Riksdagens protokoll 1976/77:144 Tisdagen den 31 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:144

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:144

Tisdagen den 31 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av herr andre vice lalmannen.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Sjukvårdsutbildning för ambulans-JÖrare

§ 1 Sjukvårdsutbildning för ambulansförare

Föredrogs socialutskottets belänkande 1976/77:33 med anledning av molioner om viss medicinalpersonal m. m.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr lalman! Med anledning av motionen 1976/77:361 angående sjuk-vårdsulbildning för ambulansförare vill jag något kommentera denna vikliga fråga.

Yrkandet innebär atl all ambulanspersonal bör genomgå godkänd grundutbildning och alt denna ulbildning även skall komma vikarier lill godo samt all sjukvårdshuvudmännen upprättar en tidsplan för grundutbildning för redan anställd ambulanspersonal och atl all ambulanspersonal borde bli medicinalpersonal.

Trots att frågan om utbildning av ambulanspersonal i många år varit föremål för intresse och även aktualiserats i riksdagen vid flera tillfällen har någon obligatorisk utbildningsplan ännu ej framlagts. Ej heller finns några riktlinjer för vilken utbildning som skall krävas av de ambulans-och sjuktransportfordonsförare av vilka landstingen köper tjänster.

Enligt 3 S tredje stycket sjukvårdslagen skall landstingskommun eller kommun som inte lillhör landstingskommun tillse atl en ändamålsenlig organisation för sjuktransporter finns inom sjukvårdsområdet

Huvudansvaret åvilar alltså ytterst sjukvårdshuvudmannen - att man har etl ambulansväsende som fungerar bra - och med del också ansvaret att se lill atl personalen har en adekvat utbildning för sina uppgifter både trafik- och sjukvårdsmässigt

Del stora problemet är att långt ifrån alla sjukvårdsområden har en egen ambulansorganisation där ambulanserna är sjukhusanknutna. Betydligt vanligare är tvärtom atl sjukhustransporlverksamheien för sjukvårdshuvudmannens räkning hell eller delvis ombesörjs av del kommunala brandväsendel, av taxi eller av enskilda företag.

Någon omfattande undersökning av ambulansväsendets struktur har inte gjorts. Socialstyrelsen har dock insamlat vissa kvantitativa uppgifter om sjuktransporlväsendel avseende verksamhetsåret 1974. Av totalt 608 ambulanser i drift var ungefär 170 - eller 28 % - sjukhusanknutna och således inordnade i sjukvårdshuvudmannens vårdapparat medan ålerslående 72 96 "hyrdes in" från brandväsende, taxi eller enskilda förelag.

131

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Sjukvårdsutbildning för ambulansförare

132

Någon slörre förändring av dessa siffror har kanske inte skett lill dags dato, men eftersom någon statistik senare än den redovisade ej kunnal inhämtas, vill jag låta detta vara ell antagande. Om sjukvårdshuvudmannen hade all ambulansverksamhel sjukhusanknulen vore del kanhända enklare och lättare att ställa samma krav på ambulanspersonalens sjukvårdsutbildning som pä övrig sjukvårdspersonals ulbildning och vidareutbildning. När del gäller trafikkunskaper och krav på trafikutbildning av ambulansförare har jag inhämtat följande uppgifter.

För framförande av ambulans krävs körkort av lägst klass B, dvs. vanligt bilkörkort. Förare med sådant körkort får framföra ambulans även under utryckning. Skulle ambulansföraren i del enskilda fallel vara anställd vid ell taxi- eller räddningsföretag och köra en ambulans som lillhör företaget, krävs dock förutom körkort av klass B även trafikkort.

Frågor rörande körulbildning av ambulansförare har behandlats i den av trafiksäkerhetsverket sammanställda ulredningen Utryckningsfordon - utbildning av förare. Denna utredning överlämnades till Kungl. Maj:l i slutet av  1972.

Utredningsförslaget kunde emellertid inte godtas av Landstingsförbundet, som föreslogs bli huvudman för verksamheten. Detta har inneburit atl inga konkrela åtgärder företagits med anledning av förslaget. Vid årsskiftet 1974-1975 logs dock vissa kontakter mellan bl. a. socialstyrelsen, irafiksäkerhelsverkei och Landstingsförbundet.

Regeringen beslöt i februari 1976 all uppdra åt socialstyrelsen atl inkomma med förslag till kompetenskrav för personal som skall användas lill ambulanstjänsl samt all söka lösa frågan om en enhetlig ambulans-förarutbildning. Något förslag från socialstyrelsen har ännu inte presenterats men väntas bli framlagt under sommaren eller hösten  1977.

Statsrådet Troedsson har den 18 november 1976 som svar på en fråga om sjukvärdsulbildning för ambulansförare i denna kammare redogjort för socialstyrelsens utredningsuppdrag och anfört att hon räknar med all sedan socialstyrelsen lagt fram förslag i ämnet åtgärder därefter snarast skall kunna vidtas för alt förbättra situationen.

Vad beträffar organisationen på lång sikt av ambulansväsendet aviserar statsrådet etl överförande av ambulanserna till sjukhusen med personalen inlemmad i sjukvårdsorganisationen. När del gäller vilka som skall betraktas som medicinalpersonal hänvisar statsrådet till medicinalansvarskommittén. Kan man på läng sikt få den lösningen av ambulansväsendets organisation, är del givelvis del bästa. Men under den långa tid som återstår lill dess måsle något genomgripande "göras ät den katastrofala situation som nu råder.

Som anförts i motionen har t. ex. samtliga länder i Skandinavien med undanlag av Sverige lakar- och sjuksköterskebemannade ambulanser för omhändertagande av alla slag av akutfall. Liksom de nordiska grannländerna borde Sverige ha någon lakar- och sjuksköierskebemannad ambulans för testning av bilar och medicinsk utrustning.

Förutom  läkarambulanser använder man  sig  i  vissa  länder av  i

akutsjukvård specialutbildad ambulanspersonal. Imponerande organisationer med räddningshelikoptrar har byggts upp i exempelvis Västtyskland, där man har 16 stationer med myckel hög beredskap. Även Danmark och Norge har sädana räddningshelikoptrar med läkare och sjuksköterskor.

Ambulanssjukvården är en svår form av sjukvård son i många avseenden skiljer sig från sjukvårdsinsatsen på sjukhusels akutmottagning. Atl exempelvis i mörker och regn la hand om trafikskadade personer som sitter fastklämda är en myckel svår uppgift.

Varje ambulansslation borde ha konsullläkare med skyldighet att organisera ambulanssjukvården och ambulanspersonalens ulbildning. De länder som ligger före Sverige i fråga om transportmedicin har bedömt denna insats som myckel viktig, och de har kunnat rädda många människoliv genom en snabb och medicinskt sakkunnig behandling ute pä olycksplatsen och i ambulansen.

I Sverige lägger vi i dag våra läropengar i människoliv. Gränsen för kvalificerad sjukvård går i dag vid akutmottagningens dörr, och genom alt huvudmannen för sjukvården hyr in så stor del av sina ambulans-transporter och en så blygsam del som ca 30 96 är sjukhusanknulen finns det ingen samlad bild av hur dålig utbildningen i sjukvård är hos ambulansförarna. Det måste också vara svårt för ambulanspersonal att stå inför uppgiften atl rädda liv och vidla förebyggande åtgärder, när man ofta inte ens har fått en blygsam ulbildning för att klara denna uppgift.

Problemen är många och svårlösta. Tekniskt, medicinskt och ekonomiskl finns stora och svåra hinder. Utskottet framhåller att ambulanspersonalens ulbildning är viktig. Likaså är del viktigt all ambulanserna är lämpligt utformade och utrustade men också atl centrala, statliga organ utarbetar rikllinjer och normer för verksamheten, så alt sjukvårdshuvudmännen har något att arbeta efter i denna viktiga fråga.

Utskottet framhåller också atl man inväntar utredningsförslag och alt de frågor som las upp i molionen är under arbete. Därmed avstyrker man molionen.

Jag anser dock atl frågan är av så stor vikt för den enskilda människan som drabbas av olycksfall eller svår sjukdom alt den kräver en så snar lösning som möjligt. Hur mänga människoliv skall fä spillas innan vi inser hur viktig denna första sjukvärdande insats är? Hur många måste sä alt säga i onödan dö på våra vägar och i ambulanserna pä grund av all personalen saknar ulbildning för sina arbetsuppgifter?

För den del av ambulansverksamhelen som är sjukhusanknulen bör man redan nu vid nybesättning av tjänster kunna anställa sjukvårdspersonal.

Den trafikutbildning som krävs är, enligl vad jag tidigare redovisat, endast utbildning för körkort klass B, dvs. vanligt personbilskörkort. Vill man bygga på denna trafikutbildning kan man tydligen klara delta på fyra dagar, om man väljer en ulbildning i ambulanskörning som Malmöhus läns landsting anordnar. Den omfattar en dag med teori och där-

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Sjukvårdsutbildning för ambulans-JÖrare

133

Nr 144               efter tre dagar med träning i bl. a. nödmanövrering, landsvägs- och täi-

Tisdaeen den      ortskörning samt körteknik vid transport av svan skadad.

31 mai 1977           °''' "' medmotionär kommer med intresse atl ta del av vad

__ .__________    utredningen lägger fram för förslag angående de yrkanden som vär motion

Sjukvårdsutbildning   innefattar. Vi kommer givetvis också all arbeta vidare för att få igenom för ambulansförare   våra förslag, om de ej blir tillgodosedda.

Jag vill sluta milt anförande med en förhoppning om alt statsrådet Troedsson i del fortsatta arbetet för alt förbättra hälso- och sjukvården inte glömmer bort denna för mänga människor i vårt land oerhört viktiga fråga. I del här sammanhanget har det inte hänt någonting på åtskilliga år. Det är inle tillräckligt med långsikliga program. Del måsle vara möjligt för socialstyrelsen att ge klara direktiv angående kompetenskrav och utbildningskrav och därmed också att under en övergångstid lämna nödvändiga dispenser för sjukvårdshuvudmännen-landstingen.

Herr lalman! Jag vill inle framställa något särskill yrkande, utan nöjer mig med utskottets skrivning och detta anförande.

134

Hen LARSSON i Oskevik (c):

Herr lalman! En ändamålsenlig ambulansorganisalion är givetvis av stor betydelse för sjukvårdens effektivitet, och atl det för framliden behövs vissa minimibestämmelser för utbildningen av ambulanspersonal är vi väl överens om.

Fru Håkansson säger alt på del här området har det inle hänt någol på flera år, men det är kanske ändå en liten överdrift. Efter vad jag har erfarit pågår del inom prakliskl lägel alla sjukvårdsområden en fortlöpande utveckling av ambulansverksamhelen, som tar sig uttryck i utbildning av ambulanspersonal såväl närdet gäller att köra ambulans som när del gäller alt ta hand om sjuka och skadade personer. Men att vi behöver en förbättrad utbildning kan vi vara helt överens om.

Utskottet har, som jag ser det, behandlat den här frågan mycket seriöst och bedömer den givetvis som viktig. Vi har emellertid pekat på de utredningar som pågår och som också fru Håkansson nämnde. För det första skall ju medicinalansvarskommittén i sitt arbele beakta frågor om sambandel mellan behörighets- och ulbildningskrav samt ansvarsfrågor för personal inom hälso- och sjukvärden. För del andra har regeringen den 26 februari 1976 uppdragit ål socialstyrelsen atl, efler samråd med statens trafiksäkerhetsverk, skolöverstyrelsen. Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet, dels utreda frågan om ambulanspersonal-utbildningens innehåll och omfattning, dels inkomma med förslag lill kompetenskrav i fråga om personal som skall användas till ambulanstjänsl samt lill erforderliga övergångsbestämmelser och dispensregler för innehavare av sådan tjänst Socialstyrelsen beräknas kunna lägga fram förslag i del ämnet under sommaren 1977, alltså den sommar som nu har påbörjats.

Vidare säger utskottet angående bemanningen av ambulanserna: "Utskollel utgår också från att frågor om hur ambulanser i framtiden skall

bemannas med sjukvårdskunnig personal skall beröras i det utredningsarbete om bl. a. sjukvärdens framtida personalstruktur, som skall utföras av en nyligen tillsatt kommitté med uppdrag alt utreda vissa frågor om sjukvärdens inre organisation."

Alla de frågor som fru Håkansson har berört i sitt anförande och som upptagils i motionen är alltså under utredning, och jag hoppas liksom fru Håkansson att utredningsresultaten snart skall kunna göra det möjligt all beslul fattas i ärendet.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Fru HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Jag klandrar givelvis inte utskottsskrivningen. Jag ville bara med milt anförande understryka vikten av den här frågan, och utskottet har ju också behandlat motionen seriöst.

Atl jag sade att det inte har hänt så mycket på flera är är i alla fall ganska riktigt, för ungefär hälften av ambulanspersonalen saknar helt ulbildning, och den utbildning många har är myckel kort och av ringa omfattning. Och eftersom det är så svåra förhållanden som personalen skall arbeta under är det ytterst viktigt alt man får en bättre utbildad personal i ambulanserna och alt man också får kompetenskraven klara.

Det är givet att socialstyrelsen inte bara kan väja för Landstingsförbundets och landslingens åsikter att landslingen inte kan åta sig huvudmannaskapet, för det bör vara lättare att få fram klara regler för en bättre utbildning av personalen om man på landstingshåll är huvudman för hela ambulansväsendet.

Jag kommer, som jag sagt i mitt anförande, atl med intresse följa frågan. Jag hoppas på en mycket snar lösning av de här problemen.

Statsrådet Troedsson har som svar på en fråga i del här ämnet i november, som jag också anförde, använt uttrycket "på mycket lång sikt". Vad "på myckel lång sikt" kan innebära vet vi ju inle rikligl. Jag vill bara tala om, att frågan är av så stor vikt att vi kan inie nöja oss med della, ulan vi måste ha bestämmelser från socialstyrelsen och sedan etl dispensförfarande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 2 Kulturprogram för handikappade, m. m.

Föredrogs

kulturutskottets belänkande 1976/77:44 med anledning av propositionen 1976/77:87 om insalser för handikappades kulturella verksamhet jämte molioner, såvitt proposilionen och molionerna hänvisals lill kul-luruiskoilei, samt propositionen 1976/77:100 i vad avser bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. jämle motion och

135

Nr 144                  socialutskottets betänkande 1976/77:28 med anledning av propositio-

Tisdagen den       "" 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet,

31 maj 1977        såvai propositionen hänvisats till socialutskotlet, jämle motioner.

Kulturprogram JÖr        Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

handikappade,        Kulturutskoltets betänkande nr 44 och socialutskottets belänkande nr

m. m.                 28 debatteras i elt sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa

beiänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

I det följande redovisas endasl det betänkande, vid vilket under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Kulturutskottets betänkande nr 44

I budgetpropositionen (proposilionen 1976/77:100 bilaga 12) hade regeringen under punkten B 3 (s. 21-23) föreslagit riksdagen att

1.   godkänna de rikllinjer för ändrade regler om bidrag till kulturprogram inom föreningslivet som förordats i proposilionen  1976/77:100,

2.   lill Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 15 300 000 kr.

Vidare hade i budgetpropositionen under punklen B 6 (s. 31-32) medel beräknats lill Bidrag till de handikappades kulturella verksamhel.

Därefter hade regeringen i propositionen 1976/77:87 (utbildningsdepartementet) såvitt propositionen hänvisats lill kulturutskoltet föreslagit riksdagen all

dels till Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 425 000 kr.,

dels lill Bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln med ändring av vad som föreslagils i proposilionen 1976/77:100 anvisa etl anslag av 15 665 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:1132 av herr Nordstrandh m.fl. (m).

136

dels de med anledning av propositionen 1976/77:87 väckta molionerna 1976/77:1455 av herr Börjesson i Falköping (c), såvitt här var i fråga

(yrkandena 3 och 4),

1976/77:1464 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), vari yrkats atl

riksdagen beslutade uttala

1.    all bidragen för pedagogisk verksamhel bland handikappade, till studiekonsulenier inom studieförbunden samt lolkverksamhel borde fördelas lill studieförbunden på grundval av lill dem anslutna/samarbetande handikappförbund,

2.    all bidragen lill kulturprogram bland handikappade av Förmedlingsbyrån för kulturprogram borde fördelas direkl till handikapporganisationerna.

1976/77:1466 av herrar Svartberg (s) och Nilsson i Visby (s) samt 1976/77:1467 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen hos regeringen hemslällde om en skyndsam utredning med syfte att utarbeta förslag lill statliga bidrag med bestämmelser för kommunernas åtgärder för de handikappades kulturella verksamhet, varvid även färdtjänsten borde behandlas i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

1.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1455, yrkande 3, om utbildning av lallolkar,

2.    atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1467 om utredning av statlig bidragsgivning och beslämmelser för kommunernas åtgärder för handikappades kulturella verksamhel m. m.,

3.    atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1455, yrkande 4, om viss avialsreglering av Sveriges Radios ansvar,

4.    atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1466 om inrättande av en produktionsenhet för lallidningar,

5.    att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1464, yrkande 1, om ell uttalande angående fördelningen av bidrag lill pedagogisk verksamhel bland handikappade m. m.,

6.    atl riksdagen till Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade elt anslag av  14 425 000 kr.,

7.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1464, yrkande 2, om ell uttalande angående fördelningen av bidrag lill kulturprogram för handikappade,

8.    all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1132 om fördelningen av bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet,

9.    att riksdagen godkände de riktlinjer för ändrade regler om bidrag till kulturprogram inom föreningslivet som förordals i propositionen 1976/77:100,

10.   all riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 och
med bifall lill proposilionen 1976/77:87 till Bidrag lill kulturprogram inom
föreningslivet m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln
anvisade elt anslag av  15 665 000 kr.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Följande två reservationer hade avgivils av herrar Andersson i Lycksele, Leander, Green, Sörenson och Bladh, fru Rönnung samt herr Klöver (samtliga s):

I. belräffande fördelningen av medel ur anslagsposten Kulturprogram för handikappade, vari reservanterna anselt alt utskollel under 7 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:1464, yrkande 2, som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av bidrag lill kulturprogram för handikappade.

137

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram för handikappade, m. m.

138

2. beträffande fördelningen av medel ur anslagsposten Kulturprogram inom föreningslivet, vari reservanterna anselt alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Etl av de viktigaste inslagen i samhällets kulturpolitik måste vara att se lill atl kultur blir något som når och angår många fler. Kulturkonsumiion och kullurskapande är en källa lill glädje, inspiration och gemenskap. Sä mänga människor kan vittna om della, att. det blivit en uttalad strävan för kulturpolitiken atl samhället på olika sätt skall underlätta och medverka till alt nya grupper upptäcker vad kulturlivet kan ge.

En grupp som måste ägnas särskild uppmärksamhet är människor med handikapp. Del beslut riksdagen i dag kommer alt fatta på grundval av proposition nr 87 och kultur- och socialutskottets beiänkanden utgör etl viktigt led i delta arbele.

Del beslul som kommer alt fattas här i dag innebär en kraftig ökning av resurserna för olika former av kulturell verksamhet bland handikappade. Beslutet innebär också ett ställningstagande till den principiella grunden för insatser på handikappområdet. Från att tidigare ha sett handikapp som något som var knutet till den enskilde individen ser vi nu alllmer handikappet som en fråga om förhällandet mellan individen och omgivningen. Handikapp är en fråga om människors skillnader i möjligheter.

Handikappade människors situation måste förbättras främsl genom anpassning av samhället och inte i första hand genom åtgärder som är relaterade till den enskilde. Målet för handikappolitiken måste vara att göra samhället tillgängligt för alla, att ge alla människor möjligheter atl della i samhällsgemenskapen och atl leva på elt sätt som så långt som möjligt är likvärdigt med andras. För detta krävs alt de handikappades erfarenheter tas lill vara. Vi måste bli mer medvetna om att människor med handikapp har erfarenheter som är absolut nödvändiga i vårt fortsatta arbele med atl skapa ell bätlre samhälle.

En mer medveten handikappolitik och en ny attityd gentemot människor med handikapp ställer också krav på samtliga i samhället. Vi måste alla lära oss atl bättre förstå handikappades problem. Handikappolitiken är en fråga om solidaritet som följaktligen berör alla och inte bara dem som på grund av skador eller sjukdom har en funklionsbegränsning.

De problem som människor med handikapp ställs inför måste behandlas i sill sakliga sammanhang och inle ges en särbehandling. Handikappades situation i utbildningshänseende måste tas upp när reformer görs inom undervisningsväsendet, handikappades transportmöjligheter måsle ses tillsammans med trafikplaneringen i stort. Handikappaspekten måste redan från början tas med i de bedömningar som görs och de beslul som fattas och inte föras in i etl senare sammanhang i särskild ordning.

En viktig del i del synsätt jag här talat om är principerna för finansiering av åtgärder som behövs för alt en handikappad skall kunna ta del i en verksamhel. Vi skrev i propositionen att finansieringen först och främsl måste utformas pä etl sådant säll atl förutsättningar skapas för atl tillgodose handikappades behov. Inom varje område bör man försöka till-lämpa principen atl åtgärderna skall finansieras som verksamheten i övrigl. Delta är ell uttryck för den normalisering som vi strävar efter för människor med handikapp. De skall kunna leva med samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som andra. Del kan också uttryckas på del sätt som en företrädare för handikapprörelsen gjorde för en tid sedan: "Sluta upp alt betrakta oss handikappade som främmande varelser med alldeles speciella behov. Våra krav är desamma som dina. Det är jusl det som är vårt problem. På grund av värt handikapp kan många av oss inte tillfredsställa de mest elementära problem som du tillfredsställer varje dag, ja, varje ögonblick."

Självfallet kan det inte bli fråga om ett ja eller nej lill denna princip för finansiering av handikappinsatser. I mänga fall blir del troligen fråga om etl val mellan principen och en strävan alt snabbt uppnå resultat för handikappade. I den situationen bör det vara självklart alt de handikappades situation kommer i första hand. Styrkan med principen är atl det är en riktningsgivare som gäller för handikappolitiken i stort.

En mycket positiv faktor i arbetet med de förslag kammaren nu skall la ställning lill har »'arit del nära och förtroendefulla samarbetet med handikapporganisationerna. En särskild referensgrupp följde fortlöpande arbetet i departementet. De synpunkter som framkom vid dessa kontakter kom i hög grad att påverka propositionens innehåll.

Vid den avslutande överiäggningen med företrädarna för handikapprörelsen konstaterades all proposilionen inie ulgör någon slutpunkt för arbetet med atl förbättra de handikappades situation. Pä sin höjd kan de nu aktuella förslagen ses som slutet på början, som en plattform för fortsatta insatser. Dessa insatser måste spänna över hela samhällsområdet

Insatserna som avser nästa år tar i alll väsentligt upp de synskadades och hörselskadades problem i kulluriivel, och jag vill här endast peka på några synpunkter.

Litteraturförsörjningen för synskadade i form av talböcker och punki-skriftsböcker får etl ordentligt lyft. Den biblioteksverksamhet som Synskadades riksförbund svarar för får 10 milj. kr. alt röra sig med under nästa budgetär. Det innebär alt den statliga satsningen på della område överstiger del samlade statliga lilteralurstödel.

När det gäller döva och hörselskadade görs en klar markering av teckenspråkets ställning i undervisningen. Resurserna för ulbildning av leck-enspråkstolkar ökar kraftigt Ett annat viktigt förslag är den teaterensemble för teckenspråk, mim och pantomim som kommer alt verka inom Riksteatern fr. o. m. nästa budgetår. Jag vill särskilt peka på atl en teaterensemble av det här slaget är ett fint exempel på hur vi kan utveckla konstnärliga uttrycksformer som är särskilt lämpade för handikappade

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram för handikappade, m. m.

139

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

och som samtidigt kan vara lill glädje för andra.

På en rad punkter innebär proposilionen en start för nya insalser, och jag vill som exempel nämna de försöksverksamheter med utgivning av dagstidning i laltidningsform samt med lättläst tidningslexl som kommer att inledas. Vidare kan nämnas försöket med utgivning av böcker i punktskrift för försäljning till synskadade. Utbildningen av tolkar för döva och dövblinda kommer att ses över. Utgivningen av lättlästa böcker för läsovana och läshandikappade får kraftigt ökade resurser. Erfarenheterna av den ökade utgivningen bör kunna ligga lill grund för framtida ställningstaganden till formerna för stöd. Frågan om ett särskilt stöd till utgivning av böcker med stor stil kommer atl prövas i samband med ställningstagandet lill utformningen av del framlida litteraturstödet

En annan viktig fråga som blir aktuell inom den närmaste tiden är Sveriges Radios verksamhel. Jag skall inle föregripa remissbehandling och beredning av radioutredningen men vill framhålla all jag ser Sveriges Radios verksamhet för handikappade som ett viktigt momeni när slällning skall tas lill riktlinjerna för den framlida rundradioverksamheten.

I del fortsatta arbetet kommer givetvis de handikappades egna organisationer all inta en central roll. Inom organisationerna finns en unik kunskap samlad om olika gruppers situation, problem och behov. Denna kunskap är nödvändig för berörda samhällsorgan i del fortsalla reformarbetet Handikapporganisationernas roll som opinionsbildare och pådrivare är således självklar. Erfarenheterna från andra områden visar dock alt del är en stor tillgång om även andra grupper än de närmast berörda kan engageras i opinionsbildningen. Handikappolitiska insatser är i större ulsträckning än mycket annat en fråga om solidaritet, och det är därför viktigt all andra folkrörelser och organisationer intresserar sig för och tar sig an de problem människor med handikapp har. Det är en gemensam uppgifi för alla alt se lill att samhället blir format också utifrån handikappades önskemål och behov.

140

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Del belänkande frän kulturutskottet som behandlas i dag handlar om möjligheterna för handikappade människor alt tillgodogöra sig kullurutbudei i samhället Det bygger pä proposition nr 87 och innebär ell fullföljande av de rikllinjer som dragits upp av den socialdemokraliska regeringen, och samtliga partier är eniga om den salsning som här görs.

Vad man skulle vilja påpeka är möjligen atl del i kommande propositioner bör satsas bredare, så all fler grupper blir tillgodosedda.

Jag känner också behov av atl uttrycka den förhoppningen, atl denna salsning inte blir en engångsföreteelse. Förhoppningar har nu väckts inom handikapprörelsen, och man lägger förstås upp den kommande verksamheten med denna utgångspunkt Det får därför inle sedan bli slagnation.

Vi är alltså överens i slorl inom samtliga partier, men vi har frän

den socialdemokraliska gruppen i utskottet ändå reserverat oss pä tvä punkter. Del gäller fördelningen av medel ur anslagsposten Kulturprogram för handikappade. Vi har lagt fram en motion i della ärende, där vi framhållit

"all handikapprörelsen skall betraktas som en för del svenska samhället betydelsefull folkrörelse,

atl handikapprörelsens självständighet och integritet skall garanteras,

atl handikapprörelsens legitima intressen all inom sina organisationer försöka samla alla handikappade skall respekteras,

att handikapprörelsens ställning som den mesl representativa företrädaren för alla handikappade skall erkännas."

Vi vidhåller denna uppfattning, men utskoltels majoritet har inte velat gä med på vår skrivning. Det är litet förvånande, Kr båda statsråden - såväl herr Wikström som fru Troedsson - har i myckel slarka ordalag strukit under handikapporganisationernas betydelse och självständighet samt deras roll som folkrörelse.

Jag skall ciiera bara ett par korta stycken ur propositionen för alt belysa della:

"Under beredningen av handikapputredningens förslag har konlakler fortlöpande förekommit med företrädare för handikapporganisationerna. Syftet har varit all ge en sådan form ål de konkrela förslag som handikapputredningen har lagt fram all de på bästa sätt tillgodoser berörda gruppers önskemål. Organisationernas företrädare har också förklarat sig biträda de förslag som i del följande kommer all redovisas. De har samtidigl uttalat att förslagen utgör vikliga steg för all göra kulturlivet tillgängligt för handikappade. Jag finner det mycket glädjande all arbelel har kunnat bedrivas på detta säll i samråd med handikapprörelsen."

Herr Wikström säger vidare i propositionen:

"Bidraget ulgör också en viktig stimulans till kurs- och mölesverk-samheten bland handikappade inte minst inom deras egna organisationer."

Fru Troedsson gör följande uttalande:

"Handikappades egna organisationer har varit en viktig förutsättning för samhällets ökade insalser på handikappområdet. Genom sin mångskiftande struktur finns inom handikapprörelsen en unik kunskap samlad om skilda handikappgruppers situation, problem och behov."

Det anmärkningsvärda är, all man sedan inle alls fullföljer dessa tankegångar i praktiken. Såväl HCK som DHR har yttrat sig i den här frågan och sagt ifrån alt de anser all handikapporganisationerna själva skall ha ell avgörande inflytande över bidragets användning. Men detta förtroende vill utskotlsmajorilelen inte ge dem. Del är en omyndighetsförklaring, och det stämmer inte alls med vad de borgeriiga statsråden säger i sin proposition.

I motionen 1132 av herr Nordstrand m. fl. yrkas all del statsbidrag lill kulturaktiviteter inom föreningslivet som utgår till studieförbunden helt skall fördelas i enlighel med antalet av resp. studieförbund redovisade

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

141

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram för handikappade, m. m.

kulturaktiviteter. Såväl utskottsmajorileten som reservanterna avslår molionen, men med olika motiveringar. Vi anser inle all riksdagen bör göra några uttalanden som styr förmedlingsbyräns fördelning av bidraget Vi menar helt enkelt atl man inle bör lägga sig i delta, utan atl man bör lämna över bidraget lill förmedlingsbyrån med förtroende. Vi menar all när en utvärdering aviserats, sä är det rimligt att man avvaktar denna kulturrådets utvärdering och dess resultat och sedan lar slällning till efler vilka grunder bidraget bör fördelas.

Herr talman! Över huvud tagel är de här slällningslagandena av den borgerliga ulskollsmajorilelen bara ell led i en ulveckling, som ler sig skrämmande. Del har efter del borgerliga regeringsöverlagandet blivit ett kärvare klimat, del har börjat blåsa kallare vindar för folkrörelserna. Alltmer vill man inskränka deras oberoende och självständighet Tyvärr har vi jusl i vårt utskott fåll flera exempel på denna nya inställning. För oss är det oerhört viktigt att hävda folkrörelsernas betydelsefulla roll i vårt samhälle, samtidigt som vi måsle betona vikten av att de får möjlighel alt även i fortsättningen arbeia hell fria från toppstyrning frän regering och riksdag.

Med della vill jag yrka bifall lill reservationerna I och 2 vid kulturutskottets betänkande nr 44.

142

Fröken HJELMSTROM (vpk):

Herr lalman! Vi tycker alt del är positivt att man i proposition 1976/77:87 lagil fasta på delar av den krilik som från handikapporganisationernas sida riktats mol utredningen Kultur äl alla. Proposilionen går alltså i vissa avseenden längre än utredningen gjorde.

Delar uppenbarl alt detta är elt resultat av del medvetna opinionsarbete som drivits av handikapporganisationerna i deras strävan all garantera sina medlemmars sociala och kulturella rättigheter. Men i ett mycket viktigt avseende har inte proposilionen lagil fasta pä kritiken mot utredningen, och det är när det gäller kostnadsfrågan.

Många av de positiva förslag som framförs i såväl utredning som proposition kommer atl förbli pappersprodukler så länge de är beroende av kommunalpolitikernas goda vilja och kommunernas ekonomi för all kunna genomföras. Della sägs också renl ul i bl. a. Kommunförbundets remissvar.

Jag upphör inte all förvånas över alt man gång på gång i denna kammare fattar beslut ulan alt samtidigt beakta kostnadsaspekterna för kommunerna. Del gäller barnomsorgen, där vi nu fått höra alt kommunerna inte har möjligheter all ens lillnärmelsevis genomföra riksdagens beslul, det gäller åldringsvården och det gäller de handikappade.

Så fort vi kommer in på hur besluten skall förverkligas hänvisar man till sittande utredningar. Och de sitter och sitter, samtidigt som situationen för olika eftersatta grupper i kommunerna förvärras. Jag anser atl varje förslag som läggs fram också ingående bör la upp kostnadssidan och även inkludera åtgärder för alt besluten skall förverkligas.

I della fall gäller del främsl färdtjänsten, hemtjänsten och anpassningen av lokaler. Kostnaderna för dessa åtgärder kommer atl bli dryga för kommunerna och landstingen. En väl utbyggd färdtjänst är en av hörnstenarna för all en kultur ål alla skall bli verklighet Går vi i dag ul och granskar färdtjänslverksamhelen finner vi all del finns i stort sett lika mänga modeller som del finns kommuner och alt standarden är synnerligen skiftande. Samma sak när del gäller en rad andra områden som rör de handikappades rätt atl få verka pä samma villkor som övriga i samhället

Vi hemställer därför i molionen 1467 att del snarast utarbetas förslag till statliga bidrag med bestämmelser om kommunernas åtgärder för de handikappades kulturella verksamhet.

Med della, herr talman, vill jag yrka bifall till vår motion.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram för handikappade, m. m.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! I kulturutskottets belänkande nr 44 har utskottet skrivit in och understrukit att grunden för de konkreta förslag till kullurpolitiska insalser som här föreläggs riksdagen skall vara en helhetssyn pä de handikappades situation. Handikapputredningen - Kultur ål alla - gav uttryck ål detta synsätt

Även i proposition nr 87 framförs all målet för handikappolitiken är all göra samhället tillgängligt för alla. Samma princip framhöll vår utbildningsminister i sill anförande nyss.

Människor med handikapp måsie ges möjligheter att även kulturpo-litiskt leva ett liv som i så stor utsträckning som möjligt är likvärdigt andra människors. Fullt och hell kommer somliga ändå aldrig alt göra det.

Ansvaret för de kulturpolitiska insatserna ligger här - som i all kulturpolitik - såväl på staten som pä landsting, kommuner och organisationer.

Etl enigt utskott har tillstyrkt de statliga medel som föreslagits i. propositionerna 87 och 100.

Men när del gäller fördelningen av anslagsposten Kulturprogram för handikappade har majoriteten, som vi hörde nyss av fru Johansson i Uddevalla, en annan mening än som uttrycks i reservation 1. Enligl reservationen bör medlen alltså gå lill handikapplorbundcn. Annan verksamhet - t ex. studieförbundens - skulle ställas utanför bidragsgivningen.

Enligl utskottet är det värdefullt att bidraget kan användas lill program för dem som är anslutna till handikapporganisationer. Men, vidare enligl utskottet, det är lika angeläget all siimulera verksamheten bland handikappade som slår utanför handikapporganisationerna. Fru Johansson sade atl handikapporganisationen skall försöka samla alla handikappade. Men om nu verkligheten är den atl inte alla handikappade vill vara anslutna till en handikapporganisation, skall då dessa ställas utanför möjligheterna all få della i della kulturutbud?

143

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Handikapputredningen Kultur åt alla säger:

"Principen om integration gäller självfallet också på kulturområdet Den innebär all handikappade skall kunna della tillsammans med andra i all kulturell verksamhel." I studieförbundens verksamhel finns möjlighel att vara tillsammans med icke handikappade, och enligl min mening är det angeläget all många olika studieförbund får möjlighet all arbeia bland handikappade.

Fru Johansson sade vidare i sill anförande att majoriteten inle lar någon hänsyn till folkrörelser. Ja visst är handikapporganisationer folkrörelser. Men enligl min mening är ABF, Vuxenskolan och alla andra studieförbund också folkrörelser. Studieförbunden har lidigare haft och bör naturligtvis även fortsättningsvis kunna ha kulturprogram för och med handikappade och andra som är bosalla pä en institution. Strävandena bör dä vara all ge dessa människor tillfälle all komma utanför institutionerna, men del är myckel viktigt all de som av olika skäl inle kan lämna institutionerna också erbjuds den stimulans som en kultur-programverksamhet kan innebära.

Kulturprogram som anordnas av studieförbunden på institution och som är öppna för allmänheten är en bra väg all bryta institutionernas isolering och öka kontakten med samhället i övrigt.

Herr Ahlmark i Uppsala kommer senare alt beröra reservationen 2.

När det gäller molionen 1467 är resonemangen riktiga så lill vida all etl betydande ansvar i oreglerade former läggs på kommuner och landsting närdet gäller alt förbättra handikappade människors kulturella villkor. En allmän enighet, med undanlag av vpk, finns också om att kommuners och landstings insalser på kulturområdet inte bör regleras i någon särskild lagstiftning. Yrkandet i molionen förefaller vara en ny variant på det återkommande vpk-kravel på en bibliolekslagstiflning. Del enda konkreta exemplet på verksamheter för handikappade som anförs i motionen är jusl denna biblioteksverksamhet

Vad gäller färdtjänsten bör också noteras all nuvarande statsbidrag tillämpas pä försök och all en utvärdering av bidragssystemet kommer att göras redan detta år. Bidragssystemets forlsalia konslruklion kommer därefter all övervägas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskoltels belänkande på alla punkter.

144

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s) kort genmäle:

Herr talman! Handikappförbunden arbetar tillsammans med studieförbunden, och dessutom är ju oftast handikappförbundens aktiviteter öppna så att andra också kan bli delaktiga av det som bjuds där. Studieförbunden har själva den uppfattning som vi har hävdat här. Del är sant som fru Fraenkel säger alt också de är folkrörelser, men nu gällde det vad de vill och vad handikapprörelsen själv vill.

Vad som skrämmer mig och de andra i den socialdemokratiska utskoltsgruppen är alltså atl vi ser delta som elt led i en lendens som vi har sell förut - all man vill beskära folkrörelsernas möjlighel atl själva bestämma hur de skall arbeta.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det väsentliga i vårt yrkande - och del har också framhållits av såväl Kommunförbundet som landstingsförbundet och handikapporganisationerna - är att en rad av de i och för sig positiva förslag som finns i ulredningen och även i propositionen icke kommer att kunna genomföras av kommunerna och landstingen i deras f n. mycket svära ekonomiska situation. Det är detta vi vänder oss emot. Vi kräver att man utarbetar förslag till statliga bidrag - del slår ullryckligen i vårt yrkande. Vi hävdar atl det är en av förutsättningarna för att alla dessa förslag skall kunna genomföras, och vi beklagar atl man från utskottets sida inte beaktat den kritik som riktats mol ulredningen och tagit målet om en kultur åt alla mer på allvar.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Fru FR.€NKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först konstaterar jag all fru Johansson i Uddevalla inte lycker alt studieförbunden är några folkrörelser, eftersom fru Johansson är så irriterad över vår skrivning.

Sedan vill jag läsa upp någol ur Hörselfrämjandets tidskrift "Det här har Wikslröm-Troedsson gjort bra." Så kommenterar Rolf Uiberg, kanslichef i Handikappförbundens centralkommitté HCK, regeringens kulturproposition. "Statsråden Wikslröm-Troedsson har följt upp della på elt sätt som förtjänar uppskattning." Han säger alltså icke någonting i artikeln om all detta inle skulle vara rikligt.

Om man nu inle skulle gå via studieförbunden ulan direkt till handikapporganisationen, måste man ha en förordningsändring.

Verksamheten bland handikappade kommer atl behandlas av folkbild-ningsuiredningen. Folkbildningsutredningens förslag skall gå ut pä remiss. Därefter får man göra elt nytt ställningstagande om detta enligt remisserna skulle vara felaktigt

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s) kort genmäle:

Herr talman! Att studieförbunden är folkrörelser är vi överens om. Del räcker emellertid inte med all bara konslalera att de är det; man skall också bry sig om vad folkrörelserna vill och låta dem själva bestämma hur de skall arbeia. Vi har sagt att vi är överens i fråga om proposilionen utom i dessa tvä detaljfrågor.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Johansson i Uddevalla och jag kan tydligen inte bli överens i denna fråga. HCK och en hel del av handikapporganisationen lycker tydligen att det är rikligt atl man har det på del här sättet. Man har inle uttalat sig mot saken, och samma uppfattning har jag fåtl av Rolf Utbergs uttalande.

Jag glömde atl säga någol om kommunernas och landstingens ekonomiska situation. Del är klart att de har del svårt. Vi vet också alt det siller ulredningar med uppgift all söka lösa frågan om fördelningen

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:143-144

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

av ulgiflerna mellan slal och kommun. Men alla partier ulom vpk är överens om att man inle i varie detalj skall ha en statlig styrning, vilket vpk tydligen vill ha. Övriga partier tycker emellertid atl kommunerna och landslingen skall ha självbestämmanderätten kvar.

Herr andre vice talmannen anmälde att fru Johansson i Uddevalla och fröken Hjelmström anhållit atl till protokollet fä antecknat alt de inle ägde räll lill ytterligare repliker.

146

Fru SKANTZ (s):

Herr lalman! I samband med att vi i dag behandlar kulturutskottets betänkande nr 44 behandlar vi också handikapputredningens betänkande Kultur åt alla, fö. utredningens sista, daterat den 18 mars 1976.

Utredningen tillsattes av den socialdemokratiska regeringen, som också utformade de direktiv efler vilka vi arbetat. Vi har under de gångna tio åren avlämnat sex beiänkanden. Utredningen har nu upphört.

I början av januari månad i år meddelade nämligen statsrådet Troedsson atl de frågor vi hade kvar - frågor som riksdagen hade gett oss i uppdrag att utreda - skulle överlämnas till nya utredningar eller lill nya arbetsgrupper som skulle tillsättas. De frågor vi hade kvar var flerhandikappades problem och särskoleelevernas boende - frågor som vi arbetat med jämsides med värt betänkande Kultur ål alla. Så sent som i november månad i fjol beslöl riksdagen, på förslag av socialulskottel, all en motion av fru Theorin m. fl. om anpassning av fritidsbostäder för handikappade skulle överlämnas till handikapputredningen. Den frågan hade vi emellertid inte börjat med.

Jag hoppas att våra kvarvarande frågor överlämnas till nya ulredningar eller nya arbetsgrupper, så atl det inte uppstår någon fördröjning med behandlingen av dessa frågor, som är av stor betydelse för de handikappade. Tyvärr är inle slatsrådet Troedsson här. Annars hade jag till henne direkl kunnat slälla frågan vad som hänt sedan vi lämnat vårt betänkande.

Vi som deltagit i utredningsarbetet kan vid genomläsning av proposition 84 konslalera atl den borgerliga regeringen på många punkter följt våra förslag. Vissa förslag vill man utreda ytterligare.

En starkt bidragande orsak lill att den borgerliga regeringen accepterat våra förslag är naturligtvis handikapprörelsens opinionsbildande verksamhet, i vilken påvisats hur eftersatta många handikappade är när det gäller kulturfrågorna.

En annan orsak är säkerligen de löften som gavs efter det att ulredningen lämnat sitt betänkande. Jag tänker bl. a. pä opinionsmötel i Kungsträdgården i september månad i fjol, vid vilkel dåvarande utbildningsministern Bertil Zachrisson bl. a. yttrade:

Regeringen tänker föreslå vårriksdagen en förstärkning av stödet till handikapporganisationerna, till den nivå som handikapputredningen föreslår. För att kunna bereda alla de övriga detaljförslag, som finns i

handikapputredningen och vars ambitionsnivå inle på någol sätt är avskräckande, kommer jag all inbjuda företrädare för handikapporganisationerna lill departementet för fortlöpande diskussioner under det fortsatta arbetet för handikapputredningens förslag.

Genom valutgången blev det inte Bertil Zachrisson som kom alt lämna propositionen ulan den nya regeringen. Jag vet atl statsråden Wikström och Troedsson haft fortlöpande kontakter med handikapprörelsen. Detta har uppskattals av organisationerna.

Handikapputredningen har i sitt arbete hela tiden beaktat handikappades kultursituation och den har fortlöpande uppmärksammats i värt arbete och i våra förslag. Redan 1967, när vi lämnade principbetänkandet Kommunerna och den sociala omvårdnaden, i vilket vi behandlade den övergripande frågan om samhällets ansvar för den enskildes omvårdnad, framhöll vi det angelägna i alt samhället ger handikappade möjligheter atl som andra kunna ta del av olika kulturaktiviteter, besöka bibliotek, teatrar osv. Även behov i kulturellt avseende beaktades således när förslaget om kommunernas uppsökande verksamhet lades fram.

För atl uppnå jämlikhet för handikappade på det kulturella området krävs särskilda insatser utöver dem som andra behöver. Det gäller yttre förutsättningar såsom färdtjänst. Vidare måste kulturinstitutioner samt lokaler för studiecirklar och andra sammankomster göras bättre tillgängliga och utrustade. Anpassningen skall gälla alla handikappgruppers behov - rörelsehindrade, hörselskadade, blinda, synskadade. Ledsagarhjälp och annan personlig hjälp måste erbjudas alla handikappade som behöver den.

Många handikappade är nämligen beroende av annans hjälp för att kunna della i kullurlivet. Synskadade kan behöva ledsagare och läshjälp. Svårt rörelsehindrade kan behöva hjälp vid förflyttning. Psykiskt utvecklingsstörda och personer med olika psykiska besvär kan också behöva ledsagare. Dövblinda behöver ledsagare samt läs- och tolkhjälp.

Personlig service skall vara en rättighet för handikappade som behöver den. Den är en naturlig uppgift för den sociala hemhjälpen, som bör utgöra en basorganisalion för service ät handikappade i skilda situationer. Genom dess förmedling skall ledsagare kunna följa med till bio, teater, föreningsmöten osv.

Den 1 juli 1976 uppdrog den socialdemokraliska regeringen ät riksrevisionsverket atl efter samråd med Kommunförbundet, socialstyrelsen och kommunalekonomiska utredningen utvärdera de nya regler för färdtjänst och social hemhjälp som skulle gälla under en försöksperiod åren 1975-1977. Riksrevisionsverkels utvärdering omfattar verksamheten i 45 slumpvis utvalda primärkommuner. Del skall bli intressant atl se hur många av dessa kommuner som ger ledsagarhjälp i samband med t. ex. besök på teater, deltagande i kurs eller konferens. Tyvärr tror jag inte all del blir sä mänga. Men ännu intressantare blir det naturiiglvis atl se vilka slutsatser som den borgerliga regeringen kommer atl dra när utvärderingen är klar.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

147

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

148

Som jag lidigare har nämnt behövs ofta en anpassning av den yttre miljön för atl handikappade skall kunna delta i olika kulturaktiviteter. I vissa fall behövs också en anpassning av kullurutbudei. Låt mig ta elt exempel.

Teaterpjäser för vuxna är ofta svära för psykiskt utvecklingsstörda. Då del måsle vara fel att hänvisa dem lill barnteater, måste fler pjäser sältas upp direkt för dem. Delta är på teaterkonslens område en motsvarighet lill lättläst litteratur.

I vårt betänkande har vi främst tagit upp dövas och synskadades problem, men det betyder inte att vi har glömt andra gruppers problem. Som jag tidigare har nämnt har vi framhållit nödvändigheten av ledsagarhjälp och färdtjänst samt att lokaler görs tillgängliga för olika grupper handikappade. Vi är medvetna om alt del behövs fler förbättringar än de som vi har föreslagil. Detta är bara etl första steg. Slutmålet är kulturell jämlikhet.

Del flnns fortfarande grupper som står utanför den kulturella gemenskapen. Vi får inle glömma dessa grupper ulan måste ta med dem i del fortsatta reformarbetet Jag tänker på dem som är på institutioner av olika slag och på de psykiskt handikappades kulturella situation, för att bara nämna ett par grupper.

Vårdinstitutionerna måste vara öppna mot samhället. De som bor där måste beredas möjlighet och stimuleras att delta i kulturella aktiviteter ute i samhället Föreningsliv och kulturinstitutioner måsle förlägga en del av sin vanliga verksamhet till vårdinstitutionerna.

Den uppsökande verksamheten måste också omfatta kulturella behov. Uppsökarna från socialnämnden bör stimulera och hjälpa människorna all få koniaki med bl. a. föreningar, folkbildningsorganisalioner och bibliotek. Teatern måste nå dem som inte kan lämna vårdinstitutionerna.

En av debatterna pä ABF-forum i Karlstad för några veckor sedan handlade om kulturen och vårdinstitutionerna. Den från Skä kände doktor Gustav Jonsson inledde diskussionen "Kulturrevolution pä vårdinstitution".

Del är glädjande atl ABF tagit upp frågan om kulluren och vårdinstitutionerna. Del hade varit ännu mer glädjande om också utskollel hade lagil upp den frågan i sitt betänkande. Det är här fråga om människor som av olika anledningar tvingas bo på institution isolerade från yttervärlden, människor som inte kan besöka en teater eller en biograf, som kanske kan delta i en studiecirkel under förutsättning alt cirkeln består av medlemmar som bor på institutionen och alt sammanirädena hålles i någon lokal pä insliiutionen. Många av dessa människor vill gärna iräffa andra och diskutera med andra än dem man träffar dagligen och utbyta tankar med någon som har samma intressen som man själv har.

ABF har tagit upp frågan om kulturen och vårdinstitutionerna vid en central konferens. Jag hoppas alt den också kommer alt tas upp ute i distrikten och alt även andra organisationer aktualiserar frågan. Del får emellertid inte stanna vid diskussioner, vid teoretiska resonemang.

ulan det måste utmynna i någol konkret, i initiativ av olika slag.

De åtgärder man har för avsikt att vidla måste planeras tillsammans med de handikappade och inte för dem.

Handikapputredningen för fram en mycket viktig princip i sitt betänkande, nämligen att åtgärder på alla områden som är erforderliga för handikappade skall ses som en självklar del av verksamheten på området och att varje verksamhet skall bära kostnader för åtgärder för handikappade. Med andra ord: Kostnaden för handikappanpassningen skall inle las från särskilda anslag ulan måste ses som en självklar del av verksamheten.

Lät mig nämna några exempel!

När det gäller Sveriges Radios program anser vi att kostnaden för åtgärder för att alla skall kunna ta del av programmen bör bestridas av avgiftsmedel. Alla radiolyssnare och TV-tittare måsle vara med om att betala för atl alla skall kunna ta del av programmen. Del kan t ex. gälla textade program.

Del finns nu tekniska förutsättningar för döva, dövblinda och talska-dade all telefonera. Vi anser att alla skall ha rätt alt på samma villkor få telefon genom televerket, och vi föreslår atl särskilda anordningar som är nödvändiga för all handikappade skall kunna telefonera skall tillhandahållas av televerket ulan kostnad för den enskilde. Som en kostnad i verkets drift bör den fördelas på samtliga abonnenter.

I förra veckan svarade statsrådet Turesson på en fråga av herr Westberg i Hofors om kostnader för indragning av telefon i fritidshus. I sin fråga hade herr Weslberg påpekat vissa olikheter i televerkets prispolitik. Statsrådet Turesson meddelade atl televerket har för avsikt att införa nya principer för frilidshusabonnemang och slutade med att säga: "Jag förutsätter alt dessa kommer atl leda till en ökad enhetlighet i fråga om debitering av fritidsabonnemang."

För mig är det väsentligt atl de döva snarast får tillgång lill en bok-siavslelefon, i dag saknar de telefon. Det är alltså inte fråga om telefon i fritidshus utan en telefon som för döva innebär en möjlighet att upprätthålla sociala kontakter och att nä myndigheter, läkare, osv. Del hade varit iniressani atl om möjligt få svar på frågan om statsrådet Troedsson har tillsatt den beredningsgrupp som enligt propositionen skall utarbeta en detaljplan för hur olika grupper av handikappade skall fä tillgång till telefon.

Blinda har i dag inte tillgäng lill dagliga tidningar. Vi anser atl dagstidningarna bör ge ul en lallidning i kassetlupplaga och att kostnaderna för denna bör betraktas som en normal kostnad för tidningen och täckas på samma sätt som dess övriga kostnader. Jag är tveksam om den borgerliga regeringen delar utredningens uppfattning. För socialdemokratin är del självklart all solidaritetstanken skall prägla samhällsutvecklingen. Enligt vår uppfattning innebär solidariteten inte bara en inlevelse i varandras villkor utan också en vilja lill konkreta insalser förökad jämlikhet

På s. 61 i proposilionen säger föredragande statsrådet Jan-Erik Wik-

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram för handikappade, m. m.

149

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

150

ström: "Jag anser därför alt man inom varje område i första hand skall pröva möjligheten att tillämpa den föreslagna finansieringsprincipen men att man, om så bedöms lämpligare, får överväga andra former." Della uttalande måste väl betyda, om man inte accepterar vår princip, att t ex. Sveriges Radio får höjt anslag över statsbudgeten för atl del skall bli fler textade program, alt dagstidningarna får bidrag - tidningsstöd - för atl kunna ge ul en kassettupplaga och alt televerket får höjda anslag för all döva och talskadade skall få telefon till samma kostnad som andra.

Jag vill uppehålla mig ännu en stund vid Sveriges Radios verksamhet, därför all radio och TV betyder så mycket för handikappade, inle minst för dem som är sä gravt handikappade alt de inte alls eller med mycket stora svårigheter kan jämna sin bostad eller vårdinstitution. Jag tycker nämligen atl utskottet inte har ägnat frågan om Sveriges Radios åtgärder för att göra programmen tillgängliga för handikappade något slörre intresse. Jag är med andra ord kritisk mot utskottet

Utskottet konstaterar atl frågan diskuteras i propositionen men gör inga som helsl kommentarer utan hänvisar till atl radioutredningen har lämnat ell belänkande och att detta innehåller ett förslag lill avtal mellan staten, Sveriges Radio aktiebolag och Sveriges Lokalradio angående bolagens programverksamhet. Enligl 13 S i detta förslag skall bolagen la särskild hänsyn till hörselhandikappade, synskadade samt språkliga och etniska minoriteter. Vad säger denna paragraf i själva verket? Vad menas med skälig hänsyn? Det är enligt min mening en myckel allmän formulering, men mot denna har utskottet inte något att invända. Skall detta tolkas sä alt utskottet fått sådan information att del ansett det vara onödigt alt skriva mer om delta? Vilken information har utskottet i sä fall fåtl, och är del möjligt att vi här i kammaren också kan fä del av den?

Jag tycker alt utskottet skulle ha kunnat ställa sig bakom både handikapputredningens och radioutredningens krav pä atl fler svenska TV-program bör textsältas. Texlsätiningen betyder väldigt mycket för döva och hörselskadade.

Utskollel säger också atl man kan förvänta en bred och livlig diskussion efler del att radioutredningen nu avlämnat sitt betänkande. Men varför går man hel* förbi debatlen och de remissvar som avgivits i anledning av handikapputredningens förslag om alt göra Sveriges Radios program tillgängliga för handikappade?

Jag skall ta upp ytterligare en fråga och den gäller synskadade. Synskadade har inte tillgång lill den stora mängd tidningar och tidskrifter som de seende kan välja alt läsa. Taltidningar och punktskrifislidningar beslår i allmänhet av urval från och bearbetningar av dags- och veckopress. De är inle tidningar i gängse bemärkelse. De kan inle ha någon politisk färg och kan inte bilda och stödja opinion i samhällsfrågorna. De utkommer inte så ofta, vilkel gör alt nyheterna hinner bli gamla.

Föredragande statsrådet Jan-Erik Wikström anser enligt skrivningen på s. 91 i proposilionen atl det är angeläget, att samhället underlättar

för synskadade att ta del av del allmänna informationsutbudet, och han fortsätter på följande sätt:

"Enligt vad jag har erfarit avser Synskadades riksförbund SRF att begära medel ur allmänna arvsfonden för att inleda försök tillsammans med några dagstidningar. Jag räknar med atl bidrag kommer att utgå lill projektet. Del ankommer på regeringen atl efter samråd med berörda parter besluta om den närmare uppläggningen av försöket"

I samband med atl vi i handikapputredningen skrev vårt betänkande var en tidning intresserad av atl ge ut en kassetlupplaga, men tyvärr fullföljdes aldrig denna idé. Enligt uppgift har SRF, Synskadades riksförbund, kontakt med några tidningar, som nu är intresserade av att starta en försöksverksamhet på detta område. När SRF inger sin ansökan till allmänna arvsfonden hoppas jag, att den kommer att beviljas utan all regeringen blandar sig i hur försöksverksamheten skall läggas upp, dvs. all man litar på atl SRF, när förbundet inkommer med begäran om anslag, har etl väl underbyggt förslag.

Jag vet all det skapar irritation, om man påminner om den socialdemokraliska regeringens handlande i olika sammanhang, men det finns anledning atl göra del nu med hänsyn lill skrivningen i propositionen. Den borgerliga regeringen är tydligen på väg atl införa en ny princip vid handläggningen av ansökningar om bidrag från arvsfonden. Den socialdemokraliska regeringen blandade sig aldrig i hur en handikapporganisation tänkte bedriva en viss försöksverksamhet med anslag från arvsfonden ulan överlät med förtroende ål organisalionen att planera och genomföra projektet, och det tycker jag att också den borgerliga regeringen skall göra.

Jag noterar med tillfredsställelse de förbättringar propositionen innehåller och ser fram emot ytteriigare förslag inom en snar framtid för att vi sä snabbt som möjligt skall kunna skapa en kulturell jämlikhet på delta område.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Under detta anförande övertog herr tredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr AHLMARK i Uppsala (m):

Herr talman! Jag kommer atl ta upp frågan om kulturprogram inom föreningslivet som behandlas i den moderata motionen 1132 och i den socialdemokraliska reservationen 2.

De medel som anvisas för bidrag lill kulturprogram inom föreningslivet har stor betydelse för all sprida kulturaktiviteter lill många människor i skilda delar av värt land.

En betydande del av dessa pengar, innevarande är 8,9 av totalt 12,1 milj. kr., administreras av studieförbunden. De fördelas mellan förbunden av den s. k. förmedlingsbyrån.

Den princip förmedlingsbyrän efler majoritetsbeslut tillämpar - någon enighet har ej gått all uppnå - innebär alt hälften av pengarna fördelas

151

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

152

i relation lill redovisad verksamhet i form av kulturaktiviteter, en fjärdedel i relation lill antalet avdelningar i studieförbundens medlemsorganisationer och en fjärdedel i relation lill antalet medlemmar i medlemsorganisationerna.

Pengarna skall användas lill arvoden, resor, traktamenten och annat i anslulning lill arrangemangen. Kostnaderna växer således med verksamhetens omfattning. Atl fördelningen av bidraget knyts lill antalet redovisade kulturaktiviteter är därför motiverat

Mer svårförklarlig är knylningen till antalet avdelningar och medlemmar i medlemsorganisationer. Dessa är en målgrupp för verksamheten. Men det måsle ju vara de genomförda arrangemangen med därmed förenade koslnader - inle målgruppens storlek - som motiverar statsbidrag.

Den skiljelinje som har uppstått i fråga om fördelningen av dessa bidrag är principiellt intressant. De flesta svenskar är organiserade - ofta i en läng rad organisationer. De är enskilt eller kollektivt anslutna, de är anslutna mer eller mindre frivilligt.

När bidrag utgår lill organisationsväsendet kan det vara svårt atl finna goda fördelningsgrunder. Men rättvisa måsle på allt sätt eftersträvas. Och om organisationerna redovisar verksamhel som är möjlig all mäta och av jämförbar karaklär ler det sig närmast självklart att det är den presterade verksamheten som skall utgöra bidragsgrund.

Vissa organisationer kan dock finna det bekvämare med en fördelning utgående från medlemmarna - kanske kollektivt anslutna och med samma person registrerad ell flertal gånger via skilda anslutningar. Inom förmedlingsbyrån slår uppenbarligen de två åsikterna mot varandra.

Effeklen av ell syslem som lar sior hänsyn lill avdelningar och medlemmar vid fördelning av bidragel mellan sludieförbunden är läll alt exemplifiera. Jag häller mig till det senast avslutade budgetåret 1975/76 då man hade en något annan fördelningsgrund. Man delade dä upp bidragel i tre delar med hänsyn lill antalet avdelningar, medlemmar och studiecirklar som vederbörande studieförbund hade presterat Men principen - atl stor vikt läggs vid antalet avdelningar och medlemmar -är gemensam. Exemplen är därför relevanta.

Som framgår av den tabell som nu visas på bildskärmen genomförde ABF ca 4 500 arrangemang. Vuxenskolan ca 2 500 och Medborgarskolan ca 1 200. Jag nöjer mig med dessa tre studieförbund för all del inle skall bli ell ohanterligt antal dala. Del är skillnaderna jag vill exemplifiera. Det statliga bidragel fördelades så alt ABF fick 2 475 000 kr., Vuxenskolan 990 000 kr. och Medborgarskolan 345 000 kr., allt avrundat till närmasle femlusenlal kronor.

Della innebär atl ABF stod för 32,4 96 av studieförbundens loiala verksamhet men fick 37,6 96 av totala bidraget. Vuxenskolan med 17,8 % av verksamheten fick 15,0 96 av bidragel. Medborgarskolan med 8,8 96 av verksamheten fick 5,2 96 av bidraget.

Omräknat per program ger delta ABF 549 kr.. Vuxenskolan 398 kr. och Medborgarskolan 281  kr.

Nu kanske någon tror atl ABF:s program när fler människor och därför skulle vara värda ett slörre stöd. Men så är ingalunda fallet. Tvärtom har Vuxenskolan haft totalt fler deltagare på sina arrangemang än ABF. Det leder lill alt statsbidraget utslaget per deltagare ger ABF 6:72, Vuxenskolan 2:56 och Medborgarskolan 2:69.

Ser man pä hur mycket statsbidraget täcker av de verkliga kostnaderna flnner man också en påtaglig skillnad: för ABF erhålles 74 96 siaisbi-dragsläckning mol 61 % för Vuxenskolan och 54 % för Medborgarskolan.

Kulturprogrammen skall inle bara nä mänga människor. De bör också ha en god geografisk spridning. En diskussion har ju förts om atl Norrland är satt pä kulturell svältkost. Lål oss se hur de tre sludieförbunden satsat på Norrland.

ABF, som således fått 37,6 % av statsbidraget, har stått för 34,5 % av verksamheten i Norrlandslänen. Vuxenskolan har med 15,0 % av bidragel klarat 19,2 96 av verksamheten i Norrland, och Medborgarskolan har med 5,2 96 av bidragel klarat 5,9 96 av verksamheten där. Man kan inle heller här finna etl kulturpoliliskl motiv för de redovisade skillnaderna i bidrag.

Jag har velat anföra dessa exempel inle för alt på något säll göra en bedömning av just de här redovisade studieförbundens insalser - det ligger ingenting av värdering i detta - utan jag har velal exemplifiera utfallet av de fördelningsgrunder som tillämpas.

Mol denna bakgrund vore del naturligt atl fördelningen för innevarande år skulle innebär en korrigering i riktning mol mer rättvisa grunder. I stället får ABF en ytterligare förstärkning upp lill 40,4 % av tillgängliga medel. Vuxenskolan får en sänkt andel till 13,7 96; Medborgarskolan får en viss höjning lill 6,2 96.

Inför 1977/78 avser förmedlingsbyrän inle alt göra några större förändringar. Antalet avdelningar och medlemmar i anslutna organisationer skall alltjämt styra halva bidragel, antalet kulturaktiviteter och i någon mån antalet studiecirklar den andra halvan.

Socialdemokralerna gör i sin reservation inte något försök alt försvara del nuvarande systemet Del vore också ganska svårt Däremot anser man atl riksdagen ej bör göra några uttalanden som styr förmedlingsbyråns fördelning av bidragel. Den inställningen har jag svårt all förslå. Vi har kunnat konstatera atl de tillämpade metoderna pä ett viktigt område har påtagliga brister. Ojämnheten i fördelning sludieförbunden emellan kan inte ges någon kullurpolilisk motivering. Väsentligt ändrade fördelningsgrunder tycks inle vara all förvänta. Dä är det naturligt alt riksdagen markerar sin inställning. Utskottet har uttryckt det på följande sätt: "Utskottet finner del rimligt atl vid fördelningen av bidraget resp. studieförbunds totala verksamhel i fråga om kulturaktiviteter tillmäts avgörande betydelse."

Fru Johansson i Uddevalla tyckte atl det blåste kallare vindar för sludieförbunden. Jag kan i viss mån förstå henne. Har man haft en för-

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

153

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram for handikappade, m. m.

månsplats i solen, så kommer jämlikhetens vindar kanske atl kännas någol snåla.

I och med den skrivning som ulskollei här har presenterat är motionen 1132 i huvudsak tillgodosedd. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill utskottets hemställan.

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s) kort genmäle:

Herr lalman! Såviti jag vet är åsiktsskillnaderna inte så stora i förmedlingsbyrån, och när man nu häller på med en utvärdering där förstår jag inle varför vi inte kan avvakta den.

Del är en sak all herr Ahlmark i Uppsala, som ju är moderat, har en speciell inställning lill folkrörelserna, men del som förvånar och oroar oss är att folkpartiet och centern inom utskollel också har börjat driva linjen med styrning från riksdagen över folkrörelserna. Del här är alltså bara ell exempel. Vi har mött samma tankegång förut när del har gällt nyklerhelsorganisalionerna, dä man ville tvinga fram ett samarbetsorgan som de själva inle ville ha. Häromveckan hade vi diskussionen mellan herr Richardson och ulskottels ordförande, herr Andersson i Lycksele, angående försöksverksamheten rörande kultur i arbetslivet; då hade kulturrådet tillstyrkt del förslag som kom frän LO och ABF, men det ville man inle vara med om. Här är alltså en tydlig tendens, som vi tycker är väldigl oroande. Till utskottet har vi också fåll brev i de här frågorna frän handikapporganisationerna och dem anser jag att vi borde la mera hänsyn lill.

Herr AHLMARK i Uppsala (m) kort genmäle:

Herr lalman! I själva verket är del klara åsiktsskillnader inom förmedlingsbyrån. Man har tvingats fatta sina beslut efler volering och diskussion, där man har markerat atl här finns olika ståndpunkter.

Men jag förstår inle, fru Johansson i Uddevalla, varför man skall behöva invänta ytterligare utredningar. Här har vi alltså i flera år haft en fördelning som lagil stor hänsyn till antalet avdelningar och antalet medlemmar i anslutna organisationer. Jag har klart presenterat vilka effekter delta ger - effekter som inle ens fru Johansson tycks anse vara rimliga. Varför dä inle göra en mjuk markering frän riksdagens sida av hur vi ser på det här?

Del är ju mycket bättre all i olika sammanhang försöka överlåta fördelningen av bidrag till berörda organisationer men ange vissa ramar och peka på vilken allmän inriklning man vill ha. Men de allmänna kullurpolitiska målsättningarna måste ändå formuleras av riksdag och regering.

154

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s) kort genmäle:

Herr lalman! En sak är ju herr Ahlmarks i Uppsala lilla privata utvärdering, men kulturrådet ämnar också göra en utvärdering. Varför kan man inle avvakta den?

Herr AHLMARK i Uppsala (m) kort genmäle:

Herr lalman! Visserligen har jag räknat fram siffrorna, men den utvärderingen är inle mer privat än att samtliga grunddata stod till förfogande i utskottet. Var och en av utskottets ledamöter har haft möjlighet att komma fram till samma resultat

Som ett exempel på en sådan här mjuk styrning kan jag direkl ur kulturutskottets belänkande nr 44 läsa det som ståi överst på s. 9, där man i etl annal sammanhang säger: "Dessa principer innebär all bidragen skall fördelas mellan sludieförbunden dels med hänsyn lill deras insalser för atl utveckla sludiehjälpmedel och sludiemeioder m. m. för handikappade, dels med hänsyn till deras verksamhel bland handikappade." Sådana allmänna rikllinjer är del myckel naturligt all ge. Jag lycker därför att del är ganska självklart alt utskottet har kunnal göra det också i fråga om kulturprogram inom föreningslivet.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Jag har inle för avsikt atl i mitt anförande gä i polemik med reservanterna. Trols de båda reservationerna är utskotlsmajoriteten och reservanterna överens om angelägenheten av all skapa etl samhälle där de handikappade inte skall behöva känna sig diskriminerade. Det gäller både i dagens och i framtidens samhälle.

Regeringens proposition 1976/77:87 följer i stora drag utredningens betänkande Kultur ål alla. I proposilionen liksom i ulskottsbetänkandet föreslås en kraftig ökning till handikapporganisationerna och till studieförbunden för verksamheten med de handikappade. Jagskall inte närmare gä in på bidragens storiek och kommentera dessa, men jag kan inte underiåla all framhålla att bidragen lill handikapporganisationerna har fördubblats i förhällande lill nuvarande anslag. Jag vill notera med lillfredsställelse all föreliggande utskottsbetänkande ulgör ett steg på vägen mol ett samhälle för alla, även för dem som drabbats av handikapp av olika slag.

Ännu ålerstår mycket innan målet är nätt: elt samhälle för alla. Fru Skantz har i sill anförande pekal pä de brisler som råder t ex. när det gäller de dövas möjligheter atl kunna ta del av olika kullurutbud. Hon sade också alt de döva behöver bokslavsielefon, de synskadade lallidning osv. Men själva målsättningen tror jag vi är överens om här i denna kammare - en målsättning för vilken vi alla bör kunna engagera oss, oavsett om vi har något handikapp eller ej.

Del gäller för oss alla all söka leva upp lill talet om jämlikhet och solidaritet. Gör vi det måsle de handikappades situation ytteriigare -jag säger ytterligare - förbättras. Trots vad som redan gjorts och kommer atl göras efter dagens beslut återstår del myckel innan vi har fått etl samhälle anpassat lill oss alla, ett samhälle där inga - inle heller de handikappade - behöver känna sig diskriminerade.

Efler att ha gjort dessa allmänna reflexioner vill jag gå över lill all i slörsla korthet la upp några frågor som berörts i såväl proposilionen

155

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram for handikappade, m. m.

156

som utskoltsbetänkandet. Jag skall bara stanna vid några få.

Lät mig börja med TV. För de döva och gravt hörselskadade ulgör TV, därest TV-programmen är textade, en möjlighel atl bryta den isolering som deras handikapp utgör.

Jag vet inte, herr lalman, hur många gånger jag, sedan jag blivit riksdagsman, från riksdagens talarstol och i molioner krävt ökat antal textade TV-program. Jag har bl. a. slällt som etl minimikrav att åtminstone elt textat nyhetsprogram skall förekomma dagligen i TV. Mänga av mina riksdagskolleger har betraktat mig som tjatig och ironiserat över mitt agerande för just denna grupp TV-tittare. Men för mig har del varit en hjärteangelägenhet all medverka lill all TV skulle bli tillgänglig för alla, även för döva och hörselskadade. Nu har jag till viss del blivit bönhörd. Jag säger lill viss del -jag är långt ifrån belåten. Från mitten av mars i år sänds etl textat nyhetsprogram varje dag i TV. Även om jag önskar alt programmet skulle vara någol längre, så betraktar jag ändock del dagliga textade nyhetsprogrammet i TV som ett steg på vägen mol ett bättre informationsflöde lill den grupp av TV-tittare som jag här talar om.

Jag hoppas all det för dem som så önskar skall vara möjligt att inom en snar framtid få textade program via en särskild apparat, ansluten lill TV:n. Jag vet att det är tekniskt möjligt atl genomföra detta, och det finns kanske redan. Del är bara fråga om alt framställa en dylik apparat till etl pris som är överkomligt för alla.

När det gäller teleslingan föreslås i utskottsbetänkandel all fullt bidrag skall ulgå lill handikappanpassning i offentliga samlingslokaler. Ingen kommun eller annan lokalägare kan i fortsättningen av ekonomiska skäl underiåla all installera leleslinga. Det gäller inte bara alt installera en slinga ulan också atl se till alt densamma fungerar. På detta område brisler del tyvärr alltför ofta, och det är inte tillfredsställande. Här fordras en skärpning av uppmärksamheten från de hörselskadades sida. De måste t. ex. påtala för vederbörande att slingan inie fungerar tillfredsställande. Dessa synpunkter har jag framfört i min motion 1455. Jag har bl. a. krävt all i samband med bidrag för insiallering av leleslinga ställs som villkor atl slingan skall repareras och underhållas, ett krav som borde kunna tillgodoses vid ulformningen av bidragsbeslämmelserna.

Jag har vidare i motionen 1455 pekal på bristen på tolkar och behovei av en utökning av tolkljänslen. Tolkulbildningen är en mycket viktig del av siödet till de döva och gravt hörselskadade. Ingen kan bestrida riktigheten av detta påslående.

I molionen har jag yrkat all riksdagen skall ge regeringen till känna behovei av en slörre salsning på ulbildning av laltolkar och inle bara på ulbildning av leckenlolkar. Därmed vill jag inle förringa teckeniol-karnas värdefulla insalser.

Utskollel har som svar på mill motionsyrkande om lallolkar hänvisat lill alt laltolksutbildningen kommer all prövas av SÖ och har f ö. hänvisat lill att denna fråga nu behandlas inom Landstingsförbundet Detta är

väl i och för sig bra, men jag kan ändå inle underiåla atl påpeka vikten av alt såväl utskottet som riksdagen ger regeringen lill känna att detta är en myckel viktig fråga som kräver insalser från samhällets sida. Del var detta jag hoppades riksdagen ville markera genom ell tillkännagivande. Trots atl riksdagen inle gjort någol uttalande, får man hoppas atl frågan ändock kommer atl lösas pä ell för de berörda handikappgrupperna tillfredsställande sätt.

Frågan om TV:s roll när det gäller atl förmedla kullurutbudei lill de hörselskadade har jag berört lidigare i mitt anförande. Jag vill än en gång understryka den viktiga roll som TV spelar för atl bryta isoleringen, speciellt för de grupper som jag här nämnt, de döva och hörselskadade, grupper som i övrigt är ganska isolerade. Men för att TV skall kunna spela denna viktiga roll måste slörre medel ställas lill förfogande.

Jag har vidare i min motion berört den viktiga uppgift som åligger landstingen, atl ordna kurser för hörselträning, träning i avläsning och andra meioder för kommunikation samt i lalkorrekiion. Jag har sagt att jag förutsätler atl landslingen klarar av denna viktiga uppgifi utan någol särskill ställningslagande frän riksdagens sida.

Det skulle, herr lalman, vara frestande att ta upp även andra frågor som del finns anledning all särskilt poänglera i kvällens handikappdebatt. Men tidigare talare har varit inne på frågor om färdtjänst och även andra frågor, sä jag skall med hänsyn till liden inte orda sä mycket mer.

Vår målsättning i del sociala arbetet skall vara atl skapa elt samhälle för alla, där de handikappade, oavsett handikappels art, inle känner sig diskriminerade. Men för att denna målsättning skall kunna uppfyllas måste vi alla medverka pä olika säll, inte minst genom all skapa förståelse förde handikappades situation och åstadkomma en attitydförändring som innebär ökad förståelse för de problem som de handikappade har. Del gäller til syvende og sidst jämlikhet och solidaritet Frågan är om vi menar allvar med de orden.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag har ånyo begärt ordet med anledning av del inlägg fru Fraenkel hade för ell antal talare sedan. Jag vore lacksam om fru Fraenkel fortsättningsvis tillämpade den debattordning vi fastställt i kammaren och gav övriga ledamöter möjligheter lill replik. För det kan väl inte vara så all fru Fraenkels argumentation var så svag alt debaitekniken var medveten?

Fru Fraenkel hävdade alt vpk är för en statlig styrning av kommunerna och drog upp vårt krav på en bibliotekslag. Jag skall inte här ta upp någon diskussion om hur kommunernas utgiftsbudget styrs ulan bara konslalera att visst är det rikligl atl vi är för mer skärpta bestämmelser pä vissa områden. Fru Fraenkel kunde ha tagit upp ell annal exempel, som vi haft anledning att debattera många gånger här i kammaren, nämligen vpk:s krav på lagsladgad skyldighet för kommunerna all bygga ut barnomsorgen. Anledningen till all vi ställer de här kraven, kom-

157

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram for handikappade, m. m.

binerade med statsbidrag, väl all märka, är den tyngd vi lägger vid såväl frågan om barnomsorg som den fråga vi debatterar här i dag, nämligen de handikappades räll lill kultur.

Del är della som fru Fraenkel försöker dölja med sitt resonemang. Skiljelinjen går alltså vid vilken vikt man lägger vid frågorna. För den rörelsehandikappade som t ex. utsätts för en uselt fungerande färdtjänst torde det te sig som ell hån när han frågar varför inle färdtjänsten fungerar och får svaret: Vi vill inle styra denna verksamhel. Huvudsaken måste väl ändå vara att de handikappade får sina önskemål tillgodosedda?

Jag lycker att fru Fraenkels argumentation endast understrukit vikten av de krav vi ställer i vär motion 1467.

158

Fru FRNKEL (fp):

Herr talman! Fru Skantz kritiserade utskottet för atl del ingenling hade sagl om kulturprogram för handikappade som är bosatta på institutioner. Jag kan hålla med om alt vi ingenting har sagl om detta i belänkandet, men i milt anförande underströk jag hur viktigt det är alt dessa handikappade kan få tillgång till kulturprogram. Fru Skantz berättade vidare om alt ABF i Karlsiad nyligen hade diskulerat hur man skulle kunna göra kulturprogram för handikappade på institutioner, och hon hoppades atl andra skulle följa efter. Kulturprogram på institutioner är ju någonting som har försiggått väldigl länge. Vuxenskolan har t ex. gjort sådana, framför alll för ulvecklingsslörda. Jag kan också nämna scoulerna, nyk-terhetsorganisationer och vissa av kyrkornas organisationer. Jag underströk ju också i mitt första anförande hur viktigt del är alt man även fortsättningsvis gör sådana kulturprogram och atl man bygger ul denna verksamhel mer. Det är också viktigt all handikappade och andra på institutionerna tillsammans kan få göra kulturprogram.

Sedan vill jag säga att jag inte förstår fru Skantz kritik av utskottet när det gäller vad vi har sagt på s. 6 och 7 om radioulredningens belänkande. Del var så alt radioulredningen kom när vi redan hade behandlal frågan och skulle justera betänkandet. Vi fick skjuta på hela justeringen för att diskutera vad radioulredningen hade sagl och gjort Frågan skall nu remissbehandlas, och inte menar väl fru Skantz alt vi skulle ha föregripit remisserna? Utskottet skriver på s. 7 i betänkandet alt del i motionen föreslås "atl riksdagen hos regeringen hemställer om en avtalsreglering i fråga om Sveriges Radios ansvar inför de handikappade". Det är ju jusl detta som skall remissbehandlas.

Sedan vill jag säga lill fröken Hjelmslröm att del var ett misstag alt jag inle bemötte henne pä den här punkten. Jag glömde del blad där jag hade mina anteckningar. Jag beklagar det. Men nu fick ju fröken Hjelmström i stället komma in med etl långt anförande, så jag hoppas atl det blev bra i alla fall.

Sedan vill jag fråga fröken Hjelmslröm: Vad är det ni begär i molionen 1467? Jo, "alt riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsam utredning med syfte all utarbeta förslag till statliga bidrag med bestäm-

melser för kommunernas åtgärder för de handikappades kulturella verksamhet, varvid även färdtjänsten bör behandlas i enlighel med vad som anförs i molionen".

Det är alltså en ny utredning som ni vill ha. Men fröken Hjelmström lalade ju i sitt första anförande så väldigl hånfullt om utredningar som sitter och aldrig blir färdiga. Jag kan visserligen beklaga alt kommu-nalpoliliska ulredningen, som skall behandla fördelningen av utgifterna mellan stat och kommun, har suttit så länge, men att kulturutskottet innan denna utredning är färdig skulle tillsätta en ny utredning för della vore väl ändå ganska tokigt

Sedan vill jag, herr lalman, understryka alt vi är eniga om att kommunerna skall ha en viss självbestämmanderätt Men del är klart all följer kommunerna inte upp riksdagens beslul, får väl riksdagen komma med om inie direkliv så åtminstone antydningar om hur kommunerna bör förfara. Vi vill alltså inte ha en hård reglering.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Fru SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Till fru Fraenkel skulle jag vilja säga alt det man diskuterade pä ABF-forum i Karlstad faktiskt inte gällde att man skulle göra program på institutionerna. Vad man där diskuterade var alt vårdinstitutionerna skulle vara öppna mot samhället och alt de som bor på institutionerna skulle beredas möjlighet att delta i aktiviteter ute i samhället. Man hade också uppe till diskussion atl teatern måste komma till vårdinstitutionerna. Vidare diskuterade nian den stora frågan om videogrammen, som kommer att bli lill stor nytta för många grupper, t ex. döva och svårt handikappade, men naturligtvis också för dem som är på institutioner. Jag är väl medveten om atl många har gjort program för dem som är pä institutionerna, men del var inte del man diskuterade i Karlstad.

Jag sade alt man inte ägnat någon större uppmärksamhet åt Sveriges Radios åtgärder för atl göra programmen tillgängliga för de handikappades behov. Fru Fraenkel svarade atl utskottet inle nu bör göra någol uttalande rörande utformningen av Sveriges Radios avtal. Men man kunde väl i varje fall ha giyit elt ord på vägen, nu när man vet alt radioutredningens betänkande är iJte på remiss! Del framgår ju tydligt atl utskottet inte var helt ovetande om atl radioutredningen var klar. Jag utgår ifrån att man vet alt radioulredningen liksom handikapputredningen bl. a. krävt fier textade svenska TV-program.

Jag kan förslå atl utskottet kan ställa sig tveksamt till atl uttala sig om kommande reformer, men själva principen "fier textade program" tycker jag alt utskottet skulle ha kunnal uttala sig för utan alt på något sätt gå händelserna i förväg. Man hade ju alt la hänsyn till handikapputredningens betänkande, och redan där fanns klara uttalanden när det gällde Sveriges Radios program.

159

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag framhöll i mitt första inlägg atl det redan i utredningen Kultur ål alla borde ha funnits förslag lill slatsbidragsbestämmelser för kommunerna och landstingen. När det nu inte fanns och del inle heller fanns i proposilionen, trots atl det som sagl kritiserats av såväl Kommunförbundet, Landstingsförbundet och handikapporganisationerna som riksrevisionsverket och andra statliga myndigheter, tvingades vi ställa del krav på en skyndsam utredning som vi har framfört i vär motion. Men eftersom denna utredning berör etl myckel litet område borde den kunna vara klar relativt snabbi, inom elt halvår.

Vi är visst överens med fru Fraenkel om atl kommunerna skall ha ell visst självbestämmande. Men självbestämmanderätten får inte sältas över de handikappades räll lill etl bra kullurliv eller, för den delen, barnens rätt lill en bra barnomsorg. Del är del som skiljer oss åt, fru Fraenkel!

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Skantz tyckte atl utskottet kunde ha skickat med elt ord på vägen, t ex. om textade program. Nu har jag inte lidigare års uttalanden frän kulturutskottet med anledning av motioner som väckts av just herr Börjesson i Falköping och mig här. Men jag vel atl kulturutskottel har uttalat atl det bör finnas fler textade program och alt man hoppades atl del skulle komma när radioulredningen var färdig. Utskottet har alltså redan gjort etl uttalande i den frågan. Del var i så fall ell ord pä vägen.

Del är klart att vi kunde ha plockat fram de gamla uttalandena och skrivit om dem.

160

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Fru Johansson i Uddevalla sade atl det blåser nya vindar gentemot folkrörelserna och jag vill gärna bekräfta del. Det är en riktig iakttagelse. Aldrig har någon regering satsat så mycket på folkrörelserna som den nuvarande regeringen har gjort, i budgetpropositionen och särpropositioner. Lål mig bara nämna några av de stora förslagen: det ny-införda organisationstidskriftsstödel - som till väsentlig del har kommit sådana organisationer lill del som slår fru Johansson nära och som vi med glädje har lagt fram - propositionen om slöd till folkhögskolan med nya möjligheter lill profilering, fördubblat bidrag lill nyklerhelsorganisalionerna, kraftigt utbyggt slöd till handikapprörelsen, stora ökningar till studieförbunden, kraftig ökning av SIDA:s stöd till enskilda organisationer. Jag vill alltså bekräfta att fru Johansson har räll; det blåser nya vindar gentemot folkrörelserna.

Men möjligen avsäg fru Johansson någonting annat. Hon exemplifierade nämligen med att nu skulle det vara en ny kärv hållning och sä gav hon tre exempel. Det första var stödet lill nyklerhelsorganisalionerna. Den debatten gällde om vi skulle följa den synpunkt på fördelningen av bidragen som hela nykterhetsrörelsen stod bakom med

undantag av Verdandi eller om vi skulle följa Verdandigruppen. Den debatten kan man hålla på med länge. Vi lyssnade lill de stora socialdemokratiska grupper som finns, t. ex. inom lOGT och NTO. Man tvingas göra en avvägning när det finns delade meningar bland de aktiva socialdemokratiska nykteristerna. Då följde vi den stora delen av nykterhetsrörelsen.

Det andra exemplet gällde förslaget om kulturaktiviteter på arbetsplatserna. Jag lyssnade till debatten mellan herr Andersson i Lycksele och herr Richardson för några veckor sedan - det var en för herr Andersson ganska genant debatt Kulturrådels förslag omfattar någonting helt annat än den socialdemokraliska molionen och regeringen har ännu inle tagit ställning till förslaget Ett beslut skall komma i sinom tid.

Det tredje exemplet är del som finns omnämnt i dagens reservation. Nog är det ganska klena tecken på alt det skulle vara någol slags kärvhet gentemot folkrörelserna. Möjligen har fru Johansson etl mycket suddigt folkrörelsebegrepp. Del är frågan om det skall göras rättvisa ät alla de stora organisationerna och folkrörelserna. Då händer det ibland att man har delade meningar och då får politikerna försöka la ställning till de olika ståndpunkter som kommer fram. Där kan man inte försvära sig åt den ena eller andra folkrörelsen, oavsett vilken ideologisk eller politisk bakgrund man har. Det ansvaret måste vi politiker ta.

Det finns i fru Johanssons uppfattning en påtaglig oklarhet i synen pä ansvarsfördelningen mellan staten och folkrörelserna. Lika viktigt som del är alt man är klar över vad som kan och bör göras av folkrörelserna är alt man är medveten om statens uppgift och att man inte blandar samman dessa.

Några reflexioner också med anledning av det fru Skantz sade. Jag vill gärna börja med att säga alt fru Skantz har gjort ett engagerat och värdefullt arbele i handikapputredningen. Propositionen har i allt väsentligt byggt på handikapputredningens förslag. I hennes anförande fanns också många värdefulla synpunkter om de framtida uppgifter som vi skall syssla med på detta område.

Men del fanns också en del försåtliga och glidande formuleringar där fru Skantz tycktes vilja spela ut den socialdemokratiska regeringen mol den nuvarande regeringen, och del var som om den nuvarande regeringens goda vilja ifrågasattes. Nu visar proposilionen att vi i stort setl har följt handikapputredningens principer, att vi har utformat propositionen i samråd med handikapporganisationerna och atl vi vid anslagstilldelningen har gått längre än vad utredningen föreslog. Då begär jag ingenting annat än alt vi skall dömas efter våra gärningar, inte efter socialdemokraternas ord. Jag känner fru Skantz som en skicklig sak-politiker, och hennes inlägg var väsentligt bättre pade punkter som gällde sakfrågor än pä de punkter där hon gav sig in i en sådan debatt som man alltför ofta glider in i när man inle kan hitta någonting annat än att misstänkliggöra våra meningsmotståndares goda vilja. Om vi på väsentliga punkter hade svikit fru Skantz utredning, om vi hade gått emot princi-

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

161

Riksdagens protokoll 1976/77:143-144

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

perna, om vi hade snålat med anslagen, om vi hade vägrat atl diskutera med handikapporganisationerna, då hade det varit motiverat alt fru Skantz hade riklat kritik mol oss.

Nu tar jag inte det här så allvarligt. Jag tror alt de där orden var liksom litet fernissa som hade lagts på, men jag tyckte ändå att de passade litet illa, därför att fru Skantz insalser på del här området talar bättre när de formar sig i gärningar än när de kommer i sädana ord.

Och nu till tvä sakfrågor. Jag förstod faktiskt inte rikligt vad som sades om Sveriges Radios programverksamhet. Jag tycker att utskottet som där följer propositionen bara har konstaterai alt man nästa år i samband med behandlingen av radioutredningen måste ta ställning till vilka krav man skall slälla på Sveriges Radios progamverksamhet. Jag sade i mitt inledande anförande att jag betraktar del som en mycket viktig fråga. Där kan jag inte se annat än alt det är bra om vi kan vara överens om alt vi måsle skriva och slälla mycket bestämda krav på Sveriges Radio, på lokalradion och utbildningsradion.

Så var det frågan om en försöksverksamhet med dagstidningar för synskadade. Fru Skantz befarade alt detta skulle bli någon styrning från regeringens sida. Vad jag säger i propositionen är alt vi skall ha ett samråd med berörda parter därför atl del är dels de synskadades riksförbund, dels dagstidningarna som är berörda. Det kan gälla en eller flera dagstidningar på en ort. Där tror jag alt det råder enighet mellan pressens organisationer och de synskadades riksförbund atl man behöver överlägga mer om formerna för detta, därför att båda parter är överens om att man måste sikta till mera generella lösningar.

Till sist! Dessa tvä punkter om radion och de synskadade är exempel på att propositionen bara är en etapplösning. Myckel återstår, och därvidlag är jag glad över atl vi kan räkna också med fru Skantz forlsalia engagemang.

162

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr lalman! Herr Wikström sade atl ingen lidigare regering har satsat så myckel på folkrörelserna. Ja, anslagen ökas alltid - det ligger i sakens natur - och jag uttryckte också oro för atl den kraftiga satsning man nu gjort kunde vara en engångsföreteelse. Jag hoppas att så inte kommer alt vara fallet. Men det viktiga, herr Wikström, är alt det inle bara gäller pengar. Vad som är än viktigare, även om folkrörelserna är beroende av pengar, är rörelsernas självständighet och oberoende.

Herr Wikström sade en felaktighet också. Det var inle bara Verdandi ulan fyra organisationer som var emot samarbetskommittén. De övriga organisationerna ville inte driva igenom saken till varje pris mol deras vilja. Delta ville dock ulskollsmajorilelen.

Jag skulle också vilja ställa en konkret fråga lill herr Wikström: Vilken blir regeringens slällning till förslaget om kultur i arbetslivet? Visst har Rolf Uiberg uttalat att han var nöjd med propositionen, men jag vill också hänvisa lill det brev samtliga ledamöter i kulturutskottet har fått

och som diarieförts den 25 mars i utskottet Det är undertecknat av      Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Hans Gedin och Rolf Uiberg i HCK. Det heter däri att man vill fördela bidragel direkt till handikapprörelsen och inte som hittills via studieförbunden. Detta är t. o. m. understruket i brevet.

Debatlen mellan herr Richardson och herr Andersson i Lycksele var genant, sade statsrådet Wikström. Där är vi båda överens. Jag lycker dessutom att den var upprörande.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Till att börja med skall jag be alt få tacka för de vänliga ord som slatsrådet Wikström rikiade till mig. Jag beklagar om han inle kunde tyda mitt anförande på det sättet att jag var positiv till innehållet i proposilionen. Jag nämnde redan i början av mitt anförande att de båda statsråden som är ansvariga för propositionen haft kontakter med handikapprörelsen och sade också alt organisationerna hade uppskattat del. Jag slutade mitt anförande med alt säga atl jag med tillfredsställelse noterar de förbättringar som propositionen innehåller. Jag är kanske inle den som använder så många ord, men när jag uttalar min uppskattning är del uppriktigt menat.

Del är klart att ledamöter av en utredning aldrig är riktigt nöjda med förslag som läggs fram, och det är uppenbarl att regeringen vill utreda ytterligare på en rad punkter. Man skall aldrig uttala någon tacksamhet i förväg; jag får kanske anledning att återkomma sedan dessa ulredningar resulterat i förslag.

När det sedan gäller frågan om Sveriges Radio och anpassningen av programmen är jag fortfarande kritisk mol utskottet därför alt man bara kalli konslaterar atl radioutredningen lagt sitt förslag och alt del där finns förslag lill en paragraf som man tydligen tycks tro skall lösa alla problem. Något uttalande tycker jag ändå att utskottet skulle kunnat göra. Om det är som fru Fraenkel säger, att man under årens lopp har gjort så många värdefulla och bra uttalanden om t. ex. textade program, hade man kunnat plocka fram åtminstone ett av dem och tagit med i det här betänkandet, som faktiskt handlar om insatser för handikappades kulturella verksamhel.

Jag är kritisk mol slatsrådet Wiksiröms skrivning när del gäller den försöksverksamhet som Synskadades riksförbund har för avsikt alt starta avseende dagliga tidningar i laltidningsform. Vad jag är kritisk mot och vel har vållat oro i handikapporganisationerna är all det står i proposilionen atl det ankommer på regeringen att efter samråd med berörda parter besluta om den närmare uppläggningen av försöket. Det är just att regeringen skall besluta om uppläggningen av försöken som har oroat i den skrivningen. Men jag hoppas atl jag kan tolka statsrådet Wiksiröms uttalande här på det sättet att det inte från den borgeriiga regeringens sida kommer att ske någon ändring när det gäller handläggningen av ansökningar om medel från arvsfonden.

163

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram JÖr handikappade, m. m.

Hen utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är alldeles riktigt, fru Skantz, atl vi inle alls avser atl styra anslagstilldelningen från arvsfonden. Däremot vill vi gärna tillsammans med pressens företrädare och representanter för Synskadades riksförbund få bedöma hur verksamheten skall läggas upp, så atl den kan bli etl led på vägen mol mer generella stödformer.

Sedan lär inle fru Johansson i Uddevalla och jag bli överens vad gäller folkrörelserna. Fru Johansson säger atl den generösa bidragsgivningen är en engångsföreteelse. Ja, men den företeelsen kommer att återkomma en gång om året så länge den nuvarande regeringen sitter.

Del återstod inte så mycket av fru Johanssons argumentation. Den var faktiskt ganska klen. Jag tror att det är klokt också på den här punkten att avvakta lill dess det finns anledning att söka strid. Sök inte strid pä sådana detaljfrågor som det här har gällt! Det var del jag menade med all del lätt kan bli litet genant.

Fru JOHANSSON i Uddevalla (s):

Herr talman! Jag är fortfarande nöjd med proposilionen, vilkel jag har sagt hela tiden, men jag tycker också fortfarande all folkrörelsernas självsländighei är ulomordenilig viklig. Del är inte alt söka strid. Jag har sagl det lidigare och del är synd all jag måste upprepa det. Det är inte bara i delta fall som del har oroat oss ulan det är en tendens, vilkel jag har fått bekräftat inte minst av herr Wikström.

Överiäggningen var härmed slutad.

Kulturutskoiiels betänkande nr 44

Mom.    1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1467 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturulskoltets heniställan i betänkandet nr 44 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1467.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej -    12

Avslår -     1

Mom.   3-6

Kammaren biföll vad ulskollei i dessa moment hemställt.

Mom.   7

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Johansson i Uddevalla begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Kulturprogram for handikappade, m. m.

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i belänkandet nr 44 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Johansson i Uddevalla begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 143

Avstår -     2

Mom.   8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels ulskottels hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl. föreslagna ändringen i motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Johansson i Uddevalla begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller kulturulskollels hemställan i belänkandet nr 44 mom. 8 med godkännande av ulskottels molivering röslar ja,

den det ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl. föreslagna ändringen i motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Johansson i Uddevalla begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 144

Avstår -     1

165

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Arbetsdomstolen

Mom.   9   och    10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Socialutskottets betänkande nr 28 Utskottets hemställan bifölls.

§ 3 Föredrogs

Kulturulskollels betänkande

1976/77:47 med anledning av proposilionen 1976/77:136 om 1978 års verksamheisbudget för det nordiska kultursamarbetet m. m.

Jordbruksutskottets belänkande

1976/77:33 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden

Kammaren biföll vad utskotten i dessa beiänkanden hemställt.

§ 4 Arbetsdomstolen

Föredrogs arbetsmarknadsulskotlels belänkande 1976/77:28 med anledning av proposilionen 1976/77:141 om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetslvisler, m. m., jämle motioner.

1 proposilionen 1976/77:141 (arbetsmarknadsdepartementet) hade regeringen efter föredragning av herr arbetsmarknadsministern Ahlmark föreslagit atl riksdagen skulle anta de inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslagen till

1.    lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetslvisler,

2.    lag om ändring i lagen (1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden,

3.    lagom ändring i lagen (1976:580)om medbestämmande i arbetslivet,

4.    lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

5.    lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1).

166

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"De senasle årens arbetsrätlsliga reformarbete har medfört en markant ökning av mållillslrömningen till arbetsdomstolen (AD). Trols fortlöpande personalförstärkningar är domstolens arbetsläge f n. ansträngt. Och domstolens arbetsbörda kan väntas öka ytterligare, bl. a. som en följd av alt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) trädde i kraft vid årsskiftet

Mol denna bakgrund läggs i propositionen fram förslag som syftar till atl minska AD:s arbetsbörda, förenkla domstolens arbetsformer och i övrigt underlätta domstolens verksamhet.

Del viktigaste förslaget går ul på att begränsa tillströmningen av mål

till AD genom alt vissa mål förs över från AD som första domstol till      Nr 144
tingsrätt, med möjlighel för part atl överklaga tingsrätts dom hos AD.      j-   ,  ,

Enligt de nya behörighetsregler som föreslås skall enbart arbetsgivar-      ■,,       ■ igy-y

och arbetstagarorganisationer och arbetsgivare som själva har slutit kol-    

lekiivavtal få väcka talan direkt hos AD. Vidare skall gälla som för- Arbetsdomstolen utsättning för AD:s behörighet att målet gäller tvist om kollektivavtal eller om lillämpningen av MBL eller all målet gäller arbetslvist i övrigt mellan parter, som är bundna av kollektivavtal, eller i vilken enskild icke kolleklivavialsbunden arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete på vilket arbetsgivaren tillämpar kollektivavtal. Med denna utformning av behörighetsreglerna får enskilda arbetsgivare som inte har slutit kollektivavtal och enskilda arbetstagare, organiserade eller oorganiserade, vända sig till tingsrätt som första domstol om de vill väcka talan i arbelstvist.

I anslulning till ändringen i behörighetsreglerna föreslås att anspråk som framställs vid tingsrätt i form av ansökan om lagsökning eller be-lalningsföreläggande skall färdigbehandlas av tingsrätten, även om anspråket visar sig vara tvistigt. Målet skall alltså inte som f n. överiämnas till AD när tvisten rör organiserad arbetstagare.

Sammantagna beräknas de här redovisade förslagen leda till att den nuvarande måltillströmningen minskar med 30-40 96.

Etl annal förslag innebär alt AD skall i fortsättningen kunna avgöra mera okomplicerade mål i en mindre sammansättning, bestående av ordförande jämte en arbetsgivarledamot och en arbetstagarledamot Ytterligare förslag går ut pä atl AD skall få möjlighet alt i likhet med tingsrätterna meddela s. k. tredskodom mol part, som uteblir från sammanträde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling, och att domstolen skall fä ökade möjligheter alt efter skriftlig eller muntlig förberedelse avgöra mål på handlingarna alltså ulan all huvudförhandling hälls i målet

Det föreslås också att AD tillförs ytterligare en s. k. ämbelsmanna-ledamot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden och ytterligare en ledamot som representerar de offentliga arbetsgivarna.

De föreslagna ändringarna i nu gällande regler föresläs träda i kraft den  1 juli  1977."

I della sammanhang hade behandlals

dels den under allmänna molionsiiden vid 1976/77 års riksmöte väckta molionen 1976/77:906 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen beslulade

1.    att uttala sig för en ändrad handläggning av tvister i arbetslivet, innebärande att arbetsdomstolen liksom skiljemannaförfarandet enligl lag om skiljemän den 14 juni 1929 skulle avskaffas,

2.    att hos regeringen hemställa om förslag om elt nytt rättegångsförfarande i enlighet med vad som i molionen anförts,

3.    au hos regeringen hemställa om förslag till erforderliga laglextänd-

ringar i av beslutet berörda lagar,                                                      167

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Arbetsdomstolen

dels den med anledning av proposilionen väckta molionen 1976/77:1637 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade

1.    all avslå propositionen 1976/77:141,

2.    att hos regeringen hemställa om förslag lill ett nytt rättegångsförfarande i enlighet med vad som anförts i motionen 1976/77:906.

Utskottet hemslällde

atl riksdagen med avslag på motionerna 1976/77:906 och 1976/77:1637 skulle anla de i propositionen 1976/77:141 framlagda lagförslagen med den ändringen all 16 kap. I S lagen (1976:600) om offentlig anställning skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse.

168

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna har vid etl flertal tillfällen krävt ell annat rättegångsförfarande vid tvister som rör arbetslivet Värt parti har starkt kriliseral arbetsdomstolen och skiljenämndsförfarandel som rättsinstanser för lösande av arbetslvisler. Vi upprepar dessa krav även till årets riksdag i molionen 906, vari yrkas att riksdagen beslutar uttala sig för en ändrad handläggning av tvister i arbetslivet, innebärande atl arbetsdomstolen och skiljemannaförfarandet avskaffas och att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om förslag lill nytt rättegångsförfarande samt förslag till erforderiiga lagtexländringar i av beslutet berörda lagar.

Vårt parti har också i molionen 1637 yrkat avslag på proposilionen 141, som innehåller förslag om att avlasta arbetsdomstolen viss behandling av ärenden genom atl vissa mål skall kunna handläggas av tingsrätt I sak förändras ingenting. Arbetsdomstolen har bara fäll så mänga ärenden atl handlägga atl domstolen blivit överbelastad. Regeringen skyndar snabbi lill lindsältning för alt underlätta eller - rättare sagl - avlasta arbetsdomstolen vissa ärenden. Tingsrätt skall kunna la över och avgöra vissa tvister. I sådana fall skall dock tingsrätts utslag kunna överklagas, och arbetsdomstolen blir dä överklagningsinstans. Arbetsdomstolens dom kan - som hittills - inte överklagas. Del är i sak ingen ändring mol lidigare beslämmelser.

Vänsterpartiet kommunislerna har alltsedan arbetsdomstolens tillkomst arbetat för dess avskaffande. Under de nära fem decennier som denna klassdomstol verkat har den bekräftat sin klasskaraktär. Den har slagit vakt om arbetsköparnas intressen i avgörande och viktiga principfrågor. 1 en rad domar under årens lopp har arbetsdomstolen tillgodosett arbetsköparnas krav på makt och envälde på arbetsplatserna. Bit för bil upphöjdes S 32 i SAF:s stadgar lill lag genom prejudicerande domar, som fortfarande är rätlsbildande på arbetsmarknaden i vårt land, trols tillkomsten av de arbetsrätlsliga lagar de senaste åren som skulle avskaffa S 32.

Arbetsdomstolen har hela tiden strikt gått på kolleklivavtalslagens be-

slämmelser, där bl. a. 4 S förbjuder strejker under avtalsperioden och     Nr 144 dessutom förbjuder arbetare all solidarisera sig med arbetsgrupper som      Tisdagen den tvingats ut i öppen kamp. Kollektivavtalslagens beslämmelser om strejk-      31 ~,„: |gyy

förbud och utdömande av skadestånd mol dem som tvingas bryta mol     ---

lag eller kollektivavtal har överförts till den nyss anlagna och i dag de-     Arbetsdomstolen batterade medbestämmandelagen. Med hjälp av gällande lag och arbetsdomstolen kan fackföreningsstyrelser - valda av medlemmarna - tvingas lill slrejkbryleri under domstolshot.

Den svenska arbetarklassen hade säkert väntat sig atl den gamla klasslagstiftningen från 1928, som dåvarande borgarregering trumfade igenom, i och med den nya arbelslagsliftningen skulle utmönstras. Men så blev del inte. Den nya medbestämmandelagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, har samma klassinriklning som den gamla klasslagstiftningen. Som jag tidigare sagl överfördes kolleklivavtalslagens strejkförbud och skadeståndsbeslämmelser lill den nya lagen. Och vad värre är: dessa bestämmelser har skärpts i vissa avseenden. Arbetsköparna har fått en utvidgad lockouträu. Del ställs mera långtgående krav på fackföreningarnas förtroendevalda än tidigare när det gäller atl hålla fredspliklen i helgd. Skadeståndsansvaret vid brott mot varselskyldighelen har skärpts avsevärt i den nya lagen.

Arbetsdomstolen har genom de senasle årens arbetslagsliftning fåll än Slörre möjlighel att vända sig mol arbetarklassen och dess fackliga organisationer. Den kan i än större utsträckning avkunna prejudicerande domar som gynnar arbetsköparna. Arbetsdomstolen blir ett ännu effektivare vapen för arbetsköparna i kampen mol arbetarklassen och fackföreningarna.

Fackföreningarnas begränsade vetorätt och tolkningsföreträde, som stadgas i medbestämmandelagen, kan snabbt urholkas genom prejudicerande domar i AD. Undan för undan kommer utrymmet för vetorätten och tolkningsföreträdet all krympa. De lagbestämmelser som skulle vara ell stöd ät fackföreningarna mol arbetsköparna kan härigenom göras delvis eller hell verkningslösa. Ell typexempel är arbetsdomstolens tillmötesgående i tvisten mellan Metallindusiriarbetareförbundei och Volvo, där man gav Volvo rätt atl ulan alt avvakta förhandlingar verkställa permitteringar mol fackföreningens vilja. Arbetsdomstolen fann alt det i del här fallel förelåg synnerliga skäl för denna älgärd.

Lagen om anslällningsskydd upphäver heller inle arbeisköparnas makl-ställning i nämnvärd grad. I lagen stadgas alt del inte längre är tillåtet alt avskeda eller säga upp anslällda med mindre än alt del föreligger saklig grund. Och det låter ju bra. Men hur förhåller det sig i praktiken med della s. k. anställningsskydd? Vem avgör om det föreligger saklig grund för ell avskedande eller en uppsägning? 1 första hand är det arbetsköparen som hävdar sin uppfattning atl saklig grund föreligger, sedan får facket eller den enskilde hävda motsatsen och lill sist är det arbetsdomstolen som i de flesta fall får avgöra vilken uppfattning som är riktig.

Här har arbetsköparna redan ett starkt slöd av förarbetena lill dels          169

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Arbetsdomstolen

170

lagen om anställningsskydd, dels medbestämmandelagen. I dessa finns en hel lista på vad som skall anses vara saklig grund för all säga upp eller avskeda någon. Del är klart utsagt alt när det gäller uppsägning på grund av arbetsbrist så är det arbetsköparen som ensidigl avgör, om del verkligen föreligger brist pä arbete. När det gäller uppsägning eller avsked pä grund av personliga förhållanden finns del en läng uppräkning i förarbetena på förseelser som är direkta anvisningar lill arbetsdomstolen. Som exempel kan nämnas ordervägran, olovlig bortovaro, samarbels-svärigheler med arbetskamrater eller med arbetsledningen, deltagande i olovlig slrejk osv.

I dessa frågor har arbetsdomstolen redan gått ett stycke längre än vad förarbetena säger. I en mycket uppmärksammad dom fastslår AD atl samarbetssvårigheler med en lidsstudieman, som inle är anställd hos arbetsköparen och rakt inle kan betraktas som arbetskamrat till den som utsätts för lidsstudier, är saklig grund för avsked. Flera domar i den riktningen har avkunnats under de senasle åren och skulle här kunnat kommenteras. Fackförbundsjurisler har starkt kritiserat flera av dessa. Arbetsköparna kan med hjälp av gällande lagar och med arbetsdomstolen som instrument avskeda politiskt och fackligt aktiva arbelare. Skulle lill äventyrs AD komma lill den slutsatsen all del inle föreligger saklig grund för avsked eller uppsägning kan arbetsköparen ändå vägra atl återanställa den avskedade bara genom all lill den förfördelade betala en viss summa pengar som varierar beroende på ålder och anställningslid. Sä är del alltså med den s. k. anställningstryggheten.

Fortfarande förekommer del ganska öppet svartlistning av radikala och aktiva arbelare precis som det gjorde i seklets början. S 32 har inte avskaffats. Den är fortfarande i kraft Denna förhatliga arbetsköparpa-ragraf skulle ju enligt alla löften med den nya lagstiftningen förpassas lill historiens skräpkammare, där den rätteligen hör hemma. Någon sade vid redovisningen av lagförslaget atl S 32 skulle sopas under mattan -och det är möjligt atl sä också skedde - men nu har man kunnal plocka fram den på nytt. Nej, verkningarna av S 32 kan inle avskaffas med den typ av lagsliftning som nu gäller och så länge som arbetsdomstolen finns, där arbetsköparna kan söka skydd och få stöd för alla sina påståenden och krav.

Vänsterpartiet kommunisterna har i motion 906 skisserat etl rättegångsförfarande som skulle vara betydligt riktigare och rättvisare än del hittills gällande belräffande tvister i arbetslivet.

Ett civilt rällsförfarande är atl föredra också i arbetslvisler. Vi yrkar att rättegång i del hänseendet skall vara kostnadsfri för de anställda. En arbelare skall inte av kostnadsskäl avskräckas från atl ta rättslig prövning i en tvist som rör arbelet. Sådana mål skall också enligl vår uppfattning handläggas pä den ort eller i det län där man bor.

Värt parti anser del också vara en självklarhet alt alla domar skall kunna prövas i högre rättsinstans.

Skiljemannaförfarandet har samma karaklär som arbelsdomsiolsför-

farandet I båda fallen är det partssammansatla organ, och domar kan inte överklagas i annan rättsinstans.

När det gäller skiljemannaförfarandet kan man inte heller kräva all vittnen eller inkallad expertis tvingas tala under ed eller sanningsförsäkran. Vill någon av de tvistande parterna att så skall ske, måste denne dä begära handläggning inför civilrätt. Detta rättssystem är också bräckligt från allmänrättslig synpunkt 1 kollektivavtal med denna bestämmelse intagen finns också föreskrivet hur skiljemän skall utses. I regel är det så stadgat atl vardera parten utser två skiljemän och att dessa fyra sedan skall försöka enas om en femte opartisk skiljeman som också skall vara ordförande och ha utslagsgivande röst i en tvist. Om man inte kan enas, finns det pä förhand inskrivet i kollektivavtalet vem som skall träda in som opartisk skiljeman eller vem som skall utse den opartiske skiljemannen. I vissa fall föreskrivs att borgmästaren eller, om denne inte vill äta sig uppdraget, överexekulorn skall fungera som skiljeman. i andra fall atl socialstyrelsens ordförande utser den femte skiljemannen.

Dessa förhållanden gör della rättssystem otidsenligt och olikartat, beroende pä hur man skrivit in bestämmelserna i kollektivavtalet I ett fall kan del vara borgmästaren som fäller utslaget i en facklig tvist, i ett annat fall kan del vara överexekulorn och i ett tredje fall kan del vara en person som socialstyrelsens ordförande ansett lämplig lill att avgöra vem som har rätt och vem som har fel i en arbetslvist

I den utredning som föregick arbelsrättslagsliflningen berördes både arbetsdomstolen och skiljemannaförfarandet, och där framfördes kritiska synpunkter som tyvärr inte ledde till några förslag. Vänsterpartiet kommunisterna har den bestämda uppfattningen all partssammansatla rättsinstanser för lösande av arbetslvisler i dagens samhälle är otidsenliga och med det snarasie bör avskaffas.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill molionerna 906 och 1637.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Arbetsdomstolen

Under detta anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Vi har tidigare i dag diskulerat de viktiga arbetsrätlsliga reformerna som utgörs av medbestämmandelagen och lagen om offentligt anställda. När de nu börjar att tillämpas får vi räkna med all del innebär en ökad arbetsbelastning för arbetsdomstolen. Del sker i ell skede då antalet ärenden vid domstolen ökat markant av andra anledningar. Trols fortlöpande personalförslärkningar är domstolens arbetsläge f n. ansträngt

Detta är bakgrunden lill proposition 141 från arbetsmarknadsministern. Den syftar, som herr Hallgren nyss sade, till all minska arbetsdomstolens arbetsbörda. Det sker främsl genom all begränsa tillströmningen av mål lill arbetsdomstolen. I stället hänvisas vissa mål lill tingsrätterna som

171

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Arbetsdomstolen

första instans med överklagningsmöjlighet i arbetsdomstolen. Arbetsmarknadsministern beräknar all mållillslrömningen lill arbetsdomstolen skall minska med 30-40 96 med de här föreslagna åtgärderna.

Herr talman! Vänsterpartiet kommunislerna har varil motståndare till lagen om rättegång i arbetslvisler alltsedan dess tillkomst 1974, och del forlsäller man ju att vara, har vi hört herr Hallgren redovisa. Man har varit motståndare till de förfaringssätt som tillämpats på den svenska arbetsmarknaden även före den här lagens tillkomst. Alltsedan 1928 har man ju motsatt sig de åtgärder som varit tillämpade på svensk arbetsmarknad.

Vpk vill med andra ord avskaffa arbetsdomstolen och förbjuda skiljemannaförfarandet i arbetslvisler. Föratt något brutalt sammanfatta vänsterpartiet kommunisternas inställning sä vill man försämra den relativt väl fungerande svenska arbetsmarknaden. Det kan arbetsmarknadsutskottet självfallet inle gä med på, och därför har vi i full enighet avstyrkt vpk-molionerna.

Vänsterpartiet kommunisternas beskrivning av arbetsdomstolen är naturligtvis orimlig. Överdrifterna i kritiken är för stora för atl den skall få trovärdighet Arbetsmarknadens parter känner helt enkelt inte igen sig i vpk:s påståenden. Det står i motionen 906 att arbetsdomstolen har klasskaraktär, atl arbetsdomstolen har som nedärvd praxis atl slå vakt om arbeisköparnas intressen, att arbetsdomstolen har tillgodosett arbetsköparnas krav på makt och envälde på arbetsplatserna osv., osv. Herr Hallgrens eget inlägg bekräftar ju vad jag nu sagt; där fanns åtskilliga formuleringar som liknar dem jag nu har ätergell ur motionen.

Tvärtom, herr talman, har arbetsdomstolen under sin tillvaro tillvunnit sig respekt, och den uppfattas av arbetsmarknadsutskottet som en värdefull och nödvändig institution i det svenska rättsväsendet Därför ber jag kort och gott, herr lalman, att fä yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande nr 28.

172

Hen HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Herr Wirtén framställer vår kritik av arbetsdomstolen som orimlig och överdriven, och han påslår all man inle skulle kunna bli lagen på allvar när man talar om all den har klasskaraktär.

Jag skulle vilja rekommendera herr Wirtén all nästa gång det förekommer ell massmål inför arbetsdomstolen - exempelvis ell sådanl som målet mot Oskarshamnsarbelarna - gå och lyssna på vad jobbarna har att säga om arbetsdomstolen. Fråga hamnarbetarna vad de lycker om arbetsdomstolen sedan 1954, när man måsle flytta den ner lill dem! De sade sin mening om arbetsdomstolen. Fråga elektrikerna, fråga alla dem som har ställ inför arbetsdomstolen och vet att de har tvingats atl vidla stridsåtgärder för atl tillvarata sina intressen - slridsålgärder som har varil nödvändiga men som strider mol kollektivavtal, som bryter mol lagen om rättegången i arbetslvisler! Alla de här människorna, som under årens lopp har dömts inför arbetsdomstolen, har en annan uppfattning

än den herr Wirtén som borgerlig politiker kan stå här och tala för.       Nr 144

Fråga LO:s och fackförbundens jurister om de senaste utslagen i ar-     Tisdaeen den belsdomstolen! Fråga Metall vad man lyckerom utslaget i Volvotvislen      3J  • inyy

med hänvisning till den första domen i fråga om medbestämmandelagen!         

Jag tror att de har en helt annan syn än herr Wirtén, jag tror all de     Arbetsdomstolen snarast ser kritiken som nyttig och finner det värdefullt att man lar upp just arbetsdomstolens klasskaraktär.

Jag vet inle om herr Wirtén också försökte försvara skiljemannaförfarandet; annars hade ju arbelsrättskommittén ell ganska beskt avsnitt jusl i det sammanhanget. Man betraktade del rättsförfarandel som föråldrat och otidsenligt - ungefär vad jag har sagl här både nu och lidigare. Nej, jag tror all om herr Wirtén skall få en mera verklighetsnära syn på hur arbetsdomstolen uppfattas bland jobbarna, då måsle han gå ul och lyssna på vad de har all säga, när de ställs inför rätta därför all de måste slå vakt om sina intressen.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemställan, dels motionerna nr 906 av herr Werner m. fl. och nr 1637 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 28 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 906 och 1637.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej -    12

Avslår -      1

§ 5 Föredrogs

Justitieutskottets betänkande

1976/77:35 med anledning av proposilionen 1976/77:121 om ändring i 16 kap. brottsbalken m. m. (ang. falskt larm m. m.)

Utskottets hemställan bifölls.

173

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

§ 6 Bekämpande av terrorism

Föredrogs justiiieuiskoiieis belänkande 1976/77:36 med anledning av propositionen 1976/77:124 om godkännande av den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism m. m. jämte motion.

I propositionen 1976/77:124 hade regeringen (jusliliedepartemenlet) föreslagit riksdagen atl anta i proposilionen framlagda förslag lill

1.    lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol,

2.    lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stal

samt att godkänna den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism med del förbehåll som angetts i proposilionen.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I proposilionen föresläs alt Sverige tillträder 1977 års europarådskonvention om bekämpande av terrorism. Genom konventionen åtar sig de avtalsslutande staterna all antingen tillmötesgå begäran från annan konvenlionsstal om utlämning av någon som har begått terrordåd av närmare angivet slag eller själv vidla åtgärder för lagföring av honom. En fullsländig anslutning lill konventionen medför vidare alt konvenlionsstal inle får vägra utlämning för sådant brott under hänvisning till all del är all betrakta som politiskt På denna punkt föreslås emellertid att man från svensk sida gör etl särskilt förbehåll som innebär atl Sverige behåller nuvarande möjligheter att vägra utlämning för poliliska brott Konventionen innebär dessutom att de avtalssluiande staterna skall lämna varandra rättsligt biträde när det gäller straffrättsliga förfaranden mot personer som har gjort sig skyldiga lill terrordåd. För atl göra det möjligt för Sverige att ansluta sig till dessa bestämmelser föreslås ändringar i lagen (1946:816) om bevisupptagning ål utländsk domstol och lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat."

I della sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:1598 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslulade att hos regeringen hemställa alt denna tog initiativ till alt den europeiska konventionen av den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism m. m. omarbetades och konkretiserades i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen.

174

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.   avslå molionen  1976/77:1598,

2.   anta de i proposilionen  1976/77:124 framlagda förslagen lill

1.    lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol,

2.    lag om ändring i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel pä begäran av främmande stat,

3. godkänna den europeiska konventionen den 27 januari  1977 om bekämpande av terrorism med det förbehåll som angetts i propositionen.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! All överiagl och systematiskt skada och hola oskyldiga civilpersoner till liv och hälsa är att beteckna som terrorism. Det är en företeelse som bör fördömas och bekämpas, och all olika länders myndigheter söker samarbeta härvidlag är i och för sig ingenting onaturiigt

Men del finns hakar i elt sådant samarbete. Terrorism bedrivs nämligen inle bara av etl fålal kriminella smågrupper utan också av halvofficiella organisationer och av regimer. Så är fallet i Iran, Brasilien med dess dödskommandon, Argentina med sitt AAA, Uruguay, Indonesien m. fl. länder. Detta är något som komplicerar det internationella samarbetet

Regimer som själva tillämpar lerrorisliska meioder vill gärna sälla beteckningen terrorism pä alla dem som bekämpar deras regimer. Detta är givetvis ingen verklig kamp mol terrorism ulan bara ett sätt alt komma äl politisk opposition. Därför är vissa länder intresserade av alt använda del internationella samarbetet för att slå ned olika former av befrielsekamp. Det är därför en grannlaga uppgift alt se lill att de internationella avtalen mot terrorism inle begagnas för hell andra syften. Avtalstexterna måste därvid ges en mycket klar och otvetydig form. Det är detta villkor som inte alls är uppfyllt i den föreliggande konventionen.

Vad är terrorism? Vi vel att definitionerna har skiftat Det officiella Frankrike betecknade under Algerielkriget befrielsens folk som terrorister, och Frankrike fick i detta förtal av befrielserörelsen hjälp av nästan hela den svenska pressen. Molslåndskämpar i Danmark under ockupationen, frihetsrörelsen i Vietnam, på Filippinerna, i Malaysia, antibrittiska motståndskämpar på Iriand, befrielsens folk i Rhodesia - alla har de betecknats som terrorister.

Denna typ av definition är givelvis oacceptabel i en konvention som Sverige skall underskriva. Med en sådan definition skulle de som i verkligheten bekämpar terrorn plötsligt själva förvandlas till terrorister. Terrorist kan med en sådan definition i princip bli var och en som har förmenats en legal rätt att uttrycka sin opposition och därför tagit sin tillflykt till väpnad kamp. Vissa regeringar vill ha just en svävande definition. För dem är nämligen, som jag sade, huvudmotivet au bekämpa politiska motståndare, inte att i och för sig komma äl terrorismen.

Det betänkliga med den föreliggande texten till konventionen är jusl att den är löslig och allmän till sin form. Den är gjord för missbruk och godtyckliga tolkningar. JSågra exempel:

Artikel 1 c klassar som terrorism alla angrepp på diplomals fysiska

175

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

integritet och frihet. En fredlig ambassaddemonslralion, som inskränker diplomaters rörelsefrihet, kan ju bekvämt rymmas inom den definitionen. Sådana demonstrationer har vid några tillfällen förekommit i Sverige, exempelvis mol den grekiska och den iranska ambassaden. Enligt normala rättsbegrepp kan sådant pä sin höjd juridiskt falla under ordningsstörande. Men här öppnas alltså en möjlighel att inrangera del under beteckningen terrorism.

Artikel 1 e klassar som terrorism alll användande av vapen. Detta är ju fullständigt ohållbart. Användandet av vapen måste ju alltid bedömas med hänsyn till den situation som bildar bakgrunden till användandet I konventionen skiljs aldrig på befrielsekamp och terrorism. Därför frågas aldrig om en legal politisk kamp i ett land är möjlig eller ej. Det frågas inte heller mot vem den väpnade kampen riktas. Alla befrielserörelser som tvingas lill väpnad kamp kan alltså i princip hamna under beteckningen terrorism.

Och om jag hjälper eller t o. m. bara försöker hjälpa en förföljd människa, som pä detta säll hamnat under definitionen, då kan jag själv klassas som terrorist.

Artikel 8 fastställer atl en stat inte kan vägra utlämning enbart på grund av att ell brott har politisk bakgrund. Vad är della? Denna dunkla formulering möjliggör uppenbart undantag från de asylregler som lill-lämpals i Sverige. Var gränsen för asylräll dä kommer all gä blir alllsä hell en fråga om poliliska påtryckningar.

Vidare: Regleringen av konventionens tillämpning skall ankomma pä en särskild Europarådskommillé. Varje tvist kan på begäran av en part föras till skiljedom. Detta skiljedomsförfarande kan man enligl konven-lionsiexten - som jag läst den - inte undandra sig. Detta betyder att en skiljedomstol kan påverka tolkningen av svensk lag och svensk rättstillämpning.

Det är för oss något av en gåta atl riksdagens justitieutskott inle klart ser alla dessa egendomligheler, alla dessa märkliga och betänkliga öppningar ål olika häll. Vi tycker alt det är märkligt atl utskollel accepterar dessa definitioner och detta utländska skiljedomsförfarande utan några som helst farhågor eller reservationer.

Från vpk kan vi inle godkänna rältsdefinitioner som pä det här sättet kan vridas litet hur som helsl. Går Sverige in i samverkan mol den internationella terrorismen, då skall del ske på klara och strikta villkor och i klar överensstämmelse med gällande svensk rätt Vi har därför dragit den slutsatsen atl konventionen i sin föreliggande form inle bör godkännas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall til! vpk-motionen.

176

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Den politiska terrorn har blivit vardagsmat i vår tid och i vår närhet I dagarna har vi kunnal läsa om en terroristaktion i Holland. För inle så länge sedan uppdagades planer på en kidnappningsaktion

här hemma. Och på senare år har såväl Sverige som vårt europeiska grannskap skakats av lerrorisiaklioner av allehanda slag - ambassadörsmord, fiygkapningar, brevbomber, ambassadockupationer och mycket annal.

I del läget är det naturligt och riktigt alt samhället söker skydda sig. Det finns emellertid en akut risk - att vi inbillar oss alt terrorism i princip är något nytt och unikt, någol som är lätt definierbart och gripbart, bara samhället kastar filttofflor och liberala principer över bord och lar i med hårdhandskarna.

Men besvärar man sig med litet djupare analys, litet historisk och geografisk utblick - då finner man all lerrorismproblematiken är betydligt mer komplicerad än så.

Ta t. ex. ett land i Mellanöstern, Israel, där väljarna jusl har koral till valsegrare och sannolikt ny regeringschefen f d. lerroristledare, Men-achem Begin.

Jag frågar mig: Om Begin nu blir regeringschef och kommer till Sverige - skulle regeringen då kunna länka sig att tillämpa lerrorismkonvenlionen och terrorismbestämmelserna mot honom?

I princip vore det väl motiverat, ty genom sitt tidigare agerande måste Begin otvivelaktigt betraktas som farlig i lerrorismbestämmelsernas mening.

År 1936 grundade Begin en sionistisk terrororganisation i Palestina. Enligl en färsk och omfattande avhandling om den politiska terrorismen i världen, skriven av den brittiske statsvetaren Paul Wilkinson, var denna organisations terrorism mer urskillningslös än IRA:s terror eller terrorn i Tsarryssland eller på Balkanhalvön.

Nog är det mol den bakgrunden ganska naturiigt om våra relationer till Begins rike snarare skulle bli en sak för polisen och Inlerpool än för våra diplomater i UD och FN - om vi skulle följa bokstaven och andemeningen i den terrorismkonvention som nu ligger på riksdagens bord.

Men så lär de inte handla - och lur är kanske det. Ty Begin är ju inte ensam i sin roll i världen. Elt betydande antal regeringar som vi upprätthåller vänskapliga förbindelser med sitter där de sitter efter ofta mångåriga poliliska kampanjer av ell slag som delvis tveklö.sl faller inom ramen för lerrorismkonventionens definitioner. Alltså borde vi rimligen i konsekvensens namn börja betrakta en stor del av världens poliliska ledare som terrorister. Ändå lär vi inte göra det. Ty, som den brittiske statsvetaren Paul Wilkinson konstaterar: "När man försöker avgöra om en särskild handling - eller serie av handlingar - är lerrorislisk måste man vara medveten om att man gör ell värdeomdöme om dem som utför handlingen i fråga och om omständigheten kring handlingen." -Detta är ju i och för sig självklart, men det måste uppenbariigen påpekas.

Nu betyder inte detta att alla gränsdragningar mellan terrorism och legitim motstånds- och frihetskamp är omöjliga - inle alls. Vi har i stor enighet i Sverige godkänt att fyra organisationer har stämplats som ter-

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

177

12 Riksdagens protokoll 1976/77:143-144

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

178

roristiska: Japanska röda armén, Ustasja, Svarta september och Baa-der-Meinhof-gruppen. Men det beror inle pä att dessa fyra i sin metodik skiljer sig markant från alla andra kämpande organisationer i dagens värld. Nej, generella terrorismdefinitioner har inte varil lill myckel hjälp, och det har varit nödvändigt att göra en värdering i del enskilda fallet. Vi har gjort våra värderingar i dessa fall, andra skulle antagligen göra andra värderingar.

Vi kunde t ex. knappast vänta oss alt regeringen i Tel Aviv häromåret skulle göra samma värdering av den israeliska säkerhetstjänstens terrorgrupp Mivtah Elohim som den norska regeringen, som hade atl handlägga följdverkningarna av gruppens mordaktivitei i Lillehammer. Vi kan tydligen inle ens vänta oss alt Storbritanniens myndigheter skall betrakta en utpekad terrorist på samma sätt som de svenska eller som de grekiska myndigheterna i dagens demokratiska Grekland.

Olika länder och olika politiska grupper har i alla lider gjort olika värderingar av påstådd terrorism. Därför har också hittills alla försök att uppnå internationella överenskommelser mot terrorism med nödvändighet misslyckats. Det gällde på den tsarryska liden, och det gällde när Nationernas förbund gjorde en konvention som stannade på papperet.

Samma öde kan möta den terrorismkonvention som i dag ligger på riksdagens bord. Sverige kommer ju enligt regeringsförslaget t. ex. att begära undantag från konventionens centrala punkt, dvs. förbudet i artikel 1 mot all betrakta terrorbrolt som politiska brott Tydligen kommer fier länder au göra på samma säu. Såvitt jag förslår betyder det två saker:

För del första betyder det alt Sverige drar sig ur den principiellt mesl tvivelaktiga delen av konventionen. I sill ograverade skick strider konventionen klart mol gamla fina liberala asylprinciper och principen om boskillnad mellan politiska och civila brott

För det andra betyder det atl varje stal som begär undanlag från konventionens grundprincip också urholkar den och gör den alltmer verkningslös.

Mot den bakgrunden skulle man kunna säga atl det inle spelar så stor roll om Sverige skriver under eller inte skriver under del dokument som i sin helhet kan bli ganska verkningslöst

Men skrivningarna i propositionen gör ändå atl jag måste begära vissa klarlägganden från utskottet, innan jag kan avgöra hur jag bör rösta:

1.    Del heter i propositionen på s. 27 alt utöver undanlaget stämmer konventionen "enligt sina huvuddrag och lill sin allmänna syftning väl överens med det svenska rättssystemet". Vad betyder del? Betyder det all regeringen i princip gillar tanken på att terrorism kan definieras i generella termer, alt terrorism kan bekämpas pä gemensam värderingsbas av länder med högst olika politisk grundsyn? Skulle Sverige vilja medverka lill en liknande konvention för hela väriden - inbegripet Mellersta Östern, Östeuropa och södra Afrika?

2.    Del heter om förbehållel atl det "inte torde få någon större betydelse

för konventionens praktiska effektivitet" och atl undantaget "inte i normalfallet torde hindra utlämning". Vad betyder det? Är undantaget bara en skenmanöver?

3.    Regeringen föreslär att Sverige trots det principiella undantaget ändå skall åta sig bevisupptagning och husrannsakan o. d. för främmande makt enligl artikel 8 i konventionen. Vad betyder det? Innebär det att en person som Sverige av poliliska skäl vägrar utlämna ändå skall kunna utsättas för förhör o. d. av svensk polis för vidarebefordran av uppgifter som kommer fram till hemlandet? Betyder det inte alt vi i så fall ger ett politiskt erkännande med ena handen och tar tillbaka det med den andra, genom alt t ex. medverka till att polisen i hemlandet kan komma ål personer som drabbas av stränga påföljder men som, om de hade lyckats la sig lill Sverige, skulle ha gått fria av poliliska skäl? Är denna inkonsekvens i sä fall verkligen regeringens och utskottets avsikt?

4.    Såväl i proposilionen som i utskottsbetänkandet hänvisas till ut-lämningslagens 6 S som orsak till behovet för Sverige att begära undantag. Där stadgas att utlämning icke får ske för politiskt brott Men, har juridiska experter påpekat för mig, det finns i den lagen också en 7 S som stadgar om förbud mol utlämning av den som riskerar politisk, religiös osv. förföljelse i sitt hemland. I det fallet behöver alltså brottet - som skulle kunna föranleda utlämning - inte vara elt dugg politiskt, men vederbörande skulle ändå inte kunna utlämnas av politiska skäl.

Del förefaller som om såväl föredraganden i regeringen som utskottet har betraktat varje politisk flykting som politisk brottsling. Men del skulle betyda all en politisk flykting som begått ett civilt, icke-poliliskt brott, skulla sakna skydd i det svenska undantaget Ta t. ex. den nyligen anlände ryske flygkaparen: om Sovjet hade omfattats av konventionen skulle vi uppenbarligen med det föreslagna undantaget inle ha kunnal vägra att utlämna honom. Hans brott är nämligen knappast politiskt. Däremot är han möjligen politisk flykting. Jag skulle vilja ha elt klargörande på den här punklen innan jag kan avgöra hur man rätteligen bör rösta i denna intrikata fråga.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Vi har nu alt ta slällning lill etl enhälligt betänkande från juslitieulskottet med anledning av proposition 124.

Det är väl alldeles klart - del har också de båda lidigare talarna i detta ärende uttalat - atl det är nödvändigt att samhället skyddar sig mol terrorism. Vi kan väl alla slå fasl i likhet med utskottet alt del ligger elt mycket stort värde i att vi har etl internationellt samarbete som kan bidra till att lerrorisliska våldsdåd förhindras. Sverige har tidigare medverkat i della internationella samarbete bl. a. genom atl 1971 biträda Haagkonventionen, som ju gäller bekämpande av olaga besittningstagande av luftfartyg, flygkapning med andra ord, och 1973 års Montrealkonvention, som skall bekämpa brott mol den civila luftfartens säkerhet, alltså en näraliggande fråga. Nu har Sverige också biträtt 1977

179

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

års europeiska konvention och bekämpande av terrorism. Utskottet konstaterar-jag vill understryka det - atl den ytterligare bidrar lill den internationella kampen mot lerrorisliska våldsdåd.

Nu riktar sig denna lerrorislkonvenlion främst mot vissa, särskill grova typer av våldsdåd. Det är de som räknas upp i artikel 1, som är del centrala stadgandet i denna konvention. Dels sluter man i punklen a in Haagkonveniionens regler och i punklen b Monirealkonventio-nens, dels lägger man till grova brott som innebär angrepp mol diplomat eller annan internationellt skyddad persons liv, kroppsliga integritet eller frihet. Den gäller vidare brott som innebär människorov, tagande av gisslan eller grovt olaga inspärrande, liksom brott som innebär användning av bomber, granater, raketer, automatiska skjulvapen eller brev-eller pakelbomber, om användningen innebär fara för personer. Slutligen gäller konventionen försök atl begå dessa brott, alllsä klart allvarliga brott

Utskottet tillstyrker atl Sverige vid ralificeringen av konventionen skall förbehålla sig rätten atl vägra utlämning för vissa brott, nämligen för de våldsgärningar som här avses om de enligt vad vi bedömer är politiska. Tillträdet lill konventionen kommer därigenom enligl utskotlets bedömning inle all medföra inskränkningar i asylrätten när det är fråga om sådana gärningar som vid en samlad bedömning anses ha övervägande politisk karaktär.

Det finns kanske anledning att - som utskottet gör - understryka alt man varken här eller i samband med alt terrorisibestämmelserna i ut-lämningslagen antogs generellt undantagit terrorister från tillämpningsområdet, utan det ankommer på regeringen alt i varje särskill fall bedöma om en presumtiv terrorist bör få komma in eller få stanna i värt land.

Om man gör en samlad bedömning av dessa regler lycker jag - i motsats till herr Svensson i Malmö - alt man kan säga att de väl överensstämmer med svensk rätt och svensk rättstradition. Jag ber därför, herr talman, alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

180

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Winbergärju jurist och domare och vet alltså myckel väl var de kritiska punkterna i denna frågeställning ligger. Del är naturligtvis därför inle en slump all han undviker atl svara på de frågor som herr Gahrton och jag har slällt - del skall vi vara pä del klara med från början.

Tycker inle herr Winberg atl det är märkligt alt utskottet talar om alt ä ena sidan skall vi vid tillämpningen av denna konvention göra alla de undantag som är nödvändiga för rättssäkerheten och för alt hävda gällande svenska rättsprinciper, men å andra sidan skall dessa undantag inte pä något egentligt sätt inverka pä konventionens tillämpning? Varför gör man då undanlag? Är del inte just som herr Gahrton säger en skenmanöver?

Herr Winberg må inle heller säga annat än alt del finns fog för miss-

troende när det gäller tillämpning av olika lagar mot utlänningar såväl som mol svenskar här i Sverige. Del sades om LTO-lagen att den inte skulle användas vid politiska demonstrationer, men den används alltfort och har använls vid poliliska demonstrationer. Myndigheterna bekymrar sig ofta mycket litet om och läser ofta inte ens vad som sägs i riksdagen om de principer lagstiftaren har slällt upp. Vi vet att möjligheterna för utlänningar att vistas här växlar med de politiska konjunkturerna. Vi vet atl del plötsligt med den nya regeringen har blivit mycket svårare för de iranska studenterna att vistas här - om det nu beror på tilltagande intresse för handelsförbindelser med Iran - att man plötsligt har börjat uppsätta regler för iranska studenters vistelse här som tidigare inte gällt osv. Jag skulle kunna fullfölja kalalogen med en rad sädana exempel där just flexibilitet i lillämpningen utgör det farliga.

Jag vill till sist ställa en fråga till herr Winberg. Han läste här upp delar av artikel 1. Denna artikel innehåller alltså definitioner av de brott som på ett eller annat sätt berör sakkonventionen. Dessa definitioner är i hög grad av grundläggande och vägledande natur för det rättsområde inom vilkel konventionen skall kunna tillämpas i princip. Tillämpningen kan sedan vara försedd med ett eller annat undantag. Det talas i 1 om brott som innebär användning av bomber, granater, automatiska skjutvapen osv. och som innebär fara för person. Får jag fråga: Skall alll användande av skjulvapen i alla länder under alla förhållanden kunna innebära atl man betraktar del som brott i lerrorislisk mening och förbinder sig att agera?

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

Hen GAHRTON (fp):

Herr talman! Konventionens tanke är en sorts modern variant av den heliga allian.sen, där de västeuropeiska staterna anser sig ha uppnått poliliska system som är så fulländade alt de inte kan förändras på andra säll än de demokratiska. Del må väl vara atl de flesta västeuropeiska stater i dag är beskaffade på det sättet och atl man kan ha visst hopp om all de skall förbli beskaffade på del sättet Men det är ändå inte länge sedan Grekland var en fascisldiklalur, och det finns orostendenser pä en del håll i de här staterna.

Men sådan var tanken, och man sade till varandra, de västeuropeiska staterna emellan: Vi skall inbördes komma överens om att alla brott av detta slag, alll användande av skjutvapen, bomber och granater, alla grova brott .som står i artikel 2 a och som innebär grov våldshandling, vilken är riktad mol en persons liv, kroppsliga integritet eller frihet, skall uteslutande betraktas som civila kriminella brott. De får icke någonsin betraktas som politiska brott Detta slår i konventionen.

Nåväl! När Sverige skall skriva under denna upptäcker man - det är alldeles ulmärkl - att delta står i strid med grundläggande asylbestämmelser, grundläggande principer om skillnad mellan politiska och civila brott Det står i strid med de grundsatser vi bl. a. har i vår ullämningslag. Sä gör man ett undantag. Är det någon verklig mening med delta undan-

181

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

182

lag, beiyder del atl man tvärtemot konventionen skall kunna betrakta sådana brott som politiska och därför låta bli alt utlämna sådana här människor. Det är själva poängen, och då är det ingen mening med konventionen för Sveriges del över huvud laget. Om många andra stater gör på det sättet, faller konventionen ganska mycket sönder och samman och kan inte ha något större värde. Det är den enda logik jag kan fä ur detta.

Men då blir man litet orolig när det i molivtexten talas om atl detta undantag inte skall ha någon slörre betydelse. Då är det ganska rimligt att man ställer frågan lill utskottets representant Vad innebär det alt den inte skall få någon större betydelse? Om man gör etl undanlag måste väl della ske för alt del skall ha betydelse. Man förefägger väl ändå inle Sveriges riksdag dokument som saknar betydelse. Del tycker jag att man kan begära. I varje fall kan man begära atl utskottets representant försöker all besvara den ställda frågan. Detta var en av de frågor jag ställde.

Sedan frågade jag om en annan sak. Man säger att den här konventionen ograverad i sina huvuddrag och lill sin allmänna syftning väl stämmer överens med det svenska räUssystemei. Då bör man fråga sig: Önskar utskottet alt denna konvention utvidgas, kanske till hela världen? I så fall bör man tala om detta i klartext Arbetar Sverige för att fä innesluta södra Afrikas stater, Östeuropas stater, något som ligger nära till hands i Helsingforsavtalets anda, staterna i Mellanöstern osv. Arbetar regeringen för att vi skall innesluta alla dessa i en sådan konvention? Vilka konsekvenser skulle del få om vi skulle betrakta alla aktiviteter i politiskt syfte med vapen i hand som uteslutande kriminella brott? Då har man ju denna riksdag beviljat anslag icke för vapenköp men väl till organisationer som i andra delar av sin verksamhet sysslar med sådanl. Del skulle vara orimligt. Det vore <T'-.-.sKa bra att få en sorts viljeförklaring ifall man är införstådd med atl en sådan här konvention under alla förhållanden enbart kan begränsas lill handfasta demokratier och aldrig i något sammanhang utvidgas till länder som icke är demokratiska till sitt fundament. Del vore bra att få etl svar på den frågan.

Jag ställer också en fråga: Hur kan man gå nied på artikeln om bevisupptagning och husrannsakan samtidigt som man gör det politiska undantaget? Det är väl ändå viktigt alt få del beskedet. Innebär del all den person som befinner sig i etl land där han eftersöks och betraktas som terrorist kan få sin situation förvärrad genom förhör och husrannsakan i Sverige på elt sådant sätt 'dit han drabbas av stränga straff kanske dödsstraff medan samma person om han lyckats ta sig lill Sverige, skulle kunnat betraktas som politisk flykting och av politiska skäl fått stanna här? Det är väl ändå en rimlig begäran all få etl klart besked om detta är innebörden.

Slutligen ställde jag en fjärde fråga som jag också gärna skulle vilja ha etl svar på: Anser utskottet all politisk flykting och politisk brottsling är identiska begrepp? Såväl propositionens som utskottets skrivning ska-

par del intrycket Om del är på det sättet får det lill absolut konsekvens att den som begår etl kriminellt civilt brott och kommer till Sverige men samtidigt av andra skäl skulle kunna betraktas som politisk flykting icke kan skyddas av de undantag som Sverige kommer att begära från konventionens regler. Av ett justitieulskolt och av en jurist som talesman för elt justitieutskott borde man kunna fä etl klariäggande besked.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Herr Svensson i Malmö kritiserade belänkandet och avtalstexten därför all denna inte var tillräckligt tydlig. Det är klart att man kan diskutera hur ulformningen av sådana här texter skall vara och vilka krav man kan slälla på tydligheten. Jag menar liksom utskollel att man nätt så långt del går i tydlighet .

När herr Svensson kritiserade de här olika delarna i texten var kritiken inte alldeles korrekt. Det är t ex. inte så att alla angrepp pä diplomat innefattas i de här brotten, ulan del slår alt del är grova brott, som innebär angrepp mol liv, kroppslig integritet etc. När de här konventionsreglerna skall tillämpas i Sverige skall del ske i överensstämmelse med svensk rätt och svensk rättstradition. Det är svenska myndigheter som gör bedömningen av vilka undantag som är aktuella.

Jag kan hålla med herr Gahrton om att del är önskvärt atl vi så långt som möjligt inte skall behöva göra undantag frän konventionen. Ju fler undantag som görs, desto mer urholkas den. Det är riktigt. Därför begränsas undantagen till en väsentlig punkt, nämligen jusl politiska brott Där har man ansett från svensk sida all asylrättens regler måsle gå före, och del är vi frän svenskt häll som skall göra den bedömningen. Del är också elt svar på frågan om artikel 8, som jag ser som en sekundär del i förhållande till artikel  1, som är den centrala.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Winberg forlsäller med den metodik som han väl aldrig skulle få för sig atl tillämpa i en domstol, nämligen elt systematiskt undvikande av de kärnfrågor som har blivit ställda under förhandlingen.

Jag skall inte fortsätta atl disputera med herr Winberg. Det är så uppenbarl atl hela hans säll atl se på de här frågorna präglas av samma svävande resonemang som ligger i konventionslexten - som innebär de mesl underliga öppningar ål olika håll, beroende på de poliliska konjunklurererna. Jag skall bara slälla en av de huvudfrågor som jag förgäves försökt få svar pä lidigare och som herr Winberg under tvä inlägg ännu inle har besvarat.

Del är obestridligen så, herr Winberg, all när man får ell internationellt rättssystem exempelvis i form av sådana här konventioner är del inle neutralt till eller avskilt från del svenska rättssystemet, utan det uppstår ett ulrymme som i olika poliliska maktförhållanden kan föranleda en förskjutning av de svenska rättsbegreppen i förhållande till de internationella eller vice versa. Del uppslår alltså ell räll vidsträckt utrymme

183

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

för definitioner, där jusl definitionerna - som egentligen skall finnas i förarbetena - är det viktiga. Då skulle jag vilja fråga återigen: Är det herr Winbergs mening atl man från Sveriges sida skall, som ett element i denna internationella rätt, acceptera definitionen av terroristiskt brott som återfinns i artikel 1 punkten e, dvs. brott som innebär användning av bomber, granater, raketer, automatiska skjutvapen osv. och innebär fara för personer? Är det i sin allmänna form under alla förhållanden, såsom del är givet här, all betrakta som ett brott? Tycker herr Winberg alt del är bra all det i internationell rätt införs en sådan - det vill jag kalla den - generalklausul under vilken kan höra vilken försvarskamp som helst från individer, från en förtryckt folkgrupp eller etl förtryckt folk gentemot förtryckarna?

184

Hen GAHRTON (fp):

Herr lalman! Det är ganska uppenbart all några uttömmande svar på de frågor som jag har slällt inte går att få fram i den här debatlen. Jag skall inte upprepa frågorna. Jag skall bara konstatera att när det gäller elt par av de här frågorna har jag blivit kontaktad av jurister, som har varit allvariigt oroade. Jag kan inte avgöra om de har rätt, men de har antagit att direkta fel har begåtts vid handläggningen av ärenden och att man, när det gäller frågan om förhållandet mellan vad som är en politisk fiykting och vad som är en politisk brottsling, helt enkelt inte haft klart för sig atl detta definilionsmässigl är två olika saker, som icke lill hundra procent behöver sammanfalla. Eftersom del faktiskt ligger lill på det sättet kan det få ganska obehagliga konsekvenser om inle regeringen - i de formuleringar den skall använda sig av när den gör det här förbehållet - verkligen ser lill all de här oklarheterna försvinner. Det är viktigt all den gör det, sä all vi inle bara tillgodoser 6 S i ul-lämningslagen ulan också 7 S i den lagen, som ju i lika mån handlar om att människorsom kan anses riskera politisk förföljelse i sill hemland inle skall kunna utlämnas såsom vanliga civila brottslingar.

Jag har emellertid som sagl i stort setl misströstat om atl få ett uttömmande svar på de mer grundläggande principfrågorna om hur man ser på möjligheterna att via terrorismkonventionen i världsvid skala bekämpa terrorism. För egen del tror jag att den här konventionen är myckel av skenfäkieri. Jag tror alt ett demokratiskt land som Sverige i huvudsak måste bekämpa sin terrorism själv. Vi kan samarbeta med länder av höggradigt likartade politiska demokratiska syslem, men så snart det börjar handla om länder där demokratin siller löst - för att inte tala om odemokratiska länder - är det alldeles orimligt atl vi skulle kunna ha samma definition av terrorism som de länderna har. Därför är möjligheterna för internationella aktioner mycket begränsade i en värld där demokratier tyvärr är ömtåliga undanlagsplantor och diklalurerna den vanligasie ogräsväxien.

Men, som sagt, mol bakgrund av oklarheterna i diskussionen finner jag i nuvarande debatlläge ingen möjlighel atl göra något annat än atl lägga ned min röst i voteringen.

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Jag anser nog inle alt jag har uttryckt mig svävande. Jag har, herr Svensson i Malmö, tagit upp kärnfrågorna som vi har uppfattat dem i utskollel och gått igenom dem punkt för punkt

Sammanfattningsvis kan jag säga atl vad vi vill ha är en lagstiftning som fungerar effektivt mot terrorism men som kan göra del med bevarande av del traditionella svenska synsättet Det är innebörden av artikel 1 med de undantag som föreslås.

Som svar pä herr Svenssons fråga kan jag vidare hänvisa till vad som
slår i belänkandet: "Sveriges tillträde till konventionen kommer där
igenom inte all medföra inskränkning i asylrätten, eftersom gärningar
som vid en samlad bedömning" - jag stryker under orden samlad be
dömning-"anses ha övervägande politisk karaklär   ej kan föranleda

utlämning". Den samlade bedömningen skall göras av den svenska regeringen enligt svensk räll och med svensk rättstradition som grund.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Bekämpande av terrorism

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Försök alt svara på min fråga, herr Winberg: Anser herr Winberg all den generella brottsdefiniiion som finns i artikel 1 e - all alll användande av t ex. automatiska skjutvapen som innebär hol mot människoliv, oavsett vilka människoliv, under vilka samhälleliga förhållanden del sker osv. - är en tillfredsställande brottsdefiniiion för att den skall kunna ingå i elt inlernaiionelll rättssystem som Sverige ändå i princip förklarar sig vilja biträda?

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Svarel på den frågan ingick i den mening som jag läste upp nyss. Utskottet har accepterat den här formuleringen. Sådana handlingar är att anse som terrorism, men om en svensk regering gör den bedömningen all de har övervägande politisk karaktär skall de inte föranleda utlämning.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Nej, de skall inle föranleda utlämning, men de skall alltså betraktas som lerrorisliska brott. Det var just det jag frågade efler. En sådan definition kommer vi aldrig all godta.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  I

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1598 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

185

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Anslag till utbildningsradion

Den som vill alt kammaren bifaller jusiilieulskoliels hemställan i betänkandet nr 36 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1598.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes votering med omröslningsapparat Denna omröslning gav följande resultat

Ja - 283

Nej -    12

Avslår -     3

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt

§ 7 Anslag till utbildningsradion

Föredrogs utbildningsulskottets betänkande 1976/77:28 med anledning av propositionen 1976/77:89 om anslag till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag, m. m. jämte motion.

I proposilionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) hade regeringen - efler fördragning av herr utbildningsministern Wikström - föreslagit riksdagen all lill Viss ulbildning via radio och television m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 56 906 000 kr. (punklen Fl).

Sedermera hade regeringen i proposilionen 1976/77:89 (utbildningsdepartementet) med ändring av sitt förslag i propositionen 1976/77:100 föreslagit riksdagen att

1.    till Viss utbildning via radio och television m. m. för liden den 1 juli 1977 t. o. m. den 31 december 1977 under nionde huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag om 29 946 500 kr.,

2.    till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för tiden den 1 januari 1978 t. o. m. den 30 juni 1978 under nionde huvudtiteln anvisa etl anslag om 31 746 500 kr.,

3.    den behållning som vid utgången av år 1977 fanns på anslaget Viss utbildning via radio och television m. m. fördes över till anslaget Sveriges Utbildningsradio akliebolag.

186

Belräffande del huvudsakliga innehållei i proposilionen 1976/77:89 anfördes följande:

"I proposilionen läggs fram förslag lill anslag för Sveriges Utbildningsradio akliebolag, som i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1975/76:110, UbU 1976/77:08, rskr 1976/77:46)skall inrättas den 1 januari 1978 genom

att den nuvarande produktionsenheten vid TRU-kommiltén och ulbild-ningsprogramenhelen vid Sveriges Radio läggs samman. För all täcka koslnader i samband med bildandel av Sveriges Utbildningsradio föresläs 0,5 milj. kr. för är 1977. Till Sveriges Utbildningsradios verksamhet för perioden 1 januari-30 juni 1978 föreslås ell anslag om 31 746 500 kr."

I della sammanhang hade behandlals den med anledning av proposilionen 1976/77:89 väckta motionen 1976/77:1491 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen beslutade att till Sveriges Utbildningsradio aktiebolag för liden 1 januari 1978 t o. m. 30 juni 1978 under nionde huvudtiteln anvisa elt anslag om 34 696 500 kr.

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:89 och proposilionen 1976/77:100 lill Viss utbildning via radio och television m. m. för budgelårel 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 29 947 000 kr.,

2.    all riksdagen med anledning av proposilionen 1976/77:89 och proposilionen 1977/77:100 samt med avslag pä motionen 1976/77:1491 till Sveriges Utbildningsradio akliebolag för budgelårel 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade ett anslag av 31 746 000 kr.,

3.    alt riksdagen bemyndigade regeringen alt göra erforderliga överföringar av medel från reservationsanslaget Viss utbildning via radio och television m. m. till anslaget Sveriges Utbildningsradio aktiebolag.

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Anslag till utbildningsradion

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Propositionen 1976/77:89 om anslag till utbildningsradions verksamhel innebär en kraftig nedskärning av företagels resurser. Della har inle heller förnekats av utskottet, men det rimmar illa med den debatt som fördes i kammaren i samband med atl man log beslutet om sammanslagning av SR/UTB och TRU. Under de senaste åren har en allt större del av anslagen lill TRU och SR/UTB fått tas i anspråk för läckande av de fasta kostnaderna, vilkel inneburit en nedskärning av produktionsvolymen. Och denna tendens skall enligl utskottets förslag fortsätta, endera genom atl man kraftigt kommer att tvingas skära ned på personalstyrkan, vilkel äventyrar anställningstryggheten för de nu anslällda, eller genom atl man skär ned den direkta produktionen. Denna tendens kommer dessutom atl ytteriigare förslärkas med den inflationsutveckling vi f n. har och genom del senaste beslutet om en höjd mervärdeskall. Utskollel räknar med all kostnadsslegringarna kommer atl stanna på mellan 8 och 9 96.

Dä måste jag fråga utskottet: Har man ingen uppfattning om vilken prisstegringstakt vi har här i landet f n.? Varför har man varken i propositionen eller i ulskottels skrivning räknat med medel för den höjda mervärdeskatlen, som ju kommer att drabba Utbildningsradion myckel hårt med mellan en kvarts miljon och en halv miljon kronor? Orga-

187

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Anslag till utbildningsradion

nisationskommitléns argumentering om ytterligare 2,4 milj. kr. är lill skillnad från utskottets här mycket övertygande. Felet är möjligen atl organisationskommittén har räknat för lågt, eftersom den inte räknat in höjningen av mervärdeskallen.

Vidare kräver vi i vår motion att skolprogram-AVIN fortsättningsvis skall bekostas av anslagsmedel. AVIN är inle bara, som utskottet tycks tro, en informationsskrift ulan också en del av produktionen så lill vida att den på ell pedagogiskt säu tar upp programmen. Budgetprognosen för dess framställning ligger f n. på omkring 1 milj. kr. i underskott Vi tycker inle all del är rimligt all denna skrift skall belasta skolmale-rielsektionen utan alt den bör bekostas med anslagsmedel och kräver här ytteriigare 550 000 kr.

Organisationskommittén säger i sin skrivning alt också de som arbetar inom förlagsverksamheten skall ha samma anställningstrygghet som förelagets egna anställda, men eftersom det finns anledning atl befara atl trycksaksverksamheten i fortsättningen inle kommer alt ge intäkter som läcker kostnaderna bör anslagsmedel kunna användas för all finansiera också denna del. Vi delar hell kommitténs uppfattning härvidlag.

Jag vill med detta, herr lalman, yrka bifall lill vår motion 1491.

Hen LARSSON i Siaffanstorp (c):

Herr lalman! Jag skall myckel kort bara nämna all detta alltså är ell fullföljande av del beslut som faiiadesl976 om en sammanläggning av utbildningsenheterna till Sveriges Utbildningsradio. Det beslutet innebär alt en organisationskommitté har berett nu föreliggande förslag, vilket fröken Hjelmström omnämnde. Det har även propositionen lagil fasta på. Kommittén har föreslagil alt ställningstagandet lill eventuell utökning av verksamheten bör övervägas av den styrelse som nu är tillsatt för del nya bolaget

Utskollel vill erinra om alt enligt riksdagens beslut 1976 skulle en av utgångspunkterna vara utbildningsradions verksamhets omfattning vid de nuvarande enheterna sammantagna. Utskollel understryker emellertid också att personalens anställningstrygghet skall garanteras vid denna sammanläggning och etablering av utbildningsradion. Utskollel framhåller klart alt de farhågor som fröken Hjelmslröm nämnde bör beaktas, sä anställningstryggheten torde vara tryggad.

Utskottet är också hell enigt i detta belänkande. Vi menar atl frågan om produktionens mängd och nivå bör bestämmas av styrelsen för utbildningsradion. Del har också organisalionskommillén varil inne på.

Vi har således inte någon anledning all låta riksdagen föregripa styrelsens bedömning. Jag tror atl vi tryggt kan överiämna den bedömningen ål styrelsen med tanke pä del ansvar som styrelsen har för både personal och produktion i förtsätlningen. Vi kommer ju här all i petila få styrelsens anslagskrav i nästa omgång.

Med delta, herr talman, vill jag hell kort yrka bifall till utskottets hemställan.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Organisationskommittén har också hävdat att det krävs en resursförstärkning på 2,4 milj. kr. för att hålla produktionen i gång.

1 vad gäller anställningslrygghelen sägs del nu alt del är klart understruket av utskollel all denna skall beaklas. Då måsie jag fråga: Innebär della all man kommer alt kunna bevilja extramedel till utbildningsradion, TRU? Genoni propositionens förslag kommer nämligen anställningstryggheten i allvarlig fara. Allernalivi tvingas man atl kraftigt skära ner produktionen. Vilkel av dessa alternativ föreslår utskottet atl utbildningsradion skall följa?

Nr 144

Tisdagen den 31 maj 1977

Anslag till utbildningsradion

Hen LARSSON i Siaffanstorp (c):

Herr talman! Som jag sagt och som även organisationskommittén angivit kan vi, oavsett de merkostnader som nu las upp i vpk-motionen, överlämna den bedömningen till styrelsen för utbildningsradion. Denna organisationskommitténs uppfattning har också undersirukils av ulskollei.

Jag vill än en gång poänglera, fröken Hjelmslröm, atl vi nog kan vara ganska så lugna för personalens anställningstrygghet Vi har uttalat att verksamheten bör ligga på samma nivå som den som bedrevs vid de tre enheter som nu läggs samman lill en.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1491 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 28 mom. 2 röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1491.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmslröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 283 Nej -    12

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

189

Nr 144                  På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren att uppskjuta behand-

Tisdaeen den      lingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens

31 maj 1977        sammanträde.

§ 8 Herr lalmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottets betänkande nr 47, justitieutskottets betänkande nr 38, utrikesutskottets betänkande nr 21, näringsutskottets betänkande nr 46 och lagutskottets betänkande nr 31 i nu angiven ordning uppföras främsl bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 9 Kammaren åtskildes kl. 23.17.

In fldem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen