Riksdagens protokoll 1976/77:141 Torsdagen den 26 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:141

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:141

Torsdagen den 26 maj

Kl.  19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Säkerhetspolitiken och totalförsvaret (forts.)

Fortsattes     överläggningen     om     försvarsutskotlels     betänkande 1976/77:13.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Under debatten tidigare i dag ställde jag frågan till socialdemokraternas företrädare herr Gustavsson i Eskilstuna hur socialdemokraterna skulle klara sitt försvarsprogram inom en ekonomisk ram som underskrider regeringens med 1 375 miljoner. Jag fick inget besked av herr Gustavsson. Han hade bara en enda anvisning att ge, nämligen all man från oppositionens sida hade utgått från ÖB:s alternativ C. Jag måsle därför säga atl jag är mycket tacksam mol herr Göransson som strax före middagsuppehållet verkligen såg lill alt vi får en konkret debatt om dessa frågor. Jag skulle åter vilja få fram den bild som herr Göransson visade för kammaren när han klargjorde vad del innebär om man skulle plocka in B3LA inom den av regeringen i proposilionen föreslagna ramen.

Låt mig då först deklarera atl om regeringen föreslår atl vi skall verkställa B3LA-porojektet så skall detta icke påverka den grundläggande balansen mellan försvarsgrenarna. Del innebär i princip alt det skall ligga utanför ramen.

Men nu råkar det vara så alt utvecklingskostnaden under de kommande fem åren för B3LA-projektet beräknas överensstämma nära med del belopp som utgör skillnaden mellan regeringens proposition och det socialdemokratiska förslaget. Därmed har herr Göransson med sin tabell faktiskt givit en illustration åt vad det verkligen innebär atl genomföra den socialdemokratiska politiken. För ni har ju själva här avvisat att klara ekonomin genom en massiv personalminskning.

Beträffande utvecklingskostnaderna -jag läser tabellen - gäller alltså atl man skall strunta i att utveckla läll pansarvärnsrobol, och det blir inget fördelningsluftvärn, inget pansarluflvärn och inga ytterligare strids-fordon. Pådet viset spar man 125 milj. kr. När det sedan gäller anskaffning skall vi enligl det socialdemokratiska alternativet avslå från anskaffning av tung pansarvärnsrobol, Iransporihelikoptrar, terrängbilar för personaltransport - hur man skall klara de tolv infanteribrigaderna kan man undra - bandvagnar, pansarluftvärn, luftvärnsrobot Hawk, minjaktfartyg och minfartyg - det är sammanlagt ca 300 milj. kr. i beställningar på Karis-

151

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

152

kronavarvet som skulle behöva inhiberas - ubåt A 17, sjörobot, tungt fast kustartilleri, lätt fast kustartilleri, och >rörligt kustartilleri.

Jag är myckel tacksam mol herr Göransson för att vi äntligen t. o. m. i tabellform från socialdemokratisk sida har fått belagt vad som blir de materiella konsekvenserna förden svenska försvarsförmågan om vi skulle välja den socialdemokratiska försvarspolitiken. Det råder, som jag tidigare har betonat, samförstånd i stort mellan oss om försvarets inriktning. Men när det gäller att se till vilka medel som krävs för att kunna förverkliga ambitionerna går det ju inte att trolla.

Nu är det alltså genom herr Göranssons exempel klart belagt vad detta innebär. Kammarens ledamöter kan ju själva dra de logiska slutsatserna. Det innebär alt väldigt myckel ramlar bort av det som man talar om och av det man vill eftersträva, exempelvis ökningen från lio till tolv infanteribrigader. Det går inte att uppfylla det målet om man inte har pengar, exempelvis för att tillföra organisationen de terrängbilar för per-sonallransport som är en förutsättning för organisationen.

När jag sedan går in på flygplanssidan vill jag påpeka att herr Göransson nyss talat om all man från socialdemokratiskt håll vill ha ett svenskt skolflygplan som skall kunna beväpnas. Utvecklingskostnaden ligger pä ca 450 milj. kr. Till den lista som här visats på drygt 1 300 miljoner skall det alltså läggas ytteriigare 450 miljoner, vilkel innebär alt vi måsie låta ytterligare materiel utgå eller också gå in för personalbesparingar.

Detta visar - och jag beklagar atl jag måste påpeka det - atl vad jag sade i miu inledningsanförande lidigare i dag var riktigt, alt ni från socialdemokratisk sida räknat fel och all det inle fanns någon överensstämmelse mellan era ambitioner och de pengar ni är beredda att satsa. Della förmodande har bekräftats av herr Göransson. Det är ju bra om debatten leder till att det blir klarhet i frågeställningen.

När det gäller B3LA har socialdemokraterna en något egendomlig inställning. Å ena sidan säger de att beredningen av B3LA-projektet omedelbart skall avbrytas, eftersom de redan bestämt sig för alt de inte vill ha detta plan. Å andra sidan säger de att de vill ha parlamentarisk insyn. Vi har haft en debatt i kammaren tidigare om detta, och jag har ingen anledning atl fördjupa mig i det. Men jag kan väl säga atl det hade varit en fördel om försvarsutredningen verkligen hade haft etl underlag, så att riksdagen kunnat ta ställning till detta redan i dag. Varför blev del inte så? Ja, då måste jag påminna om det förflutna.

När vi från moderat sida 1973 motionerade om att det omedelbart skulle tillsättas en försvarsutredning var socialdemokraterna - den gången i regeringsställning - inle intresserade av att få en försvarsutredning i god lid, utan frågan förhalades. Vi fick inte en försvarsutredning förrän hösten 1974, och den tvingades hela tiden arbeta under utomordentligt stark tidspress, vilket gjorde atl den inte hann få fram elt tillräckligt genomarbetat beslutsunderlag. Det är för atl ta fram etl sådant underlag som vi i dag har en interdepartemental beredning.

Ni socialdemokrater säger att ni inle får vara med om detta. Jag kan

säga att det får egentligen inte regeringspartierna heller. Det ligger på ett renl tjänstemannaplan. Och sedan kommer underlaget att redovisas för regeringen, och som jag lovade lidigare kommer det också att redovisas för den politiska oppositionen.

Vi kan inte dra ut på den här frågan länge. Det måste ske en snabb beredning, bl. a. med hänsyn lill de anställda. Jag vill bara säga att det inte är någol önskeläge. Men del är pä grund av den tidigare regeringens förhalningsteknik som vi tvingats till detta förfarande. Min förhoppning är atl vi genom att nu tillsälta försvarsutredningar i ett tidigare skede inle skäll behöva råka ut för att arbeta på det här sättet i fortsättningen.

Jag vill upprepa vad jag sagt tidigare i dag: När regeringen lagt sitt förslag om en viss målsättning - och del är en målsättning som innebär all vi försöker svara upp mot ambitionerna i 1972 års beslut - så är vi beredda att stå för kostnaderna.

Ni säger från socialdemokratisk sida atl ni i stort sett har samma målsättning. Men herr Göransson har här pä etl förtjänstfullt sätt verkligen redovisat vad det innebär om man fullföljer er politik.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! En och en halv timmes betänketid och kortare repliktid gör det naturligtivs omöjligt för mig att svara på alla försvarsministerns frågor och påståenden. Lät mig därför välja ut dem som jag tycker var mest uppseendeväckande.

Den nivå B som jag visade och som herr Krönmark också hänvisade till är alltså inte vår nivå B. Det är det borgerliga försvarsförslaget när det gäller utveckling och anskaffning. Min fråga var: Ställer ni er bakom denna utveckling i fråga om anskaffning av materiel till armé och marin, eller skall ni plocka bort dem? Jag gör påståendet alt ni måste plocka bort dem, om ni skall kunna utveckla B3LA under denna femårsperiod.

Herr Krönmark försöker göra detta till en historia: Ja, titta där. Detta är vad det socialdemokratiska förslaget leder till om det genomförs. Nu går jag inte pä detta utan konstaterar bara att detta är vad ni redovisat, vad ni vill utnyttja en del av anslaget för. Vi har redovisat nivå C som har många färre komponenter än vad denna malerielobjektslablå visar.

Nu säger herr Krönmark: Det är egentligen den socialdemokratiska regeringens fel, därför alt den tillsatte utredningen för sent. Får jag fråga: Är del någon som tror att vi i försvarsutredningen inle fick fram del material som behövdes för ett ställningstagande? Vi fick det, det kom sent, det är jag medveten om. Vi hade till och med diskussioner om huruvida vi för alt kunna hinna med hela försvarsutredningen skulle ta ledigt från riksdagsarbetet för all helt kunna klara upp all den inläsning som behövdes. Men atl beskylla socialdemokraterna för all utredningsresultatet kom för sent är fel. Det är ingalunda så. Del var ju fråga om utredningens slutskede när vi hade fått en borgerlig regering. Det var då man avskedade den parlamentariska utredningen och sade: Det här skall vi sköta på regeringsnivå.

153

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nu säger herr Krönmark att inte ens vi i regeringen skall lägga oss i om del skall kosta 2 miljarder mer eller mindre; det är tjänstemännen som skall klara delta.

Herr talman! Jag vill la upp della att det är tjänstemännen som skall bereda frågan. Det kan väl inle vara rikligt alt denna fråga inte ens skall bli föremål för diskussion inom regeringen innan ni går lill beslul i denna fråga.

154

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag kom några minuter för sent till kammaren men hörde atl herr Krönmark nämnde mitt namn. Jag ber om överseende om jag därför inte kommer att kunna replikera allt som här har sagts. Om så är fallel återkommer jag.

Herr Krönmark tog upp en sak i debatten som jag faktiskt inle hade vänlat mig, en träta om formerna för tillsätlandel av försvarsutredning. Jag vill erinra om all situationen var en annan 1972 än den är nu. Det påstods ju att 1972 års försvarsbeslut, som ni nu säger er vilja fullfölja, enligt er beskrivning skulle ha varit ett beslut i blindo. Underlaget för beslutet skulle inte ha varit ordentligt utrett. Myndigheterna var i färd med att utreda detta beslul. Man hade inget material tillgängligt för atl en ny utredning skulle kunna börja så tidigt som den kan göra inför nästa ulredningsomgång. Det är möjligt att den senasle utredningen kunde ha tillsatts några månader eller någol halvår tidigare, men något väsentligt hade inle vunnits med detta. Vi som satt med i 1974 års försvarsutredning kan intyga atl allt det material vi behövde stod lill värt förfogande. Detta material hade vi fått genom ÖB:s försorg.

Om nu försvarsministern underkänner ÖB:s material må det väl vara en sak mellan de högre makterna - vi var för vårt vidkommande beredda till ett beslul. Herr Krönmark försöker komma undan att det var problem inom den nuvarande regeringen som gjorde alt man inte var beredd alt la ett beslut. Vi lät i utredningen under hand förstå att om man på grund av den nya riksdagsmajoriteten eller den förändrade regeringssituationen skulle ha behövt mera lid pä sig för att utreda försvarsfrågan i dess helhet, sä skulle vi inte ha bråkat om det. Men för vårt vidkommande var vi beredda till etl ställningstagande. Jag undrar om inte det resonemang som herr Krönmark tar upp nu är etl försök alt blanda bort korten.

Herr Krönmark sade i sitt lidigare inlägg alt om del är så alt man lägger fram förslag om B3LA:s framtagande, så skall inte det rubba balansen. Talare efler talare från del borgerliga lägret har talat på etl sätt som kommit oss alt frukta att ni verkligen avser alt ta fram B3LA. I så fall skall del i höst komma atl tas etl beslul som ställer anspråk på ytterligare medel, och som vidgar klyftan utöver de 2 miljarder som utgör skillnaden mellan det borgerliga och del socialdemokratiska förslaget. Inför den risken förstår jag fuller väl att försvarsministern har behov av att tala om andra siffror.

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr talman! Nej, herr Gustavsson i Eskilstuna, jag har inget behov av att blanda bort korten - jag har bara ett behov av att plocka fram korlen etl och etl för att verkligen se vad del slår på dem.

I fråga om försvarsulredningen säger herr Gustavsson atl 1973, då ni var i regeringsställning och vi var i opposition och krävde all ni skulle tillsätta en försvarsulredning så snabbt som möjligt för att ge parlamentarikerna insyn, kunde man inte göra det därför all läget var etl annat ~ man hade inte något material framme för försvarsutredningen alt ta del av. Jäg vill säga herr Gustavsson alt utifrån den definitionen kommer lägel att vara likadant nästa år, när del är min avsikt atl ge pariamen-larikerna insyn. Del finns inte någol material framme då. Men jag är beredd atl låta pariamentarikerna arbeta vid sidan av framlagningen av materialet. Atl ta del av färdigt material är visseriigen bra, men jag är inle alls främmande för all låta politiker vara med och bestämma vilket material som skall tas fram.

Menar herr Gustavsson verkligen alt pariameniariker inte skall delta i jobbet förrän man från myndjghetssidan lagt fram allt material, så skall jag inle propsa på något annat. Dä kan jag givetvis tänka mig all uppskjuta tillsättandet av en kommande försvarskommitté något år. Men det är inte min intention, och jag vore mycket lacksam för etl klarläggande frän herr Gustavssons sida.

När det sedan gäller herr Göranssons påstående atl regeringen inte skulle bestämma om B3LA-projektel skall genomföras vill jag säga att det givetvis är regeringens uppgifi. Jag vill här återge ett avsnitt ur direktiven till B3LA-utredningen: "Det bör inte heller vara beredningens uppgift att överväga om en ulveckling och anskaffning av flygplan enligt någol av alternativen är möjlig att genomföra mot bakgrund av den statsfinansiella eller samhällsekonomiska utvecklingen."

Nej, det är ingen tjänstemannauppgifl, ulan det är politikernas uppgift. 1 första hand är del regeringen som har atl ta ställning. Och, som jag tidigare har deklarerat, den politiska oppositionen skall också få möjlighet atl la ställning. Hell naturligt kommer inle något av beslutsrätten att tas ifrån politikerna.

Herr Göransson försökte slingra sig ur situationen. Men vi skall gå ut frän den förutsättning som regeringens proposition ger, alltså nivå B. Och den nivån, med den materialplanering som där finns, är den som ger den krigsorganisation vi föreslår. Är del så att man gör reduceringar utifrån det förslaget med ett belopp som motsvarar utvecklingskostnaden under en femårsperiod för B3LA, vilket är nära nog exakt vad ni vill ge mindre lill försvarei, då får man de malerielkonsekvenser som herr Göransson redovisat.

Då säger herr Göransson atl ni går ut från nivå C, så ni är inte bundna av vårt förslag. Men då måste väl herr Göransson i ärlighetens namn gå upp och la avstånd från del ni har skrivit, nämligen atl ni vill ha tolv infanleribrigader i stället för tio. För i nivå C är det nämligen bara

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

155

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

156

tio infanteribrigader. Jag har utgått frän atl ni hade en vilja all svara upp mol vad ni med ord säger att ni vill åsladkomma. Men det verkar numera som om den ekonomiska ramen är det väsentliga. Det ni nu föreslår innebär inte bara det jag påpekat utan ytterligare minst de 450 milj. kr. som utvecklingen av ett nyll skolflygplan skulle kosta. Också när det gäller den summan måsle ni ange materielindragningar i förhållande till regeringsförslaget, dvs. B-nivån.

Ni utgår här från skrivningar i motionen och framför alll i reservationen till utskottsbetänkandel, som ni egentligen inte alls tycks stå bakom. Ni talade ju om alt ni i vissa avseenden har ännu större ambitioner än regeringen.

Jag vill bara upprepa: Del här stämmer inte! Genom herr Göranssons insats har del här blivit någonting av sagan om kejsarens nya kläder. När det gäller all verkligen åstadkomma något så står ni skäligen nakna!

Hen GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det här med nakenhet får stå för herr Krönmark, men vi har enligt vårt sätt att se redovisat klara alternativ till den borgerliga regeringens förslag beträffande inriktningen av försvaret i framliden. Vi har inte sagt att man bör anslå 450 milj. kr. till utvecklingskostnader för en licenstillverkning av ett svenskt skolflygplan under denna programperiod. Vi har räknat med att den stora utbetalningen inle behöver ske under den här programperioden utan del kan - om vi köper en licens - räcka atl man lägger ut det stora beloppet under nästa programperiod. Summan under den här perioden blir alltså väsentligt lägre.

Vi vill ha tolv infanteribrigader i stället för tio. Varför? Jo, helt enkelt därför att vi vill ge flera av våra viärnpliktiga soldater en bättre utrustning för sill egel behov och för sin brigads behov. Även om vän förslag innebär att man i stället får dra ner på vissa vapensystem i brigaderna menar vi atl det är bättre alt med samma summa pengar ge bättre beväpning än nu till tolv, än att ge ytterligare en kvalitetsgrad högre till tio infanteribrigader. Del är alltså en klar strävan mot en satsning på värnpliktsförsvarel som gör att vi vill ha tolv i stället för tio brigader med en bättre utrustning än de gamla infanteribrigaderna.

Jag skall inte gå in på det övriga, men det är glädjande att kunna konstatera att en attitydförändring tydligen är pä väg när del gäller frågan om parlamentarisk insyn i utredningen om B3LA. Det är klart atl vi är glada för del. Men är det inle att begära litet för mycket om man tror atl en ny försvarsulredning, som kanske kommer alt bestå av helt nya ledamöter, skall kunna väga in 2 miljarder kronor i en försvarsbudgei av det här slaget? När utredningsmajoriteten kom och sade att vi kan inle bestämma oss, vi är inte beredda atl ta ställning, hade det väl varit renhårigare av herr Krönmark alt säga: Ni skall bestämma er. Fortsätt ert arbete tills ni har elt ställningstagande klart!

Men vad gjorde herr Krönmark? Han lackade för hjälpen. Jag menar alt det är litet sent att nu säga: Del är klart att parlamentarikerna skall ta ansvar för del hela. Den attitydförändringen kommer för sent.

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill inte ett ögonblick förneka atl man kan få åtskilligt av värde för del militära försvaret för de 2 miljarder eller vad del nu kan bli som skiljer oss socialdemokrater och de borgerliga ål. Jag kunde inle följa med i hela herr Krönmarks sifferexercis, och jag kan inte i detalj kritisera herr Krönmarks resonemang där. Men jag reagerar mycket starkt emot atl herr Krönmark påstår att det råder obalans mellan ambitioner och medelstilldelning i vårt förslag.

Vi utgår från överbefälhavarens programplaner. Enligl dem är 17,1 miljarder kronor i B och 15,6 miljarder kronor i C avdelade för materiel och forskning under liden 1977-1982. Det finns även andra poster där del går alt reducera kostnaderna. Det finns möjligheter att skjuta fram materielprojekt i tiden. Och vi.sst kan man, som sagt, få en hel del för mera pengar, men vi hävdar bestämt att man kan få ett efter våra förhållanden starkt försvar med den medelstilldelning som vi föreslår.

Sedan är jag faktiskt litet ledsen över del gräl som försvarsminister Krönmark drar upp kring en försvarsutrednings tillsättande och arbete. Jag ser faktiskt inte det här som en politisk stridsfråga. Vi kan strida om politikens innehåll, men vi skall anstränga oss att bli överens om politikens former. Jag försäkrar att mitt synsätt i denna fråga inte har påverkats ett dugg av regeringsskiftet. Man lär sig en hel del av erfarenheten.

Jag vill inte överdriva skillnaden i jämförelse med 1972, men det är värt all komma ihåg atl det då hävdades atl riksdagen hade fallat ett beslut, vars konsekvenser inte var utredda. Myndigheterna var i färd med det arbetet. Nu kommer riksdagen sannolikt atl fatta elt beslut som inte bara resursmässigt svarar mot 1972 års försvarsbeslut utan som genom herr Krönmarks seger inom regeringslägret kommer att ligga åtskilligt över det. Då finns det naturiiglvis ingen anledning att diskutera del som har varit, ulan då finns det för oss behov atl snabbi få starta ell utredningsarbete som tar sikte på att försvarskostnaderna inte också i fortsättningen skall få skjuta i höjden alldeles orimligt.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag konstaterar atl herr Gustavsson i Eskilstuna inle ville kritisera vad han kallade min sifferexercis. Men när jag läste upp förteckningen, hade jag myckel litet sifferexercis -jag drog bara klumpsummorna. Men jag tycker del var klokt av herr Gustavsson alt inle kritisera siffrorna, fördel var samma siffror som hans partivän Göransson visade på en bild. 1 det här fallet kan jag som regeringsrepresenianl säga alt de var helt korrekta. Jag vill därför nära nog lyckönska herr Gustavsson till ställningstagandet.

Jag håller med om att vi inte skall föra någon strid om försvarsutredningen. Vi bör från båda sidor vara angelägna om att få fram bästa möjliga beslutsunderlag. För mig är det egentligen av underordnad betydelse hur vi får fram del, del viktiga är alt vi på båda sidor verkligen

157

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

får fram det och får ökade kunskaper. Socialdemokralerna har angripit mig fördel förfarande regeringen vall föratt studera flygplansaliernativet. Herr Göransson sade atl försvarsulredningen hade allt material och all den inle var tidspressad. Men man hade inte fått fram så mycket material att man visste vilken motortyp man skulle ha. Som ansvarig i regeringen för denna fråga kunde jag icke länka mig alt lägga fram ett förslag för riksdagen atl anla eller förkasta när det inle fanns säkra ekonomiska kalkyler och ell säkert tekniskt underlag. Jag tyckte att man hade anledning att ställa betydligt' mer preciserade krav.

Del är bara alt i efterskott konstatera att försvarsutredningen under den lid som stod lill förfogande inte förmått klara detta - vilket uttalande inte innebär någon som helst kritik från min sida, det var tidsfaktorn som avgjorde. Herr Göransson säger då alt man kunde ha väntat med försvarsutredningen. Nej, herr Göransson, del var från början min inställning atl inte ha något provisorium med de ekonomiska förluster som vi skulle få genom atl låta del planeringssystem vi har fasa ur. Del hade varit till betydlig nackdel för försvaret på lång sikt och inneburit ekonomiska föriusler.

Jag måste nog göra herr Göransson ännu mera ledsen. Han försökte registrera en attitydförändring hos mig i detta fall. Jag har icke alls ändrat attityd. Jag sade redan i den interpellationsdebatt jag hade med herr Holmqvist för ett par månader sedan att när den här beredningens material var klart skulle del ställas lill politikernas förfogande för att de skulle få kännedom om det. Men avsikten är icke, herr Göransson, att den kommande försvarsulredningen skall ta upp frågan - vi kan nämligen icke hålla de anställda i flygindustrin i ovisshet. Vi har etl ansvar för dem som är sysselsatta i industrin. Det innebär atl vi inle kan vänta så länge på beslutet, utan det måste fattas före årsskiftet. Det kommer alltså icke att bli någon parlamentarisk försvarsulredning som skall ta ställning till detta. Men jag upprepar: parlamentarikerna kommer att få tillfälle alt studera det och ta ställning.

Sedan måsle vi klara ut problemet med utgångspunkterna för C-nivån. Ni säger att ni utgår från ÖB:s C-nivå, och då är det väl bäst att titta i det materialet, Där står all del innebär ytterligare reduceringar för de försvarsanslällda med 3 000 människor. Konsekvensen av C-allernativel, som ni står bakom, blir denna: "Verksamheten vid de förband som läggs ner, sprids lill andra förband med ett minimum av byggnadsåtgärder. Delta medför stora omställningsproblem för den anställda personalen som med kort varsel måste omlokaliseras." Vill man gå fram med en sådan personalpolitik och så resoluta åtgärder? Som chef för försvarsdepartementet vill jag icke stå bakom en sä cynisk personalpolitik i det svenska försvarei.

158

Herr tredje vice talmannen anmälde att herrar Göransson och Gustavsson i Eskilstuna anhållit alt till protokollet få antecknat alt de inle ägde rätt till ytteriigare repliker.

Hen PETTERSSON i Örebro (c):

Herr talman! Vi har den debatlordningen här i dag all man inom de olika partigrupperna delar upp olika avsnitt. Del gör att debatten kanske verkar egendomlig när man hoppar från det ena området till del andra. Jag avser att i mitt inlägg göra några reflexioner omkring del ekonomiska försvaret.

1 den allmänna debatten om vårt försvar förbiser vi ju ofta atl det inte bara gäller det miliiära försvaret. Vi tar ofta inte in det ekonomiska försvaret. Det är väl egentligen först på senare lid som del mera har kommit in i debatten. Det är ju en minst lika viktig del och utgör också en myckel viktig del av vår beredskap i fråga om livsmedelsförsörjning, industriproduktion, energi, kommunikationer och näringslivet i stort. Utan en hög beredskapsnivå i dessa avseenden är i själva verket vårt militära försvar ganska begränsat. Det ekonomiska försvarels uppgift är ju att Irygga folk försörj ningen i dess vidaste bemärkelse för atl vårt land skall kunna klara avspärrningskriser, motstå ekonomiska påtryckningar och hol utifrån och fä samhällsmaskineriet att fungera under och efter ett krig.

En förutseende planering av samhället i fredstid, där ledmotivet är det nära sambandet mellan fredssamhällei och försvaret, mellan det ekonomiska försvarei och näringslivet, mellan totalförsvaret och samhällsplaneringen i stort, är därför grundvalen för vår försvarsplanering.

Utvecklingen har ju också alltmer understrukit detta samspel, och det finns väl anledning att nu konstatera att det är glädjande att just denna del av värt försvar i den försvarsproposition som vi nu tar ställning lill också har fåll sin givna plats.

Vi har ju alt räkna med elt brett spektrum av möjliga krissituationer för vårt folkhushäll, frän sådana med direkt militär innebörd till fredskriser av olika slag. Markanta bristsituationer har under senare år inträffat för från försörjningssynpunkt viktiga råvaror med kraftiga prisstegringar som följd. Oavsett skälen lill dessa bristsituationer så bör vi nog räkna med atl riskerna för framlida bristsituationer kan komma att öka.

Jordbruket och vår livsmedelsförsörjning är ju här en viktig länk i totalförsvaret. En god beredskap pä det området med bevarande av jordbruksenheter över hela landet är en grundläggande förutsättning för en acceptabel livsmedelsförsörjning i ett avspärrningsläge. Koncentrations-processerna inom industri, jordbruk, näringslivet i övrigl, bebyggelse och flera områden har ju gjort oss väsentligt mera sårbara än lidigare.

Föredragande statsrådet säger också i propositionen att avgörande för våra möjligheter att upprätthälla viktiga samhällsfunktioner under kriser och krig är att verksamheten inom del ekonomiska försvaret lill väsentliga delar består av åtgärder som syftar lill alt i krissituationer möjliggöra fortsatt nödvändig verksamhet i det svenska samhället samt att i krig stödja våra försvarsansträngningar.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar formulerar det ekonomiska för-

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

159

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

160

svarets mål pä följande sätt.

Det ekonomiska försvaret skall, med en efter förhållandena anpassad försörjningsslandard, trygga försöriningen för del svenska samhället om vi hell eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser. Tillgängen på oundgängligen nödvändiga förnödenheter och tjänster skall säkerställas genom en väl avvägd beredskap inom och mellan de olika försörjningsområdena.

Del ekonomiska försvarels resurser skall kunna sältas in på det sätt som i varje enskilt läge bedöms ge den bästa effekten, när det gäller att mildra påfrestningarnas konsekvenser för landet. Resurserna skall härvid fördelas med beaktande av au befolkningens, de olika samhällsfunktionernas och loialförsvarsmyndighelernas behov av resurser kan förändras efler hand som ett kris- eller krigsläge utvecklas.

Såväl föredragande statsrådet som utskottet tillstyrker alt dessa mål läggs till grund för del ekonomiska försvarets fortsalla utveckling. Detta innebär atl det ekonomiska försvaret i alll väsentligt bygger på att de resurser samhället har i fredslid inriklas pä all göra det möjligt atl vid krig, avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Vi måsle ha den beredskap som behövs inom vårt näringsliv när det gäller råvaruproduktion, industriell förädling, handel, energi, arbetskraft, transportverksamhei, m. fl. viktiga områden, för att uppnå en tillfredsställande försörjning.

Avseende planeringsförutsättningarna framhåller utskottet alt del för sin del kan konstatera au hittills bedriven långsiktsplanering har skapat förutsättningar för förbättrad samordning såväl mellan det ekonomiska försvarets olika program som mellan ekonomiskl försvar och övriga delar av totalförsvaret. Del har därmed enligt ulskottels mening, tillsammans med det planeringsunderlag som numera också tas fram inom gruppen för övrigl totalförsvar, blivit möjligt i en utsträckning som aldrig lidigare atl göra samlade bedömningar rörande hela totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottet förutsätter atl de planeringsprinciper som försöksvis har utnyttjats inom det ekonomiska försvaret i huvudsak kommer all tillämpas även i fortsättningen.

Avseende fredskrisproblemaliken har under senare år beredskapsverksamheten inom det ekonomiska försvaret inriktats mot att förstärka vår försörjningsberedskap mol fredskriser. Utskottet framhåller att denna fråga måste ägnas slörre uppmärksamhet i del ekonomiska försvarels planering. Ambitionsnivån bör vara att så långt som möjligt upprätthålla normal fredsstandard samt undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Planering för fredskriser svarar således mol både näringspolitiska och säkerhelspolitiska krav. När det gäller målen för uthålligheten vid fredskriser anser handelsministern atl uthålligheten skall fastställas individuellt för berörda varor eller varugrupper. Härvid skall hänsyn tas dels till hur sannolikt det är all en fredskris kan inträffa, dels till den effekt på främsl sysselsättningen som ett imporiborlfall skulle medföra. Utskottet biträder denna uppfattning.

Om våra uppoffringar på försvarei verkligen skall ge oss bästa möjliga skydd i etl krisläge, oavsett dess karaktär, måste vi ha en väl utvecklad planering. Detta gäller inte minst det ekonomiska försvaret. Detta har undersirukils vid åtskilliga tillfällen såväl i propositionen som i utskottsbetänkandel. Del betänkande som nu ligger på riksdagens bord markerar denna del av vårt försvar kraftigare än vad tidigare försvarsbeslut gjort.

Jag skall också säga några ord om de reservationer som flnns avgivna i anledning av det ekonomiska försvarei. I reservationen 7 i utskottets belänkande lar reservanterna bl. a. upp frågan om finansieringen av fredskrislagringen när det gäller delprogrammet Metaller. Reservanterna hänvisar lill den socialdemokraliska molionen 1504 i berörd del och föreslår atl ifrågavarande metaller bör finansieras via oljelagringsfonden och inle över statsbudgeten, som föreslagils i propositionen.

När det gäller delprogrammet Metaller m. m. föreslär handelsministern i överensstämmelse med försvarsutredningen atl denna uppbyggnad av fredskrislager av viktiga legeringsmetaller skall ske. Men han framhåller samtidigt att oljelagringsfonden, som byggs upp av särskilda beredskapsavgifter frän förbrukare av olja och oljeprodukter, bör utnyttjas för att finansiera fredskrislagring av varor som har oljan som bas. Utskottels majoritet anser därför all fredskrislagringen av metaller bör finansieras över statsbudgeten.

I samma reservation tar reservanterna också upp frågan om att riksdagen bör besluta om en planeringsram av den omfattning som föreslås i den socialdemokratiska partimotionen, avseende den kommande planeringsperioden. Handelsministern anser atl den närmare bedömningen av resursbehoven bör göras budgelärsvis vid prövning av förslag lill anslagsframställningar.

Utskottet har lidigare redovisat uppfattningen att man inom det ekonomiska försvaret av naluriiga skäl tvingas atl i stor utsträckning arbeta med ell kortare tidsperspektiv än vad som är fallet inom det militära försvaret och civilförsvaret. Grunden för del ekonomiska försvaret, säger utskottet, är vårt näringsliv, vars slrukturomvandling gäng på gäng ställer krav pä ingripanden för att säkra försörjningen i kristid. Särskild uppmärksamhet måste ägnas ål utvecklingen av värt näringsliv i syfte atl behålla sådan produktionskapacitet som behövs för värt oberoende och för uthålligheten vid avspärrning och krig.

Detta leder utskottet fram till uppfattningen att inriktningen av vårt ekonomiska försvar inte i första hand bör styras genom bestämda ekonomiska planeringsramar för längre planeringsperioder. Del måste enligt utskottets mening vid sidan av klart definierade mål för inriktningen - i kombination med etl anvisat långsiktigt resursutrymme i stort- vara möjligt atl påverka utvecklingen i samband med en årlig budgelbehand-ling där också en prövning av behovet av kompensation för prisutvecklingen bör ingå.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

161

11 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

162

Fru SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag håller med herr Pettersson i Örebro om atl del här blir en debatt där talarnas inlägg inle anknyter till varandra. Jag har tänkt beröra en sak som jag själv tycker är iniressani och som kommit med i diskussionen på senare år, nämligen civilmotståndei.

Jag behöver inte understryka vär önskan om bibehållande av fred och respekt för vårt lands neutralitet, eftersom mina partikamrater i försvarsutskottet så väl har motiverat vårt partis inställning i denna fråga. Låt mig i stället med några ord beröra vär motion 1504 som behandlas i del betänkande vi nu debatterar och som rör civilmotstånd.

Frågan om civilmotståndei har under de senaste åren kommit atl uppmärksammas alltmer. Del har skett bl. a. som en del av studierna vid våra högskolor. En rad organisationer har tagit upp frågan, och jag tycker mig spåra att särskilt bland de kristna människorna har man diskuterat denna form av försvar. Många kristna har engagerat sig i frågan, och det gäller inle minst den socialdemokraliska Broderskapsrörelsen. Som elt led i della arbete har pä den socialdemokratiska regeringens initiativ studier publicerats av den internationellt kände forskaren Adam Roberts.

Slutsatsen av debatten och studierna som den hittills formulerats har för vårt lands del blivit att civilmolsländ inte kan utgöra något alternativ till militärt försvar men väl elt betydelsefullt komplement.

Vi är medvetna om att elt civilmolsländ knappast kan hindra men väl fördröja och motverka en pågående invasion. Därigenom kan del bereda angriparen avsevärda svårigheter all tillvälla sig kontrollen över landel. För atl motståndet skall bli så verkningsfullt som möjligt bör planeringen syfta till all i princip hela befolkningen och alla sektorer av samhället deltar. Skall civilmotståndei fungera på detta säll måsle det finnas en stark organisation. Ett okontrollerat motstånd skulle säkerligen skapa kaos i samhället vid kritiska tillfällen.

Del måste vara viktigt alt få större vetskap om olika meioder som har använls vid civilmolstånd i världen, och därför har vi funnit det angelägel all utifrån värt egel lands förhållanden få utrett vilka former som skulle passa vårt land.

Del är också betydelsefullt att vi i delta sammanhang fåren bred debatt i samhället om försvarsfrågan och hur försvarels olika grenar fungerar i fred och krigstillstånd.

Bland Broderskapsrörelsens medlemmar inom vårt parti förs f n. en stor diskussion i försvarsfrågor. Många synpunkter på försvaret har framförts på kongresser och möten, där civilmotståndei varit en av de mesl aktuella frågorna. Del var därför med stor tillfredsställelse vi tog del av försvarsutredningens första betänkande. Där fanns det klara medvetandet om att civilmotståndei skulle kunna ha en betydelse men all det naturligtvis krävdes etl ytterligare utredningsarbete kring de komplicerade frågorna.

Försvarsministern och den borgerliga regeringen tog emellertid även på den här punkten ett stort steg tillbaka. Herr Krönmark instämde i

utredningens avståndstagande från civilmotståndei som ett alternativ lill det miliiära försvaret. Men borta ur propositionen var utredningens understrykande av att även icke-mililärt motstånd kan ge värdefulla bidrag till del samlade motståndet. Likaså saknades en anslutning till utredningens förslag atl förutsättningarna för och genomförandet av olika former av motstånd, såsom fria kriget, motståndsrörelser samt icke-mililärt motstånd, borde utredas.

Jag kan inle tolka det på annat sätt än alt högerkrafterna har varit starka när propositionen skrivits.

Från socialdemokrati.sk sida stod vi kvar vid utredningens uppfattning att det borde ske ett utredningsarbete i fortsättningen. Och vi har på den här punkten kunnat konstatera atl regeringspartiernas företrädare i utskottet har övergivit försvarsministerns tankegångar och gått tillbaka lill skrivningarna om en utredning av frågan.

Men fortfarande återstår skillnaden när del mer konkreta utredningsarbetet skall inledas. Majoriteten vill vänta tills de folkrätlsliga förutsättningarna klarnar och också vänta på Roberts ytterligare studier. För vår del ser vi inget motsatsförhållande i alt man parallellt härmed påbörjar del konkreta arbete som behövs. Del gäller ju att överväga i vilka situationer det icke-militära motståndet kan sättas in, det gäller att komma fram lill slutsatser om fördelning av uppgifter, organisation och planläggning liksom om behovet av fredstida förberedelser. Vi har också understrukit behovet av medverkan från kommuner och folkrörelser. Det här kommer all ta tid. Är man övertygad om värdet av det icke-militära motståndet - och del tycks ju finnas en bred majoritet för sådana tankegångar i denna kammare - finns det skäl atl vi inle dröjer med alt påbörja ett mera aktivt arbete när det gäller civilmotståndei.

Herr talman! Jag vill med dessa ord yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kon genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara säga några ord med anledning av vad fru Sundström yttrade om vår inställning lill utredning om civilmotstånd och skall dessutom något redogöra för vad försvarsulredningen sagt i den frågan.

Först vill jag slå fasl alt när vi granskade del här problemet i försvarsulredningen var vi på del klara med alt ell civilmolstånd inle kan utgöra något hållbart alternativ till ett militärt försvar. Vi förordade fortsalt utredning, men vi ansåg det också nödvändigt atl först klarlägga folkrätlsliga och andra problem vid icke-militära molslåndsformer. Den tankegången har vi också fullföljt i utskoltsbetänkandet, där majoriteten skriver: "Utskottet anser att de folkrättsliga förutsättningarna behöver klarna ytteriigare innan etl särskill utredningsarbete på della område kan påbörjas." Inte heller på det här området tror jag därför alt det finns sä särskilt stora "diken". Jag skall inte säga som jag sade till Bengt

163

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Gustavsson, nämligen atl del förefaller litet grälsjukt. Men det är väl något ditåt.

Fru SUNDSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är glädjande att försvarsutskotlels ordförande också vill poängtera atl civilmotstånd är en fråga som vi troligen får diskutera mycket i fortsättningen, när totalförsvaret skall behandlas. Jag vill också understryka all civilförsvaret inle är någol annat än elt komplement vid försvarei av vårt land.

164

Fru EKELUND (c):

Herr talman! Mitt inlägg i försvarsdeballen avser alt i korthet belysa den funktion civilförsvaret har. Inledningsvis kan jag dä konstatera alt civilförsvarets fortsatta utveckling i mycket bygger vidare på de beslul som fattades 1972. De ekonomiska förutsättningarna har emellertid för civilförsvarels del förbättrats, vilkel ger en uppfattning om den vikt som läggs vid denna del av totalförsvaret.

Utskollel slår i stort sett enigt bakom den del av betänkandet som behandlar civilförsvaret. Man kan då invända att kommentarer är obehövliga. Men jag anser atl omfattningen av nu föreliggande förslag till försvarsbeslut väl motiverar atl alla delar av totalförsvaret belyses.

Civilförsvarels mål är alt i händelse av krig skydda och hjälpa befolkningen mot stridshandlingar av olika slag. Planeringen bör därför inriklas pä all öka statsmakternas handlingsmöjligheter i situationer, då befolkningen hotas av skadegörelse, och därigenom bidra till totalförsvarels fredsbevarande förmåga. I första hand bör syftet vara alt skydda mot konventionella siridsmedel, som sätts in mot militära mål. Med militära mål avses dä också mål som inte är direkt hänförbara lill försvarsmakten, men som ändå är av stor betydelse för angripare resp. för det angripna landet. Vid angrepp mot sådana mål, exempelvis kommunikationer och industrier, löper befolkningen risk att skadas. Även om användning av ABC-slridsmedel f n. inle bedöms lika trolig som för några är sedan, bör elt visst skydd mot sådana medel upprätthållas.

De här angivna allmänna målen och synpunkterna om civilförsvaret överensslämmer med vad som gällt under senare år.

Civilförsvarssiyrelsen och försvarsutredningen betonar all utvecklingen i samhället påverkar såväl behovet av civilförsvarsätgärder som möjligheten all vidta sådana. Delta framgår även av proposilionen. Bl. a. måste förändringar belräffande befolkningsfördelning, samhällsplanering och bebyggelseutveckling samt näringslivets lokalisering och kommunikationer beaktas. Del är viktigt all åtgärder för att skydda befolkningen utformas sä all de underlättar all nödvändig produktion och annan verksamhet så långt del är möjligt kan fortgå också under ett krigsläge.

Försvarsministern såväl som utskottet konstaterar att framtida krig och kriser i alll slörre utsträckning kommer all engagera hela samhället. Därför är del viktigt all öka samordningen mellan totalförsvaret och

samhället i övrigl. Ell gemensamt och effektivt utnyttjande av samhällets resurser för skadeavhjälpande åtgärder bör kunna ske under såväl fred som krig. Detta kräver en samordning av civilförsvaret och den kommunala verksamheten. Utskottet anser atl en parlamentariskt förankrad utredning bör kunna pröva principfrågor om kommunanknulet civilförsvar med hänsynslagande lill civilförsvarsslyrelsens studier och under medverkan av kommunförbunden.

För atl civilförsvaret skall kunna fylla uppställda mål krävs utbildning av såväl civilförsvarsplikliga som anställd personal. Det krävs tillgång till skyddsrum, skyddsmasker och alarmering, maleriel av olika slag samt forskning bl. a. om hur människor beter sig under pressande förhållanden i krigslid.

Försvarsutskottet anser att civilförsvarsslyrelsens planerade prioritering av grundutbildning av befäl inle får ske på bekostnad av övriga delar i utbildnings- och övningssysiemet. Utskottet biträder därför förslaget om en högre planeringsram för alt möjliggöra en balanserad utbildnings- och övningsverksamhel. Utskottet bedömer del också viktigt att civil personal i ledande befattningar inom civilförsvaret får sitt utbildningsbehov tillgodosett. Utbildningens omfattning och inriktning bör övervägas i samråd mellan civilförsvarssiyrelsen och berörda myndigheter.

Herr Brännström berörde i sill inlägg tidigare i dag bifallet till del socialdemokratiska motionsyrkandel i fråga om utbildning av denna personal inom civilförsvarssiyrelsen. I och för sig är bifallet kanske inle så anmärkningsvärt. Möjligen kan man stillsamt fråga sig varför behovei inle uppmärksammals och avhjälpts under den tid socialdemokraterna kunde ha gjort del ulan motionsyrkande.

Skyddsrum bör i första hand ge skydd mol brand, ras, sprängverkan och splitter samt ha anordning för luftrening. Ell skyddsrum som fyller dessa krav ger också visst skydd mol radioaktivt nedfall och den långvariga stölvågen av kärnvapen.

Urvalet av skyddsrumsorter bör kontinueriigi ses över bl. a. med hänsyn till den förändring som samhälle, operaliv planläggning och vapenteknik kan undergå.

Skyddsrummens möjlighel atl tillfredsställande fylla sin funktion är beroende dels av deras kvalitet och läge, dels av atl alarmeringen fungerar med säkerhet och uthållighet. För att tillgodose della har civilförsvarsstyrelsen vidtagit vissa åtgärder.

Uthålligheten i alarmeringssystemel är naturligt nog av stor betydelse för hela totalförsvaret. Och uthålligheten är i sin tur beroende av alt utslagna delar i alarmeringssystemel kan ersättas. F. n. finns inle tillräckligt underlag för atl avgöra hur stor omfattning reservdelslagren skall ha, inte heller hur fördelningen mellan det civila och det militära försvarets utgiftsramar skall ske. Därför förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen i den här frågan.

Tillverkningen av skyddsmasker fortsätter som tidigare med 300 000

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

165

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

per år. Civilförsvarssiyrelsen räknar med att tillverkningen av s. k. babyskydd och skyddshuva för äldre personer och barn under fem år skall kunna komma i gång under programplaneperioden. Del är bra, eftersom avsaknad av dessa skydd har varit en brist.

Slutligen, herr lalman, vill jag peka på all det i civilförsvarels organisation f n. ingår en bevakningskår som skall fullgöra ordnings- och bevakningstjänst när civilförsvarsberedskap råder. Försvarsutredningen förordar alt bevakningskårens uppgifter förs över till polisväsendet. Och försvarsminisiern anmäler atl det inom regeringskansliet pågår arbete för all klarlägga möjligheterna att frän civilförsvaret ta bort sädana uppgifter som kräver beväpnad personal. Vi kan alltså förvänta oss atl en länge önskad förändring på denna punkt skall komma till stånd.

Med del sagda ber jag, herr talman, atl fä yrka bifall lill utskottets hemställan i dess helhet.

Hen GUSTAVSSON i Ängelholm (s):

Herr lalman! Det planeringssystem vi har för del svenska försvarei medför alt vi får en så här lång försvarsdebatt vart femte år. Det beslut vi eventuellt i kväll eller senast i morgon bittida kommer atl fatta innebär fastställande av försvarskostnaderna för den kommande femårsperioden. Jag hade länkl hålla elt längre anförande, men jag har funnit atl jag inte skulle berika debatten med några nya synpunkter. Med hänsyn till den lidsnöd som kammarens förhandlingar råkat i skall jag inle hålla någol sådanl anförande ulan ber kort och gott att få yrka bifall lill de socialdemokratiska reservationerna vid betänkandet.

166

Hen OSKARSON (m):

Herr lalman! Tyvärr kan jag inle vara lika fiott som herr Gustavsson i Ängelholm. - Jag avser att ägna mitt anförande åt personalfrågor inom försvarei. Hittills i debatlen har det mest talals om personalminskningar. Jag vill något beröra den brist på personal som råder inom vissa områden av försvarsmakten.

För all en effektiv och meningsfylld utbildning inom arméns fredsorganisalion skall kunna garanteras krävs att den kvantitativa och kvalitativa tillgången på befäl i utbildningsverksamheten tillgodoses.

Dagens utbildningsorganisation lider av besvärande befälsvakanser. Vid en undersökning som gjordes inom arméstaben 1976 visade del sig alt antalet utbildade befäl vid pluton under grundutbildning i genomsnitt för armén var 2,4.

Om befälsbehov vid repelitionsutbildning, kortare kommenderingar m. m. las med i beräkningen sjunker här angiven siffra ytterligare. Befälsbehovet vid en genomsnitlspluton med 30-40 värnpliktiga uppgår enligt ulbildningsstudier lill minst fyra befäl med minimikompetens alt självständigt tillämpa modern utbildningsmelodik vid utbildningen av del av plutonen. Sammantaget är det i dag en brist på mer än 1 500 befäl i arméns utbildningsorganisation. Denna brist motsvarar 23 96 av

det totala behovet.

Försvarsutredningen har uppmärksammat problemet och framför i sill betänkande bl. a.: "Utredningen finner att såväl grund- som repetitions-utbildningen behöver effekiiveras och förordar därför att sådana åtgärder vidtas alt såväl tillgäng pä som kvalitet hos yrkesutbildat befäl säkerställs. Därvid bör fortlöpande alla möjligheter alt omfördela personal från slabs-och förvaltningstjänst lill utbildningsarbetet utnyttjas."

Vidare bör enligt utredningen ambitionerna i vissa delar av stabsarbetel kunna sänkas bl. a. genom atl omfattningen av och antalet uppgifter som ställs av överordnade myndigheter och organ minskas. Utredningen ansåg all dessa frågor fortlöpande bör uppmärksammas.

Beträffande möjligheterna alt omfördela personal från stabs- och förvaltningstjänst bör beaktas att 80 % av personalen i ledningsorganisationen i dag är över 40 år. Överbefälhavarens personalutredning anger alt viss del av befälsbehovet för utbildning av värnpliktiga bedöms kunna täckas av befäl som är äldre än 42-45 år. Vad gäller den egentliga för-bandsulbildningen under fältmässiga förhållanden kan den endast lösas av befäl placerade vid utbildningsenheterna och befäl som är yngre än 42-45 år. Del är därför nödvändigt att tillgodose behovet av befäl i åldersskiktet 23-45 år såväl för utbildning i fredsorganisationen som för ledning av förband i krigsorganisationen.

Den nya organisationen - OLLI - för ledning på lägre regional och lokal nivå innehåller i dag befäl med i huvudsak lämplig åldersfördelning. Antalet äldre än 45 år kommer dock att öka inom en tioårsperiod, vilket ytterligare minskar möjligheterna att överföra åldersmässigl lämplig personal från stabs- och förvaltningstjänst till truppljänsl. Vidare kommer bl. a. medbestämmande- och medinflytandefrägor all ta ledningsorganisationen i anspråk i ökad utsträckning.

Möjligheterna all i avgörande grad förbättra tillgången pä befäl i utbildningsorganisationen med de meioder som försvarsulredningen föreslär får av dessa skäl anses begränsade.

Det mest verksamma medlet all öka tillgången på ulbildningsbefäl är all öka rekryteringen. För atl tillgodose behovet av offlcerare med kompetens att leda bataljon i krig krävs en genomsnittlig rekrytering av 145 regementsofficerare per år. Rekryteringen har under de senaste åren visat en klart sjunkande tendens. Således var antalet utexaminerade regementsofficerare 166 stycken 1975,medan de 1978 beräknas vara ca 105, en minskning med 37 96.

Del genomsnittliga rekryteringsbehovet av plulonsofficerare per är är 375, varav 80-90 senare bör genomgå utbildning till kompaniofficerare. Utbildningsåret 1976/77 fanns inom armén ca 400 lämpliga sökande till anställning och utbildning vid befälsskola 2. Statsmakterna angav i regleringsbrev för motsvarande budgetår alt intaget för utbildning till plu-tonsofficer fick vara 330 elever. Del stora antalet sökande berodde i stor utsträckning på de kraftfulla åtgärder för ökad rekrytering som vidtagits

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

167

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

168

på alla nivåer inom organisationen. Dessa åtgärder och de ansträngningar som gjorts av lokala myndigheter för att pä kort tid kunna erhålla förbättrade ulbildningsbetingelser genom en utökning av antalet befäl måsie av många uppfattas som i stort meningslösa på grund av regleringsbrevels begränsning av antalet elever.

Departementschefen har också uppmärksammat problemet i den föreliggande propositionen. Föredraganden "räknar med en sådan rekrytering atl tillgången lill personal i för utbildningsarbetet gynnsamma åldrar förbättras". Della antagande har hittills inle bevisats genom av statsmakterna vidtagna åtgärder. Beslut om rekryteringsbefrämjande åtgärder är en förutsättning för att kvantitativa och kvalitativa krav på befäl i krigs- och fredsorganisalionen skall kunna tillgodoses.

Åtgärder inom ramen för nu gällande bestämmelser med syfte att förbättra befälsläget inom utbildningen i åldersläget 23-45 år torde bl. a. kunna vara följande.

1. Ell utnyttjande av värnpliktiga som instruktörer och biträdande lä
rare efter avslutad grundutbildning och kompletterande utbildning.

Jag har för ell par år sedan motionerat i denna fråga, dock utan större framgång. Men jag dristar mig alt ånyo aktualisera frågan.

2. Korttidsanställning av befäl bl. a. genom etl utökat utnyttjande av
värnplikliga befäl, reservofficerare och reservstatsinstitutionen.

Jag övergår nu till rekryteringen av reservofficerare och värnplikliga officerare. Denna har under senare år varit otillfredsställande. Nuvarande underlag kan tyda på att den nedåtgående trenden i rekryteringen har hejdats. Detta torde i så fall kunna tillskrivas beslutade premiehöjningar och möjligheter lill s. k. rak utbildning.

Men alltjämt är vakanserna vad gäller reservofficerare och värnpliktiga officerare mycket stora och utgör en allvarlig brist i krigsorganisationen. Bristen på rätt utbildade plutonchefer i arméns krigsorganisation uppgår till ca 20 % och på reservofficerare till ca 35 96.

Åtgärder som skulle kunna förbättra rekryteringen är bl. a.

1.    att utbildningspremierna för dessa kategorier höjs minst så all de följer penningvärdesförsämringen,

2.    all de ekonomiska villkoren för reservofficerare vid tjänstgöring förbättras,

3.    atl kvalificerad militär utbildning och tjänstgöring ges elt rättvisande meritvärde.

Departementschefen uppmärksammar också bristen på dessa befälskategorier i proposilionen:

"Jag vill också framhålla den stora betydelsen reservbefäl och värnpliktigt kompanibefäl har i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är f n. främsl inom armén otillräcklig. Jag anser det nödvändigt att rekryteringen härvidlag förbättras."

Jag förutsätter att delta positiva uttalande kommer atl följas av konkrela åtgärder i enlighet med vad jag tidigare angett i mitt anförande.

Jag vill därefter säga några få ord om den befälsordning som nu håller på all ta form inom försvarsdepartementet. Enligt uttalande i propositionen 74 kommer förslag om en ny befälsordning att föreläggas riksdagen kommande höst.

Ell primärt krav som måsle ställas på en ny befälsordning är att denna måste innehålla en tillräckligt stor rekryteringskraft - därmed inte sagt atl en ny befälsordning löser alla rekryteringsproblem, men rätt utformad kan den i hög grad främja rekryteringen till försvaret av befäl av alla kategorier.

1 sitt belänkande 1971:18 angav försvarsutskottet att en ny befälsordning borde vara mer fiexibel och ge större möjligheter för den enskilde au av egen kraft och förmåga nå högre positioner.

En ny befälsordning måste, som tidigare sagts, ha rekryteringskraft både kvantitativt och kvalitativt. För att nå detta mål måste följande gälla.

1. Alla aspiranter måste ges goda möjligheter att nå kvalificerade slut-
befattningar inom försvarei.

2.    Befälsordningen måste vara konkurrenskraftig i förhållande lill övriga områden inom samhället, även belräffande de verkliga förmågorna. För all nå delta måsle lämpliga, dugliga och intresserade befattningshavare relativt snabbt kunna nå ledande och ansvarsfyllda poster inom försvaret.

3.    Befälsordningen måsle inbegripa reservofficerarnas utbildning, ställning och arbetsuppgifter inom försvarei.

Det är viktigt att dessa principer beaktas vid arbetet på en ny befälsordning, och detta underströks kraftigt i den motion som låg lill grund för riksdagens beslul om en ny befälsordning 1971.

Herr talman! Låt mig slulligen någol beröra de förbättrade värnplikts-förmåner som proposilionen innebär. Del är betydande förbättringar för de värnpliktiga och deras familjer som dagens beslut medför.

Dagersättningen höjs från 10 till 12 kr. Förplägnadsersältningen höjs för en merkostnad av 2,6 milj. kr. sammanlagt. Familjepenningen höjs från 21 lill 27 kr. för hustru och från 9 till 12 kr. för barn. Maximibeloppet för näringsbidrag höjs från 50 till 100 kr. per dag. Familjebidragslagen ändras så all bidraget med vissa villkor även kan utgå som avlöning till hustru som arbetar inom företaget.

Inom försvarsdepartementet finns en arbetsgrupp som arbetar med förbättringar inom resesyslemet för värnplikliga. Man finner del inom departementet angeläget atl förbättra resemöjligheterna genom fri sovvagn, främst för de värnpliktiga som har länga och tidsödande resor. SJ kan i dag inte garantera sovvagnar i den utsträckning som en sådan reform kräver. Överläggningar och förhandlingar mellan SJ och departementet pågår.

Jag har funnit det angeläget att i anslutning till dagens debatt redovisa några av de förbättringar som dagens beslut innebär på det värnpliktssociala området.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

169

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalfötsvaret

170

Jag vill slula med all yrka bifall till hemställan i del föreliggande betänkandet pä alla punkter.

1 detta anförande instämde herr Torwald (c).

Fru THEORIN (s):

Herr talman! "Varje regering försvarar sill deltagande i kapprustningen såsom nödvändigt för alt trygga sin nationella säkerhet. Men delta är för alla länder en illusion. Det som gör kapprustningen lill en världsomfattande dårskap är just detta, att alla länder nu gemensamt köper alll större otrygghet till allt högre koslnader."

Sä säger Alva Myrdal i sin bok Spelet om nedrustningen.

Inte bara 50 ulan 100 gånger om kan vi förgöra varandra med de kärnvapen som finns baserade över hela väriden. 1 300 miljarder kronor lägger mänskligheten ner varje är på kostnader för rustningar. 40 96 - nästan hälften - av världens vetenskapsmän och forskare använder sin enorma kunskap lill atl länka ut och konstruera nya djävulska vapensystem. Rustningarna i sig och den tekniska utvecklingen under den fortsalla kapprustningen ökar påtagligt riskerna för alt krig skall kunna bryta ut genom olyckshändelse eller av misstag. En kärnstridsladdning skickad via en robot tar ca tio minuter från det ena halvklotet lill det andra. Sä snabbi kan helvetet bryta ut.

Sverige utgör på intet sätt någol undanlag frän den internationella bilden - än mindre sedan vi fått en borgerlig regering. Tvärtom befinner vi oss i lopp bland rustande nationer. I försvarskostnader ligger vi fyra, per innevånare räknat, endast passerad av de två stormakterna och Israel. För det militära försvarei kräver nu en borgerlig regering ca 3 000 kr. per år av varje förvärvsarbetande. Till del miliiära försvarei vill de borgerliga nu öka anslaget med 2,5 miljarder- i etl kärvt ekonomiskl läge, där låginkomsttagare och löntagare avkrävs att för samhällsekonomins skull avstå från berättigade lönekrav och acceptera reallönesänkningar.

De föreslagna 52 miljarderna för de kommande fem åren i 1976 års priser blir för skattebetalarna minimum en summa om 73 miljarder. Av den första bild som jag här visar på TV-skärmen framgår den förändring som förslaget i budgeten innebär med den 13,1-procenliga priskompensation som årets summa då skulle komma upp till - 11,925 miljarder kronor. Därtill kommer, om man sedan gör samma försiktiga beräkning på bara 10 96 inflation för de kommande fyra åren, en slutsumma på 72 854 263 000 kr. Däri flnns inte inberäknat del önskade flygplanet B3LA, som beräknas till minst 3 miljarder under femårsperioden, och inle heller den önskade tyngre robotutvecklingen. Slutsumman för svenska skattebetalare blir inte 52 miljarder, om vi också säger nej lill B3LA, utan minimum 73 miljarder.

1 två och ett halvt år har jag deltagit i försvarsutredningens arbete. I reservationer till försvarsutredningens första och andra belänkande och i motionen 1521 har jag vänt mig mol denna upprustning av krigs-

makten och fortsatta utveckling av komplicerade vapensystem, mot avsaknaden av avvägning inom säkerhetspolitiken och inom totalförsvaret, mol utredningens alltför ensidiga studieunderlag, hotbilder och scenarier och mot den bristande logiken i utredningens slutsatser om del utrikes-, säkerhets- och militärpolitiska lägel i Europa å ena sidan och förslag lill riktlinjer för säkerhetspolitiken och totalförsvaret å den andra sidan samt mot atl försvarsmakten i huvudsak ges uppgiften all möta etl stormaktsanfall med konventionella vapen i skuggan av etl konventionellt stormaktskrig i Europa. Regeringens förslag har samma logiska brister som utredningen.

Politikernas uppgift måste efler alt ha definierat de säkerhetspolitiska målen och ställt frågan - vad skall vi försvara och vilka hot finns mol de värden vi vill försvara? - vara att logiskt söka visa hur vi bäst skall försvara dessa värden. Avgörande blir dä analysen av hur världen kommer atl se ut inom överskådlig framlid. Politikernas uppgift måste också vara atl kritiskt granska experters och myndigheters krav men framför allt den hotbild och de doktriner som de miliiära myndigheterna grundar sina krav på. Politikernas uppgift måste också vara all utesluta mindre länkbara hot ur planeringen och osannolika uppgifter för ett svenskt militärt försvar.

Hur ser då världen ut och vilka mål har svensk säkerhetspolitik?

Försvarsutredningen har definierat den svenska säkerhetspolitikens innehåll så, atl den skall bidra till en fredlig utveckling i världen genom atl bl. a. söka undanröja konfliktorsaker och bidra till utjämning av motsättningar och lill större förståelse mellan folken.

Utredningen har också enhälligt slagit fast att det föreligger etl samband mellan önskemålen om nedrustning och strävandena att skapa en ny ekonomisk världsordning och anfört alt "de oerhörda satsningarna på upprustning fordrar stora resurser. Om kapprustningen kan stoppas och nedrustning inledas skulle de resurser som därvid frigörs kunna utnyttjas för framsteg på vägen mot större ekonomisk och social rättvisa."

Enligl utredningens mening var en viktig åtgärd för alt främja freden i världen därför all åstadkomma minskningar i de miliiära utgifterna. "Internationell säkerhet borde kunna upprätthållas på väsentligt lägre militära utgiftsnivåer, inte minst inom båda slormaktsblocken. I första hand bör därför de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet liksom andra stater med jämförbara utgifter för militära ändamål" - och dit hör Sverige - "gå före och genomföra minskningar." Sä uttryckte sig utredningen enhälligt.

Likaså i full enighet erinrar försvarsutredningen om alt Sverige har utlovat stöd för en ny ekonomisk väridsordning. "En sådan kräver politiska åtaganden från de rika ländernas sida. Till dessa åtaganden hör bl. a. etl fortsatt offentligt bistånd, ett integrerat rävaruprogram i syfte all stabilisera rävarumarknaden och förbättra u-ländernas exportinkomster samt en handels- och investeringspolitik som stärker u-ländernas självständighet på det ekonomiska området."

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

171

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

172

Tyvärr har denna de vackra ordens deklaration inle fåll genomslag i de avvägningar och den inriklning av totalförsvaret som föreslås. 1 den praktiska tillämpningen har man i stället begränsat de säkerhelspolitiska mål man själv formulerat.

Enligl vår mening i motionen 1521 bör den säkerhetspolitiska analysen med tonvikt pä orsakerna lill konflikter, kriser och krig läggas lill grund för satsningen på olika säkerhetspolitiska instrument och leda till en begynnande omfördelning av resurserna frän totalförsvarets passiva insalser att värna nationella särintressen lill övriga säkerhelspolitiska instruments aktiva förebyggande åtgärder. Det yttersta målet för säkerhetspolitiken är att ersätta spänning, konflikier och orättvisor med politisk avspänning, militär nedrustning och internationellt samarbete. På samma sätt måsle ett avvägningsresonemang föras inom totalförsvaret och i nästa steg inom del militära försvaret.

Politikernas uppgifi måste vara all kritiskt granska de underlag och de holkonsiruktioner varpå hela det miliiära försvaret är uppbyggt. Försvarsutredningen har varit hänvisad enbart lill studie- och planeringsunderlag, framtaget av berörda myndigheter och präglat av konventionell militär sludiemelodik. Utredningen har därtill haft små möjligheter atl få en självständig uppfattning om de värderingar och ingångsvärden som är stommen för den spelverksamhet som väsentligen styr det underlag utredningen haft till sitt förfogande.

I verkligheten betyder den svårgripbara studiemetodik som tillämpas på försvarsområdet alt de myndigheter som beslutet berör har ett inflytande över planerings- och beslutsunderlag som inte har någon motsvarighet inom andra samhällssektorer. En konsekvens av detta är att enbart konventionella och etablerade synsätt kommer fram i ett arbete av denna karaktär. Andra men mindre etablerade synsätt, som ifrågasätter den konventionella bilden, har inte tagits fram och försvinner i en försvarsulredning, dominerad av försvarei. Därtill kommer atl tänkbara hol och angreppsfall i onödan är hemliga.

Denna erfarenhet leder till atl vi i motionen 1522 kräver all slörre delen av underlaget avhemligas i avsikt atl fä en öppnare och mer initierad försvarsdebatt och att den kommande utredningen om säkerhetspolitiken sänds på remiss till myndigheter och organisationer.

Utskottet har avvisat våra krav. Fröken Öhrsvik kommer senare alt tala om motionen 1522, men det flnns anledning atl här bemöla utskottets någol underliga formuleringar. På s. 32 slår det: "Beskrivningarna av tänkbara hot, kriser och angrepp innehåller uppgifter som kan missförstås eller vantolkas av andra nationer och måsle därför i stor utsträckning vara hemliga av utrikespolitiska skäl." Härsätler utskottet upp skygglappar för sig.

I verkligheten är dessa uppgifter inle hemliga för en presumtiv fiende. De används i undervisning på miliiära uibildningsanstaller och diskuteras man och man emellan. När ÖB talar om spårvidden på de finska järnvägarna som skulle underlätta för en stormakt att invadera Sverige i

norr avslöjas etl tänkbart angrepp mot Sverige, men det är knappast en uppgifi som en tänkt fiende inte redan har kunskap om. En öppen redovisning såväl åt öst som åt väst av länkbara angreppsfall rubbar pä intet säll vår utrikespolitiska situation. Stormakterna har säkerligen god kunskap om vilka tänkbara angrepp vi planerar att försvara oss mol. Det är knappast av hänsyn lill stormakterna grunderna för hela försvarsplaneringen hålls hemliga. Nej, det är snarare den svenska allmänheten som hålls utanför.

Jag skulle gärna vilja fråga utskottets talesmän: Om ej tänkbara hot, kriser och angrepp öppet redovisas, hur skall då allmänheten över huvud tagel kunna ifrågasätta trovärdigheten i dem? Sekretesstämpeln används i tid och olid och kunde med få undanlag hell slopas. En öppen redovisning förutsätts f ö. i Helsingforsdokumenlet som etl viktigt steg för alt minska misstänksamheten mellan nationerna.

När det gäller remisskravel såväl beträffande nuvarande förslag - kravet är etl förslahandsyrkande i motionen 1521 vilket jag yrkar bifall till ~ som för kommande utredningar finner vi motionärer del oacceptabelt ur demokratisk synvinkel att så utomordentligt stora och vikliga politiska frågor som den framlida säkerhetspolitiken och totalförsvarets utformning inte på samma sätt som alla andra stora frågor genomgår en remissomgång. Det är inle till fyllest atl en liten krets - försvarsutskott och utrikesutskott - får följa de olika etapperna i försvarsplaneringen. Del räcker inte heller med att en parlamentarisk utredning kommer in något tidigare i planeringsprocessen, alldenslund hela grundmaterialet varpå förslaget är fogat fortfarande i huvudsak skall vara hemligt och därmed inte kan ifrågasättas.

Redan när försvarsutredningens förslag presenterades i februari 1977 var f ö. arbetet i gång med att la fram underlag för nästkommande försvarsutredning; utan att politikerna har utformat en målsättning för det studiearbetet! Erfarenheterna från försvarsulredningens arbete, där försök atl ta fram alternativt studieunderlag omöjliggjordes, leder lill alt en säkerhetspolitisk utredning dels måste vara frikopplad från ett styrande departement - i det här fallel försvarsdepartementet - dels i det förberedande arbetet måste fä in andra och icke konventionella synsätt. "Om försöken att få lill stånd en mera rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna i världen misslyckas, finns allvarlig risk för en förändring av u-ländernas polilik och - framför alll på längre sikt - hot av nya slag mot industriländernas villkor", säger försvarsulredningen enigt.

Innebörden i och konsekvenserna av utredningens egen diskussion om denna nord-sydkonflikt, dvs. mellan rika och falliga länder, som alternativ till koncentrationen på en konventionell militärt präglad öst-västlig konflikt är etl exempel på nödvändig inriktning av planeringsarbetet för framliden.

Propositionen - liksom lidigare utredningens förslag - är i princip bara en avspegling av de sektorsvis framtagna planernas resurskrav. Försvars-utredningen har därmed i verkligheten fungerat som en budgetberedning

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

173

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

174

utan verklig möjlighel att ifrågasätta eller omprioritera. Detta är skälen till krav för framliden på en säkerhetspolitisk utredning, remissförfarande och avhemligande av större delen av underlaget.

Vilka hot riktas då mot Sverige?

Försvarsulredningen har enigt bedömt det som osannolikt med elt isolerat stormaktsangrepp på Sverige. Såväl utredningen som försvarsministern anser att Sverige inte innehåller områden av primärt strategiskt intresse för stormaktsblocken. "Kontrollen av sådana områden i vår när-hel förutsätter inle nödvändigtvis kontroll av svenskt område", sägs det i propositionen. Supermakterna kommer även i framliden att sträva efter alt förhindra en militär konfrontation i Europa, säger utredningen. "Riskerna för krig mellan öst och väst i Europa bedöms därför komma alt bli förhållandevis små."

Detta uttalar en enig utredning.

Vår uppgift som politiker måste vara att utesluta orealistiska hot -vi har varken förmåga eller anledning all planera för alla tänkbara situationer. Sålunda är utredningen enig om att ett försvar mot kärnvapenkrig inle är möjligt. Supermakternas krigspolential med kärnvapen och andra terrorvapen gör i realiteten alla andra länder försvarslösa mol dem.

Mot vilket hol och för vilken krigssituation planeras då del svenska försvarei? Jo, försvaret är uppbyggt för etl konventionellt krig i Europa ulan kärnvapen. Av någon anledning skulle Sverige i elt senare skede av kriget komma all dras in i konflikten mellan supermakterna. Jag skall senare granska just antagandel om etl storinvasionsangrepp, som är själva grunden för del svenska försvarei. Men först några ord om det trovärdiga i alt etl krig i Europa mellan stormakterna kommer atl begränsas lill etl konventionellt krig.

Del är förunderligt -ja, rent av självbedrägeri - att man blundar för det faklum all ell krig i Europa oundgängligen och snabbt leder till ett kärnvapenkrig. Säkerhetspolitisk expertis såväl i Sverige - bl. a. utredningens egen expert - som runt om i världen är ense om att kärnvapen kommer alt sättas in så snart vitala intressen sätts pä spel.

Alltsedan början av 1950-talel har USA överfört taktiska kärnvapen lill Västeuropa, där nu ca 10 000 sådana vapen är placerade. Etl förs-tahandsmäl för Sovjet i en konflikt mellan supermakterna måsle bedömas vara att försöka slå ul de stationära kärnvapnen. En avgörande militär seger i Europa är inle etl tänkbart mål för någon av stormakterna. Skulle Sovjetunionen mol förmodan i ell första skede inte söka slå ut de stationära kärnvapnen rikiade mol dem, så vel båda stormakterna atl en militär seger eller övervikt med konventionella vapen för den ena parten tvingar motståndaren atl använda kärnvapen.

Utskottets uttalande pä s. 12 att det är en uttalad förutsättning för vår försvarsplanering atl krig i Europa mellan stormaktsblocken inte behöver utveckla sig till kärnvapenkrig visar bara atl man därmed stoppar huvudet i busken och inle vill se verkligheten som den är. Vi kommer

aldrig mer att få uppleva ett konventionellt krig av andra världskrigets modell i Europa. Låt oss inse det och planera därefter!

Vad man ägnat sig åt är att planera, utveckla och organisera ett totalförsvar som man inte vågat eller förmått ge några sakligt hållbara, logiskt sammanhängande uppgifter.

Så över lill mylen om den stora invasionen.

I motionen 1521 har vi krävt alt slorinvasionen som planeringsmodell skall utgå. Utskottet har över huvud inte behandlat delta krav. Det är kanske förståeligt ur utskottets synvinkel, för därmed skulle hela grunden för det svenska försvarels uppbyggnad rasa. "Försvar mot invasion är försvarsmaktens viktigaste uppgift", säger utskottet.

Hur ser då del angreppet ul, och hur realistiskt är ett sådant angrepp pä Sverige? Vilka är förutsättningarna för en sådan siorinvasion genom luften, över landgränsen eller över havet - en invasion som skall ske i skuggan av och i etl senare skede av det konventionella storkriget på kontinenten? Hur troligt är det alt en stormakt i dag med avancerade vapensystem till sitt förfogande skulle använda sig av den för honom mesl kostsamma metoden att vinna sina syften? Varför skulle en fiende välja atl angripa oss på de för oss mest gynnsamma villkoren? Hur sannolikt är det all han ulan inblandning från sin huvudfiende skall få genomföra sin ambition alt nä Atlantkusten eller, vice versa, bevaka Ösiersjöutloppen? Vilka resurser har han atl genomföra en sådan aktion när huvuddelen av hans trupper är låsta av konflikten i Europa resp. en del trupper låsta pä annat häll?

Det räcker nästan med atl ställa sig dessa frågor.

Genom en enkel matematisk analys av såväl svenskt som internationellt offentligt material och med tillämpning av vedertagna miliiära beräkningsmetoder i form av behov av överlägsenhet för en militär framgång, visar sig ett sådant invasionsangrepp vara hell osannolikt. Analyser - bl. a. i form av krigsspel som utredningen tagit del av - visar att en storinvasion kräver lång förberedelse, stora iruppinsaiser, delvis av specialister, stort underhåll och speciallonnage av en så stor omfattning och under sä läng tid all sådana stormaktsinsalser ler sig helt osannolika. Här hade del varit en fördel om jag hade kunnal redovisa det hemliga materialet. Slorinvasionen som planeringsmodell för försvarei bör ulgå.

Detta leder till konsekvenser i utformningen av det miliiära försvarei, i första hand för fjärrstridsförband och övervallensstridsförband. Vär slutsals i molionen 1521 är atl Sverige skulle kunna göra betydande nedskärningar ulan alt försvarels fredsbevarande effekt och vår trovärdighet skulle ifrågasättas. Men det är knappast möjligt för enskilda ledamöter all beräkna kostnaderna för denna förändrade försvarsslruktur. Vi har därför i motionen 1521 vall alt förorda en prolongering av gällande försvarsbeslut för 1977/78, dvs. ingen som helst ökning av kostnaderna. Vi har redan i dag en betydande militär överrusining och därtill är den felplanerad. Den borgerliga regeringen vill ytterligare öka anslaget lill denna med 2,5 miljarder. Detta är ingenting annat än en borgerlig kraftig

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

175

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

176

upprustning, samtidigt som samma regering för några månader sedan lade fram förslag i FN:s generalförsamling om brådskande nödvändighet av all säkerhetsrådels permanenta medlemmar liksom andra stater med jämförbara utgifter minskar sina militärbudgetar. Till dessa stater hör otvivelaktigt Sverige. Sverige har i dag i förhållande lill sin storlek, sin säkerhetspolitiska situation och sina loiala resurser ett mycket starkt militärt försvar och mycket höga försvarsutgifter - de högsta i Västeuropa och fiärde i världen per innevånare! För detta finns inga bärande motiv!

Så några ord om flygplan och robotar. Vi har i molionen 1521 avvisat fortsall utveckling av Viggen i en tredje version som läser stora kostnader för framtiden och för vilken inle sakligt underlag flnns. Vidare har vi avvisat ytterligare flygplansävenlyr via B3LA. De krystade förklaringar som de borgerliga anför - att kostnadsberäkningarna bör bli så tillförlitliga som möjligt - är ingenting annat än undanflykter. Min fråga till utskoltels talesmän är: Är inte överbefälhavarens beräkningar om kostnaderna för B3LA lill försvarsutredningen tillförlitliga - uppgifter som i sista hand faller tillbaka på SA AB:s egna beräkningar? Vad skall vi då tro på? SA AB:s nya beräkningar till den borgerliga regeringen?

Utredningen har haft tillgång till ett omfattande beslutsunderlag med stor bredd beträffande framlida flygplansanskaffning.

De olika anskaffningsformerna har ingående granskats i en särskild utredning för försvarsutredningen ur såväl försvarsekonomiska och samhällsekonomiska som säkerhetspolitiska utgångspunkter. Det finns inga samhällsekonomiska skäl för en inhemsk militär flygindusiri, snarare tvärtom: den blir en belastning. De kortsiktiga omställningsproblemen är hanlerbara. Säkerhetspolitiskt är del inle alls självklart att köp eller licenstillverkning skapar etl beroende som är allvarligare än i dag, med ell ullandsberoende för Viggen om ca 40 96 som avser sä centrala delar som motor, merparten av elektroniken och vapenutrustningen. Vi avvisar också i vår motion den ytterligare industriella påtryckningsmekanism som avancerad tyngre robotulveckling innebär. För atl garantera trygghet åt de anslällda inom försvarsindustrin har i socialdemokratiska molioner under flera år ställts krav på planering för alternativ produktion, som riksdagen i februari 1976 ställde sig bakom.

Ernst Wigforss trodde för sin del inle på alt elt litet folk, omgivet av militära giganter, på någol väsentligt säll kunde ändra sitt läge genom rustningar upp lill gränsen av sin förmåga. "Del är i första hand en psykologisk fråga. Försvaret skall ge en känsla av trygghet. Man vill inte vara försvarslös. Argumentet om ett militärt vacuum är det enda som för många betyder något. Det är språnget från detta minimum upp till det som en gång kallades ett betryggande försvar som är det irrationella och där man tycks kunna hamna var som helst inom mycket breda marginaler om man bara har tillräckligt många med sig som tycker detsamma. Hade vi av omständigheternas makt kommit all ha en försvarsbudget dubbelt så hög som den nuvarande, hade oron för varje minskning varit densamma som nu. Och om den varit hälften av vad den nu är skulle

reaktionerna antagligen inle varit annoriunda. Det är svårt alt tro atl det har varit våra miliiära anstalter som spelal någon väsentlig roll för vår fred under halvtannat århundrade. Varken under första eller andra väridskrigel var vi särskill väl rustade. Och del tycks inle vara någon utbredd uppfattning atl vår fred de sista 20 åren vilat pä våra aktningsvärda försvarsanstalter."

Ernst Wigforss slutade med: "Jag skulle önska att en opinion växer fram som ger försvaret de begränsade uppgifter som jag tror vara de enda som det i ell litet land kan fylla." Bättre kan del inte sägas.

Men vad är vapen, vad förmår de, vem har sagt det?

Blott tecken på feghet är de: de bästa vapnen

är dessa som är laddade med projektiler

av ben. Se på dina händer!

Så inleder den spanske diktaren Miguel Hernändez sin dikt. Folket, som skrevs mitt under brinnande inbördeskrig pä trettiotalet.

Del kan sägas med andra ord.

En värld i fred förutsätter politisk avspänning och militär nedrustning. En värld i fred förutsätter social och ekonomisk rättvisa. Att i en värld där två tredjedelar av befolkningen svälter lägga miljarder och åter miljarder på tekniska stridsmedel - resurser som kunde användas i det fredliga arbetet på atl förbättra livsvillkoren för väridens fattiga - kan inte accepteras. Vi har ell ansvar i Sverige och en större möjlighet än många andra länder alt visa vägen! Avståndet mellan ord och krav på nedrustning i internationella sammanhang och handling här hemma är så stort all vår trovärdighet med rätta kan ifrågasättas.

Det är dags alt låta de vackra orden i del internationella manifestet övergå i handling - här hemma!

Jag yrkar bifall lill molionerna 1521 och 1522.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Theorin är en både ihärdig och tvärsäker debattör dä det gäller försvarsfrågan. Hennes tankar har dock svårt alt vinna gehör hos säkerhels- och lotalförsvarskunnigt folk i Sverige liksom här i Sveriges riksdag.

Fru Maj Britt Theorins förslag när del gäller svensk säkerhetspolitik och svenskt totalförsvar har inle fält något stöd i Sveriges riksdags försvarsutskott, inte heller från hennes egna partivänner.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del tillkommer naturligtvis herr Petersson i Gäddvik att bedöma min kapacitet i försvarsfrågan efter två och elt halvt års samarbete i försvarsutredningen. Jag vill inte lägga samma betyg på herr Petersson.

Jag förfäras inte av att ännu inte ha fått en stor majoritet av Sveriges riksdag bakom mig i tankarna om förändring av försvarets inriktning. Jag vågar dock hävda atl stora delar av de grundtankar som finns re-

177

12 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

dovisade i de olika försvarspolitiska initiativ som jag agerat i återfinns såväl i del socialdemokraliska partiprogrammets internationella avsnitt som i den socialdemokraliska huvudmotionen till den försvarspolitiska inriklning vi nu skall ta ställning till.

Därtill finns del - och där har alltså herr Petersson fel - faktiskt etl bifall lill ett av våra yrkanden i motionerna i socialdemokratiska reservationer. Där finns också många skrivningar om säkerhetspolitikens mål och inriklning som är fullt acceptabla.

Men det är klart att man kan säga som Galilei när han pressades: Och dock, hon rör på sig!

I den här frågan är man nästan benägen atl säga: Nej, hon rör sig inte! Men trots allt, herr Petersson, efter några år i Sveriges riksdag har jag funnit atl hon rör på sig, sakta och försiktigt. Jag tror all när vi möts i försvarsdebatt nästa gång, efter en ny försvarsulredning, skall vi också ha en annan inriktning på försvaret.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle: Ja, vi får ju se det då!

178

Hen HAGEL (-):

Herr talman! Jag vill här liksom i motionen 1976/77:1452 anknyta lill statsministerns säkerhetspolitiska resonemang i propositionen 74, som berör inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling. Han framhåller atl vårt lands neutralitetspolitik ökar våra möjligheter att i olika sammanhang verka för en fredligare värld.

Från arbetarpartiet kommunisternas sida delar vi uppfattningen all vårt land skulle kunna spela en positiv roll i arbetet för atl förslärka fredens och avspänningens krafter i världen. Alltfler inser betydelsen av aktivt fredsarbete. Helsingforskonferensen för säkerhet och samarbete i Europa var ett viktigt steg.

Nyligen genomfördes fredsbyggarnas världsförsamling i Warszawa. Över 2 000 deltagare hade samlats för atl diskutera vår tids mest angelägna uppgifi, nämligen åtgärder för att irygga freden. Konferensens slutappell konstaterade alt avspänningstenden.serna kan stärkas och kapprustningen stoppas. Men det kräver en stark opinionsrörelse i alla länder mol dem som profilerar på rustningar, mol dem som använder rustningarna för exploatering och förtryck samt mot dem som hotar med krig och som intervenerar militärt i en rad länder.

Mer än 400 miljoner människor har undertecknat den nya Stockholmsappellen, som är en appell mol kapprustningen och bl. a. konstaterar:

"De förenade fredskrafterna är starka nog atl övervinna de hinder, som återstår på vägen till en ny värid, från vilken aggression, utsugning och förtryck, hunger och fattigdom är förvisade för all framtid. Del viktigaste hindret för atl säkra avspänningsprocessen är kapprustningen.

Kapprustningen innebär atl kärnvapen alltjämt hotar alt ödelägga vår jord. Med avspänningen har della hol börjat avta. Kapprustningen häller

hotet vid liv och bringar själva avspänningen i fara.

Kapprustningen lägger överallt tunga bördor på folkens massor, vilka drabbas av ständigt stigande levnadskostnader, inflation och ekonomisk kris. Den berövar folken en stor del av deras rikedom och tillgångar.

Avspänningen har öppnat nya möjligheter till seger i kampen för en ny ekonomisk världsordning, för folkens rätt lill sill egel lands rikedomar. Den är ell vapen i kampen mot den utplundring som sker genom monopol och multinationella förelag.

Kapprustningen, vapenlagren i imperialismens händer eggar och sporrar aggressionens, mililarismens, fascismens, kolonialismens och rasismens krafter. Avspänningen stärker i alla länder arbetet för oavhängighet, rättvisa och socialt framåtskridande.

Avspänningen skapar nya möjligheter all lösa dagens mesl irängande internationella problem, all avveckla härdar för spänning och konflikter. Ett slut på kapprustningen skulle öppna vägarna lill mänsklighetens mål, förbud mol alla kärnvapen och andra massförinlelsevapen, allmän och lolal avrustning - en värid ulan vapen."

Delta är elt exempel pä alt insikten om behovei av fredsarbete växer.

Fidel Castro betonade i sin rapport inför Cubas kommunistiska partis första kongress 1975: "Mänskligheten har aldrig behövt fredskampen sä som nu, därför all vapnen inle haft så förödande kraft och riskerna för utrotning av mänskligheten aldrig varit så stora som nu."

I en artikel i International Herald Tribuneden 21 mars i år gavs följande uppgifter: USA har 8 500 vätebomber färdiga att sändas mot de 60 viktigaste miliiära målen och de 200 största städerna i Sovjetunionen. Sovjetunionen har 4 000 bomber för motsvarande mål i USA.

I samma artikel nämns atl USA har mer än 1 000 inierkonlinentala robotar, varav 54 stycken av typ Titan 2. Varje sådan robot haren spräng-styrka pä 9 megalon, vilket motsvarar 9 miljoner ton trotyl. En sådan robot kan sändas runt jorden och inom en halvtimme träffa sitt mål. En sådan robot har alltså 250 gånger slörre sprängslyrka än bägge de bomber tillsammans som utplånade Hiroshima och Nagasaki.

Den miliiära kapprustningen kräver alll slörre ekonomiska insatser. Vid EG:s rådslag i Haag hördes åtskilliga röster som visade på hur betungande kapprustningen är för EG-slalerna. Inflationen stiger, arbetslösheten ökar, produktionen minskar inom vissa industrigrenar. Samtidigt läggs allt slörre summor på militär kapprustning.

Världens rustningskostnader uppgår i dag lill 300 miljarder dollar per år. Någon har sagt all världen satsar 60 gånger så mycket pä att lära en soldat alt döda som man satsar pä atl lära elt barn skapande kunskap. 50 miljoner människor och över en tredjedel av väridens vetenskapsmän är sysselsatta inom militärindustrin.

Hur använder då vi våra möjligheter, som vi enligl statsministern har på grund av vårt lands neutralitet, för att försöka all bryta den här utvecklingen? Svarel är tyvärr atl vi efter vär förmåga deltar i väridens kapprustning. Våra militärutgifter är räknat per invånare mycket höga.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

179

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

180

Vi placerar oss som trea i världen per huvud. 35 milj. kr. per dag är priset de svenska skattebetalarna får erlägga till krigsmakten.

Vi kommunister menar alt vårt lands neutralitet och säkerhet bättre tryggas genom politiska initiativ i internationella församlingar än genom dellagande i fortsatt kapprustning. Värt land ligger i nära anslulning lill länder som är inlemmade i de två militärblocken, NATO och Warszawapakten. Vi bör utverka garantier från dessa båda atl de såväl i nuet som i framliden förpliktar sig alt inte kränka Sveriges neutralitet och självständighet. Mol delta säger utskottet att Sverige för sin del "avvisat tanken på alt skriva in neutraliteten i någol internationellt avtal och därigenom råka i beroendeförhållande lill militära allianser och stormakter".

Vi ser inget absolut samband mellan alt genom internationella avtal reglera vår neutralitet och ell ökat beroendeförhållande till allianser eller stormakter. Vi delar den uppfattning som fru Myrdal har framfört i boken Spelet om nedrustningen och som har citerats av fru Theorin, nämligen atl vår nuvarande politik innebär all vi köper en allt slörre otrygghet lill alll högre kostnader.

Vi är medvetna om att det inte går all skaffa garantier som lill 100 96 blir pälillisa. Men nog måste politiska initiativ i den här riktningen för etl land som vårt vara mer pålitliga än den säkerhet som en fortsatt kapprustning innebär. Vårt geografiska läge och vårt lands storlek omöjliggör en rustning som skulle förhindra etl slormaklsangrepp. Följaktligen bedömer vi politiska initiativ som del bästa alternativet som därtill möjliggör en väsentligt mindre kostsam militärapparat.

Jag yrkar bifall till motionen 1452, där det hemställes atl riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att begära garantier från NATO och War-szawapaklen.

1 motionen yrkas också på initiativ lill samnordiska överläggningar i syfte alt proklamera Norden som en kärnvapenfri zon. En sådan plan har äter aktualiserats, nu av president Kekkonen. Förslaget har lidigare inrymts i den s. k. Undénplanen som framlades i FN:s generalförsamling redan 1961. Den bygger på principen alt angränsande länder stödjer varandra genom överenskommelse om icke spridning av kärnvapen vad på dem ankommer samt pä försäkringar från kärnvapenmaklerna om alt de icke skall använda kärnvapen mot dessa fria zoner.

Vi är klara över problem som förestår i elt sådant arbete. Våra grannländer som är inlemmade i NATO skapar naturiiglvis svåra problem, dock inte så svåra all vi har råd alt avslå från initiativ som kan bidra till atl visa på alternativ lill kärnvapenkappruslningen.

Under president Kekkonens nyligen avslutade resa i Sovjetunionen diskuterades förslaget om skapandet av en kärnvapenfri zon i Norden. Sovjetunionen bekräftade all man är redo att della i en konstruktiv behandling av förslaget och atl man tillsammans med andra kärnvapen-makter kan uppträda som garant för den kärnvapenfria zonens ställning

i Nordeuropa, om staterna i denna zon förklarar sig vara intresserade därav.

Arbetarpartiet kommunisterna anser att värt land bör uttala ett sådant intresse. Jag yrkar därför bifall till motionen 1452 också i det avseendet.

Herr AULIN (m):

Herr talman! Så här dags, efter nio timmars debatt, är naturiiglvis det mesla sagt i fråga om vilken försvarspolitik vi skall ha i fortsättningen här i landel. Men det känns angelägel att efter 35 år i totalförsvarets tjänst på olika nivåer och inom olika områden uttrycka tillfredsställelse över atl när vi så småningom lar ställning till den första samlade lotalförsvarsproposilionen, så är del etl viktigt steg för alt starkare än tidigare betona dels sammanhanget mellan de olika totalförsvarskompo-nenlerna, dels nödvändigheten av all ingen av dessa komponenler eller länkar får vara så svag alt hela kedjan brister.

Tyvärr fallas besluten inte i enighet. Socialdemokraterna har mall sig ur gemenskapen. Från det hållet kallar man förslagen i proposilionen för upprustning. Man försöker konstruera motsättningar i fråga om säkerhetspolitikens inriklning. I formulering efter formulering föreslär man, i åtta reservationer, andra uttryckssätt. Man väger orden pä guldvåg, men man använder märkliga viktsatser, och det gör att man tror sig finna motsättningar, där i realiteten inga motsättningar finns.

Vad har man t. ex. sakligt all invända mot uppfattningen all elt militärt angrepp mot vårt land ställer de siörsta omedelbara kraven på vårt totalförsvar och alt försvar mot militärt angrepp därför utgör den viktigaste utgångspunkten för försvarsplaneringen? Jag ställer den frågan därför alt Åke Guslavsson för ell lag sedan slölie i trumpeterna när del gällde formuleringarna kring värt värnpliktsförsvar. Jag vill säga atl jag skriver gärna under på de formuleringar som socialdemokralerna har fört fram vad gäller vårt värnpliktsförsvar. Det är i och för sig bra formuleringar. De som står i proposilionen är också bra och i och för sig lill fyllesl. Men vad ville man i försvarsulskoilel? Delta har det inle talats om tidigare här. Jo, man ville ta bort formuleringen om vilka angrepp som det är viktigast all möta och ersätta den med formuleringen om den allmänna värnpliklen. En sådan kompromiss kunde de borgerliga representanterna inle vara med på.

Tidigt i vår gick Olof Palme ut och försökte skapa ett motsatsförhållande mellan insalser för säkerhetspolitiken å ena sidan och insalser för den sociala omvårdnaden å andra sidan. Jag tycker atl del är elt fult taktiskt spel, och man är generad över all höra ledaren för riksdagens siörsta parti ta till sådana argumenteringsmeioder- generad, men kanske inte förvånad.

Nyligen var Olof Palme i Afrika, och han talade där om rätten för de undertryckta folkgrupperna att också med användande av militära medel och andra insatser av våld söka åstadkomma förändringar i riktning mot ökad frihet. Della sade han med all räll.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

181

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

182

I vårt land har vi den friheten, i vårt land har vi förmånen alt med demokratiska meioder i frihet själva få besluta om vår samhällsutveckling. Del är för skyddet av den friheten, mol påtryckningar utifrån, som vi har värt totalförsvar. Det skall verka fredsbevarande, och del skall ha förmåga all slå emot olika typer av angrepp som riktas mot vårt land.

Vi borde kunna vara överens om del här, men nu går man i stället på en del häll inom socialdemokratin ul och försöker skapa motsättningar, inte bara om detaljfrågor utan också om huvuddragen i vår säkerhetspolitik. Del rimmar dåligl med de tidigare uttalandena, t. ex. i propositionen är 1972, om all det är av största vikt att omväriden är förvissad om att det i Sverige råder bred enighet om säkerhetspolitikens grunder.

Jag menar all del i realiteten finns en sådan enighet, och tidigare under debatlen här i dag tycker jag mig ha märkt all man har nått varandra på ell bättre säll än i debatter som vi hört i andra sammanhang. Det finns alltså i själva verket inle de motsättningar som man talar om. Det är inte fråga om en upprustning. Talet därom är elt parlitaktiskt spel, och landshövding Hans Hagnell har sä räll när han påtalar det ansvarslösa i socialdemokraternas tal om upprustning och tycker atl del stämmer illa med den tidigare enigheten om säkerhetspolitiken.

En sak bör man emellertid skriva på socialdemokraternas kreditkonto i detta sammanhang, nämligen de bestämda avståndstaganden som också de socialdemokraliska ledamöterna i försvarsutskottet gör från de lösa funderingar som Maj Britt Theorin har om hur vår säkerhetspolitik bör utformas. Det är teorier och funderingar som i sin tur i sin konkreta utformning på sikt skulle innebära ännu lägre anslag lill del militära försvaret än vad som föreslås av vänsterpartiet kommunislerna. Mer behöver knappast sägas. Men Maj Britt Theorin tillhör kanske den krets av kvinnor som nyligen har uttalat alt ett antagande av regeringens försvarsproposition skulle innebära elt brott mol Helsingforsavtalel. Björn Körlof kommer senare all närmare kommentera Maj Britt Theorins molioner.

Men vad är då realiteten bakom socialdemokraternas tal om upprustning? Jo, realiteten är all propositionen innebär fortsatta personalminskningar med ca 2 500 personer. Vi har under en fy raärsperiod redan minskal försvarets personal med 2 700 personer. Förmodligen får vi fortsatta indragningar av fredsförband. Jag kan mycket väl hålla med förre försvarsministern Holmqvisl i hans resonemang om all man bör undvika alltförgenomgripande indragningar när del gäller fredsförbanden. Vi löper också risk att föriora viktig försvarsindustrien kapacitet. Vår operativa styrka i det miliiära försvarei fortsätter alt gå ned under de närmaste åren, vilket bl. a. illustreras av all antalet brigadförband inom armén minskar. Detsamma gäller marinens ylaitacksflolliljer, ubåtar, kuslar-tillerienheler, och del gäller också flygvapnets jakt-, attack- och spaningsdivisioner. Visserligen moderniseras de kvarvarande enheterna successivt och ges bättre maleriel, med del hindrar inle all vär försvarseffekt

går ned i förhållande lill omvärldens, eftersom omvärlden ju också moderniserar sina enheter.

Herr Holmqvisl gratulerade för några limmar sedan försvarsminisiern till atl ha vunnil en seger med den här försvarsproposilionen. Jag vet inte hur stor den segern i så fall är, för del förslag som läggs fram är egentligen bara en förlängning av 1972 års försvarsbeslut mol vilkel vi var kritiska. I verkligheten är det alltså ell försvar med hänsyn till vär förmåga i dagens ekonomiska situation.

Herr lalman! Beträffande de civila delarna av totalförsvaret förelåg stor enighet i utskollel. Det är positivt att man är enig om all civilförsvaret och del ekonomiska försvarei, liksom övrigt civilt totalförsvar, får bättre resurser för atl ge befolkningen skydd och försörjning i kris- och krigssituationer.

Det finns i och för sig önskemål om alt på några punkter ytterligare förslärka befolkningsskyddets resurser. Främst gäller det uthålligheten vid förvarning mol luftanfall liksom en bättre tillgäng lill skyddsmasker för civilbefolkningen. Della är tvä områden som bör ha hög prioritet om eller när ytterligare ekonomiska resurser kan avdelas eller omfördelas.

När det gäller den civila försvarsplaneringen har länsstyrelserna regionall ell betydande ansvar, som med hänsyn lill den ökade satsning som nu sker på detta område blir alll större. Utskottets skrivning om skyddsrumsbesiktning och länsstyrelsernas fortsatta ansvar för denna är därför positiv. Det ligger så stora värden nedlagda i skyddsrumsbyggandel atl ett eftergivande av kraven på underhällsbesiktning inle kan accepteras.

Del finns i proposilionen ett förslag till omorganisation av länsstyrelsernas försvarsenheler. Förslaget grundar sig på en utredning av FRI som för sin utredning av den förra regeringen fåll direktiv att några ytteriigare befattningar inle skulle tillföras enheterna. Det innebär all nuvarande arbetsuppgifter och personalresurser inle balanserar varandra. Det kommer att krävas hårda rationaliserings- och prioriieringsinsatser för arbelet vid länsslyrelsernas försvarsenheler. Det vore i del lägel av värde om i storstadslänen liksom hittills ledningsfunktionen kunde innefatta en biträdande försvarsdirekiör. Nu föreslås atl dessa tre tjänster i AB, O och M län skall dras in, och man hänvisar därvid bl. a. till atl en personalorganisation uttalat sig till förmån för detta. Till saken hör all ingen av de ifrågavarande befattningshavarna lillhör denna personalorganisation.

Herr talman! Jag förutsätter atl efter hand som den nya organisationen blir prövad det finns möjligheter all mot bakgrund av erhållna erfarenheter åierkomma i denna fråga i samband med de årliga personaläskandena. Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskottets förslag på samtliga punkter.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Under delta anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

183

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Aulin lalade om mina lösa funderingar kring säkerhetspolitiken. Jag vill därför rekommendera honom en läsning av försvarsulredningens första delbetänkande som utkom i januari 1976. Försvarsulredningen har där varit enig i sin bedömning. Del är från utredningens skrivning jag har citerat i kammardebatien i dag om den svenska säkerhetspolitikens inriktning för att bidra till en fredlig utveckling i väriden genom atl bl. a. försöka undanröja konfliktorsakerna, om utjämningen av motsättningar till större förståelse mellan folken m. m.

Det står myckel mer i del säkerhetspolitiska avsnittet i della delbetänkande som vi har varit eniga om. Där lämnas t. ex. också en beskrivning av de länkbara hoten mol Sveriges säkerhet. De övriga ledamöternas uppfattning skiljer sig frän min endast på en punkt, och det är alt jag anser att utredningens övriga ledamöter icke har dragit konsekvenserna av sin egen beskrivning av den säkerhelspolitiska utvecklingen i väriden, de mål som vi har satt upp för den svenska säkerhetspolitiken och de hot som finns emol Sverige.

Det handlar alltså inte här om några lösa funderingar, herr Aulin, utan det är en enig utredning som har skrivit fram della. Vi kan inom utredningen konstalera en sak, och del är alt man i den moderata försvarspropositionen inle har samma beskrivning av säkerhetspolitiken, av vilka hol som finns rikiade mol oss eller av vilka åtgärder för alt åstadkomma en fredligare värid som bör vidtagas.

I övrigl vill jag säga atl jag drar konsekvenserna av utredningens beskrivning och förordar därmed en annoriunda utformning av totalförsvaret. Om della sedan leder till lägre försvarskosinader och ell bättre utnyttjande av resurserna för konkreta, aktiva fredsskapande lösningar, då har jag ingenting alt invända emol del. Jag finner tvärtom alt resurserna i så fall används vettigare än om de sätts in för destruktiva, negativa ändamål.

184

Herr AULIN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har läst även första delen av lotalförsvarsulredningens belänkande, och jag accepterar de resonemang som förs där och de citat som fru Theorin anför. Men jag accepterar inte fru Theorins slutsatser om hur vårt totalförsvar skall organiseras. Fru Theorin hävdar atl vi löper överhängande risk alt drabbas av kärnvapenkrig - ett sådant kärnvapenkrig klarar vi inte av, och därför skall vi avrusta. Vi skall inte ha några marina enheter, fiygvapenenheter eller robotförband, ulan vi kan nöja oss med någon form av enheter över ytan, eftersom vi inte kan möta kärnvapenanfall.

Jag tycker all detta vore detsamma som att säga alt vi inte klarar av cancern i dag och atl vi därför lägger ned all kirurgi och all sjukvård och ägnar oss ål homeopali i stället.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nej, herr Aulin, jag har inte hävdat all vi inte klarar av ell kärnvapenkrig och därför skall avrusta. Jag har hävdat all det är atl stoppa huvudet i busken, om man inle inser atl en konfiiki med konventionella vapen i Europa leder lill elt kärnvapenkrig, något som de flesta säkerhelspolitiska bedömare såväl i Sverige som utomlands är ense om. Det är det förhållandet att svenska försvarspolitiker eller svenska politiker över huvud taget stoppar huvudet i busken som jag inte accepterar. Vi skall inte planera för ett kärnvapenanfall, och del är också försvarsutredningen helt enig om. Vi har inga möjligheter atl klara etl angrepp riktal mot oss med kärnvapen.

Däremot är vi oeniga på en annan punkt. Försvarsulredningens övriga ledamöter anser att vi skall kunna klara enstaka kärnvapenangrepp, men jag tycker atl även detta alternativ skall uteslutas. Jag tror nämligen inte heller att någon svensk regering är beredd atl offra Sveriges medborgare om vi utsätts för enstaka kärnvapenangrepp.

Men herr Aulin får nog läsa på litet bättre när det gäller såväl mina reservationer som försvarsutredningens enhälliga slutsatser.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr AULIN (m) kort genmäle:

Herr talman! Självfallet har fru Theorin rätt att ha dessa idéer och dra dessa slutsatser. Del är bara del att de flesta människor inte drar dessa slutsatser av förhållandena i vår omvärld. Man har i allmänhet den uppfattningen atl vi måste möta olika former av angrepp mot oss, och man studerar olika typer av angrepp mol värt totalförsvar och de olika komponenter som måsle sättas in för att möta dessa.

Fru Theorins slutsats är att vi måste dra ner vårt försvar till en mycket låg nivå därför atl vi möts av stora hol. Jag kan inte ställa mig bakom den slutsatsen.

Herr lalmannen anmälde att fru Theorin anhållit all till protokollet få antecknat atl hon inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Den politiska organisation som jag är ordförande för. Broderskapsrörelsen (s), antog i somras etl försvarspolitiskt program. Dessförinnan hade vi, två år tidigare, behandlat vapenfrifrågan vid vår kongress i Piteå. Sedan dess har vi fått ell statligt belänkande i frågan, med den förpliktande titeln Rätten till vapenfri tjänst.

Jag skall inte närmare kommentera denna fråga utan vill bara uttala den förhoppningen atl vi i fortsättningen skall slippa fängelse för va-penvägrare.

En av de mera väsentliga frågorna i detta sammanhang har varit alt skapa alternativa tjänstgöringstillfällen. Vapenfriutredningen föreslår en betydande vidgning av dessa, inte minst inom två områden, dels civilförsvaret, dels de frivilliga organisationerna. Jag vill kommentera en

185

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspohtiken och totaljörsvaret

186

fråga som blivit aktuell i dagarna och där den nuvarande regeringens ryckighel i ekonomiskt avseende har skapat oro.

Sveriges kristna ungdomsorganisation, som omfattar så gott som samtliga de kristna ungdomsorganisationerna här i landel, har i ett brev så sent som i går uppmärksammat vad som hänt i fråga om de vapenfria värnplikliga i kömpletteringsproposilionen. Regeringen föreslär nämligen att man skall spara 4 milj. kr. inom delta område och atl minst 250 vapenfria tjänsleplikliga skall få stå över till ell annat år. Vad detta innebär för t. ex. dessa ungdomsorganisationer är lätt alt länka sig. Enligl beräkningar får man kanske ca 40 av de utlovade 75 vapenfria tjänsleplikliga för vilka man förberett utbildning och tjänstgöring. Det rör personer som redan har sin inkallelseorder i handen och del rör organisationer ute i landet som också förberett sig på att ta emol dessa vapenfria tjänstepliktiga. Dessutom säger man från SKU att det kommer att förorsaka deras centrala administration en föriusl på ca 80 000 kr.

Utredarna bakom Rätten till vapenfri tjänst räknade med en betydande ökning av antalet vapenfria tjänsleplikliga framöver. Dessutom, herr talman, finns det en kö på 2 500 personer. Genom det aktuella förslaget bäddar man nu för utomordentliga svårigheter framöver.

Det är bara alt hoppas att riksdagen uppfattar vad del här är fråga om och bestämmer sig för atl avslå regeringens förslag på denna punkt när del kommer upp i kammaren under de första dagarna i juni. För vad är del egentligen man håller på med, förutom att man förskjuter tjänstgöringen? Vad tjänar man på det egentligen? Man kan kanske öka arbetslösheten bland ungdomarna. Och om de stannar hemma, vad är del för koslnader del då är fråga om? Del finns kanske skäl all öka intagningen i det här läget i stället för atl minska den.

Atl jag tagit upp denna fråga jusl nu beror på atl den är aktuell i utskotten och atl den onekligen hör samman med den fråga som vi diskuterar i dag och som rör elt försvar på 12 miljarder årligen. Jag har inle heller i dagens utskottsbetänkande sett något förslag som skulle lyda på alt man inte har råd all la emot de värnpliktiga som ullas, hur många de än skulle vara. Men de vapenfria tjänsleplikliga, dem har man inle pengar till. Jag tycker att del är elt förhållande som inle kan accepteras, och jag tycker minst sagt alt det är klåfingrighet i det här avseendet.

När jag sedan går in på den övriga försvarsfrågan vill jag inledningsvis inslämma i vad fru Lewén-Eliasson sade i sitt inlägg. Jag tycker att det var ell utomordentligt inlägg, och del tolkade den situation som del svenska försvaret skall ställas in i, nämligen ihop med värt internationella ansvar.

Det är klart alt värt försvar måste dimensioneras efler dels den hotbild som avtecknar sig, dels den sociala verklighet vi lever i.

Men har vi rätt hotbild? Jag är väl inte mannen alt kunna utreda della här. Men del kan länkas all vi använder oss av hell felaktiga hotbilder. Vi har den vanliga om öst och väst. Vi säger också atl det finns

en syd-nordkonfiikl. Men del finns också ekonomiska hol. Vi har sett del i samband med oljekrisen. Del finns en terrorism, del finns sabotage och myckel annat. Hotbilden kanske i själva verket inte är den som vi inbillar oss.

Mot den yttre miliiära hotbilden står emellertid utgifter för bl. a. socialpolitik och utbildning. Jag tycker all den föregående talaren, herr Aulin, tog litet väl vårdslöst på den frågan. Det är klart att det måste göras en avvägning. Till detta kommer naturligtvis del som försvarsministern så sorgfälligt gått förbi i sin proposition, nämligen den internationella situationen och det som vi nu känner oss djupt engagerade i, nämligen "En ny ekonomisk världsordning". Vi kan med andra ord inte se vare sig vårt försvar eller vår sociala situation enbart i ljuset av inhemska intressen. Vi lever, som det så många gånger har sagts, i en odelbar värld.

Jag häller själv för troligt att vi måste inrikta oss på en reell nedskärning inför nästa försvarsbeslut 1982. Framför oss ligger stora koslnader inom barnomsorgen och äldreomsorgen, och vi vel hur del knakar i de ekonomiska fogarna i dessa avseenden. Förslaget om skolans inre arbete hotar att bli förfuskat genom brist på ekonomiska medel. Jag tror att också detta hör ihop med försvarsviljan. Om del nämligen kan göras gällande att höga försvarskostnader gör del omöjligt för oss att t. ex. klara åldringsvården, kommer människor att fråga sig om försvaret är värt det höga priset.

Om åldringsvården hör till de nära ting som kan beröra oss var och en i denna kammare - som värdbehövande en gäng, som barn lill föräldrar eller eljest som nära anhöriga - så är den internationella solidariteten lika verklig, även om den ligger en bit ifrån oss. Det är ju också högst anmärkningsvärt att försvarsministern inte gjort denna koppling när han presenterat sin försvarsproposition. Men statsministern har ju varit här i dag och reparerat detta något.

Inom Broderskapsrörelsen (s) upplevde vi tidigt atl våra förpliktelser som nation krävde en stark satsning på utvecklingsländerna. I det sammanhanget - del var vid en kongress i Värnamo 1966 - framförde vi mycket starkt att u-landspolitiken hörde intimt samman med vår utrikes-och försvarspolitik, och genom della naturligtvis också med vår nedrustningspolitik.

Vi har från svensk sida varit engagerade i nedrusiningsslrävandena bl. a. genom vårt deltagande på regeringsnivå vid nedrustningskonferensen i Geneve. Och det är nu tid att förbereda sig på FN:s nedrustningskonferens 1978. Jag behöver inte upprepa de gigantiska summor som världens nationer offrar på rustningar och hur litet vi egentligen satsar för att rädda världen från fattigdomen. Det har sagts i den här debatlen och vid många andra tillfällen, och jag behöver bara hänvisa till della. Del är ju dessa felsatsningar - låt oss kalla dem så - som gör all vi frän svensk sida har engagerat oss sä djupt. Men det är klart all vår trovärdighet kan ifrågasättas om vi inte själva är beredda all

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

187

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

lägga våra försvarskosinader pä en rimlig nivå.

Det är hela liden givelvis fråga om ett risklagande. Frågan är bara på vilken nivå denna risk skall ligga. Jag återupprepar att del förefaller i varje fall mig som att liden nu har kommit då vi på allvar bör länka över om inte andra behov måste tränga sig före de höga försvarskosinader vi f n. har. Jag kommer inte alt ha något yrkande utöver dem i de socialdemokratiska reservationerna, därför all jag anser alt den här debatten hör samman med den försvarsutredning som nu kommer all tillsättas och som skall leda fram till beslutet om fem är.

I Broderskapsrörelsens (s) försvarspolitiska program framförde vi en del krav som jag här summariskt skall antyda. De har f ö. varit uppe i debatten förut.

Jag noterar som många andra med tillfredsställelse att den kommande utredningen skall bli parlamentariskt sammansatt redan från början och att det skall bli möjligt alt få den remissbehandlad före beslutet 1982.

I vårt försvarspolitiska program ville vi stärka del ekonomiska försvaret, som vi konstaterade hade kommit all släpa efler. Den socialdemokraliska reservationen kräver också en långsiktig planering, vilkel naturligtvis är bra.

1 fråga om det rent militära försvaret vill vi undvika en dyrbar avancerad teknologi och salsa på ett folkförsvar där olika komponenter balanserar varandra. Vi underströk myckel kraftigt alt värt försvar skulle grundas pä den allmänna värnpliklen. Vi ville, herr talman, salsa ytterligare resurser på civilförsvaret och ge delta en annan inriktning än f n. Vi vet alt civilbefolkningen numera hotas i större utsträckning än tidigare vid ett eventuellt krig, och här begär ju också försvarsutskottet enhälligt en utredning efter en motion av herr Guslavsson i Eskilstuna.

Vi begärde också i detta program en utredning om civilmotståndei, och jag noterar atl en av de socialdemokratiska reservationerna innehåller jusl detta krav, medan den borgerliga majoriteten yrkar avslag på detta krav men ändå här i debatten har visat en viss förslåelse för atl en sådan utredning kommer till stånd. Jag vädjar till dem som makten har alt utredningen kommer lill stånd så fort som det över huvud taget är möjligt. Jag understryker f ö. vad Gudrun Sundström här har sagt i denna fråga.

Vidare önskade vi socialisera vapenindustrin och fylla ul den miliiära produktionen med civil produktion, så all industrin inte blir så ensidigt beroende av miliiära beställningar. Därutöver innehöll vårt program åtskilliga synpunkter, som jag hoppas skall kunna prövas i den kommande utredningen. En del av dem är redan upptagna i den socialdemokratiska gruppmolionen 1504. Inför delta riksmöte har vi bl. a. frän broderskaps-häll i motioner också aktualiserat några andra krav som vi tidigare behandlar* här i riksdagen eller som kommer upp till hösten.

Herr talman! På det internationella planet genomfördes för några år sedan på FN:s uppdrag och under Alva Myrdals ordförandeskap en undersökning på temat Nedrustning och ulveckling. I dess rapport som kom 1972 konstaterade man bl. a.: "Vi instämmer med författarna lill

tidigare undersökningar att det icke skulle föreligga några oöverstigliga svårigheter atl säkerställa omställningen av de frigjorda resurserna till fredliga ändamål." Del sägs alltså i samband med diskussionen om all det skapar arbetslöshet om de militära rustningarna dras ned.

Man fortsatte vidare: "Överförandet till fredlig användning av resurser som i varje land tagits i bruk för militära syften kommer att åvägabringa ett större tillfredsställande av landets civila behov. De resurser som på detta säll frigjorts, ibland omnämnda som "nedrustningsuidelningen", kan omdirigeras lill alt höja levnadsstandarden och lill alt befrämja en snabbare tillväxt i synnerhet genom större utgifter för fasta investeringar och för utbildning och skolning av arbetskraft."

Om man har dessa gigantiska summor i bakhuvudet och de små summor som vi i själva verket satsar på världens fattiga människor, begriper man vad del här skulle innebära om man kunde göra som det slår här. Men det kan vara viktigt atl ha en beredskapsplan för övergång till civil produktion. Detta är giltigt för svenskt vidkommande, men del är klart att del äger ännu större giltighet i det internationella samfundet.

Jag vill slula delta anförande med ytterligare etl citat. Olof Palme sade i FN i november 1975: "Varje land måste se sina säkerhetspolitiska problem i ett vidare perspektiv än det som avser del militära försvaret mot en väpnad attack. Investeringar i politiskt förtroende" -jag upprepar del, investeringar i politiskt förtroende - "är ofta lika viktiga för säkerheten som investeringar i rustningar."

Vad det till slut är fråga om är Sveriges fred - och världens.

Herr lalman! Jag har inget yrkande utöver dem som socialdemokralerna framställt i sina reservationer. Men jag upprepar all vi inför del kommande utredningsarbetet och nästa försvarsbeslut har att fundera över om inte en ompriorilering är nödvändig, såväl inom försvaret som mellan försvaret och andra utgifter i vårt svenska samhälle och i vårt internationella sammanhang.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! I debatten har tidigare i dag herr Söderqvist redovisat vpk:s synpunkter på säkerhetspolitiken och totalförsvarets utveckling. Den krilik som därvid levereras mol den mililärpolitiska syn som hittills varit dominerande är i hög grad aktuell i fråga om satsningen på mi-litärflygel. Inriktningen av försvarei mot en slormaktskopia har varit särskilt påfallande i satsningen pä flygel. Den våldsamma miljardrullningen lill militärapparaten har framträtt i särskilt hög grad på detta område. Viggenprojektei kommer för all framtid att framstå i särklass härvidlag. Till bilden hör också hur satsningen på Viggenprojektei drevs fram med meioder som strider mol de mesl elementära krav på öppenhet och demokratisk beslutsprocess. Tydligen har den ansvariga militärledningen heller ingenting lärt, eller också tror man sig kunna bortse från lärdomarna. Man är nu beredd au gå vidare på den inslagna vägen genom satsning på efterföljare till Viggenplanei - A 20 och B3LA.

189

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

190

Låt mig, herr lalman, uppehålla mig något vid problem som sammanhänger med denna salsning på tillverkning av mililärflyg. En betydande del av näringsliv och sysselsättning i Linköping och därmed hela Östergötland kretsar nämligen kring flygplanstillverkningen vid SAAB-SCANIA. Därmed har också denna sysselsättning kommit i farozonen så snart frågan om minskning eller slut på flygplanstillverkningen aktualiserats. Della har de krafter som vill driva fram en fortsatt satsning på del militära flyget inte varit sena att utnyttja, Herr Petersson i Gäddvik följde denna linje i sitt anförande lidigare i dag liksom även försvarsministern.

Alt en hel bygd gjorts beroende av flygplanstillverkningen har använts som skäl för att fortsätta den enorma satsningen, oberoende av att den förda politiken ifrågasatts från såväl militär som ekonomisk synpunkt. Försök lill export av flygplanet och till samarbeisavtal med NATO-länder i fråga om tillverkning har gjorts, trots alt såväl regler för export av krigsmateriel som ekonomiska bestämmelser tangerats. Den naturliga oron hos anslällda liksom i hela bygden har utnyttjats för atl pressa fram nya miljarder till militär flygplanstillverkning. Viggen skall ha en fortsättning; det har uppenbarligen varit linjen.

Denna inriklning har tydligen också i hög grad varit bestämmande för företagets agerande. Den har lett till att man inte sökt produktionsalternativ av civil karaktär. Det kan vara begripligt att de som bedriver verksamhel för profit och inle av ansvar för de anställda funnit det bekvämare all salsa pä säker stallig miljardrullning lill miliiära ändamål än alt konkurrera på marknaden med andra produkter. Tyvärr har statsmakterna inte heller medverkat till en övergång från militär till civil produktion för atl underlätta en omställning.och säkra sysselsättningen för de anslällda.

Vi har länge från vpk-håll drivit frågan om utarbetande av etl program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduklionen. Herr Svensson i Kungälv var inne på detta problem nyss. Vi har vid upprepade tillfällen rest denna fråga här i riksdagen. Vi har väckt den i kommunala församlingar etc. Kravet pä åtgärder i denna riktning har väckts bland de anställda i berörda industrier och bland de ansvariga i kommunerna. Men tyvärr har del varit mycket små steg som har tagits för att förändra situationen. Visserligen har man från regering och riksdag tvingats erkänna atl staten bör medverka lill en omslällning, men det verkliga ansvaret för de anställda och för utnyttjande av de väldiga resurser av skallemedel som pumpas in i krigsmalerielindustrin har man inle erkänt.

När det gäller användningen av frigjorda resurser vill jag, herr talman, än en gång - jag har gjort det tidigare - hänvisa lill FN-rapporten om avruslningens ekonomiska och sociala konsekvenser. I denna rapport fastslås alt del finns sä många krav som tävlar om en nyttig användning av resurser, frigjorda genom avrustning, all det verkliga problemet är uppställande av en prioritelsskala.

Det är etl cyniskt spel med de anställda som bedrivits under en läng lid när man hotat med arbetslöshet så snart tanken på nedskärning av flygplansprodukiionen förts fram. Arbetare och tjänstemän börjar dock alltmer genomskåda denna hållning. Kravet pä andra sysselsättningsalternativ växer sig därför alll starkare.

I den åberopade FN-rapporten dras en intressant slutsals: "På kort sikt skulle övergängens smidighet lill stor del bero på regeringens förmåga att förutse de typer av problem som skulle uppstå och på förberedelsernas lämplighet."

Men hur skall man fä till stånd en smidig övergång, förutse problem och vidla lämpliga förberedelser, om regeringen har fortsatt satsning på miliiärflyget och fortsatt militär miljardrullning som främsta arbetshypotes?

Försvarsulskoilel traskar också på i samma spår. Man avvisar att Viggensyslemet varit en felsatsning. Man åberopar försvarsutredning och försvarsminister lill stöd för en vidareutveckling av JA 37 till A 20 och motiverar anskaffning av B3LA med att man bör behålla kapacitet atl utveckla flygplan inom landel. Kan någon skönja det minsta tecken på kritisk prövning i denna attityd? Försvarsutskottet trampar bara vidare runt i del ekorrhjul man befinner sig i. Miljardrullningen skall fortsätta.

"Regeringen skall sträva efter bättre hushållning med skattemedel", hette del stolt i regeringsdeklarationen när den borgerliga regeringen trädde lill efler valet. Men kan man finna en sämre hushållning med skattemedel än den militärpolitik som regeringen bedriver? Här pågår ell våldsamt slöseri med skattemedel genom salsning på en militärpoliiik som därtill inle ger den försvarskraft man påstår sig vilja uppnå.

Bl. a. kostnadsutvecklingen i fråga om flygvapnet ledde till viss tveksamhet inför de olika alternativ som presenterades i försvarsutredningen. Tveksamheten var uppenbar hos socialdemokraterna men fanns också hos vissa av de borgerliga partierna. Det enda parti som sedan länge haft en konsekvent linje i denna fråga är dock vänsterpartiet kommunislerna. Skillnaderna mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna är, som redan påpekats, tyvärr inte av grundläggande art utan rör sig mera om takten i miljardrullningen. Det är naturligtvis inte oviktigt all konstatera att de borgerliga partierna är beredda all gå längre än socialdemokralerna härvidlag och atl socialdemokraterna börjar bromsa.

Men frågan lill socialdemokraterna måste ändå gälla när de skall bryta med den mililärpolitiska linje som följdes i regeringsställning och som de borgerliga har som grund för sitt agerande. Är ni inle snart beredda att föra ut också mililärfrågan lill en öppen debatt bland väljarna på samma sätt som en rad andra samhällsfrågor?

Delta är frågor som måsle ställas och även besvaras för atl man skall kunna utforma en riktig militärpolitik och stoppa den av högern starkt dominerade borgerliga regeringens tilltagande satsning på militärapparaten.

Del är etl framsteg all socialdemokraterna säger nej till B3LA, men

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

191

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

räcker della? Fortfarande är vänsterpartiet kommunislerna det enda parti som företräder uppfattningen att man radikalt måste bryta den hittillsvarande inriktningen av försvarspolitiken. Vi gläds överalt denna linje vinner ökat stöd.

Viggenprojektei och planerade efterföljare till detta är uttryck för den felaktiga militärpoliiik som hittills förts. Därför är också inställningen till den fortsatta satsningen på militärflyget av avgörande betydelse för vilken inriktning försvarspolitiken skall ha i framtiden. Herr Göranssons uppgifter i dag rörande omfattningen av importen av detaljer och syslem lill Viggen var avslöjande och borde leda fram lill en grundlig omprövning av hela frågan.

Vpk:s ståndpunkt i fråga om flygplansprodukiionen slår i konsekvens med vär allmänna inriklning av försvarspolitiken och kraven på en ny försvarsordning, en sänkning av militärkoslnadérna, nedskärning av del militära försvarei och nedrustning.

192

Hen KÖRLOF (m):

Herr lalman! Del förefaller mig inle rikligl juste all låta fru Theorins resonemang, kanske framför alll kring del militära försvarei, stå oemotsagda i diskussionen här i kammaren. Jag tänkte därför försöka kommentera en del av del hon tagit upp i sin motion.

Ulan att generalisera alltför mycket vågar man nog påstå alt det hos en grupp medborgare finns en attityd av innebörden att vidden och mångfalden av olrygghetsfaklorerna i väriden är sådana atl värt miliiära försvar är både feldimensionerat och otillräckligt - ja, kanske t. o. m. onödigt. Del är faktiskt inle heller fel all lycka sä frän en viss synpunkt. Om kärnvapenkriget och bakteriologiska och kemiska stridsmedel släpps lösa i en framtida konflikt med vårt land inblandat är uppfattningen om försvaret som feldimensionerat och otillräckligt alls inte grundlös. Men della gäller naturligtvis under den bestämda förutsättningen alt ell sådant krig alls har någon rimlig grad av sannolikhet för sig.

Den sannolikhetsfrågan är en av utgångspunkterna i en försvarsdeball som syflar till att klargöra försvarets roll som trygghetsfaktor. I della hänseende har fru Theorin rört vid något väsentligt i sin motion. Jag återkommer senare till varför jag tycker hon hamnat fel i sin bedömning av den frågan.

Också om man undantar ABC-krigel som möjlighet är uppfattningen om försvaret som feldimensionerat och otillräckligt inle helt felaktig, under förutsättning all en stormakt kan sälta in sina samlade eller huvuddelen av sina samlade konventionella militära resurser mot oss. Möjligheten och rimligheten av en sådan militär aggression mol oss är också en av de grundläggande frågorna och måste klaras ut innan t. ex. diskussionen om en efterföljare till Viggen har någon mening. Också den frågan har fru Theorin tagit upp i sin motion, och hon har där rört vid något väsentligt, även om jag menar atl både hennes förutsättningar och slutsatser är felaktiga.

För den som länge sysslat med försvarsfrågor och försvarsupplysning, särskill bland ungdomar, och därtill under några års lid fåll en viss erfarenhet av de värnpliktigas attityder, både under grundutbildning och repelitionsutbildning, framstår dessa frågeställningar som speciellt vikliga. Det är nämligen alls inle ovanligt bland dagens ungdom, och även bland värnpliktiga, atl möta uppfattningen all försvarei är verkningslöst mol stormakternas enorma resurser och alt det är meningslöst i den form det f n, är länkl alt fungera.

Ofta anges civilmotstånd och gerillakrig - med eller utan militär gränsvakt involverad - vara den framkomliga vägen. Jag tror att det är oerhört väsentligt alt understryka all försvarsformer som militär gränsvakt, civilmolstånd eller gerillakrigföring ensamma inle går all förena med grunderna i vår säkerhetspolitik. Försvarsutskottet är hell ense om del. Fru Theorin har emellertid genom sina reservationer och sin motion ställt sig utanför denna enighet.

Jag skall göra en snabb genomgång av de argumenl fru Theorin anför i sin motion och någol om det språkbruk hon använder.

Fru Theorin hävdar att de myndigheter som försvarsbeslutet berör har elt inflytande över planerings- och beslulsunderiag som inle har någon motsvarighet inom andra samhällssektorer. Vidare säger hon alt utredningen hell har saknat underiag för atl bedöma innebörd och konsekvenser av en nord-sydlig konflikt. Hon hävdar atl det är en säkerhetspolitisk sanning att krig mellan öst och väst i Europa betyder kärnvapenkrig och all elt europeiskl krig oundvikligen leder lill en kalastrof för alla dellagande länder. Vidare sägs del atl angreppsfallen i planeringen utesluter det kärnvapenkrig som all säkerhetspolitisk sakkunskap fruktar all varje krig i Europa snabbi kommer atl leda lill. Angreppsfallen sägs uteslutande handla om krigföring med konventionella vapen.

Hon säger också alt planeringen att i första hand möta invasionen med svenska fiärrsiridsvapen innebär atl man helt bortser från erfarenheterna av det andra väridskrigels stora invasioner, alt planeringen för försvaret vid stora invasioner med förutsättningen all de ligger innanför det konventionella krigets gränser ingenling har med verkligheten att göra samt att ett sådanl invasionsangrepp ler sig helt osannolikt. Jag tror alt om del är någonting en kort blick bakåt i liden lär oss, så är det att man skall vara myckel försiktig med att vara tvärsäker i utrikespolitiska och säkerhelspolitiska frågor.

Är det sant alt de myndigheter som försvarsbeslutet berör har ett inflytande över planerings- och beslutsunderlag som inte har någon motsvarighet inom andra samhällssektorer? Detta är naturiiglvis en bedömningsfråga. Del kan dock vara på sin plats au något redovisa bakgrunden lill dessa planeringar.

Dåvarande chefen för försvarsdepartementet har gett anvisningar för de säkerhelspolitiska studierna. Dessa studier utgör underlag för de av regeringen sedan anbefallda perspektivsludierna, Kungl, Maj:l uppdrog 1972 åt ÖB all genomföra perspeklivplanering avseende del miliiära för-

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

193

13 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

194

svarels utveckling efter 1977, Som miljöexempel skulle etl antal av regeringen anbefallda styrande angreppsfall utnyttjas.

Terminologin är när man diskuterar dessa frågor inte hell oviktig. Fru Theorins terminologi är förrädisk. Hon skriver all hon ifrågasätter "den militära hotuppfattning" som ligger till grund för det militära försvarets utformning. Vad menar hon med della ullryck? Spräkligl sell kan del faktiskt inte betyda någol annat än det militära försvarels uppfattning om vilka hot som kan riktas mot vårt land. Hon talar alltså inte om rimlighet och relevans i de av regeringen anbefallda angreppsfallen, vilkel från hennes utgångspunkt hade varit både möjligt och rimligt, utan hon talar om en militär holuppfaltning, därmed antydande atl det miliiära försvarets företrädare ligger bakom med en uppfattning som utredningen i övrigl godtroget har svall. Del hon här kallar holuppfaltning är väl egentligen liktydigt med angreppsfall. Angreppsfallen är emellertid inle elt militärt påfund utan de är anbefallda som grund för planering av fru Theorins egna partikamrater i regeringsställning.

Dessa styrande angreppsfall har fru Theorin underkänt med formuleringen all de ingenting har med verkligheten atl göra och alt vissa angreppsfall ler sig hell osannolika. Del är inle små beskyllningar förutvarande socialdemokraliska statsrådet utsätts för vad gäller omdömesförmågan. Fru Theorin må tala sä myckel hon vill om atl den studie-metodik som tillämpats pä försvarsområdet är särpräglad och för utomstående svårgripbar, vilket kan vara sant i och för sig. Men fru Theorin som har sysslat med della i flera år är inle rikligl hederiig om hon försöker flylla över ansvaret för beslut om de styrande angrepps fal len från regeringen till försvaret. Därmed är inle påståendet om försvarels inflytande pä dessa planerings- och sludieunderlag helt vederlagt.

Fru Theorin säger alt utredningen helt har saknat underlag för alt bedöma innebörd och konsekvenser av en nord-sydlig konflikt. Är della sant? Efter att ha tagit del av del öppna material som legat lill grund för perspektivsludierna kan jag inle finna annat än att fru Theorin har fel, Alll studiematerial kring fredskrisproblemen involverar den typ av konflikt som fru Theorin här efteriyser. Angreppsfallen inrymmer också fall av utomeuropeisk konflikt, som via supermakternas engagemang sprids till Europa, Den i Folk och Försvars skriftserie utgivna "Säkerhelspolitiska framlidsalternaliv" inrymmer också ell brett resonemang om möjliga utvecklingar i omvärlden. Fru Theorin kan ha uppfattningen atl detta är för litet, framför allt kanske också att slutsatserna är felaktiga, men det kan inte vara sant all säga all utredningen helt har saknat underlag för sådana bedömningar.

Fru Theorin hävdar också atl angreppsfallen utesluter del kärnvapenkrig som all säkerhetspolitisk sakkunskap sägs frukta atl varje krig i Europa kommer atl leda lill. På annat ställe skriver hon att angreppsfallen uteslutande handlar om krigföring med konventionella vapen.

Är detta sant? Jag ciierar direkl från lotalförsvarsutredningen. "I samband med au anvisningar lämnades för myndigheternas perspektivpla-

nering (motsv.) gavs vissa rikllinjer för hänsynslagande inom totalförsvaret lill verkningarna av möjliga insalser av kärnvapen och BC-strids-medel mol vårt land. Dessa rikllinjer kompletteras med elt antal angreppsfall, respektive krisfall, i vilka beskrivs situationer dä ABC-strids-medel sätts in mot Sverige eller i omvärlden." Har inte fru Theorin läst bakgrundsmaterialet eller ens den utredning i vilken hon själv satt?

Fru Theorin hävdar atl det är en säkerhetspolitisk sanning alt krig mellan öst och väst i Europa betyder kärnvapenkrig och atl ett europeiskl krig oundvikligen leder lill en katastrof för alla dellagande länder.

Det skulle i och för sig vara intressant atl få veta om säkerhetspolitiska sanningar har en annan sanningshall än vanliga konventionella sanningar. Men bortsett från detta är frågeställningen naturiiglvis helt avgörande för rimligheten av våra försvarssatsningar.

Är fru Theorins ståndpunkt sann, kan jag inte förslå varför hon är beredd föriänga gällande försvarsbeslut med en anslagsram lill vårt konventionella totalförsvar med i runda tal 9,8 miljarder kronor.

Vad är del som gör au fru Theorin tvekar? Det kan väl inle vara all alla krig i Europa inle nödvändigtvis behöver leda till kärnvapenkrig? Eller som utskottet uttrycker det: Det är en uttalad - icke orealistisk - förutsättning för vår försvarsplanering att krig i Europa mellan stormakterna inle behöver utveckla sig lill kärnvapenkrig.

Vad finns det som talar för den senare ståndpunkten? Det finns kanske tre argument för deua.

För det första är kärnvapenkriget så ohyggligt atl det inte kan föras kontrollerat med något politiskt syfte. Del är därför näst intill uteslutet som militärt medel, vilken som än börjar använda det.

För det andra har just därför risken för konventionella krig ökat.

För det tredje visar stormakternas rustningar på en mycket medveten och överlagd satsning på konventionell styrka.

Jag kan ha fel. Jag hävdar inte all detta är en säkerhetspolitisk sanning men jag vet att det finns många säkerhelspolitiska experter och skribenter som fullföljer denna linje, t. o. m. så långt att de säger atl om kärnvapentröskeln bara blir tillräckligt stabil, kommer risken för konventionella krig att kraftigt öka. Det kan också hävdas all även om kärn-vapentröskeln inle är så helt stabil, kan det finnas konfliktmönster och militärpolitiska konstellationer, där myckel snabba konventionella framstötar med fail-accompli-syfte kan genomföras utan att kärnvapenkriget utlöses. Trovärdigheten i NATO:s kärnvapendoktrin vad gäller försvaret av Nordnorge är ett exempel på della som diskuterats i bl. a. brittisk press. Men som sagt, del handlar om ytterst svåra bedömningar, och några sanningar tror jag inte man kan hävda i dessa sammanhang. Jag har emellertid svårt att förstå varför stormakterna rustar sig lill länderna konventionellt, om varje krigisk konflikt i Europa med visshet kommer att leda till kärnvapenkrig.

Fru Theorin säger också alt planera alt i första hand möta invasionen med svenska Oärrslridsvapen innebär att man hell bortser från erfaren-

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

195

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

196

heterna av del andra världskrigels stora invasioner, att planeringen för försvaret vid stora invasioner med förutsättningen all de ligger innanför del konventionella krigels gränser ingenting har med verkligheten att göra, samt all ell sådanl invasionsangrepp ler sig hell osannolikt

I riksdagens anlagna mälsällning för tolalförsvarel utialas alt invasionsförsvar skall vara försvarsmaktens viktigaste uppgift. Från detta lar fru Theorin nu avstånd genom sitt magistrala uttalande att ett sådanl angrepp ler sig helt osannolikt. Fru Theorin lar med andra ord avstånd från riksdagens målsättning med totalförsvaret.

När fru Theorin alltså i sin motion säger all regeringen, mililäried-ningen och försvarsutredningens majorilet förefaller ha ägnat sig ål ell nostalgiskt drömspel när de planerat uppgiften för försvarei, bör hon där även inkludera riksdagen. Men bortsett från delta: Är det overkligt, ell nostalgiskt drömspel, osannolikt etc. atl ålägga försvaret en sådan uppgifi med hänsyn lill sannolikheten för all den kan inträffa?

Man måsle fråga sig: Vad styr angriparens val av medel för sitt angrepp? En främmande krigsmakt har precis som vär en uppgifi som är föreslavad av politiska mål, och den politiska ledningen över denna krigsmakt har tilldelat den resurser med hänsyn lill den ställda uppgiften. Atl tro något annat är verkligen alt hänge sig ål drömspel.

En god fingervisning om vilken angreppsmetod vi kan få möta får man därför när man tar närmare del av hur t. ex. stormakternas försvarsorganisationer är utformade med hänsyn lill principiell uppbyggnad, struktur, förbandsorganisation, materiell uppbyggnad och olika typer av utrustning för transport, anfall, skydd osv. Sådana dessa försvarsorganisationer f n. ser ul och enligt det sätt på vilket de successivt förändras i framtiden kommer de också med hänsyn till sin struktur alt kunna verka. Ja, detta torde med all rimlighet egentligen också vara avsikien. Ytteriigare påspädning i sin övertygelse om delta får man när man lar del av hur övningsverksamheten läggs upp.

Om della har fru Theorin inte så mycket atl säga i sin motion. Hon har i stället tvä argument, som dels handlar om den strategiska betydelsen av Skandinavien och Sverige, dels handlar om vilka resurser som åtgår för en stormakt vid en slorl upplagd invasion. Genom all en stormakts resurser för siorinvasion ser ul på visst säll - luftlandsältningsförband, landstigningsfarlyg, tonnage och snabba anfallsförband understödda av starka fiygförband och marinförband - ställer uppgiften och sättet för stridens förande krav på vår försvarsmakts utformning.

Om dessa ting har fru Theorin avvikande åsikter på flera sätt, men de innehåller en ologisk ingrediens. Fru Theorin anser att alla krig i Europa nödvändigt kommer att leda till kärnvapenkrig och att ell konventionellt militärt försvar där inte är en adekvat reaktion. Man kan dela uppfattningen all kärnvapenkriget i slorl sell inte går all möta på någol adekvat militärt säll. Men del ologiska är att om nu kärnvapenkriget är oundvikligt, varför för dä fru Theorin en omfattande diskussion om storanfallels omöjlighet, inle för atl del är en konventionell angreppsform

ulan för att stormakterna påstås sakna tid och resurser för all genomföra sådana? Om jag bortser från denna ologiskhel, stöter jag snart på nästa.

I sin motion behandlar fru Theorin i slorl sett tre olika konventionella krigsfall och för sedan ell resonemang om huruvida det är adekvat all föra ell försvarskrig eller inte i dessa olika fall. Samtliga de tre krigsfallen avhandlar konventionella   krig i Europa inom ramen för ell storkrig.

Det första fallel gäller elt isolerat slormaklsangrepp i ell storkrigs inledningsskede under förutsättning av bedömningen all Sverige ulgör ell primärt angreppsmål. Här har fru Theorin uppfattningen all ell fortsatt militärt motstånd skulle öka skadeverkningarna på vårt land och folk. Ell försvarskrig på vårt territorium är, framhåller hon, i det lägel inle någon adekvat reaktion. Här har stormakten alltså resurser för invasion.

Del andra fallel gäller etl slormaklsangrepp i ell storkrigs inledningsskede under förutsättning av bedömningen att Sverige ulgör ell sekundärt angreppsmål. Här hävdar fru Theorin all det inte är särskilt sannolikt all Sverige är ell sådant mål, såvida vi inle genom all ställa oss hell försvarslösa inbjuder till detta. Också här har stormakten tydligen resurser för invasion, men del beror litet på hur starka vi är.

Det sista fallet gäller elt slormaklsangrepp med konventionella vapen i elt senare skede av ell storkrig i Europa. Här säger fru Theorin att militärt motstånd kan vara meningsfullt men atl en sådan storinvasion kräver insatser från stormaktens sida av en sådan omfattning all elt dylikt angrepp ter sig osannolikt mol bakgrund av lillämpningen av vedertagna miliiära beräkningsmetoder i form av överiägsenhet för en militär framgång. 1 delta fall anser hon all militärt motstånd kan vara meningsfullt men atl dagens svenska försvar är överdimensionerat för alt klara den fredsbevarande förmågan. Del uttryck hon använder är "en betydande militär överrustning", vilket las lill intäkt för att vi kan, som hon säger, "göra betydande nedskärningar ulan all försvarels fredsbevarande effekt och vår trovärdighet kan ifrågasättas".

Får jag då fråga fru Theorin: Varför är del i de två första fallen inle meningsfulll med militärt motstånd, när vi har en så betydande över-styrka i det sista fallel? Skillnaden mellan del sista fallel och de båda andra konventionella fallen är all dessa avhandlar anfall mot Sverige i ell storkrigs inledningskede, medan del sista fallet rör anfall i ett senare skede av ell storkrig. Omfattningen av stormaklens resurser måsle ju bli i slorl sett densamma, eftersom ramen för kriget är etl konventionellt storkrig i Europa och följaktligen stormakternas resurser i ungefär lika hög grad är bundna för andra uppgifter i ett sådant krig, allt naturligtvis förutsatt all värt försvar ser likadant ul i alla fallen.

Fru Theorin! Jag får inle denna argumentering au gä ihop ulan vore väldigt lacksam för hjälp.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tackar herr Körlof för hans stora intresse för den motion som fröken Öhrsvikoch jag har väckt. Det är bara att beklaga

14 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

197

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

alt han inte har kunnal läsa innantill, vare sig i molionen eller i utredningen. Intresset kan möjligen härröra frän herr Körlofs tidigare väl dokumenterade engagemang i försvarsfrågan och hans sakkunskap som anställd i försvarsdepartementet.

Del finns inga möjligheter för mig pä den korta tid som man har i en replik att besvara alla de frågor - de var inte få - som herr Körlof ställde. Jag hänvisar alltså till milt lidigare inlägg i debatten, till molionen och till enhälliga ställningstaganden i försvarsulredningen.

När del sedan gäller frågan om kärnvapenkriget som den länkbara utvecklingen av ett konventionellt krig i Europa faller jag tillbaka icke på egna slutsatser utan pä säkerhelspolitiska bedömare runt om i världen. Jag skulle kunna räkna upp många av dem, bl. a. utredningens egen expert pä området. Alva Myrdal är en annan expert som jusl har varnat för den mycket snabba ulveckling lill ett kärnvapenkrig som ett konventionellt krig i Europa leder fram lill.

Vad jag har sökt göra i försvarsulredningen och också redovisat såväl i reservationer som i motioner lill Sveriges riksdag är atl ifrågasätta den struktur och den hotbild varpå hela det svenska militära försvaret är uppbyggt. Del kan jag göra - tyvärr, herr Körlof - bl. a. på grundval av hemligt material som jag icke får lov alt redovisa, eftersom bestämmelserna är sådana. Jag hade, somjag tidigare sagt, med glädje redovisat siffror och det material, över huvud tagel som utredningen fick i del krigsspel som spelades upp med den tänkta storinvasionen över Östersjön mol Sverige.

Del är nu en. gång sä alt jag inte kan presentera det materialet, men jag kan använda det offentliga material som finns i militära tidskrifter, i internationell statistik och i svensk statistik, och jag kan använda det amerikanska material som jag kunde skaffa mig under mina veckor i FN. Det ger klart belägg för alt de hotbilder och den skrämselpropaganda som framför alll moderaterna har fört lill torgs här i Sverige - bl. a. det fruktansvärda hol som den militära rustningen i Sovjetunionen skulle utgöra - inle stämmer med verkligheten.

Det är att beklaga atl mycket av del material som vi borde ha haft i vår hand i utredningen har kommit mig till del genom eget initiativ, bl. a. i USA. Det vederlägger jusl en av grunderna för del starka konventionella försvar som herr Körlof talar om. Det framgår nämligen alt Sovjet är relativt väl utrustat i fråga om konventionella vapen, men på de flesta områden - ekonomi, kapital, investeringar för tyngre och lättare industri samt teknologi i fråga om vapenutrustningen - ligger ca 15 år efter. Del är nu en känd sanning som borde ha ingått i underlaget för vår utredning innan vi gick lill beslut.

198

Herr KÖRLOF (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är synd all vid denna sena timme la upp en läng diskussion, men håller inte fru Theorin med mig om all del är någonting konstigt med logiken här? Om kärnvapenkriget i Europa är en visshet

i händelse av en konflikt med krigisk utgång, varför lar dä fru Theorin upp etl stort resonemang om det konventionella invasionsförsvarets allmänna omöjlighet?

Logiken kräver att om alla krigiska konflikter i Europa leder lill kärnvapenkrig skall vi inte ha något konventionellt militärt försvar alls, för det är - därom håller jag delvis med fru Theorin - en inadekvat reaktion på kärnvapenkriget. Det måste väl ändå vara logiskt att hävda detta.

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del kan jag ge herr Körlof rätt i, men vad jag har sökt göra med mitt arbete i försvarsutredningen är också att granska det underlag som utredningen får från bl. a. de militära myndigheterna.

Herr Körlof har också rätt i alt den förutvarande försvarsministern givit anvisningarna till de säkerhetspolitiska studierna och all det är den förutvarande regeringen som har begränsat de olika krigsfall som myndigheterna skall bedöma och arbeta efter. Men underlaget som tagits fram i dessa säkerheispoliliska sludier är framtagel av militärer tvärs igenom. Jag vidhåller min uppfattning att enbart sådanl material som är präglat av militärt länkande människor ligger i bollen för de beslul och den planering.som försvarsulredningen i det skede då jag kom in i arbetet haft möjlighet att påverka.

När det sedan gäller sannolikheten för elt konventionellt eller icke-konventionelll krig har jag alltså fäll herr Köriofs instämmande i all etl kärnvapenkrig i Europa är tänkbart och mycket troligt. Likafullt utesluter samtliga myndigheter, som planerar för etl krig i Sverige, den snabba utvecklingen mot ett kärnvapenkrig och begränsar sig lill önskedrömmen att en fiende pä för oss mest gynnsamma villkor skall inskränka sig lill alt använda del dyrbaraste sättet för honom atl genomföra sin miliiära operation i syfte atl vinna militär seger. Om en stormakt besiiier de nya lerrorvapnen - kärnvapen och alla andra avancerade terrorvapen - kan jag icke förstå, utan att därmed säga atl jag besitter den eviga sanningen, varför han skulle avslå från alt utnyttja dem, om han bedömer att det är väsentligt för hans militära framgång, och varför han skulle planera elt angrepp på våra villkor, precis efler vår modell.

Jag har granskat det här invasionsangreppet som utgör basen för hela den svenska försvarsplaneringen, och jag vågar hävda - med stöd av såväl offentligt som hemligt material - atl vi har ell totalt överruslal svenskt försvar också gentemot en stormakt, därest en stormakt befinner sig i krig i Europa och har låst slörre andelen av sina styrkor där.

Della är basen för planeringen av del svenska försvaret. Det isolerade slormakisangreppel mot Sverige har försvarsutredningen enhälligt avskrivit. Det isolerade kärnvapenangreppet mot Sverige har försvarsutredningen också enhälligt avskrivit.

Herr KÖRLOF (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall falla mig kort.

Del är inle riktigt som fru Theorin säger, att myndigheterna planerar

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

199

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

enbart för konventionella krig. Jag redogjorde i mill anförande för alt i studierna av angreppsfallen ligger det atl man skall planera för olika typer av ABC-krigföring, och det sker.

Fru Theorin säger all det är militären och militärt länkande som ligger bakom alla dessa perspektiv och miljöstudier. Det är naturligtvis i stora stycken sant alt del är försvarsstaben och övriga staber som ligger bakom, men det är också elt brett underlag i form av studiegrupper och referensgrupper med företrädare för olika departement och myndigheter involverade. Det väsentliga är ju att om del som man kommit fram lill frän vissa synpunkter skulle kunna uppfattas som osannolikt och inte relevant, sä ankommer det på regeringen atl kasta materialet i papperskorgen och anbefalla nya studier. Men det har inte skett, ulan delta material har legat lill grund för vidare framiagning av styrande angreppsfall, som ÖB sedan fåll i uppgift att låta ligga i botten när ÖB planerar försvarsmaktens struktur. Fru Theorin är alltså ensam om sin uppfattning härvidlag.

Den socialdemokratiska regeringen har svalt hela detta sludieunderlag som ligger bakom och anvisai de styrande angreppsfallen för överbefälhavaren. Del kan inte vara just mot försvarels företrädare atl säga all de har styrt della, för den styrande faktorn ligger i regeringen som har anvisai angreppsfallen. Det tycker jag är viktigt alt framhålla.

Herr lalmannen anmälde all fru Theorin anhållit alt till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt lill ytterligare replik.

200

Fru TILLÄNDER (c):

Herr lalman! Jag är medveten om att debatten handlar om stora riks-omfaiiande försvarsproblem, men jag vill ändå göra ell inlägg som har lokal anknylning till min hemstad och har elt direkl samband med de överväganden som den här frågan berör.

Enskilda människor och enskilda kommuner är de som upplever de direkta konsekvenserna av de övergripande besluten. Gräsrotsperspektivet har sitt berättigande som komplement och balansering till de övergripande perspektiven, uppifrån så atl säga.

Försvarels fredsorganisalionsulredning, som kommer atl överlämnas lill försvarsminisiern den 31 maj, föreslär alt Lv 4 i Malmö skall flyttas till Ystad. Risken för en flyttning av Lv 4 har funnits lidigare - då planerade man en hopslagning av Lv 4 och Lv 6 lill etl regemente i Halmstad. Alt del inte blev av visar atl opinionen den gången tillmättes en betydelse. Opinionen mot en flyttning har inte försvagats, snarare tvärtom. Detta lyder på all opinionen är tämligen beständig och det i sin tur på alt del verkligen finns skäl för den.

Man måste starkt ifrågasätta, om del är riktigt atl lämna Sydsveriges största stad med så många betydelsefulla och strategiskt vikliga funktioner och med elt så utsatt geografiskt läge som Malmö utan något regemente. Den frågan måste bli föremål för ytterst noggrann prövning.

Även en lekman vet om och känner väl lill att Öresund är föremål för intensivt intresse från alla håll med sitt nyckelläge i den strategiska värids-bild som f n. är dominerande. Del egna försvarets förmåga all snabbt ställa upp lill försvar står ju ändå i en direkl relation till avståndet. Förlängs detta försämras kuppberedskapen.

1 Öresund koncentreras den spänning som man vet finns. Där passerar ständigt örlogsfartyg av olika nationaliteter. Rent visuellt upplever man koncentrationen av spänningarna mellan maktblocken, och det undgår ju inle heller en vanlig lekman att intresset för den svenska kusten är ganska intensivt, och intresset för en ekonomisk knutpunkt som Malmö är särskilt slorl.

Etl annat skäl är socialt, ett skäl som man måste fästa ett visst avseende vid. Närheten lill Malmö - varifrån de flesta kommer som pä någol säll är knutna till Lv 4, kanske främst de värnpliktiga - gör det möjligt för dem att utnyttja rätten till nailpermission. Det är en förmån som förvisso inle alla inkallade har, men man skall kanske inte underskatta betydelsen av den. En nedläggning skulle innebära en direkl försämring för en stor grupp värnpliktiga. Det är visserligen svårt att i kalla siffor mäta fördelen med ell sådant här syslem, men med kännedom om de psykiska påfrestningar som värnpliklsliden innebär för många måste man i en slutlig kostnadskalkyl ta med dessa positiva värden, som skulle förbytas i sin motsats vid en förflyttning.

De sysselsättningsmöjligheter som finns på regementet betyder en icke föraktlig hjälp åt en kommun som har del ganska bekymmersamt alt fä debet och kredit att gå ihop. Den situationen är man inte heller ensam om. Många kommuner är som bekant i samma situation, men för Malmös del är nog situationen alldeles speciell. En kommun som på kort tid förioral ungefär 10 % av sin befolkning får oundgängligen problem. Man må sedan tycka vad man vill om roten lill problemet - den alltför hastiga och häftiga tillväxttakten under 1960-talel.

Herr lalman! Jag hoppas att man i det fortsatta arbelet tar hänsyn till de synpunkter som frän olika håll framförts för alt Lv 4 skall fä stanna kvar i Malmö.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

I detta anförande instämde herr Aulin (m).

Hen GUSTAVSSON i Ängelholm (s) kort genmäle: Herr talman! Den fråga som fru Tilländer här har dragit upp, nämligen försvarels fredsorganisalionsulrednings arbete, tycker jag inle hör hemma i den här debatten. Frågan återkommer säkerligen till hösten, när försvarsministern har lagt fram en proposition i ärendel. Vi får återkomma till saken då. Här hör den i varje fall inle hemma.

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Vi har nyss genom TV-rulan eller på annat säll fåll besked om alt avtalsuppgörelse har nåtts, och för arbetarklassen blev resultatet

201

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

202

tämligen magert. I den avtalsrörelse som utspelats har det talats myckel om den gemensamma kakan. Man har talat om samhällets begränsade resurser, om nödvändigheten av atl spara och om nödvändigheten av att visa återhållsamhet med beslul som kostar pengar. Men den ambitionen är ju spårlöst borta när anslagen till miliiära ändamål diskuteras. Dä får miljoner och miljarder rulla ungefär som pingpongbollar. Då är del helt plötsligt inle ont om pengar. Men nyligen har den borgeriiga majoriteten drivit igenom ytteriigare höjd moms, dvs. mera skatt på barnfamiljernas mjölk, på varje bil falukorv och pä alla dagligvaror. Del blir ännu svårare för barnfamiljer, låginkomsttagare och pensionärer alt få ekonomin all gå ihop.

Del är klart all det behövs pengar för all klara de enorma militärutgifter som vårt lands nuvarande militärpoliiik medför, men den ekonomiska förstärkning som låginkomsttagarna borde ha fått förvandlas lill standardsänkning. Resurserna lyfts över för alt klara mililärkoslnader som är helt orimliga med hänsyn lill vårt lands småslatsroll och neutrala position.

Del förslag som nu läggs fram gör ingenling bättre - tvärtom. För en ny femårsperiod slutar notan på över 70 miljarder kronor när allt tas med i bilden. Del är så myckel pengar alt tanken svindlar för en vanlig löntagare. Vårt land ligger i ruslningsligans absoluta topp. Del finns inget annat land med beteckningen neutralt alliansfritl som ens tillnärmelsevis kan mäta sig med Sverige när det gäller militärutgifter vare sig i absoluta tal eller per capita. Endast USA och Israel har högre militärutgifter per invånare. Vi har alltså större försvarsutgifter per capita än Sovjetunionen.

För all vara elt neutralt land - det understryker jag - har vi således militärkostnader som är hell unika. De svenska miliiärstrategernas försök all på det mililärpolitiska området leka stormakt är inte bara ömkliga ulan också ruinerande för svensk ekonomi och för skattebetalarna, och de skapar elt infiationens ginnungagap nr 1.

Vi kommunister vill också ha elt försvar, men vi vill all del skall anpassas till vad det svenska folkel har råd med, vårt lands neutrala position och del förändrade och förbättrade läget i Europa. Trols alla sabolageförsök har ju ändå fredens och avspänningens linje vunnil terräng. Men del som har skelt när det gäller fred och avspänning - att avtal har slutits mellan länder som lidigare hade helt djupfrysta förbindelser, all Helsingforskonferensen innebar en ny etapp i kampen för fredlig samlevnad - påverkar inte elt dyft strategerna i den högsta militärledningen. De är nu som lidigare fångna i ett tänkande av Karl XII:s modell. Karolinerandan vårdas ömt. Fläktarna frän fornslora dar tycks dröja sig kvar i de militära staberna. Man vill atl Sverige skall vara en militär stormakt, kosta vad det kosta vill.

Den borgerliga regeringen resonerar på samma säll. Men den lålsaslek man ägnar sig ål blir dyrbar för svenska folkel - för del är vi som får betala notan.

När kommunislerna förr i världen kritiserade de väldiga militärkoslnadérna och krävde en annan prioritering av samhällets resurser blev vi anklagade för all hysa närmast landsförrädiska tankar och atl vilja lägga landel öde för främmande makt. Den primitiva argumentationen möter man kanske inle längre, i vart fall inle i seriösa sammanhang. Varför? Jo. därför alt en alll slörre del av svenska folkel reagerar mol de höga militäranslagen. Men det går inte alt för den skull beskylla de människorna för att ha onda anslag mot landels säkerhet.

Vi som från skilda håll kritiserar mililäranslagens storlek och vår nuvarande militärfilosofi gör det med ell ärligt och renl uppsåt och inte i akt och mening all skada Sverige. Vi vill alt vårt land skall försvaras, men vi tror inte på den nuvarande mililärpolitikens förträfflighet. Vi tror atl del är möjligt alt skapa både ett bättre och billigare försvar.

Proposilionen bygger på illusionen att Sverige genom en enorm militär salsning skall kunna avskräcka även en stormakt från anfall och alt del - om elt anfall trots alll skulle drabba oss - skall vara möjligt atl slå tillbaka fienden redan i inledningsskedet. Vi vänder oss mot denna militära doktrin, och vi säger atl det inle är hederligt att försöka ge svenska folkel den föreställningen att Sverige skall kunna slå tillbaka en stormakt, med en militärapparat som är organiserad och uppbyggd pä samma sätt som den anfallande fiendens. Dessutom - och del är ju propositionen ett bevis på - är del en enormt koslnadsslukande militär doktrin. I kärnvapnens och den högteknologiska krigföringens lid utgör etl skalförsvar av den typ man vill gä vidare med inget verkligt skydd.

Vårt land är etl neutralt land. Värt främsta skydd är inle Viggenplan och nya vapensystem utan en aktiv freds- och neutralitetspolitik. I en annan motion ger vi exempel på en sådan aktiv fredspolitik som vi anser atl Sverige bör bedriva.

Vi påvisar också atl det förändrade och förbättrade läget på vår egen kontinent, Europa, rimligtvis måsle tillmätas en större betydelse när man nu planerar för en ny femårsperiod, att man inle längre bör kedja fast vår militärpoliiik vid del förgångna.

Vi föreslår etl försvar av ny typ. Det baserar sig på folkförsvarets principer, på internationella erfarenheter, och del lar hänsyn till vårt lands ekonomiska resurser. Det återspeglar dessutom vår vilja atl försvara vårt lands nationella frihet och självständighet.

Vårt nuvarande försvar är i huvudsak uppbyggt som ett skalförsvar med mycket dyra bemannade vapenbärare, kostnadskrävande system av typ Viggen, stridsvagnar och fartyg. Satsning på nya dyra flygplanstyper förbereds.

Vi vill atl denna konventionella och alltför dyrbara struktur avlöses av ett folkförsvar vars utrustning är billigare - nationellt producerade vapen, framför allt kanoner, kulsprutor, lättare flyg för spaning och samband och robotar lill försvar av det egna landets territorium.

Jag är utomordentligt överens med Maj Britt Theorin om alll väsentligt i hennes motion, men jag har svårt att förstå tanken bakom när hon

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspohtiken och totalförsvaret

203

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

204

utan slörre analys avvisar en framlida förnuftig salsning på ell robot-försvar.

Långdistansrobotar av den typ som stormakterna sysslar med har vi självfallet ingen användning av, men lättare robotar till försvar för vårt eget lands territorium kan man inle utan vidare avvisa. Del är bra myckel billigare än både Viggenplan och salsning på atlackflygplanel B3LA, som mililarislerna nu vill pressa fram.

Det går, enligt vår mening, inte att bortse från de erfarenheter som vunnits i såväl det vietnamesiska folkets ärorika försvarskamp mot den amerikanska imperialismen som det senaste kriget i Mellanöstern.

För att krossa Vietnam satte USA som bekanl in en enorm armada med de största och mesl utstuderade flygande djävulsmaskiner som tekniken hittills har kunnal frambringa. Vietnameserna hade inget flyg all sätta emot, men likafullt fick stormakten USA stryk. Det skedde framför allt på grund av del vietnamesiska folkets tapperhei, men också med hjälp av lätta vapen och robotar. Den ena B 52:an efter den andra plockades ner av luflvärnskanoner och robotar, så alt den angripande parten så småningom flck notera hell förödande, ja omöjliga flygförlusler. Under Mellanösiernkriget gjordes samma erfarenheter. Vi menar all någon lärdom bör dras av detta.

Vi vill bygga upp ell starkt, folkligt förankrat djupförsvar som utrustas med lätta vapen i långa serier.

Vi anser inie att den militära satsningen är det avgörande skyddet för Sveriges fred och nationella självständighet. Vårt lands intressen främjas bäst genom en aktiv, ofönruten politik för fred, avspänning och nedrustning.

Vi är övertygade om atl övergång till en annan och billigare försvarsordning skulle underlättas, om de ansvariga inom militärledningen och regeringen bemödade sig om en mera realistisk bild.

Försvarsministern säger i propositionen: "Vårt land innehåller inte områden av primärt strategiskt intresse för slormaktsblocken." Tänk om man hade dragit några praktiska slutsatser av den tankegången. Men sä är icke fallet.

Tvärtom förutsätter hela den framlagda propositionen atl Sverige skall bli föremål för en slormaklsinvasion i samband med en slörre konflikl.

Del är också den traditionella hotbilden. Men ett nyll storkrig ter sig i dag alllmer osannolikt. Del som i dag präglar Europa är avspänning och inte krigshot. Visst är det förunderiigl all delta inle på något sätt avspeglar sig vid uppläggningen av nästa femårsperiod för försvaret.

Statsministern citeras i utskoltsbetänkandet. Han säger: "Vårt total
försvar bör-- även i fortsättningen utformas sä all del vid kriser och

konflikier i Europa mellan stormaktsblocken har sådan styrka, sammansättning och beredskap atl hol, påtryckningar eller angrepp mol Sverige inle av någon kan bedömas vara lönsamt."

Statsministern anser alltså alt del är vär militära styrka som garanterar vår säkerhet. Det finns ingen bekräftelse på della.

Vi skonades under andra världskriget från krigets fasor, men ingen vill väl påstå att del var lack vare vår militära styrka, för den var ju verkligen inte särskill imponerande. Nej, vi skonades av två skäl: för det första därför atl Sovjetunionen ingrep lill skydd för Sveriges självständighet, för det andra därför all Sverige inle var någol primärt mål för nazi-Tyskland. Inte berodde del på att vi var särskilt väl rustade!

1 dag satsar ingen vettig statsledning på etl slörre anfallskrig. Båda slormaktsblocken vel att ett nytt storkrig lätt blir ett kärnvapenkrig och följaktligen en katastrof för alla. När fru Theorin i sin motion säger: "Varken stormakter eller småstater förmår rusta sina försvarsmakter lill skydd mot en sådan katastrof- det finns bara etl skydd mot den, forlsalt fred", då är detta en sanning som varje sunt tänkande människa måste begripa.

Det är mot den bakgrunden vi kommunister säger: Del är dags att överge den gamla, förstenade mililärpolitiska uppläggningen som är så dyrbar, så ruinerande för svenska folkel och som ändå inle kan garantera någon verklig säkerhet.

Låt oss gå in för ell neutralilelsförsvar av den typ som Schweiz, Österrike och andra neutrala länder upprätthåller. Dä blir det inte orealistiskt atl skära ner försvarskoslnaderna under en femårsperiod med 50 96 i stället för atl gå in för nya stora höjningar.

Jag vill sluta med att yrka bifall till molionen 1453.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om avveckling av bidrag till regeringspartier från privata företag

På förslag av herr talmannen beslöl kammaren alt uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta betänkande samt behandlingen av pä föredragningslistan återstående utskollsbetänkanden till morgondagens sammanträde.

§ 2 Om avveckling av bidrag till regeringspartier från privata företag

Herr statsministern FÄLLDIN erhöll ordet för att besvara herr Hellströms (s) den  13 maj anmälda fråga, 1976/77:456, och anförde:

Herr lalman! Herr Hellström har frågat när jag har för avsikt att la initiativ som syflar till en avveckling av bidrag till regeringspartier från privata företag.

Frågan om bidrag från olika juridiska personer, däribland privata förelag, har varit uppe lill behandling i riksdagen vid skilda tillfällen under de senasle åren. Riksdagen har vid dessa tillfällen inte ansett några ål-gärder vara påkallade.

Av de nuvarande regeringspartierna lar som bekant centerpartiet och folkpartiet inte emot några bidrag frän förelag. Moderata samlingspartiet förklarade i höstas all partiet har för avsikt all avstå från sådana bidrag efter del här årets utgång.

Mill svar lill herr Hellström blir därför att det nu inte finns någon anledning att la några initiativ i denna fråga.

205

15 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om avveckling av bidrag till regeringspartier från privata företag

206

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag får tacka statsministern för svaret pä min fråga.

SSU:s undersökningar har givit oss uppgifter som vi häri Sverige annars inte skulle ha känt lill i fråga om bidragsgivningen lill de politiska partierna. Några av de storbolag som nu fortfarande ger pengar som gåva lill moderaterna i regeringsställning är förelag med starkt beroende av olika regeringsåtgärder som är aktuella under detta år. Jag vill nämna några exempel:

Bofors - jag behöver bara påminna om den försvarsproposition och det försvarsbeslut vi har tagit här i dag.

Astra - ett bolag som är starkt beroende av beslut om att sammanföra och planera läkemedelsindustrin i samhällets regi.

L M Ericsson - ett förelag som det har riktats stark offentlig kritik mot från fackligt och annat håll, bl. a. för agerandet i ölofström, ett företag som är mycket beroende av regeringens hållning.

Ingen misstro får råda, och varje möjlighet till misstanke måste undanröjas om att regeringen eller regeringspartier genom penninggåvor från olika förelag skulle påverkas i sin politiska hållning.

Frågan bekymrar tydligen inte regeringen. Man hänvisar till att moderaterna kommer att avveckla del här under nästa år. Avvecklingsplaner har ju varit populära i den borgeriiga regeringen under en tid i olika sammanhang.

Men varför kan inte moderata samlingspartiet följa de spelregler som gäller i del här sammanhanget? Efter val förändras ju de finansiella förutsättningarna ganska ofta för ett parti. År 1973 förlorade folkpartiet omedelbart drygt 2 milj. kr. i samhälleligt partistöd genom sitt valne-deriag, och man fick direkt avslå från de pengarna. Men vad är del som gör all moderata samlingspartiet ges respil på ett helt år - en respit som i normala fall, som för folkpartiet, över huvud tagel inle förekommer? Varför skall moderalerna under ett hell är som regeringsparti få fortsäita atl samla in miljoner när partiet deltar i regeringspolitiken på ett aktivt säll i förhållande lill de förelag som ger bidrag lill partiet?

Svaret är hell passivt i det här avseendet. Del andas ingen krilik av atl moderaterna lar emol pengar. Statsministern tycks inte illa berörd av detta, och del är kanske en naturiig sak för honom. Men är det verkligen så all intressegemenskapen mellan privata arbetsgivare och den borgerliga regeringen är någonting positivt och naturligt? Är det så för statsministern?

Varför, herr statsminister, får moderata samlingspartiet fortsätta på della vis under elt år i regeringsställning när andra partier normalt får la finansiella konsekvenser omedelbart av förändringar vid val?

Kan statsministern ställa sig som garant för att regeringspartier inte tar emot bidrag från privata företag i forisäliningen?

Herr statsministern FÄLLDIN;

Herr talman! Jag kan ställa mig som garant för all några som helst ovidkommande hänsyn inte tas ifrån regeringens sida vid handläggningen

av olika frågor.

Sedan tycker jag alt herr Hellström skulle länka sig för innan han lar upp frågan om spelregler. Hur är det med spelreglerna?

Riksdagen har gjort uttalanden i den fråga som herr Hellström lar upp. Jag har hänvisat lill dessa riksdagsuttalanden. Men riksdagen har också gjort uttalanden om hur partier bör förhålla sig till kollektivt anslutna medlemmar och sagt att endast människor som av egen politisk övertygelse söker medlemskap bör antas som medlemmar. Följ de spelreglerna, herr Hellström!

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om avveckling av bidrag till regeringspartier från privata företag

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! De fackföreningar som stöder oss som medlemmar gör det av egel val. De är en integrerad del av den politiska rörelse som socialdemokratin tillhör.

Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt att blanda ihop frågan om medlemskap i elt politiskt parti - i det fall'en förening vill ansluta sig och medlemmarna vill driva frågorna politiskt - med frågan om gåvor från privata företag. Det är ju bolag vars uttryckliga uppgift är att i alla sina dispositioner höja avkastningen på det insatta kapitalet, dvs. all hålla så hög vinst som möjligt för aktieägarna. Det är ju uppgiften för de förelag som nu ger regeringspartiet moderata samlingspartiet pengar.

Om aktieägare ger en del av vinsten lill ett regeringsparti är det en myckel allvarlig sak. De många tusentals arbetare och tjänstemän som arbetar ihop vinsterna åt Asea, L M etc. har aldrig tillfrågats om atl en del av del resultat som de jobbar ihop skall överiämnas som stöd till moderata samlingspartiets polilik.

Statsministern fortsätter att undvika att rikta någon som helst kritik mot moderata samlingspartiet för atl del fortsätter att i år la emot pengar av förelag som Bofors, Astra och L M Ericsson.

Menar statsministern inte alt dessa företag är starkt beroende av regeringens åtgärder? Är statsministern i själva verket nöjd och anser del vara elt lämpligt förfarande atl moderaterna tar emot pengar från dessa företag?

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Jag hänvisar lill att moderata samlingspartiet har förklarat all del inle efter della års utgång kommer all ta emot bidrag. Jag tycker alt del är elt bra beslut som man kommit fram till, inle minst därför all det parti som jag representerar inte har tagit emol eller lar emol bidrag från privata företag, vilket inle heller folkpartiet gör.

Att jag kom in pä della med kollektivanslutningen berodde pä alt herr Hellström tog upp frågan om spelregler. Då konstaterar jag, vilkel jag också sagt i mitt svar, att den fråga som herr Hellström lar upp har behandlats flera gånger av riksdagen, som gjort uttalanden av den natur all någol förbud icke skulle utfärdas. Det hör också lill spelreglerna, herr Hellström, att partierna försöker rätta sig efter vad riksdagen har

207

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om kostnaderna för indragning av telefon i fritidshus

uttalat. Riksdagen har därvid sagt all partier icke bör ta emot andra medlemmar än sådana som själva har bestämt sig när det gäller medlemskap. Herr Hellström säger atl man aldrig har tillfrågats. Hur är del med de kolleklivi anslutna? Har de tillfrågats innan de blir anslutna? Au jag tog upp den här saken berodde, som sagt, på atl frågan om spelregler kom in.

Herr HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Herr Fälldin måste antingen vara nöjd med sakernas tillstånd eller också anser han sig ha en dålig sak alt försvara, eftersom han helt undviker att diskutera del som min fråga till statsministern gäller, nämligen hur han ser på atl moderata samlingspartiet tar emot bidrag av företag, som är starkt beroende av regeringens politik. Han vill i stället diskutera en annan fråga - rätten all ansluta sig lill politiska partier.

Det är en hell annan fråga. Del var fackföreningar som bildade del socialdemokratiska partiet. Della bildade LO. Det finns en grundläggande gemenskap mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin som vi är stolta över. Det är vär politiska rörelse. Är del pä del sättet atl moderaternas poliliska rörelse, den borgerliga regeringens poliiiska rörelse, har sitt ursprung i Arbetsgivareföreningen? Jag kan inte på annat säu tolka statsministerns underlåtenhet all över huvud taget diskutera det min fråga har gällt, hur han ser på moderaternas mottagande av bidrag från företag som är starkt beroende av regeringens polilik.

Herr slatsminislern FÄLLDIN:

Herr lalman! Herr Hellström skall akla sig för all gå så längl i sin argumenialion atl han gör gällande atl när socialdemokraterna siller i regeringsställning är de lill händer och fötter bundna av vad fackföreningsrörelsen ullalar och önskar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om kostnaderna för indragning av telefon i fritidshus

208

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för atl besvara herr Westbergs i Hofors (s) den 18 maj anmälda fråga, 1976/77:469, och anförde:

Herr lalman! Herr Westberg i Hofors har frågat mig om jag är beredd att vidta sådana åtgärder au vissa olikheter i televerkets prispoliiik i fråga om avgifter för indragning av telefon lill fritidshus utjämnas mellan landets norra och södra delar.

Statsmakterna gav år 1946 televerket räll alt - om särskilda skäl föreligger - ta ut avgift för telefonledningen mellan telefonstationen och huvudapparalen. Av handlingarna framgår bl. a. all del inte ansågs ligga

i samhällets intresse all man på statens bekostnad skulle anordna långa och dyrbara ledningar lill avlägset belägna fritidshus.

Beslul om inom vilken del av lelefonslationsområdel som avgift skall tas ut för ledningar har hittills fattats på regional och lokal nivå inom televerket. Della har medfört att en någol olika lillämpningspraxis har utvecklats inom landets olika delar.

För alt i fortsättningen möjliggöra en så likformig behandling som möjligt av telefonabonnemang i fritidshus har - enligt vad jag har inhämtat - en arbetsgrupp inom televerket utarbetat förslag lill nya bestämmelser. Förslaget innebär i princip att fritidsabonnemang utanför vissa i telefonhänseende väl utbyggda områden skall beläggas med en särskild generell tilläggsavgift. Avgiftens storlek blir beroende av avståndet frän telefonstationen eller tätorisgräns.

Televerket har för avsikt all, efter överläggningar med konsumentombudsmannen, införa de nya principerna. Jag förutsätter all dessa kommer alt leda lill en ökad enhetlighet i fråga om debitering av fritidsabonnemang.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om kostnaderna för indragning av telefon t fritidshus

Hen WESTBERG i Hofors (s):

Herr talman! Jag får tacka kommunikationsministern för svarel på min fråga.

Bakgrunden till frågan härrör från berörda fritidshusägare i mitt hemlän, som kontaktat mig och ifrågasatt om det kan vara rikligt alt det skall förekomma så betydande kostnadsskillnader att få telefon indragen i fritidshus, beroende på i vilken del av landel man har sitt fritidshus.

Nu är det så att leledireklörerna har befogenhet att faslslälla debiteringsgrunder för telefonabonnemang i fritidshus. Detta har fått till resultat att tillämpningen har blivit mycket varierande mellan de olika teleområdena - främst mellan de norra och södra områdena av vårt land. Fritidshusägare i Gästrikland och Hälsingland har fått offerter från televerket där kostnaderna har legal på mellan 2 000 och 3 000 kr. per abonnemang, medan motsvarande installation t. ex. i teleområden i den södra delen av landel, med kanske någol undanlag, kostar 300 kr. Man får förstå alt invånarna i de norra delarna av landet under rådande förhällande anser sig orättvist behandlade.

Var kostnadsnivån bör ligga i de här aktuella fallen skall jag inte gä in på, men jag anser atl likvärdiga beräkningsgrunder bör gälla för samtliga teleområden, vilket tydligen inle är fallel. Det kan inle vara sju till älta gånger dyrare att dra några hundra meter ledning i de norra delarna av landet än i de södra, men exempel pä sädana debiteringar har jag fåll. Lönekostnaderna är, vad jag kan förstå, desamma och geografin kan ej heller vara orsaken till en kostnadsskillnad av denna storlek.

Efler att ha tagit del av kommunikationsministerns svar kan man hysa den förhoppningen all rådande missförhållanden kommer all rättas till, alt en utjämning kommer till stånd och atl därmed Norriandslänens fri-

209

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om åtgärder för fortsatt drift vid spånplattefabrik i Värmland

tidshusägare ur jämlikhetssynpunkt får en med fritidshusägare i de södra delarna av landet likvärdig behandling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om åtgärder för fortsatt drift vid spånplattefabrik 1 Värmland

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för alt besvara herr Jonassons (c) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:424, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat mig vad regeringen tänker göra för att säkra fortsatt drift vid Norra Ny Industri AB:s spänplattefabrik.

Bakgrunden till herr Jonassons fråga är all bolaget har inställt sina betalningar och atl inemot 100 anställda föriorar sina arbeten om fabriken måste läggas ned.

Planerna att etablera en spänplattefabrik i norra Värmland kunde förverkligas bl. a. genom att företaget beviljades ell räll omfattande regionalpolitiskt stöd i form av lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån för att genomföra de erforderliga investeringarna i byggnader och maskiner. Bolaget har också fått lån mot statliga garantier för atl täcka behovet av rörelsemedel.

Alltsedan fabriken togs i drift har marknaden för spånplattor av standardkvaliteter varit pressad, vilkel har lelt till förluster för bl. a. Norra Ny. Dessa föriusler har nu lett lill att bolaget har inställt sina betalningar.

I den uppkomna situationen kan olika lösningar tänkas för att åstadkomma en bas för fortsatt verksamhet på orten. Vilken lösning som kommer all tillgripas är det ännu för tidigt atl uttala sig om. Mol bakgrund av bolagets betydelse för sysselsättningen på orten och de statliga insalser som redan har gjorts är del regeringens strävan atl bidra lill att finna en lösning på bolagets problem som i möjligaste mån tryggar en fortsatt verksamhel och därmed sysselsättningen för de anslällda.

210

Herr JONASSON (c):

Herr lalman! Jag ber atl få lacka industriministern för svarel pä min fråga.

Sedan Norra Ny Industri AB inställt sina betalningar har stark oro uppstått i Norra Värmland. Vi har ont om industrier i norra Värmland. Spånplattefabriken kom i gång för några år sedan, och det var tacknämligt. Då föddes etl hopp för bygden och dess framlid. Genom gemensamma saisningar från kommunerna, skogsägarföreningen, staten och många enskilda kom fabriken lill stånd. Man räknade med alt klena virkesdimensioner skulle las lill vara och sysselsättning skapas. Bolaget har dock gått med föriusl, och nu har betalningarna inställts. Jag skall inle i det här sammanhanget gå in på orsakerna men vill ändå helt allmänt säga all det är givet att del måste vara lönsamt all driva ett förelag. Del är väl också rikligl alt man kan få ett sådant syslem alt man inte är

beroende av konstlade medel utan företaget kan bli bestående. Au så sker är nödvändigl för orten. Den behöver industrin och folkel behöver arbete. Nu lever de anställda i ovisshet. De vill ha besked. Därför måsle här göras någonting.

Den nya regeringen, och industriministern i synnerhet, har under de här månaderna gjort stora insatser för all uppehålla sysselsättningen -del skall klart och tydligt sägas ifrån. Jag finner del lämnade svaret positivt. De besked som industriministern här ger bör lugna de oroliga anställda. Industriministern säger: "I den uppkomna situationen kan olika lösningar länkas för att åstadkomma en bas för fortsatt verksamhel på orten. Vilken lösning som kommer att tillgripas är det ännu för tidigt att uttala sig om." - Det kan jag förstå, men vi har ändå fäll ett positivt löfte.

Jag hoppas alt sådana åtgärder nu skall kunna vidtas all denna fabrik kan få en framtid. En lösning av de här frågorna bör komma till stånd snarast. Situationen i Värmland - i norra länsdelen i synnerhet - är besvärande. Vi måste få en aktivare regionalpolitik än den som bedrivits av den förra regeringen. Men när vi här i kammaren för fjorton dagar sedan diskuterade arbetsmarknadspolitiken sades det från socialdemokratiskt håll all det inte skulle bli några regionalpolitiska saisningar förrän 1980. Om della är sant, hur skulle dä läget bli för Värmland? Det skulle vara myckel iniressani att höra industriministerns syn på just den frågan.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill till herr Jonasson säga att jag förstår att de anställda är oroliga för vad som kan komma alt hända med Norra Ny-fabriken, men som jag sade i mitt svar undersöker vi alla länkbara lösningar i sammanhanget och jag hoppas att del skall finnas möjligheter atl lösa problemet.

Sedan tar herr Jonasson upp frågan om den allmänna regionalpolitiska aktiviteten från den nya regeringens sida. Jag kan försäkra herr Jonasson alt den omständigheten all förslaget om en ny regionalpolitik dröjer till våren 1979 inte innebär att den aktiva regionalpolitik som vi nu bedriver inle skall fortsätta alt innefatta åtgärder i Värmland. Vi har redan, under de senaste månaderna, gjort betydande åtaganden och insatser i del värmländska näringslivet. Den aktiviteten kommer alt fortsätta.

Jag har också noterat påståendet att vi från den nya regeringens sida inle skulle vara beredda alt salsa i Värmland före 1980 - så har man uttryckt sig. Det är elt helt obefogat påstående, som vittnar om att vederbörande debattörer inte har den blekaste aning om vad det är fråga om. Vi har tvärtom tagit en rad initiativ inom regionalpolitiken och är beredda, som jag sade, atl säkra sysselsättningen i del värmländska näringslivet. Della gäller också fabriken i Norra Ny.

Hen JONASSON (c):

Herr lalman! Jag är lacksam för alt industriministern gav sin syn på den här frågan. När del är ont om industrier och man söker andra möj-

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om åtgärder för fortsatt drift vid spänplattefabrik i Värmland

211

Nr 141               ligheter är det alldeles klart att man också vill veta hur regionalpolitiken

Torsdagen den        ''n komma in framöver.

26 mai 1977          "' finner också det positivt som industriministern sedan hade alt

---------------    anföra. Det är ändå på det sättet att man inle kan lägga någonting i

Om sammanslag- malpåse och bara vänta på en ny proposition. Regeringen har inle heller ningen av Volvo och arbetat efter sådant system. Därför är jag tacksam att den här synpunkten SAAB-SCANIA anfördes. Den svartmålning som en tidning i Värmland gjorde efler arbetsmarknadsdiskussionen här i kammaren har minsann inte lugnat människorna. Frän den synpunkten var del bra atl del här beskedet kom. Jag lackar industriministern för del. Jag vill också vädja lill industriministern att beakta de synpunkter, propåer och krav på det ena och det andra som kan komma från Värmland. Vi är i hög grad beroende av della och emotser ett bra stöd från regeringens sida.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för alt i elt sammanhang besvara herr Hermanssons (vpk) den 10 maj anmälda frågor, 1976/77:436, 437 och 438, till herr statsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat statsministern dels om regeringen anser att de anslällda berelts möjlighel alt reellt påverka frågan om sammanslagning av Volvo och SAAB-SCANIA, dels om regeringen anser att den tänkta sammanslagningen står i god överensstämmelse med vad som sades i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 om enskild maktkoncentration, dels om regeringen anser alt del finns skäl för att det avgörande infiytandet över etl företag av denna storlek bör ligga hos enskilda finansintressen. Frågorna har överlämnats till mig för atl jag skall besvara dem.

Vad som hittills har hänt i Volvo-SAAB-SCANIA-affären är att företagsledningarna och företrädare för vissa ägarinlressen har offentliggjort ell förslag om samgående mellan Volvo och SAAB-SCANIA. Styrelserna i de båda företagen skall nu la ställning i frågan. Enligt vad jag har erfarit kommer styrelserna inte att förelägga aktieägarna något förslag i ärendet förrän diskussioner med de anställdas representanter har genomförts.

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 framhölls alt privat och
statlig maktkoncentration skall motverkas, samt all regeringen under
mandatperioden avser atl lägga fram förslag om skärpt lagstiftning i syfte
alt motverka monopol och karteller samt sådana sammanslagningar som
minskar konkurrensen. Jag har vid flera tillfällen tidigare här i riksdagen
redovisat min syn på dessa frågor. Del föreslagna samgåendet skulle in
nebära att betydande resurser inom industrin förs samman under en ge-
212                   mensam ledning.

Samtidigt står del klart atl den svenska bilindustrin arbetar i en myckel hård internationell konkurrens. Detta ställer stora krav på bl. a. företagens produktulvecklingskapaciiel. Det är emellertid min bedömning all del i dag är för tidigt alt uttala sig om vilka speciella negativa och positiva effekter som kan komma att följa om det framlagda förslaget genomförs.

Herr Hermanssons fråga om inflytande över mycket stora förelag kan man lägga olika aspekter på. I regeringsdeklarationen framhölls all regeringen inte avser att placera statliga representanter i industriföretagens styrelser. Med denna förklaring har vi emellertid inte sagt nej lill en berättigad insyn från samhällets sida. I det nu aktuella sammanhanget är det min bedömning att frågan om lämplig form för informalion och insyn mellan del tänkta, sammanslagna bolaget och staten bör tas upp till överläggning med företagen. Därigenom bör det bli möjligt att finna en tillfredsställande lösning på denna fråga.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Genom fusionen mellan Volvo och SAAB-SCANIA bildas Sveriges i särklass största förelag med över 100 000 anslällda och en årsförsäljning pä mer än 25 miljarder kronor, med anläggningar på ett 20-tal orter inom Sverige och i 20-talet andra länder. Störste aktieägaren i della storföretag liksom i sä många andra blir finanshuset Wallenberg. Genom sammanslagningen ökar koncentrationen av kapital och makt ännu en gång kraftigt inom det svenska näringslivet.

Detta är del enda tillfälle, såvitt jag kan finna, då riksdagen tar upp denna utomordentligt viktiga fråga till behandling. Jag har ställt tre frågor till regeringen. Jag vill bestämt protestera mol att de besvaras först efler två och en halv vecka, mot all de besvaras vid en tidpunkt på dygnet då knappast några massmedia bevakar riksdagens förhandlingar och slutligen mot att svaren på de tre frågorna sammanslagits till ett, vilket ger mig endast tre minuter lill kommenlar. Anser industriministern verkligen all detta är ell tillfredsställande sätt all behandla denna betydelsefulla fråga på?

De anställda och deras organisationer informerades icke om sammanslagningen av de bägge förelagen förrän beslutet om denna i realiteten redan var fattat. De allra flesta fick beskedet genom massmedia. Anser verkligen industriministern att informationen har skötts på ett tillfredsställande sätt? De anställda lönarbetarna - och det är det avgörande - har med nuvarande lagstiftning ingen möjlighet atl reellt påverka frågan om en sammanslagning bör ske eller inte av två stora förelag som Volvo och SAAB-SCANIA. Anser industriministern verkligen att denna de anställdas maktlöshet är ett tillfredsställande tillstånd? För min del anser jag att de anställda borde ha vetorätt mot en fusion.

Sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA innebär en stark ökning av maktkoncentrationen. Den ökar monopoliseringsgraden i svenskt näringsliv och stärker ytterligare finanskapitalets makt. Den är ell hårt slag mol varje idé om decentralisering och jämnare fördelning

213

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

av makten. Om regeringen menar allvar med vad den sagt om nödvändigheten av alt motverka enskild maktkoncentration måsle den söka motverka fusionen mellan Volvo och SAAB-SCANIA. Om den inle gör det, visar den att dess deklarationer icke skall tas på allvar. Menar industriministern verkligen att denna stora fusion inle skulle öka maktkoncentrationen?

Enligl min mening finns del inga som helst skäl för att det avgörande inflytandet över ett företag av Volvo-SAAB-SCANlA:s storlek skall fä ligga hos enskilda finansintressen. Del bör överföras i hela samhällets ägo och garantier samtidigl skapas för all de anslällda får den avgörande makten över skötseln av företaget.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Först vill jag till herr Hermansson säga att det är beklagligt •alt svaret på frågorna får lämnas vid denna sena tidpunkt och att de också har dröjt är jag den första all beklaga. Men nu är del jii i samband med riksdagens slutspurt svårt all hitta tider för alt få besvara frågor, och dessutom nödgas riksdagen la denna sena limme i anspråk för frågestunder, och över della har jag inget infiytande.

Att jag har valt all svara pä de ire frågorna i etl sammanhang beror på att del pä detta stadium är insynsfrågan som är den väsentliga och del som är av intresse alt la upp till närmare debatt. De tre frågorna hade f ö. så nära samband alt jag bedömde del vara rimligt all ge ell enda svar.

Frågan om insyn kan tillgodoses på olika vägar. För de anslällda gäller all man främst har krav pä medverkan i sammanläggningsskedel, men man har också etl berättigat krav på insyn i verksamheten i etl längre perspektiv. Det senare kravet bör i allt väsentligt bli tillgodosett genom de avtal som följer av den nya arbelsrätlslagstiftningen och genom den speciella insyn i verksamheten som arbelslagarledamöterna i styrelsen har. Möjligheten att tillgodose de anställdas behov av och krav på medverkan inför själva sammanläggningen av förelagen är i dag tyvärr formellt rätt begränsad.

214

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag kan inte finna all industriministern har gett något svar, vare sig pä de frågor jag ställt tidigare eller på de frågor jag ställde i mitt förra anförande. Möjligen sammanhänger delta med all industriministern fått i uppdrag all svara på frågorna. Det gäller ju annars arbetsmarknadsfrågor för vilka det påstås skall finnas elt särskilt statsråd.

Herr Åsling har emellertid i pressen försvarat fusionen mellan Volvo och SAAB-SCANIA. Han har anfört två skäl lill varför denna fusion skulle vara nödvändig och fördelaktig. Bägge är ohållbara. Del första är all alternativen till en sammanslagning skulle vara elt utländskt inflytande. Finanshuset Wallenberg är emellertid inte känt för atl släppa in utländska intressen i sina affärer. Del vill i stället självt utöva in-

ternalionell makt. Den nya biltrusten blir också etl betydande multinationellt företag. Det kommer sannolikt atl fortsätta all flylla ul sysselsättning från Sverige till utlandet.

Det andra skälet skulle vara alt de många underleverantörerna får sin sysselsättning tryggad. Det stämmer inle heller. Mänga av dem riskerar tvärtom atl komma i kläm under den stora biljätten, som blir svensk ensamtillverkare. Sysselsättningen tryggas heller inte för de direkl anställda i fabrikerna. Erfarenheterna av hur huset Wallenberg bedriver kapitalistisk rationalisering är avskräckande.

Regeringen struntar i sina deklarationer och bejakar vad pressen betecknat som tidernas siörsta affär i Sverige. Regeringen gillar att maktkoncentrationen ökar. För mig är del ställningstagandet inte överraskande. En borgerlig regering bedriver borgerlig politik, dvs, en politik som gynnar monopol och storfinans. Men för dem av centerns och folkpartiets väljare som trott pä sina partiledningars deklarationer borde del komma som en chock.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Hermansson säger atl representanter för regeringen har försvarat de planer pä fusionering som här har publicerats. Det är ju fel. Vad representanter för regeringen har gjort är att konstatera vilka effekter den här fusionen, om den kommer lill stånd, får i samhället.

Jag har för min del sagt all om alternativet är all de svenska förelagen går samman med varsin utländska partner, så föredrar jag att man slår ihop sina påsar här i Sverige och bildar etl svenskt förelag. Då blir det en företagskonstellation som lyder under svensk lagstiftning och rimligen också kommer att ha kvar sina nära kontakter med det stora antalet underleveranlörsförelag som bilföretagen håller sig med. Del är 25 000 anslällda i de underleveranlörsförelag, utspridda över hela Sverige, som levererar komponenler för de svenska bilarna. Del är elt väsentligt inslag i del decentraliserade svenska näringslivet.

Sedan säger också herr Hermansson all regeringen bejakar maktkoncentration. Det är helt fel. Jag har i mitt svar antytt alt vi har för avsikt att uppta överiäggningar med den nya förelagsbildningen för att skapa former för insyn och informationsutbyte, som kan göra all man kompenserar de nackdelar som finns i bildandel av sä stora förelag som del här är fråga om.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Herr Åsling har för pressen uttalat sig på ett betydligt mera självsäkert och absolut säll än han nu vill göra gällande här i kammaren. Han har sagt att de anslällda, underleverantörer osv. skulle vinna större trygghet genom sammanslagningen av de bägge företagen.

Herr Åsling har inte dementerat den intervjun.

Min uppfattning är, i motsats till hans, att ell jätieföreiag av Vol-vo-SAAB-SCANIA:s storiek bör ägas av samhället. Det avgörande in-

215

Nr 141               flytandet över skötseln bör inle statliga byråkrater ulan de arbetande

Torsdagen den    ' (företaget ha. Om man inte vill ta det steget, är del ur en rad synpunkter

26 mai 1977        bättre att del finns två konkurrerande bilföretag i landel.

_____________        Vad som förvånar är att herr Åsling. som skall bygga sin verksamhel

Om sammanslag- pä centerns ideologi, inte vill begripa della och inle vill anamma den
ningen av Volvo och ståndpunkten. Det är ett faktum alt han också här i kammaren har för-
SAAB-SCAN/A     svaral sammanslagningen. Han har icke på någol sätt kritiserat denna

stora sammanslagning, som är den största affären i svensk industri någonsin. Del kan ju inte tolkas på annat sätt än atl regeringen gillar sammanslagningen.

Är del kanske umgänget med de stora i kapitalels värid som redan smittat herr Åsling och som gjort atl han fränfaller sin decentraliseringsideologi? Den går icke all förena med etl positivt ställningstagande lill fusionen VoIvo-SAAB-SCANiA.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Hermansson bör notera att jag här har sagt atl jag är beredd alt medverka till att vi tar upp överiäggningar med den till-ämnade företagsfusionens representanter för att skapa insyns- och kontrollmöjligheter, som innebär alt man kompenserar de nackdelar som del otvivelaktigt innebär att det skapas företag av denna storlek i svensk ekonomi. Jag har sagt detta tidigare och ber herr Hermansson notera det.

Sedan är det etl intressant påpekande som herr Hermansson gör. Det var tydligen inte förelagets storlek som herr Hermansson vänder sig emot, eftersom han skulle acceptera denna företagskonstellation under förutsättning att den var ägd av staten. Det finns där en dualism i herr Hermanssons argumentering. Är det förelagels storlek som herr Hermansson vänder sig mot eller är del enbart ägarformen? Den omständigheten au företaget skulle vara ägt av samhället innebär ju inte att man i och för sig kommer lill rätta med de komplikationer som etl storföretag av denna karaktär medför i ett litet lands ekonomi.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Herr Åsling torde inle vara så naiv atl han tror all den insyn som han talar om från samhällets sida i det nya storföretaget på något säll skulle kunna uppväga de nackdelar i form av ökad maktkoncentration som denna fusion faktiskt skapar. Insynen kan ju inte hindra sammanslagning och hindrar inte heller atl kapitalmakten utövas av den finansgrupp som behärskar storföretaget.

Sedan måste jag replikera på hans fråga till mig att del verkligen är
herr Åsling som visar en dualism i synen pä förelagen. Jag menar alt
del avgörande här inte i och för sig är företagsstorleken som sådan utan
om del är samhällsorganen, hela folkets representanter, eller finansin
tressena som skall bestämma över företaget. Herr Åsling kritiserar inte
216                    att enskilda finansintressen lägger under sig detta stora förelag. Vad skulle

herr Åsling säga om etl förslag från mitt parti om atl samhället borde överta företagen och genomföra en sådan här sammanslagning? Jag fruktar atl herr Åsling skulle vända sig mot delta förslag. Men han kritiserar alltså inte den privata maktkoncentrationen på denna punkt, vilkel jag tycker är rätt avslöjande.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Hermansson bör notera alt vi ändå har möjlighet här i huset atl via lagstiftningsåtgärder eller på annat sätt formalisera grunderna för stora företags liksom andra förelags relationer med samhället. Del innebär de facto alt relationerna med privatägda förelag kan göras lika öppna. Samhället har samma möjligheter till insyn och kontroll i privatägda förelag som i statligt ägda företag, om man vill skaffa sig de instrumenten.

Jag tycker att herr Hermansson har en alldeles för defailistisk inställning till riksdagens möjligheter all dra upp riktlinjer för företagsamheten, vilket man måste ta med i denna bild. Jag är beredd atl medverka till att skapa sådana former för insyn och kontroll all man kompenserar de nackdelar som kan komma atl finnas med etl så slorl förelag.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Nej, jag är inle alls defailistisk. Mitt parti har tvärtom framlagt en rad myckel optimistiskt skrivna förslag och krävt ett ökat samhällsinflytande över det svenska näringslivet. Vi menar all jusl de anställdas inflytande är del avgörande.

Herr Åsling tror att man genom lagstiftning kan utöva kontroll över stora privatägda förelag. All erfarenhet av sådan kartellagstiftning och antimonopolistisk lagstiftning från andra länder, exempelvis från Förenta staterna, där man har en myckel mera långtgående antimonopolistisk lagstiftning än vad Sverige har, visar att del icke är effektivt.

Jag tror, herr Åsling, att vi måste komma fram till den uppfattningen, som är den rikliga, att ägarmakten är avgörande för möjligheterna att kontrollera ell företag. Så länge del privata kapitalel har ägarmakten har det privata kapitalet del avgörande inflytandet. Samhället måste skaffa sig ägarmakten, och de anställda måsle därvid ha, som jag nämnde i ett tidigare anförande, exempelvis vetorätt mot fusioner och sammanslagningar av två storförelag. Del förslaget har vi ställt. Det har avvisats av alla de övriga partierna, även herr Åslings.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Lål mig lill sist påminna herr Hermansson om att det sitter en konkurrensulredning och arbetar med de problem som vi här har diskuterat. Den kommer, får vi hoppas, inom relativt nära framtid att föreslå former för en formell prövning av företagssamgåenden av den här karaktären. Därtill kommer då självfallet, det förutsätter jag, konsekvenserna av fusioner av denna karaktär ur de anställdas synpunkt alt ägnas en central uppmärksamhet.

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

217

Nr 141

Torsdagen den 26 maj 1977

Om sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Del är mycket bra atl man ägnar problemen om kampen mot monopol och karteller en ökad uppmärksamhet i värt land. Det är helt nödvändigl. Det gäller inle bara karteller och monopol som har sin ulgångspunkl i svenska finansintressen, ulan det måste i utomordentligt hög grad också gälla multinationella företag.

Del är inle så länge sedan vi fick förslag från en mycket stor utredning om koncentrationen i svenskt näringsliv. Den har inte lett till någonting över huvud taget, och medan alla dessa utredningar arbetar fortsätter koncentrationen och monopoliseringen inom svenskt näringsliv i en utomordentligt snabb takl. Risken är ju att alla utredningars förslag är överspelade när de blir färdiga. 'De kommer atl vara ineffektiva.

Det krävs alltså i dag inte bara utredningar, utan det krävs ingripande. Framför alll krävs det beslutsam kamp mot monopolen och koncentrationstendenserna. Det lovade regeringen faktiskt i regeringsdeklarationen i höstas, men ställningstagandet till sammanslagningen av Volvo och SAAB-SCANIA visar, tycker jag, atl regeringen inte menar allvar med denna deklaration, och del är att beklaga.

218

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 6 Herr talmannen meddelade all pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle finansutskottets beiänkanden nr 29 och 31, socialutskottets beiänkanden nr 32, 30, 36 och 37, jusiitieutskoitels betänkande nr 37 samt socialutskottets beiänkanden nr 38 och 39 i nu angiven ordning uppföras närmast efter försvarsutskouets betänkande nr 15.

Vidare meddelade herr talmannen att näringsutskottets betänkande nr 39 skulle sättas närmast efter civilutskoltets betänkande nr 40 och alt näringsutskottets belänkande nr 45 skulle uppföras närmast efler civilutskoltets betänkande nr 39,

§ 7 Kammaren åtskildes kl, 23,48.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen