Riksdagens protokoll 1976/77:146 Onsdagen den 1 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:146

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:146

Onsdagen den 1 juni

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornboigasjön

§ 1 Restaurering av Hornborgasjön

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:36 med anledning av molioner om restaurering av Hornborgasjön, m. m.

Hen RICHARDSON (fp):

Herr talman! Frågan om restaurering av Hornborgasjön är en alltför viktig fråga - både för Skaraborgs län och för landet i övrigt - för atl få passera kammaren utan att något yttras, även om det råder allmän enighet inom utskottet.

Det torde inte vara någon överdrift atl påstå alt just denna fråga länge varit och alltjämt är ett av vårt lands allra viktigaste naturvårdsproblem. Det är glädjande alt en enig expertis nu funnit det vara möjligt all återställa vad människan i ovist nit slällt till med - del är dess värre inte alltid fallet. Del är också glädjande att riksdagen nu i enighetens tecken kommer all fatta principbeslut om en lolalrestaurering av Hornborgasjön. Det som en gång var en enastående rik fågelsjö - berömd långt utanför vån lands gränser - men som genom en rad av sänkningsföretag förvandlats lill nära nog ett träsk, skall nu äter bli sjö. Vi hälsar detta med den största lillfredsställelse.

Det skall dock inte fördöljas att det är elt besvärligt och kostnadskrävande projekl som nu skall genomföras. Del finns också skäl alt starkt betona atl frågan om ersättning till berörda markägare måste lösas på ett rättvist och tillfredsställande sätt. I den allmänna glädjen över dagens beslul gör man nog klokt i att komma ihåg att del mesta återstår att göra. Men vi skall förden skull inte reducera betydelsen av dagens beslut. Det är nu slut på en lid av besvärande oklarhet Insatserna kan nu koncentrerat och samlat ägnas åt att förverkliga riksdagens klart uttalade vilja.

Det är lätt att vara efterklok och att med facit i hand fördöma de misstag som tidigare begåtts. Man möter inte sällan elt moraliserande över dessa misstag och en förkastelsedom som inte har något alls lill övers ens för själva syftet. Del kan därför vara på sin plats att erinra om att de mänga uldikningsföretagen - och del gäller inle bara Hornborgasjön - knappast kan ha föranletts uteslutande eller ens främst av hänsynslös vinningslystnad eller ohämmad exploateringslusla, som del ofta sagts. Realiteternas tryck har varit starkare än så, eller som del heter i en ledare i Skaraborgs läns tidning: "De tidiga, stora utdikningarna

153

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

av Hornborgasjön dikterades av en allmän - och progressiv - önskan atl odla upp mer jord för atl skaffa fram mer mal ät en fattig och ökande befolkning."

Sedan det för några decennier sedan blivit klart atl den ursprungliga tanken var misslyckad och att Hornborgasjön i rask takt höll på att för-sumpas, har en rad aktioner gjorts för att rädda den berömda fågelsjön. Bland de många som energiskt och målmedvetet verkat för den saken bör i det här sammanhanget en nämnas särskilt, tandläkaren och filosofie hedersdoktorn P. O. Svanberg i Skara. Han har under närmare 30 års tid lagt ned ett oändligt arbete pä alt söka rädda Hornborgasjön. Han har inte bara som framstående ornitolog utforskat Hornborgasjön, utan också trängt in i de svära och komplicerade domslolsprocesserna och därvid sökt få begångna fel lillrätlade. Man har anledning att fråga sig om dagens riksdagsbeslut varit möjligt utan hans outtröttliga arbete under en lång följd av år. En miljövårdsfråga av det slag del här rör sig om kan nämligen inte lösas utan en bred och stark opinion som påtryckningsmedel. Skaraborgs läns naturskyddsförening har i det avseendet också fyllt en viktig funktion.

Dagens riksdagsbeslut är elt första steg - och elt viktigt steg - på väg mol en slutlig lösning. Det är dock möjligt att en vaken opinion kan komma alt behövas även i fortsättningen. Miljövårdsintressena trängs ofta hårt av andra intressen och det gäller atl inte slappna i vaksamhet.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall lill jordbruksutskottels hemställan i betänkande nr 36.

154

Herr FRANSSON i Marieslad (s):

Herr talman! "Rädda Hornborgasjön och gör detta innan del är för sent" Det kravet ställde vi socialdemokrater i Skaraborgs län, sedan vi med beklagande konstaterat atl någol förslag om restaurering av Hornborgasjön ej fanns med i regeringens budgetproposition. Samma krav kom frän det ideella naturskyddet

Kraven har sedan följts upp dels i en socialdemokratisk parlimolion, nr 521, dels i motionen 291, undertecknad av Skaraborgs socialdemokratiska riksdagsledamöter.

Del är med utomordentligt stor tillfredsställelse som vi kan notera all övriga partier nu ansluter sig lill våra motionsyrkanden. Etl enigt jordbruksutskott föreslår i sitt betänkande nr 36 alt riksdagen i dag beslutar att åtgärder skall vidtas med inriktning på atl åstadkomma en fullständig restaurering av Hornborgasjön i överensstämmelse med naturvårdsverkets förslag. Utskottet avvisar därmed förslaget om en tvärvall tvärs över sjön från Almeö lill Öre näbb. Delta förslag har under lidigare remissbehandling framförts av LRF och vissa andra markägarintressen föratt skydda ytterligare jordbruksmark vid Stora Bjurum och Dagsnäs. Förslaget har helt förkastats av naturvetenskaplig expertis. En delning av sjön skulle innebära all man gick stick i stäv med målsättningen all restaurera sjön. Det är ur den synpunkten märkligt att förslaget om

en ivärvall blivit föremål för så omfattande diskussioner. Utskottets ställningslagande innebär alt långsiktiga allmänna naturvårdsiniressen har gått före kortsiktiga markägarintressen.

I de fortsatta undersökningarna och själva restaureringsarbetet är det lika viktigt som tidigare att informations- och samrådsfrägorna ägnas särskild uppmärksamhet. Från regionalt häll förutsätts att naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelsen ser till alt en projektorganisation tillskapas för en nära kontakt med berörda parter under arbetets gång.

Erfarenheter frän Skaraborgs län när det gäller Valleprojekiet visar alt del är en stor fördel ur många synpunkter om ledningen av det praktiska arbelet kan förläggas till länet. Detta fråntar inie naturvärdsverket dess ansvar för samordning och genomförande.

En restaurering av Hornborgasjön har länge ansetts som en av de mest angelägna nalurvårdsuppgifterna i värt land. Sjöns unika värde som naturvårdsobjekt, även internationellt sell, är väl dokumenterat Utskoltels hemställan - som jag förutsätler att kammaren kommer att ställa sig bakom - markerar en viktig milstolpe i den svenska naturvårdens historia. Med en anläggningskostnad av ca 26 milj. kr. blir Hornborgasjöns restaurering den hittills största enskilda naturvårdsinsatsen i vårt land.

Herr lalman! Efter mer än tio års utredande tycks Hornborgasjön -en gång en av Europas förnämsta fågelsjöar- nu kunna räddas för framliden. Det är en stor seger inte bara för svensk naturvård, ulan även för vårt lands goda internationella anseende i miljövärdssammanhang.

Som utskottet påpekat står en restaurering av Hornborgasjön helt i överensstämmelse med Sveriges åtagande enligt den internationella vät-markskonveniionen. Genom den har vi förbundit oss att genomföra särskilda åtgärder lill skydd för de svenska våtmarkerna.

Från socialdemokraternas sida har vi därför i vår parlimolion, nr 521, föreslagit att regeringen tar initiativ till all en inventering av kvarvarande våtmarker genomförs och atl möjligheterna alt skydda våra våtmarker förstärks. Även della yrkande har etl enigt utskott anslutit sig till.

Allt liv är beroende av vatten. I vår motion har vi betonat våtmarkernas betydelse som naturresurs av stort värde. Vålmarksmiljöerna är oftast biologiskt högproduktiva delar av landskapet. Genom dem garanteras en ulhålligare och jämnare vattenföring i vallendragen. De är som regel värdefulla för det vilda och har vanligtvis ett rikt djur- och växtliv.

Genom vattenståndssänkningar, utdikningar, torrläggningar, ökad tillförsel av näringsämnen, bl. a. genom gödsling, är grunda sjöar och våtmarker ofta utsatta för förstörelse. Många ingrepp har gjorts utan hänsyn lill de ekologiska följderna pä läng och kort sikt. Nuvarande lagstiftning är hell otillräcklig för alt hindra fortsatt förstörelse.

Exemplet Hornborgasjön visar inte bara vilka möjligheter som i dag står lill buds, om man vill restaurera svårt skadade våtmarksområden. Den viktigaste lärdomen för framliden är atl restaurering av förstörda vattenmiljöer blir både dyrbar och tidskrävande. Del är därför nödvändigl atl samhället ges bättre möjligheter att hävda allmänna naiurvårdsin-

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornboigasjön

155

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornboigasjön

tressen i samband med arbetsföretag som kan äventyra våtmarkernas fortbestånd. Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

I delta anförande instämde herrar Blomkvist, Jansson och Signell (samtliga s).

156

Hen HALLENIUS (c):

Herr lalman! Hornborgasjön är etl av vårt lands mest kända naturvårdsobjekt och är även internationellt setl mycket väl känd, vilket redovisas i jordbruksutskottets enhälliga betänkande.

En restaurering av sjön är en mycket angelägen uppgifi för den svenska naturvärden, och om detta har del rått stor enighet. Att sä är fallet även lokalt framgick icke minst vid jordbruksutskottets studiebesök vid Hornborgasjön den 3 maj i är och vid de informationer som då gavs av företrädare för ett fiertal intressenter, representanter för länsstyrelsens organ, experter m. fl.

Genom den intensiva vårflod som rådde vid detta tillfälle höll sjön ungefär samma nivå som är tänkt som medelvattennivä efter restaureringen. Betydande arealer var översvämmade, och det bör ha gett ledamöterna en tankeställare om att del behövs mer invallningar än vad som beräknats i lidigare ulredningar. Detta bidrog väl till utskottets myckel positiva inställning till att den odlingsbara marken i största möjliga ulsträckning skall bevaras. En viklig fråga i diskussionen om restaureringen har varit kravet på atl åkermarken skall skyddas.

I den första utredningen talades om vissa invallningar av den värdefullaste åkermarken; del rörde sig om rätt begränsade invallningar som då ansågs ekonomiskt motiverade. Denna utredning präglades av den gamla jordbrukspolitikens syn; man slog alltså inte vakt om åkermarken för livsmedelsproduktion. Därför kom också kravet pä utredning om alternativet med en ivärvall för att spara åkermark.

När utskottet nu förordar principbeslut om restaurering av hela sjön understryker man att restaureringen bör utföras så att minsta möjliga åkerareal påverkas och att den fortsatta ulredningen skall ske efter dessa riktlinjer. Utskottet säger också atl en relativt obetydlig arealförlusl kan utgöra elt betydande ingrepp för ett mindre jordbruk av den typ som är förhållandevis talrikt representerad i områdena närmast sjön. Tillgången på ersättningsmark är också mycket begränsad. Särskill mot bakgrunden av de nu angivna förhållandena anser utskottet det angeläget att den odlingsbara marken i största möjliga utsträckning kan bevaras för jordbruksändamål. Atl restaureringen av Hornborgasjön är en fråga av såväl riksintresse som internationellt intresse får inte innebära att de sociala hänsynstagandena ges en underordnad betydelse.

Man pekar också på att tekniska frågor som dränering av invallad mark och skydd mot vallgenombrolt noggrant måste utredas.

Vidare förutsätts att berörda markägare ges ingående information så

att de för var och en av fastigheterna kan överblicka konsekvenserna av restaureringen innan den verkställs.

Här, herr Fransson i Marieslad, är del inle fråga om kortsiktiga markägarintressen, ulan markägarna har ställt helt berättigade krav på att få klara besked om hur en restaurering påverkar deras fastigheter och pä att samhället också tar sitt ekonomiska ansvar i dessa avseenden, när nu Hornborgasjön är ett riksintresse.

Vad utskottet nu anfört innebär atl man på ett helt annat sätt än tidigare har möjlighel att bevara åkermarken genom utökade invallningar. Här tillgodoses såväl centerns som mänga remissinstansers krav i dessa avseenden.

Man kan inte restaurera sjön ulan att noggrant ta reda på hur markerna kommer att påverkas. Del är inte bara av intresse för berörda markägare utan också etl naturvårdsintresse. Inom flera områden runt sjön förekommer belesdrift, vilkel är en förutsättning för den öppna landskapsbilden, som ur nalurvårdssynpunkt är så värdefull. Sker på dessa områden genom restaureringen en försumpning som omöjliggör betesdrift, kommer en igenväxning av buskar och vass snabbt att ske, och landskapsbilden kommer då atl förändras. Även detta bör påverka kravet på ökade lokala invallningar.

Denna fråga aktualiserades också i budgetpropositionen, och jordbruksministern ansåg del angelägel att den av naturvårdsverket angivna de-taljulredningen skulle komma till stånd. Naturvårdsverket har fält i uppdrag att göra denna utredning. Enligl vad utskottet har erfarit kommer den att påbörjas inom en nära framlid. Regeringen har alltså redan tagit initiativ så att utredningsarbetet kommer i gång så snabbt som möjligt. Jag vill också peka på atl anslaget till särskilda undersökningar inom miljöområdet för nästa budgetär höjts kraftigt, nämligen med 2 milj. kr. till 7,5 milj. kr.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill jordbruksutskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Allmän enighet har sedan länge rätt om att Hornborgasjön skall restaureras. Frågan har - som jordbruksutskottet redovisar i sitt betänkande - en mycket lång historisk bakgrund. Herrar Richardson och Hallenius har redan gjort goda beskrivningar av förhållandet, och jag kan i allt väsentligt instämma i de värderingar som kommit till uttryck i dessa två anföranden.

Det är nämligen ett obestridligt faktum att alla berörda parter anser att en utebliven restaurering kan bli en framtida tragedi. I den mån det förekommit delade meningar om vilka åtgärder som är nödvändiga, så har detta kommit till uttryck endast vid övervägandet av tekniska metoder, om i vilken ordning beslutsprocessen skall genomföras, om vilka detaljutredningar som skall föregå de olika besluten etc. Men i själva

157

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornboigasjön

158

principfrågan råder total enighet, även bland berörda markägare, om att Hornborgasjön skall genomgå en fullständig restaurering.

Del är viktigt atl betona detta, eftersom del förhållandet på senare lid - trols vad som kommit till uttryck vid remissbehandling av naturvårdsverkets utredningar m. m. - ändå ifrågasatts.

Ett uttryck bland många för den politiska enigheten är det yttrande frän den 25 mars 1974 som beslutades av Skara kommun. Ett enigt kommunfullmäktige anförde bl. a. följande:

"Kommunfullmäktige instämmer i utredningens värdering av Hornborgasjön ur ornitologisk synpunkt. Genom de företagna undersökningarna har förts i bevis att de från limnologisk synpunkt erforderliga åtgärderna för att säkerställa sjön som fågelsjö kan infrias.

Med hänsyn lill landskapsbilden framstår även en restaurering av sjön som angelägen och betydande skönhetsvärden till fördel för bl. a. tu-risllivet i regionen kan härigenom säkerställas. Även ur allmän synpunkt framstår en restaurering av Hornborgasjön som angelägen. Kommunfullmäktige delar sålunda utredningens uppfattning alt sjön bör restaureras för säkerställande av etl riksintressani objekt.

Genomförandet av restaureringen måste dock med nödvändighet föregås av så grundliga ulredningar alt konsekvenserna därav säkrare kan överblickas och klarläggas. Kommunen vill därför förorda erforderliga utredningar av förelaget, ulvisande konsekvenserna för jordbruksnäringen vid genomförandet av de alternativa reslaureringsålgärderna innan principbeslut fattas i ärendel. Av dessa utredningar bör framgå hur arealbortfall påverkar brukningsenhelerna såväl till antal som struktur och vilka åtgärder, som kan vidtagas för att jordbruksnäringen i bygden skall kunna hållas på samma nivå och ge samma utkomstmöjligheter för dess utövare."

Detta yttrande till länsstyrelsen i Skaraborgs län antogs som sagt av en enhällig fullmäktigeförsamling, där sex poliliska partier ställde sig bakom vad som anfördes i yttrandet över naturvärdsverkets utredning i frågan.

När jag nu - drygt tre år efter det att jag var med om att avge del citerade yttrandet - tar del av jordbruksutskottels betänkande med anledning av tre molioner i ärendet kan jag konstatera alt utskottet föreslår riksdagen att göra ett principuttalande i samma riktning som berörda kommuner har gjort Det är därvid tillfredsställande atl notera att utskottet slår fasl alt staten skall påta sig ansvaret för Hornborgasjöns framtida förvaltning och atl staten skall svara för restaureringskostnaderna. Dessa koslnader inkluderar även ersättning lill de jordbrukare som åsamkas markförluster. Dessa markägare är dock för sin egen del i första hand mera intresserade av alt lämplig ersättningsmark anvisas.

Som allmän princip skall enligt utskollel gälla alt all odlingsvärd mark i möjligaste mån skyddas. Delta bör främsl åstadkommas genom elt antal lokala invallningar.

I sammanhanget vill jag dock framhålla det värdefulla i att berörda

myndigheter har undersökt många alternativa lösningar i avsikt atl skydda så stor del av jordbruksmarken som möjligt Ell av dessa alternativ har gått ul på au man bör bygga en s. k. ivärvall över sjön. Detta alternativ har emellertid visat sig vara förenat med en mångfald flera nackdelar än de fördelar man trott sig kunna uppnå, varför detsamma kan avföras från vidare övervägande.

Det har dock varit positivt atl man haft viljan att låta olika minoritetsintressen fä sina synpunkter och önskemål vederbörligen prövade. Det är en styrka för den demokratiska beslutsprocessen atl så har skelt. Dessutom blir besluten förankrade även hos dem som direkt är berörda av de åtgärder som besluten syftar till. I det lidshisloriska perspektivet är detta angeläget och värdefullt all kunna konstatera. Den riksbekanta Hornborgaaffären är nämligen snart 175 är gammal!

Del är myckel glädjande atl utskottet till skillnad från vissa motionärer har tagit upp de berörda jordbrukarnas situation. Frän första början är det också dessa markägare som tagit initiativet för all åstadkomma en restaurering av Hornborgasjön. Därför är det förvånansvärt all de socialdemokratiska motionärerna inte har berört de enskilda människornas problem. Del är många jordbrukarfamiljers framtid som frågan gäller. Herr Fransson i Mariestad betecknade nyss delta som kortsiktiga markägarintressen. Jag lycker atl del är ett mycket märkligt uttalande. Jag vill säga till herr Fransson atl jag inte kan sälta något annat värde på detta uttalande än vad era tänkesätt förtjänar. Först genom utskottets principuttalande får dessa människor svar på den vädjan som de redan 1962 rikiade lill den förutvarande socialdemokraliska regeringen med påminnelser 1964, 1973 och 1976.

Jordbruksutskottet ställer upp vissa bestämda villkor för det fortsatta arbelet med att förverkliga restaureringen. Med hänsyn till vad jag nyss har framhållit vill jag särskilt understryka vikten av utskottets uttalande på en synneriigen viklig punkt. Jag tänker på följande mening:

"Utskottet förutsätter att berörda markägare ges en så ingående information att de för var och en av fastigheterna kan överblicka konsekvenserna av restaureringen innan densamma verkställs."

Utskottets uttalade villkor innebär således att del redan på planeringsstadiet och innan restaureringsarbeiena påbörjas måsle etableras ell nära samarbete mellan berörda myndigheter och eventuella entreprenörer å ena sidan och markägarna och deras intresseorganisationer ä den andra sidan.

Herr lalman! Med hänvisning till del anförda kan jag ansluta mig till jordbruksutskottets förslag, och jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

I detta anförande instämde herr Knutson (m).

159

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

Hen FRANSSON i Mariestad (s):

Herr talman! Jag vill till herr Hallenius och. herr Svensson i Skara säga att vad jag tidigare sade var alt utskotlets ställningstagande innebär alt långsikliga allmänna nalurvårdsintresen har fält gå före kortsiktiga markägarintressen. Det förtjänar att nämnas att även den tidigare regeringen undersitt arbete med Hornborgasjön tagit stor hänsyn lill mark-ägarintressena - det är klart atl sädana finns, och de sammanfaller också till stor del med samhällets intressen av att värna om jordbruksmark.

Jag är personligen hell övertygad om att naturvårdsverkets förslag pä lång sikt är del förslag som också är det riktiga ur jordbrukssynpunkt. Jag kan inle gä närmare in pä de delarna, men vi vel att det i de jordar som finns kring Hornborgasjön pågår en ständig process. I fråga om de sociala hänsynen - det gäller kanske inte enbart markägare - kommer del under det fortsatta detaljarbetet att bli tillfälle för bl. a. markägarna atl framföra synpunkter på hur man på lämpligt sätt avgränsar med invallningar m. m.

Slulligen vill jag lill herr Hallenius säga atl vi uppenbarligen båda är tillfredsställda med att utskottet inle har följt den borgerliga regeringens förslag om fortsatt utredning.

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Jag vill bara konstatera atl de inlressen som båda inblandade parter- markägarna och nalurvårdsintressenlerna - har hävdat myckel väl kan förenas, och delta ger ju jordbruksutskottets enhälliga betänkande uttryck för. Om den politiska viljan funnits tidigare hade man naturiiglvis kunnat lägga fram ell förslag motsvarande vad jordbruksutskottets förslag nu innebär, och då hade vi säkert kunnal konstalera det långt tidigare. Men det har inle funnits någon sådan politisk vilja, herr Fransson i Mariestad, och därför har det inte kunnat bli något beslul.

160

Hen HALLENIUS (c):

Herr talman! Vad som framför alll är utmärkande för jordbruksutskottets eniga yttrande är när man klart säger ifrån all även relativt obetydlig arealföriust kan vara av avgörande betydelse förde mindre jordbruk som är sä talrikt representerade i området runt sjön. Det innebär all man på etl helt annat sätt tar hänsyn till de enskilda företagens möjligheter att leva vidare även efter en restaurering, och det innebär atl man gör hell andra ekonomiska bedömningar när del gäller om en skyddsvall skall uppföras eller inte. Detta är del helt avgörande, därför att i del lidigare utredningsförslaget ansåg man del nämligen inle vara ekonomiskl motiverat med invallningar i så stor utsträckning som del kommer all bli fråga om ifall man tar denna hänsyn just lill vad det beiyder för de enskilda företagen.

Det här är inle fråga om kortsiktiga markintressen, utan det är fråga

om människornas möjligheter att leva vidare och all arbeta vidare i en bygd.

Hen LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Jag hade inte trott att jag skulle behöva ta till orda, med tanke på den allmänna enighet som trots allt råder i ärendel. Vi har där lyckats komma fram till ett beslut somjag upplever som mycket glädjande - inte bara för skaraborgarna, som har varit församlade här i talarstolen, utan för hela vårt land. Det är som sagt ett stort naturvårdsobjekt som vi på detta sätt kan rädda.

Det var herr Svenssons i Skara påstående som gav mig anledning alt begära ordet. Herr Svensson sade alt den poliliska viljan tidigare har saknats atl ta hänsyn till markägarnas intressen i dessa sammanhang och att del säkerligen skulle ha varit möjligt för den politiska viljan - då föreställer jag mig att han menar den politiska viljan representerad av den gamla regeringen - atl tidigare lägga fram ett förslag av den karaklär vi har atl ta ställning till i dag och då kunde beslutet ha varil etl faktum. Låt mig ändå få erinra herr Svensson om att del långvariga utredningsarbete som pågått bl. a. har varit betingat av det förhållandet att vi frän den tidigare regeringens sida var mycket angelägna om atl pröva olika alternativ för att begränsa de skadeeffekter som skulle kunna uppstå bl. a. på jordbruksmark. Den politiska viljan har således också i det avseendet funnits hos den tidigare regeringen.

Jag är glad över att vi i dag kan konstalera atl det föreligger en så stor enighet när det gäller atl avvisa den tanke som den nuvarande regeringen hade om att vi skulle fortsätta utredandet av den s. k. tvärvallen. Alla vi som församlades för alt titta på hur den här vallen var tänkt blev nog helt överens om alt vi inte kunde starta ett naturvårdsobjekt av denna omfattning sämre än genom all börja köra ut en massa spräng-sten i Hornborgasjön för att bygga en tvärvall. Enighet om detta har vunnits, och del är vi glada över.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Jag vill erinra herr Lundkvist om att man från den berörda befolkningens sida, den befolkning som bor runt sjön och som i framtiden skall leva med problemen, redan är 1962 begärde svar på den vädjan man avgav. Man fick påminna om detta år 1964, 1973 och 1976.

Sådant är sakförhållandet, och jag undrar hur herr Lundkvist vill förklara det.

Hen LUNDKVIST (s):

Herr talman! Det sista som herr Svensson i Skara sade hade inte ett dugg att göra med hans första påstående. I sitt första anförande påstod han nämligen alt den tidigare regeringen inte hade haft något politiskt intresse eller någon politisk vilja att ta hänsyn till markägarnas intressen i samband med de utredningar som föregick beslutet om Hornborgasjön.

161

11 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Restaurering av Hornborgasjön

Men det är ju tvärtom på det sättet att den tidigare regeringen verkligen har varit engagerad i alt ta fram olika tänkbara alternativ, bl. a. med hänsyn tagen lill omsorgen om alt inte i onödan förstöra jordbruksmark. Det tycker jag herr Svensson kan kosta på sig att erkänna.

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Jag vill avslutningsvis konstalera del faklum att del hade varit möjligt för de statliga myndigheterna alt tidigare komma överens med de berörda markägarna. Då hade man också långt lidigare kunnal lägga fram ett förslag som skulle ha kunnat tillgodose båda parters intressen. Det är detta konstaterande som ligger till grund för mitt påstående.

Hen LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag måsle upprepa alt herr Svensson i Skara torde vara medveten om atl önskemålen om forlsalt utredningsarbete kom såväl från markägare som från naturvårdsintressen. Det är inle brisienpå intresse för all åstadkomma elt slutgiltigt förslag som gjort att det har tagit tid, utan del är omsorgen om att få restaureringen genomförd på ell sä änd?.målsenligt sätt som möjligt tillsammans med angelägenheten av att kunna garantera ett skydd för de intressen som herr Svensson här lalar för. Detta har giort att ärendet har fått ta lid, en sak som jag tror all vi i dag kan enas om atl uttrycka vår tillfredsställelse över.

Herr SVENSSON i Skara (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är överens med herr Lundkvist om atl vi alla kan uttrycka den tillfredsställelsen. Men jag noterade vad herr Fransson i Mariestad sade i sitt inledande anförande, nämligen all del var först sedan socialdemokraterna i länet gick ul med kampanjen "Rädda Hornborgasjön!" som det hände någonting. Det har ju varit en lång beslutsprocess bakom det förslag som nu föreligger. "Rädda Hornborgasjön" kan vem som helst säga - del är etl uttryck som slår in öppna dörrar, och vem som helst kan ansluta sig till elt sådant. Del avgörande är den historiska beslutsprocessen.

162

Hen ANDERSSON i Ljung (m):

Herr talman! I denna debatt, som i inledningsskedet fördes mellan representanterna för Skaraborgs län, om värdet av en restaurering av Hornborgasjön fann sig så småningom Svante Lundkvist föranledd atl gå in. Han kunde naturligtvis ha gjort del av del skälet atl han ville göra en markering därför att frågan har stort rikspolitiskl intresse. Nu var del inte så, utan herr Lundkvist kände sig trampad på tårna av Sten Svensson i Skara, som antydde all den gamla regeringen kanske inte hade visat höjden av handlingskraft i den här frågan. Det var alltså skillnaden. Och skall nu sanningen fram, som det ibland påstås alt den skall, var det väl ändå så att elt beslul av den typ som jordbruksutskottet

nu föreslår, nämligen etl principbeslut - omgärdat av de reservationer     Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

som de andra partierna tillfört förslaget, dvs. atl vissa värdefulla ulredningar skall göras klara och alt markägarnas situation på varje punkt skall klargöras innan projektet startar - faktiskt hade kunnal fallas tidigare. Herr Lundkvist förklarade det hela pä del sättet alt sä länge den gamla regeringen utredde frågorna var det vällovligt, men när den nya regeringen rent av ville pröva elt alternativt projekl var del så dumt att socialdemokralerna ansåg sig föranlåtna atl gå in och kräva att vi jusl nu fick elt beslut i frågan.

Det är väl egentligen så, herr Lundkvist Slen Svensson hade faktiskt rätt: etl beslul av den typ som vi nu tar hade man kunnat fatta tidigare.

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Jag skall gärna medge att del hade varit motiverat att jag gått in tidigare i debauen och talat mycket om det här stora na-lurvårdsprojektet. Riksdagen befinner sig emellertid i en ganska svår lidsnöd, och jag tyckte att debatten från socialdemokraternas sida sköttes på ett utomordentligt sätt av herr Fransson i Mariestad. Anledningen lill att jag gick in i debatten var faktiskt den att herr Svensson i Skara kom med en felaktig upplysning, som jag ansåg att jag måste rätta lill.

Sedan vill jag säga lill herr Andersson i Ljung att motivet till alt vi avvisat den här tvärvallen inte är, som herr Andersson i Ljung gör gällande, alt en ny regering har intresserat sig för den. Motivet är i stället att det, såsom herr Andersson i Ljung och jag på platsen har kunnat konstatera, skulle vara ett vanvett att bygga tvärvallen. Det har vi också blivit ense om i utskottet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Kommunal energiplanering, m. m.

Föredrogs

civilutskoltets betänkande 1976/77:39 med anledning av proposilionen 1976/77:129 med förslag lill lag om kommunal energiplanering, m. m., jämte molioner och

näringsutskottets belänkande 1976/77:45 med anledning av motion om kommunernas inflytande på eldistributionen.

Hen TREDJE VICE TALMANNEN:

Civilutskoltets belänkande nr 39 och näringsutskottets betänkande nr 45 debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa beiänkanden fär framställas under den gemensamma överläggningen.

163

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

■ 1 del följande redovisas endast det betänkande, vid vilket under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Civilutskottets betänkande nr 39

Regeringen hade föreslagit i propositionen 1976/77:129 (industridepartemenlel) alt riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1.    lag om kommunal energiplanering,

2.    lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

3.    lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten alt ulbekomma allmänna handlingar.

Belräffande proposilionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag till lag om kommunal energiplanering. Vidare föreslås en ändring i ellagen.

I proposilionen föreslås atl kommunerna åläggs elt planeringsansvar på energiområdet. Detta innebär atl kommunerna i sin planering skall främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Några formella krav på planutformningen ställs inte upp.

Enligl förslaget åläggs vidare kommunerna alt vid planeringen undersöka förutsättningarna atl genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent på energiområdet gemensamt lösa frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för energiiillförseln. Finns förutsättningar för sådana gemensamma lösningar, skall de tas till vara i planeringen.

Företag som bedriver verksamhet i vilken används större mängd energi eller som producerar eller distribuerar energi föresläs bli skyldigt atl lämna kommun uppgifter som behövs för planeringen. Uppgiftsskyldig föreslås få möjlighet alt överlägga med kommunen om energifrågor som har väsentlig betydelse för honom.

Enligt förslaget skall kommun vara skyldig atl lämna uppgifter om sin planering lill statlig myndighet för avstämning av energiplaneringen mot bl. a. riktlinjerna för den nationella energipolitiken.

Ändringen i ellagen innebär alt distributionsplikt för elektrisk ström för uppvärmningsändamäl inte skall föreligga inom område där Ijärrvärme distribueras eller avses bli distribuerad.

Lagstiftningen föresläs träda i kraft den  1 juli  1977."

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna 1976/77:230 av herr Johansson i Hållsla (c), 1976/77:915 av hen Blomkvist m.fl. (s).

164

dels de med anledning av propositionen väckta molionerna 1976/77:1563 av herr Karisson i Malung m. fl. (s), vari hemställts alt

riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av alt kommunerna gavs reella möjligheter alt styra utvecklingen av energiplaneringen, t. ex. genom förköpsräli av eldislri-butionsföretag, statligt stöd för fullföljandet av sädana köp samt samhällets ansvar atl tillhandahålla råkrafl till rimliga priser, 1976/77:1602 av herr Bergman m. fl. (s), vari föreslagits

1.    alt riksdagen hos regeringen begärde en jämförande undersökning av skillnader i energiförbrukningen vid olika mönster för bebyggelsens utformning och lokalisering,

2.    alt riksdagen gav regeringen till känna vad som i motionen anförts belräffande inriktningen av arbetet i den fysiska riksplaneringen, och

1976/77:1603 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:129 begärde atl regeringen skulle utreda frågan om begränsning av rätten att installera direktverkande elvärme utan de begränsningar som framgått av propositionen.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle anta de vid propositionen 1976/77:129 fogade
förslagen till

a.   lag om kommunal energiplanering,

b. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa besläm
melser om elektriska anläggningar,

c. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätlen atl
utbekomma allmänna handlingar,

2.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1602,

3.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1563,

4.    att riksdagen skulle avslå molionerna 1976/77:230, 915 och 1603.

Följande två reservationer hade avgivits av herrar Bergman, Henrikson och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl samt herrar Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (samtliga s):

1. belräffande beaktande av energihushållningskrav i den fysiska pla
neringen, vari reservanterna ansett atl utskollel under 2 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1602 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande ökade möjligheter för kommunernas engagemang i ener
giförsörjningen, vari reservanterna ansett att utskottet under 3 bort hem
ställa

atl riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1563 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977

Kommunal energiplanering, m. m.

Fru DAHL (s):

Herr talman! När vi nu skall diskutera en fråga av stor betydelse för hushållningen på energins område, skulle jag vilja börja med att citera en berömd hushållare i den svenska kulturhistorien som föll mig i tankarna när jag läste propositionen. Den det gäller är ingen mindre än

165

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

166

Kajsa Warg, som ju bl. a. gjort sig känd för uttrycket "Man tager vad man haver". Vad regeringen och energiministern när det gäller att beskriva bakgrunden lill det här aktuella förslaget haver atl taga är hela tiden hänvisningen till 1975 års energibeslut, som ju - alldeles korrekt

- är det enda energipolitiska beslut som gäller och som naturligtvis också
det här förslaget innebär en uppföljning av. Man hänvisar vid detta som
vid andra tillfällen till de resultat som hittills har uppnåtts på grundval
av 1975 års beslut och den gamla regeringens förslag liksom lill det ut
red ni ngsarbe,te som har åstadkommits tack vare den socialdemokraliska
regeringens arbele på detta område.

Vi tycker, herr lalman, självfallet att det är alldeles utmärkt att den nya regeringen lägger fram förslag som är grundade på initiativ som vi har tagit i regeringsställning. I de avseenden som detta förslag innebär ett fullföljande av den förra regeringens initiativ hälsar vi givetvis förslaget med tillfredsställelse och har inga invändningar mot det pä de punkterna. Men lika litet som förslaget innebär någon revolutionerande nyhet på energipolitikens område ger det kommunerna några väsentligt nya instrument till förfogande - del har utskottet med rätta enhälligt påpekat i sitt betänkande.

Därför får man väl ta en del av vad som sägs i proposilionen för vad det är, nämligen ett uttryck för en önskan från regeringens, framför allt energiministerns, sida alt försöka markera alt man här har åstadkommit skärpningar eller ändringar i förhållande till tidigare politik, bl. a. genom ändringar i ordvalet. Jag vill bara citera vad som står i civilutskottets betänkande: "Del bör dock noteras alt byggnadslagstiftningens krav i och för sig inte skärps genom den nu föreslagna lagen. Det fär förutsättas att en önskvärd samordning, även formellt och metodiskt setl, kommer att beaktas i pågående arbele på en revision av byggnadslagstiftningen."

Vår kritik i detta sammanhang riktar sig således inle mot vad som görs på de punkter där vi har samma uppfattning som regeringen ulan framför allt mot vad som inte görs och i viss mån mot sättet atl presentera förslaget Om ambitionerna bakom den kommunala energiplaneringen och det nu föreliggande förslaget skall kunna uppnås krävs det för del första en klar och effektiv samordning mellan fysisk planering, övergripande bebyggelseplanering på olika nivåer och energiplanering och för det andra ökade kunskaper om effekterna för energihushållningen av olika typer av bebyggelse och bebyggelseplanering. Det finns naturligtvis ett samband mellan dessa krav och faktorer.

Vad man i sådana här sammanhang skall döma efter när del gäller att ta reda på vad den ene eller den andre går för är ju inte viljeyttringar i ord utan handlingar. Från den här vårsessionen har vi flera fall där regeringen enligt vår mening verkligen inte har levt upp till de ambitioner den säger sig ha. Fär jag peka på bl. a. propositionen 122, där man föreslog

- och också drev igenom förslaget - att utan den noggranna planering
som i dag krävs öka möjligheterna till s. k. glesbebyggelse. Och del gjorde
man utan atl diskutera den frågan i samband med vare sig kommande

byggnadslagstiftning eller energihushållningen. Det fanns ingen diskussion om de frågorna, inget faktaunderlag i propositionen, som kunde klarlägga t ex. eventuella konflikier mellan de olika mål som man säger sig ha. Om man lycker att del är bra med ökad glesbebyggelse och samlidigt vill ha skärpt energihushållning borde det vara en angelägenhet av första graden att verkligen diskutera de frågorna. Men det gjorde regeringen inle.

Det finns inte heller i denna proposition en diskussion om sambandet mellan vad som här föreslås och hur en kommande byggnadslagstiftning och byggnadsstadga skall utformas för atl energihushållningens och den allmänna bebyggelseplaneringens krav skall kunna samstämmas. Inle heller finns del när del gäller energisparandet någon kunskap av del slag som krävs för att göra det effektivt.

Hur slår det till med kunskaperna pä dessa områden? Vad vet vi? Vilken beredskap har vi för alt skaffa oss de ökade kunskaper som krävs? Jag har i olika sammanhang haft anledning att försöka sätta mig in i vilken forskning och vilket utredningsarbete som finns pä detta område.

Går man igenom samtliga myndigheter och utredningar som är engagerade på området, så finner man alt den forskning som pågår om energin, byggnadsbeståndet, bostäderna och sambandet där emellan är starkt inriktad på atl undersöka själva lokalerna, olika tekniska lösningar, olika processer, energiproduktion av olika slag och distribution. Men det saknas i stort setl forskningsprogram som skulle kunna ge oss svaret pä de väsentliga frågorna: Hur mänga bostäder av olika slag och bebyggelsetyper av olika slag har vi och var finns de? Och vad finns det för samband mellan val av bebyggelsestruktur och energihushållning?

Del finns visserligen ett par mindre program, framför allt det som statens institut för byggnadsforskning nu är inne i inledningsskedet av. På förslag av regeringen har man emellertid nu i vår beslulal all bara första och andra steget skall få igångsättningstillstånd, däremot inte det tredje steget, trots att energisparkommittén och en rad andra viktiga remissinstanser har förklarat tredje steget vara nödvändigt för att man skall få tillräckliga kunskaper för atl kunna bedöma effekten av olika energisparprogram. Institutet häler just pä att slutföra den första fasen av det programmet. Den andra fasen skall genomföras under hösten och vintern. Det har sagts alt den fasen skulle läggas lill grund för kommande förslag om energisparande i bostäder, för förslag från energikommissionen och också för andra bedömningar pä del här området

Jag kan tala om för kammaren alt enligt den redovisning som energikommissionen för en vecka sedan fick från statens institut för byggnadsforskning kommer andra stegets resultat inte att föreligga i tid för en behandling i höst av ett förslag om energisparande i bostäder, byggt på planverkets förslag, inte heller för energikommissionens behandling inför 1978 års energipolitiska beslut.

Den slutsats jag då tyvärr tvingas dra är att vi står på mycket osäker grund inle bara närdet gälleratt förverkliga intentionerna i det lagförslag

Nr 146

Onsdagen den 1 juni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

167

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977

Kommunal energiplanering, m. m.

som vi nu behandlar utan också när det gäller att effektivisera energisparandet i stort. Och givetvis vilar alla uttalanden som framför alll centerns företrädare så självsäkert gör om möjligheterna alt spara energi bl. a. därför på helt osäker grund. Enligl all tillgänglig expertis är det bara kvalificerade gissningar man rör sig med, så länge vi inte har bättre kunskaper.

Sannolikt kommer energikommissionen inför 1978 års beslut inte att kunna komma till något annat resultat på delta område än alt säga precis det som vi säger i vär motion och reservation till ulskottsbetänkandet, nämligen atl det krävs krafttag för att få den forskning och det utredningsarbete som måste lill för all vi skall få de kunskaper vi behöver för en mer realistisk polilik pä det här området. Det skulle ju kommunerna behöva ha, och det skulle regering och riksdag behöva ha, när vi diskuterar såväl fysisk planering och bostadsplanering som energifrågan.

Det finns också en osäkerhetsfaktor när del gäller planeringen av forskningsprogrammen som sådana. Utskottet hänvisar här till alt ett ställningstagande skall få anstå till dess vi skall diskulera byggforsknings-programmet för nästa treårsperiod. Vi skall också nästa vär ta ställning lill etl program för den kommande treårsperioden när det gäller energiforskningen, och de här programmen måste samordnas. Såvitt jag har kunnat bedöma av de resultat man kan komma till, bl. a. som ledamot av energikommissionen, sker det ingen effektiv samordning, i varje fall inte ännu, och just de här frågorna är inte tillräckligt beaktade.

Därför är det ett mycket naturligt krav från vår sida att riksdagen skall beställa ett utredningsarbete när det gäller bebyggelsestrukturens samband med och betydelse för energihushållningen och också göra ett uttalande om att energihushållningens krav skall beaktas i den fysiska planeringen.

Det är med verklig förvåning som vi har tagit del av majoritetens mycket njugga inställning till vårt, som vi lycker, så naluriiga krav pä det här området.

I fråga om ett annat krav, som utskottet också har behandlat, har utskottet gjort det klara ställningstagandet att det enligt utskottets mening är nödvändigt att före ett kommande energipolitiskt beslul "klargöra de faktorer som påverkar bedömningarna när det gäller att förbereda en anpassning till alternativa uppvärmningsformer. Utskottet har ansett sig kunna utgår från att så sker." Men ett uttalande av det slaget har man alltså inte kunnat kosta på sig på detta utomordentligt viktiga område, och det är - lycker vi - både förbryllande och illavarslande.

Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna i civilutskoltets betänkande nr 39.

168

Under delta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! I motion nr 1603 från vänsterpartiet kommunislerna har vi föreslagit att frågan om begränsning av rätlen all installera direktverkande elvärme skall utredas även för områden där etl fjärrvärmealternativ eller liknande inle är aktuellt. Vi har därvid utgått från syftel att såväl begränsa elförbrukningen i allmänhet som att stimulera och ge ökad frihet i val av alternativa energikällor för uppvärmning.

Av propositionen och utskoitsbetänkandel framgår all man frän regeringens sida avser all utreda frågan om hur en begränsning av ökningstakten i elförbrukningen lämpligen kan åstadkommas i områden där fjärrvärme eller liknande centraliserade vattenburna värmesystem är eller kan väntas bli ett alternativ till elvärme. Vi vill alltså utvidga en sådan utredning till andra områden som har myckel stor betydelse för atl begränsa och förhindra direkt eluppvärmning av bostäder, fritidshus och lokaler.

Som bekanl är energins kvalitet olika stor för skilda energislag. För praktiskt bruk talar man om en indelning i tre olika klasser av energi: extra prima, prima och sekunda. Till gruppen extra prima energi hör bl. a. rörelseenergi och elektrisk energi, till gruppen prima bl. a. kemisk energi och kärnenergi, medan låglemperalurvärme från användningssyn-punkl betecknas som sekunda.

För uppvärmning av bostäder och lokaler behövs jusl låglemperalurvärme. Lokaluppvärmningen, som i dag använder omkring 32 % av brul-toenergiförbrukningen, borde från energikvalitelssynpunkt i första hand ske med solvärmt vatten och spillvärme och i andra hand med prima energislag som olja och gas.

Elektrisk uppvärmning av bosläder innebär i allmänhet en slösaktig användning av extra prima energi. Den marginella elproduktionen sker nämligen i värt land i kärnkraftverk och oljekondenskraflverk med verkningsgrad på 32 resp. 40 96.

När det gäller framlida valfrihet är varmvatlensuppvärmningssystem helt överiägsna den direktverkande elvärmen. Varmvattensystemel kan i framliden försörjas med spillvärme eller annan fjärrvärme och med solvärme eller lokala pannor.

En forlsalt installation av elvärme i bostäder, fritidshus och lokaler bör begränsas av i huvudsak tvä skäl. Dels innebär denna användning av elektricitet elt slöseri med högvärdig energi, dels leder en utbyggnad av direktverkande elvärme, dvs. elradiatorer - eller "element" som man säger i dagligt tal - lill minskad framtida frihet i valet av energikällor för uppvärmning.

Av proposilionen framgår alt kommittén för kommunal energiplanering har diskuterat frågan om vilken avgränsning som borde göras beträffande omfattningen av kommunernas planeringsinsalser, och man har, efler att ha resonerat fram och tillbaka, stannat för all lämna tvä mycket viktiga bilar utanför, nämligen både energiförbrukningen på transportsektorn och energiförbrukningen för industriella processer. Flera

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

169

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

remissinstanser har med anledning av kommitténs förslag anfört atl man borde ha lagil med både transportsektorn och all industriell energiproduktion och användning av väsentlig omfattning. Jag delar dessa uppfattningar och menar alt man även borde ha ägnat större ulrymme åt bl. a. kollektivtrafikens roll och möjligheter i detta sammanhang.

I propositionen borde man också, enligl vär mening, närmare ha uppehållit sig vid del förhållandel att behovei av energi är starkt beroende av samhällsutvecklingen och atl bostadsbyggande och samhällsservice i betydande grad kan och bör utformas med ledning av della. Frågan om den högre energiförbrukningen i småhus, jämförd med energiförbrukningen i lägenheter i flerfamiljshus, liksom den högre energiförbrukningen för bilresor som blir en följd av en ökning av småhusbebyggelsen, hör till dessa problem. Klart är all också ett ökat samhällsinflytande över hela energisektorn och kommunernas möjligheter all påverka exempelvis distributionen av energi är betydelsefulla i del här sammanhanget.

Herr lalman! Kommunerna bör, som vi också framhållit i vår motion 1603, få ansvarel för en inventering av faslighelsbeslåndets tillstånd i vad gäller isolering samt uppvärmnings- och ventilationssystem. En sådan inventering bör ligga till grund för ivångsmässiga åtgärder. Utgångspunkten bör därvid vara planverkets i januari publicerade utredning om möjligheterna att uppnå förbättringar i del redan existerande fastighetsbeståndet Enligt ulredningen skulle enbart en rad enklare åtgärder, genomförda i en stor del av bostads- och lokalbeståndei, kunna medföra en nelloinbesparing på ca 27 % av den energi som nu används för uppvärmning av lokaler och bosläder.

Mot bakgrund av vad jag nu sagt menar vpk alt regeringen borde snabbutreda frågan om ett snart förbud mot fortsatt installation av elvärme, i syfte alt ge underlag för beslut redan före del planerade riksdagsbeslutet senhösten 1978. Man bör därvid även la slällning till vilka uppvärmningsmeloder som bör rekommenderas för nyproduktionen de närmaste åren. För ett bibehållande av största möjliga valfrihet bör vatten användas som energibärare i slörsla möjliga ulslräckning. Man bör också ta ställning till hur övergången från elvärme lill andra former av uppvärmning bäst skall genomföras med tanke pä förändringar i fråga om lagar och produktion av utrustning för uppvärmning.

Herr talman! Även om civilutskottet ansett att syftet med vpk-motionen 1603 i huvudsak blir tillgodosett, kan jag inle dela denna uppfattning. Möjligen kan man anse alt motionens syfte i någon män blir det, vilket jag också hoppas har framgått av vad jag anfört

Jag yrkar bifall lill vpk-motionen 1603.

170

Hen AKERFELDT (c):

Herr talman! Del lagförslag som debatten handlar om är elt led i vår

strävan att steg för steg söka anpassa samhället i energisnål riktning.

Tidigare har riksdagen antagit flera förslag som har haft samma syfte

- jag vill bara nämna 9 S och 44 a S i byggnadsstadgan, 136 a S i byggnadslagen samt nu sist den anlagna lagen om allmänna värmeanläggningar.

De ändringar jag nämnde har alla syftat till en bättre energiförsörjning i verkslällighelsskedet, medan dagens förslag främst tar sikle på planeringen av det framtida energisnåla samhället i den del som omfattas av kommunernas kompetens. Eftersom kommunernas kompetens är ganska omfattande på detta område är det viktigt atl energiförsörjningen snarast kan komma atl beaktas i den reguljära kommunala planeringen. Den breda uppslutning kring de lidigare förslagen som vi har kunnat konstatera i riksdagen lycker jag visar att det råder stor enighet om målsättningen på delta område. Motionerna i dagens ärende tyder inte heller på några större skillnader i synen på behovet av en sådan kommunal planering.

Skillnaderna mellan motionernas krav och utskottens ställningstaganden är små men har likväl lett till reservationer på några punkter. Jag skall därför kommentera reservationerna.

Reservationen 1 utgår från del förhållandet att bebyggelsestrukturens inverkan på energihushållningen är dåligl utredd - Birgitta Dahl uppehöll sig också ingående vid detta förhållande.

Förvisso kan man hälla med om all det är sä. Det gäller dock inle bara frågan om småhus kontra flerfamiljshus i bebyggelsen, som reservanterna har skjutit in sig på. Del finns också en rad andra frågeställningar som behöver ytteriigare belysning i detta avseende, t. ex. byggnaders förläggning och utformning med hänsyn lill solinsirålning, vindförhållanden m. m. ~ förhållanden som kan få minst lika stor betydelse för energiplaneringen som valet mellan flerfamiljshus och enfamiljshus -för att inte tala om vilken betydelse förvaltningsformerna för olika bosläder kan ha i del praktiska utfallet. Jag tänker på den skillnad som uppstår om man äger huset eller om man hyr huset Så länge vi har sädana hyresklausuler som dem vi har i dag och som inie fullt ul tar hänsyn till enskilda hyresgästers sparvilja, måsle även själva husägandet påverka frågan.

Som Birgitta Dahl mycket rikligt antydde har byggforskningen sin uppmärksamhet riktad på dessa förhållanden och har redan initierat viss forskning, enligt vad som framgår av remissyttrandet över propositionen. Utskottet har därför ansett att det av reservanterna förordade ullalandet inte är erforderiigt men att man i framtiden måsle ta konkret slällning till dessa faklorer vid kommande bedömningar, i budgetsammanhang och i samband med all forskningsprogram presenteras för riksdagen.

"Uttalanden om att de energipolitiska aspekterna skall fä ökad tyngd i planeringen blir praktiskt innehållslösa om de inte följs upp genom faktiskt verkande lagstiftning", säger reservanterna till sist i den första reservationen, och de anser atl riksdagen därför bör uttala sig för att detta sker.

Ja, det kan man naturligtvis i och för sig hävda, men efter atl - som

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

Ill

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

172

reservanterna gör och som även Birgitta Dahl gjorde i sitt första anförande - först ha konstaterat atl underlaget för insatser är bräckligt verkar det litet besynnerligt atl man i nästa mening förordar en "faktiskt verkande lagstiftning". För atl få en snabb start föreslår man i propositionen alt reformen inleds mjukt Della sker bl. a. på grund av bristen på etl underlag. Allteftersom större kunskaper och erfarenheter uppnås kan dessa regler preciseras och få uttryck i lagstiftningen. För övrigt bör vi hålla i minnet all detta förslag till lagstiftning beträffande planeringsformen väl ansluter till vad som i dag gäller i fråga om andra aspekter inom den kommunala planeringen, t ex. bostadsbyggandets planering, där vi har de rullande femåriga bpsladsbyggnadsprogrammen, och till den kommunalekonomiska långtidsplaneringen, som skall beaktas på elt liknande sätt Dessa har heller inte någon s. k. faktisk verkan i form av lagstiftning.

Det blir här alltså fråga om en ytterligare tillkommande faktor i den kommunala planeringen, en faktor som bör ha likvärdig tyngd i planeringssystemet

I reservationen 2 har reservanterna med utgångspunkt frän molionen 1563, vilken bl. a. förordar kommunal förköpsrätt lill elektrisk distributionsanläggning, gjort elt uttalande som egentligen bara stryker under gällande riktlinjer för strukturrationaliseringen av distributionen samt tillägger all kommunen bör få ökade möjligheter att påverka förhållandena inom koncessionsgivning och distribution.

Mot bakgrund av del redan betydande inflytande som samhället har pä såväl produktion som distribution och inte minst på prissättning har varken ell enhälligt näringsulskotl eller majoriteten av civilutskoltet ansett att ett sådanl uttalande är behövligt Man behärskar 60 % av elproduktionen i landet och inle mindre än två tredjedelar av distributionen. Utvecklingen går i dag mot ännu större andel. Jag vill, herr lalman, mot denna bakgrund yrka bifall lill utskottets förslag på dessa punkter.

Birgitta Dahls anförande, när det gällde kritiken mot den dåliga kunskapen om energiförhållanden, formade sig till en myckel välformulerad och välmotiverad dom över den lidigare regeringens politik, över dess brist på förutseende när det gällde energisparande. Hon går med friskt mod in för all kritisera regeringen för vad som inte är gjort och nämner då alt Byggforskningen ännu inte genomfört mer än tvä av planerade tre steg för att klarlägga det samband mellan energisparande och bebyggelsestruktur som hon efteriyser. Förklaringen är enkel: man tar en bit i tagel. De två första stegens resultat kommer atl påverka ulformningen av beslutet när det gäller det tredje steget Jag kan försäkra Birgitta Dahl all regeringen på den här punklen skyndar sä fort som det någonsin är möjligt med hänsyn till all vi får ett meningsfullt utformat program som borgar för en meningsfull produkt från forskningen.

Belräffande herr Claesons anförande kan jag säga alt jag lill stora delar instämmer. I långa stycken överensstämmer del med de båda tvilling-motioner - frän centern och socialdemokraterna - som är väckta beträffande ulformningen av alternativa uppvärmningssystem. Vi är helt

på samma linje när del gäller all se över hur vi skall lösa problemet för framtiden och dä ha en tillräcklig beredskap för all kunna la alternativa energikällor i bruk. Vatten- eller luftbaserade syslem torde vara de enda som kan komma i fråga. Därför har vi inom utskottet på den punklen gjort ell enligt min mening hell riktigt konstaterande, nämligen alt det är viktigt atl i den utredning som aviseras i propositionen också las hänsyn till dessa förhållanden. Jag kan nämna alt direktiven till ulredningen f n. håller på atl utformas, varför utredningen snart kan vara i arbete.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

Fru DAHL (s):

Herr lalman! Låt mig först hell kort belräffande reservationen 2 säga atl den framför alll lar sikte pä de förhållanden som råder i vissa mindre kommuner, där situationen är hell annoriunda än i stora kommuner med hell andra resurser och där sådana stödåtgärder som tas upp i reservationen skulle vara av värde. Enligl tidningsuppgift har också Kommunförbundet gått in med en begäran om förstärkning av samhällets resurser av del slag som vi här lalar om. Jag lycker atl också utskotlsmajoriteten kunde ha kostat på sig detta.

Vidare säger Sven Eric Åkerfeldt att vi ensidigl har inriktat oss på relationen småhus-flerfamiljshus. Men del har vi inte alls gjort, utan vi har i både reservationen och framför allt motionen, som ju alllid är utförligare, mycket ingående diskuterat olika väsentliga faktorer när del gäller bebyggelseulformning, sambandel mellan gles och tät bebyggelse, transporter, sambandel med landskapsbilden osv. Vi har pekat pä alt det behövs ökade kunskaper på det här området.

Vid det här tillfället som vid alla andra när vi tar initiativ, som innebär ell fullföljande, en radikalisering eller en förstärkning av den politik som vi lidigare har fört, brukar de borgerliga partierna tala om att vi tidigare i regeringsställning har misslyckats. Men så är del inle alls, Sven Eric Åkerfeldt Del är bara så att man, allteftersom arbelel pä det ena samhällsområdet efter det andra fortskrider, upptäcker all del finns områden där kunskaperna är otillräckliga. En sådan upptäckt gjordes bl. a. i samband med alt planverket arbetade på del förslag lill energisparande åtgärder i bostäder som den förra regeringen gav planverket i uppdrag att göra, och samma önskemål har också framförts från ett antal tunga remissinstanser i anslulning lill planverkets rapport

Den nya regeringen har liksom oppositionen haft möjlighel all handla utifrån vad som dä har framkommit. Jag konstaterar alt regeringen liksom när del gäller villkorslagen icke tar hänsyn till de tunga remissinstanserna. Vi som är i opposition gör det däremot, eftersom vi vill föra politiken framåt. Vi har i denna vikliga fråga inle råd med någon ytteriigare försening.

Den beskrivning som Sven Eric Åkerfeldt gav belräffande byggforsk-ningsinstiluiels program är alldeles felaktig. Riksdagen har fallal beslul om genomförande av det första och del andra stegel men däremot sagl atl beslutet om det tredje steget får anslå, trots att remissinstanserna

173

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

uttalat, alt del är nödvändigt för all man skall kunna dra några säkra slutsatser om effekterna av olika energisparätgärder.

Vi befinner oss nu i genomförandel av det första steget Del andra stegel skall genomföras i höst och i vinter, och del kommer inle såsom regeringen sagl lidigare all bli klart i lid för atl kunna läggas lill grund för vare sig ytteriigare proposition i höst om energisparstödet i bosläder eller för energikommissionens arbele. Enligl vad byggforskningsinsiiiulel meddelat oss kommer en preliminär rapport om det andra steget alt bli klar tidigast i januari nästa år, och del är för sent för att den skall komma med i energikommissionens bedömningar. Möjligen finns det andra former för att låta det påverka 1978 års energipolitiska beslul, men del är, som så många andra framhållit, inte tillräckligt med del första och del andra stegel. Del behövs dessutom också andra undersökningar än de som byggforskningsinsiiiulel nu har initierat Vi lycker alt det är etl minimikrav att den som ger sken av atl ha myckel höga ambitioner när del gäller energihushållning och energisparande skall vara positiv lill förslag som kan ge oss ökade kunskaper om vad som krävs för atl tillgodose dessa ändamål.

Fär jag lill slut säga alt det inte är något nytt atl kommunerna åläggs alt la hänsyn till energihushållningens krav i sin bebyggelseplanering. Det inskrevs i byggnadsstadgans 9 S i samband med 1975 års energipolitiska beslut.

174

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Lät mig först säga atl det självklart varken finns någon palentmedicin eller någol universalmedel för hur man skall ersätta hela eller merparten av den elkraft som exempelvis kärnkraften beräknas ge. Del är klart att inle vare sig omfattande isoleringsprogram för fastighetsbeståndet eller någon enskild alternativ energikälla kan täcka behovet, utan del behövs naturiiglvis en hel serie av mindre tillskoll och besparingar. Del är här som den kommunala energiplaneringen kommer in i bilden. Jag tror del är väldigl viktigt atl man i detta sammanhang understryker atl man från statsmakternas sida i anknytning till den kommunala energiplaneringen gör allt vad man kan för atl stimulera lill atl fä en så stor bredd som möjligt när det gäller denna energiplanering och energibesparing. I annat fall riskerar man all förfela effekterna.

Med hänvisning till vad herr Åkerfeldt sade om husägarna som kriterium föratt kunna få ell rikligt sparande, villjag framhålla all sparandel kan utvidgas betydligt genom att exempelvis engagera hyresgäströrelsen i de här sammanhangen.

Jag log planverkets i januari publicerade utredning om möjligheterna atl uppnå förbättringar i det redan existerande fastighetsbeståndet som ulgångspunkl för vissa funderingar i mill anförande. Jag anser del uteslutet all den nu föreslagna lagen ger regeringen eller dess myndighet möjlighel all ålägga kommunerna ansvarel för genomförandet av sädana åtgärder som planverket har föreslagil. Jag vill understryka alt jag tror

175

del är väsentligt alt ha planverkels förslag som utgångspunkt för de åtgärder som skall vidtas. Del sägs ingenling i lagtexten om möjligheterna all genom central samordning främja en planerad utbyggnad av exempelvis den kommunala kraftvärmen. En snabb, omfattande och nationellt samordnad utbyggnad av kommunala kraflvärmeverk är enligl vpk:s mening en förutsättning för atl pä kort sikt kunna bli kvitt kärnkraften. Med fortsatt utbyggnad av elvärmda bostäder blir varje tanke på avveckling av kärnreaktorer en absurditet. Oavsett inställningen lill kärnkraften måste eluppvärmningen betraktas som en felaktig användning av extra prima energi.

Hen AKERFELDT (c):

Herr talman! Jag har fortfarande inte mycket att invända mol herr Claesons resonemang. Atl de små åtgärderna ute i kommunerna sammantaget beiyder mycket är naturligtvis alldeles riktigt. I proposilionen sägs det också uttryckligen all del inte bara är planering i benämningen fysisk planering som delta skall omfatta, ulan även olika sparåtgärder i kommunernas egna byggnader och anläggningar. Beträffande möjligheten och önskvärdheten av att engagera hyresgästerna i sparandel är vi också överens. Där gäller det att försöka komma fram via de försök som görs med bl. a. boendeinflytande.

Beträffande distributionsfrågorna i reservation 2 säger Birgitta Dahl att del är ett problem i de små kommunerna och all man, som det anges i reservation 2, skulle kunna åstadkomma förbättringar. Angående detta kan jag säga alt de gällande riktlinjerna för strukturrationaliseringar inom distributionen tar sikte pä helt andra geograflska områden än kommunerna. Del är inle alls säkert att en kommun är ell lämpligt distributionsområde. Man tar sikle på större geografiska enheter än de små kommuner som fru Dahl syftar pä.

Fru Dahl inser väl all reservalionen 1 är litei torftig i sin utformning i vad gäller all fä fram vad man vill ha sagt. Hon hänvisar därför till formuleringarna i den socialdemokratiska motionen. Jag vel inte om del blir så mycket bättre med del. På den här punkten är även motionen svag, lycker jag. En stor del av textmassan upptas av kritik mot regeringen när den i proposilionen 122 föreslår nya regler för tätbebyggelse av mindre omfattning. Socialdemokraterna pekar i länga stycken på olämpligheten av della när det gäller energihushållningen.

Jag vill erinra om all jag sade att del primära inle är om del är småhus eller flerfamiljshus. Proposilionens förslag till ändringar, som riksdagen har antagit, behöver inte alls få de konsekvenser som fru Dahl befarar, inte ens om del skulle föreligga sä stora skillnader som hon är rädd för beträffande småhus och flerfamiljshus. Detta syftar ofta, kanske i de flesta fall, pä att underlätta en komplettering av tidigare bebyggel-seanhgpning, och då tror jag inle atl dessa argurnenl har särskild tyngd.

Fru Dahl säger vidare atl den undersökning i tre steg, som statens institut för byggnadsforskning håller pä med, inte kommer att vara klar

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

förrän tidigast nästa vår och därför inte kommer all kunna ligga till grund för de slutliga energibesluien här i riksdagen. Vems fel är dä det? I varie fall en del av skulden måsle väl ligga på den gamla regeringen, som inte startade denna undersökning lidigare. Jag förmodar alt en sådan undersökning lar en viss lid, och det går inle att här säga att den skall vara färdig ett visst datum. Den del som har anknytning till dagens ärende, nämligen faktaunderlaget för planeringen, kommer vi under alla omständigheter att ha nytta av. Det är ju en planering som skall fortsäita under överskådlig tid och, som jag antydde, mycket väl kan skärpas när vi får bättre kunskap på della område.

Fru Dahl sade också all den gamla regeringen vidtog verkligt positiva åtgärder när man ändrade byggnadsstadgan. Ja, det var något som samtliga partier var med på. Det är bara det att den ändringen i huvudsak gäller byggnadsplanering och utformning med hänsyn till energihushållning. I dag diskuterar vi frågan om kommunernas övergripande planering och de energiaspekler som därvidlag skall beaktas.

176

Fru DAHL (s):

Herr lalman! Tyvärr tvingas jag än en gång börja med att rätta Sven Eric Åkerfeldt när det gäller del aktuella forskningsprogrammet vid statens institut för byggnadsforskning, som i och för sig med alla sina tre steg bara är en del av vad som behövs. De första två stegen har riksdagen fallal beslul om, och vi hoppas alt vi nästa vår kommer att ha dessa klara. Att nu ta ställning till det tredje stegets genomförande är någol som regeringen har avvisat Man säger i propositionen om energisparande i bostäderna att man vill vänta med att ta ställning till om del tredje steget skall genomföras. Del gör man trots att både energisparkommittén och planverket har betraktat det tredje steget som absolut oundgängligt för alt kunna dra några som helst slutsatser om möjligheten att spara energi. Bl. a. måsle man ha sådana beräkningar för all få veta vilken effekt som planverkels i januari publicerade förslag kan få mätt i sparad energi.

Till sist vill jag ta upp ytterligare en fråga, tyvärr också för andra gängen. Del går inte, Sven Eric Åkerfeldt, att komma ifrån sakfrågan genom att felaktigt beskylla oss för atl diskutera enbart relationen småhus-flerfamiljshus och med en förutfattad mening om dess effekter. Vad vi har krävt, i molionen, i reservalionen och i inläggen här i kväll, är att man skall skaffa sig fakliska kunskaper om olika hustypers och bebyggelsestrukturers effekt för energihushållningen, så alt man får ett underlag för en bätlre bedömning än vad som finns i dag. Del skulle inte minst kommunerna behöva för sin övergripande planering.

Vidare har vi kritiserat proposilionen 122 i detta sammanhang, inle i och för sig för vad som där föreslås i fråga om bebyggelsestrukturen ulan därför att förslaget lades fram ulan att man redovisade fakta om dess samband med kommande byggnadslagstiftning liksom med energihushållningen. Vi menar alt detta är myckel anmärkningsvärt av en

regering som säger sig vilja slå vakt om energihushållningen. Om regeringen tycker all det är bra med en viss typ av bebyggelse, samlidigt som mänga säger eller tror atl en sådan ulveckling innebär att mer energi förbrukas, då är väl del minsta man kan begära atl regeringen klariägger konfliktpunkterna där olika samhällsintressen står mot varandra och skaffar fram fakta som underiag för den bedömningen.

Vår kritik i det här sammanhanget har att göra med att propositionen lades fram ulan något som helst underiag, liksom den proposition som vi behandlar i dag inle berör hur de här förslagen skall samordnas med en utlovad ny byggnadslagstiftning.

Hen AKERFELDT (c):

Herr talman! Vad Birgitta Dahl säger om det tredje steget styrker bara vad jag sade lidigare, nämligen atl man behöver ha erfarenheter av de två första stegen för atl kunna besluta om del tredje steget.

Så säger Birgitta Dahl alt jag i min kritik av reservationen I och socialdemokraternas inställning till forskningen och förhållandet i fråga om bebyggelseplaneringen påstod att det enbart rörde sig om skillnaden mellan småhus och flerfamiljshus. I själva verket påpekar jag att det lill stor del var det förhållandet som togs upp i reservationen, men jag är medveten om att även reservanterna inser att problemet inte är sä snävt att del bara handlar om detta.

Beträffande propositionen 122 om ändring i byggnadslagen närdet gäller mindre tätbebyggelse kritiseras vi nu därför att vi inte log upp energisambandet. Men varför skulle vi göra det isolerat i det sammanhanget, när del vid den tidpunkten inte var aktualiserat i fråga om hela den del av byggnadslagen som kommer till användning när det gäller övrig bebyggelse? Del är det vi avhjälper i dag genom det lagförslag som läggs fram i propositionen och som innebär att man skall ta hänsyn till energihushållningen såväl vid ordinarie tillståndsgivning enligt byggnadslagen som vid tillståndsgivning efter de regler som antogs enligl propositionen 122. Del är ingen skillnad i de fallen.

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskoltets betänkande nr 39

Mom.    1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Bergman m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Dahl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977

Kommunal energiplanering, m. m.

12 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

177

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Kommunal energiplanering, m. m.

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 2 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Bergman m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 152

178

Mom .   3

Propositioner gavs pä bifall lill dels ulskottels hemställan, dels reservalionen nr 2 av hen Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Dahl begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Dahl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 154

Mom .    4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskotlets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1603 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet

nr 39 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1603.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 303 Nej -    12

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Näringsutskottets betänkande nr 45 Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Prisstopp på byggnadsmaterial

Föredrogs

civilulskotlels betänkande 1976/77:40 med anledning av motionsyrkande om vissa åtgärder pä bostadsbyggnadsområdel, såviti motionen hänvisats till civilutskottet, och

näringsutskottets belänkande 1976/77:39 med anledning av motion orn prisslopp på byggnadsmaterial.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Civilutskoltets betänkande nr 40 och näringsutskottets betänkande nr 39 debatteras i ett sammanhang och yrkandena beträffande båda dessa beiänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

I det följande redovisas endast det betänkande, vid vilkel under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Näringsutskottets betänkande nr 39

Med anledning av proposilionen 1976/77:144 om höjning av mervärdeskatlen, m. m. hade bl. a. väckts en motion 1976/77:1613 av herr Palme m. fl. (s), vari såviti nu var i fråga (del av yrkandet 4) hemställts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om alt prisstopp pä byggnadsmaterial infördes för tiden intill utgången av år 1977.

Molionen hade såviti nu var i fråga hänvisats till civilutskoltet, men yrkandet hade sedermera överlämnats lill näringsutskotlet.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1613 yrkandet 4 såviti gällde prisstopp på byggnadsmaterial.

Reservation hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist och Wååg, fru Hansson samt herrar Högström och Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

alt riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1613 yrkandet 4 såvitt gällde prisslopp på byggnadsmaterial som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört

179

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

180

Hen BERGMAN (s):

Herr talman! Bara några kommentarer till civilutskoltets betänkande nr 40, som gäller en motion som vi socialdemokrater väckte i april månad. Den föranleddes av den besvärliga situation som då förelåg på bostadsmarknaden med låg igångsättning och bekymmer pä lånemarknaden och när del gällde finansieringsvillkoren för bostadsbyggandet.

Vi väckte motionen i anslutning till propositionen om höjning av momsen och införande av byggavgift. Den skulle alltså ha behandlats här för några veckor sedan. Men när vi vid utskottsbehandlingen om motionen förstod att regeringen hade planer på att vidta åtgärder på området, avvaktade vi dessa. Vi kunde dä sä småningom konstatera att regeringen före riksdagen bifallit motionens yrkanden på praktiskt taget alla punkter. Vi sitter alltså nöjda i det avseendet

Men jag vill gärna ta tillfället i akt atl göra några kommentarer.

Vi diskuterade vissa delar av den här frågan tidigare i år när vi behandlade bostadsfrågan. Redan då kunde man skönja en oroande utveckling av kostnaderna. Vi kunde t. ex. märka att man på en del orter fick alldeles onormalt höga byggkostnader och att man inom byggnadsbranschen fick en strukturförändring med effekter som inte var önskvärda. Företag köpte upp mindre byggnadsföretag och konkurrensen eliminerades. I stället för fri konkurrens uppstod det monopolbildning på vissa orter i landet - branschen är ju sådan.

Jag skall inle fördjupa mig i detta. Jag vill bara säga några ord om den utredning som regeringen beslutat företa och som är av den karaktär som vi yrkade pä i vår motion.

Jag hoppas alt utredningen inle bara går igenom de inkomna låneansökningarna och undersöker de där registrerbara höga byggkostnaderna, utan att utredningen också ser på de projekt som inte kommit till låneansökan av det skälet att byggkostnaderna synts för höga. Byggherrarna har då inte velat starta bygget, och det har kanske i sin lur föranlett en låg igångsättning. Del är klart att det är svårt att undersöka detta, men det är nödvändigt all göra det. Bakom de ärenden som kommer fram till läneansökan finns del förhoppningar om statliga lån, och man fär inte statliga lån om kostnaderna ligger alltför högt. Därför är del nödvändigt att man tar med även den andra delen.

Det här är en svår marknad alt undersöka och vidta åtgärder på. När vi talar om fri konkurrens brukar vi avse en vanlig varumarknad. Begreppen och termerna från denna varumarknad tillämpar vi sedan pä bosladsbyggnadsmarknaden, där det egentligen ser ut pä ett hell annat sätt än på den konventionella varumarknaden. När det blir låg efterfrågan brukar priserna sjunka. Vi har märkt den molsalsen i bostadsbyggandet. Den låga igångsättningen i bostadsbyggandet har gett molsvarande bild - höga byggnadskostnader. Där stämmer alltså inte den liberala marknadsekonomin.

I den här branschen är det svårt att se orsakerna till de verkningar vi kan registrera. Vi hade förväntningar på att fä till stånd en fri kon-

kurrens med resultat att konkurrensen skulle bjuda lägre priser. Nu har konkurrensen bjudit högre vinster och högre priser, vilket vi icke hade sett fram mot. Många tror att lösningen på frågan om de höga byggnadskostnaderna ligger i en produktionsanpassad belåning. Civilutskottet har uttryckt att detta är en god väg för att göra det lättare att hanlera de ganska besvärliga lånereglerna i bostadsbyggandet.

Men en produktionsanpassad belåning, som termen lyder, förutsätter en konkurrens som innebär atl priserna kan hållas nere. Vi har alltså nu kallt kunnat notera att konkurrensen inte har haft den effekten. Då är det att beklaga att vi inte kan få det som alla har sett fram mot - en produktionsanpassad belåning.

Jag vill gärna, herr talman, säga delta i förhoppning om atl man, när regeringen skall ta itu med att belysa den mycket säregna kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet, gör en rejäl genomlysning av frågan, till fromma för dem som skall bo i husen.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 39 innehåller en socialdemokratisk reservation som bygger på motionen 1613. Endast yrkande 4 behandlas av näringsutskottet, och det handlar om att regeringen bör vidta åtgärder på byggnads- och bostadsområdet i syfte att hejda de snabba prisökningarna. Utskottet behandlar frågan om införande av prisstopp på byggmaterial.

Utskottsmajoriteten avvisar kravet på prisstopp med hänvisning till att regeringen kan besluta om detta. Man anser därför att riksdagen inte har anledning att göra någon framställning om prisstopp.

Motionskravet måste ses i samband med de starka prisökningar som har skett på byggmaterial och den krisartade utvecklingen på byggmarknaden i stort. Vi kräver att det görs en kostnadsundersökning inom byggbranschen. Denna fråga behandlas dock inle i delta utskottssammanhang.

De kraftiga prisökningarna är en av anledningarna till de hårda motsättningar vi har fält uppleva i årets avtalsrörelse. Byggmaterialkostnaderna svarar för en del av den snabba höjningen.

Lönerörelsen utsattes som bekant för ett grovt övergrepp av den borgerliga regeringen genom atl den skattereform som arbetsmarknadsparterna förhandlat fram med den socialdemokratiska regeringen och LO-TCO revs upp. Den skulle utgöra plattformen för en lönerörelse som byggde på fortsatt satsning på de sämst ställda inkomsttagarna. I stället kom den borgerliga regeringen med en skatteomläggning som gynnade de bäst ställda inkomsttagarna mer. Självfallet trasslade detta också till lönerörelsen, och det höll på att dra in landet i en förödande storkonflikl.

Inte heller skaffade regeringen täckning för de kostnader skatteomläggningen förde med sig. Det medförde en utebliven finansiering på 3 miljarder kronor.

Nu kommer regeringen med en momshöjning som innebär att de låginkomstgrupper som vi prioriterat i avtalsrörelsen kommer att drabbas

181

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

182

hårt av skattehöjningen beroende på sin konsumtionsprofil. Man kan alltså säga att regeringspolitiken innebär atl skattebördan övervältras frän de relativt välbeställda grupperna till låginkomsttagarna. Här fullföljs nu den långa rad av gruppegoistiska beslut som borgarna drivit igenom.

Också den av den socialdemokratiska regeringen bedrivna hårda prisövervakningen verkar nu all rivas upp av den borgerliga regeringen. Så sent som i januari 1977 presenterades en prisökningsprognos pä 6-7 96. Redan innan devalveringen och höjningen av mervärdeskatten infördes framstod en prishöjning på 9,5-10 96 som mer realistisk. Till delta skall då läggas effekterna av skallehöjning och valutareglering. Vi anser del därför vara ytterst angeläget att ett prisslopp införs pä byggmaterial. Därutöver har vi som bekanl krävt en undersökning av orsakerna lill de snabba höjningarna av anbuden som skett inom byggnadsindustrin på senare tid. En sådan undersökning skall nu också komma till stånd.

De kraftigt ökade byggkostnaderna driver landel direkl in i en bostadsbrist Redan nu föreligger bostadsbrist i två tredjedelar av landets kommuner. Arbetslöshet i byggfacken hotar. Regeringen har ägnat mycken energi ål att framhålla lönerna som orsaken lill allt ont. Del kommer därför all bli intressant att få grunderna för de snabba anbudshöjningarna belysta.

Här gäller ju alt arbetslönerna lar högst 20 % av byggkostnaderna och att den löneutveckling som förevarit inom byggfacket slår igenom med högst 1 96, Det är uppenbart att andra kostnadsposter slår igenom på anbuden. Här bör granskas om man tar ut oskäliga vinster och om det förekommer spekulation i inflationen. Beslutet om den undersökning som nu skall komma till stånd är bra, men det borde självfallet kombineras med ett beslut om prisstopp på byggmaterial. Erfarenheterna av prisstopp visar att perioder med prisstopp medför en stabiliserande inverkan på prisutvecklingen. Elt prisstopp bryter förväntningarna om en fortsatt prisuppgång och ger samtidigt den lidsfrist som behövs för atl ekonomisk-politiska åtgärder skall kunna sättas in och påverka de bakomliggande orsakerna till prisstegringarna.

Mot bakgrund av den allt svårare avtalssituationen förefaller det märkligt all regeringen inle har ingripit mol den allt högre prisökningstaklen. Åtgärder måste sättas in för alt förhindra att inflalionsspiralen föder en revanschlusla, där stora krav pä kompensation för lidna slandardförluster och på del i inflationsvinsler blir drivkrafter i en våldsam kampanj, där hela den svenska ekonomin körs i botten. Arets avtalsrörelse kommer att föda kompensationskrav.

Del är minst sagt underligt att den regering, som kom till makten delvis genom sin yviga propaganda om kamp mot prisstegringarna, inte angriper dessa med de verktyg som i dag finns. Utskottsmajoritetens negativa hållning i det här ärendet visar alt man saknar viljan alt effektivt angripa inflationen.

De borgerliga partiernas inställning står i bjärt kontrast lill de försäkringar de gav i valrörelsen.

Centern lovade att göra medvetna ansträngningar grundade pä en fast ekonomisk polilik och att reformer på beskattningens område skulle sättas in för atl bekämpa inflationen.

Moderaterna ville med en lågskattepolitik motverka prisökningarna; priserna fick inle fortsätta att stiga med över 10 96.

I regeringsdeklarationen uttalar regeringen att den syftar till en stegvis minskad upplåning som tryggar arbete åt alla och underlättar en effektiv kamp mol inflationen.

Verkligheten har visat att utvecklingen gått i rakt motsatt riktning mol den som utlovades i valrörelsen och i regeringsdeklarationen. Och vad värre är: den står i motsats lill vad regeringen utlovat under denna vår. Som bekant ansåg ekonominister Bohman i finansplanen alt prisstegringen skulle hålla sig vid 6 96. Den 22 april var han uppe i 10 96. Allt fler bedömare anser nu att vi får en betydligt större prisstegring i är. Det kan vara så olyckligt atl den blir närmare 20 än de 10 96 som man lidigare talade om. Kommer man från regeringens sida att ingripa?

Under årets fyra första månader har priserna ökat med 4,1 96. Samma lid förra året steg prisnivån med 3,8 96. Den prisökningstakl ni lovade atl angripa har alltså ökat. Kom också ihåg att i årets ökningslal ligger, lill skillnad frän förra årets siffror, inga lönehöjningar och heller inte de åtgärder på valutaområdet och den momshöjning som har beslutats!

Den borgerliga regeringen har alltså totalt misslyckats när det gäller prispolitiken, och vallöftena blir skrattretande.

När det gäller byggnadskostnaderna har vi hamnat i en utveckling som är oroande. Det borde därför vara möjligt att införa del prisstopp som vi yrkat på. Delta skulle vara ett led i den kamp mot inflationen som är så nödvändig. Men tyvärr motsätter sig de borgerliga partierna dessa självklara åtgärder.

Den här inställningen plus alla övriga åtgärder riktade mot löntagarnas utjämningssträvanden genom lönepolitiken lägger ell tungt ansvar på regeringspartierna.

Självfallet kommer den samlade arbetarrörelsen alt dra sina slutsatser av denna regeringspolitik. Vi kommer också alt mobilisera alla krafter för atl ge del här landet tillbaka en handlingskraftig regering som driver en politik för folkflertalets bästa och som inte lånar sig till en politik för egna egoistiska gruppintressen, såsom den här regeringen gör.

Jag yrkar bifall till den socialdemokraliska reservalionen vid näringsutskottets betänkande nr 39.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! I bostadsdebatten har man nu alltmer börjat tala om en ny bosladskris mot bakgrunden av de kraftiga höjningarna av hyror och byggnadskostnader samt en sjunkande bostadsproduktion. Samtidigt har den öppna bostadsbristen kommit tillbaka. Många hävdar atl den sociala bostadspolitiken eller vad som återstår av den nu äventyras om man inte snabbt vidtar kraftåtgärder från samhällets/statsmakternas sida.

183

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

184

I den förda diskussionen om de våldsamt höjda byggkostnaderna och dess orsaker finns olika meningar om vad dessa kostnadsökningar beror på. Bl. a. har det, som Sivert Andersson nyss nämnde, gjorts gällande att byggnadsarbetarnas löner skulle vara orsaken, vilket ju är helt felaktigt.

Byggnadsarbetarnas löner beräknas exempelvis ta högst 20 96 av byggkostnaderna. Lönehöjningarna under det senaste året kan då inte betyda mer än omkring 1 96 ökning av byggnadskostnaderna. Sanningen är säkerligen den att det är de stora vinster som entreprenörer och olika spekulanter gör i själva byggandet tillsammans med byggnadsmaterialtillverkarnas monopolföretag som är huvudorsaken. Det ökade småhusbyggandet och en katastrofal minskning av flerfamiljshusbyggandet har bidragit till att anbuden för praktiskt taget allt byggande har pressats upp. En övergång till byggande av småhus i mindre serier i stället för långa serier av flerfamiljshus är mer lönsamt för byggflrmor och enskilda byggmästare.

Byggkostnadernas snabba stegring under senare år har särskilt drabbat flerfamiljshusen och drabbar därmed också hårdast vanliga hyresgäster. Ett införande av särskilda avgifter för statliga lån, byggavgifter och en höjd moms liksom nya subventioner till privata fastighetsägare kommer alt bidra till en ytteriigare kostnadsökning och därmed nya försämringar för de redan nu hårt pressade hyresgästerna.

Den kraftiga stegringen av priserna på byggmaterial är emellertid ingen företeelse som inskränker sig till åren 1976 och 1977. Mellan 1972 och 1976 ökade priserna på byggmaterial betydligt mer än den allmänna prisnivån. Medan den allmänna prisnivån ökade med 47 96 steg priserna på byggmaterial med över 70 96. Den här enorma prisstegringen på byggmaterial kunde ske trols att de flesta byggvaror - som f ö. framgår av näringsutskottets betänkande - har varit föremål för prisstopp eller prisövervakning i någon form under åren 1973, 1974 och 1975.

I takt med att priserna inom byggmaterialindustrin skjutit i höjden och entreprenörer och spekulanter ökat sina vinster på bostadsmarknaden har bostadsbyggandet privaliserats och andelen småhus ökat på bekostnad av andelen flerfamiljshus. Ett prisstopp på byggnadsmaterial till utgången av år 1977 skulle verksamt kunna bidra till att stoppa kostnadsutvecklingen och därmed också utgöra ett bidrag till att begränsa hyreshöjningarna.

Man måste emellertid vara klar över att ett sådant prisstopp bara är en av en rad åtgärder som måste till för alt stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och pressa ned boendekostnaderna. Vi har från vänsterpartiet kommunisternas sida i olika sammanhang sedan många år tillbaka ställt förslag till sådana åtgärder. Vi har krävt och kräver en prisreglering som resulterar i etl effektivt hyresstopp. Dessutom är bl. a. följande insatser nödvändiga:

sänkt och låg, fast ränta på bostadslänen, längre amorteringstider och en stallig bostadsbank;

brytande av monopol och karteller inom byggmaterialindustrin;

stopp för all mark-, fastighets- och lägenhetsspekulalion;

hyresgästkontroll över förvaltningar och förändringar.

Per Bergman och Sivert Andersson kritiserade i sina inlägg den borgerliga regeringen för vissa försummelser då del gäller bostadspolitiken. Jag instämmer i deras kritik och anser den helt berättigad. Från socialdemokratisk sida går man i dag ut i bostadsdebatten och säger att del enda alla lågavlönade och hyresgäster nu kan hoppas på är en socialdemokratisk regering. En sådan regering skulle enligt socialdemokraternas mening rensa upp pä den bostadsmarknad där spekulation och djungelns lag nu råder. Tyvärr kan jag inte dela optimismen på denna punkt. Den hyres- och bostadspolitik som den tidigare regeringen förde på senare år har ju lagt grunden till den krisartade situationen och de stora orättvisorna på bostadsmarknaden. Del som återstår av den sociala bostadspolitiken äventyras nu av den borgerliga regeringens polilik, men ansvaret för de lidigare försämringarna faller lika tungt pä den tidigare socialdemokratiska regeringen.

Genomförandet av en annan hyres- och bostadspolitik, fri från alla vinst- och spekulationsintressen, garanteras erfarenhetsmässigt inte i och för sig av en socialdemokratisk regering. Vanliga lönearbetare-hyresgäster kräver nu ett slut på hyresutplundringen och upprensning på den bostadsmarknad där spekulation och djungelns lag råder. Detta garanteras bara av en ny bostadspolitik med ett riktigt socialt innehåll, inte bara i ord ulan även i handling.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag trodde atl den här debatten skulle handla om prisstopp på byggmaterial. När jag lyssnade till herr Sivert Andersson i Stockholm nyss, blev jag litet besviken, för han drog ju upp en ekonomisk debatt i gammal känd stil. Hans inlägg riktade sig mot den nuvarande regeringen och förtäljde hur urusel den är i skilda avseenden. Själv tänker jag hälla mig till ämnet, nämligen prisstopp på byggmaterial, och jag är glad över alt både herr Bergman och herr Claeson har försökt göra detsamma.

I den åberopade motionen I6I3 av herr Palme m. fl. föreslås som bekant ett prisstopp pä byggmaterial. Orsaken lill det kravet sägs vara de senaste månadernas kostnadsutveckling på byggmaterialområdet, något som i sin tur enligt motionärerna kommit lill uttryck i höga anbud på olika objekt.

Innan jag går in på just byggmaterialsidan vill jag anföra några rent principiella synpunkter på prisstopp. Jag tror atl alla kan vara överens om att en bidragande orsak till de stora kostnadsökningarna inom svensk industri över huvud taget är de höga lönekostnader, inklusive sociala avgifter, som vi har här i landet. Mellan 1974 och 1976 beräknas lönekostnaderna inklusive avgifter ha ökat med 35-45 96. Dä produktiviteten inom industrin i stället för att öka har minskat med 2 96 under både 1975 och 1976 - detta är för övrigt hell unikt under hela efter-

185

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

186

krigstiden - har löneökningarna fåll betalas dels med inflation, dels med dyra utlandslån. Tyvärr ser del inle heller i är ul att bli någon produktivitetsökning inom industrin, och inflationen ser ut alt stanna kring 10-procenlsslrecket eller strax däröver - hur myckel kan väl ingen i dag exakt säga.

Att i det läget införa en rad långvariga prisstopp torde på sikt kunna få förödande verkningar för svensk industri. Företagen måste ju ta ut det pris som de anser skäligt för att de skall kunna nyinvestera och därmed ge tryggad sysselsättning. Resonemanget om atl företagen skulle göra oskäliga vinster faller platt till marken när man tittar i de redovisningar som olika företag har lämnat under den senasle tiden och som sannerligen inte tyder på några speciellt höga vinster. När det gäller alt trygga sysselsättningen vill jag säga att expertisen i företagen flnns både hos förelagsledning och hos de anställda. Jag tror att dessa människor betydligt bättre än i en statlig konserverande byråkrati, modell SPK, kan avgöra läget inom företaget.

Jag vill därmed ha sagl all långvariga prisslopp riskerar alt snedvrida en normal konkurrens. Del finns också erfarenhet som pekar pä atl när man inför ett prisslopp sä konserverar det pä intet säll priserna.

Prisslopp skall därför, om det över huvud laget skall användas, brukas endast under en kort period, t. ex. under elt par månader, medan man utreder grundorsakerna till prisutvecklingen inom ett område. Därefter är det ju orsakerna som skall angripas. Jag vill understryka hur felaktigt det socialdemokratiska förslaget till prisstopp på byggmaterialsidan skulle ha varit. De grundläggande orsakerna till kostnadsutvecklingen på byggsidan tycks man vilja blunda för.

Fakta är att kostnadsutvecklingen under det första kvartalet 1977 legat praktiskt tagel stilla. För liden 1 januari 1977 t o. m. mars 1977 har ökningen varil endast 2 96 medan ökningen under liden I januari 1976 lill 1 januari 1977 legat pä 13 96 och mellan 1975-1976 var den 19 96. Jag stöder mig här pä faktorprisindex för byggmaterial med statistiska centralbyrån som källa. Och just detta faktorprisindex torde utgöra en riktig mätare på prisutvecklingen inom området dä det består av en blandning av olika material med hänsyn till vad som torde vara värdeinnehället för ett fierfamiljshus.

I stället finns det andra siffror som är betydligt intressantare att studera när det gäller kostnadsutvecklingen inom byggbranschen.

De totala lönekostnaderna för byggnadsarbetare steg i genomsnitt med 8,6 96 under andra halvåret 1976. Sammanlagt steg under 1976 de totala lönekostnaderna med inte mindre än 21,5 % - den siffran har tidigare nämnts här i dag. De avialsmässiga kostnaderna uppgick därav till 9,6 procentenheter och löneglidningen till 10,9 procentenheter. Av de av-talsmässiga lönekostnadsökningarna förklaras 3,3 procentenheter av sociala avgifter.

Därför skulle, herr lalman, etl prisstopp pä just byggmalerialsidan praktiskt taget vara utan effekt för atl dämpa byggkostnaderna.

I stället är det andra faktorer som bör klarläggas. Vad kostar exempelvis arbetsmiljö, energisparande åtgärder, medbestämmande osv.? Åtgärder som vi i stort - det vill jag gärna ha sagt - varit överens om när vi tagit besluten i det här huset. Vilka effekter har bristerna på kvalificerad byggarbetskraft fått i de s. k. heta regionerna? Kanske finns del - när vi börjar titta litet närmare på förhållandena - vissa naturliga orsaker till kostnadsökningarna, orsaker som bl. a. vi här i riksdagen drivit fram.

Jag nämnde nyss ökningen av de totala lönekostnaderna under 1976. Denna uppgick till 21,5 %, varav inle mindre än ca 11 96 var löneglidning. Förklaringarna till denna ökning är flera, men två faktorer har onekligen bidragit lill löneglidningen.

För det första är del väl bekant att det råder brist på yrkesfolk i vissa regioner.

För det andra vel vi att den utjämnande lönepolitik som bedrivs på arbetstagarsidan spelar roll.

Under 1960-talet var byggnadsarbetarna betydligt bättre betalda än andra arbetare. Den högre lönen gjorde yrket attraktivt och gav helt riktigt en kompensation för en sämre arbetsmiljö i ur och skur samt behövdes också som kompensation för den s. k. objektsanställningen som kunde ge vissa arbetslösa perioder. Med den utjämningspolitik som i dag bedrivs är yrket inte tillräckligt attraktivt. Nyrekryteringen lill branschen har minskal, vilket i sin tur betytt att kampen om den kvarvarande arbetskraften ökat med löneglidning som följd.

Nu har emellertid både fackföreningarna och arbetsgivarna startat en rekryteringskampanj för yrkena inom byggbranschen. Det kan emellertid få effekter först på sikt, och till dess får vi leva med dagens situation. Regeringens förslag om investeringsavgift på oprioriterat byggande torde här verka dämpande på kostnadsutvecklingen.

Herr talman! Ett prisstopp på byggmaterial löser således, enligl vår mening, inte kostnadsproblemen. Den nuvarande ordningen innebär, som utskottet också påpekat, alt regeringen ulan riksdagens hörande kan förordna om prisstopp på byggmaterial under den lid som den allmänna prisregleringslagen tillämpas, dvs. t. o. m. den 20 december i år. F. n. anser vi det inle riktigt att riksdagen gör någon framställning till regeringen om prisstopp. Anledningen lill detta har jag här försökt att något klarlägga. Regeringen torde f ö. ha kunskap och kompetens att göra en samlad bedömning om etl eventuellt prisstopp, som dock just nu icke anses aktuellt i fråga om byggmaterial.

Herr lalman! Med det sagda yrkar jag bifall till utskottels hemställan.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Hovhammar började sitt anförande med alt anklaga mig för att jag lalade om någonting annat än del som behandlas i de här betänkandena. Han sade att det här inte är en debatt om prisstegringarna inom byggbranschen och ansåg all jag gett mig in på en eko-

187

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmateiial

nomisk debatt Till skillnad från mig skulle herr Hovhammar hälla sig lill ämnet.

Jäg måste ge herr Hovhammar den elogen alt jag tyckte att han höll sig till ämnet, därför att raskt hoppade han in på en översikt över de ekonomiska förhållanden som råder inom industrin och gav sig alltså in på den ekonomiska debatt där jag kopplat in frågan om priserna på byggvarorna. Därmed har herr Hovhammar, såvitt jag förstår, erkänt att man skall koppla samman den här frågan med den allmänna ekonomiska politiken, eftersom det är där den hör hemma.

Sedan kom herr Hovhammar med några principiella synpunkter på prisstopp och började tala om de höga lönekostnaderna som uppstått 1974-1976 och om minskningen av produktiviteten. Det är ju frågor som vi haft anledning att diskutera vid åtskilliga tillfällen under våren. Jag tror att det i dag är alldeles uppenbart för de flesta att den propaganda mol lönestegringarna och den kampanj som regeringen driver mot de svenska arbetstagarna när det gäller kostnadsutvecklingen numera är avslöjad, inte minst till följd av de uppställningar som vi fått efter reservationer i finansutskottet. Jag ber atl få hänvisa till dessa.

Jag skulle vilja övergå till att säga något om vinstnivån i byggnadsbranschen. Det är ju det som vi då skall diskutera som varande en del av den problematik som finns inom svensk ekonomi. Vi vet ju att det förekommer en mycket stark etablering inom byggnadsindustrin, och detta talar för atl det där finns en tämligen god lönsamhet. Varför skulle man annars etablera sig? Vi vet också att branschen till stor del är skyddad från konkurrens utifrån, och på vissa håll arbetar man inte alls i konkurrens med andra företag. Varför ökar aktiekurserna när det gäller företag som Balken och Cementgjuteriei, om det går så förskräckligt dåligt?

Det är nog på del viset att del inom byggnadsbranschen förekommer en hel del saker som vore värda att undersöka, och en sådan undersökning är vi nu som väl är överens om. Men som elt led i att stoppa den allt starkare prisökningen vore det kanske inte ur världen, herr Hovhammar, om man också satte in ett prisstopp på de byggmaterial som jag har begärt ett sådant stopp på. - Även om effekterna i det stora hela inte blir särskilt revolutionerande är det i alla fall ett steg i rätt riktning. Detta borde väl stå klart också för herr Hovhammar, som tillhör ett parti som nu har hamnat i regeringsställning på basis av sina tidigare yviga löften om kamp mot inflationen. Men däremot har han samtidigt hamnat i ell parti i regeringsställning, som vi nu får kalla inflations-ministären!

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Herr Hovhammar gjorde i sitt inlägg gällande att det inte har inträffat några stora ökningar av byggnadskostnaderna och att byggmalerialproducenlerna resultatmässigt inle har gjort några stora vinster. Han ansåg inte heller alt del var någon vits med etl prisstopp pä byggnadsmaterial.

Trots att bostadsbyggandet under de senaste åren gått ner utgör bygg-malerialbranschen en jätte inom svensk industri. Den står för 10 % av Sveriges samlade produktion, och var sjätte svensk är direkl eller indirekt beroende av den för sin inkomst Ar 1975 uppskattades byggmaterialförsäljningen till omkring 16 miljarder kronor.

Men byggmalerialindustrin påverkar fler människor än fabriks- och byggnadsarbetare. För alla landels hyresgäster har priset på byggmaterial en direkt inverkan på hyrorna: med höjda priser på byggmaterial följer nämligen också höjda hyror. När byggmaterialkostnaderna stiger höjs även kostnaderna för byggandet av skolor, sjukhus, gator och vägar, vilket slår igenom på våra skattsedlar.

Vad beror del då på att priserna på byggmaterial har skjutit i höjden så kraftigt som jag illustrerade med några siffror i mitt första anförande? Slalens pris- och kartellnämnd ger i sin undersökning samma svar som en lång rad ulredningar och undersökningar tidigare har gjort: konkurrensen är här satt ur spel. På byggmaterialområdet härskar ett fåtal storförelag. Främsl gäller det cementindustrin, där Eurockoncernen för något år sedan skaffade sig monopol genom köpet av Gullhögen. Euroc har också betydande intressen i belongindustrin. När det gäller snickerier och golvmaterial är Svenska Tändsiicks AB dominerande, liksom Stora Kopparberg dominerar marknaden vad gäller försäljningen av byggpro-dukler av järn och stål, och genom sina dotterbolag har ASEA och L M Ericsson en avgörande ställning inom elsektorn.

Att statens pris- och karlellnämnd nu har visat att byggnadsmaterialindustrin själv dessutom i stor utsträckning sätter sina priser och sätter dem högt är som sagt ingen nyhet. Kraven på förstatligande av byggnadsmaterialindustrin har därför rests alll oftare under senare år, framför alll från hyresgäslavdelningar men också av en rad fackföreningar och i motioner såsom på Byggnads och Fabriks senaste kongresser.

Jag har, herr lalman, velat anföra detta med anledning av det som herr Hovhammar säger när han vill negligera och tona ner de fakliska förhållanden som råder på det här området

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Under della anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Sivert Andersson säger bl. a. atl regeringen bedriver en kamp mot löntagarna. Det är typiskt för herr Anderssons sätt att debattera. Jag vill inle ge mig in på den typen av debatt.

När det gäller vinsterna i industrin och då även i byggmalerialindustrin - här nämndes exempelvis STAB, Stora Kopparberg och andra - bör vi vara överens om att del är ganska lätt all genom börsen och andra officiella organ som finns kontrollera var de ligger. Vinstmarginalerna är små. I dag är problemet kanske all de i vissa fall inte ens räcker till nödvändiga investeringar. Både de två nämnda företagen och många

189

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

andra har samma problem: vi har i landet en kostnadsutveckling som gör all vi får svårt alt hänga med i konkurrensen. Alt i dagens läge och i den lågkonjunktur vi nu upplever tala om för höga vinster faller på sin egen orimlighet.

I fråga om byggmalerialpriserna vill jag referera till vad en bostadspolitisk expert hos Byggnads-LO-Riksbyggen har sagl i tidningen Byggnadsarbetaren nr 14 i år. Jag fick av en händelse för några dagar sedan lag pä den. Han heter Anis Nuder - jag skulle förmoda att han är väl känd. "Det är populärt att skylla på lönerna, och det är också lätt att säga att det är byggmaterialens ulveckling som orsakat de höga byggkostnaderna. Men den kostnadsökningen har varit jämn och gynnsammare 1976 än året innan."

Jag vill också erinra om alt kostnadsutvecklingen på material f n. präglas av det svära konjunkturläge som vi och många andra länder befinner oss i. Det har inneburit en svagare efterfrågan, och stora färdigvarulager väntas bidra till en ganska måttlig prisstegringstakt under del närmasle halvåret när det gäller byggmaterial. Del är därför felaktigt att säga att trenden i dag skulle vara en slark höjning av priserna. Detta resonemang håller inte, och det har också Anis Nuder, bostadspolitisk expert i Byggnads-LO-Riksbyggen konstaterat

190

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Hovhammar har hänvisat lill Byggnadsarbetaren nr 14 och återgett elt citat Det var synd att herr Hovhammar inte tog rubriken också. Den lyder så här: "Etl vet man säkert: Det beror inte på lönerna!" Anis Nuder säger: "Med ett enkelt räkneexempel kan arbetarlönernas oskuld bevisas. De tar högst 20 96 av byggkostnaderna. Om man förutom medellöneglidningen (12 96 under 1976) räknar med en extra löneglidning pä 5 96 i byggbranschen betyder del ändå bara en procents ökning av byggkostnaderna."

Vi har aldrig påstått all man skulle kunna stoppa utvecklingen på byggkostnaderna enbart genom det av oss föreslagna prisstoppet. Vi vill ha den undersökningen av vinstutvecklingen, av anbudsgivningen och av spekulationen i inflationen som vi befarar förekommer i den här branschen. De borgerliga partierna har ju gått med på alt den skall genomföras. Men fram lill det att vi får en sådan undersökning genomförd vore det bra om vi kunde få elt stopp på byggmaterielkostnaderna för atl på det viset komma åt den del som den vägen går att påverka och del med omedelbar verkan.

Men det är hell uppenbart alt regeringen beslutat sig för atl sänka levnadsstandarden för de svenska löntagarna. Ekonomiministern Bohman gick i höstas ut i den ekonomiska debatten och hotade med finanspolitiska åtgärder, om löneökningarna skulle bli för stora i år. Han har nekat lill delta men han giorde del lika fullt. Jag tror att del är nödvändigl att vi tittar på vad som egenlligen har inträffat Vi har nämligen fåll en regering som med sin polilik medvetet arbetar på atl sänka

levnadsstandarden för del stora folkflertalet. I framtiden kommer vi naturligtvis av regeringen atl kräva en ändring därvidlag.

Del här är rätt intressant, inte minst mot bakgrund av att herr Hovhammar ju är ledande flgur i en organisation som går ut med budskapet atl man skall sopa rent efter sossarna. Herr Hovhammar! Sopa rent utanför den egna farstutrappan innan ni medverkar i den typen av annonsering!

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Herr Hovhammar säger att det är felaktigt att trenden skulle innebära kraftigt ökade kostnader när det gäller byggmaterial. Men han har inte pä något sätt sökt gendriva de uppgifter som jag har lämnat här i debatten, nämligen all den av pris- och kartellnämnden gjorda undersökningen visar alt priserna på byggmaterial mellan 1972 och 1976 ökade med över 70 Yo. Det är mer än 25 96 högre än vad andra varor ökade under samma period. Jag framhöll också atl denna prisstegring kunde ske trots atl de flesta byggvaror varit prisstoppade eller föremål för liknande åtgärder under dessa åt

Nej, herr Hovhammar, det är dess värre så atl det beträffande byggnadskostnaderna, även om del är dåligt med färskt statistiskt material om prisutvecklingen, föreligger tillräckligt med uppgifter för atl styrka att ökningstrenden fortsätter. Det är till nackdel för dem som pä sikt får betala både de ökade priserna och spekulationen i mark och byggande, dvs. hyresgästerna. Det är ett mycket viktigt och angeläget steg på vägen mot en begränsning av kostnadsutvecklingen för vårt boende atl införa prisstopp pä byggnadsmaterial.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Regeringen bedriver i dag, herr Sivert Andersson i Stockholm, en politik som syftar till att på sikt begränsa inflationen, och då får man finna sig i vissa åtgärder, som kanske inte är så särskilt populära. Men på sikt kommer den politiken alt visa sig framgångsrik.

Herr Andersson har i tidningsannonser läst att del tar tid att sopa rent efter den gamla regeringen, och jag är glad över att han har uppmärksammat det budskapet.

När det sedan gäller kostnadsutvecklingen är det, som jag sade i mitt lidigare inlägg, så att priserna under det första kvartalet 1977 har legat ganska stilla. Mellan januari och mars i år har ökningen bara varit 2 96 medan den mellan januari 1976 och januari 1977 var 13 96. Del är statistiska centralbyrån som består det materialet, och del bör väl vara riktigt

Jag vill också erinra om atl personalkostnadernas uppgång - del tror jag vi är ense om - har varit en väsentlig faktor bakom de stegrade byggkostnaderna. Bl. a. har ju löneglidningen, som jag också lidigare sagl, varil osedvanligt kraftig under senaste året. Del är även rikligt all enbart materialpriserna - tidigare talade jag om byggkostnaderna -har stigit, men inle i samma takt. Därtill bör också uppmärksammas övriga koslnadsslegringar som tillkommit genom beslul av slalsmak-

191

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

terna, kollektivavtal osv. och en hel del andra krav som bidragit till denna utveckling. Men kostnadsutvecklingen på materialområdet präglas - jag upprepar det - för närvarande av konjunkturläget, och del är som jag tror atl samtliga deltagare i debatten känner till föga gynnsamt. Atl i det lägel börja tala om onaturliga vinster, övervinster osv. tycker jag är ganska malplacerat med tanke på att vi i dag i svenskt näringsliv och även i den hantering som det nu gäller endast med slörsla möda kan behålla en hyfsad sysselsättning. Resultatet framgår av balansräkningar och officiella redovisningar. Del är i alla händelser sannerligen inte särskilt stora vinster som det f n. handlar om.

192

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Hovhammar lalar med sior trosvisshet om all den regering vi nu har skulle föra en polilik som minskar infiationen. Jag tillåter mig hysa mycket stor tvekan när del gäller den frågan, och det finns fler som gör det. Del är ingen tillfällighet att det till det löneavtal som har träffats i är har fogals en indexklausul som utlöses om priserna i augusti har ökat lill en viss nivå. Att della har gjorts beror endasl på att löntagarorganisationerna inte har någon tilltro till den här regeringens vilja och ansträngningar atl sänka priserna. Man har sett alltför många exempel på motsatsen.

Jag tror del är nödvändigt atl vi i den här diskussionen försöker komma ihåg - och det har vi, herr Hovhammar, säkerligen anledning att komma tillbaka lill - atl vi har en regering som medvetet driver en politik som går ut över lönlagarnas levnadsslandard. Samlidigt som regeringen i sina finanspolitiska utspel, framför allt genom ekonomiminister Bohman, tillhållit löntagarna att hålla tillbaka sina lönekrav för att stärka den svenska industrins konkurrenskraft, har man när det gäller egna intressegrupper handlat precis tvärtom. Detta medför, herr Hovhammar, att vi nästa år kommer att uppleva en utomordentligt besvärlig avtalsrörelse, beroende på all alla kompensationskrav pä grund av lidna oförrätter dä kommer alt växa fram och slälla lill stort elände i den ekonomiska politiken.

Vi kan samtidigt notera hur regeringen för egen del minsann inte spar på sekinerna när del gäller alt skaffa sig förmåner. Man har, i det ekonomiskt mycket bekymmersamma läge som landet befinner sig i, fördubblat antalet politiska tjänstemän i sitt egel kanslihus. Dessa har också löner som vida överstiger vad som tidigare var normalt. Man kan inte påstå att regeringen har föregått med någol lysande exempel när del gäller all hålla tillbaka förväntningarna på framliden vad gäller löneökningar och liknande. Tvärtom noterar jag atl regeringen har visat en Slark lust alt för egen del driva upp kostnaderna, vilka man naturiiglvis från andra häll har all anledning atl hänvisa till i framliden. Det är sannerligen ingen antiinflalorisk politik som regeringen driver i del här fallel heller.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Att herr Sivert Andersson i Stockholm och jag har olika uppfattningar om den nuvarande regeringens politik, det är alldeles klart Det vore väl underligt om vi inte hade det. Vi skall inle dra i gång någon slörre ekonomisk debatt just i dag, det kan vi göra senare. Au herr Andersson har en benägenhet att sväva ut visade han nu då han började prata om antalet tjänstemän i kanslihuset. Jag frågar mig vad det har för samband med priserna på byggmaleriel som vi i dag skall diskulera.

Tittar man på tidsperioden 1968-1976 är det faktiskt så att priserna för de flesta byggmaleriel trendmässigt har följt prisutvecklingen för industrivaror i allmänhet. För vissa varor har dock prisutvecklingen legat betydligt under resp. över den genomsnittliga. Det är det förhällandet, i samband med den lågkonjunktur vi i dag har och de överiager som flnns som gjort att vi från ulskottsmajoritetens sida inte har ansett oss böra förorda ett prisstopp. Skulle del aktualiseras anser vi att regeringen har sådana kunskaper och möjligheter att göra den bedömningen alt vi kan återkomma till ärendet. Men i dag är detta icke aktuellt.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! Debatten har kommit långt ifrån den fråga som vi skall diskutera, och det är egenlligen det som har gjort att jag begärt ordet.

Jag har förfärats litet grand över det bristande historiska perspektiv som herr Sivert Andersson i Siockholm här har visat när han har diskuterat löner och lönesituationen för folk. Jag lillhör, herr Sivert Andersson, den generation av akademiker som utnyttjades av den socialdemokratiska regeringen under 13 månader för all utföra elt kvalificerat arbele utan någon som helst lön. När jag äntligen fick lön var den så låg all den inle räckte lill vare sig för atl amortera skulder eller atl leva pä. Det är rätt förfärande för oss som har varit med om detta - och vi är räll många - att höra herr Sivert Andersson säga all denna regering medvetet går in för att sänka levnadsstandarden för stora grupper av del svenska folket. Jag tror inle ens att den socialdemokratiska regeringen med dåvarande finansministern Ernst Wigforss gick in för atl sänka levnadsstandarden för den utbildade arbetskraften på den tid dä jag hade tillfälle att förhandla för Sveriges juristförbunds räkning. Den ekonomiska situationen var sådan all del var önskvärt och kanske nödvändigt alt genomföra en utjämning av de ekonomiska förhållandena.

Nu är situationen den i värt samhälle atl de grupper av medborgare som Sivert Andersson företräder genom sitt fackliga arbete har nått fram till en inkomstnivå som litet grand påminner om den som de grupper som jag förhandlade för befann sig i när man försökte hålla tillbaka lönerna. Jag tror inle att man som Sivert Andersson skall ta lill så stora ord i den här diskussionen när den ekonomiska situationen i landet kräver måttfullhet och återhållsamhet

13 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

193

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Prisstopp på byggnadsmaterial

Hen SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Lidgard beklagar sig över det bristande historiska perspektiv som jag skulle ha i lönepolitiska frågor. Del är möjligt all milt historiska perspektiv och mina kunskaper inte inkluderar de jurister som för myckel länge sedan arbetade ät slalen utan all fä betalt Men sä långt sträcker sig mitt lönepolitiska och skatiepoliliska perspektiv, herr Lidgard, atl jag inte har glömt bort all den borgerliga regeringen så senl som i höslas rev upp planformen för de löneförhandlingar som skulle genomföras. Den plattformen hade förhandlats fram av den socialdemokraliska regeringen med LO och TCO och hade den inkomst-politiska inriktning som löntagarorganisationerna sedan länge har drivit, dvs. bätlre för de sämst betalda för att fä till stånd en utjämning. Jag kan för mitt liv inte förslå att det skulle vara mindre grannlaga eller vara att använda så förfäriigi stora ord när jag konstaterar au de åtgärder som har vidtagits av regeringen har fått den här effeklen. Jag förmodar all del är medvetna åtgärder som här har vidtagits från regeringens sida. Det vore ju illa om man inle visste vad man gjorde.

194

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! Jag beklagar mig inte över att herr Sivert Andersson inte har ett historiskt perspektiv, men jag beklagar herr Sivert Andersson för att han inte har ett sådant perspektiv.

Överläggningen var härmed slutad.

Civilutskottets betänkande nr 40 Ulskolieis hemsiällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande nr 39

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sivert Andersson i Stockholm begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 39 röstar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sivert Andersson i Stockholm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 162 Nej - 153

§ 4 Arrendeavgiften, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:27 med anledning av molioner om ökat besittningsskydd för arrendalorer m. m.

1 detta belänkande behandlades motionerna

1976/77:667 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen begärde följande åtgärder för atl förbättra arrendatorernas ställning

1.   utredning rörande formerna för en samhällelig kontrollerad prisbildning pä arrenden i syfte alt motverka rådande tendenser till orimliga prisstegringar,

2.   förslag till lagändring med syfte atl garantera arrendatorns rätt lill sådan värdeökning som uppkom på grund av arrendatorns egna satsningar,

3.   utredning och förslag lill allmänt stärkande av arrendetagares besittningsskydd, och

1976/77:975 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemslällde om förslag till en lagstiftning som gav rätt för arrendalorer alt förvärva jordbruksfastighet efler 20 års arrendeinnehav.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

Utskollel hemställde

1.    belräffande arrendeavgiften att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:667, yrkandet 1,

2.    belräffande arrendators investeringar att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:667, yrkandet 2,

3.    belräffande arrendators besittningsskydd atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:667, yrkandet 3,

4.    belräffande förköpsräli för arrendator alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:975.

Reservation hade avgivils belräffande arrendeavgiften av herrar Andersson i Södertälje och Olsson i Timrå, fm Nilsson i Sunne sami herrar Giilström, Konradsson, Andréasson och Silfverstrand (samtliga s) som ansett atl utskollel under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:667, yrkandet 1, gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört om behovei av statistik över arrendeavgifter.

Hen KONRADSSON (s):

Herr talman! Lagutskottets betänkande nr 27 till årets riksmöte behandlar frågan om arrendatorers villkor och rättsliga slällning i olika avseenden.

Belänkandet är föranlett av två motioner, varav den ena upptar krav på

1. utredning rörande formerna för en samhällelig kontrollerad pris-

195

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

196

bildning pä arrenden i syfte all, som del står, motverka rådande tendenser lill orimliga prisstegringar,

2.    förslag lill lagändring med syfte all garantera arrendatorns rätt till sådan värdeökning som uppkommer på grund av arrendatorns egna satsningar,

3.    utredning och förslag lill allmänt stärkande av arrendetagares besittningsskydd.

Den andra motionen yrkar all riksdagen hos regeringen hemställer om förslag lill en lagsliftning som ger rätt för arrendalorer all förvärva jordbruksfastighet efter 20 års arrendeinnehav.

Frågan om arrenderätten är en i flera avseenden mycket viktig fråga. Samtidigt som det måsle vara samhällets skyldighet att genom lagstiftning skydda arrendatorers rätt och irygghet gentemot markägares godtycke och spekulation är del naturiiglvis också viktigt att sätta arrendelagstiftningen i sitt samband med jordbrukspolitiken i slorl så atl den inle direkl motverkar nödvändiga strukturförändringar eller försvårar utbudet av arrendemark.

Arrenderätten är speciellt viklig också därför alt en myckel stor andel av vårt lands åkerarealer brukas av arrendalorer, och deras förhållanden och villkor påverkar således jordbruksnäringen alldeles påtagligt Dock är förhållandena mycket skiftande i olika delar av landel. Del finns exempel på områden där åkermark fär läggas igen på grund av brist pä arrendalorer eller där arrenderingen i stor ulslräckning sker på arrendatorns villkor med endasl symboliska arrendeavgifter. I typiska jordbruksområden är förhållandena de rakt motsatta. Där finns ofta en över-efterfrågan pä arrendemark som ger möjlighel lill extremt höga arrendeavgifter, och där kan arrendator genom avtal tvingas påta sig stan-dardförbältrande investeringar. I de här områdena är markägandel en attraktiv och lönsam affär. Utskottet har delgells exempel där arrendeavgiften kan uppgå till 2 400 kr. per hektar. Även om detta är extrema exempel, så visar de att markägare pä sina håll kan ta ul en arrendeavgift på uppemot 100 000 kr. per är för 50 hektar mark. För atl ytterligare befria sig från ansvar och bekymmer förekommer del all markägare begär avstyckning för försäljning av gårdsbyggnader och således vill behälla enbart den lönsamma åkerjorden. Ifall sädana här exempel blir vanligt förekommande försvagas inle bara arrendatorernas ställning utan också samhällets möjligheter lill styrning lill rationellare och bärkraftigare jordbruksenheter

Trols de här påtalade problemen bör del framhållas alt arrendatorernas rättsliga ställning successivt har stärkts på senare år. 1 jordabalken har bestämmelserna om jordbruksarrende i betydande grad omarbelals. De sociala arrendereglerna har avskaffals och ersalts av beslämmelser om direkl besittningsskydd, motsvarande dem som finns för bosladshyres-gäst och bostadsarrendator. För att besittningsskyddet inle skall kunna sättas ur spel genom arrendevillkor har det införts normer för bestämmande av arrendeavgiften och andra villkor för forlsalt upplåtelse. Vidare

har det införts bestämmelser om minsta lid vid upplåtelse av jordbruksarrende samt om uppsägning av arrendeavtal. Reformen har vidare inneburit viktiga nyheter i fråga om arrendeställets skick och underhåll samt jordägarens byggnadsskyldighet.

En beskrivning av verkligheten visar således alt arrendatorernas rättsliga förhållanden i flera avseenden förbättrats på senare år. Men genom avtalsfriheten och efterfrågesitualionen inom vissa delar av landet har markägare i en del fall kunnal försämra arrendatorernas villkor.

Lagutskottet har därför tagit motionerna under allvariig prövning. Men redan tidigare har de här frågorna aktualiserats. Den av statsrådet Lidbom år 1975 tillkallade arrendelagskommittén har särskill uppmärksammat frågan om normerna för fastställande av arrendeavgift och andra villkor vid förlängning av avtal om jordbruksarrende. Av direktiven framgår att kommittén också har att pröva frågan om dödsbos besittningsskydd, ändringar i besitlningsskyddsproceduren och frågan om en ny inslans-och fullföljdsordning i arrendetvister. Även problemen kring jordägares självinträde och frågor om arbetsavtal och särskilda räntebestämmelser skall belysas av kommittén.

Del bör tilläggas all Skånearrendatorernas samrädsgrupp i februari i är tillställde chefen för jordbruksdepartementet en skrivelse med begäran om tilläggsdirektiv för arrendelagskommittén. Deras begäran gällde flera av de frågor som aktualiserats i motionerna, som exempelvis invesle-ringsfrågan, överiåtelserätt, förköpsräli m. m. Regeringen har senare överlämnat skrivelsen till kommittén för övervägande.

Jag vill gärna understryka att lagutskottet i länga stycken varil hell ense om behovei av att stärka arrendatorernas rättsliga slällning. Del framgår såväl av det betänkande som avgavs med anledning av liknande motioner lill 1974 års riksdag som av del nu föreliggande belänkandet.

Molionen 667 har fåll en positiv skrivning, och i flera avseenden är molionens syfte redan tillgodosett genom utredningsuppdraget lill arrendelagskommittén.

Frågan som behandlas i motion 975 om en mer allmän rätt till friköp efter lång arrendetid är mer komplicerad. Men även den frågan blir föremål för kommitténs överväganden.

I ett avseende - som jag betraktar som viktigt - är emellertid lagutskottet inte enigt Och del är när det gäller frågan om framtagande av underlag - statistik för överväganden och beslul.

Vid utskottels besök hos lantbruksnämnden i Kristianstad framhölls det allvarliga i att det egentligen inte finns någon kännedom om hur arrendatorernas villkor förändras, och detta gäller speciellt arrendeavgifternas förändringar. I bedömningen av lantbruksnämndens ärenden skulle del många gånger vara av stort värde att veta mera om villkoren förden stora andel av åkermark som utgörs av arrendejord. Särskilt viklig är den här frågan för arrendenämnden. Den skall vid sin bedömning av skäligheien i begärda höjningar av arrendeavgiften utgå från marknadsförhållanden, dvs. vad som betalas för jämförbara arrenden. Men

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgijien, m. m.

197

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

del finns ingen statistik att tillgå. Även för arrendelagskommittén borde det vara av värde med en mer tillförlitlig statistik än den begränsade enkätundersökning som nu skall göras.

Näi- det gäller hela den här problemaliken har lagutskottet varit ense. Utskottet har även skrivit om värdet av statistik på det här området. Men utskottets majoritet drog inte den självklara slutsatsen. Man orkade så atl säga inte ända fram.

Med hänsyn till all det är angeläget aU- ha tillgång till tillföriilliga uppgifter och nödvändigt alt få fram en rättvisande bild av utvecklingen har socialdemokraterna i utskottet därför reserverat sig mol majoritetens förslag när del gäller motion 667, yrkande 1.

Herr talman! Jag ber atl fä yrka bifall till den socialdemokraliska reservationen.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Det är nu över 60 år sedan lorpar- och arrendefrågan var ett stort socialt och politiskt problem här i landel. Emigration och industrialisering reducerade dess omfattning. Jordarrendatorerna exporterades till Nordamerika eller uppsögs i städernas arbetarklass.

Det säregna är alt arrendefrågan, efter alt i årtionden ha varit en krympande företeelse, nu kommer igen under nya betingelser.

Koncentration och strukturförändring, spekulation i mark och tryck pä markresurser har samverkat för att ånyo skärpa arrendeproblemet Ell skikt av trotloarbönder har uppstått. Stora markägare som bolagen och kyrkan har skärpt sina attityder till markutnyltjandet och utbrett sill ägande.

Följden härav är ell ökat inslag av arrendejord i lantbruket Medan antalet självägare reducerats med nära hälften de senasle 20 åren, är antalet arrendalorer nära nog lika stort som i början av 1960-lalel. Bland brukarna av åkerjord har andelen arrendalorer ökat frän 18 lill 33 96. Arrendalorer och delarrendatorer har ökat frän 31 lill nära 48 96 under 1960- och 1970-talen. Ökningen sedan 1971 för båda kategorierna är 5 procentenheter.

Arrendejordens andel av all åker var 1944 27 96. I dag är den 39 96. Den gick upp 3 procentenheter bara under 1970-lalels första hälft. Till della kommer sedan den starkt ökade förekomsten av andra arrenden än jordbruksarrenden. Vi har med andra ord fått en ny variant i Sverige av gamla liders absenlee landlord-syslem.

Bolag, kyrka, trottoarbönder och landpatroner har dragit fördel av denna utveckling. De utnyttjar arrendatorernas situation. De nyttjar den allmänna markspekulalionens effekter lill all driva arrendeavgifterna i höjden. Etl element av godtycklighet börjar alltmer sprida sig i jordägarnas attityd lill arrendatorerna, enkannerligen de små arrendatorerna.

Vpk har i två olika motioner aktualiserat dessa problem. Vi har krävt en samhälleligt kontrollerad prisbildning på arrenden. Vi har krävt att arrendatorns egna satsningar skall ge en del av värdeökningen tillbaka

lill honom. Vi har krävt åtgärder för att förstärka besittningsskyddet. Vi har krävt förvärvsrätt för långtidsarrenden.

Lagutskottet har gjort en omfattande genomgång av frågan, och betänkandet är en utmärkt översikt av arrendefrågans problemalik.

Utskottet har med etl klart positivt uttalande överiämnat frågan om arrendatorns räll atl tillgodogöra sig värdet av sina investeringar lill arrendelagskommittén. Vi menar att utskottsuttalandel inte gärna kan undgå atl bli normgivande för utredningen. Uttalandet är också positivt för arrendatorernas intressen, och på denna punkt har vi därför inget eget yrkande.

När det gäller fyra övriga punkter i motionerna kan vi däremot inle dela utskottets slutsatser.

Motionen 667 yrkande 3 avstyrks med motiveringen atl arrendelagskommittén har atl överse bestämmelserna om besittningsskydd, men av utskottets egen redogörelse i reciten framgår samtidigl, att kommitténs direktiv inle ger grund för någon rubbning av lagstiftningens huvudprinciper. Och dessa huvudprinciper är ingalunda särskilt fördelaktiga för arrendatorernas besittningsskydd. Utskottet vill med andra ord i realiteten inte ha den förstärkning av besittningsskyddet som är socialt önskvärd, och därför vidhåller vi värt yrkande i denna del.

Motionen 667 yrkande 1 om samhällelig kontroll över prisbildningen på arrenden avstyrks med påståendet att det står arrendelagskommittén fritt atl komma med förslag lill prisdämpande åtgärder. Detta är ett sätt atl undvika frågan. Ty återigen kommer kommittédirektiven fram - någon djupgående reform av lagstiftningen är inle kommitténs uppdrag. Djupgående ingrepp i prisbildningsmekanismen måste ovedersägligen till för atl komma ät problemet Utskottet erkänner att höjningarna av arrendena är allvarliga. Men man för undan frågan, och man är inle beredd all diskutera någon annan form av prisbildning än en marknadsanknuten sådan. Men del är ju jusl den gradvisa anpassningen lill en ren marknadsprissättning som är bakgrundsfaktorn till de stora höjningarna. Det är inte så au den allmänna markvärdestegringen är isolerad från arrendehöjningarna. Visserligen hävdar utskottet att fastighetsdomstolarna inte låter skälighetsbedömningen påverkas av höga anbud på s. k. marginaljordar, dvs. jordar som det spekuleras i från andra utgångspunkter än agrara, men det går inte att borise frän alt del allmänna pristryck uppåt som spekulationen och intressekonkurrensen om mark vållar också indireki ger jordägaren möjlighet att höja arrendekostnaderna även för den rena jordbruksmarken eller, för den delen, för jaktmark, fritidsområden och liknande.

Genom utskottets resonemang går den röda träden all prisbildningen inle skall skiljas från de s. k. marknadsförhållandena. Men i ett läge där markägarna, särskill de stora markägarna, har etl klart övertag, där delta ligger i själva situationen, blir följden en orimlig prisutveckling som man inte kommer äl. Både de borgeriiga och socialdemokralerna har här en grundsyn som är utpräglat kapitalistisk och som sätter ägandet

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

199

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgijien, m. m.

i en absolut särställning i förhållande lill arbetet. Den lidigare socialdemokraliska jordpolitiken gick ut på alt avskaffa restriktioner för bolagens jordförvärv, att framhålla jordägarens rätt atl bedöma vem som var en lämplig arrendator och atl kunna i princip fritt förfoga Över arrendet vid arrendetidens utgång - allt i den heliga slorleksrationaliseringens namn. I dag skiljer sig socialdemokraterna bara på en punkt från de borgeriiga: de vill ha en statistik på arrendenas ulveckling. Del är ju alllid något.

Men vi menar, för alt gå en smula längre i resonemanget, atl denna fråga inte längre kan angripas ifrån en kapitalistisk utgångspunkt Mark-ägande och spekulation har blivit ett hinder i sig själva mol elt förnuftigt och engagerat brukande av jorden. Och i elt jordbruk, där de flesta som arbetar är små ägare och små arrendalorer, blir del orimligt alt låta del stora markägandel och den ohämmade utvecklingen av jordränta och arrendepris vara rådande. Förr eller senare måsie dessa problem lösas efler andra principer.

Vpk skall återkomma i denna sak. Jag yrkar bifall lill motionen 975 samt lill molionen 667 yrkandena I och 3.

200

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! I lagutskottets betänkande 27 har vi, som herr Konradsson tidigare har sagt, behandlal två motioner från vpk. Jag finner det inte nödvändigt att ytteriigare ta kammarens tid i anspråk med att redogöra för dessa molioner eller för den historiska bakgrunden. Jag noterar atl Jörn Svensson anser all vi har gjort en hyfsad utredning av dessa spörsmål och att han i stort setl accepterar all vi har en positiv inställning till del man föreslår.

Men det är ganska märkligt att både herr Konradsson och herr Svensson i Malmö skall behöva prata om godtycke och spekulation, och att de försöker måla upp en bild av en markägarkategori som fungerar som gammaldags ulsugare. Det går inte, mina herrar, atl försöka framställa saken på del sättet Del gäller här slutande av avtal i form av arrende mellan två ofta nog så självständiga personer, som har förmågan all själva göra sina ekonomiska ställningstaganden. Del går inle alt år 1977 jämföra detta med tcrparsyslemel som jag, Jörn Svensson, faktiskt råkar veta litet om.

Jag tycker därför all det är bättre att vi häller oss till verkligheten, och dä är de spörsmål som las upp i del här sammanhanget frågan om arrendeavgiften, frågan om arrendators del av jord och investeringar, frågan om besittningsskyddet och, i den särskilda motionen, frågan om en förköpsräli.

Om man historiskt går litet tillbaka i liden, som lagutskottet har tillåtit sig atl göra, så kan man konstatera att del genom 1943 års arrendelag för vissa s. k. sociala arrenden uppstod ett direkt besittningsskydd. Del var första gången som del skedde ett väsentligt framsteg på den här punkten. Under år 1972, som de flesta av oss själva varit med om, skedde

del genom alt man i jordabalken införde elt besittningsskydd, inte enbart för de sociala arrendena utan för alla typer av arrenden, såväl gårdsarrenden som sidoarrenden.

Under år 1974 var del endast på en punkt som vi inte kunde bli ense. På grund av den lottsituaiion som då förelåg i riksdagen förlorade utskotlsmajorilelen pä denna enda punkt. Del gällde frågan om det fortfarande skulle vara ett undanlag beträffande arrendetiden för kommuner; enligt gällande författningar är minsta arrendetiden fem år utom för kommuner, där det kan räcka med ett år. Det vore bra för herr Konradsson om han kunde påminna sig vad som hände vid det tillfället.

På grund av molioner i del här ärendel år 1974 fick riksdagen på förslag av ell enhälligt lagutskott lill stånd en utredning som heter arrendelagskommittén. Denna kommitté har att utreda samtliga de frågor som berörs i dessa båda motioner. Vad utskottet i detta avseende anfört i sitt betänkande, som jag hoppas att vi om en stund skall vara ense om all bifalla, innebär all arrendelagskommittén utöver sina tidigare uppgifter i anledning av den skrivelse som kommit från Skånearrendatorernas samarbelsräd har att la upp ytterligare frågor.

Utskottet är, som herr Konradsson anförde, enigt utom pä en enda punkt, och del gäller frågan om statistik över arrendeavgifter. I den frågan har socialdemokralerna avgivit en reservation som innebär att riksdagen hos regeringen skulle framföra ett önskemål beträffande en undersökning av möjligheterna att införa någon form av statistik. Utskottsmajoritelen berör denna fråga pås. 12 och 13 i betänkandet Även ulskollsmajorilelen häller med om alt en statistik skulle vara av siörsta värde. Den skulle i varje fall vara av ett visst värde bl. a. för arrendenämnderna, när dessa skall fastställa arrendebeloppets slorlek om en arrendator och en jordägare vid en föriängning av kontraktet inte kommer sams. I sådana fall kan det vara av värde att man har tillgång till en statistik.

Emellertid är svårigheterna att få fram en rättvisande statistik enligl vår bedömning alltför stora. Som jag inledningsvis framhöll är delta elt avtal mellan två enskilda personer. Ulan att ålägga vederbörande ytterligare en, såsom vederbörande förmodligen uppfattar det, besvärande upp-giftsskyldighel kan man inte få fram en sådan här statistik. Del ligger till på ell annat sätt när del gäller fastighetsaffärer, som ju skall registreras i särskild ordning. Vi har också den uppfattningen att även om man fär fram en statistik, sä är det inle säkert att den är rättvisande, eftersom det inte enbart är arrendeavgiften som ingår i ell arrendeavtal; avtalet innehåller självfallet också andra åtaganden. Dessa kan bl. a. innebära atl arrendalorn genom avtalet förbinder sig alt mot brukande av gården under vissa år göra angivna investeringar. I sådana fall blir naturiiglvis det kontanta arrendebeloppet lägre än vad fallet skulle vara om avtalet inle innehöll sådana invesleringsåtaganden.

En del arrendekontrakt innehåller naturligtvis fortfarande naturapre-slalioner av olika slag, och det kan medföra en justering i fråga om de kontanta avgifterna. Utskottsmajorileten framhåller också alt regeringen

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgijien, m. m.

201

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

har beviljat arrendelagskommittén medel för genomförandet av en enkät i tre län. Vi hoppas att den enkäten skall kunna visa i varje fall trenden i denna ulveckling.

Herr lalman! Lagutskottet har med anledning av molionerna gjort en ordentlig inventering av de åtgärder som i olika sammanhang har vidtagits. Vi hänvisar lill den pågående ulredningen - vi kan utan att vara oroliga invänta resultatet av den.

Det har talats myckel - och jag tycker att del delvis låter som rena tungomålstalandet - om godtycke, spekulation och annat sådant. I den mån spekulation förekommer kan den ha olika orsaker. Det torde emellertid inle råda något tvivel om att den förda jordbrukspolitiken i vissa sammanhang har varit ägnad alt ytterligare accentuera de olyckliga tendenserna.

Herr Svensson i Malmö talade ulom om godtyckligheten också om trotloarbönder och slikt. Man skall emellertid inle, herr Svensson, utgå från all det är orimligt all människor som inte själva brukar sin jord ger framför alll yngre blivande lantbrukare en möjlighet all arrendera. Arrendesystemet som sådant är inle någol atl eftersträva, men som inledning lill ett egel ägande kan arrendebrukel mänga gånger vara utmärkt. Men då får man inte driva villkoren alltför hårt - då riskerar man nämligen att de arealer som upplåts till arrende minskar. Jag tror därför att ett samhälleligt ingrepp av det slag som vänsterpartiet kommunisterna eftersträvar skulle kunna minska förutsättningarna för hugade arrendespekulanter att verkligen få jord till sitt förfogande.

Jag hävdar således alt med de förslag som föreligger och de konstateranden som lagutskottet gör i sill betänkande har vi förutsättningar att få de i motioner väckta frågorna sakkunnigt bedömda och så småningom också lösta.

Herr lalman! Jag ber alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

202

Hen KONRADSSON (s):

Herr lalman! Jag har inte sagt att godtycke och spekulation från markägarnas sida är vanligt förekommande - jag tycker nog alt herr Svanslröm gjorde ell för slorl nummer av den delen av milt anförande. Men jag vill hävda all del kan finnas arrendalorer som på grund av den situation de befinner sig i och de investeringar som de har gjort i byggnader och maskiner känner sig utsatta för spekulation när arrendeavgifterna stiger upp emot 2 400 kr. per hektar.

Jag konstaterar, herr talman, att den borgeriiga majoriteten i utskottet erkänner att det är ett problem om arrendeavgifterna stiger snabbi och på sä säll bl. a. hindrar unga jordbrukare från alt etablera sig. Den borgerliga majoriteten erkänner ätt del skulle vara av värde med en löpande statistik på della område för alt få reda på de fakliska förhållandena. Men bara därför att det skulle föreligga svårigheter atl få fram de nö-vändiga uppgifterna rycker man pä axlarna och låter frågan falla. Del lycker jag är beklagligt

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag har inle alls sagt, herr Svanström, att dagens arrendefråga skulle likna sekelskiftels torparfräga. Del var bara, tyckte jag, en slående parallell att arrendejordsproblemel kommer igen i modern lid, trots all vi trodde all vi så all säga hade exporterat det till Nordamerika. Jag diskuterar annars gärna i annat sammanhang torparfrågan, somjag under min lid i den ekonomiska vetenskapens tjänst också sysslat en smula med. Del kan vi göra vid en frislund under riksdagsarbetet.

Nog tycker jag ändå att bockfoten skymtade fram hos herr Svanström - jordägarens bockfot, menar jag - i hans sätt att tala om det här problemet När jag talade om trotloarbönder sade han all det är ju då värdefullt atl del finns tillgång till arrendejord för dem som vill ägna sig åt jordbruk. Men problemet är naturligtvis atl de allmänna betingelserna, präglade av spekulation och jordkoncentration, har skapat ell läge där arrendeavgifterna drivs i höjden och alltså möjligheten för intresserade unga människor alt ta arrenden lill skäliga priser har försämrats.

Sedan är det väl också litet avslöjande all när del blir tal om att gripa in med samhälleliga åtgärder här, då kommer hotelsen atl i sä fall kan jordägarna bestämma sig för alt låta bli all arrendera ul. Jaså, skall de ha oinskränkt rätt alt dra in ell arrende när de finner alt samhället inle behandlar dem tillräckligt fördelaktigt?

Jag vill slulligen säga au herr Svanslröm ger nog en litet för idyllisk bild av tvä självständiga avtalsslutande parter på den här marknaden. De som har inspirerat mig till motionen, nämligen arrendatorerna i nordöstra Kåne, kunde säkerligen ge åtskilliga exempel pä social och ekonomisk obalans i sädana här arrendefrågor när de haft att göra med sina motparter - del må sedan vara svenska kyrkan eller greven på Trolle-Ljungby gods.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977.

Arrendeavgiften, m. m.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talm3n! Jag tror inte all jag har skildrat arrendatorernas tillvaro alldeles för idylliskt, även om jag har den siörsta respekt och förslåelse för all herr Svensson i Malmö har fåll sina uppgifter från arrendalorer som känt på det sätt han beskrivit. Till skillnad från herr Svensson har jag själv varil arrendator, och jag är medveten om all man självklart ser de här lingen olika från olika häll. Del finns emellertid räll så hyfsade intresseorganisationer som gör det möjligt för arrendatorerna atl få sina synpunkter framförda på etl ganska rejält säll, så länge det är fråga om all iräffa avtal mellan enskilda personer.

Jag skall tillstå alt det icke från någon synpunkt är önskvärt alt arrendeavgifterna pressas i höjden såsom vi har sett i vissa fall. Den uppgift som vi fick i Kristianstad om det högsta noterade arrendeprisel avsåg uppenbariigen ändå särskilda förhållanden -jord med specialodlingar och andra liknande ting. Vi har därför också anfört att det har funnits arrenden upp till den nämnda summan.

Herr Svensson i Malmö tyckte att del syntes en bockfot hos mig.

203

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

Jag är frestad alt visa den litet till. Någon har menat all jag borde fråga herr Svensson hur arrendeförhållandena ser ul i det samhälle som han i olika sammanhang ideologiskt skisserade. Men eftersom jag är en snäll människa skall jag inle fråga om det, herr lalman.

Med anledning av herr Konradssons senaste inlägg vill jag säga att det är bara en liten träta mellan utskottets socialdemokrater och oss inom utskottsmajoritelen. Det gäller statistiken - vi anser oss ha goda grunder för att påstå all del är svårt atl få fram en rättvisande statistik. Vi har värjt oss för dessa svårigheler nu, eftersom vi vill vänta på vad arrendelagskommittén uppnår med hjälp av sin enkät. Jag är övertygad om atl vi kommer all fä anledning all la upp detta spörsmål ytteriigare när kommittén så småningom redovisar dessa fina erfarenheter.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag borde kanske inle yttra mig och förlänga debatlen ytteriigare, men jag kan inte annat än tillmötesgå den snälle herr Svanslröm och svara någol på hans fråga.

Jag tror atl herr Svanström skall akla sig för atl dra paralleller mellan förhållandena i Sverige och i en rad socialistiska länder, vilkas historiska situation är den all de haft en fruktansvärd, en för våra förhållanden hell obegriplig överbefolkning inom jordbruket, en otrolig fragmentise-ring samt elt komplicerat arrendesystem, som varil fullständigt oförenligt med varje form av modernt jordbruk. Därför nödvändiggjordes jordreformer som bröt in i hela del privata äganderättssystemet

Vad de svenska kommunisterna anser om framliden i del fallet kan herr Svanslröm läsa i min bok Du skall la ledningen och maklen, där jag har skisserat en sorts framtidsvy. Jag tror inte det skall oroa herr Svanström särdeles mycket.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag frågade inte!

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag var snäll nog att svara ändå!

Överläggningen var härmed slutad.

204

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservalionen av herr Andersson i Södertälje m. fl. samt 3:o) molionen nr 667 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Svensson i Malmö begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Svensson i Malmö begärt

votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående lagutskottets hemställan i betänkandet nr 27 mom. 1 antar reservalionen av herr Andersson i Södertälje m. fl. röslar ja, den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit molionen nr 667 i molsvarande del.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Arrendeavgiften, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej -   14

Avstår - 141

I enlighel härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 27 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Andersson i Södertälje m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Konradsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 152

Mom. 2

Ulskottels hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 667 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

205

Nr 146                Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betan-

Onsdagen den     "" " 7 mom. 3 röslar ja,

1 inni 1977          "  j '" ■'' "-i-

_____________    Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 667 i motsvarande del.

Viss rätt för

JÖrälder som inte är      Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
vårdnadshavare   ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö begärde

rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej -   13

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottels hemställan, dels motionen nr 975 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet

nr 27 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 975.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 304 Nej -    14

§ 5 Viss rätt för, förälder som inte är vårdnadshavare

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:28 med anledning av molioner om viss rätt för förälder som inte är vårdnadshavare.

I della betänkande behandlades molionerna

1976/77:650 av fru Fraenkel (fp) och fru Håkansson (fp), vari hemställts alt riksdagen skulle anla av motionärerna framlagt förslag lill ändrad lydelse av 97 S barnavärdslagen, innebärande alt vad som i barnavårdslagen hade avseende på föräldrarna skulle gälla förutom beträffande vårdnadshavaren även beträffande den eller dem som hade lagsladgad umgängesrätt,

1976/77:662 av herr Olsson i Sundsvall (c) och fru Karisson (c), vari yrkats

att riksdagen hos regeringen begärde utredning av frågan om jämställande

206                   i barnavärdslagens regler om omhändertagande av barn för samhällsvård

m. m. mellan förälder med vårdnad av barnet och förälder med endasl um-gängesräll,

1976/77:663 av fru Sundberg (m), vari hemställts atl riksdagen beslutade om sådan ändring av 97 S barnavårdslagen alt förälder som hade lagsladgad umgängesrätl med sitt barn delgavs utredning och beslul i fråga som rörde omhändertagande av barnet för samhällsvård, och

1976/77:665 av herrSvensson i Malmö(vpk), vari hemställts atl riksdagen beslutade ändra barnvärdslagens 97 S så, au även umgängesberättigad förälder hade rätt atl la del av handlingar i ärenden som rörde barnets vårdnad, omhändertagande e. d.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Viss rätt förförälder som inte är vårdnadshavare

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till molionen 1976/77:662 och med anledning av motionerna 1976/77:650, 1976/77:663 och 1976/77:665 som sin mening gav regeringen ii|l känna vad utskottet anfört om viss översyn av barnavärdslagen.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har i motion krävt en ändring i barnavårdslagen, så atl en icke vårdnadshavande förälder obligatoriskt skall ha rätt att ta del av myndigheters beslut och handlingar i ärenden som är av genomgripande betydelse för barnets förhållanden.

Bakgrunden till detta aren serie uppseendeväckande rättsfall. Det har varil fall, där socialmyndigheterna omhändertagit barn ulan atl föräldern fåtl vela något, där föräldern direkt förvägrats rätt till informalion och där detta skett trots alt barnet visat klar preferens för att vilja komma till föräldern och föräldern haft god kontakt med barnet.

Vi har anfört ett av de grövsta fallen som exempel, etl fall där en social centralnämnd omhändertog en pojke, som upprepade gånger rymt till fadern, som ville vara hos fadern och där fadern var klart lämplig som vårdnadshavare, där dessutom en bror lill pojken redan fanns hos fadern, men där socialnämnden beslöt att skicka pojken lill ett fosterhem i en helt annan del av landet utan au fadern med etl ord underrättades härom. Saken fick en djupt tragisk upplösning genom atl fadern, i förtvivlan över att bli skild från pojken och under trycket av sin långvariga kamp mol myndigheten, tog sitt liv,

Del heter i svensk lag, herr talman, att om en förälder blir oförmögen alt handha vårdnaden, så är den andre föräldern närmast därtill. Det strider ju mot denna princip atl den andre föräldern skall kunna fullständigt utestängas från information om ingripande beslut rörande barnets liv och framtid.

Nu har utskottet och de remissinstanser som tagit del av molionen ' den har varil föremål för en föredömligt grundlig behandling - tydligen en positiv grundinställning till problemets ipsning. Vi noterar det. Men vi är inle tillfredsställda med alt utskottet öyeriämnar saken ät den nyligen tillsatta utredningen om barnels rättigheter. Detta innebär en all-

207

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

variig fördröjning. Det är dessutom onödigt, menar vi, att utreda en så självklar sak. Man bör nämligen erinra sig att det, om jag minns riktigt, före 1971 fanns en rätt för alla föräldrar atl få del av informalion

_____________    om myndigheters åtgärder. Att detta försvann i den nya lagen var av

1/55 rätt för        alll all döma en helt oförutsedd tillfällighet Det enklaste och rimligaste

JÖrälder som inle är   vore givetvis att återinföra den tidigare, förnuftiga bestämmelsen.
vårdnadshavare      Vi är som sagl missnöjda med alt utskollel tar en lång omväg i frågan.

Vi yrkar därför bifall till vår motion med dess lagtext.

208

Hen OLSSON i Sundsvall (c):

Herr lalman! Det torde råda enighet om att det är önskvärt - åtminstone i de fiesta fall - atl båda föräldrarna känner ansvar och visar intresse för sina barn - även när föräldrarna inte är gifta med varandra eller sammanboende. Men vid utnyttjandet av umgängesrätlen förekommer ofta problem som är väl kända och svåra alt lösa. Lagstiftningen ger föräldrar olika rättigheter, beroende på om de är vårdnadshavare eller om de enbart har umgängesrätt.

I elt fall är de umgängesberättigade föräldrarna formellt helt utestängda från inflytande, nämligen vid utredning och beslut om omhändertagande av barn för samhällsvård. Enligt barnavårdslagen är det nämligen endast den förälder som har vårdnaden som kan agera och som barnavårdsnämnden är skyldig att hålla kontakt med samt underrätta om besluten. Barnet kan alllsä omhändertas för samhällsvård och kanske flyttas till ort långt bort frän sin ordinarie bostad utan atl den umgängesberättigade föräldern får kännedom om förhållandet. Tidigare talare har nämnt ell exempel på detta. Förhållandet kan alltså bli det, att en fortsatt umgängesrätt i praktiken förhindras.

I lagutskottets betänkande 1976/77:28 behandlas fyra motioner, i vilka dessa förhållanden har uppmärksammals. 1 tre av motionerna krävs direkt lagändring, innebärande atl umgängesberättigad förälder helt skall jämställas med vårdnadshavare vid handläggning av frågor om barns omhändertagande för samhällsvård. I den fjärde motionen, 662 av fru Karlsson och mig, kräver vi alt frågan om jämställande av föräldrarna i dessa ärenden skall utredas. Lagutskottet har enhälligt tillstyrkt utrednings-kravet Man vill nu inte gå så långt som till direkt lagändring.

Herr lalman! Utgångspunkten för dessa beslämmelser liksom för barnavårdslagen i övrigl är atl tillgodose barnens intressen och barnens bästa. Därför har utskottet velat pröva molionskraven speciellt omsorgsfullt Motionerna har remitterats till ell flertal myndigheter. Utskottet har dessutom sammanträffat med representanter för sociala myndigheter på läns-och kommunnivå. Vi har fåll ganska entydiga svär, innebärande all frågan behöver utredas men att det alls inte är självklart att umgängesberättigad förälder på alla punkter skall jämställas med den andre föräldern i dessa frågor. Bl. a. anges i remissvaren risken för att en tvingande skyldighet för barnavårdsnämnderna att kontakta båda föräldrarna kan medföra lidsutdräkler som leder lill skada för barnen. Del gäller alltså

i fall där barn snabbi behöver omhändertas för att skyddas.

Det anförs även att det skulle kunna vara till nackdel för barnet och för relationerna mellan föräldrarna om den umgängesberättigade föräldern i samtliga fall skulle delges den fullständiga utredningen i ärendet. Inom utskottet tror vi atl del ligger i barnets intresse att båda föräldrarna kan ha en formell rätt all ge sina synpunkter i den svåra situation som barnet befinner sig i när det gäller omhändertagande för samhällsvård. Hur lagstiftningen skall utformas vill vi dock inte ta ställning till nu. Det är därför som vi liksom remissinstanserna föreslår att frågan skall utredas. Det innebär att vi inte kunnat tillstyrka de tre motionerna som innehåller krav på direkt lagändring. Jag tycker atl samtliga motionärer, inklusive herr Svensson i Malmö, har anledning au vara helt nöjda med den utskottsbehandlingen, en behandling som alltså lett till ett enigt krav pä utredning av frågan.

Del förvånar mig att herr Svensson i Malmö nu yrkar bifall till sin motion. Den innehåller krav på lagsliflningsändring som samtliga remissinstanser vänt sig emot. De har haft diverse erinringar. Vill man nå motionernas syfte, att ändra lagen så atl den blir till barnens bästa, uppnår vi detta bäst genom alt frågan prövas på etl sätt som medför alt man noggrant avväger i vilka fall föräldrarna skall jämställas och i vilka fall det kanske ändå behöver kvarstå vissa skillnader.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977

Viss rätt för förälder som inte är vårdnadshavare

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson skall inte alls vara förvånad över att vi vidhåller våra yrkanden härvidlag. För det första innebär det en mycket kraftig fördröjning av frågan alt den överiämnats till en utredning som alldeles nyss är tillsatt, och den kommer all sitta i flera år. Det tycker vi är en mycket egendomlig handläggning med tanke på alt ni under åratal accepterade att del fanns en bestämmelse som gav föräldrarna lika rätt och att det var en fullständig slump, en försummelse, ett administrativt förbiseende av lagstiftare och utredare att den nya lagen inte också innehöll en sådan. Det var ett rent fel som borde korrigeras omgående i stället för att det skall utredas huruvida man skall gå tillbaka till de självklara beslämmelser som funnits en gång och tillämpats.

Med all respekt för remissinstanserna som är positiva till en lösning av problemet skall nog herr Olsson akta sig litet Vi skall ha klart för oss all de är parter i målet. En av de remissinstanser som här har fått yttra sig är skyldig till detta grova fall av övergrepp när del gäller förfogande över barnet som jag här anförde. Vi skall nog ta litet försiktigt pä deras reservationer. De har sin prestige och sina intressen att tillgodose härvidlag.

För det andra skall vi vara klara över att missbruket med förflyttning av barn utan atl den umgängesberättigade föräldern underrättas egentligen strider mol lagen. Lagstiftarens avsikt är nämligen att umgäng-

209

14 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 146               esräiien skall kunna fungera utan att onödiga hinder sätts upp för den.

Onsri pen den      ' ankommer både på myndigheter och på vårdnadshavande förälder

1 iun' 1977          '' förbereda barnet för och atl tillse att barnet kan utöva umgänge med

_____________    den icke vårdnadshavande föräldern. Det flnns utslag från högsta dom-

Vissrätt för förälder  stolen pä det.

som inte är            Vidare är del en poänglös anmärkning när vissa socialnämnder säger,

vårdnadshavare   atl det inte är lämpligt i alla fall att den umgängesberättigade föräldern

fär ta del av ulredningen i ärendel. Skulle denna förälder då starta ett vårdnadsmål, kan vederbörande ju genom alt hos domstolen begära editionsplikt få ut vilka hemliga uppgifter som helst. Det är i så fall ell meningslöst hinder.

Slutligen talar man så mycket om barnets intresse och barnels bästa. Den ovillkorliga umgängesrätten är fastställd som en del av barnets bästa, och den skall man icke tumma på genom alt ge myndigheterna en förfoganderätt, som i praktiken undergräver och försvårar umgängesrätlen.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr lalman! Först och främsl vill jag påpeka att utskottet inle har rekommenderat att någon viss utredning skall pröva denna fråga. Vi har i utskottsbelänkandet angivit alt utredningen om förstärkning av barns rättsliga ställning nyligen har tillsalls, men vi begär inte atl jusl den utredningen skall pröva delta. Däremot hänvisar vi till att någon remissinstans föreslagit det. Vi säger i stället att utskottet anser att det lämpligen bör ankomma på regeringen att närmare besluta om utredningsarbetets bedrivande.

Låt mig även erinra om vilka föräldrar som är umgängesberättigade. Alla föräldrar som är skilda från vårdnaden har umgängesrätt, om inte särskilda skäl har föranlett annat. Det är de förhållandena som har förorsakat erinringar hos en del av remissinstanserna. Jag vill inte göra någon bedömning av dessa, men jag kan ändå peka på att flera organ har stor erfarenhet av dessa frågor, nämligen socialstyrelsen, länsstyrelsen och barnavårdskonsulenten i Östergötlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län och sociala centralnämnden i Uppsala. Vi har dessutom sammanträffat med representanter för myndigheter i Kristianstads län.

Man har erinrat om att alla föräldrar har umgängesrätt, även de som inte alls utnyttjar den, bl. a. de som inle håller någon kontakt med barnet alls, de som bor pä annan ort och de vars hemvist kanske är okänd för barnavårdsnämnden. Man vill inte införa en lagbestämmelse som gör alt barnavårdsnämnden i varje särskilt fall är tvingad att ta kontakt med föräldern och invänta åtgärder till dess att man har uppnått denna kontakt. Det blir alltså risk för att det då kan dra ut på tiden alltför myckel.

Vad gäller kravet på delgivning i samtliga fall utan fullständig ut
redning har remissinstanserna framhållit, att detta kanske i många fall
åter skulle irritera relationerna mellan föräldrarna och måhända riva upp
210                   sår, som håller pä alt läkas, varigenom barnets intressen skadas. So-

cialslyrelsen har även vänt sig mot att man skulle införa generell besvärsrält

Del är med tanke på dessa förhållanden som utskottet har stannat för att frågan behöver utredas. Utskottet var enigt om en positiv syn på kravet att lagen behöver ändras, men man får komma ihåg all barnavårdslagen är till för alt skydda barnets intresse, och det är det vi i första hand måsle se till. Vi hoppas att det inte skall behöva kollidera med den umgängesberättigade förälderns intresse.

Vill vi ha en positiv lösning pä denna fråga - och del vill alla vi som har motionerat - skall vi låta den bli föremål för utredning. Det vore emot lagstiftningstraditionen att vi helt plötsligt skulle ändra barnavärdslagen på dessa punkter med ledning av motioner innan frågan har prövats närmare, särskilt som samtliga remissinstanser har vänt sig mot den föreslagna lagändringen.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

K/55 rätt förförälder som inte är vårdnadshavare

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste säga att herr Olsson har byråkratens talang när del gäller atl stapla irrelevanta invändningar mot en förnuftig lagstiftning och vad som borde vara en självklar praxis. Som argument för att man inte skall ge någon ovillkoriig rätt åt den umgängesberättigade föräldern anför han atl många umgängesberättigade föräldrar inte är intresserade. Har de i åratal varil ointresserade av alt träffa barnet, så är del väl knappast någon risk att de plötsligt skulle begära fram handlingar om en åtgärd som de kanske inte ens känner till eller bryr sig om.

Vad saken gäller är ju att engagerade och intresserade föräldrar med nuvarande praxis direkt förhindras att ta del i genomgripande beslut rörande barnets öde. Myndighetens godtycke är fullständigt oinskränkt. Den kan strunta i den umgängesberättigade föräldern trols att det i vår familjerättslagstiftning står atl umgänget är till för att den icke vårdnadshavande föräldern skall ha insyn i vården och genom denna insyn kunna utöva en kontroll över vården samt eventuellt, om han är missnöjd, begära ändring i vårdnaden. Det är en av avsikterna med umgängesrätten, vilkel finns klart fastlagt i Walinska kommentarerna till den svenska familjerätten.

Den verkligt byråkratiska poänglöshelen är väl all säga att enligl vår lagstiftningstradition så skall vi inte ändra en lag utan atl utreda. Men ni log ju bort den här bestämmelsen för några år sedan - då utredde ni inte, för den togs bort av misstag. Del är då märkligt att man inle skall kunna korrigera del misstaget och återinföra bestämmelsen igen om man tycker atl den är förnuftig utan att utreda i åratal.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr talman! Oberoende av poänglöshet och byråkratisk talang vill jag erinra om att vi har, som väl vi politiker i de flesta fall gör, lyssnat på remissinstanserna. Sedan är det politikernas sak att ta slällning, vilket vi har gjort.

211

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Viss rätt Jör förälder som inte är vårdnadshavare

Om del skulle införas en skyldighet att delge den umgängesberättigade föräldern handlingarna i ett ärende skulle de föräldrar som inte utnyttjar sin umgängesrätt - de kanske bor pä annan ort eller inte har någon kontakt alls med barnet - enligt dem som har erfarenhet av alt handlägga dessa frågor utan tvekan kunna förorsaka förseningar som skulle vara lill skada för barnet Det är ju ofta akuta situationer där barnet snabbt behöver omhändertas osv. Vi är ju överens, herr Svensson i Malmö, om atl vi skall öka den umgängesberättigade förälderns möjligheter till inflytande och till agerande i de här frågorna. Vi är väl, hoppas jag, även ense om att vi skall se detta från barnens synpunkt liksom barnavårdslagen i övrigt. Om vi är överens om det, bör vi kunna vara eniga om det utredningskrav som här har föreslagits av etl enigt lagutskott.

Jag tycker inle att herr Svensson i Malmö så benhårt skall behöva hålla pä motionskrav om en viss lagtext om man får en annan lösning av den här frågan som jag tror är bättre på lång sikt. Vi får genom ui-redningskravet en allsidig bedömning av olika konsekvenser som lagändringen kan medföra.

Herr lalmannen anmälde alt herr Svensson i Malmö anhållit alt lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

212

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Det mesta är väl redan sagl i den här frågan. Men eftersom betänkandet behandlar fyra motioner i vilka föreslås förändringar i barnavårdslagen och jag tillsammans med fru Fraenkel aren av motionärerna vill jag ändå säga några ord.

Del är alltid en svår och känslig situation när etl barn skall omhändertas för samhällsvård. Vi har flera gånger hört att enligl nuvarande lag behöver endast den förälder som har vårdnaden kontaktas. Detta stadgas i kap. 3, 4 och 6 barnavårdslagen. Vid omhändertagandet är alltså barnavårdsnämnden endast skyldig atl hålla kontakt med och underrätta den förälder som är vårdnadshavare om besluten.

Lagutskottet har behandlat motionerna mycket seriöst och fått in synpunkter från flera länsstyrelser, sociala centralnämnder och frän socialstyrelsen. Vi har också här av herr Olsson i Sundsvall hört att myndigheterna visat stor förståelse. De vill däremot inle gärna tillstyrka en förändring i lagtexten, men del har framskymtat alt en översyn vore behövlig.

I barnavärdande ärenden hörs ofta båda föräldrarna, dvs. även den som inte är vårdnadshavare, om kontakten mellan denne och barnet fungerar på ett naturligt och bra sätt Det är emellertid oerhört viktigt alt belysa en punkt i detta som inte klaffar. Om vårdnadshavaren och barnet ej medger atl denna kontakt tas, så kommer den inle lill stånd även om del kanske skulle vara till barnels bästa. I sådana fall beiyder del alt den andre föräldern inte får reda på det "tillfälliga omhändertagandet", kanske inte ens blir hörd under utredningen och deflnitivt

inte får ta del av den. Det slutliga beslutet fär denna förälder inte heller reda på. I värsta fall "försvinner" barnet hell utan att föräldern vel något om vad som hänt.

När föräldrarna är i konflikt med varandra angående barnen, kan vid beslutsfattande enligt 29 S barnavårdslagen angående omhändertagande för samhällsvård 97 § strikt tillämpas. Enligl fast praxis har fader eller moder, som inte har den rättsliga vårdnaden, ej rätt att besvära sig över beslut som rör barnet vare sig del gäller omhändertagande eller annat beslut med stöd av 25 S barnavårdslagen. Detta kan knappast, som herr Svensson i Malmö har anfört, vara lagstiftarnas mening.

Det finns en förlegad syn på detta problem. Barnavårdsnämnden gör sig kanske, på grund av denna lagsliftning, skyldig lill stora missgrepp, inte minst när båda föräldrarna är intresserade av sitt barn.

Mitt och fru Fraenkels yrkande sammanfaller hell med herr Svenssons i Malmö yrkande.

Även om vår motion, nr 650, är avstyrkt vad gäller ändringsyrkandet i lagtexten, lycker jag att ulskotisskrivningen är positiv. Herr talman! Med hänsyn till svaren frän remissinstanser och ulskotisskrivningen, i vilken begärs en översyn av barnavårdslagen vad avser motionärernas krav, kan även jag yrka bifall till utskottets skrivning. Jag avstår således från atl yrka bifall till min och fru Fraenkels motion.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Viss rät t Jör JÖrälder som inte är vårdnadshavare

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlets hemställan, dels molionerna nr 650 av fru Fra2nkel och fru Håkansson samt nr 665 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet

nr 28 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionerna nr 650 och 665.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej -   15

Avstår -     8

213

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till Jordbruk och skogsbruk m. m. Norrbottens län

§ 6 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:34 med anledning av proposilionen 1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvitt avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt

Punkten 3

Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

Regeringen hade i propositionen 1976/77:125 bilaga 9 (jordbruksdepartementet) under punkten B 18 (s. 35-37) föreslagit riksdagen alt

1.   godkänna vad i proposilionen förordats om inriktningen av arbetet för att främja jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbollens län,

2.   till Särskilt stöd lill jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län pä tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgelårel 1976/77 anvisa elt reservationsanslag av 15 000 000 kr.

I delta .sammanhang hade behandlals motionerna

1976/77:1559 av herr Lövenborg (-), vari hemställts 1. atl riksdagen begärde atl regeringen utfärdade direkliv till Norrboitendelegalionen alt också pröva frågan om upprättandet av statliga såväl som kooperativa jordbruks-och trädgårdsanläggningar och inleda försöksverksamhet i delta syfte, 2. atl riksdagen till Särskill stöd lill jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län pä tilläggsbudget III till sladsbudgelen för budgetåret 1976/77 anvisa ell reservationsanslag av 25 000 000 kr., 3. alt riksdagen uttalade atl beslutanderätten över medlen i fråga borde delegeras till Norrboitendelegalionen, och

1976/77:1599 av herr Lundkvist m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad som i molionen anförts om grunder för stödverksamheten till jordbruk och skogsbruk i Norrbottens län.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.    med anledning av regeringens förslag och motionen 1976/77:1599 samt med avslag på motionen 1976/77:1559, yrkandena 1 och 3, godkänna vad i proposilionen och av utskottet förordats om inriktningen av arbelet för alt främja jordbruk och skogsbmk m. m. i Nonbotiens län,

2.    med bifall lill regeringens förslag och med avslag pä molionen 1976/77:1559, yrkandet 2, till Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län pä tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgelårel 1976/77 anvisa etl reservationsanslag av 15 000 000 kr.

214

Reservation hade avgivits av fru Theorin och fru Lundblad. herrar Lindberg, Wictorsson, Olsson i Edane och Strömberg i Vreislorp samt fru Radesjö

(samtliga s) som ansett atl utskollel under 1 bort hemställa

atl riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och molionen 1976/77:1599 samt med avslag pä motionen 1976/77:1559, yrkandena 1 och 3, godkänna vad reservanterna förordat om inriktningen av arbelel för alt främja jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Till det betänkande vi nu har atl behandla finns en socialdemokratisk reservation fogad. Den avser p. 3, särskill stöd lill jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län.

I botten för reservationen ligger motionen 1976/77:1599 av herr Lundkvist m. fl., där vi motionärer trycker på angelägenheten av att åtgärder vidtas för atl utveckla Norrbottens näringsliv och betonar atl även sysselsättningsmöjligheterna i jordbruk och skogsbruk härvidlag måste tillvaratas. Vi tillstyrker sålunda propositionens förslag om ett särskill stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län i form av ett reservationsanslag av 15 milj. kr.

Vad vi har tagit upp i motionen, som sedan har följts upp av reservanterna, är hur del statliga stödet skall administreras inom länet. Och här har vi i såväl molionen som i reservalionen tryckt hårt på att det bör vara länsstyrelsen som fattar de erforderliga besluten i den nu föreslagna stödverksamheten, sedan regeringen efter förslag av Norrbot-lendelegationen fastställt grunderna för stödet

Därmed skapas del, som också framhålls i motion 1976/77:1599, garantier för all del nödvändiga samarbetet mellan olika länsorgan förankras i del förden regionalpolitiska utvecklingen inom länet ansvariga organet

Länsstyrelsernas sammansättning bör vara en god garanti för att ett stöd av den här omfattningen blir utnyttjat på allra bästa sätt.

Länsstyrelsen är numera så pass utbyggd och väl förankrad i resp. län atl en statlig satsning av den här storleksordningen med förtroende bör kunna anförtros detta övergripande landsorgan.

Jag kan inte tänka mig att man i någol län i landet f ö. skulle reflektera över någon annan förvaltare än länsstyrelsen om staten ginge in med 15 miljoner för att främja länels näringsliv.

Det här är en regionalpolitisk salsning lika väl som någon annan, och precis som när det gäller förelag av annan karaktär måste också i fråga om skogs- och jordbruk utgångspunkten vara alt utkomstmöjligheterna erhålls i rationella och pä sikt bestående företag.

Som del mycket rikligt framhålls i majoritelsskrivningen är del inle meningen atl regeringen skall behöva fatta beslut i varje enskilt fall, ulan den skall endast behöva faslslälla grunderna. Vad är dä mer naturligt än all regeringens förlängda arm på länsplanet, nämligen länsstyrelserna, administrerar elt slöd av den här omfattningen?

Vi har här i riksdagen vid olika tillfällen slagit fast alt när det gäller en samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik bör det samordnande ansvarel för länsplaneringen åvila länsstyrelserna. Dessa har atl svara

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

215

Nr 146

Onsdagen den Ijuni1977

Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

för att samordning sker mellan olika former av statlig satsning.

Vi log ett sådanl beslul bara för några dagar sedan, då vi behandlade arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:7. Och delta måste ha sin aktualitet även när del gäller de näringar som här avses få slöd.

Regionalpolitiken måste, har vi sagl, utvecklas till att omfatta regional balans inom länen och inom de stora kommunerna i Norrlandslänen. Och när del gäller Norrbotten och ett program för ökad sysselsättning i detta län måste självfallet främjandet av jord- och skogsbruk ingå som en väsentlig del.

Vi skall då vara klara över atl det här rör sig om ett program med huvudsaklig inriktning på åtgärder som kan få mycket stor betydelse för den regionala utvecklingen inom länet. Vi har all anledning att hoppas på detta, även om det är fråga om en ny och hittills oprövad konstruktion av stödverksamhet.

Men vad vi då har anselt angeläget att framhålla är, alt vår huvudlinje när det gällt regionalpolitiska insatser har gått ul på att stärka länsstyrelsernas ställning genom att anpassa deras organisation och arbetsformer till nya krav. Därför har också länsstyrelserna tillförts personella och andra resurser för uppgifter inom sysselsättnings-, närings- och regionalpolitiken.

Det bör följaktligen också vara länsstyrelserna som fattar de erforderliga besluten i fråga om olika stödformer, och jag kan inte finna något som helst skäl lill atl stöd till jord- och skogsbruk skulle brytas ul ur detta mönster.

Länsstyrelserna har också, som vi vet, gott samarbete med lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser, som i fråga om det här särskilda stödet blir de organ som bereder ärendena innan länsstyrelserna tar sina beslut.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad lill ulskottsbetänkandet.

216

Herr LÖV EN BORG (-):

Herr talman! När det talas om "de rika naturtillgångarna i Norrbotten" är det i allmänhet skog, malm och möjligen vattenkraften som åsyftas. Men det finns en annan naturtillgång som jag alllid har betraktat som lika värdefull, nämligen den norrbottniska jorden.

Men det är en naturtillgång som man mycket illa tar till vara. Det har under många år förts en dålig jordbrukspolitik i vårt land. Den har bl. a. inneburit alt det norriändska jordbruket, inte minst det norrbottniska, drabbats av en förödelse som hela riksdagen borde gråta över och känna ansvar för. I en värld som svälter har man med starka styrmedel befrämjat en utveckling som har inneburit atl stora delar fruktbar åkerjord har förvandlats lill ogenomtränglig djungel.

Under senare år är det tydligt att eftertankens kränka blekhet börjat lägra sig över bestämmande instanser. Ett förbättrat stöd till småjordbruket har dämpat - observera inte stoppat - takten i nedläggningen. Det särskilda siödet lill jordbruk och skogsbruk i Norrbottens län är

ett av fiera steg i rätt riktning. På senare tid har man också fält uppleva någol så förvånande som att man från höga myndigheters sida börjat tala om möjligheten av nyodling i Norrbotten. Sent skall syndaren vakna, skulle man möjligen kunna säga i detta sammanhang utan att vara alltför elak. Det är ett uppvaknande som sker i elfte timmen och sedan stora delar av den norrbottniska åkerjorden övergivits och dess brukare drivits i väg. Den förödelse som har drabbat det norrbottniska jordbruket är del sannerligen inte läll all reparera. Del kräver mycket stora kapitalinsatser och ett radikalt nytänkande.

Del vore att hänge sig åt illusionsmakeri atl tro alt man med litet mera pengar och genom att följa samma principer som tidigare gällt skulle kunna återskapa jordbruk i de områden där det har raserats. Jag är inle emot den typ av stödformer som finns, men de måste kompletteras med helt nya grepp. Det finns områden med massor av nedlagda jordbruk som ingen enskild förmår sätta i stånd.

Satsningen på KR- och SR-jordbruk har visat sig inte vara tillräcklig, framför allt på grund av att innehavarna tryckts till jorden av väldiga kostnader för räntor och amorteringar. Vill man ta till vara den naturtillgång som också den norrbotiniska jorden utgör, måste man, jämsides med andra stödformer, också bana nya vägar.

Jag ville med min motion aktualisera frågan om uppbyggandet av statliga och kooperativt ägda jordbruk. Inom vissa delar av Norrbotten ser jag i dagens läge ingen annan lösning för att återskapa ett levande jordbruk. Kan slalen etablera och driva företag, kan staten naturiiglvis också äga och driva jordbruk.

Man kan också tänka sig den lösningen att man med statliga medel planmässigt satsar på att befrämja kooperativa driftsformer, gemensam-hetsbyggnader, gemensamma maskiner osv. för att man också inom småjordbrukets ramar skall kunna använda sig av stordriftens fördelar. Vi har föreslagil delta som en tänkbar försöksverksamhet Båda formerna är tänkbara.

Utskottet avvisar förslaget utan någon omständlig motivering. Det får väl tolkas så all tankegången i min motion är så djärv alt utskollel blev hell förstummat

Jag har i motionen föreslagit en höjning av stödet till 25 milj. kr. Del har jag gjort därför att det står helt klart att en upprustning av det norrbottniska jordbruket kostar mycket stora pengar och därför att jag anser det viktigt atl Norrboitendelegalionen får möjligheter all pröva helt nya vägar.

Jag föreslår i motionen att delegationen skall få beslutanderätten. I den socialdemokraliska reservalionen föreslås att länsstyrelsen skall få befogenhet att fatta erforderiiga beslut efter förslag från delegationen. För mig är det viktigaste att beslutanderätten förankras i länsorganen och atl bästa möjliga samordning kommer till stånd. Jag kan alllsä utan större självövervinnelse slödja de socialdemokratiska motionärerna och

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till Jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

217

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

218

reservanterna pä den punkten. Men i övrigt yrkar jag bifall lill molionen 1559.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr talman! Jag vill inledningsvis uttrycka en utomordentlig tillfredsställelse över den proposition som har framlagts och som har föreslagit en anvisning på 15 miljoner för upprustning av Norrbottens jordbruk och skogsbruk. Det är välgörande alt man i della läge äntligen har insett den betydelse ur regionalpolitisk synpunkt som jordbruket verkligen har för en bygd som vår. Men det skulle självfallet ha varit ännu bättre om man hade insett det redan på 1960-talet, i stället för alt satsa på en polilik som ju innebar att man ladenersloradelar av vår jordbruksbygd och lämnade den åt förbuskning. I det läget hade man inte någon tilltro till att jordbruket hade betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Men bättre senl än aldrig - vi är tacksamma för den salsning som man nu föreslår och som ju är en speciell sådan, där man vill pröva nya insatser. Det är också glädjande alt propositionen har mötts av en praktiskt tagel enhällig uppfattning i utskottet och i denna församling.

De motioner som har väckts och den reservation som är fogad till utskollsbetänkandet är mera marginalanieckningar utan större värde. När del gäller den socialdemokratiska molionen är del främst fråga om vem som skall handlägga ärendena - om de skall överlåtas åt de länsorgan som sedan gammalt har ägnat sig åt dessa uppgifter eller om man skall bygga upp ett särskilt organ. Jag är medveten om och kan absolut betyga länsstyrelsens utomordentliga intresse för denna salsning. Man kommer också från delegationens sida att göra sitt yttersta för atl denna satsning verkligen skall åstadkomma bästa möjliga resultat inom ramen för det belopp som har anvisats. För alt etl arbete verkligen skall kunna ske som ger så snabba resultat som möjligt har man sagt alt man skall upprätta arbetsenheter, både på skogsvårds- och på lantbruksnämndssidan, som skall la hand om arbelet. Det skall självfallet ske i samarbete mellan länsstyrelse och delegation.

Del är närapå skrattretande när man säger atl man inte kan tänka sig atl i något län salsa så mycket som 15 miljoner utan att del uppdras åt länsstyrelsen alt administrera satsningen. Jag har varit med om att del har satsats tusentals miljoner utan att länsstyrelsen haft någon större inverkan. Men resultaten har inte alltid blivit lysande. Vi får i alla fall nu hoppas alt dessa länsorgan skall kunna behandla de 15 miljonerna och la ut det bästa möjliga. Jag tror inte atl det finns anledning till en stor debatt kring frågan. Det är i både länsstyrelse och berörda länsorgan en enhällig mening atl man skall göra det bästa möjliga och åsladkomma det mesta möjliga med dessa pengar.

När det sedan gäller herr Lövenborgs motion om en höjning av anslagen till 25 milj. kr. och om att man inom ramen för dessa miljoner skulle bygga upp stora statliga och kooperativa jordbruksföretag och trädgårdsanläggningar, sä måste jag säga att jag tycker att om del som föreslås

skulle kunna ge några resultat då borde herr Lövenborg rimligen ha tagit till ett slörre belopp än 25 milj. kr.

I Norrbottens län finns del massor med ungdomar som är villiga atl satsa pä jordbruket. Men man måste skapa förutsättningar för dessa ungdomar att få lag på jordbruksföretag som de kan driva. Om man lyckas med del är jag övertygad om atl ungdomarna kan åstadkomma minst lika goda resultat som en statlig satsning på det här området skulle innebära.

Jag kan självfallet hålla med herr Lövenborg om att det behövs stora pengar för all rusta upp de jordbruk som kommit i misär under de senaste tiotal åren, men den salsning på 15 miljoner som vi föreslår är ändå en god början. Med denna satsning som inledning borde man kunna åstadkomma ganska goda resultat, och om så blir fallet skall vi också kunna bygga ut jordbruken ytterligare under kommande år. Några stora saisningar i form av statliga och kooperativa jordbruk har jag däremot väldigt svårt för att tro på.

Med hänvisning till det sagda vill jag yrka bifall lill hemställan i jordbruksutskottets belänkande nr 34.

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till Jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Det är inle alls, herr Johansson i Holmgärden, fråga om alt bygga upp elt nytt särskill organ. Herr Johansson måste vara väl medveten om att med den sammansättning som länsstyrelserna har fåll har de också fått en stark förankring i det lokala kunnandet, och de är följaktligen väl skickade för den här uppgiften.

Jag kan inte förstå varför detta är en tvistefråga för herr Johansson i Holmgården. Detta är ju ett mönster efter vilket vi arbetar överalll ute i länen, och varför skulle vi då göra etl undantag för Norrbotten, vars länsstyrelse säkert är kapabel alt sköta denna administration? Det är bara detta vi har påpekat i vår reservation.

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Herr Johansson i Holmgärden säger att om man skulle gå in pä mitt förslag om att också satsa på statliga eller kooperativa anläggningar på jordbrukets och trädgårdsskötselns område, då skulle det behövas myckel mera pengar än som föreslås i molionen. Jag har föreslagit någon form av försöksverksamhet, och allt som är nytt och oprövat brukar utdömas i förväg. T. o. m. upptäckten atl jorden var rund möttes en gång i väriden med stor misstro, och här handlar det bara om alt bruka jorden och all försöka gå in för litet nya grepp. Men jag tror all del vore av värde om man gav Norrboitendelegalionen möjligheter alt också pröva den här formen, åtminstone inom de områden där jorden håller på alt återerövras av buskar och skog.

Jag tror inte heller alt man klarar en utveckling av jordbruket genom all exempelvis höja stödet till ladugårdsbyggen eller genom all tillgripa andra mer eller mindre konventionella stödformer. En satsning som den

219

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

jag föreslär skulle i vart fall kunna utgöra en hjälp lill att överleva. Det är väl värt all pröva, och då behövs del betydligt större resurser än som föreslås av utskottet.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Jag vill säga till herr Lövenborg atl vi verkligen inte är i behov av någon försöksverksamhet Vi vel hur jordbruk skall skötas och hur de skall rustas upp, även sådana som har förbuskats i rätt stor ulsträckning. Vi har redan haft en försöksverksamhet i Norrbotten, och det enda som nu behövs är pengar för att åstadkomma de åtgärder som vi vel är nödvändiga. Någonting annal är vi inle i behov av, och vi är följaktligen inte intresserade av den försöksverksamhet i form av statliga och kooperativa företag som herr Lövenborg pratar om.

Herr Olsson i Edane sade alt delta inte behöver vara någon tvistefråga. Nej, del lycker inte jag heller alt del behöver vara. Vi är helt överens i del län som berörs av denna fråga om att länsstyrelsen i samråd med de länsorgan, som alllid handlägger dessa frågor i övrigl, skall kunna klara arbetsuppgifterna och att man alltså inte behöver den nyordning som det skulle innebära atl länsstyrelsen hell handlade frågorna.

Det sades tidigare alt det är etl bra samarbete mellan ä ena sidan länsstyrelsen och å andra sidan lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Del är självklart, eftersom det är samma ordförande i alla tre organen, så varför skulle dessa organ inle kunna ha ett gott samarbete och organisera arbetet på elt sådant sätt att man får ul del bästa resultatet Vi är helt övertygade om alt sä kan ske.

Eftersom jag själv lillhör länsstyrelsen känner jag lill länsstyrelsens mening om hur denna fråga rätteligen bör handläggas.

220

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Vi är inte i behov av någon försöksverksamhet, säger nu Filip Johansson. Jag tycker atl del är ell tämligen självbelåtet yttrande. Han talar alltså i 240 000 norrbottningars namn. Är man inte alldeles stockkonservativ kan man tänka sig en försöksverksamhet för att pröva nya, djärva grepp, även på jordbrukets område.

För att klara länets behov enbart av mjölk lär del behövas 2 000 kor, och dessa skakar man inle fram i en handvändning.

Vi vet också all det finns enorma möjligheter till nyodling också i del nordligaste länet och all det finns möjligheter alt upprätta storjordbruk. Men enskilda människor orkar inle med att genomföra den förnyelsen.

På den sovjetiska delen av Nordkalotten, dit jag tycker att Filip Johansson skall göra en liten studieresa, sker en utveckling av del slag jag talat om i mycket betydande format. Där nyodlar man stora områden, och där utvecklas jordbruket Jag har där själv besökt ett kooperativt eller statligt jordbruk - jag minns inte riktigt vilket - med ungefär 2 000 kor. Del som går på den sovjetiska sidan i etl minst lika hårt klimat

som i Norrbollen skulle kunna gå även där. Men det krävs stora statliga     Nr 146
insalser, jämsides med del stöd lill småjordbruket som utgår och som     Onsdaeen den
jag inle alls är någon motståndare till.                                i j     • iq--i

Hen OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Jag vill inte mycket förlänga debatten. Men efter herr Johanssons i Holmgården senaste inlägg, där han lalade sig varm för länsstyrelsen och även deklarerade alt han är ledamot av denna, bör det finnas gott hopp om att han kommer att rösta för den socialdemokratiska reservationen.

Särskilt stöd till Jordbruk och skogsbruk m. m. Norrbottens län

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Herr lalman! Låt mig lill herr Lövenborg säga atl visst är vi i stort behov av en försöksverksamhet, men inte av en försöksverksamhet med kooperativa och statliga företag - någonting sådant är vi absolut inte i behov av.

Vi har i Norrbotten tyvärr en ägarstruktur när det gällerjord och skog som åsamkar oss rätt stora bekymmer. Dessa problem är inte särskilt lätta atl lösa. Men med de initiativ som tagils de senaste åren för alt samordna exempelvis upprustningen av nedlagd åker och islåndsättning-en av gamla avvaitningsanläggningar kan man åsladkomma rätt goda resultat De här pengarna räcker möjligen lill den verksamheten under etl år, men de räcker inte för atl salsa på statliga eller kooperativa företag. Inte ens 25 miljoner skulle på någol sätt täcka de behov som i så fall skulle föreligga.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.    1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av fru Theorin m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Olsson i Edane begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punklen 3 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av fru Theorin m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olsson i Edane begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 139

Avslår -     6

221

Nr 146

Onsdagen den Ijuni 1977

Särskilt stöd till Jordbruk och skogsbruk m. m. i Norrbottens län

Mom.   2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskotlets hemställan, dels motionen nr 1559 av herr Lövenborg i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 34 punklen 3 mom. 2 röslar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1559 i motsvarande del.

222

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lövenborg begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 301

Nej -     9

Avstår -      I

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkter hemställt.

På förslag av herr lalmannen beslöl kammaren all uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 7 Herr lalmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets betänkande nr 30 och skatieutskoitels belänkande nr 53 uppföras främsl bland tvä gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 24.00.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen