid årsskiftet.

Del har förekommit en omfattande information om asbestens faror, där arbeiarskyddsstyrelsen och de fackliga förtroendemännen och för-iroendekvinnorna har gjort betydande insatser. De anvisningar som finns och de, tror jag, 13 tillägg som kommit ul under 1975 och 1976 ges om två tre veckor ut i en ny skrift, som ytterligare skall informera om asbestens farlighet.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Asbesten är farlig för människan, och därför bör den stoppas så snart som möjligt. Jag anser naturiigtvis atl ett förbud är del effektivaste sättet atl åstadkomma detta, men del är inget principiellt krav utan jag anser att ett förbud är den riktiga vägen med hänsyn lill all de anvisningar vi i dag har inte ser ut att ge något resultat.

Men vad gäller hanteringen av den asbest som redan finns säger arbetsmarknadsministern att man eventuellt kan förvänta en ny lag. Jag vill här peka på en princip som jag tycker är viktig och som jag menar att arbetsmarknadsministern borde kunna uttala sig om. Om den som har hand om verksamhet av detta slag bryter mot anvisningarna, skall då vederbörande inte straffas på något sätt? Av Metalls och mina egna erfarenheter framgår nämligen atl del enda språk som en arbetsköpare som bryter mot bestämmelserna begriper är hot om böter eller fängelse.

En annan principfråga, där jag skulle vilja ha ell besked från arbetsmarknadsministern, om han kan lämna ell sådanl, är följande: Måste inte en sanklionsbestämmelse äga tillämpning på ett företag som brutit mot en anvisning men som inte har fåll något påpekande från yrkesinspektionen? Om yrkesinspektionen först skall göra ett påpekande, kan ju företaget bryta mot bestämmelsen under lång lid och kan fällas först efter att ha underlåtit åtgärd efter ett sådant påpekande. Ett skadestånd måste kunna utdömas omedelbart efter det atl ett brott mot anvisningarna har upptäckts.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Del var bra att herr Hagberg i Borlänge sade atl ell lo-talförbud inte löser problemen, ulan atl vi kan gå framåt på den väg som vi nu följer.

Den gällande arbetarskyddslagsliftningen saknar inte alls tänder. Yrkesinspektionen kan utfärda förbud och gör del också. Bryter en arbetsgivare mot ett sådant förbud, kan det bli ett omedelbart stopp genom ingripande av skyddsombudet. Straffet kan då bli böter eller fängelse. Yrkesinspektionen kan vidare utfärda vitesföreläggande, och om arbetsgivaren inte rättar sig efter detta, kan vitet dömas ut.

Arbetsmiljöutredningens förslag, som nu bearbetas i arbetsmarknadsdepartementet, innebär skärpningar. Utredningen har föreslagit straffbestämmelser i en lång rad fall. Direkta straff skulle kunna utdömas, om arbetsgivaren bryter mot föreskrifter som arbeiarskyddsstyrelsen har utfärdat, t. ex. om förbud mot användning av en arbetsprocess eller en kemisk produkt.

Det pågår alltså ett arbete på detta område. Exakt vad arbetsmiljölagen kommer atl innebära vet vi inte i dag. Men arbetet är i gång, i detta särskilda fall just för att få bort asbesten ur arbetslivet, därför att den är farlig för människorna.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Blekinge

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag sade inte att jag accepterar det tillvägagångssätt som nu tillämpas ulan jag sade, att det inte är något principiellt krav för mig att stoppa asbesten genom förbud. Men förbud är kanske den enda vägen som gör det möjligt för oss atl slippa ytteriigare asbest i arbetslivet - inget annat hjälper tydligen.

Jag är naturligtvis myckel lillfredställd över att arbetsmarknadsministern så klart lar avstånd från dem som har talat om asbesthysleri m. m., förde har verkligen gjort hela arbetsmiljödebatien en björntjänst.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Blekinge

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Bengtssons i Sölvesborg (m) den 8 november anmälda fråga, 1976/77:54, och anförde:

Herr talman! Herr Bengtsson i Sölvesborg har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att förbättra sysselsättningsläget i Blekinge, Bakgrunden lill herr Bengtssons fråga är bl, a, att ett antal förelag inom länet har minskal antalet anställda.

Jag delar den oro som herr Bengtsson känner för sysselsättningsutvecklingen vid bl, a. vissa exportinriklade förelag inom Blekinge län.

För att stödja sysselsättningen intill dess att konjunkturuppgången blir

Nr 25 mera påtaglig har regeringen beslutat om en rad stimulansåtgärder, bl. a.

Torsdaeen den '' ° företagens investeringar. Inom regeringskansliet prövas vidare

11 november 1976 behovet av särskilda stödåtgärder till bl. a. teko- och skoinduslrin samt

--------------- varvsindustrin. Dessa åtgärder blir självfallet av betydelse också för si-

Om åtgärder för att tuationen i Blekinge län.

förbättra sysselsätt- Företag utanför del s. k. allmänna stödområdet kan vidare få loka-
ningsläget i liseringsstöd t. ex. när en ort hotas av avsevärd arbetslöshet lill följd

Blekinge av industrinedläggning eller när ett område med ensidigt näringsliv be-

höver tillföras ytterligare industrier.

Arbetslösheten i Blekinge län ligger fortfarande på en förhållandevis låg nivå. Antalet hos arbetsförmedlingarna anmälda arbetslösa kassamedlemmar uppgick i oktober 1976 lill 650 personer mot 826 i oktober 1975. 1 länet har antalet kvarstående lediga platser ökat - men bara litet - vid motsvarande jämförelse. Inom industrin har antalet minskal medan en uppgång kan noteras inom offentlig verksamhet - främst hälso- och sjukvård. Antalet lediga platser har särskild betydelse för de nytilllrä-dandes - främst ungdomars och kvinnors - möjligheter alt få ett arbete. För all stödja dessa grupper vidtas särskilda åtgärder av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Regeringen har också beslutat atl en rad arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder fortfarande skall vara i kraft. Bl. a. gäller detta åtgärder som syftar till att stärka såväl de nytillträdandes som de äldres och handikappades ställning på arbetsmarknaden. Om arbetsmarknadsläget skulle försämras kommer ytterligare insatser atl kunna göras.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! Eftersom jag i dag har ålerinlräil i tjänst har herr Bengtsson i Sölvesborg inga möjligheter att själv ta emot arbetsmarknadsministerns svar på frågan, men jag ber atl på såväl herr Bengtssons som mina egna blekingska vägnar få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. När statsrådet Ahlmark säger sig dela frågeställarens oro för sysselsättningens utveckling i Blekinge, är vi förvissade om att statsrådet också kommer att följa den utvecklingen.

Det är alldeles riktigt, som herr Ahlmark säger, att vi har en förhållandevis låg arbetslöshet i Blekinge i dag, och del beror väl lill stor del på alt vi har en länsarbetsnämnd där nere som är sällsynt lätt att samarbeta med. Men samarbetsviljan hos alla parter må vara hur stor som helst - ibland räcker det inte därmed. Skoinduslrin är just ett exempel som arbetsniarknadsminislern nämnde och som också frågeställaren särskilt har pekat på i sin fråga. Där är läget allvarligt och myckel snara stödåtgärder är av nöden, inte minst med tanke på att just den industrin ger så många kvinnliga arbetstillfällen. Speciellt för den kvinnliga arbetskraften är läget bekymmersamt i Blekinge.

Om situationen för dagen är särskilt allvarlig för skoinduslrin så av
tecknar sig mot horisonten mycket otrevliga moln i form av svårigheter
10 för andra företag. Och inte blir del för Blekinges del bättre av atl så

många förelag i vårt län är filialarbetsplatser, som alltså har moderföretaget i annat län. Man vel ju hur det går när del blir bekymmer för moderföretagen. De som befinner sig i utkanterna drabbas först av inskränkningar.

Jag skall inte la upp tiden med alt räkna upp alla de företag som kan få det besvärligt i framtiden, ulan jag vill endast framhålla atl vi inte bara får följa utvecklingen och sedan lila till all länsarbetsnämnden skall träda till när det behövs, hur bra den än fungerar. Del bästa måste givetvis vara alt vidta olika åtgärder i tid, så all länsarbetsnämnden aldrig behöver kopplas in.

Från den synpunkten innehåller arbetsmarknadsministerns svar på frågan så många påtagligt positiva uttalanden att inget mera återstår för mig än all ännu en gång tacka för svaret.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm åtgärder för att förbättra sysselsättningsläget i Blekinge

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Wachtmeisier har alldeles rätt i att del framför allt är kvinnorna och ungdomarna i Blekinge län som har problem. De allmänna siffrorna är visserligen inte särskilt alarmerande f n. vad gäller sysselsättningen. Men av del totala antalet arbetssökande i Blekinge var 40 % under 24 år. Det understryker vikten av den ungdomsgaranli, som nu så snabbt som möjligt skall förverkligas, så att alla ungdomar kan garanteras arbete, praktik eller utbildning.

Jag har också tittat på läget för kvinnorna. En annan del av statistiken visar att det är 1 668 arbetssökande i Blekinge som uppgivit sig icke ha arbete. Av dem var 949 kvinnor. Ser man vidare på vilken ålder dessa kvinnor har, finner man att 430 av dem var under 24 år.

Den bild som herr Wachtmeisier här gav av läget är alltså korrekt.

Jag vill därför nämna all Embla Sko i Sölvesborg, .som ägs av Klafre Sko, har fått 2 milj. kr. nyligen i försörjningsberedskapslån för att kunna upprätthålla driften ell år. Under den tiden skall man undersöka förutsättningarna all bygga upp en från försörjningsberedskapssynpunki tillfredsställande skoproduklion i landet.

Sedan är del också alldeles sant atl det finns företag som är beroende av den allmänna exportutvecklingen. Då är det naturligtvis allvarligt för Volvo i Olofslröm, när Volvos försäljning i USA har minskat med 36 % från 1975 till 1976. Då har vi skäl att känna oro.

Därför är del viktigt att vi kommer till rätta med vårt lands ekonomiska problem. Regeringen är fast besluten att ta kraftlag för att verkligen underlätta situationen för den svenska exportindustrin.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 25

§ 4 Om utrikesministerns tal i FN

Torsdagen den 11 november 1976

Om utrikesministerns tal i FN

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för alt besvara herr Siegbahns (m) den 8 november anmälda fråga, 1976/77:58, och anförde: Herr talman! Herr Siegbahn har till mig ställt följande fråga: I såväl remissdebatten som LO-tidningen har väsentliga delar offentliggjorts av ett tal, som man påstår all förre utrikesministern Sven Andersson skulle ha hållit i FN om inte regeringsskifte ägt rum.

1. Finns ett färdigt sådanl tal på utrikesdepartementet?

2. Har delta i så fall, med eller utan tillstånd, lämnats ut till allmänheten av någon tjänsteman i departementet?

3. Vilka kommentarer önskar fru utrikesministern göra med anledning av del inträffade?

Som svar får jag meddela följande:

1. Ett färdigt tal har aldrig förelegat i utrikesdepartementet. Däremot har naturligtvis ell preliminärt utkast utarbetats.

2. Ingen tjänsteman på departementet har haft bemyndigande att lämna ul detta utkast. Om uppgifter om innehållet kommit lill massmedias kännedom har det skett på sätt som jag inle känner till.

3. Jag finner det inträffade ej påfordra några andra kommentarer från min sida.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka fru utrikesministern Söder för svaret på min fråga.

Del kan naturligtvis tyckas att den rör en förhållandevis obetydlig incident, men de principiella aspekterna är myckel betydelsefulla. De är av två eller kanske t.o. m. tre slag.

Innan jag går in härpå vill jag dock konstalera fakta i saken. Inom utrikesdepartementet hade man, liksom alltid vid liknande tillfällen, under en lid varil sysselsatt med atl utarbeta ett tal som utrikesministern skulle hålla vid FN:s generalförsamling. Delta förelåg aldrig i något slutgiltigt skick utan endast i utkast - ell utkast i vilket utrikesministern sålunda normalt skulle kunna både stryka och lägga lill och inte minst tona ner formuleringar.

Detta utkast - jag vet inle om det var den första, andra eller tredje versionen - har sedan lämnats ut till allmänheten. Jag är helt klar med alt detta icke har skett genom dåvarande utrikesministern Sven Andersson ulan således måste ha skett genom någon tjänsteman vid UD. Utlämnande av handlingar, där tystnadsplikt gäller, är enligt vissa kriterier straffbart enligt brottsbalken 20:3.

Vi har under århundraden i Sverige utbildat en ytterligt förnämlig tjänsislemannakår, vars skicklighet och lojalitet mot olika regeringar varil utomordentligt hög. Under senare år har emellertid en påtaglig uppluckring inträffat på en del håll. Delvis hänger denna kanske samman med nya inslag i ulnämningspolitiken, som t. o. m. kommit lill uttryck i den

nya grundlagen. Även den tidigare regeringen hade vissa bekymmer på denna punkt från håll som man kanske skulle kunna gissa varit starkt vänsterbeionade. Man kan frukta att ett maktbyte efter 44 års mer eller mindre enpartibetonai slyre kommer att skapa särskilda påfrestningar för vissa tjänstemäns lojalilei, vilkei vi redan sett vissa exempel på; jag vill understryka ordet vissa, ty jag är övertygad om att del endast rör sig om ett fåtal personer, men även detta kan i olika sammanhang vara allvarligt nog.

Tyvärr finns del skäl all påstå atl läckage inle varil mindre förekommande i UD än i andra departement, snarare tvärtom. Detta är speciellt allvarligt. Vad inrikespolitiken beträffar känner folk i allmänhet till förutsättningarna för vårt politiska handlande, varför läckage och andra yttringar av bristande tjänstemannalojalitet kan begränsas lill sina skadeverkningar. Men så är inte fallet när del gäller våra ulrikesförbindelser. Här kan sådana handlingar få ganska långtgående verkningar, som säkerligen inte vederbörande tjänsteman åsyftat eller tänkt sig. Flertalet utländska utrikesministerier och deras ambassadörer här är vana vid all för landet känsliga fakta inte av osolidariska tjänstemän mot gällande lagar släpps ut.

Vad sedan angår den för dagen konkreta frågan måste man uttrycka en förvåning över att seriösa tidningar som Aftonbladet och LO-tidningen och t. o. m. eri deltagare i riksdagens allmänpolitiska debatt ansett det lämpligt - eller vettigt - all diskutera svensk utrikespolitik genom en jämförelse mellan ett tal som hållils och ett som aldrig hållils och inle ens varit färdigskrivet. Hade man verkligen inte kunnat tänka sig en mer givande - och hederligare - debalteknik? Man borde dock med någon eftertanke ha insett alt en ny utrikesminister, som dessutom representerar en ny regim, har behov av och anledning att göra en mera principiell deklaration än representanter för en regering som suttit vid maklen under snart ett halvsekel. Det hade varil värdefullt, om utrikesministern hade kunnat göra några mer principiella kommentarer i denna verkligt vikliga fråga.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om utrikesministerns tal i FN

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag finner inte skäl all här kommentera olika enskildheter i de anklagelser som herr Siegbahn riktar mot tjänstemän i den svenska förvaltningen, enkannerligen i kanslihuset. Under den tid jag har varil utrikesminister har jag inle gjort erfarenheter av del slag som här påslås, och jag tycker inle heller atl della är rälla stället atl diskutera sådana saker - framför allt därför all vi inle har några uppenbara fall där man har missbrukat sina kunskaper inom resp. områden.

1 och för sig kan väl en ny regering ha speciella problem, men jag tror att man efter den här månaden kan säga att de inte har varil av sådan omfattning som en del kanske hade förutsett. Lojaliteten har varit stor bland tjänstemännen i de olika departementen.

Talet om läckage från UD finner jag inte skäl all kommentera på annat

Nr 25 sätt än genom atl erinra om att man i all den utsträckning del är möjligl

Torsdagen den sköter de hemliga handlingarna så som lagstiftningen föreskriver. När

11 november 1976 gäller det här speciella fallet vill jag klargöra, all en av mig verkställd

--------------- efterforskning av hur della utkast skulle ha kommit till offentligheten

öm utrikesminis- inte är förenlig med den svenska tryckfrihetslagstiftningen. Vad som
terns tal i FN här har skett rör uppgifter vilkas offentliggörande inte utgör något hot

mot rikets säkerhet, och därför faller inte heller frågan under den sekretesslagstiftning som vi arbetar under på UD.

Vad beträffar det tal som eventuellt skulle ha hållits kommer jag i dag liksom i fortsättningen all kommentera endast tal som faktiskt har hållits.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Det är riktigt och klokt av fru Söder alt göra det tillrättaläggandet alt man inte skall kommentera tal som inle har hållits. Den principen har emellertid inle iakttagits av ett fiertal tidningar.

Det är alldeles rikligt att det här inte gäller en brottslig handling. Men del för mig centrala är att det gäller all stämma i bäcken hellre än i ån. Vad jag ville diskutera var det principiellt oerhört viktiga i att, särskilt för utrikespolitiken, läckage av den här typen inte förekommer, vare sig del sker av illvilja eller oförstånd.

Vi får ju tids nog tillfälle att diskutera regeringens olika utrikespolitiska åtgärder. Då kan man komma tillbaka och framföra den kritik man vill. Men kan del verkligen ligga i landels intresse att man med della material, när regeringsledamöterna knappast ännu hunnit värma upp stolarna, börjar en kampanj mot regeringen, från del parti som lidigare suttit vid makten, för atl misstänkliggöra de utrikespolitiska grundläggande målsättningarna? Det anser jag vara väldigt olyckligt. Läckor av den här naturen är naturligtvis ägnade att försvåra en klok utrikespolitik därför atl man inle får behålla korten i sin hand tills man är beredd atl göra ett utspel eller fatta ett beslut. Det kan väl inle vara i något partis intresse - varken i oppositionens eller regeringspartiernas.

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Del är viktigt alt i dessa sammanhang skilja på vad som sker under ämbelsmannaansvar och vad som är rent politiska handlingar. När del gäller ämbelsmannaansvarei finns det inle skäl för mig att här säga alt del har begåtts någon handling som inte är förenlig med ämbelsmannaansvarei och som jag kan beivra.

När del gäller de mera partipolitiska aspekterna, som kommer till uttryck i tidningarna med anledning av den här läckan, så är del väl ganska naturligt alt sådana jämförelser kan göras ibland. Men jag vidhåller vad jag redovisade lidigare - att jag helst endast vill diskutera faktiskt hållna tal och avgivna skrivelser. Under min period hittills i departementet har inte något läckage inträffat som på något sätt i andra länder har kunnat misstänkliggöra vårt handlande. Regeringens politik har klart

framlagts. Det har varit nyanser som har diskuterats, och det anser jag all vi får tåla.

Herr SIEGBAHN (m):

Herr talman! Det är naturligtvis alldeles riktigt att man inte skall diskutera tal som inte har hållils. Men del har ju kommit fakta efteråt. Del har förekommit en hel del artiklar där man försöker dra upp en skiljelinje mellan den nuvarande och den föregående regeringens politik. Del hade kanske varil naturligt all utrikesministern hade framhållit -vilket har sagts mig från utrikesdepartementets pressbyrå - all hade förre utrikesministern hållit ett tal, så hade det varil ell led i de många tal som han har hållit i FN:s församling och på andra håll, och att det var rimligt att han hade berört vissa detaljfrågor. Men när man nu får en ny utrikesminister, som dessutom representerar en ny regim för första gången på nästan ett halvsekel, så är det naturligt all utrikesministern tar upp de principiellt vikliga frågorna och så alt säga gör en program-deklaration. Del är väl i den belysningen som utrikesministerns utmärkta tal i Förenta nationerna skall ses.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om insatser från försvaret för att stimulera sysselsättningen i Nyköping

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om insatser från försvaret för att stimulera sysselsättningen i Nyköping

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara fru Ludvigssons (s) den 28 oktober anmälda fråga, 1976/77:43, och anförde:

Herr talman! Fru Ludvigsson har frågat mig om jag ställer mig bakom försvarets rationaliseringsinstituts avstyrkan av en utlokalisering av publikations- och läromedelsverksamheten vid försvaret till Nyköping och i så fall på vilket sätt jag avser tillmötesgå riksdagens förord för insatser från försvaret för all stimulera sysselsättningen i Nyköpings kommun.

Rationaliseringsinstituieis rapport har varit på remiss, men alla yttranden har inte kommit in ännu. Rapporten är således f n. under behandling i försvarsdepartementet, och några ställningstaganden har ännu inle gjorts.

Jag avser all föreslå regeringen atl förelägga riksdagen förslag i denna fråga under våren 1977. Oavsett innehållet i denna proposition kommer jag all noga pröva alla ytterligare möjligheter au förlägga verksamhet lill Nyköping och söka medverka till att sysselsättningen där stimuleras. Jag kommer vidare att uppmärksamt följa arbetet i den av chefen för arbetsmarknadsdepartementet den 10 april 1975 tillsatta arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Nyköping.

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka försvarsministern för svaret på min fråga, och jag vill gärna tolka det som en utfästelse från försvarsministern

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om insatser från försvaret för att stimulera sysselsättningen i Nyköping

att fullfölja riksdagens uttalande i denna sak.

1 saniband med riksdagens beslut om nedläggning av flygflottiljen i Nyköping väcktes en motion av några sörmländska riksdagsledamöter, vari yrkades på sysselsäliningspolitiska åtgärder som kompensation för förlorade arbetstillfällen. I motionen framhölls att det borde vara möjligl atl inom försvarsdepartementels verksamhetsområde finna viss delkom-pensaiion. Som exempel nämndes den läromedelsproduktion som sker inom försvaret.

Vid riksdagsbehandlingen ställde sig försvarsutskoltel positivt till motionsyrkandet och anförde att del bör prövas om läromedelsproduktionen hell eller delvis kan förläggas lill Nyköping. Detta blev också riksdagens beslut.

Nu har emellertid, som försvarsministern nämnde, försvarels rationaliseringsinstitut föreslagit all försvarets brevskola skall avvecklas och alt dess resurser skall tillföras de tre försvarsgrensslaberna. Delta förslag har, såvitt jag har mig bekant, gått på remiss inom försvaret, och av del remissyttrandet framgår all ÖB samt marin- och flygstabscheferna tillstyrker FRI:s förslag, medan arméstaben, brevskolan och Försvarels civila ijänstemannaförbund avstyrker.

Jag har med min fråga velat aktualisera riksdagens förord för en prövning av lokaliseringen av nämnda verksamhet lill Nyköping. Skulle denna inte komma till stånd finns det enligt min mening starka skäl all undersöka om något annat alternativ möjligen föreligger.

Den särskilda arbetsgrupp som den socialdemokratiska regeringen tillsatte arbetar naturligtvis med all finna alternativa sysselsättningar. Man är i färd med att i samarbete med olika statliga organ undersöka vissa projekt. De är emellertid inte av den storleken att de ger full kompensation för flygflottiljen. I del utsatta sysselsättningsläge som Nyköpingsregionen redan befinner sig i är det därför synnerligen angeläget alt allvarligt pröva alla uppslag, även verksamheter som ger relativt få anställningar.

Del ligger självfallet nära till hands all man i den berörda regionen förväntar sig all försvarsdepartementet undersöker om det är möjligt all göra en insats. Arbetsgivaransvaret i samband med att arbetsplatser försvinner har ofta åberopats, inle minst under de senaste veckorna. Jag finner det befogat att också i det här sammanhanget betona att arbetsgivaren bör känna ett ansvar för att de människor del nu gäller skall kunna känna trygghet för sina anställningar. Men jag tolkar som sagt försvarsministerns svar positivt.

Herr försvarsminislern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag förslår myckel väl den oro som fru Ludvigsson såsom representant för Nyköpingsregionen känner för den nedgång i sysselsättningen som kommer atl bli följden av riksdagens beslut förra året om att flygflottiljen skall dras in. Eftersom jag har blivit försvarsminister har jag givetvis ell ansvar för alt, i den mån del går all inom försvars-

departementets ram erbjuda alternativa sysselsällningar, sådana möjligheter noga prövas.

När del gäller läromedelsproduktionen måste vi emellertid också ta hänsyn till de remissinstanser som framfört sina åsikter. Inom försvars-sektorn har vi, som fru Ludvigsson väl känner lill, verkligt hårt tryck på oss atl rationalisera. Försvarsdepartementet har, som jag redan sagt, inle lagit något beslut i den här frågan, och jag vill framhålla atl mitt positiva svar inte innebär någon formell utfästelse att just denna verksamhet skall utlokaliseras lill Nyköping.

Att här föreligger ett arbetsgivaransvar är vi helt överens om. Men jag vill betona atl beslutet att lägga ned flygflottiljen i Nyköping inte har fattats av försvarsmakten - det är ett politiskt beslut som har fattats av riksdagen. Det är alltså riksdag och regering som har del ansvaret, och kompensationen för de arbetstillfällen som bortfaller kan bara lill en del åstadkommas inom ramen för fjärde huvudtiteln. Huvuddelen av sysselsättningen måste skapas inom andra samhällsområden.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om tvånget inom socialvårdslagstiftningen

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Vi är överens om att det ytterst är staten som har arbetsgivaransvaret i delta sammanhang. Att jag har ställt denna fråga till försvarsministern beror på att det ligger nära lill hands alt särskilt vända sina blickar mot försvarsdepartementet med tanke på det lydliga uttalande som riksdagen med bred majoritet bakom sig gjorde när den här frågan behandlades. Det är alltså det som ligger bakom min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om tvånget inom socialvårdslagstiftningen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara herr Nilssons i Norrköping (s) den 27 oktober anmälda fråga, 1976/77:39, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Norrköping har - mot bakgrund av del uppdrag som fullgörs av socialutredningen - frågat mig om del är min uppfattning alt tvånget inom socialvårdslagstiftningen bör bibehållas.

Socialulredningen arbetar med en allmän översyn av den sociala vård-lagstiftningen. I ett, principbetänkande, kallat Socialvården, Mål och medel, redovisade utredningen år 1974 sin principiella uppfattning i de frågor som bedömdes vara väsentliga för lagstiftningsarbetet. I ett avsnitt om sociala vårdinsatser utan den enskildes samtycke fann utredningen att sådana insatser i undantagsfall kunde bli nödvändiga inom ramen för den kommande socialvårdslagstiftningen i fråga om dels underåriga, dels vuxna missbrukare. I förhållande lill gällande rätt innebar förslaget enligt utredningen en väsentlig begränsning i samhällets möjligheter att vidta åtgärd mot den enskildes vilja. Tiden för omhändertagande skulle normalt

2 Riksdagens protokoll 1976/77:25-27

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om tvånget inom socialvårdslagstiftningen

kunna omfatta högst tre månader och skyddet för annan person avvisades som grund för ingripande.

Socialutredningens principbetänkande gjordes lill föremål för en omfattande remiss. Genom en skrivelse i februari 1975 överlämnade den dåvarande regeringen remissyttrandena till utredningen för beaktande i utredningens återstående arbete. I skrivelsen uttalades bl. a. följande: "Vid utformningen av förslaget lill ny socialvårdslag m. m. bör åtgärder utan den enskildes samtycke vad gäller barn och ungdom regleras i särskild lag med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna förfarandet, innefattande socialnämndens medverkan. Beträffande övriga åtgärder ulan den enskildes samtycke bör utredningen undersöka möjligheterna lill enhetliga bestämmelser utanför socialvårdslagsliftningen."

Skrivelsen från den dåvarande regeringen torde ha lett lill all socialutredningen arbetar på att utforma ett lagförslag som i fråga om de vuxna inle innehåller några bestämmelser om åtgärder ulan den enskildes samtycke inom socialvårdslagsliftningen. 1 ett sådant läge torde endast återstå de åtgärder ulan den enskildes samtycke som kan företas med stöd av lagen om sluten psykiatrisk vård.

Efter regeringsskiftet har jag haft ett samtal med socialuiredningens ordförande för att orientera mig om utredningens läge. På fråga av mig förklarade ordföranden därvid bl. a. att utredningen enligt hans uppfattning har möjlighet - lill dess slulförslag presenteras under första kvartalet 1977 - alt inom ramen för gällande direktiv utarbeta två alternativ i fråga om möjligheterna att använda tvång mot vuxna missbrukare: ett som bygger på utredningens eget förslag i principbetänkandet och ett som utgår från dåvarande regeringens intentioner i tilläggsuppdraget. Utredningen har därefter enligt vad jag har inhämtat beslutat att utarbeta två alternativ på detta sätt.

Enligt ordföranden planerar utredningen att ge bägge lösningarna en likvärdig konkret utformning som kan remissbehandlas. Regeringens förslag kommer att utarbetas på grundval av de synpunkter som kommer fram under remissbehandlingen. För egen del har jag inte tagit ställning till vilken av de båda lösningarna som bör väljas. Jag vill dessutom tillägga att jag vid min genomgång av utredningens arbetsuppgifter inte har funnit anledning all ta initiativ till någon ändring eller komplettering av utredningens direktiv.

Hert NILSSON i Norrköping (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka herr socialministern för svaret på min fråga. Del har emellertid inle övertygat mig om atl det fanns skäl för socialminister Gustavsson atl ingripa i socialuiredningens arbete.

Vi har i nära tio år haft en intensiv debatt om socialvårdens mål och medel. Debatten har visat alt systemet med tvångsåtgärder inom nykterhetsvården har misslyckats och att del är omöjligt att förena tvång och social service. Den förutvarande socialministern, Sven Aspling, tog intryck av debatten och gav socialulredningen tilläggsdirektiv. Målet för

herr Aspling och socialdemokratin var alt skapa behandlingsformer som byggde på frihet och demokrati.

Del är mot den här bakgrunden svårl att förslå socialminister Gustavssons förslag att två alternativa förslag skall utarbetas, ell med och ett ulan tvångsåtgärder. Många misstänker atl socialministern har givit vika för den biträdande socialministern, moderaten fru Troedsson, som ju är känd för sina djupt konservativa åsikter i socialvårdsfrågor. Atl de nya direktiven, enligt vad som sägs i svaret, har lämnats i muntlig form är kanske mest intressant från konstitutionell synpunkt.

Genom tilläggsdirektiven och del svar som socialministern har lämnat i dag tycker jag atl riskerna har ökat för alt även framlidens socialvård kommer att bygga på tvångsåtgärder och kanske förstärkta sådana. Just det faktum att socialministern inte vill ta ställning kommer att ge de konservativa krafterna råg i ryggen.

Starka skäl talar för en socialvård ulan tvång. För del första får en socialvård med tvångsinslag en stark karaktär av klasslag. Den drabbar i första hand människor som är socialt utslagna. För det andra går det inte atl förena tvång och social service. Människor med problem vågar inle kontakta samhällets socialvård om del i bakgrunden finns möjligheter till tvångsåtgärder eller hot om sådana. Många viktiga remissinstanser har också visat alt behandlingsinsatser insatta mot personens vilja ofta är meningslösa.

Del hade varit glädjande om herr Gustavsson under sina första månader som socialminister litet mer intensivt hade lyssnat till opinionen inom socialarbetarnas organisationer och inom alla de tunga remissinstanser som vill ha bort tvånget för vuxna inom socialvården.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om rätt till delpension för egenföretagare

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om rätt till delpension för egenföretagare

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara herr Strindbergs (m) den 29 oktober anmälda fråga, 1976/77:52, och anförde:

Herr talman! Herr Strindberg har frågat mig om jag är beredd att göra sådan förändring i lagen om delpensionsförsäkring att egenföretagare ges samma möjlighet till delpension som nu gäller för anställda.

Delpensionsreformen trädde i kraft den 1 juli i år. Genom denna reform har del öppnats möjlighet för den som är anställd och är mellan 60 och 65 år att kombinera deltidsarbete med delpension. För att få delpension måste den anställde styrka att han minskat sin arbetstid med i genomsnitt minst fem timmar i veckan och därefter har kvar ett deltidsarbete som omfattar i genomsnitt minst 17 limmar per arbetsvecka. Kontroll av arbetstiden utgör således en förutsättning för rätten lill delpension. Den anställde lämnar vanligen ett intyg rörande arbetstid från sin arbetsgivare till försäkringskassan. Kassan har möjlighet att genom fortlöpande kon-

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om rätt till delpension för egenföretagare

takt med arbetsgivaren utöva den kontroll som behövs för anpassningen av delpensionen till det aktuella inkomstbortfallet.

Delpensionsreformen har fått ett positivt mottagande bland de anställda och på arbetsplatserna. Enligt senast tillgängliga siffror har omkring 16 000 personer ansökt om delpension. För oktober månad utbetalades delpension till ca 12 000 personer.

Del pensionsreformen finansieras genom en arbetsgivaravgift som tas ut på de anställdas lönesumma. Någon motsvarande avgift tas inte ul av egenföretagare. Att delpensionering har begränsats till enbart anställda beror på svårigheten att anpassa ett sådant ersättningssystem till de särskilda förhållanden som gäller för egenföretagare. Under senare lid har företrädare för vissa av egenföretagarnas organisationer uttalat intresse för att egenföretagare skall få möjlighet att erhålla delpension. Riksförsäkringsverket har i uppdrag att med biträde av den centrala pensionsdelegationen som har inrättats hos verket noga följa upp verkningarna och erfarenheterna av delpensionsförsäkringen och att därvid föreslå sådana ändringar i lagstiftningen som visar sig erforderliga. Vid denna uppföljning prövar verket också frågan om de egna företagarnas anslutning till delpensionssystemet.

Om verkets uppföljning och diskussioner med företrädare för förelagarnas organisationer ger vid handen atl det går att finna administrativa lösningar, är jag för min del beredd att positivt pröva förslag om egenföretagarnas anslutning lill delpensionsförsäkringen.

Hert STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka socialministern för svaret på min fråga.

När riksdagen förra året fattade beslut om delpensionsreformen, ville man skapa möjligheter för människorna atl efter många och slitsamma år i arbetslivet successivt trappa ned arbetsinsatsen. Lagen fick emellertid en olycklig utformning på det sättet att del, utöver vissa andra krav, fastslogs att den pensionsgrundände inkomsten skulle ha erhållits genom anställning.

Från moderata samlingspartiets sida kritiserade vi redan då detta krav, eftersom egenföretagarna därigenom utestängdes från möjligheten att erhålla delpension. Det råder väl inget tvivel om alt egenföretagare, lika väl som anställda, kan ha behov av atl trappa ned sitt arbete och fl en mjukare övergång från arbetslivet. Egenföretagarna gör ju, på samma sätt som de anställda, många gånger en insats direkt ute i produktionen. Vi är medvetna om att det här föreligger rent administrativa svårigheter, men rimligtvis bör dessa kunna lösas.

Socialministern säger att delpensionsreformen har mötts av ett myckel stort intresse. Den har emellertid också mötts av en mycket stor besvikelse; många egenföretagare har vid samtal med försäkringskassan fått veta all de inte omfattas av systemet.

Della problem har tagits upp vid olika sammankomster med egen-

företagare, som jag deltagit i. Socialministern erinrar om all företrädare för egenföretagarnas organisationer låtit höra av sig i denna fråga. Bl. a. skrev Sveriges hantverks- och industriorganisation den 13 augusti lill den förutvarande regeringen och framförde att man ansåg att de beslutade reglerna borde ändras, så att olika grupper får en likvärdig behandling genom att egenföretagare jämställs med företagare i aktiebolag. SHIO hemställde i sin skrivelse om en lagändring, som ger egenföretagarna möjlighet till delpension.

Jag anser del vara ell rättvisekrav atl man mycket snabbt åstadkommer en lösning på detta problem. På den företagardag som Sveriges hantverks-och industriorganisation i går hade i Stockhom uttryckte statsminister Fälldin, om jag inle är fel underrättad -jag hade själv tyvärr inte tillfälle atl delta - ett mycket stort intresse och stor förståelse för denna fråga. Jag utgår därför ifrån att de överiäggningar som kommer att ske snarast leder till ett positivt resultat.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om regeringens syn på stormarknadsetableringar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om regeringens syn på stormarknadsetableringar

Fru bosladsministern OLSSON erhöll ordet för alt besvara herr Jonassons (c) den 28 oktober anmälda fråga, 1976/77:46, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat om jag är beredd att redovisa min syn på stormarknadsetableringar i de fall där relevant beslulsunderiag i form av bl. a. varuförsörjningsplan saknas.

Det är i och för sig självklart att en etablering av en stormarknad inte kan ske utan tillgång till relevant beslutsunderlag. Frågan är närmast vad som i detta sammanhang skall anses vara tillräckligt underlag för beslut.

Distributionsulredningen har i sill betänkande (SOU 1975:69) Samhället och distributionen behandlat bl. a. frågan om stormarknadsetableringar. Utredningen menar att samhället bör ta ett ökat ansvar för varudistributionen med sikte bl. a. på atl förhindra en fortsatt utveckling mot en utpräglad storbuliksstruklur. Som ett led i detta föreslås kommunerna upprätta varuförsörjningsplaner.

Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f n. inom handelsdepartementet. Del är därför inte nu möjligt att redovisa några närmare ställningstaganden till förslagen. Jag konstaterar dock all förslaget om kommunala varuförsörjningsplaner har bemötts positivt av så gott som samtliga remissinstanser.

I dagsläget gäller alt samhällets prövning av stormarknadsetableringar görs i anslutning till att stadsplaner fastställs. Härvid gör i första hand kommunerna en allmän lämplighelsbedömning av den tänkta markanvändningen. Vilket underiag som då skall krävas blir självfallet delvis beroende av omständigheterna i det enskilda ärendet. Ett minimikrav

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om regeringens syn på stormarknadsetableringar

måste dock enligt min mening vara all verkningarna för övrig handel - och därmed för konsumenterna - i den berörda regionen är noga belysta.

Hert JONASSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka fru bostadsministern för svaret på min fråga.

Orsaken till att jag ställt frågan är den oro som jag känner inför konsekvenserna av stormarknaderna. Enligt min uppfattning - och den delas av många - blir följden av stormarknader den att affärer inom stora räjonger omkring dessa stormarknader, affärer som nu ger service åt allmänheten, får minskad omsättning och kan tvingas slå igen.

Människor frestas ju att göra sina huvudsakliga inköp på stormarknaderna, speciellt när det gäller livsmedel. Detta leder i sin tur lill att livsmedelsbutikerna inom en ganska stor räjong inte klarar sig på att tillhandhålla service för kompletteringsköp utan lägger ned verksamheten. Butikerna tål inte omsättningsminskningen. Vi riskerar då att få en ytterligare utflyttning och utglesning och en försämrad service.

I ett sådant läge måste samhället sätta in åtgärder för att se till att människorna kan få varor. Delta kan ske genom hemsändning av varor eller på annat sätt, men det kommer att dra stora kostnader för både stat och kommun.

För att utröna verkningarna bl. a. av stormarknader behövs mer än väl varuförsörjningsplaner. Genom sådana skulle verkningarna bli klarlagda, och därmed skulle riskerna för felinvesteringar kunna undvikas.

Distrubulionsutredningen har också, som statsrådet påpekar, sagt att det är nödvändigt med varuförsörjningsplaner innan beslut om stormarknader fattas.

Jag vill klart säga ifrån att jag för min del hyser stor rädsla för konsekvenserna av stormarknaderna, vare sig dessa drivs av kooperationen eller enskilt - det har ingen betydelse. Skall vi klara ekonomin framöver bör vi försöka se till att vi inte gör felinvesteringar som kostar pengar och som i sin tur ger oss ytterligare utgifter när vi skall ta konsekvenserna av dem.

Jag finner emellertid svaret positivt, speciellt när statsrådet säger följande:

"Det är i och för sig självklart atl en etablering av en stormarknad inle kan ske utan tillgång lill relevant beslutsunderlag. Frågan är närmast vad som i della sammanhang skall anses vara tillräckligt underlag för beslut." - Enligt min mening måste underlaget vara en varuförsörjningsplan.

Jag finner det också glädjande all statsrådet konstaterar att förslaget om kommunala varuförsörjningsplaner har bemötts positivt av så gott som samtliga remissinstanser.

Jag hoppas därför att man i praktiskt hänseende skall kunna följa principen, och därmed vill jag ännu en gång tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om interrailkort för pensionärer

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 27 oktober anmälda fråga, 1976/77:41, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka lill all försäljning av interrailkort även skall omfatta dem som har uppnått 65 års ålder.

Interrailkortet för ungdom infördes år 1972 i anslutning till Internationella järnvägsunionens 50-årsjubileum och var ell försök från de europeiska järnvägsförvaltningarnas sida att intressera ungdom för järnvägsresor genom atl erbjuda billiga resmöjligheter till ett antal länder.

Försöket har slagit väl ut och väckt stort intresse hos ungdomen. Del är enligt min mening ell bra exempel på initiativ som syftar till atl inom ramen för järnvägarnas ekonomiska ansvar uppmuntra till ökat tågresande.

En utvidgning av systemet med interrailkort även till pensionärer kan inte ske utan internationella överenskommelser. Sådana förutsätter i sin lur noggranna marknadsundersökningar. De nödvändiga marknadsundersökningarna pågår f n. inom Internationella järnvägsunionen.

Dessa undersökningar måste självfallet avvaktas innan man överväger all utvidga interrailkortets giltighet.

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig allra först lacka kommunikationsministern för det lämnade svaret, som jag finner positivt. Jag är med andra ord nöjd med detsamma.

Av svaret framgår alt interrailkorlen har blivit populära bland ungdomen. Jag kan nämna statistiska siffror som bevisar detta. År 1974 försåldes 23 748 dylika kort, och 1975 såldes del 21 728. 1 år räknar man med alt sälja 27 000. Det vittnar om att dessa kort är oerhört populära bland ungdomen.

Från kostnadssynpunkt ter del sig fördelaktigt att kunna resa på detta sätt. Ell sådanl här kort kostar f n. 560 kr. och berättigar till fri resa i andra klass under en månad i huvuddelen av Europas länder.

Pensionärer har nu uttalat ett önskemål om att även de skulle kunna få utnyttja denna förmån, ett önskemål som jag tycker är berättigat i allra högsta grad. Därför vill jag uttala en önskan om att systemet med interrailkort kan utbyggas så, alt vi kan få fram kort som gäller även för pensionärer. Också de bör kunna få utnyttja den förmån som dessa kort innebär.

Jag uttalar en förhoppning om att den undersökning som självfallet måste avvaktas skall ge belägg för att det verkligen föreligger ett berättigat intresse av sådan storlek att man finner skäl alt införa interrailkort även för pensionärer.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om interrailkort för pensionärer

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om förlängning av ostkustbanan, m. m.

§ 10 Om förlängning av ostkustbanan, m. m.

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Jonssons \ Husum (s) den 29 oktober anmälda fråga, 1976/77:50, och anförde:

Herr talman! Herr Jonsson i Husum har frågat mig när jag avser atl presentera förslag till industrispår mellan Örnsköldsvik och Husum, när förlängning av osikustbanan mellan Härnösand och Umeå kan ske och vilken sträckning den nya banan i så fall får.

Frågorna studeras f n. inom kommunikations- och arbetsmarknadsdepartementen. I avvaktan på resultatet av dessa studier vill jag inte nu uttala mig i frågan.

Herr JONSSON i Husum (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Anledningen till att jag har tagit upp denna fråga om ett industrispår till Husum är atl den andra finpappersmaskinen i MoDos pappersbruk körs i gång just i dagarna. Årsproduktionen på den nya maskinen är hela 150 000 ton, vilket tillsammans med den första pappersmaskinens produktion gör en total produktion av finpapper i Husum på 250 000 ton. Det kan tilläggas alt konverteringsdelen utökas väsentligt, vilket ytterligare förstärker behovet av järnväg.

Den tid då det endast tillverkades pappersmassa i Husum var inle behovet av järnväg så stort som nu är fallet sedan förädlingsgraden så radikalt förändrats. Pappersmassa är en bulkvara, som med fördel kan nyttja båt såsom transportmedel. Annat är det med papper, som ofta levereras i mindre kvantiteter och därför behöver järnväg.

Också för kommunen är det från planeringssynpunkt viktigt att få besked om när järnvägsbygget kan starta. Del gäller utbyggnaden av osikustbanan och vilken sträckning spåret i så fall kommer att få. Kommunen behandlar just nu områdes- och trafikplaner, varför del är nödvändigt att få med de områden som måste reserveras för en eventuell järnväg. Kommunen måste också få med eventuell utbyggnad i sin ekonomiska planering.

Mot bakgrund av del jag här anfört och med konstaterandet alt det nu är de borgerliga partierna som har regeringsmakten - och de har ju i ell tidigare skede, alltså då de befann sig i oppositionsställning, prioriterat de här järnvägsutbyggnaderna - utgick jag ifrån att kommunikationsministern skulle kunna lämna ett mera preciserat svar på frågan när arbetet kan påbörjas. Nu hör jag av svaret alt någon bestämd tidpunkt inte kan anges, men jag kan väl i alla fall våga mig på att tyda svaret så alt ärendet, som ju ligger hos regeringen, kommer att avgöras inom en snar framtid. Kommunen måste nämligen få besked.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Det är riktigt all ärendet ligger hos regeringen, och det har legat där länge. Jag förslår myckel väl att parterna är angelägna om att få ett besked om de här utbyggnadsprojekten. Men de är stora, och just pä grund av sin storiek kräver de ett noggrant studium innan något beslut fattas. Jag utgår ifrån atl det är just del förhållandel som har gjort att även den förra regeringen låtit frågorna ligga så pass länge.

Redan hösten 1971 begärde nämligen riksdagen att frågan om ostkustbanans förlängning skulle utredas. Regeringen gav då ell uppdrag åt statens järnvägar, och något senare redovisades del i regeringen en översiktlig teknisk utredning. Denna utredning anmäldes för riksdagen i 1974 års statsverksproposition, och den dåvarande kommunikationsministern förklarade där alt han inle var beredd all ta ställning lill projektet, detta i avvaktan på resultatet av den pågående regionala trafikplaneringen. Något ställningslagande har, som herr Jonsson i Husum väl vel, inte redovisats sedan.

Avsikten med denna lilla historieskrivning är inle att från min sida kritisera den förra regeringen, utan vad jag har velat säga är all det är lika naturiigt för mig som för den förra regeringen atl inte göra något preciserat uttalande i de här stora frågorna förrän de är noggrant penetrerade.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Omfördelningen av visst anslag till statens vägverk

Herr JONSSON i Husum (s):

Herr talman! Jag har förståelse för detta att man skall undersöka en sak riktigt. Men skillnaden är ju den att de borgeriiga partierna i ett tidigare skede prioriterat ostkuslbanans förlängning på ett speciellt sätt, och det är väl en regerings uppgift atl aktualisera de frågor man har prioriterat. De ståndpunkter man hade i oppositionsställning måste väl också gälla när man har fått makten att realisera sina förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om fördelningen av visst anslag till statens vägverk

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Perssons i Heden (c) den 29 oktober anmälda fråga, 1976/77:51, och anförde:

Herr talman! Herr Persson i Heden har frågat mig om jag vill redovisa fördelningen av det extra anslag på 200 milj. kr. till statens vägverk som riksdagen efter lottning beslöt våren 1976.

Vid riksdagsbehandlingen av väganslagen i våras höjdes vägverkets ordinarie byggnads- och driftanslag med vardera 100 milj. kr. i enlighet med motioner från de tre borgerliga partierna. Regeringen har vid dagens regeringssammanträde beslutat om fördelningen på län av det höjda bygg-nadsanslagel.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Omfördelningen av visst anslag till statens vägverk

Vid fördelningen av de ökade anslagen har det förslag som vägverket i våras lade fram vid sin föredragning inför trafikutskottet följts. Förslaget redovisades i bilaga lill trafikutskottets betänkande nr 11.

Fördelningen av byggnadsanslaget följer därmed den prioritering som vägverket och länsstyrelserna har kommit överens om i samverkan med kommunerna i resp. län. Flerårs-och långiidsplanerna har sålunda utgjort grunden för fördelningen. De tre vägobjekt som tidigare har påbörjats med medel från anslaget Särskilda byggnads- och förbättringsåtgärdei- avseende statliga vägar har efter samråd med berörda länsstyrelser in-jämkals i flerårsplanerna. Därmed har förutsättningar skapats för att färdigställa dessa objekt.

Ökningen av driftanslaget har fördelats relativt jämnt över landet. En sådan fördelning medverkar till att hela landet får del i en förbättrad vägstandard.

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det svar han har lämnat på min fråga.

Anledningen lill att jag ställde denna fråga till kommunikationsministern var det uttalande under den allmänpolitiska debatten som gjordes av förutvarande kommunikationsministern Norling. Man kunde tolka hans inlägg så att det omnämnda extra anslaget på 200 milj. kr. inte skulle ha kommit det avsedda ändamålet till del. Det svar som herr statsrådet nu har lämnat ger en helt annan uppfattning härvidlag och skapar klarhet. Jag är mycket glad över beskedet om hur anslaget från den 9 april 1976 har följts upp. Man har sålunda till punkt och pricka följt det beslut som riksdagen då fattade. Jag vill särskilt lacka för detta positiva och klara besked.

Men jag vill säga ett par saker till, herr statsråd. Inte minst i skogslänen finns ytteriigare vägprojekt som i högsta grad är beroende av upprustning och förbättring. Jag vill därför fråga statsrådet om han medelst finansfullmakten skulle vilja utanordna medel för dessa vägars förbättring och ombyggnad, vilket jag anser högst angelägel.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Med anledning av den sista frågan som herr Persson i Heden ställde vill jag säga atl regeringen kommer att med utnyttjande av den av riksdagen givna finansfullmakten tilldela medel till de av herr Persson i Heden nämnda vägprojekten i skogslänen, vilka inte innefattas i dagens regeringsbeslut.

Hert PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag vill tacka för detta besked också, och jag föreställer mig alt det hälsas med tillfredsställelse i de län där man nu är bekymrad över sina vägar. Del kommer alltså atl finnas möjligheter att med de omnämnda medlen göra de förbättringar och byggnader som erfordras.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om åtgärder med anledning av det låga vattenståndet i Vänern

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Perssons i Karlstad (s) den 8 november anmälda fråga, 1976/77:53, till herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Herr Persson i Karlstad har frågat jordbruksministern vilka åtgärder han är beredd att vidta med anledning av den bekymmersamma situation som uppstått på grund av det låga vattenståndet i Vänern. Frågan har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.

Det har regnat och snöat ovanligt litet under senare år, och genom att samtidigt avdunstningen på grund av de varma somrarna har varil hög är vattenståndet i Vänern i dag ca 43 cm under den nivå som anges i sjökortet. Vattennivån underskrider dock inte den i gällande vatiendom angivna lägsta nivån.

Del låga vattenståndet har medfört vissa problem för sjöfarten på Vänern, så till vida att en del fartyg inte har kunnat gå med full last.

Olika åtgärder har vidtagits för alt hindra en fortsatt sänkning av vattennivån. Således har avtappningen från Vänern under det senaste året begränsats till vad som är absolut nödvändigt för att hålla del lägsta vattenstånd vid Lilla Edet och den minsta vattenföring i nedre delen av Göta älv som anges i valtendomen.

Berörda myndigheter följer noggrant utvecklingen för att vid behov vidta ytterligare åtgärder. Regeringen har i dag beslutat om avlysning till den 30 april 1977 av den allmänna farieden vid Nordre älvs damm. Därmed har regeringen för sin del fattat det beslut som gör det möjligt att stänga småbåtsslussen i älven och minska behovet av avtappning från Vänern.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om åtgärder med anledning av det låga vattenståndet i Vänern

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka herr kommunikationsministern för svaret.

Anledningen till alt jag ställde frågan var och är den bekymmersamma situation som uppstått i Vänern på grund av de senaste årens brist på nederbörd. Intressenter i Göta älv och tillhörande sjösystem är myckel oroade och betecknar situationen som närmast katastrofal.

En bidragande orsak är de gamla och föriegade vatlendomar som reglerar avtappningen ur Vänern och som på sikt kan skada såväl sjöfarten som vissa fritidsaktiviteter inom Vänerområdet. De vatlendomar på närmare 10 000 sidor som reglerar Vänerns tappning tillkom år 1937, och självfallet har mycket förändrats under de 40 åren.

Även andra faktorer påverkar Vänern. Inom vissa regioner har jordägare ohämmat bevattnat åkrar och ängar och på så sätt ytterligare förvärrat situationen. Grundvattennivåns sänkning är ofta allvariigare än många tror, inkl. jordbrukarna.

Dessa tre orsaker har främst bidragit till att vi som bor och verkar

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om åtgärder med anledning av det låga vattenståndet i Vänern

runt Vänern är mycket oroade och bekymrade för den framtida sjöfarten. Inte minst vintersjöfarten kommande säsong är i uppenbar fara, och den specialbyggda isbrytaren Ale kan få svårigheter all gå upp i Vänern, om en ytterligare minskning av vattennivån sker.

Del svar som här lämnats är på en enda punkt konkret och bra, nämligen att del i dag kommer ett regeringsbeslut på atl man skall avlysa den s. k. allmänna farleden i Nordre älv. Den är viktig och bra, eftersom den spar 17-30 m' vatten i sekunden.

Även beträffande andra sjösystem, t. ex. Hjälmaren, har liknande frågeställningar aktualiserats, och frågan om en utredning och översyn av gällande reglering har påbörjats, därför att de nuvarande vatlendomarna och bestämmelserna är starkt föråldrade. De frågor som är aktuella när det gäller Vänern, förutom dem som tas upp i regeringsbeslutet i dag, är en begränsning av älvtappningen genom periodiskt utnyttjande av Delsjömagasinet, vidare utförande av fördämning vid gamla Hisingsbron för att minska uppströmning av saltvatten samt begränsning av älvtappningen genom att anordna luftbubbelridåer i Göteborgsgrenen nedströms Marieholmsbron.

Departementschefen säger att man har uppmärksamheten riktad på dessa frågor, och jag förutsätter atl resurser kommer att ställas lill de berörda myndigheternas förfogande.

Jag skulle vilja fråga om statsrådet är beredd alt i samråd med jordbruksministern tillsätta en utredning, i likhet med Hjälmarenulredning-en, och på så sätt se över de gamla vattendomarna. Jag är medveten om att juridiska, ekonomiska och andra faktorer inverkar i detta sammanhang. Men jag tror att även om nu Vår Herre har hörsammat vår begäran - alltsedan jag framställde den här frågan har det regnat i Vänerområdet - rör det sig ändå bara om kortsiktiga konkreta resultat. Jag skulle vilja ha ett förtydligande på den punkten.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag förstår herr Perssons i Karlstad farhågor när det gäller möjligheterna att få upp isbrytaren Ale, om vattenståndet i Vänern är myckel lågt. Sjöfartsverket har emellertid meddelat atl man räknar med att det inte skall vara några svårigheter att få isbrytaren in i Vänern i mitten av december, enligt de planer som föreligger sedan det här beslutet om stängning av slussen har fattals.

Ale ligger f n. för renovering på Kockums varv efter fartygets användning vid sjömätningen under den gångna säsongen och kommer därefter atl tas upp till Vänern så fort som möjligt. Detta beräknas som sagt ske i mitten av december. Enligt sjöfartsverkets bedömning föreligger inga problem med att få upp Ale till Vänern.

Vad beträffar herr Perssons direkta fråga om jag är beredd all tillsammans med jordbruksministern överväga tillsättandet av en utredning för att se över de gamla valtendomarna må herr Persson ha överseende med mig, om jag för dagen inte kan svara konkret på den frågan.

Herr PERSSON i Karlstad (s):

Herr talman! Det sist lämnade beskedet, att isbrytarna skall gå upp i Vänern, noterar jag med stor tillfredsställelse. Om samhället har investerat i runt tal en kvarts miljard kronor för fördjupning av Trollhätte kanal med därtill hörande följdinvesteringar bör vi nyttja kanalen och Vänern så långt som möjligt. Man hade lovat ell djupgående på 5,30 m. Nu är man nere på ca 4,48, alltså avsevärt mindre. Det gör att lasterna kan bli betydligt mindre än man tidigare hade trott. Det finns initierade bedömare som anser att lägel ytterligare kan förvärras om det blir en snöfattig vinter och att den i domen avsedda lägsta gränsen i juni månad kan vara i uppenbar fara.

Jag har all respekt för om inte kommunikationsministern kan ge svar på den sist ställda frågan. Men jag tyckeratt man i regeringen bör samråda och se över dessa problem. Det här är en allvarlig frågeställning. Den berör inte bara sjöfarten utan också Vänern ur rekreationssynpunkl. I den fysiska riksplanen har ju angetts att Vänern är av riksintresse för rekreation och fiske. Befolkningen berörs därför i mycket hög grad.

Kommunikationsminister Turesson har f ö. aviserat att stöd skall utgå till sjöfarten på Vänern. Det har jag och många med mig noterat med stor tillfredsställelse. Jag kräver inget besked i dag, men den här frågan har valsal runt i tidningarna, och del vore självfallet bra för mig och för många som bor i Vänerland om departementschefen klart deklarerar sin principiella uppfattning. Vi skall med stort intresse emotse den kommande budgeten, och vi uttalar förhoppningen att sjöfartsstödet för Vänern redan finns med i beräkningarna. Sjöfarten bör ju prioriteras, eftersom den miljömässigt är klart överlägsen alla andra transportmedel i vårt universum.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om åtgärder mot trafikolyckor på riksväg E 4 vid Rotebro

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om åtgärder mot trafikolyckor på riksväg £ 4 vid Rotebro

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för all besvara herr Romanus (fp) den 8 november anmälda fråga, 1976/77:55, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig vilka åtgärder som jag avser vidta på väg E4 vid Rotebro i anledning av de allvarliga olyckor som har ägt rum där under senare år i samband med regnväder.

För all förbättra vägbanan på den aktuella sträckan lade vägverket i fjol på en ny beläggning. Ytteriigare åtgärder kommer nu atl vidtas. Beläggningen kommer att fräsas ned för all öka sidoluiningen och därmed förbättra vattenavrinningen och dessutom kommer milträcke att sättas upp på den mest utsatta sträckan för all förhindra kollisioner med mötande trafik.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om innebörden i visst fall av avtalet med Sveriges Radio

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det är inle vilken vägstump som helst som jag har frågat kommunikationsministern om, utan det här rör sig om ungefär tre kilometer motorväg vid Rotebro, där man på knappa tolv år har haft inte mindre än 98 olyckor. Åtta personer har dött och 18 har skadats svårt. Uppenbariigen har det i flera av de här fallen varil fråga om vatienplaning vid regnväder eller något liknande.

Normalt anser vi att motorvägar innebär en hög grad av säkerhet i trafiken. Så har det inle varit här. Nu passerar närmare 30 000 fordon denna plats varje dygn. Det är alltså många som är utsatta för riskerna. Åtgärder har länge begärts. Bl. a. har polisen i Sollentuna krävt all få ett skyddsräcke för att i varje fall kollisionsolyckor skall förhindras. Men bara för en vecka sedan - den 30 oktober - skedde en fruktansvärd kollisionsolycka, där en ung människa fick sätta livet lill.

Sedan jag ställde den här frågan har man börjat sätta upp skyddsräcket, och det är.verkligen inte en dag för tidigt. Jag vet inte vilken roll den tidigare regeringen och den tidigare kommunikationsministern har spelat när det gäller den här dödsfällan i Rotebro, men i varje fall har åtgärderna uppenbariigen inte varit tillräckligt kraftfulla.

Jag ber att få tacka kommunikationsministern för beskedet, och jag har själv kunnat konstalera att man har börjat bygga räcket redan. Det är också bra att man kommer att ge vägen en större lutning. 1 den mån kommunikationsministern har haft del i atl detta gått så snabbt är han naturiigtvis värd ett särskilt erkännande för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om innebörden i visst fall av avtalet med Sveriges Radio

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för atl besvara herr Fågelsbos (c) der\ 19 oktober anmälda fråga, 1976/77:21, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om avtalet mellan staten och Sveriges Radio är så fiexibelt alt TV-program av typen Sånt är livet kan sändas utan att man därigenom överskrider vedertagna etiska regler.

Riktlinjer för företagets programverksamhet har fastställts i radiolagen och genom avtal mellan staten och företaget. Det är radionämndens sak alt bedöma om enskilda program i något avseende brutit mot dessa riktlinjer. Enligt min mening är del en viktig princip att företrädare för regeringen avstår från au kommentera enskilda program. Sådana uttalanden skulle komma all uppfattas som uttryck för en vilja från regeringens sida atl påverka enskilda radio- och TV-program. Något sådant är oacceptabelt och strider mot de principer som ligger till grund för Sveriges Radios verksamhet.

Enligt vad jag har erfarit kommer radionämnden att ta upp det aktuella programmet.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag vill framföra ett tack till utbildningsministern för att jag har fått min fråga besvarad. Jag ställde den efter att ha sett två program i TV-serien Sånt är livet, som enligt programrubriceringen skall vara ett program med oförskämt sakliga inslag - ett program man kan skratta åt fast på allvar.

Jag håller gärna med om att det oförskämda höll måttet. Jag har inte alls någonting emot att man i TV sänder seriösa program om saker som gått snett i samhället, t. ex. genom byråkratisering o. d., men i denna programserie gycklar man med och förlöjligar människor genom minspel och tonfall på ett myckel cyniskt sätt.

Dagen efter det atl jag hade ställt min fråga här i riksdagen blev jag uppringd av programledaren, som framhöll att programserien i en mera avancerad form har körts i flera västdemokratiska länder, bl. a. i Västtyskland och i England. Han framhöll alt programmet var en test på den svenska TV-publiken. På min fråga om programmet godkänts av radionämnden blev svaret, att bedömningen där skulle göras efter två program.

Reaktionen på en serie som denna kan naturiigtvis vara olika hos olika människor, men jag har faktiskt fått många bevis för att åtskilliga har reagerat som jag gjorde under de två första programmen. Om nu radionämnden liksom jag reagerar mot serien vel jag inte, men det tredje program som sänds i serien anser jag har varit upplagt på ett sådant sätt att del följer vedertagna etiska regler.

Radio och TV har genom sin stora genomslagskrafi ett ansvar som verkligen förpliktigar.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den demografiska databasen i Haparanda

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 15 Om den demografiska databasen i Haparanda

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara fru Winthers (fp) den 8 november anmälda fråga, 1976/77:56, och anförde:

Herr talman! Fru Winther har frågat mig om jag vill medverka till en permanentning av den demografiska databasens verksamhet i Haparanda.

Vid den demografiska databasen insamlas data ur kyrkobokförings-material. De insamlade uppgifterna skall kunna användas bl. a. inom samhällsvetenskaplig forskning. På en ort med svåra sysselsättningsproblem har databasen alltsedan den inrättades gett upphov till ett trettiotal arbetstillfällen för kvinnor. Verksamheten har finansierats med medel från arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel. Beslut om fortsatt drift har fattats år från år.

Det forskningspolitiska värdet av den demografiska databasens verksamhet har vitsordats av flera berörda myndigheter. Frågan om en per-

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den demografiska databasen i Haparanda

manenining av den demografiska databasens verksamhet behandlas f n. i samband med budgetarbetet inför budgetåret 1977/78.

Fru WINTHER (fp):

Herr talman! Jag skall be att få tacka utbildningsministern för svaret.

Den demografiska databasen i Haparanda har nu drygt tre års verksamhet bakom sig. Den inrättades i juli 1973 och bedriver en systematisk datainsamling av vårt kyrkoboksmaterial - som utbildningsministern också påpekade. Tillkomsten motiverades i huvudsak av tre skäl: ar-belsmarknadsskäl, behov av bättre arkivvård samt forskning och utbildning.

Arbetsmarknadsläget var sedan flera år och är lyvärr fortfarande, som vi alla vet, besvärande i Tornedalen. Brislen på arbetstillfällen bidrar till en fortsatt utflyttning och utglesning av befolkningen med alla de negativa effekter del har. Genom dalabasen sysselsätts nu ett 40-tal personer, företrädesvis kvinnor, i Haparandatrakten.

Det ansågs också viktigt alt förhindra en nedslitning av det unika kyrkoboksmaterial som vi har i vårt land. Kyrkböckerna har ju på senare år flitigt utnyttjats av släktforskare. En uppläggning av den information som finns i kyrkböckerna på databand ger möjlighet till en mer mångskiftande användning av materialet.

Och här kommer forskningen in. Sedan gammalt används kyrkoboks-materialet av forskare inom många olika områden. Eftersom vi i Sverige kan följa befolkningsutvecklingen i hela församlingar från 1700-och 1800-talen finns här ett material som är attraktivt för både svenska och utländska forskare. Materialets överförande till data underiättar arbetet för forskarna. Man slipper den tidsödande insamlingen av basinformation som behövs för forskningsuppgiften.

Verksamheten har bedrivits i AMS-regi och som en försöksverksamhet - som herr Wikström påpekat. Det innebär all medel beviljats för ett år i taget och att ärendet prövats varje år. Det är just mot den bakgrunden som jag har ställt min fråga. Jag tycker att nu är det dags att ge den här verksamheten en stadigare förankring, och det sker bäst genom en fast anknytning till Umeå universitet och genom alt utbildningsdepartementet tar över huvudmannaskapet.

De viktigaste skälen till alt verksamheten skall permanentas är enligt min mening:

1. Tryggheten för de anställda. Del skapar en väldig osäkerhelskänsla att inte veta från det ena året till det andra om man får fortsätta sitt jobb. En anställning genom AMS berättigar inle heller till samma sociala förmåner som en statsanställd har. Man får inle kallortstillägg, man får inte räkna tjänsteår. Tryggheten i jobbet är alltså ett viktigt skäl för en permanentning.

2. Det är också svårt för en forskare att lägga upp ett forskningsprojekt över flera år om man inte vet att arbetet vid databasen får fortsätta.

3. Här flnns en chans att fortsätta och vidareutveckla en trygg, bra

och meningsfull sysselsättning lill en verkligt låg kostnad.

Det finns alltså många skäl som talar för en permanentning av verksamheten vid databasen i Haparanda. Jag hoppas att herr Wikström delar min uppfattning och kommer att arbeta för det. Jag skulle gärna vilja ha ett besked om det av herr Wikström.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kramfors

§ 16 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kramfors

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för alt besvara herr Lorentzons i Kramfors (vpk) den 22 oktober anmälda fråga, 1976/77:33, och anförde:

Herr talman! Herr Lorentzon i Kramfors har frågat mig om jag överväger åtgärder för att få ersättningsindustri till Kramfors med anledning av att Svenska Cellulosa Aktiebolaget (SCA) inom kort kommer att lägga ner en fabrik som sysselsätter närmare 350 personer.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län och industridepartementet har sedan en tid tillbaka varit informerade om atl SCA:s sulfitfabrik i Kramfors kommer att läggas ner. Flera olika åtgärder har vidtagits för att möta den uppkomna situationen. Som redan framgått av ett pressmeddelande från industridepartementet kommer två nya industrier alt etableras i Kramfors. Tillsammans beräknar dessa industrier kunna sysselsätta omkring 175 personer. Även ett annat industriprojekl kommer skyndsamt att utredas. Om även detta projekt kan genomföras skulle det innebära ell inte oväsentligt tillskott av ytteriigare arbetstillfällen. Arbetet på att stärka sysselsättningen i Kramforsområdel kommer att fortsätta.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga, men jag vill omedelbart ställa en ny: När en riksdagsledamot ställer en fråga till chefen för ett departement kan han redan på morgonen läsa svaret på sin fråga och del överlämnas till honom klockan tre - eller halv fyra, som klockan är nu. Är det någon nyordning, och tillhör det i så fall den nyordning som den nya regeringen har infört?

I motiveringen till den fråga jag ställde till industriministern hänvisar jag till avskedandena, arbetslösheten och förelagsnedläggningarna samt den omfattande avfiyttning som har varit kännetecknande för Kramfors under många år.

År 1930 räknade denna kommun 43 000 invånare. 45 år senare - år 1975 - hade antalet boende sjunkit lill något över 27 000. En fjärdedel av människorna i kommunen är pensionärer. Under alla dessa år hade vi en socialdemokratisk regering.

Jag tror atl jag snart sagt varje år har interpellerat om Ådalen och sysselsättningen. Jag har ställt frågan: Hur blir det med den kortsiktiga

3 Riksdagens protokoll 1976/77:25-27

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Kramfors

och den långsiktiga planeringen? Då har man bara ryckt på axlarna och sagt: Ja, men ni får ju så mycket beredskapsarbete, och tänk på vilket lokaliseringsstöd ni får! Men varje år har befolkningstalet sjunkit.

Nu är frågan, om den nya regeringen skall använda sig av samma metod när del gäller Kramfors och Ådalen som den gamla och säga alt den bara följer den gamla regeringens linje. Det ligger ju nära till hands när man tar emot detta "dukade bord".

Jag ställde den frågan i anslutning till beskedet om alt SCA:s sulfitfabrik i Kramfors skulle läggas ner. Sedan har del serverats nya rätter på delta dukade bord, och fiera nedläggningar är aktuella.

Emellertid är det naturligtvis på det sättet alt de som säges ha innehaft makten i detta land under snart 45 år ju inte har innehaft den. I Kramfors har det varil socialdemokratisk majoritet i både kommunen och i landstinget. Vi har makten, har man sagt där och varit mycket stolt. I olika sammanhang har man framhållit delta, men man har inte haft makten, ulan den har legat i händerna på svensk storfinans - Svenska Handelsbanken och SCA - och man har bara varit förvaltare, som har stått bugande med kepsen i hand och låtit ledningen för SCA och Handelsbanken arbeta som de velat.

Jag vill rikta ännu en fråga till industriministern: Tänker den nya regeringen följa den gamla regeringens linje att göra någon insats bara då och då, när svårigheterna i Kramfors är alltför stora, för att dämpa folkopinionen? Eller tänker regeringen medverka till att det kommer industrier till Kramfors, vilka kan stoppa avflyttningen därifrån? Det är denna fråga folket i Kramfors ställer sig.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Beträffande den presskommuniké som departementet lämnade i går förhåller det sig så atl vi sedan lång tid tillbaka har bedrivit en förhandling med berörda parter. När sedan den förhandlingen - där flera parter varil involverade- har givit resultat har vi ansett det angelägel alt berätta om della.

Jag förmodar all herr Lorentzon är överens med mig om atl man knappast bör undanhålla befolkningen i Kramfors resultatet av dylika överläggningar, utan att vi när de ger ett konkret resultat skall arbeta med den öppenhet som man har rätt alt kräva i ell modernt samhälle.

Jag vill till sist bara säga att den nya regeringens linje är atl bedriva en aktiv regionalpolitik och därmed främja strävandena atl skapa sysselsättning. 1 det sammanhanget kan jag försäkra herr Lorentzon att Kramfors står högt upp på listan över orter som måste prioriteras också i det fortsatta arbetet i departementet. Jag vågar påslå all regeringen redan gett prov på den viljeinriktningen i samband med Eiserkrisen, som ju också berör Kramfors. Vi kommer att göra allt vad vi kan för all slå vakt om arbetstillfällen i Kramfors.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Industriministern säger all man inle skall undanhålla folket upplysningar, och om del är jag helt överens med honom. Upplysningen kom ju särskilt lägligt några limmar innan svaret skulle ges i riksdagen. Men nog om del.

En annan fråga är: Hur mycket lokaliseringsstöd och stöd i annan form kommer de tilltänkta förelagen alt få? Det är vi myckel intresserade av, för är del fråga om förelag av samma kaliber som Kramforskök, Nylands Mallfabrik och andra som genom Statsföretag lokaliserades lill Kramfors, så kan det inte vara myckel att hänga i julgranen. Ekonomiskt går ju dessa på knäna och måste ständigt ha skattebetalarnas pengar för att kunna äga bestånd.

Vad Kramfors behöver är stabila förelag, inle bara några halmslrån när det är som värst. Det kan ju gå lika illa med de företag som den nya regeringen tänker lokalisera dit, om staten skall satsa pengarna och de inte kan slå på egna ben. Då kommer Kramfors all leva i samma ekonomiska tillstånd som förut med hot om arbetslöshet, avskedanden och utflyttning.

När vi på sin tid fick en del företag till Kramfors sade man från ansvarigt håll all del skulle bli ett par hundra arbetstillfällen här och hundra där, och så har det blivit något tiotal eller kanske ett tjugotal anställda. Så kan man naturligtvis inle fortsätta i all evighet, om del skall vara någon mening med del hela. Man kan inte skoja med en hel bygd, som man nu har gjort i 45 år.

Överiäggningen var härmed slutad. § 17 Om införlivande av Gotland med det inre stödområdet

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om införlivande av Gotland med det inre stödområdet

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Schöits (m) den 27 oktober anmälda fråga, 1976/77:36, till herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Schött har frågat arbetsmarknadsministern om han är villig alt medverka lill att Gotland med dess många och speciella problem snarast inlemmas i del inre stödområdet. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig all besvara frågan.

Frågan om bl. a. stödområdenas avgränsning utreds f n. av syssel-sällningsutredningen, som beräknas avlämna ett betänkande om den fortsatta regionalpolitiken under år 1977. Förslag bör kunna föreläggas riksdagen under år 1978. De regionalpoliliska problemen på Gotland har inte sådan styrka -jämfört med de kommuner som nu tillhör inre stödområdet - all ställning redan nu måste las lill om Gotland skall inlemmas i det inre stödområdet. Jag anser därför alt sysselsältningsutredningens överväganden kan inväntas.

Jag vill tillägga att sysselsällningsstöd som främst är förbehållet inre stödområdet försöksvis kan utgå även på Golland.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om införlivande av Gotland med det inre stödområdet

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Först ber jag alt få lacka industriminister Åsling försvaret på min fråga angående hans vilja att medverka lill att Gotland inlemmas i del inre stödområdet.

Min fråga var ovanligt kort. Som motivering åberopades endast Gotlands många och speciella problem. Dessa problem borde vid det här laget vara väl kända för riksdagen. De är bl. a. extremt höga iransport-och elkostnader, ogynnsam åldersfördelning inom befolkningen, hög arbetslöshet, speciellt utbredd bland ungdomen, belydande undersyssel-sättning och brist på nya arbetstillfällen samt exceptionellt låg skattekraft.

Många aktioner har under årens lopp företagits i riksdagen för att förbättra Gollands situation. Några av dem har krönts med viss framgång. Som exempel kan nämnas att Golland sedan 1972,tillhör det allmänna stödområdet och alt en förstärkning av transportstödet har kommit lill stånd liksom en ökning av den kommunala skatteutjämningen.

Gotlänningarna är tacksamma för dessa förbättringar, men de har tyvärr visat sig otillräckliga för atl trygga en regional utveckling, likvärdig med utvecklingen i landet i övrigt. Det fordras utan tvivel ytterligare, kraftfulla åtgärder för atl hjälpa gotlänningarna och bl. a. bryta den pessimism som råder bland öns ungdom och exempelvis tar sig uttryck i att nio av tio uppges lämna ön efter avslutad skolgång.

Frågan om Gollands inlemmande i inre stödområdet, vilket skulle innebära ell väsentligt ökat stöd åt näringslivet på ön, har aktualiserats ett flertal gånger i riksdagen. Senast väckta motioner i ärendet har upp-skjulils till innevarande riksmöte och lär komma upp till behandling här i mitten av december i samband med propositionen 211.

När det gäller svaret är jag icke glad ål del. Jag hade väntat mig ett svar som visade att industriministern varil mer medveten om Gotlands stora problem. Delta kommer icke lill ullryck i svaret, vilket jag djupt beklagar.

Jag tillåter mig att hänvisa till vad länsstyrelsen på Gotland bl. a. anför: "Länsstyrelsen vill mot bakgrund av behovet av arbetstillfällen och hittillsvarande ringa effekter av det regionalpoliliska stödet framhålla alt starka skäl talar för atl Gotland i lokaliseringspoliliskl avseende tillförs det inre stödområdet."

Att man skulle behöva dröja till 1978 eller ännu längre innan riksdagen kan ta ställning till den här frågan finner jag djupt beklagligt.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Del kanske inte har varil möjligl inom ramen för mitt korta svar all närmare analysera situationen på Golland. Men jag vill försäkra herr Schött alt jag är väl medveten om de problem som finns på Golland med det ensidiga näringsliv man där har och de problem som har sin grund i Gotlands speciella situation med kostnader för kontakt med fastlandet etc. Jag vill alltså understryka all jag är medveten om detta.

Det måste dock, herr Schött, vara rimligt, när man är inne i ett forcerat -jag vill belöna forcerat - utredningsarbete kring detta i sysselsättningsutredningens regi, atl avvakta den totala översyn av slödområdesgränser som där sker.

Sedan, herr Schött, bör också noteras vad jag säger sist i mitt svar, att delta speciella sysselsättningsstöd, som främst är förbehållet inre stödområdet, försöksvis kan utgå även på Gotland. Det bör ju vara en väsentlig favör för det gotländska näringslivet.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm åtgärder för att stimulera prospektering

Hert SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag vill tacka för tillägget till svaret. Min kommentar är, alt länsstyrelsen torde vara väl medveten om vilka förmåner som kan utgå, men att länsstyrelsen bedömer dem som otillräckliga.

Jag förstår att om en utredning arbetar så vill man gärna vänta tills den är klar. För egen del har jag emellertid den uppfattningen - och den delas förresten av många - att Gotland har så speciella förhållanden att man där icke hade behövt avvakta denna utredning.

Ramen för en enkel fråga medger inte någon längre diskussion. Vi får anledning atl återkomma i decemberdebatten, då fyrpartimotioner i ämnet kommer all behandlas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om åtgärder för att stimulera prospektering

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Ny-quists (s) den 28 oktober anmälda fråga, 1976/77:44, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquist har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för atl stimulera prospekteringen inom landet, t, ex. genom AB Statsgruvor.

Innevarande budgetår satsar staten 26 milj. kr. på prospektering efter andra malmer än uran. Detta är något mer än vad gruvföretagen lägger ner per år. Nämnden för statens gruvegendom har ansvaret för styrningen av prospekteringen. Det praktiska arbetet utförs av Sveriges geologiska undersökning. F. n. undersöks särskilt fyndigheter av legeringsmetaller, bl. a. molybden, nickel och volfram. Alla dessa metaller är vikliga för stålindustrin, och man bedömer utsikterna för en svensk produktion i framtiden som goda. Prospektering är emellertid en verksamhet på lång sikt, och det tar tid innan man kan avläsa resultaten.

När det gäller den mer långsiktiga inriktningen av prospekteringen väntar vi förslag från mineralpoliliska utredningen. Den utredningen väntas i början av nästa år avlämna ett betänkande med prognoser över den svenska mineralförbrukningen år 1985 till år 2000. Därefter skall utredningen se över inriktningen av politiken på mineralområdet. Jag räknar med att utredningen i det sammanhanget tar upp frågor som rör

Nr 25 prospekteringen, t. ex. hur myckel vi skall prospektera och vilka metaller

Torsdagen den prospekteringen skall inriktas på.

11 november 1976 hoppas att mineralpoliliska utredningens förslag skall kunna läggas

--------------- till grund för en mineralpolitik som tillåter en medveten hushållning

Om åtgärder för att med våra mineralresurser, byggd på en förbättrad kännedom om mi-

stimulera prospek- neralförekomsterna i Sverige.

tering Satsningen på statlig prospektering på kort sikt är en fråga som be-

handlas i budgetarbetet och som jag därför inte är beredd att gå närmare in på nu.

Hert NYQUIST (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka herr statsrådet för svaret på min fråga.

Det borde vara ett väsentligt intresse för oss i Sverige atl söka åstadkomma en ökning av landets självförsörjningsgrad då det gäller strategiskt vikliga och intressanta mineral. Så långt vi vel hittills har vi i vårt land överskott på två metaller, järn och zink. 1 det lägel förutsätts för vår specialstålstillverkning bl. a. att vi kan köpa legeringsmetallerna från utlandet. Svårigheterna för våra specialstålverk - vi skall hoppas att problemen trots allt är tillfälliga - ökas ju bara om del också blir störningar i tillförseln av legeringsmetaller. Detta hände häromåret i samband med arbetskonflikter vid nickelgruvorna i Canada.

En av anledningarna till min fråga var all vid en sammankomst med Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA) för en tid sedan varnades för ett påfallande ointresse här i Sverige för geologi och prospektering. Herr statsrådet hänvisade i sitt svar lill det arbete på kortare sikt som utföres av SGU, Sveriges geologiska undersökning, som disponerar 26 milj. kr. härför. I fråga om del längre perspektivet hänvisades till mineralpolitiska utredningen.

Är det då inle på tiden att man stimulerar till ytterligare prospektering? Jag tillåter mig nämna några uppslagsändar: Prospekteringen kan avse sulfidmalmer i Dalabergslagen. Del borde undersökas om del finns fiera brytvärda fyndigheter av volfram än den i Yxsjöberg, på gränsen mellan Örebro län och Kopparbergs län. Av särskild vikt vore att våra alunskiffrar mera systematiskt undersöktes, främst naturiigtvis för atl dessa skiffrar är landels största och viktigaste tillgång av fossila bränslen genom sitt innehåll av kerogen, som beskrivs som en intorkad, vaxartad, organisk substans huvudsakligen bestående av kol, väte och syre. Totalt anses de svenska alunskiffrarna hålla över sex miljarder ton kerogen. Alunskiffrar i Närke är de kerogenrikaste i landet. Man kan i det sammanhanget också utvinna bl. a. aluminium, kalium, uran, vanadin och nickel. Det borde vara av betydelse när det gäller vår mineralförsörjning.

Jag tackar än en gång för svaret.

Med detta anförande, under vilket herr andre vice talmannen övertog
38 ledningen- av kammarens förhandlingar, var överiäggningen slutad.

§ 19 Om beskattningen av företag som driver verksamhet i flera kommuner

Herr statsrådet MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 27 oktober anmälda fråga, 1976/77:40, till herr finansministern, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat chefen för finansdepartementet om han är beredd att medverka lill atl företagsskatteberedningen eller någon annan utredning får direktiv att utreda frågan om beskattning av företag som driver rörelse i olika kommuner. Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Reglerna om hur rörelsedrivande förelag i allmänhet skall fördela inkomsten mellan olika kommuner innebär i princip att inkomsten skall fördelas mellan den kommun där företaget har sitt huvudkontor och den eller de kommuner där företaget begagnar fast driftställe. Vid inkomstfördelningen mellan olika kommuner där fast driftställe begagnas skall beaktas inte bara tillverkningsvärdet, omsättningens storlek och antalet anställda inom kommunen utan också andra förhållanden som kan påverka bedömningen av hur stor inkomst som skall anses härröra från kommunen.

Enligt herr Börjesson föreligger del ofta svårigheter att fastställa från vilken kommun vinsten är hämtad. Han anser att principen bör vara att huvuddelen av vinsten skall beskattas i den kommun där en vara är producerad. Jag delar i och för sig herr Börjessons uppfattning all frågan om inkomstfördelningen är komplicerad. En nyordning på detta område skulle dock kräva ett omfattande utredningsarbete. Innan man tar ställning till frågan om ett sådanl utredningsarbete bör påbörjas och den lämpliga formen för detta bör man enligt min mening avvakta i första hand företagsskatteberedningens snart väntade förslag om nya principer för rörelsebeskatlningen.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm beskattningen avföretag som driver verksamhet i fiera kommuner

Hert BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få framföra ett lack till statsrådet Mundebo för det svar han har lämnat på min fråga.

Jag är medveten om de regler som gäller beträffande inkomstfördelningen mellan de kommuner där tillverkningen av en vara skett och de kommuner där försäljningen ägt rum. Så har i praxis, sedan huvudkontorsandelen avräknats, resten av inkomsten ofta fördelats med två tredjedelar på tillverkningskommunerna och en tredjedel på försäljningskommunerna, Mellan tillverknings- resp, försäljningskommunerna har fördelningen ofta skett efter tillverkningsvärdet resp, omsättningen inom de olika kommunerna. Erfarenheten har dock visat atl det föreligger svårigheter att få fram en så rättvis fördelning som det är möjligt att uppnå.

Jag noterar med tillfredsställelse all statsrådet Mundebo delar min uppfattning atl principen bör vara atl huvuddelen av vinsten skall beskattas

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om vidgad rätt att avsätta medel på skogskonto

i den kommun där varan är producerad. Jag delar statsrådet Mundebos uppfattning att denna inkomstfördelning kan vara komplicerad, och det framhöll jag i min fråga. Jag är medveten om atl en nyordning på delta område kräver ett omfattande utredningsarbete. "Innan man tar ställning till frågan om ett sådant utredningsarbete bör påbörjas och den lämpliga formen för della bör man enligt min mening", säger statsrådet Mundebo, "avvakta i första hand företagsskalteberedningens snart väntade förslag om nya principer för rörelsebeskattningen."

Företagsskatteberedningen har arbetat sedan den 29 juni 1970. Den bör snart kunna vara färdig med. sitt betänkande. Del skall sedan remissbehandlas, och det tar därför lid innan riksdagen får ta ställning till själva sakfrågan. Jag önskar dock all detta inte skall dröja alltför länge. Visserligen har statsrådet Mundebo uttalat all vi snart kan vänta företagsskalteberedningens förslag, men jag skulle gärna vilja ha det preciserat, om det är möjligt.

Herr statsrådet MUNDEBO:

Herr talman! Ell av skälen till att jag inte nu vill ge företagsskat-leberedningen tilläggsdirektiv är att beredningen är i slutskedet av sitt arbete. Först när vi har fått beredningens förslag - jag räknar med alt det kommer under nästa år - och förslaget remissbehandlats har vi fått en grund för all överväga på vilket sätt och i vilken form vi skall gå vidare med de viktiga men komplicerade frågor som herr Börjesson i Falköping har tagit upp.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber atl få tacka för del kompletterande svar som jag nu har fått. Det innehåller en klar precisering att vi nästa år kan vänta företagsskatteberedningens utredning.

Jag beklagar att den tidigare regeringen inte har givit beredningen direktiv atl utreda även denna fråga. Jag vet att den har varit föremål för åtskilliga debatter här i kammaren. Men jag har som sagt full förståelse för alt statsrådet Mundebo vill avvakta företagsskatteberedningens betänkande innan ställning skall tas till denna viktiga principiella fråga.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 20 Om vidgad rätt att avsätta medel på skogskonto

Herr statsrådet MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara herr Jonassons (c) den 28 oktober anmälda fråga, 1976/77:47, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig om jag är beredd atl medverka lill alt införa en generell möjlighet till ökad insättning på skogskonto i samband med slormskador, insektsangrepp och liknande.

På skogskonto får normalt sättas in högst 60 % av köpeskillingen för

rotsåld skog och högst 40 % av köpeskillingen för leveranslimmer. Skogsägare som har drabbats av stormfällning har emellertid genom olika tidsbegränsade författningar fått möjlighet alt sätta in en större del, nämligen 80 % resp. 50 !%, av köpeskillingen på skogskonto. Som villkor för höj ningen av insättningsgränserna har föreskrivits bl. a. alt skogsägaren genom intyg från skogsvårdsstyrelse kan visa att skog har stormfällts i avsevärd omfattning på fastigheten. Den senaste författningen av detta slag utfärdades år 1974 och motiverades främst av de svåra slormfäll-ningarna i sydöstra Sverige under senare delen av år 1973.

Herr Jonasson synes mena att möjligheten att utnyttja skogskonto bör utvidgas i två hänseenden. För det första skall inte bara stormfällning utan även insektsangrepp och liknande skador medföra rätt till de högre procentsatserna. För det andra skall höjningarna gälla permanent och således inte bara ta sikte på vissa större stormar e. d.

Jag delar i och för sig herr Jonassons uppfattning att det kan finnas skäl att medge insättning på skogskonto enligt de högre procentsatserna så snart en skogsägare på grund av stormfällning, insektsangrepp eller annan liknande anledning tvingas avverka onormalt mycket skog. En sådan utvidgning av skogskontosystemel är emellertid inte problemfri. Det skulle t. ex. vara svårl alt tillräckligt klart ange vilka yttre händelser som skall medföra rätt lill de förmånligare insältningsreglerna. Betydande praktiska svårigheter skulle vidare uppkomma vid bedömningen av om t. ex. ett insektsangrepp är så omfattande alt det motiverar de höjda procentsatserna.

Jag är mot denna bakgrund inte beredd att nu lägga fram ett förslag om utvidgning av möjligheten att göra insättning på skogskonto. Den av herr Jonasson väckta frågan kommer emellertid alt behandlas i samband med den översyn av skogsbeskaltningsreglerna som f n. sker inom finansdepartementet.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om vidgad rätt att avsätta medel på skogskonto

Herr NORRBY (c):

Herr talman! Då herr Jonasson är förhindrad alt närvara har han vidtalat mig alt ta emot svaret på hans fråga, och jag tackar statsrådet Mundebo för svaret.

Anledningen lill frågan är de mycket stora skador som granbarkborren har åstadkommit och åstadkommer speciellt i västra och norra Värmland. Den gamla granskogen angrips och torkar. För såväl skogsägarna som samhället medför detta mycket stora förluster. Det värdefulla timret förvandlas till sämre virkeskvaliteter. Bristen på skogsråvara diskuteras dagligen. Det är viktigt för landet att kunna exportera och hålla sysselsättningen uppe. Men samtidigt sker denna förstörelse med stora förluster som följd.

Det bästa i nuläget måste vara all hugga bort såväl den angripna skogen som den vi vel kommer alt angripas om den'får stå kvar. Kvarstående skog utgör en smittofara. Men varför vill då inte skogsägarna hugga bort skogen? frågas del. Anledningen härtill är att skogsägaren i så fall

Nr 25 måste avverka flera års tillväxt på en gång, och därigenom drabbas han

Torsdaeen den ' skatter. En utjämning av inkomsterna över flera år är därför

11 november 1976 nödvändig. En väg att gå vore att höja procentsatserna för insättning

_____________ på skogskonto och kanske också att förlänga tiden för uttag från kontot.

Om avstyckningar När skogsägarna tvingas till en avverkning under ell år behövs en ut-för bostadsändamål jämning i tiden.

i jordbruksbygd Det finns även andra faktorer som här inverkar. Tidigare har man

kunnat göra avdrag för reproduktionsåtgärder under avverkningsåret, något som numera är nästan omöjligt. På grund av snylbaggeangreppen och DDT-förbudet måste man vänta med föryngringsåtgärderna tills riskerna har minskat.

Möjligheter lill större insättning på skogskonto vid sådana här tillfällen borde givetvis ha skapats tidigare. När så inte skett, måste nu snara åtgärder vidtas på det här området, om de skall få någon effekt.

Jag skall inle gå in på någon diskussion med herr statsrådet om sättet atl lösa dessa frågor. Jag tycker att del av svaret framgår alt statsrådet ställer sig positiv till att åstadkomma en lösning av detta problem. Jag tvivlar dock på att man kan vänta så värst länge på ett förslag i den riktningen. Tiden rinner i väg, och problemet kräver snara beslut. Jag skall emellertid som sagt inte pressa herr statsrådet på ett besked om vilka åtgärder han kan komma atl vidta, men jag uttrycker den förhoppningen alt herr statsrådet och den nya regeringen tar initiativ för att åstadkomma en lösning.

Därmed tackar jag än en gång för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om avstyckningar för bostadsändamål i jordbruksbygd

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för atl besvara herr Fågelsbos (c) den 12 oktober anmälda interpellation, 1976/77:2, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt avstyckningar för bostadsändamål kan ske i de fall där en rationell jordbruksdrift kan innebära visst miljömässigt intrång i fastigheten.

Reglerna om avstyckning finns i bl. a. fastighetsbildningslagen. Lagen innehåller bl. a. allmänna lämplighetsvillkor för fastighetsbildning. Av-styckning skall sålunda kunna ske så att varje fastighet som nybildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Inom område som inle detalj-planlagts får avstyckning för bebyggelse ej ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning.

Reglerna om byggnadslov finns i byggnadsstadgan. Där sägs bl. a. alt
man vid prövning av ansökan om byggnadslov skall tillse att byggnads
företaget inte strider mot den allmänna lämplighetsregel som finns i 29 S
42 byggnadsstadgan.

Vid dessa allmänna lämplighetsprövningar är det i första fallet den blivande fastigheten och i andra fallet den tillämnade byggnaden som är utgångspunkten för bedömningen. Om man vid prövningen kommer fram lill att fasligheten eller byggnaden med hänsyn till förväntade im-missioner från ett närbeläget jordbruksföretag eller annan verksamhet inte uppfyller lämplighetsvillkoren saknar det således i princip betydelse om den som avser att bosätta sig på den nybildade fastigheten eller i den nya byggnaden skulle förklara sig beredd alt godta immissionerna. En ny ägare till fasligheten är nämligen inle ulan vidare bunden av den tidigare ägarens medgivanden. Han kan t. ex. komma alt påkalla åtgärder enligt hälsovårdsstadgan mot ägaren till jordbruksföretaget.

Av vad jag nu har sagt bör framgå svårigheterna atl medge avstyckning och byggnadslov i de fall som herr Fågelsbo syftar på.

Jag anser att det bör tillskapas ökade möjligheter atl avstycka och meddela byggnadslov för bostadshus även i de fall en rationell jordbruksdrift kan innebära visst miljömässigt intrång i fastigheten. Vilken väg som därvid lämpligen skall användas kan jag i dag inle ange, men frågan är föremål för regeringens prövning.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag vill rikta ett tack till fru statsrådet Olsson för all jag har fått min interpellation besvarad. Anledningen till att jag framställde densamma är atl jag vel att lantbruksnämnderna i många fall avstyrkt avstyckning av tomt för bostadsändamål - kanske för en nära anhörig till fastighetsägaren - där en tillstyrkan varit naturlig ur många synpunkter men där nu gällande lagbestämmelser lägger hinder i vägen.

Jag håller med om att det är riktigt, som bosladsministern framhåller, alt del i princip saknar betydelse om den som avser atl bosätta sig på en sådan avstyckad tomt förklarar sig beredd alt godta det som i statsrådets svar kallas för immissioner - eftersom en ny ägare till fastigheten inte ulan vidare är bunden av den tidigare ägarens medgivanden. Det är av den anledningen jag i interpellationen ifrågasatt om inle ett "lukt-servitul" skulle vara en lösning för att kunna komma till rätta med de negativa verkningarna av nu gällande lag.

Lanibruksstyrelsen har försålt en viss bostadstomt och där bland 13 olika villkor intagit en punkt nr 12, som lyder: "Köparen är medveten om att lukt från befintliga och blivande djurstallar samt lukt från gödselspridning under vissa tider kan vara besvärande. Med stamfastighelen skall följa rätt att bedriva djurskötsel i den omfattning brukaren finner lämplig och möjlig med rätt att sprida gödsel på stamfasiighetens ägor varvid med det försålda området följer skyldigheter att utan krav på inskränkning av lantbrukets hantering eller krav på ersättning tåla detta intrång."

Inskrivningsmyndigheten i domsagan har vid beviljandet av lagfart för den avstyckade tomten fastställt alt denna punkt utgör ett servitut. Bevis därom är dagtecknat den 10 mars 1976.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm avstyckningar för bostadsändamål i jordbruksbygd

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp

Det här är alltså ett exempel på hur den fråga som jag har framställt i min interpellation kan lösas. Och går det all fastställa ell sådanl här servitut då en statlig myndighet är säljare bör del väl också finnas möjlighet att: göra del för andra kategorier av säljare.

Jag är tacksam för det svar som jag fåll av bostadsministern, där det sägs atl regeringen prövar frågan.

Det exempel jag tog visar alt det finns en modell som redan tillämpas av en statlig myndighet. Jag ifrågasätter då om inle samma möjlighet står till buds för andra.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Om tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Rosqvists (s) den 21 oktober anmälda fråga, 1976/77:23, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Rosqvist har frågat arbetsmarknadsministern vilket besked han kan ge kommun, anläggningsarbetare samt stora och små företag som vill ha besked om starten, för anläggningsarbetet med.O 3, alltså Oskarshamns tredje kärnkraftsaggregat. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer del på mig atl besvara frågan.

Oskarshamnsverkels kraftgrupp fick den 6 september 1974 regeringens tillstånd all uppföra, inneha och driva en alomreaktor ingående i ell tredje aggregat i Oskarshamnsverket. Tillståndet var inte förknippat med några villkor beträffande hantering av använt kärnbränsle och slutlig förvaring av del högaktiva avfallet.

Inom kort kommer förslag att föreläggas riksdagen om de i regeringsdeklarationen angivna nya villkoren för att få använda kärnkraft. Oskarshamnsverkets kraftgrupp har att göra en bedömning av möjligheterna att uppfylla de därmed totalt sett skärpta kraven för att få ta kärnkraftverk i drift. Del blir således företagets sak att besluta om och när anläggningsarbetet med ett tredje aggregat vid Oskarshamnsverket kan påbörjas.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag tackar energiministern för svaret på min fråga. Varken jag, kommunen, företagel eller den arbetskraft som var tänkt att placeras i detta projekt kan vara nöjd med delta svar. Man har tidigare utgått från ett beslut som en bred riksdagsmajorilel har fattal. Del beslutet har inte upphävts, men en osäkerhetsfaktor har införts.

1975 års spelregler på delta område gäller ännu. Men efter del all reglerna har gällt ett och ell halvt år skall de nu upphävas retroaktivt. Det är ett nytt sätt för politiskt beslutsfallande och politisk bedömning av investeringar, som gjorts av statliga, kommunala och privata förelag.

Företaget i delta fall har inle bara atl sätta i gång efter del atl vissa krav uppfyllts, vilket energiministern påslår. Del gäller även all fastställa en stadsplan. Den har legat hos regeringen för godkännande en längre lid. Stadsplanen behöver formellt fastställas av regeringen. I stadsplanen för O 3 finns inte bara aggregat 3 utan också en servicebyggnad samt byggnad för lagring av lågaklivi avfall. Servicebyggnaden skall serva de två aggregat som redan är i drift. Det är angeläget för företaget all byggandet av dessa objekt kommer i gång.

Energiministern refererar till regeringsdeklarationen och framhåller atl saken är klar, när företaget har uppfyllt de totalt sett skärpta krav som man kommer att förelägga företaget. I regeringsdeklarationen står atl man skall presentera ett godtagbart avtal och en helt säker slutlig deponering av det högakliva avfallet. Jag vill då fråga: Vem definierar dessa begrepp? Vad innebär "godtagbart" och "helt säker"? Det kan bli en hell godtycklig bedömning beroende på vem som skall göra densamma.

Det finns paralleller med andra områden inom samhällslivet. Varje mänsklig aktivitet är förenad med vissa risker, stora eller små. Inom bilismen exempelvis tolererar vi tydligen atl en person får dödas per varje 2 500:e bil per år. Men när del gäller kärnkrafi har inga olyckor inträffat som orsakar sådana tragedier som exempelvis bilismen. Likväl ålägger vi kärnkraften retroaktiva och skärpta och kanske t. o. m. omöjliga odefinierade säkerhetsföreskrifter.

Jag vill ha svar på mina frågor, herr energiminister. Vad innebär "godtagbart" och "helt säker slutlig deponering"?

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Rosqvist har i sin fråga i första hand ägnat sig ål den arbetsmarknadspoliliska aspeklen och frågat om tidpunkten för start, och jag har svarat på delta. Men låt mig gärna säga att del är helt klart att stadsplanefrågorna inte är lösta. De ligger hos regeringen för behandling. Tyvärr har man blandat ihop servicebyggnader för de redan befintliga blocken och för aggregat 3, vilket naturligtvis komplicerar handläggningen.

De nya villkoren innebär någon sorls retroaklivitel, anser herr Rosqvist. Men i så fall skulle ju del energipoliliska beslut som riksdagen skall fatta 1978 - något som även den förra regeringen var inställd på - inte medge någon handlingsfrihet. Den handlingsfrihet som socialdemokraterna lidigare talade om har alltså inle förelegat.

Definitionen av begreppen "godtagbart" och "helt säker" återkommer jag till i den villkorsproposition som kommer alt föreläggas riksdagen kring månadsskiftet november-december. Sist och slutligen är det naturligtvis de politiska instanserna som kommer atl avgöra tillståndsfrågorna beträffande kärnkraften - med andra ord regeringen.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Det är riktigt att jag ställt min fråga med tanke på ar-beismarknadssynpunkier. Sysselsättningsfrågorna är brännande i Kalmar län. Arbetsmarknadsläget där är inte på något sätt bättre än i andra delar av landet, snarare tvärtom. Del råder brist på industriell sysselsättning och även på byggnadsarbete. Det var därför jag ville ha besked om när byggandet av den tredje reaktorn kan komma i gång.

Den förhalning som har skett sedan mitten av september har gjort att man nu ligger ell halvt år efter i planeringen. Just della diffusa uttalande om "godtagbart" och "helt säker" har medfört att förelaget inle kunnat vidta de åtgärder man har tänkt sig. Mån har kommit i gång med kärnkraftsblocket på det sättet att beställning på reaktorkäri har lagts ul, och del arbetet är påbörjat vid Uddcomb i Karlskrona. Även andra beställningar har gjorts. Ett stort antal småförelag har lämnat in anbud och räknat med att få uppdrag i samband med anläggningsarbetet. De planerna har de nu fått slå ur hågen därför att osäkerheten är så stor.

Visst skall vi ha handlingsfrihet på det här området, herr energiminister, men man skall väl ändå inte avbryta en byggnation som redan pågår och ålägga kraftförelagen en bevisbörda. Intressenterna är i del här fallet kommuner, kooperationen - även lantbrukskooperationen -och privata intressen. Bevisföringen blir så att säga deras sak, men den regeln gällde inte när projektet drogs i gång.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Även den sedan lång lid gällande atomenergilagen förutsätter alt regeringen skall kunna gå in och ändra eller begränsa tillstånd. Detta är alltså förutsatt redan lidigare. Men del som har saknats, och det har varit det anmärkningsvärda, är alt några villkor för hur man tar hand om konsekvensproblemen med kärnkraften - i fråga om upparbetning och långsiktig deponering av avfallet - aldrig har ställts. Därför har den här frågan inle heller ställts på sin spels lidigare.

Beträffande sysselsättningsproblemen vill jag säga atl inom den här branschen har osäkerheten alltid varil ett problem. En stor osäkerhetsfaktor har funnits hela liden. Annars skulle man ju inte inför 1975 års beslut ha aviserat all 1978 skall vi komma tillbaka och pröva kärnkraftspolitiken igen. Så den här osäkerheten har egentligen funnits hela tiden.

Vidare antar jag att herr Rosqvist lika väl som jag, även om del här inte är mitt område i regeringen, är medveten om att den ökning av antalet anställda vid Oskarshamnsverket som skulle bli aktuell vid uppförande av ett tredje aggregat i hög grad skulle få tas från andra län. Del är vad länsmyndigheterna i Kalmar säger.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Till det sista vill jag säga att länsmyndigheterna i Kalmar län arbetar för lokaliseringar till länet. Del måste i vissa fall ske ul-

lokaliseringar från mera lyckligt lottade regioner.

Atomenergilagen tillåter regeringen att avbryta eller ändra pågående projekt. Del är bra att denna bestämmelse finns. Men vad har inträffat i fråga om Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2 som skulle påfordra att man ändrar beslutet om Oskarshamn 3? Atomenergilagen finns med sina föreskrifter, men ingenting kan påvisas som medför att man borde ändra det beslut som fattades 1974, enligt del svar jag har fått här i dag.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Grunden är naturligtvis atl problemen med upparbet-ningen och deponeringen av det högakliva avfallet icke har lösts. Villkor har aldrig ställts lidigare, men del är enligt min och regeringens uppfattning rimligt all man ställer sådana villkor. Därför har vi också gjort detta. Annars lämnar vi över eventuellt olösbara problem till kommande generationer. Del måste finnas ett övergripande samhällsansvar också på den här punkten.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Öm tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp

Hert ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag vill upplysa om att Oskarshamns kraftgrupp har upparbetningsavtal för Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2 som gäller ytterligare ell antal år framåt i liden.

För Oskarshamn 3 kan man räkna med att det lar ytterligare tio år innan det finns avfall som kan upparbetas. Byggnadstiden är sju år. Sedan skall reaktorn laddas och gå i ell år, och sedan skall avfallet svalna under ell år innan det upparbetas. Då är vi framme vid 1986 eller 1987.

Del är väl ändå inle rimligt all företagel i dag skall skaffa avtal för något som skall hända om tio år. Om företaget tvingas göra delta, vad har man då för förhandlingssils? Vi vet all det inle finns många anläggningar i världen i dag för upparbetning. Måste man träffa ell avtal i dag är jag övertygad om att del blir ett ekonomiskt sett mycket dåligt avtal för företaget. Av den anledningen kan man finna del önskvärt atl vänta med atl skaffa fram detta avtal, som energiministern tydligen vill ha omedelbart.

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det som herr Rosqvist nu nämner försvarar inte på något sätt all vi har haft ett villkorslöst tillstånd när det gäller upparbetning av högaktivt avfall. Problemen kommer förr eller senare, och det är vårt ansvar i dag alt lösa dessa problem innan ny verksamhet får påbörjas.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Om problemen kommer eller inte kan energiministern och jag tvista om hur länge som helst, men Aka-utredningen har ju lämnat sitt betänkande.

Om Aka-utredningen har statsministern, som tillhör samma parti som Olof Johansson, sagt all den skjutits sönder och rönt skarp kritik av

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Orn den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

remissinstanserna. Men förhåller del sig verkligen på del sättet? Press och massmedia har främst tagit fram de negativa synpunkter som funnits. Men del finns också många positiva uttalanden om Aka-utredningen, och utredningen har för sin del bedömt del som möjligt att upparbeta och förvara avfallet. Den utredningen bestod av representanter för samtliga politiska partier här i riksdagen, och de var eniga i sill betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för alt besvara herr Hjorths (s) den 15 oktober anmälda interpellation, 1976/77:8, och anförde: Herr talman! Herr Hjorth har frågat mig

1. om de anställda vid kärnkraflsbyggel i Forsmark kan räkna med fortsatt arbete,

2. om jag vill medverka lill all beredskapsplanen för en eventuell avveckling av kärnkraflen också upptar förslag till alternativa sysselsättningar för de berörda och

3. om jag är beredd att i beredskapsplanen redovisa ersättningar till kommunen för nedlagda investeringar och att enskilda personer får ersättning för ekonomiska förluster.

Som svar på herr Hjorths första fråga vill jag efter samråd med arbetsmarknadsministern anföra följande. I regeringsdeklarationen har angetts bl. a. alt särskilda villkor i fråga om upparbetning av använt kärnbränsle och slutlig förvaring av högaktivt avfall måste vara uppfyllda för an nya kärnkraftsblock skall få las i drift. Förslag härom kommer inom kort atl föreläggas riksdagen.

Det är troligt att villkor av detta slag påverkar kraftföretagens möjligheter atl erhålla nödvändiga krediter. Under den lid som behövs för all i första hand kraftförelagen skall kunna bedöma möjligheterna atl uppfylla villkoren kan garantier bli nödvändiga för alt finansieringen skall kunna klaras. Della är mest påtagligt i fråga om de kärnkraftsblock som befinner sig i ett intensivt ulbyggnadsskede.

Mot denna bakgrund har i tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår föreslagils atl statens garantiåtaganden utvidgas för lån som Forsmarksbolaget i fortsättningen kan behöva ta upp på den allmänna kapitalmarknaden. Regeringen begär i propositionen riksdagens bemyndigande atl medge statens vattenfallsverk alt teckna borgen för Forsmarksbolagets upplåning på den allmänna kapitalmarknaden utan den begränsning till verkets andel av aktiekapitalet som normalt gäller för verkets borgensåtaganden. Övriga delägare i Forsmarksbolaget förutsätts lämna efterborgen för sina andelar av säkerheten. Borgensbelopp för investeringar i Forsmarksbolaget avses komma atl ställas till val-

ten fallsverkets disposition först efter särskild framställning från verket. Regeringen har då alt pröva grunderna för framställningen, eventuellt efter överläggningar med verket och andra intressenter. Därigenom markeras atl del är kärnkraflsföreiagen själva som i första hand har all ta ansvaret för bedömningar av möjligheterna all uppfylla de totalt sett skärpta kraven för all få la kärnkraftverk i drift.

Regeringens förslag i tilläggsbudgeten innebär således all Forsmarksbolaget ges möjlighet all låna upp medel för fortsatt byggande innevarande budgetår.

I de båda andra frågorna till mig har herr Hjorth tagit upp något om innehållet i en beredskapsplan för avveckling av kärnkraften. Den energikommission, som jag räknar med alt.inom kort tillkalla, kommer all få i uppgift atl bl. a. upprätta en beredskapsplan för avveckling av kärnkraften, att sältas i kraft om säkerhetsproblemen inle kan lösas. Även frågor rörande alternativ sysselsättning för de berörda samt samhällsekonomiska, kommunalekonomiska och privatekonomiska effekter kommer atl behandlas.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr HJORTH (s):

Herr talman! Innan jag går in på att kommentera energiministerns svar på min interpellation om kärnkraftverket i Forsmark, som jag tackar för, vill jag ge en liten bakgrund lill mina frågor.

Utvecklingen i norra Uppland har under senare år kännetecknats av stora sysselsättningssvårigheter, negativ befolkningsutveckling och negaliv åldersfördelning. De gamla brukssamhällena med oftast endast en tung industri har inte längre förmått all klara arbetskraflsutbudel, då rationaliseringar och strukturförändringar lett till minskning av arbetsstyrkan vid förelagen. Varje i sig kanske liten förändring har orsakat minskal underlag för den kommunala och kommersiella service som under åren byggts upp. Del gäller Söderfors och Öslerbybruk med sina stålindustrier, där man med oro följer omvandlingen inom stålseklorn, Karlholm med sin KF-ägda wallboardfabrik, som har vissa avsättnings-problem, Älvkarleö som har mist sin enda industri av betydelse, Tobo som hårt drabbats av flera företagsnedläggningar genom åren och Örbyhus där textilindustrin Hettemarks lades ned och ersättningsförelaget drabbades av ekonomiska svårigheter. Därtill kommer alt utbyggnaden av cellulosafabriken i Skutskär, som var en nödvändig åtgärd i sig själv, innebär personalinskränkningar, och all industrierna i den regionala huvudorten Tierp inle alls utvecklats som man hade förhoppningar om. Del är väl endast Sandviks AB i Gimo som skiljer sig i denna dystra uppräkning och där man tvärtom undan för undan utvecklat och byggt ut med nya fabriksenheter och stadigt kunnat öka arbetsstyrkan.

Del har i Östhammars kommun, frånsett Gimo, varil ont om alternativa sysselsättningsmöjligheter. Åldersstrukturen har varit mycket ogynnsam och den nya kommunen med sina tre likvärdiga huvudorter har medfört stora ekonomiska satsningar. Allt detta har bidragit lill den höga skal-

4 Riksdagens protokoll 1976/77:25-27

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

lesatsen och del låga skatteunderlaget. Därför hälsades nied tillfredsställelse förläggningen av del fjärde kärnkraftverket i vårt land till Forsmark. De kommunala besluten om della skedde under fullständig politisk enighet, och från samtliga partier har man helhjärtat gått in för atl erbjuda arbetare och tjänstemän vid kraftverksbygget en god kommunal service. Nya bostadsområden har ställts i ordning för siyckebyg-gare och gruppbebyggelse. Lägenheter i flerfamiljshus har byggts och de årliga ansökningarna om extra bostadskvol har välvilligt behandlats av myndigheterna. Man kan nog säga att de senaste årens bostadsproduktion i Östhammars tätort huvudsakligen skett för de anställda i Forsmark, Hela kommunens långtidsplanering, den s, k, KELP, bygger också på en fortsatt utbyggnad av Forsmarksverket. Det har även utgjort underlag för de satsningar som gjorts på fritidssidan samt i fråga om skolor, barndaghem m. m.

Kraftverksbygget har betytt och betyder en väldig stimulans för Östhammars kommun men även för Norduppland i övrigt. Många småindustrier har fått arbetstillfällen genom kraftverket och avsättning för sina produkler. Åkerinäringen har fått en uppryckning med olika irans-porttjänster osv. Den tidigare negativa befolkningstrenden i Östhammars kommun har vänt, och de senaste åren har ökningen varil 200-300 personer varje år. Folkmängden den 1 januari i år var 19 234 men har under de månader som gått i år ökat med ytterligare ell par hundra människor.

Helt klart har de stora investeringarna varil påfrestande för kommunen. Låneskulden 1977 blir 81 milj. kr. - en ökning med 21 miljoner - vilket utgör 4 200 kr. per invånare mot riksgenomsnittets 3 500 kr. Utdebiteringen på 17 kr. är också en av de högsta i landet. Visserligen har man fått extra skatteutjämningsbidrag, men della har inle i någon större utsträckning förmått minska på skattetrycket.

Dessa stora satsningar i fråga om investeringar har dock hela tiden gjorts i förhoppning om att med del ökande befolkningsunderlaget och sysselsättningstillfällena skulle del ekonomiska trycket undan för undan minska. En ökning nu senast av skatteunderlaget med 30,6 % och ökade skatteintäkter på 32 % pekar i den riktningen.

De anställda i Forsmark har i stor utsträckning bosall sig i kommunen; en hel del bodde där förut förslås. Man har byggt egnahem eller hyrt lägenheter i Öregrund, Gimo eller Öslerbybruk, men de flesta har vall Östhammar, som legat närmast arbetsplatsen. Totalt anställda i Forsmark var under oktober 2 600, inräknat entreprenörer och deras anställda. Därtill kommer sedan den lill omkring 180 personer uppgående driftpersonalen, som till sommaren skall öka till 270 personer. Av Vattenfalls egen personal - ej för driften - bor 420 personer inom kommunen samt dessutom många av entreprenadföretagens personal. 1 kraflverksförela-gels eget bostadsområde bor omkring 850 personer och i husvagnsområdet 175. Flera av dem slår i bostadskön i kommunen. Rätt många pendlar med bussar och bilar till Uppsalaområdet och till Gävleområdet, andra hör hemma i olika delar av Norduppland, i Hallstavik-Norrläljeområdet,

Enköping, en del i Västerås samt ett mindre antal i övriga landet.

Av detta framgår alt uppbyggnaden av kärnkraftverket i Forsmark betytt och betyder mycket för främst sysselsättningen i Uppland. Då har jag inte nämnt de tusentals anställda vid de olika företag i landet som levererar komponenter både till kärnkraftverket i Forsmark och till övriga kärnkraflsanläggningar i landet.

Nu kan man invända atl dessa arbeten är av övergående art, men om man räknar med färdigbyggande av fyra aggregat i Forsmark blir ändå byggnadstiden lång - längre än vad anläggningsarbetare i vanliga fall brukar kunna räkna med. Vid fyra reaktorer skulle också driflper-sonalen bli rätt belydande och i så fall även ge underlag för en egen revisionsstyrka. Man har därför sett ljust på utvecklingen.

Helt naturligt har man noga följt kärnkraflsdebatten i kommunen, men någon mer utpräglad rädsla har inte märkts. Tvärtom har de blygsamma protestaktioner som förekommit varil inspirerade av utifrån kommande personer. Jag tror inle att enbart sysselsättningstillfällena varit avgörande för detta. Många har passat på att besöka anläggningen och fått information om bygget som sådanl och om de noggranna säkerhetsbestämmelserna och de flerdubbla kontroller som är förknippade med själva bygget och skötseln av vepkel. Därför har man känt sig rätt lugn inför tanken att ha ett kärnkraftverk inpå knutarna. Man har väl också imponerats av det väldiga byggnadsverket med de två reaktorerna, kyl-valtenkanalen, hamnen och bioteslsjön. Del ärett fantastiskt arbete som lagts ned i kuslbandet vid Forsmark.

Den allt intensivare kärnkraflsdebatten fick centerns representanter i kommunfullmäktige atl säga nej till del tredje aggregatet i våras och nej lill fortsatta utredningar om en upparbetningsanläggning och slutlig förvaring av det högaktiva avfallet i höst. Alla partier har dock, även centern, varil överens om de kommunala investeringar som gjorts med tanke på fortsall byggenskap i Forsmark.

Kärnkraflsdebatten under valrörelsen med hot om stopp för Forsmarks-anläggningen kan vara en orsak till all det blev socialistisk majoritet i Östhammars kommun, som alllid tidigare haft borgerligt styre. 1 det lilla valdistriktet i Forsmarks församling, där kraftverket ligger, gick centern tillbaka medan socialdemokraterna ökade.

Valutslagel och den därpå följande regeringsdeklarationen orsakade dock stor oro och ängslan bland de anställda i Forsmark, inom företagsledningen, hos de kommunala förtroendemännen och inom kommunen i övrigt. Olika tolkningar i framför allt pressen och av enskilda borgeriiga politiker ökade förvirringen. Något lugnare blev man av generaldirektör Jonas Norrbys optimism beträffande möjligheterna all klara kraven på upparbetning och slutlig förvaring, även om många, i likhet med mig i min interpellation, tyckte atl det här väl ändå var en fråga som regeringen i samverkan med samtliga kraflförelag borde lösa. Del verkade litet väl lättvindigt alt skjuta över ansvaret på de olika kraftbolagen och låta dem ensamma svara för följderna, om inle deras förslag

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

kunde godkännas av regeringen. Många har ställt sig undrande till uttalanden av statsministern och även av energiministern liksom av andra företrädare för centern - folkpartiet och moderaterna har varit märkvärdigt tysta i de här frågorna - om att nu var marschen in i kärnkraflssamhället stoppad. Man har försökt ge sken av atl socialdemokraterna ensamma - trots att andra partier varit med om besluten -varit för ell kärnkraftssamhälle medan de övriga skulle ha velat dämpa utvecklingen.

Den bestämda attityden ifrån energiministern och talet om så hårda säkerhelsvillkor, som underförstått skulle vara omöjliga all uppfylla, har djupt skakat de Forsmarksanställda, kommunala förtroendemän och tjänstemän samt övriga kommuninvånare. Byggnadsarbetareförbundet, kommunen och kraftbolaget har hittills förgäves sökl få besked om hur del skall bli.

Bortsett från sysselsättningstillfällena och behovet av kärnkrafi för vår elenergiförsörjning ansåg jag och många med mig att det skulle vara en fantastisk kapitalförstöring att stoppa och skrota del pågående kärnkraftsbygget. 1 reaktor nr 1 pågår nu installationsarbeten för fullt och liden för laddning har beräknats till hösten nästa år. Arbetena med reaktor 2 är också långt komna och den beräknas las i drift 1980. 1,7 miljarder har hittills nedlagts för dessa arbeten, därav 700 miljoner för enbart byggnadsarbeten. 60 man är i arbete med markarbelen samt sprängnings-och andra förberedande arbeten för aggregat 3. För trean är kontrakt slutna hos STAL-LAVAL för turbindelen och med Asea-Alom för reaktordelen. Det är fråga om jältebelopp på hundratals miljoner, som väl inte kan kastas i sjön bara för att en borgerlig regering fått hand om maklen. Man har ju ifrån borgeriigt håll ständigt talat om behovet av en sund ekonomi och försiktighet med statens utgifter, även om borgerliga motioner oftast talat ell annat språk.

Den tidigare kärnkraftsopinionen handlade om säkerhetsriskerna i själva driften av kärnkraftverk. Nu har i stället opinionen skjutit in sig på riskerna med avfallshanteringen. Del var ju för att lösa dessa frågor som Aka-utredningen tillsattes och tillsammans med andra utredningar skulle ge underiag för 1978 års energibeslut. Nu har man innan alla remissvaren på Aka-utredningen inkommit, utvärderats och sammanställts samt utländska erfarenheter och forskningsrön noga övervägts dödför-klaral utredningens arbete.

Mot denna bakgrund som, del är jag medveten om, inte alls är fullständig fann jag det angeläget att ställa tre frågor till energiministern. Den första frågan löd: Kan de anställda vid kärnkraflsbyggel i Forsmark räkna med fortsatt arbete? Den frågan gäller ju i lika hög grad de anställda i Ringhals och Oskarshamn som vi nyss har debatterat. Ell stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften drabbar även dem om centern får gehör för sill krav om total avveckling. Byggnadsarbetarna och alla andra som är beroende av kärnkraftverken har oroligt frågat sig hur det skall bli. Ett totalstopp och en avveckling skulle medföra oerhörda problem, främst

för sysselsättningen för alla berörda men även och i särskilt hög grad för de många som har byggt egnahem och som nu kan tvingas fiytta. En nedläggning av Forsmark skulle betyda en kraftig avfolkning i Östhammars kommun, och värdet på egnahemmen skulle snabbt sjunka. Likaså skulle kommunen göra stora förluster för gjorda och ej ränlerade investeringar. Därför ställde jag de andra frågorna lill energiministern som rörde kravet på all ersättningar till kommunen och de enskilda som kommer att drabbas vid en nedläggning skall las med i en kommande beredskapsplan. Kan alternativa sysselsättningar ordnas inom kommunen, som bl. a. centerns vice ordförande Johannes Anlonsson lovade i valföredrag i Östhammar, ja, då bortfaller naturligtvis kraven på ersättningar lill kommun och enskilda. Den beredskapsplan som skall upprättas borde enligt min mening redovisa dessa frågor.

Ja, nu har jag fått svar på mina frågor. Nu har jag fått svaret på frågan om hur det blir med kärnkraftverket i Forsmark. Det blev som jag befarat inget klart och entydigt svar. Forsmarksbolaget skall ges möjligheter att låna upp medel för fortsatt byggande innevarande budgetår, säger energiministern, även om det sker med en hel del krystade formuleringar och invävda förbehåll. Men hur blir det sedan? Vad händer efter den 1 juli 1977? Osäkerheten och oron för de anställda i Forsmark kvarstår alltså. Hur skall kommunen kunna planera i ett så kortsiktigt perspektiv?

Delsamma gäller väl i ännu högre grad för kraftbolaget.

Man kan också fråga sig vad energiministern menar med att övriga delägare i Forsmarksbolaget skall "lämna efterborgen för sina andelar i säkerheten". Jag skulle tro att inte minst Stockholms kommun är intresserad av alt få veta det. Skall de krävas på skadestånd om bygget inte får fullföljas och las i drift, eller vad är avsikten med den formuleringen i energiministerns svar?

Det står också i regeringsdeklarationen all kärnkraftsaggregat som är under byggnad inte får las i drift om man inle klarar upparbetningen och slutförvaringen. Jag tolkar della som att man får fortsätta all bygga färdigt och även ladda reaktorerna och ta dem i drift, om man klarar dessa villkor. I svaret sägs nu att dessa särskilda villkor inom kort skall föreläggas riksdagen. Tidigare har energiministern - olyckligtvis, vill jag säga - gått ul och sagt all della klarar man inle. Vad är del då för mening med att ha denna passus i regeringsförklaringen och atl snart precisera villkoren? Det verkar ju som om del inte spelar någon roll vilka förslag lill lösningar som presenteras - regeringen kommer ändå inte all godkänna dem.

Även nu kommer statsrådet med ett underslucket hot om att det är troligt all villkor av dessa slag kommer atl påverka, som han uttrycker det, kraftföretagens möjligheter atl erhålla nödvändiga krediter. Hur skall man inom kraftbolagen och hur skall Vattenfalls generaldirektör kunna veta om regeringen, vars ledamöter sinsemellan är så oeniga i energifrågor, i efterhand kommer alt godkänna de lösningar som man kommer fram till? Det blir efter vad jag förslår rena gissningar. Skall då kraft-

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

bolagen ställas till ansvar för alt de inte kunnat tolka regeringens intentioner i förväg? Man hinner väl inte heller utreda säkerhetskraven innan del blir aktuellt att ta i anspråk lånegarantier. Det behövs ju pengar före månadsskiftet.

Nu skall ju en särskild energikommission tillsättas, som enligt regeringsdeklarationen skall ha till uppgift att bl. a. granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens säkerhet och miljöpåverkan samt, och det vill jag understryka, hanteringen av del högaktiva avfallet. Varför då inte invänta resultatet av det arbete som kommissionen skall bedriva tillsammans med kraftföretagen för att försöka lösa dessa frågor i samverkan? Del är enligt min uppfattning fel att i förväg döma ut något som man skall utreda och atl övervältra ansvaret på kärnkraftsföretagen. Jag vill fråga energiministern om inte regeringen är beredd att avvakta den översyn över säkerhetsproblemen och de förhandlingar med de berörda kraftförelagen som aviseras i deklarationen.

Om energiministern - och jag förutsätter då också hela regeringen -har bestämt sig för ett stopp för kärnkraften, vore det bättre om detta sades rent ut. Det kan ju inte vara någon glädje med att, som generaldirektör Norrby uttryckte det, bygga monument som aldrig kommer till användning. Del är i så fall ett slöseri med pengar som kunde komma lill nyttigare användning. Då gäller det emellertid att samtidigt presentera ett förslag om hur den digra notan skall betalas så all kommuner och enskilda inte drabbas ekonomiskt samt att skaffa andra sysselsättningar i stället. Dessutom måste vår energiförsörjning ändå tryggas på något sätt.

Kommissionen skall nu enligt statsrådets svar upprätta en beredskapsplan. Jag är tacksam för att frågor rörande alternativ sysselsättning samt de samhällsekonomiska och de privatekonomiska effekterna kommer att behandlas.

Herr talman! Del blev ett långt inlägg. Men det är verkligt stora problem - så stora alt jag undrar om energiministern verkligen fattar vilka konsekvenser ett kärnkraftsstopp skulle innebära för landet i allmänhet samt för Forsmark och Östhammars kommun i synnerhet.

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Hjorth har gjort en rundmålning av situationen i Östhammar med omnejd. Och visst finns del betydande problem där - det är jag på del klara med också - men många av de problemen är naturligtvis en följd av den regionalpolitik och den näringspolitik som tidigare har bedrivits och som inle har kunnat tillgodose olika ytter-kanlsområdens behov av sysselsättning. Detta märker vi inte minst i industridepartementet genom de långa köerna, som visar hur det beryktade dukade bordel egentligen såg ut.

Det är klart att den här typen av starkt koncentrerad anläggningsverksamhet medför problem. Det har vi ju erfarenhet av sedan tidigare.

inte minst på energisidan f ö. genom utbyggnaden av älvarna. Den innebär en enorm uppgång i antalet anställda under en kort period. Därefter skall arbetet någon gång avslutas, och då står man inför problemen -problem som man aldrig kan bortse från. Den diskussion som vi för här i dag, herr Hjorth, rör egentligen frågan om vid vilken tidpunkt dessa problem kommer att inträda. Vi känner båda till hur sysselsättnings-och invesleringskurvorna i Forsmark ser ul och att de förr eller senare visar ett brant fall, beroende på hur många reaktorer som byggs. Allra senast 1981 eller 1982 kommer del branta fallet just i anläggningsarbetena. Del problemet har samhället att beakta i vilket fall som helst.

Sedan är det naturligtvis inte realistiskt att komma med ett tvärstopp i de här sammanhangen, och det är därför som jag har tagit upp finansieringsfrågorna i tilläggsbudgeten. I den här situationen, där vi uppställer nya villkor, måste kraftföretagen få en tid för rådrum och egna bedömningar. Under den perioden skall inte finansieringsproblemen vara något hinder för dem. Tilläggsbudgeten är begränsad till innevarande budgetår, men det innebär ju inte atl hela året står till förfogande för bedömningar från kraflföretagens sida. Vad regeringen har gjort är helt enkelt all vi av riksdagen begärt bemyndigande all hålla i samtliga kärnkraftsanslag. Varför gör vi det? Jo, naturligtvis därför att vi under den närmast följande perioden skall kunna få del av kraflföretagens bedömning. Därefter är det möjligl alt vi hamnar i en förhandlingssituation om en avveckling, ifall kraftförelagen bedömer det så att de inte kan uppfylla villkoren t. ex.

Jag tror att det är mycket lättare alt föra den här debatten när vi har fått villkorspropositionen på riksdagens bord, för i den kommer naturligtvis atl las upp också frågan om ersättning; den hör intimt samman med förändringar i nu gällande koncessioner och villkor.

Det talas i det här sammanhanget ofta om sysselsättning, och jag respekterar de arbetsmarknadspoliliska problemen i hög grad. Jag tycker att del i vilket fall som helst är samhällets uppgift att ha en beredskap för avtrappningen, när den än inträffar.

Man använder också argumentet kapitalförstöring. Enligt min uppfattning är del väldigt svårt att påstå all kapitalförstöring och sysselsättningsproblem i alla sammanhang skall ta över alla andra skäl. Men det är den argumentation som förs inte minst från socialdemokratiskt håll. Del betyder att man inte bryr sig om den säkerhetsmässiga sidan vid en jämförelse. Den är alltid underordnad de andra aspekterna. Det är detta vi har kritiserat, och det är bl. a. där vi skiljer oss ål.

Det hör till pjäsen att en del socialdemokratiska debattörer och tidningar anklagar regeringen för att svika sina löften när vi ger möjlighet lill finansiering; det slår ju på den socialdemokratiska kvällstidningens förstasida i dag. Samtidigt finns det andra företrädare för socialdemokratin som anser att vi pressar kraftförelagen. Del vore väl bra om ni enades om en linje för hur ni skall se på den här frågan. En slutsats är emellertid alldeles klar: Del går inte all sätta några tvärslopp i den här hanteringen.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Det heter också att jag redan har dömt ul möjligheten all klara villkoren. Det har jag inle gjort. Jag har sagt alt kärnkraftsindustrin i Sverige och, inle minst, i andra länder har haft lång lid på sig att klara de här problemen, men de är fortfarande olösta. Min slutsats av detta är all man därmed måste anse att chanserna är utomordentligt små au klara dem. Jag har emellertid inte uteslutit möjligheten, och det gör inte regeringsdeklarationen. Del är denna fråga som skall prövas, bl. a. i energikommissionen, där stora delar av Aka-utredningens bedömningar inkl. remissvaren kommer att penetreras fram till det energipoliliska beslutet 1978.

Herr HJORTH (s) kort genmäie:

Herr talman! Jag är glad över alt energiministern är medveten om de stora problem som vi känner av framför allt i de norra delarna av Uppsala län. Men vad vi verkligen oroar oss för är nog de problem som ligger framför oss. Den socialdemokratiska politiken har bemästrat de sysselsättningsproblem som vi har haft, men nu tornar svårigheterna upp sig mer och mer, och det gäller att finna en lösning för framtiden. Vi hoppas att den borgerliga regeringen kommer alt hjälpa oss all klara sysselsättningsfrågorna i norra Uppland.

Socialdemokraterna negligerar inle alls säkerhetskraven, herr energiminister. Tvärtom har de varit ledtråden också i vårt arbete när det gällt utformningen av energipolitiken. Jag har ingenting emot all villkoren i fråga om upparbetning och förvaring blir hårdare, men de måste ändå vara rimliga. Som jag sade förut måste problemen lösas i samverkan under statens ledning.

Energikommissionen skall ha lill uppgift atl granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter. Del riktiga vore väl att den fick arbeta i lugn och ro för att lägga fram sina förslag inför 1978 års nya energibeslul. Innan detta är färdigt kan regeringen knappast ålägga kraftbolaget sådana villkor för finansieringen att de fortsalla arbetena äventyras.

Jag är litet rädd för alt de särskilda villkor för drift av kärnkraftsreaktorer som regeringen avser att presentera inom kort kommer all beskära vår handlingsfrihet i de här frågorna. Man kan länka sig olika modeller för upparbetning - antingen genom avtal med utländska företag eller genom byggande av en egen anläggning, som Aka-utredningen föreslagit, kanske också genom alt hell avstå från upparbetning och endast ordna slutförvaring. Man bör inte nu tvinga det enskilda kraftbolaget att binda sig för kortsiktiga lösningar, ulan man måste försöka få en samlad och för vårt land lämplig lösning av problemen. Det är ju än så länge fråga om små mängder, som kan förvaras vid resp. kraftverk. Vi har därför tid på oss, herr energiministern, att finna en riklig handlingslinje.

Det är klart att vi måste bevara vår handlingsfrihet inför 1978 års energibeslut. Det har ju ofta sagts, bl. a. av regeringens representanter.

Men om vi nu på det här området framställer omöjliga krav, som inte går atl uppfylla, så stoppar vi kärnkraften och går händelserna i förväg. Del är det jag vill varna för. Å andra sidan skall inte utbyggnaden fortsätta om man redan i regeringen har beslutat sig för all avbryta kärnkraftsutbyggnaden. Men nu hör jag av energiministern att man inte har gjort del, och del får jag notera med tacksamhet.

Sedan vill jag gärna fråga statsrådet Johansson: Hur många reaktorer kan statsrådet tillåta utan all man kan säga att marschen in i kärnkraftssamhället är stoppad? Så vill jag också ha svar på mina lidigare frågor om efterborgen m. m.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det är klart all jag har studerat den arbetsmarknadspolitiska situationen i den här delen av Uppsala län, eftersom den hör intimt samman med den problemalik vi diskuterar. Det är riktigt att säga att det är ett kännetecken på den centraliserade anläggningsverksamhetens karaktär att man har totalt ca 2 600 personer som jobbar i Forsmark, som Nils Hjorth sade. Men del är ju väldigt många av dem som är regelmässiga pendlare. Enligt de siffror jag har fått är ungefär en tredjedel mantalsskrivna på platsen. Dessutom har angränsande län och orter, som inte ligger särskilt långt bort, enligt länsarbetsnämnderna påtagliga problem med att få byggnadsarbetare därför att suget till Forsmark har varil ganska betydande - och även lill andra områden i den här delen av landet.

Det gläder mig atl herr Hjorth säger att problemen med kärnkraften skall avgöras under samhällets ledning. Det är alldeles självklart all staten aldrig kommer ifrån sitt slutliga ansvar för hur de här problemen skall lösas. Del rör sig om problem över generationerna. Det finns ingen annan än staten som kan ta det ansvaret. Det finns ingen politiker i dag som kan ställa sig upp och säga all "jag lar ansvaret för de beslut som har fattats" - och sedan slå upp i nästa generation och säga att "jag har lagit mitt ansvar". Vad vi har gjort hittills, i och med att vi inte har ställt dessa villkor som regeringsdeklarationen anger, är ju att vi har flyttat över ansvaret på kommande generationer, och det är detta som vi skall rälla till.

Villkorsproposilionen kommer alltså att innehålla denna materia, men jag går inte in på de problemen mera i detalj i dag; del finns anledning att återkomma lill dem.

Sedan vill jag beröra några av de saker som herr Hjorth log upp tidigare. Efterborgen är ju en teknik som har använts redan tidigare, när man t. ex. har gått ut på utlandsmarknaden för att låna. I det här fallet har man alltså samlat hela anslagsbiten under en hatt. Del är Vattenfall som är huvudman, som är majoritetsdelägare och som naturligtvis också kommer att i första hand hantera dessa frågor och göra bedömningarna om man kan uppfylla villkoren eller inle. Men det är ju inle meningen atl de privata delägarna, som äger 25,5 %, skall kunna smila undan sitt

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

ekonomiska ansvar. Därför avkrävs de alltså efterborgen. Konstigare än så är det inte.

Herr Hjorth påstod i sill förra inlägg atl det låg något hot i della att de nya villkoren skulle ha påverkat möjligheterna att få kredit. Det är ju fakta, det är en beskrivning av situationen när de tre AP-fonderna har sagt alt de inte kan ställa upp och låna ul pengar. Det är därför som förslagen i tilläggsbudgeten har lagts fram i dag, och det är därför som problemet med finansieringen i del korta perspektivet måste lösas. Det är inget hot, det är ett konstaterande av fakta. Man skall inte lägga in mer i formuleringarna än vad som verkligen står där.

Herr HJORTH (s) kort genmäie:

Herr talman! Det är klart all del är många som pendlar lill Forsmark varje dag eller varje vecka, men de anställda har räknat med en lång och trygg anställningstid. Många av dem som inte har så lång tid kvar lill pensionsåldern har kanske tänkt sig alt för gott slå sig ner i Forsmark efter avslutat arbete. Som jag nämnde i mitt första anförande är det ganska många som är bosatta inom kommunen eller i angränsande delar av Norduppland.

Vi är väl överens om, herr energiministern, att det är staten som skall ta ansvaret för utvecklingen, och då är det fel atl, som regeringen gör, övervältra ansvaret på de enskilda företagen. Just säkerhetsproblemen tycker jag är frågor som staten tillsammans med de berörda företagen bör försöka lösa.

Sedan var det efterborgen. Jag är ingen jurist och har kanske svårl alt hänga med där, men det gör mig litet oroad när statsrådet säger atl andra intressenter i kraftbolagen inle skall kunna smita undan sitt ekonomiska ansvar. Vilket ansvar? Om regeringen stoppar kärnkrafts-utbyggnaden och man inle får ta reaktorerna i drift, skulle då notan presenteras för de privata intressenterna? Del skulle betyda en våldsam övervältring av kostnader. Där tycker jag all staten bör la ansvaret hell och fullt.

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Hjorth talar om all del är fel atl övervältra ansvar. Del är inle fråga om det. När villkorsproposilionen har behandlats är det kraftföretagen som har bevisbördan och skall klara ul alla konsekvenser som följer med kärnkraflsproduktion. De har inte haft del kravel på sig lidigare; villkoren har alltså icke ställts - nu slälls de. Kraftförelagen har att göra bedömningen om de kan uppfylla dessa villkor. Det slutliga ansvaret kommer alltid alt ligga på statsmakterna, som är den enda instans som kan bära ansvar över generationer, och del här är fråga om långsiktig verksamhet.

Sedan är det naturligtvis så, att samhället alltid måste ha kontrollfunktionen och sist och slutligt måste avgöra om de lösningar som kraft-företagen eventuellt presenterar är godtagbara eller icke. Del är ju så

i alla miljökoncessionsärenden. Det är ingen ny princip, det är bara underligt att man inte tidigare tillämpat den på detta område.

Villkorsproposilionen kommer också att ta upp frågan om ersättning. Det är klart att statens och kraftföretagens relationer från ekonomisk synpunkt i viss mån måste bedömas med hänsyn till att de här villkoren inte hade ställts tidigare och alltså inte var kända när kraftföretagen fick det ursprungliga tillståndet. Della är inle heller något nytt - det finns ersättningsregler, även om de är löst formulerade, i den sedan 1956 gällande atomenergilagen.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Hjorth anhållit all lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har under dagen lyssnat på den här fråge- och in-terpellaiionsdebatten. Inte mindre än två frågor och denna interpellation har mycket nära berört arbetsmarknadssituationen i min hemkommun. Jag hade inte tänkt gå upp i debatten, men energiministerns uttalande atl vi har att vänta en proposition i detta viktiga ärende, villkorspropositionen, i det månadsskifte som kommer, oroar mig verkligen. Såvitt jag förstår skall den ligga lill grund för bedömningarna av i vilken takt den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftverken skall ske. Med vetskap om hur kinkig situationen är för Uddcomb i Karlskrona och hur vår arbetsmarknad där nere ser ut tycker jag all det är litet sent. Om propositionen kommer i månadsskiftet har vi inte en chans alt fatta ett beslut i år, utan del måste då komma kanske någon gång i februari. Bara det dröjsmålet är mycket farligt för situationen på Uddcomb och för arbetsmarknadssituationen i Kariskrona.

Jag vet - och det vet också energiministern - alt Statsföretag i en skrivelse visat på dessa problem. En del av denna skrivelse kan det vara skäl all läsa in i protokollet, men det kanske jag inte hinner. Jag vill ändå med några siffror visa hur det här verkar.

Om inte 0 3 och F3, om man nu kallar Forsmark 3 så, fullföljs -arbetena på båda dessa kärnkraftverk pågår nu på Uddcomb i Kariskrona, och man har kommit ganska långt på dem; det kommer att jobbas 40 000-50 000 timmar i år på dem - skall arbetsstyrkan på Uddcomb skäras ned med 200 jobbare och 50 tjänstemän redan nästa år. Den verkligt svåra situation vari vi befinner oss därnere är ett dråpslag för arbetsmarknaden. Vi har redan i år mist 1 800 arbetstillfällen, och det är fara för att vi mister mycket mer genom vad som nu är på gång.

Jag vill haka på herr Hjorths fråga: Kan de anställda på Uddcomb räkna med att ha jobb också nästa år och några år framåt, många år framåt? Vilken chans finns det till det, och vilka löften kan man ge? Det är viktigt för mig och mina förbundskolleger på Uddcomb än få reda på det.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Lindström säger atl han är orolig för villkorspropositionen. Den är en klar uppföljning av vad som slår i regeringsförklaringen. Det hör rättssäkerheten till att de företag som berörs skall ha ett juridiskt bindande dokument, utöver den politiska deklarationen, som klargör vilka villkor de har all rätta sig efter. Det är alltså en självklarhet att den propositionen måste fram. Det har varit min strävan hela tiden sedan jag fick det här jobbet atl försöka få fram den så snabbt som möjligt. Del är med den målsättningen jag har arbetat.

Herr Lindström talade om situationen för Uddcomb. Osäkerheten på kärnkraftsområdei är ju inte någonting nytt. Del dokumenteras av att Uddcomb redan i somras skrev till den förre industriministern, Rune Johansson, om sina problem. De beror bl, a. på den sviktande utländska marknaden, som man lidigare hade räknat med. Som jag redan har sagt i diskussionen med herr Hjorth och herr Rosqvist finns det inga möjligheter all här lämna några garantier - kraftföretagen skall ha en bedömningsperiod och därefter avgöra om de kan uppfylla villkoren. Först därefter har man möjlighet att säga någonting när det gäller Uddcomb.

Jag tycker man skall sälta in den här frågan i rätt perspektiv. Del allvariiga för dagens svenska arbetsmarknad är naturiigtvis svackan i den allmänna konjunkturen, alt uppgången i konjunkturen har kommit mycket senare än man beräknade för ett antal månader sedan. Det har inneburit att enligt pressuppgifter 16 000 har varslats om alt mista sina jobb. Del är detta som är det stora problemet på dagens svenska arbetsmarknad. Socialdemokrater som diskuterar sysselsättningsproblemen punktvis bör ta en titt på hela arbetsmarknaden och den situation som den lidigare bedrivna politiken har satt oss i.

Herr LINDSTRÖM (s) kort genmäie:

Herr talman! Jag kan lova statsrådet att vi socialdemokrater verkligen tittar på hela arbetsmarknaden. Del har alllid varil vårt mål alt lösa problemen på arbetsmarknaden - del har vi jobbat för i alla tider och del kommer vi att fortsätta med. Men fördenskull kan man inte underlåta att ta upp sådana här brännande frågor i en interpellation.

Jag fick inget svar på min fråga vilken möjlighet till fortsatt arbete jobbarna och tjänstemännen på Uddcomb har.

Herr LIDBOM (s):

Herr talman! Jag lyssnade med intresse på svaret. Det var intressanta frågor som herr Hjorth hade ställt, om det skulle bli någon fortsättning på bygget i Forsmark och hur det skulle gå med sysselsättningen i Forsmark och om vilka risker de inblandade intressenterna i kärnkraflsbyggel löpte.

Svaret var ett mästarprov i oklarheter. Man får verkligen anstränga sig för att begripa vad som är meningen i olika stycken. När det gäller

möjligheten att fortsätta bygget får vi visserligen reda på.att del kommer att anslås pengar och ges möjlighet för statens vattenfallsverk alt teckna borgen, men det sägs samtidigt litet kryptiskt all "Forsmarksbolaget ges möjlighet all låna upp medel för fortsatt byggande innevarande budgetår". Hur det skall gå med byggandet efter den 1 juli 1977 får vi i själva verket ingen klar uppfattning om.

Beträffande den andra frågan, vilka risker olika intressenter löper -del är ett konsortium som bygger kraftverket, ett särskilt företag där inle bara statens vatlenfallsverk är ägare utan där också en del andra förelag ingår-är del ännu svårare all förstå vad herr Johansson egentligen menar. Statsrådet säger atl om Vallenfall vill fortsätta bygga får verket komma med en framställning, och då får det ställa borgen för de pengar som behövs. Man måste alltså komma med en särskild framställning. Och det sägs i svaret: "Därigenom markeras att det är kärnkraftsföretagen själva som i första hand har att ta ansvaret för bedömningar av möjligheterna att uppfylla de totalt skärpta kraven för att få ta kärnkraftverk i drift."

Vad menas med alt de i första hand själva får la ansvaret? De nya villkor som ni har preciserat i regeringsprogrammet och upprepat i olika sammanhang beträffande godtagbart avtal om upparbetning och helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet råder del som vi vet total oenighet om inom regeringen. När ni hade upprättat ett regeringsprogram och ställde upp inför pressen sade statsministern att han nådde nästan fram - han fick ge sig beträffande Barsebäck 2 men i övrigt hade han i praktiken stoppar marschen in i kärnkraftssamhället. Det var innebörden av dessa nya skärpta villkor. Folkpartiet och moderaterna hade däremot en helt annan uppfattning om detta och lämnade öppet hur många ytterligare kärnkraftsbyggen det kan bli fråga om.

Den här frågan får vi ingen klarhet i förrän om ett halvår eller något år då regeringen, som lill sist måste ta ansvaret, får försöka enas om vad den menar med sina skärpta villkor. Men nu sägs det att under mellantiden skall kraftföretagen i första hand själva la sitt ansvar och göra bedömningen om de kan uppfylla de villkor som ni själva i regeringen inle kan enas om vad de skall innebära. Del måste vara svårt för kraft-företagen att ägna sig åt den tolkningsleken.

Men vad menas med atl de skall ta ansvaret? Om de gissar att det går bra all fortsätta bygga och all de skall klara de villkor som så småningom blir regeringens, men det visar sig att de lagit miste på den punkten, vilka blir de ekonomiska konsekvenserna då? Del kanske inte spelar så stor roll för statens vatlenfallsverk, för där är del slaien och i sista hand skattebetalarna som får gå emellan. Men det är, som sagt, också andra intressen inblandade, andra företag. Vilka risker vräker ni över folk och på vilken grund?

Konstruktionen att de nu skall få pengar, all borgen skall kunna ställas av statens vatlenfallsverk, har också rört till begreppen. Statsrådet Johansson säger i sitt svar: "Övriga delägare i Forsmarksbolaget förutsätts

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

lämna efterborgen för sina andelar av säkerheten." Vad är det för risk de löper där? På vilka villkor kan de bli sittande med förluster på grund av denna efterborgen? En efterborgen innebär i vanliga fall atl man blir tvungen atl betala om inte huvudborgensmannen - i del här fallet statens vatlenfallsverk - har pengar all betala med. Men del är klart att staten kan betala. På vilka villkor skall detta kunna bli en smäll för de andra intressenterna?

Det hade varil intressant om statsrådet Johansson försökt ge herr Hjorth svar på dessa precisa frågor.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag kan naturligtvis förklara för herr Lidbom igen det som framgått alldeles klart av tidigare inlägg i kärnkraftsdebaiten, både i samband med regeringsförklaringens framläggande och i den allmänpolitiska debatten, atl en förutsättning för alt kärnkraft skall få användas är alt man har betryggande garantier för atl de problem som är förknippade med verksamheten kan lösas. Eftersom det är kärnkraftsföretagens verksamhet som ger upphov till problemen, är det dessa förelag som har det primära ansvaret för att åstadkomma eventuella lösningar. Det anmärkningsvärda är bara att villkoren atl de skall klara upp dessa problem icke har ställts tidigare. Kärnkraftsutbyggnaden har bara kunnat fortsätta, utan att man lagit reda på problemen med den, klarat av dem och gjort en slutlig bedömning. Villkoren har ju aldrig ställts lidigare. Del är således kraftföretagen som har att ta fram konkreta förslag till lösningar på problemen med hanteringen av det använda kärnbränslet och den slutliga förvaringen av det radioaktiva avfallet.

Företagen har givelvis också del fulla kostnadsansvaret, inte bara för själva kärnkraflsproduktionen ulan även för verksamhet i anslutning till denna: byggande, säkerhetsåtgärder, underhåll och avfallshantering. Dessa preciseras nu och kommer atl preciseras ytterligare i villkorspropositionen. När man därefter går in med nya villkor är det klart att ersättningsanspråk uppkommer. Även detta kommer, som jag sagt, alt täckas in i villkorspropositionen. Det är inte den vi skall diskutera nu, det får vi tid till vid ell senare tillfälle då den lämnats lill riksdagen.

Herr Lidbom klagar över all han inte får besked. Men vad var det egentligen för besked vi fick från socialdemokraterna lidigare? Jo, atl vi skulle ha handlingsfrihet i kärnkraftsutbyggnaden. Den handlingsfriheten tog sig främst uttrycket att byggnationen skulle fortsätta så att man skulle lägga ner mer och mer pengar i denna verksamhet, och därmed skulle naturligtvis riskerna för kapitalförstöring öka. Det var den linjen socialdemokraterna drev. Kapitalförstörings- och sysselsäilningsskälen har alltid ställts framför de olösta problemen med kärnkraften.

Herr Lidbom skall inle vara orolig för enigheten inom regeringen. Villkorsproposilionen kommer att lämnas lill riksdagen, precis som det anmälts i proposilionsförleckningen, och av den kommer att framgå exakt vilka krav som ställs. Och där kommer även de ekonomiska konsekvenserna i sammanhanget att framgå.

Det måste vara samhället - statsmakterna - som lar del slulliga ansvaret för de här livsviktiga problemen. Någon annan kan inte göra del. Det är all della inte skett hittills som är del anmärkningsvärda, och som vi måste få en ändring av.

Herr LIDBOM (s) kort genmäie:

Herr talman! Andra har, herr Johansson, fört den allmänna energipolitiska debatten här. Jag nöjde mig med alt ställa en precis fråga som är konkret och väldigt enkelt formulerad.

Nu slår företagen i en situation där regeringen säger: Var så goda och låna pengar på den allmänna kapitalmarknaden. Statens vatlenfallsverk får ställa borgen ål er. Var så god och bygg om ni vill del.

Det var väl bra det. Men samtidigt kommer statsrådet Johansson med litet hotfulla påpekanden: Ni skall i första hand ta ansvaret för och göra en bedömning av om de nya villkoren för alt ha kärnkraftverk i drift kan uppfyllas eller inle.

Det sätter företagen i en omöjlig situation. Ingen människa vel ju i dag vad dessa villkor i verkligheten innebär. Det kommer inle att testas förrän den dag då regeringen enas i en konkret fråga och säger ja eller nej till idrifltagande av ytterligare aggregat. Under tiden får företagen ta risker.

Då vill de åtminstone veta vilken risk de tar och hur det går med de pengar som de lånar med del statliga borgensåtagandet. Blir del förelagen som får ta smällen själva om regeringen någon gång nästa år kommer fram till slutsatsen att villkoren är sådana att del inle finns någon möjlighet all uppfylla dem?

I dag kan företagen inle bedöma regeringens villkor, men i dag är de tvungna att handla. Vilka risker lar de? Kommer denna borgenskonstruktion att leda till att det til syvende og sidst blir kraftföretagen själva som får la smällen om regeringen nästa år kommer fram till atl några fler aggregat inte får las i drift?

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag begärde ordet när statsrådet Johansson hävdade alt de bekymmer och den oro man hyser på de orter som är direkt och indirekt berörda av ovissheten ifrån regeringens sida i kärnkraftsfrågan berodde på sysselsätiningssilualionen och att vi hade en mycket besvärlig sysselsäiiningssituation beroende på den gamla regeringens politik.

•Det är ett vanligt sätt för den nya regeringen all argumentera: atl påstå alt situationen är dyster och atl regeringen fick överta ett konkursbo. Men ingen människa i världen kan förfalska de siffror och den slaiistik som vi lämnade efter oss.

Vi hade den lägsta arbetslösheten och den högsta sysselsättningen i industrivärlden när vi lämnade ifrån oss regeringsmakten till den nya regeringen. Därför borde man sluta med det argumentet.

Della argumenialionssäll slillar inle heller den oro som finns i de

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen for anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

berörda kommunerna. Jag kommer själv från en sådan kommun.

Slalsrådel Johansson gav en alldeles felaktig bild av vad som händer och sker ule i de kommunerna. Del är ju fråga om ell myckel stort antal anläggningsarbetare. Då säger statsrådet: Ja, del är alllid en väldig anhopning av anläggningsarbetare på de stora kraftbyggena, men förr eller senare så upphör arbetet och arbetarna får åka därifrån - och om byggena stoppas så lidigareläggs de bekymmer som förr eller senare kommer fram.

Del är naturligtvis ett av de stora problemen för anläggningsarbetare. Men själva bilden blir fullständigt felaktig. Ta t. ex. Ringhals i min egen kommun Varberg. På de två reaktorerna i drift finns del 450 människor som är driftspersonal. Ett par hundra är anställda för de andra reaktorerna, som vi inle vel så mycket om. De utbildas, en del i Amerika. Både komniunen och enskilda har gjort stora investeringar, och det är tekniskt välutbildat folk som går där, vid Ringhals och vid Forsmark och överallt, och väntar ett besked.

Lever de i den föreställningen alt ansvarige ministern i själva verket inte tror att de säkerhetsföreskrifter som regeringen kommer med kan klaras, då är ovissheten mycket stor. Jag förslår deras oro, för de har satsat pengar på egna hem och myckel annat.

Jag har velat göra bilden av situationen riklig. Oron är mycket större i de kommuner som är direkt eller indirekt berörda. De anställda och kommunalmännen har inle på något sätt lugnats av de olika besked som energiministern har lämnat.

Hert SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag hade i förstone inle tänkt lägga mig i denna debatt, men när herr Lidbom hade varil uppe i talarstolen och framställt sina märkliga frågor, fann jag anledning att göra några reflexioner, kanske framför allt mot bakgrund av all del inte var bara ett f d. statsråd utan även ett f d. hovrättsråd som yttrade sig. Jag tyckte att det f d. hov-rällsrådet var rätt förvirrad då det gällde vissa elementära juridiska begrepp som är fundamentala i detta sammanhang.

När herr Lidbom var statsråd var han känd för all vara en skärpt och snabb lagskrivare, en person som hade utomordentligt lätt all fatta även komplicerade sammanhang. Nu uppträder han plötsligt i denna talarstol och begriper ingenting - desto märkligare som dessa saker för vanligt folk förefaller mycket enkla att begripa.

Del flnns inga märkvärdiga komplikationer i delta sammanhang, herr Lidbom, inga våldsamma motsättningar mellan regeringspartierna, som kommer att ta sig uttryck i olika uttolkningar av villkoren. Del hela är myckel enkelt. Såsom energiministern här givit till känna kommer inom kort den s. k. villkorsproposilionen all läggas fram, vari man i juridiska termer något ytterligare har preciserat och fastställt vad som står i regeringsförklaringen. De enkla termerna i regeringsförklaringen får alltså en juridisk klädnad, som inle är särskilt märkvärdig all begripa

för någon, framför allt inte för de inblandade kraftföretagen. De har att bedöma om de vill göra en satsning på dessa villkor.

Vad som har inträffat är tillämpningen av den omvända bevisbördan. Vad detta innebär borde man inte behöva närmare förklara för herr Lidbom. Det är en utomordentligt enkel sak all fatta. Om inle dessa kraftförelag klarar att ur villkoren utläsa om de kan göra dessa stora satsningar, faller ansvaret på dem. De får bevisa inför nationen och, när del gäller de privata företagen, inför sina eventuella intressenter all denna sak går alt klara eller icke.

Så småningom kan del bli ekonomiska konsekvenser för Vallenfall i Forsmark - och för de privata intressenterna. Då kommer man in på begreppet efterborgen. Herr Lidbom säger alt om huvudborgensmannen inte kan klara upp det hela får man gå lill efterborgensmännen. Det är alldeles riktigt. Det är elementär juridik.

Herr Lidbom tillägger emellertid att eftersom statens vattenfallsverk, dvs. del svenska samhället, är huvudborgensman, behöver inga komplikationer inträffa. Men om Vallenfall och de privata kraftinlressenlerna gör en felaktig bedömning, får det självfallet ekonomiska konsekvenser för dem därför att bevisbördan ligger på dem. Såsom i all näringsverksamhet, när man gör en felaktig satsning och har tecknat en borgen, får man ta konsekvenserna, såväl huvud- som eflerborgensmän. Del är nämligen inte bara huvudborgensmannen som i så fall får stå risken för den felaktiga satsningen. Huvudborgensmannen har, även om han heter staten, atl gå lill efterborgensmännen och kräva ul deras andel av borgen.

Märkvärdigare och mera komplicerat än så är del inle. Jag tycker inle att man bara av politiska motiv skall försöka förvirra bilden av en situation som i själva verket är skäligen enkel atl falla.

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Om den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Det finns inte så mycket all tillägga efter herr Sjönells beskrivning av förslaget i tilläggsbudgeten. Jag vill emellertid understryka ett par saker. För det första har efterborgenstekniken använts tidigare, för utlandslån. Jag anförde del förut i debatten, vilket herr Lidbom kanske hörde. För del andra begär vi inte atl kraftföretagen skall göra sin bedömning förrän villkorspropositionen föreligger. Del här är en rätlssä-kerhetsfråga, och därför är del viktigt att propositionen kommer så snabbi som möjligt. Som jag redan sagt, har del också varit min målsättning. Därmed borde den saken vara avklarad.

Herr Ingemund Bengtsson säger atl jag skulle ha givit en felaktig bild. Jag påstod inle att jag gav en fullständig bild av situationen. Det är klart att det finns driflspersonal och att det förhåller sig på ett annat sätt med den än med anläggningsarbetare som förväntas fiytta till annat arbete. Det är givet att man måste skilja på de här två grupperna, men anläggningsarbetarna är ju de många. Del framgår av Forsmarksfallet att del är ett helt dominerande antal byggnadsarbetare, medan driftsper-

5 Riksdagens protokoll 1976/77:25-27

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

öm den framtida sysselsättningen för anställda vid kärnkraftsbyggen, m. m.

sonalen i varje fall än så länge uppgår lill ell par hundra personer. Det är väl i stort sett samma relation i Ringhals - det kan vara litet olika beroende på vilket skede utbyggnaden befinner sig i och om man har något verk i drift eller inte.

Detta är självklarheter. Poängen i del jag sade var att det är klart alt oron ökar på de här platserna inför en eventuell omställning i och med att den allmänna arbetsmarknadspoliliska situationen inle är särskilt tillfredsställande, för all uttrycka sig utomordentligt generöst gentemot den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Herr LIDBOM (s):

Herr talman! Del sägs i del förslag till tilläggsbudget som har offentliggjorts i dag - och det är bra att det sägs ifrån klart och tydligt

- atl i sista hand är del regeringen som måste bedöma om de villkor
i säkerhetshänseende som uppställts är uppfyllda eller inte. Hur de vill
koren kommer all se ut får vi veta i den s. k. villkorspropositionen.
De antyds i regeringsprogrammet, där det talas om godtagbart uppar
betningsavtal och en hell säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet.

Men vad det här villkoret innebär kommer inte att prövas förrän del blir aktuellt alt starta ell sjunde aggregat - all Barsebäck 2 skall startas är ju redan klart. Jag betvivlar sannerligen att man kommer atl kunna skriva en lag i den här villkorspropositionen som inle ger utrymme för olika tolkningar, både politiska och juridiska. Under mellantiden är det alltså kraftförelagen som skall göra bedömningarna själva och på eget ansvar. De skall i första hand ta ansvaret, om jag fattade herr Sjönell rätt, och herr Johansson distanserade sig inte från det uttalandet.

Bedömer företaget situationen fel, anser de att de kan uppfylla kraven beträffande upparbetningsavtal och beträffande förvaring av avfallet och del sedan visar sig några månader eller något år senare att regeringen på politiska eller juridiska grunder eller vad del kan vara kommer fram till en annan uppfattning, då drabbas alltså kraflföretagens intressenter

- inte bara staten ulan även kommuner och enskilda förelag - av smällen. Är detta den riktiga tolkningen, så har ni verkligen i det här tilläggsförslaget givit med ena handen och tagit tillbaka med den andra. Ni ger kraftförelagen chansen: Här skapas möjligheter till statligt borgensåtagande, men sedan får ni göra era egna riskbedömningar bäst ni kan

- hugger ni fel, så kan ni åka på en stor ekonomisk smäll!

Det vore intressant, herr talman, alt få ett besked av statsrådet Johansson själv: Är detta meningen med vad som slår i tilläggsbudgeten och vad herr Johansson sade i sitt svar i kammaren i dag?

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! I tilläggsbudgeten föreslås finansiella lösningar under den bedömningsperiod som kraftförelagen skall ha efter det att villkorspropositionen har förelagts riksdagen. I villkorspropositionen kommer också ersättningsfrågorna all behandlas.

Nu har vi, herr Lidbom, distanserat oss ganska långt från vad den Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Anmälan av interpellationer

här inierpellationsdebatten huvudsakligen skulle gälla, nämligen Forsmark. Jag tror alt det är bra att vänta med den fortsatta diskussionen till dess alt villkorspropositionen föreligger.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:8 till skatleulskotlel

1976/77:35 till socialutskottet

1976/77:37 lill arbetsmarknadsutskottet

1976/77:38 till socialutskottet

1976/77:39 lill konstitutionsutskottet

§ 25 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningarna 1976/77:37 och 38.

§ 26 Anmäldes och bordlades

Propositioner och skrivelse

1976/77:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1976/77

1976/77:33 om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

1976/77:34 med redogörelse för tillämpningen av terrorisllagstiftningen

§ 27 Anmäldes och bordlades Förslag

1976/77:4 Nordiska rådets svenska delegations förslag om ändring i reglemente

§ 28 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits lill kammarkansliet

den 10 november

1976/77:39 av herr Glimnér (c) till herr finansministern om kustbevakningen i Gryt och Arkösund:

Tullverket har aviserat planer på avveckling av radiosambandscenlralen i Gryt och av kusiposteringen i Arkösund. Tullverkets kustbevakning är känd och erkänd då del gäller olika former av service i våra skärgårdsområden. Det har redan skett en försämring av skärgårdens service

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Anmälan av interpellationer

genom den avveckling på vissa platser och centralisering av loisväsendet som ägt rum. Likaså är polisens möjligheter till insatser för bevakning, hjälp och service i skärgården otillräckliga, vilket flera gånger påtalats även i riksdagen i form av krav på ytterligare polisbåtar.

De aviserade planerna på avveckling av sambandscentral och kust-postering i skärgårdsområdet för delar av Södermanland, Östergötland och Småland är anmärkningsvärda. De rimmar även dåligt med den satsning som man, inte minst genom riksdagens besked, vill göra i landets skärgårdar i olika avseenden. Ell faktum är alt allt fler människor söker sig ut i skärgården, och med detta följer en ökning av trafiken i skärgården år från år.

Såväl den bofasta befolkningen som fritidsbefolkningen i skärgården har lärt sig alt uppskatta det arbete som kustbevakningen utför i form av uppsikt, spaning och räddningstjänst närhelst sådan hjälp är påkallad.

Del skulle vara olyckligt om denna indragning skulle komma lill stånd. Erfarenheten på lotsområdel visar atl med en omstrukturering lill ett mindre antal platser blir del en försämring av möjligheten till bevakning och hjälp i dessa stora skärgårdsområden, varför alla skäl finns för all dessa kustposleringar får bli kvar.

Åberopande det anförda ber jag att lill herr finansministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd all medverka till all radiosambandscenlralen i Gryt och kustposteringen i Arkösund icke indrages?

1976/77:40 av herr Alsén (s) lill herr arbetsmarknadsministern om arbetsmarknadsproblemen i Uppsala län:

Stora kort- och långsikliga problem präglar i dag näringslivet och arbetsmarknaden i Uppsala län. Sedan länge har Uppsala kommuns arbetsmarknad kännetecknats av stark obalans. Endast drygt 12 % av de yrkesverksamma är sysselsatta inom tillverkningsindustrin. De ungdomar som lämnat grundskola och gymnasium har under senare år haft uppenbara svårigheter att erhålla anställningar inom kommunen. Flera hundra har årligen tvingats söka arbete på annan ort. Förhållandena har vid upprepade tillfällen påtalats av den socialdemokratiska oppositionen i kommunen. Den borgerliga majoritetskonstellalionens passivitet har hittills försvårat varje medveten insats för att komma till rälla med den oacceptabla situationen.

En skrämmande osäkerhet råder i dag i Norduppland. 1 Forsmark hotas arbetet för direkt 2 500 anställda lill följd av den nya regeringens energipolitik. Dessutom drabbas ett stort antal underleverantörer och underentreprenörer vid en drastisk förändring av kärnkraflsbyggel. Stora medborgargrupper i området känner berättigad oro för sin utkomst och framtid. Ett ekonomiskt dråpslag som drabbar hela bygden ligger hotande nära, om inte samhällets organ känner och tar sitt ansvar.

I Söderfors innebär enligt pressuppgifter den förebådade försäljningen

av bruket till Uddeholm atl närmare 200 arbetstillfällen försvinner. Denna kraftiga minskning av antalet arbetstillfällen i Söderfors blir så myckel allvarligare mot bakgrund av atl flera hundra försvunnit från orten under de senaste åren. Stora Kopparberg rationaliserar samtidigt driften i Skutskärsverken med bortfall av ca 200 arbetstillfällen. Situationen för ståltillverkningen vid Österbyverken är dessutom mycket oklar och ger anledning till oro.

Det är dock inte bara de stora basindustrierna i länet som skär ned produktionen och avskedar arbetare och tjänstemän. Även flera av länets mindre industrier har under senare tid meddelat produktionsinskränkningar med avskedanden som följd. Mälarskogs aviserade nedläggning av vissa sågar innebär hot om avskedanden för många människor. Läggs därtill en sedan länge rådande undersysselsättning för kvinnorna inom Norduppland framstår lägets utomordentliga allvar med skrämmande tydlighet.

Socialdemokraterna i Uppsala län har tillsammans med den fackliga rörelsen under flera år på olika sätt sökl intressera samhällets regionala och centrala organ för länets speciella näringslivs- och sysselsättningsproblem. Icke obetydliga resultat har också genom olika insatser kunnat uppnås. Bl. a. har vissa företagsetableringar i Tierps tätort kommit till stånd. Vid vår senaste uppvaktning förklarade sig den förra regeringen, genom sin industriminister, beredd att under innevarande höst tillsätta en särskild arbetsgrupp med uppgift alt närmare tackla de norduppländska problemen. Arbetsgruppen förutsattes bestå av representanter för närmast berörda departement, regionala statliga organ, kommuner och arbetsmarknadens parter. Som jag ser det vore en sådan arbetsgrupp av stort intresse för att få en närmare kartläggning av problemen och en planläggning av insatser på kort och lång sikt.

Socialdemokraterna i Uppsala län kan inle acceptera att länet på kort tid blir ett av landels mest drabbade områden beträffande sysselsättningen. Vi har för några veckor sedan i brev till såväl arbetsmarknadsministern som industriministern givit uttryck för vår stora oro och anhållit om tid för uppvaktning.

För all trygga rätten lill arbeten måste samhället utforma en aktiv sysselsättningspolitik. En sådan politik kan inte bygga på en passiv väntan på vad det privata kapitalets företrädare skall företa sig. Samhället måste aktivt gå in och leda arbetet för att trygga arbetstillfällena och planera de nya arbetsplatser som erfordras för att vårt område skall ha fortsatt tillgång till arbete och service. Härvid krävs samverkan mellan stat, landsting, kommuner, näringsliv, fackliga organisationer och folkrörelser.

Med anledning av det anförda anhåller jag att få ställa följande frågor till herr arbetsmarknadsministern:

1, Äger regeringen närmare kännedom om de svårartade problem som präglar näringslivet och arbetsmarknaden i Uppsala län? Vilken är i så fall regeringens uppfattning om situationen?

2, Är arbetsmarknadsministern beredd alt låta tillsätta en särskild ar-

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Anmälan av interpellationer

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Anmälan av interpellationer

betsgrupp, förslagsvis sammansatt av representanter för regeringen, statliga länsorgan, berörda kommuner och arbetsmarknadens parter, med uppgift atl framlägga förslag om åtgärder för atl komma till rätta med arbetsmarknadsproblemen i Uppsala län på kort och lång sikt?

3, Är arbetsmarknadsministern, vid ett positivt ställningstagande till fråga 2, med hänsyn till frågans akuta läge därvid beredd att ägna Nordupplands situation speciell skyndsam uppmärksamhet?

1976/77:41 av herr Lövenborg (vpk) till herr industriministern om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Jokkmokks kommun:

Jokkmokks kommun måste bli föremål för en snabb statlig räddningsaktion. Vallenkraftsulbyggnaden, som under en rad år varit den stora sysselsättningskällan, håller på atl avvecklas, och därmed har kommunen också hamnat i en ekonomisk tvångströja. En snabb statlig räddningsaktion ler sig hell nödvändig.

I Jokkmokks kommun liksom i övriga inlandskommuner har de traditionella basnäringarna under en följd av år minskat i omfång. Rationaliseringar i skogen och nedläggning av jordbruk innebar många förlorade arbetstillfällen, men då kom utbyggnaden av vattenkraften att bli kommunens räddningsplanka.

I mitten av 1960-lalet började Vattenfall trappa ner sin verksamhet. Enbart under åren 1965-1970 förlorade Jokkmokks kommun 1 300 arbetstillfällen. När valtenkraflsutbyggnaderna snart är helt avslutade står kommunen inför en ekonomisk katastrof därest staten inte vidtar åtgärder för all trygga sysselsättningen.

Inom kort kommer Vattenfall att minska antalet anställda med minst 500, vilket innebär en betydligt större befolkningsminskning. Servicenäringarna drabbas, och för kommunen blir konsekvensen ett drastiskt minskat skalleunderlag.

Situationen har inte uppstått som "en blixt från klar himmel". Det är oförsvarligt att inle statsmakterna långt tidigare planerat för annan sysselsättning för att ersätta det väntade bortfallet.

Redan nu håller problemen på att växa kommunen över huvudet. Statens ansvar för att klara upp situationen är hell uppenbart.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr industriministern ställa följande fråga:

Vad planerar regeringen i form av omedelbara såväl som långsiktiga åtgärder för att klara sysselsättningen i Jokkmokks kommun?

den 11 november

1976/77:42 av fru Marklund (vpk) lill herr statsministern om kvinnofrigörelsen:

Läget för kvinnofrigörelsen är ur en rad synvinklar oroande. Mot de senaste årens landvinningar på jämställdhelsområdet slår en rad negativa

tendenser. En del av dessa tendenser förefaller ha förstärkts.

Kvinnofrigörelsens grund är kvinnans återvändande från privat hemarbete lill samhälleligt arbete. Det senaste årtiondet har endast en speciell form av kvinnoarbete ökat väsentligt: deltidsarbetet.

Segregeringen på arbetsmarknaden har inte blivit mindre. Ensidigheten och den orättvisa yrkesfördelningen har på del stora flertalet områden skärpts. De utpräglade s. k. kvinnoyrkena har blivit kvinnoyrken i än mer markerad grad.

Daghemskrisen fördjupas. Det finns i dag ingen proportion mellan av riksdagen rekommenderad utbyggnadstakt och det akuta och framtida behovet. Daghemspolitiken saknar kontakt med verkligheten.

De medvetna kvinnornas kamp har mött en ideologisk motoffensiv. Ett återvändande till irrationella myter, till en romantiserad familjesyn och ett idealiserat moderskap kan spåras. Byggnadspoliliken prioriterar villaboende och isolering.

Skolan har helt misslyckats med att utjämna könsrollerna. Daghems-uppfostran tycks ha varit lika verkningslös. Den massiva indoktrineringen i privat veckopress och kiosklitteratur står mot avancerade men föga spridda uttryck för kvinnors politiska och litterära frigörelse.

Den socialdemokratiska regeringen misslyckades med jämställdhetsfrågan. Den retirerade mer och mer mot en traditionell kvinno- och familjesyn. Bland de borgerliga partierna gjorde sig mot frigörelsen negativa attityder gällande: vårdnadsbidragen, villabyggnadspolitiken, abortfrågan osv. De kortfattade parollerna i regeringsdeklarationen minskar därmed på avgörande sätt i trovärdighet.

Mot den nämnda bakgrunden vill jag ställa följande frågor lill statsministern:

1. Vilken syn har regeringen på kvinnofrigörelsen?

2. Varför främjas inom regeringspartierna mot kvinnofrigörelsen och en progressiv kvinnosyn stridande attityder och politiska lösningar?

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Anmälan av interpellationer

1976/77:43 av herr Lindkvist (s) lill fru bosladsministern om åtgärder mot spekulation på bostadsmarknaden:

Enligt regeringsförklaringen skall byggande och förvaltning av bosläder ske i former som motverkar spekulation. Vad delta innebär i praktisk handling vet vi ännu inle myckel om - trots uttolkningar i tidningsintervjuer. Vad vi däremot vel är att del förekommer spekulation på bostadsmarknaden i en sådan omfattning och i sådana former all det ligger i folkflertalels intresse inte bara att allmänt sett motverka den Ulan också att få ett snabbi slut på den.

Del är här fråga om åtgärder över ett brett fält. Behöver vi inte utvidga Lex Backström till andra områden än storstadsområdena? Del behövs knappast någon utredning för all kartlägga hur hyreshajarna flyr lill landsorten. Hur ser regeringen principiellt på förslaget att förbättra tvångs-förvaltningslagen och införa en möjlighet till inlösen? Vad avser man

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Meddelande om frågor

au göra åt del faktum att lagfartsplikten inte efterlevs? Delar regeringen uppfattningen atl del behövs åtgärder mot den svarta handeln med bostadslägenheter och för att avskaffa andelslägenheter? Är tanken på di-reklägda lägenheter nu avskriven? Kommer del förslag till en ny byggnadslagstiftning som värderar grundläggande sociala strävanden och gemensamma och långsikliga samhällsintressen tyngre än kortsiktiga och privata intressen?

Flera av de här ställda frågorna har behandlats eller behandlas i utredningar som initierats av den förra regeringen, och en del är ule på remiss. Del är självfallet inte möjligl all nu kräva preciserade lösningar i alla delar. Enligt min mening är det emellertid mycket viktigt alt viljeinriktningen och ambilionsgraden i de skilda frågorna deklareras klart och otvetydigt inför riksdagen. Därför anhåller jag om tillstånd atl till fru bostadsminislern ställa följande fråga:

Vilka ålgärdstyper övervägs inom regeringen och dess kansli i syfte att inte endast motverka utan slutligen stoppa spekulation på bostadsmarknaden?

§ 29 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 11 november

1976/77:69 av herr Stridsman (c) lill herr kommunministern om Luleå kommuns ekonomiska problem:

Med anledning av Stålverk 80-planerna har Luleå kommun i sin driftbudget för åren 1978-1981 räknat med ell extra skatteutjämningsbidrag för att motverka alltför kraftiga kommunalskattehöjningar.

Efter förskjutningen av Stålverk 80-projektet har kommunens ekonomiska situation ytterligare försämrats.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder ämnar kommunministern vidta för alt hjälpa Luleå kommun ur den svåra ekonomiska situation man hamnat i på grund av investeringar som gjorts på förutsättningar som har direkt samband med Stålverk 80-projekiet?

1976/77:70 av herr Östrand(s) till herr arbetsmarknadsministern om statsbidragen lill beredskapsarbeten för arbetslös ungdom:

För att stimulera sysselsättningen bland ungdomen vidtog den föregående regeringen en rad åtgärder. Bl. a. fick kommunerna statsbidrag med 75 % för all anordna beredskapsarbeten åt arbetslösa ungdomar under 25 år. Jag har nu erfarit all regeringen beslutat minska della bidrag till 60 96, vilket jag anser vara en allvarlig försämring, då den totala

arbetslösheten har ökat och man kan frukta all även ungdomsarbetslösheten kommer all dröja kvar och även den kanske öka under den närmaste framtiden.

Med hänvisning lill vad jag här anfört vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern:

Är statsrådet beredd att ompröva beslutet om all sänka statsbidragen till kommunerna för att anordna beredskapsarbeten bland arbetslös ungdom under 25 år?

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Meddelande om frågor

1976/77:71 av herr Björck i Nässjö (m) till fru utrikesministern om offentliggörande av UD:s material angående Raoul Wallenberg:

Den svenske diplomaten Raoul Wallenbergs öde har under de senaste 30 åren varit föremål för stort intresse hos den svenska allmänheten. Någon möjlighet atl tillfredsställande belysa de svenska myndigheternas handläggning av fallet föreligger emellertid inle då det omfattande arkivmaterial i ärendet som förvaras hos utrikesdepartementet är hemligstämplat.

Allteftersom liden går minskar möjligheterna all bringa klarhet i Raoul Wallenbergs öde. Ett offentliggörande av hela materialet, med de undanlag där personliga hänsyn kräver anonymitet, skulle såväl underlätta allmänhetens möjligheter att bedöma hur efterforskningsarbeiet tidigare bedrivits som öka möjligheterna att i framliden bringa klarhet i hans öde.

Mot denna bakgrund vill jag fråga fru utrikesministern om hon är beredd all frisläppa hela materialet om Raoul Wallenberg med undantag för de akter där särskilda anonymitetshänsyn måste las samt vidare om hon i en vitbok är beredd att publicera särskilt viktiga dokument, särskilt sådana som tillkommit sedan den senaste vitboken publicerades 1965?

1976/77:72 av fru Leijon (s) lill herr arbetsmarknadsministern om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män:

I regeringsdeklarationen anges att arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män skall påskyndas. Mot denna bakgrund vill jag nu, fem veckor efter regeringsombildningen, ställa följande frågor till herr arbetsmarknadsministern:

1. När kommer regeringen all utse ordföranden i kommittén för all utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor m. m. resp. den s. k. stora jämställdheisdelegationen?

2. Vilka åtgärder har under de fem veckor som förfiutit vidtagits för atl fullfölja de av den förutvarande lilla delegationen igångsatta projekten, t. ex. aktiviteterna inom de statliga företagen?

3. På vilket sätt kommer den parlamentariska kommittén alt beredas tillfälle att få insyn i och kunna påverka regeringens budgetarbete?

Nr 25

Torsdagen den 11 november 1976

Meddelande om frågor

1976/77:73 av herr tredje vice talmannen Eriksson (fp) lill herr statsrådet Mundebo om vidgad rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för bilresekostnader:

De beviljade avdragen för resor mellan bostad och arbetsplats underlättar för många atl bo kvar i mera glest befolkade bygder utanför själva tätorterna. Detta har i sin lur bidragit lill atl servicen i dessa bygder har kunnat upprätthållas. De höga drivmedelspriserna och ökade kostnader i övrigt för all ha bil har dock medfört att de nuvarande möjligheterna till reseavdrag är helt otillräckliga.

Med hänvisning lill det anförda vill jag ställa följande fråga: Kommer statsrådet alt ta initiativ för att förbättra avdragsmöjligheterna för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats?

1976/77:74 av fru Andersson i Hjärlum (c) till fru bostadsministern om utbyggnaden av mindre tätorter:

Från vissa ledande planerare har gjorts gällande att någon utbyggnad av mindre tätorter inte bör ske om det inte finns arbetstillfällen på just den orten. Detta argumenl har framförts trots atl arbetstillfällen funnits på några mils avstånd. Från den nya regeringens sida anger man i regeringsdeklarationen att bebyggelse i mindre tätorter skall underlättas.

Vilken inställning har statsrådet till en utbyggnad av mindre tätorter under ovan relaterade omständigheter?

§ 30 Kammaren åtskildes kl. 17.41.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert