Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:145

Onsdagen den 1 juni

Kl. 09.00

§ 1 Juslerades prolokollet för den 23 maj.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Skrivelse

1976/77:152 till näringsutskotlet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1976/77:1673-1676 till socialutskottet

1976/77:1677 lill civilulskottet

1976/77:1678 till näringsutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades åter finansulskoltels betänkande 1976/77:30 skalteutskotlets belänkande 1976/77:53 utrikesutskottets beiänkanden 1976/77:22 och 23 utbildningsulskollels betänkande 1976/77:31

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

§ 5 Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Föredrogs näringsutskoiiets betänkande 1976/77:47 med anledning av propositionen 1976/77:83 om exponfrämjande åtgärder avseende u-länder jämte motioner.

I propositionen 1976/77:83 (handelsdepartementet) hade regeringen framlagt förslag rörande

svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB),

upprättande av ell aktiebolag med statligt delägarskap för export av tjänster lill u-länder,

slöd lill konsultföretag genom bidrag till kostnader för förinvesterings-och förprojekieringssludier avseende projekl i u-länder,

upprättande av en handelsavdelning vid ambassaden i Caracas.

Regeringen hade föreslagit att riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen atl sluta avtal med Interamerikanska utveck
lingsbanken om svenskt medlemskap och att därvid göra åtaganden i
fråga om garanlikapiial,

2. bemyndiga regeringen alt teckna aktier inom ramen av 5 000 000
kr. i ett aktiebolag för export av tjänster till u-länder.

Nr 145 Vidare framlades förslag om vissa anslag under elfte huvudtiteln pä

Onsdagen den driftbudgeten för budgetåret 1977/78. Under angivna punkter hade fö-

1 juni 1977 reslaghs:

Exportfrämjande B 2. Handelssekreterare

åtgärder avseende att riksdagen till Handelssekreterare för budgetåret 1977/78 utöver i
u-länder proposilionen 1976/77:100 (bil. 14 s. 29) föreslaget reservationsanslag an-

visade ytteriigare 900 000 kr.

B 3. Exportfrämjande åtgärder

att riksdagen till Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1977/78 utöver i proposilionen 1976/77:100 (bil. 14 s. 31) föreslaget reservationsanslag anvisade ytterligare 2 100 000 kr.

B 7. Bidrag lill Interamerikanska utvecklingsbanken att riksdagen till Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 6 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlals de med anledning av propositionen 1976/77:83 väckta molionerna

1976/77:1463 av herr Gahrton (fp) och fru Bernström (fp), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om bemyndigande alt sluta avtal med IDB om svenskt medlemskap och därvid göra åtaganden i fråga om garantikapital,

2. all riksdagen skulle avslå regeringens förslag att till Bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1977/78 anvisa elt förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

1976/77:1488 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå regeringens förslag i propositionen 1976/77:83 om atl förhandla och ingå avtal om medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB),

1976/77:1489 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställts

1. all riksdagen skulle avslå regeringens begäran om bemyndigande alt slula avtal med Interamerikanska utvecklingsbanken om svenskt medlemskap och därvid göra åtaganden i fråga om garanlikapiial,

2. att riksdagen skulle avslå regeringens förslag atl lill bidrag lill Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

3. atl riksdagen hos regeringen begärde ett preciserat förslag om inrättandet av etl helstalligl aktiebolag för export av utbildningstjänster till u-länder,

4. att riksdagen skulle avslå regeringens förslag om bemyndigande atl teckna aktier i etl aktiebolag för export av tjänster lill u-länder, och

1976/77:1490 av herr Werner m.fl. (vpk), vari hemställts

1. all riksdagen skulle avslå förslaget att regeringen skulle bemyndigas slula avtal med Interamerikanska utvecklingsbanken om svenskt medlemskap och därvid göra åtaganden om garantikapital,

2. att riksdagen skulle avslå förslaget att regeringen skulle bemyndigas atl teckna aktier inom ramen av 5 000 000 kr. i elt akliebolag för export av tjänster lill u-länder.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Utskottet hemställde

1. beträffande svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklings
banken att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:83 i ifråga
varande del och med avslag på molionen 1976/77:1463, motionen
1976/77:1488, motionen 1976/77:1489 yrkandena 1 och 2 samt molionen
1976/77:1490 yrkandet I skulle

a) bemyndiga regeringen all slula avtal med Interamerikanska utvecklingsbanken om svenskt medlemskap och alt därvid göra åtaganden i fråga om garantikapital,

b) till Bidrag lill Interamerikanska utvecklingsbanken för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

2. beträffande akliebolag för export av tjänster till u-länder alt riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:83 i ifrågavarande del och med avslag på molionen 1976/77:1489 yrkandena 3 och 4 och molionen 1976/77:1490 yrkandet 2 bemyndigade regeringen att inom ramen av 5 000 000 kr. teckna aktier i elt akliebolag för export av tjänster lill u-länder,

3. beträffande proposilionen i övrigt alt riksdagen med bifall lill proposilionen 1976/77:83 i ifrågavarande delar skulle

a) lill Handelssekreterare för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln utöver tidigare föreslaget reservationsanslag (prop. 1976/77:100 bil. 14 s. 29, NU 1976/77:44 s. 2) anvisa ytteriigare 900 000 kr.,

b) lill Exportfrämjande åtgärder för budgetåret 1977/78 under elfte huvudtiteln utöver tidigare föreslaget reservationsanslag (prop. 1976/77:100 bil. 14 s. 31, NU 1976/77:44 s. 2) anvisa ytteriigare 2 100 000 kr.

Följande två reservationer hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona och Blomkvist, fru Hansson samt herrar Högström, Pettersson i Lund och Jonsson i Husum (samtliga s):

1. beträffande svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:1463, molionen 1976/77:1488, motionen 1976/77:1489 yrkandena 1 och 2 samt motionen 1976/77:1490 yrkandet 1 skulle avslå propositionen 1976/77:83 såvitt den avsåg

a) bemyndigande för regeringen atl slula "avtal med Interamerikanska

Nr 145

Onsdagen den , Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

utvecklingsbanken om svenskt medlemskap och därvid göra åtaganden i fråga om garanlikapiial, b) anslag för bidrag till Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. beträffande aktiebolag för export av tjänster till u-länder, vari reservanterna anselt alt utskottet under 2 bort hemställa atl riksdagen skulle

a) med bifall lill molionen 1976/77:1489 yrkandet 4 och molionen 1976/77:1490 yrkandet 2 avslå propositionen 1976/77:83 såviti den avsåg bemyndigande för regeringen att teckna aktier i ett aktiebolag för export av tjänster lill u-länder,

b) med bifall till motionen 1976/77:1489 yrkandet 3 hos regeringen begära elt preciserat förslag om inrättande av ett helstalligl akliebolag för export av utbildningstjänster lill u-länder.

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Jag vill som inledning här peka på några fakta som jag tror vi alla kan vara överens om.

För det första måste Sverige kraftigt öka sin export om vi vill återställa balansen i våra utrikesbelalningaroch komma ifrån behovet av upplåning utomlands, så att vi på nytt skall kunna ha handlingsfrihet gentemot u-landet.

För det andra ligger en del av möjligheterna atl öka vår export just i en ökad handel med u-länderna. Våra åtgärder för exporlfrämjande verksamhet bör därför rikta sig också till u-länderna, som våra exportfrämjande organ tidigare visat alltför ringa intresse för.

Jag vill därför uttala min uppskattning av regeringens åtgärd all lägga en proposition i delta ärende. Men tyvärr kan min uppskattning inle sträcka sig längre än så. De flesta av de åtgärder som föreslås är så utformade alt de bör avslås av riksdagen.

När man gav sig på uppgiften att utforma elt förslag lill statliga stödåtgärder för export till u-länderna, hade det varil naturligt att först göra en bred analys av problemen på området. Vilka problem möter den svenska industrin vid ökad export lill u-länderna? Vilka industrier kommer i första hand alt beröras? Vilka synpunkter har u-länderna på sin import från Sverige och andra i-länder? Hur måste vår export vara sammansatt för att passa dem? Vilken är vår målsättning när del gäller dessa ex-porlälgärder? Hur skall vi vidareutveckla verksamheten i u-länderna så alt den blir lill gagn såväl för dem som för oss? Osv.

I proposilionen flnns ingen sådan analys. I stället tycks regeringen ha gripit några möjliga åtgärder ur högen utan närmare analys och lagt dem till grund för en proposition. Denna regeringens brist på helhetssyn och ansvarstagande gör att bedömningen av propositionen måste bli negativ.

Sveriges export lill u-länderna har vuxit mycket snabbt under senare år. Den uppgick är 1976 lill nära 11 'miljarder kronor eller 13,3 % av

vär totala export. Denna export till u-länderna har ökat mycket snabbare än vår övriga export: Speciellt gäller det exporten till OPEC-länderna. När regeringen i sina ekonomiska propositioner talar om att vi tappat marknadsandelar, gäller det inte u-länderna. Där har vi i stället väsentligt ökat våra marknadsandelar under senare år.

I föreliggande proposition föreslås nu flera olika åtgärder för främjande av exporten till u-länderna, och jag avser att kommentera dessa åtgärder var för sig.

För exportföretagen, och självklart framför allt de mindre företagen med ringa erfarenhet av exportaffärer, är det synneriigen värdefullt att få sakkunnig hjälp av vår ulrikesrepresenlation i vederbörande land. Vad gäller personalen vid våra beskickningar och våra handelssekreterarkon-tor, är del inle bara antalet personer som är avgörande, utan sakkunskapen och utbildningen för uppgiften liksom den personliga lämpligheten spelar en stor roll. De förslag till organisation och utbildningsverksamhet som skisseras i propositionen har vi ingenting atl invända emot. Det praktiska förslaget på det här området, att elt anslag på 900 000 kr. skall ställas till förfogande, bl. a. för upprättande av en handelsavdelning vid ambassaden i Caracas tillstyrks enhälligt av utskottet.

Förslaget om slöd till förinvesterings- och projektstudier är inle heller kontroversiellt Frågan om samarbeisavtal med u-länder och s. k. tri-lalerall samarbete, som antyds i propositionen, måsle preciseras bättre för atl ett ställningslagande skall kunna göras.

När det gäller propositionens huvudförslag, nämligen medlemskapet i Interamerikanska utvecklingsbanken och bildandet av ett bolag för export av utbildningstjänster, yrkar vi från socialdemokratiskt håll avslag. Vi kan inte biträda dessa förslag såsom de är utformade i propositionen.

Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, skapades år 1959 och har enligt stadgarna till uppgift alt bidra lill en ökad ekonomisk utveckling i de latinamerikanska länderna. Medlemmar var från början 22 latinamerikanska länder jämte USA och Canada. Banken domineras av USA, dels pä grund av landets dominerande bidragsgivning till banken, dels pä grund av rådande rösträttsbestämmelser i banken, genom vilka USA i vissa frågor har vetorätt

Genom en ändring i bestämmelserna för medlemskap öppnas nu möjligheter för länder utanför regionen att söka medlemskap i banken. Bl. a. har ett flertal europeiska länder redan sökt och erhållit medlemskap eller förhandlar om medlemskap. Regeringen föreslår nu att Sverige skall ansluta sig lill dessa länder och inge en ansökan om medlemskap i banken. De skäl som anförs för detta är främst den stora betydelse som en sådan anslulning påstås få för den svenska exporten till Latinamerika. Man hänvisar till atl Lalinamerika är en snabbt växande marknad, som samlidigt är en traditionellt viktig exportmarknad för vårt land. Fördelarna med ett medlemskap i banken anges bli mycket stora för de svenska exportföretagen.

Vi reservanter vill inte förneka att vissa exportfördelar måhända kan

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

vinnas genom en anslulning, men nackdelarna med en sådan anslutning är sä stora alt de vida överväger fördelarna. Jag vill söka sammanfatta skälen för värt ställningstagande i några punkter.

1. I propositionen framhålls att förslaget om anslulning till IDB inte
skall ses ur bislåndspolitisk eller utrikespolitisk synpunkt, ulan endast
ur exportsynpunkt. Naturiiglvis kan ingen skarp gräns dras mellan ut
rikes- och biståndspolitik å ena sidan och handelspolitik å den andra.
U-länderna torde ha särskilt svårt att förstå en sådan uppdelning. Ingen
kan bestrida all IDB på ett uppseendeväckande sätt stött projekt, främst
i de rikare länderna i Latinamerika - projekt som de faltiga varit ute
stängda frän möjligheten atl tillgodogöra sig fördelarna av. Elt sådant
handlande som det banken har visat får en att förslå den amerikanske
senator som om vissa multilaterala former av u-hjälp använder uttrycket
atl den innebär "atl beskatta fattiga i rika länder för alt hjälpa rika i
faltiga länder". Att banken också använts i maktpolitiska strävanden
framgår av all Chile under Allende aldrig flck några lån frän banken,
liksom också alt Cuba är uteslutet från medlemskap.

Vi finner det därför olämpligt att stödja denna bank. Sverige måste naturiiglvis ha handelsförbindelser med mänga länder som har en annan inställning till demokrati och samhällsutformning än vad vi har, men här gäller det inte bara handel, utan här gäller del att delta med bidrag till projekl vilkas inriktning vi kanske finner orättfärdig. Men den förändring av bankens regler i protektionistisk riktning som nu förebådas kan inle motivera elt positivt ställningstagande lill IDB.

2. I proposilionen sägs alt ett deltagande i IDB skulle ge oss en goodwill även utanför de projekl som stöds av banken. På så sätt skulle en anslutning till IDB bli av än större betydelse. Detta uttalande är ytterst egendomligt Tvärtom måste vi löpa risk för att i mänga fall framstå i tvivelaktig dager i u-länderna om vi anslöte oss lill denna bank, som domineras av stormakts- och kapitalintressen. Våra snabba erövringar av marknadsandelar i u-länderna torde fä tillskrivas vårt goda anseende som neutral stat, utanför alla stormakts- och blockintressen. Risk finns således för alt vi skulle fördärva den goodwill vi i dag har om vi gick med i IDB.

3. Beslutanderätten i banken regleras av ytterst ovanliga regler. Sålunda har USA vetorätt i speciella fonden, som jusl lämnar län på s. k. mjuka villkor till vissa stöd- och utvecklingsinsatser. Sverige skulle alltså bidra med medel till en verksamhet över vilken vi inte har ett uns av bestämmanderätt.

När det gäller andra beslut i banken kommer s. k. block voting att tillämpas. Del innebär alt Sverige tillsammans med sju eller åtta andra länder skulle få en röst. Vilka dessa länder blir som vi skall dela en röst med kan inte anges i propositionen, sägs det. Tala sedan om svenskt inflytande!

Det är därför med största häpnad man läser elt uttalande i pressen från 14 centerriksdagsmän i frågan. Man säger alt man varit ytterst tvek-

sam till alt slödja en anslulning lill IDB men all man nu kan göra del efler de slarka ullalanden som görs i ulskottsmajoritetens skrivning. Jag kan inte förstå annat än alt nyckelmeningen skall vara denna: "Som medlem i IDB måsle Sverige aktivt verka för förändringar av bankens institutionella former och ullåningspolitik i sådan riktning alt strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får slöd från banken." Om så inte sker, säger man, skall man ompröva medlemskapet.

Ja, det är inle illa ruiet. Med hjälp av en åttondels röst - märk väl det! - skall ceniern reformera världskapitalismen. Biskop Brask har tydligen i vär historia alldeles oförtjänt fält skylta som hyckleriets och vankelmodets mästare. Han är rena kläparen jämfört med de här 14 centerpartisterna.

De cenierriksdagsmän och andra tillskyndare till dagens beslul som jag här lalar om får i pingstdagens DN en lektion av en sydamerikansk ekonom. Han visar vad som hänt de sista sex månaderna, dä del enligl proposilionen och dessa centerriksdagsmän skett en positiv ändring i IDB:s policy. Han anför atl av fondens utlåning pä 900 miljoner under tiden november 1976-april 1977 gick 49 % till Argentina, Brasilien och Mexico, alllsä de tre rikaste länderna inom området Under samma lid fick de lio fattigaste länderna i Sydamerika 36 % av utlåningen. De sex "blodigaste fascistregimerna", för all ciiera skribentens ullryckssäii, fick 46 % av den loiala utlåningen. Delta tycks vara vad borgerligheten, centern inbegripen, kallar för "radikala förändringar i bankens utlåningspraxis". Kommentarer är överfiödiga. Det tror jag kan göras av centerns väljare.

4. I propositionen anhåller regeringen om elt anslag på 6 milj. kr. för alt läcka kostnaderna för anslutningen till IDB under budgetåret 1977/78. Grunden för detta anslagsberäknande ler sig synnerligen tvivelaktig. Vilka de ärliga kostnaderna framöver blir kan inle anges. De kommer att fastställas genom förhandlingar. Genom vissa skattningar och jämförelser kommer man dock fram till att Sverige endast skulle behöva inbetala ca 45 milj. kr. som kapitalinsats, medan resten skulle utgöras av garantiförbindelser. Flera av remissinstanserna framhåller att kostnaderna i stället, torde bli ca 20 ä 30 milj. kr. per år. De försök lill förenklad skrivning som görs i propositionen och som visar att de verkliga utgifterna torde bli en ränleföriust på 5 milj. kr. per år kan inle godtas, eftersom underlaget är fel. Likaså är del belopp som nu begärs, 6 milj. kr. för nästa budgetär, klart otillräckligt

5. Om handelsministerns beräkningar av kostnaderna för medlemskapet i IDB är alltför låga, så är i stället förväntningarna på fördelar med anslutningen så mycket mer överdrivna. Departementschefen hänvisar till vissa beräkningar av Industriförbundet Dessa beräkningar anger alt enbart ASEA utestängts från att lämna anbud på projekl lill över 2 miljarder under 1976 på grund av att Sverige inle varit medlem i IDB. J Industriförbundets yttrande anges summan 339 miljoner under 1976 som

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145 etl belopp ASEA inte kunnat lämna anbud på. För flera andra större

Onsdagen den industrier anges samma förhållande.

1 iuni 1977 '" "' '' ' endast att säga att möjligheten att lämna anbud ju

.____________ inte är samma sak som erhållna order. Tillgänglig statistik visar alt vid

Exportfrämjande upphandling hittills för IDB-projekt leveranserna till 67 % har gått till
åtgärder avseende Nord- och Sydamerika. Leveranserna frän andra medlemsländer har varit
u-länder små. Föreställningen om Sveriges enorma möjligheter lill export genom

medlemskap i IDB är orealistisk. När man talar om leveranser från Sverige, talar man inte om hur stor del av dem som först importerats eller kommer att levereras från dotterbolagen utomlands. Påverkan på sysselsättningen i Sverige skulle bli tämligen marginell vid en anslutning. Flera av remissinstanserna pekar på att kostnaderna måhända skulle bli nästan lika stora som exportinkomsterna vid affärer med IDB, låt vara att det är olika parter som betalar. Tittar man på relationerna mellan kostnader och exportinkomster för elt antal länder som redan anslutit sig, så finner man atl t. ex. Belgien hittills för en avgift på 25 milj. kr. fåtl en export till olika projekt inom IDB på 8 milj. kr. Kostnaderna för medlemskap i IDB kan ju ses som en avgift - finansierad med skattemedel - för all få exportera lill latinamerikanska länder. Ser man det så, kan man konstatera att Västtyskland subventionerat sin export i delta sammanhang till 70 % och Italien till 90 96. Del finns således anledning frukta alt en anslutning till IDB kan bli en dålig affär, även rent affärsmässigt.

6. Skall Sverige slödja exporten till u-länderna med 20-30 milj. kr. per år, så bör dessa pengar kunna användas på ett bättre sätt. I de olika yttrandena över departementspromemorian, som propositionen bygger på, pekas på ett antal andra områden där en eventuell statlig exporthjälp skulle vara till nytta och ge betydligt bätlre utdelning. Vore del inte rimligt att regeringen prövade dessa uppslag?

Del kan också tilläggas att det endast är några få mycket stora företag i vårt land som skulle få nytta av en anslutning. Våra mindre och medelstora företag skulle inte kunna utnyttja exportmöjligheterna till IDB-områdel i någon nämnvärd grad. Vi reservanter anser alt det vore betydligt vettigare atl salsa de pengar vi anser oss ha råd med för exportstöd, på andra åtgärder lill gagn för vär industri, vår betalningsbalans och inte minst för vår sysselsättning.

Den andra huvudpunkten i propositionen är förslaget alt riksdagen
skall ställa 5 milj. kr. till regeringens förfogande för atl ge aktieteckning
i etl bolag för export av tjänster till u-länderna. Bolagets uppgift skulle
enligl proposilionen vara att på affärsmässiga grunder slälla svensk kom
petens och kapacitet till förfogande för u-länderna. Verksamheten föreslås
på sikt kunna omfatta hela tjänstesektorn, men skulle till en början vara
riktad mol utbildningsområdet Arbetsuppgifterna skulle bestå i att sam
ordna och leda insatser inom bolagets verksamhetsområde, alt rekrytera
personal för tjänstgöring utomlands, all tillhandahålla konsulttjänster åt
10 svenska företag i utbildningsfrågor i samband med industriprojekt, att

organisera utbildning i Sverige samt atl förmedla kontakter av olika slag. Det är alltså fråga om ett konsultbolag med förmedlingsfunktioner. Bolaget förutsätts få etl aktiekapital på 10 milj. kr., varav staten skulle satsa 50 96.

Vi från socialdemokratiskt håll anser också alt ell organ för export till u-länder av utbildningstjänster bör inrättas. Vad som föreslås i proposilionen finner vi dock vara så konturlöst atl vi inte kan godta det. I propositionen föreslås att bolaget skall få ett aktiekapital på 10 milj. kr., men någon som helst upplysning om hur man kommit fram till delta kapitalbehov lämnas inte. Inte sägs heller något om vilka de övriga aktieägarna skall bli. Man säger endast att detta bör närmare undersökas av exportrådet i nära samråd med näringslivets organisationer och statliga myndigheter.

I propositionen sägs inte heller något om förelagets principer för pro-jekival, samverkansformer med biståndsorgan, organisation och finansiering. Vi reservanter finner det egendomligt att departementet presenterar ett så konturlöst projekl för riksdagen, varför vi yrkar avslag på förslaget Regeringen bör återkomma med förslaget lill riksdagen när man klarlagt de här frågorna bättre. Man bör dä överväga att göra företagel helstalligl. Eftersom del sägs alt bolaget skall bli ett konsultföretag, bör verksamheten inte sammankopplas med leverantörsintressen. Del torde inle möta några större svårigheter att ändå kunna engagera näringslivels expertis på området.

Herr talman! Jag vill så konstatera alt flera av förslagen i propositionen har en sådan karaklär atl de är oförenliga med vår syn på behovet och utformningen av ett stöd till u-landsexporten. Vi reservanter finner alt förslagen inte skulle gagna vårt lands framtida exportansträngningar på dessa marknader eller vara uttryck för vårt engagemang för u-länderna. Jag yrkar därför bifall lill reservationerna 1 och 2 i föreliggande utskottsbetänkande.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill först kommentera herr Svanbergs kritik mot regeringsförslaget om inrättande av ett halvstatligt bolag för export av utbildningstjänster. Herr Svanberg vill i stället ha ett helstalligl bolag. Den socialdemokraliska partikongressen 1975 krävde alt den svenska läromedelsmarknaden i dess helhet skulle socialiseras. Sådana tankar stoppades som bekant den 19 september i Ijol. Nu nöjer man sig tydligen med atl vilja förstatliga formerna för exporten.

När det socialdemokraliska partiet beslöt om läromedelssocialisering hade just den största exporlordern belräffande läromedel och utbildningstjänster lill etl u-land expedierats. Del var Cuba som via den svenska staten fick läromedel, producerade av elt privat bolag. Inte är det väl då, herr Svanberg, sä orimligt att de privatföretag som är de enda som har en omfattande erfarenhet av u-landsexport av utbildningstjänster också är med i ell företag som skall exportera sådana tjänster?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr talman! Så gott som alla latinamerikanska länder styrs i dag av mililärjuntor, ofta i allians med en liten överklass och utländska storbolag. Latinamerika har fått se hur i land efter land friheten kränkts.

Diktaturer kan inte graderas. Frihetsinskränkningar, förföljelser och kränkningar av mänskliga rättigheter är alllid lika vidriga. Därför får vi inte slappas ett ögonblick i våra protester mol ofrihet och förtryck över hela världen.

Men de meioder vi väljer för alt nå frihet skall vara kloka och väl anpassade lill målet. För atl la elt väldigl klart och tydligt exempel: Om vi bojkottade Sovjetunionen, skulle effekten för de oppositionella bli klart negativ. Färre människor skulle kunna resa till Sovjet, färre skulle kunna ta med sig budskap ut Möjligheterna till insyn och information skulle bli mindre.

Del här resonemanget gäller för nästan alla diktaturer. Ökade konlakler och snabbare ekonomisk ulveckling minskar förtryckarnas möjligheter. Elt land som ständigt besöks av affärsmän, kulturarbetare och turister kan inle i längden stänga ute sina egna medborgare från informalion.

Undantaget från detta är Sydafrika. Där vädjar befolkningens organisationer lill omväriden om sanktioner, där är ullandshandeln en direkt förutsättning för förtrycket och där hjälper svenska företag till alt administrera raspolitiken. Jag tror alt vi i riksdagen nu äntligen blivit överens om delta: Sydafrika skall isoleras. I övrigl vill vi ha fri handel. Del gynnar också frihetens sak.

Också socialdemokralerna här i riksdagen vill ha handel med Lalinamerika, och mol den bakgrunden är det tämligen märkligt att man motsätter sig medlemskap i IDB. Socialdemokraterna vill ha handel, t. o. m. ökad handel med Latinamerika, men motsätter sig att vi genom att gå med i IDB får den handeln.

Den diskussion som förs från socialdemokraternas sida har tvä nivåer. Först säger man att del är för dyrt att vara med i IDB. Sedan säger man alt oavsett priset bör vi av utrikespolitiska skäl inle vara med.

Läl oss titta på skälen ett och ett - först priset Del är naturligtvis trevligt alt Ingvar Svanberg visar omsorg om statsfinanserna, även om jag kanske är litet paff över att just den person som förespråkar alt ytterligare miljoner skall slängas efter miljarden in i Stålverk 80 tycker atl de 6 eller någol fiera miljonerna för atl främja export till Latinamerika är för dyrt.

Men den här sifferexercisen, som man ägnar sig ät i proposition och molioner, får ell lätt teoretiskt drag över sig. Lål mig säga så här: Svenska exportföretag har bättre förutsättningar alt bedöma sina exportmöjligheler än vad organisationer och stat har. Förelagen är ofta dåliga på sociala och utrikespolitiska aspekter, men på sina egna exportmöjligheler är de faktiskt experter. Fem svenska storföretag har noga studerat möjligheterna att få del av projekl som delfinansierats av IDB och funnit att de skulle kunna kamma hem affärer på ca 450 milj. kr. Genom atl vi inte är med i IDB utesluts enbart ASEA från atl vara med och bjuda

på projekl om ca 1 800 milj. kr. ärligen.

Visst bygger alla uppgifter om länkbar export pä uppskattningar och anlaganden, och det sägs också i utskottsbelänkandet. Men del enda vi med säkerhet vel är atl en anslutning till IDB ger Sverige långt bättre möjligheter atl sälja på Lalinamerika än om vi slår utanför.

Även om del står klart atl ett svenskt medlemskap i IDB får positiva effekter på export och sysselsättning i Sverige kan starka utrikespolitiska skäl ändå tala emot ett medlemskap - del är ju fullt möjligt. Socialdemokralerna har räll i ganska mycket av sin krilik av IDB:s utlånings-politik. Få har också sagl emot dem. Men kritiken bär inte som skäl för elt nej till-IDB.

Visst lånar IDB ut för stor andel till de rikare u-länderna, men från svensk sida har vi ju i och för sig ingenling emol all också något mindre fattiga u-länder får stöd. Hade vi det skulle Sverige lämna såväl FN:s UNDP som IDA. Nej, vad vi från svensk sida säger är atl våra egna, bilaterala bislåndsmedel skall prioriteras på elt annat säll. Det är alltså ingen invändning mot elt IDB-medlemskap.

Men skulle vi vara överens om att IDB lönar sig och atl elt medlemskap inte strider mot svensk biståndspolitik kan vi ändå vilja stanna utanför IDB i solidaritet med en slark u-landsopinion. Men någon sådan u-landso-pinion finns inte! Eller kan herr Svanberg säga ett enda land som uppmanar Sverige alt stå utanför IDB?

Dä säger socialdemokralerna alt vi bör stanna utanför IDB därför atl USA har så slorl inflytande i banken. Visst har USA orimligt mänga röster i IDB. Men socialdemokralerna säger ju ja till ett svenskt medlemskap i den asiatiska banken. Tillämpar vi den bankens rösträttssystem ungefärligen på IDB skulle USA:s inflytande visserligen minska men röslmajoriielen läggas på de sex blodigaste fascisidiklalurerna i Lalinamerika - på Argentina, Paraguay, Uruguay, Brasilien, Bolivia och Chile.

Vi accepterar från majoritetens sida alt gå in i en institution där USA har alltför stort inflytande. Men vi säger atl om någonting förändrar den aktuella bilden av IDB, t. ex. alt USA på nytt missbrukar sitt inflytande - då skall Sverige lämna IDB. Socialdemokralerna argumenterar i stället för ell rösträltssystem som skulle ge fascisterna makten i IDB.

Herr lalman! Även om vi skulle vara överens om att IDB lönar sig, atl medlemskap inle strider mot svensk utrikespolitik och all del inte finns någon u-landsopinion mot elt svenskt IDB-inlräde kan vi ändå av rent moraliska skäl välja atl avstå - IDB ger otvivelaktigt lån lill en rad fascistdikialurer. Lål mig då peka på en sak:

När den nuvarande regeringen lillträdde hade Sverige utestående ex-porikreditgarantiförbindelser lill Lalinamerika pä 1 418 milj. kr. Av dessa fanns dessutom 23 milj. kr. utestående lill Pinochets Chile i s. k. u-garanlier, som delvis finansieras med bislåndsmedel. Jag vill därför till sist fråga herr Svanberg: Vad är det för moralisk skillnad mellan att, som den här regeringen vill, av kommersiella skäl gä med i IDB eller all, som den förra regeringen, garantera svenska förelags handel med Lalinamerika med miljardbelopp?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är en något egendomlig motivering herr Wästberg i Stockholm använder för att försvara det föreslagna bolaget för export av utbildningstjänster. I princip behöver han inte försvara själva tillkomsten av del - den stöder vi också. Del är ulformningen som vi är oense om.

Herr Wästberg lalar om förstatligandet av läromedel och säger atl eftersom vi gjort en stor affär med Cuba på läromedelsområdet vore det lämpligt att läromedelsföretagen är med i bolaget. Jag har aldrig föreslagil all staten skall producera de varor som bolaget i fråga skulle förmedla. Jag tar inle upp frågan hur de skall tillverkas här i landet. Men nog är del en egendomlig koppling atl säga att si och så mycket produceras av läromedelsproducenter; alltså bör läromedelsproducenterna vara med i bolaget. Kan man inle tänka sig ell statligt bolag där dessa läromedelsproducenter är.konsulter för vissa delar av verksamheten men inle har avgörande infiytande över den - detta för all inte väcka onödig misstänksamhet hos de länder som skall la emol tjänsterna?

Herr Wästberg sade: Del är klart att förtryck inte kan graderas. Men då gäller det väl att vidta åtgärder som är kloka! Om vi skulle införa en blockad mot Sovjet, sade herr Wästberg, skulle förhållandena bli sämre för de människor där som i dag är förtryckta. Men vem i Herrans namn har föreslagil en blockad mol Latinamerika i delta sammanhang? Vi har föreslagit att Sverige inle skall gå med i en bank som ger bidrag lill vissa stater för åtgärder som vi anser vara hell galna. Att vi skall ha en normal handel med Sydamerika har ingen människa ifrågasatt.

Herr Wästberg sade atl det är två skäl som får socialdemokraterna att ställa sig utanför. Det ena är priset. Ja, självfallet måste man tala också om det. Regeringens enda skäl för att gä med i IDB är ju atl det skulle vara en lysande affär för Sverige atl vara med. Regeringen har inle sagt alt det utrikespolitiskt skulle vara särskill vettigt, och del uppskattar jag den ändå för.

Herr Wästberg sade atl del är en person som vill slänga nya miljoner i Stålverk 80 som föreslår att vi inte skall salsa fiera miljoner här. Jag tror, herr Wästberg, att vi skall diskutera Stålverk 80 i annal sammanhang. Jag är inle helt övertygad om herr Wästbergs kompetens och ohyggliga insikter på det området.

Man tror att vi genom att gå med i IDB skall få 15-dubblade möjligheter alt exportera till Latinamerika - det är vad man begär. Vidare säger man atl vi skall gå med i IDB nu, men blir inte bestämmelserna bättre skall vi gå ur. Men varför i Herrans namn handla på det sättet? Stå då hellre utanför och säg: När det blir bätlre skall vi gå med. Men i stället säger man: Vi går med nu när del är dåligt, och blir del inle bättre går vi ur. Det är ju att inte veta vad man vill.

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller det halvslatliga bolag för export av utbildningstjänster som föreslås av regeringen och som herr Svanberg vill ha helstalligl var min enkla synpunkt bara följande: När det nu är så att exporten sköts av privata företag och atl u-landsexporlen sköttes av privata förelag t. o. m. under en regering som började förespråka en socialisering av läromedelsmarknaden, är del väl ändå sakligt rimligt atl de enda som har erfarenhet av en sådan export också är med i del bolag som skall sköta exporten.

Ingen har föreslagit en blockad av Lalinamerika, säger herr Svanberg. Nej, precis! Vi är överens om att Sverige bör ha handel, t. o. m. ökad handel, med Latinamerika. Det är mol den bakgrunden som det är märkligt att socialdemokraterna väljer alt lägga stenar i vägen för den handeln.

Jag tillhörde personligen dem som inledningsvis, av bistånds- och utrikespolitiska skäl, kände sig ganska tveksamma till IDB. Genom att sälta mig in i den här frågan med viss noggrannhet har jag blivit alltmer övertygad om atl socialdemokraterna är ute i ogjort väder. Jag blir det än mer när jag märker att herr Svanberg inte svarar på mina två centrala frågor: Finns det etl enda u-land som har begärt alt Sverige skall stå utanför IDB? Det är den ena frågan. Den andra är: Pä vad sätt skulle det vara mera moraliskt och anständigt att som den förra regeringen vara med om exportkreditgarantier till Latinamerika och särskilda u-ga-ranlier lill Pinochets Chile på miljard- resp. miljonbelopp än atl gå med i IDB?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara kommentera det herr Wästberg säger beträffande del helslatliga bolaget, att det är konstigt att vi inle vill ha etl privat bolag när privata bolag exporterar läromedel. Mitt förslag innebär inte att vi skall förstatliga det svenska näringslivet därför att vi skall ha ett helstalligl bolag för export av tjänster: Rör inte ihop sakerna så till den milda grad, herr Wästberg, att ni inte hittar ut ur det hela själv!

Sedan lill lalel om alt eftersom vi handlar med Latinamerika, varför kan vi inte vara med i IDB? En sak är att bedriva normal handel, en annan är att gå med i elt organ som även innebär att vi är med och prioriterar vissa åtgärder, atl vi är med och stöder åtgärder som vi inte kan rättfärdiga. Vi kan handla med många människor, men vi kan inte ta på oss det moraliska ansvarel för allt vad de länderna gör. Det gör yi i del projekt som IDB stöder om vi går med i IDB.

Herr Wästberg frågar om vi har hört protester eller uppmaningar från något enda u-land att vi skall stanna utanför IDB. Herr Wästberg! Hur lätt vore det för oppositionen i Chile, Argentina, Brasilien osv. - jag kan räkna upp många länder i Sydamerika - att säga att vi inte skall gå med i IDB för alt hjälpa dem? Dess företrädare sitter i dag i fängelse eller lever underjordiskt. Det vet herr Wästberg och därför tycker jag

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

att det är oanständigt alt komma med klyschan alt u-länderna inle har sagl atl vi inte skall vara med. De som skulle säga det saknar i mänga av dessa länder möjlighel att yttra sig.

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! När herr Svanberg och hans partivänner besöker den socialdemokraliska iniernationalen sammanträffar man med hela raden av partier och partivänner som alla har varit med alt besluta om all gå med i IDB. Det kan ändå finnas starka skäl atl av solidaritet med u-länderna låta bli att gå med i IDB, men då skall man lyssna på u-länderna själva. Det finns demokratiska länder i Latinamerika. De uppmanar oss inle att vara utanför IDB. Del finns de som står myckel längre fram och som är långt mer utsatta i en antiimperialislisk kamp än vad det svenska socialdemokraliska partiet är. Uppmanar de oss att inte vara med i IDB? Nej, icke ett ljud från dessa länder. Det är en enig u-lands-politik alt denna typ av regionala utvecklingsbanker är någonting som u-länderna önskar.

Del är därför jag vill atl herr Svanberg skall nämna etl enda u-land som uppmanar oss att inle vara med i IDB. Delta är en fullt anständig fråga i ett läge då man säger att det är av solidaritetsskäl med u-länderna som vi inte skall vara med i IDB. Ja, men då måste väl någol u-land också tycka sä.

Jag har fortfarande inte fått svar på frågan: På vad säll är del mer anständigt atl ge u-garantier lill export till Pinochets Chile än att gå med i IDB? Var finns graderna i delta?

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Det finns en vildvuxen flora av internationella organ och institutioner. Många har blivit självklara delar av ett praktiskt internationellt samarbete. Många existerar tydligen i huvudsak för alt försörja sin egen byråkrati. Många för en lindrigt sagt diskutabel verksamhet.

Det kan lyckas vara föga av en sensation att nu ytterligare ell sådanl organ presenterar sig för svensk allmänhet: den interamerikanska utvecklingsbanken.

Men utvecklingen i världen, dess bittra sociala konflikter, dess alltmer orimliga följder har förvandlat ställningstagandet lill IDB till etl slags politisk och moralisk korsväg. Del har blivit till en fronlalkollision mellan två värdesysiem, mellan två oförenliga kulturtraditioner.

När England först seglade upp som ledande kommersiell nation under 1600- och 1700-talen var det på en basis av socker, bomull och slavar. Del som gynnade handeln var Gudi behagligt Slaveriet gynnade handeln. Den enskilda äganderätten var helig. Den som hade pengar atl köpa slavar hade därför också den oinskränkta rätten atl förfoga över sin egendom.

Men hos den borgerliga människa som trädde fram ur feodalismens dunkel föddes också en frigjord individs oundvikliga frågor. "Skall jag

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

laga vara på min broder?" Har jag förpliktelse mot mina likar? Vad Nr 145 är människan och vad har hon för värde?

Och ur 1700-talets borgerliga revolutioner föddes naturrältens föreställningar om en grundläggande mänsklig värdighet, inför vilken också pengarnas makt hade atl göra hall. Driven av de borgerliga humanisternas samvele avskaffade krämarnationen England slaveriet.

Med industrialiseringen följde en enorm materiell kraftutveckling i ett fåtal starka nationer. Hos deras ledande klass växte föreställningen om deras civilisatoriska överlägsenhet, om deras rätt all underkuva länder och folk i andra världsdelar, om deras rätt att med maktspråk avgöraP vem av dem som skulle besitta Elsass-Lothringens gruvor, Ukrainas spannmålsfält eller handelsprivilegierna på Kinas hamnar. Och de drev folken ut i de väldigaste imperialistiska krig som världen hade skådat.

Men hos den uppstigande arbetarklassen skapade klasskänslan, upplysningen och vetenskapen en annan föreställning - en föreställning atl proletären pä andra sidan grän.sen var en närmare bundsförvant än finansbaronen i det egna landet, en tanke atl människor inte borde offras för de enskilda regimernas jakt efter marknader och territorier. Det personliga samvetets ansvar för medmänniskan växte till idén om en kollekliv internationell solidaritet mellan alla arbetare, alla nedtryckta.

De senaste årtiondena har sett stora sociala omvälvningar. De har sett lysande segrar i folkens kamp för nationell och social frigörelse. Men de har också sett en stigande hänsynslöshet hos den lilla klick av rika, som desperat slår vakt om sina positioner. Lalinamerika har blivit en brännpunkt för denna internationella klasskonflikt

Och i den konflikten slår i dag också Sveriges riksdag.

Den har fåll sig förelagd elt regeringsdokument, en proposition. Vilket mänskligt värdesystem, vilken kulturtradition är det som framgår ur delta dokument? Är det det internationella ansvaret och broderskapet? Är det det medvetna samvetet? Är det solidariteten med medbröder i andra länder? Är det önskan att avskaffa fattigdomen? Är del önskan om mänsklighetens frigörelse?

Nej. Man upptäcker snabbt vilkel ansikte som grinar mot en på varje sida i propositionen. Det är den moderna konservatismens ansikte - med dess arrogans och cynism, med dess fördummelse och fräckhet, med dess folkflentlighet och penningmoral.

Det är den moral som säger atl ditt checkhäfte och din villa är förmer än din heder och din solidaritet Det är den moral som säger att mör-dargeneralerna i Argentina och Bolivia är våra bundsförvanter och att de svältande jordproletärerna på högslätterna och de arbetslösa i Buenos Aires fatligkvarter är ett hot. Det är den moral som tror att ordningen råkar i kaos därför att en folkvald president bestämmer att de falliga barnen skall få en mugg mjölk per dag och som då omedelbart ropar: "General, var är du? Kom och återställ ordningen!"

Det är, kort sagt, den nya Burenslam-moralen. Vad försöker den locka oss med när det gäller alt fatta beslul i den här ärendet?

2 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Burenstam-moralen säger: Affärer är en sak, moral en annan. Men vi lever ju inte i slavhandelns tid. Vi lever inle i en värld där del ena saknar samband med det andra. Vi lever i en värld, där allt hänger samman och där medvetandet om detta obönhörligt tränger sig fram i människors sinnen. Vi kan inte längre blunda för all Sverige och svenska kapitalägare deltar i utplundring och förtryck av Latinamerikas fattiga. Det går inle all säga lill en politiskt medveten svensk atl när du gör affärer behöver du inle känna del ringaste ansvar för dina förtryckta medmänniskor.

Nu söker Burenslam-moralen rädda oss genom all komma med en bortförklaring. Den säger: Om vi bara skulle handla med dem vi gillar, då skulle det inle bli myckel handel kvar. Del är en hycklande och egentligen ovidkommande anmärkning. För om jag också kan vara tvungen alt byta produkter med dem jag ogillar, sä säger ju delta alls inle alt jag skall slälla upp bakom en institution och etl program som har syftet all backa upp den ekonomiska och poliliska struktur som utgör basen för förtryckarnas maktställning och för nedtryckandet av folken. Men del är jusl detta som Burenstam-moralen egentligen går ut pä.

Burenstam-moralen är ohållbar i vår tid. Man kan inle inför mäss-likvideringarna i Argentina och Brasilien, inför fånglägren i Chile, inför de multinationella bolagens förödande herravälde över Latinamerikas ekonomi rycka på axlarna och säga all del hör inte hit

Det gäller Sveriges anseende bland de kämpande folken ute i världen. Det är det som är huvudsaken. Jag vill vända mig lill dem inom mit-tenpariierna som i andra sammanhang visat atl de förställ någol av dessa ting - till de centerpartister som gick emol oljeklubben och lill de folkpartister som ställt upp för Sydafrikas och Rhodesias folk. Ni kan med era röster fälla regeringsförslagel. Ni kan ge de förtryckta ute i världen en glimt av hopp. Ni kan hjälpa till atl slå hål på likgiltighet och cynism. Visa er inte sämre än 1700-lalsliberaler som Charles James Fox och William Wilberforce! Rösta ner Burenstam-moralen!

Som andra ledamöter av vpk:s riksdagsgrupp deltog jag i demonstrationen mot Milton Friedmans Nobelpris. Vi gick där i kylan och snö-gloppet Förbi oss gled limousinerna med statsråd och medlemmar ur Stockholms överklass. Sällan har jag känt vilken avgrund som skilde oss frän dessa feslklädda hyllare av fascislregimens tjänare och lakejer. Och jag kan säga regeringspartierna så här: Ni kan genom alt vinna voteringen i dag ytterligare förlänga folkens befrielsekamp mol fascismen, påtvinga den ytterligare offer. Ni kan till en tid hjälpa den beslående ordningen i Lalinamerika all hålla sig vid makt Men ni skall minnas all er ordning är byggd pä sand. De latinamerikanska folkens kamp och de arbetandes internationella solidaritet skall lill slul krossa den. Och del skall vara historiens dittills största civilisatoriska framsteg.

Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen om avslag på förslaget atl regeringen skall slula avtal med Interamerikanska utvecklingsbanken och avslag pä förslaget om tecknandet av aktier i ett aktiebolag för export av tjänster till u-länder.

Hen SIEGBAHN (m):

Herr lalman! Vi behandlar i dag en fråga - eller rättare sagt några frågor - som redan under den gångna våren har vållal en kraftig debatt såväl i riksdagen som i massmedia, nämligen regeringens förslag om exportfrämjande åtgärder belräffande u-länder. Några remissinstanser och en del skribenter har ställt sig kritiska till propositionens uppläggning och innehåll.

Med anledning härav skulle jag först vilja göra ett allmänt konstaterande och några historiska anmärkningar. Jag tänker inte som herr Svensson i Malmö gå tillbaka till slavhandeln och hela det moderna imperialistiska samhällets uppkomst och utveckling. Jag nöjer mig med atl gå något år tillbaka i liden.

Del är vid det här laget känt och omvittnat att de första utkasten till den promemoria pä vilken proposilionen baserar sig gjordes redan på hösten 1975, sålunda under den dåvarande socialdemokratiska handelsministerns och regeringens tid. På våren förelåg en särskild promemoria innehållande de olika förslagen. Denna underställdes regeringen i juni 1976 av handelsministern och godkändes vid ett lunchsammanträde. Senare påståenden om atl promemorian skulle ha varit av något slags oförbindlig karaklär för regeringen och i all synnerhet handelsministern strider totalt mot tekniken inom regeringskansliet, och det är därför klart atl den socialdemokratiska regeringen vid denna tidpunkt anslöt sig till promemorians innehåll. Etl sådanl förhållande utesluter självfallet inle att en regering senare genom synpunkter som framkommer vid remissbehandling kan anse det lämpligt eller nödvändigt atl ändra ståndpunkt helt eller delvis.

Vad historiken beträffar skall jag här bara tillägga att regeringen beslöl uppskjuta remissutsändningen av promemorian till efter valet. Den nya regeringen gjorde efler sitt tillträde endast smärre formella ändringar i promemorian och sände därefter ut den på remiss. Med det här anförda vill jag endasl ha sagt att den kritik som eventuellt kan riktas och har riktats mot promemorians innehåll, som i alla väsentliga drag överensstämmer med propositionen, i lika hög grad drabbar både den gamla och den nya regeringen. Man kan här instämma i vad Olle Wästberg i Stockholm nyss sade om att herr Svanberg i någon mån är ute i ogjort väder, när han nu plötsligt tar till dessa brösttoner mot den proposition som vi i dag behandlar.

En diskussion om och analys av problemställningarna kan lämpligen indelas i handelspolitiska, biståndspolitiska och utrikespolitiska aspekter. Vad de förstnämnda beträffar har industriverket svarat för ett ganska märkligt remissyttrande. Styrelsen har inte behandlat frågan, utan svaret har undertecknats av verkschefen, och man har en känsla av att föredraganden spelal en väsentlig roll för dess utformning. Det sägs i yttrandet all det inte finns några "speciella omständigheter i den nuvarande konjunktursituationen som skulle påkalla extra ordinära åtgärder som t. ex. exportstöd". Därefter konstateras att del nuvarande underskottet

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

i betalningsbalansen de senasle två åren beror pä högre koslnadsslegringar i den svenska industrin än utomlands men att detta kan rättas lill, exempelvis genom en ändring av växelkurserna. Däremot är "de föreslagna exporlslimulerande åtgärderna klart olämpliga för del enda syfte som utredningen anger, nämligen att förbättra betalningsbalansen". Sedan sägs i samma andedrag att en ökning av den svenska exporten till u-länderna rimmar illa med dessas krav pä ökad andel av världens industriproduktion och atl man i stället skall satsa på alt göra den im-porlkonkurrerande svenska industrin effektivare i förhållande till främmande utländska producenter. Logiken är inle oantastlig.

I såväl detta yttrande som en del andra uttalanden framförs kritik mol atl de berörda exportfrämjande åtgärderna inte satts in i elt totalt samhällsperspektiv. Den frågan var också herr Svanberg inne på. En skribent har exempelvis hävdat att det skulle vara mer lönande att direkt dela ul del begärda beloppet för inträde i den latinamerikanska utvecklingsbanken, IDB, till löntagare i utsatta svenska industrier. Det är klart atl önskemål av denna typ om utredning och övergripande poliliska synpunkter kan framställas. Syftel med den ursprungliga promemorian och den efterföljande propositionen har emellertid aldrig varit atl göra en omfattande totalinveniering och lotalanalys av hur en exakt prioritering av insalser i syfte alt förbättra den svenska betalningsbalansen skulle gestalta sig. Syftet har varit begränsat till ett konstaterande av att vår export till u-länderna visserligen visat en glädjande stegring men alt del är naturligt, atl denna väsentligen skulle kunna öka i takt med att dessa länders standard och utveckling förbättras. Detta är således en problematik som i sig ligger vid sidan om biståndspolitiken men som självfallet icke på något sätt behöver stå i motsättning till den.

Man kan väl också konstatera alt det relativt sällan, åtminstone i skriftlig form, förekommer en genomförd analys av hur även mycket stora budgetbelopp alternativt skulle kunna användas och hur ett optimalt resultat skulle kunna se ul. Och man måste ha klart för sig att de åtgärder vi i dag behandlar rör sig om förhållandevis små belopp.

Flera av de förslag som framlagts i propositionen möter inga gensagor, och det finns därför ingen anledning för mig att i dag ta upp tiden med dem. Det gäller exempelvis trilaterala avtal och viss ökning av personal som utomlands skall befordra svensk export på u-länderna.

I proposilionen diskuteras ett förslag om att ell särskilt akliebolag bör bildas, som på kommersiell basis lill u-länderna skall kunna slälla svenska tekniker och know-how till förfogande. Del framhålles atl ett sådanl aktiebolag antingen kan vara helstalligl eller ägas av staten och näringslivet tillsammans. På denna punkt har socialdemokraterna, som herr Svanberg nyss utvecklade, inlämnat en reservation, nr 2, och krävt att bolaget bör vara helstalligl. Flera synpunkter kan framföras till förmån för denna uppfattning, men utskottets majorilet har stannat för atl icke i denna fråga binda regeringen. Det centrala är, som herr Wästberg i Stockholm också underströk, att man får en flexibel, obyråkralisk or-

ganisalion, där näringslivels kunskaper kan komma lill rätt användning. Alla partier är nämligen överens om atl en sådan "leknikerbank" skulle vara av stort värde. Del är mot bakgrund av tidigare erfarenheter mycket önskvärt alt ett helstalligl bolag inte skulle prioritera statliga organ, ulan att man verkligen gjorde en objektiv prövning av hur teknisk hjälp bäst skulle kunna utformas i praktiken.

Del är självfallet att en sådan organisation måsie intimt samarbeta med SIDA. SIDA engagerar ju redan i dag tekniker i samband med sina biståndsprojekt och har lång erfarenhet av dessa problem. En möjlighet är att all leknikeranskaffning koncentreras lill det nya bolaget och att i den mån denna ligger inom ramen för biståndsverksamheten kostnaderna ersattes av SIDA.

Den fråga som mest intresserar såväl remissinstanser som den allmänna opinionen är etl eventuellt svenskt medlemskap i IDB, Interamerikanska utvecklingsbanken. Delade meningar har rått såväl om de kostnader medlemskapet medför som om de handelspolitiska vinster som skulle uppstå.

Vad kostnaderna beträffar har kritik framförts mol att proposilionen inle innehåller en speciflcering av kostnaderna, utan att man t. v. endast begär elt anslag på 6 milj. kr. I och för sig kan man förstå dessa synpunkter. Sverige beflnner sig emellertid här i en speciell situation. Med-lemskoslnaden för icke regionala medlemmar är nämligen en förhandlingsfråga, och det är sålunda först sedan förhandlingar med banken slutförts som man klart kan redogöra för dels hur stora kostnaderna blir, dels i vilken mån och i vilken takt de skall inbetalas. En del av beloppet torde vara garantikapital, som kanske aldrig behöver utbetalas. Vanligen brukar en regering först förhandla med en främmande stal eller internationell organisation i hithörande ting och därefter underställa riksdagen resultatet med alla fakta och siffror. Situationen när det gäller medlemskap i IDB är ju här i Sverige något annorlunda, och enligt min uppfattning är det därför både naturligt och välkommet att frågan om upptagande av förhandlingar först diskuteras i riksdagen, så att denna inle i stället mer eller mindre ställs inför fullbordat faktum. Del har alltså haft lill konsekvens alt man inte i propositionen kunnal ge några definitiva siffror om kostnaderna för ett medlemskap.

Proposilionen innehåller tvä slag av kostnadsberäkningar: dels de kontanta belopp som under årens lopp kan komma att inbetalas till banken, dels en kalkyl över de räntekostnader för Sverige som medlemskapet innebär. Nu har det på en del håll, bl. a. i den socialdemokratiska motionen 1489, sagts alt en sådan ränlekostnadsberäkning är främmande för svenskt budgetarbete och alt man där brukar återge de direkta utgifterna även om vissa delar av dem senare kan komma att återbetalas. Delta är naturiiglvis alldeles rikligl, men samtidigt har man på olika håll krävt en total samhällelig kostnadskalkyl för medlemskapet, och i det sammanhanget är den redovisade räntekostnaden självfallet relevant.

Jag skall inte ägna mig åt en detaljexercis beträffande de troliga årliga

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

kostnaderna för medlemskapet. De ligger under alla förhållanden på en i jämförelse med mänga andra budgetposter relativt låg nivå, vare sig årskostnaden håller sig, som antydes i budgeten, till omkring 6 milj. kr. eller 15 å 16 milj. kr., så som förmodas i den socialdemokratiska molionen. LO och TCO har t. o. m. dragit till i sina remissyttranden med uppgifter kring 30 milj. kr., vilket är helt orealistiskt. Man bör i delta sammanhang observera att riksdagen redan lidigare i år beslutat om etl bidrag på över 48 milj. kr. till den afrikanska utvecklingsbanken och utvecklingsfonden och omkring 15 milj. kr. lill dess asiatiska motsvarighet, vilka har samma uppgifter som IDB.

Den andra frågan är vilken effekt pä den svenska exporten medlemskapet kan få. Här har i debatten förekommit rimliga såväl som totalt ovederhäfliga analyser, optimistiska och pessimistiska uttalanden. Vad som aktualiserat frågan om svenskt medlemskap i IDB är atl en förutsättning numera för att företag skall fä vara med och lämna offerter om investeringar inom IDB:s verksamhetsområde är att vederbörande land blivit medlem av banken. Detta har föranlett samtliga industriländer i Västeuropa ulom Sverige och Norge att ansöka om medlemskap. För Norges del avvaktar man, såvitt jag förstår, utgången av dagens debatt här i kammaren, innan man själv tar ställning.

Från bankens instiftande 1959 fram t. o. m. 1975 kunde europeiska industriförelag delta i offerllämnandet men då endast inom ramen för de krediter som respektive länder genom slalen eller banksystemet lämnade för de berörda investeringsprojekten. Sverige har under dessa år lämnat en statlig kredit på 5 milj. dollar och bankkrediter på drygt 100 milj. kr. Trols dessa för alla initierade kända förhållanden hävdar TCO:s utredningssekreterare i en tidningsartikel alt Sverige under de gångna 15 åren endast fält exportera för sammanlagt 32 miljoner dollars värde inom ramen för IDB:s investeringsprojekt. Herr Svanberg har i dag okritiskt och utan all närmare ta reda på förhällandet upprepat detta. Författaren lar sedan det som bevis för att någon slörre ökning av Sveriges export genom medlemskapet inte kunde komma lill stånd. Vidare gör han en jämförelse mellan den export olika europeiska länder under de gångna åren haft i fråga om IDB-projekt och de belopp samma länder kommande är skall betala som medlemsavgift i banken. Han finner då alt kostnaderna ibland varil högre än den tidigare exporten. Del är självfallet totalt irrelevant att göra jämförelser av denna typ, en jämförelse som också herr Svanberg i dag gjorde.

En nationalekonomisk författare uttrycker i sin lur förvåning över förhoppningarna atl de sydamerikanska ländernas import av investeringsvaror skulle stiga så snabbt som planerna ger vid handen och framför alll atl Västeuropa skulle få så stor del av denna stegring mot bakgrunden av de latinamerikanska ländernas välkända brist på valutor. Experterna är emellertid ganska eniga om att investeringar i vilka IDB medverkar under den närmaste treårsperioden kommer att uppgå till ell belopp av 60 å 65 miljarder kronor, dvs. omkring 20 miljarder per är. Del är na-

turliglvis oerhört svårt att vela hur stor del av dessa investeringar som kan länkas falla på Sverige. Det är kanske inte bara renl ekonomiska överväganden om vad som är billigast som kommer alt fälla utslaget, utan del kan komma in s. k. ovidkommande moment också.

I proposilionen har man en kalkyl, baserad på all Sverige skulle få ungefär lika stor procentandel av investeringarna som när det gäller investeringar genom Världsbanken, dvs. 2 ä 2,5 %. Detta skulle ge en export på 400 ä 500 milj. kr. per år. Industriförbundet har i stället genom överiäggningar med sina medlemsförelag fåtl fram en kalkyl om atl enbart de fem största exportörerna räknar med ett exporlbortfall lill Latinamerika på sammanlagt 400 ä 500 milj. kr. om året, om inle Sverige blir medlem, eller kanske rättare sagt en ökning på 400 eller 500 milj. kr. om Sverige blir medlem.

Det är visserligen sant som den av mig nyss omnämnde skribenten framhåller alt Lalinamerika i stort sett har ont om främmande valutor, men om nu en kraftig investeringsökning skall äga rum dels genom medlemsbidrag från Västeuropa, dels genom därpå stödda internationella obligationslån, är det inte möjligt att genomföra de önskvärda investeringarna annat än genom att vända sig lill i-länderna. Och man kan tillägga alt Sverige kanske är speciellt skickat alt leverera de produkter som Lalinamerika behöver för sin uppbyggnad. Konkurrensen om dessa leveran.ser kommer inle i främsta rummet att stå mellan latinamerikanska och västeuropeiska leverantörer ulan mellan västeuropeiska och nordamerikanska.

Sedan har den invändningen gjorts atl den svenska exportökning som kommer till stånd kanske i sin tur innehåller 30 ä 40 96 importerade halvfabrikat och liknande. Ja, nästan alla svenska exportvaror innehåller en viss procentandel import Detta är sålunda ingenting speciellt för exporten till Sydamerika. Däremot tror jag man kan hävda alt de produkter som del här gäller, t ex. L M Ericssons telefonmaieriel, har en förhållandevis myckel lilen utländsk beståndsdel.

Vad beträffar de handelspolitiska aspekterna vill jag också la upp ytterligare en fråga. I sill märkliga remissyttrande betraktar chefen för industriverket medlemsavgiften till IDB - och förmodligen handelsrepre-senlationens utökning - som en subvention och hävdar att departementspromemorian "inte motiverar varför subventioner över huvud laget bör utgå" samt att del är "risk för alt subventioner av den föreslagna typen endast leder lill godtyckliga inkomstfördelningar från skattebetalarna lill vissa privata företag". Författaren har förmodligen på den sista punklen menat inkomstomfördelningar. Och visst motiveras medlemsavgiften till IDB. Del sägs ju klart att den aren förutsättning för en årlig exportökning på kanske 400 ä 500 milj. kr.

Sedan är det en annan sak i vilken ulsträckning man skall - och tekniskt kan - belasta industrin för tjänster eller verksamheter från statsförvaltningens sida. Förhoppningsvis drar exportindustrin fördel av våra ambassaders handelsverksamhet utomlands, och så gör också mycken annan

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

statlig verksamhel, exempelvis forskningen, men tekniska och andra skäl har lett lill slutsatsen att det inte är lämpligt att särskilt debitera sådana kostnader på olika förelag.

Beträffande "omfördelningspåslåendel" kan mänga frågetecken sättas. Del må här räcka att nämna atl en exportökning och en därav följande sysselsättningsökning i Sverige även ger slalen ökade skatteinkomster och sålunda inte alls drabbar skattebetalarna. Det kan tvärtom bli en minskad skatt, om detta projekl får den lyckosamma utgång som man hoppas.

Så är det en liten punkt till som jag vill någol beröra. Det har sagts alt delta inte kan få någon effekt i nuvarande konjunkturläge. Det är riktigt Det tar en tid innan sådana här projekl mognar. Del kan dröja etl par är. Och då, har en ekonomisk författare sagt, kanske vi har full sysselsättning även inom exportindustrin. I sä fall konkurrerar dessa stödda projekt i Sydamerika med andra exportmöjligheler, och här har inte gjorts någon kalkyl över om det då är värdefullt att gå med. Detta är en ovanlig uppfattning. Här har vi nu en situation där vissa exportindustrier tvingas eller önskar minska sin arbetsstyrka, och om exportindustrin och andra företag då ser att det blir en ökad efterfrågan i världen, så ligger det ju precis i linje med det ekonomiska system vi har atl de drar till sig arbetskraft som ibland genast, ibland efter en viss utbildning, kan få sysselsättning. Ett sådant argument att vi plötsligt skulle stå i en situation där exportföretagen inle kan exportera mera är därför enligt min uppfattning någol orealistiskt Men under förutsättning atl riksdagen bifaller propositionen och utskottets hemställan i näringsutskottets förevarande betänkande nr 47 kan vi först om några år få tillfälle att konstalera i vilken utsträckning dessa olika kalkyler häller streck.

Mol medlemskap i IDB har anförts en del icke-kommersiella synpunkter. Det har t. ex. sagts atl detta medlemskap förmodligen, i motsats lill medlemskap i de afrikanska och asiatiska bankerna, inte skulle kunna motiveras av svenska biståndspolitiska skäl eller inte ligger i linje med svensk biståndspolitik. Jag skall inte i detta kanske redan alltför långa anförande återge de ganska kända argument som har framförts i detta hänseende utan endasl understryka propositionens förhoppningar att förbättringar och förändringar i IDB:s verksamhet efter hand kan komma till stånd.

Jag håller det ingalunda för uteslutet att den nye amerikanske presidenten kommer att anse det med amerikanska intressen förenligt att medverka lill ändringar i IDB:s röstprocedur. Men man skall inte inbilla sig att formella röslregler behöver vara avgörande för hur olika läneärenden i realiteten kommer att behandlas i IDB efter tillkomsten av etl stort antal västeuropeiska medlemsstater. Jag tror att herr Svanberg i sitt anförande nyss helt förbisåg hur det går lill i sådana sammanhang. Jag håller det för mycket troligt atl västeuropeiska synpunkter beträffande utlåningspolitiken i IDB kommer alt få effekt vare sig vi har en viss rösträtt eller inte.

I detta sammanhang vill jag allmänt tillägga atl åtskilliga av de stater i Västeuropa - det berörde också herr Wästberg i Stockholm - som har gäll med i IDB under de senaste åren har socialdemokratiska regeringar och att under alla förhållanden inget enda socialdemokratiskt parti i Europa ulom del svenska - och det sista gäller blott i dagens oppositionsläge; det gällde inle för etl år sedan - har gått emot medlemskap i IDB.

Jag skulle ytterligare vilja göra den anmärkningen alt del faktum alt en viss verksamhel, som den som förekommer i IDB och som inte alltid följer svenska biständspolitiska linjer, självfallet inte utesluter att investeringarna kan ha en bisländseffekt och medverka till en utveckling av vederbörande investeringsland. Det är väl nästan undantagslöst så att en investering skapar grundval för en vidareutveckling av landet.

Nå, frågar en del opponenter, men stöder man inte då en regim om man medverkar i en bank av denna typ? Innebär det inle i realiteten alt man försenar eller förhindrar en ulveckling i demokratisk eller annan riktning?

Nej, det vet vi inle mycket om. Det finns ingenling bevisat i det avseendet. Den som efterlyst en djupanalys av hela denna fråga kunde lika gärna ha efteriyst en analys av vad del har för effekt på etl land om dess ekonomiska ulveckling går snabbare än i elt diktatoriskt land. Det är inle alls självklart att man därmed försenar en demokratisk ulveckling resp. påskyndar en sådan ulveckling om man inte medverkar lill investeringar.

Tror någon att t. ex. Lisnavevarvet i Portugal, som finansierades delvis med svenska pengar, försenade den demokratiska utvecklingen i Portugal? Jag tror inte man kan hitta något samband. Och finns det något samband har det kanske rakt motsatt verkan.

Ta som exempel Spanien. Vad tror ni det hade haft för effekt på den utveckling mot demokrati som vi nu med stor glädje ser börjar spira, om vi hade fortsalt med blockad av apelsiner och andra spanska produkter, om vi hindrat turister frän alt resa till Spanien, jämfört med den utveckling som nu har ägt rum där?

Min uppfattning är - men del kan jag inte vetenskapligt belägga i ett sådant här kort anförande - atl höjd standard, ökade möjligheter för folkel atl skaffa sig inkomster, även om det inle sker precis i den takt och i de former som vi önskar, ger människorna möjligheter att delta i politisk verksamhet. Det skapar ett intresse hos regeringen - i detta fall den spanska - att delta mer i det europeiska samarbetet, när man ser vilka ekonomiska fördelar det har.

Man kan sålunda myckel väl hävda alt genom atl medverka lill en bätlre ekonomisk utveckling bl. a. i Lalinamerika, påskyndar man en allmän ulveckling. Det finns lika goda skäl att anföra för den ena som för den andra ståndpunkten.

Med det sagda, herr talman, vill jag yrka bifall till näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 47, vilket innebär avslag på reservationerna 1 och 2.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill endast bemöta en punkt i herr Siegbahns förunderliga inlägg. Herr Siegbahn säger alt denna proposition bygger på en departementspromemoria som tillkom under den socialdemokratiska regeringen, och han försöker göra det till något märkvärdigt alt jag kan gå emol propositionen ändå.

En regering måsle självklart fä väldigl många ulredningar i sin hand, genomföra många undersökningar som sedan aldrig leder till atl man gör en proposition av dem. Jag hoppas alt den nuvarande handelsministern sysslar med all utreda många ting. Jag skall inte göra honom ansvarig för annat än det som han sedan för lill riksdagen i propositioner. Så var del med den saken; man måsle utreda många ting.

Men sedan säger herr Siegbahn någonting ännu mer förunderligt Han påslår atl det är klart alt om den socialdemokratiska regeringen hade suttit kvar hade den fört fram precis samma proposition som den som nu framlagts. Obestyrkta påståenden om vad andra människor skulle göra brukar vi i vardagslag kalla för sladder och skvaller, herr Siegbahn! Sådant hade jag hoppats att vi skulle slippa syssla med i riksdagen.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del finns en genomförd metod i den här debatten, och del är atl regeringssidan vill stycka sönder frågeställningen i små tekniska och administrativa delaljer, så atl själva den djupgående politiska och moraliska huvudfrågan försvinner.

Och så kommer herr Siegbahn efteråt och säger: Vi vet inte vad olika investeringar skulle fä för effekt på den sociala och politiska utvecklingen.

Men det är ju jusl del vi vet! Del vel också ni som sitter på regeringsbänken i själ och hjärta. Poängen är just atl ni sympatiserar med det system som skall understödjas av den här banken. - För del är ju inle sä, att investeringarna är obestämda eller atl de kan förutsättas vara obestämda eller neutrala lill sina effekter eller kan fä effekter än hit och än dit Om man inle är fullständigt blind ser man atl de ingår i etl myckel genomfört och väl uppbyggt diktatursystem för nedtryckande av folken. De ingår i elt system som har applicerat Milton Friedmans folkfieniliga ekonomiska politik, som har skapat massfattigdom, som systematiskt nedtrycker människorna ekonomiskt, som systematiskt nedskär deras levnadsstandard, som systematiskt skapar massarbetslöshet, som drastiskt skär ned alla sociala avgifter som eventuella tidigare liberala och progressiva regimer i de länderna infört, som beskyddar de multinationella bolagens och de amerikanska koncernernas makt, som slår vakt om utplundringen av dessa länders naturresurser, som upprätthåller polisiära och miliiära system, som slår sönder varje fri fackföreningsrörelse och som dagligen utsätter frisinnade, liberaler, socialister och kommunister för grova maktrepressalier! Del är ju detta system som ni vill, understödja; och del är del som den moraliska frågan gäller!

Ft o. m. 1974 och fram t o. m. 1976 har IDB till Pinocheljunlan i

Chile beviljat sammanlagt 238 miljoner dollar. Under Allendes tid beviljade banken inle elt enda öre. Strax före Allendes makttillträde beviljades ca 11 miljoner dollar i etl län - och det gick lill två privata universitet, som tillhörde de centra från vilka CIA konspirerade mol den valda regeringen och den valde presidenten och förberedde den blodiga kupp som har lett fram lill det syslem som ni nu vill understödja. Jag frågar herr Siegbahn som representant för regeringspartierna: Hur kan ni i valkampanjen 1979 slå inför Sveriges folk, Sveriges fackföreningsrörelse och arbetarrörelse och säga att detta är rätt, alt delta är en gärning som gagnar framsteg och folkens frigörelse?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Svanberg skulle jag vilja säga alt jag självfallet inte har påståtl någonting om vilken proposition en socialdemokratisk regering skulle ha framlagt Jag sade tvärtom i milt yttrande att när remissyttranden på en departementspromemoria kommer in kan de föranleda ändringar i regeringens ställningstagande. Vad jag yttrade mig om var att den promemoria som den tidigare handelsministern färdigställde och godkände - en handelsminister skickar ju inte ut promemorior som han inle gillar i sig; så mycket vet jag frän mina 30 år i statstjänst - överensslämmer med den promemoria som den nya regeringen sedermera, efler valet, skickade ut. Delta är allt jag har påstått på den punkten.

Herr Svensson i Malmö vill jag fråga: Menar verkligen herr Svensson i Malmö atl moderata samlingspartiet, jag personligen och de borgerliga partierna i regeringen skulle önska skapa massarbetslöshet, sänka levnadsstandarden och skapa polisvälde världen runt? Jag tycker inte atl sädana påståenden - inte ens om de är framförda i en mycket elegant form, som jag inte på något sätt kan nå upp till själv - ens förtjänar all bemötas.

Vi kanske inte skall gå in på en sifferexercis om de län till Chile som beviljades lidigare och som utbetalades under Allendetiden. Det skulle ta en kvart att utveckla de olika synpunkterna.

Men jag skulle vilja bemöta en sak som kommit fram i den här debatten. Del har sagts atl lånen ges lill hälften - del framfördes av herr Svanberg - lill de rikare av de i och för sig förhållandevis fatliga länderna i Sydamerika. Man måste göra vissa distinktioner, herr Svanberg. Del är rikligt atl 50 96 av länen totalt har beviljats till de rikare länderna, men dessa har å andra sidan tvä tredjedelar av befolkningen, så per capita är del en mycket mindre del av lånen som gäll dit Viktigare än del är kanske följande. Banken har två verksamheter. Den ger dels lån på vanliga kommersiella villkor - del är hälften av lånen - dels lån frän den lill banken anslutna fonden. Del är s. k. mjuka lån med myckel kraftiga räntesubventioner. Om vi ser på den fördelningen visar del sig att en stor del av de kommersiella lånen gått lill de rikare länderna, som dock i flera avseenden icke är rika och ingalunda är det jämfört med Sverige och

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

andra västeuropeiska länder, medan 80 eller 85 % av de mjuka lånen gått till de fatligasle av de falliga länderna i Sydamerika. Del lycker j-dg 'är ell mer centralt faklum.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Siegbahn frågade med lite darr pä stämman om jag verkligen ville beskylla regeringspartierna, enkannerligen moderata samlingspartiet, för alt önska polisvälde i Chile, Argentina, Brasilien osv. Det är svårt att svara på den frågan, herr Siegbahn, därför att ni lalar ju inle själva om i klartext vad ni önskar. Ni styckar ju sönder alltihop, sprider dimridåer, talar om administrativa små detaljer, lar inte ställning till den politiska, ideologiska och moraliska frågan. Jag kan bara svara på elt sätt: Objektivt sell är det sä atl IDB grovt diskriminerat progressiva och liberala regimer och klart gynnat reaktionära och fascistiska. Vill man dä gynna IDB kommer man ju i den situationen att man gynnar de fascistiska regimerna.

Den chilenska ekonomiska poliliken liksom motsvarande ekonomiska politik i en rad andra latinamerikanska fascislländer eller reaktionära diktaturer, som kommer alt understödjas genom IDB:s verksamhet, är ju en medveten polilik för atl skära ner de faltiga folklagrens levnadsstandard, skära ner de sociala utgifterna, hålla elt stort mått av arbetslöshet som ett instrument i den ekonomiska politiken, förhindra jordreformer, skydda de multinationella förelagens utplundring av naturresurser. Det ingår ju i den Milton Friedmanska filosofi som tillämpas på olika håll i de stora latinamerikanska staterna och specifikt i Chile. Detta är ett faklum. Ni kan väl inte säga att ni inte kan ta ställning till detta? Jag ställer frågan till er - del är ni som skall förklara. Är ni överens med andra om att befrämja dessa objektiva effekter, som kommer alt befrämjas av att ni röslar för medlemskap i banken?

Jag har inte anklagat er för alt ni har en fascistisk moral. Vad jag har anklagat er för är alt ni inle har någon moral alls.

Hen SIEGBAHN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Del verkar som om herr Svensson i Malmö inle har läst utskottsbelänkandet.

Helt allmänt vill jag säga alt vi hälsar med tillfredsställelse inom alla regeringspartierna den demokratiska utveckling som ägt rum i såväl Portugal som Spanien. Vi önskar och hoppas atl en liknande utveckling i - ibland återgång till - demokratisk riktning kommer alt äga rum i Sydamerika. Men vi bestrider att en sådan utveckling skulle försenas eller försämras pä grund av ett svenskt medlemskap i banken. Jag vet inle hur man skall förklara det mera tydligt för att herr Svensson skall förstå. Del finns dessutom klart uttalat i utskottsbelänkandet

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Regeringens beslut att föreslå svenskt medlemskap i IDB rubriceras visserligen som en exportfrämjande åtgärd, men del innebär samtidigl ulan minsta tvivel en klar utrikespolitisk markering. Tillsammans med den drastiska avvecklingen av utvecklingssamarbetet med Cuba kommer IDB-medlemskapet all betyda en ny svensk Latiname-rikapolitik - långt lill höger om den som Sverige tidigare fört. Allmänna exportprognoser får nu styra vår utrikespolitik gentemot den latinamerikanska kontinenten. Annat avfärdas som ickekommersiella synpunkter. Den moderate handelsministern och de privata storföretagen anger inriktningen av den svenska utrikespolitiken i denna del av världen.

I höstas sade centerns utrikesminister alt svenskt medlemskap i IDB inte var aktuellt Folkpartiets biståndsminister stod här i riksdagen och gjorde liknande uttalanden. Men moderalerna har - livligt understödda av Industriförbundet - visat sig slarka nog alt driva igenom sin uppfattning.

Interamerikanska utvecklingsbanken skapades av USA i slutet av 1950-talet USA har också varit den ojämförligt största bidragsgivaren. IDB:s huvudkontor med över 1 100 tjänstemän ligger inte i Latinamerika utan i Washington och skall så göra enligl bankens stadgar. 1 Latinamerika har banken bara omkring 450 tjänstemän utplacerade. Administrationen kostar ca 300 milj. kr. per år. USA dominerar banken helt. Man kan därför ulan överdrift säga alt IDB fungerar som etl av instrumenten för USA:s Latinamerikapolitik. Det avspeglades bl. a. i bankens utlåning under 1972 och 1973. Då fick Chile inga nya lån. Men när Allende väl störtats fiödade nya IDB-lån över Pinocheljunlan. I IDB:s årsrapport för 1975 är bankledningen cynisk nog att fälla en tår över oredan i Chiles ekonomi under åren 1971-1973, som förklaras vara en följd av knappheten på utländsk valuta - något som IDB själv hjälpt till atl skapa.

Nu säger herr Siegbahn i dag att han behöver en kvart på sig för att utreda den här saken. Han är alltså beredd att ta IDB-ledningen i försvar på den här punkten. Det är politiskt så intressant alt jag är säker på att kammaren är beredd atl ge herr Siegbahn 15 minuter i slutet av denna debatt för att utreda sammanhangen mellan IDB och Allende-regeringen.

USA är sedan några år mycket angeläget att få med andra västliga industriländer i IDB. Avsikten är atl lätta den ekonomiska börda som IDB utgör för USA:s skattebetalare. Bankens procedurregler är emellertid så utformade all små västeuropeiska länder som Sverige inle kan få någol som helst inflytande över IDB:s utlåning. Därför är del smått patetiskt när den borgerliga majoriteten lalar om hur Sverige som medlem i IDB aktivt skall verka för förändringar som främjar social och ekonomisk ulveckling samt ökad demokrati i Lalinamerika. Om den nya svenska regeringen verkligen har den målsättningen för Sveriges Latinamerika-politik, då är nog medlemskap i IDB en av de sämsta metoderna för att nå målet.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

De borgerligas försök i näringsulskottel att skriva en villkorsparagraf

- där del sägs: "Om bankens politik inte blir sådan atl den befordrar

långsiktiga förändringar i positiv riktning bör detta, , föranleda att

medlemskapet omprövas." - ja, det är ingenting annat än en illusion. Och del inser nog också de flesta i själ och hjärta. Formuleringens ändamål lär enligt uppgifi i pressen vara att rädda 14 centerröster här i kammaren. Del krävs inte mycket fantasi för alt räkna ul vad del skulle bli för konsekvenser för svensk handel och svenskt företagande i Latinamerika, om Sverige in på 1980-talet deklarerar sitt utträde ur IDB med motiveringen alt vi funnit atl banken inte verkar för social och ekonomisk utjämning och ökad demokrati. Det vore intressant om någon av de 14 centerpartister, som lär ha skrivit brev till regeringen i den här frågan, före voteringen här i dag ville försöka reda ut hur del problemet skall klaras.

Till den retorik som skall rättfärdiga det svenska medlemskapet hör också fromma förhoppningar om all president Carters intresse för de mänskliga rättigheterna skall förändra Latinamerika och IDB:s verksamhet. Nu flnns det sedan elt år en restriktion som säger alt USA:s representant i banken skall gå emol lån lill länder som systematiskt och grovt kränker de mänskliga rättigheterna. Del har inte hindrat IDB alt bevilja Chilejuntan nya stora lån. Det är bara tomt prat - för jag vill inte beskylla herr Hernelius och andra för naivitet - när man som utrikesutskottets borgerliga majoritet knyter "betydande förhoppningar" till en sinnesförändring i USA. Ansvarel för mycket av det poliliska och ekonomiska elände som råder i Lalinamerika ligger ju hos USA:s regering och de nordamerikanska storföretagen. Svenska strävanden all slödja social och ekonomisk utjämning och ökad demokrati i Lalinamerika bör naturligtvis helst söka undvika atl la omvägen via USA-kontrollerade bankkontor i Washington.

All IDB-medlemskapet nu blir en realitet beror främst pä atl centerns riksdagsgrupp på ett mycket märkligt säu helt enkelt struntar i sill partis kongressbeslut. Sä sent som i juni 1976 - för mindre än etl är sedan

- beslutade centerpartiet på sin riksstämma i Ystad alt säga nej lill elt
svenskt medlemskap i IDB. Eftersom en del centerpartister i den all
männa debatten försökt bortförklara sin helomvändning med diverse
egendomliga tolkningar av det här beslutet kan det vara skäl att här
ciiera riksstämmans beslul. Det formulerades som elt svar på en motion
som föreslog IDB-medlemskap för alt främja svensk export. Jag ciierar
partistyrelsens yttrande:

"Sverige är inte medlem i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Hittills har medlemskap i banken varil begränsat lill regionens länder, men lill följd av en stadgeändring torde under år 1976 tolv i-länder utanför regionen komma alt ansluta sig till banken. Regeringen har ställt sig avvisande lill alt engagera svenska biståndsmedel genom ett svenskt medlemskap, då bankens beslutsstruktur och ullåningspolitik i väsentliga avseenden ansetts avvika från vad som bedömts förenligt med mål och principer för det svenska utvecklingssamarbetet Sålunda har under 1970-

talet en stor del av bankens utlåning varit koncentrerad till tre av de bäst ställda länderna i Latinamerika, nämligen Argentina, Brasilien och Mexico. Bankens utlåning till projekl avseende s. k. social infrastruktur (utbildning, bosläder, vattenförsörjning etc) har stadigt sjunkil. Sverige har vidare haft starka invändningar mol del för en internationell organisation unika förhållandet att etl enda i-land, USA, ensamt kan utöva vetorätt över beslul om utlåning från bankens specialfond.

Mot denna bakgrund finner partistyrelsen del inte lämpligt att för närvarande inleda svenskt samarbete med den Interamerikanska utvecklingsbanken. Om utvecklingen skulle visa all den Interamerikanska banken förändras i riktning mol vad som gäller för bl. a. den afrikanska - med bl. a. inriktning på de fattigaste länderna - finner partistyrelsen alt en samverkan med Interamerikanska banken kan övervägas."

Stämman beslulade bifalla partistyrelsens förslag.

Mellan centerns riksstämma i juni 1976 och februari 1977, dä Thorbjörn Fälldin signerade IDB-propositionen, kunde någon utveckling inom IDB i riktning mol ett ökat stöd till Latinamerikas fattigaste knappast registreras. Bland de länder som på senare lid fält ökade lån frän IDB finns däremot flera av de allra värsta förlryckarregimerna, som i sin ekonomiska polilik kraftigt missgynnar de fattigaste folkgrupperna.

Centerns statsråd har tydligen lyckats fä tyst på riksdagens 86 centerpartister, men de har ännu inle lyckats övertyga alla partivänner ute i bygderna. En ledarkommentar ur Ung Center nr 4 år 1977 får illustrera stämningsläget inom del största regeringspartiet:

"Kampen mot IDB-medlemskap går vidare. Här följer några av de CUF-distrikt som uttalat sej mol IDB:

Norrbotten, Jämtland, Västerbotten, Gävleborg, Ångermanland, Medelpad, Dalarna, Bohuslän, Göteborg, N:a Älvsborg, Skaraborg, Halland, S:a Kalmar, Kronoberg, Stockholms stad och län. ..

Ekumeniska u-veckan, en rad ideella organisationer och många lokala CUF- och cenlerpartiavdelningar har agerat mol svenskt engagemang i IDB.

När (re)agerar riksdagsledamöterna (c)?"

Om någon enda av riksdagens 84 centerpartister tänker reagera pä elt sätt som får någon betydelse så är sista chansen vid voteringen här i dag.

I mängden av uttalanden som visar atl den enhälliga riksstämmans beslut i juni 1976 fortfarande har många anhängare inom centern skall jag nöja mig med att ciiera ett som är riktal till oss riksdagsledamöter. Del antogs den 21 april i år vid Vi Ungas förbundsstyrelsesammaniräde:

"I Vi Ungas programförklaring uttalas, 'att det för Vi Unga är självklart atl alla folks seder och levnadssätt - deras kulturer - måste kunna leva vidare. Därför ska människorna i varje land själva få bestämma om sin egen framlid, ulan atl vara bundna lill främmande länder eller andra folks kulturer eller tro'.

Detta är precis vad som inte kommer att bli fallet genom IDB:s (In-

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

teramerikanska utvecklingsbanken) starka inflytande pä de latinamerikanska staterna. Genom sin verksamhet har IDB klart markerat vem man stöder. Banken är etl redskap för USA:s utrikespolitik i Latinamerika. Banken används för atl stärka USA-vänliga mer eller mindre fascistiska mililärjuntor. IDB kan alllsä ses som ett klart hinder för befrielsen av Latinamerikas folk.

Etl av många vaga argument i debatten har varil all fler latinamerikanska länder själva önskar Sveriges medlemskap. Men det är ju inte folket som gett uttryck för denna önskan, utan regimerna. Helt förståeligt tackar inle dessa regimer nej lill ytterligare pengar som förstärker för-tryckarsystemet. Frågan är också hur Sverige skulle kunna påverka med mindre än 1 procent av rösterna!

Om allt vårt tal om solidaritet med fattiga och förtryckta folk i tredje världen ska las pä allvar måste vi visa delta genom konkret handling.

Förbundet Vi Unga vädjar lill samtliga riksdagsledamöter atl besinna sitt ansvar. Kan man mena allvar med sitt solidaritetsarbete om man röslar för inträde i IDB, elt redskap för förtryck mot arbelare och bönder i Latinamerika?"

Här i kammaren finns ledamöter som lill helt nyligen hade ledande funktioner i centerns barnorganisation Vi Unga. Har de ingenling här i dag att säga förbundsstyrelsen i den organisation som de väl fortfarande tillhör?

Det har ofta sagts alt riksdagens debatter i plenum inte har någon effekt pä det faktiska beslutsfattandet Var och en av oss vet redan före debatterna hur vi skall rösta. Men debatterna under plena har en annan mycket betydelsefull funktion, nämligen att inför allmänheten redovisa de argument och motiv som väglett ledamöterna i deras ställningstaganden. Jag har tagit med dessa länga centercital i förhoppning om att åtminstone några av de centerpartister som för mindre än ett år sedan pä riksstämman i Ystad sade ett klart nej lill IDB här i dag öppet skall redovisa sina motiv för att nu lika klart och kompromisslöst säga ja till IDB.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till reservationerna.

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr lalman! Föregående talare har visat att han är mer intresserad av partipolitik än av själva sakfrågan.

Jag skall här själv deklarera varför jag kommer att stödja ulskottsmajoritetens förslag.

Genom den strukturomvandling som Sverige gått igenom efler andra världskriget har vårt näringsliv blivit alltmer beroende av import och alltså alltmer beroende av export för atl betala våra utländska skulder, för all fä balans i utrikesbelalningarna.

Enligt Svante Iger i Sekretariatels för framlidsstudier projektgrupp "Sveriges internationella villkor" står internationella svenska koncerner för över hälften av industriproduktionen i Sverige. I genomsnitt sker

nästan 30 96 av dessa företags produktion i dotterföretag utomlands. De utlandsproducerande koncernerna är dominerande i den svenska ekonomin. De svarade redan 1970 för 40 96 av den svenska indusirins sysselsättning och för ungefär lika myckel av dess förädlingsvärde. Svante Iger drar slutsatsen alt vårt välstånd är beroende av en trygg avsättning utomlands av svensk export. Detta innebär sårbarhet.

Dag Ahlander beskriver i samma framtidsstudieprojekt ett olustigl scenario, där Sverige är tvingat att slåss på de rikas sida i en tänkbar framtida konflikt med u-väriden, som kämpar för att få mänskliga förhållanden. Vi är då genom vårt stora beroende av utrikeshandeln i en ännu sämre situation än mänga andra i-länder och har alltså mycket liten frihet att medverka till en rättfärdigare värld.

När valde vi att bli så beroende? Om detta beroende är priset för välståndet, kanske det är för högt.

Har vi frihet alt välja framtid? Det finns andra tänkbara utvecklingsmönster, där "self-reliance", en större regional självförsörjning, gör länderna mindre beroende och därigenom fria atl stödja andra folks kamp för frigörelse. En sådan förändring av vårt lands näringsliv har emellertid föga gehör i dag, då de flesta sjunger frihandelns lov och ser ökad export som svaret på snart sagt alla problem. Vi skulle behöva en genomgripande analys av de handelssammanhang som vi är med i och en inträngande handelspolitisk debatt.

Debatten vi för här i dag visar tydligt vår dubbelmoral när det gäller förhållandel till våra medmänniskor i länder där många lever i fattigdom och förtryck. När vi tänker biståndspolitik å ena sidan är vi överens om alt vårt agerande skall bidra till större rättvisa, mänskliga rättigheter ål alla och en ekonomisk utveckling som är socialt acceptabel. Men när det gäller handel å andra sidan tycks inte samma villkor gälla.

I boken "Vad kan du och jag göra ät framtiden?", som jag sammanställt tillsammans med Emin Tengström, skriver Sven Lindqvist:

"--- våra förelag har samma krav som andra länders företag på gynn
samt investeringsklimat och politisk stabilitet

----- vi exporterar mänga varor som är så kvalificerade att bara ett

litet fåtal kan köpa dem - våra förelag blir därför som de flesta andra i-länders beroende av atl detta fåtals köpkraft upprätthålls."

I samma bok skriver Arne Bigsten:

"Under senare år har det- blivit allt mera uppenbart atl tillväxten

ofta varit kombinerad med växande klyftor mellan regioner och grupper inom de underutvecklade länderna. I en del fall har till och med den absoluta inkomstnivån för de fattigaste gäll ned.

----- Det finns en liten modern sektor - ofta med en stor proportion

utländskt kapital - till vilken investeringar och tillväxt är koncentrerade. Produktiviteten växer snabbt inom denna sektor, vilket gör atl den ger

en myckel begränsat bidrag till en ökning av sysselsättningen. På

landsbygden ökar därför irycket på den tillgängliga jorden, som dessutom är mycket skevt fördelad."

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

3 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Med eller utanför IDB handlar svenska företag sedan länge med Latinamerika, både med Argentina, Brasilien och Chile. Säo Paulo är enligt uppgift Sveriges Ijärde industristad. Vilken roll spelar vi där nu? Bidrar våra förelags agerande till att de faltigas och förtrycktas kamp för etl rättfärdigt samhälle underlättas? Kommer de produkter vi tillverkar de fattigaste lill godo i första hand, eller placeras de hos de redan rika i den moderna sektorn?

Hur länge skall vi tillåta handeln och affärer atl ha sin egen moral, frikopplad från det större sammanhang de medverkar i? Om vi nu avstår ifrån alt söka medlemskap i IDB så upphör därmed inte vår handel med Lalinamerika. Vi är redan inblandade. Däremot kan del ställningstagande som utskotlsmajoriteten har gjort med anledning av IDB innebära atl vi nu börjar moraliskt utvärdera också våra egna företags göranden och låtanden i Lalinamerika. Utskotlsmajoriteten säger: "Det är angelägel atl vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inle kan utnyttjas som ett stöd av regimer som del i vårt land råder stor enighet om alt fördöma.

--- Om förhandlingarna resulterar i medlemskap måsle IDB:s fortsalla

ulveckling noga följas frän svensk sida. Som medlem i IDB måste Sverige aktivt verka för förändringar av bankens institutionella former och ullåningspolitik i sådan riktning atl strävandena lill social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får slöd från banken."

IDB är också ett forum för diskussion om utvecklingsfrågor. Sverige har etl gott rykte i världen för att ibland framgångsrikt ha varil med och verkat för förändring i folkflertalets intresse. Skall IDB förbättras sker del sannolikt genom diskussioner inom banken, knappast genom yttre tryck. Även om våra praktiska möjligheter att påverka inte är stora kan vär guvernör i styrelsen dock föra fram våra åsikter. Vidare kan vi instruera den exekutivdirektör som företräder våra intressen all föredra vär mening, på samma sätt som vi nu gör det i väridsbanken. Våra möjligheter till inflytande beror på om vi kan samarbeta med likasinnade länder, så atl vi tillsammans kan påverka utvecklingen..

Genom det förslag utskottets majoritet nu lägger, går del inle atl se ett medlemskap i IDB huvudsakligen som etl medel att skapa bättre förhållanden för våra egna företag i Lalinamerika oberoende av poliliken där. Vi tvingas se vår roll som handelspartners i elt utvecklingspolitiskl perspektiv. Den debatt som årligen kan följa regeringens redogörelse för utvecklingen och de aktuella förhållandena inom bankens verksamhetsområde bör kunna skapa slörre klarhet i den roll vi spelar.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hambraeus inledde med att säga alt jag tycktes vara mer intresserad av partipolitik än av sakfrågan. Ja, jag är faktiskt intresserad av partipolitik. Det är ändå inom våra partier vi avgör frågor som dessa.

Jag citerade centerns högsta beslutsorgan, riksstämman, som för mindre än ett år sedan enhälligt beslulade i IDB-frägan. Att nu det siörsta

regeringspartiet pä åtta månader gjort en helomvändning är sä anmärkningsvärt alt man har rätt atl här i kammaren fråga efter motiv och argumenl. Jag har hittills inle frän centerpartiels företrädare hört ett enda argument som motsäger det resonemang som vid partistämman förde fram lill elt klart nej till IDB. Jag hörde heller inte något sådant argumenl i fru Hambraeus tio minuter långa anförande. Jag hoppas alt hon kan få fram något i en replik sä småningom.

Får jag bara ställa en personlig fråga till fru Hambraeus. Hur ställer fru Hambraeus sig till det nej till IDB som en enhällig ekumenisk u-vecka uttalade för en tid sedan?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! En myckel kort kommentar till fru Hambraeus yttrande. Det lär ha sagts någon gång i riksdagen om en talare: Alt lyssna till honom är som alt titta ned i en ålakisla i mörkret Fru Hambraeus tankegångar är ungefär likadana. Hon kan inte gå emot IDB därför att vi har för mycket export frän Sverige. Men sedan vänder hon pä del hela och säger: Genom alt centern medverkar lill all vi går med i IDB kan del spridas kunskap om alt det är en felaktig politik vi för. Genom en allians med djävulen får man tillfälle atl sprida kunskapen om Gud! Del är en förunderlig tankegäng fru Hambraeus har.

Lät mig bara säga att fru Hambraeus yttrade några ord som var mycket länkvärda. Hon sade att vi har en dubbelmoral i värt resonemang. Ja, fru Hambraeus, och fru Hambraeus är del mest lysande exemplet på denna dubbelmoral!

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! När u-veckans presidium tar avstånd från medlemskap i IDB, herr Ericson i Örebro, tar man därmed också avstånd från handeln med Latinamerika. Det står tydligt uttalat: Svenska företag bör över huvud laget inte ha någon handel med Latinamerika. Del är ett mycket radikalt ställningstagande, och jag undrar om Sture Ericson är beredd atl gä med på alt vi här i kammaren beslutar om någonting sådant. Det är det enda logiska.

Jag medger, herr Svanberg, atl de tankegångar jag log upp i milt föregående anförande var koncentrerade. Jag föreslår alt herr Svanberg läser anförandet och begrundar vad jag har sagl. Del här är en svår problemalik därför att vi är mycket beroende just nu. Vi för med eller ulan IDB etl dubbelspel i världen. Den här debatten kommer kanske för framtiden all ha sin stora betydelse genom att den visar att vi nu börjar inse att vi när det gäller handeln inle tar med samma moraliska principer som vi anser att vi bör ta med när del gäller bistånd. Det är del som är dubbelmoralen, och jag tror att vi bör ha en åriig debatt om de här frågorna för att komma till rätta med problemen och för atl inse vad del här dubbelspelet innebär för värt land.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Den motion på cenlersiämman som avslogs klart och entydigt och enhälligt argumenterade för IDB-medlemskap för alt främja svensk export. Del var det enda argument som framfördes i motionen. Då var centerpartiet enigt. Nu för fru Hambraeus ett resonemang här som om hennes parti aldrig hade tagit slällning i den frågan, som om det vore en helt ny situation. Helt plötsligt blir Sverige exportberoende. Det tänkte man tydligen inte på i juni 1976.

Bara en kort fråga. I näringsutskottets skrivning har man tagit in följande, som alltså innebär alt man sätter upp villkor: "Om bankens politik inle blir sådan alt den befordrar långsiktiga förändringar i positiv riktning

bör detta-- föranleda att medlemskapet omprövas." Beiyder det atl

fru Hambraeus och andra centerpartister med samvele kommer atl motionera här i riksdagen om ett eller annal år om atl Sverige skall lämna IDB? Och till sist, fru Hambraeus: Vad blir Sveriges internationella anseende om vi agerar på del sättet, går in och ul i Interamerikanska utvecklingsbanken? Är del så man bedriver utrikespolitik?

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr lalman! Sture Ericson kommer nu in på hur oerhört komplicerad vår ställning är i världen. Jag kan självfallet inte svara pä hypotetiska frågor om hur jag kommer att motionera vid den första redogörelse som vi eventuellt får - om vi får någon redogörelse beror på om vi bestämt oss för att gå med i IDB eller inte. Vad jag menar är att vi behöver en större debatt kring de här myckel komplicerade frågorna. Ni gör det för lätt för er när ni gör det hela till en fråga bara om medlemskap i IDB eller inte. Vi är redan med i ett orättfärdigt sammanhang i den här världen.

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! I frågan om en svensk anslutning till IDB har del redan innan vi kommit till dagens överläggning förekommit en omfattande debatt. Det är bra att frågor granskas. I andra länder har man fattat beslut om att gå med i IDB utan all del förekommit en motsvarande granskning. I t. ex. det nederländska parlamentet - socialdemokratiskt dominerat - var det över huvud taget ingen debatt när man för en tid sedan bestämde sig atl gå med i IDB; alla partier var överens om det beslutet I Danmark - för alt som exempel ta ytterligare elt socialdemokratiskt styrt land - röstade alla, utom den vänsterextremistiska kanten och Glistrup, för att man skulle gå med i IDB.

Det är bra att vi har en sådan här debatt. Man kan emellertid möjligen fråga sig varför vi inte hade en tillstymmelse till debatt t. ex. i samband med atl Sverige för en tid sedan beviljade exporikredilgarantier på i runt tal 500 milj. kr. till ett land som Nordkorea, som ju inte på någol säu kännetecknas av ett upplyst försvar för mänskliga rättigheter. Det förekom över huvud taget inte någon debatt om delta. Det vi nu diskuterar

är ändå en satsning som är myckel mindre.

Denna satsning är i regeringens förslag bedömd mot bakgrunden av intresset alt främja svensk export. Jag vill redan frän början säga att det för att vi skall kunna lösa de stora ekonomisk-politiska svårigheler vi står inför kommer att fordras rejälare grepp än en sådan här åtgärd, men den är en bland andra.

Hur kommer dä exporten alt främjas? Till atl börja med kommer det alt ta tid innan vi kan dra fördelar av ett sådant här medlemskap. Vidare kommer självfallet effekten i hög grad att bero pä vilkel kostnadsläge Sverige häller sig med i jämförelse med andra länder. Men det finns i alla fall förutsättningar för alt vi på delta sätt skall kunna förbättra vår export.

IDB beräknas i år ha en total utlåning på ungefär 2 miljarder dollar. Dessa pengar går till projekt som bara lill en del är finansierade av denna bank. Den totala ulgiftsvolymen är alllsä betydligt mer omfattande än bankens kreditgivning.

Om man inle är medlem i denna bank har man inte möjlighet att vara med och konkurrera om de olika anbud som det gäller. Det är alltså mol den bakgrunden som regeringens förslag är framlagt.

Man skall också vara medveten om att dessa IDB-projekt inte bara skall ses som sådana. Det är i högsta grad sannolikt att många av de projekt som IDB är med och finansierar kommer atl bestämma valet av leverantörer lill en serie projekt som så att säga ligger runt omkring. Om man t. ex. får order pä att leverera en telefonanläggning behövs det, som alla vel, kringutrustning som skall levereras i ett senare skede. Helt avgörande för om man skall fä leverera denna utrustning är om man varit med från början eller inle. Dessa projekt har alltså ett referensvärde.

Ställer man sig utanför skall man också vara medveten om att det är något av etl markerande av en avog inställning. Det är ju också avsikien med det hela. Det vore väl konstigt om det inte skulle uppmärksammas av de olika parter som är engagerade i alt göra uppköp. Över huvud tagel skulle Sveriges situation bli försämrad om man inte är med i en organisation där faktiskt - det bör än en gäng understrykas - alla västeuropeiska industriländer utom Norge är med, flera av dem socialdemokratiskt styrda.

I en intervju, som återges i Veckans Affärer den 26 maj, sade bankens chef "Stannar ni utanför skulle del kunna tolkas som något av en ovänlig handling mol regionen, för glöm inte att IDB är den mesl väletablerade regionala institution i Sydamerika som det råder full uppslutning kring." Elt tecken på denna uppslutning - del har inte berörts i debatlen i dag - är atl elt land som Guyana, som ju är vänsierstyrt, nyligen har sökt medlemskap i banken. Det har tidigare förekommit ordväxlingarom hur del verkligen är med uppslutningen kring banken i Latinamerika. Jag tycker därför att det är ett intressant förhållande atl det hell vänsterstyrda Guyana nyligen sökt medlemskap i banken.

Kommer kostnaderna för att gå med att bli större än de tänkta för-

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

delarna? Till alt börja med kan vi inle, vilket också har sagts här lidigare, precisera kostnaderna. Det kan vi göra först efter en förhandling med banken. Vi frän regeringen har bedömt det såsom riktigt alt ha denna diskussion, innan vi går till banken och förhandlar om ett medlemskap, trols att det såvitt jag förslår skulle vara helt möjligt alt inleda sådana förhandlingar med IDB, även om riksdagen inle har fattat sitt beslut. Självfallet måste förhandlingsresultatet i efterhand underställas riksdagen. Hade vi förfarit så, hade vi bättre känt lill de verkliga kostnaderna. Vi har emellertid bedömt del såsom rikligare och rimligare alt föra denna diskussion, innan vi lar etl sådanl steg. Nackdelen är dock alt man inte har möjlighel all precisera kostnaderna.

När man bedömer kostnaderna måste man vara medveten om atl man faktiskt inte kan göra så som har framskymtat i diskussionen - jag tror att även herr Svanberg var inne på det - nämligen all man ställer de insatser som de länder har gjort som nyligen gått med i banken mot den export som förekommit under mycket kort tid hittills. Del vore ungefär som om man gick till speceriaffären för att köpa mat och, innan man ätit upp vad man köpt hem, förklarade atl del var en fruktansvärt dålig affär. Ungefär så tokig är den jämförelsen. Det är först i framtiden man kan avgöra utbytet av ett sådant här medlemskap.

Vi skall vara medvetna om att det hittills har varil väldigl svårt atl sälja till projekt finansierade av denna bank, hell enkelt därför all den har haft kvoter och tak för vad som varit accepterat belräffande icke medlemmar. Det går inte atl peka bakåt i tiden och säga att det var dålig försäljning redan innan de formella reglerna kom om atl man inte får leverera om man inle är medlem i banken, eftersom det också under den tidigare perioden fanns begränsningar i möjligheterna alt sälja.

När man bedömer kostnaderna skall man vara medveten om atl det enligt bankens regler är så att om etl land väljer att gå ur banken får landet tillbaka de pengar som satsats i form av aktiekapital. Vidare är alt märka att när man säljer till projekl inom ramen för denna banks verksamhet får man kontant betalt Det är faktiskt inte alldeles oväsentligt i dagens läge. Om det i en tidning stod atl ett svenskt företag lyckats få en order på leveranser för 100 milj. kr. lill Lalinamerika, skulle kommentaren bli alt del var bra för sysselsättningen. Men vi måsle vara medvetna om all några sådana affärer knappast görs längre ulan alt det är fråga om en omfattande kreditgivning. Staten medverkar på olika säll för all göra denna kredit möjlig. Men även om slalen inte går in och möjliggör för företaget all ge kredit, är faktiskt en sådan vanlig exportorder förenad med kreditgivning. Är man med i banken faller denna kreditgivning bort, eftersom man i stället får kontant betalt Med tanke på de omfattande och långa krediter som del numera är fråga om är del också en viklig punkt atl hälla i minnet, sell frän exporlbefrämjande utgångspunkt

Till della skall kanske också, herr talman, läggas atl man tidigare under åren har bedömt intresset av alt kunna leverera till verksamheter inom IDB som så viktigt att den lidigare regeringen ju faktiskt t. o. m. vid

någol lillfälle bidragit med rena u-hjälpsmedel lill banken för alt Sverige skulle bli mera leveransberältigat och få del av de kvoter jag talat om. Dessutom har svenska affärsbanker haft olika möjligheter alt ge lån till IDB. Jag föreställer mig, även om jag inte är säker på del, atl det för dessa lån har fordrats regeringstillslånd.

Del har anförts många motargument mot elt svenskt medlemskap, och de fordrar naturligtvis en noggrann eftertanke. Låt mig säga ungefär som fru Hambraeus att världen tyvärr inte är alldeles vit och att det inle bara är enkla beslul vi har alt fatta. Del är väl också därför som vi nu diskuterar denna fråga. Men jag vill gärna markera att självfallet även jag, ehuru jag av en del talare framställs som en av de mest förlappade av individer som finns, haft anledning atl försöka refiektera över innebörden av ett medlemskap. Jag finner inte alls atl en institution som denna är helt och hållet vit och underbar, men jag vill också peka på alt det finns en lång rad andra aktiviteter som inte heller är alldeles vita och oskyldiga. I den afrikanska utvecklingsbanken, där Sverige är engagerat, finner jag det t. ex. mol bakgrund av många av de argumenl som nu vänds mol medlemskap i den aktuella institutionen inte alldeles självklart alt Sverige skall vara med. Det finns tyvärr diktaturer även i den delen av världen.

Bland de argument mol medlemskap i IDB som man här möter finns t ex. atl denna bank lånar lill de rika länderna. Della har bemötts här redan lidigare på olika sätt, bl. a. med påpekandet atl man i detta sammanhang faktiskt måsle borise från bankens ordinarie verksamhel, där del betalas helt kommersiella räntor. Del gäller där inget annal än en helt normal kreditgivning. Där har de "rika" länderna en dominerande andel av låntagandet. Räknat per capita är den dock inte lika dominerande, eftersom dessa länder, bl. a. Brasilien, invänarmässigl är så mycket större än de andra. Men i fråga om den speciella fonden, för vilken gäller mjukare villkor, dominerar faktiskt de fattiga länderna helt, och det gäller i ännu högre grad på per capita-bas.

Jag vill också säga, herr talman, att argumentet alt banken lånar lill de rika länderna skulle skorra ganska falskt i en del svenska öron f n. Det rika landet Sverige lånar på de internationella kapitalmarknaderna årligen sedan ett par år tillbaka - observera alt denna politik inleddes under det socialdemokraliska styret - slörre belopp än vad som motsvarar IDB:s hela utlåning. Del rika Sverige tar alltså i anspråk en större andel av de internationella kapitalmarknaderna än vad hela IDB gör. Del är ändå elt förhållande som borde stämma till eftertanke inför moraliserandet om alt denna bank lånar till de rika länderna - särskill mot bakgrund av de ytteriigare av mig nämnda skäl som lalar emot delta.

Del pekas vidare på att denna bank ger slöd till diktaturer. I det sammanhanget förekommer till atl börja med en något grumlig utrikeshandelsteori. Ofta hör man nämligen det argumentet att de exportfrämjande åtgärder som regeringen föreslår leder till någon sorls utsugning av u-länder. Jag vill inte påstå alt det argumentet framförts i dag, men del har gjorts gällande i debatten. Man gör å ena sidan gällande alt det är

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

utsugning av u-länderna när vi exporterar lill dem. I nästa ögonblick säger man ä andra sidan alt det är fråga om ett stöd till dikiaturländerna.

Frågan är sedan: Bör Sverige politisera sin handelsinriktning och sitt exportstöd? Svaret på den frågan kan för en del tyckas vara etl självklart ja, men jag kan inte finna detta så alldeles självklart, utan kanske det faktiskt förhåller sig på motsatta sättet

Sverige har hittills under åren alllid funnit att man skall inte på det sättet politisera länderinriktningen av sin handel. Det skulle snart leda lill mycket allvariiga svårigheler att utforma utrikespolitiken. Säger man nej lill handelsförbindelser med ett land så skapar man åt sig själv, pä grund av atl väriden inte är precis svart och vit, genast problemet: Skall vi inte säga nej till en del andra länder också?

Detsamma gäller i fråga om exportstöd. Vi har f n. etl system som ger stöd ål export till en lång räcka av regimer, alldeles oavsett hur det är med styrel. Skulle man sluta någonslans, var skulle man då sluta? Det finns diktaturer som ligger mycket nära Sverige. Vi skulle råka i myckel olyckliga utrikespolitiska förhållanden om vi i dessa fall började politisera hur vi skall ha det med våra olika exportfrämjande åtgärder.

Men även om det finns dessa ekonomiska nackdelar och sä att säga mera neulralitetspolitiska nackdelar med atl påbörja en långtgående politisering kanske vi ändå bör göra del på grund av vad som här i debatten har kallats moraliska skäl: man måste befrämja de moraliska övertygelser man har genom alt politisera sitt val av ulrikeshandelspartners. Ja, det skulle man faktiskt kunna tänka sig göra, om man åtminstone hade någon anledning att tro alt del blev någon effekt av detta, alt det blev bättre moral på det viset Kommer det atl bli något resultat av det eller kommer det bara bli en tom demonslrationspolitik, förknippad med de ekonomiska avigsidor som jag talat om - genom att man isolerar sig själv - och dessutom med de utrikespolitiska besvärligheter som faktiskt är förenade med den typen av uppläggning? Skulle man verkligen nå sitt syfte? Jag återkommer till atl del nog faktiskt skulle komma att betraktas som mycket av tom demonslrationspolitik med tanke på de syften vi vill uppnå.

Alla västeuropeiska länder - än så länge med undantag av Norge -är med här. Om Sverige, av de skäl som en del anför, valde att ställa sig utanför, så kan man inte utesluta tanken att delta snarast motverkar det goda syftet. Vill Sverige av moraliska skäl icke vara med, då måsle ju de regimer som vi tar avstånd ifrån tolka det som ett moraliskt godkännande att andra länder har gått med - Kreiskys Österrike, den Uyls Holland och Anker Jorgensens Danmark, föratt ta tre socialdemokratiskt styrda länder som är med i IDB. Om Sverige skulle slälla sig utanför av moraliska skäl, skulle det innebära alt de här nämnda personerna tydligen anselt sig kunna av moraliska skäl gå med i banken. Vår aktion skulle på det sättet snarare bli etl slöd ål diktaturerna.

Sedan har vi den svåra frågan: Var har man störst infiytande? Har man det genom atl så alt säga kliva bakåt? Såvilt jag förslår har den

som sätter sig på månen mycket litet inflytande på vad som händer på jordklotet. Den som har åkt till månen kan ju ha gjort det av myckel övertygande moraliska skäl, men han blir väldigt snart bortglömd. Han har inga möjligheter att påverka någonting, för hans röst hörs inle. Det är väl av den anledningen, föreställer jag mig, som man i Helsingforsavtalel byggde myckel på alt nå de mellanfolkliga syftena, även när det gällde myckel olika regimer, genom all intensifiera kontakter.

Jag tror för min del inle atl vi skulle fä något särskill stort infiytande av all vara med i IDB. Det vore orealistiskt att tro. Men vi skulle få ett visst inflytande. Inle heller tror jag all vi har etl sä särskill stort inflytande i en rad andra internationella organisationer som vi nu är med i, t. ex. FN. Men vi har etl visst inflytande genom atl vi är med där. Om Sverige t. ex. hade valt att säga, atl Portugal inle kunde få vara med i EFTA, så tror jag alt det hade varit färre portugiser som kommit i kontakt med den typ av ideal och värderingar som ändå är grunden för alt ha individer som vill bära fram en demokratiseringsprocess, när den väl har fölls lill liv. En demokratiseringsprocess fordrar ju ändå att det finns människor som genom kontakter med andra har lärt sig vad som kan vara ett bättre styre, en bätlre regim. Sådana förbindelser kan man i en typ av diktaturiänder bara få genom förbindelser över gränserna.

Vid del årsmöte som hölls i IDB-banken 1972 fördes en diskussion mellan den svenska representanten och företrädaren för Chile, som var Allendes företrädare, och i den uppteckning som gjordes av del samtalet framgår atl denne chilenare sade, att man var kritisk mot banken på mänga sätt Men han framhöll också alt om de icke-regionala länderna gavs medlemskap enligl vad som föreslagils - man började diskutera detta redan 1972 - så skulle man pä chilensk sida sälta slorl värde på att även Sverige dellog och gjorde sin röst hörd. Det är väl också del som chefen för banken, Orliz Mena, menar i den intervju i Veckans Affärer som jag lidigare citerade. Han sade då all med ert avancerade sociala kunnande skulle ni kunna utöva etl betydande inflytande, och det skulle vara av stort värde för IDB.

I samband med alt Finland började diskutera all gå med i IDB har det också antytts atl den tanken gav upphov till en del sura tongångar från den nuvarande Chileregimens sida. Man ville liksom inte ha med de nordiska länderna. Men de som tänker rösta nej här i dag måste faktiskt svara på frågan: Tror ni atl Pinochel skulle vara belåten om den socialdemokraliska reservationen vann i den volering som i dag skall verkställas?

Man måste tro på sina idéers kraft. Det är moralen. De.l är dålig moral alt slälla sig vid sidan om. Järnridåer dras ner av dem som vill slänga ute kontakten med friheten, inte av dem som tror på sill budskap!

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inle samma behov av all här polemisera mot handelsministern som vissa av de tidigare talarna hade, och detta beror på alt handelsministern har valt atl inle försöka försvara de allra värsta överdrifterna ulan i något annan ton hålla sig till sakfrågan. Men del fanns vissa saker i vad handelsministern sade som verkade förledande sakliga men som egentligen inte alls var del.

Lät mig här bara la upp etl par små saker. Det har sagts atl vår handel på Lalinamerika gör att vi måste gå med i IDB. Men under 1975 var vår export lill Latinamerika 3,2 miljarder, och av del var 1 % sådant som gick till IDB-projekt IDB behärskar nämligen inle hela den ekonomiska aktiviteten i Sydamerika.

Vad sedan gäller frågan om skillnaden mellan fattiga och rika länders sätt att låna sade handelsministern att de rika länderna oftast lånar på vanliga affärsmässiga villkor, medan de fattiga länderna lånar för andra projekl. Tyvärr är del väl så atl man till de rika länderna, där man skulle behöva en annan ulveckling, bara lånar för projekl som icke kommer de falliga människorna till del. Exempelvis Brasilien utger självt en statistik som visar alt under de år dä man fält stora lån från IDB och följaktligen skulle ha fått en väldig ulveckling har de sämst ställdas levnadsstandard hela liden sjunkil. IDB har alltså, om man så vill tolka del, medverkat till en försämring av de faltiga människornas förhållanden i Brasilien. I varje fall har IDB inle på något säll positivi påverkal situationen där.

Handelsministern säger i det här sammanhanget att det rika Sverige lånar ju också. Ja, del är en fråga som vi också kan diskutera. Jag tycker för min del atl den nuvarande regeringen som regering betraktad lånar alldeles för mycket utomlands. Men jag skulle verkligen rodna om jag upplevde det sä, atl den svenska regeringen ville ha lån frän fonder som har tillkommit för atl hjälpa lill med utvecklingen i länder som har del besvärligt. Sverige får inte några sådana lån, hoppas jag.

Handelsministern säger vidare alt vi inle bara kan måla i svart eller vill. Del är självklart Vi måste föra handel med väldigl mänga olika länder. Men jag sade i mitt första inlägg atl det är en sak atl handla pä vanliga affärsmässiga grunder och en annan att gå med i en institution och därmed medverka lill all ge bidrag till sådanl som vi inle vill stödja. Handelsministern medgav ju all vårt inflytande i banken blir lika med noll, och vi kan alltså inte påverka verksamheten där.

Men sedan säger handelsministern atl vi trots alll bara genom all vara med i banken skulle kunna påverka dess verksamhel på ell annal säll än om vi inie alls var med. Delta är ell förrädiskt argumenl. Del har använts mycket också av industrin, som säger att alla industriella investeringar i u-länder medverkar till atl man där får en högre standard och att man utbildar människor så att de kan la över makten. Della har i väldigt många sammanhang visat sig vara hell felaktigt Del blir precis tvärtom: man får en överklass som får en förbättring av sin eko-

nomiska standard, och den använder sedan sin makt till atl förtrycka de fattiga. Det argumentet kan vi alltså rensa bort ur debatten.

Jag vill emellertid upprepa alt jag lycker atl överdrifterna hos handelsministern var betydligt mindre än de var hos andra. Och jag vill än en gång konstalera: Vi vill inle vara med i den här banken, därför att del skulle leda oss in i en politik som vi själva inle kommer alt kunna påverka på minsta sätt

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Trogen sin moral gömmer sig handelsministern bakom den teknokratiska amoralilel som i verkligheten döljer rädsla och fiendskap gentemot sociala förändringar. Han flyr hela tiden undan frågeställningen, och han talar om handelspolitik i största allmänhet.

Men del handlar ju inte alls om det. Del handlar inte om kreditgivning och handel i allmän, traditionell bemärkelse, utan del handlar om hur man skall ställa sig lill en institutionell organisation med långt vidsträcktare syfte, en institutionell organisation som ingår i ell bestämt utrikespolitiskt maktsystem. Della maktsystem har i sin tur aktivt förklarat sig villigt all befordra en bestämd politisk, ekonomisk och social struktur i den brännpunkt för folkens frigörelsekamp som Lalinamerika ulgör.

Vilken politisk, ekonomisk och social struktur har då denna institutionella organisation och det syslem den ingår i pä sitt program? Ja, det vet vi myckel väl. Detta program har ju sina internationella ideologer. Programmet är ett syslem med medvetet genomförd massarbetslöshet, medvetet bekämpande av nödvändiga jordreformer, medveten drastisk nedskärning av de sociala utgifter som beslutats av frisinnade eller radikala regimer, medvetet nedtryckande av de stora massornas levnadsstandard som ell led i en systematisk ekonomisk politik, medvetet befordrande av de multinationella företagens Iradilionella herravälde över Latinamerikas ekonomi, medvetet sönderslående och nedtryckande av fackföreningsrörelsen och medvetet hindrande av varje rörelse som syftar lill den minsta form av demokratisering. Varje försök all kämpa för demokratiska fri- och rättigheter möts i dessa länder med polisiära och militära massaktioner - så sker de facto dagligen, och det skall så vara enligl den ideologi som predikas av del system i vilkel IDB ingår. Dessa massaklioner leder lill massmord på frisinnade, på progressiva och på hela folkgrupper.

Och jag frågar herr Burenstam Linder, som nyss har citerat en chilensk talesman: Talar herr Burenslam Linder aldrig någonsin med representanter för den chilenska motståndsrörelsen här i Sverige? Läser han in sig, när de försöker göra sig hörda?

Hen ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Alla är med, säger herr Burenstam Linder. Ja, men alla som är med har också utmärkta relationer med Sydafrika. Eftersom alla är med bör Sverige inle skilja sig frän mängden, menar

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

tydligen herr Burenslam Linder. Men var går då gränsen för vår anpassning av utrikespolitiken lill våra kommersiella inlressen? Sydafrika ulgör lydligen ell gränsfall. När del gäller Sydafrika driver Induslriför-bundei och moderalerna en egen linje, medan moraliska ansländighets-skäl har gjort all cenlerpartiet och folkpartiet driver en annan. Detta beror förmodligen på all i det här landel är kunskapen om situationen i Sydafrika myckel bättre än kunskapen om situationen i Latinamerika. Jag undrar därför om inle opinionstrycket här spelar en väldigl stor roll. Men hur blir del om opinionstrycket växer? Ser handelsministern det som en realitet att vi i ett sådant läge kan lämna banken med tanke på villkorsparagrafen, som säger att om inle bankens politik befordrar långsiktiga förändringar i positiv riktning, så bör det medföra atl medlemskapet omprövas?

Sedan vill jag la upp den referens handelsministern gjorde lill Allendes representant som ville ha med Sverige i IDB år 1972. Men det var då del! Det var ju innan Allenderegeringen visste hur USA-regeringen med Världsbanken, IDB och CIA som instrument förberedde marken för militärkuppen. Men vad lycker den chilenska motståndsrörelsen i dag? Det vel förmodligen handelsministern, men han redovisar det inle. I stället spekulerar han kring vad Pinochets regim tycker om svenskt medlemskap. En sak vel vi: de tidningar, som Pinocheljunlan kontrollerar totalt, var lycksaliga när den socialdemokraliska regeringen förlorade valet i Sverige, och de såg herr Burenstam Linders upphöjelse till handelsminister som ett stort framsteg ute i världen för sin polilik.

Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag ger herr Svanberg rätt i att Brasilien lånar av IDB. Men min poäng är atl jag menar alt Brasilien lånar på kommersiella villkor. Om Sverige skulle vara med och försöka atl verkligen tränga sig in på denna marknad, då skulle vi tvingas lill omfattande kreditgivning, ofta subventionerad, i stället för alt som när det gäller IDB få kontant betalt. Jag finner därför all delta alternativ skulle vara mera av ell stöd än del som jag förespråkar.

Jag förslår inle heller herr Svanbergs försök all vrida till resonemanget sä att del framkallar moralisk indignation över atl den här banken lånar ul till de rika länderna, när Sverige samtidigl har en upplåning på den internationella kapitalmarknaden som är slörre än lDB:s hela utlånings-verksamhet Jag fattar inte rikligt hur herr Svanberg kan få någon rim och reson i del resonemangei.

Vi har för stor upplåning från svensk sida. Det är vi fullständigt överens om. Det beror på politisk-ekonomiska förhållanden som ligger ett antal år tillbaka i tiden och som fortfarande gör sig gällande. Dessa frågor kommer vi antagligen att debattera mera innan den här veckan är slut, sä lål oss inle gå in på del nu. Jag vill bara konstatera när det gäller den moraliska sidan av saken, som ni här gör en så stor affär av, atl Sverige - som är rikare än någol av de länder som vi nu lalar om -

lånar mera på den internationella kapitalmarknaden än vad hela IDB:s utlåning uppgår till.

Della att gå med i en organisation skulle vara det avgörande. Så har del lydligen inle hittills bedömts i något annat västeuropeiskt land. Etl antal socialdemokraliska partiledare - om jag nu häller mig lill dem -har bedömt del tvärtom. Jag vill, som jag också nämnde i mitt inledningsanförande, framhålla alt Sverige var med i EFTA under en lid då där fanns en av de regimer som man verkligen hade stor anledning all vända sig mot. Den myckel intressanta fråga som man ändå måsle slälla sig är den, om man genom att ha tagit med Portugal medverkal lill atl snabbare få slut på förtrycket i Afrika och pä diktaturen i Portugal. Ingen av oss kan slå upp någol facit och avgöra saken. Tyvärr är historien inte så konstruerad. Mitt förmodande är emellertid att man hade föriängt förtrycket i Portugal, om man dragit sig undan varje form av samröre. Belräffande detta atl vara med i en organisation vill jag nämna att i den handelspolitiska debatt som vi hade för en lid sedan konstaterades alt listan pä brutala regimer tyvärr är myckel läng. Den omfattar länder som är med i den afrikanska utvecklingsbanken och i den asiatiska utvecklingsbanken, organisationer där Sverige deltar. Det är en intressant illustration av den gränsdragningsfråga som man genast ställs inför, att somliga här vill ta avstånd från medlemskapet i IDB. Skall vi då också dra oss ur de organisationer jag nyss nämnde?

Jag vill säga några ord lill herr Ericson i Örebro med anledning av vulgärargumentel att de chilenska tidningarna applåderade när det blev regeringsväxling här i Sverige. Man har då ofta försökt göra gällande all Pinochel var så förtjust Jag lycker man borde undvika alt göra den koppling som herr Ericson i Örebro gör och som också herr Palme tidigare gjort, nämligen att säga att herr Pinochel applåderade då herr Fälldin blev statsminister. Jag skulle inte vilja uttrycka det på det viset all herr Pinochel applåderar, om herr Palmes reservation skulle ha framgång. Men jag ställer frågan: På vilket säll vinner man inflytande? Finns del någon möjlighet för Sverige att utöva inflytande? Ja, det finns vissa sådana möjligheter, och jag tar del som en fingervisning att man frän chilensk sida, enligt vad som stått i pressen, lydligen har uttryckt vissa dubier om önskvärdheten av atl ha med Finland. Då måste man fråga sig: Skulle herr Pinochel välkomna all reservationen vann i dag eller ej? Min bedömning är alt Sverige har ell visst inflytande och all Sverige därför bör vara med och all del därför pä sina häll i Lalinamerika kan finnas önskningar om atl Sverige snarast inle borde vara med - som vissa i denna kammare också lycker.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Burenslam Linder har lydligeh bestämt sig för all inle debattera det politisk-ideologiska och moraliska ställningstagandet Han talar hela liden om andra saker. Han säger att det finns så många besvärligheter i världen, sä många brott mot de demokratiska fri- och

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

rättigheterna i olika länder, atl egentligen - det är hans slutsals - måste vi upplösa gränserna för alla sädana ställningstaganden. Dä hamnar han i önskesilualionen förden som i själ och hjärta är motståndare lill folkens frigörelse, motståndare till varje form av social förändring.

Det är ju dock en ovanlighet atl elt institutionellt syslem, ell maktsystem, byggs upp med en bank som IDB som ell integrerande inslag. Det är etl system där massarbetslösheten, bombningen av byar, mass-lerrorn mol varje form av demokratisk rörelse, nedtryckandet av fackföreningsrörelsen och den drastiska sänkningen av folkels levnadsstandard är etl medvetet politiskt led för alt hålla ett visst system vid makt Det är dock ovanligt, säreget och kvalitativt någonting egenartat att man på en hel kontinent driver den typen av politik. Man kan inle genom atl hänvisa lill att del sker brott i de flesta andra länder, visserligen i regel mindre brott och av annan karaklär, komma ifrån atl förtrycket här har systematiserats. Del är ell förtryck av ell system gentemot etl annat syslem, vilkel häller på atl växa fram, elt förtryck gentemot folkens frigörelse. Då är frågan på vilken sida man skall ställa sig. Man kan ju inte skjuta undan del moraliska ställningstagandet, för man gör ju ell ställningstagande hur man än vrider sig.

Herr Burenslam Linder försöker komma ifrån del hela genom atl peka pä en rad inkonsekvenser i olika socialdemokratiska regimers uttalanden och ställningstaganden utomlands. Del är, enligl min mening, en akademisk frågeställning som han kan syssla med i sin professorsbostad. Relevant är Sveriges och den svenska socialdemokratins ställningstaganden. Om jag inle tyckte att det alltför myckel gynnade herr Burenstam Linders demagogi, skulle jag kunna säga vad vi i vpk lycker om vissa inkonsekven.ser som SAP här har gjort sig skyldigt lill. Men det handlar ju i dag inte om vad enskilda riksdagsledamöter eller vad en grupp riksdagsledamöter frän ett visst parti har gjort, dä eller nu, utan om att en massiv opinion inom svensk fackföreningsrörelse och svensk arbetarrörelse uppreser sig mot detta grova brott mol internationell solidaritet Den opinionen kommer herr Burenslam Linder alt möta i nästa valrörelse. Jag skall gratis ge honom en paroll för den valrörelsen. Den lyder som följer: Burenslams profilmoral gläder varje general. Bästa slöd för Pinochel är Fälldin och IDB.

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inle la upp alla saker vi diskuterar. Sveriges upplåning skall jag gä förbi. Jag tror atl herr Burenslam Linder vill atl jag skall säga all den nuvarande regeringens stora upplåning är felaktig, och det kan jag gärna göra om han är nöjd med bara det.

Belräffande frågan om vad det betydde för Portugal alt vara med i EFTA osv. vill jag säga atl jag tror all den diskussionen är fullständigt ofruktbar. Varken handelsministern eller jag kan bevisa någonting i det sammanhanget - om det var bra att Portugal var med eller om det hade varil bätlre all inle ha med Portugal. Lål oss därför avsluta den diskussionen.

1 stället tänker jag ta upp etl par andra saker. Herr Burenstam Linder frågade: Varför skall Sverige inte vara med, när pral<tiskt laget alla västeuropeiska länder deltar? Sätter vi inte en stämpel på olika västeuropeiska länder, som här räknats upp, genom all säga all vi inte vill della av moraliska skäl? Men vi vel ju alla atl man i dessa länder ser på de här frågorna på ell annal sätt än vi i Sverige. 1 Frankrike t ex. har man en helt annan syn på export av vapen till krigförande länder, och i England och på annal håll har man en annan syn på export lill Sydafrika osv. Lät de här länderna svara för sig själva, vi svarar för oss här i Sverige. Vi har inle velal sätta någon stämpel på de här länderna och säga alt de är mer eller mindre moraliska än Sverige. Den diskussionen tror jag är hell felaktig.

Herr Burenstam Linder kom tillbaka lill tanken all det är så bely-delsfullt alt vara med i de här sammanhangen för att kunna påverka. Men man får väl ändå i någon mån försöka välja vad man skall delta i. Måste man försöka vara med överalll bara för att påverka? Vi skall ändå vara medvetna om all det jusl i Lalinamerika finns några av de allra värsta regimerna, som vi inte vill ha någonting med all göra. Vi söker här frivilligt upp sådana länder genom all gå med i IDB, som på ell otillbörligt sätt gynnar dem. Del finns ett gammall uttryck, herr handelsminister, som säger all den som vill äta välling med djävulen, han får se till att han har en lång sked. Jag är övertygad om alt handelsministern inte har den långa skeden. Hans sked är alldeles för kort för all äta välling tillsammans med några av de värsta diklalurregimerna.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! För herr Burenstam Linder är del vulgärargumenl när man påminner om vad Pinochelkontrollerade tidningar skrev om del svenska valresultatet, men det är tydligen inle vulgärargumenl atl stå här i talarstolen och spekulera över vad Pinochet tycker om herr Burenstam Linders IDB-proposilion. Men redovisa: Vad anser den chilenska befrielserörelsen i dag om svenskt medlemskap i IDB? Jag tror atl den i varje fall tycker all det är väldigt ojust all hänvisa lill vad Allende-regeringens representanter tyckte 1972, alltså före kuppen.

Min andra fråga är: Pä vilka villkor skall vi gå ur IDB? Det mest inlressanla och del nya med näringsutskottets skrivning är just följande rader: "Om bankens politik inte blir sådan all den befordrar långsiktiga

förändringar i positiv riktning bör delta föranleda all medlemskapet

omprövas." Vi vet att den formuleringen är väldigl viktig för del största regeringspartiet, och jag lycker all handelsminislern skall kommenlera jusl den skrivningen.

Slutligen: Del är alldeles uppenbarl när man lyssnar lill herr Burenstam Linder att icke-kommersiella argumenl inle har någon tyngd för honom. Slutsatsen blir all utrikespolitiken skall underordnas våra kommersiella intressen. Det är kanske naturligt för en handelsminister att resonera sä. Det oroväckande är då att handelsminislern och hans parti tycks

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

vara starka nog att göra sin linje till regeringens linje, och dä kommer vi tillbaka lill della - centerns svek mot sitt eget kongressbeslut, den spärr som fanns mol ett svenskt medlemskap i IDB.

Hen handelsminislern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Nej, herr Ericson i Örebro, det kommersiella är inle det hell överordnade. I mill inledningsanförande försökte jag noggrant diskulera igenom t ex. i vilka utrikespolitiska svårigheter man myckel snart skulle hamna om man försökte politisera sin utrikeshandel. Jag ägnade också en ganska avsevärd lid åt att gä igenom den moraliska frågan om hur man bäst kan bidra lill en bättre värld - enkelt uttryckt om man gör del genom all sätta sig pä månen eller om man gör del genom alt försöka all vara med. Jag upprepar: Den som tror pä sina egna idéers bärkraft drar inle ned någon järnridå. Han försöker vara med, försöker ge uttryck åt dem, försöker skapa de förbindelser som behövs för alt verkligen fä en bättre värld.

Den formulering som finns i ulskottels betänkande lycker jag är myckel bra. Räcker inte det konstaterandet från min sida? Den bör finnas där. Den gäller över huvud laget som en självklarhet i alla de olika internationella organisationer i vilka Sverige är med. Man måste alltid nog följa utvecklingen och vara beredd atl la konsekvenserna om utvecklingen inle blir den som man hade tänkt sig.

Atl man i Frankrike har en annan regel för vapenförsäljning än i Sverige, herr Svanberg, är väl inte särskill intressant F. ö. är del inte en socialdemokratisk regering som styr Frankrike f n.

Vad jag lycker lål all fundera på är om socialdemokralerna över huvud laget inte finner del tänkvärt atl partivänner i ett antal länder där de har regeringsmakten har valt alt gä med i denna institution. Jag upprepar vad jag sade i den handelspolitiska debatlen, all när ni socialdemokrater har er international brukar ni beskriva er som den mest välsignelse-bringande kraft som finns på jordklotet Det borde väl dä vara litet genant alt denna kraft är sä fantastiskt reaktionär att den tycker som handelsminister Burenslam Linder i denna fråga.

Jag är övertygad om att det finns röster i Lalinamerika som tycker illa om denna bank - del vore märkvärdigt annars - och all man kan hitta även organisationer som tycker alt denna bank är dålig. Men om den är så förlappad som ni försöker göra gällande, hur skall vi då förklara att vänsterregimen i Guayana nyligen har valt all gå med i denna bank?

Som poet är Jörn Svensson inle särskilt bra. Pä tal om mänskliga rättigheter är jag rädd för alt om hans system fick råda blev det säkert den enda tillåtna poesin.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Del har funnits en förunderlig blindhet i de borgerliga inlägg som har gjorts här. Den illustrerades särskilt av handelsministern. Man har koncentrerat sig på osäkra exportprognoser, man har dragit fram

som viktigt alt vi får kontant betalning etc. Men så fort diskussionen har inriktats pä de mer brännande poliliska frågorna har man frän moderat sida krupit bakom socialdemokraliska regeringar i Västeuropa i stället för all redovisa en egen värdering och en egen uppfattning. Och jag förslår all moderaterna tänker på del sättet De anser att Sverige kan handla utrikespolitiskt endast så som regeringarna i västeuropeiska länder handlar.

Hur hade det gäll med opinionsbildningen kring Vietnam om vi för 10-12 år sedan i Sverige hade ställt upp på del moderata resonemangei och sagl: Det finns ingen regering i Västeuropa, vare sig socialdemokratisk eller av annan politisk färg, som vill angripa USA:s krig i Vietnam, alltså kan inte vi heller göra del? Vi valde en annan linje och gick emot moderaterna och pä den liden också folkpartiet Vi kritiserade den amerikanska krigföringen i Vietnam. Den svenska regeringen gjorde det som den första regeringen i länder med en marknadsekonomi. Sedan följde andra länder efter. Beiyder den linje som herr Burenslam Linder driver - om den får uppslutning av de centerpartister och folkpartister som skall della senare i debatten - all Sverige inte längre skall vara pådrivande i internationella frågor?

Vi måste se till vad IDB är. Vilket slags Jnsliiution är det man vill ansluta oss lill? Del är hell klart, det tror jag inte bestrids av någon oberoende av politisk värdering, atl IDB i första hand är en politiskt motiverad institution. Del kan man läsa i historieböckerna vilka förtecken de än har när del gäller värderingarna.

IDB var helt enkelt USA:s poliliska svar på Castros revolution på Cuba. Del var en av Eisenhowerregeringens sista åtgärder alt skapa den. Man var mycket bekymrad över den slarka sociala oro som fanns i Latinamerika och där bl. a. president Eisenhowers bror Millon Eisenhower spelade en stor roll för den amerikanska poliliken. Man var rädd för att utvecklingen skulle leda till en radikalisering av den latinamerikanska kontinenten. Del var bakgrunden till att IDB bildades 1959. IDB blev från början en institution som skulle bidra lill att stärka konservativa militärdiktaturer och socialt förtryck gentemot de falliga folkgrupper som i slutet av 1950-lalel alltmer protesterade och uppreste sig i Latinamerika.

I detta avseende har IDB inte förändrats. Väldsdiktaturerna i Lalinamerika är i dag snarast fler än vid 1950-talets slut. Herr Wästberg i Siockholm har i ell helt aningslöst anförande talat om att ju mer handel och utländska investeringar som kommer lill etl land, ju rikare det blir och ju fler kontakter del får med affärsmän, desto slörre är chansen för en demokratisering. Lål oss dä se på del land som haft den siörsta ekonomiska tillväxten i Lalinamerika sedan 1950-lalels slut - Brasilien.

Det fanns i Brasilien på 1950-talel ingen väldsdiktalur av den typ som finns där i dag. Förtrycket, maktapparaten, polisen och militären i Brasilien har skärpt sin repression under den lid då landet har fåll en ekonomisk tillväxt som kommit endast ett fåtal till del, under den tid dä de multinationella företagen har kommit in och utvecklats i Brasilien

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

4 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

och stärkt sill grepp över den brasilianska ekonomin.

Våldsdiktalurerna och förtrycket i Latinamerika är i dag värre än lidigare. Och IDB har genom sin långivning bidragit lill den utvecklingen. Den dominerande delen av IDB:s resurser går - lål oss inle glömma del - till de stora och relativt rika militärdiktaturerna som Brasilien, Argentina, Chile och andra.

Chile illustrerar kanske bäst IDB:s poliliska roll. Del är viktigt all komma ihåg att IDB ekonomiskl är en väsentligt viktigare institution än t. ex. Väridsbanken för Pinochets Chile. IDB är den viktigaste långivaren till Chile. Efter Pinochetjuntans kupp och tillträde lill makten i Chile 19-faldigades biståndet från IDB lill Chile.

Bara några månader efter kuppen började man med de utbetalningar som tidigare hade fåll frysa inne. Allenderegeringen hade ju svårt alt få ul också de blygsamma penningbelopp som lidigare var anslagna till Chile och som låg kvar under Allendetiden. Det var trassel med utbetalningarna. Del gick några månader, sä löpte alll smärtfritt igen. Och del nya anslaget 19-faldigades.

Del råder full uppslutning, säger handelsminislern, kring IDB i Latinamerika. Men del går ju all frågade många latinamerikanska flyktingar frän olika länder som finns i Sverige. Sverige har lagil emol ganska mänga flyktingar. Fråga de flyktingarna vad de anser om IDB och vad de anser om svensk anslulning lill IDB. Det hade gått utmärkt lätt för handelsminislern alt kontakta just de personer i Allendes regering som inte mördades av Pinocheljunlan och fråga dem om deras inställning lill IDB. Den är nämligen känd. De anser all Sverige icke skall gå in i IDB.

De borgeriiga partierna säger nu i sak egenlligen: Lål oss undvika en utrikespolitisk eller bislåndspolitisk diskussion om della. Den svenska anslutningen till IDB sker ju av andra skäl än biständspolitiska.

Men faktum kvarstår ju: svenska skattemedel skall användas för räntesubventioner direkl lill väldsregimerna i Brasilien, Uruguay, Chile, Bolivia, Paraguay och Argentina. För de militärdiktatorer som tar emol räntesubventionerna från de svenska skallebelalarna gör det nog detsamma pä vilkel konto de svenska skallebelalarnas bidrag noteras. För militärdiktatorerna är räntesubventionerna ett direkl bistånd.

Därför är det all hell blanda bort korlen när man i del sammanhanget vill ta fram den svenska exporlkreditgaranligivningen och säga att när Sverige nu ger exporikredilgarantier till svenska företag för affärer på andra länder, är det elt slöd av liknande slag som all gå in i en politiskt motiverad bank som ger direkl bistånd till dessa länder.

Exporlkreditgaranligivningen är menad som en hell annan sak. Den bygger på ett premiereservsyslem, betalat av företagen, där den svenska slalen i bollen tar en slutlig risk. Exporlkreditgaranligivningen har inte, som sades här tidigare, involverat några som helsl skattepengar lill Pinocheljunlan i Chile. Det rör sig om ett system som ger svenska förelag möjlighet att konkurrera likvärdigt med andra företag på olika marknader. Del är icke ett system där svenska skattepengar ges lill regeringar i mi-

litärdiklalurer i Lalinamerika.

Den utrikespolitiska innebörden av atl Sverige med skattemedel som medlem skall slödja IDB:s politiskt motiverade verksamhel diskuteras inle av utrikesulskotiels majoritet egenlligen. Del är ju två utskott, näringsutskotlet och utrikesutskottet, som behandlar denna fråga.

Utskotlsmajoriteten gör över huvud taget inga egna utrikespolitiska bedömningar ulan man hänvisar, också i utrikesutskottets majoritetsskrivning, till allmänna exporlprognoser. Jag menar atl del är en avslöjande argumentnöd när utrikesutskottets majoritet inte kan prestera en egen utrikespolitisk analys utan gömmer sig bakom en näringspolitisk argumentering som låter osäkra exporlprognoser bli vägledande för vilken ulrikespolitisk hållning vårt land skall inta gentemot Lalinamerika.

Jag vel inle om utrikesutskottets majoritets brist på argument hänger samman med centerns fullständiga helomvändning i IDB-frägan. Pä centerstämman 1976 rådde ju, som påpekats här tidigare, den omvända situationen mol i dag. I dag är del regeringen med ceniern som lalar för exportmotiven. Oppositionen understryker de utrikespolitiska och biståndspolitiska skälen. På cenlerstämman för ett är sedan var del motionärer som av exportskäl ville gå in. Det var en enig centerstämma som av biståndspolitiska och utrikespolitiska skäl avvisade exportargumenten. Sture Ericson har redan tagit upp vad som skett med IDB:s låneinriktning efler cenlerstämman. Centern sade ju atl endasl om en förändrad inriklning av lånen skulle ske i framliden kunde man tänka sig att ompröva sin avvisande hållning. Men det har visat sig att de stora militärdiktaturerna under tiden efter del att cenlersiämman hölls och fram till april snarast har fäll en ökad andel av lånen.

Det finns i detta sammanhang också en annan fråga som berörs i utrikesutskottets majoritetsyttrande och som tagils upp av centerpartister i olika debatter om det som har inträffat efler cenlerstämman. Man har därvid också hänvisat till Carteradminislraiionen, men man har då missat poängen. Man har nämligen hänvisat tilldel s. k. Harkinstilläggel i den amerikanska kongressen, vilket innebär all USA skall rösta emot län som flagrant strider mol mänskliga rättigheter. Det är bara det felet med argumenteringen all det här laglilläggel i den amerikanska kongressen trädde i kraft vid millen av förra året; det är således inle någonting som har tillkommit under Carleradministrationen, utan det fanns och verkade redan tidigare, och detta var väl känt när cenlersiämman hölls.

Men när man nu hänvisar lill presidenl Carter - del gör även utskottets majoritet - är det iniressani atl kunna påpeka alt Carter har tagit avstånd från den hårda tillämpning av Harkinstilläggel som den amerikanska kongressen har gjort. Carter har inle sagt att han vill att man skall gä vidare och genom IDB sätta ytterligare tryck på militärdiktaturerna. Carter har vid presskonferenser och i brev lill bankkommitténs ordförande i del amerikanska representanthuset tvärtom sagt all han för sin del anser atl Harkinstilläggel är för hårt och för kategoriskt och att man skall mjuka upp den hårda inställningen när del gäller villkoren för alt

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

ge lån lill dem som så flagrant motverkar eller all vänder sig mol mänskliga rättigheter. Del som har skett är alltså del motsatta mol vad ni säger när ni hänvisar till Carter och molsalsen lill vad som hävdas av ceniern och utrikesutskottets majoritet: Carter har velal dämpa möjligheterna atl via bidragsgivningen och låneutgivningen sätta villkor för de mänskliga rättigheterna; han har inte velal öka de möjligheterna. Därför är utrikesulskotiets skrivning pä den här punklen direkt vilseledande när den hänvisar till den nya administrationen i Amerikas Förenta stater.

I den här debatten måste vi också diskutera vad för slags effekter IDB:s verksamhet får i de länder där bidragsgivningen sker. Delvis har vi gjort det därför att IDB:s långivning i så hög grad fungerar som etl allmänt slöd till regeringarna - det blir ett slöd för de prioriteringar som regimerna gör - och hur pengarna kommer alt användas beror således på den politik som regimerna för. Det är då viktigt att konstatera att de socialt inriktade projekten låren myckel blygsam andel av IDB:s stöd. Det är enligl min uppfattning också betecknande för argumentnöden hos utrikesutskottets majorilet när det sägs så här i utskottets yttrande: "Det kan vidare noteras alt utlåningen lill projekl inom den s. k. sociala infrastrukturen, dvs. ulbildningsväsen, bostadsbyggande, vattenförsörjning och liknande, nu åter visar en ökande andel." Det är bara del felet atl med samma siffror som bakgrund har biståndsminister Ullslen av samma material dragit slutsatsen: "Man har heller ingen prioritering för de socialt motiverade investeringarna - trenden är snarast den motsatta." Det som utrikesulskottels majoritet finner vara en ökning av de motiverade investeringarna tycker alltså biståndsministern snarare är en minskning av de socialt motiverade investeringarna!

Det som i vart fall är ostridigt är all under tiden, dvs. från november 1976 och fram till april 1977, har de socialt motiverade investeringarna - den typ av investeringar som jag just läst upp citat om - minskat med ungefär hälften. De har lidigare legal på en nivå mellan 19 och 16 96, de låg pä 16 96 1975 och hela 1976, men de ligger pä 8 96 när del gäller de län som IDB har givit det senaste halvåret De socialt motiverade investeringarna, blygsamma som de varil, har alltså kraftigt minskal sin andel.

Vad som skelt inom IDB under en lång period av år är i stället att en annan typ av projekt kraftigt har ökat sin andel. Det är inte minst projekl som gällt mycket stora infrastruklurella investeringar - särskilt stora kraftverksbyggen, stora vägprojekt och liknande. Del är klart all just kraftverksbyggen och över huvud laget energiinvesleringar. som ju åtminstone centerpartiet borde ha någon känsla för, är investeringar vilkas effekt är hell beroende på den allmänna polilik som landel bedriver: vilken typ av fördelningspolitik man har, vilka människor och grupper som nås av energin. För att bara ta ell konkret exempel; ett av de mer betydande IDB-projekten under senare år; del stora kraftverksbygge som utförts på gränsen mellan Brasilien och Paraguay: ca 80 % av elektriciteten frän del kraftverket har hamnat i den multinationella industri-

staden Säo Paulo. Del torde icke kräva någon större möda all förslå all det icke är till de fattiga människorna i slummen i Säo Paulo som den elektriciteten har gåu, utan atl del är lill de stora företagen och de välbeställda människorna - ofta de utländska investerarna och andra - som bor i Säo Paulo.

Nå, men då säger ulrikesutskoltet: "Betydande vikt fästs vid jordbrukssektorn och lanlbruksulvecklingen i övrigl." Men jag tror att man skall vara försiktig med atl svepande karakterisera den typ av lantbruks-utveckling som IDB prioriterar. Jag skall återigen la etl exempel; från Sven Lindqvists bok Jord och makt i Latinamerika, där han refererar ett samtal med planeringsmyndigheterna i Ecuador. Del visar sig all när del gäller sådan lanibruksulveckling som kräver jordreformer och är förhållandevis billig är det svårt all fä pengar från t ex. IDB. När del däremot gäller dyrare, mindre produktiva - mindre vettiga från den synpunkten - jordbruksinvesteringar som nyodlingar är del mycket lättare att fä pengar. Till projekl som är politiskt känsliga, som kräver en otnfördelning som gynnar de fattiga bönderna, är del alltså svårt att få pengar från IDB. Gäller del projekt som ger slöd till rika bönder och jordägare går del lättare.

Propositionen resonerar fram och tillbaka om biståndseffekterna av ett inträde i IDB. Man gör elt märkligt påstående, som jag skulle vilja ha belyst av handelsminislern eller någon annan företrädare för regeringen. Man säger att om medlemskap i IDB skulle motiveras av bi-ståndsskäl vore bankens länderinriktning vid utlåningen en allvariig svaghet. Sedan säger man: "Del kan dock noteras atl det har skett en ökning av de minst utvecklade ländernas andel." Det uttalandet återkommer i utrikesulskotiets yttrande. Man framhäver alltså som positivi att de fattigaste länderna har fåtl en ökande andel. Vi har försökt all få det här belyst i ulskotlsbehandlingen. De fattigaste länderna, som av IDB kallas för D-gruppen och som alltså utskottet uttalat sig positivt om, är Bolivia, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Haiti, Honduras, Nicaragua, Paraguay och Dominikanska Republiken. Med ett eller två undantag är del här en lista på några av de mest ökända diktaturerna i Latinamerika.

Jag tror all man måste vara otroligt blåögd, om man tror att pengar till Somozas Nicaragua, lill Papa Docs son Baby Docs Haiti eller till Stroessners Paraguay vidarebefordras sä att de när de fattigaste folkgrupperna. Man lyckas i sin aningslöshet all lyfta fram de länder som har den minsta viljan all kanalisera pengar till de fattigare folkgrupperna. Det här sammanlaget blir återigen ell svek i utrikespolitiskt hänseende från del största regeringspartiet, men av nytt slag. Jag hoppas atl de centerpartister som har begärt ordet här senare i debatten kommer att ge oss en belysning av sina ställningstaganden på ell sätt som gör del möjligt atl bedöma vad som ligger bakom denna centerpartiets totala omsvängning från en enig uppfattning för elt år sedan. Det intressanta är att denna omsvängning sker i en utrikespolitisk fråga, där centern tidigare i många fall har ställt sig bakom fattigare folkgruppers inlressen.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Som sista argument drar man fram infiytandet och säger alt vi skulle kunna påverka inflytandet i IDB. Jag skall inle föriänga debatten om det, därför atl del har talals tillräckligt mycket om USA:s unika ställning, vetorätten, specialfonden och blockröstningen. Handelsministern säger all om någon far lill månen så hörs inte hans röst Men Sverige, om det som västeuropeiskt land skulle bli medlem i IDB, har ingen röst alls. Sverige får ju inte ens som slal möjlighet alt rösta nej. Vi skall ingå i en grupp av länder som gemensamt avger sin röst Någon direkt röstning från svensk sida kommer inle alt förekomma om vi går med i IDB.

När man som här har gjorts diskuterar USA:s roll i sammanhanget, är del intressant all notera hur USA självt ser på detta, hur den ame rikanska kongressen ser på den ulvidgning av IDB-medlemskapet som nu görs. Man kan gå till källorna - bankkommitténs i representanthuset utlåtande. Där understryks att det är viktigt för USA alt andra länder går in och tar över en ekonomisk börda som USA tidigare har haft. Men man understryker mycket noga inför kongressen alt della inle får innebära och inle heller innebär atl USA:s politiska inflytande minskar. Kontentan av den amerikanska kongressbehandlingen är alltså atl del är en tung ekonomisk börda för USA att dra hela lasset Släpp därför in Västeuropa, låt länderna där ta en del av den ekonomiska kostnaden, men se till all USA får behålla del dominerande politiska inflytandet i IDB! Del är pä dessa villkor som denna utvidgning av IDB har gjorts, och det är därför som vi diskuterar frågan här i dag.

Herr talman! Svenskt inträde i en internationell organisation måste bygga på en vilja att slödja organisationens verksamhet. Varken propositionen, uiskottsbetänkandena, de utskottshearings som har varil eller kammardebatien här i dag har givit bärande skäl för att Sverige skulle stödja IDB:s aktiviteter. Det är få, om ens någon, som har uUtryckl jusl denna vilja att slödja organisationens verksamhet. I stället har hela denna långa och pä del viset intressanta debatt visat atl IDB:s verksamhet i viktiga avseenden strider mot de värderingar som hittills har varit vägledande för svensk utrikes- och u-landspolilik. Riksdagen bör säga nej lill svenskt medlemskap i IDB.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna.

Under della anförande övertog herr tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WÄSTBERG i Siockholm (fp) kort genmäle: Herr talman! Sverige kan och bör välja en egen utrikespolitisk linje och göra del i solidaritet med de faltiga och förtryckta nationerna. Det gjorde Sverige när det gällde Vietnam - och del var bra. Och del gör vi - hoppas jag - i morgon när del gäller Sydafrika. Men i båda fallen ansluter vi oss lill opinionen i de länder som ligger närmast förtryckarna, och som själva lider mesl. Här finns det ingen sådan opinion. Demo-

kralierna i Lalinamerika säger inte all vi skall hålla oss utanför IDB, tvärtom.

Jag sade i mill anförande, för en god stund sedan, att ekonomisk ulveckling nästan alltid gynnar frihetens sak. Del polemiserar Mats Hellström mot, och självfallet finns del inget kortsiktigt sådant samband att ekonomisk utveckling omedelbart leder till större frihet Men på sikt gynnar nästan alltid handel och ekonomiska kontakter också möjligheten till information och befolkningens möjligheter alt själv göra sin röst hörd. Pä samma sätt stärker isolering av ett land nästan alllid förtryckarna - Sydafrika är undantaget.

Även Mals Hellström vill ju ha inte bara handel ulan ökad handef med Latinamerika. Han tycker däremot att IDB är fel form, och det kan man naturiiglvis diskutera. Det är ingen självklarhet att vi skall gå med i IDB, det finns argument för och emot. Jag har kommit fram till atl argumenten./o/- väger tyngst. Vi skapar sysselsättning, vi skapar export. Samtidigt finns del inga avgörande utrikespolitiska nackdelar som lalar emol ett svenskt medlemskap i IDB.

Men man kan naturiiglvis välja andra former. Den form som valdes under den socialdemokraliska regeringen var ju all Sverige och svenska skattebetalare tog en risk vid export lill Latinamerika med myckel stora belopp. Del var t o. m. så, all när den nuvarande regeringen log över efter Mals Hellströms partibroder fanns det 23 milj. kr. utestående i s. k. u-garanlier lill Pinochets Chile.

Vi kan naturiiglvis väga för och emol, men kom inte och påstå all ni slår för en högre moral än vi som menar alt Sverige nu skall la steget in i IDB!

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! För att ta del sista först: Del vore bra om Olle Wästberg i Siockholm lärde sig vad u-garantierna är för någonting innan han använder dem som ell moraliskt argumenl. De pengar Olle Wästberg talar om ingår i ell premiereservsystem, lill vilkel företagen betalar in avgifter och i första omgången själva står för finansieringen. Sedan ligger svenska statens garanti i botten. Del innebär att inga skallepengar har betalats ut lill Pinochets Chile. Och inga pengar kommer heller au betalas ut, om inte den nuvarande regeringen ändrar uppfattning.

Sedan lill den första frågan, om demokratin i Latinamerika. Varför inle fråga de människor som är flyktingar? Del finns tusentals människor här i vårt land som har drivits ut ur sina länder. Fråga dem, la del av deras opinionsbildning omkring Latinamerika och IDB! Hör efter vad de anser om svenskt deltagande i IDB, fråga t ex. hur de ser på IDB:s roll i kuppen mol Allende!

Del är mycket lätt atl säga om en kontinent, där antalet militärdiktaturer ökar år för år, att där finns ingen opinion mot IDB. Men fråga oppositionen i den mån del går atl få lag i den, fråga dem som inle siller fängslade, i stället för alt hänvisa till regeringsinställningen!

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Om den ekonomiska utvecklingen framför Olle Wästberg en litet halsbrytande tanke: Del finns en politik som är riktig gentemot Sydafrika, kanske också mot Rhodesia, och del finns en annan politik som är riklig gentemot alla andra länder. Jag tror att del framgår klart för kammarens ledamöter att del argumentet i varje fall inte är något bra argumenl för Olle Wästberg all dra upp i Sydafrikadebatlen om några dagar.

Ekonomisk utveckling är alltid bra för människorna, säger Olle Wästberg. Men frågan är ju: Ekonomisk ulveckling för vem? I Brasilien har den ekonomiska tillväxten varit myckel kraftig genom den typ av isolerade öar som multinationella bolag skapar, särskilt i Säo Paulo. Samtidigt vet vi all inte bara lantarbetarna och de falliga bönderna fått det sämre i Brasilien. T. o. m. stora delar av ijänslemannaskiklel har fått försämringar under den senaste tioårsperioden i Brasilien.

Innan man går in i en debatt omkring ekonomisk utvecklings betydelse för en demokratisk utveckling måste man väl slälla sig den elementära frågan: Vems ekonomiska ulveckling? Gäller utvecklingen de multinationella bolagen, den lilla grupp av människor som håller sig uppe politiskt genom atl de är lierade med militärapparaten, eller folkfiertalet, som fält det sämre?

Slulligen: Varför skall Sverige - det är ju det sakfrågan gäller - ge skattepengar som slöd lill de här länderna?

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp) kort genmäle: Herr talman! Jag menar att Sydafrika är elt undanlag från regeln alt ekonomisk ulveckling och ekonomiska kontakter nästan alltid missgynnar förtryckarna - därför att det i Sydafrika finns ell syslem där de svenska företagen själva administrerar förtrycket Jag vill fråga Mals Hellström: Är det så all han menar att vi skall införa ekonomiska sanktioner mot t. ex. Brasilien? Slutsatsen av hans anförande är just det.

Låt oss sedan se på det här med den förra regeringens indirekta slöd lill Pinochets Chile. Del finns två typer av exportgaranlier. Vi har n-garaniier som fungerar på precis del sätt som Mats Hellström redogjorde för. Del är ett premiesyslem. Men ibland kan del finnas handelsaffärer där risken är för stor och där man inle kan använda sig av dessa premier. Dä kan man ge speciella s. k. u-garantier, och där går biståndsmedel in och lar en del av den yttersta risken. Det är della som skedde under den föregående regeringen när det gällde Chile. Kom inte och påslå att detta är högre moral än atl gä med i IDB!

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr Wästberg i Stockholm fortsätter alt driva en teknisk debatt Han har fortfarande fel om u-garantierna. Del som ligger under premiereserverna är löpande krediter. Ytterst tillkommer biståndsmedel som inle har använts i Pinochets Chile. Och del finns en enhällig utredning, den biständspolitiska utredningen, som föreslär alt de biständspolitiska medel som inte har använls inle heller skall användas i framliden - och del

borde herr Wästberg vela innan han försöker alt föra över det hela till en teknisk debatt

Herr Wästberg vill nämligen dölja sakfrågan: det går inle svenska skattemedel lill Pinochets junta i Chile, men herr Wästberg kommer om en stund atl rösta för alt svenska skattemedel skall utbetalas direkt som räntesubventioner till militärdiktaturerna i Chile, Brasilien, Argentina och andra länder. Det är ju della som är den springande punklen vid en jämförelse med exportkreditgivningen - svenska skattemedel skall för framtiden användas direkt som räntesubventioner till de här militärdiktaturerna.

Vad är det egentligen de partier som nu ingår i majoriteten bakom del här betänkandet kräver för en omprövning, för all gå ur IDB? Jag vel att Olle Wästberg inle har möjlighel att svara nu, men det finns mänga centerpartister som har möjlighet all gä upp senare i debatten. Vad är det som krävs av IDB för alt man skall gå ur? Jag vill slälla den frågan eftersom en rad centerpartister och även folkpartister är uppsatta på talarlistan.

Räcker del som skäl för atl gå ur IDB, som man lalar om i näringsutskottets betänkande, atl del som sades i Dagens Nyheter i går är sant, alt IDB skall bidra till all finansiera immigrationen av de vila rhodesierna lill Bolivia, en flyttning av rasislväldet i Rhodesia lill Bolivia? Räcker det som motivering och blir del ell tungt vägande argument för centerpartisterna och folkpartisterna för all gå ur IDB om del som Dagens Nyheter säger visar sig vara sant, all IDB och därmed svenska skattepengar skulle bidra till en flyttning av vila från Rhodesia lill Bolivia?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Herr tredje vice talmannen anmälde atl herr Wästberg i Siockholm anhållit atl lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Debatten är nu så långt framskriden atl det mesla är sagt. Jag kan falla mig myckel kort

Jag avser närmast att i sammandrag redogöra för vad utrikesutskottet har sagl - del referat som herr Hellström gav var nämligen, som var och en kan förslå, icke helt tillfredsställande.

Utrikesutskottet har prövat detta ärende sin plikt likmätigl främst frän bistånds- och utrikespolitiska synpunkter.

Vad del biständspolitiska beträffar har bankens tidigare utlåningsverk-samhel granskats och då icke befunnits uppfylla de stränga krav som man från Sverige ställer i sådana sammanhang. Å andra sidan har de negativa dragen icke ansetts utgöra ett hinder för ett av exportskäl betingat deltagande i banken.

Sverige med sitt slarka beroende av export för sin sysselsättning har behov av atl bygga ut sitt handelspolitiska samarbete med alla typer av länder. Elt svenskt medlemskap i banken får ses som en inträdesavgift

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

till en marknad, varifrån vi annars skulle vara utestängda. Goda förhoppningar finns också alt utvidgningen av medlemskretsen kommer au förändra bankens verksamhet i positiv riktning från vår synpunkt sett.

Utskottet understryker alt elt svenskt medlemskap icke innebär någon ändring av vårt lands utrikespolitik eller dess målsättningar. Ej heller innebär det någol ställningslagande lill de enskilda regimerna i Latinamerika.

Elt svenskt deltagande underlättas också av atl fiera andra alliansfria stater, även neutrala stater, vunnit eller sökt medlemskap. Ett medlemskap som innefattar sällskap med t. ex. Jugoslavien, ledande kraft i sammanslutningen av de ca 90 alliansfria staterna i världen, ett medlemskap som innefattar sällskap med del i statsfördraget till neutralitet sig förpliktande Österrike, elt medlemskap som innefattar sällskap med det Schweiz, som är sä ängsligt om sin neutralitet alt del icke ens velat gå in i Förenta nationerna, trots atl del står som värdland för en stor del av dess institutioner, ett sådant medlemskap kan inte gärna vara komprometterande för en svensk utrikespolitik eller för Sverige.

Sverige har - och det understryker också utskollel - anledning att även i fortsättningen säga sin mening om förtrycket i Latinamerika liksom i andra länder. Sverige vill i fortsättningen ge sitt stöd ät en ekonomisk och social utveckling i denna region lika väl som lill andra länder i samma belägenhet. Genom medlemskapet i IDB yppar sig en möjlighel därtill, liksom vi genom all vara med i Världsbanken söker att på vårt lilla säll arbeia härför.

Men vi skall kanske inte tro - jag säger detta till herr Ericson, som anförde storsvenska tankegångar om atl Sverige skulle bestämma - all vårt land har sådana resurser eller en sådan ställning i världen atl vi kan dominera eller råda i de fiesta av sammanhangen. Herr Ericsons argumentation påminner en aning om Olof Rudbecks en gång i världen.

Lål mig fortsätta med herr Ericson i Örebro!

Herr Ericson åberopade ett brev, som lär ha skrivits, och innehållet i della. När del gäller den delen av herr Ericsons argumentation ber jag att fä hänvisa till herr Svanberg, som kort före herr Ericson lalade om sladder och skvaller och undanbad sig sådant i debatten. Herr Ericson har blivit elt fall för herr Svanberg.

Vidare sade herr Ericson att påståendet om en ändring i den amerikanska politiken var tomt prat. Han var i sammanhanget vänlig alt säga att han inte ville beskylla mig för naivitet. Jag uppskattar det. Jag vill inte heller beskylla herr Ericson för att vara döv och blind. Men del måste väl ändå den vara som inte har noterat vilken skillnad i den amerikanska utrikespolitiken i fråga om de moraliska aspekterna på denna polilik som inträtt efler den nye presidentens tillträde. Del är riktigt au han kanske inte har kraft att genomföra sina intentioner med en gång. Han måsle ha kongressen med sig. Han söker få till stånd etl samspel mellan administration och kongress för första gången. Men ingen

kan väl la fel på hans intentioner i delta sammanhang. Något tomt prat kan del inte vara fråga om när utskottet åberopar delta.

Herr Ericson hade också oförsyntheten - det har tidigare behandlals - atl åberopa vad som skulle ha stått i juntans tidningar i Chile i samband med det svenska regeringsskiftet. Den som gav upphov till det var den svenske oppositionsledaren genom sin intervju i New York Times, en intervju som herr Palme i dag själv torde beklaga mycket. Han uttalade där att de enda som skulle bli glada över regeringsskiftet väl var juntan.

Herr Ericson frågade: Var går gränsen för vår handel när det gäller diktaturer och förtryckare? Ja, gränsen går i varje fall inte i Panmunjom i Korea - det har vi noterat Men när det påstås i debatlen alt våra stora exportgaranlier för den koreanska handeln icke belastar skattebetalarna är del naturligtvis bara en illusion, eftersom exportgarantier till sist måste betalas av svenska förelag, vilket naturiiglvis belastar del svenska folkhushållet Men därom har herr Ericson i Örebro inte sagt ett ord.

Det sägs vidare i den socialdemokratiska reservationen - och det upprepade herr Ericson i dag till min förvåning - atl etl svenskt inträde i IDB skulle påverka svensk utrikespolitik i förhållande till Latinamerika. Det skulle utgöra elt avsteg från tidigare principer och frän vår tidigare utformning av denna politik. Jag måste då fråga: Vad har varil vär politik i fråga om Latinamerika? Vår utrikespolitik i allmänhet är ju väl känd. Den bygger på det nordiska samarbetet, den bygger pä Europasamarbeiet, den bygger på uppslutningen kring FN och den bygger på ett stöd åt strävandena i tredje världen till självständighet och frigörelse. Jag frågar: Skadar ett medlemskap i IDB vår nordiska polilik? Ingalunda. Vi får sällskap med andra nordiska länder. Skadar det Europalanken? Ingalunda. De stora i-länderna och även små i Europarådet är med. Skadar det vår uppslutning i FN? Ingalunda. Kan det skada vårt rykte som en av de mest hängivna anhängarna av tredje världen och dess strävanden? Ingalunda. Det finns stater i tredje världen som har sökt inträde.

Nå, säger herr Ericson kanske, vad jag syftade på var inte utrikespolitiken i stort, det var vår utrikespolitik i Lalinamerika. Då återkommer jag med frågan: Vad har varit vär utrikespolitik i Latinamerika? Del har varil mycket svårt att utforma en sådan politik, och del har knappast skett. Del har varit en utrikespolitik baserad på omständigheterna i varje särskilt fall. Latinamerika är ju en jättekontinent med många stater med skilda system och med system som ändras. Vi har haft ekonomiska förbindelser - bl. a. har svenska exportindustrier kunnal sysselsätta en del av sin arbetskraft i Sverige genom export till Latinamerika. Vi har haft kulturella förbindelser av växlande karaktär. Svenska vetenskapsmän har aktade namn i många sammanhang i Latinamerika. Vi har också haft kontakter i militära sammanhang, åtminstone så lill vida atl vi har utbildat sjöofficerare för vissa länder, självfallet med regeringens och riksdagens godkännande. Vi har t. o. m. sålt en kanonbåt, en jagare, till Allenderegimen - en försäljning som blev ganska olycklig eftersom ka-

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

nonerna till slul vändes mot denna regim. Del var under den förra regeringens lid som detta inträffade. Men i övrigl är det nästan omöjligt att tala om en Lalinamerikapolitik. En anslulning skulle alltså innebära en helomvändning, och dä måsle jag åter fråga: Har del funnits någon sådan? Nej, och jag tror inte alt del blir någon ens efler utrikesutskottets beramade resa lill Latinamerika i höst. Den kanske kan ge oss ökad information, och den kanske kan bidra till atl vidga debatten kring de latinamerikanska problemen. Men någon grund för en klar Lalinamerikapolitik blir den inle. Det blir även i fortsättningen att laga efter läglighel och att i vårt förhållande till Latinamerika och i förhållande lill andra länder följa de allmänna principer i svensk utrikespolitik som jag nyss räknade upp.

Herr lalman! Detta artar sig till alt bli en av de siörsta, för atl inte saga den slörsla utrikespolitiska debatten vid della riksmöte. Del är bra, som handelsministern sade, alt frågan debatteras och alt vi belyser den. Jag lycker ändå alt del är litet märkligt alt i Sveriges riksdag den största uppmärksamheten utrikespolitiskt sell knyls till frågan om vårt medlemskap i IDB. Svensk utrikespolitik skall bedrivas utifrån svenska intressen. Principerna för den utrikespolitiken var riksdagen enig om i förra veckan, som så ofta tidigare när det gäller de stora partierna. Svensk utrikespolitik skall bedrivas vid Östersjön och utformas under beaktande av omständigheterna där. Den skall ta hänsyn till vad som sker i Nordkalotten. Den skall la hänsyn till Europa och det strategiska lägel där. Den skall bedrivas i samband med FN under de förutsättningar jag nyss nämnde. Är det då inte ganska förvånande att så stor uppmärksamhet riktas mol denna relativt obetydliga fråga, som man söker blåsa upp till ell stort ärende? Del finns kanske en förklaring. Del anförs att Sveriges riksdags beslut all sänka anslaget till Cuba måste, jämle beslul om inträde i IDB, fattas som en ändring av vår utrikespolitik i förhållande lill Lalinamerika. Värdet pudelns kärna? Är det misslynlhet med majoritetens beslul förra året alt sänka anslaget lill Cuba som ligger lill grund för del sätt på vilkel den här frågan blåsts upp? Varför gör man eljest denna koppling i den socialdemokratiska reservationen?

Hen ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte all IDB-frägan är den internationella fråga under vårriksdagen som kommer atl väcka störst uppmärksamhet internationellt Det blir däremot beslutet i morgon om Sydafrika. I den frågan är som bekanl herr Hernelius på kollisionskurs med resten av regeringskoalitionens partier.

Har då svensk utrikespolitik gentemot Lalinamerika förändrats? Jag gav exempel på det i mitt anförande. Den drastiska nedtrappningen av biståndet till Cuba kombinerad med den entusiasm som här visas för IDB-medlemskapet innebär sammanlaget en klar markering av en ny utrikespolitisk inriklning. Den kommer säkerligen alt med tillfredsställelse noteras av diverse militärdiktaturer i Lalinamerika.

Sedan lalade herr Hernelius om etl brev som "lär ha skrivits". Jag använde den ordvändningen, eftersom jag inte dä hade brevet i min hand. Nu har jag del. När herr Hernelius beskyller mig för sladder och skvaller pratar han i nattmössan. Brevet finns här. Centerpartisterna har haft godheten alt göra etl pressmeddelande av det den 26 maj. Av det framgår all de här 14 centerpartisterna-Karl-Erik Olsson, Anna Eliasson, Gösta Andersson, Gunnar Björk, Björn Eliasson, Olle Eriksson, Arne Fransson, Pär Granstedt, Börje Hörnlund, Bengt Kindbom, Margit Odelsparr, Christina Rogestam, Torsten Sandberg och Per Olof Sundman, som jag hoppas själva kommer att redovisa sina synpunkter i dag - inle anser all dagens beslul innebär alt vi bestämmer oss för medlemskap i banken. De anser atl ett sådant medlemskap kan komma i fråga först efter en ytteriigare analys av de aktuella omständigheterna och nya bedömningar från svensk sida. De ställer faktiskt inte upp genom sin röstning här i dag för ett svenskt medlemskap ulan vill att man skall fortsätta analysera frågan innan de är beredda att ta ställning. Detta är en mycket intressant upplysning, och jag beklagar atl herr Hernelius inte hade haft tillfälle att ta del av den innan han gick upp i talarstolen. Samarbetet inom regeringskoalitionen förefaller inle alt vara det allra bästa.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hernelius verifierade uttalandet av utrikesutskottet, där del heter atl ledande företrädare för den nya amerikanska administrationen ytterligare har understrukit kravet på respekt för mänskliga rättigheter i samband med IDB. Som jag sade förut har president Carter gjort del motsatta. Han har understrukit atl man i den amerikanska kongressen har en för hård tillämpning av Harkinstilläggel i förhållande till institutioner jusl av IDB:s typ. Vilka ledande företrädare för den nya amerikanska administrationen är det som herr Hernelius och utskoltsmajorileten syflar på? Det kan inte vara presidenten, som vill dämpa USA:s hävdande av de mänskliga rättigheterna just när del gäller lån av den här typen lill IDB.

Herr Hernelius sade också att han skulle ägna sig åt de biständspolitiska aspekterna på den här verksamheten. Han gjorde, såvitt jag förslod, inle del här. Han gjorde som handelsministern, kröp bakom vad som sker i andra länder i Västeuropa, i stället för att diskulera vad vi här i Sverige skall göra. Med samma teknik kom inle heller han och hans parti sä långt i den Vietnamdebalt som startade i Sverige för 10-12 år sedan.

Men frågan kvarstår: Eftersom utrikesutskottet åberopar de fatligasle länderna, vilka möjligheter ser herr Hernelius till atl det bistånd som man yttrar sig positivt om i förhällande till länder som Haiti, Paraguay, Dominikanska republiken och Bolivia kommer de fattigaste folkgrupperna i de länderna till godo?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Ericson i Örebro sade all jag lalade i naltmössan, eftersom jag inle kände lill del brev som citerades. Jag byggde mitt anförande på herr Ericsons uttryckssätt - det brev "som lär ha funnits". Jag har inte forskat i hans portfölj eller i hans arkiv. Mer kunde inte jag vela. Jag höll mig lill del. Del är inte alt tala i nattmössan.

Herr Ericson sade vidare alt jag var på kollisionskurs med utskotten i fråga om Sydafrika. Det känner jag inle till. Jag står bakom utskotts-förslaget. Jag har skrivit ett särskill yttrande, där jag betonar två synpunkter kraftigare än utskotten gjort, nämligen frågan om huruvida föreslagna åtgärder rimmar väl med vår klassiska FN-polilik. Det är en helt annan sak. Herr Ericson borde känna till vad som sker i hans eget utskott

Herr Hellström riktade en fråga till mig. Den gällde i stort sett vilka möjligheter jag trodde att det fanns för vissa latinamerikanska stater alt få bistånd. Jag skulle vilja svara herr Hellström atl våra möjligheter att ge bistånd till de länder som tidigare fått sådant eller till nya länder i hög grad beror pä hur vi styr och ställer här hemma och på hur vi upprätthåller vär sysselsättning och stärker vår export.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! I fråga om Sydafrika, som vi får diskutera i morgon, innebär herr Hernelius särskilda yttrande alt han kommer sä nära en reservation som man över huvud taget kan komma ulan att kalla det för en reservation. Alla vet vi bakgrunden till atl herr Hernelius i sista omgången ändå ställde upp för den här skrivningen.

Men vi skall inle ta den debatten i dag. Lål mig bara konstatera att ordföranden i riksdagens utrikesutskott i vad han själv betecknar som den största frågan under vårriksdagen inte har reda på vad 14 ledamöter av den här kammaren och tillhörande det största regeringspartiet tycker och vad de ger uttryck för i en pressrelease på tvä sidor, där de säger: "Om utskottets förslag antages av riksdagen innebär detta atl ett medlemskap i banken kan komma i fråga först efler en ytterligare analys av de aktuella omständigheterna och nya bedömningar från svensk sida."

Här säger 14 ledamöter av riksdagen tillhörande det största regeringspartiet all när de röstar om en stund ställer de inte upp för ett svenskt medlemskap i IDB. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att dagens votering inle innebär alt regeringen har mandat atl gå in som medlem i IDB. Del anser i varje fall inte en majoritet av riksdagen. Och detta har utrikesutskottets ordförande inte reda pä när han går lill debatten. Pressreleasen är dock några dagar gammal. Detta om någol är alt prata i nattmössan.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag finner det litet anmärkningsvärt alt utrikesutskottets ordförande inte över huvud taget vill beröra det som är en huvudfråga

för hela utrikesutskottets verksamhet, nämligen vilka bislåndseffekter som användningen av svenska skattemedel har. Det är den fråga som tar den i särklass mesta tiden av utskottets arbele under varje år. Jag finner del egendomligt alt utskottets ordförande över huvud taget inle vill diskulera vilka effekter som användningen av IDB:s medel lill länder som Haiti, Paraguay och Guatemala etc. får i dessa länder. Del är faktiskt svenska skattebetalares pengar som kommer lill de här regimerna. Då har det sitt intresse att veta om dessa pengar når ut lill de fattiga människorna eller stannar hos de militärdiktatorer åt vilka kammarens socialdemokrater vägrar alt lämna elt aktivt svenskt stöd.

Herr Hernelius fullföljer samma linje som alla borgerliga talare: man undviker hell det som är en huvudfråga, en självklarhet om vi ser den historiskt eller som det förhåller sig i dag. IDB är en politiskt motiverad organisation. IDB är en organisation med politiska syften. Det är den diskussionen som majoriteten inle vill la - i varje fall inte i utrikesutskottet. I näringsulskollet har man gjort ett slags samskrivning, inom den borgerliga majoriteten, där man häller dörren öppen för all Sverige skall kunna gå ur IDB. Del har man inle i något inlägg velal diskutera här i dag, men man har i varje fall skrivit atl det kan komma in sådana faklorer i IDB:s utveckling alt Sverige skulle kunna utträda. Det har tydligen varit en viktig fråga för näringsutskottets bedömning. Men vi måsle väl ändå få någon uppfattning om det under denna debatt Vilka faktorer kan göra atl Sverige skulle lämna IDB, när detta nu tillmäts sä stor betydelse på den borgeriiga sidan?

Har de uppgifter som gavs i Dagens Nyheter i går inget intresse för utrikesutskottets ordförande? Enligt dessa uppgifter skulle IDB betala Kissingerplanens överförande av vita rhodesier till Bolivia. Har det inget intresse för honom? Är det en typ av finansiering som skulle göra att vi borde ifrågasätta det medlemskap som majoriteten nu tycks beredd att acceptera?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill tilj herr Ericson i Örebro säga alt han överskrider del löjligas gräns, när han börjar tala om att jag skulle vara skyldig att la reda på alla pressmeddelanden som har utgätl. Detta pressmeddelande har undgått mig, och det har tydligen undgått också herr Ericson, eftersom han talar om att det "lär" finnas. Varför sade han "lär" om han hade det i säcken? Varför log han inte upp del? Sedan vill jag framhålla alt jag vore tacksam om exegetiken rörande min inställning till Sydafrikafrågan bedrivs av mig själv i första hand och av herr Ericson i andra hand.

Herr Hellström ställde en fråga till mig om en artikel i Dagens Nyheter om att medel från IDB skulle användas till all i Bolivia bereda en frislat för flyende från Rhodesia och Sydafrika. Den artikeln har jag med stort intresse läst men inte funnit dokumenterad. Jag har inle någon anledning alt uttala mig i den ena eller andra riktningen, innan jag har setl någol

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

bevis på all dessa planer skulle vara realistiska. När bevis framkommer, skall jag ta slällning.

Herr Hellström upprepade sin fråga: Har inle utrikesutskottets ordförande intresse av att vela hur biståndsmedlen används av IDB eller i annal sammanhang? Jo, del har jag visst. Herr Hellström vel mycket väl all vi ibland även i Sverige har råkat illa ul när vi på egen hand placerat biståndsmedel. Biståndsmedel har kommit lill dålig användning mol våra intentioner och förhoppningar. Ulrikesutskoltet såg exempel på detta för något år sedan. I varje sådant fall är det biståndsadmini-stralionens uppgift all övervaka den rätta användningen och rapportera till de övervakande organen, regeringen och riksdagen.

På samma sätt är del i fråga om IDB. Del blir administrationens uppgifi all övervaka detta. Också Sverige skall ingå såsom ledamot i en av grupperna och se till alt biståndsmedlen, skattebetalarnas eller lånade, inte kommer till användning på ett sätt som inte rimmar med intentionerna. Del är en självklarhet. Varför skall vi uppehålla oss med självklarheler?

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr Hellström anhållit att till protokollet få antecknat att han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Sverige är elt land med omfattande handelsförbindelser, och del svenska folkel är i hög grad beroende av vad vi kan sälja till andra länder. Vi har en export som rör sig om ca 80 miljarder kronor, och herr Svanberg har myckel rikligt påpekat atl den måste öka kraftigt. Också exporten till u-länderna bör öka. Den logik som herr Svanberg har när han försöker hindra en viss del av exporten kan man ifrågasätta.

Endast handelspolitiska skäl har anförts i detta fall. I det avsnitt av utrikesulskolteis yttrande lill näringsutskottet, där de socialdemokratiska ledamöterna anmält avvikande mening, har man dock talat om biständspolitiska skäl. De orden är elt goddag yxskaft, därför all någonting sådant inte har sagts av utskottet. Motiveringen är de handelspolitiska skälen. Vi gör delta för atl irygga sysselsättningen i vårt land i den mån det kan bidraga härtill.

Visst finns det kritiska synpunkter mot en anslutning till IDB. Del finns väl knappast någon internationell organisation som vi har anslutit oss lill ulan alt del framförts kritiska synpunkter. Del har också ut-rikesutskotiel sagl. Vi har förklarat att vi skall verka för en annorlunda röst fördel ning och för utjämning och andra saker som jag inle behöver läsa upp.

Skall vi stanna utanför och på någol sätt demonstrera eller skall vi gå med såsom medlem? I delta fall hyllar jag den förra socialdemokratiska regeringens uppfattning, t ex. i fråga om Världsbanken där det fanns molioner om all vi skulle utträda men där regeringens företrädare regelbundet sade alt det var bättre alt stanna inom Världsbanken och försöka påverka den. Delsamma kan vi göra beträffande IDB, nämligen

försöka påverka den.

Nu har del inte påståtts alt medlemskapet i IDB har några direkt utrikespolitiska aspekter vad gäller alliansfrihet och sådant, ulan det är andra synpunkter som framkommit. Del första initiativet till att Sverige skulle gä in i IDB kom från det då socialdemokratiskt styrda handelsdepartementet. Det var där som promemorian i ärendet utarbetades. Jag har med tanke pä försöken att bortförklara delta undrat, hur man egentligen arbetade på den liden där. Var det någon av de lägst pä rangskalan anslällda som hittade på att man skulle utarbeta en promemoria om atl man skulle gå med i IDB eller var del departementschefen, som hade givit order om alt den skulle utarbetas? Jag skulle länka mig all det gick till så atl departementschefen gav en sådan order, och därifrån torde alltså initialivel ha kommit

Varje krilik som socialdemokralerna herrar Svanberg, Ericson i Örebro och Hellslröm riklar mot denna anslutning vänder sig dessutom på samma sätt mot deras partivänner i de länder som har anslutit sig till IDB. Del går inte att vifta bort detta, som herr Svanberg försökte göra, med att del är hell andra förhållanden i dessa länder. Del är de enda ord som har fällts lill försvar mot della argument.

Hur kunde Österrike med en socialdemokratisk regim och förhållanden mycket likartade Sveriges ansluta sig? Hur kunde Västtyskland, Nederländerna, Storbritannien, Danmark och Jugoslavien ansluta sig? Herr Svensson i Malmö bör observera del förhällandet att också Jugoslavien är medlem av IDB. Den som är starkt emot elt svenskt medlemskap måste mot denna bakgrund också säga sig alt de länder som gått in i IDB gjort en fullständig felbedömning.

Vore detta en internationell konferens, skulle den situationen uppstå all regimer med socialdemokraliska, t. o. m. kommunistiska styrelsesätt skulle ställa sig på den svenska icke-socialistiska regeringens sida, medan den svenska socialdemokratin skulle ge sig ut som en ensam elefant i öknen och - som den nu gör - trumpeta ul att det är fel atl vi går med i IDB. Varje ord ni riktar mol IDB riklar ni följaktligen också mot egna partivänner. Har inte de en bedömning som är värd att ta hänsyn lill?

Jag vill också nämna Canada i delta sammanhang. Vi i del svenska utrikesutskottet har flera gånger rest till Canada för att studera dess förhållanden, eftersom de är så likartade våra. Canada är också medlem av IDB.

Man hade vidare tydligen mycket intresserat väntat på vad centern skulle säga i denna fråga på sin förra riksstämma. Det är ju glädjande atl se att herr Ericson i Örebro har anfört ett fullständigt citat. Man har nämligen ofta nöjt sig med hälften av det, och som bekant är det så att man om man delar en sanning i två hälfter ofta får två lögner. Det har inle herr Ericson i Örebro gjort utan han har anfört hela citatet. Men jag måste ändå säga att han tagit lättvindigt på den sista delen av detta, där det står: "Om utvecklingen skulle visa att den Inlerame-

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

5 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

rikanska banken förändras i riktning mot vad som gäller för bl. a. den afrikanska med bl. a. inriktning på de fattiga länderna, flnner partistyrelsen att en samverkan med Interamerikanska banken kan övervägas."

Del är just vad man har gjort i delta fall. Sedan detta skrevs har del inträffat många förändringar som man måste beakta. Först och främsl har inle mindre än tolv medlemmar tillkommit som medlemmar i banken. Detta medför naturligtvis inle att man absolut måste följa deras exempel, men det blir en annan fördelning av rösterna i banken genom all så många länder tillkommit, därav åtskilliga med socialdemokratiska regimer.

Det är alltså den första stora förändring som har skelt. Vidare har den amerikanska kongressen antagit en lagändring, som trädde i kraft för ca ett är sedan och som ålägger USA:s representant i IDB:s styrelse att rösta mol lån lill länder som systematiskt och grovt kränker de mänskliga rättigheterna med mindre lånen är avsedda för projekt, som är till direkt nytta för behövande människor.

I vad det gäller tidpunkter vill jag säga följande. Det var den 31 maj förra året som detta beslut fattades. Då hade centerns riksstämma inle hållits. Men redan den 19 juni visade den amerikanske representanten i IDB att man ämnade fullfölja detta beslut, ty då röstade han emot elt lån till Chile. Det var ungefär i de dagar då centerns riksstämma hölls, och uppgiften om delta kunde därför rimligen inte ha hunnit komma fram till dess att riksstämman behandlade denna fråga.

Det var ytteriigare en av de händelser som gjort att situationen blivit förändrad. Alt sedan de ekonomiska motiven har blivit ännu starkare pä grund av den dåliga handelsbalansen, sä atl vi bör försöka beakta varje möjlighet vi har att utvidga vår export, hör också till.

Men därutöver har en rad faklorer förändrats: lånevillkor och länderfördelning, lånefördelningen pä sektorer, USA:s inflytande i övrigt, specialfonden och representationen i styrelsen. Del är saker som skulle la rätt lång tid alt redogöra för, men var och en kan ju kontrollera atl del är som jag säger nu. Det har skett en väsentlig förändring.

Därmed är det inte som herr Hellström och herr Ericson i Örebro har sagt, att ceniern har svikit och centern har svängt helt om. Nej, vi har beaktat den situation som riksstämman talade om, och därför har vi tagit den ställning vi har gjort nu. Del är inte något svek. Det är inte heller någon ömvändning i den här situationen.

Sedan förvånar jag mig över herr Ericson i Örebro som läste upp brevet från de 14 centerpartisterna. Det är inget fel i det, för om herr Ericson läser på första sidan i näringsutskottets betänkande, där det redogörs för propositionen, sä skall han finna att det står att bemyndigande begärs all förhandla om och ingå avtal om medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken. Vi beslutar alUså inte här i dag att Sverige skall gå in i IDB, ulan vi beslutar atl ge ett bemyndigande till regeringen atl den skall förhandla om medlemskap. Möjligheterna är inte slängda atl fortsätta alt behandla den här frågan. Del kan man mycket väl göra.

eftersom vi inle kommer atl besluta om någonting annat än ett bemyndigande.

Det har anförts kritiska synpunkter på en del saker, och jag vill inte pä något sätt försvara diktaturer som bär sig åt så alt vi har all anledning alt fördöma det. Ändå bör konslaleras att under Allendeåren beviljades visserligen inga lån men avsevärda summor utbetalades till Chile. Jag tycker all det är glädjande atl konstatera alt så skedde. Det betalades 33,8 miljoner dollar vid ett tillfälle 1971, del betalades ut 21,7 miljoner dollar 1972 och 14,6 miljoner i januari-september 1973. Skall vi ge en fullsländig bild sä bör det väl ändå observeras atl man inte stoppade betalningarna utan att utbetalningar fortfarande skedde under Allenderegimen.

Herr talman! Man kan inte säga att del är fördelar med allting i IDB. Det säger vi inte om Väridsbanken, och det kan vi inte säga om Förenta nationerna heller, ulan del finns alltid en del olägenheier som måste beaklas. Vi har också sagt att vi skall noga följa utvecklingen. Men för dagen är situationen den att skäl föreligger för atl ge bemyndigande till regeringen alt förhandla om och eventuellt begära inträde i IDB. Och det innebär ingen förändrad inställning från centerns sida utan bara att man har fortsalt att beakta vad riksstämman sade, nämligen atl man skall observera vad som sker. Det har vi gjort, och på den grunden har vi tagit slällning.

Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtson ironiserar över varje kritik som socialdemokraterna riktar mol svenskt medlemskap i IDB. Han dömer därmed ut hela sitt parti och sin partistyrelse, för samma krilik framfördes på centerstämman.

Del var bra alt herr Bengtson läste innantill. Det framgår ju av vad han läste att del enda förbehåll centern gör för att i framtiden kunna tänka sig atl Sverige går in i IDB är om det blir "en annan inriklning på de fattigaste länderna". Del är bara det att vad som hänt sedan centern hade sin stämma, vilket dokumenterats senast för etl par dagar sedan i Dagens Nyheter, är alt de rikaste länderna har ökat sin andel av IDB:s lån. Det har alltså inte skelt den utveckling som cenlerstämman talade om. Det är mycket lätt att lägga mot varandra cenierstämmans uttalande och de siffror som visar på utvecklingen sedan dess.

Herr Bengtson försökte lägga dimridåer över del hela genom att hänvisa lill andra saker, som i och för sig var felaktiga på varje punkt. USA har kvar sitt veto också efter del alt andra länder har inträtt - där har inte skett någon förändring - och presidenl Carter har snarast tagit tillbaka Harkinstilläggel, som behandlades i amerikanska kongressen redan under 1975 och som borde ha varit känt för centerstämman. Utvecklingen sedan dess har alltså inte varit alt USA har förstärkt den inriktningen; man har snarast försvagat den.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

I början av delta år ställdes också den frågan till den amerikanska administrationen, om man avsåg att ändra sin polilik gentemot IDB i den riktning som det nu talas om. Men då fick man beskedet frän representanter för den amerikanska administrationen - vid den tidpunkt då propositionen lades fram - att det inte fanns planer på en skärpning av USA:s hållning när det gällde IDB. Också på den punkten föll alltså Torsten Bengtsons tal platt till marken - alldeles bortsett från atl del inle alls var del centerstämman lalade om. Man lalade där om inriktningen på de fattigaste länderna, och där har inte skett den utveckling som herr Bengtson här påstod.

Det är på delta område som pä så mänga andra områden i poliliken - vi har börjat bli vana vid del nu - att det som var centerpartiets ståndpunkt för något år sedan kan vi i dag rycka på axlarna åt. Vi vet inle alls var ceniern hamnar. Det är djupt beklagligt atl det största regeringspartiet har denna hållningslöshet Det är inte bra för den politiska moralen i Sverige. Jag hoppas alt det vid voteringen i dag kommer att visa sig att det i centern finns kvar en kärna av det gamla centerpartiet, som utrikespolitiskt ställde upp och solidariserade sig med de förtryckta folken.

Hen ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Torslen Bengtson är en mycket färgstark debattör, men tyvärr beror detta pä att han är så eminent osaklig i sina inlägg. Nu sade han atl mellan juni 1976 och februari 1977 - då herr Fälldin skrev under denna proposition - har del skett åtskilliga och väsentliga förändringar i IDB-banken och dess verksamhet. Och sedan försökte herr Bengtson att rada upp dessa förändringar; herr Hellström har redan kommenterat dem. Herr Bengtson lalade om de lolv nya medlemsländerna, som betyder en annan röstfördelning. Men Torsten Bengtson har ju i utrikesutskottet fåtl bankens rapport för 1975, daterad den 18 mars 1976, flera månader före centerstämman, och där räknas de tolv länderna upp. Del argumentet använder också centerstämman i sin molivering för etl nej lill IDB. Nu använde herr Bengtson det som en molivering för ett ja till IDB.

En annan punkt var USA-kongressens beslut, men vad det beslutet innebär var också klart flera veckor före centerstämman. Vidare refererade herr Bengtson till elt beslut i banken den 19 juni 1976, då USA gick emol etl lån till Chile. Men han talade inte om vad som hände i banken, nämligen alt man sedan beviljade lånet till Pinochet. Det glömde herr Bengtson bort

Sedan kom herr Bengtson dragande med den dåliga handelsbalansen, men det är väl ändå regeringens egen politik som i hög grad har bidragit till den. Likaså räknade han upp lånevillkor, länderfördelning, USA:s inställning och en mängd andra saker. Han bara rabblade upp dem. Alll detta skulle alltså ha hänt mellan juni 1976 och februari 1977. Är det någon som tror herr Bengtson? Jag tvivlar på alt han tror sig själv. Nej,

allt detta är bara löst prat. Någon sådan förändring kan inte konstateras.

Torsten Bengtson är ju ändå den till rangen högste centerpartisten i denna debatt, och därför vore det roligt om han litet djupare kunde analysera den aktuella pressreleasen från de 14 centerpartistiska ledamöterna. Om jag förstod herr Bengtson rätt, sä instämde han med dem i att röstningen här i dag inte innebär ett ja eller etl nej till IDB. Det spelar ingen roll hur vi röstar i dag; vi säger varken ja eller nej lill IDB. Sådan är herr Bengtsons tes. Och det är också vad de här 14 centerpartisterna påstår i sin pressrelease. De tar inte slällning till IDB, när de röslar i dag. Del säger de helt klart och tydligt.

Min enkla fråga till debattens i rang högste centerpartist blir därför: Vad är det egenlligen då vi beslutar här i dag? Och kommer vi i framtiden alt ges möjligheter att säga ett klart ja eller ett klart nej lill IDB?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är i flera avseenden- som vi har kunnat märka den sista liden - den nya, råa konservativa ideologin som alllmer drar de övriga regeringspartierna med sig. Den cyniska form av konservatism som jag tidigare här har analyserat.

Herr Bengtsons anföranden, i synnerhet det senasle, jävar på intet sätt intrycket att det är Burenstam-moralen som nu också skall bli cen-lermoralen. För vad säger herr Bengtson? Lika litet som herr Burenstam Linder svarar herr Bengtson på frågan: Skall vi understödja den sociala och ekonomiska struktur, det politiska system, del institutionella system som IDB är avsett att garantera?

Herr Bengtson avfärdar den frågan med alt säga: Det finns olägenheier med allling. Det finns plus och minus i allting. Men i IDB finns det en del olägenheter - herr Bengtson säger ordagrant "en del olägenheter".

Får jag ställa frågan: Det systematiska offrandet av stora delar av en befolkning i en ekonomisk polilik som är direkt ägnad, och avsedd, atl skapa massarbetslöshet, det systematiska bekämpandet av varje försök till jordreform, den systematiska sänkningen av folkels levnadsslandard, den sysiemaiiska nedskrivningen och reduceringen av de sociala utgifterna, den systematiska polisiära klappjakten på hela grupper och skaror av oppositionella, de väl genomförda militäraktionerna mot byar eller mot grupper av arbetare som företräder en annan åskådning än den politiska regimen, det enorma massvåldet av officiella och av den officiella regimen underhållna civila organisationer, det genomförda mördandet av hela skaror oppositionella - allt detta som vi vet existerar i fiertalet av de latinamerikanska länderna, i synnerhet de tre största av dem som skall understödjas och som lever av den ekonomiska och sociala struktur som IDB skall garantera - är alla dessa drag i del sociala och politiska systemet att karakterisera som "en del olägenheter"?

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! När man har fått en annan medlemsstruktur i Världsbanken har man naturligtvis också slörre möjligheter atl driva en annan polilik än den som har förekommit tidigare. Det är delta som både herr Ericson i Örebro och herr Hellslröm förbiser. Ja, de vill inte tala om alt det har tillkommit ytterligare tolv länder, av vilka många är oss närstående. Del är ju den vägen man kan agera.

Vad USA beslöt i kongressen må vara en sak, men när man i praktisk handling redan ungefär vid den tidpunkt då ceniern höll sin riksstämma röstade emot lån till Chile, bör det väl finnas hopp om att det skall bli en förändring på del hållet också.

Herr Hellslröm behöver inte fälla några krokodiltårar över centerns inställning. Vi vel mycket /äl vår utrikespolitiska inställning.

Herr Hellström vill ha det gamla centerpartiet tillbaka. Jag skulle vilja säga att jag vill ha den gamla socialdemokratin tillbaka, för den hade väl antagligen föreslagit att Sverige skulle söka medlemskap i IDB, eftersom den hade påbörjat en förberedelse till alt undersöka möjligheterna för sådant medlemskap. Men nu är del en ny socialdemokrati som tydligen har lill uppgift alt opponera mot praktiskt tagel allting.

Herr Ericson i Örebro berörde de där tolv länderna. Nej, herr Ericson
som läser centerns handlingar så väl, det står inte så som ni anförde,
utan det står: " torde under 1976 tolv i-länder utanför regionen kom
ma att ansluta sig till banken". De hade alltså inte vid den tidpunkten
vunnit anslulning utan del har skett senare. Läs nu handlingarna som
de är, annars skall jag överlämna dem i original till herr Ericson, så
all det blir riktigt.

Herr Ericson var inte nöjd med vissa saker, som jag sade hade förändrats. Jag tänkte inle hålla några långa tal, men jag gav ju rubriker för del som herr Ericson kan läsa själv om vad som har hänt på det området. Dä får herr Ericson se atl det alltså har skett en rad av förändringar i hela bankens inriklning, röslfördelning och annal.

Sedan kommer återigen det där brevet upp. Jag får påminna herr Ericson om alt det står "ett bemyndigande". Herr Ericson säger alt det spelar ingen roll hur vi röslar i dag. Jovisst gör det det, för vi ger ju regeringen bemyndigande att ansluta sig till IDB. Men vi säger också att det skall förhandlas före anslutningen. Blir det några förändringar återkommer regeringen säkerligen.

Ja, herr Svensson i Malmö, men den nya råa konservatismen - är del den som finns i Jugoslavien det? Är det medlemmarna i del jugoslaviska kommunistpartiet som representerar den, eftersom de också har tagit ställning i frågan och blivit medlemmar i IDB? Det vill jag fråga herr Svensson.

En del olägenheter, sade herr Svensson. Var del en olägenhet att banken gav ul dessa pengar lill Chile under Allenderegimen? Del tycker inte jag var någon olägenhet, utan jag lycker det var riktigt och bra av banken alt betala ut de pengarna.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtson klamrar sig fast vid förändringen av röstfördelningen i banken, som innebär att Sverige - om vi nu går med i IDB - inte ens får en röst.

Om vi går tillbaka till den amerikanska kongressens protokoll och de handlingar som ligger bakom utvidgningen av IDB - den utvidgning som var beslutad redan före centerstämman - finner vi att det är så, herr Bengtson, atl USA har sett lill att man även i det nya systemet får behålla den kontroll och den vetorätt som man har nu. Där blir det ingen förändring, och därmed faller herr Torslen Bengtsons argumentering, alt man skulle få en ny maktstruktur i IDB genom att nya länder tillkommer. Tvärtom har man sett till att Västeuropa skall vara med för atl skjuta lill kapital; i USA tycker man inte att man där ensam skall ta hela den ekonomiska bördan. Men USA skall ha kvar sin dominerande kontroll, också röstmässigt, i banken. Det är så som hela utvidgningen är upplagd. Därmed är herr Torsten Bengtsons alibi för all kunna frånträda cenierstämmans beslul helt borta.

Jag menade allvar när jag talade om den "gamla" centern. Jag menade det verkligen. Centern var stabil när det gällde synen på NATO på 1950-talet, och den var stabil i stort sett -jämfört med moderaterna och folkpartisterna - även när det gällde synen på EEC. Historiskt sett har ceniern haft ett synsätt som legat ganska nära socialdemokratins när det gällt att bedöma vilka internationella organisationer man skulle gå med i och på vilka grunder man skulle göra det. Det är därför bara atl beklaga atl det visat sig att del räckte med att ceniern kom i regeringsställning för atl den omedelbart skulle låta detta traditionella synsätt bli överkört av folkpartiet och framför allt av moderata samlingspartiet och nu utan reservationer ställer upp på ett inträde i en bank som går emot alla de inlressen som det gamla centerpartiet hävdade. Det tycker jag är tragiskt för den svenska utrikespolitiska debatten.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Torsten Bengtson klamrar sig fast vid den förändring som inträffat i IDB genom att tolv nya länder blivit medlemmar. Men detta hände ju redan 1975; det förhandlades färdigt under år 1975 i den frågan, och i årsrapporten talas det också om vilka belopp länderna skall bidra med. Saken var därför klar långt innan centern höll sin stämma i juni 1976, och att nu komma dragande med den förändringen som skäl lill all man ändrat sin uppfattning efler juni 1976 är bara bevis pä all man inle har några argument.

Vad vi hela tiden frågar efter är ju vad som skelt mellan juni 1976 och februari 1977 som gjort att denna bank blivit acceptabel för centerpartiet Såvitt vi förstår har ingenling hänt med banken som skulle kunna uppfylla de villkor som cenlerstämman ställt upp. De villkoren är inle uppfyllda, men centern har ändå gjort en total helomvändning här. Det enda nya som egenlligen har inträffat är att centern har hamnat

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

i regeringsställning tillsammans med moderaterna och att moderaterna har tillsatt handelsministerposten samt att handelsministern är stark nog för att driva igenom det här förslaget och köra över centern.

Vad sedan gäller frågan om vad det är som vi egentligen beslutar om i dag försöker herr Bengtson hela tiden dölja verkligheten i ordridåer. Men de 14 centerpartister som i pressmeddelandet försöker intala sig att de inle lar slällning lill banken får nu i herr Bengtsons replik beskedet att elt ja i dag faktiskt innebär etl ja lill IDB. Det är bra att de får del beskedet! När jag läser det här får jag intrycket atl de inle varit riktigt medvetna om detta, men nu har vi ändå fått herr vice talmannens ord på atl röstningen i dag för de 14 centerpartisterna innebär atl de tar slällning. Röstar de med regeringen så säger de ja till IDB, oberoende av vad de skrev i sin pressrelease den 26 maj. Det är etl bra besked. Det skall herr Bengtson ha tack för.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är märkvärdigt alt man inte skall kunna få svar pä en rak, klar och väsentlig fråga'som jag dessutom ställer för femte eller sjätte gången under den här debatten, utan att det då skall hoppas omkring i perifera frågor som inte alls har med huvudfrågeställningen att göra. Jag lycker alt man skall sluta med denna kurragömmalek. Det är klart att jag kan tala med herr Bengtson om oöverensslämmelsen mellan del svenska centerpartiets och det finska centerpartiets kärnkraftspolitik, och vi kan naturiiglvis diskulera oöverensstämmelsen i bedömningen av den här frågan mellan det jugoslaviska kommunistpartiet och det svenska kommunistpartiet.

Men vi är ju båda självständiga partier, och varför skall vi hålla pä med denna kurragömmalek och detta pajasspel, när frågan gäller: Inser herr Bengtson och den regering han representerar atl IDB ingår i en bestämd ekonomisk och social struktur, i ell ekonomiskl och socialt system som vissa politiska krafter vill upprätthålla och där IDB är ett element i upprätthållandet? Inser herr Bengtson atl della system har till avsikt atl förhindra alla sociala reformer, att rida spärr mot varje form av demokratiseringssirävanden, att upprätthålla regimer som med polisiära och miliiära massaklioner slår ned varje försök till reformer och demokratisering? Sådana försök slås ned med massmord och massrepressalier i en skala som man får gå lill Iran och Indonesien i den övriga delen av världen för att finna något motstycke till. Anser herr Bengtson alt del är förenligt med de grundsatser för svensk utrikespolitik, som han i ord i andra sammanhang påstår sig hylla, att Sverige ansluter sig till IDB och bistår detta system i dess poliliska, sociala och ekonomiska strävanden?

När Milton Friedman, ideologen bakom folkförtrycket och det systematiska skapandet av masselände som etl led i en reaktionär förtryc-karpolilik, besökte Stockholm förmodar jag att herr Bengtson och jag befann oss på olika sidor om polisbarriären - herr Bengtson bland hyllarna

och jag, andra vpk:are och andra progressiva bland dem som demonstrerade mol förtryckets representant. Värdet en symbolisk skillnad som skall återspeglas även i vår syn på det sociala och ekonomiska system som trycker ner de latinamerikanska folken?

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att herr Svensson i Malmö enträget fortsätter att påstå att han inte fått något svar när han inte får ett svar som behagar honom själv. Han har ju fått svar fiera gånger! Läs utrikesutskottets yttrande, där det står att del är "självklart att Sverige pä samma säll som förut kommer alt ta avstånd frän det förtryck som förekommer inom vissa av regionens länder - eller annorstädes - och ge sitt slöd äl en demokratisk utveckling i regionen liksom ål strävanden till ekonomisk och social utjämning". Klarare svar kan inte herr Svensson få. Behagar det honom inte, får han fortsätta att säga att han inle fått något svar.

Gång pä gång kan man fråga herr Svensson och andra kommunister ulan all de kan ge något svar: Hur har kommunisterna i Jugoslavien bedömt situationen, eftersom de har anslutit sig lill IDB? Det är märkligt all man inte kunnal få något svar från herr Svensson på den frågan, trots all han haft sex minuter till förfogande.

Sedan var del Friedmans Nobelpris. Jag har visserligen varit med om att instifta detta pris, men jag har ingen delaktighet i utdelningen av det.

Herr Hellström lalade om röslfördelningen och förändringen därvidlag. Sverige kommer naturligtvis aldrig alt ha majoritet i någon internationell organisation. Del finns 147 medlemsländer i FN, och vi har en röst där. I den s. k. 77-gruppen, som utgöres av afroasiatiska länder, ingår nu 114 länder. Om de bestämmer någonting så har vi ingenling alt säga lill om.

Del kommer alltid alt vara så all vi får samarbeta med andra länder, kanske just de 12 nya som har tillkommit i IDB.

Det är klart atl det nu går bra att tala om centerns stabilitet. Men gjorde ni det lidigare? Det var inte sä enkelt när Gunnar Hedlund på en riksstämma sade ifrån att Sverige inte skall ansluta sig till EEC. Det tog några månader innan siatsminister Tage Erlander anslöt sig till centerns linje. Det var väl alt centern gick i spetsen så ni hade någonting all ansluta er till den gången.

Herr Ericson i Örebro lalade återigen om att dessa 12 länder anslöt sig lill IDB 1975. Men det var först under det senasle året, vilket också framgår av utrikesutskottets belänkande, som dessa 12 länder anslöt sig. Herr Ericson försöker tydligen återfalla på något slag av förberedelsearbete.

I övrigt har jag flera gånger redogjort för vad som står i propositionen, och om inte det räcker så är det bara att läsa själv. Jag lycker knappast att jag skall behöva hålla några fler lektioner för herr Ericson i Örebro

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

om vad ordet bemyndigande innebär. Det är väl någonting som varje riksdagsman borde känna lill.

Hen WIRMARK (fp):

Herr lalman! Jag tror det är viktigt alt komma ihåg atl Lalinamerika traditionellt varit en slark exportmarknad för svenskt näringsliv. Den här delen av väriden mottog under några år i slutet av 1940-talel omkring 13 96 av vår totala export. Ar 1960 hade andelen sjunkit till 5,7 96 och år 1970, som också anges i den promemoria som ligger lill grund för dagens proposition, lill 3,5 96. En uppgång kunde sedan inregistreras 1970-1974, från 3,5 lill 4,5 96, vilken nästan uteslutande faller på elt enda land, Brasilien. För flertalet övriga latinamerikanska länder har svensk export, även om den undantagslöst ökat i absoluta siffror, under 1970-lalet forlsalt atl förlora marknadsandelar. Delsamma gäller även för exporten till Lalinamerika från USA och Frankrike samt i ännu högre grad från Storbritannien, medan däremot västtysk, kanadensisk och i synnerhet japansk export vunnit insteg pä latinamerikanska marknader under de senaste 15 åren. Exportfrämjande åtgärder från svensk sida är alltså mycket angelägna och förutsättningarna atl få effekt med sådana åtgärder borde vara goda.

Latinamerika har ju - med de mått man kan mäta - nätt längre i industrialisering och ekonomisk ulveckling än övriga u-landsregioner. Delta har medfört en importefterfrågan, som lill stor del är inriktad på maskiner och andra produkter från verkstadsindustrin, vilka ju utgör ell Slorl inslag i svensk export. Med tanke på det och med tanke på den stora totala marknad som Latinamerika med sina 350 miljoner invånare representerar, borde man kunna förvänta sig en större omfattning av den svenska exporten lill denna världsdel än vad som i dag är fallel.

Della bör man ha i minnet när man diskuterar IDB. Maskiner, tekniska installationer, transport- och telekommunikalionsmedel, dvs. jusl sådana varor som är efterfrågade i de utvecklingsprojekt IDB stöder, utgör i dag 75-80 % av Sveriges export lill Latinamerika. För industriländerna som helhet är molsvarande siffra lägre eller 40 96. Medlemskap bör alltså kunna ge större effekt på exporten för Sverige än för andra länder.

Del är också av handelspolitiska skäl som regeringen nu föreslår att Sverige skall bli medlem av IDB. Medlemskapet bedöms som viktigt för all främja exporten i ett läge där vi har stort underskott i bytesbalansen och stora sysselsättningsproblem.

Debatten har hittills - och även här i dag - i hög grad just gällt vilken exportfrämjande effekt medlemskapet kommer atl få. Vad säger då förelagen själva?

Genom de nya upphandlingsreglerna i banken har ju förelagen inte efter den 9 juli förra året kunnat komma i fråga för leveranser till projekl som finansieras av banken. Mol den bakgrunden säger ASEA atl man enbart under 1976 tvingats avstå från alt lämna anbud på projekl som uppgick lill 390 miljoner dollar. Skånska Cementgjuteriei säger alt man,

om Sverige inle blir medlem, under en tväårsperiod riskerar alt gå miste om affärer i Centralamerika på över 1 miljard kronor, affärer som man annars skulle ha goda chanser att få. Fem svenska storföretag, som noga studerat möjligheten att delta i projekt finansierade av IDB, har beräknat all de har realistiska möjligheter att ta hem order pä 400-470 milj. kr. per år. Del gäller alltså bara fem förelag och anses vara en konservativ beräkning. Men det skulle med den konventionella beräkningsmetoden - att förulsäita att förädlingsvärdet per anställd är 100 000 kr. - svara mol minst 4 000 arbetstillfällen i svensk industri.

Del är klart att del är svårt atl göra exakta beräkningar av export-effekterna av medlemskap. Men jag lycker mol den här bakgrunden att propositionens bedömning slår sig väl. Och att göra jämförelser med tidigare perioder är helt enkelt inte möjligt, eftersom upphandlingsbestämmelserna då var hell annorlunda och bankens satsning på upphandling i Europa var mer begränsad. För Sveriges del fanns en kvot, som satte en gräns som man inte fick överskrida. Sverige slog alltså snart huvudet i taket.

Lät mig summera fördelarna för svensk export av medlemskap på följande säll:

1. Det ger tillgång lill en betydande marknad för företag som har stor betydelse för både vår sysselsättning och vår bytesbalans.

2. Många av projekten ligger inom sektorer där svenska företag har goda möjligheter alt göra sig gällande - telekommunikationer, elförsörjning, transporter, gruvutrustning, för atl ta några exempel.

3. På IDB-projekt får man kontant betalning, medan våra företag på andra projekl måste erbjuda konkurrenskraftiga krediter på upp till tio år - och det kostar pengar.

4. Leverans till IDB-projekt blir ofta standardbildande. Får vi leverera teleutrustning lill ett IDB-projekt, har det svenskproducerade systemet ett försteg när det gäller andra teleprojeki i framtiden i samma land, eftersom det inte är rationellt för landet att blanda alltför många system. Samma effekt kan man återfinna på många områden.

Från både socialdemokratiskt och kommunistiskt håll har man i den här debatten tagit till brösttoner med anledning av alt regeringen lagt fram det här förslaget. De som är mol medlemskap i IDB skulle enligt oppositionen företräda moralen, de som är för medlemskap i IDB skulle företräda omoralen. Genom atl gå in i banken skulle vi bryta våra biständspolitiska principer. Finns det fog för en sådan kritik? Enligt min mening är svarel nej.

Varken socialdemokraterna eller nuvarande regeringspartier har någonsin hävdat atl de biständspolitiska synpunkterna skall reglera vår handel och våra exporlansträngningar. Inom u-landspolitikens ram får en avvägning ske, där det inte alltid kommer att vara så alt biständspolitiska synpunkter blir bestämmande. Enligt del förslag vi nu diskuterar skall ju inle heller några bislåndspengar användas för IDB. På handelns område gäller det över huvud taget att välja metoder och lösningar som inte

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

missgynnar ulan gynnar u-länderna.

Medan Sverige i sitt bistånd vill stödja framförallt de fattigaste länderna har vi inget emol att vidga värt handelspolitiska utbyte med alla typer av u-länder. I denna fråga tycker ju inte socialdemokraterna annoriunda. Även de vill handla med Latinamerika. Även de lycker atl vi inte skall begränsa vår handel till de länder vi gillar. Skillnaden blir då marginell. Redan nu ökar exporten på Latinamerika totalt, och socialdemokraterna opponerar inle mol detta. Tvärtom gjorde ju Rune Johansson för några år sedan en PR-resa lill Brasilien och andra länder i Latinamerika för alt främja exporten.

Vad som skiljer är om vi skall främja exporten också genom medlemskap i IDB - om vi alltså skall använda ett av de exportfrämjande medel som står lill buds - och det kan ju inte gärna utgöra skillnaden mellan moral och omoral.

Det sägs alt medlemskap innebär elt stöd lill de värsta diktaturregimerna i Latinamerika. Pä samma sätt innebär handel med dessa länder ett indirekt stöd. Men av någon anledning ser socialdemokraterna genom fingrarna med det sistnämnda "stödet" samtidigl som de motsätter sig medlemskap i IDB. Logiken är onekligen svår alt förstå.

Man kan gå vidare och konstatera atl Sverige ger kreditstöd vid export lill framför allt östländerna och olika u-länder. Den skillnad som herr Hellström har velat göra mellan anslulning till IDB som en politisk åtgärd och kredilstödet som en opolitisk lycker jag inle häller. Stödet är ju utformat som elt extra avdrag vid taxering som motsvarar kostnaden för förelagets refinansiering av de krediter del lämnat till landet, dock högst motsvarande 4 96 av ränteskillnaden. Indireki är det här elt stöd till de mottagande länderna. Och della stöd har också hittills utgått till de nu berörda länderna i Latinamerika.

Men socialdemokraterna, som genomförde del här stödet, besvärades inte då av några moraliska betänkligheter. Inte ansåg de all några biståndspolitiska synpunkter lade hinder i vägen, och jag menar atl del var riktigt. På samma sätt måsle andra exportfrämjande åtgärder bedömas främsl ur samhällsekonomisk synpunkt även om de medför ekonomiska fördelar för köparen/mollagariandel, vilket är fallet om Sverige går med i IDB.

I utrikesutskottets yttrande sägs att det inle finns tillräckliga biståndspolitiska motiv som i sig själva skulle motivera ett inträde i banken. Den åsikten har också regeringen eftersom inträdet inle betalas med biståndsmedel. Men detta betyder inte att medlemskap skall vara uteslutet av bislåndspolitiska skäl. Bl. a. mot bakgrund av den utveckling som sker inom IDB anser vi inle atl ett medlemskap ur biståndssynpunkl skulle få sådana negativa verkningar atl vi för den skull borde avstå frän del exportfrämjande värdet av elt svenskt inträde i banken.

Alt inte ansluta sig till IDB innebär ju alt vi medvetet, nästan ensamma bland industriländerna, tar en allvariig konkurrensnackdel på den latinamerikanska marknaden, atl svenska förelag förvägras tävla om projekt

på ca 75 miljarder under åren 1977-1979.

Det här betyder självfallet inte att vi i dag skulle vara nöjda med hur banken fungerar, t. ex. i fråga om röstregler. Men om medlemskretsen vidgas med en rad europeiska länder breddas infiytandet över verksamheten. Blir vi väl medlemmar i banken av handelspolitiska skäl kan vi också söka påverka banken utifrån vär biståndspolitiska syn, t. ex. i riktning mol en större satsning pä de fattigare länderna eller en utlåningspolitik som främjar en ekonomisk och social utveckling.

Det är sant att bankens verksamhet främst varil inriktad på de rikare länderna i Latinamerika, men man bör lägga märke till att ca tio elfiedelar av vad Sverige skulle behöva salsa i banken kommer att gå vidare till IDB:s specialfond, som ger lån på mjuka villkor till de fattigaste länderna i Latinamerika. Och 80 96 av specialfondens utlåning går numera till de 15 fattigaste länderna, en bättre fördelning än tidigare, vilkel tyder pä atl tendensen går mol en ökad satsning på fattiga länder.

Del är svårt att som belägg för att utvecklingen går i en annan riktning anföra den artikel i Dagens Nyheter som herr Hellström åberopade. Den gäller en mycket kort period - november till april - och statistiskt är det svårt all dra slutsatser av en så kort period. Vidare kan man inle av de siffror som här är publicerade se hur beräkningen är gjord, vilka lån som är inkluderade. I varje fall tycks det inle vara en beräkning som går att jämföra med den som jag gjorde av specialfondens utlåning.

Till sist, herr talman, försöker socialdemokratin - bl. a. genom herr Ericsons inlägg - i debatlen ge intryck av atl medlemskapet innebär att den svenska utrikespolitiken i Lalinamerika ändras. I sin avvikande mening har man uttryckt det så alt "utskottets majoritet i sin prövning låtit allmänna exportprognoser bli styrande för utrikespolitiken i förhållande till Latinamerika". Della är med förlov sagl nonsens. I majoritetens skrivning betonar vi just att "det är självklart att Sverige på samma sätt som förut kommer alt la avstånd frän det förtryck som förekommer inom vissa av regionens länder".

Det är sant - jag har sagl det tidigare - att demokratin är satt pä undanlag i mänga latinamerikanska länder, alt förtrycket ofta är hårt och blodigt, att militärernas makt ingalunda visar en tendens att försvinna. I fördömandet av den terror och det förtryck som råder är vi eniga - detta visar appeller och protester, t. ex. i fråga om Brasilien, Chile, Argentina, som representanter för både oppositionenoch regeringspartier i denna kammare gemensamt undertecknat

Våra möjligheter atl protestera, att uttala oss, kommer inte alt minska genom medlemskapet i banken. I stället får vi nya möjligheter alt agera inom IDB:s ram, som bör tas till vara. Man kan säga att de möjligheterna är små - det är säkert riktigt - men de är större om vi är med än om vi står utanför. Och därvid är det av vikt att ha i minnet att USA:s kongress för elt år sedan fattal beslut om en lagändring som ålägger USA:s representant i IDB:s styrande organ att rösta mot lån till länder som systematiskt och grovt kränker de mänskliga rättigheterna, såvida

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

lånen inle är avsedda för projekl som är till direkt nytta för behövande människor.

Även om man kan diskutera hur hårt den nuvarande regimen i Washington kommer att driva delta innebär det ändå en skärpning. En lagändring har företagits, och av rapporter frän USA alt döma är ändå viljan större nu än den var under tidigare regim. Det viktiga är atl vi inle kommer att stå ensamma i vår strävan att stödja en sant demokratisk utveckling eller atl försvara de mänskliga rättigheterna i Lalinamerika, troligen inle heller i vårt slöd till en ekonomisk och social utjämning i länlagarländerna.

Hen JAN BERGQVIST i Göteborg (s):

Herr talman! "Förklara dig inte, Charlie - det blir bara värre då!" Jag kom alt tänka på den repliken när jag hörde herr Torsten Bengtsons förklaring till centerns kovändning.

Centern har blivit borlförklaringarnas parti. IDB-frågan är elt nytt exempel på det. Det är en bedrövlig rad av undanflykter som centern här kommer med, och ingen av de undanflykterna går ihop med vad centern sade före valet eller enhälligt beslutade på sin stämma i juni förra året. Det var statsminister Fälldin som gav första signalen till reträtterna. Han flck i TV-Akluellt frågan: Vad är det egentligen som har hänt sedan cenlerstämman gick emot ett medlemskap i IDB? Jo, det har nu blivit klart att svenska företag inte längre längre får tävla om IDB-finansierade projekt, svarade Fälldin. Det är ett förbluffande svar, därför att detta var känt redan 1975, långt före centerstämman. Det är alltså inte verkligheten som har ändrat sig utan del är Fälldin, och möjligen Fälldins kunskaper om verkligheten.

Sedan blev det Karin Söders tur att förklara löftesbrottet. Hon nämnde som etl skäl för anslutning att några av de mindre diktaturregimerna till fru Söder personligen förde fram uppfattningen att Sverige skulle gå med i IDB. Är argumentnöden sä skriande atl landets utrikesminister måste slödja sig på sädana resonemang? Tänk om fru Söder tog lika starkt intryck av vad representanter för de förtryckta folken säger. Tänk om hon i stället hade lyssnat till representanter för chilenska folkfronten, Unidad Populär, som i mars höll en konferens här i Stockholm. I etl uttalande till den svenska regeringen och svenska folket säger de: "IDB - den internationella utvecklingsbanken - har sedan juntans maktövertagande i Chile varit imperialismens främsta instrument för stöd till den fascistiska regimen. Därför är det fel av Sverige att söka medlemskap i IDB."

Nu har turen alltså kommit till herr Torsten Bengtson, och hans förklaringar gör inte saken bättre. Herr Bengtson hänvisar för det första till atl det är sä många länder i Västeuropa som går med i IDB. Sture Ericson har här i debatten fält dra fram del faktum att det var allom bekant alt dessa länder ville gå med redan 1975. Man förhandlade om del då, man gjorde sig klar för en stadgeändring, och del sägs också

i partistyrelsens beslul på cenlerstämman följande: "Hittills har medlemskap i banken varit begränsat till regionens länder, men till följd av en stadgeändring torde under år 1976 tolv i-länder utanför regionen komma atl ansluta sig till banken." Det formella, atl dessa tolv i-länder får sitt medlemskap registrerat, gör Torsten Bengtson till den stora förändringen jämfört med centerstämman. Av alla undanflykterna och förklaringarna undrar jag om inle denna är den ömkligaste reträtten. Herr Bengtson hakar upp sig på att det står "torde" komma att ansluta sig i stället för "kommer att". En sak som man alltså pä cenlerstämman förutsäg skulle inträffa blir när den väl registreras den största förändringen enligt herr Bengtson och gör atl man kan springa ifrån cenierstämmans beslul.

Herr Bengtson har för det andra ett resonemang om den amerikanska lagstiftningen. Både herr Sture Ericson och herr Hellström har visat hur Chile ändå har fått sitt lån, hur Carter i själva verket har diskuterat en uppluckring av denna lag. Det är alltså inte fråga om någon skärpning efler centerstämman, och är det en vändning går den snarast i motsatt riktning. Jag tror inte heller alt herr Wirmark kan ge exempel pä alt man har avstyrt etl olämpligt län på senare tid här på grund av de bestämmelserna.

Sedan går herr Bengtson vidare och säger: Här har också skett förändringar på olika sektorer av utlåningen, representationen i styrelsen där har ändrats, lånevillkoren, procentsatserna osv. Det har skelt en väsentlig förändring, säger han. Men den avgörande frågan är ju: Är det en förändring till det bättre? Det är del man inte har kunnat visa.

Herr Wirmark tog upp ett resonemang om att de fattigaste länderna får mycket. Herr Hellström har redan talat om att åtskilliga av de länderna hör lill de blodigaste fascistregimerna. Om man tittar på de län som går till den sociala infrastrukturen finner man att deras andel, från att ha varit 16 96 i genomsnitt under 1975 och likaså 16 96 under 1976, har sjunkil till 8 96 frän november 1976 till april 1977. Nu kan herr Wirmark säga: Det är inte sä lång tid, man kan inle dra några bestämda slutsatser av del. All right, det är en förhållandevis kort tid, men vi vill inte med de här siffrorna visa atl IDB häller pä atl förändras, ulan vad vi vill slå fast är att den grundläggande strukturen finns kvar. Och det kan inte herr Wirmark bestrida.

När herr Bengtson talar om atl del har skelt en väsentlig förändring av lånevillkor och liknande tycker jag att han ändå kunde lyssna på vad biståndsministern sade i riksdagen den 17 december förra året:

"Men visst är del så atl IDB:s utlåningspolitik myckel dåligt stämmer med riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet. IDB har ingen koncentration på de fattigaste u-länderna. Tvärtom har huvuddelen av projekten hittills hört hemma i de rikaste länderna i Latinamerika. Man har heller ingen prioritering för de socialt motiverade investeringarna - trenden är snarast den motsatta." Det måsle vara tokigt alt vi går in i en organisation som alla, mer

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

eller mindre, måste hålla med om inte har en bra inriktning. Det måste vara tokigt atl anslå pengar och säga: Blir IDB inte bättre än i dag går vi ur senare. De 14 centerpartisterna som har skickat ut etl pressmeddelande säger: "I de diskussioner som förekommit har vi hävdat att ett bemyndigande för regeringen atl inleda förhandlingarom medlemskap måsle vara förenat med mycket bestämda förbehåll." - Del starkaste förbehållet är au inle anslå några pengar. Frågan är om inle gränsen går jusl där: Är man beredd att anslå pengarna har man inte gjort de förbehåll som behövs. Då har man bara varil med om att godla en dimmig skrivning i näringsutskottet.

Torsten Bengtson har här sagt att det är klart atl det blir medlemskap, och handelsministerns uttalanden visar tydligt alt han inle ser några slörre problem: regeringen basar på som den hade tänkt sig förut

Fru Hambraeus sade här lidigare att vi redan är med i etl orättfärdigt sammanhang, och därför kan vi lika gärna gå med i IDB också, för dä får vi en diskussion om moralen i allt delta. Men IDB är inle någon diskussionsklubb. Det är tvärtom en organisation som, om vi gick med, skulle slussa våra pengar till militärdiktaturer i Lalinamerika - flera miljoner kronor varje år i direkt stöd till militärdiktaturerna.

1 näringsutskottets belänkande slår del: "Del är angelägel atl vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan utnyttjas som etl slöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om alt fördöma." Men vad händer om vi blir med i IDB? Jusl della kommer atl ske! Våra pengar kommer atl gå i direkta räntesubventioner till några av de värsta militärdiktaturerna i världen.

Jag skall ta etl konkret fall. Här har gjorts, tycker jag, en konstlad uppdelning i stora och små länder - kanske också en konstlad uppdelning i rika och fatliga länder. Del avgörande måsle ändå vara: Hur är regimen? Är regimen en blodsregim, blir inte saken bätlre för att landet råkar vara litet och fattigt

Uruguay är elt av de mindre länderna i Lalinamerika och förvisso inte etl av de rikaste. Uruguay är samtidigt en av världens värsta tortyrkammare. 70 000 människor har sedan militärkuppen 1973 passerat landets fängelser, och minst 40 000 av dem har utsatts för tortyr. Uruguay är i dag del land i Lalinamerika där del finns flest politiska fångar räknat per invånare. Till följd av fascisternas politik har 600 000 människor tvingats lämna landet. Befolkningen har kraftigt minskal och är i dag nere i 2,7 miljoner invånare. Före kuppen 1973 hade Uruguay lyckats uppnå en rätt bra ekonomisk och social standard -i varje fall i jämförelse med andra latinamerikanska länder. I dag är den standarden fullständigt krossad. Före kuppen gick t ex. 21 96 av budgeten lill ulbildning. I dag är det knappt 13 96. I stället går 54 96 till armén och polisen. Uruguay kan fä mjuka lån från IDB med stora räntesubventioner. På papperet går lånen till alt bygga social infrastruktur och liknande, men eftersom mililärjunlan administrerar en sönderfallande social struktur kommer lånestödet och räntesubventionerna i praktiken atl hälla regimen under

armarna. IDB:s verksamhet förlänger förtrycket i Uruguay.

Herr talman! Vår internationella solidaritet är inte given en gäng för alla. Den är inte något som bara står där stilla och prunkar - som en blomma i en vas. Solidaritet är något som kan växa och skjuta skott. Den kan utvecklas kraftigt Det internationella medvetandet i Sverige är i dag slörre än för tio femton år sedan. Ändå är det bara ett frö till vad som kunde vara. Det gäller nu att fä solidariteten att genomsyra alla områden i samhällslivet. Därför är det sä tragiskt att de borgeriiga nu bryter mot vad som har varil en positiv utveckling och tar ett steg bakåt. Biståndsministern har i etl anförande sagl: "Vi måsle bli medvetna om atl våra åtgärder när del gäller t ex. handel, sjöfart och valutasamarbete har effekter för u-länderna. Biståndet får inte vara elt sätt atl betala för och be om ursäkt för det vi gör på andra områden."

Herr lalman! Jag tycker atl det är synd alt de orden inte får vägleda den borgerliga regeringen i den här frågan.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

I della anförande instämde herr Hugosson, fröken Mattson samt herrar Sörenson och Andersson i Gävle (samtliga s).

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte hjälpa att herr Jan Bergqvist i Göteborg inte tycker att svaren är för honom tillfredsställande. Men svar har lämnats hela tiden, och vill herr Bergqvist kalla dem borlförklaringar är del hans sak att ge dem en sådan benämning. Jag har svarat på frågorna, men jag kan förtydliga mig ännu mer.

När herr Bergqvist talar om de nya länderna och säger att de torde komma att bli medlemmar, skall jag ge honom fakta. Det var fråga om tolv länder. Den 9 juli 1976 - skriv upp det, herr Bergqvist - alltså några veckor efler centerstämman, undertecknade nio av dessa länder överenskommelse om bankens upprättande. Den 10 januari 1977 deponerade Nederländerna och Österrike sina ratifikationsinstrument Där har herr Bergqvist fakta. Detta har hänt efter centerstämman. Därmed är väl också dessa frågor besvarade tillfredsställande.

Italien har förklarat sig berett att vidta erforderliga åtgärder för medlemskap i IDB, men de parlamentariska procedurerna är inte avslutade. Också Finland och Frankrike har beslutat alt ansöka om medlemskap. En hel rad saker har alllsä hänt sedan centerstämman.

Chile har fått sitt lån, säger herr Bergqvist. Ja, men faklum kvarstår: USA röstade emot detta lån. Jag har också påtalat åtskilliga andra saker, t. ex. specialfonden där allra största delen av medlen går lill de fattigaste femton länderna.

Detta är några fakta, men hur mycket jag än svarar och vad jag än svarar kommer herr Bergqvist alt säga dels att han inte har fått svar, dels atl han inte är belåten med svaren. Men herr Bergqvist kan ju själv förklara hur det är med de länder med socialdemokratisk regim som blivit medlemmar i IDB. Har de felbedömt hela situationen? Del har

6 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

vi frågat om hela eftermiddagen. Kan vi få ett svar. Har de socialdemokraliska regimerna gjort fel? Döm dem i så fall, herr Bergqvist, så alt vi får vela del.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talrnan! Herr Jan Bergqvist i Göteborg hävdar alt Sverige av so-lidarilelsskäl skall stå utanför IDB. Vi går emellertid in i IDB av handelspolitiska skäl. Då frågar jag: Varför skall vi avstå från denna handelspolitiska åtgärd, när herr Bergqvist inte anser alt vi i övrigt skall avslå från åtgärder för alt främja exporten till eller handeln med Latinamerika? Del logiska vore väl att säga att vi över huvud taget inle skall handla med dessa regimer i Latinamerika. Men den konsekvensen vill socialdemokraterna inle dra.

Beträffande fördelningen av lån vill jag bara upprepa all jag lalade om de bidrag som Sverige kommer alt få betala in till IDB. Tio elftedelar av dessa bidrag kommer att gå till special fonden. Vi vet alt över 80 96 av specialfondens medel numera går till de femton fatligasle länderna. Här har diskuterats vilka dessa länder är. Jag vill fästa uppmärksamheten på all den kategori som herr Hellström omnämnde är en snävare kategori än de fem.ton länder som åberopas i utrikesutskottets betänkande. Den kategorin inrymmer fiera länder, som nog är mer sympatiska än de länder som herr Hellslröm räknade upp. Jag kan nämna Colombia, Jamaica och Costa Rica. Till den kategorin hör väl också Guyana, om detta land nu blir medlem i IDB.

Till slul, herr talman, vill jag bara apropå den lagändring som den amerikanska kongressen beslöl, innebärande atl mänskliga rättigheter skulle sammankopplas med långivningen frän IDB, säga att herr Bergqvist väl ändå måsle erkänna atl del är ell framsteg att den lagstiftningen införts och all den nuvarande regimen agerar för alt följa upp den. Alt man under den förslå liden kanske måsle treva sig fram för alt finna hur den lämpliga avvägningen i verkligheten skall utformas är väl förståeligt, men jag har i varje fall inga rapporter om alt man avser att slopa denna lag. Har herr Bergqvist sådana uppgifter, tycker jag att han bör redovisa vilka källor han har.

Vår solidaritet med Latinamerika påverkas alllsä inle av alt vi blir medlemmar av IDB. Däremot påverkas våra möjligheter att agera i solidarisk riktning, och de blir faktiskt större genom medlemskap.

Hen JAN BERGQVIST i Göteborg (s) kort genmäle: Herr talman! Jag vill först lill herr Wirmark säga alt jag inte har någonting emol att USA har en stark lagstiftning för sitt uppträdande t. ex. i Interamerikanska utvecklingsbanken. Men jag har samtidigt konstaterat all denna lagstiftning hittills inte har haft någon som helsl effekt. USA har visseriigen vid elt tillfälle röstat emot etl län till Chile, men IDB har ändå beviljat lånet Dessutom har det nu på senare tid kommit signaler om att president

Carter funderar på alt luckra upp denna lag. Jag har därför i min polemik med herr förste vice talmannen Bengtson sagt alt det efler centerstämman pä den här punkten inle har hänt någonting, som ger underlag för atl gå ifrån cenierstämmans beslut. Har det skelt någon förändring, är det snarast i negaliv riktning.

Herr Wirmark frågar sedan: Skall vi inte också diskutera handeln? Hur ställer sig herr Bergqvist till handel och förelag i della sammanhang? Jo, jag upplever det som elt problem att vi inte alltid har garantier för all förelagens verksamhel sköts på elt sätt som vore önskvärt frän sociala och solidariletsmässiga synpunkter. Jag har i dag inle lösningen på detta problem, men jag protesterar när man i kammardebatien säger, att detta är ett moraliskt dilemma, som vi måste diskutera i fortsättningen, men samtidigt går ytterligare ett steg i samma riktning och binder oss till en organisation, genom vilken vi skulle ge direkta räntesubventioner t. ex. till Uruguay. Det är ell sätt alt hålla den regimen under armarna och förlänga förtrycket

Vi är vidare, herr Bengtson, överens om de tidpunkter som herr Bengtson redovisade här. Men vilka slutsatser skall man dra av dessa fakta? Karin Söder har efter de tidpunkter som herr Bengtson nämnde i cen-lerungdomarnas tidning talat om att elt medlemskap i IDB inte är aktuellt - alltså efter det att medlemsinträdet skett. Då är frågan: Vad har hänt efler den tidpunkt då etl medlemskap inle var aktuellt för oss? Centern har ändrat sin politik, medan den konkrela verkligheten för IDB i allt väsentlig! varit oförändrad sedan centerstämman hölls.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Hen WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jan Bergqvist säger alt handeln med Latinamerika är för honom ell problem. Jag vill säga att betraktar man detta ur moralisk synpunkt sä bordet stora problemet vara att säga ja till handeln. Däremot är del elt betydligt mindre problem om man skall använda ett av de exporlfrämjande medel som står lill buds, medlemskapet i IDB - det är ju en detalj, en gradskillnad i fråga om handelsfrämjande åtgärder.

Den stora frågan, om man verkligen vill betona det här med moral, är ju om vi över huvud tagel skall ha handelsförbindelser med Latinamerika. Jag anser alt det blir orimligt för Sverige, om vi skall lägga moraliska synpunkter på handelsförbindelser med alla länder i världen. Jag tycker att vi i dag skall göra ett undantag för Sydafrika men att vi sedan strikt skall hålla på atl vi skall sträva efter en fri internationell handel och göra det bästa möjliga för alt försvara våra marknadspositioner.

Apropå det som herr Bergqvist sade om kreditstöd till Uruguay vill jag erinra om att jag nämnde att Sverige redan ger kredilslöd vid export till framför allt östländer och många u-länder. Det stödet utgår, som jag sade, i form av elt extra avdrag vid taxeringen som motsvarar kostnaden för förelagels refinansiering av de krediter som lämnats - dock med högst 4 96 ränteskillnad. Även delta är väl elt indireki stöd till

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

landet man handlar med, men det systemet infördes av socialdemokraterna och det skedde ulan moraliska betänkligheter. Inte heller lade biståndspolitiska synpunkter då hinder i vägen.

Jag anser all det beslutet var riktigt och att det är följdriktigt i dag, med den uppläggning regeringens förslag har som en exportfrämjande åtgärd, att gå in i IDB.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Jag konstaterar att herr Bergqvist liksom övriga socialdemokratiska talare hell vek undan när fakta lades fram om tidpunkten för de nya medlemsstaternas inträde i Interamerikanska utvecklingsbanken. Jag vill också påminna om alt flera länder, t. ex. Nederländerna och Österrike, trädde in den 10 januari 1977 och att Italien då höll på med förberedelserna liksom Finland och Frankrike. Det ena landet efter det andra har tillkommit, och det har skelt långt efter det att centerstämman hölls.

Herr Bergqvist tar då i stället fram ett uttalande av utrikesministern, ulan angivande av datum. Det får vi väl behandla i sin ordning, men jag vill säga att när jag nu svarar på allt som herr Bergqvist frågar om och hänvisar till handlingar så kunde vi väl få något ord från socialdemokraterna i Sverige om hur de anser att situationen har felbedömts av socialdemokraterna i Österrike, Västtyskland m. fl. socialdemokratiskt styrda länder. Ni kanske kunde diskutera med dem om vilken uppfattning de har om IDB, eftersom de länderna har blivit medlemmar i banken.

Herr JAN BERGQVIST i Göteborg (s) kort gennäle:

Herr lalman! Till herr Wirmark vill jag säga att för mig är det en väldigt viktig fråga vilka organisationer Sverige går in som medlem i. När jag prövar vad det finns för skäl att gå med i IDB så måste jag säga alt alla tunga skäl talar mot att Sverige blir medlem. Ett svenskt medlemskap skulle innebära att vi varje år anslog flera miljoner till direkta räntesubventioner åt några av väridens värsta militärdiktaturer och blodigaste väldsregimer. När del gäller Uruguay, som jag tog som exempel, går det inte att bestrida atl där kommer anslaget från de svenska skattebetalarna att direkt hålla regimen under armarna och tänja ul förtrycket i tiden.

Vad sedan gäller handeln och de diskussioner som fru Hambraeus tog upp om svenska förelag i andra länder tycker jag det är viktigt atl vi för den diskussionen. Och jag är inte beredd att säga som herr Wirmark, att Sydafrika är del enda fallet för all framtid och att vi inte kan länka oss några ekonomiska restriktioner mot andra än Sydafrika. Vi får nog fortsätta att diskutera, eftersom det finns problem som herr Wirmark inle tar så allvarligt på.

Så några ord lill Torsten Bengtson. Jag vill än en gång citera de ödesdigra orden i partistyrelsens yttrande vid centerns partistämma: "Hittills

har medlemskap i banken varit begränsat lill regionens länder, men till följd av en stadgeändring torde under år 1976 tolv i-länder utanför regionen komma atl ansluta sig till banken." Och så fortsätter det längre fram i texten:

"Mot denna bakgrund finner partistyrelsen det inte lämpligt att för närvarande inleda svenskt samarbete med den Interamerikanska utvecklingsbanken." Det finns i detta yttrande inte en antydan om att när inträdet väl har skett - som förutsägs i partistyrelsens yttrande - så har frågan kommit i ett annal läge. Tvärtom. Var och en som läser detta yttrande får ell entydigt intryck av att del förhållandet all tolv länder kommer alt gä in som medlemmar inle ändrar på invändningarna mot att gå med i IDB.

Herr HAGEL (-):

Herr talman! Vi har i dag att ta slällning till en proposition som aldrig borde ha lagts på riksdagens bord. Av dagens diskussion att döma hade den väl heller aldrig lagts fram, om vi inte hade haft en regering som styrs av moderaterna. Regeringsförslaget betyder nämligen att Sveriges skattebetalare gemensamt skall bidra till en handelspolitik som innebär fortsall ökat tryck i bl. a. Argentina, Chile, Brasilien m. fi. länder.

IDB-bankens utlåning går alltid med speciell generositet till de mest reaktionära och brutala militära diktaturerna. Banken syftar klart till att upprätthålla penningmakt Redan i bankens artikel I slås fast att syftet är att stimulera privata investeringar i de latinamerikanska länderna. Hur USA med sin vetorätt vill styra över bankens medel finns det också många exempel pä. Nu skall också Europas folk vara med och betala. De som känner sig lugnade av att president Carter har sagt att man skall lägga slörre vikt vid att stater som ges sådana lån uppfyller de demokratiska fri- och rättigheterna borde egentligen se litet tillbaka på USA:s agerande och på det kriterium som har fått utgöra grund för vad som är demokratiska fri- och rättigheter.

Det framgår klart hur man i USA bedömer frågan om IDB-bankens utlåning. Under Allendes tid vägrade banken att förlägga några som helst låneprojekt lill Chile och fördröjde konsekvent varje projektförslag som lades fram av den chilenska regeringen. Förklaringen till detta handlande har uppgivits vara att bankens ledning försökte undvika en politisk konfrontation med USA. Omedelbart efter fascistkuppen gav IDB klarsignal lill stora lån lill Pinochets regering.

Herr förste vice talmannen Bengtson inregistrerade som någonting positivt att man trots allt under Allenderegimen fullföljde utbetalningar av lån. Del är riktigt att man under Allenderegimen fullföljde utbetalningarna. Men det hade ju varit rätt fantastiskt om man skulle ha brutit de kontrakt som redan fanns.

Även om det kan lyckas onödigt att så här i slutet av debatten ge några siffror som belyser bankens agerande i Chile, visar ändå några av de senasle inläggen alt det finns anledning att exemplifiera. Lät mig

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

göra del med utgångspunkt av en artikel i Svenska Dagbladet av statssekreterare Lennart Klackenberg, som säger att IDB:s egna årsböcker visar följande: 1971 gav banken ett lån på 11,6 miljoner dollar till Chile. Del lånet skulle läcka "tvä privata universitet, institutioner som sedan blev bas för delvis CIA-finaniserad aktivitet för atl störta Allende-re-geringen". Under 1972 gavs inget län alls. Ar 1973 var del exakt samma förhållande - inget lån alls. Först år 1974 passade man på med 97,3 miljoner dollar. Ar 1975 följdes det upp med 70,7 miljoner dollar och år 1976 med ytterligare 70 miljoner dollar. Detta är egentligen argument nog för alt visa vilken roll IDB skall spela.

Del finns också fiera exempel på länder som genom naiionaliseringar försökt bekämpa utländska monopolställningar - främst då amerikanska - och som omedelbart bestraffats genom alt lånen från IDB dragits in.

Det finns mänga länder och områden som ger utrymme för svenska insatser av biståndskaraktär. Men sådana insatser skall gagna mottagarlandet och dess arbetande folk och påskynda ländernas utveckling mot fria och självsländiga stater. Tyvärr spelar inte IDB den rollen.

Att jämföra medlemskapet i IDB med medlemskapet i FN är horribelt. IDB är en politisk organisation som är till för att skydda den ekonomiska struktur som nu finns i Lalinamerika. På det sättet uppfattar inte jag Förenta nationerna.

Herr Siegbahn försökte tidigare i debatlen motivera medlemskapet i IDB med att det kan påskynda en demokratisk utveckling. Han tog då Portugal som exempel och sade att ingen vill påstå atl det svenska engagemanget i varvsindustrin i Portugal innebar en fördröjning av den demokratiska utvecklingen i det landet. Det är ett mycket dåligl vall exempel. Sanningen är ju den att när demokratin började glänta på dörren i Portugal så var det slut med de svenska investeringarna i det landet. Man kan utan tvekan säga atl den utvecklingen inte bidrog lill att påskynda demokratins genomförande i Portugal. Nu kan del med viss rätt sägas atl del även fanns andra orsaker som gjorde att man skar ned sina insatser i Portugal och att delta alltså inte bara dikterades av atl man började skönja en demokratisk utveckling i landel. Men nog har Sveriges politik i Portugal många och stora likheter med den polilik som IDB bedriver i Latinamerika.

De av regeringen föreslagna åtgärderna är direkt riktade mot arbetarklassen i Latinamerika. De gynnar enbart de internationella och svenska monopolens utplundring och förtryck av Latinamerikas folk. För en sådan politik skall inle svenska skattemedel anslås.

Herr talman! Jag yrkar avslag på regeringens proposition. Eftersom vär motion 1488 sammanfaller med reservationen av herr Svanberg m. fl., ber jag au få yrka bifall lill denna reservation.

Herr KORPAS (c):

Herr talman! Många har uttryckt oro över vår anslutning lill Interamerikanska utvecklingsbanken. Ser man bakåt finner man lätt grunden

för en sådan oro. Betraktar man den senaste tidens utveckling och ser man framåt, märker man att det finns möjligheter till en positiv utveckling som gör det svårt att försvara att Sverige praktiskt taget ensamt bland industristalerna i väst skulle ställa sig utanför.

Banken är i dag etl faklum. Den är den mest väletablerade regionala institutionen i Latinamerika. Om vi menar alt Sverige i sitt internationella umgänge slår för medmänsklighet och för solidaritet med de svagaste, borde bankens verksamhet rimligen inte bli sämre utan bättre av att vi kommer med. Om Sverige skulle avstå från att medverka i bankens utvecklingsprojekt fortsätter dessa i alla fall. De stora industristaterna och större multinationella företag än våra blir bara mycket mer dominerande. Del kan inte vara i de fattigastes intresse.

Det råder olika uppfattningar om vad medlemskap eller icke medlemskap skulle betyda för svensk exportindustri. Uppenbarl torde emellertid vara alt del skulle kunna bli fråga om så stora beställningar, alt de starkt skulle kunna påverka sysselsättningen inom delar av vår industri. Alt i det nuvarande ekonomiska läget bortse frän den möjligheten, samtidigl som en demonstration närmast skulle få negativa effekter för dem vilkas inlressen vi säger oss värna om, vore inte att rätt bära ansvaret för vårt lands och världens utveckling.

Skulle Sverige då inle få nämnvärd del i de av banken stödda investeringarna, ja, då faller naturligtvis motivet för medlemskap. A andra sidan faller då också huvuddelen av de moraliska motiven mot medlemskap.

Som fru Hambraeus sade i sill anförande är den nu diskuterade IDB-frågan en del av den större problematik som sammanhänger med att vårt näringsliv blivit alltför beroende av storindustri och utrikeshandel. Omoralen, om vi skall tala om en sådan, ligger inle i medlemskapet i IDB i sig. Den ligger i alt vi har låtit det svenska samhället bli så beroende av yttre förhållanden, alt vi kan bli ekonomiskt tvingade att ingå även i tvivelaktiga handelssammanhang.

Det understryks i betänkandet, liksom lidigare i propositionen, alt motivet är handelspolitiskt och inle biståndspolitiskt Detta bör uppmärksammas. A andra sidan är i varje fall jag av den uppfattningen alt vi inte i längden kan ha elt annat mål för vår handel med de fattiga folken än det som gäller för vårt bistånd. Näringsutskotlet skriver också följande: "Det är angeläget, att vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan utnyttjas som ett stöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om att fördöma." Jag vill tillägga alt vi på sikt måste leda inriktningen av vårt handelspolitiska liksom av vårt biståndspolitiska engagemang i de fattiga länderna så, all det utvecklas en teknik som är anpassad efler folkets utvecklingsnivå och efter dess egel behov. Delta är också i linje med näringsutskottets yttrande, där det står atl Sverige aktivt måste verka för "förändringar i bankens institutionella former och ullåningspolitik i sådan riktning att strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd från banken".

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

En sådan strävan kan inte förenas med inplacering av kapitalintensiv storskalig teknik i ett område där det är gott om arbetskraft men ont om kapital. Jag noterar vidare att näringsutskotlet skriver: "Om bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga förändringar i positiv riktning bör detta, såsom framhålls i propositionen och av utrikesutskottet, föranleda att medlemskapet omprövas."

Herr Ericson i Örebro ställde lidigare i dag den hypotetiska frågan om det är tänkbart att Sverige på 1980-talet kan gå ur IDB med de stora handelspolitiska konsekvenser detta skulle kunna fä. Frågan är överraskande för alt komma från en förelrädare för utrikesutskottel. Enligt min mening måsle vi i alla internationella organ där Sverige ingår som medlem vara beredda att ta hänsyn till de villkor som våra utrikespolitiska mål anger och dra konsekvenserna av del. Beroendet får aldrig bli så stort att möjligheten till en självständig utrikespolitik och därmed lill utträde inte skulle kvarstå.

Av vad som sagts av näringsutskotlet måsle också vara klart att svensk medverkan inte är tänkbar där den skulle kunna gagna uppkomsten och bevarandet av förtryckarregimer. Jag vill i det sammanhanget erinra om vad utrikesministern sade i riksdagens utrikesdebatt den 30 mars i år:

"Med stigande oro följer vi utvecklingen i fiera latinamerikanska länder där grova kränkningar förekommer av de mest elementära mänskliga rättigheter, både på det politiska och på det sociala området. Vi kommer att med de medel som står oss till buds söka få dessa länders regeringar all göra slut på kränkningarna."

Detta uttalande måste givetvis också täcka vår handelspolitik.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till näringsutskottets hemställan i dess välbalanserade betänkande.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Det regeringsförslag om medlemskap i IDB som riksdagen nu har atl besluta om är ett bedrövligt aktstycke. Det är etl hån mot vår solidaritet med de förtryckta folken i Latinamerika och ett förtäckt stöd lill fascist- och mördarregimer. Det står i strid med vår självständiga, aktiva neutralitetspolitik. Det är ett resultat av undermåligt utredningsarbete, obefintliga ekonomiska kalkyler och ett mygel inom regeringskansliet som ulgör en förolämpning mot riksdagen och svenska folket.

Herr talman! Detta är hårda ord, men de är dess värre inte svåra att lill fullo leda i bevis.

En viktig utgångspunkt för bedömningen av IDB-medlemskapet finns i biståndsministerns anförande vid Hagamötel om u-länder och industri i början av året. Han sade då bl. a.:

"Sveriges u-landspolitik handlar inle bara om alt avsätta en del av statsbudgeten till biståndsändamål. Det handlar lika mycket om att ha u-ländernas situation för ögonen när vi diskuterar handelspolitik, industripolitik, teknisk utveckling eller sjöfarlsfrägor."

Mot den bakgrunden är det hell klart att regeringens försök att definiera

frågan om IDB-medlemskap som en handelspolitisk fråga - och att dra en avgrundsskarp skiljelinje mellan handelspolitik och biståndspolitik - inget annat är än ett ganska ömkligt försök att dölja atl man har myglat bort sina egna principer. Tydliga bevis lalar för detta.

Den 17 december 1976 besvarades en enkel fråga angående IDB här i riksdagen. Det var då biståndsministern som svarade å regeringens vägnar. Då definierades alltså frågan som bislåndspolitisk. Biståndsministerns svar andades slark kritik mot IDB. Därefter definierades saken om och stämplades som handelspolitisk. Jag frågar: Vad hände i sak som motiverade den ometiketleringen?

Nej, del är alltför genomskinligt. IDB-medlemskapet måste, precis som alla andra relationer som vi har med den fattiga världen, betraktas utifrån etl samlat helhetsperspektiv. Det innebär inte alt vi skall se saken uteslutande från u-landsperspektiv, inle heller att svensk u-landsexpori i och för sig skulle vara något negativt. Jag instämmer helt i etl uttalande som biståndsministern gör i årets budgetproposition, bil. 6, s. 21: Utformningen av u-landspolitiken blir ett samspel där en avvägning måste göras mellan våra nationella inlressen och vår strävan till solidaritet med de fatliga folken.

Men en grundläggande förutsättning för att en sådan avvägning skall kunna göras är ju att man erkänner att det finns en avvägningsproblematik. Det har regeringen och utskottet försökt dölja genom sin de-finilionsexcersis. Därför är det kanske inte så konstigt att man lyckats undvika de fiesta problem som uppkommer när man gör en avvägning i samband med IDB.

1. IDB-medlemskap i dag står i konfiiki med viktiga principer för svensk solidaritet med förtryckta folk. IDB har tillkommit som och är fortfarande ett instrument för amerikanska intressen i Latinamerika. Sverige har numera i andra sammanhang visat sig berett att avstå från nationellt lönsamma projekt, om dessa på elt flagrant sätt strider mol vår solidaritetspolitik. Vi har medverkat i bojkotten mot Rhodesia. Vi kommer i morgon här i riksdagen att besluta om en utredning som klart syftar till en ensidig svensk investeringsbojkolt mot Sydafrika. Under Vietnamkriget trappade vi ner vår aktivitet i den asiatiska utvecklingsbanken. Svenska företag avstod från medverkan i Cabora Bassa-projektet i Mofambique under den portugisiska kolonialtiden därför att det skulle stå i strid med den officiella svenska synen på frihetsrörelsen.

2. Etl IDB-medlemskap nu står i konflikl med viktiga principer för värt engagemang i internationella organisationer. IDB:s beslutsstruktur domineras helt av USA, i den speciella fonden har USA vetorätt Enligl det PM som ligger till grund för regeringsförslagel blir Sveriges inflytande "obetydligt". Elt medlemskap skulle alllsä innebära alt vi ansluter oss lill en supermaktsdominerad institution med klara utrikespolitiska syftningar och effekter. Sådant har vi noggrant avstått från lidigare, t. ex. när det gäller EG. Det vore alltså ingen nyhet om vi av hänsyn till vär neutralitetspolitik avstod från IDB-medlemskap. Däremot vore del

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

en nyhet om vi gick in i en institution som är sä till den grad supermaktsdominerad, alt del enligt handelsdepartementets egen PM kännetecknas av "del för en internationell organisation unika förhållandel att enda i-land, USA, ensamt kan utöva vetorätt".

3. Ell IDB-medlemskap skulle slå i konflikt med viktiga frihandels
principer. 1 regeringsdeklarationen den 30 mars om handels- och va
lutapolitiken hette det:

"Prolektionism i handelspolitiken kan, om den tillämpas av alll fler
länder inte leda till en förbättrad stabilitet ulan endast till en välstånds
minskning till följd av sämre resursanvändning. Insikten om detta

har också under de senasle åren visat sig anmärkningsvärt stark och avhållit flertalet länder frän alt söka ensidiga fördelar i en protektionistisk politik. För ett litet land "-med omfattande utrikeshandel-"som Sverige är detta en stor fördel."

Jag instämmer i delta. Men vad är IDB - om inte elt uttryck för regional prolektionism? De nya upphandlingsreglerna, det akuta skälet för regeringens önskan om medlemskap, innebär ju alt upphandlingen binds lill medlemsländer. Det vore ingen nyhet om vi markerade vår frihandelsvänliga inställning genom att hålla oss utanför en sådan kartell. Däremot blir del en nyhet om vi aktivt medverkar lill en protektionistisk kartellisering av världsmarknaden.

4. Etl IDB-medlemskap i dag skulle utan tvivel stå i konflikt med
principerna för svensk biståndspolitik. Jag skall nöja mig med att ciiera
biståndsministern från den 17 december 1976:

"----- visst är det sä alt IDB:s utlåningspolitik mycket dåligt stämmer

med riktlinjerna för det svenska utvecklingssamarbetet. IDB har ingen koncentration pä de fattigaste u-länderna. Tvärtom har huvuddelen av projekten hittills hört hemma i de rikaste länderna i Latinamerika. Man har heller ingen prioritering för de socialt motiverade investeringarna

- trenden är snarast den motsatta. Till bilden hör också att konstruktionen
av banken är sådan att ett land, USA, har vetorätt när det gäller ul-
låningsbeslut. Alll detta gör att det enligl min mening knappast går att

anföra några biständspolitiska eller u-landspolitiska motiv för ett

svenskt inträde i Interamerikanska utvecklingsbanken."

Det vore ingen nyhet om vi efter ett så klart regeringsuttalande drog slutsatsen att vi nu bör avslå frän IDB-medlemskap. Däremot vore det en radikal nyhet om Sverige efter en sådan deklaration i december ändå i juni beslutar att gå med i IDB. Vad har hänt i sak med IDB sedan december? Naturligtvis ingenting - därför denna omdefiniering av frågan från u-landspolitik till handelspolitik. Det går nämligen inle att mygla bort faklum - alt elt IDB-medlemskap står i strid med principerna för svensk biståndspolitik.

5. Etl IDB-medlemskap skulle slå i strid med vanliga principer för
beslutsunderlag och kalkyler inför svenska riksdagsbeslut Jag har läst
den debatt som fördes här i riksdagen för exakt ett år sedan - pä dagen

- som handlade om Stålverk 80. Bl. a. läste jag den nuvarande han-

delsministerns inlägg. Där vimlar det av yttranden av den här typen:

"---- de kostnadsberäkningar som fanns var heltokiga----- ", "

några direkta lönsamhetsberäkningar finns inte---- ", " socialde
mokraterna vill först fatta beslut och sedan skaffa fram beslulsunderiag

Mol den bakgrunden blir man litet förvånad över alt en av Staffan Burenslam Linders första propositioner har elt ytterst bristfälligt beslutsunderlag och saknar handfasta kostnads- och lönsamhelsberäkningar.

Flera remissinstanser, t ex. riksrevisionsverket och SIDA, hade krävt att förarbetet skulle ha omfattat en grundligare analys av exportfrämjande åtgärders samordning med biståndspolitiken i övrigt Mot den bakgrunden avstod handelsministern i proposilionen från atl framlägga vissa förslag, t. ex. om exportfinansiering genom irilateralt samarbete och utvidgning av elt investeringsgarantisystem - han hänvisade då till behovet av ytterligare utredning. Men IDB-medlemskapet, det skulle man kasta sig in i utan att vela myckel om detaljerna! Inte ens näringsutskotlet har lyckats fä fram mycket mer fakta när det gäller kalkylerna. Där heter det ju:

"Ett försök till värdering av de ekonomiska konsekvenserna av en svensk anslutning lill IDB måsle i hög grad bygga pä anlaganden. Till följd av all bidragsbeloppet skall avgöras genom förhandlingar gäller delta även kostnadssidan. Betydligt större är emellertid osäkerheten om vilka intäkter genom ökad export som en IDB-anslutning kan tillföra värt land."

Nog är det ganska betänkligt att pådyvla riksdagen etl beslut på sä lösa boliner. Känns det inte litet kymigl, herr statsrådet Burenstam Linder - som jag tyvärr inte kan se i kammaren just nu - alt stå pappa lill ell förslag med så bräckligt beslutsunderlag, så lösliga och skrala kostnads-och lönsamhetsberäkningar?

Nej, jag tror nog att den typ av beslutsunderlag som vi har fått ta del av här i dag skulle ha fått den nuvarande handelsministern alt låta helt annorlunda om han vore i oppositionsställning, för att inte tala om vad han skulle säga om det förslaget framlagts i form av en uppsats på Handelshögskolan! Då skulle han ha satt tummen ner. Men nu är det andra roller och intressen som råder än de sakliga.

6. Ett IDB-medlemskap skulle stå i strid med våra långsiktiga exportintressen. När de samhällsekonomiska kalkylerna fallit samman har man hänvisat till fem storföretags kortsiktiga beräkningar. Del är möjligt atl dessa är riktiga -jag har ingen möjlighet att försöka bedöma det - men elt fåtal storförelags intressen kan inte få diktera svensk u-landspolilik, inte ens svensk exportpolitik, om de står i konflikt med Sveriges samlade, långsiktiga exportintressen. U-landsmarknaden växer oavbrutet, och Sverige har lyckats hävda sig förhållandevis väl. Visserligen ligger Latinamerika fortfarande högst, men andra u-landsområden kommer snabbt, t. ex. Mellanöstern, med en tredubbling från 1972 till 1975.

Frågan är då: Vad har IDB med den långsiktiga u-landsexporten alt

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

göra? En hel del, tror jag. IDB är en del av och uppfattas som en del av Sveriges utrikespolitik. Om vi går med, uppfattas delta i vida kretsar i världen som elt avsteg från vår aktiva neutralitetspolitik, och det innebär på läng sikt ell hot mot vår u-landsexport Många företag i u-länderna har redan kunnal uppleva atl u-länder föredrar handelsförbindelser med ett neutralt Sverige framför bindningar lill supermakterna eller supermaktsblock. Del har förelag upplevt i södra Afrika, i Sydostasien och i Mellanöstern. Mol den bakgrunden måste man fråga: Vilka exportintressen skall vi ta hänsyn till - några storföretags kortsiktiga intressen i Lalinamerika eller hela den svenska exportindustrins långsiktiga intressen pä hela u-landsmarknaden?

Herr lalman! Jag har här visat atl etl IDB-medlemskap nu strider mot sex vikliga principer: vår solidaritet med förtryckta folk, vår självständighet i internationellt samarbete, våra frihandelsideal, vår biståndspolitik, våra allmänna krav på beslutsunderlag och kalkyler och våra långsiktiga exportintressen.

Slulligen, skulle jag vilja hävda, skulle ett IDB-medlemskap i dag strida mot politisk moral. Det är nämligen otvivelaktigt så, atl om varje riksdagsledamot i dag skulle rösta enligt övertygelse skulle regeringsförslaget avslås.

Jag tvingas vända mig till centerpartiet. Ert parti har i demokratisk ordning tagit ståndpunkt mot IDB-medlemskap. Det räcker att fyra av er röslar för avslag eller att älta av er lägger ner era röster för att regeringsförslagel skall falla. Kan ni verkligen mol er övertygelse låta detta mörkblått färgade högerförslag gä igenom? Vi har tillsammans -jag vänder mig särskilt till flera av undertecknarna av den skrivelse som här har visats upp och diskuterats - från FPU och CUF mänga gånger och i åratal varit ytterst kritiska mot ett samregerande med högern. Vi har accepterat en trepartiregering på villkor att ingen högerpolitik skulle föras. Nu står vi inför ett renodlat högerförslag. Vi har nu makt alt visa att vi folkpartister och centerpartister med gemensamma färska rötter i våra ungdomsförbund kan sioppa ett renodlat högerförslag. Vi har makt att visa alt del var en riklig bedömning när vi accepterade och stödde denna regering på villkor atl den icke skulle föra högerpolitik. Jag tror att de yngre centerpartister som i dag sviker sill ansvar kommer att fä ångra del ofta i sitt framtida politiska liv.

Herr lalman! Jag yrkar alt riksdagen med bifall till den motion som jag har lämnat tillsammans med Bonny Bernslröm måtte avslå propositionens förslag om IDB-medlemskap.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! I december månad i fjol skrev FPU:s förbundsstyrelse ell öppet brev till utrikesministern, biståndsministern och handelsminislern och krävde att Sverige skulle avstå frän medlemskap i den Interamerikanska utvecklingsbanken. FPU menade att frågan om svenskt medlemskap inte kan ses som en isolerad handelspolitisk insats för att

öka svensk export till utvecklingsländerna. Ett svenskt medlemskap i IDB måste också ses det bislåndspolitiska perspektivet

Kritiken mot IDB har gällt dess odemokratiska beslutsstruktur och utlåningspolitik, bl. a. gentemot Chile. Under Allenderegimen gavs praktiskt taget inga lån jämfört med åren före och efler. Detta kan inle bara förklaras bort med något tekniskt utläningsresonemang. Allendefieni-ligheten är klart ideniifierbar i IDB:s verksamhet. I bankens årsöversikt 1974 finns en ytterst kritisk värdering när det gäller interna politiska missgrepp. Jag lillhör inle dem som försvarar Allenderegimen i blindo, men alla måsle erkänna att det är högst anmärkningsvärt vad som framgår av ärsöversiklen 1975. Där förklaras Chiles fortsatta svårigheter främsl vara beroende på eftersläpande effekter från Allendeperioden och i viss mån pä sjunkande kopparpriser på världsmarknaden. I de båda nämnda rapporterna finns inte elt ord av kritik mol Pinocheiregimens politik.

Regeringen har motiverat sitt förslag lill alt söka medlemskap i IDB med handelspolitiska skäl. Det har också utskottet gjort, även om man också skriver alt de ekonomiska konsekvenserna i hög grad måste bygga på antaganden. Det är lösa anlaganden som svenska skallemedel skall riskeras för. Men när del gäller frågan om att ompröva medlemskapet efter inträdet lalar man inte längre om handelspolitiska skäl i första rummet Då lalar man om ekonomisk och social utveckling och demokrati. Varken regering eller utskoltsmajoritel kan bestämma sig för om det här är en ren handelspolitisk fråga eller en fråga som också måste bedömas frän bislåndspolitiska utgångspunkter.

Sverige skall medverka till den internationella opinionsbildningen mot det förtryck som försiggår i exempelvis Chile, står det i utrikesutskottets yttrande. Men del måsle väl vara etl utmärkt tillfälle alt protestera mol förtrycket i Latinamerika genom att stå utanför IDB. Då visar man också i handling atl man tar avstånd från förtryck - handling är effektivare än ord.

Samtidigt som FPU har protesterat mot svenskt medlemskap i IDB har också andra ungdomsförbund gjort det, däribland Centerns ungdomsförbund. I CUF:s remissvar på den utredning som ligger till grund för regeringsförslagel kan man läsa: Vi menar att Sveriges utrikes-, handels-, valuta-, investerings-, resurs- och biståndspolitik måsie underordnas kravet på global solidaritet. Centerns ungdomsförbund har också haft sitt moderparti med sig i kritiken mot IDB. Centerns stämma avslog en motion med krav pä medlemskap. Partistyrelsen motiverade beslutet med att bl. a. säga att bankens beslutsstruktur och utlåningspolitik i väsentliga avseenden ansetts avvika frän vad som bedömts förenligt med mål och principer för del svenska utvecklingssamarbetet

I tidningen Ung Center nr 11 år 1976, dvs. så sent som i november förra året, har också utrikesminister Karin Söder tagit avstånd från medlemskap. Men likväl stöder nu ceniern förslaget om inträde i IDB. Det har i olika sammanhang från centerhåll hävdats atl situationen har förändrats - atl Amerika exempelvis fått en ny president. Det är rikligt.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjiämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exporlfrämjande åtgärder avseende u-länder

det får Amerika vart fjärde år. Men den sittande presidenten har inte ens varit vid makten elt år. Vi vel ju inte heller vilken presidenl som kan komma efter Carter. Det är inte alls säkert all efterföljaren visar samma radikala vilja - dvs. radikal efler amerikanska mått

Och del kommer att krävas starkare skäl för alt bryta etl samarbete och utträda ur banken än vad som nu krävs för au stå utanför och avvakta utvecklingen. Elt utträde har långt starkare effekter än atl välja alt avvakta. Jag litar därför inte helt på löftena om atl Sverige skall ompröva sill medlemskap i IDB om bankens verksamhet inte förändras. Problemet med etl utträde måste också ceniern vara medveten om. Så pass slipad måste väl ändå centern vara i politisk taktik. Jag tolkar därför centerns helomvändning i frågan om IDB som att i praktiken inte vilja visa solidaritet med de förtryckta i Lalinamerika.

Även socialdemokraterna sägs ha gjort en iväromvändning i frågan om medlemskap i IDB sedan de kom i oppositionsställning, och man står nu upp och kritiserar regeringsförslaget. Men vad händer om socialdemokraterna skulle komma i regeringsställning? Kommer man dä att ta fram regeringsåsikterna igen? Är socialdemokraterna beredda atl direkt begära utträde ur IDB? Jag skulle vilja ha klart besked från socialdemokraterna om man har en åsikt i oppositionsställning och en annan åsikt i regeringsställning.

Till sist, herr talman, skulle jag vilja säga atl den debatt som har förts om IDB mer har kommit att handla om huruvida regeringens förslag skall falla eller inte. Frågan om IDB hade aldrig fält det ulrymme som den har fält om inte denna lilla extra krydda funnits. Det är beklagligt att del har blivit så, för varför skulle det vara så märkligt att riksdagen har en egen makt? Den här riksdagsmajoriteten behöver ju inle bli lika blint regeringstrogen som den förra under socialdemokraterna. Inte heller skulle regeringen behöva falla för att centerns ledamöter följde sitt släm-mobeslut Det skulle ju bara vara etl förslag från regeringen som föll. Lål därför inle prestige och högerpolitik gå före sakpolitik!

Herr talman! Jag yrkar bifall lill Per Gahrlons och min motion nr 1463.

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Förslaget om ett svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken har vållal en livlig och härd debatt i många grupper i vårt land. Den debatlen har i hög grad förts också inom cenlerrörelsen. På sina håll har man beskyllt den kritiska opinionen inom centerrörelsen för atl vara tystlåten och inle märkas särskilt mycket i de massmediala sammanhangen. Det självklara svarel på dessa beskyllningar är atl del inom en folkrörelse finns andra kommunikationskanaler än de som massmedia erbjuder och att arbetssättet inte alla gånger ger massmediefolk del attraktiva stoff som gör sig bäst på löpsedlar. I en folkrörelse mäts inte styrkan i ståndpunkter och argumentation i antalet spallmillimeter.

Debatten inom cenlerrörelsen har förts både före och efter det att re-

geringen lagt sin proposition om ett svenskt medlemskap i IDB. Den debatten har varil enveten. Bedömningarna har skilt sig åt när det gällt i vad mån förändringar ägt rum och kan förväntas ske i bankens verksamhel, medan enighet rätt inom partiet i kritiken av bankens hittillsvarande verksamhel och röstregler. Del starkaste motståndet mot ett svenskt medlemskap i nuläget har funnits hos ungdomsförbundet, men en utbredd tveksamhet, och även etl direkt motstånd, finns också pä andra håll inom centerrörelsen.

De starka invändningar som riktals mol ett svenskt medlemskap i nuläget och den kritiska vidräkning som gjorts av regeringsförslaget har avsatt påtagliga resultat i riksdagsbehandlingen. Atl sä är fallet är lätt all konstatera vid en genomläsning av näringsutskottets belänkande. Där ges ingalunda några reservalionslösa klartecken till att Sverige nu skall gä in i IDB. Innebörden i utskottets ställningslagande är atl ytterligare bedömningar måste göras innan etl svenskt medlemskap kan komma i fråga.

Mol bakgrund av den debatt som drivits inför riksdagsbeslutet både här i riksdagshuset och på andra häll och spekulationerna i massmedia kring del oklara majoritetsförhållandet i kammaren valde vi, ell antal ledamöter i ceniergruppen, alt gå ut med etl pressmeddelande. Det pressmeddelandet gjordes den 26 maj och är undertecknat av 14 centerriksdagsmän. I detta ger vi besked om hur vi kommer atl ställa oss i omröstningen i riksdagen mot bakgrund av vårt tidigare agerande och det förändrade läge som riksdagsbehandlingen gett upphov till.

Vi framhåller alt vi hyser allvarliga betänkligheter mol att inleda etl samarbete med IDB och atl vi nu gör samma bedömning som partistämman gjorde 1976. De förändringar som kunnal skönjas under det gångna året har enligl vår mening inle varit tillräckliga för att ta definitiv ställning för etl medlemskap. I de mänga diskussioner som förekommit har vi hävdat delta och att elt bemyndigande till regeringen atl inleda förhandlingar om medlemskap måsle vara förenat med mycket bestämda förbehåll.

Vi har nu kunnat konstatera att ulskoltsarbelei gett till resultat att majoriteten i allt väsentligt ställt sig bakom de härda förbehållen. Vi anser oss med de förutsättningar som uppstått genom utskottsbehandlingen kunna rösta för bifall till utskoltels hemställan.

Majoriteten i näringsutskottet framhåller bl. a.: "Del uppenbara förtryck och den förföljelse av oppositionella som präglar de flesta latinamerikanska länder kräver oavlåtlig uppmärksamhet Det är angeläget all vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan utnyttjas som ell slöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om att fördöma. Utskollel förutsätter därför att regeringen under förhandlingsskedet ytterligare analyserar de aktuella omständigheterna och värderar de tecken på positiva förändringar i IDB:s polilik som åberopas i propositionen.

Om förhandlingarna resulterar i medlemskap måste ", osv. Här löper

utskottstexien vidare, men jag gör uppehåll i milt ciiat

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Innebörden av ulskotisskrivningen på den här punklen är alltså

för det första alt en ytteriigare analys och en ny bedömning måste göras av bankens verksamhet och Sveriges roll i sammanhanget,

för del andra att denna prövning inte skall inskränka sig till de handelspolitiska aspekterna utan gälla elt vidare sammanhang i vilket ingår målen för den svenska biståndspolitiken,

för det tredje alt detta måste göras innan elt svenskt inträde kan komma i fråga,

iför det fjärde att frågan om Sverige skall bli medlem eller inte är beroende av utfallet av denna prövning,

för del femle atl del beslutsunderlag som hittills förelegal och åberopats i proposilionen inte befunnits vara tillräcklig grund för alt regeringen nu skall ingå avtal om medlemskap i IDB.

Slutsatsen av detta kan inte bli annat än att utskottet efterlyser mer påtagliga bevis för förändringar i bankens verksamhet och nya fakta i målet för atl Sverige skall kunna ändra ståndpunkt och ta steget in i ett medlemskap i IDB.

Jag har haft anledning alt uppehålla mig vid delta, eftersom det förekommit åtskilliga funderingar i den debatt som nu pågått ett antal limmar i kammaren om vad det är vi fäster särskild vikt vid i utskottets skrivning och vad som är väsentligt i de förändringar som inträffat under riksdagsbehandlingen.

Till delta kommer också de förbehåll utskottet gör om alt etl eventuellt medlemskap kräver atl Sverige noga följer den fortsatta utvecklingen, all Sverige agerar aktivt inom banken för alt förändra de institutionella formerna och utläningspolitiken, att riksdagen årligen bör fä en redovisning av verksamheten och atl om bankens politik inte befordrar långsiktiga förändringar i.positiv riktning bör detta föranleda att medlemskapet omprövas. - Så långt om riksdagsbehandlingen.

Jag vill också, föregen del, framhålla att ingen regering som gör anspråk pä att företräda hela det svenska folket i sitt uppträdande i internationella sammanhang kan undgå att ta intryck av de förhållanden som präglar dagens riksdagsbeslut. Halva riksdagen säger nej till ett medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken, om än med något tveeggade argument, och den andra hälften är visserligen beredd atl ge regeringen det begärda bemyndigandet men gör del under uttryckliga förbehåll. Elt svenskt inträde i IDB kan ingalunda ses som en given utgång av dagens riksdagsbeslut. Det tilltänkta medlemskapet har snarare blivit en öppen fråga, där utgången är beroende av regeringens nya bedömningar med ulgångspunkl i de av utskottet angivna förbehållen och del slöd regeringen senare kan vänta i riksdagen för sitt ställningslagande.

Jag vill också betona att del knappast är ägnat alt stärka förtroendet för de rika industriländernas vilja atl bistå de faltiga folkens utveck-lingsslrävanden atl industriländer lägger under sig handelsmarknader med hjälp av klubbverksamhet till vilken inträdesbiljetten är stöd lill en diskutabel biståndsverksamhet Delta är tvivelaktigt inle bara från

biståndspolilisk synpunkt. Del är det också handelspolitiskt sett - att med den marknadsuppdelning man därigenom åstadkommer gynna kapitalstarka handelspartner från den rika världen på bekostnad av kapitalsvaga nationer, just de nationer som är i störst behov av alt öka sin andel av världshandeln. Del är inle ekonomiska nyordningar av det här slaget som är angelägna för atl föra oss närmare målet - en rättvisare värld.

I perspektivet av Sveriges möjligheter över huvud tagel att understödja strävandena lill ekonomisk, social och demokratisk utveckling i Latinamerika är frågan om elt svenskt inträde i IDB närmast en symbolfråga. Som sådan är den av vikt - det är helt klart. IDB-debalten har varil lill nytta genom atl den pä ett effektivt sätt kastat ljus över våra relationer till Lalinamerika. Den bör utnyttjas som en inledning till en bredare debatt om Lalinamerika och en granskning av den svenska Latinamerikapolitiken. Det har hävdats att det varit till fördel för rätlinjighelen i vårt internationella uppträdande alt vi inriktat våra biståndspolitiska ansträngningar på Afrika och våra handelsförbindelser på Latinamerika. Den tid är nu förbi då sådana påståenden kunde göras. Strävandena mot en ny ekonomisk världsordning och dagens brutala verklighet i Lalinamerika och södra Afrika ställer långtgående krav på medvetenhet i och samordning av de svenska insatserna alldeles oavsett sådana i sammanhanget triviala ting som ärendens departementstillhörighet. Sverige har tillsammans med de stora västliga demokratierna all anledning att med öppna ögon granska sin roll i Latinamerikas koloniala förflutna och i de nya mönster av våld, förtryck och kolonialism som präglar dagens Latinamerika.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr tredje vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Fröken Eliasson bekräftade alla de farhågor man fick när man läste det pressmeddelande hon refererade till. Hon säger att ytterligare bedömningar måste göras innan medlemskap kan komma i fråga, hon vill ha fram nya fakta osv. I pressmeddelandet säger man också att man har kunnat skönja en del förändringar efler stämmobeslutet. Dessa är dock enligt vår mening inte tillräckliga för att ta definitiv ställning för medlemskap, heter det. Det sägs också atl om utskottets förslag antas av riksdagen, innebär della atl ell medlemskap i banken kan komma i fråga först efter en ytterligare analys av de aktuella omständigheterna och nya bedömningar från svensk sida.

Vad menas med allt detta? Förslår inte fröken Eliasson och de 13 andra centerpartister som skrivit under meddelandet alt det är i dag vi fattar beslutet? Vi får inte fler tillfällen att ta ställning till frågan om IDB-medlemskap eller inte. Har ni låtit lura er av några finurliga formulerare, så att ni tror atl röstningen i dag inte gäller ja eller nej

7 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

till IDB? Tror ni att det blir fler tillfällen alt göra bedömningar och ta ställning?

Är det på del säiiei hoppas jag atl ni i varje fall lyssnade på herr Torsten Bengtson tidigare under debatten, för han sade klart ifrån alt det är i dag vi tar slällning, det är i dag vi ger bemyndigande om medlemskap eller inte. Som herr Gahrion sade lidigare: Det är nu vi måste säga nej lill dessa renodlade högerförslag. Man kan inte frånkänna sig ansvarel för detta beslut med elt pressmeddelande och litet luddigt tal om ytteriigare bedömningar. I dag är del ja eller nej till IDB. De 14 centerpartisterna har, tror jag, satt sig i den värsta knipa man kan försätta sig i. De framstår som renodlade hycklare i denna fråga.

Hen GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! När man hör fröken Eliasson frågar man sig oroligl: Hur blåögd får en företrädare för svenska folkel i Sveriges riksdag vara? Har ni lyssnat på debatten? Har ni lyssnat pä företrädarna för ett IDB-medlemskap? Vad är det de säger? Vad är det handelsminislern och företrädarna för utskottsmajorileten säger? Gör de några hypotetiska uttalanden om att man möjligen efler fördjupade vidare analyser eventuellt skulle kunna länka sig elt medlemskap? Debatten har ju gällt om vi skall gå med eller inte gä med, och anhängarna har här radat upp argument för.

Mol den bakgrunden måste man fråga sig: Vad beiyder er röst här? Fröken Eliasson radar också upp argument mot IDB-medlemskapet, men hon tänker tydligen rösta Jör.

Vilka analyser är det som skall göras? Vilka garantier har ni fått frän handelsdepartementet om alt man där skall göra vidare analyser? Vi skulle vilja ha dem beskrivna här. När nu inte handelsminislern själv har beskrivit de vidare utredningar och del nya beslutsunderlag som han skall plocka fram, kanske fröken Eliasson eller någon annan yngre centerpartist kunde redogöra för dem.

Hur skall den årliga utvärderingen gä lill? Vad är det för en objektiv utvärdering årligen som skall kunna ske, när vi här på dagens faktamaterial är grundläggande oeniga om effekterna av IDB? Hur skall då det utredningsmaterial se ut som plötsligt om något år skall kunna förena ledamöterna i Sveriges riksdag i en gemensam uppfattning om IDB:s effekter?

Jag sade inledningsvis om regeringens dokument att det var etl bedrövligt aktstycke. Jag hade då inte tillräckligt noga läst det centerpartistiska pressmeddelandet Det slår faktiskt handelsministerns rekord.

Jag måsle då avslutningsvis ställa ytterligare en fråga, och den gäller en sak som berör mig djupt: Skall vi tolka detta som elt prejudikat från de 14 yngre centerpartisternas sida? Är del elt prejudikat som innebär all della är det längsta ni kan gä under denna valperiod när ni får er förelagda renodlade högerförslag? För min del är jag icke beredd alt sälta en sådan gräns att jag aldrig kan rösta nej till ett regeringsförslag; det

vore ju att göra denna riksdag till del vi kritiserade den förra riksdagen för alt vara - elt ganska osjälvständigt transportkompani. Man måste kunna avslå dåliga regeringsförslag för att hävda riksdagens makt som svenska folkets suveräna beslutsfattare.

Jag vill fråga centerpartisterna: Är ni någonsin beredda att göra det för att hävda er integritet och svenska riksdagens slällning?

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det beslut som riksdagen skall fatta i dag kommer att vara i enlighel med näringsutskottets majoritelsskrivning eller näringsutskottets minoritetsskrivning. Det är del vi har att ta fasta på och inte några vilda spekulationerom framtiden. Regeringen har sedan självfallet att handla efter det beslut som riksdagen kommer fram till, och regeringens ställningstagande är i ett längre perspektiv beroende av det stöd som regeringen har i denna kammare för sill agerande. Väljer man att gå in i den Interamerikanska utvecklingsbanken kommer vi senare atl få ta ställning till anslagsfrågor för kommande år. Denna fråga är alltså ingalunda bortdukad frän regeringens bord.

Jag vill betona, herr talman, med anledning av vad herr Ericson i Örebro sade, att jag ställer mig bakom ulskottsmajoritetens yttrande, och det innebär, om man bemödar sig att studera det närmare, att också utskottet finner det nödvändigt att regeringen ytterligare analyserar de aktuella omständigheterna och gör en ny bedömning innan ett inträde i banken kan komma i fråga. Utskottet har därmed funnit det hitills-varande beslutsunderlaget otillräckligt för atl motivera att Sverige nu ändrar uppfattning och ingår avtal om medlemskap. Slutsatsen av detta är rimligen att mer påtagliga bevis på förändringar bör företes och prövas mol vär hållning i övrigl när del gäller de latinamerikanska folken och deras regeringar. Det kan inte uppfattas på annat sätt än atl utskottet har en uttalat kritisk inställning till banken i dag. Jag har för min del ingen annan uppfattning än utskottet på den punkten.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Delta blir pinsammare och pinsammare för de 14, för jag förmodar att Anna Eliasson är talesman för dem: Karl-Erik Olsson, Gösta Andersson, Gunnar Björk, Björn Eliasson, Olle Eriksson, Arne Fransson, Pär Granstedt - expert i utrikesdepartementet -, Börje Hörnlund, Bengt Kindbom, Margit Odelsparr, Christina Rogestam, Torsten Sandberg och Per Olof Sundman, som kronan pä verket Är ni inte medvetna om alt ni i dag när ni bifaller näringsutskottets betänkande också anslår pengar till IDB, 6 miljoner närmare bestämt?

Fröken Eliasson talar här om att vi skall ta slällning till anslagen i framtiden. Det gör ni i dag! I dag sägs det ja eller nej till IDB. Den här pressreleasen är minsann inte någol avlatsbrev. Ni säger ja till medlemskapet, och därmed är saken avgjord.

Det är faktiskt oerhört genant att lyssna pä de inlägg som har gjorts

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

här och jag vädjar till de 13 andra, som har skrivit under pressreleasen, alt gå upp och försöka reda ul detta. Del vore värdefullt om vi innan denna debatt är slut fick ett enda argument som motsäger det resonemang som fördes pä centerns riksstämma för mindre än ett år sedan och som ledde fram till ett enhälligt beslut - ell enda argument som bekräftar att det har hänt någonting. Det ställdes på riksstämman ett villkor -och villkorsparagrafer är ju så populära inom centerpartiet - att man skulle ta frågan under nytt övervägande. Är del villkoret uppfyllt? Om jag förstår pressreleasen rätt, sä menar ni att det inte är det.

Jag vill lill sist fråga: Är det verkligen så illa att fröken Eliasson och de 13 andra inte är medvetna om atl det i dag sägs ja eller nej till IDB och alt det inte kan föras några fler resonemang om ytteriigare analyser och bedömningar?

Hen GAHRTON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Innan jag blev invald i det här huset för mindre än ett år sedan hörde jag ofta erfarnare kolleger berätta att det i det konstiga glashuset vid Sergels torg finns en hel del riksdagsmän som springer omkring och lägger ner sin energi på att putsa pä skrivningar i utskollsbetänkanden, och kan de fä in en bisats i etl sådant så är dagens och veckans lycka gjord. Om detta sedan innebär att man har påverkat ett beslut eller en åtgärd eller inte, det spelar mindre roll för dem som lever i riksdagsprotokollens dammiga värld.

Fröken Eliasson! Det skall ju inle bara fattas beslut om skrivningar här! Det skall fattas beslut om konkreta åtgärder. Det finns ett majoritetsförslag som tillstyrker regeringens förslag om åtgärder för att vinna svenskt medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken. Dessa åtgärder innebär elt bemyndigande och ett anslag. Det finns också här ett minoritelsyttrande, där man kräver att man med bifall till de molioner om avslag som har väckts skall avslå propositionen i denna del.

Vi sysslar ibland med tolkningar - både marxistiska tolkningar och annan exegetik förekommer - men delta kan bara tolkas på ett sätt, och inga pressmeddelanden i världen kan rubba det faktum att en ja-röst för utskottsmajoritetens betänkande i dag innebär en röst för medlemskap i IDB. Jag vågar faktiskt också slå vad om att beslutet i dag kommer att leda till ett sådant medlemskap, och det blir myckel intressant att se hur dessa centerpartister kommer att ställa sig till elt oomkullrunkeligt faktum atl Sverige är medlem i IDB.

100

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall fatta mig hell kort. Utskottels ställningstagande måste givetvis ses i sin helhet, och det bemyndigande regeringen får i ulskottsmajoritetens förslag är, som jag har sagt tidigare, inte förbehållslöst

Vad sedan gäller frågan om medelsanvisningen är den praktiska effekten helt beroende av utfallet av den prövning som regeringen skall

göra och som utskottet har funnit vara nödvändig för alt man skall kunna      Nr 145
överväga atl ändra den hittillsvarande ståndpunkten i IDB-frågan och      Onsdaeen den
nu gå in i banken.                                                           Ijuni 1977

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! När man hör fröken Eliasson undrar man vad vi håller på med här i riksdagen. Vi har ju enligt henne hållit på i sex timmar och diskuterat någonting som bara kommer att resultera i några ganska lösa riktlinjer till den sittande regeringen!

Jag har egentligen begärt ordet för alt ge en replik till fru Hambraeus på hennes tidigare inlägg, närmast med tanke på att hon intar en central ställning i ekumeniska sammanhang. Fru Hambraeus förde ett ganska underligt resonemang. Hon sade att eftersom vi har frihandel - och det fann hon vara omoraliskt på något sätt - och således handlar med en mängd olika diktaturländer, så skulle vi öka denna omoral genom att gå med i IDB. Jag undrar om ett sådant resonemang kan hålla.

Vi skall senare i veckan ta ställning till frågan om våra affärsförbindelser med Sydafrika och Namibia. Vi kommer då här i riksdagen att nagga denna frihandel i kanten, eftersom vi i den frågan anser att de moraliska värderingarna bör väga över. Det är ganska signifikativt att moderaterna har fogat ell särskilt yttrande till utrikesutskottets betänkande och där uttalat sin tveksamhet. Att moderaterna inte reserverat sig beror naturligtvis på att Irycket från de båda andra regeringspartierna har varit för starkt, och för dessa partier har trycket från allmänheten varit för starkt Vilket slutresultatet i denna fråga blir vet vi inte, eftersom det är en utredning som begärs och vi har en borgerlig regering. Det är klart att man frågar sig: Hur kommer fru Hambraeus alt rösta i detta ärende? Kommer hon att argumentera för fortsatta förbindelser med Sydafrika och Namibia och för fortsatta investeringar från svenska förelags sida i dessa länder med motiveringen alt detta ger oss inflytande, vilket var ett av hennes argument i den nu aktuella frågan?

Herr Ericson i Örebro har berört Ekumeniska u-veckans uttalande. Det är, herr talman, mycket klart och entydigt. Detta uttalande är daterat den 22 mars i år, och i uttalandet heter det:

"Vi finner atl ett svenskt medlemskap i IDB på punkt efter punkt strider mot de förslag, som förs fram i Ekumeniska u-veckans upprop. Vi reagerar därför starkt mot förslaget om ett svenskt medlemskap i banken. Sverige bör enligt vår uppfattning välja att även i fortsättningen stå utanför den interamerikanska utvecklingsbanken."

Uttalandet är underskrivet av Lars Carlzon, som är vice ordförande i Ekumeniska nämnden och pastor primarius här i Stockholm, samt av Per Arne Aglert, som är verksam inom Frikyrkan hjälper.

Dagens nummer av tidningen Dagen innehåller några intervjuer med representanter för samfunden. Gösta Hedberg i Svenska missionsförbundet säger: "Regeringen och riksdagen kör direkl över hela idén om ekonomisk solidaritet med u-länderna!" Petrus Hammarberg i Pingstmissio-

Exportjrämjande åtgärder avseende u-länder

101

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977 ,

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

nens u-landshjälp säger: "Det ska vi göra även om effekten skulle bli hämmande för vär export. Såna hänsyn måste hållas i bakgrunden."

Torbjörn Freij i Baptisternas ungdomsförbund säger: "Sverige har inte råd att gå med i IDB. Visserligen skulle vi tjäna pengar på det - men vi skulle ha svårt att försvara det moraliskt." Lennart Molin i SMU säger: "Vi borde från kristet håll ställa oss upp och kräva att man skall koppla samman ekonomi med moraliska aspekter." Del är bara ärkebiskopen som ställer sig tveksam till att göra ett uttalande i frågan.

"Vi räknar med att de kristna riksdagsmännen inle låter partidisciplinen gä före moraliskt oförsvarbart, anser mänga". Sä heter del vidare i artikeln. Det kan naturligtvis i delta sammanhang sägas atl det är en from förhoppning. Så kommer naturligtvis inle att ske, och del är bara all beklaga del.

När jag lyssnade till handelsministerns anförande gjorde jag följande reflexion: Vad hade hänt beträffande vårt förhällande till EG om vi lidigare hade haft en borgerlig regering med de tankar som herr Burenslam Linder i dag framfört? Hade man då inle argumenterat för ett medlemskap i EG?

102

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Det är en dyster summering av denna debatt som man tvingas göra, när vi nu om några minuter skall ta ställning till om vi skall ansluta oss till en internationell organisation, där riksdagen tidigare år enhälligt har uttalat att vi inte skall gå in. Under denna länga debatt har vi inte fåtl någon utrikespolitisk analys från den borgerliga majoriteten, trots att näringsutskotlet i elfte timmen tillerkände utrikespolitiska aspekter någon betydelse - vilket proposilionen inle gjorde -genom att kräva årliga redovisningar till riksdagen av vad IDB egentligen har för sig.

Vad som däremot har blivit helt klarlagt i debatten i många inlägg är att ingenting har inträffat som tillgodoser de villkor som centerpartiet vid sin stämma för ett år sedan enhälligt angav såsom nödvändiga för att ceniern i framliden skulle kunna acceptera elt inträde i banken. Om centerpartiet röstar med de övriga borgerliga partierna, har centerpartiet helt underkastat sig moderaternas utrikespolitiska linje, gått ifrån sitt eget parti och förioral sin identitet i denna fråga.

Men det kanske ändå inte skall behöva bli så. De 14 centerpartister som har undertecknat pressmeddelandet utgår från att de inte vet vad de lar slällning lill i dag, när riksdagen röslar om IDB. De har nu i flera inlägg fått klariagt atl vi i dag tar ställning inte bara till bemyndiganden om förhandlingar utan också lill pengar. Det kan inte vara bra för riksdagen att i en så här viktig fråga fatta beslut där 14 stycken, kanske flera, av kammarens ledamöter egenlligen inle har klart för sig vad beslutet innebär. Handelsministern finns i kammaren liksom, föreställer jag mig, förelrädare för ulskollsmajorilelen: herr Sjönell, fru Hambraeus och andra. Skulle de 14 centerpartisternas tolkning av riks-

dagsbeslutet vara riktig, bör vi självfallet få höra om handelsminislern delar den uppfattningen. Herr Sjönell, fru Hambraeus eller någon annan representant för majoriteten i näringsutskottet, vilka varil hell tysta under dagen, bör ge besked om huruvida de 14 centerpartisternas tolkning är riklig.

Skulle inte någon representant för regeringen eller för näringsutskottet vilja göra del, finns det en enda slutsats kvar att dra för de 14 centerpartisterna. Vi röstar i dag om både bemyndiganden och pengar. De förulsältningar ni utgick från när ni skrev detta brev var felaktiga. Det kan därför för er bara stå kvar en möjlighet, om ni har politisk hederlighet, nämligen att avstå i voteringen eller möjligen rösta med reservationen. Gör ni inle det, är vi inne på någonting som närmast har kärnkrafts-proportioner när det gäller att läcka reträtten i en politisk fråga. Då är denna långa debatt en valiendelare. Då är centerpartiet på väg mol en kraftig omsvängning, ett parti som tidigare har ställt upp för en utrikespolitik, präglad av solidaritet, och som har haft en relativt klar hållning när det gäller vår anslutning till internationella organisationer med politiska syften. Jag tänker på centerns historiskt slarka position när det gäller NATO, EEC och andra frågor. Då är ceniern på väg bort från den traditionella svenska utrikespolitiken. Skulle näringsutskottets hemställan vinna, har svensk utrikespolitik börjat förskjutas i ny riktning.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr lalman! Herr Korpås kommenterade för en stund sedan min fråga om den s. k. villkorsformuleringen i näringsutskottets betänkande, vilken lyder: "Om bankens polilik inle blir sådan atl den befordrar långsiktiga förändringar i positiv riktning bör detta, såsom framhålls i propositionen och av utrikesutskottet, föranleda atl medlemskapet omprövas."

Herr Korpås sade bara helt lösligt att Sverige självfallet kan lämna IDB under 1980-talet. Men på det sättet kan man väl ändå inte bedriva utrikespolitik.

Om Latinamerika under 1980-talet är lika dominerat av diktaturer som det är i dag, om IDB:s utlåning sker på samma sätt som i dag och i huvudsak går lill projekl som inte gynnar de fattigaste folkgrupperna, om läget kort sagt är ungefär som i dag, har vi inte fått någon förändring i positiv riktning. Då skall vi enligl herr Korpås tolkning av näringsutskottets betänkande lämna IDB.

Det krävs inte mycket fantasi för alt räkna ut vad det skulle bli för konsekvenser för svensk handel och svenskt företagande i Latinamerika, om Sverige in på 1980-talet helt sonika bara deklarerade sitt utträde ur IDB med motiveringen att vi nu, efter moget övervägande, funnit att banken inte verkar för social och ekonomisk utjämning och ökad demokrati.

Kan verkligen det siörsta regeringspartiet, som dessutom tillsätter utrikesminister, föra utrikespolitik på så lösliga grunder? Jag tror inte att herr Korpås på allvar menar att vi, utan atl det hänt någonting, bara

103

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

skall gä ut ur IDB. Vilket anseende skulle Sverige få internationellt, om vi bedrev vär utrikespolitik på det viset?

Till fröken Eliasson måste jag ställa en kort fråga. Hon säger att det bemyndigande som nu föreslås i näringsutskottets betänkande inte är förbehållslöst utan är beroende av regeringens prövning. Min korta och enkla fråga är följande: Vilka är då förbehållen? Räkna upp dem här! Det finns lid hos talmannen för den uppräkningen.

Slutligen några ord till herr Siegbahn, som vid tiotiden i morse lovade förklara varför IDB åren 1971-1973 inte gav Allendes regim ett enda öre i nya län men sedan under de närmaste åren efter militärkuppen öste hundratals miljoner dollar på Pinocheljunlan. Herr Siegbahn lovade att la IDB-ledningen i försvar. Nu finns del tid tillgänglig, och det vore politiskt så intressant att jag tror att vi kunde lyssna till etl sexmi-nutersanförande om den saken.

Hen KORPAS (c):

Herr talman! Det är litet överraskande att få höra dels att del blir litet utbyte för Sveriges näringsliv av ett medlemskap i IDB, dels atl vi pä 1980-lalet blir så bundna vid handeln med Latinamerika att vi inte kan gå ut ur IDB. När vi på sin tid gick emot medlemskap i EG tillsammans med socialdemokraterna var det viktigaste skälet att ett inträde i EG skulle ha inneburit en sådan förändring i våra relationer lill de andra länderna alt ett utträde vore omöjligt.

Jag kan inte, som jag sagl, förslå att en förelrädare för utrikesutskottet i dag kan hävda att Sverige icke har full ulrikespolitisk frihet att utträda ur de internationella organisationer som vårt land är medlem i. Där måste gränsen gå för Sveriges engagemang i internationella organisationer.

104

Hen ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Det förefaller som om herr Korpås inte har förstått vad det här handlar om. Herr Korpås säger att vi, om vi nu går in i IDB och betalar in våra medlemsavgifter där under några år men sedan finner att den positiva utveckling som centern hoppas på inle äger rum, helt enkelt kan gä ut ur IDB. Men förstår inte herr Korpås att det då inte bara handlar om IDB-projekt utan om hela Sveriges utrikeshandel med Latinamerika, och den uppgår till några miljarder per år? Andra svenska ekonomiska intressen skulle också drabbas hårt av etl sådant beslut.

Vi kan vara övertygade om alt den långa raden av militärdiktaturer i Latinamerika inte kommer atl sitta med armarna i kors, om vi med motivering att IDB inte verkar för ekonomisk och social utjämning och för ökad demokrati bara helt sonika kliver av. Jag trodde att herr Korpås hade försökt alt länka igenom denna situation innan hän steg upp i talarstolen.

F. ö. ser jag att fröken Eliasson sitter helt passiv i sin bänk. Vilka är de förbehåll som görs när hon säger att bemyndigandet inte är förbehållslöst?

Herr KORPAS (c):

Herr talman! Näringsutskottets betänkande kan bara tolkas pådet sättet att utskottet förutsätter - och det är också min förutsättning - alt utvecklingen av vär handel med Latinamerika inom ramen för IDB, om medlemskapet nu kommer till stånd, måste få de gränserna att möjligheterna till utträde står kvar. Så tolkade jag det i milt tidigare anförande, och så kommer jag att tolka ett eventuellt framtida svenskt medlemskap också i fortsättningen, när jag bedömer effekterna av det.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Exportfrämjande åtgärder avseende u-länder

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Herr Ericson i Örebro återkommer med frågan: Vilka är förbehållen? Jag vill rekommendera herr Ericson atl närmare studera ulskottsbetänkandet och vad majoriteten där säger. Etl sådant studium kommer att klargöra var utskoltsmajorileten står och bör också vara till viss hjälp för herr Ericson i den fortsatta debatten.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svanberg begärl volering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 47 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svanberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163 Nej - 160

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

105

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoiiets hemställan i belänkandet nr 47 mom. 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svanberg begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 164 Nej - 159

Fru Karlsson (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men av misslag nedtryckt nej-knappen.

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Justitieutskottets belänkande

1976/77:38 angående uppskov med behandlingen av visst ärende

Utrikesutskottets belänkande

1976/77:21 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Näringsutskottets betänkande

1976/77:46 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Lagutskottets betänkande

1976/77:31 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

§ 7 Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande 1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. jämle motioner.

106

I propositionen 1976/77:76 hade regeringen (utbildningsdepartementet) - efter föredragning av fru statsrådet Mogård - föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för utbildning och fortbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. som angetts i propositionen,

2. godkänna de rikllinjer för utbildning av hemspråkslärare som an-

getts i propositionen,

3. godkänna de rikllinjer för försöksutbildning av lärare i slöjd i kombination med engelska eller matematik, vilka angetts i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Proposilionen innehåller förslag till ändrad förskollärar- och frilids-pedagogulbildning. För den som har genomgått värdlinjens barna- och ungdomsvärdsgren eller har annan barnskötarulbildning skall förskollärar- eller frilidspedagogutbildningen omfalla 80 poäng. För den som har genomgått eller har kunskaper motsvarande annan tvåårig linje i gymnasieskolan skall utbildningen omfatta 100 poäng. Förpraktiken avskaffas.

Omorganiseringen av utbildningarna skall enligt förslaget påbörjas läsåret 1978/79. Under en övergångstid fram till läsåret 1980/81 skall dock endasl krävas grundskola för tillträde lill förskollärar- och fritidspedagoglinjerna.

Utbildade förskollärare, fritidspedagoger och barnavårdslärare skall enligl förslaget kunna genomgå vidareutbildning om 20 veckor till peda-gogik/metodiklärare. För tillträde till vidareutbildningen skall förutom grundutbildning krävas fyra års yrkeserfarenhet

Med utgångspunkt i förskole- resp. fritidsverksamhetens förändrade mål och inriktning innehåller propositionen även vissa principiella förslag belräffande förskollärar- och fritidspedagoglinjernas mål och innehåll.

1 propositionen föreslås vidare att en allmän linje för utbildning av hemspråkslärare inrättas. Utbildningen föreslås omfatta 80 poäng och beslå av dels prakiisk-pedagogisk utbildning, dels ämnessiudier i hemspråk, svenska och omvärldsorientering. Inom ramen för utbildningen bör ges möjligheter lill viss fördjupning mot antingen förskola samt grundskolans låg- och mellanstadium eller grundskolans mellan- och högstadium samt gymnasieskolan.

Dimensioneringen budgetåret 1977/78 bör enligl propositionen omfatta 120 utbildningsplatser, fördelade pä Stockholm, Göteborg och Malmö. Medel för utbildningen har beräknats i prop. 1976/77:59 om ulbildning och forskning inom högskolan m. m.

Proposilionen innehåller slulligen etl förslag om en försöksutbildning av lärare i slöjd i kombination med engelska eller matematik. Försöks-utbildningen skall omfatta kurser i textilslöjd resp. trä- och metallslöjd om 60 poäng samt engelska eller matematik om 40 poäng. Härutöver skall kurs om ytterligare 20 poäng kunna väljas i något av dessa ämnen. Den praklisk-pedagogiska utbildningen skall omfatta 40 poäng. Utbildningen skall enligt förslaget starta höstterminen 1978. Den skall förläggas lill Göteborg i vad avser textilslöjd och till Linköping i vad avser trä-och metallslöjd."

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av fölskollärare och fritidspedagoger m. m.

I della sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid \916/11 års riksmöte väckta molionerna

107

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

1976/77:196 av fru Gölhberg (c) och fru Andersson i Hjärtum (c), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen begärde förslag om slopande av de graderade betygen inom förskollärarutbildningen i enlighel med vad som anförts i motionen,

1976/77:964 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), såvitt gällde yrkandet 1 att riksdagen beslutade all ge regeringen lill känna vad som i den lill kulturutskoltet remitterade molionen 1976/77:962 anförts om utbildning och fortbildning av barnavärdande och pedagogisk personal samt om föräldrautbildning,

1976/77:1312 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen uttalade att utbildningen av förskolepersonal borde göras enhetlig och atl de som nu hade barnsköierskeutbildning borde beredas möjlighet att genomgå förskollärarutbildning utan löneavdrag.

108

dels de med anledning av proposilionen väckta molionerna 1976/77:1550 av herr Alemyr m. fl. (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1. ge regeringen till känna vad som i molionen anförts angående samspelet med föreningslivet i all barnomsorgsulbildning,

2. ge regeringen till känna alt kravet på kunskaper i engelska för allmän behörighet lill högskoleutbildning i enlighel med vad som anförts i molionen inte borde gälla för vuxna sökande lill förskollärar- och frilids-pedagoglinjerna,

3. uttala att de graderade betygen borde avskaffas i förskollärar- och fritidspedagogulbildningarna,

4. hemställa atl regeringen snarast förelade riksdagen förslag om den kommunala frilidspedagogutbildningens avveckling och inordnande i den statliga högskoleorganisationen,

5. ge regeringen lill känna vad som i molionen anförts angående särskild informalion och fortbildning av förskolans personal, '

6. ge regeringen till känna atl graderade betyg inle borde införas i utbildningen av hemspråkslärare,

1976/77:1551 av fru Eliasson (c) och fru Odelsparr (c), 1976/77:1552 av fru Johnsson (c) och fröken Andersson (c), 1976/77:1553 av fru Stålberg m.fl. (s) och 1976/77:1554 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats 1. atl riksdagen med avslag på propositionen 1976/77:76 i berörda avseenden beslutade

a) all utbildningstiden för förskollärare och fritidspedagoger skulle vara fyra år, med varvad teori och praktik i enlighet med vad som anförts i motionen,

b) atl inträdeskraven till förskollärar-och fritidspedagogulbildningarna borde vara 9-ärig grundskola -H fyra års yrkeserfarenhet eller 2-ärig gymnasieskola -I- två års yrkeserfarenhet eller molsvarande,

c) atl de som hade anställning inom utbildningsyrkena men saknade formell kompelens gavs möjlighet alt genomgå utbildningen och alt för denna kategori ersättning skulle utgå motsvarande full lön under utbildningstiden.

2. alt riksdagen dels uttalade all kommunerna borde vara skyldiga atl tillse atl personalen skulle erhålla möjlighel till åriig fortbildning på 30 timmar och att statsbidrag borde utgå till denna verksamhet, dels hemslällde hos regeringen om förslag därom,

3. alt riksdagen uttalade atl graderade betyg ej borde förekomma inom förskollärar- och frilidspedagogutbildningarna, ulan atl betygen ersattes av kompetensbevis,

4. alt riksdagen uttalade all könskvolering tills vidare ej borde till-lämpas för förskollärarutbildningen och alt orsakerna till den sneda könsfördelningen inom yrket borde utredas.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen beträffande viss inriktning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna skulle avslå molionen 1976/77:1552,

2. alt riksdagen beträffande konlaki med föreningslivet skulle avslå molionen 1976/77:1550 yrkandet I,

3. atl riksdagen beträffande förskollärar- och fritidspedagogulbildning-arnas organisation skulle avslå molionen 1976/77:1554 yrkandena 1 a och 1 b,

4. all riksdagen belräffande lön under utbildningstiden m. m. skulle avslå molionen 1976/77:1312 och molionen 1976/77:1554 yrkandet 1 c,

5. au riksdagen belräffande individuell dispens frän kravet på viss förkunskap med anledning av propositionen 1976/77:76 och motionen 1976/77:1550 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet anfört,

6. atl riksdagen beträffande undersökning av orsakerna till viss könsfördelning skulle avslå motionen 1976/77:1554 yrkandet 4,

7. alt riksdagen belräffande vidareutbildning för föreståndare och administrativa befattningshavare skulle avslå motionen 1976/77:1551 yrkandet 2,

8. all riksdagen belräffande en plan för fritidspedagogutbildningens förstatligande skulle avslå motionen 1976/77:1550 yrkandet 4,

9. atl riksdagen belräffande frilidspedagogutbildningens förstatligande vid viss läroanstalt skulle avslå motionen 1976/77:1553,

10. all riksdagen beträffande obligatorisk fortbildning m. m. skulle avslå molionen 1976/77:1551 yrkandet 1 och motionen 1976/77:1554 yrkandet 2,

11. all riksdagen belräffande särskild information och fortbildning skulle avslå motionen 1976/77:1550 yrkandet 5,

12. att riksdagen beträffande visst uttalande om utbildningen för barnavårdande personal m. fl. skulle avslå motionen 1976/77:964 yrkandet 1,

13. atl riksdagen i övrigl godkände de riktlinjer för ulbildning och fortbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. som angetts i propositionen 1976/77:76,

14. att riksdagen belräffande sektorn för ulbildning och undervisnings-

109

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

yrken beslutade alt förskollärarlinjen den 1 juli 1978 skulle,tas upp som allmän utbildningslinje om 100 poäng på förteckningen över allmänna utbildningslinjer,

15. att riksdagen belräffande sektorn för utbildning för undervisningsyrken beslulade atl frilidspedagoglinjen den 1 juli 1978 skulle tas upp som allmän utbildningslinje om 100 poäng pä förteckningen över all-, manna uibildningslinjer,

16. atl riksdagen belräffande sektorn för utbildning för undervisningsyrken beslulade atl pedagogik/melodiklärarulbildningen den 1 juli 1978 skulle tas upp som påbyggnadslinje om 20 poäng på förteckningen över allmänna utbildningslinjer,

17. atl riksdagen godkände de riktlinjer för utbildning av hemspråkslärare som angetts i proposilionen 1976/77:76,

18. alt riksdagen beträffande sektorn för ulbildning för undervisningsyrken beslutade all hemspråkslärariinjen den 1 juli 1977 skulle tas upp som en allmän utbildningslinje om 80 poäng på förteckningen över allmänna utbildningslinjer,

19. alt riksdagen godkände de riktlinjer för försöksutbildning av lärare i slöjd i kombination med engelska eller matematik vilka angetts i propositionen 1976/77:76,

20. all riksdagen beträffande uttalande om avskaffande av graderade betyg för vissa lärarutbildningar skulle avslå molionen 1976/77:196, molionen 1976/77:1550 yrkandet 3 och yrkandet 6 samt molionen 1976/77:1554 yrkandet 3.

Följande två reservationer hade avgivils av herrar Alemyr, Wiklund och Guslafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén, herrar Sundgren och Hagberg i Örebro samt fru Slålberg (samtliga s):

1. belräffande visst uttalande om utbildningen för barnavårdande per
sonal m. fl., vari reservanterna ansett all utskottet under 12 bort hemställa

all riksdagen med bifall till motionen 1976/77:964 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande uttalande om avskaffande av graderade betyg, vari re
servanterna ansett att utskottet under 20 bort hemställa

atl riksdagen beträffande uttalande om avskaffande av graderade betyg förvissa lärarutbildningarmed bifall till motionen 1976/77:196, motionen 1976/77:1550 yrkandet 3 och yrkandet 6 samt molionen 1976/77:1554 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Till betänkandet hade fogats elt särskilt yttrande av herr Johansson i Skärstad (c).

110

Fru HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! De förändringar som nu skall beslutas här del gäller utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger upplevs i dag inte som

särskilt revolutionerande. Och del är inte därför atl förändringarna är betydelselösa utan därför alt de på många håll redan häller på att genomföras försöksvis, och därför atl de är så genomdiskuierade att de upplevs som naturliga. Förslagen bygger pä barnstugeutredningens betänkande Utbildning i samspel. De kan ses som en logisk följd av den förnyelse av barnomsorgsverksamheten som barnstugeutredningens tidigare beiänkanden har lett till.

Uppslutningen kring utredningsförslaget var stor. Proposilionen följer också i huvudsak utredningen. Från socialdemokratiskt håll är vi i stort sett nöjda med propositionen, varför vår motion endasl upptar elt fätal ändringsförslag. Jag kommer här att gå igenom motionsyrkandena och göra några anmärkningar till utbildningsulskottets ställningstaganden i anledning av dem.

I vär motion fann vi det naturiigt att det demokratiska sätt alt förhålla sig till varandra som skall prägla lagarbetet mellan personal, barn och föräldrar i förskola, fritidshem och skola, del s. k. dialogpedagogiska förhållningssättet, skall tillämpas också i utbildningen. Delta demokratiska arbetssätt och förhållningssätt är både medel i och ett mål för personalutbildningarna för barnomsorgen. Det framgår inte av propositionen, men vi tar för givet att det ändå är föredragandens mening.

Beträffande utbildningens innehåll vill vi understryka att föreningslivets positiva insatser för barns utveckling har betonats av barnstugeutredningen och av utredningen om skolans inre arbete (SIA). Mol den bakgrunden är det förvånande atl föredraganden inle berör samspelet med föreningslivet. Flera remissinstanser, bl. a. skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd, har framhållit vikten av föreningslivets medverkan i personalutbildningarna.

Det är enligl vår mening hell nödvändigl alt barnomsorgspersonalen redan under sin utbildningstid får lära sig förstå vilken stor betydelse för barns och ungdomars utveckling kontakt med och engagemang i folkrörelse- och föreningslivet har. Därför har vi tagit upp detta i vår motion. Vi hoppas nu att den eniga uppfattning utskottet uttalat om föreningslivets betydelse skall innebära all det får vederbörligt utrymme i all barnomsorgsulbildning.

I en socialdemokratisk motion om vissa kulluråtgärder för barn och ungdom har vi uppmärksammat de kommersiella krafternas påverkan på barn. Vi menar att det är angeläget att riksdagen direkt tillkännager en uppfattning i denna fråga då innehållet i personalutbildningen på barnomsorgsområdet behandlas. Också i föräldrautbildningen bör del kommersiella kullurutbudei granskas och ställas mot barnens verkliga behov. Detta är en central fråga att ta in i den sociala omväridsorienleringen i utbildningen. Jag yrkar därför bifall till reservationen 1.

Frågan om betyg hör direkt samman med utbildningarnas mål och inriktning. Lagarbete, medvelandegörande, projektorganiserade sludier, ökad självkännedom osv. är begrepp som återfinns i betänkandet och bör återfinnas i utbildningsplanerna. Ett sådant arbetssätt passar myckel

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

111

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

112

illa samman med graderade betyg. Vi menar alltså att det nu är tid att uttala sig för att de graderade betygen avskaffas i barnomsorgsulbild-ningarna. Tyvärr ansåg inte den borgerliga majoriteten i utskollel della. Jag yrkar alltså bifall till reservationen 2.

Fortbildningen sammanhänger nära med all grundutbildning. Huvudman för fortbildningen är den som är huvudman för barnomsorgsverksamheten, dvs. kommunen. Det är därför inte möjligt för riksdagen att göra några ingående uttalanden på detta område. Trots det finns det anledning all understryka hur viktig fortbildningen är. Detta är också syftet med den socialdemokratiska motionen, där vi framhållit den särskilda information och fortbildning som har pågått sedan budgelårel 1974/75.

Det har under utskottsbehandlingen upplysts att socialstyrelsens särskilda informalion och fortbildning av barnomsorgspersonalen kommer atl permanentas och ingå i de övergripande uppgifter som åläggs socialstyrelsen som tillsynsmyndighet för barnomsorgen. Något uttalande om den särskilda informationen behövs därför inte nu. Vi kommer dock på socialdemokratiskt håll atl noga följa forlbildningsfrågorna och även hur den borgerliga regeringen i framtida medelstilldelning vill göra det möjligt för socialstyrelsen att fullfölja dessa fortbildningsuppgifler.

Förskollärar- och fritidspedagogutbildningen blir fr. o. m. den I juli 1977 högskoleutbildning. Det innebär att nya behörighetskrav skall till-lämpas, dock först efter en övergångsperiod fram t o. m. 1 juli 1980. Därefter kommer kunskaper i engelska att krävas för förskollärar- och fritidspedagogutbildning. Detta kan bli ett hinder för vuxna sökande med äldre barnskötarulbildning eller med någon av specialkurserna för ulbildning av barnskötare i gymnasieskolan. Genom den socialdemokratiska molionen uppmärksammades denna fråga, och utskottet har nu enhälligt uttalat atl sökande i denna kategori skall kunna erhålla dispens från kravet på kunskaper i engelska.

Vi menar att det är mycket viktigt alt fä in gruppen vuxna med längre livserfarenhet i barnomsorgsverksamheten. Personalen beslår ju i stort av en mycket ung grupp människor. Därför bör aktiva insatser göras för att stimulera äldre människor att söka sig till barnomsorgsutbildningarna, sä all åldersstrukturen bland personalen kan bli bättre balanserad.

Sä några ord om hemspräkslärarutbildningen, som också behandlas i detta betänkande. Vi har från socialdemokratiskt håll endast en avvikande mening från propositionen beträffande detta förslag. Det gäller återigen frågan om betygen. Visseriigen skall 1974 års lärarutbildnings-utredning också se över betygsättning och meritvärdering. Men det är i dagens läge direkt olämpligt att införa elt betygssystem i en helt ny utbildning. Del är dessutom en utbildning som är ytterst olämplig för graderad betygsättning, som ju jämför konkurrerande individer. Av det skälet menar vi socialdemokrater att riksdagen borde uttala sig för att ingen graderad betygsättning skall äga rum i hemspråkslärarutbildningen.

Också denna fråga behandlas i reservationen 2, som jag redan har yrkat bifall till.

Under detta anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! På barnstugorna finns det två personalkategorier: förskollärare och barnskötare. Förskollärare och barnskötare har i dag olika utbildning och olika lön, men de gör i stort sett samma arbele på barn-slugorna. Detta är ett orimligt och felaktigt förhållande. Vänsterpartiet kommunislerna menar därför att utbildningen måsle göras om, sä att alla får samma utbildning, eftersom de ändå gör samma jobb.

Del finns inga mer eller mindre pedagogiska arbetsuppgifter på en barnsluga. I skolan har all personal med pedagogiska arbetsuppgifter en pedagogisk utbildning. Det finns ingenting som skiljer förskolan från skolan i detta avseende annal än förlegade värderingar. Det finns därför inle några arbetsuppgifter som motiverar att del skall finnas personer med olika lång ulbildning. Alla som arbetar inom barnomsorgen bör ha samma utbildning både när del gäller utbildningens innehåll och när det gäller dess längd. Vänsterpartiet kommunisterna föreslär all förskollärar- och frilidspedagogutbildningen görs om till en fyraårig högskoleutbildning. I de fyra åren skall ell års praktisk yrkesverksamhet ingå.

Del finns ingen anledning lill att personer som har hand om våra yngsta barn skall ha den kortaste och billigaste lärarutbildningen. Om man skall ha någon chans atl förverkliga de mål och intentioner som propositionen lar upp måsle utbildningen föriängas i både den teoretiska delen och den praktiska. Det är verkligen på tiden att förskollärarna ges en kvantitativ och en kvalitativ utbildning, där behoven av både de pedagogiska och de psykologiska inslagen i utbildningen blir tillgodosedda.

Vänsterpartiet kommunislerna anser att utbildningen lill förskollärare och fritidspedagog skall bedrivas som varvad utbildning. Efter en första termins introduktion bör utbildningen inriktas på teoretiska studier under några terminer för att sedan under ett år kompletteras med praktisk yrkesverksamhet Därefter skall återigen teoretiska studier komma in i utbildningen. Pä så säll kan man få en bra återkoppling mellan tidigare teoretiska studier och den påföljande praktiska yrkesverksamheten. Del ger också möjlighet för de studerande att diskutera och samla sina erfarenheter från praktikåret

Enligt proposilionen skall krav på förpraktik försvinna. Vänsterpartiet kommunisterna har många gånger tidigare hävdat och förespråkat betydelsen av arbetslivserfarenhet Vänsterpartiet kommunislerna har bl. a. ansett att arbetslivserfarenhet bör ställas som krav för annan högskoleutbildning. Arbetslivserfarenhet, menar vi, måsle betraktas som en viklig merit för all lärarverksamhet - inte minst för personal som arbetar

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och Jrhidspedagoger m. m.

114

vid barnstugorna. Arbetslivserfarenhet ger bl. a. kunskap om olika förhållanden i samhället, och det är viktigt atl sådan kunskap förmedlas lill våra barn. Arbetslivserfarenheten ökar också förståelsen för de levnadsvillkor som barnen och deras föräldrar har.

Herr lalman! Var vänsterpartiet kommunislerna slår i betygsfrågan råder del väl inget tvivel om vid del här laget. Men kravet på all de graderade betygen slopas förtjänar atl upprepas. Riksdagen bör redan i dag kunna uttala att de graderade betygen skall slopas för de här utbildningarna, därför att betygen inle fyller någon funktion vare sig här eller någon annanstans.

Ell annat välkänt vpk-krav avser studielön. Del kravet gäller för all utbildning efter det att man fyllt 16 år. Självfallet skall också de blivande förskollärarna och fritidspedagogerna omfattas av sludielönssyslemet Det tycks tyvärr dröja med sludielönsreformen. Därför är del viktigt och nödvändigt alt ställa separata krav för vissa yrkeskategorier. Vänsterpartiet kommunislerna menar all elt rimligt krav är all de som arbetat under en längre tid i barnomsorgen och som genomgår fortbildning får full lön under utbildningstiden. Likaså bör lön utgå under det utbildningsår som innefattar praktisk yrkesverksamhet och under del sista året av de tecretiska studierna.

I propositionen föreslås en allmän forlbildningsverksamhet i form av en gemensam fortbildning för all personal i förskole- och fritidshems-verksamhet Men man vill inle göra denna fortbildning obligatorisk för kommunerna, utan man anser all formerna och omfattningen av fortbildningen skall avgöras i samråd mellan kommunerna och personalens fackliga organisationer. En kontinueriig forlbildningsverksamhet är emellertid nödvändig för att personalen skall få information om utvecklingen inom sitt arbetsområde. Därför, herr talman, måsle all fortbildning vara obligatorisk. Kommunerna måste åläggas alt bedriva fortbildning. Men för att kommunerna skall kunna klara av den verksamheten ekonomiskl måsle statsbidrag utgå för atl täcka kostnaderna. Personalen bör ha rätt, menar vänsterpartiet kommunislerna, lill 30 timmars ärlig fortbildning i enlighel med vad barnslugeulredningen har föreslagil. Viklen av en bra utbildning av daghems- och fritidshemspersonal kan inle nog betonas.

Vänsterpartiet kommunislerna har i mänga sammanhang föreslagil en utbyggnad av barnomsorgen så atl alla barn kan fä plats. För all ge alla barn plats i barnomsorgen behöver kommunerna tvingas genom lagsliftning att bygga bort daghemsbrislen och frilidshemsbristen, men kommunerna måste också få ekonomisk ersättning för alt klara av utbyggnaden av barnomsorgen.

Förutom denna kvantitativa utbyggnad måste en kvalitativ utbyggnad ske. I den kvalitativa upprustningen av barnomsorgen är utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger den viktigaste biten. Dels måste antalet förskollärare öka och intagningen lill utbildningen ökas kraftigt, dels måste utbildningen som sådan göras kvalitativt bättre både pedagogiskt och psykologiskt, som jag redan påpekat Det heter i Ulbildning

i samspel alt mellan 100 000 och 160 000 människor beräknas behöva utbildas för arbelel inom barnomsorgen under den närmasle tioårsperioden. För att förbättra verksamheten ute på stugorna är det också nödvändigt all dels minska barngruppernas storiek, dels generellt öka personaltätheten. Detta kräver förstås än mer personal.

Det finns från regering och riksdag tendenser alt sabotera utbyggnaden av daghem och fritidshem genom atl hålla nere utbildningen av personal. Det skulle behöva utbildas 7 000 förskollärare varje år under de närmaste fem åren. Men nyligen beslöt riksdagen atl intagningen till förskollärarutbildningen bara skulle uppgå till 4 000-5 000 varje år. Del innebär all bristen på förskollärare med åren ytteriigare kommer att öka.

För all få en bra förskole- och fritidshemsverksamhel behövs det både utbildad personal och tillräckligt med personal. På många håll är brislen på utbildad personal katastrofalt stor. En enda tjänst pä tio förskollä-rartjänster lär vara besatt av utbildad personal. Är del inte pä liden att införa behörighetskrav inom förskolan lika väl som man har det inom den vanliga skolan?

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill vpk-motionerna 1312 och 1554.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr lalman! Enligl beslul i riksdagen skall alla sexåringar i landel beredas möjlighel att gä i förskola. Som en följd härav har riksdagen också beslutat om en avsevärd utbyggnad av förskollärarutbildningen. Det som utbildningsutskottets betänkande 1976/77:29 handlar om utgör ett tredje steg i denna omfattande reform av förskolan, nämligen del förslag lill riktlinjer för ulbildning och fortbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. som angetts i propositionen 1976/77:76. Betänkandet behandlar dessutom två andra förslag i samma proposition, som gäller ulbildning av hemspråkslärare och försöksutbildning i slöjd kombinerad med utbildning i annal ämne.

Det känns tillfredsställande all vi hunnit så långt på del reformarbete som gäller barnomsorgen att vi kunnat genomföra en allmän förskola för sexåringar och all vi nu är pä väg all utforma personalutbildningen i enlighet med de nya rikllinjer som förberetts i etl omfattande utredningsarbete. De nya målen avser bl. a. jämlikhet och minskande sociala klyftor, rollutjämning mellan kvinnor och män samt breddad demokrati med ökat ansvar och ökat medinflytande. Bakom dessa målformuleringar ligger naturiiglvis den grundläggande synen atl omsorgen i förskolan skall tjäna barnets bästa. Det gäller all så tidigt som möjligt nå de barn som bäst behöver den stimulans som förskolan kan ge.

Propositionens förslag har på de flesta punkter tillstyrkts av etl enigt utskott, och jag vill bara kommenlera ett par punkter där vi haft någol delade meningar. Till belänkandet har fogals två reservationer, som redan berörts av fru Hjelm-Wallén och i någon män också av fru Lantz.

Vad den första reservationen beträffar föreligger ingen meningsskilj-

115

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

116

aktighel i sak. Den handlar om behovet av en kritisk granskning av del lekmaterial som används i förskolan. Utskottets majoritet har ansett del som självklart all del kommersiella kullurutbudei både granskas kritiskt och ställas mot barnens verkliga behov. Detta gäller givetvis såväl den nu aktuella utbildningen som del förslag lill föräldrautbildning som aviserats. Elt särskill riksdagsuttalande, i den riktning som föreslagits i s-motionen och förespråkats i reservationen, kan därför inle anses behövligt

Inle heller när det gäller reservationen i belygsfrågan föreligger några större olikheter i uppfattningen. Utskottsmajoritelen har för sin del anslutit sig till vad föredragande statsrådet anför i propositionen:

"Jag har förslåelse för utredningens åsikt atl del arbetssätt som har förordats för förskollärar- och fritidspedagogulbildningarna försvåras av de graderade betygen. De skäl som i många andra sammanhang kan åberopas för graderade betyg, främsl deras betydelse vid urval till fortsatt utbildning och vid tjänsletillsättningar, föreligger knappast i fråga om dessa utbildningar. Övriga behov som tillgodoses genom de graderade betygen bör kunna mötas genom alt de föreslagna utbildningsbevisen görs sä utförliga att de ger en klar uppfattning om utbildningens innehåll och inriktning. Del ankommer emellertid pä UHÄ, resp. SÖ och UHÄ i samråd, all fatta beslut om vilket betygssystem som skall tillämpas."

Den 13 januari i år överlämnade regeringen ål de nämnda myndigheterna all fastställa vilkel betygssystem som skall tillämpas inom allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom högskolan. Därtill har 1974 års lärarutbildningsulredning fåll i uppdrag att lämna förslag lill en enhetlig betygsättning när det gäller lärare. Så långt jag förstår bör del vara en fördel atl belygsfrågan avgörs i relation lill vad som bestäms för andra, likartade utbildningar. Med de tydliga anvisningar proposilionen f ö. ger belräffande lösningen av belygsfrågan för förskollärare och fritidsledare anser jag att skillnaden i uppfattning mellan ulskollsmajorilelen och reservanterna är av mer formell än saklig natur.

Fru Lantz har nyss här i kammaren yrkat bifall lill de molioner där vpk lägger fram en rad förslag, som alla har del gemensamt att de kostar en hel del pengar. Utskottet har varil enigt om all tillstyrka propositionens förslag och anser alt de ekonomiska förutsättningarna för den ulvidgning som fru Lantz föreslår inte föreligger i dag.

På en punkt har utskottet föreslagil en komplettering av propositionens förslag. Del gäller behörigheten i fråga om vuxna sökande som har genomgått äldre barnskötarulbildning eller någon av de speciella kurserna i gymnasieskolan för ulbildning till barnskötare. För dem bör enligl proposilionen övervägas i vilken utsträckning kravet pä kunskaper i engelska skall upprätthållas. Utskottet menar att äldre sökande med nämnd utbildning och yrkeserfarenhet av viss omfattning inom barnomsorgen bör kunna ges individuell dispens från kravet på kunskaper i engelska.

Med della, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.

Fru HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Yrkandet om ett uttalande om del kommersiella utbudels påverkan på barn menar vi ger ell utomordentligt tillfälle för riksdagen atl direkl uttala sig om behovet av en kritisk granskning; del gäller både i barnomsorgsulbildningarna och i föräldrautbildningen. Del vill inte den borgerliga majoriteten göra, och jag beklagar det. Här finner jag alltså en åsiktsskillnad.

Beträffande betygen tycker jag det är litet underiigt att göra som föredragande statsrådet eller som fröken Hörién här i debatten, dvs. visa förståelse för förslaget om betygens avskaffande men sedan inte ta ställning. Ännu konstigare är det väl att vara folkpartist i del sammanhanget För ett år sedan, dä man mycket väl kände lill all ulredningen fanns och att en proposition var att vänta, gick det bra att föra demonslrationspolitik här i kammaren och tillsammans med vpk reservera sig till förmän för betygens avskaffande. Men i dag, när vi sakbehandlar förskollärar- och fritidspedagogulbildningarna och deras mål, inriktning, innehåll och organisation, då kryper man in i den heliga borgeriighetens försagdhet i betygsfrågan. Jag förslår inle rädslan för att ullala en ståndpunkt i den. För mig ter det sig märkligt alt inslämma i allt som sägs om målen och inriktningen men sedan överiåta åt myndigheter att fatta beslut i belygsfrågan.

Att ta lärarutbildningsutredningens arbete till intäkt för att nu inte kunna avstå från all införa betyg i den nya utbildningen för hemspråkslärare menar jag är rent nonsens. För den här utbildningen och den här lärarkategorin finns ännu inte de komplicerade meritvärderingsbe-slämmelser som pä del övriga lärarutbildningsomrädet är ett hinder för att göra något åt betygsfrågan.

Sedan tycker jag att hemspräkslärarutbildningen - där man i särskilt hög grad måste utgå ifrån varje enskild individ med dess förutsättningar - är en ulbildning som sämre än någon annan lämpar sig för graderad belygsälining med den konkurrens som ligger i detta. Nog borde det vara självklart atl betyg inle skall sättas i den utbildningen och styra uppläggningen av den.

Om vi är ense om att graderad betygsättning direkt motverkar ett förverkligande av de stolta mål som vi sätter upp, tycker jag inle alt del är för mycket begärt all här i riksdagen också säga ifrån detta -något annal är borgerlig slrutspolitik!

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Utbildning av Jörskollärare och Jrhidspedagoger m. m.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Linnea Hörién hänvisar till vackra målformuleringar, men sådana räcker inte till för att förbättra kvaliteten inom barnomsorgen. Vi måste la hänsyn till den praktiska verklighet som finns inom barnstugorna. Där finns del för det första alldeles för litet personal över huvud tagel, och för del andra är brislen på utbildad personal katastrofalt stor.

Del skulle behöva utbildas 100 000-160 000 fler människor inom en tioårsperiod för all klara del mål vi har i dag - som vpk i och för sig

117

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och Jiitidspedagoger m. m.

menar är alldeles för litet - eller, som barnstugeutredningen räknade med, behöva utbildas 60 000 fler människor före 1980. Det räcker alltså inte med vackra målformuleringar. Vi måste se till alt förändra och förbättra kvaliteten på våra barnstugor.

Sedan till frågan om de graderade betygen. För ett år sedan, tror jag, hade Linnea Hörién och jag i utbildningsutskottet en gemensam reservation, där vi var överens om atl ta bort de graderade betygen jusl för förskollärarutbildningen. Visserligen var det vpk som fick yrka bifall lill folkpartiets motion om alt ta bort de graderade betygen i förskollärarutbildningen, men till slut fick i alla fall vpk med folkpartiet på reservationen. Och nu gör folkpartiet en kovändning. Just när vi sakbehandlar frågan sviker folkpartiet sina tidigare ställningstaganden. Det måste kännas litet märkligt.

Sedan säger Linnea Hörién atl vär utbildning är för dyr. Men samlidigt som man säger att vi inte har råd med en kvalitativt bra ulbildning för den personal som har hand om våra barn så höjer man inle ell lillfinger när det gäller att ösa ul miljarder till försvaret. Är del riktigt, Linnea Hörién, att samlidigt som vi inte har råd med en bra utbildning för förskollärare så har vi råd att för nästa budgetår spendera 17 miljarder på försvaret? Är del inte en konstig konstellation? Var slår Linnea Hörién någonstans när det gäller den här prioriteringen av kostnader? Jag skulle vilja ha en precisering på den punklen -jag lycker alt det är en orimlig och mycket sned prioritering.

118

Fröken HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lena Hjelm-Wallén talade om det kommersiella utbudet Är det så att man på något sätt vill ha reda på vad majoriteten i riksdagen anser om det, sä finns del tydligt och klart ullalat i del betänkande som vi har skrivit under. Någon specialformulering utöver del tror jag inte atl någon är i direkl behov av.

När del gäller betygen erkänner jag atl del är en komplicerad fråga. Principiellt har jag min uppfattning klar om betygen i detta sammanhang. Men nu har vi den formella ordningen all det ankommer på myndigheterna atl avgöra den saken, och jag finner ingen anledning all frångå den ordning som är fastställd. Det beiyder atl jag alltjämt har den uppfattning som fru Lantz åberopade att jag hade haft lidigare.

När del gäller utbyggnaden av förskoleverksamheten talar fru Lantz om att man måste la hänsyn den praktiska verkligheten. Del är klart atl en bit av den praktiska verkligheten är del stora behov av utbyggnad som vi har. En annan bit av samma praktiska verklighet är de ekonomiska förutsällningarna. De prioriteringar som vi har atl göra i dag när vi behandlar utbildningsfrågor lycker jag inte atl vi skall koppla ihop med prioriteringarna på andra sektorer av samhällslivet. Men riksdagen har fallal beslut om etl utbyggnadsprogram som för varje är ökar våra insalser och resurserna för förskoleverksamheten. Vi hoppas atl stat och kommun i samarbete skall orka med vad vi planerat och alt vi i takl med del

skall kunna bygga ut utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger i sådan utsträckning all det fyller det behov som den ökade förskoleverksamheten kommer att medföra.

Fru HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fröken Hörién säger all det inte finns någol direkt behov av ell riksdagsuttalande beträffande det kommersiella utbudet. Del innebär då alt man inte tycker atl denna fråga är särskill viklig. Vi socialdemokrater lycker den är mycket viklig. Man blir alltmer uppmärksam på det kommersiella utbudets inverkan pä barns utveckling. Vi menar all riksdagen borde ha en åsikt om detta och ge den lill känna. Det riksdagsultalandel skulle dä kunna användas för att i utbildningsplaner och andra sammanhang ta upp denna fråga i slörre utsträckning än vad som i dag görs. Någon respekt har man väl för ell riksdagsuttalande

- så blygsam behöver fröken Hörién inte vara.

Sedan några ord om betygen. Fröken Hörién säger all vi har samma åsikt beträffande de graderade betygen. Fröken Hörién har alltså samma åsikt som vi men vågar inte uttala denna sin åsikt. Del är en myckel underlig inställning. I stället överlåter fröken Hörién lill myndigheter

- ulan politiskt ansvar - att besluta i belygsfrågan. Vel fröken Hörién
någonting om vad de kommer att besluta? Anla att de till äventyrs skulle
besluta all betygen skall vara kvar! Inser inte fröken Hörién att detta
ert ställningslagande kan förhindra all utbildningen förnyas och ges den
kvalitet vi hoppas på? Det gäller såväl förskollärar- och fritidspedagog
utbildningen som hemspråkslärarutbildningen.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Fru LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Linnea Hörién urskuldar sig med att säga all frågan om de graderade betygen är en mycket komplicerad fråga. Men vi här i riksdagen måsle ju kunna la ställning även lill komplicerade frågor. Det tycker jag verkligen all man kan kräva av politiker. Jag tycker att fröken Hörién kryper undan litet.

Dessutom vill jag hävda att frågan, om betygen skall finnas kvar eller inte, inte är någon komplicerad fråga, framför alll inle när det gäller den här utbildningen. Alla sakargumenl lalar för all betygen skall bort, både i den här utbildningen och i andra utbildningar. Jag lycker alt fröken Hörién - och folkparfiel över huvud taget - har agerat myckel underligt i denna fråga.

Sedan säger fröken Hörién med tanke på vpk:s förslag lill en bättre ulbildning för förskollärare att man inte kan koppla ihop denna verksamhel med andra samhällssektorer, all man inte kan ställa försvarei gentemot förskollärarutbildningen och säga att man skall la frän del ena och ge till del andra. Men vpk hävdar tvärtom all det är just del man måste göra. Man måste prioritera alla samhällssektorer och ta itu med de loiala resurserna och la från del ena och ge till det andra. När del gäller barnomsorgen måste man prioritera den myckel kraftigt och ta

119

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och fritidspedagoger m. m.

där det finns någonting att la av.

Ytterligare en sak: Man beräknar all del i dag finns 150 000 barn under sex år som någon lid under dygnet lämnas utan tillsyn. Föräldrarna tvingas göra det därför att de förvärvsarbetar. Och barnen lämnas ulan tillsyn därför all barnomsorgen är otillräckligt utbyggd. 150 000 barn under sex år - del är en myckel skrämmande siffra. Med tanke på de vackra målformuleringar som fröken Hörién presterade i början av debatten undrar jag om hon tycker att det är försvarbart atl ha ett sådant förhållande i dag i Sverige. Att 150 000 barn lämnas utan tillsyn på dagarna beror dels på all barnomsorgen är otillräckligt utbyggd över huvud taget, dels på att man i många kommuner har barnstugor färdiga, men det fattas personal, framför allt bra utbildad personal. Därför hallar hela denna verksamhet. Inle förrän vi får dels en kvantitativ utbyggnad, dels en kvalitativ utbyggnad kan vi få barnomsorgsverksamheten som vi vill ha den. Till del behövs alltså en mycket bättre förskollärarutbildning, såsom vänsterpartiet kommunislerna har förespråkat, både när det gäller längden av och innehållet i utbildningen.

120

Fröken HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till fru Hjelm-Wallén: Vi skriver i vårt belänkande alt vi anser det vara självklart all man i förskoleverksamheten fåren kontroll av det kommersiella kullurutbud som bjuds. Om någon i detta sammanhang skulle vilja ta reda på vad man i riksdagen anser läser man belänkandet i dess nuvarande skick, lika väl som etl s. k. uttalande. Vi upplever kontrollen som någonting så självklart all del inle skall behöva ytterligare poängteras.

När del sedan gäller betygen sade fru Hjelm-Wallén alt det var ansvarslöst att överiämna detta ät myndigheterna - man visste inle till vilket resultat dessa skulle komma. Det kan man inte vara alldeles säker på, men det är ju inte bara myndigheten som sådan som fungerar i det sammanhanget, ulan det är fråga om de samlade uppfattningar man får fram frän lärare och elever. Finner man den vägen att det är önskvärt atl betygen avskaffas kommer man att göra det. Jag har etl ganska stort förtroende för en på sådant sätt beslutande myndighet

Till fru Lantz vill jag inte säga så myckel mer - vi har redan talat om. vad barnomsorgen innebär i dagens situation och om att vi håller på att bygga ul den i den takt vi orkar med. Del beslutet står slörre delen av riksdagen bakom. De ekonomiska satsningar som fru Lantz och hennes parti föreslår är de ensamma om all tro sig orka med. Därför vill jag bara säga att vi håller fast vid de beslul som redan är fattade.

Herr förste vice talmannen anmälde alt fru Lantz anhållit alt till protokollet få antecknat att hon inle ägde rätt till ytteriigare replik.

Fru JOHNSSON (c):

Herr lalman! Integreringen i våra hel- och dellidsförskolor av bl. a. handikappade och utvecklingsstörda barn har lagil ell steg framåt i och med att kommunerna i dag har skyldighet all ta emot dessa barn. Men då är del också viktigt alt den personal som skall svara för omsorgen även av dessa barn verkligen besitter sådana kunskaper och erfarenheter att vi så längl det är möjligt klarar av all leva upp lill de uppställda målen.

Det kan t ex. inte vara så lätt atl som förskollärare få elt par tre barn i gruppen som är handikappade eller utvecklingsstörda, om man aldrig tidigare arbetat eller umgåtts med sådana barn.

Vi som slår bakom motionen 1552 anser därför atl faktakunskaper är nödvändiga, men att de aldrig kan ersätta praktiska kunskaper och erfarenheter. Barnslugeulredningen har i della sammanhang ansett alt "en vägledande utbildningsprincip skall vara att genomgående anknyta studierna till konkrela erfarenheter".

Visst går förskollärare på speciallärarlinje, som utskottet helt rikligl påpekar, men då gäller det som regel endast de förskollärare som avser atl arbeia med de gravt handikappade barn, som vistas på landslingens institutioner. Förskollärare med speciallärarutbildning lär vi knappast få i våra kommuner, så länge vi inle kräver sådan ulbildning.

Detsamma gäller för leckenspråksundervisningen i förskolan. Sä länge ingen ställer krav på delta händer det inte så myckel. Vi har bland de handikappade barnen också döva och hörselskadade, vilka ovillkorligen måsle få lära sig teckenspråket. Men vi hjälper inte de döva ur deras isolering, om ingen annan än de själva kan teckenspråket. Vilken ömsesidigt stimulerande konlakl det skulle innebära, om denna minoritet svenskar finge samma möjligheter alt samtala med människor i sin omgivning som vi hörande har!

Vad är mer lämpligt än alt börja med barnen? De .har en naturlig förmåga att glatt och frimodigt klara av en sådan här sak. 1 det sammanhanget vill jag hänvisa till del särskilda yttrandet av herr Johansson i Skärstad.

Nu säger utskottet all en försöksverksamhet med leckenspråksträning övervägs pä förskollärarlinjen i Göteborg. Jag har hört talas om della, och jag gläds ål det. Jag lycker alt del skall bli intressant atl få se frukterna av denna verksamhel.

Linjenämnderna har etl stort ansvar, men samlidigt stora möjligheter atl genom en väl planerad och genomtänkt utbildning av våra förskollärare ge även de grupper jag här har nämnt en stimulerande och meningsfull förskolevislelse. Men varken detta eller den tänkta försöksverksamheten får innebära att vi sätter oss med armarna i kors och väntar på resultat - tvärtom. Vi måste alla hjälpas åt, inte minst då del gäller atl göra teckenspråksundervisningen populär och lättillgänglig för alla åldrar, och var och en bör på sin ort med kraft göra linjenämnderna uppmärksamma pä dessa frågor.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och Jrhidspedagoger m. m.

121

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

122

Herr lalman! Vi motionärer hade gärna sett all utskottet starkare understrukit våra krav, men då utskottet varit enigt i sitt ställningslagande anser jag del vara meningslöst att yrka bifall lill molionen.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr talman! I mänga är har vi från centerpartiet uppmärksammat de dövas situation, bl. a. genom motioner. Vi framförde för mänga är sedan krav på att vi skulle få textade program i TV. På utbildningsområdet har vi krävt en översyn av läroplanen för speciallärarlinjen så atl teckenspråksundervisningen skulle bli en integrerad del av undervisningen pä alla stadier, och värt krav gäller nu utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger.

Min kontakt med döva barn och föräldrar lill döva barn gör alt jag vill markera mitt intresse också för detta ärende.

De döva barnen har samma anlag, samma mottaglighet för språkinlärning och skapande, verksamhet som de hörande barnen. Tyvärr är de döva barnen ofta inte i kontakt med orden jusl vid den lidpunkt dä inlärningsförmågan är som störst. En senare inlärning är arbetsammare; barnen får då mycket svårt all ta igen vad de har förioral under sina tidigare år. Om språkproblemen för döva barn mellan två och fem är kunde lösas, vore etl stort problem för dessa barn ur världen.

Det är viktigt all man på olika säll kommunicerar med barnet: använder tal med tydliga munrörelser, gester och mimik. Teckenspråket är praktiskt. Barn som får lära sig detta både ser och känner. Ju fier sinnen som samarbetar desto bättre. Alla sinnen hjälper barnen till språkförståelse. Självfallet skall också den minsta hörselrest tas till vara.

Del var under en tid en utbredd uppfattning att de dövas och hörselskadades inlemmande i den språkliga gemenskapen i första hand skulle ske genom att de via eventuella hörselrester tränades atl tala och atl på munnen avläsa andras tal. Vuxna döva har genom sina organisationer i årtionden pekat på hur viktigt del är atl döva barn tidigt får elt språk. Därför har vi pläderat för den totala kommunikationsmetoden. Den innebär att man på alla sätt-med tydligt tal, munavläsningoch teckenspråk - försöker nå varandra. Teckenspråket är etl synligt och därmed säkert kommunikationsmedel för döva, medan man genom att enbart lita lill munavläsning gör kommunikationen osäker. Bristen på ett säkert kommunikationsmedel kan av den döve få betalas med förlust av andlig ulveckling.

För att döva barn skall kunna integreras med andra barn bör alla barn få någon undervisning i teckenspråk. Detta innebär atl åtminstone enklare ord och meningar på teckenspråket bör läras ut redan i förskolan. En sådan enklare undervisning i teckenspråk i förskolan beiyder dels att de hörselskadade barnen får etl stöd i förskolan, dels att barnens intresse för vidare studier i teckenspråk kan väckas. Detta förutsätter att teckenspråket behandlas i förskollärarutbildningen, och det är angeläget att detta beaktas vid den lokala planeringen av utbildningen.

Jag beklagar alt vi inle har kommit längre när det gäller de dövas skolsituation. Del är min livliga förhoppning att de döva och hörselskadade skall få lära sig teckenspråket på alla stadier i skolan och att möjligheterna till kontakter med de hörande förbättras.

Fröken HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Jag berörde inle frågan om undervisningen i teckenspråk i mitt första anförande. Jag skulle emellertid nu i anslutning till vad som sagts av fru Johnsson och herr Johansson i Skärstad bara vilja tillägga all jag också tror att den här frågan kräver en fortsalt uppmärksamhet Det krävs ytteriigare forskning för all klargöra vilka meioder som är lämpligast för att ge de hörselskadade barnen den bästa möjligheten till kommunikation med omväriden.

Del krävs försöksverksamhet, och en sådan är på gång. Utskottet har här hänvisat lill de möjligheter som de lokala linjenämnderna har att la initiativ. Sådanl initiativ har också tagits i Göteborg, och del hela är på gång. Jag har inhämtat att man där har ansökt om ekonomiska resurser från utbildningsdepartementet. Om det inte lyckas har man möjligheten - och den står till buds även på andra häll - all tillsammans med något studieförbund anordna utbildning i teckenspråk för de blivande förskollärarna.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och fritidspedagoger m. m.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Herr lalman! Som jag sade i mitt förra anförande har vuxna döva genom sina organisationer i årtionden pekal på hur viktigt del är att de döva får lära sig teckenspråket Jag lycker inte att vi behöver forska längre eller vänta längre.

Jag beklagar än en gång all vi inle har tagit hänsyn lill den stora grupp av människor i vårt land som har detta handikapp. Jag tror att en ändrad inställning kommer. Varför skall vi dä vänta längre? Vi bör göra allt vad vi kan för atl ge dessa barn det som de är berättigade lill.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels molionen nr 1554 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

123

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och fritidspedagoger m. m.

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskolieis hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1554 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 301 Nej - 13

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1312 av herr Werner m. fl. och molionen nr 1554 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1312 och molionen nr

1554 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 304 Nej - 11

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

124

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1554 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1554 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat

Ja - 304 Nej - 11

Mom. 7-9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Utbildning av Jörskollärare och Jrhidspedagoger m. m.

Mom. 10

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 1554 av herr Wernerm. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lantz begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill au kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 10 röstar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskoltels hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till molionen nr 1554 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 305 Nej - 11

Mom. 11

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 12

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller ulbildningsulskolieis hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 12 röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Alemyr

m.fl.

125

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 152

Avslår - 1

Mom. 13-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hjelm-Wallén begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 29 mom. 20 röslar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Alemyr

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä fru Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 161 Nej - 154

§ 8 Körkortslag

Föredrogs traflkulskoltets betänkande 1976/77:25 med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag jämle motioner.

I propositionen 1976/77:113 hade regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslagen lill

1. körkortslag,

2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa traflkbrott.

126

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen läggs fram förslag till en körkorlslag och redovisas informationsvis den regeringsförfallning (körkortsförordning) som behövs jämle lagen. De båda författningarna, som ersätter nuvarande kör-

Onsdagen den Ijuni 1977

kortskungörelse, grundar sig på riksdagens beslul med anledning av prop. fi 145 1975/76:155 om vissa körkortsfrågor.

I körkortslagen finns de för den enskilde och från rätts- och trafik-säkerhetssynpunkt mest betydelsefulla bestämmelserna om förutsättningarna för rätten alt inneha körkort Körkortsförordningen innehåller Körkortslag regler av mera administrativ karaklär, dvs. främsl tillämpnings- och verk-ställigheisföreskrifter till lagen.

Proposilionen behandlar olika frågor om körkort, såsom lämplighetskraven beträffande körkortshavare och förutsättningarna för körkorts-ingripande. Genom de nya bestämmelserna uppnås en mera individualiserad och nyanserad bedömning. Vidare införs bestämda återkallelse-tider - spärrlider - i stället för nuvarande minimitider. Möjligheterna att meddela varning utvidgas.

Däremot behandlas inte i proposilionen överflyttningen av vissa körkortsmål frän länsrätt lill tingsrätt De gränsdragningsproblem m. m. som hänger samman med överflyttningen övervägs av en särskild utredning.

I propositionen tas slulligen upp några frågor som inte omfattas av det tidigare riksdagsbeslutet Således föreslås att förare av motorredskap skall inneha minst trakiorkompetens och alt man i vissa fall skall fä avlägga förarprov pä automatväxlad bil."

I detta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta molionerna

1976/77:113 av herr Torwald (c) och fru Johnsson (c), 1976/77:827 av herrar Raneskog (c) och Polstam (c), 1976/77:1195 av hen Nyhage (m), 1976/77:1196 av hen Nyhage m.fl. (m), 1976/77:1198 av hen Polstam m.fl. (c), 1976/77:1201 av herrar Sandberg (c) och Fransson (c), 1976/77:1317 av herr Johansson i Skärstad m.fl. (c),

dels de med anledning av proposilionen väckta motionerna

1976/77:1557 av herrar Sellgren (fp) och Enlund (fp),

1976/77:1565 av herr Hugosson m.fl. (s),

1976/77:1566 av fru Håvik m.fl. (s),

1976/77:1567 av hen Wååg m.fl. (s),

1976/77:1584 av fru Mårtensson (s) och herr Nilsson i Östersund (s),

1976/77:1585 av herr Olsson i Edane m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen beslulade atl möjligheten alt ta körkort i automatväxlad bil inskrivs i körkortslagen, utan någon inskränkning och utan krav på avgörande frän trafiklärarens sida, samt

1976/77:1586 av herrar Polstam (c) och Jonsson i Alingsås (fp).

Utskottet hemställde

I. att motionen 1976/77:1557 inle föranledde någon särskild åtgärd 127

från riksdagens sida.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

2. au riksdagen skulle

a. med anledning av proposilionen 1976/77:113 anta 2, 17 och 22 SS
förslaget till körkortslag med de ändringarna att paragraferna skulle er
hålla av utskollel föreslagen lydelse, innebärande redaktionella ändringar,

b. med anledning av propositionen 1976/77:113 samt med avslag på
motionerna 1976/77:1567 och 1976/77:1586, yrkandet 1 såvilt avsäg 21 S,
anta 21 S förslaget lill körkortslag med den ändringen atl paragrafen skulle
erhålla av utskottet föreslagen lydelse, innebärande redaktionell ändring,

c. med bifall lill propositionen 1976/77:113 och med avslag på mo
tionerna 1976/77:1586, ulom yrkandet 1 såvitt avsåg 21 S, samt
1976/77:1565 och 1976/77:1584, yrkandet I, anla förslaget till körkortslag
i de delar förslaget inle omfattades av utskoltels hemställan under 2 a
och b ovan,

3. atl riksdagen med bifall till proposilionen 1976/77:113 skulle anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

4. atl riksdagen med bifall till proposilionen 1976/77:113 och med avslag på motionen 1976/77:1585 skulle tillstyrka förslaget beträffande förarprov på automatväxlad bil,

5. atl molionen 1976/77:113 ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

6. att motionen 1976/77:1195 ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

7. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1976/77:1196,

b. avslå molionerna 1976/77:827 och 1976/77:1201,

c. avslå motionen 1976/77:1317,

8. alt motionen 1976/77:1566 ej föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida,

9. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1584, yrkandet 2,

10. att molionen 1976/77:1198 ej föranledde någon särskild åtgärd frän
riksdagens sida.

128

Reservation hade avgivits belräffande frågan om förarprov pä automatväxlad bil av herrar Mellqvist, Hugosson, Rosqvist, Zachrisson, Östrand och Johansson i Åmål samt fru Sandéhn (samtliga s) som ansett alt utskottet under 4 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:113 och molionen 1976/77:1585 gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört belräffande frågan om förarprov på automatväxlad bil.

Till betänkandet hade fogals etl särskill yttrande belräffande frågan om forum för körkorisåterkallelser av herrar Mellqvist, Hugosson, Rosqvist, Zachrisson, Östrand och Johansson i Amäl samt fru Sandéhn (samtliga s).

Herr ZACHRISSON (s):

Herr lalman! Den förändring av körkortslagstiflningen som föreslås i den proposition som vi nu skall behandla är i allt väsentligt en uppföljning av det riksdagsbeslut som vi log i fjo'- Vi har Trän den socialdemokratiska oppositionens sida därför kunnat ansluta oss till de allra fiesta avsnitten i det föreliggande förslaget.

På en punkt avviker emellertid propositionen frän fjolårels riksdagsbeslut. Avsikten var ju alt den utredning som skulle se över vissa gränsdragningsfrågor i samband med forumfrågan, dvs. överflyttningen av vissa körkortsmål från länsrätt till tingsrätt, skulle ha redovisats i samband med behandlingen av den nu aktuella propositionen. Det begärde riksdagen i fjol, men regeringen har inte tillgodosett det kravet. Elt enigt utskott erinrar nu i sin skrivning regeringen om vikten av alt forumfrågan behandlas med största skyndsamhel och alt vi får förslag till riksdagen snarast möjligt.

Därmed har vi t. v. låtit oss nöja, men vi beklagar atl regeringen inte har följt riksdagens beslut från i fjol. Vi vill emellertid understryka all vi anser atl del skulle vara en allvarlig försämring alt föra över mål om körkortsålerkallelse frän länsrätt till tingsrätt I praktiken kan det ju bara bli tal om alt flytta över till allmän domstol de körkorlsmäl som avser rattfylleri eller rattonykterhet. Ingenling talar för att någonting kan vinnas i snabbhet på en sådan överflyttning.

Det har stor betydelse att forumfrågan bedöms mot bakgrund av den reformering av förvaltningsprocessen som har skett under senare år. Nu finns del som bekant nämndemän också i länsrätterna, precis som i tingsrätterna, med den viktiga skillnaden att nämndemännen i länsrätterna har individuell rösträtt, vilket betyder ett större inflytande. Det finns också möjlighet lill muntlig förhandling i länsrätt. Vår slutsats är därför att körkortsmålen även fortsättningsvis bör handläggas i länsrätterna, eftersom de måste anses likvärdiga med de allmänna domstolarna.

När nu försening uppstått i utredningsarbetet om forumfrågan, framstår det som ännu mera beklagligt att utredningen enbart sysslar med smärre gränsdraghingsproblem. Den utdragna utredningsprocess som nu blir fallet hade gjort del ännu mera naturligt att, i enlighet med vår reservation lill trankutskottets betänkande i fjol, del hade skett en förutsättningslös utredning av frågan om den lämpliga ansvarsfördelningen mellan länsrätt och tingsrätt.

I propositionen tas också upp några frågor som inte omfattas av fjolårets riksdagsbeslut Det gäller dels ett förslag från motorredskapsutredningen beträffande kompelens alt föra molorredskap, dels en framställning från statens Irafiksäkerhetsverk om förarprov på automatväxlad bil.

Det finns i dag inte några särskilda kompetenskrav för att föra motorredskap. Del vill nu kommunikationsministern ändra för alt hindra människor som har visat personlig olämplighet att föra motorfordon från att föra motorredskap. Från socialdemokratiskt håll delar vi i princip åsikten atl en viss kontroll bör ske av förare av molorredskap. I en motion

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

130

av herr Hugosson m. fi. har emellertid framhållits alt sociala olägenheier kan skapas genom att personer föriorar sina arbeten, om lämplighetskraven för molorredskap tillämpas lika strikt som för körkort och traktorkort, och detta utan att påtagliga vinster görs i trafiksäkerhetshänseende.

Utskollel har med anledning härav i sin skrivning sagl att de omständigheter som motionärerna anför om vikten av att för vissa arbeten göra undantag av sociala skäl från kompetenskraven, och alt i samband med körkorlsindragning särskilt pröva frågan om rätten atl framföra molorredskap, liksom särskilda möjligheter för personer över 60 år alt i sin yrkesutövning framföra motorredskap bör kunna utgöra motiv för sådan dispens från kompetenskravet i fråga som föreslås i bestämmelsen i 101 S körkorlsförordningen. Utskottet har också understrukit att kompetenskravet inte gäller körning inom s. k. inhägnat område, vilket har särskild betydelse för rätten att föra motorredskap i samband med vägarbeten. Med detta förtydligande från utskollel har vi låtit molionskraven bero.

När det så gäller frågan om förarprov på automatväxlad bil har vi emellertid en annan uppfattning än departementschefen och utskottets majoritet

I dag kan, efter socialstyrelsens föreskrifter, vissa handikappade personer få körkort som är begränsat lill automatväxlad bil. Statens irafiksäkerhetsverk har hos regeringen begärt atl körkortskungörelsen ändras så att även personer ulan fysiska handikapp kan få körkort för automatväxlad bil. Etl huvudskäl är att för personer som har svårigheler alt hantera växling och koppling skulle det medföra ökad trafiksäkerhet om de körde med aulomatväxling. Det vore enligt irafiksäkerhelsverkei bättre au en del av de merkostnader som dessa personer nu åsamkas vid körkortsutbildningen i stället lades på utbildning i elt mer avancerat uppträdande i trafiken. Det enklaste sättet att lösa det här problemet är atl den som så önskar får utbildning och möjlighet alt avlägga körkortsprov på automatväxlad bil.

Trafiksäkerhetsverket har f ö. bedrivit försöksverksamhet med sådan utbildning, och resultatet av den visar atl den önskade effekten uppstår, men atl del inte är lämpligt atl tilldela den som avlagt prov på automatväxlad bil körkort som gäller även för manuellt växlad bil.

Trafiksäkerhetsutredningen har yttrat sig över förslaget frän trafiksä-kerhelsverket och tillstyrker atl reformen genomförs såsom irafiksäkerhelsverkei har föreslagit. Trafiksäkerhelsutredningen visar också i sitt yttrande all erfarenheterna från England, Norge och Schweiz, där man har den ordning som irafiksäkerhelsverkei vill införa, inte medfört några problem med olovlig körning på bilar med manuell växling, som är en av de farhågor som framförts i en del remissyttranden. Utredningen ifrågasätter om inte sådana farhågor har överdrivits. Erfarenheten visar också atl del endasl är etl fålal förare förutom fysiskt handikappade som tar körkort med begränsad giltighet. I huvudsak gäller det äldre personer

med svårigheler att lära in samordning av manövrering och trafikupp- Nr 145

trädande. r\ j j

Onsdagen den Departementschefen ansluter sig nu i princip lill trafiksäkerhelsverkets i • • ,Q-jn

förslag, men han tror samtidigt att den föreslagna möjligheten innebär ___

stora risker för missbruk som en genväg till ett billigt körkort för manuellt Körkortslag

växlad bil och därför vill han begränsa möjligheten för personer med

påtagliga svårigheter alt handha* växling och koppling. Det är den för

utbildningen ansvarige körskoleläraren som skall avgöra om eleven har

sådana svårigheler.

Delta, herr talman, är milt uttryckt elt mycket förvånande förslag. Rätten och möjligheten alt köra bil bör främst bedömas från trafiksä-kerhelssynpunkt Den myndighet och den utredning som handlägger trafiksäkerhetsfrågor är helt eniga om att utan föreslagen inskränkning tillåta att körkortsprov får ske på automatväxlad bil. De anser t o. m. att en sådan ordning skapar förutsättningar för ökad trafiksäkerhet De skäl som har åberopats av några remissinstanser för all automatkortet skulle bli en genväg lill billigare körkort avvisas också av trafiksäkerhelsutredningen i mycket bestämda ordalag.

Efter dessa samstämmiga yttranden och förslag har emellertid regeringen tänkt till alldeles själv. Körskollärarna ensamma skall avgöra om körskoleeleven skall få la automatkort Det är elt egendomligt tillyxat förslag. Det är tillkommet i elt slags uppgivenhet, och enligt vad som hör till vanligheten numera redovisar man myckel bristfälligt motiven för det säregna förslaget

I dag finns del objektiva medicinska föreskrifter som grund för rätten att ta körkort för automatväxlad bil. Det begränsar kraftigt möjligheten att få sådana körkort, men urvalet sker utan tvivel på objektiva kriterier. Detta vill nu regeringen ersätta med subjektiva bedömningar från fall till fall med risk för godtycke och olika praxis, därför att körskolläraren skall vara den som avgör om en elev skall få ta automatkörkort. Riskerna för felbedömningar är uppenbara. Tolkningstvister mellan olika lärare och olika bilskolor kan befaras med ty åtföljande byråkrati och svårigheter för den enskilde. Det är, enligl vår mening, inte rätt att pålägga den enskilde körskolläraren sådant ansvar, och det sätter också eleven i ett felaktigt beroendeförhållande till läraren i fråga. Det här förslaget är helt enkelt dåligl genomtänkt Det inbjuder lill godtycke, och därför bör del avvisas.

Till delta kommer att regeringsförslaget innebär väsentliga kostnads-fördyringar för den enskilde, som tvingas att först pröva sin förmåga på manuellt växlad bil, för atl sedan, när körskolläraren så finner lämpligt, tvingas över på automatväxlad bil. Pengarna skulle, precis som trafiksäkerhelsutredningen riktigt framhållit, användas bättre genom att man i stället förstärkte körkortsutbildningens kvalitet.

Del enda rimliga alternativet till den nuvarande ordningen är att låta
den som sä önskar få utbildning på körkort för automatväxlad bil. Det
förtroendet bör samhället visa den enskilde medborgaren. 131

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

132

Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen som är fogad lill irafikulskoltets belänkande.

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Som herr Zachrisson sade hade vi förra året en ganska lång debatt om körkortsfrågan med anledning av den föregående regeringens proposition. Den propositionen hade stora förtjänster, vilket vid det tillfället vidimerades både av oppositionen och av regeringspartiet. Den stora förtjänsten låg ju i, som det då framhölls, atl man i princip frångick de mera stela schablonerna och reglerna och gjorde en mera individuell bedömning av körkortsinnehavarnas olika förhållanden.

Pä några punkter var vi oeniga, majoriteten och de socialdemokratiska ledamöterna. Det gällde vem som skulle handlägga ärendena, om länsrätten, som det har sagts, även i fortsättningen bör bli ålerkallelsemyndighet vid samtliga typer av körkortsmål som socialdemokraterna föreslog eller om domstol bör besluta om körkortsålerkallelse vid sådant trafikbrott beträffande vilket domstol samtidigt dömer i saken. Del var den borgeriiga majoritetens förslag i utskottet. Riksdagen tog detta förslag med motiveringen alt större rättssäkerhet för den enskilde därvid skulle råda och även att större hänsyn kunde tas till irafikssäkerhetsaspekterna.

Pådet här området hade ju den tidigare regeringen tillsätten utredning, under ordförandeskap av herr Gullnäs, och den utredningen fortsätter f n. all arbeta med denna fråga. Det finns en rad aspekter att ta hänsyn till, varför del är ganska förståeligt alt utredningen ännu inle hunnit bli färdig med sitt uppdrag. Det är naturiiglvis meningen atl ulredningen i elt senare sammanhang, när den blivit klar, skall komma med förslag i frågan.

Också belräffande körkortsbestämmelsernas förfatlningsmässiga utformning var vi oense i det avseendet, atl socialdemokraterna ansåg atl man kunde klara sig med föreskrifter på åtskilliga områden, åtminstone till en början, innan lag skrevs. Vi ville inte vara med om detta, utan vi ville ha elt tillräckligt stabilt underiag för riksdagens beslul, och vi ville också veta hur dessa föreskrifter skulle se ut innan vi tog ställning. Vi ville alllsä gå den säkrare vägen: Vi ville inte reglera frågeställningen i en författning, även om denna bara var tillfällig och av lägre valör än lag. Motiveringen för delta ställningstagande var också här den enskildes större trygghet ur rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkt.

Viktigt ansåg vi del dock vara att departementschefen återkom i frågan snarast, och då till våren 1977, och därvid avlämnade förslag lill riksdagen om en körkortslag. Detta vann också riksdagens gillande, och i dag ligger alltså den produkt på riksdagens bord som herr Zachrisson till vissa delar har kritiserat.

Det har emellertid tillkommit en del frågeställningar i årets proposition vilka vi inte behandlade förra året och som då givetvis inte kunde omfattas av riksdagens beslul. Del gäller kompetensen att föra motorredskap

133

och det gäller förarproven för automatväxlad bil.

För kompetens att föra motorredskap kräver departementschefen vissa kunskaperom trafikregler och vägmärken. Underlag för dessa kunskaper finns om föraren skaffar sig behörighet att föra åtminstone traktor. Därigenom uppnås en viss garanti för att föraren har erhållit grundläggande trafikkunskaper. Man bör emellertid då komma ihåg de bestämmelser som gäller för förande av traktor. Traklorkort är nödvändigt för traktors förande på väg i det bestämda syftet att genomföra upprepade längre transporter. Däremot behövs inte traktorkort för traktor som tillfälligtvis körs kortare sträcka pä väg till eller från arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål. Det är viktigt att påpeka detta därför att den som för motorredskap har tillgäng lill samma frihet. Det betyder i praktiken att en människa som mist sitt körkort under viss lid dock kan föra både traktor och motorredskap med dessa angivna begränsningar. Undanlag gäller också om området är inhägnat - men det behöver inte nödvändigtvis betyda atl ett fysiskt hinder är uppsatt inom området ulan bara att man har en arbetsplats som ur trafiksäkerhetssynpunkt på ett eller annal sätt är betryggande avgränsad från den plats där trafik i vanlig ordning genomförs - och det har betydelse exempelvis vid vägarbete. Detta är viktigt ur sociala synpunkter för atl ge ett underlag för människor vilka har förioral sitt körkort all kunna upprätthålla sitt arbele.

Dispensmöjligheter finns också för personer som är över 60 år och som inte fyller kompetenskraven eller som fåll sitt körkort återkallat. De kan för sin yrkesutövning framföra motorredskap. Detta förutsätter också utskottet.

När det gäller förarprov på automatväxlad bil skiljer sig reservationens uppfattning frän propositionens. Reservanterna vill, som har sagts här, all körkort utan inskränkningar skall kunna ges vid uppkörning på automatväxlad bil. Men man kan alltså inte med sådant körkort föra vilken personbil som helst - det har redan herr Zachrisson sagt. Vi för vår del säger att detta i nuvarande situation är ganska omöjligt att kontrollera. Vi vet att det ännu bara är ca 17 96 av de nyregistrerade bilarna som är försedda med automatväxlar. Det är mycket mindre än 17 % av de bilar som används i vårt land som i verkligheten körs med automatväxel. Del finns vissa erfarenheter från andra länder. Herr Zachrisson har påvisat positiva erfarenheter som stöd för ett införande av det förslag han företräder, medan vi säger att det i andra länder - Tyskland bl. a. - finns bevis för alt körkorten för enbart automatväxlad bil ökat med 50 96 trots aU antalet automatväxlade bilar fortfarande är ringa. Det betyder att risken blir större att en person som fält körkort för automatväxlad bil av olika skäl - kanske av nödvändighetsskäl - måste övergå till att använda en bil som man reglerar mekaniskt i vanlig ordning.

Låt oss då av säkerhetsskäl vänta med att införa full frihet på delta område till dess att vi får en naturiigare fördelning mellan automatväxlade bilar och bilar med mekanisk koppling. Proven ger ju dock möjligheter för människor med uppenbara svårigheter alt handskas med en hand-

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

kopplad bil, så atl de skall kunna få körkort för enbart automatväxlad bil. Härigenom beaktar man också de sociala skäl som kan vara avgörande för en människas möjligheter alt få köra bil. Det är propositionens och utskottsmajoritetens förslag. Därigenom tillfredsställer man de behov som finns. Jag tycker inte atl det är särskilt märkvärdigt eller felaktigt att i nuvarande situation vänta någon tid. Det är en säkerhetsfråga.

Att man skulle bli beroende av körskollärarens lynne eller att han inte skulle kunna ha ett ansvar i sammanhanget och göra bedömningar tycker jag är ganska underligt. Jag tycker att man kan ge honom det ansvarel, i synnerhet som del är han som följer körskoleelevens sätt atl föra bilen. Man bör kunna ge körskolläraren detta ansvar till dess atl tiden är mogen för att införa elt nytt system.

I elt särskill yttrande i den s. k. forumfrägan när del gäller körkortsålerkallelse upprepar reservanterna sina synpunkter från föregående år. Vi har olika bedömningar här. Vi anser atl rättssäkerheten för den enskilda människan bäst hävdas genom all domstolarna får handha de frågor som nära berör dem och där de ändå skall döma. Socialdemokraterna har nöjt sig med ell särskilt yttrande, och därför finns det ingen anledning för mig all fördjupa mig i problemaliken. Vi diskuterade den mycket ingående förra året Vi får också tillfälle atl diskulera frågan i samband med all den tas upp på nytt i riksdagen.

Herr talman! Jag vill med denna argumentering yrka bifall till utskottets hemställan.

134

Hen ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är riktigt alt forumfrågan kommer tillbaka. När herr Lolhigius säger att del förslag som den borgerliga gruppen står för skulle innebära slörre rättssäkerhet tycker jag att det är en smula utmanande. Del är faktiskt så att länsrätterna med sina röstberättigade lekmanna-representanter borgar för minst lika god rättssäkerhet. Därför tycker jag atl en förändring i forumhänseende egenlligen är alt krångla till verksamheten i onödan. Men, som sagt, det behöver vi kanske inte gräla om nu.

När det gäller rätlen att föra motorredskap innebär utskottets förtydligande av propositionen med anledning av den socialdemokratiska motionen enligt vår mening sådana förbättringar atl man får en sådan rörlighet i bedömningen att bestämmelserna inte slår blint, och det är väldigt viktigt.

Sä lill den andra frågan om automatkörkort. På något sätt lycker jag litet synd om herr Lolhigius. Hur ofta har vi i den här kammaren inte hört herr Lolhigius och hans meningsfränder tala om hur viktigt det är att måna om den enskilda människans rättssäkerhet och den personliga integriteten liksom hur viktigt det är att samhället visar förtroende för de enskilda människornas förmåga alt bedöma sin egen situation. Så tvingas då herr Lolhigius att stå här och försvara ett regeringsförslag som alltigenom andas förmynderi och misstänksamhet mot de enskilda

människorna. De som vill ta körkort vet enligt herr Lolhigius inte sitt Nr 145

eget bästa utan skall sättas under förmyndare. Medge, herr Lolhigius, Qnsdaeen den

att detta egentligen är etl konstigt förslag! Kan herr Lolhigius ge kam- . . . .„__

maren ens en enda aning om efter vilka kriterier de arma körskollärarna _

skall göra sin bedömning? Berätta för oss, herr Lolhigius, hur det .skall Körkortslag gå lill!

Propositionen är alldeles slenlysi på den här punkten. Är det inte rimligt att riksdagen, innan den fattar sill beslul, får en vägledning om hur detta skall gå till? Berätta också, herr Lolhigius, hur en förfördelad körskoleelev skall kunna få rättvisa skipad! Vem garanterar eleverna skydd mot godtycke?

Tala till sist om varför ni inte litar på trafiksäkerhelsverkets goda omdöme i den här frågan! Med all tänkbar tyngd föreslår en statlig myndighet - jag höll på att säga för en gångs skull - ett enkelt och obyråkratiskt system. Så sjabblar regeringen till det på det här viset Hur kan ni försvara ett sä dåligt förslag, herr Lolhigius?

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Del är väl inte ovanligt alt utskotten på olika områden försöker rätta lill, förbättra eller, mot bakgrund av diskussioner som förts, göra etl bra förslag bättre. När det gäller motorredskapen kunde vi efter diskussion i utskollel enas om en liberalisering och etl förtydligande av bestämmelserna som jag tyckte var bra.

I frågan om atl ta körkort på automatväxlad bil tar herr Zachrisson verkligen i när han talar om förmynderi osv. I sig själv kan det då, herr Zachrisson, betraktas som ett förmynderi alt över huvud tagel behöva la körkort, att inte få ge sig ut på vägen i sin nyköpta bil.

Nej, del måste finnas lagar och bestämmelser, anpassade till säkerhetsaspekterna och den rådande trafiksituationen. Nu lär 17 96 av alla bilar i detta land ha automatväxel, och människor önskar kanske i allt slörre utsträckning ta körkort med automatväxlad bil därför alt det är lättare. När en automatväxlad bil exempelvis går sönder, kanske det inte finns någon annan sådan atl ta till, och då kan överträdelser begås. Del finns exempel från utlandet på att personer som har avlagt prov på automatväxlad bil missbrukat situationen och likväl kört manuellt växlat fordon. Jag tycker därför atl vi bör anpassa lagstiftningen efter rådande förhållanden.

Lika väl som en körskolelärare kan anse alt en person bör vänta med att ta körkort, kan han bedöma det så atl en viss person inte passar för atl köra automatväxlad bil. En bilskollärare kan också göra den bedömningen all en elev inte klarar all köra ett manuellt växlat fordon och därför av trafiksäkerhetsskäl bör ta körkort på automatväxlad bil. Jag tycker della är en tillgång, inte bara ur trafiksäkerhetssynpunkt utan också ur konlrollsynpunkt.

135

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Körkortslag

Hen ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lolhigius gör det väldigt lätt för sig, men så enkel är kanske den här frågan ändå inte. Del finns objektiva kriterier för hur det skall gå lill när man tar körkort i dag. Vi har myckel klara förordningar, och irafiksäkerhelsverkei har också med de regler som gäller sett lill all man får så liten mannamån som möjligt

Del förslag som herr Lolhigius nu är ute för atl försvara innebär däremot etl flagrant godtycke, och del kan inle vara herr Lolhigius främmande atl de ansvariga myndigheterna ser med mycket stor oro på del. Jag har i min bänk etl protokoll från centrala företagsnämnden på trafiksäkerhetsverket, där man är mycket orolig för vad som skall kunna hända när det gäller att fördela eleverna på olika sorters bilar både mellan de olika körskolorna och inom en körskola. Naturligtvis är det ytterst angeläget för en körskola som har en bil med automatväxel att se till, alt den blir fullt utnyttjad hela dagen, och man vill då ha det antal elever som behövs lill det.

Det är i själva verket etl flagrant personligt godtycke som herr Lolhigius öppnar en möjlighet för. Eleverna har inte någon möjlighel - i varje fall inte med det här riksdagsbeslutet som grund - att få veta hur deras rätt skall garanteras. Herr Lolhigius har icke gett elt enda exempel pä hur elevernas rättstrygghet i det här fallel är skyddad. Han säger bara att körskollärarna är så erfarna personer alt det nog skall gå bra.

Men hur har herr Lolhigius tänkt sig att det skall gå lill när den enskilda eleven känner sig förfördelad, när han kanske tvingas in i en körulbildning som han inte vill ha? Det är rimligt atl man, innan man fattar ett beslul som innebär elt intrång i enskilda människors liv, har en möjlighet att tala om för dem på vilket sätt deras rättstrygghet är garanterad. Om det sägs ingenting i propositionen och ingenting i utskottsmajoritetens skrivning, och herr Lolhigius har inte med en bokstav här i dag kunnat visa hur del skall gå till.

136

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är synd att vi skall behöva höja rösten i den här frågan så som vi gör och förlänga debatten.

Jag vill påstå, herr talman, att rättssäkerheten kommer att vara lika stor som den är nu, när en elev siller vid sidan av körskolläraren för att förbereda etl körkort. Det är körskolläraren som bedömer hans möjligheter all vid ett visst tillfälle få körkort, beroende på hur han förkovrar sig.

Jag tycker atl det är ett flagrant uttryck för misstroende mol körskollärarna, när man säger att de inte skulle ha omdöme nog för att kunna klara den här situationen. Hela körskolan ligger ju under ira-fiksäkerhetsverkels kontroll. Nej, herr Zachrisson, del behöver inte bli något personligt godtycke i del här sammanhanget

Trafiksäkerhetsverkel har varit oroligl och uttalat att det föreligger risk för alt personer som har avlagt prov på automatväxlad bil och fått

körkort som är begränsat lill att gälla sådan bil likväl kör manuellt växlat fordon. Detta har man tagit fasta pä både i propositionen och i utskottels skrivning.

Folkrörelsernas trafikskoleförbund har, även om del har godtagit förslaget, framhållit atl risken för att möjligheten lill förarprov på automatväxlad bil skulle användas som en genväg till körkort för manuell bil bör beaktas och alt frågan om kontrollen bör övervägas noggrant. Vi befinner oss i en situation där 17 96 av bilarna har automatväxel, och del ligger då nära lill hands att vi väntar etl lag till dess flera automatväxlade bilar kommer i marknaden.

Svenska Transportarbetareförbundet framhåller nödvändigheten av att den elementära körskoleutbildningen görs så gedigen och bred som möjligt och menar atl det också finns en risk atl den inte blir det på detta sätt

Detta är motiveringar, och jag hoppas att man så småningom skall ha möjligheter att gå den väg som både herr Zachrisson vill göra nu och somjag vill göra sedan, mol bakgrund av den tekniska utvecklingen.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Zachrisson anhållit att till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr OLSSON i Edane (s):

Herr talman! Som herr Zachrisson inledningsvis nämnde föreslär de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet - med yrkande om avslag på regeringens förslag - att alla som så önskar skall få ta körkort på automatväxlad bil, och de har därför reserverat sig lill förmån för kravet i motion 1585, som jag och några andra socialdemokratiska ledamöter avgett i anledning av propositionen om körkortslag.

F. n. gäller, som herr Zachrisson nyss berörde, att personer med fysiska handikapp kan få ta körkort på automatväxlad bil. Regeringen föreslår nu att trafikläraren skall få bestämma om denna rätt skall gälla även personer som av olika skäl har så svårt atl använda manuell växellåda att de inte kan ta körkort på en manuellt växlad bil.

I likhet med oss motionärer finner således socialdemokraterna i utskottet alt det inte - vare sig ur trafiksäkerhetssynpunkt eller av andra skäl - är nödvändigt med någon begränsning i rätten att begära och fä företa körulbildning och uppkörning pä automatväxlad bil och få körkort som enbart gäller för en sådan bil.

Det är atl märka atl både trafiksäkerhetsverket och trafiksäkerhetsutredningen är inne på samma tankegångar som socialdemokraterna nu för fram i sin reservation mot utskottets borgerliga majoritetsförslag.

Jag tror att det finns fiera ledamöter i kammaren som kan intyga atl trafiksäkerhetsutredningen delade den uppfattning som anges i vår motion och som reservanterna nu stöder, detta eftersom jag vet alt trafiksäkerhelsutredningen var helt enig i sitt remissvar.

Jag har i min motion sagt atl det inle finns något skäl lill inskränkning

137

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

i möjligheten atl ta körkort på automatväxlad bil, eftersom övervakningen av efterlevnaden av körkortets giltighet inte torde vara svårare än övervakning av t. ex. olovlig körning - della sagl i anledning av atl det från rikspolisstyrelsen framförts oro för atl de personer som avlagt prov på automatväxlad bil och fåtl körkort med begränsning till sådan bil skulle komma att köra även manuellt växlad bil.

Del är med säkerhet på rikspolisstyrelsens inrådan som kommunikationsministern ändrat proposilionen så att alla aspiranter måste börja på manuellt växlade bilar. Först när vederbörandes lärare kunnat konstatera att en elev har uppenbara svårigheter med växelspak och koppling skall eleven få byta till automatlåda - en som jag ser del helt onödig och för eleven myckel kostsam omväg.

Det är dyrt i dag atl klara etl körkort i trafikskola, och vi bör inle skriva en lag som försvårar och fördyrar körkortsutbildningen för dem som av olika skäl har så svårt att använda manuell växellåda all de inte kan ta körkort på en manuellt växlad bil.

Kostnadsaspekten, som herr Zachrisson pekade på men som herr Lolhigius helt förbigick i sitt anförande, är i det här sammanhanget inle oväsentlig för den som berörs. Jag sade nyss alt det i dag är dyrt att ta körkort Jag skall ge ett exempel. En nybörjare utan förkunskaper får räkna med i genomsnitt 55 minuters lektionstid i bil per levnadsår. 55 minuters körulbildning kostar i dag 90 kr. För en 30-årig elev innebär del 2 700 kr. enbart för den praktiska delen. Därtill kommer 650 kr. i fasta koslnader. 3 350 kr. blir alltså kostnaden för körkortet.

Man skall inte skriva en lag som gör del ännu dyrare för de människor som berörs i fråga om att ta körkort. Det är dyrt nog som del är i dag.

Herr lalman! Jag instämmer i herr Zachrissons yrkande om bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad till betänkandet.

138

Hen NYHAGE (m):

Herr lalman! I nu föreliggande belänkande behandlas två av mig under den allmänna motionstiden väckta motioner, nämligen nr 1196 angående behörighet att föra s. k. minibuss och nr 1195 angående kravet på förare att medföra körkort.

I den förstnämnda molionen yrkas atl förare som innehar AB-körkort också skall vara behörig alt föra minibuss eller att i varje fall dispens skall kunna beviljas förare med lång och väl vitsordad körning. Utskottet har avstyrkt med hänvisning till de krav som nu gällande beslämmelser ställer för framförande av olika fordonstyper och den utbildning som är anpassad därefter. Utskottet menar uppenbarligen att utbildningen för AB-körkort ej ger tillräckliga kunskaper och färdigheter, så ej heller den ytterligare skicklighet och erfarenhet som en mångårig väl vitsordad körning av vanlig personbil ger.

Enligt min mening är denna undantagslösa bedömning inle korrekt. Det berättigade i den fr. o. m. 1975 införda begränsningen av AB-kör-korlens kompetens torde inte gå alt belägga. Del finns ingenting från

tiden före 1975 som tyder på att innehavare av enbart AB-körkort skulle utgöra någon särskild trafiksäkerhelsrisk vid förande av minibuss.

För många föreningar och organisationer, särskilt inom idrottens område, medför nu gällande bestämmelser extra koslnader och krångel. Många av dem väljer atl använda sig av flera mindre personbilar i stället för minibuss. Detta för med sig ökad energiförbrukning och ökade kostnader, och det är verkligen högst diskutabelt om det medverkar till att höja trafiksäkerheten.

Rimligen borde utskottet i varje fall ha kunnat sträcka sig så långt att man tillstyrkt ett dispensförfarande i enlighel med yrkandet i molionen. Så har emellertid inte skett, och det förefaller mig totalt meningslöst atl i denna fråga ställa ett egel yrkande mot ett enhälligt utskott.

I den andra åberopade molionen har jag föreslagil att förare som bevisligen innehar körkort skall befrias från ansvar för att ej ha medfört delta. Alternativt har jag yrkat atl förare som ej medför körkort skall befrias från ansvar om körkortet kan uppvisas för polismyndighet eller åklagare inom tre dagar.

När samma fråga förra gången, våren 1974, var föremål för kammarens behandling ansåg trafikutskottet i sitt betänkande att syftet med motionen i stort setl skulle bli tillgodosett genom de anvisningar lill reglerna i polisinstruktionen om åtalseftergift som rikspolisstyrelsen skulle komma att utfärda. Utskoltels och riksdagens ställningstagande den gången skulle uppenbarligen tolkas så, alt böter ej skulle komma att utdömas av förare som bevisligen innehade körkort för den enstaka ringa förseelsen atl ej ha medfört körkortet.

1 nu föreliggande betänkande ansluter sig trafikutskottet hell till detta ställningslagande. Bevisligen har i åtskilliga fall verkligheten blivit någol annat än vad riksdagen den gängen avsäg. Alltjämt förekommer således att böter utkrävs omgående pä grund av att körkort ej medförts. Enligt uppgift frän rikspolisstyrelsen utfärdades 5 150 ordningsförelägganden är 1976 på grund av underlåtenhet alt medföra körkort eller trafikkort. Även om detta visar en klar nedgång i antalet fall i jämförelse med år 1973, dvs. året innan del ifrågavarande riksdagsbeslutet togs, måsle del väl ändå vara orimligt att så mänga människor behandlas som brottslingar för en förseelse som saknar all reell betydelse. Den redovisade uppgiften borde stämma alla som biträdde 1974 års beslut till eftertanke. Var det verkligen detta som avsågs med uttalandet - att syftet med motionen synes bli tillgodosett?

Personligen är jag inte särskill överraskad. Detta är precis vad som var alt vänta av ett beslut som så helt saknade klara riktlinjer. Samtidigl som riksdagen beslutar atl enligl körkortskungörelsen skall körkortet ovillkorligen medföras av förare, som skall ådömas böter därest brott sker mot denna bestämmelse, uttalar samma riksdag atl frågan om tillfälligt förbiseende med avseende på skyldigheten i fråga ändå bör beaktas, och hänvisar till undantag i av rikspolisstyrelsen utfärdade anvisningar. Dessa anvisningar har uppenbarligen inle medfört lika behandling från

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

139

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

fall lill fall. Den ene polismannen fäller, den andre friar. Vad skall egentligen den enskilde få för tilltro lill sådana beslut? Vilka orimliga krav har vi rätt att ställa pä den enskilde polismannen, som är den som skall besluta om ordningsföreläggande eller inte mot bakgrunden av helt motstridiga och oklara bestämmelser?

Trafikutskottet har alltså i föreliggande betänkande anslutit sig till 1974 års riksdagsbeslut och har således yrkat avslag pä molionen. Innebär detta ställningstagande all utskottet anser alt böter ej skall utdömas i de fall föraren klart kan legitimera sig och bevisligen innnehar körkort? Om så är fallet, varför dä inle uttala detta i klartext och tillstyrka motionen? Om utskottet däremot anser att böter likväl skall förekomma under ifrågavarande omständigheter vore det verkligen intressant att fä ett enda bärande skäl härför.

Jag förutsätter alltså atl utskottets företrädare klart kan motivera varför man skall ådömas böter för att man ej medför det körkort man bevisligen innehar. Kör man bättre när man har körkortet med sig? Utgör man en säkerhetsrisk, när körkortet ligger där hemma i stället för all vara med i bilen? Måste man ha det för legitimationens skull, trots att man kan legitimera sig på annat sätt? Det vore onekligen iniressani atl få ett enda rimligt skäl till varför det körkort som man bevisligen innehar måste vara med vid körningen.

I det här sammanhanget, herr talman, vill jag gärna erinra om vad riksrevisionsverket haft att säga om kravet att medföra körkort: I nuläget har körkortet status av allmän legilimationshandling. Nuvarande körkort är giltiga i tio år. Om säkerhetskraven på en allmän legitimationshandling ökar med täta mellanrum bör det övervägas om utfärdande av körkort är nödvändigt. I princip kan körkortsbehörighelen kontrolleras av polisen via registret med utgångspunkt i vilken accepterad legilimationshandling som helsl. Riksrevisionsverket ifrågasätter alltså om körkortet över huvud taget är nödvändigl och konstaterar all körkortsbehörigheten lätt kan kontrolleras av polisen via körkortsregislret Det hade verkligen varit välgörande om trafikutskottet något hade beaktat denna rapport vid handläggningen av detta ärende.

Herr lalman! Tvånget att medföra körkort saknar all rimlig mening. Böterna för ren glömska upplevs som orättfärdiga. Handläggningen av dessa körkorlsärenden sker på oklara grunder. Det finns ingenting som berättigar nu gällande bestämmelser. Alltså borde jag ha yrkat bifall till motionen 1195. I avsaknad av lagtext avstår jag emellertid härifrån.

140

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte så som herr Nyhage säger, alt det föreligger oklarheter på den här punklen. Tvånget att medföra körkort beror hell enkelt pä att det föreligger ett tvång alt ha körkort när man framför bil. För samhället skulle det kostnadsmässigt och kontrollmässigt bli väldigt besväriigi om bilförare inte skulle behöva ha med sig körkortet, t. ex. när de är ute på en långresa.

Men om en bilförare av en ren tillfällighet inle har med sig sitt körkort och han befinner sig i sin egen hembygd - man kan ju t. ex. råka sätta sig i bilen med badbyxorna på och åka lill glasslåndel och därvid glömma körkortet pä sin rum - går det i praktiken till så, att polisen ges möjlighet att låta personen i fråga hämta körkortet eller lämna in det pä polisstationen för alt bevisa atl han har ell sådanl.

Den tekniska utvecklingen kommer dessutom atl göra det allt lättare att kolla om en person har körkort eller inle. När den tekniska utvecklingen är tillräckligt långt kommen finns det naturiiglvis möjligheter att vidta de åtgärder som herr Nyhage pekar pä.

Men vi måste, herr talman, ta hänsyn till ytteriigare en faktor. Det är den brottslighet som vi har i dagens situation. Brottslighet utövas i dag ofta av bilburna personer. Polisen måste kunna vid kontroll la reda på vilka människor som befinner sig i en bil. För polisen är detta myckel väsentligt. Om man inle har tvånget att ha med sig körkortet, så försvåras polisens kontrollmöjligheter, och polisens uppgifter-bör för det första vara alt upprätthälla säkerheten och för det andra att motarbeta brottsligheten i detta land.

När det sedan gäller frågan om minibussar kan jag förstå herr Nyhages synpunkter. Del kan lyckas rimligt all ett fotbollslag skall få föras av en person i en sådan buss till tävlingsplalsen. Men det är också en ira-fiksäkerhetsfråga. Vi var visseriigen i utskottet välvilliga lill den här tanken, men vi bedömde riskerna för atl föraren i etl sådanl här fall inle har den underbyggnad, som erfordras för atl köra en buss full med sina kamrater, som alltför stora. Man bör inte lägga ett så stort ansvar på en förare som inte har den utbildning som erfordras.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte ifrågasatt alt man skall ha körkort. Det är riksrevisionsverkel som har ifrågasatt om det finns etl sådant behov. Jag är alltså helt på det klara med att vi måste ha en utbildning för atl kunna framföra bil och att vi måste ha bevis för alt vi har en sådan ulbildning. Men del är inte det frågan gäller. Jag ifrågasätter varför man skall behöva bota när man bevisligen innehar körkort Varför skall man behöva bota i de fall när man sitter i en polisbil tillsammans med polisen som anropar körkortsregistret, och polisen bevisligen får besked om att man har körkort? Det är detta som är så konstigt, och det är dessa böter jag tycker alt vi skulle kunna komma ifrån.

Det blir krångligt för samhället, säger Carl-Wilhelm Lolhigius. Ja, de bestämmelser som nu gäller är verkligen krångliga för samhället. Nu måste man göra en utredning i de fall körkortet inte finns med för atl kunna bedöma om det går att göra undantag från böter eller inte - del är krångligt.

Carl-Wilhelm Lolhigius säger att om man sitter i bilen i badbyxor och blir stoppad av polis, så bör polisen kunna se mellan fingrarna med att man inle har körkortet med sig, och man skall kunna fä hämta sitt

141

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

körkort. Om polisen handlade exakt lika frän fall lill fall, lycker jag att delta vore rimligt. Men så är det inte.

Jag ställde frågan: Vad är del för skillnad om jag kommer från elt politiskt möte eller från elt kommunfullmäkiigesammanträde klädd i kavaj och har mitt körkort liggande i en annan kavaj där hemma och om jag siller i bilen i Iräningsoverall efler att ha varit ute och tränat? Varför är det viktigare alt jag skall ha körkortet med mig när jag sitter i bilen i kavaj? Jag talar nu av egen personlig erfarenhet och vet alltså alt precis detta har hänt, atl del i del ena fallel har utdömts böter men inte i det andra.

Det vore välgörande alt få besked om varför man skall handla på det sättet.

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Vi måsle ha någon form av strafföreläggande när det finns ett beslut om att körkort skall medföras när man kör bil. Om så inte vore fallet skulle det bara medföra atl bilförarna aldrig hade med sig sitt körkort. Däremot skall polisen i lindrigare fall - när man vet vilken bilföraren är och situationen är sådan att det kan förklaras atl bilföraren inle har körkortet med sig - kunna reda upp del hela pä annat sätt. Del är icke så lätt som herr Nyhage försöker framställa saken när del finns en bestämmelse om atl körkort skall medföras.

142

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Man måste ha någon form av strafföreläggande, säger Cari-Wilhelm Lolhigius. För bara några minuter sedan sade Carl-Wilhelm Lolhigius atl om en person sitter i bilen i badbyxor sä behövs det inte något strafföreläggande.

Jag frågar om igen: Varför skall det behövas etl strafföreläggande när bilföraren bevisligen innehar körkort? Vad är det som gör del så viktigt att det finns med just vid körningen, när det i samma ögonblick som man blir stoppad av polisen går alt bevisa att man innehar körkort? Varför skall man då behöva bota? Del är ändå pä det sättet att detta av många människor upplevs som en orättfärdighet, och det är dessa människors talan jag nu försöker föra.

Hen Åkerlind (m):

Herr talman! Jag vill till att börja med inslämma med herr Nyhage när det gäller de frågor han tog upp.

Det är emellertid en annan fråga som behandlas i trafikutskottets betänkande nr 25 och som är utomordentligt viktig och allvarlig. Den gäller förutsättningarna för körkorisåterkallelser. Vi har i åratal väntat på en ändring av de nuvarande bedrövliga förhållandena på detta område.

Med de ändringar som föreslås i propositionen och ulskottsbetänkandet avser man atl uppnå en mer individualiserad och nyanserad bedömning. Det föreslås fastställda ålerkallelsetider och slörre möjligheter att utfärda

varning i stället för att återkalla körkort

Alll detta är bra - del är förbättringar jämfört med lidigare. Men del är alldeles för små förbättringar jämfört med vad vi hade väntat oss.

Det är också myckel bra atl det i 24 S i förslaget till körkortslag sägs att man om synnerliga skäl föreligger kan underlåta att återkalla körkort och i stället utfärda varning. Det är bra atl de möjligheterna kommer att finnas. Del är bara det att lagförslaget fortfarande innehåller alltför mycket av resiriktiviiel. Och det finns fortfarande bestämmelser om att körkortet kan återkallas av orsaker som inte har med trafiken att göra.

Körkort kan t. ex. återkallas om körkortshavaren i annat fall har brutit mol en från trafiksäkerhelssynpunkl väsentlig regel vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn, om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterheishänseende ej bör ha körkort, om del med hänsyn till brottslig gärning kan antagas atl han ej kommer atl respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller om han på grund av sina personliga förhållanden i övrigl ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vad är "personliga förhållanden i övrigt" för någonting? Del har ju inte ett dugg med trafiken alt göra.

Det här förslaget är, som jag nyss sade, ett steg i rätt riktning men ett alldeles för kort steg. Dessutom upprörs jag av vad som står i betänkandet pä s. 16 alt utskottet vill "erinra om att körkortsingripandena ej ulgör straffsanktioner". Med kännedom om hur del går till skulle man kunna säga att det är ungefär som om man säger till den som skall avrättas och slår med repet om halsen: "Det här är inget straff förstår du, vi måste bara skydda oss mot dig."

Aterkallelse av körkort är en åtgärd som enligl min mening skall tillgripas ytterst sparsamt och endasl vid upprepade grova brott mot trafikreglerna. Aterkallelse av körkort är etl orättvist straff därför atl det drabbar så olika. Det drabbar en person som bor i glesbygd och som har dålig tillgång till kollektiva kommunikationer kolossalt hårt och alldeles speciellt hårt om han är beroende av sin bil för att resa till och frän arbelel, vilket många i glesbygden är. Det drabbar hans familj, hans oskyldiga barn, som inte har möjlighel alt komma ut därför att fadern har förioral körkortet och modern kanske inget körkort har. Men det drabbar inte lika hårt i en tätort där man har goda kollektivirafikmöj-ligheter. Del drabbar inte heller lika hårt den som t. ex. har möjlighet att låta andra skjutsa sig som den som inle har de möjligheterna.

Det är alltså ett orättvist straff Och det är ett straff Det är väldigt bra alt propositionen och trafikutskottet föreslår bestämda ålerkallelsetider, spärrtider, och atl del finns möjligheter atl i stället för aterkallelse ta till varning. Jag är bara besviken över att de möjligheterna är så restriktivt utformade.

Jag upprepar än en gång: Aterkallelse av körkort bör ske ytterst sparsamt och endasl vid upprepade grova brott mot trafikreglerna.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Körkortslag

143

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Körkortslag

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara i all anspråkslöshet säga till den senasle talaren atl vi i vårt land måsle ha enhetliga regler.

Jag vill också påminna honom om atl en del av rättsfrågorna kommer au tas upp i samband med behandlingen av en proposition som kommer senare, då vi skall diskutera domstol och kammarrätt.

Hen RANESKOG (c):

Herr talman! Bara några få ord med anledning av molionen 827, där jag och herr Polstam framfört önskemål om atl man i samband med körkortsutbildning också skall lägga in någon form av ulbildning i sjukvård och första hjälp för trafikanter. Del är ell önskemål framställt av människor, som genom sitt yrke eller på grund av andra omständigheter vistas myckel på landsvägarna och ofta får bevittna olyckor och även själva i viss utsträckning drabbas av sådana.

Jag är tacksam för den behandling som trafikutskottet givit vårt yrkande och för meddelandet om all den ulbildning som vi aktualiserat börjat föras in på kursplaner. Frågan är alltså redan lill viss del på gång, och del är ju bra atl viss sjukvårdsutbildning kan komma atl ingå i den primära grundutbildningen för körkort. Men den stora kategorin är ju de som äger körkort sedan gammall, och burman kommer alt behandla denna grupp är än så länge hell ovisst.

Jag vill med dessa ord endast skicka med en hälsning till irafiksäkerhelsverkei om alt del kunde vara önskvärt att även vi som sedan gammall innehar körkort kunde komma i åtnjutande av något slags sjukvårdsutbildning. Denna kategori, den stora delen av dem del gäller, får inte glömmas bort, även om man är inriktad på att skapa bätlre framtida förhållanden i trafiken.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt

Mom. 4

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Mellqvist m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Zachrisson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i betänkandet nr 25 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Mellqvist m. fl.

144

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Zachrisson begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 151

Avstår - 2

Mom. 5-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 9 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:32 med anledning av propositionen 1976/77:119 om veterinär-utbildningen, m. m.

Konstitutionsutskottets betänkande

1976/77:45 med anledning av propositionen 1976/77:63 med förslag till

lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. jämte

motioner

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Reklamskatten

§ 10 Reklamskatten

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1976/77:50 med anledning av motioner om reklamskatten.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:324 av herr Nygren m. fl. (s) och

1976/77:1027 av herr Knutson m. fl. (m), vari hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning av konsekvenserna av reklamskatten för s. k. allmänna nyhetstidningar, dvs. dagspressen.

Utskottet hemslällde

att riksdagen skulle avslå

1. motionen 1976/77:324,

2. motionen 1976/77:1027, i den män motionerna inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört

Hen KNUTSON (m):

Herr talman! För en middagstörstande kammare kan jag som upplysning nämna alt jag inte kommer att begära votering. Däremot kommer jag att yrka bifall till motionen 1027 om reklamskattens negativa konsekvenser för dagspressen.

I motionen har jag och mina medmolionärer erinrat om den häftiga reaktion som uppstod 1971 när den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade fram förslag om en ny och särskild skatt på annonser i

10 Riksdagens protokoll 1976/77:145-146

145

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Reklamskatten

146

pressen. Bl. a. påminde man om pressfriheten och vad dess förutsättningar kräver. Och det var sanneriigen inte bara borgerliga tidningar som reagerade mot detta regeringsförslag. Reaktionen var mycket skarp även från socialdemokratiskt häll i dagspressen. En rad socialdemokratiska tidningar sade bestämt nej lill annonsskatt.

I en skrivelse och i regeringsuppvaktningar framhöll Svenska lidnings-utgivareföreningen alt en skatt av delta slag skulle fä mycket allvarliga konsekvenser för pressen. Tidningsutgivareföreningen - där även socialdemokratiska tidningar ingår - vädjade om atl regeringsförslaget inte skulle realiseras. I riksdagen gick folkpartiet och moderaterna emot regeringsförslaget. Jag nämner detta även som en erinran lill dessa partiers representanter i skatteutskotiel, som nyss behandlat vår motion om an-nonsskaiten.

Den dåvarande regeringen genomdrev emellertid annonsskatten och året därpå genomdrevs en utvidgning av skatten till en allmän reklamskatt Även dä gjorde Svenska tidningsutgivareföreningen sin stämma hörd och vädjade om all annonsskalten skulle avskaffas.

Det blev emellertid en allmän reklamskatt, differentierad lill 6 96 för allmänna nyhetstidningar, dvs. dagspressen i stort, och 10 % för övrig reklam. Ett visst bottenavdrag, motsvarande en annonsintäkt pä 3 milj. kr. per år, infördes samlidigt.

Riksdagens beslut om en allmän reklamskatt var olyckligt, och det blir inte ett dugg bättre av atl det gäll några år sedan det börjat verka. Konsekvenserna har också mycket rikligl påtalats av Tidningsutgivareföreningen. I en skrivelse i samband med en uppvaktning för budgetminister Mundebo den 9 december i fjol påtalade Tidningsutgivareföreningen den allvarliga ekonomiska situation som dagspressen har hamnat i. Man redovisade också någol av den konkurrenssnedvridning som reklamskatten har åstadkommit och som drabbat just dagspressen, alltså den del av pressen som riksdagen har funnit så samhällsangelägen atl riksdagen där går ut med etl par hundra miljoner i huvudsakligen selektivt slöd.

När det inte frän den borgerliga regeringen kom några signaler i budgetpropositionen om en avveckling av annonsskalten återkom Tidningsutgivareföreningen lill regeringen med en skrivelse den 26 janurari i år. Då framlade man äter slarka skäl för ett slopande av denna extra beskattning, som läggs pä tidningarna vid sidan av momsen på annonserna. Självfallet drabbas också allmänheten i sista ledet. Eflertextannonser, dödsannonser och alll annal i annonsväg belastas ju med och av denna skatt.

Oändligt många röster har under dessa år höjts med maningar om alt slopa annons- och reklamskatten. De rösterna har inte bara kommit från pressens och reklammediernas håll. Utbildningsminister Jan-Erik Wikström hör till dem som officiellt har framhållit att annonsskatten bör avskaffas. Det gjorde han bl. a. vid etl möte med Publicistklubben i fjol höstas här i Stockholm. Senare har han också vid etl möte hos

Tidningsutgivareföreningen framhållit som sin mening atl denna skatt bör avvecklas hell.

För statskassan rör det sig om en relativt begränsad summa, drygt etl par hundra miljoner i år. Men för dagspressen rör det sig om en tung marginell börda ovanpå den myckel kostnadsintensiva verksamhet som tidningsutgivning utgör. Jag upprepar att annonserna dessutom är belastade med mervärdeskatt.

Som jag påpekat finns del en rad skäl för att avskaffa reklamskatten, framför allt då den del som drabbar dagspressen. Nyligen kunde vi läsa vad den nye ordföranden i Tidningsutgivareföreningen, chefredaktör Lennart Hirschfeldt i Upsala Nya Tidning, anfört i en TT-intervju som infördes i rätt mänga tidningar, både socialdemokratiska och icke socialdemokratiska. "Annonsskatten bör avskaffas för dagstidningarna", betonade Lennart Hirschfeldt, och han gav övertygande skäl för delta.

I vår motion 1027 framhåller Allan Åkerlind, Sten Svensson i Skara, Rune Rydén och jag att annonsintäkterna är av största betydelse för tidningarnas ekonomi. För dagspressen utgör de två tredjedelar av de totala tidningsintäkterna. Vidare erinrar vi om alt den ekonomiska situationen för dagspressen belystes i 1972 års pressulredning, varvid del framkom atl branschens ekonomi för åren 1973 och 1974 generellt var myckel svag. Någon förbättring har heller inte skett. Tvärtom har den allmänna lönsamhelsnivån ytterligare försämrats mycket påtagligt under de senasle åren.

Nu är det inle heller bara s. k. andralidningar och lågläckningslidningar - som del numera heter- som har problem. En undersökning som Tidningsutgivareföreningen gjort bland de 43 största tidningsföretagen i vårt land visar att 13 av 34 s. k. förstatidningar redovisar negativt resultat efter bokföringsmässiga avskrivningar. Till yttermera visso framgår det av TU-undersökningen att antalet förlustföretag i dagspressen var ännu större, sedan hänsyn lagits till kalkylmässigt avskrivningsbehov. Antalet föriustföretag var då 19 av de 34, alltså mer än hälften.

Sedan dess har kostnadsökningarna under år 1976 ytterligare pressat och försämrat dagspressens ekonomi. Också i år blir det kostnadshöjningar för pressens mycket personalintensiva verksamhel. Ytterligare prishöjningar på abonnemang, lösnummer och annonser tenderar nu att bli prohibitiva.

Någon avsevärd förbättring av situationen för s. k. andralidningar eller lågläckningslidningar torde inte heller kunna utläsas, presstödet till trots. Vad som bidragit till det ekonomiskt allt kärvare lägel torde utan tvivel vara reklamskattens konkurrensmässigt snedvridande effekter. Av den åberopade skrivelsen av den 6 december i fjol från TU framgår bl. a. att den fakliska skattesatsen för dagspressen, sedan bottenavdraget gjorts, uppgår lill i genomsnitt 4,5 96, medan den hårt konkurrerande direktreklamen - den som översvämmar våra brevlådor där hemma - slipper undan med ca 3 96. Det är en rätt väsentlig skillnad. Detta innebär onekligen en diskriminering av dagspressen, som föga rimmar med statsmak-

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Reklamskatten

147

Nr 145

Onsdagen den Ijuni1977

Reklamskatten

temas uttalanden om den stora samhällsbetydelse som just dagspressen har.

Här föreligger det alltså en brist på konkurrensneutralitet, och snedvridningen förstärks onekligen av den höjning av botienavdraget som nyligen beslutats av riksdagen. Från tidigare tre miljoner höjs nu avdraget till sex miljoner, alltså en fördubbling. Klart är att fiertalet veckotidningar, fackpress och populärpress drabbas betydligt mindre av reklamskatten än dagspressen. En tidning som inte utkommer mer än en gång i veckan eller bara med några fä nummer per år har givetvis lägre annonsintäkter och följaktligen lägre produktionskostnader än dagliga tidningar. Eftersom den skattefria intäktssumman på den årliga annonsomsättningen är lika för alla, betalar populärpressen en relativt sett lägre skatt, eller

- när det gäller många tidningar - ingen skatt alls pä sina annonser.
Beräkningar har visat atl den verkliga reklamskatten för populärpressen
som grupp - del är tidningar av alla möjliga slag, kolorerad veckopress
kallas den ju ibland - stannade i fjol vid 3,5-4 96, medan dagspressen
som grupp belastas med drygt 5 96. Efter höjningen av bottenavdraget,
som nyligen beslutades av riksdagen, torde den verkliga skattesatsen
stanna vid någon enstaka procent för populärpressen.

Detta faktum och det förhållandet att dagspressens ekonomiska problem uppenbariigen växer i omfattning visar behovet av åtgärder i koslnadssänkande riktning för just dagspressen. Det kan även konstateras att den tilltagande floran av gratisspridda annonsblad, som också är föremål för behandling i skatteutskottets betänkande, ytterligare försämrar dagspressens situation, vilket inte minst framhållits av Svenska journalistförbundet.

Herr talman! Skatteutskottet har dessvärre avstyrkt vår motion 1027. Utskottet grundar sitt avstyrkande pä elt antagande, nämligen alt vi motionärer vill befria dagspressen från annonsskalt Vad vi begärt i motionen, och det är ju delta man i första hand måste hälla sig lill, är en utredning om konsekvenserna av reklamskatten för dagspressen, eller

- som det heter - allmänna nyhetstidningar. Det förefaller som om ut
skottet är så helt på det klara med att en utredning skulle visa att det
är nödvändigt att slopa annonsskatten att utskottet för den skull inle
ens kan gå med på en utredning. Insikten finns alltså hos utskottet,
men man vill inle la konsekvenserna.

Detta, herr talman, finner jag anmärkningsvärt. Jag ber alt få yrka bifall lill molionen 1027. En begäran om en utredning om reklamskattens negativa konsekvenser för dagspressen bör kunna anses rimlig och bör även kunna tillstyrkas av socialdemokratiska ledamöter. Fråga partivännerna i A-pressen!

148

I detta anförande instämde herrar Svensson i Skara (m) och Rydén (m).

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Man kan anlägga två synsätt på de frågor som vi nu diskuterar. Man kan se annonsskatten och för övrigt hela reklamskatten som en isolerad fråga, som en skatt bland alla andra, och försöka få till stånd konkurrensneutralitet mellan olika typer av företag och mellan olika sorters reklam. Men del riktiga - och till den slutsatsen har utskottet kommit - är väl ändå alt se denna form av skatt i samband med pressstödet. Syftet för skattens genomförande en gång i tiden var ju att skaffa resurser för att kunna ge ett effektivt presstöd. Skatten som sådan -och som den senare utformades - betraktades ju också som en form av utjämning mellan olika typer av tidningar och ingick därför indirekt också som något slags åtgärd i den tidningspolitik som skulle föras.

Det är självklart att ett avskaffande av annonsskatten skulle gynna tidningarna väldigt mycket, om man ser tidningarna som grupp. Ett sådant avskaffande av skatten skulle dock i första hand gynna de stora tidningarna eller de tidningar som har många annonser, medan de mindre tidningarna knappast skulle få någon ytteriigare hjälp alls. Genom en konstruktion med ett skattefritt grundbelopp - vilkel herr Knutson har redogjort för - där skatten på de första sex miljonerna i annonsintäkter per år inte behöver inlevereras betalar små tidningar och sådana som har lilen annonsvolym knappast någon annonsskalt alls.

När jag säger att ett slopande av annonsskalten skulle betyda mycket pengar för tidningarna som grupp, så utgår jag från ett antagande att priserna på annonserna skulle höjas med det belopp varmed skallen sänks, även om della i princip är felaktigt. En skatt som ullas av allmänheten bör ju om den slopas komma allmänheten till godo, men den principen är ju redan bruten beträffande det fria bottenbeloppet

Skatteutskoltet anser för sin del att det inte är möjligt att minska statens skatteinkomster med något hundratal milj. kr., kanske något mera, och samtidigt ha kvar presstödet, som kostar ca 200 milj. kr. Den radikalaste lösningen, alltså att helt slopa skatten, avvisas således av utskottet av statsfinansiella skäl. Utskottet är dock medvetet om att reglerna för presstöd i vissa lägen kan få icke avsedda effekter. Delta gäller kanske i hög grad också den speciella utjämning som annonsskatten utgör. Jag tycker att även herr Knutson har visat att det är pä detta sätt.

Då utskottet ändå inte har velat gå med på motionärernas krav på en särskild utredning av konsekvenserna för dagspressen av reklamskatten, beror detta på atl utskottet anser att etl forum för dessa frågor redan finns. Skatteutskottet åberopar härvidlag konstitutionsutskottet, som har menat att den verksamma presstödsnämnden kan ingripa och t. o. m. prioritera de frågor som nu behandlas.

Ett enigt skatteutskott anser att presstödsnämnden inte bara kan utreda de förhållanden som herr Knutson har pekat på utan också kan föreslå de ändringar som nämnden anser motiverade. Detta gäller inte bara de direkta slödfrågorna utan också den del av reklamskatten som drabbar pressen.

Nr 145

Onsdagen den 1 juni 1977

Reklamskatten

149

Nr 145

Onsdagen den Ijuni 1977

Reklamskatten

Herr talman! Med del sagda ber jag atl få yrka bifall till skatieutskoitels hemställan.

Herr KNUTSON (m):

Herr lalman! Del är fortfarande bara en utredning om reklamskattens negativa konsekvenser som vi begär. Skatteutskottets ordförande utgår från atl ett slopande av skatten genast skulle tas igen av tidningarna genom en höjning av annonspriset. Det är någonting som varken jag eller andra inom pressen tror. Konkurrenssituationen är myckel hård, och det finns inte så särskilt stort utrymme att lägga på någonting som motsvarar annonsskalten. I stället kan man tala om att behovet är desto större att täcka de förluster som mänga tidningar redan är drabbade av.

Jag upprepar vad jag anförde lidigare, nämligen alt den undersökning som Tidningsutgivareföreningen - det är ju en objektiv organisation även för socialdemokraliska tidningar - gjorde 1975 visade atl 13 av 34 s. k. förstatidningar redovisar negativi resultat efter bokföringsmässig avskrivning.

Herr talman! Även mycket stora dagstidningar i vårt land går med förlust. Svenska Dagbladet är ett exempel. Denna tidning får presstöd men det räcker ändå inte till. Tidningen Arbetet, som är en stor tidning, går heller inte ihop. Jag liksom kanske många andra ledamöter av denna kammare är medveten om att även en ännu större dagstidning går med föriusl.

Det är alltså en ytteriigt pressad situation för denna verksamhetsgren i vårt land som anses sä angelägen för samhället att staten genom riksdagens beslul går ut med selektiva stödåtgärder.

150

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1027 av herr Knutson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

På förslag av herr förste vice talmannen beslöts all kammarens fortsatta överläggningar skulle uppskjutas till kl. 19.30.

§ 11 Anmäldes och bordlades Förslag

1976/77:20 Riksdagens revisorers skrivelse angående ärendebalanserna vid kammarrätterna

§ 12 Anmäldes och bordlades Nr 145

Trafikutskottets betänkande Onsdagen den

1976/77:26 med anledning av propositionen 1976/77:146 om vissa sjö- Ijuni 1977

fartsfrågor jämte motioner ------------

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:35 med anledning av propositionen 1976/77:118 om ulvidgning av den svenska fiskezonen jämte motion

Näringsutskottets beiänkanden

1976/77:49 med anledning av propositionen 1976/77:110 om ändring i lagen (1971:112) om förbud mol oskäliga avlalsvillkor (avlalsvillkors-lagen), m. m. jämle molioner

1976/77:50 med anledning av proposilionen 1976/77:112 om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionalrörelse jämte motion

1976/77:51 med anledning av motion om en översyn av lagen om understödsföreningar

1976/77:52 med anledning av motion om lagsliftning mot könsdiskriminerande reklam

1976/77:53 med anledning av proposilionen 1976/77:139 om vissa varvsfrågor jämle molioner

§ 13 Anmäldes och bordlades Motioner

1976/77:1679 av herrar Göransson och Sörenson 1976/77:1680 av herr Svensson i Skara m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:155 om ändrai huvudmannaskap för vissa av de tvälterier som drivs av förenade fabriksverken

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 18.07.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert