Riksdagens protokoll 1976/77:16 Onsdagen den 27 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:16

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:16

Onsdagen den 27 oktober

Kl.  10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

§ 2 Herr talmannen meddelade att lill kammaren inkommit läkarintyg för herr Oskarson, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 27 oktober-den 15 december 1976. Erforderiig ledighet beviljades.

Herr lalmannen anmälde att fru Wadensten (m) skulle inträda som ersättare för herr Oskarson under hans ledighet från riksdagsmannauppdragen

§ 3 Föredrogs men bordlades åter skatteulskottets betänkande 1976/77:1 näringsutskoltets belänkande  1976/77:1 arbetsmarknadsutskottets betänkanden  1976/77:1-4

§ 4 Föredrogs och  bifölls  interpellationsframställningarna   1976/77:15 och  16.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

§ 5 Allmänpolitisk debatt

Hen PALME (s):

Herr talman! Årets val gav de borgerliga partierna en majoritet i riksdagen. Därför inlämnade den socialdemokratiska regeringen omedelbart sin avskedsansökan för atl talmannen skulle få möjlighet att undersöka hur en ny regering skulle bildas.

De borgerliga har nu enats om alt bilda en regering och om en regeringsdeklaration.

Jag har på socialdemokratins vägnar sagt atl den borgerliga regeringen skall få sin chans att visa vad den förmår, och jag har också slagit fasl all vi kommer atl driva en konstruktiv oppositionspolitik.

De borgerliga övertar den politiska ledningen för ett land med en högre levnadsstandard, en jämnare fördelning och en bättre utbyggd social trygghet än i sannolikt något annat land, det land som klarat den sedan 1930-ialei svåraste ekonomiska krisen med en minskning av arbetslösheten och en ökad sysselsättning.

Jag har också under valrörelsen noterat att två av ledarna för den dåvarande oppositionen vid flera tillfällen instämt i denna beskrivning av förhållandena i del svenska samhället. Man har därvid också sagt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

atl dessa partier är delaktiga i de här resultaten, eftersom man i riksdagen medverkat med breda uppgörelser i den ekonomiskti politiken, bl. a. 1974 och  1975.

Det är värdefullt all vi har en lämligen samstän-imig bild av situationen i Sverige den dag de borgerliga övertar regeringsmaklen. Del innebär all debatten kan föras om de olika alternativ som den borgerliga regeringen och den socialdemokratiska opposilionen lägger fram för den framtida utvecklingen i vårt land.

Mitt besked om atl den borgerliga regeringen skall få sin chans och att vi skall föra en konstruktiv oppositionspolitik innebär att jag i dag inle tänker gå in i någon diskussion om politiken på hela fältet. Vi har för avsikt atl vänta med detla lill dess regeringen haft nödvändig lid för alt utarbeta sina förslag och vi får tillfälle all noggrani studera dessa förslag.

En sådan avvaktande inställning är också nödvändig därför att den borgerliga regeringen varit minst sagt förbehållsam om sina avsikter. Först satt de borgerliga partiledningarna inlåsta i (jorton dagar i riksdagshuset för att skriva ett regeringsprogram. Därefter har den borgerliga regeringen i fjorton dagar suttit inlåst i kanslihuset - sannolikt för att söka fundera ul vad detta regeringsprogram innebär.

Del är ingen avundsvärd situation för er, men den är fullt förståelig. Väljarna har gett de borgerliga majoritet i riksdagen. Men de har inte tagit slällning lill det regeringsprogram ni nu skall arbeta efter. Det fanns inget gemensamt borgerligt program redovisat före valet. Väljarna lämnades i okunnighet om den politik som de borgerliga partierna tillsammans skulle föra i olika frågor. De slutna rummens mystik rymmer förmodligen I-nyckel av villrådighet och mycket av splittring, och svenska folket har f n. små möjligheter atl få inblick bakom förlåten. Vi får vänta och se.

Lål mig emellertid slå fast: 1 den mån den borgerliga regeringen fullföljer de riktlinjer socialdemokratin dragit upp kommer vi inte att angripa er, ni kan tvärtom räkna med slöd. När den nya utrikesministern t. ex. möts med stormande jubel i den borgerliga pressen därför all hon i FN i stort sett och någorlunda redovisar den lidigare socialdemokratiska politiken tycker vi det är tillfredsställande. Strykningarna i Sven Anderssons manus är i och för sig illa nog, nien jag avstår från offentlig kritik f n. Hon skall väl ha sin chans. Men i den mån ni gör avvikelser i konservativ riktning kommer ni all möta skarp kritik. Del finns väldigt många människor i landet som känneren djup oro inför vad den borgerliga regeringen kan tänkas ta sig för. Det socialdemokratiska regeringsinnehavel har för dem inneburit en trygghet. Till dem vill jag säga: Vi kommer även i oppositionsställning att med fasl beslutsamhet värna de folkgrupper som gett oss sitt förtroende - del gäller arbeitire, Ijänstemän. pensionärer och väldigt många andra - mot experiment i borgerligt kapitalistisk riktning. Socialdemokratin är och förblir ett starkt parti med ett klart redovisat program.

Vissa frågor har under de senasle veckorna blivit föremål för en intensiv offentlig debatt. De bör därför diskuteras i riksdagen redan i dag, även om jag alltså avstår från väldigt många andra frågor.

Till de frågor som bör diskuteras hör energipolitiken.

De flesta torde vara överens om atl centern avvärjde ett hotande valnederlag genom sin satsning på kärnkraftsfrågan. Nu gick det i och för sig inte så bra lill slut - ceniern förlorade mer än vi, och avståndet mellan socialdemokraterna och centern har ökat genom valet - men man avvärjde elt hotande valnederlag. Centerns energipolitik fick genomslags-kraft i opinionen av den till synes kompromisslösa, moraliskt orubbliga inställning som partiet och framför allt dess ledare intog.

Vi minns uttalandena. Jag vill föra in några få exempel i riksdagsprotokollet, och jag hoppas de verifieras av slalsminislern. Så här sade han:

"Ingen statsrådsposl kan vtira så eftertraktad att jag vore beredd atl dagtinga med min övertygelse." (Den 28 april.)

"Jag sätter mig inle i en regering som startar fler kärnkraftverk." (Den 6 september.)

"Jag upprepar att det besked vi har gett till väljarna - och det står vi för - är att det inle skall laddas fler kärnkraftaggregat." (Den 6 september.)

I Scandinavium frågade jag Fälldin gång på gång: Hur tänker ceniern lägga om sin energipolitik så att den kan passa Bohman och Ahlmark? Med indignation svarade han: Vi lägger inte om vår politik. Varje kompromiss avvisades.

Så här löd svarei lill en ungdomsklubbisl: "Du försöker väl inte säga att det vore anständigt utav mig att ändra uppfattning i den här frågan bara för att få chans att bilda regering? Nej, ser Du, så behandlar vi inte politik inom ceniern. Ha det på minnet Ibr framtiden." (Den 29 augusti.)

Vidare: "Jag har varit i politiken sedan 15-årsåldern så jag känner politikens villkor. Och jag vet alt man måsle ha 'runda hörn' i vissa frågor - man kompromissar. Men när det gäller kärnkraften kan del inte bli fråga om några runda hörn." (Den 29 augusti.)

"Jag kan inte medverka till ett politiskt beslut som innebär att man gör fier reaktorer radioakliva." (Den  19 .september.)

Nu vet vi hur del blev. Några dagar efter valet började kompromisserna, dagtingandel, de runda hörnen.

Nu vet vi emellertid ännu mer. Det var medvetet och tydligen planerat.

Härom har cenierhs parlisekreierare och valstrateg Gustaf Jonnergård vittnat.

Jonnergård medger öppet all det inte hade blivit någol regimskifte om ceniern gett besked före valet att man kunde kompromissa om laddningen av Barsebäck 2. Då hade vi inte suttit här, som han säger.

Det stod emellertid enligt herr Jonnergård redan före valet klart atl beslutet atl starta Barsebäck 2 var ofrånkomligt. Men den "rätta lid-

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

punkten" att tala om detta för medborgarna kom först efter valet. Då var det nödvändigt för all skapa en gemensam borgerlig regering. Annars hade ni heller inle suttit här.

Men nu sitter ni här - näst iniill en halv pluton, skulle jag vilja säga. Tacka Jonnergård och hans rätta tidpunkter för del!

Så avslutades, herr talman, en valrörelse som inleddes med att centern och dess ledare skildrade den demokratiska arbetarrörelsen som ell hot mot demokratin och talade om risker för avskaffad strejkrätt och politiska fångar.

Nu är energipolitiken en viktig sakfråga. Regerii-igsdeklaraiionen h;ir inte skapat någon klarhet om vilken energipolitik som kommer an föras under de närmaste tre åren.

Vi upplever i dessa dagar ett märkligt spel när del gäller pågående kärnkraftsbyggen. Elt regeringsparti -ceniern - lovtide under valrörelsen atl dessa byggen skulle avbrytas så fort kontrakten kunde annulleras. Två regeringspartier ville att dessa byggen skulle fullföljas med sikte på praktisk användning. Då behövs del åter runda hörn för alt en regering skall överleva.

Jag har stor förståelse för alla dem som nu oroligt ställer frågan om vad som skall ske - byggnadsarbetare i Forsmark och Ringhals, arbeiare och tjänstemän inom verkstadsindustrin i Karlskrona, i Finspång.,i Degerfors och i Västerås samt tekniker och forskare.

Jag håller självfallet med om alt människor får vara beredda all acceptera förändringar som är en följd av regeringens och riksdagens beslut. Men de har åtminstone rätt till besked. Det handlar ju om enskilda människors ekonomiska och sociala villkor. Byggnadsarbetarnas företrädare som besökte regeringen fick inle något besked. De fick lyssna till herr Fälldin som förklarade an regeringen lagt om energipolitiken och att inga garaniier kunde ges för att Forsmark skulle byggtis färdigt. Därefter fick de lyssna lill herr Bohman som sade all i princip är del ingel ändrtii i regeringens deklaration jämfört med den tidigare politiken under den socialdemokraliska regeringen. Några dagar sentire avrådde energiminis-lern byggnadsarbetare från all ta Uänst i Forsmark. Var det ell auktoritativt besked, som hela regeringen står bakom, eller var det bara ell led i den Jonnergårdska taktiken?

Vi ser nu bilden av en regering som är så djupl oense atl den inte kan och inle vågar la ansvar. Den försöker skjuta över det politiska ansvaret på tjänstemän i regeringen underställda statliga verk. Dessti tjäi-i-stemän har ju lill uppgift alt verkställa statsmakternas beslut och k;in inte av väljarna ställas till ansvar. Del är inte bara ell fegt säll av .regeringen alt söka smita undan ansvar, del är också fullständigt främmande försvensk statsförvaltning. Vartill skulle ni h;i den politiska makten om ni inie är beredda all ta ansvar i den fråga som i-ii .själva betecknat som den viktigaste av alla?

Jag är, herr talman, starkt medveien om att socialdemokratins ansvtir i detta läge är stort. Vi slår för en polilik som innefattar sparande, plan-

mässig hushållning med energi, en begränsad utbyggnad av kärnkraft under perioden fram lill 1985, handlingsfrihet inför framtiden. Vi kommer inom vårt parti att intensivt diskutera energipolitiken i hela dess vidd och på grundval därav forma våra handlingslinjer för framliden. Vi kommer att fullfölja vår linje atl söka samlande lösningar och breda majoriteter i Sveriges riksdag.

Det andra ämnet gäller ekonomin.

Den svenska ekonomin är i grunden stark. Vi klarade den svåra internationella krisen bättre än förmodligen något annat land. Vi kan särskilt glädja oss åt framgångarna när det gäller sysselsättningen. ,

Det är ett rikt land med hög sysselsättning, sunda statsfinanser och en stark ekonomi som de borgerliga övertar.

Det var ett fattigt land med katastrofal arbetslöshet och en svag ekonomi som socialdemokratin en gäng övertog.

Men självfallet saknas icke ekononiiska problem. Givetvis påverkas ell internationellt beroende land som Sverige av den inlernalionella kris som ännu inte släppt sitt grepp. Under valrörelsen upprepades detla åter och åter från socialdemokratiskt håll. Vi manade till besinning och återhållsamhet. Vi talade ständigt om behovet av en ansvarsfull ekonomisk politik för att bevara vår ekonomiska styrka och kunna möta franitida hot mot sysselsättningen. Vi varnade för de borgerliga partiernas överbud och löften utan täckning.

I partiledardebatten två dagar före valet sade jag: "Låt mig säga några allvarsord. Följer man den internationella utvecklingen, ochjag försöker göra det, ser den oro som finns, så står del alldeles klart för mig atl vi under de närmaste tre åren måste föra en lugn och stabil politik, för all i första hand klara sysselsättningen, värna ekonomin, genomföra de reformer vi har utfäst oss att klara: pensionerna, arbetslivet, semestern, barnfamiljerna. Mer utfäsler vi oss icke alt genomföra. Det kan bli jobbigt nog:"

I debaiten med Fälldin i Scandinavium sade jag: "Socialdemokraiin vill värna vår starka ekonomi, därför är vi återhållsamma med dyra löften. Vi anvisar en total finansiering för reformer vi utlovar. Vi säger öppet lill medborgarna all i en orolig värld där kriserna jagar varandra måste vi vara beredda atl föra en stram och återhållsam politik."

Så ville vi i ansvar för nationen möta de aktuella ekonon-iiska problemen. De främsta hoten mot denna vår strävan att söka möta underskottet i bytesbalansen och att motverka prisstegringar och kostnadshöjningar var de borgerligas överbud. Elt förverkligande av deras miljardlöften skulle på kort tid rasera vår ekononii.

Gång på gång upprepade jag under det senasle året: Det går icke ;iti politiker går ut och kräver återhållsamhet tiv löntagarna sannidigi som de lägger stora infialionsdrivande överbud i riksdagen. Del blir inte trovärdigt. Det skapar inte förtroende hos löntagarna.

Nu efter valet går det ena statsrådet efter del andra ut och manar löntagarna till återhållsamhet. De måste hålla nere sina lönekrav, säger

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

statsråden, som trädda på elt snöre.

Häromdagen såg jag all ordföranden i TCO-S, Hans Hellers, förklarade: Tro dem ime när de lalar om det bristande samhällsekonomiska utrymmet för våra, som vi anser, beriiltigade krav.

Är del så konstigt till den reakiionen kommer?

Det är ju inte mycket mer än en månad sedan den nuvarande statsministern och den nuvarande utrikesministern satt med stora skyltar i TV som visade all centern omedelbart ville genomföra ett vårdnadsbidrag på 10 000 kr. per år och barnfan-iilj, 24 000 kr. på tre år. Därtill fanns det samhällsekonomiskt ulrymme.

Del är föga mer än en månad .sedan den nuvarande industriministern lovade sänkt kommunalskatt, sänkt marginalskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och andra lättnader för förelag och enskilda. Därtill fu-ins del samhällsekonomiskt utrymme.

Del är föga mer än en månad sedtm den nuvarande statsministern lade ut texten i partiledardebatten om den gynnsamma utvecklingen av statsfinanserna, som ell motiv för centerns överbud.

Är det så märkvärdigt om löntagarna känner sig föga övertygade av den plötsliga helomvändningen i beskrivningen ;iv vårt ekonomiska läge'?

Och vidare: För atl lägga grunden till en lugn avtalsrörelse gjorde vi upp med LO och TCO om en skatteomläggning för 1977. Ni avvisade överenskommelsen. Nu bryter ni upp överenskommelsen, utan alt ännu i dag kunna säga vad som skall komma i stället.

Det är en märklig brygd ni lagat lill inför den svåra avialsrörelsen. Men ni har verkligen er själva alt skylla.

Socialdemokratin slår fast kring kravet på en stram ekonomisk polilik för att  värna sysselsättningen och  motverka  inflationen.

Men vi vill icke medverka till en ekonomisk polilik soi-n bar sin spets riktad mot arbetarna och tjänstemännen, som bidrar till ökade klyftor i vårt samhälle, som lägger bördorna på de skuldror som har svårast att bära dem. ■

Mitt iredje ämne gäller strukturförändringarna.

I ett avseende finns det en alldeles klar överenssiämn-ielse mellan vad ni sade i valrörelsen och vad ni skriver i regeringsdeklarationen.

De borgerliga partierna gick i valrörelsen till storms mot våra strävänden att finna former Ibr all lösa de strukturproblem som den svenskti industrin brottas med.

Ni angrep oss för atl vi ville n-iöia kapiialismens oberäkneliga otrygghet med en demokratisk och planmässig hushållning. Ni gjorde gällande alt ell ökat inflytande för samhället och för lönlagarna skulle varti ell hot mot del svenskil näringslivet.

Ni talade om de självläkande krafterna och om behovet av en näringspolitik som arbetar med generella medel. Ni sökte göra kapitalismen mer lockande genom atl framsliilla den som ett ekonomiski sysien-i för små och makllösa företag.

I regeringsdeklarationen finns inle ett enda ord nämnt om sirukiur-

problem.  Del finns inle ett ord om hur dessa problem skall lösas.

Men inle kunde ni vara oi-nedvetna om strukturproblemen?

Teko-indusirins bekymmer har diskuterats intensivt under de senasle åren, här i riksdagen också. Gummiindusirins silualion har varit föremål för uppmärksamhet, skoindustrins situation likaså. Specialslålindustrins läge har intensivt diskuterats. Problemen i Fagersta, Sloni Kopparberg och Uddeholm måsle ni ha varit medvetna om. All handelsstålinduslrin har kommil in i en besvärlig fas är ju uppenbart för alla.

Inte kunde ni vara omedvetna om detta'.'

Men ni har ju föreställningen att delta är problem som de enskilda företagen skall lösa. Man skall lila på deras sociala ansvar, man skall lila på självläkande krafter.

Det borgerliga regeringsprogramn-iel står på den här punkten hell i överensslämmelse med vad ni sade i valrörelsen.

Men därför saknar också regeringsprogrammet i dessa slycken konitiki med verkligheten och skulle döma regeringen till handlingsförlamning.

Och detta är oerhört allvarligt med tanke på de problem som den svenska induslrin slår inför och de behov av förändringar och förnyelse som föreligger.

Jag vill därför rikui en uppmaning lill regeringen: Glöm regeringsdeklarationen i dessa slycken! Frigör er från er borgerligti ideologi! Ge er i kast med de praktiska problem som möter arbetare och tjänstemän! Ni kan räkna med all socialdemokratin tilllid kommer att salsa helhjärtat för att värna sysselsättning och social irygghel.

De borgerliga väntade sig måhända all efter valet finna en modstulen och trött socialdemokrati med de stora arbetsuppgifterna bakom sig. De finner i stället en optimistisk och kampglad fri folkrörelse med många och stora uppgifter framför sig.

Vi gick ut ur valrörelsen som elt siarki och enigt parti som samkide 2 400 000 viiljare. Efter valet har 25 000 n-iänniskor eller n-ier sökt medlemskap i vårt parti.

Vårt praktiska program är hållfist och starkt förankrat hos breda folkgrupper. Till skillnad från vad som gäller den borgerliga regeringsdeklarationen har vi samma program efter valet som före. Vi kommer att lägga fram del i riksdagen. Del gäller skalleomläggningen, fimiljepo-liliken, sysselsällningspoliliken, förändringarna av medbeslämmandehi-gen, arbelsmiljölagen, jämslälldhetsfrågorna och mycket annat. Tiden medger inte all jag går in på de här frågornti, men vi återkommer.

Men det finns också en djupare förklaring lill viialilelen, k;impand;m inom svensk socialdemokrati. Den haratl göra med ideologisk förnyelse.

Vi vill Ibrtsälla de strävanden son-| lell s;imh;illsulvecklingen i vårt hind under en lid av omviilvande sociala förändringar. Del iir ingen överdrift all säga all Sverige under denna historiskt sett korta period har avancerat lill en ekonomisk och social tätposition bland liinderna.

Inte i någol annal samhiille hårde storti folkgruppernas materiella behov, deras behov av social irygghel, deras krav på arbeie bällre kunnai

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

tillgodoses än i socialdemokratins Sverige. Och inte i någol annal Siimhälle har man nått längre i riktning mot ekonomisk demokrati och jämställdhet mellan män och kvinnor än i socialdei-|-:okratins Sverige.

Delta är en utgångspunkt i diskussionen om hur framtidens Sverige skall se ut.

Men vi är också niedvetna om att nya problem ann-iäler sig och atl perspektiven förändras. En snabb ekonomisk tillväxt, en intensiv reformpolitik och en ständig strävan all fördela del växande välståndet rättvist har medverkat till atl Siimhällsdeballen och samhällskritiken kunnai söka sig nya vägar.

. Så har vår kunskap om samhällets brister förbätlrtils och kraven på vårt politiska program skärpts.

Jämlikhetsdebatten visade vilka skillnader som fortfarande finns mellan människor och samhällsklasser i vårt kind när del gäller inkomsier och formögenheler, men också när det gäller hälsa, poliliskt ii-iflyianile och utbildning. Den visade på den bristande j;in-islälldhclcn i-nellai-i kvinnor och män.

Miljödebatten fäste uppmärksamheten på vårt ;msv;ir geniemoi den ekologiska balansen och kraven på hushållning i-ned ki-i;ippa resurser.

Debalien om arbeislivéts villkor visade hur demokraii och välfird gjorde hall framför fabriksgrindar och konlorsporiar och hur undermåliga arbetsmiljöer ständigt hotade liv och hälsa hos stora arbetar- och tjänstemannagrupper.

Debatten om niiringspolilik och regionpolitik htidc sitt ursprung i kapitalismens och den liberala ekonomins oförn-iåga atl skapa trygghet i sysselsättningen och planmässighet i den ekonomiska ulvecklingen.

Mycket av denna debatt fördes inom arbetarrörelsen. Men vi sökte också tillgodogöra oss den deball som fördes uianför arbetarrörelsen, inie minst i miljögrupper och många andra grupper.

På område efter on-iråde skärptes kraven på politikens innehåll och inrikining. För socialdemokratin var del en självklarhet ;iii anta denna utmaning, som vilade på en iradilionell socialdemokralisk och samhällskritisk gruncf. Vi kunde göra del desto hellre som vi allt säkrare, kände all del är inom rtimen för den demokrtiliska socialismen som låi-igsikiiga lösningtir på våra i-)roblem kan ulformtis och all del endasi iir socialdemokraiin son-| h;ir den prtikiiska polilik och den organisaioriska siyrka som kriivs.

Vi slår nu inför ell iredje skede i den fredliga revoluiion som inlelis med den allmänna röslräiien och Ibrtstilts genom uppbyggandet av den sociala tryggheten. Det iredje skedet im-icbiir den ckonomiskti tlcmo-kraiins genombron.

Sverige låg långl efter i-nånga länder med all införa polilisk demokraii. Vi kunde hämla många idéer från andra länder då vi byggde ut den sociala tryggheten. När det gäller det iredje skedet, den ekonomiska dc-n-iokraiin. är del inle för myckel sagl all vi slår främst bkind världens nationer. Och vi upplever atl del är vi själva som i hög grad |-nåsie svaia

för idéerna, den konstruktiva debatten, den framåtsyftande kritiken.

Demokratiseringen av det ekonomiska livet måsle söka sig fram längs två vägar. Genom en planmässig hushållning skall vi bättre än vad det nuvarande systemet förmår kunna förverkliga viktiga politiska mål.

Del gäller arbeie åt alla, ell fullt utnyttjande av landets produktionsresurser, en rättvis fördelning av produktionsresultatet, hushållning med råvaror och energi, en god yttre miljö, regional utjämning, kamp mot infiationen.

1 denna planmässiga hushållning vill vi engagera hela folket och anvisa ell demokratiskt alternativ till kapitalismen, till slöseri, miljöförstöring och otrygghet.

Så långt som möjligi skall vi undvika cenlrala poliiiska beslut. Men vi måste tillvarata och utveckla vårt folks unika fön-någti all i demokraiisk ordning falla beslui som är bindande för alla.

San-ilidigt som vi utvecklar och fördjupar folkets demokratiska inflytande i de övergripande frågorna, vill vi med all kraft fullfölja arbetslivets förnyelse med den unika decentralisering av ekonomisk makt som.den innebär.

Vi har bakom oss en valrörelse med hårda beskyllningar i-not vårt lands demokratiska arbetarrörelse och med slagordsmässiga förenklingtir om samhällsproblem och vägarna att möta dem.

Vi råkade under valrörelsen ut för en förljugen och oförskämd borgerlig skrän-iselpropaganda moi den demokraiiska socialismen. Det är i grunden samma skrämselpropaganda som den lyska konservatismen bedrivit mot den tyska arbetarrörelsen. Den är förljugen därför atl den fördöljer del fikium att det är socialdemokratin som i land efter Itind gåll i spetsen för demokratins kamp mot alla former av diklalur, all del i land efter land är socialdemokrater som försmäklal i konceniralionsläger, jagtiis i landsfiykl, lorlcralsoch mördals försin demokraiiska övertygelses skull. Den är oförskämd diirfor att den rikiar sig n-iot själva kärnan i vår politiska övertygelse - respekten Ibr den enskilda människans integritet, friheten och demokratin som omistliga värden i en folks utveckling.

Vi skall ilock inte vara förvånade. Del hiir alllid viiril så all när siim-hällsuivecklingen ivingiiid'riim en förnyelse och vitalisering av del po-liliskii arbetet, så svarar del besiåendes försvariire med all sökii skrämma för framliden.

Vi kommer inie an låta oss skrämmas att ta ett enda steg tillbaka. Vi skall beslutsamt fullfölja vår kamp för en demokratisering av Sverige. 1 samhällsutvecklingen ligger iiti de folkliga kraven även på della on-iråde kommer iiii bryta friin-i metl obetvinglig kraft. Socialdemokriiiin skiill som fri den-|okralisk folkrörelse även i framliden vara bärare av clessii folkliga krafter - på grundviil av de idéer om gen-ienskiip mellan miin-niskor. on-: siimverkan och solidiiritei som iilliid viirii och förblir drivkraften för iirbeliirrörelsens siräviin.

Nr 16

Onsdagen, den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr WERNER (vpk):

Herr uilman! "För första gången har en borgerlig samlingsregering bildats i Sverige. För första gången sedan 1930 siller högerpartiet i rege-ringssiällning. Regeringens program markeriireii slegåt höger i politiken. Bakom de allmänna fraseruii framlräder elt bestämt mönster i den nya regeringens polilik: ännu slörre skattefördelar för de stora inkomstui-garna, ännu mera bidrag och gåvor till företagen, ännu |-nera pengar till militären och polismaklen. Löften som givits under viilrörelsen sviker man däremot. Det gäller såväl kämpen mot kärnkraften som ktm-ipen moi diskriminering av kvinnorna.

Den borgerliga regeringens allmänna målsälining är alt bevara och stärka det kiipiialistiska systemet. Man lar öppet parti för k;ipiialets intressen geniemoi arbetets. Redan i regeringsdeklarationen angriper m;in lönarbetarnas kamp för en bättre standard. Den nya regeringen är en kampregering mot arbetarklassens och den fackliga rörelsens krav om lön-arbetarmakl i företagen och i samhället."

Så karakierisertide vänsterpartiet kommunisterna den borgerliga regeringen sedan den avgivit sin regeringsdeklaration. Och för varje dag som går bekräftas riktigheten i den karakteristiken.

Ta frågtin om kärnkraften. Fälldin skrapade ihop den sista röstprocenten som behövdes för att bilda en borgerlig regering med sina försäkringar. Nu har hans partisekreterare avslöjat alt ccnlerledningens uppträdande var rena laktikspelel. Och delta spel fortsätter ju för övrigt. Marschen in i kärnkraftssamhället är stoppad, påslås det. Men regeringen k;m inle ge klart besked till anläggningsarbelarna vid kraftverksprojekten. Regeringen vill inte axla del samhällsansvar för sysselsättning och ekonomisk planering som är förutsättningen för alt kärnkraften skall kunna hejdas.

I valrörelsen förklarade Fälldin att ingen ministerpost skulle kunna få honom all dagtinga med sin uppfinning i kärnkraftsfrågan. Men hur blev del? Jo, tydligen var det så all sex regeringstaburetter för Gösta Bohman och moderaterna var viktigare för centerledaren än hans egen i valrörelsen deklarerade uppfinning. Efter de turer som förekommit i samband med regeringsbildandel skulle del inle förvåna mig om många som rösiade med cenlerparliel i kärnkraflsfrågan skulle önska all den ångervecka som gäller vid vissa inköp vidgades lill all gälla även vid val, när varudeklartiiionen visar sig vara så falsk som i della fall. Ceniern och Fälldin svek kärnkraftsmolslåndarna.

Del är inte bara i kärnkrtifisfrågan som de borgerliga partierna har skaffal sig en gemensam majorilet genom alt inta sinsemellan totalt skiljaktiga ståndpunkter och vädja lill olika opinioner. Det föll exempelvis på folkptirliledarens lott i valrörelsen att försöka fånga upp kvinnornas kamp för jiimlikhct. Men hur myckel av folkpartiets viilmentinde frtiser i den frågai-i koi-ni-ner att överleva konfronitiiionen med centerns och moderaternas ytterst kvinnofieniliga linje'.' Den linjen innebär ju bl. a. att några tior per dag i fickpengar - del ktillas vårdnadsbidrag - skall

få siora skaror kvinnor all accepiera arbetslöshet och daghemsbrist.

På en annan punkt är däremot samstämmigheten total n-iellan de borgerliga partierna. Samstämmigt manar nu ministrar frän alla de tre borgerliga partierna lönarbelarna till återhållsamhet i avtalsrörelsen. I regeringsdeklarationen påstods orikligt all lönekostnaderna i Sverige har ökat snabbare än i jämförbara länder. I verkligheten har lönerna stigit långsammare än i fiera andra västeuropeiska länder. Del är ulan tvivel så all det är Svenska arbetsgivareföreningens falska argumentation om inflaiionen som ligger i botten för regeringens syn på avtalsrörelsen. Och den riktar sig mot lönarbetarnas kamp för sin levnadsstandard.

Regeringspolitiken som den uttrycks i regeringsförklaringen ligger klart lill höger oni de löften som de borgerliga partierna spred omkring sig i valrörelsen. Småborgeriig liberalism och populism är oumbärliga för atl få till stånd en borgerlig majoritet. Men när det gäller att förvalta det monopolkapiialisliska samhället så är del högerkrafterna inom borgerligheten som måste skriva ul recepten. Moderaterna är kapitalets direkta och mest målmedvetna företrädare och spelar därför den ledande rollen. Del har de - som alla vet - betalats av storfinansen för alt göra. Storfinansens bidrag till moderaternas valkampanj skall nu betalas tillbaka i politiska mynt, vilket lycks ha påbörjats.

I många år har den svenska försvarsindustrin lämnat högern och moderata samlingspartiet feta mångmiljonanslag. Nu har den i moderata samlingspartiei som var direki ansvarig för mottagandet av dessa anslag blivit-försvarsminister i Fälldins regering. Till hans uppgifter hör bl. a. att sköta upphandlingen av krigsmateriel -beställningarsom under senare år beräknals till drygt 3 miljarder kronor årligen. Det går inte all komma ifrån misstanken att moderaterna i regeringen kommer titt försöka gynna dem som under så många år bidragit lill deras valrörelse. Det går inte alt komma ifrån misstanken att nu skall återbetalningen av dessa bidrag ske. De senaste dagarnas uttalanden av den nye försvarsn-iinislern lyder fö. på all 1. ex. SAAB i Linköping redan fått löften om återbäring på sina ullägg.

Så har det börjat och så kommer det att fortsätta, när man i regeringen har med representanter för ett parti som under många år kvitterat ut mångmiljonbelopp från den svenska storfinansen för sin verksamhel och i regeringsställning kommer atl fortsätta all göra det.

Försvarsministern visar en överdriven iver att övertyga Saab-Scania om att deras bidrag till moderata samlingspartiet kommer att ge utdelning. Följderna av att försvarspolitiken läggs i händerna på en företrädare för moderaterna kommer att kosta skattebetalarna åtskilliga miljarder och leda till att förväntningarna om civila jobb för de lusentals anställda vid Saab-Scania grusas.

Den som vill ha konkreta besked om vilken polilik den borgerliga regeringen tänker bedriva under sin period vid makten, hur lång den nu kommer att bli, den skall inle vänta sig an det finns några svar i regeringsförklaringen. Den ger nämligen inga klara besked. 1 stället

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

för all vara del politiska dokument som man väntar sig alt en regeringsförklaring skall vara, är den en kalalog över dagspolitikens vanligaste arbetsområden. Och snart sagt varje mening måsie göras om lill en fråga. Vad menar regeringspartierna? Vilket innehåll tänker de ge politiken? Hur skall lösningarna se ut? Och inte minst - vilken tyngd har de olika frågorna i förhållande till varandra?

Bakom denna ovillighet alt uttrycka sig klart och deklarera innehållet i den politik regeringspartierna vill föra kan man ana den klyfta som finns och måste finnas mellan å ena sidan centern och folkpartiet, som ser sig som företrädare för småborgerskapets intressen, och å andra sidan moderaterna, som är storfinansens parti. Men det finns också en klar ovilja från regeringens sida alt blotta den reaktionära grunden för sin politik och därmed avslöja vilka intressen som kommer att tillgodoses under den lid den siller vid makten.

Även om den gamla socialdemokratiska regeringen var beredd all samarbeta med storfinansen och tillgodose kapitalets intressen, så finns en väsentlig skillnad n-iellan den gamla och den nya regeringen. Cenlrala poster i den nya regeringen besätts av representanter för ett parti, som får stora delar av sin verksamhet betald av storfinansen - självfallel mot atl detla parti företräder kapitalets intressen.

Det är nödvändigt all punkt för punkt ta upp regeringsförklaringen

- analysera vad som slår där och avkräva regeringen förklaringar. Man
säger exempelvis: "Sociala reformer ges en ansvarsfull finansiering och
genomföres i den takt som det ekonomiska utrymmet medger." Det
kan låta bra, men det här har alltså skrivits under av moderaterna, som
vill stoppa barnstugeutbyggnaden och som vill möta sociala problem med
flera poliser. Del har också skrivits under av folkpartiet, som talar om
sociala reformer utan socialism och i sin okunnighet använder ordet so
cialism på elt sådant sätt att man måste dra slutsatsen atl folkpartiet
är motståndare till den offentliga sektorns tillväxt över huvud laget. För
att förbältra förhållandena inom exempelvis vårdsektorn måste den of
fenlliga sekiorn inte bara tillåtas växa, det måste vara en målsättning
att se lill alt den växer. Del är en av förutsättningarna för en aktiv
socialpolitik, och regeringen har hittills inte lyckals göra irovärdigl all
inan kommer all föra en sådan.

På samma sätt är regeringsförklaringens ord om solidaritet med de fattiga och förtryckta folken omöjliga att fästa någon tilltro lill. Kommer regeringen att stödja en progressiv utveckling i iredje världen? Vi har fortfarande de borgerliga partiernas svek mot Cuba i färskt minne. Där framgick del tydligt och klart att de borgerliga partierna vill använda biståndet lill all försöka styra mottagarländernas utrikespolitik. 1 ord säger sig regeringen stå bakom tankarna på en ny ekonomisk världsordning

- men inte i handling. Del är uppenbart all man inte kommer alt lägga
två strån i kors för alt förmå de svenska monopolen atl avslå från ut
sugningen av den iredje världens folk. Av handelsministerns, herr Bu
renstam Linders, uttalanden här i kammaren häromdagen framgick det

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

klart och tydligt all man ime ens länker ingripa mot svenska förelags      Nr 16 ii-ivesieringar i Södra Afrika.

Ägandel skall spridas, säger regeringen. Monopol och karteller skall motverkas. Jag har definitivt inget emot tanken. Men hur skall det gå lill Och vad säger moderaternas finansiärer on-i det'' Förmodligen säger de ingel, eftersom de tror på det här lika litet som vi gör inom vårt parti. För vi läser i samma dokument atl näringslivets lillgång på kapital skall ökas, på bekostnad av offentlig verksamhet, och bolagen och de stora förmögenhetsägarna kommer även i forisätlningen all gynnas av skattesystemet.

"Regeringspolitiken står på fasl grund", sade sialsniinistern i ett yttrande som redan har blivit berömt - men inle för atl del var klargörande. Man måsle naturligtvis fråga sig hur fasl den grunden är. "Norrbottens Järnverk i Luleå skall byggas ut till en metallurgiskt centrum", heter det i regeringsförklaringen. Hur del blir med den saken torde vara lämligen klart nu. Någol sådanl metallurgiskt centrum blir del inte om de borgerliga får fortsätta att regera.

Så kommer del alt gå med den ena efter den andra av de progressiva ståndpunkter som det i ord ges uttryck åt i regeringsförklaringen. Kvar kommer alt vara en genuin borgerlig politik med alll vad den innebär och som finns i den text som regeringen gett ifrån sig. Ökade försvarskostnader, mera poliser, ökat utrymme och större handlingsfrihet för kapitalet. En skattepolitik som gynnar kapitalel, de stora förmögenhe-lerna, hög- och mellaninkomslskikten. En minskande offentlig sektor. Del är givet alt del kommer all bli lönarbetarna som får betala allt detla på ett eller annat sätt.

Den borgeriiga valsegern och därmed övertagandet av regeringsmakten uppnåddes som resultat av relativt små förskjutningar av partiernas röstandelar av valmanskåren. Mot de borgerliga partiernas sammanlagda ökning på 2 % svarar en minskning för socialdemokraterna på 0,8 % och för vpk på 0,5 'M.

Men den borgerliga framgången var ingen lillfällighel ulan resullalcl av ell långvarigi, välplaneral och låln-iodigi ideologiski arbeie under lång lid. Arbetarrörelsen måsle nu ta upp kampen mot storfinans och bor-garvälde. Erfarenheterna av 44 års socialdemokraiiskl regeringsinnehav visar all det inte är tillräckligt all ett parti utgånget ur arbetarrörelsen siller i regeringsställning. Del avgörande är vilken polilik som förs. So-cialdemokrtilin har i huvudsak begränsat sig lill all förvalta kapitalismen och alt söka göra den så effektiv som möjligt. Socialden-iokralin har försummat all siälhi sig i spelsen fören kamp med målsäiiningen alt bryla storfinansens välde, överföra maklen lill löntagarntis majoritet och börjii övergången lill socialismen.

Klassamarbelspoliiikens negaliva effekter kon-imer lill alll kraftigare ullryck i laki med all molsäiiningtirna i del ktipiialisiiska sysiemei ökar. När dessa moisäliningar skapar problem som fordrar radikala åigärder och ell socialistiskt perspektiv, så väljer den socialdemokraliska rege-

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

ringen all i stället öka slödel åt storfinansen och utveckla samarbele med ett eller fiera borgerliga ptirlier. 1 valrörelsen kom det till uttryck i försök att framställa socialdemokratin som ett mittparti och all undvika debatt om löntagarfonderna. I kärnkraftsfrågan hamnade man på samma linje som moderaterna.

En sådan politik måste göra att många arbeiarväljare ställer frågan, om inte det ena eller det andra borgerliga partiet kan vara att föredra. Så länge som man från socialdemokratisk sida håller fast vid en sådan polilik kommer man knappast att kunna störta en borgerlig regering.

I eftervalsdebatten har frågan om vilken roll kärnkraftsfrågan spelade för valutgången intagit en frai-nirädande plats. Den socialdemokraliska uppläggningen innebar ell fanatiskt försvar för kärnkraftssalsningen i stället för all gå med på folkomröstning. J;ig tror all della var olyckligt.

Men självfallet ligger del djupare orsaker än kärnkraftsfrågan bakom den socialdemokraliska tillbakagången. All möta högervind med borgerliga recept, trots att all erfarenhet talar för all delta på kort och lång sikl är förödande, spelar självfallel en avgörande roll. Om man uppträder undfallande mot borgerliga angrepp och hukar sig i ideologiska frågor, skapar det förvirring inom stora grupper lönarbetare. Jag tror man kan säga atl den socialdemokratiska regeringens kärnkraftspolitik framstått och framstår som ett myckel konkret ullryck för alla dessa långsiktiga tendenser.

Alternativet till den borgerliga regeringen måste vara en radikal arbetarpolitik, där man sätter in kampen för lönarbetarnas dagskrav i ett socialistiskt perspektiv. Vi ser den borgerliga regeringen som en ulmaning mot arbetarklassens strävan all flytta fram sina positioner. Under den borgerliga regeringen kommer kapitalels iniressen all gynnas. Svenska och internationella monopol kommeratt förstärka sin makisiällning. Därför ser vi det som en nödvändighet att arbetarrörelsen politiskt och fackligt förstärker kampen för atl lösa dagens angelägna frågor och för all bryta storfinansens välde.

Vänsterpartiet kommunisterna gick till val med mottot Arbetarpolitik och socialism. Den politik som sammanfattades under della motto är i dag mer angelägen än före valet. 1 förgrunden för den politiska aktiviteten på arbetsplatserna, i bostadskvarteren och i folkorganisationerna slår de frågor som vi drev i valkampanjen.

Del behövs en effeklivt prisstopp på alla dagligvaror och slopande av momsen på maten för atl låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer skall få drägligare levnadsvillkor.

Det behövs hyressiopp och en ny bostadspolitik med social inrikining för att komma till rätta med situationen på bostadsmarknaden. Spekulationen i boendel måste stävjas.

Det behövs en radikal skallereform som lättar skattebördorna för de lägre inkomstlagarna och skärper beskattningen av bolagsvinster, kapilal och stora förmögenheter och som ingriper effektivt mot skattefusk och skatteflykt.

Det behövs en kraftig satsning på barntillsynen, bl. a. genom all 50 000 nya daghemsplaiser byggs årligen tills alla barn säkrats rätten till en bra och gratis daghemsplats.

Del behövs verkliga åtgärder mot diskrimineringen av kvinnorna -inie borgerliga skenlösningar som bevarar kvinnornas beroendeställning.

Del behövs grundlagsskydd för demokratiska fri-;och rättigheter på arbetsplatserna, en riskfri arbetsmiljö med mänsklig arbetstakt och slul på klasslagar och samarbelslagar som binder facket och försvårar kampen.

Del behövs löneförhöjningar på vinsternas bekostnad genom solidarisk lönekamp.

Det behövs en omedelbar arbetstidsförkortning för alla som ett första steg mot sexlimmarsdagen.

Del behövs åigärder för all avskaffa diskrimineringen av ungdomen.

Del behövs omedelbart stopp för kärnkraften, folkomröstning i kärnkraflsfrågan och en ny industri- och energipolitik som stoppar rovdriften på naturtillgångarna.

Det behövs stopp för del militära slöseriet, kraftig nedskärning av militärutgifterna och aktiva insaiser för internationell nedrustning.

Det behövs kamp mot svensk och utländsk imperalism och solidaritet i handling med de förtryckta folken och befrielserörelserna.

Dessa krav är uttryck för en radikal arbetarpolitik. För denna politik står vänsterpartiet kommunisterna och för denna politik vill vi knyta samman utomparlamenlariskt och parlamentariskt arbete. Vi är medvetna om alt denna politik endast kan genomföras i en hård kamp mot den borgerliga regeringens strävanden. I den kampen kommer vårt parti att vara mycket aktivt, både i och utanför del här huset.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr lalman! Årets valrörelse präglades i hög grad av den debatt som fördes om olika framlidsfrågor och som i första hand drevs av ceniern och de övriga icke-socialistiska partierna. Jag tänker då inle bara på diskussionen om Meidnerfonderoch socialisering samt om kärnkraften utan också på debatten i mera traditionella valfrågor som skatter och sysselsättningspolitik.

Socialdemokraterna intog i alla dessa frågor en utpräglad försvarsställning. 1 många fall var brislen på konkrela besked lill väljarna mycket påfallande. I andra frågor - inte minst gäller della kärnkraften - kom socialdemokratin att framstå som fånge i gamla beslut, bindningar och löften, som inle hade helhjärtat stöd ens i socialdemokraternas trognaste led. Socialdemokratin ödslade i gengäld slor kraft på alt misstänkliggöra de icke-socialistiska partiernas möjligheter att bilda regering. Ärligheten i dessa partiers avsikter i de olika sakfrågorna, bl. a. på del sociala området, ifrågasattes på ell säll som inle borde förekomma i en seriös polilisk debatt.

All socialdemokratin nu är i opposilion efter 44 år i regeringssiällning kan enligi min mening ses som en resuliai av ulvecklingen under en

17

2 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

längre period. Socialdemokraierna har på många år inte haft framgång i någon större stridsfråga som varit ideologiskt präglad.

Lokaliseringspolitiken, miljö- och naturresursfrågorna, decentraliseringssträvandena samt jordbrukspolitiken utgör exempel på stora frågor, där socialdemokratin under 1960- och 1970-talen lidit ideologiskt svidande nederlag och där främst centern nåll moisvarande framgångar. Inte förrän i år har emellertid mandatförskjulningarna i riksdagen varit så stora att det har gått att rubba det socialdemokratiska regeringsinnehavet.

För centerns vidkommande innebar valet en förlust av fyra riksdagsmandal. Jag vill ändå påstå, att ceniern gjorde ett myckel gott val. Det gör jag mot bakgrund av centerns myckel stora framgång 1973 och att det är sällsynt att ell parti kan försvara en så stor framgång i valet därpå i samma utsträckning som centern lyckades med i år.

Det finns också anledning alt understryka all det mångåriga samarbetet mellan centern och folkpartiet har varit av slor betydelse för valutgången och regeringsbildningen. Det program som har dragits upp i regeringsförklaringen är ett program på mittenpolitisk grund och i folkfiertalels intresse.

Här säger nu herr Palme atl den nya regeringen har varit förbehållsam om sina avsikter och att vi har suttit inlåsta i riksdagshuset i 14 dagar för att bilda regering. Men sanningen är ju, herr Palme, att regeringsbildningen exakt följde den snabbaste tidtabell som är möjlig enligt den nya grundlagen. Och vår regeringsdeklaration är mer omfaltande än någol motsvarande dokument från den tidigare socialdemokraliska regeringen och från det socialdemokratiska partiet.

Regeringsdeklarationen är ett program som försöker ta till vara den stora värdegemenskap som finns i vårt land. Den nya regeringen har ingen anledning att söka strid för stridens egen skull. Många näraliggande och svåra problem - inte minst på det ekonomiska området - löser man säkert bättre i samförståndets än i stridens tecken.

Regeringsprogrammet kännetecknas i övrigt bl. a. av atl den utrikespolitik som alla de stora partierna varit ense om under decennier fullföljs. I fråga om ekonomin understryker vi behovet av omedelbara och kraftfulla åtgärder för att återställa den samhällsekonomiska balansen och därmed skapa en hållfasiare grund för fortsall ökning av sysselsättningen, lugnare prisutveckling och nya reformer. Samtidigi har den nya regeringens program en klar udd riktad moi den maktkoncentration och den koncentration av arbetsplatser och bebyggelse som har följt i spåren på den socialdemokratiska centraliseringspoliliken. Förbäitringar av miljön och kraven på hushållning med naturresurserna skjuts starkt i förgrunden. Närdet gäller energipolitiken avbryts marschen in i kärnkraftssamhällei. Det sociala reformarbetet kommer atl drivas vidare i den takt som det ekonomiska utrymmet tillåter och med klar förtur för förbäiiringar för de sämst ställda i samhället.

Den mesl näraliggande uppgiften för den nya regeringen blir all vidla

åtgärder för att stärka den svenska ekonomin.

Ingen av oss har kunnat undgå att märka, att läget inom många av våra viktigaste industribranscher är mycket pressat. Enbart inom den statliga företagssektorn föreligger ett akut behov av kapitaltillskott på mångmiljardbelopp för alt klara några av de största företagens överievnad och möjligheter att ge fortsatt arbete.

NJA behöver omedelbart 1,4 miljarder kronor för att läcka redan uppkomna och förutsedda förluster. Därutöver fordras det troligen flerdubbell större belopp för att företaget skall kunna investera sig fram till ett bättre lönsamhetsläge.

Varvsindustrin, där staten numera är den dominerande ägaren, har redovisat nya myckel stora kapitalbehov.

Tekoindustrin slår kanske inför den allvarligaste krisen någonsin. Det är också en bransch med slarka statliga ägariniressen. Även här blir det nödvändigt med insatser av en helt annan omfattning än vad den gamla regeringen utgick från i våras för att klara sysselsättningen.

Så skulle jag kunna fortsätta inventeringen bransch efter bransch. Jag har här enbart valt exempel från näringsgrenar där staten måste ta ett direkt ansvar i sin egenskap av ägare till ett eller flera stora företag. Men som vi kan läsa i tidningarna varje dag är situationen densamma på många andra håll i näringslivet. Stålindustrin som helhet och gju-teribranschen är bara elt par branscher från vilka det nu kommer kris-rapporter med mycket korta mellanrum.

Herr talman! Så ser alltså i verkligheten det dukade bord ut som den gamla regeringen har talat om.

Den internationella konjunkturuppgången låter fortfarande vänta på sig. Den vändning till det bättre som kunnat registreras i några länder har inte fått den genomslagskraft i svensk utrikeshandel och i svensk ekonomi i övrigt som vi alla hade hoppats på. Företagen får under sådana omständigheter allt svårare atl upprätthålla sin produktion och sysselsättning. Vilka insatser siaten än gör finns det inte fysiska och ekonomiska möjligheter att producera på lager hur länge som helst.

Till delta kommer de från internationell konkurrenssynpunkt alltför snabba kostnads- och prisökningarna i vårt land under 1975 och 1976. Det vore farligt, om vi intalade oss atl de uteblivna exportframgångarna under 1976 bara är ett resultat av svag draghjälp ulifrån. De är tyvärr också i hög grad ett resultat av alt köpare på den internationella marknaden i viss utsträckning har övergivit sina tidigare svenska leverantörer av den enkla anledningen att de svenska varorna i deras ögon har blivit för dyra. Det innebär att Sverige under 1975 och 1976 successivt har tappat marknadsandelar i den internationella handeln. Det kan bl. a. avläsas i all uppgången i den svenska exporten är mindre än uppgången inom världshandeln som helhet.

Från inhemsk synpunkt innebär denna utveckling att vi har ökat den privata konsumtionen och vår standard snabbare än det har funnits reellt utrymme för. Det har skett genom att en stor del av utlandsupplåningen

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

19

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

20

har använts Ibr konsumlion.

Följaktligen slår vi nu inför uppgiften all försöka producera mer iin vi omedelbart konsumerar för all på nytt komma i balans. Del behövs alliså ett ökat sparande och ökade investeringar för atl på lång siki trygga sysselsättning och produktion. Av detta följer all ulrymmel för kon-sumiionsökning inte kan bli lika slorl som under de senaste åren.

En och annan har menat alt en ensidig svensk devalvering skulle lösa problemet. Regeringen ser det inte så. En devalvering skulle visserligen under en begränsad lid innebära lättnader för svensk exportindustri och annan ullandskonkurrerande verksamhet. Men en devalvering skulle också medföra höjda imporlpriser. Därmed skulle man lägga ytterligare bränsle på inflationsbrasan. Del skulle i sin tur alldeles säkert utlösa kompensationskrav från olika samhällsgrupper. Därför aren devalvering bara att skjuta problemen framför sig.

Utgångspunkten måste i stället vara all genom medvetna åtgärder på den ekonomiska politikens, näringspolitikens och arbetsmarknadspolitikens områden skapa en fasl grund för fortsatt ökning av produklionen och sysselsättningen samt för en lugnare prisutveckling. Del kommer under en övergångsperiod all med nödvändighet krävas återhållsamhet i fråga om både privat konsumtionsökning och nya samhälleliga utgifts-åtaganden. Viktigast av allt är dock all skapa förulsällningar för en bättre avsättning av våra exportvaror, invesieringar i en utvidgad produktionsapparat och fier människor i arbete.

Kraftiga åigärder har redan satts in på det krediipolitiska området. Räntehöjningen med 2 % riktade sig i första hand mot de kortfristiga valutaspekulationer som härrörde från förväntningar om en uppskrivning av den lyska marken. Därutöver har det blivit nödvändigt all skärpa kredilransoneringen ytterligare, i första hand när det gäller utpräglade konsumtionskrediter.

Men del går inle all fortsätta längre på denna väg utan atl del får allvarliga verkningar på investeringarna, inkl. fortsatt produktion på lager i sådana branscher som ligger sent i konjunkturcykeln. Framförallt skulle ytterligare krediirestriktioner gå ut över de mindre och n-iedelsiora företagen.

Vad som då slår lill buds är i slällei all ge den kommande budgelen en slram ulformning. 1 forsla hand blir del därvid givelvis fråga om en mycket restriktiv prövning av alla nya utgiftskrav. Son-| vi i centern betonade redan under valrörelsen måsle man så långl möjligi undvika nya skatlehöjningar, bl. a. med hänsyn lill de negaliva verkningar som höjningar av arbelsgivaravgifterna och höjningar av andra indirekia skaller har på priserna. Den htijning av arbeisgivartivgifterna med 1,5 ".. som ceniern och folkpariiei redan före valei bedömde som erforderlig Ibr all finansiera den utlovade sänkningen av statsskatten måsie dock fullföljas.

Behovet av finanspolitiska åtgärder i övrigl komn-ier i första hand alt dikteras och avgöras av den Ibrtstilta konjunkturutvecklingen och av utfallet i de kommande avtalsförhandlingarna. Inriktningen bör vara ;iii

21

under 1977 och 1978 försöka ta igen en del av del som vi har lappal när del gäller produktion och e.xporl under 1975 och 1976 ulan all sådana åigärder medför överheltning i ekonomin. Detta bör vara möjligt, om den inlernalionella konjunkluren inte utvecklas alltför ogynnsamt. Jag tror också all parterna på arbetsmarknaden är siarki medvetna om all löneuttag som går utöver det sanihällsekonomiska utrymmet kommer atl inle bara medföra sedvanlig press uppåt på priserna utan också utgöra ett direkt hot  mot sysselsättningen på både kort och lång sikt.

Men, herr lalmiin, vad jag nu har sagt innebär inle all regeringen har för avsikt all ange några ramar för löneförhandlarna och än mindre all försöka binda upp arbetsmarknadens parter genom något slags "in-komstpoliliska" överenskommelser. Tvärtom är del enligt min uppfattning angeläget alt arbetsmarknadens parter har den "frihet under ansvar" som varit tradition i Sverige. "Inkomstpolitik" är ganska främmande för svensk arbetsmarknad. Resultaten från andra länder manar inte heller till efterföljd.

På den här punkien harjag alltså samma uppfattning som bl. a. LO:s ordförande Gunnar Nilsson gett uttryck för flera gånger under det senasle året. Del är från den utgångspunkten som regeringen har för avsikt att inom kort inbjuda arbetsniarknadens organisationer till överläggningar om den samhällsekonomiska situationen.

1 fråga om energipolitiken innebär regeringsprogrammet, somjag redan understrukit, att marschen in i kärnkraftssamhället avbryts. Får jag, herr lalman, säga all del inte borde förekomma atl det här i riksdagen åberopas påståenden i en tidning, vilka omedelbart kategoriskt förnekats och dementerats. Gustaf Jonnergård har ju tagit fullständigt avstånd från vad som har påståtts i denna artikel. Jag räknar med att herrar Palme och Werner kommer alt avstå från all anviinda denna tidningsartikel som argument i fortsättningen, eftersom den icke har ett sakligt underlag.

Herr Palme återgav några ullalanden som jag bar gjori om kärnkraften och om energipolitiken. Får jag till de citaten lägga attjag i varie föredrag och i varie anlörande, som jag hållil under denna valrörelse och även lidigare, har stigi ifrån för centerns räkning all det för de fem aggregat som är i drift skall upprättas en beredskapsplan för successiv avveckling och an denna avvecklingsplan, om säkerhetsriskerna kvarslår, skall sältas i kraft. För de aggregat .som är under byggnad harjag sagl, att arbetena skall avbrytas. Men om byggenskap av kontraklsskäl eller av andra anledningar inte kan avbrytas, kan det hända att de måste byggas färdigt - men de skall dock inte tas i drift, och del är det viktiga, så länge säkerhetsfrågorna är olösta. Vi har vidare sagt alt de aggregat som ännu bara finns på ritbordet också får stanna där.

Det är på denna grund som ceniern har arbetat och som vi fortsätter vårt arbete. Den som vill läsa vad som slår i regeringsdeklarationen skiill också finna atl den har en sådan inrikining. Det är därför som jiig från denna talarstol säger att jiig icke har daglingal med min övertygelse.

Sverige har haft den ordningen när del gäller kärnkraften all regeringen

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

22

vid ett och samma tillfälle gett kraftföretagen tillstånd att äga, bygga och driva en kärnreaktor som de sökt tillstånd för. Den gamla regeringen hann med sådana byggnads- och driftlillslånd för lolv reaktorer. Men nu ändras denna ordning.

Kärnkraftsindustrin ställs nu inför två nya absoluta krav för att ta nya aggregat i drift. Fördel första skall förelagen kunna förelä godlagbara avial om upparbetning av del använda bränslet. För det andra måsle företagen visa hur och var män kan ordna en helt säker slutlig förvaring av det högaktiva avfallet. Låt mig i detta sammanhang tillägga, att jag själv tror att det blir svårt för de berörda företagen att uppfylla dessa villkor. Det är, ärade kammarledamöter, anmärkningsvärt att herr Palme inte heller i dag har ett ord att säga om de risker som är knutna lill kärnkraftsproduklionen.

Regeringen kommer också att tillsätta en särskild kommission för atl pröva olika energipolitiska frågor. 1 dess uppgifter skall bl. a. ingå alt upprätta en beredskapsplan för avveckling av anläggningar som redan tagits i drift. Beredskapsplanen skall sättas i kraft om man inte uppnått godtagbara lösningar på säkerhetsproblemen. Det stämmer såvitt jag förstår väl med vad vi har angivit före valet. Kommissionen får också viktiga uppgifter vad gäller planeringen för eu ökat spartinde och ulveckling av nya alternaiiva energikällor.

De skärpta villkoren för att ta i drift nya kärnkraftsanläggningar gäller fr. o. m. det som i planeringshänseende är landets sjunde aggregat. Ringhals 3. Det är alldeles riktigt att vi inom centern hade talat om att dessa villkor också skulle gälla Barsebäck 2, det aggregat som nu är färdigbyggt men som ännu inle tagits i drift. Men den gamla regeringen gav tillstånd atl starta delta aggregat redan 1972. Del villkor som den nya regeringen infört för Barsebäck 2 innebär atl reaktorn måste las ur drift den 1 oktober nästa år om ägarna då inte kan förete ett godtagbarl avtal om upparbetning av det utbrända bränslet.

Del är denna särlösning för Barsebäck 2 som av socialdemokraterna utmålas som elt stort svek av mig och ceniern mot centerns väljare. Men den som sätter sig in i frågan kan omöjligen se saken så. Hade centern inle gått med på denna kompromiss, skulle ju resultatet ha blivit att den gamla kärnkraftspolitiken fullföljts. På vilket annat säll hade en majoritet för denna nya energipolitik kunnat uppbådas här i k;im-maren'' Jag har beklagat att vi inte nådde ända fram. Men, herr Palme, beslutet att Barsebäck får las i drift har ju herr Palme och den gamla regeringen tagit. Det är inte den nya regeringen som har tagit det beslutet. Vi har satt in ett villkor som är nytt. Men jag säger återigen: Här finns den skillnaden att båda villkoren inle finns med för Barsebäck 2. Jag upprepar: Där nådde vi inle ända fram. Men all medveiet låta utvecklingen på kärnkraftens område få fortgå på samma sätt som fr;im lill regeringsskiftet, det hade verkligen varit all svika både övertygelse och väljare. Del hade också varit att svika dem - långl in i de socialdemokratiska leden - som i centern sett och ser den säkraste garantin för

en annan energipolitik än den som socialdemokraterna fört. Nu får vi en ny energipolitik, som avbryter marschen in i kärnkraftssamhällei, en energipolitik som satsar på hushållning och besparingar och på utveckling av de alternativa energikällorna.

Herr talman! Tiden medger inle någon grundlig genomgång av alla huvudområdena i regeringsdeklarationen. Lål mig därför bara kort beröra ett par saker på det sociala området. Pensionärernas ekonomiska förhållanden kommer ;ilt förbättras i enlighet med de planer som de stora riksdagspartierna gemensamt har dragit upp. På det familjepolitiska området sätts arbetet genast i gång med alt ulforma elt konkret system för vårdnadsbidrag lill familjer med små barn.

Regeringen kommer att lägga slor vikl vid arbetet på att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor. Det familjepolitiska reformarbetet kommer atl präglas av denna strävan. Åtgärder för atl främja sysselsättningen och ulvecklingen i alla delar av landei är också elt led i strävandena att stärka kvinnans slällning. Ökad jämställdhet mellan kvinnor och män förutsätter att fler kvinnor deltar i det politiska arbetet. Kvinnorepresentationen har genom det senaste valet stiirkls, framför allt i landsting och kommuner. Det är vikligl atl denna förstärkning av kvinnorepresentationen följs upp genom alt kvinnorna får fler platser i kommunala styrelser och nämnder.

Sist men inte minst lägger regeringsdeklarationen en god grund för övergång lill en mer deceniriilisliskl inriktad politik i vårt land. När det gäller den politiska beslutanderätten kommer vår strävan alt vara att ge de enskilda människorna mer alt säga lill om. Samma inställning måste prägla arbetet när del gäller det praktiska genomförandet av ar-belsrätlsrefornien. Del är viktigt att samhällets organ utvecklas på elt sådant säll att byråkratin kan minskas och all mötet mellan människa och myndighet kan bli naturligt och okomplicerat. Arbetet med dessa frågor kommer all ges hög prioritet av den nya regeringen.

Det gäller vidare att återställa vad som har gått förlorat genom den Ivångsvisa kommunsammanläggning som socialdemokraterna drivit igenom. Regeringen kommer ;ilt ta initiativ till en allsidig utvärdering av sammanläggningarnas effekter bl. a. för demokratin och för människornas möjligheter att påverka sin livsmiljö, påverka sin situation. Regeringen är också beredd all positivt behandla fran-isiällningar om ändringar i den kommunala indelningen när dessti ändringsförsltig är motiverade med hänsyn till den kommunala demokratin.

Regler om an samtliga lekmannaledamöter i länsstyrelsen skall utses av landstinget bör enligt regeringens uppfattning införas som ett försiti steg på väg mot en verklig länsdemokrati, och en proposition kommer inom kort alt läggas fram för riksdagen i det avseendet. Uiredningsiirbelei med en länsdemokratireform kommer all intensifieras.

Den starka koncentrationen av bebyggelse och befolkning till elt fåtal orter i vårt land under 1960-lalel innebar alt de tre storstadsområdena växte mycket kraftigi. 1970-laleis första år medförde en viss dämpning

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

23

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

av denna lillväxi omkring slorstäderna. Samtidigi har emellertid koncentrationen lill en eller ett par orter i varie Iiin forlsali. Socialdemokraiin siimulerade denna ulveckling genom an införti den s. k. orisklassifice-ringen  1972.

Målsäiiningen för den nya regeringen är all skapa förulsiitlningar för utveckling även uianför länshuvudsläderna och andra s. k. primära centra. Regeringen skall föra en politik för sysselsättning och boende i alla delar av landei. Decentraliserat boende förutsätter bl. a. enklare regler för glesbebyggelse. En målmedveten satsning på den växtkraft som finns i de små och medelsiora föreUigen är nödvändig för att förverkliga denna målsättning. Principen måsie vara att dessa Ibretagstyper skall tillförsäkras minst lika godti betingelser som de stora förelagen.

I stora delar av landet spelar jordbruket och skogsbruket en avgörtmde roll för sysselsättningen. Därför skall dessa näringsgrenars utvecklingsförmåga las lill vara.

Herr lalman! Sammanfattningsvis innebär det program som regeringen arbeiar efter en medveien inrikining av politiken på ett decentraliserat samhälle byggt på en social marknadsekoi-iomi, på kraftfulla åtgärder för att stärka ekonomin och skapa arbete åt alla och på insaiser för alt öka den sociala tryggheten och sliirka jämlikheten. Del är en politik i hehi folkets inlresse.

24

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Under hela valrörelsen åkte herr Fälldin omkring och skröt med att centern tvingat regeringen lill eftergifter när del gällde att stimulera den privaia konsumiionen. Dessutom lovade han hejdlöst ökningar av den privaia konsun-ilioncn, siinkia kommunalskatter, vårdnadsbidrag på 10 000 kr. och mycket annat. Nu slår han och säger: Den privaia konsumiionen har varii för hög - den måsle hållas lillbaka.

Hur orkar ni?

Och sedtin klagar ni över att vi på någon punkt missiiinkliggjorde iir-lighelen i era avsikter. Tänk om vi hade anal!

Det är precis samma sak med Barsebäck 2. Nu säger Fälldin: All ime kompromissa hade varit atl svika. Före valet sade han: Vi kompromissar aldrig när det gäller Barsebäck 2 - där är vi orubbliga. De moraliska slutsatserna överlåter j;ig åt andra.

Han försvarar Jonnergård. Jag har läst Jonnergårds den-ienti. Den påminde mig om den urgamla historien om Charles Lindley, som kom hem sent en natt och hörde sin hustrus röst: Förklara dig inte, Charlie - det blir bara värre.

Men egentligen är det ännu mycket allvarligare än så. Hiir har vi en regering som säger all den viktigaste frågan av alla är kärnkrtiften - och så försöker ni överlåta hela ansvaret på tjänstemän i Vattenfall och i några privata och halvkommunala bolag. Ni säger atl det iir de som får ta ansvaret för om de skall byggti eller ii-itc. Del går ju inie! En regering måsle la ansvaret i den frågti som den sjiilv bedömer som den

viktigaste.

Och hur är det när det gäller de pågående byggena? Så här stidc Thor
björn Fälldin i riksdagen den 28 april: "De aggregat   som är under

byggnad avbryts så snart avlösning av kontrakt medger detla." Del har han upprepat hundratals gånger; jag har försökt kolla del så långl del går. Ibland har han sagt "om kontrakten kan brytas", men del är i sak detsamma, fördel är väldigt Iiin atl bryla ett kontrakt. Svårigheten kommer ju sedan, när man skall fastställa hur stort sktideståndet skall varti, men del blir under alla förhålkinden myckel billigare iin alt fortsätta att bygga en anläggning som m;in inie länker använda. Del är självklart. Man skall alliså avbryia byggei och belahi skadesiåndel - del blir myckel billigare.

Om ceniern hade menal allvar med sina benhårda vtillöftcn även på den här punkien, borde koniraklen tilllså redan h;i varit uppsagda och lorhandlingtir om skadestånd pågå. Det är den endti veiiiga linjei-|, om man verkligen avser all de hiir reaklorerna inle skall komma till tillvändning, iill den s. k. mtirschcn in i kiirnkraftsstm-ihället sktill avbrytas.

Vad sker då? Nu säger slalsminislern - jag iir tvungen alt vara litet hård här: Vi sade under valrörelsen all vi skall sioppa byggena, om koniraklen kan brytas och inie "andra skäl" finns emot det. - Det här har ni lagt lill efter valet. Man kan säga all del är ell litet fiffel, ell litet falsifikat - ni lägger barti till några ord - men del har stor praktisk betydelse. Den formulering som ni gick ut med i valrörelsen v;ir förpliktande. Här skulle.ni bryta kontrakten och betala sktidcstånden. Nu lalar ni om "andra skäl" - förmodligen avses diirmcd folkpartiet och moderaterna. Men del har ni lagt till. Del hade varit bällre för er ;ill uppföra del hiir numrel med sömnlösa näiler och ;iti inie svika sina väljare och marschen in i kärnkraftssamhällei iin all göra en relrotikiiv förfalskiiing av cenlerns vallöften.  Fy!

Del här visar bara atl del iiven på denna punkt finns runda hörn. Sakläget ärju del alt i d;ig forlsiilier kärnkraftsulbyggnaden precis som förul - med den skillnaden titt ni skapar ei-| n-i;issa oro hos miinniskorna och all energiminisiern gör diverse konsler.

Så har vi frågan om folkomrösining. Jag sade före valei: Del finns slarka principielhi skäl .som lalar moi en folkomrösining, för den här frågan har ell samband med politiken som helhel. niei-i on-i de borgerliga partierna före valei kräver en folkomrösining skall vi inic moisälla oss den. Men jag vill inle an folkomrösining skall användas i ell lakiiskl spel för all sliia ivisier i en borgerlig regering. Kan en sådtin regering ime enas skall den avgå eller uilysa nyval.

DelUi k;in j;ig ord för ord  upprepti i dag.

Energiministern gav oss en inblick i länkarna i den inre kretsen. 1 TV llck han frågan: Vad händer vid en konlliki om laddningen ;iv Ringhals 3' Då svarade han hell raki på sak: "Regeringsdeklaraiionen iir uppbyggd pä titt vi skall lösa en sådtin konlliki n-icd l'olkt)mrösiningen som medel." Då siiger jtig: Diirmcd iir ju klart besked givet. Folkomröstningen

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

är tydligen inte lill för folkets skull, den är lill för all sliia tvister i regeringen. Della är mot parlamentarismens alla principer, inlriiffir den siiuaiionen, då skall regeringen avgå eller uilysa nyval.

Herr WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Visst är det elt svek i kärnkraftsfrågan, herr Fälldin, atl först värva röster genom atl sälta sill samvete i pant och sedan sliippa viktigakrav för att få lill stånd en regering lillsammtins med n-ioderaierna. Moderaternas inställning till kärnkraften kan inie ha varit någon nyhet som uppläcktes i samband med regeringsförhandlingarna; den var ju känd långl innan dessa förhandlingar började. Ändå sökle ceniern inbilla väljarna alt man i en borgerlig regering skulle kunna stoppa kärnkraften. Laddningen av Barsebäck 2 våren av de konkreta punkter där herr Fälldin pantsatte sitt samvete och där han fick ge vika för de båda övriga regeringspartierna. Detta är ett svek mot väljarna, del kan man aldrig komma ifrån.

När vi från vänsterpartiet kommunisterna krävde folkomrösining i kärnkraftsfrågan motsatte sig centerpartiet detla krav. Man var medveien om all ifall kärnkraftsfrågan överlämnades lill folkel för en direkt siiillningstagande, skulle man inle kunna använda den för ;ill värva röster. Man värvade alltså kärnkrafismolståndarnas "röster Ibr alt få lill stånd en kärnkraflsvänlig regering, och delta, menar jag, är elt svek.

Vänsterptirtiel kommunisierna är moiståntlare lill fortsatt kärnkrafts-utbyggnad. Vi reste tidigt kravei på folkomröstning om kärnkraften, och vi gjorde del därför all kärnkraften inie kan liknas vid någon annan föroreningsrisk. Den är farlig för oss n-ien också för kommande generationer, och den bidrar lill  atl  kiirnvapen sprids.

Tvalrörelsen sade vi atl folkomröstning är nödvändig inte minst därför atl riksdagsvalet inte skulle komma all ge ell entydigt svar på hur del skulle bli med kärnkraften i fortsättningen. Ceniern försökte nämligen framställa del så att ell sådant svar skulle ges, men del var ju oriktigt. Vi sade också i valrörelsen an de som rösiar på centern i tron alt de diirigenom stoppar kärnkraften kommer atl bli besvikna. Vi sade alt vi i stället skulle komma atl få en borgerlig regering som fortsätter kärnkraftsutbyggnaden, och det var vad vi fick.

När del gäller regeringsförklaringen i övrigt fanns del där. som jag sade tidigare, inga svar att få. Herr Fiilldin gav heller ingti besked i dag om hur man avser atl lösa de olika frågorna. Del är ime myckel viiri atl bara räkna upp en rad angelägna problen-i ulan all anvisa någrti lösningar.

Hur kommer ni konkret alt angripa de stigande priserna och hyrorna'.' Hur kan ni komma lill rälla med dem utan alt tillgripa prisslopp och hyressiopp, som vi har föreslagit tidigare'.' Vilken bositidspoliiik komi-ner ni från den nya regeringen an Slå för'.' Det har vi ii-iie fån reda på här i dag, och det fick vi inle heller reda på i valrörelsen. Har ni ingen uppfattning i den frågan, eller är del moderaternas bosuidspoliiik, vilken

ju fullt utbyggd kommer att innebära hyreshöjningar på mellan 500 och 600 kr. i månaden, som blir den nya regeringens bostadspolitik?

Hur blir det med jämställdheten mellan män och kvinnor? Herr Fälldin har hänvisat till att det blir så och så många kvinnor i de kommunala styrelserna och nämnderna. Är del svaret på frågan vad man vill göra åt jämställdheten mellan män och kvinnor? Varlbr redovisar ni ingenting om vårdnadsbidragen? Är det därför all ni är oense? Ni trodde att ni i valrörelsen hade funnit lösningen på kvinnofrågan och frågan om familjepolitiken genom patentmedicinen vårdnadsbidrag - den var ju bra mot allt. Vårdnadsbidraget har lanserats i olika lappning från de borgerliga partierna, men till sitt innehåll och sin verkan skiljer sig de olika förslagen väldigt litet. De är uttryck för samn-ia reaktionära politik. Genom vårdnadsbidragen söker ni muta kvinnorna att stanna hemma i siiillei för all kräva jobb och daghemsplats. Kvinnorna skall fortsätta atl vara arbetskraftsreserv och arbeta dellid med låga löner. Del handlar ime alls om valfrihei, utan del handlar om öppen kvinnodiskriminering.

Hur är del i arbetstidsfrågan? Vad har ni för planer diir? Varför vill ni inte upprätta en plan för en arbetstidsförkortning?

Så här skulle jag kunna fortsätta på punkt efter punkt. Hur skall man kunna bryla tendensen till maktkoncentration, som det Ullas om i regeringsdeklarationen, utan att på någon enda punkt ingrijia n-ioi storfinansens makt? Och hur skall man kunna ingripa mot den storfinans som nu direkt är företrädd i regeringen?

Detta, herr Fälldin, är problemställningar som visar hur regeringen försöker atl dölja sin ovilja och oförmåga till verkliga åigärder bakom luddiga och till intet förpliktande formuleringar.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Till herr Werner kan jag bara kort säga all h;in slår och gör en uppräkning och ställer frågor som om den här regeringen hade all redovisa ett flerårigt fögderi. Jag hänvisar lill regeringsdeklarationen och därutöver till de propositioner som kommer i de olika ämnena.

Herr Palme påstår atl jag och ceniern i valrörelsen skulle ha gåll ut och lovat sänkta kommunalskatter. Det vi stidc var alt man måste vara återhållsam med arbetsgivaravgifterna, för eljest driver mai-i upp kommunalskatterna. När det gäller skatteuttaget över huvud tagel hoppas jag all herr Palme vill medge all jag flera gånger före valei sade ;iii det inte går atl lova ett totalt sänkt skatieiryck, för då kan man inte klara av de åtaganden som samhället redan gjort gentemot n-.edborgiirna.

Herr Palme återkommer till energipolitiken och kärnkraftsfrågan, och nu l'örsi')ker herr Palme säga an det iir ]Kigt)i fel i an lägga ansvarei Ibr säkerheten på ägarna lill kärnkraftsaggregaien. Del fii-ms privaliigda. halvstatliga och rent statliga aggregat, och, om herr Palme mentir an det är fel i detta avseende alt lägga ansvarei för säkerhetsfrågorna på ägarna, vill jag fråga: Varför har då herr Paln-ic varit med om an siiilla jusl sådanti krav när det gäller all annan produktion'' Jag länker på lagen

27

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

28

om hälso- och miljöliirliga varor. Det är en princip som vi är ense om. Är del då inle ganska självklart all iigarna till den verkstimhet, som kan medföra ;ill sådana gifter kommer loss som hör lill de firligaste vi känner, själva får visa på vilket sätt de avser all klara i-nänniskan och orgiiniskt liv från dessa ohyggliga risker? Del är ju exakt samma tankegång som ligger bakom lagsliftningen i övrigl.

Sedan säger herr Palme all del är rimligi all poliiikernä lar ansvarei. Ja vissi. del är elt klart utslag av ansvar inför framliden när vi säger ifrån all ulan all dessa två villkor är uppfyllda får ingel ytterligare aggregat startas. Den nya regeringen markerar hiir ett tinsvar som ilen gtimla regeringen icke markerade. Den gamla regeringen hade varken för egen del eller för iigarna siälll krav på ;iti dessti båda villkor skulle vara uppfyllda. Del är skillnaden, herr Palme, i ansviirslagande för allmänhelen och friimliden melhin den nya regeringen och den gamhi regeringen.

Herr Palme och jag har fört många diskussioner om den här frågan. Lål mig påminna om den gång då jag höll Aka-ulrcdningen i min hand och frågade herr Palme var han kunde hiiui beskedel alt säkerhelsfrågornii viir lösta. Har herr Palme någonting att säga med tinicdning av de remissvar som nu strömmar in - de återges i lidning;irn;i - och son-i gäller i vilken ulstriickning säkerhetsfrågorna skulle vara lösta och i vilken utsträckning den s. k. Aka-utredningen ger hållfäsui besked?

Jag har inte tillgång lill den ordagranna formuleringen, men nog var del viil så all herr Palme sade att han var trygg i och med Aka-utredningen. Han sade all nu blir siikerhelsfrågorna löstti med känd teknik. Men före Aka-utredningen skulle herr Palme ha varit orolig förden delen. Är herr Palme beredd atl från kammarens talarstol vidhålki sill påslående alt  säkerhetsfrågorna är lösta?

Ilerr Palme talar om ansvar för framliden och kommande gencrtiiioncr och påminner om debaiten i Scandintivium, och del är bra det - del lyckle jag våren ulmärkl och i långa slycken khirläggande deball. Men en fråga fick jag aldrig något svar på i Göteborg. Jag sade: Olof Palme! Kan du stå här och försäkra all du ger åt dagens gcnertiiion och ål kommande generationer ett biitire samhälle niir du vill ge den-i ell kiirn-krafisstimhälle? Den frågan fick jag ingel svar på.

Ceniern har genom regeringsprogrtimmel lyckals bryla mtirschen in i kärnkraftssamhiillet. Herr Palme säger: Nå, men gå då ul och avlös koniraklen omcdelbiiri och sill inie och viinia på all ijiinsiemän och iigiire sktill lii Slällning hell på egen htind! Ja, vi har i regeringsdeklaraiionen också sagl all vi skall la upp överliiggningtir såväl med iigarna som n-ied Kärnbränsleförsörining AB. Men nog är del väl rimligi ändå, herr Palme, till de som berörs av de nya villkoren får någon lid atl tiinkii över sin situation, någon tid att tänka över vilka åtgärder de, under hiin-visi-iing lill sill ansvtir. skall rckommcndcrti sina ägare när man siiills inför dessa nya villkor, som - jag upprepar del - den gtinifi regeringen aldrig sliilldc på ilem. Jag vei inle på vilkei siili herr Palme t)ch den gamhi regeringen drc\' övcrläggningarnti med tiem. med vilkti del fanns

skäl all överlägga. Men jag tycker faktiskt att del är rimligt an de fär någon lid på sig all .begrunda den nya situationen, alt de får någon tid på sig all prövti sig själva och fråga sig .själva: Kan vi moi bakgrund av de krav som den nya regeringen siäller säga lill våra ägare och lill den svenska allmänhelen all vi kommer all klara dessa villkor?

Herr Palme, tala inte om all jag och den nya regeringen springer ifrån vårt ansvar, när hela uppläggningen av regeringsdeklarationen och politiken för den nya regeringen just är att del är ansvarei inför framtiden som skall prägla det fortsalla handlandet. Tala inle om atl vi brister i ansvar i kärnkraftsfrågan, när herr Palme som slaisminisier har föreslagil riksdagen denna mångmiljardrullning, denna våldsamma salsning. Jag siäller frågan: I vilken proposiiion anmäjde herr Paln-ie och hans regering de svårigheler son-| är knutna lill kärnkraften och de problem som ännu är olösta? 1 vilken proposition underrättades Sveriges riksdag om dessa frågor?

Innan herr Palme beskyller någon annan för ansvarslöshel, länk över del egna handlandet i gången lid.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr finansminislern BOHMAN:

Herr talman! Statsminister Olof Palme var som talare aldrig likgiltig. Man reagerade för och emot, men man blev engagerad och utmtinad. Jag vill inte ge san-ima betyg ål riksdagsman Olof Palme. Del anfiirande vi fick höra var en klagovisa, ett försök, lill felfinneri. Han jämrade sig över vad som stod i den nya regeringsdeklarationen, han jämrade sig över vad som inte stod i den och han sysslade med boriförklaringar. Del var ingel som helsl fel på socialdemokraternas polilik, sade han. Men varför förlorade då socialden-iokralerna valei? Jag lycker påståendet om den socialdemokraliska poliiikens förträfflighet ärett uiiryck för samma slags missakining som herr Palme förde fram i valrörelsen, där han sade all del skulle vara en olycka om soci;ildemokraiern;i förlortide vtilei.

Del är ime län all silla i regeringsställning - del är alldeles kkiri -och del tar tid titt ta över och atl lära sig. Men det lar också tid atl växa ini oppositionskliider. Jag tror atl herr Ptilme har åtskilligt alt lära i det hänseendet. Och han behöver del. Jag tror också atl den politiska debatten skulle vinna på all de lärdomtirna ingick i herr Palmes arsenal.

De boriförklaringar som vi fick lyssna lill ligger helt i linje med de uttalanden som gjordes i den socialdemokratiskil politiska deklarationen för niigon månad sedan, där del heter: "Vårt kind kännetecknas iiv hög sysselsättning, effektiv produktion, stora invesieringar, sunda suiisfinan-ser och en i internationell jämförelse måttlig prissiegringsiaki. Den svenska ekonomin är stark." Men hur är verkligheten bakom de stolla orden' Jag skall återkomma lill del senare i milt iinföriinde och vill nu bara påminna om Ibljande.

Vissi har vi en hög sysselsällning, men vi har icke en hög sysselsällning på den öppna mtirknaden. Industrisysselsäliningen har under de sen;isic åren gåit ned på ell iillvarligi och holtinde salt. Vi har en effektiv pro-

29

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

30

duktion, men under de senaste åren en starkt sjunkande produktivitet i förhållande till tidigare och i förhållande till omvärlden. De stora investeringar som vi behöver för att klara vår bytes- och handelsbalans saknas i dag. Har vi sunda statsfinanser, när vi just nu i petitabehand-lingen kan konstatera en brist på ungefär 20 miljarder kronor? Prisstegringsiaklen i Sverige är inte måttlig, den är högre hos oss än i andra jämförbara länder. Den svenska ekonomin är inte stark, när vi i dag måste låna bortåt 20 miljarder kronor i omvärlden och måste fortsätta alt låna pengar för att klara vår ekonomi.

Uttrycket "planmässig hushållning" förekom på fiera ställen i herr Palmes anförande. Han syftade då på den svenska näringspolitiken. Men har man anledning att påslå all den planmässiga hushållning som har karakteriserat den socialdemokraliska politiken verkligen har lett till en effektiv näringspolitik? Låt mig bara påminna om Stålverk 80.

När vi moderater för elt år sedan kritiserade planerna på Stålverk 80 och gång på gång krävde besked, fick vi vela alt vi hoade med ett gökurs regelbundenhet. Och vem minns inte herr Palmes deklaration att man nu "äntligen hade fått ordning på Stålverk 80" - en vecka innan nya prognoser och planer redovisades? Vem minns inte när herr Palme förklarade att planera är att kunna ändra sig? Vem minns inte den näringspolitiska rapport som behandlades av den socialdemokratiska partikongressen - Sibbhultsrapporten - vari framhölls att Stålverk 80 var ett föredöme för socialdemokratisk planhushållning och investeringspolitik?

Hur har lägel varit för skogsindustrin, varvsindustrin och tekoindustrin? Ena året har man sagt att nu måste dessa industrier bygga ut och expandera för atl ett par år därefter konstatera det som vi nu alla upplever, nämligen kriserna inom alla dessa industriella sektorer.

Herr Palme talade i sitt anförande fiera gånger om de strukturproblem som måste lösas. Del ärett vackert ord. Men vad säger det? Jo, i klartext hell enkelt atl kostnaderna i den svenska industrin är för höga och att vår konkurrenskraft är alldeles för svag. Vi måste vidta åtgärder i båda dessa hänseenden.

Hur har liigel varii för våra små och medelstora företag under dessa år med de nya bördor, uppgifter och problem som undan för undan har belastat denna utomordentligt viktiga gren av svensk företagsamhet? Om detta fick vi inle höra någonting i herr Palmes anförande. Men vi fick höra desto mer om kärnkraften.

Herr Palme påstod alt byggnadsarbetarna från Forsmark inle fick något besked när de sökte regeringen. "Herr Bohman förklarade att i princip del inte var fråga om någon ändring i jämförelse med den socialdemokratiska politiken", deklarerade herr Palme. Ja, i de hänseenden som jag uttalade mig menade jag atl del inte förelåg någon ändring i princip, men jag kanske hade fel. 1 så fall har herr Palme nu tillfälle att korrigera mig.

För det första: Hur många gånger under den senast förflutna valrörelsen

förklarade inie herr Palme uttryckligen all han, om det skulle visa sig att kärnkraften var förenad med nya allvarliga risker, var beredd all ome-delbarl stoppa den?

För det andra förklarade riksdagen uttryckligen, när den fastställde 1975 års energiprogram enligt regeringens proposition, atl om del vid en omprövning av energipolitiken 1978 skulle visa sig att de förutsättningar som delta program byggde på hade ändrats, bl. a. då det gällde säkerhet och risker, skulle en omprövning av programmet äga rum. Den omprövningen kommer att ske 1978 efter de ytterligare studier som är oundgängligen nödvändiga, inte minst därför all nästan varje dag har visat alt sådana ylterligare bedömningar måsie äga rum. Även om jag fortfarande, herr Palme, har den uppfattningen att problemen skall kunna lösas, är det klart alt vi förutsättningslöst skall göra en sådan bedömning.

För det tredje - och här knyter jag an lill statsministerns inlägg -har vi i alla andra sammanhang här i vårt land då det gällt industriell verksamhet krävt att de som utövar sådan verksamhet i förväg skall bevisa att verksamheten inte är förenad med några risker eller all dessa risker kan förebyggas. Det innebär all vi lägger över ansvarei på dem som tillverkar dessa produkter, men det är regeringen eller dess myndigheter som sedan prövar om vederbörande förelag har växt upp lill det ansvar som man har lagt på dem.

Är del inte, herr Palme, rimligt och logiskl att man lägger samma ansvar på kärnkraftsproduktionen och att man reser samma krav på den, i varje fall fram till dess att riksdagen 1978 på nytt får tillfälle att pröva frågan''

Men tydligen förhåller del sig på del sällel all jag har krävt för mycket av ansvar av det socialdemokratiska partiet, då jag trodde atl socialdemokraterna i princip hade den uppfattning som jag deklarerade inför byggntidsarbetarna i Forsmark och som jag har redovisat även här. Om herr Palme opponerar mot den här beskrivningen, då vet vi all socialdemokraterna länker fortsätta kärnkraftsutbyggnaden, även om nya risker och nya faror kommer alt dyka upp och även om det inte går all bevisa att de säkerhetsproblem som kan aktualiseras kommer att kunna bemästras.

Till sist vill jag citera ur herr Palmes inlägg: "Vi råkade under valrörelsen ul för en förljugen och oförskämd borgerlig skriimselpropaganda mot den demokratiska socialismen." En förljugen och oförskämd skrämselpropaganda! Vem Var det som sysslade med sådant - om de uteblivna folkpensionerna, om en politik som skulle gå ut över de gamla och sjuka i samhället, beskyllningar som byggde på medvetna lögner och beskyllningar riktade mot olika personer? Jag begärde alt den dåvarande statsministern - den nuvarande oppositionsledaren - skulle gå ut och ta avstånd från dessa förljugna och oförskämda lögner. Del gjorde inie herr Palme. Hur är del med bjälken i det egna ögal och grtindei i den andres?

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Del fanns en passus i Olof Palmes lal som j;ig omedelbart vill tillrättalägga. Han sade att under valrörelsen har del riktats samma skrämselpropaganda mot socialdemokratin som den lyska konservaiis-men bedrivii moi den tyska arbetarrörelsen. DeiKi är inle sam. Jag slog på folkpariiels vägnar i tal efter tal under valrörelsen fast. all svensk socialdemokrali värnade om frihel och folkstyre och alt varje anlydan om motsatsen var en förolämpning mot den demokraiiska arbelarrörel-sen. Och i ell brev till Genscher efter valet har jag visal iill vad det svenska valet har handlat om är ell ökat stöd för en socialliberal iMlitik och en reaktion mot det krav på cenir;ilslyrning som vuxit fram alll kraftigare i del svenska socialdemokratiska partiet.

Det fanns en annan sak i replikerna som förvånade mig någol. Olof Palme sade all en folkomrösining i energifrågan skulle varti ell hoi moi parlamentarismen. Del finns sUirkl olika meningar i kärnkraflsfrågan inom opinionen. Det finns också inom partierna människor med från varandra hell avvikande uppfattningar. Del finns även i socialdemokraiin en massa människor som har slor förståelse för den försikliga hållning som framför alll folkpartiet och centern har uttryckt i kärnkraftsfrågan och som hela regeringen har uttryckt i regeringsförklaringen. Väldigt n-iånga människor har velat siödja elt parti för dess allmänna syn men kanske frestats eller velat stödja ett annal parti för dess syn i energifrågan. Vad vore del för fel, om opinionen fortfarande vore starkt splittrad t. ex. 1978, alt låta svenska folket självt bestämma i en folkomrösining? Jag säger inte atl del blir en folkomrösining i kärnkraftsfrågan, ulan här gäller det alt få fram mera material och atl arbeia fram ;iliern;itiv i den kommission som regeringsförklaringen talar om. Sedan får vi se på delta.

Jag sade i valrörelsen att vi från folkpartiets sida var positiva till en rådgivande folkomröstning. Men hur skulle della kunna strida moi parlamentarismen, Olof Palme? Här finns ju möjligheten lill en folkomröstning genom en paragraf om della i grundlagen. Partierna har varii överens om all ha den möjlighelen kvar. Strider den svenska regeringsformen på denna punkt mot parlamentarismen? Della resonemang förslår jag över huvud laget  inte.

Annars fanns det myckel i oppositionsledarens anförande som jag kan inslämniii i: viljan att åstadkomma jämslälldhei mellan kvinnor och miin, kraven på förnyelse av arbetslivet och all vi skall gå vidare och göra vårt samhälle mera rättvist för eftersatta grupper.

Men där fanns också ett grundliiggande fel, som Olof Palme har sökt föra vidiire från själva valrörelsen. Enligt herr Palme h;ir socialdemokratin uppmärksamt lyssnat på de nya krav som präglat debatten under 1970-talel: vaksamheten inför skövlingen av miljiin, reaktionen inför maktkoncentration, överlung byråkriiii och myckel annat. Nu ärju verkligheten den rakt motsatta. Socialdemokraiin har förlorat ell val, troligen därför all man alllför liiel har levi sig in i de risker för cenlralslyrning och maktkoncentration som miinniskor har uj-iplevt och alltför ofta mot-

satt sig de krav på närdemokrati som andra partier har ställt upp.

OlofPalme talar i dag om de slutna rummens myslik, men han kommer inte på tanken atl den politik som t. ex. systematiskt sätter in statliga representanter i företagens styrelser kommer att skapa just de slutna rummens mystik i hela näringslivet, när politisk maktelit vävs samman med ekonomisk maktelit. Vi kan t. ex. se vad som hände i kommunerna när man snabbi slog ihop en hel rad kommuner. De 200 000 kommunala förtroendevalda som vi hade i början på 1960-talel minskades lill de ungefär 40 000 som vi har i dag. Man har varit långsam med all godta reformer för att bredda människornas inflytande i de nya storkommunerna. De människor som vill ta ett eget ansvar - i byalag, boendeföreningar, miljögrupper - kände atl de makthavande tidigare ofta nonchalerade deras synpunkter i slällei för all la dem på allvar. Och i stället för att utveckla den decentralisering som en marknadsekonomi med konkurrens innebär och den makt den lägger hos enskilda människor som konsumenter, har det näringspolitiska tänkandet inom socialdemokratin alltmer utvecklats mot tanken på något slags central planhushållning. Och fascinationen inför de stora enheterna har spritt sig från näringslivet också till den offentliga förvaltningen. Många som behöver t. ex. vård känner sig främmande i den apparat som har byggts upp, och de anställda i vården upplever ofta bristen på mänsklig kontakt mellan dem som jobbar där och patienterna som mycket besvärande också för dem själva.

Socialdemokratin har, tyckerjag, här gjort misstaget atl framställa de liberala kraven på ett mera öppet och mindre byråkratiskt samhälle som om de var riktade mot det sociala ansvaret och insatser för att irygga jobben. Men egentligen är det ju tvärtom. Risken ärju att man urholkar känslan för solidaritet och gemensamma insaiser och att människor upplever stat och kommun som opersonliga maklkolosser på långl avstånd.

Självfallel har siaten ett avgörande ansvar för att trygga sysselsättningen. Och här måsle man då skapa goda villkor också för de mindre och medelstora förelagen. Men samtidigi måsle vi ställa krav på företagen all de skall visa ansvar för sina anställda på många sätt. Här är del inte lal om några självläkande krafter, som herr Palme var inne på. Han menade all den nya regeringen enbart var inställd på de självläkande krafterna. Jag har aldrig någonsin använt de orden. Oftast harjag hört dem från Olof Palme själv. Vad del gäller ärju all ofta sätta ett bestämt tryck på företagen, så att de tar ansvar för sysselsättningen - och naturligtvis också alt med olika arbelsmarknadspoliliska medel underlälia åigärder härför. I åralal har den växande koncenirationen både av näringslivet självt och av socialdemokraiin försvarals med alt den kan ge tryggare förelag och slörre möjligheter att möta tillfälliga kriser. Nåväl, nu är kriserna här, och nu gäller del atl visa all det fanns allvar bakom orden. Och vi för vår del kommer inte atl svika de människor som på ett eller annat sätt drabbas av företagens svårigheter.

Självläkande krafter! Vi arbeiar nu med problemen i NJA. Vem har lalat om en självläkande kraft när staten ganska snabbt måsle gå in här

3 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

33

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

med belopp på mellan en och två miljarder? Och vid varven har nya problem dykt upp. Vem talar där om självläkande krafter? Vem lalar om självläkande krafter i Hälleforsnäs?

Olof Palme har gjort upp en lång lista på branscher som brottas med svårigheter. Vi arbetar just nu med detta. Men en sak glömde han. Hur kunde han i valrörelsen fullständigt förtiga de problem som fanns i NJA och i Stålverk 80? Var ni totalt omedvetna om de väldiga svårigheter som uppdagades där efter valet?

När del gäller skallesystemet är meningen med att dämpa marginalskatterna för människor med vanliga inkomster just att man kan få lugnare avtalsrörelser, atl man kan se till att det svenska kostnadslägel inle kommer atl stiga lika snabbi i förhållande lill andra länders kostnadsläge och all människor får mera kvar av en lönehöjning. Här har den gamla regeringen varit ganska ointresserad. För människor med vanliga inkomster går i dag två tredjedelar av en lönehöjning bort i skatteökning. Nu vill vi förändra skattesystemet steg för steg mot mildare skatter på löneökningar för människor med vanliga inkomsier. Då säger oppositionsledaren all detta har sin spets riktad mot arbeiare och tjänstemän. Del är tvärtom en skattepolitik som skulle vara till fördel för de breda grupperna av arbetare och tjänstemän. Metallarbetare, industritjänsie-män, massor av offentligt anställda skulle med ett sådant skattesystem få en lättnad redan nästa år.

Jag tycker att Olof Palme har fångats en smula av sina egna myter om vad vi egeniligen sade i valrörelsen, och därför blir även analysen skev efter valet.

Men lål mig ändå lill sist ta fasta på del oppositionsledaren sade om ell konstruktivt samarbele, om sysselsättningen, om arbetslivet och om all skapa jämställdhet mellan könen. Vi välkomnar en sådan praktisk samverkan för alt genomföra viktiga förändringar i vårt samhälle. Jag skall i mitt anförande senare mer gå in på vår syn på de stora reform-uppgifter som föreslår för jämställdheten mellan kvinnor och män och för förnyelsen av arbetslivet i vårt land.

34

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu har jag sex minuters repliklid kvar. Sedan skall de här herrarna mala i timmar. Jag har räknat ul alt av de första tio talarna på talarlistan har regeringens 4-5 gånger mer tid än socialdemokraternas. Det är inte en debatt, det är något av parodi på en debatt. Vi har protesterat då vi lycker att detla är något av ett systematiskt övergrepp. Men del kan göra delsamma.

Jag vet inle riktigt vad herrarna redan nu skulle ha på galejan att göra -jag menar herr Bohman och herr Ahlmark. Jag trodde att vi hade en statsminister och en regering, men nu har vi tydligen tre regeringar och tre statsministrar. Det kan väl ha sina poänger när Waxholm 1 och Waxholm II inte längre befar haven - då kan vi i stället ha den här varianten. Men det var kanske en plötslig aktion lill en beiriingd broders

hjälp. Vad var det Ragnar Lodbrok sade: Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider. För att inte herr Bohman skall tro atl jag jämför honom med djurriket skall jag säga atl detla var isländsk poesi i symbolisk överförd mening.

Jag har alltså inle någon möjlighet att bemöta er. Men ett par saker skall jag säga.

Vad jag opponerade mig emot när del gäller folkomröstningen var att energiministern sade atl folkomröstningen är ett medel att lösa tvister inom regeringen. Det anser jag vara i direkt konflikt med parlamentarismens principer. Det var alltså inle folket som var intressant utan metoden att lösa konflikten inom regeringen. Det finns klart återgivet i radions protokoll. Han var för resten aningslös och redovisade en rad långtgående ambitioner för centerns räkning. Genom folkomröstningen skulle man förändra partistrukturen, sade han. Han besvarade med ell tveklöst ja frågan om han hoppades atl man skulle ta röster från sina bröder i koalitionen. Jag vet inte om herr Bohmans och herr Ahlmarks anleten strålade av lycka när de hörde detta av en koalitionsbroder, men det är er huvudvärk. Detta var så oerhört avslöjande för den rent par-tilaktiska syn som ceniern har på de här frågorna.

Jag vill vända mig till herr Bohman och även till herr Fälldin i frågan om ansvaret. Riksdagen harju 1971 eller 1972 enhälligt och 1975 med tre fjärdedels majoritet bestämt att det skall byggas kärnkraftverk. Det har lämnats koncession med föreskrifter om säkerhetskrav. Då kan man icke gå lill tjänstemännen och säga: Nu skall ni bestämma om ni skall bygga vidare eller inte. Det är att söka fiy undan ansvaret för att vinna tid. Nu bekräftar herr Bohman att allt fortsätter precis som förul, ingenting har hänt. Säkerhetskraven har vi ju talat om i alla tider. Det är riktigt att jag sagt att om man inte kan lösa säkerhetsproblemen så får man avbryta kärnkraftverksbyggandet. Det är självklart. Men man skall göra en bedömning. Man skall inte kasta ul miljarder på att bygga anläggningar som man bedömer aldrig kommer till användning. Det är ell svar både lill herr Bohman och till herr Fälldin.

Jag har ingen chans att ta upp allt det ni med er rikliga tid har möjlighet all göra. Men jag gjorde ett hårt angrepp på centern. Jag sade: För att åler kunna dagtinga med era samveten, för all återigen kunna konstruera runda hörn i politiken så förfalskar ni retroaktivt era egna vallöften. Före valet sade ni i uttalande efter uttalande: Kärnkraftsulbyggnaden skall avbrytas så fort kontrakten medger det eller om kontrakten medger det. Och det är klart att de gör, så dei är egentligen samma sak. Efter valet lägger ni till "andra skäl", och det är väl herrarna här som är dessa skäl. Jag tycker att det vore bättre om ni äriigt sade att även här daglingade vi med våra heliga löften, vilket vi gjorde i fallet Barsebäck. Men nej, i stället macklar ni och fifflar med formuleringarna, och det tyckerjag på sätt och vis är värre. Eftersom herr Fälldin inte tog upp detta lar jag det som en ofrånkomlig bekräftelse på att jag återgivit saken rätt.

När det gäller branschproblemen sade vi i hela valrörelsen att vi har

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

35

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

stora strukturproblem, att vi måste ha ell siarki samhälle och all vi måste ha ett samarbele med löntagarna. Ni förnekade del och talade om kapitalismen och skällde på staten. Ni sade inle ell ord om della i regeringsdeklarationen. Nu sitter ni där med arbetarnas och tjänstemännens oro.

När ni lalar om ekonomi blir jag myckel orolig. I våras var del högsta visdom för herr Bohman att säga all industriarbetarna fått sänkt real standard. Han slog vad om detta men log långt om länge tillbaks vadet. Nu säger han att de fått för hög inte bara brullolönehöjning utan även reallönehöjning. 1 våras gjorde ni överbud på 7-8-9 miljarder kronor. Jag räknade ut atl moderaternas överbud, om jag minns rält, motsvarade två kronor per timme för en industriarbetare. Nu säger ni plötsligt alt läget är svårt och riktar pekfingret mot lönlagarna och kräver återhållsamhet närmast kommandovägen. Vi har byggt upp detla samhälle på niira samverkan med löntagarna och deras organisationer och genom alt satsa på deras ansvar. Ni har drivit en valrörelse där ni angrep lönlagarna, nu försöker ni föreskriva för dem hur de skall förhålla sig. Ni skapar ett psykologiskt klimat som är orimligt. Det vore bättre om ni höll tyst.

36

Herr WERNER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När man ställer frågan till statsministern om vilka konkrela förslag som finns i regeringsförklaringen upprepar han bara: Läs vad som slår i regeringsförklaringen. Men den är ju så luddig. Man uttrycker i många frågor riktiga tankegångar, men man avslår från all anvisa hur de skall förverkligas. Man förtiger hela tiden också atl grunden för regeringens politik är alt slå vakt om del privalkapilalisliska systemet, och det strider hell emot och omöjliggör förverkligandet av de fiesta riktiga tankegångar som uttrycks.

Hur blir del med arbeismiljön? Kommer företagen som hiiiills att få bestämma på del områdei eller är ni beredda all ge de anställda en verklig bestämmanderätt över arbetsmiljön'' Är ni beredda all motverka utslagning, yrkesskador, yrkessjukdomar, hets och stress i arbetslivet'' Jag efterlyser inte bara en allmän förklaring ulan elt konkret svar på dessa frågor. Ell sådanl uttalande bör inle kosui så myckel.

Är ni beredda alt förbjuda asbest och andra bevisligen farliga ämnen'.' Hur kommer del atl bli med de rättmätiga kraven på demokraiiska rättigheter på arbetsplatserna - strejkrätt, vetorätt i väsentliga frågor, rätt till politiska strejker och polilisk verksamhel på arbetsplatserna, räll för de anslällda all tillkalla den expertis de önskar för all studera förhållandena i jobbet'.' Del här iir kniv som on-|faltas av en växande opinion på arbetsplatserna, och hittills har de borgerliga partierna motarbetat de kraven. Kommer ni alt gör;i det i  fortsättningen också?

När man försöker komma underfund med v;id regeringsförklaringen innebär går man naiurligivis lillbaka lill valrörelsen och lill regeringspartiernas lidigiire politiska agerande. Vad finner man då'.' Jo. att regeringspartierna har tagit principielll skiljaktiga ståndpunkter i en rad

frågor- energifrågorna, demokratiseringen av arbetslivet, jämställdheten mellan män och kvinnor, barntillsynen, för all la några exempel från en lista som kunde göras mycket lång. Man måsle mot den bakgrunden ställa frågan: Har vi en regering eller har vi tre regeringar? Det enda jag har saknat här på förmiddagen har egentligen varit atl herr Ahlmark och herr Bohman skulle begära replik på statsministerns inlägg. Om vi har en regering, vad är del då som besliimmer vilken politik den skall föra''

Så tillbtika lill kiirnkniftsfrågan. Varje borgerlig regering i della land blir naturligtvis en kärnkraftsregering, därför att de politiska kraftförhållandena är sådana. Del beror bl. a. på till kärnkriiftsutbyggnaden är förbunden med kraven från det kapitalistiska näringslivet, herr Fälldin. Inom cenierrörelsen finns starka ekonomiska intressen som är för kärnkraft. Del gäller både skogsägarna i norr, som Gunnar Hedlund är direktör för, och skogsägtirna i söder, med stora intressen i Sydkraft som äger kärnkraftverket i Barsebäck. Centern accepterar inte en planmässig hushållning. Centern försvarar tvärtom del slösaktiga kapitalistiska näringslivet och vägrar tvinga industri och fastighetsägare lill bättre hushållning. Del betyder alt cenlerns avvecklingsprogram är illa undcrbyggi därför all del inle anvisar de styrmedel som behövs. Vad som hittills har visats är att centern sälier en borgerlig regering före avvecklandet av kärnkraften.

Inga ord i regeringsdeklarationen kan dölja att regeringens allmänna målsättning är all bevara och stärka det ekonomiska system som vi har i dag. Det är därför vi har betecknat den nya regeringen som en kampregering mot arbetarrörelsen och den fackliga rörelsens krav på lön-arbetarmaki i företagen och samhället. Och det är därför vi vill åstadkomma en enig kamp mot den borgerliga politiken.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr slalsminislern  FÄLLDIN:

Herr talmtin! Herr Palme klagar över all han h;ir så litet tid för repliker. Det har vi insett från de Ire regeringspartiernas sida, och vi var beredda all ställa upp i en diskussion för all finna konkreta lösningar som rent tidsmässigt bättre tillgodosåg oppositionspartierna. Det är bara alt konstatera all det första försöket inte blev särskilt bra, men vi är för vår del beredda alt diskulerti en gång lill  för att försöka hitta en lösning.

Har man ont om lid är jag emellertid litet förvånad över all ungefär en tredjedel av herr Palmes senaste repliklid användes lill all försöka viisa om tre regeringar, all några sprang till någons hjälp osv. Herr Palme levde ju myckel niira regeringen på den liden vi senast hade en koalitionsregering, och då var det inle alls ovanligt all företrädare för båda partierna i den regeringen dellog i debalien. Därvidlag är del tilllså ingen skillnad.

Vi skulle enligt herr Palme rikia angrepp moi lönlagarna. Får jag än en gång lill herr Palme, lill kammaren och lill alla andra säga följande. Det är fullständigt självklart för den nya regeringen all arbelsmarknadens

37

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

38

parier har sin fulla frihel all träffa avtal, och naturligtvis sill fulla ansvar. Regeringen har inte någon som helsl avsikt ;itt peka ut ramar inom vilka förhandlarna skall hålla sig. Det skall inte bli någon bundenhet alls. Däremot tror jag det skulle vara av värde om vi alla försökte skaffa oss en så bra bild som möjligt av den verklighet son-| vi slår inför, där jag utgår från att alla berörda parier kan lämna värdefulhi bidrag.

Det kan verkligen inte sägas vara att försvåra förhandlingssituationen om vi, utöver de skallelättnader på inkomster upp till 50 000 kr. som den förra regeringen hade föreslagit, lägger fram förslag om sänkta marginalskatter också i inkomslskiktet 50 000 - 65 000 kr., där bevisligen en stor del av heltidsarbeiande industriarbetare och lägre tjänstemän befinner sig. Om hela idén med förslaget från den förra regeringen var att man på delta sätt underlättar avtalsförhandlingarna måste det vara svårt att säga att den förbättring i skatteomläggningen som vi föreslår på något sätt skulle försvåra avtalsrörelsen.

Herr Palme tog i sitt huvudanförande upp strukturfrågorna, och jag vill gärna dröja litet mer vid dem än jag kunde göra i mitt lidigare inliigg. Först vill jag notera att Olof Palme i dag inte lalar så myckel om atl den nya regeringen har kommit till dukat bord. 1 stället betonar han det allvar med vilket vi måste angripa krislendenserna i stålindustrin, textilindustrin och en rad andra näringsgrenar. Det är förvisso så an man måste närma sig dessa problem med mycket stort allvar. Den nya regeringen har också målmedvetet tagit sig an dem. Atl la emol en delegation från det krishotade Vikmanshyitan våren av de allra första åtgärder som den nye industriministern fick vidta. Genom hans insats där vann man också tid för all försöka hitta konstruktiva lösningar på problemen i just det konkreta fallet. På det sättet kommer regeringen all fortsiitta bransch efter bransch, företagsgrupp efter företagsgrupp.

Men det som ligger den nya regeringen i fatet är bl. a. att den gtimla regeringen verkligen inte ansträngde sig för att för;i fram problen-ien i dagsljuset. Det gäller inte minst förhållandena i de statliga företagen, vilket jag exemplifierade i mitt huvudanförande. Det är emellertid i delta sammanhang viktigt all säga att vi inte i första hand lägger skulden på dem som har lell dessa företag eller som arbetar i dem. Tvärtom har jag mycket slor respekt för att inle säga beundran för de anställdas representanter i NJA:s styrelse, som inle tvekar att ställa sig bakom de krisbeslui som man har funnii del nödvändigt atl fatta i detla företag. Del är en värdefull styrka när man nu skall försöka hitta konstruktiva lösningiir. Om den inställningen smittar av sig på andra håll kommer det att ha samma värde i andra företag med moisvarande problem.

De akuta krisproblemen är, som jag lidigare har betonat, i stället att söka i den försenade konjunkturuppgången, det från internationell synpunkt alltför höga kostnadsläget i vårt land, långsiktiga utvecklingstendenser i industri och andra näringsgrenar som inte varit vare sig den gamla eller den nya regeringen främmande. Del var mot den bakgrunden som vi drev på för att samhället skulle ställa resurser lill förfogande

för att hålla sysselsättningen uppe. Det var i det avseendet vi före valet påminde om alt regeringen inte ensam hade gjort de insaiser som ledde lill ett högt betyg av internationella organ för den höga sysselsättningen. Men när det gäller koslnadsläget är det bara att konstatera alt kostnaderna för exportindustrin under de två senasle åren har stigit ungefär dubbelt så myckel i Sverige som i del land som är vår viktigaste handelspartner, nämligen Västtyskland. Det säger sig självt all de svenska förelagen under sådana omständigheter får svårigheter all sälja de svenska produkterna utomlands och att inom landet stå emot konkurrensen från olika importvaror.

Det finns, såvitt jag förstår, ingen annan väg ut ur detta iin alt vi alla under en begränsad tid är beredda att hålla lillbaka våra krav. En annan politik skulle innebära att vi satte utvecklingsmöjligheterna i framtiden i fara. Den skulle innebära att vi för omedelbar konsumtion tog i anspråk resurser som vi så väl behöver för invesieringar för att klara sysselsättning och produklion i framtiden. Alltför stora ambitioner under den närmaste liden skulle också innebära att vi salte solidariteten i fara, eftersom då pensionärer, barnfamiljer och andra ekonomiski svaga grupper skulle riskera att få betala notan genom högre priser. Jag tror inle att det går att komma ifrån det här sambandet, och där har vi naturligtvis alla ell ansvar.

Herr talman! Jag vill gärna sluta med att säga att jag tror att vi över partigränserna i grund och botten har i stort sett samma grunduppfattning i denna fråga. Jag har inle uppfattat Olof Palmes inlägg här på det sättet att han sätter denna beskrivning av den verklighet vi står inför i frågti. Del tycker jag är ett värdefullt resultat av denna debatt.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr finansminislern BOHMAN:

Herr lalman! Jag tycker att herr Palmes klagomål över debaltordningen skorrar illa. Vi är en samlingsregering, och den består av tre partier. Herr Palme har på förhand förklarat att han icke var beredd all gå upp i replik mot mer än en representant för regeringen. Vi som varit med en tid i riksdagen har ett livligt minne av hur del brukade gå till tidigare, då man från regeringsbänken talade praktiskt taget hur länge som helst och systematiskt riktade anklagelser mot oppositionen då man visste alt dess repliklid var slut.

Nu har herr Palme icke någon ytterligare replik, och jag skall därför när det gäller kärnkraften, som herr Palme gärna vill diskutera, mera san-imanfaila än föra in någonting nytt.

Den fragil som reser sig varje gång soni socialdemokraiernii och frijniför allt herr Palme lalar om kärnkraften är denna: Var står i dag socialdemokraterna själva?

Den nya regeringen har gjort den viktiga ändringen av energipolitiken atl vi salt upp två nya villkor för att kärnenergiaggregat skall få las i drift. Det första villkoret är atl det skall finntis en klart avtal om upparbetning av det fariiga radioaktiva avfallet. Del andra är alt kraftindusirin

39

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

40

skall kunna visa hur en säker slutgiltig förvtiring av avfallet ktm ske. Det är ansvariga myndigheter som skall pröva om dessa villkor är uppfyllda eller inte. Del är i dessa krav som vår omläggning ligger, och de svarar mot de krav som ställts i Amerika under den sentisie tiden, då domstolar har avbrutit drift av kärnkraftverk med precis samma motivering.

Vilka effekter detla kommer atl få är det svårt atl i dag exakt säga. Det avgörs av den fortsatta forskningen beträffande våra möjligheter att lösti dessa problem. Men frågan lill socitildemokraternti och herr Palme kvarslår: Tycker verkligen socialdemokraierna all del iir fel alt siiilla sådana här villkor'' Kräver socialdemokraiernii all dessa villkor skall las bort och all del skall vara fritt fram för kärnkraften, oavsett om i-nan kan lösa avfallsfrågan eller inie?

Svarar man ja på dessii frågor, har man ärligt redovisat var man slår någonstans. Men svarar mtin nej och alltså instämmer i vår politik, då begriper jag inle vad socialdemokraterna och herr Palme ägnar sig ål i debatten och här i talarstolen. Svarar man inte alls på dessa frågor, har vi anledning atl hysa oro för vart den ansvarsfulla och konstruktiva opposition som herr Palme talade om lar vägen. Kritiserar niiin andriis politik, skall man också ha en egen politik - så var del i viirje fill på den gamla oppositionens tid.

Men på en punkt håller jag självfallet med herr Palme. Den här omläggningen kan bli besvärlig - den är inte lätt. Det är många bindningar som måsle brylas och många problem som måsle lösiis. Osäkerheten är i dettii läge delvis ofrånkomlig. Men ändå kvarslår den viktiga frågan: Hade del varit bättre att inle lägga om och all köra på som om ingenting hänt, som om alla de nya problem som dykt upp under de senasle åren inte existerade?

Vi moderater var med om 1975 års beslut belriiffande dessa 13 aggregat. Vi tyckte atl beslutet var riktigt när vi falUide det. Vi är fortfarande - det skiill jag öppet säga - optimistiska niir del gäller möjligheten atl lösa de problem som ligger framför oss. Men vi vet iill vi i diig har tid att ta en paus. I dag vet vi också myckel mer om iivfallshiinleringens problem än vad vi visste lidigare. Jag anser alt del vore oansvtirigi iiii inle ta någon som helsl hänsyn till del  nyti som inlräffil.

Jag skall i sak inte ytterligare gå in på denna fråga. Men orsakerna till alt socialdemokraterna förlorade della val och lill den serie valnederlag som de kunnat inregistrera underde senaste åren ligger självfallet mycket djupare än i någon hastigt uppblommande debiitt under valrörelsens sisiii vecka. Den dolkstölsieori som man hylliir på socialdemokiiiiiski håll iir lika felaktig här som i andra sammanhang när man hänger sig åt sådana boriförklaringar. Jag skiill återkomma till della senare.

Men en sak skulle jag giirna viljti sägii rediin nu: Sluta upp med iiii använda denna fråga som någol sliigs lakiiskl slagna! Kiirnkriifien är ett iilllför Slorl problem för iiii uinyiijiis på del siiiiei. Jiig tycker iiii man skall sluia med alt driva fram konfrontation niir sådan inte behövs

och i stället driva en egen politik. Om det är någoniing som gjort kärn-kriifisdebatien så tillspetsad som den blivit i vårt politiska liv. så ärdet socialdemokraternas och herr Palmes tro på iill den kunde ulnylljas som ell lakiiskl vapen moi borgerligheien. Man ville spliiirti oss, men i själva verkei drev man oss samman. Vi moderaier, som lillsammans med socialdemokraterna tog 1975 års beslut, lyckle att sakfrågan var viktigare än taktiken.

Nu skall herr Palme enligt sill eget inliigg för en stund sedan sökii "breda och samlande lösningar" i energifrågan. Del där låter väldigt vackert. Men det enda försök som hittills gjorts i den riktningen har den nya regeringen gjort. Vi har nått fram till en bred och samlande lösning. Vi har alltså lyckats förena olika meningar. Men när vi gjort precis del som herr Palme anser atl man skall göra, då kritiserar han oss. Och då kommer fr;igan upp: Var slår egeniligen socialdemokraierna sjiilvii'.' Gåriilliså liikliken i kärnkraflsfrågan före poliiiken'.' Eller koi-ikrei uiirycki -jag siiiller frågan, eftersom det finns tindra tiihire från socialdemokriiiiski håll som kan svara på den: Tycker socialdemokraterna verkligen iiti de två villkor som siällls upp är felakliga, krtivel på uppiirbeining och kravet på förvaring av det radioaktivti avfillet? Tycker man all ile kraven är felakliga, bör man säga del rent ul.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr arbelsniiirknadsminislern AHLMARK:-

Herr lalman! Del var bra all vi fick del här resonemtingel om en Iblk-omröslnings-förenlighel med parlamentarismen. 1 regeringsförkkiringen Slår det: "Vidare skall klarläggas möjligheten alt, om opinionen inför nämndii riksdiigsbeslul fortfarande är siarki splittrad, företa en rådgivande folkomröstning." I sill första anförande låtsades ju Olof Palme all folkomröstning skulle stå i strid med parlamentiirismen. Del uilalandei nyanserade han i nästa inliigg och sade atl det inle får bli ell försök iiii lösii en konflikt inom en regering. Men om opinionen nu skulle varti väldigt sliirkt splillriid 1978, om vilket vi inle vei någonting, får man naturiiglvis inie uieslutii en folkomrösining. Och dennti splillnide opinion kan naiurligivis delvis avspegla sig inom en koiiliiionsregering, liksom den gör del inom det socialdemokraliska piiriiei. 1 en stidiin silualion kan del visa sig vtira nalurligl all läla människornii i Sverige själva avgörii vilken energipoliiik vi skall hii för de kommiindc årlionilcnii. Jiig siiger forlfiirande ime all del blir en folkomrösining, men jiig säger iiii inie strider det mot piirliinieniiirismen iill låia svenskii folkel .sjiilvi tivgörii saken i en Iblkon-iröslning.

Här har påsiåiis all vi skulle ge en iinnan bild tiv del ekonoi-niskii liigel efter valet än före. Della är inle heller rikligt. Under hehi del senaste året harjag gång på gång Ibrkliirai all ekonomin befinner sig i ell giinskii kiiivl läge och all ilel Siinnerligen inle finns något ulrymme för siotii och liinsinnigi utlovade reformer. 1 debiinen om långliilsuirednii-igen Siide jag på folkpartiets viignar gång på gång an vi måsle räkna med iill ulrymmel för en öktid priviiikonsumiioi-i blir mindre tnuler de niirmasie

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

42

åren än under de senaste. Jag tillade också all man i ett kärvt ekonomiski läge inte får svika de mest utsatta i samhället. Och i den senaste ekonomiska debatten i riksdagen, den 3 juni i år, sade jag följande: "Det blir inte år för en lättfärdig löflespoliiik. Industrin måsle byggas ut och mer av produktionen avdelas för export. Och då blir det inte möjligt all öka den privatii konsumiionen lika snabbi som under 1974 och 1976.

Men", forlsatle jag, "också utrymmet för nya, kosinadskriivande reformer kommer att vara begränsat. Stal och kon-imun ställs inför hårdhänta val, där vi politiker måste ge besked om vad vi sälier främsi.

Det är viktigt alt vi här inle bedrar oss själva eller väljarna."

Jag skulle vilja använda precis samma ord i dag som i den senaste ekonomiska debatten här i kanimaren den 3 juni om den ekonomiska siiuaiionen. På den punkten finns det alltså ingen som helsl förändring.

Men nu säger herr Palme i stället i sill anförande, och det är en mycket hård anklagelse mot oss tindra: "Till skillnad från vad son-i giiller den borgerliga regeringsdeklarationen har vi samma program efter valet som före." Det här är alltså en antydan om atl vi skulle hii förändriit vårt program som en följd av valulslagel. Lål mig då för folkpartiets del svtira detta:

Vi sökle väljarnas förtroende för ett program som förenar den sociala oi-nsorgen med motstånd mot alla slag av maktkoncentriition. Vi fick ell kraftigi ökat stöd på det programn-iet, vi fick mer än 100 000 nya väljare. Vi arbeiar för atl förverkliga del programmet steg för steg. Del gäller tryggheten och sociala reformer. Arbete åt alla är en likii sjiilvklar Ulgångspunkt för den nya regeringen som det viir för den tidigare. Fullföljandet av arbetslivets förnyelse kommer atl fortsätta på det säti som anges i regeringsförklaringen, och på åtskilliga andra sätt också, och som mera detaljerat kommer att framgå av de proposiiioner som framläggs under mandaiperioden,

Vi begärde att kravet påjämställdhet n-iellan kvinnor och män verkligen skulle föras fram kraftfullare än lidigare, atl vi inför en lag mot könsdiskriminering, som skulle göra del omöjligt att också i privatii, kooperativa och kommunala förelag särbehandla kvinnor på ell sätt som innebär en ren könsdiskriminering. Vi kommer att jobba för en sådan lag mot könsdiskriminering.

Vi begärde en ökad vårdutbildning nu för all se till alt 1980-talet inte kommeratt medföra en vårdkris förde människor som byggt upp Sverige, för del snabbi växande antalet pensionärer som finns i vårt hind. Vi kommer att jobba för del.

Vi vill ha elt husläkarsystem där man för patienter, läkiire och sjuksköterskor och andrii i vården närmare varandra. Och i regeringsförkkiringen finns en positiv inställning till just en sådan reform.

Vi vill ha en allmän iirbeislöshetsförsäkring. som omfattar tillti soi-ii siiiller sig lill arbetsmarknadens förfogande. Också det kravei återfinns i regeringsförklaringen.

När det gäller insatser för all minska maktkoncentrationen har vi pekat

på atl det i Sverige behövs en hårdare lagstiftning mot monopol och karteller och sammanslagningar som minskar konkurrensen. Del finns trots allt en mycket snabb ulveckling i Sverige mot en ökad maktkoncentration både i näringslivet och på annat håll.

Vi kommer att arbeta för en fördjupad kommunal demokrati n-ied direktvalda kommundelsråd, där människor i olika kommundehir fär viiljii representanter, som är med och direki påverkar hur den kommundelen skall utvecklas.

Vi vill också se till att utstampningen av mindre och medelslorti företag inte fortsätter, därför att om den gör det komn-ier vi att rusa fram mot ett Sverige som domineras av iintingen privatmonopol eller förstatligande av näringslivet.

Vi begärde också ett förtroende för en ökad internationell solidaritet och ett ökat ansvar för kommande generationer. Av regeringsförklaringen framgår också alt vi ser enprocentsmålet som ett etappmål, iiit vi vill ha ett ökat stöd till kampen för frigörelse i södra Afrika. Vi kommer atl verka och uttala oss på olika sätt för att försöka motverka förtryck och diktatur varhelst det förekommer. Det som t. ex. hänt i Thailand de senaste veckorna är utomordentligt oroande inte bara för fri- och rättigheterna i det landet utan också med tanke på de konfiikier det kan utlösa i den delen av världen.

Vi har också uttalat oss fören energipolitik som så långt möjligt bevarar vår handlingsfrihet för framtiden.

När jag gått igenom, punkt för punkt, vad vi gick ul med i valrörelsen och vad vi nu iirbeiar med frän kanslihusel harjag kommil lill slutsiilsen atl Olof Palme har fel när han säger alt vi har ett annat program efter valet än före. Den polilik vi begärt väljarnas mandal för kommer vi också alt försöka fullfölja när vi har fått det mandatet och går in i iirbeiet.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 19.76

Allmänpolitisk debatt

Herr finansministern BOHMAN:

Herr lalman! Det regeringsskifte som blev följden av valet den 19 september bröt maktkoncentrationen i svensk politik. Del kommer all ge vårt land en ny och bättre polilik. En polilik som med regeringsförklaringens ord kommer alt "stärka den enskildes valfrihet och värna och utveckla vårt öppna samhälle".

En av den frtmska tidskriften Piiris Matchs mera kända journalister betecknade häromdagen valutgången som en jordbävning. Valresultatet innebar, menade han, ett omvälvande avbrott i den kollektivismens och socialismens polilik som under de sentisie åren iilltmer san sin priigel på vårt land.

Valutgången har föriinleit många förkkiringar och ännu fler boriförklaringar, som vi hörde här nyss. Olika meningar har gjort sig gälliinde om de avgörande orsakerna, och det är kkirt att fierti faktorer har bidragil. Men en sak är klar: Valulgången hade yliersi inie sin orsak i dei ena eller iindrti lakiiska spelei eller i den ena eller tindra för ögonblicket iik-luella frågiin. Del som hände den 19 september htidc långl mera djup-

43

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

44

gående orsaker än så.

Valresuluitei viir - del visar siffror och del säger oss vår erfarenhei

- en logisk följd av en ulveckling som pågån under hela 1970-iiilel,
en ulveckling som vi åierfinner i del ena europeiska landet efter det
andra, niimligen den demokraiiskii söcialisn-icns oförmåga atl lösa dagens
samhällsproblem och atl fånga den nya generationen. Den demokratiska
socialism som inle minsi herr Ptilme med hiinförelse skildral i lal efter
lal har visiit sig sakna lyskrtift. Niir lYiimför alll den ungii generaiionen
i val efter val - och i land efter land - vänder sig bori från sociiilismen,
då är del ullryck för en djupgående omorieniering och förändring. Den
hårda kollektivism och den ceniriilslyrning som viirii socialismens prak
tiska verktyg har lett lill krtiv på en ny polilik. Den enskilda miinniskiin
och hennes behov tiv viilfrihel och ansvtirsfrihcl har blivii allerniitivci.

Jag skall inte ytterligare utveckla denna tes och inte heller redovisii de företeelser i del svenskii stin-ihiillei som bekräftiir dess riktighet. Del är obehövligi. 1 iinföriinde efter anförande hiir jag under de senasle åren beskrivii den klyftii som öppnal sig n-iellan den ceniralstyrdii planhushållningens polilik, som sociiildemokraiernii gjort lill sin - inle minst efter förra årets partikongress - och de krav på valfrihet som alltmer växt fram bland de enskilda människorna. Del är i den molsättningen som vi har all söka förklaringen till sociiildemokriilernas förlust av 44-åriga regeringspositioncr.

Och jiig står inte ensam bakom den förkhiringen. Även på socialdemokratiskt håll ger mtm mig rält. 1 en artikel strax före valet skrev den socialdemokratiske valstralegen Jan Lindhagen all det fanns risk Ibr iiti man "sliint på frågan om sociiilism": Förutvartinde statsrådet Ingviir Ciirlssons smält klassiskii formulering om den s. k. ivärlom-kanske-so-cialismen är belysande för dilemmat teori och verklighet. "Den demo-kriiiiskii socialismen är inte omöjlig" - skrev Gunnar Fredriksson i Aftonbladet efter valet - "men den är förbaskat svår all förklara." "So-ciiildemokriiiin iir inle liingre en piirii i liden", skrev Anders Leijon. "Den hör  1930-lalei lill."

Den nyii regeringen har ingen läil uppgifi. Kraven är - nied till riiii

- storti och förväniningiirna likaså. Och de problem och svårigheler som
vårt land slår inför är långt slörre iin vad den förulvanmde regeringen
ville eller vågiide erkännti i valrörelsen. Om tre och en hiilv veckii i
kanslihuset har lärt oss något, så är del inte minst detla.

Men jag vill, herr liilnian, sirykii under den gemenskap på vilken vårt samhälle och vårt poliiiska liv vikir.  Även om viilrörelsernti är billra

- del har giilli inie minst den senasle valrörelsen - och ord hiir fiillis
som i andra samn-iiinhiing brukar lysa meil sin frånvaro, iir vi iilhi i dennii
kammare medvelnii om alt del svenska viiinirdssamhiillet har byggts
upp under bred partipolitisk enighet. Den enigheien slår vi vtiki om i
regeringsförklaringen, och den enigheien kommer vi iiven i forisiinningen
all sirävii efter. Sveriges och vårt folks biisla iir och måsie förbli den
gemensiii-nniii niimnarcn Ibr allii vårti ansiriingningar.

Atl en ny regerings politik komn-ier alt innebiirti förändringar är självklart. Till en början blir de inte stora. Vi hiir ingen anledning att gå ul och demonstrera nyheter bara för demonstrationens egen skull. Steg försteg kommer människorna i vårt land all märkii kursomläggningen. Utrymmet för enskilda människors självbesiiimmandc kommer alt vidgas. På skattepolitikens område kommer oriillvisor och oriniligheter alt avskaffas. På näringspolitikens område kommer den ulveckling som gjort de små och medelstora företagens situation alll bekymmersammare att brytas. På bostadspolitikens område kommer valfriheten alt stärkas. På lagsiiflningsområdel skall vi skapa ökad klarhet och förbättra den enskildes rättstrygghet. Men ingen uppgift är viktigare än all lösa de överhängande problem som hela vår samhiillsekonoi-ni i dag slår inför.

Vi har lämnat efter oss, säger socialdemokraterna, en välordnad, en stark och en problemfri ekonomi. Men den bilden är, som jag sagl redan lidigare i dag, inte sann. Visst är den svenska samhällsekonomin i grunden stark. Vi har tillgångar och möjligheter som få andra nationer. Men den gamla regeringen har under de senasle åren inle hushållat med dessa tillgångar. Vi har helt enkelt levt långl över vad vi hii fl råd med. Och vi står nu inför elt bistert uppvaknande. Problem som den lidigare regeringen har sopat under mattan framträder nu alll tydligare.

Mot den bakgrunden är del nödvändigt all lala klarspråk, iill ge en sann skildring av den ekonomiska verkligheten. Del vore all föra det svenska folkel bakom ljuset alt inle ge en sådan redovisning. Och del vore fel att inte samtidigi klarlägga vad som kan behövas för att rälla till bristerna i samhällsekonomin och återställa den biilans som gåll förlorad. Det är desto viktigare atl göra del, son-| vi inte kan fullfölja en polilik inriktad på fortsatta sociala reformer och höjl viilstånd för hela svenska folket, om vi inte kan sanera vår ekonomi.

Under både 1975 och 1976, herr lalman, har vår industri haft svårt atl göra sig gällande i den internationella konkurrensen. Sverige har förlorat delar av exportmarknaderna. Under konjunkturdämpningen 1975 minskade OECD-länderna sin lolala export med 6 "i i volym räknat. Men den svenska exporten gick ner med inte mindre än 12 '.n - dubbelt så myckel. När världshandeln under andra halvåret 1975 vände uppåt, fortsatte den svenska exporten att sjunka. Och under första halvåret 1976 har den svenska andelen av världshandeln sjunkit ylterligare. Även om lägel sannolikt kommer att förbättras under de sista månaderna av det här året, lär vi ändå ligga långt sämre än andra med oss jämförbara länder.

Den socialdemokratiska regeringen räknade i årets finansplan med att Sverige skulle få ett överskott i handelsbiilansen - alltså en skillnad mellan export och import - på drygt I miljard kronor. Därmed skulle vi kunna nedbringa vårt underskott i bytesbalansen med 1,5 miljarder kronor. Men också här har det slagit fel. Under första halvåret blev del inget överskon alls i handelsbalansen. Tvärtom ett underskott på mer än en halv miljard kronor, och det har sedan dess.ökat. Nu hoppas vi tiit handelsbiilansen skall förbättras någol under hösten och atl vi slipper ett underskott i

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

45

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

46

år, men på bytesbalanssidan måste vi av allt att döma räkna med i stort sett samma brist som förra året, dvs. 6,7 miljarder kronor. Bakom dessa siffror döljer sig en rad olika problem.

För det första har det internationella konjunkturmönstret nu avvikit från tidigare. De stimulansåtgärder som vidtogs utomlands i den rådande djupa konjunkturnedgången förra året ledde främst till ökad privat konsumlion och inte till den uppgång av investeringarna som normalt brukar äga rum i samband med alt konjunkturen vänder uppåt. Eftersom den svenska exportindustrin är inriktad jusl på investeringsvaror, kunde Sverige inte, och kan fortfarande inte, dra nytta av denna återhämtning.

Della är emellertid bara en av förklaringarna. Kostnadsutvecklingen i Sverige är den andra. Denna utveckling har varit mycket snabbare än i våra viktigare konkurrentländer.' Det har gång på gång understrukils i olika sammanhang, inte minst i konjunkturinstitutets rapporter både i vintras och i våras, att så kan det inte fortgå. Arbetskraftskostnaderna har i vårt land under de två senaste åren ökat med nära 40 % medan motsvarande siffror för t. ex. Västtyskland - vår viktigaste handelspartner och vår farligaste konkurrent - var bara 15 %. Vi har passerat t. o. m. Förenta staterna i arbetskraftskostnader under dessa år. Samtidigt har produktivitetsökningen hos oss varit svag. Vår teknik är inte så överlägsen omvärldens och våra produkter kvalitetsmässigl inte så mycket bättre att kunderna har varit beredda att betala högre priser för svenska varor än för andra. Sverige har alltså förlorat marknadsandelar på exporten. Svenska företag har nu också börjat förlora andelar på hemmamarknaden.

Den svaga exportutvecklingen har också påverkats av den väldiga lageruppbyggnad som ägt rum under år 1975 och som fortsatt under 1976. Visst har vi alla varit överens om alt stödja lageruppbyggnaden av sys-selsättningspoliliska skäl. Men dessa lager har blivit för stora och att realisera dem erbjuder stora och svåra problem. Lagren måste nu avvecklas i ett relativt svagt internationellt konjunkturskede, och det leder i sin tur till en långsammare produktionsuppgång här hemma än vad fallet annars skulle ha varit. Detta påverkar naturligtvis också sysselsättningen på ett oförmånligt sätt.

Att göra gällande att den nedsatta konkurrenskraften och de svåra bylesbalansproblemen är det pris som Sverige varit tvunget att betala för atl kunna upprätthålla full sysselsättning vore att bortförklara vad som faktiskt har hänt. Handels- och bytesbalansutvecklingen har naturligtvis påverkats av den ökning av den privata konsumtionen som i sin tur har motiverats av bl. a. sysselsättningspolitiska skäl. Men den hade inte behövt förutsätta att arbetskraftskostnaderna skulle stiga med 40 9n. Samma reala köpkraftsökning hos arbetstagarna och konsumenterna hade kunnai åstadkommas inom ramen för en mycket lägre löne-och arbetskraftskoslnadsökning. En sådan långsammare kostnadsutveckling skulle ha medverkat till ökade exportmöjligheter och därmed till ell bällre kapacitetsutnyttjande inom vår ekonomi samt till en högre

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

- inte lägre - efterfrågan på arbetskraft och dessutom till en starkare      Nr 16
bytesbalans.

Det som jag nu säger, herr lalman, innebär inle att jag lägger skulden för kostnadsökningarna på löntagarorganisationerna. Det är helt enkelt deras skyldighet att ta lill vara sina medlemmars intressen och alt verka för att de får sin del av standardökningen. Och de har lärt sig alt prisutvecklingen regelmässigt brukar överskrida regeringens prisprognoser med ett par procent varje år, och sedan har de anpassat sina krav härefter, efter de förväntningar på fortsatt inflation som alltså varit rådande.

Sedan har det svenska skattesystemet bidragit lill att på ett helt orimligt sätt driva upp de brunolöneökningar som har behövts för att ge löntagarna en given neitolöneökning.

Vad som saknats - och det är här den tidigare socialdemokratiska regeringens ansvar kommer in i bilden - har varit en målmedveien och bestämd politik, inriktad på att hålla tillbaka kostnadsutvecklingen. Man underlät att vidta åtgärder trols alt man klart såg hur de svenska kostnaderna skenade förbi kostnaderna i Västtyskland och Förenta staterna. Och konsekvensen blev - som jag nu talade om - förlorad produktion och förlorade marknadsandelar. Och det är dyrt och svårt atl ta sådant tillbaka.

Inflationstakten är fortfarande oroande. I år är del bara Italien, Finland och Storbritannien som har högre infialionslakt än vad Sverige har. Norge och Frankrike ligger i vår närhet. Västtyskland och Förenta staterna ligger väsentligt lägre.

Men samma otillfredsställande bild visar den svenska produktionen. Industriproduktionen gick ned under 1975. Inom sågverksindustrin viir nedgången omkring 25 "). alltså en Oärdedel, inom pappersindustrin 21 9i). mer än en femtedel, inom gruvindustrin och massaindustrin nära 12 9)1. Och utvecklingen har fortsatt också i år, även om förhållandena varit något annorlunda i olika branscher. Mellan januari och augusti i år gick industriproduktionen ned med nära 3,5 9t> i jämförelse nied motsvarande - otillfredsställande - siffror förra året. Nu tycks nedgången dämpas, men alll tyder ändå på att vi för hela 1976 får ännu sämre siffror än vad vi hade 1975, dvs. en produktionsminskning på ca 1,5 ">.

1 OECD:s Sverigerapporl, som kom i april i år, hette det atl Sverige "var ett av de få niedlemsländer som inle bevittnade en nedgång i produktion och sysselsättning förra året". Detta påstående utnyttjades, som många av er vet, flitigt i valrörelsen, inte minst från socialdemokratiskt håll. Men vad man inte nämnde i de sammanhangen var all vår BNP-ökning under 1975 på ungefär en halv procent - för mer var del inle

- så gott som hell var alt hänföra lill den offentliga tjänsteproduktionen
och alt varu- och kraftproduktionen gick ned med 1,6 "o av BNP. Och
under 1976 lycks varuproduktionen komma atl fortsätta nedåt. Det är
alltså den offentliga, med skatter finansierade tjänsteproduktionen som
även i år svarar för de positiva siffrorna.

Och på offentlig, skaltebelald tjänsteproduktion - hur nödvändig den

47

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

48

än n-iå vara - kan inget land leva i längden. Basen för vårt, liksom tindra länders, välstånd är den varu- och tjänsteproduktion som vi kan avsätta inom landet eller sälja lill omvärlden. Och siffrorna för vår sysselsättning - antalet arbelslösa och anliilel människor i arbeie - avspeglar den vikande utvecklingen jusl på produktionssidan. Induslrisysselsältningen försämrades under loppet av 1975. Detsamma gäller i fråga om de sysselsatta i hela näringslivet. Och nedgången har fortsatt även innevarande år. Under första och andrti kviirtalet 1976 sjönk anlalel sysselsallii i näringslivet med 1,2 resp. 1,1 ''-0 i förhällande lill motsvarande - dåliga - perioder förra årei. Inom induslrin var nedgången ännu mer påiaglig, niira 3 "o under både förslå och andra kvaruilel.

När man alltså - som herr Paln-ie nyss gjorde - går ut och lalar om vårt goda sysselsättningsläge kan det knappast varti della som man liinker på.

Jag vet vad den nya oppositionen kommer att säga. Del har mtm ju upprepal under hela valrörelsen, nämligen att del avgörtmde är att det totala anlalel sysselsatta har ökat under de senasle åren liick vare den socialdemokratiska poliiiken. Så brukar del låta. 1 så måtto är detla sant som att det - i partipolitisk enighet - har vidtagits en lång rad olika åigärder i värt land för alt hålla den öppna arbetslösheten nere: beredskapsarbeten, omskolning, förtidspensionering, sänkt pensionsålder, utbyggd offenilig sysselsällning, nya trygghetslagar och lagerstöd. Antalet deltidsarbeten har också ökat. De här ålgärderna niåsie självfallet få effekl och det har de också fåll. Åigärder av della slag har behövis för all undvika öppen arbeislöshei ur både mänsklig och samhällsekonomisk synvinkel. I del här avseendei kommer den nya regeringens polilik ime iill avvika från den polilik som bedriviis under de seniisie åren. Men den här poliiiken kommer all ställa betydligt högre krav på företagens finansiella styrka i dag än vad  fallet var lidigare.

Men del viktigaste i det här sammanhanget iir atl vi vet vad vi gör, all vi är medvetna om de här sambanden och an vi öppet kan redovisa den verkliga bilden av vårt Iblkhushåll och vår ekonomi med de problem som finns. Om man gör jämförelser med omvärlden och går ut och slår sig för sill bröst med påståendet an Sverige slutgiltigt och definitivt har kunnai lösa den fulla sysselsättningens problem, och all dellii inie behöver få några konsekvenser, då tecknar man en felaktig bild av verkligheten. Om vi i Sverige till kalegorin arbelslösa skulle räkna även människor som ingår i arbetskraften men inte kan erhålla arbeie på den öppna marknaden, då skulle vi få iirbetslösheissiffror som internationellt sett inte är anmärkningsvärt låga. Den svenskii arbetslösheten skulle då ligga vid omkring 4 "o i stället för på i runt liil 1,5 "n. där vi nu befinner oss i statistiken.

1 dagsläget finns nya orosmoln bakom horisonten även i detui hiin-seende. Vi har - son-i jag redan påmint om - en rekordhög lagerhållning. Vi hiir en alltför högl kostnadsläge. Dessutom iir lönsamheten i den konkurrensuisaiia induslrin den näst lägsta och i den icke konkurrens-

utsatta industrin den lägsta som vi har haft under hela efterkrigsperioden. I ell sådant läge kan vårt näringsliv knapptisl fortsätta all producera på lager. För hösten och vintern finns därför risk för vissa sysselsättningssvårigheter. Antalet människor som har berörts av varsel om personalinskränkning ligger i år klart över motsvarande siffror från förra året och väsentligt högre än  1974.

Vi kommer från regeringens sida atl göra alll vad vi kan för att förebygga ökad arbetslöshet. Jag upprepar detta. Vi har redan beslutat att förlänga frisläppet av investeringsfonder för konjunkturuljämning 1. o. m. förslå kvartalet näsla år och kommer all lägga förslag om moisvarande åigärder i vad gäller de invesleringsbidrag och invesleringsavdrag som annars skulle ha löpl ut vid årsskiftet. Om så erfordras - och det får bedömas i samband med finansplan och budgetproposition - kommer dessa investeringsstimulerande och sysselsättningsfrämjande åtgärder atl förstärkas.

Del finns anledning att åter stryka under all del i längden inte går att lösa folkhushållets och sysselsättningens problem genom en ohämmad expansion av den offentliga sekiorn. Förutsättningen för en utbyggnad av denna sektor är att vi kan åstadkomma en moisvarande produktions-och produktivitetsökning i näringslivet. Detta är realiteter som inte minst 1975 års långtidsutredning och andra liknande utredningar klart har strukit under.

Det centrala problemet i dag är således all komma till rätta med kostnadsökningen och att återställa del svenska näringslivets konkurrenskraft. Statsministern har i sitt anförande belyst de allvarliga följder som de snabba kostnadssiegringarna, den sjunkande produktiviteten och den minskande lönsamheten har haft. Han har också vtirnal för de risker för vår välfärd och sysselsällning som följer med en fortsall ekonomisk polilik av del slag som bedrivits under de senaste åren.

Del vilar elt slort ansvar på parterna på arbetsmarknaden inför årets lönerörelse. Den måste utgå ifrån den verklighet som vi alla känner -även om inte alla har haft sai-|-ima inlresse av att öppet redovisa den verkligheten. Löneökningar som inte tar hänsyn till uppenbara ekonomiska fakta ligger varken i landets eller i arbetstagarnas intresse. För löntagarna gäller att ingen kan vara betjänt av alt bara få luft i lönekuvertet, atl resultatet blir förstärkt inflation, Ibrsämrad konkurrenskraft, försvagad ekonomi och minskad tilltro ute i världen till vår ekonomiska styrka.

Del beror inte på någon tillfällighet att våra företag i dag brottas med stora problem, att stålindustrin, textil- och skoindustrin har stora bekymmer. För landet som helhet gäller att om vi inle kan lösa våra kostnads- och konkurrensproblem, då kommer vi på sikl inte all kunna hävda vare sig den svenska kronans värde eller den fulla sysselsättningen, med alla de allvarliga problem som det skulle föra med sig och som jag tror alt kammarens ledamöier väl känner till från andra länder. Och en devalvering löser deflnitivi inga problem. Den skapar nya problem, och

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

49

4 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

50

den skulle - mot denna regerings uttalade vilja och ambitioner - kunna tvinga in oss i en situation där arbelsmarknadens frihet skulle kunna rubbas.

En fri arbetsmarknad förutsätter all parterna är klart medvetna om sitt lands ekonomiska situation. Jag förutsätter atl de stundande avtalsförhandlingarna kommer atl präglas av detta ansvar. Alla bör emellertid vara på det klara med att denna regering, om så erfordras, inte kommer att tveka atl vidta åtgärder, ägnade såväl att begränsa köpkraftsökningen under det kommande året till vad som är samhällsekonomiskt acceptabelt som att förbättra vår exportindustris konkurrenskraft.

Senare i höst kommer regeringen atl förelägga riksdagen förslag till ett nytt skalleprovisorium för 1977. Skatteomläggningens syfte är i första hand att möjliggöra meningsfulla fria avtalsförhandlingar, att få kontroll över kostnadslägel och att förbältra möjlighelerna att lägga grunden för en starkare ekonomi.

Men detta förslag kommer atl innebära en köpkraflsökning för inkomsttagarna, och utrymmet för sådan köpkraftsökning är begränsat. I själva verket förhåller det sig så, att möjligheterna till ökad privat konsumtion står i nära nog omvänd proportion till möjligheterna till brul-tolöneökningar. Ju mer näringslivets arbetskraftskostnader ökar, desto sämre kommer svensk exportindustris konkurrenskraft att utvecklas och desto nödvändigare blir del all begränsa den reala köpkraftsökningen.

Den nya regeringen kommer att följa en konsekvent linje. Det övergripande målet, att hävda vår ekonomi, är så väsentligt för hela vårt folk att vi måste vara beredda att vidta även de impopulära och obekväma åtgärder som teniporärl kan vara nödvändiga.

Jag är självfallel i dag inte beredd att precisera vad som kan komma all behövas - eller om något skall behövas. Vi vet för litet om den kommande utvecklingen. Men till den arsenal som slår lill regeringens förfogande hör bl. a. höjd mervärdeskatt. Momsen är ett naturligt konjunk-lurpolitiskt instrument. De borgerliga partierna har tidigare medverkiii lill att använda det instrumentet i konjunkiurslimulerande syfte. I en annan situation kan motsatsen bli aktuell - en efterfrågedämpande moms-höjning. Även sparstimulerande åtgärder av olika slag kan komma i fråga - i första hand självfallet frivilliga, men insatser av annan natur kan ingalunda uteslutas.

Av såväl konjunkturpoliliska och statsfinansiella som energipolitiska skäl framstår en utbyggd energibeskattning som ofrånkomlig, och regeringen är beredd att lägga fram förslag i det hänseendet.

Herr talman! Del beryktade bord som den nya regeringen går till -och som statsministern också i dag har talat om - är sannerligen inte någol dukat bord, där del bara är att ta för sig. Del här bordel är avätet, och notan ligger obetald kvar på bordel. Den nyti regeringens uppgift blir alt diska upp efter kalaset. Och notan, den får vi allii vara med atl betala.

Skall Sverige kunna fullfölja sin välståndsutveckling - och del iir enligi

regeringsförklaringen vårt mål - då är det, som det heter i regeringens deklaration, "en avgörande uppgift under de närmaste åren att skapa balans i samhällsekonomin och stärka den internationella konkurrenskraften". Det är obestridligt atl Sverige under de senaste åren producerat alltför litet. Vår konsumtion har betalats genom lån utomlands. Detta kan självfallet inte fortgå hur länge som helsl. Vi måste alltså producera mera. Och vi måste producera till relativt sett lägre priser än vad vi gör i dag. Vi kan i längden inte låna utomlands bara för att finansiera en överförbrukning här hemma. En sådan politik leder ofrånkomligen till situationer som vår omvärld visar upp alltför många skrämmande exempel på.

Som ansvarig inom regeringen, herr talman, för den ekonomiska politik som måste bedrivas i vårt land under de närmaste åren har jag ansett del vara min skyldighet att beskriva den verklighet som regeringen mött under sina första veckor - en verklighet, vars problem vi hell enkelt är tvingade att ta itu med.

Säkert kommer många av gammal slentrian att påstå att Gösta Bohman han svartmålar bara. Så har det ju ofta brukat låta. Men nu ligger valet bakom oss. Det slags beskyllningar fyller inle längre något syfte. Nu är det vår skyldighet - och med ordet "vår" avser jag hela denna riksdag

-   att se verkligheten som den är. Strutsar blir sällan bra ekonomiministrar

-   och inte heller bra oppositionspolitiker. Det säger sig självt att det är regeringen, och den majoritet i riksdagen som regeringen stödjer sig på, som har att bära ansvaret för den ekonomiska politiken. Vi har strävat efter all få det ansvaret. Väljarna har givit oss det. Och vi kommer inte alt vika från del. Men vi delar ansvarei med denna riksdag i dess helhet.

När vi i regeringsförklaringen säger, att vi kommer att söka ett så brett samförstånd som möjligt kring vår politik, är det alltså ord som vi verkligen menar. Vi eftersträvar inga nya Haga-uppgörelser. Vi behöver dem inte. Men vi söker än mindre den konfronlationspolitik som vi sett exempel på under tidigare riksdagar. Vi efterlyser en ansvarsfull opposition mot en ansvarsfull regeringspolitik. Och vi söker ett fast och förtroendefullt samarbete med de skilda intressen och parier som vårt samhälle bygger på. Vi söker sådant samförstånd, därför atl verkligheten kräver det. Och landet behöver del.

Med regeringsskiftet har Sverige gått in i ett nytt skede. Enpartisystemets decennier ligger bakom oss. Framför oss ligger en tid som kommer att vitalisera och förnya vårt politiska liv, att stimulera den politiska debatten och öka det politiska intresset bland de enskilda människorna ute i landei.

Vi går in i ett öppnare och friare klimat, i vilket enskilda människor, grupper och organisationer kommer att få det lättare att bli hörda av makthavare i riksdag och regering, en atmosfär där tendenserna till centralstyrning och byråkratisering gradvis kommer alt brytas och förbytas i sin motsats. Vi kommer att förnya politiken och att förbättra den. Vår uppgift är att lägga en fast grund för kommande decenniers välfärds-

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

52

utveckling och för en samhällsstruktur där gemenskapens krav på solidaritet utgår från de enskilda medborgarnas valfrihet och ansvarstagande.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! För första gången på flera årtionden har Sverige nu en regering ulan socialdemokrater. I andra länder har regeringar kommit och gått. I vårt land har många betraktat det som någol av naturens ordning att ett och samma parti alltid skall styra.

Mot den bakgrunden finns det självfallel både slorti förväniningar och många frågor kring det nya politiska läget.

Vi är i folkpartiet övertygade om att den växling vid makten som väljarna röstat fram kommeratt vara till fördel för det svenska samhället och för vår demokrati.

Det betyder inte alls att svensk liberalism står i någon total motsättning till vad socialdemokratin representerar. Vi vet atl socialdemokraterna genom åren uträttat myckel för att säkra demokratin, öka tryggheten och göra vårt samhälle mera rättvist. Vi vet också an avgörande värderingarom social omsorg, förnyelse av arbetslivet och jämställdhet mellan kvinnor och män ofta förenar folkpartiet och socialdemokraterna.

Men samtidigt tror vi som liberaler alt samhället blir alllför stelbent och byråkratiskt om mycket makt samlas på få händer, om alllmer bestäms av stora företag, mäktiga organisationer och cenlrala myndigheter. Vi bör vidga mångfalden och sprida inflytandet lill många människor. Vi får inle skapa ett samhälle där del mesta av initiativ och beslut kommer uppifrån.

Del fanns överhängande risker för alllnier av socialism, centralstyrning och byråkratisering om den gamla regeringen suttit kvar. Nu har väljarna sagt nej lill en sådan inriktning av vårt samhälle.

Läroboksförlagen kommer icke att förstatligas. När de anslällda får del i företagens kapitalbildning skall del ske i former som är förenliga med en decentraliserad, liberal ekonomi. Sammiinvävningen av den politiska makteliten och den ekonomiska makteliten kommer att motverkas. Staten skall dra upp ramar för förelagens verksamhel, inle placera sitt folk inne i storföretagens slutna styrelserum. Och vi måste nu la krafttag för att motverka den utstampning av n-|indre, sjiilvsländiga förelag som varit så farligt snabb under de sentisie åren.

Jag har också goda förhoppningar om an den deball om kollektiv-anslutningen som skjutit fart inom socialdemokratin efter valei så småningom skall leda till att man beslutar avskaffa denna form av medlemsvärvning. Även lill socialdemokraterna, som gjort så stora insatser för all fördjupa demokratin, bör människor söka sig av fri vilja, inte anslutits med tvång.

Regeringsskiftet kommer också all leda till en biitire poliliski kliniiii och en viialare deball här i landei. Det finns alltid risker för likriktning och anpassning när makthavarna ständigt är desamma, aldrig byts ul.

Och när bara ett parti får chansen iill prakiiski visa vad det vill och vad det duger lill är del län att sprida falska myter om vtid de andra partierna står för.

Olof Palme hiir drivit en annan tes efter valet. Enligt honom och andra skulle regeringsskiftet leda lill ett lystnadens och den borgerliga konformismens samhälle. Pressen - tidningarna, massmedierna - skulle i ett slag övergå från iiit kritiskt grtinska till iiti kritiklöst hylla de styrande.

Från liberala utgångspunkter kan jag omöjligen förslå den synpunkten. Massmedierna får inte ses som megafoner för partier eller mäktiga intressen. En liberal pressyn bygger på alt journalislernas främsta förpliktelse är alt dra fram och redovisa verkligheten för sina läsare. De skall inte gå i partiernas ledband. Del gör de inte heller. Svenska massmedier och journtilisler känner i regel ansvarei alt ge en fri och mångsidig information, all granska de mtikihavande och värna enskilda människors rätt.

Vi känner samtidigt vårt ansvar att ge del ekonomiska stöd till pressen som är nödvändigt för att den skall kunna bevara sin mångsidighet. En liberal kultur- och massmediapolilik bygger just på viljan lill frihet och mångfald. Många skiftande röster skall höras i debatt och samhällsliv. Friheten skall värnas och vidgas. Informationen bör vara bred och öppen.

Om det har många av våra debatter genom åren handlat: skyddet av fri- och rättigheterna i grundlagen, hur vi skulle utforma lilteraturstödet, reglerna om tystnadsplikt, för alt nu bara påminna otn några.

Hela vårt förflutna visar, atl folkpartiet i regeringsställning - liksom tidigare i opposition - kommer all arbeta för att vidga debattens gränser och förbältra dess villkor.

Det är också till fördel - det har redan statsministern och ekonomiministern konstaterat - för vårt politiska klin-ial att ingen mer valrörelse i Sverige kan föras på temat att bara ett parti skulle vara för social trygghet. Aldrig mer kommer gamla människor atl kunna skrämmas med all de skulle mistii sin pension eller sin vårdplats om andra än socialdemokraterna får regera. När sådana myter nu definitivt rensas ut kan debatten föras om verkliga och inte inbillade skiljelinjer.

Regeringsförklaringen visar atl den nya regeringens politik är socialt ansvarsfull.

Del framgår av vår viljeinriktning. Arbetslivets förnyelse skall föras vidare. Kampen mot dåliga arbetsmiljöer skall intensifieras. Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män skall påskyndas. Solidarilelen kräver alt reformer för de sämst ställda salts främsi. Arbeie ål alla är elt centralt mål.

Del framgår lika klart av de konkreta reformer som har tagits upp i regeringsförklaringen. 1 många fall är det angelägna samhällsförändringar som den gamla regeringen motsatt sig men som nu kan bli verklighet: ett husläkarsystem för en mänskligare vård, där läkare, sjuksköterskor och andra i vården har en mycket närmare kontakt med patienterna, en lag mot könsdiskriminering, som skulle göra del möjligi

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

53

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

54

att med större kraft bryta de orättvisor mot kvinnorna i arbetslivet som fortfarande finns i vårt land, en allmän arbetslöshetsförsäkring och ett ökat stöd till de folk som lever i fattigdom och förtryck.

Men vi är också djupt medvetna om att dessa och andra viktiga förbättringar inte går att plocka vid ett dukat bord. Tvärtom ärver den nya regeringen utomordentligt stora svårigheter i vår ekonomi. Det är problem som nu måste lösas för att säkra tryggheten för framliden, -för att vi skall ha möjlighet att vidga välfärden och få igenom angelägna reformer.

Här är det viktigt - vi säger samma sak nu som före valet - att vi inte bedrar oss själva eller människorna i Sverige. De har rätt atl få en realistisk bild av den verklighet som varje parti och varje regering har att möta. Politikernas uppgift skall och får inte vara att dölja, utan att öppet redovisa och ta ställning lill förutsättningarna för alt förverkliga vår vilja till reformer.

Del var vår hållning före valet. Det riktiga i den inställningen har ytterligare inskärpts efter valet.

Ta t. ex. Stålverk 80, detta jätteprojekt som skulle betyda så mycket för människorna i Norrbotten. Gång efter gång har högtidliga löften och stolta planer fåll överges. Men varje gång var den gamla regeringen lika tvärsäker på att den hade rätt. Varje gång avfärdade man oroliga frågor och kritiska röster. Inte bara så alt sakskälen viftades undan, ulan de som vågade ha en avvikande uppfattning, de som vågade ställa frågor, fick dessutom sin heder och sin goda vilja ifrågasatt.

Nu börjar vi se hela resultatet. Den gamla regeringens planer har visat sig verklighetsfrämmande. Styrelsen för Norrbottens Järnverk, däribland företrädarna för de anställda, gör nu bedömningen att all kraft måste sältas in pä all klara NJA, inle på alt bygga luftslott, som skulle bli ett ytterligare hot mot NJA.

Den gamla regeringen visste under valrörelsen att dess löften och påståenden om Stålverk 80 saknade verklighetsgrund och att Norrbollens Järnverk befann sig i en akut kris. Men den valde att dölja den verkligheten. Nu blir del den nya regeringens uppgift att ge sig i kast med del här. Och vi måste söka klarlägga allt som har hänt för all få vägledning om vad som bör hända för framtiden.

Socialdemokraternas handläggning av Stålverk 80 lär oss väldigt mycket. Den visar faran med en regering som söker gömma undan verkligheten i stället för att ta hänsyn till den, som låser sig i en attityd av egen-rättfärdighet i stället för att ta intryck av sakkunniga kritiker.

Ingen - allra minst de anställda - är betjänta av löften och förhoppningar som inte går alt infria. Ingen - allra minst de anställda - har glädje av atl regering och centrala myndigheter lar på sig projeki och detaljstyrning av näringslivet som man saknar tid. överblick och kunnande för att sköta. Del går till sist ut över de uppgifter som det är nödvändigt och viktigt att siaten ägnar all kraft åt, som an hjälpa människor när del blir akula svårigheler med sysselsättningen på en viss ort eller i en viss bransch.

Också i fråga om energipolitiken är det viktigt att vi redovisar och prövar de svårigheter som finns. I regeringsförklaringen slås fast att regeringen skall föra en energipolitik som tryggar energiförsörjningen och sysselsättningen samt ger handlingsfrihet för framtiden.

Skall vi bevara så mycket som möjligt av vår handlingsfrihet, måste kursen läggas om i förhållande lill den gamla regeringens. Det går inte atl ta lättfärdigt på kärnkraftens risker. Den nödvändiga kursändringen rymmer många problem. Belydande insatser måste göras för att söka klara de hårdare krav vi nu ställer på bl. a. en säker avfallshantering. Det blir också en besvärlig omställning i svensk kärnkraftsindustri. Och om några planerade byggen inte skulle bli tiv, får det inte leda till en ökad arbetslöshet.

Min fråga till socialdemokraterna är, särskili efter debalien i förmiddags: Är ni lika säkra som lidigare i valrörelsen på all Sverige bör gå in för en omfattande utbyggnad av kärnkraft? Säg i så fall det, så får vi diskutera hur hårt Sverige skall satsa på kärnkraft. Om ni däremot är beredda att inta en mer försiktig hållning än lidigare, bör också socialdemokratin vara intresserad av att konstruktivt pröva hur omläggningen av energipolitiken bör ske.

Det viktigaste vi måste göra är alt hushålla bättre med energi. Bara genom ett effektivt sparande kan vi undvika en snabb utbyggnad av kärnkraft och en ökad användning av olja, som också har allvarliga verkningar på miljön.

En sådan bättre hushållning kommer inte utan ansträngningar. Den kräver handfasta åigärder över en följd av år. Den drar miljardkosinader på sikt. Energin kommer att bli dyrare, för både industrin och hushållen. Det är en oundviklig följd, om vi skall nå praktiska resultat och om vi menar allvar med talet om energisparande.

Svenska folket har visat ett glädjande stort intresse för alt vi skall föra en energipolitik, som bygger på hushållning och ansvar för kommande generationer. Vi måste då också göra klart alt vi inte får en sådan energipolitik gratis och i ett enda slag. Steg för steg skall vi genomföra ell program för effeklivt sparande och därmed ökad handlingsfrihet. Vi skall inte driva in i kärnkraftssamhället. Samtidigi skall vi värna om jobben och tryggheten.

De senaste veckorna har också bekräftat att den svenska ekonomin befinner sig i stora svårigheter. Det har varit klokt att ta miljardlån i utlandet för att ge oss tid att anpassa ekonomin lill ell nytt läge med mångdubblade kostnader för import av olja. Men kvar står att vi åren framöver måste närma oss balans i utrikesaffärerna. Dröjer vi med de ålgärderna blir bakshiget senare desto större.

Industrin måste byggas ut och mer av produktionen avsättas för export. Det är livsviktigt för oss att kunna konkurrera effeklivt på världsmarknaden.

Långtidsutredningen beskrev för knappt ett år sedan den här hårda verkligheten. Vad som hänt sedan långtidsutredningen lade fram sitt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

55

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

56

betänkande har gjort läget än mer bekymmersamt. Inte bara så atl den internationella konjunkturuppgången blivit mer trevande än väniai. Svensk induslri har också lappal marknadsandelar när del tvärtom iir nödvändigt att stärka eller åtminstone hålla vår slällning på världsmarknaden. Vår konkurrenskriifi har i vikliga branscher försvagats. En Volvo har t. ex. fördubblats i pris från 1970 till i dag, när den säljs i USA. Priset på amerikanska bilar har under samma tid stigit med en dryg tredjedel. Då kan var och en förstå svårigheterna för Volvo att sälja i USA, om prisutvecklingen fortsätter på samma sätt.

En sådan ulveckling kan inte fortgå utan att den får allvariiga verkningar på sysselsättning och viilfird för människorna i del här liindet. Därför framstår det nu som en ännu mer central uppgifi att ändra skattesystemet, så atl det inte så kraftigi som i dag driver upp kostnaderna och hotar exporten. Marginalskatterna, alltså skatterna på löneökningar, måste sänkas för de breda grupperna tiv inkomsllagiire. Den insikten skall i betydligt högre grad än med den gamla regeringen prägla vår utformning av skattereformerna både för 1977 och för åren därefter.

En stark ekonomi är själva grunden för iill ge människor irygghel och för att kunna skapa ett rättvisare samhälle. Från det finns ingen undanfiykt. Vi kan inte över en längre period konsumera mer än vi producerar. Därmed ges viktiga förutsättningar för det politiska arbetet, och om del har både statsministern och ekonomiministern redan talat. De år som är kvar av 70-talet blir ingen period för lättsinnig löftespoliiik. Vi skall öppet redovisa för människorna att den privata konsumtionen inte kan öka lika snabbt som under 1974 och 1975. Också utrymmet för nya och kostnadskrävande reformer kommer alt varti starkt begränsat. Det ställer stat och kommun inför hårdhänta val.

Vad jag nu har sagt betyder naturligtvis inle alls alt vi i folkpartiet skulle göra avkall på vår vilja till reformer. Niir ekonomin är kärv testas reformviljan på allvar. Då är det särskilt viktigt all sälla insatser för de sämst ställda i främsta rummet. De gamla och de sjuka får iildrig svikas.

Några av de mest viktiga reformuppgifiernii i det svenska samhället handlar dessutom mindre om pengar och mera om an öka människors inflytande och valfrihei. Från milt partis sida känner vi en särskild förpliktelse inför tre stora sådana reformområden.

Det första är jämställdheten mellan kvinnor och män. Hundratusentals kvinnor upplever i sin vardag hurde drabbas av fördomar och missgynnas därför atl de är kvinnor.

Det gäller många kvinnor i medelåldern. De har gjort en oerhört viktig arbetsinsats i hemmet. Nu har barnen vuxit upp. De vill ta ett förvärvsarbete. Många upptäcker då att de har kommit efter i utbildningen, att det är svårt all få ett jobb, att arbetslöshetsförsäkringen ställer dem utanför. Och alllför sällan lar männen del i hemansviirei.

Det gäller också de ännu fier som redan är inne i arbetslivet. Många upptäcker hur de får lägre lön och sämre möjligheter iiii komma vidare

än sina manliga kamraler. Sverige är fortfarande i väldigt stor utsträckning ell manssamhälle. Gå till de 20-25 sämst betalda jobben! Där dominerar kvinnorna. Gå lill de bäsl belalda jobben eller lill ledningarna i näringsliven i organisalioner osv.! Del är där karlarna siller. Vi har en alltför låg värdering av de jobb där mesl kvinnor av tradition arbetar. Lönesättningen bygger fortfarande på all del skulle vara mindre viktigt att vårda människor än alt sköta maskiner.

Jag såg att några socialdemokrater i den gamla regeringens jiimslälld-helsdelegation räknade med att det genom regeringsskiftet skulle bli mindre kraft i arbetet på jämställdhet. Diir riiknar de fel. Nu skall vi tvärtom försöka göra ännu mer för atl bryiii diskrimineringen av kvinnorna.

Det är då viktigt all få fram förslag lill en hig moi könsdiskriminering. Det uppdraget gav regeringen i förra veckan till kommittén för jämställdhet mellan män och kvinnor.

Del är i diig förbjudel alt särbehandla kvinnor negalivi hos slaien. Man kan "särbehandla" om syftei iir all på del sättet få in kvinnor på jobb som tidigare dominerats av män. Men diskrimineringen av kvinnorna är förbjuden. Nu bör vi genom en lag n-iol könsdiskriminering siälla samma krav på kommunerna och på de privaiii arbetsgivarna som vi redan gör på staten. Med en sådan lag skulle man t. ex. inle kunna sälta lägre lön på ett jobb för atl del är en kvinna som har det jobbet, vilket fortfarande händer i Sverige.

Men också mycket annat mttste göras. Villkoren för de deltidsarbetande måsle förbättras. Vi skall bryta diskrimineringen i vårt skaitesystem av kvinnor som arbetar i familjeföretag. Det är diigs alt reformera studiemedelssystemet, så att man bl. a. tar bort äktamakeprövningen. Vi bör införa en allmän arbetslöshetsförsäkring, som omfattar alla som vill ha ell jobb. Den skulle ge bättre ekonomisk trygghet åt framför alll många kvinnor som varii hemarbeiande men som vill gå in på arbeismarknaden. Och den skulle ivinga oss alla alt la deras rält till förvärvsarbete mer på allviir. Försök som dragils i gång av jiimslälldhelsdelegationen för atl skiipa jämställdhet i arbetslivet skall fullföljas. Och familjepolitiken måsle-som del också framhålls i regeringsförklaringen- bygga på strävan både lill jämställdhet och lill valfrihei.

Jag känner personligen en väldig glädje att nu praktiskt få ta itu med del här arbetet. För min generation har nog ingeniing betytt mer iin debatten om könsrollerna. Jag vet att mänga värjt sig mot tanken att mannen hiir samma ansvar lör hemmet som kvinnan, har samn-ia räll till samvaro med barnen som kvinnan. Den här debiitten både plågar och frigör människorna. Den har en spriingkrtifl som för många blir en fredlig revolution i deras liv. Del är en on-ivandling iiv siimhället som fordrar både handlingskriift och hänsyn. .\n söka oss fram lill hur del skall ske iir en tiv våra vikligasie uppgifter.

Del andra områdei är: Mot byråkratisering och för närdemokraii. Vi Slår inför uppgiften all ta itu med byråkratisering och överdriven cen-

Nr 16

Onsdagen den . 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

57

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

58

iralstyrning och att vitalisera den offenlliga sektorn. Det blir ell hårt jobb, men det får inte bli ett jobb bara för oss som nu siller i kanslihusel. Tvärtom. Vi måste bryta med föreställningen att alla samhällsförändringar växer fram uppifrån och dirigeras uppifrån. Vi måste skapa större möjligheler att förändra på det lokala planet, att få ett omedelbart genomslag för nya idéer utan att sälta i gång en lång och tung central beslutsprocess. Den offentligii sekiorn måsle kunna påverkas nedifrån, både av medborgarna i slorl, genom en vidgad närdemokraii, och av de människor som jobbar hos stat och kommun. På det här områdei tror jag att den nya arbetsrätten kan spela en stor roll.

Jag vet att det finns de som är kritiska, som iror alt de offentligt anställda bara tänker på att förbättra sina egna förmåner och arbetsvillkor. Men de har fel. Jag vet inte hur många människor jag har träffat i sjukvården, i skolorna, i socialvården och på andra kommunala och statliga arbetsfält som har varit lidelsefullt intresserade av sina jobb. De vill skapa en bättre skola, en mänskligare sjukvård, en effektivare kommunal och statlig service. Vad vi nu måste göra är atl finna former för att frigöra all denna energi, alla dessa uppslag.

Jag är fast övertygad om att vi kan få ett mycket bättre samhälle om vi ger avsevärt större spelrum för lokala initiativ och för de erfarenheter som människor med lång yrkesverksamhet har samlat på sig.

Det tredje området är arbetslivets förnyelse. Vi känner från folkpartiet en stor glädje över att kraven på medbestämmande och ett mänskligare arbetsliv har slagit igenom med sådan kraft under senare år.

Arbetsdemokratin bygger på en gammal liberal insikt: När människor får vara med och bestämma frigörs energi, idealitet och ansvar. Därför kommer inte kraven på att fördjupa demokratin på arbetsplatserna och i samhället i övrigl att mattas. Tvärtom. Rätten för de många människorna att vara med och bestämmti om sin dagliga omgivning kommer att steg för steg omvandla mycket i vårt samhälle.

På många håll pågår redan en utveckling där de anslällda, praktiskt och konkret, lar alll viktigare del i besluten. Lagar som riksdagen tidigare beslutat om, t. ex. om arbetsmiljö och skyddsombudens ställning, har varit led i samma utveckling. Det reformarbetet måste drivas vidare bl. a. genom en ny arbetsmiljölag, soni skärper kraven på goda arbetsmiljöer.

De nya arbetsrättslagarna ger också nya förutsättningar. Arbetslagar-parten får en mer likvärdig ställning. Tillsammans med bl. a. lagen om styrelserepresentation bör det leda till en viktig demokratisering av arbetslivet i Sverige. Och del är något som påverkar hela samhällsuiveck-lingen. Hur arbetet organiseras och vilket inflytande människor har på sina arbetsplatser avgör i hög grad hur man trivs över huvud taget.

Vi vill se de nya lagarna som den definitiva bekräftelsen på tanken alt arbetslivets organisation inle ensidigt skall kunna bestämmiis av en part. Vi vill också se dem som en utmaning till att förändra arbetslivets villkor, all humanisera arbetet, att ta större hänsyn lill de enskilda människornas anspråk och inte låta ell snävt produktiviteisiänkande domi-

nera. Det tar sin tid. Det sker inte utan möda och problem. Beslut om nya lagar är inle detsamma som en ny verklighet. Men de kan bana väg för ett praktiskt arbete steg för steg i rätt riktning.

Vår strävan till ett mänskligare arbetsliv syftar i hög griid till till öka människors itygghel:

Tryggheten att inte få sin hälsa förstörd genom dåliga arbetsmiljöer. Det kräver bl. a. ökade resurser till arbetarskyddet. Tidningen Metallarbetarens nya larm häromdagen om hur asbesten används ute på en del arbetsplatser är bara ett av många exempel på faror och brister.

Tryggheten att ha ett arbete. Målet arbete åt alla är helt centralt för den nya regeringen. En näringspolitik som ger nya jobb är här avgörande. Men skall det klaras av behövs också en aktiv arbetsmarknadspolitik. Och sysselsättningspolitiken måste nu i hög grad verka inne i företagen, sikta till atl i samråd med de anställda utforma jobb som människor kan klara och trivas med.

Tryggheten för unga människor att få ett jobb är lika avgörande. Vi skall nu äntligen genomföra den ungdomsgaranti för arbeie, praktik eller utbildning som vi så länge har verkat för. Arbetslösheten bland ungdomar ligger alltjämt på en oacceptabelt hög nivå, och läget är allra sämst för de unga kvinnorna. Regeringen kommer därför på förslag av AMS atl förlänga en lång rad åigärder som har vidtagits mot ungdomsarbetslösheten. Åtgärderna beräknas förbättra arbetsmarknadsläget för omkring 20 000 ungdomar.

Tryggheten gäller också alt inte den egna ekonomin helt raseras när det blir arbetslöshet. Det kräver en allmän arbetslöshetsförsäkring. Men arbetslivets förnyelse handlar också om att öka valfriheten för den enskilde.

Utbilda sig skall man också kunna göra när man är medelålders eller äldre.

Litet längre ledighet skall man kunna ta också i de n-iesl förvärvsakliva åldrarna, t. ex. för att få vara tillsammans med sina barn.

Arbeta skall man kunna göra också efter den "vanliga" pensionsåldern, för människor är olika och olika yrken är olika krävande:

Ett vanligt arbetsliv består av ungefär 75 000 arbetstimmar. Inom loppei av ett antal år kommer vi att skära ned dem till kanske 70 000 timmar. Är del då rimligi att de politiskt styrande i detalj bestämmer hur varje människa skall ta ut de ökade niöjlighelernii till ledighet? Bör vi ime i stället fundera fördomsfritt över hur vi skall bygga upp ell försäkringssystem och ett arbetsliv, så att vi i högre grad överlåter åt den enskilde att själv avgöra den saken?

Därför är det gliidjande att LO, TCO och SACO/SR nu lägger ned ett så omfattande arbete också på frågor om arbetslivets kvalitet. Det material som presenteras för kongresserna för de här organisationerna är imponerande. Vi kan inte vara utan programmen om vi vill främja en samhällsutveckling i den riktningen.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

59

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Jag sammtinfattar:

Den regering i vilken folkpartiet ingår skall vara en samförsiåndsre-gering, inle en konfroniationsminislär. Omsorgen om de äldre och de sjuka skiill byggas ut, inle försvinna. Jobben och välfärden skall tryggas, inte raseras. Vår internationella solidaritel bör öka, får inle svikas. Arbeiei för jän-isiiilldhet mellan kvinnor och män skall iniensifienis, inle miittas. Arbetslivets förnyelse skall drivtis vidare, ime upphöra. Progressiva människor skiill kiinna sig slimuleriide, inte besvikna. Vårt samhälle skiill steg lör steg göras mera rättvist och mera öppet.

Under detta anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

60

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi hiir ju en mtikaber dcbiillordning, dels på grund av de regler son-i gäller, dels genom den borgerliga miijorilciens sätt iill utnyttjii den. Miin har tydligen liinkt sig all man inle bara skall ha 80 Vo av pressen i del hiir liindei, niiin skiill också ha 80 % av debatten i Sveriges riksdag.

Jag tänker inte replikera på herr Ahlmarks anförande, jag har bara hört en bil av det, utan på herr Bohmans. Jag läste nämligen hans niii-nuskript här ute, medan jag åt frukost i allsköns ro. Exakt vad han sade känner jag inte lill, men om man håller sig lill manuskripiet lycker jag att det är så uppseendeväckande att man måste säga ifrån. Det står bl. a. så här: "Då kan vi - mot denna regerings uttalade vilja och iimbiiion

-  tvingas in i en situation där arbetsmarknadens frihet skulle kunna
rubbas. Herr Bohman fortsätter med atl säga att "denna regering, om
så erfordras, inle kommer att tveka alt vidta åtgärder ägnade såväl att
begränsa köpkraftsökningen under det kommande året lill vad som är
samhällsekonomiskt acceptabelt som atl förbättra vår exportindustris
konkurrenskraft".

Här har alltså till finansminister utnämnts ledaren för ell parti som har erhållit myckel stora bidrag från företagen och som här uppträder

-  jag tror att de fiesta löntagare upplever det så - som någol av Ar
betsgivareföreningens förlängda arm. I sill första anförande i Sveriges
riksdag som finansminister börjar han hota dels med möjlighelerna att
avskaffa friheten på arbetsmarknaden, dels med all höja skatterna om
inle löntagarna håller sig i skinnet.

Jag vill bara påpeka all del är del parti som i vårtis sade all indu-slriarbelarna hade haft del för dåligl, som lade fram fullkomligt gigiiniiska överbud när del gällde skattesänkningar - framför iilli för höginkomsi-lagarna. som skulle få lioluscntals kronor - som nu kommer lillbiikii och förklarar all reallöneökningen, alliså ime barti brullolöneökningen, har viiril för hög och säger: Nu får ni hålla nere lönerna, annars kan ni bli av med er frihel all sluta iivtal på arbeismarknaden, annars kan vi klippa till er med skattehöjningar, alldeles oavsett de enorma skal-

lesänkningar som vi lovade i valet. - Det är en ny situation i Sverige!

Av avgörande betydelse för styrkan och stabiliteten i vår ekonomi är all löniagarnii i vårt land, arbetarna och tjänstemännen, byggt upp starka fackliga organisalioner och i anslutning till en lång demokratisk folkrörelsetradilion gjort dessa organisationer till ansvarsmedvetna verktyg för alt. tillvarata sina medlemmars intressen. Vi har därvid på elt i världen nästan unikt sätt lyckats förena ett vaktslående om medlemsintressena, om de stora löntagargruppernas intressen, med ett i bästa mening samhällsansvarigl agerande. Det är så de organiserade löntagarna har varit med om alt skapa styrka och stabilitet i vår ekonomi. En grundläggande förklaring lill della är all den socialdemokraliska regeringen har mön dessa organisalioner med respekl och med en siark vilja lill samförslånd. Del har hos dem skapai en meddelaklighei i den iillmännti samhällsutvecklingen som varit en förutsättning för della breda samhällsansvar.

Den borgerliga valrörelsen formades lill en serie angrepp mot löntagarorganisationerna, mot deras förslag, mot deras långsiktiga syften -löntagarna skulle sova illa om natten om de fick ansvar för företagens långsiktiga planering, som herr Bohman sade. Sludenlvänslern hade ockuperat LO:s kansli, sade man, och jag vet inte vad om det hot mot demokratin som löntagarorganisationerna representerar.

Nu vann ni makten. Nu har ni den politiska och ekonomiska maklen och maklen över pressen. Och vtid gör nu den nye finansminislern och ledaren för det parti som anses, med rätta, nära knutet till de stora bolagsintressena och de stora arbetsgivarintressena? Jo, han går upp och hotar löntagarna med alt de skall bli av med sin frihet all sluta avtal på arbelsn-iarknaden och han hotar den-i med: Vi skall i-iog kunna dra in er köpkraft med skallehöjningar!

Jag är medveien om alt vi har en massii ekonomiska problem, jag har alllid lalal om återhållsamhet. Under hela valrörelsen har jag, till skillnad från er, lalal om återhållsamhet. Del är en sak. Men alt nalkas della problem i denna psykologiska konfrontaiionsstämning, med lyftade pekfingrar och öppna hot, det är ati skapa sämslii möjliga psykologiska utgångsläge för den mycket svåra avtalsrörelse som vi slår inför. Herr Bohman är en.hot mot arbetsfreden : i Sverige.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr finansministern BOHMAN:

Herr talman! Herr Palme fortsätter att vara en dålig förlorare. Herr Palme fortsätter atl driva valrörelse här i talarstolen faslän valrörelsen ligger bakom oss. Han lalar om en makaber deballordning - den deballordning som herr Palme själv funnii sig till freds med i alki år utan att gnälla som i dag. Jag tycker alt det är bekliimmande all lyssna lill den nye oppositionsledaren, som dessutom inie drar sig för all här i lalarslolen insinuera all den omsländighelen att det parti jag representerar har erhållit bidrag från förelag av olika slag och från enskilda personer - en syslem som riksdagen aldrig hiir uiiiiltii sig mot uliin tvärtom har

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

godkänt - skulle innebära att vi tagit emot något slags mulor. Det är ju det herr Palme säger. Jag tycker att det är otillständigt att bära sig åt på det sällel. Jag vet att herr Palme inte menar vad han säger, men det gör inte saken bättre.

Frågan är vidare vad jag sade i mitt huvudanförande, och jag läser för säkerhets skull upp det igen: "För landet som helhet gäller alt om vi inte kan lösa våra kostnads- och konkurrensproblem, då kommer vi på sikt inle all kunna hävda vare sig den svenska kronans värde" -lyssna nu - "eller den fulla sysselsättningen, med alla de allvarliga problem som del skulle föra med sig och som jag tror atl kammarens ledamöter väl känner från andra länder." Jag kan nämna sådana länder vid namn: Storbritannien och Danmark.

Jag sade vidare, herr Palme: "Och en devalvering löser definitivt inga problem. Den skapar nya problem, och den skulle - mot denna regerings uttalade vilja och ambitioner - kunna tvinga in oss i en situation där arbetsmarknadens frihet skulle kunna rubbas."

Jag gör alltså detta uttalande därför att jag vill hävda arbelsmarknadens frihet, för att peka på hur allvarligt det skulle vara om vår ekonomi verkligen trasslade till sig på det sätt som den gjort i vissa andra länder, där det har gått ut över arbelsmarknadens frihet. Det är omtanke om vår ekonomi och vår valuta som gör att jag fäller detta uttalande - samma omtanke om vår ekonomi och vår valuta som kommer till uttryck från den svenska arbetarrörelsen, även i den ekonomiska rapport som LO:s utredningsavdelning lade fram för ett par dagar sedan. Detta förvrider herr Palme till sin raka motsats och vill göra gällande, att jag riktar ett hot mot del som jag i själva verket är ute för att bevara och gardera.

Hur kan man vända på saken på detta sätt? Då har man förlorat inte bara valet utan också mycket av det omdöme som man lidigare har haft.

Jag vill för säkerhets skull fästa herr Palmes uppmärksamhet på att precis del som jag nyss framförde, alltså en varning för utsikterna för den ekonomi som vi alla och vår fortsatta reformpolitik är beroende av, harjag också framfört i en intervju i Veckans Affärer. Även statsminister Fälldin har givit uttryck för detta i en intervju i Veckans Affärer. Men detla vänder herr Palme på på det orimliga sätt som han nyss gjorde; Jag tycker uppriktigt sagt, för att tillgripa det uttryck som herr Palme brukar använda, alt det är omåttligt trist att behöva lyssna på sådan goja.

62

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Olof Palme begärde en replik mot mig men sade sedan all han inte ville svara på det som jag hade anfört! Jag förstår mycket väl att han ville hamra in en tes om att vi gått in i en konfrontation med löntagarorganisationerna. Jag vill då bara betona för statsministern att vad jag sagt om ekonomin i mitt anförande i dag. . . Förlåt min felsägning! Efter 44 år av socialdemokratiskt styre är det flera som har

litet svårt att vänja sig vid all det uppstått ell nyll poliliskt läge. Det visar hur viktigt det var att få en växling vid makten, så att vi alla lär oss att andra än socialdemokrater kan bli statsministrar!

Vad jag alltså sagt lill oppositionsledaren Palme är att vi kommer att ha svårigheler med ekonomin. Det svenska koslnadsläget har ökat snabbare än kostnadslägel för många andra länders industrier. Det betyder att vi tvingas satsa mera på investeringar längre fram. Del betyder att vi kommer att ha svårare alt höja den privata standarden under det kommande året lika snabbt som 1974 och 1975. Det betyder också att utrymmet för kostnadskrävande reformer på det offentliga området kommer alt bli besvärande litet och att vi måste prioritera.

Och vad jag har sagt under hela valrörelsen, liksom nu, det är att reformerna måste sättas in för att stödja de sämst ställda. De gamla, de sjuka och barnen får inte svikas. Det är alltså inte någon som helst förändring i förhållande till vad som sades före valet. När därför herr Palme försöker säga all här har skett en grundläggande förändring, så är det fel.

Milt anförande, som oppositionsledaren vägrade alt ta upp, handlar i mycket stor utsträckning om arbetslivets förnyelse, om arbetsdemokratin, om möjligheterna alt skapa nya jobb för ungdoniar och för andra. Jag lycker ändå att del vore bra om herr Palme inte bara försökte slå genom hård polemik mot den nya regeringen utan också försökte ta fasta på de olika diskussionspunkter som har tagils upp i denna debatt. Herr Palme borde ta upp något om att vi skall försöka konstruktivt arbeta för en ökad trygghet, för en fördjupning av arbetsdemokratin, för en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män - och inte bara låtsas som om det är en oförsonlig konfrontation som står mellan den nya regeringen och den nya oppositionen.

Jag tror att det på väldigt många punkler finns värderingar, som i stort sett för oss alla i denna riksdag kan vara gemensamma. Där kommer vi att konstruktivt kunna samverka under den kommande mandatperioden.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag bökade min förra replik med all säga atl jag inle skulle begära replik mot herr Ahlmark för att ni inte skulle kapa åt er ännu, mer av tiden.

Jag har alltså inle sökt sak med herr Ahln-iark. Jag förstår att han behöver hjälp i alla de frågor som han talar om - mot de andra i regeringen. Vi skall försöka hjälpa honom när det gäller arbetslivets demokratisering och jämställdheten mellan kvinnor och män. Det är elt förskräckligt sällskap ni har hamnat i, men vi ställer upp för alt hjälpa er, var förvissad om det, herr Ahlmark. Men jag har fortfarande inte begärt replik.

Del ligger naturligtvis någol djupl psykologiskt i de här felsägningarna. Ni har haft två fasta punkter all förlila er till. Den ena är den socialdemokraliska regeringens stabila ekonomiska polilik. Den andra är era

63

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

64

överbud. Nu har vi försvunnit från regeringsmakten, och era överbud har skrumpnal - eja, vore vi i den situationen atl vi htide någol att luta oss mot. Men sådanl är livet.

Jag tänkte faktiskt inle söka sak  med herr Ahlmark denna gång.

Så till herr Bohman - usch ja. 1 debaiten i våras hade jag 50 minuter till mitt förfogande och oppositionen hade 156 minuter. Ni hade alltså tre gånger mer än jag. Del lyckle jag var just. Jag klagade inle över det. Men nu har ni fem gånger mer än vi, och därför blir debattordningen litet makaber.

Kan man inte diskutera i sak, herr Bohman? Beträffande varje anförande som jag har hållil under de senasle fem åren har herr Bohman inlett sin replik med atl säga: Ett sådant här eländigt anförande får en statsminister icke hålla. Nu har herr Bohman övergått lill all säga: Ell sådant här eländigt anförande får en oppositionsledare inle hålla. Tänk så fina anföranden herr Palme höll som statsminister!

Man börjar nästan hissna. Herr Bohman brukar ju höja alla avlidna socialdemokrater lill skyarna - men jag är faktiskt fortfarande i verksamhel.

Men lill allvaret. Jag har bara sagl alt oavsett pengar eller inle pengar, så finns del självfallet en stark intressegemenskap mellan induslrin och Arbetsgivareföreningen och moderata samlingspartiet. Det är inget konstigt i det. All vi har en ekonomisk situation där vi måste visa återhållsamhet, det harjag prediktit under valrörelsen, hela liden, både när det gäller statsutgifter och löner och när det gäller alt pytsa ut pengar i skattesänkningar - i vartenda anförande, varenda debatt - på det sättet fortsätter jag gärna valrörelsen.

Men det nya är - det kommer inle heller Bohman ifrån - all han slutar sina utläggningar, som jag här inie skall närmare beröra eftersom andra socialdemokratiska talare kommer alt göra det, med all anförii att här kan arbetsmarknadens frihet komma i fara. Varför säger man del om man inte menar det som elt hot? Det måsle ju vara så.

Och sedan säger han: Ja, blir det för stora löneökningar kommer vi att klippa till med köpkraftsindragningar. Varför säger man del om del inte är ett hot? Det är den typen av konfrontation gentemot lönlagarna som vi underlät. Vi stod inle i landets talarstolar och höll upp pekfingrar. Vi försökte resonera på ell förnuftigt sätt. Del gör icke Bohman.

Hade han haft någon psykologisk känsla i kroppen borde han ha tänkt: Så som jag gick an i valrörelsen borde jag vara litet försiktig när jag lalar om fackföreningsrörelsen och tjänstemannarörelsen. Men det måste ändå finnas något slags psykologiskt motstånd, av lättförklarliga skäl - med alla de förslag i deras hjärtesaker som jag genom årens lopp gått emol, genom de väldiga beskyllningarna för ockupationen av LO-kansliel, hotel mot demokratin och det här med att sova om niillen och alll del andra som jag har ägnat mig ål. Det borde kanske finnas litet psykologisk varsamhet som grundval ändå - men icke.

Då vill jag säga - och verkligen få sagt i omsorg om landei, inte om

herr Bohman för han får klara sig själv: Det är del sämsta länkbara sättet att börja en i och för sig mycket svår avtalsrörelse, herr Bohman, med all på det här sättet så ensidigt föra Arbetsgivareföreningens argumentation, dessutom att framföra dessa förtäckta hot. På så sätt blir herr Bohman ett hot mot arbetsfreden i Sverige.

Ni har ställt till det illa nog med alla era överbud. Ni har ställt lill det illa nog genom atl ni bryter upp skatteöverenskommelsen och rycker undan den grund vi hade lagt för en lugn avtalsrörelse och nu skall försöka omförhandla om allt detta. Ni har ställt till del illa nog - men att dessutom släppa in sådana elefanter i porslinsbutiken, det är verkligen att göra svensk arbetsmarknad en otjänst. Där kan jag verkligen säga att vi har en viss erfarenhet av hur man skall umgås med de organisationer som har och skall ha stort ansvar i det svenska samhället.

Jag upprepar: Fortsätter herr Bohman på det här sättet är han atl betrakta som ett hot mot arbetsfreden i Sverige.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr finansminislern BOHMAN:

Herr talman! Det är föga meningsfullt att fortsätta den här valdebatlen. Vill man inte begripa så vill man inte begripa. Och jag kan inie hjälpa om herr Palme har en bristande vilja i det här sammanhanget. Och vill man missförstå så vill man missförstå. Det är ju inte mitt fel att herr Palme till varje pris vill missförstå vad det är fråga om.

Skillnaden mellan den gamla regeringen och den nya är måhända den att vi anser att del är vår skyldighet att tala klartext - att inte sopa bekymren under mattan och tala om väldukade bord och en problemlös framtid, utan att lala om hur det verkligen förhåller sig i vår ekonomi i dag. Svenska folket skall inte bara få läsa i tidningarna om bekymren utan också här i riksdagen få höra talas om vilka problem som måste lösas för att vi skall kunna få det välstånd, den sysselsättning och den framtid som vi alla eftersträvar.

Om vi inte löser det här problemet, om omvärldens förtroende för den svenska valutan inte blir vad det bör vara, om vi kommer i en kris, så är devalvering icke en lösning som vi kan vara med om därför att en sådan bara skapar nya problem. Detta är inte någoniing som man frivilligt väljer, utan det är sådant som man drabbas av.

Sedan påvisade jag att om det skulle bli en devalvering - vilket det är vår uppgift att till varje pris förhindra - kan den få konsekvenser för det som vi anser vara det viktigaste av allt: arbelsmarknadens frihet. Då vänder herr Palme på det och säger att vi hotar arbetsmarknadens frihet. Herr Palme kan fråga löntagarorganisationerna vad de kräver av vår ekonomi. De förstår det här bättre än vad landets förutvarande statsminister tydligen gör. Om det är några som har intresse av att Sveriges ekonomi är god, om det är några som har intresse av atl vi kan förhindra en fortsatt inflation och skapa full sysselsättning, så är det landets arbetstagare i olika organisationer. De begriper delta, men den förutvarande statsministern begriper det inte.

65

5 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

66

När vi vädjar om förståelse för en ansvarsfull politik, så säger herr Palme atl del är ett hot mot arbelsmarknadens frihet.

Nej, herr Palme, bättra på sig i oppositionsställning! Annars går del illa.

Herr CARLSSON i Tyresö (s):

Herr talman! "I dag känner man sig full av kval och besvikelse. Fälldin

blev tvungen att dagtinga.   Jag har lappat tilltron till de politiska

partierna."

Delta uttalande gjordes inte av några taktiska skäl för att skada centern och den nya regeringen. Bakom det slår en ung centerparlisiisk kommunfullmäktigeledamot. Men en djupt besviken sådan.

För den här unge centerpartisten gällde inställningen lill kärnkraften principer och moral. Han hade trott på partiledningens kategoriska löften och deklarationer. Han hade fört dessa vidare och ställt sin heder i pant. Undra på att han kände sig lurad och besviken.

Den här centerpartisten var inte ensam om atl uppleva beslutet om laddningen av Barsebäck som ett ofattbart svek. Det har vi de senasle veckorna fått många vittnesbörd om.

Vilka besked har då centerns partiledning att ge de svikna?

Mest rakt på sak - men också mest chockerande - var partisekreteraren Jonnergård. 1 en intervju i DN säger han alt partiet hade nog aldrig suttit i regeringsställning om del gett klart besked belräffande Barsebäck 2 före valet. Det hade varit taktiskt oriktigt av ceniern all före valdagen medge all partiel inte kunde hålla sin antikärnkraftslinje belräffande laddningen av Barsebäck 2.

Enligt centerns partisekreterare vann alltså de borgerliga regeringsmak
ten tack vare att ceniern medvetet lämnade väljarna vilseledande upp
gifter i valets kanske mest centrala fråga. Del gick inte alt besegra so
cialdemokratin med blanka vapen. ,

Statsminister Fälldin säger atl han upplevde en kvalfylld natt, men sedan kom han underfund med att han måsle kompromissa för att vi skulle få en borgerlig regering. Kunde inte herr Fälldin offrat den där natten före valdagen, så hade väljarna fån sitt besked i tid. Det har många borgerliga tidningar tyckt. Det inlressaniii är emellertid att enligt Jonnergård måste Fälldins kvalfyllda natt ha inträffat före valdagen.

Statsminister Fälldin tröstar sig själv och sina sympatisörer med att han inte riktigt nådde fram - men nästan. Till 98 '.'<> uppfyllde han centerns vallöften i regeringsdeklarationen.

Det är med förlov sagt struntprat. Ceniern lovade stoppa kärnkriifien. Det var budskapet. Med den nya regeringen fortsäiier emellertid fem reaktorer alt producera kärnkraft och avfall. Den sjätte kommeratt laddas - eller "smittas" för alt använda herr Fälldins eget ordval. Arbetena i Ringhals, Forsmark och vid ritborden har inle avbrutits.

Den nya regeringen är beredd att tala klartext, sade herr Bohman alldeles nyss.

Jag vill ställa några frågor till regeringen:

Har man gjort någol som helst försök att bryta ett enda kontrakt för att som Fälldin säger stoppa marschen in i kärnkraftssamhällei?

Energiminister Johansson förnyade onekligen regeringens arbetsformer genom att della i en demonstration mot den regering han just varit med om att bilda. Han gick också i offentliga uttalanden emot regeringsdeklarationen på just del område som han själv har ansvarei för.

Vi väntar nu med spänning på vad energiministern skall - efter extra lång betänketid - svara herr Pettersson i Lund på dennes fråga om energiministern representerar regeringen i energipoliliska frågor.

Av naturliga skäl är det centern som främst ställts till ansvar för sveket i kärnkraflsfrågan. Men eftersom den debatten i hög grad handlar om moral är det olyckligt att folkpartiets och moderaternas roll kommit i skymundan.

1 riksdagen röstade förra året 70 96, dvs. socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna, för 11 eller 13 aggregat. I valrörelsen fick socialdemokraterna ensamma försvara denna linje. Vi framställdes som företrädare för "marschen in i kärnkraftssamhällei" inte bara av folkpartister utan också av moderater.

Jag vill mot denna bakgrund vända mig direki till fyra ledamöter av den borgerliga regeringen: herr Bohman, herr Krönmark, fru Mogård och herr Burenstam Linder. Ni står samtliga som undertecknare av moderaternas stora partimotion om energipolitiken 1975, då riktlinjerna för den framtida politiken drogs upp. 1 denna motion slogs följande fast:

"Del är en mycket ambitiös målsättning att söka nedbringa energi
konsumtionens ökning fram till  1985 till 2 % per år          .

1 vad gäller energiproduktionen är en utgångspunkt att det svenska oljeberoendet bör nedbringas. Detta förutsätter viss fortsatt utbyggnad av kärnkraften. Vi säger ja lill de av regeringen förordade två nya aggregaten. — I vad gäller den av oss förordade beredskapen för en ökad energiproduktion torde i första hand ett tredje kärnkraftsaggregat bli aktuellt."

Moiionen är alltså alldeles klar. Moderaterna gör en gardering, och den är att det kunde behövas ett fjortonde aggregat utöver de 13 som socialdemokraterna föreslog.

Dessa fyra statsråd ingår nu i den regering som i ord påstår sig avbryia marschen in i kärnkraftssamhället. Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till företrädarna för moderata samlingspartiet:

Står ni fast vid de ställningstaganden som gjordes i er energipolitiska motion? Om så är fallet, hur kommer detta till uttryck i regeringsdeklarationen?

Skall man karakterisera regeringsdeklarationens avsnitt om energipolitiken, är väl ordet handlingsförlamning det som bäst återspeglar den borgerliga linjen. Jag förstår Byggnadsarbetareförbundets andre ordförande, Bertil Whinberg, när han säger att regeringens besked om Forsmark är en kalastrof

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

67

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

68

En låtgåpolitik på detlii viktiga område får åtminstone fyra allvarliga effekter:

1.    Osäkerheten leder lill alt de som kan skaffa sig ell tryggare jobb försvinner. Efter en tid riskerar vi att på en av Europas siörsiti byggarbetsplatser sakna de nyckelpersoner som behövs för atl bygget skall klaras av.

2.    För arbeiare och tjänstemän skapas en orimlig otrygghet i fråga om både sysselsättning och boende.

3.    Tanken atl dag efter dag gå till ell arbete, där ansvariga i samhället säger att det man bygger inte får tas i bruk, är demoraliserande.

4.    Om inte kärnkraften skall tas i bruk resp. stoppas är del ju bråttom att komma i gång med en planering för ett annal samhälle. Då kan mtin inte slösa bort tid och resurser på det man inte vill ha. Ändå blir della tydligen den borgeriiga regeringens politik. Undra på atl börsen rasar. Inte ens kapitalägarna tror på den borgerliga regeringens politik.

Min näsla fråga blir därför: Kan inte regeringen samla sig till ett beslut som antingen innebär att bygget i Forsmark stoppas eller får färdigställas för atl användas?

Jag kan försäkra de borgerliga ledamöterna att inle minst i denna stund känns det befriande att få företräda den socialdemokratiska energipolitiken.

Vi lät våra beslutande politiska organ ta ställning till energipolitiken. Vi lade fram och röstade för förslagen i riksdagen. Vi försvartide riksdagens beslut i valrörelsen. Och vi står för samma polilik efter valdagen.

Ändå tror jag att inom arbetarrörelsen förs en mer intensiv deball om energipolitiken än inom borgerligheten. Den diskussionen kon-imer vi att fortsätta. Vi socialdemokrater är i hög grad intresserade av forskningens senaste rön och de olika tekniska lösningar som presenteras. Det förtjänar atl gång på gång understrykas att vi inte kommer all slå in på vägar som teknikerna och forskarna avråder ifrån.

Men vi kan inle undgå att väga problemen på kärnkraftens område mot de nackdelar som är förknippade med ylterligare utbyggnad av älvarna, de faror som bevisligen hotar med förbrukning av olja. Vi måste klart se i ögonen hur hårt de stora breda folklagren skulle drabbas om vi mycket snabbt stryper tillgången på energi. Det är ansvarslöst och farligt atl inle göra klart för människorna, atl om Sverige som enda industrination stryper tillgången på ny energi så kommer vi all förlama en del av del som vi upplever som viktigt och värdefullt i vårt samhälle.

Sverige får släppa sin plats som ledande industrination. Vi får ge upp de kostnadskrävande framtida reformerna på fimiljepolilikens. sjuk-, hälso- och långtidsvårdens områden. Vi kon-imer inte all ha några nämnvärda reala produktionsökningar att fördela i avtalsrörelserna.

En stor del av de miljöförbättrande åtgärderna i t. ex. stålindustrin kräver mycket energi, men våra eltillgångar kommer inte an räcka lill delta.

Lura inte människorna med talet om de alternativa energikällornii.

Vi är alla överens om atl även om vi är ett litet land skall vi salsa alll vad vi förmår på forskning och utveckling av dessa. Men forskarna säger ju oss atl först om 20-30 år kan de få en verklig betydelse för vår energibalans. Det problem vi diskuterar ärju hur vi skall leva under de ivå tre årtionden spm återstår till dess.

Lät oss då inte glömma att grunden för det svenska välståndet är malmen och skogen. Det är den oerhört energikrävande förädlingen av dessa råvaror som gett oss inkomster och välstånd. Men det har ofrånkomligen lell lill ett högenergisan-ihälle. Att svensk industri och svenskt välstånd viliir på denna grund kommer vi inte ifrån hur framgångsrika vi än är med våra energisparprogram.

Vi socialdemokrater är gliida och stolta över att i 44 år ha fått leda det här landets utveckling. Om vi bortser från ord i stridens hetta är väl de flesta överens om att det i stort sett varit en lyckosam tid för vårt folk. Vårt parti menaratl den avgörande förklaringen till framgångarna är den ideologiska grundval vi haft för vår politik.

För atl inle ideologin skulle bli en livlös doktrin betonade vi ständigt sambandet med den praktiska politiken. Ideologin har hjälpt oss att finna, lösningar på människornas problem. Därför har förniifiet hela liden spelat en avgörande roll för politikens utformning.

Del är inle ulan avsikt jag i detta inlägg om energipolitiken tagit upp denna aspekt på det svenska samhällets utveckling. Jag kan inte med bästa vilja i världen finna att debatten hittills, och då menar jag den energipoliliska debatten, präglats av en vilja till förnuft, upplysning och balanserade iivväganden. Experter är inie längre experter. Vetenskapsmän framställs ofta som köpta eller korrumperade om de inte är emot kärn-krtift. Ell skrämmande exempel härpå är Hannes Alfvéns anförande på Väsigölabergens dag.

, 1 verkligheten är det ju så att en överväldigande mitjoritet av forskarna och teknikerna anser det rikligt att utnyttja kärnkraften. Men en pä lit-leriirii grunder invald ledamot av Svenska akademien tycks hii långt slörre genomslagskraft i energidebatten än de sakkunniga.

Det är obestridligen så, att ett av de tre regeringspartierna aktivt deltagit i ilennti kampanj, medan de två andra varit undfallande - tydligen mot sin inre övertygelse-just för att nå regeringsmaklen. Den linje ni valde var på elt sätt framgångsrik: Ni sitter nu i kanslihuset. Men i ett längre perspektiv kan den ha sina risker. Låt mig citera professor Sten Johansson vid Sociiilforskningsinslitutet: "Vårt samhälle kan bli elt kärnkraftssamhälle om ni lyckas i er propaganda, atl skrämma människorna för teknik och vetenskap på det sätt som mörkmän i alla lider gjort för alt skaffa och behålla makt och inle utnyttja den till något annat än att minska människornas frihet.

Tack vare er verksamhel fruktar nu en stor del av svenska folket kärn-kraftsiekniken. Ni blockerar dem från en saklig prövning av kärnkraftens risker och fördeliir. Ni ödelägger moral och framtidstro hos tiotusentals teknil<er och arbeiare.  Ni  underminerar tilltron  lill demokratin med

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

69

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

eländiga konspirationsteorier. Det är en ren skam atl ni lyckats skrämma så många i ett upplyst folk och locka så många med en moral som dessutom uppenbarligen bara existerar i ord."

Låt mig till sist, herr talman, säga alt också i delta avseende känns det befriande alt få företräda det socialdemokratiska partiet. Vi bygger visserligen vårt energiprogram på ett mer långtgående sparande iin någol annat land vågat sig på. Men med en väl genomförd planhushållning är det enligt vår mening möjligt att nå detta mål. Vi räds inle pliin-hushållningen, utan med dess hjälp kan vi styra ulvecklingen mot ett energisnålare samhälle. För den ökning av energitillgången som behövs för att värna om vårt land som industrination och om medborgarnas trygghet har vi redovisat vilka kraftkällor vi vill nyttja.

Den nya regeringen skall med hjälp av mer kapitalism salsa på en betydligt energifattigare samhälle. Jag kan på den socialden-iokraiiska riksdagsgruppens vägnar utlova alt vi med den yttersta vaksamhet kommer alt följa den borgerliga regeringens energipoliliska åtgärder. Ett energifattigare samhälle, där man förlitar sig på de s. k. fria marknadskrafterna, kommer obönhörligen atl slå moi de svaga i samhället. De privilegierade klarar sig alltid. Med saklighet och förnuft kommer vi alt försöka övertyga medborgarna om alt det - kanske inte för de närniiiste åren men för vår gemensamma framtid - är en fariig linje som Sverige nu slår in på.

70

Hert slatsrådei JOHANSSON:

Herr talman! Ingvar Carlssons inlägg var ett eko från sämsta delen av den valrörelse som vi nyligen hiift.

Ingvar Carlsson anklagar en hel experlkår. Experter är inte längre experter, säger han. De ägnar sig inte åt det de skall; de ägnar sig åt någonting annat. Han talar vidare om att vi ödelägger tilltron till del demokratiskil sysiemet och hemfaller åt eländiga konspirationsteorier.

Det behövs inte fier exempel ur Ingvar Carlssons anförande för att alla skall höra hur orimligt det låter. Jag begärde ordet när jag hörde osanningarna komma lätt som kulor på ell radband. Lål mig böria med en viktig sak som har atl göra med ansvarei för kärnkraftsfrågorna för framtiden.

Den tid är förbi, Ingvar Carlsson, då man ohämmat kunde Ibrtsälla marschen in i kärnkraftssamhället utan att visa hur man skall lösa problemen med upparbetning av använt bränsle och den långsikliga de-poneringen av avfallet, upparbetat eller ej, på elt hell säkert säll. Den tiden är förbi. Det kunde gå an på den tiden, Ingvar Carlsson, dä du själv hade ett direkt ansvar, bl. a. för dessa frågor. Del var då man kunde duka bordet - det nu beryktade - fullt med olösta problem. Del är nu vi skall försöka lösa dessa problem.

Ingen som själv haft ansvarei - och det borde i hög grad gälla Ingvar Carlsson - borde vara okänslig för den senasle tidens bekräftelse av den långa raden av olösta problem, erkända av allt fler. Hur ser egentligen

Ingvar Carlsson på den omprövning av kärnkraftens problem som har påbörjats i USA'! Ingen kan förneka atl man där har haft större förutsättningar än vi att klara problemen. Men domstolarna har t. v. stoppat idrifttagning av reiiktorer som befinner sig i samma utvecklingsskede som Barsebiick 2.

Den långa niden av experter som nu yllrar sig över Aka-ulredningens betänkande blir alltmer kritisk. Allt fler säger rent ut att det saknas tillfredsställande lösningar. Det gäller också dem, Ingvar Carlsson, som lidigare utan reservationer backade upp den socialdemokraliska politiken.

Har Ingvar Carlsson då tagit intryck av denna opinion? Såvitt man kan höra inte alls. Har Ingvar Carlsson observerat den pågående strejken vid upparbelningsanläggningarna i La Hague i Frankrike? Vad drar han för slutsatser av den?

Varför finns del alltid en tendens hos socialdemokrater alt göra åtskillnad på arbetsmiljöproblem i andra sammanhang och arbetsmiljöpro-bleni i kärnkraftverk? Om Ingvar Carlsson inte lyssnar på mig och andra som varnar för kärnkraftens risker, så lyssna då i stället på framträdande och utomordentligt kunniga medlemmar av det parti som du själv tillhör. Lyssna på den splittrade rörelsen, Ingvtir Carlsson.

Ingvar Carlsson tog i sitt anförande upp den intervju som gjordes i Diigens Nyheter med Gustaf Jonnergård. Den intervjun är dementerad, men Ingvar Carlsson fortsätter att använda den som om den vore ett faktum.

Ingvar Carisson kritiserar iin jag har delttigit i demonstrationer. Det är ell underiigt talesätt från en socialist. Dessutom var det inte så atl jag deltog i en viss demonstration, utan jag tog emot det budskap man hade atl komma med.

Ingvar Carlsson föruisäiler vidare - på vilken grund vet inte jag -att det är en självklarhet alt det sjätte aggregatet, Barsebäck 2, skall startas.

Det skulle vara åtskilligt mer all kommentera i dessa ordkaskader, men det genomgående är att här finns minsann ingen omprövning, ingenting av ansvarstagande för den politik som Ingvar Carlsson har varit en av bärarna av. Det är uppenbart alt det socialdemokratiska partiet är splittrat i dessa frågor, och efter Ingvar Carlssons anförande är det också uppenbart alt den officiella socialdemokratiska politiken inte påverkats av den pågående debatten eller valresultatet. Det finns inte någon anlydan om att man ägnar sig ål självrannsakan i fråga om hur man skall la ansvarei för de problem som är förbundna med användningen av kärnkraften.

Jag har noterat detta, och jag har lyssnat intensivt efter nya signaler - det vill jiig bedyra - både i den förre statsministerns och i Ingvar Carlssons anföriinderi: Jag beklagar djupl de uieblivna beskeden om en påbörjad omprövning. Därmed gör socialdemokratin också ett första inlägg i debatten om folkomrösining eller ej, den folkomröstning som den socialdemokratiske partisekreteraren varnade för i TV i går kväll. Den

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

72

kunde ytterligare bekräfta splittringen inom det socialdemokraliska partiet, även om man hittills varit enig här i riksdagen och i partistyrelsen. Det är lätt att förslå Sten Anderssons varningar, och det gäller naturligtvis alla partier som i sig har en splittrad opinion.

Regeringsdeklarationen anvisar möjligheten av en folkomröstning. Om den kommer all användas beror på opinionsulvccklingen. Mot den bakgrunden bekliigar jag vtid Ingvar Carisson här siiger. Därför har det varit naturligt för mig att i elt mycket tidigt skede betona viirdet av en fortsatt opinionsbildning och en levande debatt om kärnkrtiften och energipolitiken i övrigt. Hur skulle man annars kunnti få en demokraliski förankrad diskussion och information inför det viktiga beslutet  1978?

En liten parentes bara om folkomröstningen. Det är självklart att folkomröstningen inte skall användas såsom ett medel för att slita tvister inom regeringen. Den skall användas för att slita tvister inom en splittrad opinion. Men det är lika självklart att en splittrad opinion återspeglas i regeringen, om vi såsom politiker har någon förankring i folkopinionen. De som engagerar sig i denna demokratiska avstämning, om den nu kommer att äga rum, gör det givetvis i avsikt att vinna framgång för sin linje, även om del går ut över meningsmotståndare. Det tillhör politikens villkor, och därför bör man inte vara så skenhelig all man inle öppet erkänner detta faktum.

Den fråga som hänger kvar i luften helt obesvarad och som jag giirna skulle vilja ha elt svar på från Ingvar Carlsson iir: På vilket sätt iir ni beredda atl ta ert politiska ansvar för den kärnkraftspolitik som ni vtiril bärare av under det hittillsvarande uppbyggnadsskedet av kärnkraften? Är ni totalt opåverkade av nya fakta och uttaliinden av experterna -som ni visserligen anklagade för en stund sedan - eller är ni beredda att ta intryck av exempelvis remissopinionen i Aka-utredningsremissen?

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Folkomröstning är för centern och herr Johansson ett medel, i första hand när det gäller att lösa ett problem inom regeringen och i andra hand enligt herr Johansson när del gäller atl slå ut folkpartiei och moderaterna. Det innebär en nyordning i sättet att betrakta folk-om röst ningsinst it utet.

Herr Johansson har fullständigt missuppfattat vad jag stide om experter. Jag gick till svars för experter och vetenskapsmän moi mörkniän. Jiig rekommenderar herr Johansson att läsa Sten Johanssons artikel i Dagens Nyheter, så klaras det missförståndet ut.

I Frankrike är del fråga om en strejk mot en privatisering av anliigg-ningen där nere så atl staten inte längre skall ha samma inflytande. Det bör herr Johansson läsa såsom anhängare av en borgerlig ideologi.

I fråga om herr Jonnergård harjag läst dementin. Jag måste säga att den försvårar herr Jonnergårds sak och förbättrar den inle.

Herr Johansson förklarade alt han bara bevittnade demonstrationen vid kanslihuset. Detta är åter en snedvridning av fakta. Herr Johansson

bad iill demonstranterna skulle fortsätta sin opinionsbildning för kampen mot kärnkraft. Då har man slutit upp bakon-| demonstriiiionen. Ii-iie bara jag har den uppfinningen. Jag hänvisar lill en stor del av den borgerligii pressen.

Jag har här en iiv era valbroschyrer. Där står: "Det går all klara ci-ier-gibehovel ulan kärnkraft. Rösta inte bort tryggheten. Röstii bort kärn-kriiften." Då har jag stiilll mig frågan: På vilket säll uppfyller ni dessti besked till n-iånga väljare, inte minst ungii? Inte bara vi socitildemokriiicr reageriir. Era egna företrädare inoi-n Centerns ungdomsförbund, på Gotland - vi har givit en rad citat - lycker precis som vi socialdemokraier, att ni har svikit.

Jiig ställde åln-iinsione två frågor soi-n herr Johiinsson kunde ha besviiral i sill relalivi långa inlägg. Har ni gjort elt enda försök all bryla koniraklen på kärnkraftsområdei för all därn-ied bryla marschen in i kärnkraftssiim-hället och leva upp lill denna valbroschyr? Antingen bör man sioppti eller bygga lardigl Forsmark. Vilkei är ert besked? Svara inie all ni skiill ge ell besked den 8 november. Då är det bara fråga om en kredit. Del ärju den sän-ista iiv alla utvägar att fortsätta bygga utan an man egentligen vet vad man vill. Del iir ell slöseri med lid, n-iänniskor, pengiir och energi. Jag ktin inle länka mig att energiminisleri-i harsiin-ima uppfattning som Skånska Dagbladet, som skrev i ledaren häromdagen all n-ian skulle salsa på successiv nedtrappning av verksanihelen i Forsmark. Grönköpings Veckoblad hade inte kunnat kommti på en bättre tanke!

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr tiilman! Regeringsdeklarationen lägger grunden lill en ny energipolitik för hushållning med knappa resurser. Den lägger också grunden för all sioppa marschen in i kärnkriiftssiimhällei. Det arbetet pågår, Ingvar Carlsson.

Ni hiir hiift ålskilliga år på er för till befisui Sverige som del land son-i salsiil hårdasi per capilii på all la kärnkrtiften i anspråk, ulan all lösa migrti med den förknippade problem. Nu ber jag fakliskl om några veckor för an därefter visii n-iera konkret vad del är vår polilik komn-ier iill innebära, och jag är övertygiid om att det är oförsiktigt av Ingvtir Carlsson iiii talii om retiktorer som kommer titt laddiis, som om della vore en självklarhet.

Grundmotivet för strejken i La Hague är bristiinde siikerhei. Man iror iill denna vikliga anläggning, som är så svår an få an fungera, skulle fungera bällre om den innehiides av staten, men det är säkerhetspro-blen-ien som är de viktigti i sammanhanget och som man ständigt hiir åberopat.

Jiig noterar återigen all Ingvar Carlsson ii-iie |-ned ell enda ord besviirtir huvudfrågan: På vilket säll iir socialdemokriiiin berctid till tiisiii poliliskti ansvar för den uibyggntid som skett hittills och diir lösningiir tiv kiirn-kriiftens problem åierslår''

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle:

Herr talman! Energiministern tycks heller inte när del gäller debaiten i kammaren riktigt vara klar över all han siller i regeringen. En följd av valresultatet är nämligen att det nu är herr Johansson som skall svara på frågor som ansvarig för regeringens energipolitik och att vi som opposilion har räll atl stiillii dem.

Vår politik är densamma efter valet som före valet, så för oss iir svarei myckel kort och enkelt. Däremot är inte jag ensam om min ovisshei, ulan jag delar den med hela den svenska journalistkåren, när jag frågar: Vad är regeringens energipolitik? Skall Barsebäck 2 laddiis eller inle? Skall näsla reaktor i Ringhals laddas eller skall den inle laddas? Hur blir det med jobben i Forsmark? Herr Johansson, som är så säker på sin sak, kunde ju ta tillfället i akt och åka upp lill byggnadsarbetarna i stället för iill tacka nej till del mötet. Kreditgarantin kan väl inte la hela veckan alt klara ut: Del är en ganska formell sak, om man vill all arbeiei skall forlsälla.

Jag konslalerar all jag över huvud taget icke fåll något svar på någon enda fråga, vare sig de frågorjag ställde eller frågor som ställts lidigare i debatten om energipolitiken. Det avslöjar ju atl det jag sade lidigare om alt handlingsförlamning är vad som karakteriserar regeringens energipolitik är korrekt.

Jag för min del är helt övertygad om atl avfallsfrågan kan lösas, och det är grunden för atl vi har vågat satsa på kärnkraft. Men om man som energiministern tror att detta inte är möjligt, så skall man ju omedelbart sioppa de fem reaktorer som är i drift och under inga förhållanden acceptera alt en sjätte reaktor laddas. Men ni stoppar ju inga reaktorer och ni är beredda att starta Barsebäck 2, om man skall tro er partiledare och statsminister. Jag lycker alt del är upprörande med denna dubbelmoral och denna dubbelhet i hela er argumentation som har blommat ut i full prakt efter valdagen.

Varför är Sverige ett högenergisamhälle? Ja, om herr Johansson går in till industriministern, som jag förmodar sitter intill, så kan denne tala om att 80 % av- energiförbrukningen inom svensk industri ligger inom stål-, massa-, pappers- och den kemiska industrin. 30 ''n av våra exportinkomster som herr Bohman var så orolig för kommer från dessa branscher. Hur i all sin dar skall ni klara upp delta lands sysselsättning och ekonomi om ni satsar på ett energifattigare samhälle, om ni stryper tillgången på ny energi? Då kan jag försäkra atl det här landet, den här regeringen och löntagargrupperna kommer att få mycket stora problem. Vi har lagit vårt ansvar för att dra ner energiförbrukningen med en erforderlig bromsstriicka, men vi sätter denna bromssträcka och dessa överväganden i relation lill vad vi har i fråga om energi och vilka energikällor som Slår till buds. Vi har inle fått något besked från den borgerliga regeringen på denna punkt.

74

Hert statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Vi har sagl att vi inte har sett några praktiska lösningar som är tillfredsställande när del gäller upparbetningen och hanteringen av det högaktiva avfallet. Med tanke på den lid som gått sedan man började ta atomkraften i anspråk så har det bevisals, att det är en utomordentligt svår uppgift att finna sådana lösningar.

På tal om högenergisamhällei är del ju inte frågan om all strypa energitillförseln. Vi vet vilka energibalanser och alternativ vi hade 1975 när vi tog beslutet, och det var allernativ som samtliga visade på ökning. Det borde Ingvar Carlsson känna till. Men har man hans skeva utgångspunkter kan man föra vilken debatt som helsl. Jag har ställt frågan om ansvarei för den period som socialdemokraierna regerat här i landei och till en del byggt oss fasl vid kärnkraften. Jag får inga svar.

Jag har hittills inte hiift mer än ell par veckor på mig att jobba med denna fråga och jag kan försäkra Ingvtir Carlsson om iitt jag arbetar och när jag har besked kommer jag att lämna dem. Jag förstår att del från Ingvar Carlssons utgångspunkt är mesl inlressani för tillfället alt diskutera enskilda reaktorer. Men det viktiga är att det som hittills har hänt bekräftar del, som jag har uppfattat ligger i regeringsdeklarationen och som vi är alldeles överens om i hela regeringen. Regeringsdeklarationen lägger grunden för alt stoppa marschen in i kärnkraftssamhället. Det arbetet är det viktigt att ta itu med så snabbt som möjligt så att inte nya låsningar inträder, så att man lägger resurser fel som man borde använda för alternativ. Det skall jämföras med vad som blivit följden om socialdemokratin suttit kvar i regeringsställning. Då hade dessa resurser för alternativen aldrig över huvud taget ifrågasatts. De hade hamnat på kärnkraftsutbyggnaden.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jiig skall inte citera ur den skarpa krilik mot professor Sten Johanssons artikel som en friimirädande socialdemokrai jusl i dag har publicerat. Vpk är nämligen i motsats lill de övriga partierna i den förmånliga ställningen att vi kan uttrycka precis samma inställning i kärnkraftsfrågan efter valet som vi gjorde före valet. Kärnkraftsfrågan är en livsavgörande fråga. Därför kan man inte hänskjuta dess lösning lill manipulationer av en borgerlig regering. För titt stoppa kärnkraften och lösa energi- och råvaruproblemen är del en tvingande nödvändighet att arbetarrörelsen liir initiativet. Arbetarrörelsens niiijoriiei måste vinnas för en förnuftig ståndpunkt i kärnkraftsfrågan. Vill man iirbeta för detla måste man siödja kravei på folkomrösining om kärnkraften. Och den skall genomföras snarast möjligt, inte sparas som en praktisk åtgärd tills regeringen definitivt har kört fast.

Kiirnkraften räddar inga jobb. Ty vem behöver kärnkraft'' Storfinansen behöver den för sin väldiga rovdrift på malm och skog. Skainir delta arbete? Nej, ingenstans hotas sysselsättningen av utslagning och rtitio-nalisering så som inom gruv-, järn- och stål- och skogsindustrierna. Kärn-

75

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

76

kraften används för au driva på utslagningen av arbetare och koncentrationen av driften. Och rovdriften på råviiran houir hela den framtida basen för sysselsäiiningen i ilessa branscher.

Del iir inle svårt all ersiillii kärnkrafien. Men del måsle ske genoi-n fiera allernaliv. Man kan ta vara på förslösad oljevärme. Miin kan förskjuta industrins sammansättning. Man kan få ett tillskott av vindkraft. Man kan utnyttja solvärme i viss utsträckning. Människiin är inle teknikens slav. Det arbetande folket skiill varti teknikens herre.

Riksdagsvalet har skaptil en nyn poliliski liige. Men vtid är del egeniligen som är nyll' Och viid iir del som beslår, som är likadani som före valet?

Del nya är framför alll all de tre borgerliga riksdiigsparlierna för första gången i Sveriges moderna historia gemensaml övertar regeringsmakten. För första gången sedan 1930 - om man bortser från samlingsregeringen under det andra världskriget - siller högern i regeringssiällning.

Delta var inte den enda möjlighelen. En minorilelsregering av de bägge milienparlierna var också en liinkbar n-iöjlighel, förespråktid framför alll av Centerns ungdomsförbund; likaså en minoritetsregering av enbart centerpartister.

Nu blev del alltså i siiillei en borgerlig siimlingsrcgering inbegripande moderiita siimlingsparliei. Redan detUi fakium innebär i och för sig elt myckel långl sieg ål höger i den svenska poliiiken. Ledningarna för centerpartiet och folkpartiet var inte alls av poliiiska skäl tvungna att siitta sig i en regering tillsammiins med moderiiterna. De valde frivilligt och medvelel deiui steg åt höger.

Det borgerliga blocket innebäratt de olika fraktionerna inom den svenska borgarklassen samordnar sin politik. Det är denna samordning re-geringsförhundlingarna gällt. Samordningen i en regeringsprogram och i en regeringspnikiik innebär naturligtvis inte all moisäiiningiirnii melliin de olika grupperna inom borgarkliissen - storfinans, småföretagare osv. - försvunnit. De kommer all göra sig miirkbiira under regeringsulöv-ningen.

Men sjiilvfillei kommer den borgerligii regeringens polilik iiii domineras iiv del s. k. näringslivels iniressen, dvs. av slorkiipiialeis intressen. På denna punki imrädcr ingen kvalitativ skillnad jämfört iiied läget under den socialdemokratiska regeringen. Denna eftersträvade också atl effektivt förvalta den svenskii kapitalismen. Men skillnanden iir all den borgerliga regeringen i mindre grad måste ta hänsyn lill intressen, stämningar och opinioner hos lönarbetarklassen. Möjlighelen för lönarbetarna all med lidigare använda metoder påverka politikens utformning har minskal.

Vi har också nyss fåll hörti hur Arbetsgiviireföreningens syn hell do-n-iinerar den nya regeringens ckoi-iomiskii (loliiik. Vail finiinsminisier BohiTiiin hiir sade om krtivcl på åierhållsiimhel från löniirbeiarnii i iiv-talsrörelscn var precis detsamma som alUi riksdagens ledamöier i dag lan sig lillsiiilli i en propiigiintlabkid kiillai lnf)rmiiiion och åsikler om

näringslivei frän S.AF, dvs. Arbeisgivareförcningen. Man lecknar som nian gör inför varje avialsrörelse en mörk bild av del ekonomiskti lägel och man skyller hell fräcki problemen på lönlagarna. Del gjorde högern också på 1920-lalel och på 1930-lalel när n-ian den gången kunde dominera politiken.

Det finns utan tvivel problem på ekonomins område, framkallade av de kapitalistiska krtifter som herrar Fälldin, Bohman och Ahlmark stöder sig på. De problemen löser man inle genom all ge dessa kapitalistiska krafter ännu friare spelrum, inle heller genom all pressa ned tirbetarnas löner.

Herr Bohmans argumeni var framför alll all lönekostnaderna i Sverige ökat så kraftigt jämfört med andra länder. För alt bedöma denna fråga är det emellertid nödvändigt atl se ulvecklingen under en längre tid. Då visar det sig alt under perioden 1960-1973 har i Sverige lönekostnadernas andel av exportpriserna fallit med ca 30 ", jämfört med utlandet. Denna klyfta har inte inhän-itals under de senaste åren. Priserna har sligii med över 10 % på lolv månader. Raiionalisering och hårdhänt upp-pressningen av arbetstakten pågår inom alla näringsgrenar. Lönarbetarna måste självfallet ställa belydande lönekrav för atl kunna bibehålla och öka sina reallöner.

Jag kunde inie falla herr Bohmans ullalanden om n-iomsen på annat sätt än atl regeringen planerar atl höja mervärdeskatten. Jag anser all slaisminisier Fälldin på denna punki här i debaiten måste liimna ett hell klart besked: Avser regeringen alt höja momsen eller är della bara herr Bohmans privaia åsiki'.'

Regeringen är borgerlig. Slorfinansen siller i iinnu mera skyddai bo än tidigare. Den politiska uppgiften är naturligtvis inte endast all snarasi möjligt bli kvitt den borgerliga regeringen. Uppgiften iir all n-iobilisera helii arbeiarrörelsen Ibr en socialislisk polilik. Dessa bägge uppgifter står inle i motsättning till varandra. Den borgerligii regeringens polilik kan IVamgångsrikl bekämpas bara genom all hela lönarbeliirklassen och tindra arbetande skikt mobiliseras och aktiveras.

När del gäller all söka förklaringsgrunder lill iirbeiarrörelsens nederlag i valei är det viktigt atl gå djupare ned och längre lillbaka iin lill partiernas agiiation under den gångna valrörelsen, vilket man hittills framför alll har gjort i denna deball.

Majoriieien av svenska folkel är lönarbetare. Det är naturligt för denna mtijorilel att siödja en arbetarrörelse som pä ell rikligl säll föreiräder dess intressen. Den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige har länge varit gynnsam för den reformistiska arbetarrörelsen.

Socialdemokratin har vall all i sin polilik satsa på samarbele med de stora kapitalistiska förelagsägarna. "Vtid som är bra för storföretagen är bra för samhället och löntagarna" - i de orden utlryckle Gunnar Slräng i den här salen socialdcmokralins grundlinje. Det medförde flera konsekvenser på del politiska pliinei. Sociiildemokniiin fick la huvudiinsvarei lör de senasle årtiondenas drastiska förändringar i samhällsekonomin.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

78

som å ena sidan innebar en fortsatt kraftig koncentration av den ekonomiska makten och å andra sidan utslagning av hundratusentals småföretagare inom jordbruk och andra näringar och en framtvingad folkomflyttning av arbetare, framför allt ungdomar, från norr lill söder, från skogsbygd lill belongslum. Skillnaden mellan socialdemokratisk och borgerlig politik blev allt mindre. Det var inget högl staket en väljare måste kliva över för att gå från socialdemokratin till något av de borgerliga partierna. Socialdemokratin tog också på sig huvudansvaret för den kärnkraftspoliiik som man beslutat om tillsammans med moderaterna.

Den "svenska socialismen", som prisades så i många länder, har med ell slag försvunnit genom den borgerliga valsegern. Den var alltså t. v. grundad endast i de politiska illusionernas värld och inte i maktens realiteter. Ty ingen kan väl påstå atl det är ell socialistiskt samhälle som herrar Fälldin, Bohman och Ahlmark nu administrerar? Det socialdemokraliska höljet rivs av statsapparaten och denna framstår för alla som jusl vad den är och hela tiden har varit: en borgerlig kapitalistisk statsapparat. Socialdemokratins underlålenhetssynder framstår klart. Dess ideologi om klassamarbetet mellan arbetare och kapitalister rivs nu sönder. Del går inle att spänna fackföreningsrörelsen för ett samarbete med den storfinans vars intressen uttrycks i den borgerliga regeringspolitiken.

Den svenska arbetarrörelsen står nu vid ett vägskäl. På vilken grundval skall kampen mot den borgerliga regeringen föras? Vpk anser att alternativet till den borgerliga regeringen är en regering som för en radikal arbetarpolitik. Man kan inte återvända lill den klassamarbetspolitik som har fört lill dagens läge. Inom arbetarrörelsen måste vi nu gemensamt diskutera vilken polilik som måste följas för an vi skall kunna la itu med uppgiften att bryla storfinansens välde, överföra hela makten till folkets majoritet och böria övergången lill ell socialisiiski samhälle.

Arbetarrörelsens styrka är dess förbundenhet med massorna. Centralisering, byråkratisering - alla sådana tendenser avlägsnar en rörelse från massorna. De arbelande människorna ställer aldrig oresonliga krav. De är realister och vet vad som är möjligt all uppnå i varje läge. Jusl därför är det så nödvändigt att politiken alllid utformas i nära samklang med de krav som ställs av de arbetande. Det gäller ett effeklivt prisstopp på alla nödvändighetsvaror, så att inle förbättringar i pengar av löner och pensioner omedelbart äts upp av prisstegringarna. Det gäller en skallereform som verkligen lättar skattebördorna för de lägre inkomstlagarna och i stället effektivt klämmer åt skaliesmilare, spekulanler, vinstrika bolag och stora kapitalägare. Det gäller garanti för alla att få ha ett meningsfullt och säkert arbete ulan stress och i en riskfri arbetsmiljö. Del gäller underlättande av både de förvärvsarbetande och de hemarbeiande kvinnornas silualion genom att alla barn säkras rätten lill en bra och gratis daghemsplats, att barnbidragen höjs och värdesäkras, alt diskrimineringen av kvinnorna avskaffas på samhällslivets alla områden. Del gäller kampen mot klasslagar och samarbelslagar som nu binder facket. Del gäller trygghet för kommande generationer och för oss själva genom

all kärnkraften stoppas så länge säkra lösningar inle anvisats av de säkerhetsproblem som har atl göra med både produklion och avfall. Det gäller stopp för del militära slöseriet, som nu hotar all bli ännu slörre under den borgerliga regeringen, del slöseri som står i sådan skärande kontrast lill de stora eftersatta behoven i vårt land men framför alll i länderna inom tredje världen. Del gäller solidaritet i handling med de förtryckta folken och med deras befrielserörelser.

Det är kring en politik med delta huvudsakliga innehåll som arbetarrörelsen enligt vår mening måsle samlas. Då kan den framgångsrikt bekämpa den borgerliga regeringen och göra denna lill den episod i Sveriges politiska historia som den måsle bli.

Man måsie emellertid varna för länken all del kommer att gå så lätt atl ge den borgerliga regeringen respass. Den direkta intressegemenskapen mellan storkapital, statsapparat, borgerlig regering och borgeriigi domi-neriide massmedia innebär att högeroffensiven mot arbetarrörelsen och framför allt mot dess socialistiskt medvetna del kommer atl fortsätta ännu mer systematiskt och med ännu större resurser. Segern i riksdagsvalet har gett reakiionen mersmak. Det har vi hört i den här debatten. Den forlsaiia offensiven kommer att drivas hårt. Den måsle mötas av en ännu mera välplanerad och medveten kamp från arbetarrörelsen.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Innan jag går in på milt egentliga anförande vill jag gärna säga alt det förekommit förhandlingar mellan partigrupperna om debattordningen. Vid dessa förhandlingar fördes det fram olika alternativ, som skulle ha gett oppositionsledaren mer lid i debalien. Dessa allernativ förkastades emellertid. Del är dock möjligt atl vi vid komn-iande förhandlingar kan bli överens om en deballordning som ger en mer jiimn fördelning av debaltiden.

Herr talman! Del är räll naturligt atl i den allmänpolitiska debatten denna gång göra några refiexioner kring valulgången och orsakerna bakom denna. Eftervalsanalyserna är många, och de fördjupas allteftersom man får perspektiv pä vad som hände.

Del är helt uppenbart att valulgången anger ell vikligl och avgörande vägval inför framtiden. Människorna har gett besked om atl framtidens samhälle skall präglas av en social marknadsekonomi, hushållning med naturtillgångarna och ell fortsatt socialt reformarbete. Människorna har lika klart avvisat en polilik som dogmatiskt anger socialisering och socialism som en väg att lösa praktiska samhällsproblem, de har avvisat en fortsatt misshushållning med naturresurserna och de har avvisat en detaljreglering av människornas tillvaro som inte kan leda till anntii iin byråkrati och rällsolrygghet.

Många i detta land sätter värde pä marknadsekonomin och möjligheten lill privai företagsamhet. Man ser i detta förutsättningar för all i framliden stärka och utveckla vår ekonomi och för forlsali sociall reforn-iiirbeie. Människorna har däremot avvisat en Ibndsocialism av Meidncrmodell.

79

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

80

1 dellii ryms inga framtidsmöjligheter för de enskilda n-iänniskorna.

Det är på dennti grund allt fler människor har önskat sig en ny regering. Man har värjt sig mot rovdrift och centralisering och förordar i stället resurshushållning och decentralisering. Regeringsförklaringen visar den nyii regeringens ambiiion all svara upp moi valresuluiiei.

Regeringsförklaringen lägger grunden lill en framåtsyftande reformpolitik över hela lallel. I myckel hög grad fullföljer den handlingslinjer som vi från centcrpariieis sida under många år har drivii i riksdagen. 1972 begiirde vi i, ex. all en bällre balans mellan leori och prakiik skulle åsiadkomniiis i grundskolan. Vi har också tagit upp behovet av bällre baskunskaper i grundskolan. Regeringsförklaringen lägger grunden för en akliv ulbildningspolilik enligt dessa riktlinjer. Läroplansiirbelel skall inriklas på att ge bättre baskunskaper, större inslag av praktisk yrkesorientering samt en närmare kontakt mellan skolan, arbetslivet och samhället i övrigt. Del är därmed helt uppenbart all vi kommer lill rälla med skolans alllför teoretiska prägel och på så säll ökar trivseln och motivationen i skolan.

Skolan måsle klarare än i dag arbeia efter sociala n-iålsiitiningar. Respekl för andra individer och grupper, tolerans och förståelse måste prägla relationerna också inne i skolan. Biirn och ungdom måste tillägna sig denna grundsyn. SIA-relbrmen är av avgörande betydelse i delta sammiinhiing. Genom SlA-reformen utvecklas och demokratiseras skolans arbetsformer.

Vi bör iirbeia vidare på en ulveckling av grundskolan, innebärande en biitire skolmiljö, ökad kontakt med verkligheien uianför skolan och bällre kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Vi måsie sktipa elt positivt samspel där alla engtigeras. SIA-relbrmen kan utgöra en grund för della.

Del är självklart all en sådan ulveckling av grundskolans inriktning och arbetsförhållanden måsie följas upp i gymnasieskolan. Del iir alllför många elever som inle finner lämpliga ulbildningsiiliernaliv i gymnasieskolan eller som genom takiiskti manipulationer eller traditionellt könsrollslänkande inle väljer den ulbildningsväg som passar de egna anlagen bäsl. Övergången från utbildning lill arbetsliv blir för många ungdomar alllför svår.

.ven på deitii område slår vi inför vikliga utbildningspoliliska ställningstaganden, vilka måste präglas av sociala och jämlikhelspoliliska am-biiioner. Del gäller iiii öka gymnasieskolans kontakiyia med arbeisliv och siimhiille. Hos ungdomen finns ell myckel siarki gensvar för en ökad praktisk inriktning även av gymnasieskolan. Del är skiil all noga pröva ell uivecklai system med varvad utbildning som en led i utbildningsgången. En ireierminssystem är därvid en möjlighet som bör studeras.

Herr liilmiin! Del hiir hörts en hel del krilik mot den högskolereforn-i som nu snart skall iräda i krtift. Men jag kan försäkra att del också fii-ins siora förväniningiir på reformen och dess möjligheler. Den ger möj-

lighel till en decenlraliserad utbyggnad av högskoleväsendet, en möjlighet för nya grupper till. eftergymnasial utbildning och en möjlighet lill ett mera decentraliserat beslutsfattande inom högskoleväsendet. En reform med den inriktningen upplevs av många som starkt angelägen.

Regeringsdeklarationen gör ett viktigt klarläggande beträffande högskolereformen - ett klarläggande som f ö. H 75, den centrala kommittén för högskolan, redan gjort i skrivelse till regeringen. Högskolan skall inte vara lotalspärrad. 1 sin skrivelse av den 18 maj i år säger H 75: "För utbildning utan antagningsbegränsning blir antagningen härvid i princip densamma som den procedur som f n. kallas inskrivning." Regeringsdeklarationen slår vidare fast att regionstyrelser skall inrättas och att en snabb remissbehandling nu skall ske. Det finns därmed förutsättningar för en bred uppslutning kring en reform som förnyar och utvecklar högskolan och ger den en ännu mer framåtsyftande roll i samhällsutvecklingen.

Herr talman! Får jag sedan övergå till ett annat avsnitt, nämligen den tidigare jordförvärvslagen, som man avsåg skulle vara ett instrument för en successiv strukturförändring och rationalisering av lantbruket och dess produktion. Den socialdemokratiska regeringen ansåg att den utvecklingen måste påskyndas och genomförde en ny lag 1965. Denna fick en utformning som tyvärr medgav både bolag och vissa andra förvärvare att placera kapilal i jord och skog. Resultatet blev också en ganska livlig spekulation. Jag vill gärna säga att centern vid det tillfälle när lagen antogs var motståndare lill den utformning som lagen fick.

Det var och blev uppenbart att dessa nya kategorier köpare medverkade till ell upptrissande av jordpriser, långt uiöver förelagets avkastnings-värde. Många av köparna hade inte för avsiki att bedriva lantbruket som närings- och utkomstmöjlighet.

Infiationen och skattetekniska vinster uppvägde många gånger mer än väl vad som saknades i produktionsavkastningen av fastigheten. Visserligen fanns en viss möjlighet i jordförvärvslagens 4 S att stoppa de mest extrema fallen av spekulation, men denna paragraf har utnyttjats mycket sparsamt. Säkerligen har delta berott på den tillämpning som högre myndighet inkl. regeringen då och då gjort i bedömningen av de olika fallen. Först på senare år har lantbruksslyrelsen utfärdat rekommendation att 4 i; bör tillämpas flitigare. Jag betraktar det även som positivt att vi äntligen fått en översyn av  1965 års lag.

Jag hoppas mot denna bakgrund alt den sittande jordförvärvsutredningen beaktar angelägenheten av att en förutsättning för tillstånd att förvärva lantbruk blir att förvärvaren har för avsikt att bruka gården och i huvudsak själv ha sin inkomst av gårdens avkastning.

Tog man även eventuella överpriser med i avkaslningsbedömningen borde de framräknade överpriserna läggas ovanpå det taxeringsvärde som finns. Ett sålunda uppjusterat värde borde ingå som förmögenhet och därigenom sänka kapitalspekulanternas skattevinsler.

Med andra ord: Många förväntar sig att utredningen prövar olika vägar

6 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

82

för att verkligen uppnå ett stopp för den orimliga utveckling vi fått på det jordpolitiska området. Vi förväntar oss en starkare ställning för familjejordbruket och givetvis att kombinationen jord-skog skall bli en bärande produktionsform i många fall. Visserligen har förre jordbruksministern i jordförvärvssammanhang pekat på nödvändigheten av att ha god tillgång till arrendejordbruk. Han kunde i det fallet tänka sig att staten gick in som jordförvärvare och jordägare. Även om jag håller med om att arrendeformen kan vara bra för en ung jordbrukare som vill komma i gång, så har ändå all erfarenhet gett beskedet att ägarformen på sikt är den bästa för utövandet av lantbruk. Det finns alltså i detta sammanhang ingen anledning att skjuta arrendatorerna framför sig för alt uppnå jordförvärvsanledningar för staten.

Bevarandet av åkerjorden är också en viktig miljö- och resursfråga. Riksdagen har enats om åtgärder för en betydligt starkare prioritering av skyddet för åkerjorden. Jag ser fram emot att det snabbt kommer till stånd en annan tillämpning också ute i kommunerna. Vi kan inte längre tillåta att brukningsvärd åkerjord exploateras och görs obrukbar för all framtid. Det är livsavgörande resurser som på det sättet definitivt ödeläggs.

Herr talman! De miljöpolitiska frågorna har sedan länge varit angelägna för centern. Hittills har miljöpolitiken här i landet i alltför hög grad präglats av principen att i efterhand korrigera felaktigheter. I stället bör de miljöpolitiska strävandena inriklas på att faror för rubbningar i den ekologiska balansen och för människan i livsmiljön över huvud taget aldrig uppkommer.

Energipolitiken kan på ett utmärkt sätt illustrera en sådan inriktning av miljöpolitiken. Grunden för en ny energipolitik är hushållning och en satsning på alternativa förnyelsebara energikällor. Det är de viktigaste åtgärderna för att förhindra rubbningar i naturens kretslopp. Detta måste givetvis kompletteras med åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna av oljeförbränningen. Det krävs fortsatta ansträngningar för avsvavling av olja och för utbyggnad av rökgasrening. På det sättet minskar svavelnedfallet.

Till delta måste komma åtgärder för de försurade områdena i Sverige. Kalkning av mark och vatten bör komma till stånd i en helt annan utsträckning än vad som hittills skett.

Diskussionerna kring kärnkraften visar också-det har tydligt framgått här i dag - skiljelinjen mellan socialdemokraterna och centern. Energipolitiken som den gamla regeringen förde gick ut på att bygga ut kärnkraften och sedan hoppas på att säkerhetsfrågorna skulle lösas. Centern har drivit igenom kravet på en ändrad energipolitik som innebär att säkerhetsfrågorna först skall lösas innan aggregaten 7-13 får tas i drift. Det är betydelsefullt att man därigenom avbryter den pågående färden in i kärnkraftssamhället. Fler och fier börjar säkerligen inse nödvändigheten härav.

Herr förste vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr AF UGGLAS (m):

Herr talman! Endast drygt en månad har gått sedan valet och ett par veckor sedan den nya regeringen tillträdde och presenterade sitt program. Därefter har det inte hänl så mycket som ger ytterligare underiag till dagens debatt. Denna har helt naturligt karaktären av valkommentarer. Socialdemokraterna har förlorat regeringsmakten. En borgerlig regering har tillträtt. Vad innebär det nya läget i svensk politik?

Självklart är det någonting avgörande som har skett. Svensk politik kommer framdeles att vara annorlunda. Maktväxling är någonting självklart för fria demokratier. Koalitionsregeringar är någonting normalt i länder med vårt valsystem. Dagens regeringspartier och socialdemokraterna konkurrerar och samarbetar hädanefter på lika villkor, eftersom människorna-väljarna kommer att ha erfarenheter av dem också i omvända roller.

Det hade inför den här debatten känts självklart att möta oppositionspartiet socialdemokraterna med den sympati och den respekl som tillkommer en god förlorare. Väljarnas dom är ju vad vi har att rätta oss efter. Lyckan skall växla. Både vinnare och förlorare har all dra sina slutsatser, försöka förstå väljarnas besked och gå vidare.

Socialdemokraterna har uträttat en hel del som är bra under sina 44 år i regeringsställning. Deras insaiser behövs i opposition. Socialdemokraterna är välkomna tillbaka till makten i framtiden. Inle heller de nuvarande regeringspartierna skulle må bra av att regera oavbrutet, låt oss säga fram till år 2010. Det skulle ha känts rätt att ge de goda förlorarna ett erkännsamt ord, alt önska dem lycka lill i den omprövning och den nyordning som varje valnederlag eller dåligt valresultat skall ge anledning till.

Efter att ha lyssnat på socialdemokraternas företrädare i debatten i dag blir känsloläget för mig ett annal - och med elt inte så litet inslag av förvåning. Har oppositionen inte riktigt förstått vad väljarna har sagl? Har oppositionen inte riktigt tänkt igenom all det aren koalitionsregering vi har? Har oppositionen inte riktigt förstått att valrörelsen är över?

Oppositionens viktigaste budskap i dagens debatt har varit att statsministern begått ett svek, någonting förkastligt, i kärnkraftspolitiken.

Beskyllningen är orimlig, herr talman. Herr Fälldin och hans parti klargjorde före valet sina önskemål, sin politik i kärnkraftsfrågan, den politik som de skulle vilja föra om de fick majoritet. Ceniern fick icke ensam majoritet i valet. Däremot fick de icke-socialistiska partierna det. Väljarnas besked var att en icke-socialistisk regering skulle bildas. Herr Fälldin, ledare för det största borgerliga partiet, har fullgjort uppdraget på ett utomordentligt sätt. Uppdraget har innefattat att herr Fälldins parti liksom de andra nuvarande regeringspartierna haft att kompromissa, haft att komma överens i olika frågor där deras ställningstaganden tidigare

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

83

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

84

inte varit desamma.

Det är så demokratin skall  fungera. Alla människor förstår del.

Försöket att på falska grunder sakligt misskreditera politiska motståndares moral gör uteslutande ett alltmer pinsamt intryck ju längre det pågår.

Därmed är väl, herr talman, också herr Carlssons i Tyresö fråga till herrar Bohman, Burenstam Linder och Krönmark samt fru Mogård besvarad.

Vi har också fått höra under debatten att det finns en hell samstämmig bild av situationen i Sverige när det gäller del läge i vilket de borgerliga partierna övertar regeringsmakten. Den svenska ekonomin är stark. Vi har sunda statsfinanser och en stark ekonomi.

Det dukade bordet har hunnii förekomma också i dagens debatt här i kammaren.

Det är nu inte på det sättet. Finansministern har redan i debatten klargjort det. Vill man ha andra auktorileter finns konjunkturinstitutets höstrapport, som har kommit i dagarna och som talar om en tillväxttakt för vårt folkhushåll på kanske 1,5 % i år mot 5 % i övriga industriländer, om att industriproduktionen i vårt land sjunker i år, om atl produktiviteten blir svagare än väntat. Rapporten talar om förlorade marknadsandelar för de svenska företagen utomlands och kanske nu också hemma, om att betalningsbalansen är oväntal svag, om att vi får prisstegringar i år på 10 /(> - annorlunda i varje fall än den förutvarande regeringen väntade.

Det här hör också till dagens verklighet, till utgångspunkterna när vi diskuterar framtiden.

Vi har också i denna deball fått höra påståenden av den innebörden atl minoritetsparliet socialdemokraterna på något sätt vid sidan om matematikens lagar skulle representera svenska folket eller löntagarna mot fientliga intressen. Socialdemokraterna "vill icke" - har det sagts i debatten - "medverka till en ekonomisk politik som har sin spets riktad mot arbetarna och tjänstemännen, som bidrar till ökade klyftor i vårt samhälle". Ingen, herr lalman, kommer alt begära del.

Valrörelsen formade sig, sade oppositionsledaren, till en serie angrepp på löntagarna. Det är nonsens. Sanningen är den att valrörelserna är slut och att det är tid att ta sin utgångspunkt i vad väljarna har sagt.

Den borgerliga regeringen barett absolut flertal, en majoritet på ungefär 51 % av de svenska väljarna bakom sig. Socialdemokraterna representerar drygt 42 96. I de borgerligas absoluta majorilet finns med all säkerhel också en majoritet av landets löntagare.

Socialdemokraterna har inte förlorat valrörelsen på grund av atl valrörelsen var en vecka för kort, på grund av kärnkraften eller på grund av s. k. händelser som kom alt dominera vårens politiska debatt. Socialdemokraterna har förlorat väljare tre val i sträck på grund av att den socialdemokratiska politiken på område efter område har hunnii i falt de ansvariga. Skattepolitiken, bostadspolitiken och näringspolitiken

erbjuder för alla människor välkända exempel.

Härtill kommer naturligtvis atl årets val i större utsträckning än de senaste valen kom att handla om hur vårt land skall utvecklas i framtiden. Väljarnas besked gällde också en del långtgående socialistiska krav som framförts framför allt från LO.

Oppositionens ledare talade här i dag om en förljugen och oförskämd borgerlig skrämselpropaganda mot den demokraiiska socialismen. Upprördheten är litet svår atl förstå. LO och det socialdemokratiska partiet har själva valt att inte stå fria, manifesterat bl. a. genom kollektivanslutningen. Om LO framför socialiseringskrav måste della uppfattas som en del av socialdemokratins framtidsbild.

Valresultatets verklighet är alltså utgångspunkten för framtiden. Härtill kommer vad som har hänt sedan den 19 september. De borgerliga partierna har i en utförlig regeringsförklaring lagt fast riktlinjerna för de kommande årens utveckling i vårt land. De har visat sin förmåga att enas. Socialdemokraterna kan aldrig mer gå lill val på att få landets medborgare att tro att den sociala tryggheten skulle hotas om andra än socialdemokraterna regerade, eller att de borgerliga partierna är hopplöst splittrade. Oppositionen får nu med utgångspunkt i valresultatet och den borgerliga regeringsförklaringens verklighet utforma de budskap som den nästa val vill vinna väljarnas förtroende och flertal med.

Det stora socialdemokratiska partiet är välkommet tillbaka i debatten då, herr talman. Att döma av debatten hittills i dag är vägen dit ganska lång.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Jag såg häromdagen en teckning av Staffan Linden. Det var en av hans "stoilar", som stod vid en busshållplats. "Sverige" stod det på hållplatstavlan. Han tittar ivrigt på sin klocka och säger: "Konjunkturuppgången skulle vara här nu!"

Del är en träffsäker bild. Vi har väntat och väntal på alt den internationella högkonjunkturen skall dra i gång den svenska ekonomin, alt efterfrågan på våra exportvaror skall växa, all våra företags orderböcker skall fyllas och alt företagens vilja att bygga ut och nyanställa personal skall sätta fart. Men i stället har vi fåll uppleva hur konjunkturrapporter avlöser varandra - en efter en - ständigt med samma budskap: Kon-junkturuppgången dröjer.

Vi har i Sverige med gemensamma krafter lyckats hålla sysselsättningen uppe under den tid iiv svår lågkonjunktur som hela den industriella världen plågats av. Det har skett dels med stimulanser av den inhemska köpkraften, dels genom att stödja lagerproduktion.

Men nu är vi framme vid en tidpunkt då den här medicinen inte hjälper längre. De närmaste månaderna blir uppenbarligen kärva för det svenska folkhushållet. Dagligen får vi rapporterom krisbranscher. Sedan lång tid kämpar teko, glas, skinn, päls och varven med stora svårigheter. Nu har även våra basindustrier råkat in i snålblåst. Stålkrisen är akut.

85

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

86-

T. o. m. verkstadsindustrins slagskepp Volvo har mött växande problem. Från Statsföretagskoncernen aviseras miljardräkningar, den ena efter den andra.

Socialdemokraterna har efter valnederlaget ofta, som det här har påpekats under debatten i dag, talat om att den nya regeringen fån ta över ett färdigdukat bord. Ja, är det dukat, så är det förvisso n-ied mängder av upplagrade problem.

Exportindustrins konkurrenskraft är allvarligt försämrad. Betydande marknadsandelar har redan förlorats. Inflationstakten är osedvanligt snabb. Vi har tre år i följd haft en ca tioprocentig penningvärdeförsämring per år. Industrins produktionstillväxt har varit mycket svag de senaste åren. Underskottet i handelsbalansen är minst sagt besvärande.

Ja, det är de här och många andra problem som den nya regeringen får ärva och måste klara av. Och det är viktigt att regeringen lycktis duka om, så att optimismen återvänder i det svenska näringslivet och att vi får balans i samhällsekonomin. För det är, som det står i regeringsförklaringen, "en grundläggande förutsättning för att förverkliga en niedveten reformpolitik och för att trygga sysselsättning och framsteg."

Från folkpartiet är vi angelägna alt betona atl politiken måsle utformas i hela folkets intresse. Det kräver samförstånd inle minst med arbetsmarknadens parter.

Den viktigaste uppgiften blir att irygga jobb åt alla. Och det blir en svår uppgift. Den ekonomiska politiken måste inriktas på att underiätta en utbyggnad av näringslivet och främst exportindustrin.

Under valrörelsen varnade vi i folkpartiet ofta för den maktkoncentration som pågick under den socialdemokratiska eran. Två företag köptes upp per dag. Så får det inte fortsätta. Vi kommer naturiiglvis all arbeta för en kursändring i detla avseende. Det betyder att del socialiseringshot som låg över hela branscher lyfts av och ersätts av stimulanser för även den mindre företagsamheten att bygga ut och framtidstro för den som vill starta ett nyll eget företag. Då skapas nya arbetstillfällen i näringslivet. För enbart inom induslrin finns det drygt 37 000 företag med mindre än 50 anställda. Tänk om alla dessa klarade av all öka antalet anställda med endast en person! Det skulle ge ett nettotillskott på 37 000 arbetstillfällen fördelade över hela landet.

I regeringsförklaringen sägs att näringspolitiken måste "utformas så

att mindre och medelstora företag får goda utvecklingsmöjligheter.      

Förslag kommer att läggas fram om vissa lättnader i fråga om arbetsgivaravgifter samt om ändrade skatteregler för familjeföretag. Avvecklingen av den faktiska sambeskattningen fullföljs. De mindre företagen ges goda kreditmöjligheter."

Herr talman! Jag tror atl del är med sådana åigärder vi får snabbare tillväxt i ekonomin och nya resurser att använda till sociala reformer. I en lid då strukturförändringar är så vanliga - och många gånger nödvändiga för att man skall uppnå effektivitet och konkurrenskraft - måste skyddet mot oförvållat inkomstbortfall för de anställda vara fullgott. Folk-

partiet har länge krävt en allmän arbetslöshetsförsäkring. En sådan reform utlovas nu under den kommande mandatperioden.

En grupp som drabbas hårdai-e än andra när arbetsmarknaden kärvar är ungdomen. Arbetslösheten bland ungdomarna har under fiera år varit dubbelt så hög som bland övriga grupper. Särskilt svårt har det varit för ungdomar som har bristfällig utbildning. Även här har folkpartiet visat på konstruktiva vägar för att garantera alla ungdomar arbete, praktik eller utbildning. Det är också vad den nya regeringen utlovar i sin deklaration.

Det är inget tvivel om att det finns arbetsuppgifter.

Behoven inom den offentliga sektorn är stora. Tiotusentals sjuka människor köar för plats på långvårdssjukhus. Tillsynen av gamla som vill bo kvar hemma är ofta dålig. Bristen på daghem och familjedaghem är väl känd. Vård av och omsorg om barn och gamla får ej eftersättas. I en kärv ekonomi är det de som skall komma i första hand. Andra angelägna reformer måste vänta tills vi får råd. För att vi skall kunna klara reformer för barn och gamla måste ökningen av den privata konsumtionen bli måttlig. Det gör det samtidigt lättare atl betala vår utlandsskuld, eftersom importen blir lägre.

Fortfarande förvärvsarbetar en betydligt mindre del av kvinnorna än av männen. Det beror både på all hemarbete och barntillsyn fortfarande i stor utsträckning anses vara en uppgift för kvinnan och på att arbetsmarknaden är uppdelad i typiskt manliga och kvinnliga yrken. Men kvinnor skall ha samma chans som män till yrkesarbete. Därför måste de nuvarande hindren bort.

Det måste bli fler jobb. Det ärden grundläggande förutsättningen för att fier kvinnor skall kunna komma ut på arbetsmarknaden. Men det räcker inte med det. En väl utbyggd barnomsorg är nödvändig för att både män och kvinnor skall kunna yrkesarbeta utan atl omsorgen om barnen blir eftersatt. Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar är nödvändig av samma skäl.

För kvinnor som varit hemma ett tag kan det också behövas speciella åtgärder för att underlätta övergången till yrkesarbete. De måste ges möjlighet att friska upp eller komplettera sin utbildning, t. ex. inom den kommunala vuxenutbildningen eller arbetsmarknadsutbildningen.

Om kvinnor skall få samma rätt som män till yrkesarbete, får det inte heller finnas inslag i t. ex. skattepolitiken eller familjepolitiken som motverkar att de tar ett jobb. Därför måste de sista resterna av sambeskattningen tas bort. En hustru som arbetar i familjens rörelse och gör samma insats som mannen skall inte behöva nöja sig med hälften av mannens lön.

Kvinnornas intresse för förvärvsarbete påverkas också av vilken grad av jämställdhet med männen som råder. Det gäller både lönevillkor och möjligheter till avancemang. Folkpartiet vill ta bort hindren för kvinnorna i arbetslivet genom en jämställdhetslag med förbud mot könsdiskriminering, rättvisare arbetsvärdering, jämställdhetsplaner både inom den of-

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

87

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

fentliga sektorn och i de stora enskilda företagen, utbyggd barnomsorg, bättre vuxenutbildning och rättvisa skatteregler.

En förnyelse av arbetslivet så att del blir bättre anpassat till individens olika krav och roller skall vara målsättningen för ett fortsatt reformarbete. Den enskilde måste få helt andra möjligheter än i diig all välja hur han eller hon vill utforma sin tillvaro och fördela sin lid mellan fritid och arbete. Kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar och rörlig pensionsålder är steg i den riktningen.

Det måste bli möjligt för den enskilde arbetstagaren atl koncentrera eller sprida ledighet och arbete över tiden. Den femte semeslerveckan skall kunna sparas till längre ledighet. Det är också ett steg i rätt riktning.

Lagen om medbestämmande träder i kraft den 1 januari 1977. Därmed är de sista resterna av den gamla >; 32-principen ur världen. Den gav arbetsgivarna rätt att ensamma leda och fördela arbetet. Den nya lagen gör de anställda mer jämställda med arbetsgivaren. De anställdas organisationer får rätt atl förhandla om del mesta, innan beslut falUis.

Nu startar förhandlingar mellan parterna för att få fram elt avtal som reglerar hur medbestämmandet skall gå lill i del praktiska livet. Del är viktigt att alla löntagare efter hand upplever sig ha fåll faktiska möjligheter att påverka sin egen situation. Förhandlingarna om hur konkreta frågor skall lösas bör så långt möjligt ske på det lokala planet. På arbetsplatser där det inte finns fackklubb bör facket utse en förtroendeman, så att de anställda kan hålla en daglig och nära kontakt med sin företrädare.

Folkpartiet anser det naturligt om reglerna för hur medbestämmandet skall gå till ger de anställda en direkt möjlighet att påverka den långsiktiga planeringen i företagen. De anställda bör också ges elt avgörande infiytande över riktlinjerna för personalpolitiken och företagshälsovården.

Många människor är oroade för de risker som finns i jobbet. En del risker är lätta att upptäcka och undanröja. Andra är svårare att få grepp om. Hit hör kemiska ämnen. Tiotusentals kemiska ämnen används varje dag i produktionen. Varje år tillkommer hundratals nya.

Alla kemiska ämnen bör betraktas som hälsorisker. Varningar från forskare och anställda som handhar ämnena måsle därför alllid las på allvar. Undersökningar som visar att elt kemiskt ärrine är ofirligt måste göras innan ämnet används - inte efter det alt olyckor inträffat.

Förelagshälsovården skall inriktas på att upptäcka alla slags hälsorisker, både fysiska och psykiska. Efterlevnad och kontroll av lagar och tivial bör underlättas genom att minimigränsvärden utarbetas och revideras efter hand för buller, belysning, luftföroreningar osv.

Herr talman! Nästan 450 000 människor är borta från sitt jobb varje dag. Det är mer än var tionde sysselsatt. Vi vet atl många är borta därför att de upplever sitt jobb som pressande eller monotoni. Det gäller i hög grad också dem som jobbar på kontor och t. ex. inom vården. De har också rätt att få en bättre arbetsmiljö.

Buller, dålig luft, värme- och ljusförhållanden är frågor som måsie

angripas. Men det gäller också de psykiska faktorerna. För stor arbetsbörda, en känsla av att inte räcka till, oklarhet om ansvarsområde och dålig kontakt med arbetskamrater är orsaker som ofta nämns av dem som har en pressande arbetsmiljö.

Trygghet i tillvaron för varje människa är kärnan i folkpartiets politik. Det förutsätter solidaritet och samhörighet mellan människor. De svaga i samhället måsle få hjälp och stöd. Vi har visat att en större social rättvisa kan skapas utan att friheten för den enskilda människan sätts i fara. Bättre pensioner, sjukförsäkring och utbildning är reformer som förenar kravet på större rättvisa mellan människor med kravet på ökad frihet för den enskilde. Del är också exempel på reformer som folkpartiet varit med om att driva fram.

Det är jobbet som grundlägger tryggheten för varje människa. Att få förvärvsarbete måste vara en rättvisa för alla. Det ger ekonomisk trygghet för den enskilde och det ger oss lillsammans bättre möjligheter atf öka tryggheten för barn och gamla.

Men trygghet i jobbet är inte bara rätlen an få ett arbete och få behålla det. Det är också rätten alt fä känna sig säker till liv och lem. Hälsorisker av alla slag i arbetslivet måste därför bekämpas.

Arbetet skall vara mer än en födkrok. Det skall vara ett sätt att förverkliga sig själv. Då är rätten för de anställda all själva bestämma över sin arbetssituation viktig.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Hert PETERSON i Nacka (s):

Herr talman! Den socialdemokratiska oppositionspolitiken i riksdagen kommer att grundas på arbetarrörelsens program för arbete och trygghet, det program vi gick till val på. Vi kommer i denna riksdag att hävda en stark ekonomi, arbete åt alla, en fortsatt reformering och demokratisering av arbetslivet, gemenskap mellan generationerna, trygghet för barnfamiljer och pensionärer, jämställdhet mellan kvinnor och män och en god miljö för alla. Vi kommer atl föra en polilik som gagnar det stora folkflertalet - löntagare, pensionärer, barnfamiljer och ekonomiskt svaga grupper. Den demokratiska socialismens idéer om solidaritet, gemenskap och jämlikhet kommer alt vara grunden för socialdemokratins praktiska polilik.

För de kapitalistiska partierna, som så hell åslundat makten, har frestelsen att göra långtgående utfästelser till medborgarnii varit övermäktig. Vi har varnat dem för överbud och löften ulan täckning. Del innebär stora risker för ekonomin, och därmed för iryggheten och en rättvis utveckling. Men man har slagit dövörat lill, viftat bort våra varningar till dem att inte leka med de ekonomiska realilelerna. Så siller de ire nu där i kanslihuset med massor av vallöften och växlar utställda på framtiden.

Kampen var hård i valrörelsen mellan socialdemokraterna och de tre kapitalistiska partierna. Vi krävde all de skulle lägga fram ett gemensamt program,/w-e valet. Vi förstod att de inte skulle kunna leva upp till sina

89

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

90

utfästelser efter valet.

Säkerligen förstod många väljare att det var orimligt att de kapitalistiska partierna skulle kunna hålla sina löften. Man insåg att de var ihåliga. Men på en punkt gjorde man det säkert inte. Och man hade heller ingen anledning att göra det. Det var på en punkt av särskild betydelse för människorna och där löftena var av ett alldeles särskilt slag. Del gäller kärnkraften.

Kärnkraftsfrågan gjordes av centern till en moralisk fråga, ja, närmast till en fråga om religion. Centerpartiets ledare Thorbjörn Fälldin framställdes personligen som garanten för cenlerns orubbliga fasthållande vid sin linje. Gång på gång - så ock från denna talarstol i Sveriges riksdag ~ sade centerledaren: "Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse". Genom den utfästelsen tillvann sig herr Fälldin stor respekt. Han hyllades som en hederlig person med speciellt hög moral.

Jag skall inte nu angripa centern för dess linje i kärnkraftsfrågan. Vi debatterade den i valet, och vi får säkerligen fler tillfällen att göra det. Socialdemokratin underkände centerns linje, men självfallet erkände vi centerpartiets räll att inta den ståndpunkt de valt och att också slåss för den. Varje parti har en sådan rätt i vår demokrati.

Jag förebrår inte de människor som trodde på cenlerns inställning i kärnkraftsfrågan. De var i god tro.

Jag angriper inte heller kompromisser i sig. Kompromisser är nödvändiga i det politiska arbetet i en demokrati - det vill jag gärna personligen starkt understryka. Men lika hårt fördömer jag kompromissen i det här fallet. Med hänsyn till centerns linje var varje kompromiss omöjlig, oförenlig med den moral man byggt hela sin valrörelse på.

Jag vill i min inlägg ta upp, inte cenlerns eller de båda andra kapitalistiska partiernas inställning i sak, utan hur centern och dess ledare Fälldin gjorde valet på kärnkraflsfrågan. Detta vill varken Fälldin eller hans energiminister nu höra talas om, och jag förstår dem utifrån deras utgångspunkter och ställning.

Det står för oss klart - och centern delar vår bedömning härvidlag ~ alt de borgerliga på kärnkraftsfrågan fick det röstiillskott som de behövde för alt vinna majoritet i riksdagen och därmed regeringsmakten.

Herr Fälldins upprepade uttalanden om att Barsebäck 2 under inga omständigheter skulle få laddas blev en symbol för centerledarens kompromisslösa linje i kärnkraftsfrågan. Fälldin skulle aldrig sälta sig i en regering som laddade Barsebäck 2, förklarade han. Men som LO-tidningen kommenterade: "åtrån efter taburetten har varit starkare än ansvaret inför de väljare som trott på hans försäkringar".

Andra ledande centerpartister tittade folk i ögonen och sade samma sak. Jag mötte centerns vice ordförande - nuvarande utrikesministern Karin Söder - i en debatt i Sundsvall. Hon bedyrade att centern kommer att stå fast vid sin energipolitik också i regeringsställning. Om inte folkpartiet och moderaterna viker sig för centern i energifrågan, så kommer

centern att spräcka en borgerlig regering på denna fråga. Fru Söder menade att det får bli de som kryper till korset, människorna skall kunna lila på centerpartiet.

Herr lalman! Jag beklagar att Sverige nu har en statsminister och en utrikesminister vilkas löften man inte kan lita på.

Nu skall Barsebäck 2 laddas. Man försöker här och var ge intryck av att helt nya krav på säkerheten nu ställs. Moderatledaren, herr Bohman, försökte göra ett stort nummer av detta tidigare här i dag, men i själva verket - och det är det viktiga att tala om för svenska folket - var säkerhetskraven precis lika hårda med den socialdemokratiska regeringens energipolitik. Skillnaden är bara all ni försöker fly undan ett eget ansvar och er egen splittring genom att tala om kraftföretagens självklara ansvar för säkerhet i energiproduktionen. Så blir er energipolitik en mycket tvivelaktig väg att använda i en demokraii, där människorna i val skall kunna utkräva politiskt ansvar. De nya statsråden springer ifrån sitt ansvar. De gömmer sig bakom kraftföretagen. Jag frågar: Hur skall svenska folket komma åt kraftverksdirektörerna?

Det finns,också en annan moralisk sida av kärnkraftsfrågan, som andra talare före mig har pekat på. Men det finns anledning atl ta upp den efter herr af Ugglas inlägg. Centerns partisekreterare, herr Jonnergård, erkänner nu att det hela tiden varit en medveten taktik att göra utfästelser före valet om att stoppa kärnkraften men att svika dem efter valet -detta för att nå regeringsmakten. Vi hade nog aldrig suttit där vi sitter nu, medger han, om centern lämnat klart besked om Barsebäck 2 före valet. Kan den kalla cynismen i cenlerns agerande avslöjas tydligare än så?

Jag hävdar också att del inte bara är centern som har svikit här. Också de andra två borgerliga partierna - folkpartiet och moderaterna - som teg i kärnkraftsfrågan under hela valrörelsen, har sitt ansvar. De vågade inte stå upp till försvar för sin politik. De fruktade att den skulle skrämma bort röster. Herrar Ahlmark och Bohman tillämpade den jesuitiska tesen atl ändamålet helgar medlen. Jag förstår mer än väl att herrar Bohman och af Ugglas vill glömma detta nu, därför att de känner det pinsamt att bli påminda om vad som hände i valrörelsen på den här punkten.

Näringslivets direktörer höll också lyst under hela valrörelsen. De lät herr Fälldin tala mot kärnkraften oemotsagd, trots att de inte Ibr en enda sekund tänkte avstå från kärnkraften. Men de ville utnyttja kärnkraftsmotståndarnas röster för att få en borgerlig regering. Innerst inne visste man ju alt bara de borgerliga kom till makten skulle det ordna sig med energifrågan.

De många ungdomar, herr talman, som genom centern trodde att de röstade mot kärnkraften sveks. Ty de fick kärnkraften och dessutom en borgerlig regering styrd av kapitalismens och det privata näringslivets intressen. I stället för socialdemokratins program för en planmässig hushållning och sparande av energi blir det nu en av privata vinstintressen borgerligt styrd marsch in i kärnkraftssamhället.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Sveket mot ungdomarna är inte bara ett svek i kärnkraftsfrågan. Det går djupare än så. Det gäller inställningen lill politiken och förtroendet för politikerna. Vad som skett genom centerns uppträdande är atl tilltron till politik och. politiker allvariigt har skadats..

Vi sänkte rösträttsåldern. 1 år öppnade vi dörren för en halv miljon människor att rösta för första gången. Riksdagens beslut var ett beslut att inbjuda ungdomen till politiskt arbete och ansvar. Men med beslutet att sänka rösträttsåldern följer också elt enormt ansvar från vår sida -från politikernas sida. En del av detla ansvar ligger i att vi måste gå i borgen för del politiska budskap vi för ut till människorna.

Förr fanns en tveksamhet till att la ställning i samhällsfrågor. Men jag tror alt del har förändrats avsevärt. Det räcker att peka på ungdomens intresse för internationella frågor, miljöfrågor och medbeslämmandefrå-gor.

Statens ungdomsråd har i olika undersökningiir presenterat unga människors inställning till politiken och till politikerna. Undersökningarna visar att många känner främlingskap inför den partipolitiska debatten. Men undersökningarna visar också att unga människor sannerligen är intresserade av samhällsfrågor, om de beskrivs på ett konkret sätt.

För alt slå en bro mellan delta intresse för samhället och ett politiskt engagemang måste politikerna uppfylla två krav. Det ena är alt ge en sanningsenlig bild av verkligheten och inte dölja några problem. Det andra är atl verkligen stå för sina löften. På båda punkterna har centern svikit den unga generationen. På den första punkten genom att i fråga om energipolitiken låtsas som om man kan avslå från kärnkraften utan alt det leder till några som helst svårigheler. På den andra punkten genom att före valet lova att Biirsebäck 2 inte skulle laddas. Efter valet har man fattat beslutet atl ladda Barsebiick 2.

Centerpartiels uppträdande efter valet är inte bara ett svek mot de egna väljarna, en sak som partiet får klara ut med sina väljare. Del är också den hårdaste smäll som någonsin givits mot ungdomens samhällsengagemang och tro på det politiska arbetet som ett hederligt arbete. Det är - som jag ser det - en allvarlig torpedering av strävandena att göra ungdomar iniresserade av polilik. Sveket mot väljarna, mot ungdomen, är oförlåtligt. Del som skett har allvarligt skadat det politiska arbetet i vårt land.

Det borgerliga uppträdandel står i skarp motsättning lill del socialden-iokraiiska. Vi har alltid salt en heder i atl hålla det vi lovat. Det program vi förde ut i 1976 års valrörelse återfinns helt i den socialdemokratiska polilik vi efter valet presenterade i samband med att riksdagen öppnades för tre veckor sedan. Därigenom visar vi svenska folket all vi håller våra vallöften och slår fast vid vår polilik och all väljarna kan lila på socialdemokratin.

92

Herr AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Centern - och även vi andra är tydligen medansvariga - har allvarligt skadat det politiska arbetet i vårt land. Vi har svikit ungdomen. Förstod jag herr Peterson i Nacka rält har vi också begått ett svek mot demokratin genom regeringsdeklarationens ord i kärnkraftsfrågan.

Herr Peterson i Nacka hörde nog inle vad jag sade i mitt inlägg före hans anförande. Hade han gjort det, hade han kanske inte upprepat det ganska primitiva försök alt komma åt centerns hållning i kärnkraftsfrågan som vi har hunnit bevittna ca 14 gånger i dag, trots atl hittills endasi tre socialdemokratiska talare har varit uppe.

Vad jag sade i mitt tidigare inlägg var väldigt enkelt. Centern klargjorde före valet den politik i kärnkraftsfrågan som centerpartiet skulle driva om det fick majoritet. Man skulle ha velat sioppa igångsättandet av alla kärnkraftverk, t. ex. Centern fick inte majoritet. Däremot fick de borgerliga partierna tillsammans mtijoritei. Väljarna gav besked om atl en icke socialistisk regering skulle bildas. Herr Fälldin är ledare fördel största borgerliga partiet. Han har med stor skicklighet genomfört det uppdrag som väljarna gav honom, vilket innefattade att hans parti liksom de andra partierna skulle diskutera sig fram till en överenskommelse i de frågor där deras hittillsvarande inställning varit olika.

Det är helt enkelt så som demokratin fungerar. Jag har svårt atl inse varför det skall vara så svårt' att förstå, om man vill göra det.

Jag sade också att det här atl på falska grunder tjatigt försöka misskreditera politiska motståndares moral gör i längden, när del upprepas för ofta, uteslutande ett pinsamt intryck.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr LARSSON i Staffanstorp (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är egentligen rält egendomligt att höra hur de socialdemokraliska talarna ständigt upprepar samma sak. Det är ungefär som om inan spelar upp en grammofonskiva.

Thage Peierson sade att de kapitalistiska partierna nu sitter i kanslihuset. Jag vill säga: De icke socialistiska partierna sitter i dag i kanslihusel men icke vid del bord, herr Thage Peterson, som ni gör gällande är dukat och väl dukat. Som tidigare sagts, är del faktiskt avätet och kanske också avdukat vid detta laget.

Här upprepas återigen att centern skulle ha svikit sin linje i kärnkraftsfrågan, och jag vet inte vilken gång i ordningen ni nämner herr Jonnergård. Men allt detta harju dementerats av vår partiledare herr Fälldin i dagens debatt.

Jag vill säga till socialdemokraterna att jag tror de kan vara lugna på den här punkten. Vi kommer att sälta stopp för marschen in i kärnkraftssamhällei, och det ärju den springande punkten. Skulle vi verkligen ha givit upp våra strävanden därvidlag bara därför att vi inte nådde, som Fälldin har sagt fiera gånger, rikligt ända fram? Då irorjag, Thage Peterson, all väljarna med mycket stor anledning skulle ha sagt: Här

93

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

hade ni möjlighet all väja av vägen mot kärnkraftssamhället, men ni förstod inte att hålla fast vid er målsättning.

Thage Peierson är den tredje talare som framhåller att vi vill lägga ansvaret på kraftföretagen. Ja, det är i linje med den lag som socialdemokratin själv lagt fram proposition om, lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Är det inte lika farligt för dem som arbetar med det, om man framställer plutonium som om man framställer exempelvis DDT? Jag har själv, Thage Peterson, suttit i giftnämnden och varit med om att behandla just den del av förslaget till lag som lade ansvaret på producenten. Det är inte meningen att den svenska allmänhelen utan vidare skall godta vad en producent levererar, utan han skall kunna visa om detta är farligt för människorna eller för samhället. Det ärden bärande principen i förslaget.

94

Hert PETERSON i Nacka (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är betecknande alt del var moderaten herr af Ugglas som steg upp till centerns försvar. Jag förstår att såväl moderaterna som folkpartiet är pinsamt berörda av kärnkraftsdebatlen i valrörelsen av att dessa båda partier då icke stod upp till försvar för sina ståndpunkter och förslag. Båda partierna insåg ju att skulle de ha gjort det så skulle del fört röster från centerpartiet:

Sedan säger af Ugglas att demokratin fungerar så här. Nej, det är det den inte får göra. Skall demokratin fungera så här får det ju, som jag sade, unga människor att fatta avsmak för politiken. Den här saken har i allra högsta grad med moral att göra såsom valdebatten om kärnkraftsfrågan lades upp. Jag är fullt klar över att de tre kapitalistiska partiernas företrädare nu vill glömma allt det som skedde i valrörelsen. Bohman sade för en stund sedan all vi skulle sluta upp med att påminna om allt detta, det var bara taktik från vår sida. Men det är ingen taktik att påminna om sveket i den borgerliga regeringsdeklarationen. Vi skulle djupt svika våra oppositionsuppgifter om vi inte påminde de borgerliga om att de sitter i Sveriges regering till följd av ett svek.

Detta är också vad centerns partisekreterare Jonnergård slagit fast. Nu säger herr Larsson i Staffanstorp att det är dementerat. Men alla som har läst den dementin finner i stället att den är en bekräftelse på vad jag här har sagt. Jag vidhåller att centerns svek i kärnkraftsfrågan allvarligt har skadat politikens anseende, och i det spelet har folkpartiet, moderaterna och det privata näringslivets direktörer deltagit. När någon en gång i tiden skriver historia om kärnkraftsfrågan i 1976 års valrörelse kommer detta att framstå i öppen dager.

Så säger herr Larsson att regeringsdeklarationen innebär att marschen mot kärnkraftssamhället har stoppats. Hur kan herr Larsson hävda det? Anser herr Larsson som centerpartiet att laddningen av Barsebäck 2 är att stoppa kärnkraften?

Här uppträder i dag centerpartiets ledare herr Fälldin på ett sätt som näslan gör intryck av att han bedyrar sina vallöften och är på väg att

notera atl ingenting har skett. Då vill jag ställa en fråga som också blev något av en moralisk fråga i eftervalsdebatten, herr talman. Varför behövde herr Fälldin ligga vaken om nätterna efter att han fallit undan för moderaiernas, folkpartiets och det privata näringslivets press och format regeringsdeklarationen om han inte hade gjort en eftergift? Fälldin har själv sagt att del var en svår tid. Om han hade hållit fast vid sina vallöften hade han väl haft en god nattsömn.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad jag sade hade ingeniing att göra med vad som förekom i valrörelsen. Jag försökte bara förklara för ett förutvarande statsråd hur demokratin fungerar i elt land med flerpartisystem. Jag inser nu steg för steg att det är en sannolikt omöjlig uppgift.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill säga lill Thage Peierson att det verkar som om han kunde behöva ligga vaken om nätterna för att pröva socialdemokraternas politiska linje när det gäller kärnkraften. Ta Aka-utredningen t. ex. som ni har stött er på hela tiden. I fråga om varje förslag och' varje remissinstans i dag sker ju éti avståndstagande från Aka-utredningen. Professor Gösta Wranglén vid tekniska högskolan i Stockholm, exempelvis, talar om riskerna och svårigheterna nar det gäller att förvara avfallet. Professor Nils Hast säger något liknande. Man kan inte sänka avfallet ner i berggrunden; den är genomkorsad av grundvattensprickor. Det föreligger flera sådana uttalanden från vetenskapliga institutioner, men det verkar inte som om ni socialdemokrater fäster er vid vad sådana auktoritativa yttranden ger vid handen.

Är det verkligen meningen att man skall bortse från allt detta? Det är dock oförsvarligt att låta utvecklingen i fortsättningen gå emot ett kärnkraftsamhälle trots dessa vetenskapliga uttalanden. Det är den synpunkten som vi vill föra in i kärnkraftsdebatlen i dag. Vi måste ta tid på oss och ha möjlighet att säga stopp.

När del sedan gäller Barsebäck - och jag förslår atl Thage Peterson säger att det är ett väldigt stort svek - innebär beslutet som sagt att vi inte nått längre vid regeringsförhandlingarna. Det var emellertid, som påpekats, den gamla regeringen som gav detta tillstånd, och den fortsatta kärnkraftsvägen kan Thage Peterson kanske bedöma bättre vid ett senare tillfälle.

Hert PETERSON i Nacka (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan lugna herr Larsson i Staffanstorp på en punkt: Jag har en mycket god nattsömn. Det har man om man är medlem i ett parti som håller sina vallöften. Då kan man också se väljarna i ögonen när man träffar dem. Men jag undrar hur det är inom centern. Framför mig har jag ett tidningsurklipp, herr Larsson. Det är en ung CUF-ombudsman från Södertälje som enligt en intervju i centerns egen

95

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

tidning Länstidningen sade så här i förra veckan: "Jag trodde på Fälldin. Annars hade jag inte drivit kärnkraften så hårt i skolorna." Och han fortsatte: "Jag tycker del är helt vansinnigt att lova en sak före valet och sedan inte hålla det."

Centerns egna medlemmar, herr Larssons partikamrater, har kommit till insikt om att den linje som centern har valt för att få en borgerlig regering har genomförts lill prisei av att vallöftena brutits; och nu är marschen in i kärnkraftssamhället på kapitalisternas villkor i full gång.

Jag tror det vore en övermänsklig uppgift att här föra en debatt om moral med herr af Ugglas. Har man den inställningen, när man vänder sig till människorna, och framför allt till de unga människorna, att det där med vallöften är ingenting värt, man behöver inte stå för löftena utan det är fritt fram att svika vad man säger till människorna. Ja, då anser jag det lika bra att debatten mellan oss är avslutad.

96

Hert WIJKMAN (m):

Herr lalman! Lål mig först göra några kommentarer till vad herr Peterson i Nacka sade alldeles nyss.

För den som försöker läsa innantill tyckerjag att det måste stå alldeles klart att regeringsförklaringen innebär en definitiv uppstramning när del gäller kärnkraftspolitiken i och med att man har fört in två nya villkor för att nya reaktorer uiöver den sjätte skall få köras i gång. Det är alltså sakligt absolut felaktigt att påstå att kraven på säkerhet och säkerhetsnormer skulle ha varit lika hårda under den socialdemokratiska regeringens tid. Det är möjligt att socialdemokraterna, om de hade fått förnyat förtroende, hade skärpt sin politik på dessa punkter. Men regeringsförklaringen innebär en uppskärpning. Jag tycker att det ligger väldigt mycket i del resonemang som har förts från den här lalarslolen av flera talare tidigare i dag om den situation som de som är skeptiska till kärnkraften står inför - alt antingen gå in i en regering och avsevärt, som nu har skelt, skärpa kraven och över huvud tagel ändra inriktningen på energipolitiken långsiktigt, eller att stå utanför en regering och tvingas acceptera att den tidigare kärnkraftssalsningen fortsätter.

Sedan, herr Peterson: De nya statsråden springer, såvitt jag förstår, inte på något sätt ifrån sitt ansvar och gömmer sig bakom kraftföretagen. Det är nonsens att uttrycka sig på det viset. Det är självklart atl det i sista hand måste bli politikerna som avgör om säkerhetsarbetet och avfallshanteringen är acceptabla.

Så, herr talman, några allmänna reflexioner om den här energidebatten.

1.   Man har ofta fåll ett intryck av den svenska debatten på senare tid att hela energiproblemaliken på något säll skulle kunna avgöras av ell ja eller nej till kärnkraften. Det är naturligtvis fel. Varken olja eller kärnkraft utgör några långsikliga lösningar på de här problemen. På lång sikl är vi i stället absolut tvingade alt söka oss nya alternativ för vår energiförsörjning och framför alll arbeta fram en stramare hushållning.

2.   Det är i dag för tidigt alt ullala sig något om forsknings- och ut-

vecklingsinsatserna på detta område när det gäller de långsiktiga lösningarna. Vi vet väldigt litet om exempelvis möjligheterna att utnyttja solenergin. Omfattande utvecklingsarbeten är i gång över hela väriden när det gäller solenergin precis som andra typer av nya energikällor. Det är därför omöjligt att i dag ge några entydiga svar på hur en långsiktig energipolitik skall se ul. Vi kan bara satsa allt av pengar och kraft på hushållningsåtgärder och forskningsinsatser.

3. Då det gäller själva kärnkraftsulbyggnaden är det naturligtvis riktigt när såväl herr Palme och herr Carlsson i Tyresö som nu senast herr Peterson i Nacka konstaterar att en viss osäkerhet i dag råder om framtiden. Men det finns fiera helt uppenbara förklaringar till detta. Det är en del som har hänt sedan våren 1975, då regeringens energiprogram i stort accepterades.

För det första: Vi har fått en ny regering, och det är ingen som gör någon hemlighet av att det i den regeringen finns olika synpunkter på den här frågan. Det är väl omänskligt att begära alt man redan efter två och en halv vecka i varje detalj skulle ha en utmejslad politik.

För det andra: Det finns, och det tror jag att alla som har varit ute i den här valrörelsen har märkt, en stigande tveksamhet och oro bland de svenska väljarna inför en fortsatt snabb utbyggnad av kärnkraften.

För det tredje, och del är viktigt rent sakligt: De relativt motstridiga uppfattningar som nu dansar in i brevlådan på industridepartementet i form av remissvar på Aka-utredningen måste få oss politiker atl stanna upp och fundera.

För del fjärde, och slutligen: Man får i dag en relativt splittrad bild när det gäller upparbetningen och avfallshanteringen i övrigt i USA -som får anses kunna satsa de största pengarna och ha de största förutsättningarna att också klara ut de här problemen.

Jag menar att åtminstone de två sistnämnda faktorerna borde göra att även socialdemokraterna stannade upp ett tag. Är det inte rimligt, frågar jag, att försöka sortera ut de här osäkra punkterna i samband med avfallshanteringen innan man fortsätter och satsar hårt på en expansion? Är en utbyggnad av kärnkraften det enda alternativet för det tidigare regeringspartiet oavsett säkerhetsfrågornas utveckling? Jag kan inte tro att så är fallet. Tvärtom: Kärnkraften kan aldrig få vara elt självändamål. Jag är inte personligen av den uppfattningen att det inte skulle gå alt lösa de här säkerhetsproblemen, men jag tycker å andra sidan att det ligger väldigt mycket av klokhet i att stanna upp och penetrera framför alll avfallsproblemen i ett läge då uppgifterna är så motstridiga som nu och forskare rent faktiskt står emot forskare.

Det är nu min förhoppning att den tilltänkta energikommissionen snabbt skall ta itu med de här frågorna. Det är likaledes min förhoppning att vi, oavsett om det sker på basis av resultat som nåtts i svenska eller andra forskningslaboratorier, snarast skall kunna bestämma huvuddragen för en ansvarsfull politik när det gäller avfallshanteringen. Vi har där alla ett ansvar, oavsett var vi står i dagens läge i förhållande till kärn-

7 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

97

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

98

kraftsutbyggnaden. Alla partier i den här riksdagen har nämligen varit med om att rösta fram kärnkraftsutbyggnaden en gång i slutet av 1960-talet.

Herr talman! Kammarens ledamöier har redan fått en utförlig beskrivning av de ekonomiska problem vårt land står inför. Inte minst herr Bohmans analys har visat vilka stora problem som ligger framför oss de närmaste åren. Jag skall inte gå in på dessa frågor i detalj. Jag vill dock göra några allmänna reflexioner när det gäller industrins framlid. Jag tror att man förenklat uttryckt kan beskriva situationen på följande sätt.

Svensk industri har i dag inte samma automatiska fördelar jämfört med våra utländska konkurrenter som lidigare. Vi kunde då sälja mycket enbart på begreppet svensk kvalitet. Detta kvalitetsförsprång har inom flertalet branscher ätits upp av tyskar, japaner m. fl. Samtidigt har kostnaderna för industriföretagen utvecklats mycket oförmånligt i vårt land. De totala lönekostnadsstegringarna har varit över 40 96 under de båda senaste åren medan våra allvarligaste konkurrentländer inte ens kommil upp till hälften av denna kostnadsstegring. Det har lett till att vi i dag tappar marknadsandelar.

Till detla skall läggas det faktum att vår hemmamarknad är mycket liten i förhållande till våra konkurrentländers, vilket gör att vi inte alls kan nå upp till samma långa serier och därmed även av denna orsak är handikappade i en konkurrens.

För att komma ur detta dilemma krävs självfallet flera åtgärder, först och främst en rimlig kostnadsutveckling. Det förutsätter bl. a. ett annorlunda utformat skattesystem, där inte höga marginalskatter automatiskt leder till våldsamma brultolönekrav. För det andra krävs en bred satsning när del gäller teknisk ulveckling och innovationsverksamhet. Detta förutsätter i sin tur riskvilligt kapital. För det tredje och slutligen krävs insatser för att dels locka ungdomen till högre studier, dels se till att kvaliteten på den högre utbildningen stärks.

Det har nu, herr talman, blivit alltmera vanligt att kritisera den ekonomiska tillväxten. I vida kretsar hör man i dag talet om att tillväxtkurvan på sikt måste brytas. En djupare analys av debatten ger vid handen att man parallellt med en allmän negativism gentemot tillväxten också hårt angriper själva den tekniska utvecklingen.' Det är, hävdar man, teknikens fel att naturen skövlas och att knappa råvaror förbrukas i en allt snabbare takt.

Jag tror, herr talman, att debatten definitivt spårat ur när man uttrycker sig på detta enkla sätt. Långt viktigare än tillväxttakten - dvs. bruttonationalproduktens ökning - är själva innehållet i tillväxten. Del är på samma sätt med den tekniska utvecklingen. Del är inte innovationerna som sådana det är fel på utan del sätt på vilket vi använder dem.

Men del skall gärna erkännas att vi under större delen av efterkrigstiden, i något slags blind framtidstro, alltför okritiskt accepterat det mesta av tekniska upptäckter och förslag. Vi har i alllför liten utsträckning

99

i förväg försökt att analysera vilka konsekvenser en ny teknik skulle få för samhället i stort. Främst har detta gällt följderna för miljön, dvs. påfrestningarna på mark, luft och vatten, men lika viktiga är naturiigtvis de rent sociala aspekterna. Jag menar att vi här har ett område där vi utan ideologiska förtecken gemensamt bör kunna göra mycket i framtiden. Vi behöver mycket mer av teknikbedömning före stora och viktiga beslut - inte som i dag oftast efter.

Låt mig, herr talman, när vi nu är inne på teknikutveckling litet mera speciellt studera datautvecklingen i samhället! Jag menar nämligen att vi just på delta område konsekvent har accepterat i stort sett alla de tekniska nyheter producenterna haft att erbjuda. Vår kritiska analys har helt lyst med sin frånvaro. Detta beror naturiigtvis främst på bristande kunskap hos beslutsfattare på olika nivåer. Utan kunskap heller ingen insikt. Så har det ena stora datasystemet efter det andra slunkit genom riksdagen utan deball, utan försök att bedöma konsekvenserna i vid mening av systemen i fråga. Tekniska och snäva ekonomiska resonemang har hell fåll styra utvecklingen.

Jag tror att man enkelt uttryckt kan konstatera atl vårt land i dag saknar en genomtänkt datapolitik. Det är visseriigen sant atl vi fått en datalag som ger ett i flera avseenden gott skydd för den enskildes integritet, men dels har denna lagstiftning väsentliga luckor, dels innebär datoriseringen så myckel mer än renodlade inlegritetsproblem.

Det kanske allvarligaste felet hittills är den ensidiga inriktning på stora centrala ADB-system som man haft. Mest extrem har denna utveckling varit inom den offentliga sektorn. Jag skulle kunna rada upp en lång rad viktiga administrativa rutiner som lagts över på ADB och som alla utformats efter en centraliserad systemlösning. Det räcker att nämna riksförsäkringsverkets system liksom skatteverkets centrala skatteregister och bilregistret. Till detta kan läggas planerna på en central fastighetsdatabank samt på ett centralt register för alla kronofogdens kunder. Sammantaget skulle dessa system innehålla i stort sett allt som är värt att veta om de enskilda medborgarnas ekonomiska och sociala förhållanden.

Integritetsriskerna är givelvis större ju mer omfattande systemen är. Har man ett system som innehåller uppgifter om hela befolkningen är det n-iera sårbart från inlegriietssynpunkt än en regional systemlösning. Ett speciellt problem utgör risken för samkörningar. Dessa är enklare att utföra mellan centrala system. Själva tekniken att samkoppla är banalt enkel i Sverige eftersom våra personnummer finns i varje system.

Hela frågan om hur mycket information myndigheterna och företagen skall få lagra i sina dataregister måste bli föremål för en vidgad debatt. Det finns nämligen risk för atl den nuvarande utvecklingen skapar förutsättningar för en gigantisk kontrollapparal. Vi har redan sett klara tendenser till della. Jag menar nu inle att man skall avstå från datatekniken, men man skall försöka välja tekniska lösningar som inte inrymmer så stora risker från inlegriietssynpunkt.

Men det är, herr talman, inte bara integriteten som hotas när systemen

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

är stora och komplexa. Till detta skall läggas sårbarheten rent funktions-mässigt. Ett driftstopp i ett centralt system är allvarligt. Antag, som exempel, att riksförsäkringsverkets anläggning drabbas av ett tekniskt missöde kort före den 15 i en viss månad. Det skulle få som konsekvens att pensionerna inte utbetalades i tid. Någon möjlighet alt gå över till manuell hantering finns inte.

Ytteriigare en aspekt, som talar för decentralisering och mot centrala system, är beredskapsaspekten. För en totalitär makthavare vore naturligtvis ett antal centrala dataregister något av ett önskeläge. Vederbörande skulle snabbt och effektivt skaffa sig kontroll över befolkningen.

Herr talman! Jag tror att den korta resumé jag har gjort av problemen i samband med datoriseringen kan räcka. Det framstår som absolut nödvändigt att snarast lägga fast en offensiv politik på det här området. Det kanske viktigaste inslaget i en sådan politik gäller insaiser för all snabbt informera allmänheten om grunddragen i ADB-tekniken. Som det nu är vidgas gapet mellan teknik och människa för varje år som går. Följden blir att endast en liten elit tekniker och makthavare kan utnyttja systemen för kunskapsinhämtande, administrativ styrning och maktutövning. Tekniken skulle i och för sig göra det möjligt för den enskilde att t. ex. mera ingående kontrollera myndigheternas utövning. Men en sådan utveckling kan inte bli verklig så länge medborgarna inle kan och vet något om tekniken.

Genom att öka kunskapen om ADB-tekniken hos medborgarna - och där är inte minst vi politiker en viktig grupp som behöver utbildas -skapas förutsättningar för en breddad debatt om datoriseringen som sådan. För det första blir det då möjligt för medborgarna att direkt påverka datoriseringen på resp. arbetsplatser. Detta är en utomordentligt viktig sak. LO och TCO har här gjort väsentliga insatser i form av program. För det andra skapas förutsättningar för en verklig analys av hur långt medborgarna vill att myndigheterna skall använda sig av datateknik för beslutsfattande och kontroll som direki berör den enskildes privata förhållanden. Avvägningen mellan teknik och ekonomi å ena sidan och integritet å den andra blir därmed möjlig att göra efter en bred folklig debatt.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

100

Herr statsrådet MUNDEBO:

Herr talman! Det finns en hög grad av samstämmighet i de rapporter om samhällsekonomi och konjunkturer som vi fått de senaste veckorna från statliga organ, fackliga organisationer och näringslivet. Naturligtvis kan vi värdera och analysera data på olika sätt. Vi kan stanna vid positiva inslag och vi kan stanna vid negativa. Men de många siffrorna talar ändå sitt tydliga språk: Svensk samhällsekonomi står inför besvärliga problem.

Sverige har haft en jämförelsevis låg tillväxt under 1970-talet. Den samlade kakan har alltså inte blivit särskilt mycket större. Den låga produktiviteten och de höga lönerna har försämrat vårt konkurrensläge. Vår export ökar mindre och vår import ökar mer än beräknat.

Det har sagts av många socialdemokrater att den svenska ekonomin är stark - eller i vart fall att ekonomin var stark fram till valdagen. Låt oss se vad de många konjunklurrapporterna säger - först beträffande tillväxten, betydelsefull genom att den ger resurser för fortsatt reformarbete.

Den ekonomiska tillväxten bedöms bli närmare 6 % för hela OECD-områdel. Särskilt stark uppgång blir det i exempelvis USA och Japan. Men också i länder som Västtyskland, Frankrike, Danmark och Norge blir det en ökning på 5-6 96. Något lägre, omkring 4 96, blir den exempelvis i Belgien, Nederländerna och Österrike. En låg tillväxt är att vänta i Sverige och i Finland, i Sverige kanske 1,5-2 96.

Det är klart att denna låga tillväxt i Sverige i relation till andra länder betyder att våra samlade resurser inte ökar på det starka sätt som de borde göra för att vidareutveckla ett reformarbete.

En annan viktig faktor är bytesbalansen, som visar styrkan - eller om man så vill svagheten - i svensk ekonomi i förhållande till andra länders. Vi har under flera år haft betydande underskott i vår bytesbalans. År 1975 var underskottet närmare 7 miljarder, för 1976 tycks det komma att hamna på ungefär samma nivå, och för 1977 är prognosen något gynnsammare men visar ändå på ett underskott av närmare 5 miljarder.

Vi har varit eniga om att stegvis minska underskottet i bytesbalansen. Målet har varit att vi skulle nå jämvikt 1980. Nu tycks det bli svårt att nå det målet även om del för svensk ekonomis stabilitet är nödvändigt att ha en bättre balans.

Skall vi klara detta mål så måste vi förbättra vår internationella konkurrenskraft och hålla tillbaka våra egna önskemål, så att vi kan få större utrymme för att öka exporten.

Men siffrorna visar också klart hur svensk industri förlorar marknadsandelar, knappt 7 96 förra året, och i år tycks det handla om närmare 10 96. Detta illustrerar allvaret i den svenska industrins konkurrenssituation. Vi måste öka vår andel på de traditionella exportmarknaderna och samtidigt erövra nya marknader.

Det finns flera skäl till att Sverige har mött allt större problem ute på världsmarknaden. Det kan bero på att våra lönekrav harökai i snabbare takt än lönekraven i andra länder. Det kan bero på att vår export har en sådan sammansättning att den inte ökar i samma takt som världshandeln, och det kan bero på att den inhemska efterfrågan har varit relativt stark.

Men det är nödvändigt för oss - för vår sysselsättning, för vår trygghet - att bryta denna utveckling, att kunna sälja mer av våra varor lill andra länder.

Det är i det här perspektivet som svensk ekonomi har att arbeta under

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

101

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

102

de kommande åren, och det är.egentligen inte någon ny information. I ett och annat inlägg i dagens debatt har det nämnts att beskrivningar av ekonomisk verklighet har kunnat förändras under del här året. Men de grundläggande fakta för beskrivning av svensk ekonomi fick vi redan genom långtidsutredningen för ungefär ett år sedan, och bilden har fortsatt att kompletteras i konjunkturrapporter i år.

Vad långtidsutredningen sade var enligt ett alternativ att den privata konsumtionen skulle öka något mera, enligt ett annat alternativ den offentliga konsumtionen. Enligt det första alternativet skulle utrymmet för offentlig konsumtion vara så starkt begränsat att det knappast fanns plats för reformer utöver de redan beslutade, och enligt det andra skulle utrymmet fören privat konsumtionsökning vara mycket begränsat. Skulle vi stanna ungefär mitt emellan de här båda alternativen - jag nämner siffran bara som en illustration och inte som någon målangivelse - blir utrymmet för en privat konsumtionsökning 2,5 96 i genomsnitt för slutet av 1970-talet. Nu har vi redan fattade beslut om exempelvis förbättrade pensioner som tar en stor del av det här utrymmet. Det är de fakta som långtidsutredningen redovisade. I debatten därefter förekom olika bedömningar, men i fråga om huvudtenderiserna instämde ändå de flesta. ' Del är mot denna bakgrund som jag vid några tillfällen har sagt en del kärva ord om samhällsekonomin, om den privata konsumtionen, om löner och priser. Det blir mindre utrymme än under vissa tidigare år för att öka den privata konsumtionen. Det blir nödvändigt atl planera, hushålla och prioritera för att klara statens och kommunernas verksamhet och för att kunna genomföra nya och nödvändiga reformer.

Kärva ord är ibland nödvändiga, och egentligen harjag inte sagl andra saker än vad som brukade sägas i lidigare finansplaner och i en del inlägg av exempelvis den förre finansministern. Men under de senasle dagarna har vi, både i diskussionen här och ute i massmedia, kunnat möta en del rätt fantastiska tolkningar av sådana mera kärva budskap. 1 debatten i förmiddags sade exempelvis Olof Palme att vi kräver återhållsamhet närmast kommandovägen, all vi föreskriver, att vi hotar löntagarna.

Låf mig upprepa min uppfattning - och jag kan faktiskt göra det genom att hänvisa till en aktuell intervju, som på ett korrekt sätt redovisar mina formuleringar. Jag sade att det för del kommande året finns begränsade utrymmen både på lönemarknaden och i statsbudgeten och fortsatte just när det gällde avtalsförhandlingarna med följande:

Parterna skall givetvis liksom hittills göra upp avtalen och ta konsekvenserna av dem. Staten skall inte lägga sig i själva förhandlingarna. Och när det gäller förhandlingarna på den statliga sidan så kommer den nya regeringen inle att ingripa lika aktivt som många hade intrycket alt den gamla gjorde.

Det är alltså detta som kallas att kräva, föreskriva, kommendera och hota.

Men samtidigt är kampen mot infiationen en uppgift för oss alla - för regeringen, för löntagarna, för företagarna. Därför måste regeringen

också ha möjlighet att uttrycka uppfattningar om samhällsekonomin, om utrymmet för reformer och orn sättet alt använda detta utrymme.

Och en sak till: Del handlar ju inte bara om återhållsamhet för löntagare, det gäller i lika hög grad förelagen, förelagarna och kapiialägarna. Del gäller oss alla. Vi har ingen nytta av luft i lönekuverten.

Vi kommer att göra vad vi kan för att dämpa inflationen. Vi kommer - inom kort att för riksdagen redovisa ett förslag om 1977 års skatter. Under de närmaste dagarna kommer vi all samråda med arbetsmarknadens organisationer om utformningen av det förslaget. Vi vill lägga fram ett förslag som medverkar både till alt dämpa inflationen och till att underlätta avtalsrörelsen.

Så några ord om statsbudgeten. Det har i debatten - både här i dag och i massmedia under senare dagar - resonerats om budgetens utformning, om budgetsaldots storlek och om hur man skall få utrymme för fortsatta reformer, vilka vägar man skall gå för alt skaffa staten erforderliga inkomster. Budgetarbetet pågår och kommeratt i sedvanlig ordning pågå ända fram till början av nästa år. Man kan alltså inte i dag säga någonting om budgetens omfattning och om budgetsaldots storlek. Vad vi vet är atl myndigheter och organisationer har betydande anspråk. Men det är ju i och för sig ingen nyhet. Vad som kännetecknar dessa framställningar starkare än tidigare år är alt de ligger långt utöver vad som är möjligt att tillgodose. Prutningarna i år måste kanske därför bli hårdare än någonsin för alt man skall kunna klara en budget, präglad av den återhållsamhet som är nödvändig jusl i den samhällsekonomi som jag beskrev. Dess värre är del väl så att den återhållsamheten måste bli stramare än vad den skulle ha kunnat bli om alla tidigare notor hade varit betalda.

En sak är ändå säker: Vad som kommer att redovisas är en statsbudget, präglad av socialt ansvar och av reformvilja. De kostnader som en sådan statsbudget för med sig tror jag det svenska folket kommer att vara villigt atl betala om det gäller reformer till nytta för människorna.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr STRÄNG (s):

Herr lalman! Herr Mundebos så stillsamma och modesta inlägg föranleder mig inte att öppna någon polemik med honom. Det blir väl kanske den tiden när herr Mundebo får presentera sin första produkt i form av en budget efter årsskiftet.

Kammaren, som ju har nödgats avlyssna mina inlägg i ekonomiska debatter, har erfarenhet av att jag behöver längre tid på mig än 15 minuter för att analysera allvarliga ekonomiska problem. Det är därför med en viss motvilja som jag gått upp här i talarstolen. Med samma motvilja går jag härifrån - det kan jag försäkra. Jag skall emellertid på den kvart som står till mitt förfogande försöka göra en del reflexioner i anknytning till ekonomin och regeringens deklarationer därtill.

I den regeringsförklaring som vi avläste för någon tid sedan slog den nya regeringen fasl att den var beredd att göra ålskilliga utomordentligt

103

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

104

kostsamma åtaganden. Det skulle vara en god sysselsättning i alla delar av landei. En sådan utfästelse är inle förenlig med något slags allmän barnatro om marknadskrafter och självläkande krafter, som det ibland brukar heta. Utfästelserna kommer att kosta pengar, dvs. stora utgifter för statskassan. Regeringen kommer att få påminnelser härom på samma sätt som den gamla regeringen har fått göra de iakttagelserna.

I regeringsdeklarationen säger man vidare att vi skall ha bättre pensioner, bättre barnbidrag och bättre familjebostadsbidrag. Regeringen lovar en kortare arbetsdag för småbarnsföräldrar, en bättre skola med mindre klasser och fler lärare - jag har läst ut det på det sättet -, bättre sociala bidrag för de studerande, bättre kriminalvård, mera pengar till kulturen och ökad u-hjälp; man lovar i det sistnämnda fallet en större del än 1 procent av BNP i fortsättningen. Man lovar en förbättrad arbetsmiljö, bättre arbetarskydd, bättre stöd till handikappade och ett metallurgiskt centrum i Luleå.

Det är, ärade kammarledamöter, inget fel på det här programmet i och för sig - det kan i vissa delar signeras även av oppositionen. Vad som fattas är ett program för finansieringen, och det är det jag hoppas skall komma så småningom.

Dessa goda ting och flera därtill skall dessutom genomföras parallellt med en skärpt kamp mot inflationen och med målet att åstadkomma balans i ulrikesbelalningarna. Om man då vet vad fullgörandet av de åtaganden som denna riksdag enhälligt har bundit sig för kräver och till det lägger vad myndigheterna anser vara erforderligt, framstår problemet i hela dess vidd.

Statsrådet Johannes Antonsson och statsrådet Gösta Bohman har dels under den gångna helgen, dels här i dag talat om för oss att detla skulle peka mot en statlig upplåning på 20 miljarder. Nu ärju inte budgetarbetet genomfört, men siffran är så enormt hög att en sådan upplåning inte kan klaras med mindre än att man får anlita utlandets kapitalmarknader och öka utlandsupplåningen. Detta är någonting som herr Bohman starkt har kritiserat under den gångna valrörelsen. Inte heller herr Fälldin har varit särdeles tillfredsställd med denna utlandsupplåning. Den kritik som riktats mot den förra regeringen får nu växlas över till något slags självkritiska funderingar och anklagelser - hurdant det nu blir med del.

Med endast hälften av den inkomstförstärkning till statskassan i form av arbetsgivaravgift som den förra regeringen ansåg nödvändig, dvs. 3 miljarder i stället för 6, skall den nuvarande regeringen lägga ett förslag lill skattesänkning på riksdagens bord som kostar ungefär 500 miljoner mer än vad socialdemokratin hade tänkt sig. Dessa 500 miljoner i extra statsutgifter skall dessutom fördelas på de bättre betalda inkomsttagarna. Det kan bara lösas genom att man lånar till skattesänkningen. Det blir ökad konsumtion - även del har man uttalat sina bekymmer om under debatten i dag.

I ett något längre perspektiv skulle skatteskalan indexregleras och marginalskatter över 50 96 sänkas. Det är fortfarande ett program där de

bättre betaldas iniressen sätts i förgrunden. Vid en inflationstakt under 1977 som förhoppningsvis ligger några procent lägre än i år ger bara indexregleringen av skatteskalan ett bortfall på ca 3 miljarder för statskassan. Det betyder ökad konsumtion.

Jag kan ge min värderade efterträdare ett tips på den här punkten. Han hade väldigt brått att springa ut ur kammaren - nej, han sitter kvar, ser jag. Var så god och ta det här tipset! Är det så att man biträder den skatteuppgörelse som den gamla regeringen träffade med Landsorganisationen och TCO får budgetministern ytterligare 3 miljarder alt röra sig med. Han kommer att behöva det.

Vidare skall skattesänkningar genomföras för familjeföretagen. Viss avdragsrätt som inte finns i dag skall införas. Arbetsgivaravgift och egen-avgift skall sänkas. Det betyder mera utlandslån för att klara skattesänkningar, det betyder naturligtvis mer av den konsumtion som herr Bohman och andra talare i dag har varit ängsliga för.

Till dessa oförenliga åtaganden - en expansiv reformpolitik och klart försämrade statsinkomster - kommer all man talar om atl statens upplåning inte får konsumera utrymme för andra iniressen på lånemarknaden. Som kammarens ledamöter känner till kunde den gamla sagofiguren Miinchhausen i besvärliga lägen lyfta sig själv i håret. Alt mina värderade efterträdare i finansdepartementet, herrar Bohman och Mundebo, gör om den prestationen kan betvivlas.

Den nya regeringen har fördelen att starta sill arbete -jag vidhåller del - under ekonomiskt gynnsamma betingelser. Delta mitt påstående verifieras av de under de sentiste veckorna framlagda ekonomiska prognoserna för 1977. Det är ju 1977 vi skall tala om när vi bara har ett par månader kvar av 1976. Jag syftar på rapporterna från Landsorganisationen, från Sveriges industriförbund och från konjunkturinstitutet. Trots att dessa rapporter i den allmänna debatten kompletteras med sedvanligt dystra spådomar, sådana som alltid infinner sig före en avtalsrörelse, är det ovedersägligen så att världskonjunkturen stadigt är på väg uppåt. Vår export, som är den strategiska faktorn för bytesbalans, industriell investeringsaktivitet och sysselsättning, ser under innevarande år ut att bli tillfredsställande. Enligt samtliga ekonomiska bedömare ser exporten ut att bli en expansiv faktor under 1977 och  1978.

Vår sysselsättning är f n. god, och allt talar för att den kommer att så förbli för nästa år. Våra stora färdiglager kan i en bättre efterfråge-konjunkiur säljas lill goda priser. Dessa lager har-märk väl! - producerats i ett löne- och kostnadsläge avgjort lägre än dagens, och det bör i ekonomiskt avseende vara en fördelaktig affär när företagen nu får avsättning för dem. Alll lalar för atl investeringarna, både näringslivets och den offentliga sektorns, stiger under kommande år. Den privaia konsumtionen bör öka tillfredsställande. Ni behöver inte ta itu med någon speciell disk om ni inte själva sölar ned porslinet.

Men regeringen säger - och här lalar regeringen med stort allvar -atl vi haren klart ofördelaktig kostnadsutveckling i relation till omvärlden

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

105

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

106

som förmörkar framtidsperspektivet. Det beror, säger herr industriminister Åsling, på atl den gamla regeringen fört en felaktig ekonomisk politik.

Om nu inte detta påstående är ett utslag av politisk illvilja - det skall jag kanske inte tro - så vittnar det om en ganska slor oförmåga att avläsa del händelseförlopp vi har bak-om oss. Man säger att vi har tappat marknadsandelar. Jag läste med slort inlresse ett par av de ekonomiska rapporterna. Industriförbundet - märk väl: Industriförbundet! - sägeri sin rapport:

"Från del korta miniuppsving som inträffade kring årsskiftet kan vi notera att bl. a. norska och finska exportörer avvecklade delar av sina stora lager under press nedåt på priserna. Svenska företag i betydligt högre utsträckning valde att ligga kvar med sina lager. Detta gjorde att vi under denna period förlorade marknadsandelar."

Det är vad Sveriges industriförbund säger.

Det här bestyrks sedan av konjunkturinstitutets rapport, där man använder följande formulering:

"De svenska företagen har, pressade av den interna kostnadsutvecklingen även 1976 tagit ut större prishöjningar än fiertalel av sina konkurrenter och detla inte blott på exportmarknaderna utan delvis också på de för importkonkurrens utsatta delarna av hemmamarknaden. Konjunkturinstitutets prognoser för utrikeshandeln 1976 har däremot utgått från ett antagande om att företagen skulle hålla sina relativpriser oförändrade. De högre priser som faktiskt tagits ut synes ha bidragil lill atl förlusten av marknadsandelar blivit större än förutsett och detla inte enbart på exportmarknaden ulan även på hemmamarknaden."

Två av de ekonomiska rapporterna verifierar följaktligen att den här lappade marknadsandelen i långa stycken kan härledas till de svenska industriföretagens egen politik. De har varit bättre likvida, haft det bättre ställt än man har haft i andra länder. De har kunnat ligga på sina lager, spekulerande i att kunderna förr eller senare måste köpa, och då kan det vara lämpligt att inte bara hålla priserna utan kanske t. o. m. höja dem ytterligare.

Då man talarom den ofördelaktiga kostnadsutvecklingen brukar man med förkärlek dra fram löneutvecklingen i vårt land. Det ligger väl bakom de inlägg som har gjorts här i dag, där man klart och tydligt med ansvarsfulla tonlägen har vänt sig till löntagarorganisationerna och uppmanat dem till all erforderlig försiktighet. Från den utgångspunkten, menar jag, bör också ansvarsfrågan definieras. Det behövs inga långtgående källforskningar för att konstatera att den fria arbetsmarknaden i avtals-mässig ordning tog på sig löneåtaganden mer långtgående än vad som gällde inom den offentliga sektorn, där regeringen har haft arbetsgivaransvar. Vi fick ju i efterhand lägga på 3,5 % extra på de offentligan-ställdas löner för att inte eftersladdningen skulle bli alltför märkbar, när man jämförde deras löner med vad den privata arbetsmarknaden ansåg sig kunna ge. Vill man ha den fackliga förhandlingsfriheten kvar - och

jag har inte hört någon annan uppfattning - bör man i logikens och hederlighetens namn lägga ansvaret där det skall ligga. I varje fall bör inte den nya regeringen av gammal vana eller intellektuell bekvämlighet lyfta av den fria företagsamheten ansvarei för den löneutveckling som den nu i efterhand gruvar sig över.

Om den gamla regeringen skall anklagas för utvecklingen, så skall del möjligen vara för att den fulla sysselsättningen har givit de löne-anställda en god sits i löneförhandlingarna. Någon krilik mot den fulla sysselsättningen har vi inte hört från borgerlighetens sida, i varje fall inte då den var i opposition. Tvärtom tillät sig den nuvarande industriministern herr Åsling i den ekonomiska TV-debatten, som jag hade nöjet föra med honom i valrörelsen, att säga att det har varit centerpartiet och folkpartiet som angelt tonen i den ekonomiska politiken och dragit upp riktlinjerna inte bara för dagens sysselsättning utan också för de 400 000 nya jobb som skall komma till i en snar framtid.

Den nye statsministern gör ett uttalande i det senaste numrel av Veckans Affärer som det finns anledning att hänga vissa frågetecken i kanten för. Det lyder ungefär så här: Socialdemokraterna säger, att visst har vi haft en hög inflation men vi klarade sysselsättningen. Och herr Fälldin tillägger: I själva verket har det legat ett saftigt inslag av Döbelnreso-nemang häri, dvs. bra för dagen men i morgon sjufalt värre. Vi kan inte acceptera den medicinen, säger herr Fälldin.

Ja, det är en gammal och internationellt vedertagen filosofi i länder med borgerlig regering, att håller man sig med en förhållandevis högre arbetslöshet, så får man en viss dämpning av inflationen. Jag nämner det här för att ge herr Fälldin möjligheter atl dementera det antagande som jag sett atl många tidningar har gjort i anledning av vad herr Fälldin säger i Veckans Affärer.

Den socialdemokratiska regeringen har alltid starkt prioriterat sysselsättningen. Att vi ändå lyckats hålla den svenska inflationen i underkant gentemot omvärlden förklaras av den selektiva politik som socialdemokratin satt in på ekonomins område och naturligtvis av den punktin-riktade kraftiga arbetsmarknadspolitiken. För att upprätthålla den fulla sysselsättningen och samtidigt hålla kontroll på inflationen har socialdemokratin tillämpat en politik som den nuvarande regeringen i oppositionsställning betecknade som utslag av regleringslusta, centraldirigering och byråkratisk klåfingrighet. Vidhåller regeringen sin tidigare uppfattning om det väsentliga i den fulla sysselsättningen, får man också tillämpa socialdemokratins politik -jag försäkrar det. De mystiska självläkande krafterna förslår inte. Resultatet blir här som på andra områden att verkligheten reducerar de borgerliga propagandafraserna till noll och intet värde.

Jag är frestad att göra en personlig hemställan till herr talmannen just mot bakgrund av vilken tid jag behöver för att tala om delta. Men jag föreställer mig att det är relativt hopplöst, så jag får väl fortsätta med den lilla repliklid jag till äventyrs kan ha.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

107

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Hert statsrådet MUNDEBO:

Herr talman! Också herr Sträng var denna gång stillsam och modest, måhända något beroende på alt han i sin nya roll på 15 minuter inte hann utveckla alla sina synpunkter.

Jag vill ta upp två saker. Herr Sträng menar att den nya regeringen startar sill arbete under ekonomiski gynnsamma betingelser. Jag delar inle den uppfattningen. Såväl konjunkturinslitutets rapporter som LO:s och Industriförbundets redovisningar pekar ändå på fyra fem fakta sorn visar all de ekonomiska betingelserna inte är så gynnsamma.

Den internationella konjunkturuppgången kommer senare och blir svagare än man tidigare hade räknat med. Tillväxten i Sverige är lägre än i många andra länder. Bytesbalansen, som de tre senasle åren har visat belydande underskott, kommer även nästa år att göra del. Kostnadsutvecklingen har under de gångna åren varit så ogynnsam att Sverige har förlorat marknadsandelar.

Della är obestridliga fakla. De dala som redovisas i konjunkturrapporterna talar ett tydligt språk.

Herr Sträng citerade ur regeringsdeklarationen och räknade upp en lång rad reformer. Ja, det är ell omfattande reformprogram, som inte är möjligt att genomföra på en gång. Somliga saker kostar räll myckel pengar, exempelvis stöd till barnfamiljerna och förbättrade pensioner. Andra saker är mindre kostsamma men ändå betydelsefulla för människorna. En del sparar på offentliga utgifter och socialpolitiska insaiser och kan alltså därmed ge ulrymme för andra åigärder. En del skapar nya resurser. Genom en aktiv näringspolitik kan man få en större tillväxt och därmed resurser för ett fortsatt reformarbete.

Det är ett program för en treårsperiod. Vissa saker kan vi göra under det första året. Vissa saker kan komma senare under perioden. De resurser som behövs för att genomföra programmet kan i belydande utsträckning skapas just genom en mer aktiv näringspolitik.

I(J8

Herr finansministern BOHMAN:

Herr lalman! När det gäller herr Sträng beklagar jag verkligen titt de-biittreglerna iir som de är. Vi vill alla gärna höra Gunnar Sträng mera än vi fick göra för en stund sedan.

Låt mig sedan, innan jag bemöter herr Slräng, bara dementera en uppgift. Någon har fäst min uppmärksamhel på till båda kvällstidningarna påstått atl Gösla Bohman vill höja momsen. Jag har lillräckligl många viitnen här i kamniiiren som kan intyga all någoniing sådant har jiig inte sagt i mina anföranden här i dag.

Vad beträffar förutvarande finansministerns inlägg vill jag gärna framhålla an del är svårt titt rikia kategoriska invändningar mot de allmänna resoneriinde synpunkter som han friimförde. Vad jag har tmledning att opponera emol iir all herr Slräng fortfarande försöker redovisa en alldeles för ljus bild av del ekonomiska läge i vilkei vi befinner oss och därmed väcker förhoppningar som inie kommer all kunna infrias.

Herr Slräng. gjorde gällande att sysselsättningsläget viir väldigt brti. Jag har redan tidigare konstaterat, att vi på grund av olika åigärder kunnai redovisa en sysselsättning som är bättre än många andra länders men all den inte svarar mot den ekonomiska verkligheten. Jag har också påvisat all sysselsättningen i den svenska induslrin och i hela del svenska näringslivet successivt har gått ner och all det finns slor risk för all sysselsiiliningslägei kan förvärras under de närmasle månaderna, för all förhoppningsvis bli bättre i samband med det konjunkiuruppsving som vi alla hoppas skall inträffa 1977. Men man kan inte med krav på realisn-i gå ut och påslå att vi inte har sysselsättningsproblem.

En annan sak son-| herr Sträng berömde sig av var lagerhållningen. Ja, vi har varit med om att ge lagerstöd av sysselsätiningspoliliska skäl, och det är bra att på det sättet åstadkomma en utjämning mellan olika konjunkturfaser. Men vi måste vara medvetna om att detla också skapar problem. Lagerslödel har bidragit till atl försena den konjunkturuppgång som vi haft anledning att räkna med i Sverige. Del är dyrt all ha varor på lager - man binder pengar på det sättet - och när man skall sälja ut lagren och skall göra del snabbi innebär del all man förlorar pengar. Herr Slräng kritiserade ju de svenska företagen för alt de inle har sålt ut sina lager snabbare, dvs. till lägre priser. Men an sälja ul lidigare hade inneburit att företagen varit tvingade atl sälja varorna till priser som ur allmän lönsamhetssynvinkel inte varit godtagbara.

Det är inle med sådana orsaker som de förlorade marknadsandelarna skall förklaras. Alt man inle sålt ut sina lager tidigare kan ha bidragit lill atl vi förlorat marknadsandelar, men den avgörande förklaringen är inte dennti.

Eftersom herr Sträng själv hänvisat lill konjunkiurinstitutets hösirap-porl skall jag be att få citera ur den: "En förklaring lill den ogynnsamma utvecklingen av de volymmässiga marknadsandelarna torde vara den mycket kraftiga uppgången i relativpriset för den svenskii exporten. Den svenska exporten av bearbetade varor steg med drygt 18 96 i pris 1974-75, alt jämföra med endasi 5 96 för de genomsnittliga världsmarknadspriserna, mätt i svensk valuta." Det resonemanget utvecklas sedan ytterligare, och att orsaken skulle vara alt företagen har dröjt med atl sälja ut lager kan herr Sträng verkligen inle få någol stöd för hos konjunkturinstitutet.

När man diskuterar frågan, den eviga frågan, om arbetslöshet kontra inflation, skall man vara på det klara med atl då taliir man om efter-frågeinflaiion. Men vad vi drabbas av i Sverige i dag är en kosinads-inflalion, och då håller inte herr Strängs resonemang.

Sedan vill jag begagna tillfället, herr talman, all gå in på frågan om all låna uiomlands för alt täcka de uteblivna inkomster som blir följden av skattejusteringar. Det skatteprovisorium som vi nu diskuterar syftar i alll väsentligt till atl förhindra en skattehöjning näsla år som skulle bero på infiationen i kombination n-ied progressiviteten i skaliesysiemei. Den är ägnad att möjliggöra en real standardförbättring med en mindre

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

109

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

brutlolöneökning och därigenom påverka lönerörelsen och del svenska kostnadsläget. En sådan skatteåtgärd är alltså avsedd att medverka till att förbättra kostnadsläget för den svenska industrin. Därigenom ökar man möjligheterna att sälja på export och man förbättrar handelsbalansen. Man kan alltså genom skatteåtgärder minska behovet av utländsk utlåning. Talet om att man genom att genomföra en skatteon-iläggning skall tvingas gå ut och låna pengar utomlands, det håller alltså inle.

Till sist, herr talman: Uttrycket "de självläkande krafterna" har nu använts under valrörelsen till leda. Herr Palme körde med del för en stund sedan. Jag tror alt uttrycket är hämtat från ett anförande som jag själv har hållit och därför finns det anledning att ta upp del. Det var inie alls frågaom att använda "de självläkande krafterna" häri Sverige för alt t. ex. förhindra statliga stödåtgärder som kan behövas för att hjälpa en industri som är nödlidande eller att över huvud tagel göra de ingrepp i marknaden som kan vara nödvändiga för att fullfölja de krav som ställs på vår svenska biandekonomi. Det resonemang ur vilket mina ord hämtats gällde den internationella arbetsfördelningen och infiationen. Det har ju ofta gjorts gällande att det var de kapitalistiska krafterna som utgjorde grogrund för inflaiionen och för västerlandets ekonomiska kriser. Det var i det sammanhanget som jag citerade olika nationalekonomer som hade gjort gällande en motsatt mening, nämligen att orsakerna till dessa internationella företeelser i själva verket var atl politikerna blandat sig i den internationella arbetsfördelningen, och att det var politikernas inblandning som lett till atl olika nationer drabbats av ekonomiska problem. Det var i detta sammanhang som begreppet de självläkande krafterna kom in i bilden. Men det var inte jag som sade detta. Jag återgav citat av mycket kända nationalekonomer.

Jag har känt ett behov av att säga detta nu, eftersom del har bollats med detta uttalande lill leda. Det vore bra om man satte in del i sill rätta sammanhang. Då blir del rällvisande; annars blir del totalt missvisande.

Herr STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Ingen kan bestrida att debaltordningen här är konsekvent. Jag frågade om det var sex eller tre minuter och fick beskedet tre minuter.

Herr Bohman startade med atl säga atl jag lämnar en för ljus bild av situationen. När man slår upp s. 169 i konjunkturinstitutets rapport, så talas det där om atl ulvecklingen från 1976 lill 1977 kommer atl innebära alt vi höjer BNP med 2,6 96, vi höjer bruttoinvesteringarna med 3,6 9n, därav de privata med 4,7 96, vi höjer vår privata konsumtion med 3,6 % och vi bör ha en chans att höja vår export med 10,2 96. Del är vad vi för dagen har att hålla oss till om vi rältar oss efter de ekonomiska prognosmakarna.

Är det en ljus bild eller inte'' Jag tycker den är tillfredsställande. Om man säger att Sträng alltid är optimistisk kan del kanske bero på atl jag anser all man kan föra samma diskussion både före och efter en

valrörelse, någonting som har betraktats såsom på något sätt ganska enfaldigt, om jag skall döma av vissa inlägg tidigare i dag från regeringsbänken.

Jag vill, herr talman, emellertid säga atl vi med stor spänning väntar på vad industriministerns närings- och industripolitik kommer att innebära. Den socialdemokratiska regeringen hade ju här inlett ett arbete med att samordna och planera i stort för vissa branscher mot bakgrund av utvecklingens krav. Då länker jag på de här tidigare i dag omdiskuterade speciella industribranscherna. Den här planeringen av framför allt skogsförädlingsindustrin harju sin utomordentliga betydelse på grund av bristen på råvarutillgångar. Risken för att varje nyetablering tar hårt på råvarutillgången för redan etablerade och fungerande industrier är alldeles uppenbar.

Det är i detta sammanhang som man tagit upp frågan om NJA, och den frågan är värd en särskild övning. Jag hoppas att få ha den vid något annat lillfille. Men jag hörde all man frän talarstolen frågade, varför det inte sades någonting om NJA:s besvärligheter tidigare. Del har väl stått klart för alla att stål- och järnbranschen lever under likartade besväriiga förhållanden just nu, eftersom del är en bransch där konjunkturernas upp- och nedgång slår myckel hårt. Skall jag tro Affärsvärlden - som var och en kan läsa, den ligger där ute i biblioteket -skulle Gränges f n., om företaget har sedvanliga korrekta avskrivningar, dras med en föriust på 450 milj. kr.. Bergslaget med 350 och Uddeholm med ungefär 150 milj. kr. Det talar man inte om, men om NJA:s förluster talar man. Jag vill emellertid, innan herr talmannens klubba faller, säga all med hänsyn till de senaste deklarationerna om NJA är det i och för sig inte så överraskande att man vill anpassa manufaktureringska-pacileten till den ämneskapacitet man har i gamla NJA. När det är gjort är nästa steg att bygga ut ämneskapacileten. Stålverk 80 är inte begravt, ärade kammarledamöter, det har sin motivering även framdeles.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Herr finansminislern BOHMAN:

Herr talman! Jag skall vara ännu mera kortfattad än herr Sträng. Vad man kan läsa i konjunkturinstitutets prognos del kommande året är att det finns möjligheter all göra 1977 till ett gott år även för vårt land. Men man kan också läsa sig lill atl om detta skall lyckas, fordras för det första att utvecklingen i vår omvärld blir den som man har räknat med och atl investeringarna blir vad man hoppas på. Och för det andra fordras atl vi kan lösa våra kostnadsproblem här hemma och att vi kan förbältra vår svenska konkurrenskraft. För atl detla skall lyckas fordras i sin tur att vi kan få en lönerörelse som är anpassad lill del ekonomiska läge som jag och herr Mundebo har beskrivii här i dag.

Herr STRÄNG (s) kon genmäle:

Herr taln-ian! Eftersom del här är det sista jag har möjlighet att säga, vill jag gärna avsluta de här något avkortade inläggen med an säga:

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

Den nya regeringen har naturligtvis inte på två veckor kunnat finna sin melodi, jag är beredd all erkänna della. Av den anledningen har vi fån tolerera en viss disharmoni i regeringsorkeslern. Jag är emellertid beredd att förklara att den skall ha sin chans och inle dömas i förväg, men om den hela önskan att regera, förklarlig i och för sig efter fyra decenniers ökenvandring, räcker till för alt överbrygga de inbördes motsättningarna kommer atl visa sig så småningom. Verkligheten är nämligen sådan att motsättningarna inte elimineras genom en överslätande och mångordig regeringsförklaring. Den gemensamma nämnaren i regerandet kan bli för smal för alt en regering skall göra rätt för namnet. Den risken föreligger då nu bondekooperationen, den teoretiska liberalismen och den traditionella högerkonservatismen i kanslihuset skall förenas i ideologisk och praktisk polilik. Atl med dessa intressen i bakgrunden, herr talman, skapa förtroende hos löntagarna blir förmodligen en ganska omöjlig uppgift. Som representant för löntagarna och småfolket kommer socialdemokratin atl följti utvecklingen med slor uppmärksamhel och snabbt slå ned då den anser atl de breda folklagrens intressen nonchaleras.

Den borgerliga regeringen startar sin verksamhet - jag vidhåller det - under objektivt sett gynnsamma ekonomiska förhållanden. Vi skall försöka se lill all ni under den lid ni regerar förvallar dessa tillgångar till folkets bästa.

12

Hert BERNDTSON (vpk):

Herr talman! 1 regeringsdeklarationen anges en stark ekonomi som grunden för elt framgångsrikt reformarbete, men liksom i en rad andra avseenden saknas nödvändiga preciseringar av vad som därmed avses. I regeringsdeklarationen talas vidare om "en bättre skattepolitik" som ett viktigt instrument för all trygga arbeie åt alla. Vad som ur borgerlig synpunkt menas med en bättre skattepolitik är dock inte detsamma som vad de stora lönarbetargrupperna menar.

När det gäller atl komma till rälla med den svenska ekonomins problem anvisar regeringsdeklarationen lättnader för näringslivet som lösning. Budgetpolitiken skall utformas så, att siaten inle lar i anspråk det för näringslivet nödvändiga ulrymmel på lånemarknaden, heter del vidare. Den hårdare prövning av nya utgiftsåiaganden från det allmännas sida som aviserats bör ses i samband med regeringsdeklarationens tal om atl sociala reformer skall ges en ansvarsfull finansiering och genomföras i den takt som det ekonomiska ulrymmel medger.

Bakom regeringsdeklarationens uppräkning av aktuella politiska frågor och luddiga, motsägelsefulla formuleringar skymtar kärva tider för de stora grupper som har många olösta problem. Detta är det fullt möjligt all utläsa.

Inflationen beskrivs närmast som en tillfällig ohälsa, när den i själva verket är ell ultryck för den sjuka kapitalismen. De åtgärder som förespråkas innebär på inget sätt alt inflationens orsaker angrips.

Militärutgifternas roll när det gäller inflation och skatter förtigs helt. Ingen kan väl ändå tro att om en tiondel av statsbudgeten används till improduktiva militära ändamål detta kan gå spårlöst förbi. Tyvärr har militärutgifterna förts bort från den politiska debatten av socialdemokraterna och de borgerliga i bästa samförstånd. Mycket talar för att miljardrullningen till militära ändamål - med moderaterna i regeringen -kommer att öka. Kanske detta ändå tvingar fram en debatt i denna fråga.

Regeringens uttalade mål att skapa balans i samhällsekonomin söker man nå genom stramare hushållning för de eftersatta grupperna i samhället och genom fortsatt satsning på privatkapitalets spekulation. Den polilik regeringen förordar kommer inte att lösa inflationens problem, men den kommer att i ännu högre grad än hittills vältra över inflationens bördor på den arbetande befolkningen.

Det som regeringen betecknar som "en bättre skattepolitik" följer samma mönster. En bättre skattepolitik enligt vår mening måste lätta bördorna för de minst bärkraftiga och innebära hårdare beskattning av bolagsvinster, kapital, aktiespekulation, toppinkomster och stora förmögenheter. Men det är uppenbarligen inte detta regeringen menar.

För att finansiera skatteomläggningen 1977 begränsar man höjningen av arbetsgivaravgiften med 1,5 96 mot de 3 96 som den förutvarande regeringen planerade. Det hade varit bättre och mer angeläget att befria kommuner och landsting från höjda arbetsgivaravgifter, såsom vi från vpk hävdat att man bör göra. Även nästa års skatteomläggning kommer att ytterligare öka svårigheterna för kommunerna. I regeringsförklaringen talas om åtgärder för att hålla tillbaka de kommunala skattehöjningarna, men än är det bara fråga om ord.

Den tidigare överenskommelsen mellan staten och kommunförbunden om en begränsning av skattehöjningen under två år till högst 1 kr. visade sig inte hålla. Redan första året intecknades i runt tal 90 öre. De beräknade kommunalskattehöjningarna för det andra året uppgår till ytterligare 60 öre.

Borgerliga politiker har gärna ställt upp på kritik av kostnadsfördelningen så länge finansministern hette Sträng. Det återstår atl se om de kommer att göra detla när finansministrarna heter Bohman och Mundebo. Det återstår också att se hur den nya regeringen med den aviserade återhållsamheten i fråga om statens utgifter kan tillmötesgå kommunernas krav.

Den skaliepoliliska linje man kan skönja i regeringsdeklarationen är nya lättnader för företagen och ökade skattebördor för de grupper i samhället som redan belastas hårt. En politik som begränsar utrymmet för angelägna sociala reformer drabbar också samma grupper.

Skattesystemet måste reformeras, heter det i regeringsdeklarationen, och på den punkten torde inte regeringen bli motsagd. I fyra år har skatteutredningen arbetat. Flera olika utredningar sysslar f ö. med förändringar i skattesystemet. Det är bara resultaten som fortfarande låter vänta på sig. Om man från borgeriigi håll hade utövat någon aktivt pådrivande

8 Riksdagens protokoll 1976/77:16-17

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

113

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

114

verksamhet i utredningarna kunde den nya regeringen ha kommit med konkreta förslag. Sä är inte fallet.

När det gäller en reformering av skattesystemet kan man ha olika utgångspunkter. Vissa av de åigärder regeringen aviserar kan knappast anses vara reformer som bidrar till en nödvändig omfördelning av skattebördorna.

Från vänsterpartiet kommunisterna menar vi att en genomgripande skattereform är nödvändig, bl. a. därför att skattepolitiken under en lång tid inneburit att en ökad del av skattebördan lagts på lönarbetarna. Bolag och förmögenhetsägare svarar för en allt mindre del av de samlade skatterna. Detta i kombination med direkta och indirekta subventioner i miljardbelopp till bolagen har gjort att fördelningen av skattebördan är djupt orättfärdig. Grundlinjen i skattepolitiken måste enligt vår mening vara minskade skattebördor på lönarbetarna, barnfamiljerna, pensionärerna och ökade skatter för stora förmögenheler, bolagsvinster, spekulationsvinster.

Som grundlinjer för en skattereform ställer vi från vänsterpartiet kommunisterna följande problem i förgrunden:

1.    De indirekta skatterna utgör en övervägande del av statens skatteinkomster. De indirekta skatternas relativa tyngd är störst för lägre inkomsttagare. Som en första åtgärd för att lätta skattetrycket för de gruppersom tvingas använda större delen av inkomsten till livsnödvändig konsumtion - det gäller låginkomsttagare, barnfamiljer och pensionärer - ställer vi slopandet av matmomsen. Denna fråga har vårt parti energiskt drivit i fiera år, och vi kommer att fortsätta kampen för att inte nödvändiga livsmedel skall utgöra en skaitekälla. Kravei på slopad matmoms och härdare beskattning av kapitalel i förening med vårt krav på vidgat prisslopp skulle vara en effektiv åtgärd.

2.    De stigande kommunalskatterna drabbar också främst låg- och medelinkomsttagare. I inkomstlägen upp till mellan 70 000 och 80 000 kr. tar kommunalskatten en större del än den direkta statsskatten. Den ekonomiska situationen ställer kommunerna inför valet alt avstå från genomförande av angelägna sociala uppgifter eller att höja skatten. Ofta ivingas de göra bådadera.

Vpk har länge drivit kravet att staten skall ta över kostnaderna för viktiga delar av verksamheten inom kommuner och landsting, såsom skolan, barntillsynen och huvuddelen av sjukvården, liksom att den skall ge bidrag till pensionärernas bostadstillägg. Det är också rimligt att kommuner och landsting befrias från allmän arbetsgivaravgift, detta särskilt som omläggningen av statsskatten kombineras med höjda arbetsgivaravgifter och kommunernas enda inkomster utgörs av skaller och taxor. Detta är åtgärder av brådskande natur om man menar allvar med talet att hålla tillbaka de kommunala skattehöjningarna.

Även dessa åtgärder kan vara otillräckliga. Vänsterpartiet kommunisterna har därför rest frågeställningen om en progressiv statskommunal enhetsskatt. Kostnaderna för den grundläggande omvårdnaden, som bör

vara lika oavsett i vilken kommun man bor, skulle täckas genom en sådan skatt. En rad av de nu rådande skillnaderna i, fråga om kommunalskatt och kommunal service skulle därigenom kunna avskaffas. Det förhållandet att en stor del av samhällsservicen finansieras via en skatt som hårdast drabbat låg- och medelinkomsttagarna skulle förändras. Bolagens möjligheter att undandra sig sin andel av kommunernas utgifter skulle minskas.

Vi finner det angelägel att frågan om en progressiv statskommunal enhetsskatt ställs som alternativ till den nuvarande finansieringen av den kommunala servicen.

3.    Nuvarande avdragssystem gynnar höginkomsttagare och missgynnar de stora grupperna av löntagare. Ett och samma avdrag betyder större nedsättning av den utgående skatten ju större inkomsten är. Hela systemet med avdragsregler är moget för en total översyn. Medan arbetaren på sin höjd får göra avdrag för cykelslitage och livförsäkringsavgift kan vissa grupper utnyttja avdragsmöjligheterna på ett sätt som direkt sänker den skatt som normalt skulle utgå. Vissa avdrag bör slopas helt och befogade avdrag ske direkt från skatten, i stället för som nu från inkomsten, så att avdragets värde blir lika för alla.

4.    Beskattningen av kapital och kapitalvinster har under de senaste årtiondena gett ett alll mindre bidrag till statens samlade skatteinkomster. Vpk anser att beskattningen av kapital och kapitalvinster måste skärpas. Likaså bör beskattningen av stora arv och gåvor skärpas. En skärpning av realisationsvinstbeskattningen är också motiverad.

5.    Statsskatten på juridiska personer, dvs. huvudsakligen aktiebolagen, har minskat från 16 96 av statens skatteinkomster år 1950 till 2 96 år 1975. Kommunerna får en allt mindre del av sina skatteinkomster från bolagen. Detla visar på behovet av en skärpt bolagsbeskattning, bl. a. genom en förändring av nuvarande regler för avskrivningar och fonderingar och genom att bolagsskatten görs progressiv.

Vänsterpartiet kommunisterna harockså aktualiserat frågan om en beskattning av produktionen efter omsättning, råvaru- och energiförbrukning och inte som nu enbart i förhållande till löneutgifterna. Ett sådant skattesystem bör kunna användas för miljöpolitiska och allmänt näringspolitiska syften och skatten bör kunna differentieras med hänsyn lill produktionens nytta.

6. De belopp som undandras från beskattning genom skattefusk och
skatteflykt beräknas till tiotals miljarder årligen. Lönarbetarna måste där
emot skatta för varje intjänad krona. De får också bära de bördor som
vältras över från ekonomiskt bärkraftiga grupper i samhället. Vi har från
vpk länge krävt effektiva åtgärder för att stoppa skattefusk och skat-
tefiykt. Detta problem måste ges hög prioritet.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, herr talman, att skallepolitiken måste ses som klasspolitik. Vilka skall bära de tyngsta bördorna? I dag är det arbetarklassen som gör detta genom den indirekta beskattningen, de höga kommunalskatterna och orättvisorna i skattesystemet. Om skai-

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

115

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

lepolitiken skall få fördelningspolitiska effekter måste skattesystemet förändras efter de grundlinjer vi från vpk sökt teckna.

Regeringsdeklariätionen utgör inte ett stöd fören sådan genomgripande förändring av skattepolitiken att skattebördorna minskar för lönarbetarna, barnfamiljerna och pensionärerna och att skatteuttaget ökar för bolagsvinster, spekulationsvinsteroch stora förmögenheter. Därför är kravet på en demokratisk skattepolitik en viktig del i den radikala arbetarpolitik som enligt vår mening måste ställas mot den borgerliga regeringens politik.

116

Hert TRÄFF (m):

Herr talman! En svensk nationalekonom beskrev för kort tid sedan del läge vi befinner oss i med att något överraskande säga att vi lever både över och under våra tillgångar. Han menade med det att vi å ena sidan förbrukar mer än vi faktiskt producerar, atl vi importerar mer än vi med hjälp av export kan finansiera och att vi å andra sidan lever under tillgångarna på det sättet att vi producerar mindre än vi med tanke på produktionskapaciteten skulle kunna frambringa och sälja utomlands.

Gunnar Sträng sade för ett ögonblick sedan här i kammaren att det läge som vi befinner oss i och som den nya regeringen tar ansvaret för kan karakteriseras av objektivt gynnsamma förhållanden och att man ifrån socialdemokratiskt håll var beredd att kontrollera att detta goda arv inte förslösades. Redan av den beskrivning jag återgav nyss framgår atl situationen kan uppfattas på något olika sätt.

Det mesta som kan sägas i de här allmänna sammanhangen är redan framfört från den här talarstolen, men det är några saker jag kanske skulle vilja illustrera något mer i detalj. Får jag först, herr talman, vidröra sysselsättningsfrågan.

Man har från olika håll tecknat vårt sysselsättningsläge som utomordentligt bra och sagt att det på ett positivt sätt skiljer sig från vår omvärlds. Den senaste arbetskraftsundersökningen, som redovisar vad som hänl från första halvåret 1973 till första halvåret 1976, säger oss att sysselsättningsökningen uppgick till 235 000 personer. Det låter onekligen ganska imponerande.

Men nu förklaras nog slörre delen av denna uppgång av en sensationellt kraftig uppgång av frånvaron. Av de 235 000 nysysselsatta personerna har mindre än hälften, 113 000, verkligen varit i arbete, medan 122 000 varit frånvarande av olika skäl.

Om man tittar på den allra senaste utvecklingen, den mellan första halvåret 1975 och första halvåret i år, är denna fördelning ännu snedare. 36 000 av totalt 48 000 fier sysselsatta befann sig inte i arbete utan var frånvarande.

Detta betyder alltså att av de 235 000 nya jobben har mer än hälften inte varit bemannade, om man uttrycker det på det viset. Nästan hela återstoden utgörs av en ökning av antalet deltidsarbeten. Under det senaste året har antalet heltidsjobb t. o. m. minskat med 24 000, medan

deltidsjobben ökat med 35 000.

Man får alltså lov att läsa arbetsmarknadsdata - beskrivningar av arbetsmarknaden och sysselsättningssituationen - som uttryck mer för sociala indikationer än för konjunklurindikationer. Dessa data är därför inte någon särskilt bra grund för att bedöma om den svenska stabiliseringspolitiken varit framgångsrik eller inte. Det betyder också att den här situationen inte kan bestå hur länge som helst utan att de kostnader som den för med sig måste betalas.

Här har åtskilliga gånger i dag sagts alt det är nödvändigt att man beskriver verkligheten så korrekt och realistiskt som möjligt och att man inte skall försöka att förändra denna bild genom önsketänkande eller medveiet felaktig återgivning. Jag skulle vilja försöka bidra till en riktig verklighetsbeskrivning, och jag har gjort en ansträngning att komplettera orden med några bilder. Jag vill visa ett par diagram på bildskärmen, även om kammaren nu är tom så att de kanske inte för mer än ett antal åskådare får en direkt positiv effekl.

Inflationstakten harju ökat alltmer under de senaste tio åren. Orsaken till detta är stegringen av löner och andra arbetskostnader både i Sverige och i utlandet. Den verkligt centrala förändring som har ägt rum sedan 1960-talet ligger alltså i arbetsmarknadens sätt alt fungera, och vi har nu på fiera håll både arbetslöshet och inflation samtidigt.

Av det diagram som nu visas framgår att de senaste årens exceptionella arbetskraftskostnadsökningar helt naturiigt har försvagat vår internationella konkurrenskraft. Den svenska exportvolymen har utvecklats väsentligt svagare än världshandeln. Försvagningen under 1975 och 1976 är särskilt markant. Vår export av bearbetade varor till OECD-länderna, som utgör ungefär 70 96 av den totala exporten, har under de två senasle åren fått vidkännas marknadsförluster av en tidigare okänd storlek vilket framgår av näsla bild. Föriusterna av marknadsandelar under 1975 och 1976 beräknas motsvara närmare 14 96 av den delen av vår export. Den här dramatiska försvagningen kan jämföras med den obetydliga förstärkning av marknadspositionerna som vi hade 1973 och 1974. Då ökade vi våra marknadsandelar inom OECD-områdel med 0,8 % vartdera året, under det att de år 1975 minskade med 8,8 96 och år 1976 sannolikt minskar med 5 96.

Nästa diagram visar kostnadsutvecklingens avgörande betydelse för vår internationella konkurrenskraft. Den framgår tydligt vid en jämförelse av utvecklingen av arbetskraftskostnaderna för industriarbetare per producerad enhet i Sverige och de sju siörsta industriländerna. Det är dessa kostnader som direkt avgör prisei på våra varor och därmed konkurrenskraften. I den här jämförelsen har man tagit hänsyn till växelkursförändringarna. Vi ser att under åren 1973 och 1974 var kostnadsutvecklingen ungefär 4 96 förmånligare i Sverige än utomlands. Samtidigt ökade, som vi minns, våra marknadsandelar litet grand. Under 1975 och 1976 har däremot de svenska kostnaderna per producerad enhet ökat ca 25 procentenheter mer än i de stora industriländerna. Under de här

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

117

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Allmänpolitisk debatt

båda åren har, som nämnt, marknadsförluster uppkommit i en omfattning som vi aldrig tidigare har registrerat. Det är en dyster verklighet för Sveriges del, och den är resultatet av en exceptionell ökning av arbetskraftskostnaderna och samtidigt en utomordentligt svag produktivitetsutveckling. - Låt mig för ordningens skull säga att i arbetskraftskostnaderna ligger inte bara löner utan även arbetsgivaravgifter och liknande som tas ut i direki proportion till lönerna.

I nästa diagram kan vi se just hur produktiviteten har utvecklats. Den tidigare snabba produktivitetsutvecklingen inom näringslivet bröts 1975. Produktiviteten minskade i fjol med 0,6 96 för näringslivet som helhet. Tillgängliga uppgifter antyder att nedgången har hejdats under 1976. Men totalt för båda åren kan produktiviteten antas ha stagnerat. En sådan produktivitetsutveckling har inte registrerats någon gång tidigare. Det betyder att kostnadsutvecklingen medfört ett svenskt kostnadsläge som i dag är alldeles för högt. Företagen kan inte längre fortsätta att bereda oförändrad sysselsättning om dessa kostnader ytterligare ökas. Läget kommer att försämras ytterligare om den internationella konjunkturen inte förbättras, och därvidlag finns ju en viss tveksamhet på många håll f n. Det råder i varje fall stor osäkerhet om när förbättringen kan ske.

Här har i dag av fiera talare - både av talare från regeringshåll och av herr Palme - sagts att arbetsmarknadens parter har stort ansvar när det gäller den fortsatta ekonomiska utvecklingen i landet. Jag delar den uppfattningen. Man bär ett gemensamt ansvar förbi. a. inflationsbekämpningen. Ju snabbare tillväxt av investeringar och produktion som eftersträvas och ju närmare man kommer målet arbete åt alla, desto viktigare blir det att arbetsmarknadsparterna gör en insats för alt stabilisera kostnaderna. Annars är ju det traditionella medlet en restriktiv penning-och finanspolitik, och vi vet att en sådan politik begränsar investeringarna och sannolikt leder till arbetslöshet. Den är ett infiationsdämpande medel som arbetsmarknadsparterna borde vara ense om att undvika i det längsta. Men det ställs naturligtvis då också ökade krav på arbetsmarknadsparternas förmåga att hejda kostnadsstegringarna.

Nästa diagram visar att en stabilisering av kostnaderna i Sverige under en följd av år kan återställa konkurrensläget såväl för exporten som för en importkonkurrerande hemmaindustri. Den nuvarande svaga invesieringsutvecklingen i näringslivet måste brytas. De produktiva investeringarna måste bringas atl överträffa långtidsutredningens mål.

Den nuvarande trenden för investeringarna ger en praktiskt taget horisontell linje i diagrammet. Här gäller det alltså att bryta den trenden och få investeringarna att öka så snabbt som möjligt, och det kan rimligen inte ske utan alt företagsamheten stimuleras.

Av det sista diagrammet framgår att produktionen inom näringslivet har stigit med 4 96. Under samma tid har hushållens reala disponibla inkomster ökat med 15 96 och den privaia konsumiionen med II 96. Det betyder alltså att vi har levt över våra tillgångar. Skillnaden mellan denna konsumtion och produktionen har finansierats med utländska lån.

Men vi kan inte rimligen använda våra internationella lånemöjligheter för att öka konsumtionen, utan de måste avses för produktiva insatser som stimulerar sysselsättningen och gör det möjligt att nå balans mellan import och export samt underlättar återbetalningen av lånen. Riskerna minskas för både löntagare och företagare om förtroendet för framtiden kan stärkas.

Den förre finansministern sade innan han lämnade talarstolen: Nå, hur skall allt delta goda betalas? Han inkluderade då också en del som jag inte har nämnt här - löften och uttalanden om hur man vill låta svenska folket få del av ett växande välstånd. Jag vill för min del svara genom atl anknyta till vad den nuvarande finansministern sade när han i slutet av sitt inlägg försökte klara ut vad diskussionen om de självläkande krafterna egentligen gällde.

Det finns väl en principiell skillnad i uppfattning mellan den borgerliga delen av denna kammare och därmed den nuvarande regeringen och den socialistiska delen. Det är skillnaden i tro på vilka medel som skall användas inom näringspolitiken, där man från socialistiskt håll mycket starkt förordar selekliva ingrepp medan vi från vårt håll mera vill utnyttja generellt verkande medel.

Jag skulle vilja ta en liknelse från ett annal samhällsområde, nämligen skillnaden mellan hälsovård och friskvård å ena sidan och sjukvård å andra sidan. Alldeles klart är att sjukvård i olika former, selektiva ingrepp, behövs när sjukdomstillstånden har konstaterats, men ännu viktigare är att försöka undvika insjuknandet. Det gör man bäst med generella medel, med en god företagshälsovård i ordets vidaste mening.

Jag tror att det är vägen som skall leda till ökad effektivitet i det här landet och därmed till en fortsatt välståndsökning för svenska folket.

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Meddelande om val

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta Överiäggningen till kl. 19.30.

§ 6 Meddelande om val

Hert ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får meddela att vid morgondagens sammanträde kommer att företas val av ledamöter i riksdagens krigsdelegation samt ledamöter och suppleanter i riksdagens förvaltnings-styrelse.

Nr 16

§ 7 Anmälan av interpellationer

Onsdagen den 27 oktober 1976

Anmälan av interpellationer

120

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 26 oktober

1976/77:17 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr industriministern om strukturproblemen inom svenskt produktionsliv:

Strukturproblemen inom svenskt produktionsliv tränger sig på. I järn-och stålbranschen bringas de i dagen, bl. a. av den dåliga stålkonjunkturen. Inom varvsindustrin förespråkas ytterligare nedskärningar. Skogsindustrin står inför storleksrationaliseringar och råvaruproblem av hittills okänd omfattning. Glas- och textilbranscherna lider av akuta problem. Utslagningen av tjänstemän tar fart, illustrerad bl. a. av uppsägningarna i samband med varuhussammanslagningen.

Den avgångna socialdemokratiska regeringen hade inget program för alt möta strukturproblemen. Den arbetade med tillfälliga kurer: subventioner, statsingripanden med skattebetalarmedel, kortsiktiga "arbetsmarknadspolitiska" åtgärder. Inom de statliga förelagen rådde samma perspektivlöshet och ryckighet.

Den privata storfinansen uppmuntrade regeringens interventionsfilosofi. Lönsam katastrofhjälp var alltid välkommen. Storfinansens bedömningar blev också vägledande för statens satsningar, t. ex. på stålområdel.

Även den borgerliga partikoalitionen har saknat en samlad syn och ett program för strukturproblemen.

Denna brist på långsiktighet och självständighet är ödesdiger. Den hotar 100 000-tals människor med arbetslöshet. Den hotar landets ekonomiska framtid och nödvändiga nyorientering.

Till de frågor som nu måste besvaras hör: Skall man befästa eller förändra den ekonomiska strukturen? Skall man understödja eller bekämpa rovdriften på skog och malm? Skall man salsa på export av råvaror och halvfabrikat och tillåta utflyttning av verkstadsindustri? Skall landets ekonomiska styrka byggas på traditionella branscher, eller skall man söka helt nya utvecklingsvägar? Skall produktionslivet ha en tung, energikrävande sammansättning eller en lättare och mer förädlingsbetonad? Skall exporten fortfara att öka sin andel av bruttonationalprodukten eller skall man satsa på en utveckling av den inre marknaden?

Svaren på dessa frågor avgör sysselsättningen för hundratusenden. De avgör fördelningen av produktionsresultatet mellan samhällsklasserna. De avgör vilken typ av hushållning och vilken typ av samhälle som blir rådande. Regeringens industriminister måste besvara dessa frågor. Regeringsdeklarationen har inte ens ställt dem. Och den avgångna regeringen har lämnat över dem olösta.

Mot nämnda bakgrund får jag ställa följande frågor till herr industriministern:

1.    Kommer regeringen att följa samma politik av anpassning till storfinansens behov som den förra regeringen?

2.    När ämnar regeringen framlägga ett långsiktigt utvecklingsprogram för produktionslivet?

3.    Vilken syn och vilka riktlinjer kommer att prägla ett eventuellt sådant program?

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Anmälan av interpellationer

den 27 oktober

1976/77:18 av herr Johansson i Skärstad (c) till herr försvarsministern om ändring i vapenfrilagen, m. m.:

Genom stadgandena i lagen om vapenfri tjänst har den enskilde individen möjlighet att söka vapenfri tjänst.

Enligt den s. k. vapenfrilagen sker en godtycklig bedömning av den enskildes motiv för att söka vapenfri tjänst. Vapenfrinämnden skall pröva om bruk av vapen mot annan icke är förenligt med den värnpliktiges allvarliga personliga övertygelse och skulle medföra djup samvetsnöd för honom. Lagstiftningens godtycklighet visar sig i alt vapenfrinämnden skall dels göra en skönsmässig bedömning av vad som kan anses vara den enskildes allvariiga övertygelse, dels på diffusa grunder mäta djupet av samvetsnöden.

F. n. arbetar vapenfriutredningen med de här frågorna och räknar med att slutföra sitt arbete inom en snar framtid. Enligt utredningsdirektiven skall den bl. a. undersöka om det är lämpligt och möjligt att ytteriigare precisera de formuleringar av förutsättningarna för vapenfri tjänst som finns i 1 § vapenfrilagen. Enligt vad som "läckt ut" från utredningen kommer vapenfrilagens I § att mjukas upp och ge bättre rättstrygghet för den enskilde.

Enligt min mening är det viktigt att den enskildes rättssäkerhet bällre garanteras än f n. i fråga om prövningen av ansökningar om vapenfri tjänst. Det är angeläget att lagstiftningen inte ger möjlighet till godtyckliga bedömningar av intensiteten i människors trosuppfattningar och samvetsnöd.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande frågor till herr försvarsministern:

Vill statsrådet medverka till en sådan ändring av vapenfrilagens 1 § att den enskilde individens rättssäkerhet förstärks?

Är statsrådet beredd medverka till att utredningar och rättegångar mot vapenvägrare t. v. uppskjuts i avvaktan på en ändring av vapenfrilagen?

121

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Meddelande om frågor

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 26 oktober

1976/77:35 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr justitieministern om de homosexuellas problem:

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall de homosexuellas situation på skilda områden tas upp via utredningar och andra regeringsinitiativ. Riksdagen har uttryckt speciella förväntningar på de familjelagssakkunniga. Förutom i sexualbrottsutredningen har dock synbariigen inga initiativ för att förbättra de homosexuellas villkor ännu tagits.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till herr justitieministern:

På vilka områden och på vilket sätt avser regeringen att i fortsättningen gripa sig an med de homosexuellas problem och när kan konkreta förslag i dessa frågor väntas?

den 27 oktober

1976/77:36 av herr Schött (m) till herr arbetsmarknadsministern om införlivande av Gotland med del inre stödområdet:

Vill herr statsrådet medverka till att Gotland med dess många och speciella problem snarast kommer att inlemmas i det inre stödområdet?

1976/77:37 av herr Komstedt (m) till herr statsrådet Ullsten om kostnaderna för massa- och pappersfabriken i Bai Bång:

Vill herr statsrådet Ullsten inför riksdagen redovisa anledningarna till att kostnaderna för massa- och pappersfabriken i Bai Bång så kraftigt överstigit vad som ursprungligen anmäldes för riksdagen?

122

1976/77:38 av herr Hugosson (s) till herr industriministern om varvsindustrins problem:

Som en följd av ett flertal avbeställningar av kontrakterade fartygsbyggen samt oförutsedda valutaförluster kommer den ekonomiska utvecklingen vid Göteborgsvarven atl leda till betydande föriuster under de närmaste åren. Enligt uppgifter i pressen skulle ett kapitaltillskott på ca 1,5-2 miljarder utöver de varvsgarantier som riksdagen våren 1976 fattat beslut om behövas under de närmaste åren.

Mot denna bakgrund vill jag till herr industriministern ställa följande frågor:

1.    Kommer regeringen att fullfölja intentionerna bakom riksdagsbe- Nr 16

slutet om varvsindustrin och säkerställa det kapitaltillskott som ytter-   Onsdaeen den

ligare erfordras för Göleborgsvarven?                                27 oktober 1976

2.    Kommer regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att trygga--- ---

den sysselsättningsnivå som riksdagen våren  1976 lagt fast för den Meddelande om

frågor

svenska varvsindustrin?

1976/77:39 av herr Nilsson i Norrköping (s) till herr socialministern om tvånget inom socialvårdslagstiftningen:

Det pågår sedan flera år en debatt om socialvårdens mål och medel. Ett huvuddrag i debatten är atl reducera eller ta bort tvångsmomenten i socialvårdslagstiftningen.

1 februari 1975 gav dåvarande socialministern Sven Aspling socialutredningen tilläggsdirektiv. De nya direktiven innebar alt tvångsreglerna inom socialvården skall minska eller försvinna och att behandling och insaiser inom socialvården skall bygga på frihet och demokraii.

Socialminister Rune Gustavsson har nu meddelat socialuiredningens ordförande att utredningen skall lägga fram alternativa förslag - dels ett förslag grundat på den gamla regeringens principer, dels ett förslag där tvångsmomenten inom socialvården bibehålls.

Starka skäl talar för att ta bort tvångsåtgärderna inom sociallagstiftningen. Debatten har visat att tvång och social service inte går att förena. Vidare kommer en nykterhetslagstiftning med möjligheter till tvångsåtgärder att fungera som en klasslag. En sådan lag drabbar i första hand utslagna grupper och ekonomiskt svaga människor.

I remissvar till socialutredningen pekar viktiga remissinstanser på all vårdinsatser byggda på frivillighet ger goda behandlingsresultat. Mot den bakgrunden frågar man sig vilka motiv som ligger bakom socialministerns ingripande i socialuiredningens arbete.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr socialministern:

Är det statsrådets uppfattning att man skall bibehålla tvånget inom socialvårdslagstiftningen?

1976/77:40 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr finansministern om beskattningen av företag som driver verksamhet i flera kommuner:

I kommunalskattelagen finns särskilda regler om hur den taxerade inkomsten skall fördelas mellan de olika kommuner och församlingar där ett aktiebolag (eller företag) har bedrivit verksamhet. Huvudregeln är att ett aktiebolag skall beskattas kommunalt i den kommun där bolaget har sitt säte (dvs. den kommun där styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte den 1 november året före beskattningsåret, huvudkommunen). Driver aktiebolaget verksamhet i flera kommuner skall dock inkomsten fördelas mellan dessa och huvudkontorskommunen.

123

Nr 16

Onsdagen den 27 oktober 1976

Meddelande om frågor

Många företag, som driver verksamhet i fiera kommuner, fördelar emellertid inte den beskattningsbara vinsten med hänsyn till att beskattningen bör ske i den kommun, varifrån vinsten är hämtad.

Självfallet föreligger vissa svårigheter vid fastställande av varifrån vinsten är hämtad. Hänsyn bör ju också tas till försäljningskommunen, såvida inte försäljningskommun och tillverkningskommun är samma kommun. Principen borde dock vara att där en vara är producerad bör också huvuddelen av den beskattningsbara vinsten beskallas.

Den 29 juni 1970 tillkallades en utredning för översyn av företagsbeskattningen: företagsskatteberedningen. I företagsskatteberedningens uppdrag ingår dock inte att utreda frågan om beskattning av företag som driver rörelse i flera kommuner.

Med stöd av vad som anförts vill jag ställa följande fråga till herr finansministern:

Vill finansministern medverka till att företagsskatteberedningen eller någon annan utredning erhåller direktiv om atl utreda frågan om beskattning av företag som driver rörelse i olika kommuner?

124

1976/77:41 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr kommunikationsministern om interrailkort för pensionärer:

Den som inte fyllt 23 år kan köpa ett interrailkort som utanför inköpslandet berättigar till ett obegränsat antal fria järnvägsresor i huvuddelen av de europeiska länderna. I inköpslandet ger kortet 50 96 rabatt på biljettpriset. Interrailkortet, som f n. kostar 560 kr., berättigar till resor i andra klass under en månad och kan endast inköpas i det land där man är stadigvarande bosatt. Kortet gäller endast som färdbiljett. Tilläggsavgifter för sittplats, sovvagn m. m. betalas till fullt pris.

Intresset för dylika resor harökai. Sålunda försåldes 21 728 interrailkort år 1975, och försäljningen innevarande år beräknas till 27 000.

Även bland pensionärerna finns intresse av att få köpa interrailkort. Därför bör från svensk sida tas initiativ, så att de som fyllt 65 år erbjuds denna möjlighet.

Med stöd av det anförda vill jag ställa följande fråga till herr kommunikationsministern:

Vill kommunikationsministern medverka till att försäljning av interrailkort även skall omfatta dem som uppnått 65 års ålder?

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 17.52.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen