Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:140

Torsdagen den 26 maj

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes lill en början av herr tredje vice lalmannen.

§ 1 Juslerades protokollen för den 17 innevarande månad.

§ 2 Om planerna på ett statligt raffinaderi i Lysekil

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Svanbergs (s) den 12 maj anmälda fråga, 1976/77:451, och anförde:

Herr lalman! Herr Svartberg har frågat mig om eventuella förändringar i den norska oljepolitiken kommer att påverka planerna på ett statligt raffinaderi i Lysekil.

Regeringen har nyligen i propositionen 1976/77:125 anmält atl Stats-raffprojeklel inte kommer att genomföras nu. Skälet härtill är främst det stora överskottet pä raffinaderikapacilet i Västeuropa som väntas komma att medföra lönsamhetsproblem inom detta led i oljehanteringen under ell antal år framåt.

Slatsraffprojekiet skall emellertid enligt propositionen hållas aktuellt, sä atl arbetet med del kan återupptas, om en prövning av tillgängliga alternativ skulle ge ett negativt resultat. De alternativ regeringen syftar på är utbyggnad av befintliga raffinaderier i såväl Norge som Sverige.

Min bedömning är att valet mellan Slatsraffoch de angivna alternativen knappast skulle komma att påverkas av eventuella ändringar i den norska oljepolitiken.

Hen SVARTBERG (s):

Herr lalman! Jag ber alt få tacka energiministern för svarel.

Anledningen lill min fråga är den utomordentligt svära arbetssituationen i Bohuslän. Vi vill naturligtvis inte bygga ett statligt raffinaderi av sysselsällningsskäl, men sysselsättningsläget är sådanl all vi griper efter varje halmstrå.

Industriministern har lidigare framhållit atl förhandlingarna med Norge om leveranser av oljeprodukter kunde göra Stalsraff överflödigt. Nu har ju den svensk-norska kommittén som arbetat med frågorna - vilkel också framhålls i tilläggsbudgeten III, dvs. propositionen 125 - avlämnat en rapport, där man pekar på atl del finns möjligheter att bygga ut befintliga raffinaderier i såväl Norge som Sverige. Kommittén konstaterar också att utbyggnader "där redan gjorda investeringar kan utnyttjas ger lägre investeringskostnader än etablering av motsvarande ny kapacitet". Del är detta som energiministern lar fasta på i sitt svar.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om planerna på ett statligt raffinaderi i Lysekil

Nr 140 Men del finns etl annat uttalande i den här rapporten som lite grand

Torsdagen den ' ' ''""n riktning. Det heter:

26 mai 1977 "Beträffande de principiella riktlinjerna för norsk energipolitik väntas

--------------- inga väsentliga ändringar. Emellertid har beräkningarna av oljeproduk-

Om planerna på ett tionen på norsk kontinenialsockel justerats ned, samtidigt som det har
statligt rajjinaderi i skett en väsentlig kostnadshöjning och delvis också förseningar i ut-
Lysekil byggnadsplanerna. Prognoserna över oljeproduktionen frän norsk kon-

tinenialsockel kommer t. v. alt vara något osäkra. Kommittén vill därför peka på att del alltjämt finns vissa osäkra faktorer beträffande de frågor som kommittén har tagit upp och alt en närmare karlläggning bör ske." Della skrevs alltså före den s. k. Bravo-olyckan. 1 varje fall jusl nu kan man få den uppfattningen av norsk debatt alt försiktigheten när del gäller den norska oljeulvinningen växer. Del var detta halmstrå som vi ville gripa tag i och frågade oss, om det kunde påverka Stalsraff Vi är naturligtvis glada över del som sägs i propositionen 125, nämligen all Slatsraffprojekiet skall hållas aktuellt. Men vi hade givelvis gärna sett att del hade kommit till stånd.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag har inte så många ytterligare kommentarer all ge i del här ärendel, ulan jag vill bara ge uttryck för den principiella uppfattningen all del självfallet är Norges sak att avgöra i vilken takt man vill exploatera sina råoljelillgångar. De ekonomiska kalkylerna talar i nuläget klart och entydigt mot Stalsraff - det är etl annat faktum som inte heller går all bestrida.

Man bör kanske vidare erinra sig att Slatsraffprojeklet inle var hårt knutet lill olja enbart från Nordsjön. Till stor del skulle det ha kunnat köras med råolja från Mellersta Östern. I del sammanhanget har man talat om tvä tredjedelar av produktionen. Men vi är ju av andra skäl mindre intresserade av atl försämra vår försöriningstrygghet, och därför är det naturiiglvis fördelaktigt om vi kan få råolja från närmare håll.

I avvaktan på de förhandlingar som nu inleds på grundval av den rapport som herr Svarlberg berörde och det protokoll som undertecknades i Oslo i mars går det alltså inle all i dag med bestämdhet uttala sig om vilka möjligheter lill samverkan som finns mellan Norge och Sverige. Jag har emellertid den uppfattningen all vi bör eftersträva en omfattande sådan samverkan som är till gagn för båda länderna.

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag är medveten om atl Slatsraffprojekiet inte bygger
pä raffinering av enbart norsk olja - produkterna skulle i så fall för
modligen bli alltför dyra - utan all huvudparten av oljan skulle komma
från Mellersta Östern. Jag delar också energiministerns uppfattning om
fördelen med etl avtal med Norge så atl vi kan sprida våra inköpskällor
för oljeprodukter. Men etl av de problem som man kan komma all ställas
4 inför är all det kan bli svårt atl fä tillräckliga mängder lågsvavlig olja.

Stalsraff är ju projekterat för lågsvavlig olja, och vi måsle också beakta de hänsyn som har tagits från miljösynpunkt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om situationen för ungdomar som ej antas till gymnasieskoleutbildning

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara fru Göthbergs (c) den 13 maj anmälda fråga, 1976/77:458, och anförde:

Herr talman! Fru Göthberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen planerar vidla för att ge ungdomar som inte kommer in på sill förstahandsval till gymnasieskolan möjlighet lill utbildning eller arbete till hösten.

Uppgiften om de 11 000 ungdomarna som riskerar att inte komma in på de linjer till vilka de sökt i första hand torde ha framkommit efler en jämförelse av skolöverstyrelsens preliminära organisationsbeslul och aktuella uppgifter över förslahandssökande till gymnasieskolans direkt grundskoleanknutna del. Dessa uppgifter visar all antalet som sökt till någon av linjerna eller till linjerna hörande specialkurser ökat med 6 500 jämfört med föregående år lill totalt ca 107 000 sökande. Det starkt ökade elevintresse för denna del av gymnasieskolan som framkommit i år kan bero bl. a. på atl antalet elever som genomgår årskurs 9 i grundskolan innevarande läsår är drygt 2 000 större än föregående år. Årets sökandesiffror lyder emellertid även på alt ungdomarnas intresse att påbörja studier i gymnasieskolan direkt efler grundskolan har ökat jämfört med lidigare. Detta ser jag som en mycket positiv ulveckling.

SÖ:s preliminära organisationsbeslul för läsåret 1977/78 innebär alt SÖ fördelat ca 96 000 iniagningsplalser av den ram på totalt ca 103 000 platser som upptagits i årets budgelproposilion. Arbetet med alt lägga ut utbildningsplatser fortsätter inom SÖ. Jag räknar därför med att betydligt fler platser skall finnas tillgängliga för de studerande inför höstterminen 1977 än vad SÖ:s preliminära organisationsbeslul grundar sig på.

Några andra faktorer bör även nämnas i sammanhanget. En lidigare gjord undersökning inom SÖ visar atl ca 10 % av dem som gått ul grundskolan sökte lill och antogs i gymnasieskolan men påbörjade sedan inle utbildningen. Skälen härtill var olika. Samma undersökning visar även atl ca 5 % av dem som gick ul grundskolan sökte till gymnasieskolan men inle blev antagna.

Mot bakgrund av vad jag redovisat bör man därför vara försiktig med all nu dra alltför långtgående slutsatser av föreliggande uppgifter rörande förhållandel mellan antalet förslahandssökande och antalet utlagda utbildningsplatser till den direkt grundskoleanknutna delen av gymnasieskolan.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om situationen för ungdomar som ej antas till gymnasieskoleutbildning

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om situationen JÖr ungdomar som ej antas till gymnasieskoleutbildning

Jag vill betona alt regeringen och ansvariga myndigheter med stor uppmärksamhet följer det av fru Göthberg aktualiserade problemet och är beredda all göra de insatser som kan visa sig erforderliga för att bereda de ungdomar som inte kommit in i gymnasieskolan fortsatt utbildning eller arbete. Jag vill här nämna åtgärder som uppsökande studie- och yrkesorientering, korta yrkesinriktade kurser samt olika åtgärder inom arbetsmarknadsdepartementets område. Jag vill slulligen erinra om atl regeringen har fått bemyndigande av riksdagen alt utöka antalet utbildningsplatser inom gymnasieskolan, om t. ex. arbelsmarknadsskäl talar härför.

Fru GÖTHBERG (c):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Mogård för svaret på min fråga. Jag delar hell den syn som statsrådet har, nämligen atl del är en mycket positiv utveckling alt allt fler ungdomar har intresse för utbildning efter grundskolans slut. För tio år sedan sökte 90 % av eleverna utbildning efler grundskolan, och i dag är siffran uppe i närmare 95 96. Del innebär all allt fler blir medvetna om viklen av all skaffa sig en yrkesutbildning.

Tyvärr är situationen i dag sådan all många ungdomar i höst inle kan få den önskade yrkesutbildningen, och del är anledningen lill min fråga. Enligl de preliminära siffror som nämns i svarel kommer ca 11 000 ungdomar inte all fä sitt förstahandsval tillgodosett.

Hårdast drabbas naturiiglvis de elever som söker till yrkesinriktade linjer. I mill eget län, Västmanlands, gärdet enligt uppgift i genomsnitt 110 sökande pä 100 platser. Naturligtvis varierar intresset för de olika linjerna. T. ex. på vårdlinjen har vi 184 sökande lill 100 platser och på el-tekniska linjen 198. Ännu mer bekymmersamt är det för dem som har sökt lill specialkurs för blivande frisörer, där 275 sökande slåss om 100 platser, eller jordbrukslinjen där motsvarande siffra är 223. Däremot kan man konstatera alt intresset för de tvååriga teoretiska linjerna är ganska svagt.

Detta kan ju i och för sig innebära all eleverna kan få sill andra-eller tredjehandsval tillgodosett. Men detta är, som jag ser del, ingen lösning på problemet. Målsäliningen måsle vara atl ungdomarna ges möjlighel att välja utbildningsväg efter intresse, håg och fallenhet. Della har också betonats i de skolpolitiska beslul som fattats de senaste åren.

Erfarenheten visar ju all de avhopp som förekommer inom gymnasieskolan ofta beror på au man kommit in på "fel" linje och upplever det föga meningsfullt med en utbildning som inte sammanfaller med intresse och fallenhet. Den här gruppen ingår ju i de 10 96 av antagna elever som inte påbörjar gymnasieutbildning, som statsrådet nämner i sitt svar. Det innebär alltså all del kan finnas platser för andra elever. Men faktum kvarstår att de tio procenten ändå måste ha hjälp med utbildning eller arbete.

Till bilden hör också de senasle årens stora ungdomsarbetslöshet. De negativa konsekvenser del medför för en ung människa att fä varken

utbildning eller arbete behöver jag väl inle närmare gå in på.

Målsättningen måsle vara att del skall finnas en självklar rätt för varie ung människa lill utbildning eller arbete efter skolans slut.

Med anledning av detta och mol bakgrund av det som jag anser positiva svarel skulle jag vilja fråga: Får jag tolka statsrådels svar så all regeringen har beredskap för atl infria den här målsättningen?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Redan vid ell flertal tillfällen har jag besvarat olika frågor som gett mig anledning atl uttala vilken vikt jag fäster vid all alla ungdomar får tillfälle lill utbildning eller arbete.

Sammanfattningsvis innehåller mitt svar följande. För det första är det i dag för tidigt att bedöma situationen, och för del andra har vi batterier av åtgärder all sätta in om det skulle uppkomma problem.

Jag skall naturligtvis inte förneka att del finns vissa svårigheter atl anpassa utbildningsutbudet lill ungdomars önskemål. Fru Göthberg nämnde vissa linjer, där sökandefrekvensen ligger högre än antalet tillgängliga platser. Del finns en hel del andra linjer där del förhåller sig tvärtom. Det är alltså en mycket växlande sökandefrekvens. Och det är svårt att snabbi anpassa plalslillgången i gymnasieskolan lill de förändringar i elevernas efterfrågan på utbildning som också kommer myckel snabbi. Och elevernas önskemål om utbildning rimmar inle alllid med de bedömningar som kan göras av arbetsmarknadens behov.

Vi observerar alltså problemet. Och vi är - del kan jag försäkra fru Göthberg - myckel engagerade i det. Jag tror all vi kan säga att vi har situationen under kontroll - i varje fall såvitt vi just nu kan bedöma - och annars sätter vi in de här åtgärderna.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om situationen för ungdomar som ej antas till gymnasieskoleutbildning

Fru GÖTHBERG (c):

Herr lalman! Jag vel atl kommunerna verkligen känner sill stora ansvar i del här sammanhanget. Och de är redan nu i färd med att försöka lösa många av de här problemen. Då skulle jag vilja fråga: Är statsrådet beredd atl ge kommunerna både frihet och stöd när del gäller atl med de lokala förutsättningar som finns lösa de här problemen pä vad jag skulle vilja kalla okonventionella vägar?

Man skulle kanske kunna tänka sig skiflesläsning, en ökad inbyggd utbildning lokall och någon form av lärlingssystem - bara för all ta några exempel på vad man kan göra för all lösa del här problemet.

Har kommunerna statsrådets stöd för all söka sig fram på de vägar som jag här har nämnt som exempel?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr lalman! Jag tycker kanske all fru Gölhberg utvidgar frågan litet utöver hur den ursprungligen var länkl. Och jag vill inte gå in på några detaljlösningar nu.

Men fru Göthberg känner ju till de åtgärder vi satte in i februari för

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om översyn av villkoren för tomträttsinstitutet

att råda bot på ungdomsarbetslösheten, där vi åstadkom en hel rad korta, yrkesinriktade kurser med en betydande frihet för kommunerna atl inom ramiimplaner fylla kurserna med innehåll och anpassa dem till det lokala näringslivet.

Jag tror att fru Gölhberg får la det som ett svar på vilken inställning jag har.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om översyn av villkoren för tomträttsinstitutet

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för att besvara herr GUlsiröms (s) den 13 maj anmälda fråga, 1976/77:457, och anförde:

Herr talman! Herr Giilström har frågat mig vad orsakerna är till all den för många kommuner och enskilda lomträttshavare så viktiga utredningen om översyn av villkoren för lomlrättsinslitutet inte kommer i gäng.

Regeringen kommer inom den närmaste tiden att tillsätta en kommitté för översyn av bestämmelserna om lomirällsavgäld m. m. Anledningen lill atl kommittén inte redan har tillsatts är alt frågan om utredningsuppdragels omfattning har övervägts inom regeringskansliet.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag ber alt få lacka för svaret.

Det är beklämmande all en regering skall anse sig oförhindrad alt så nonchalera i vederlagen ordning av en enhällig riksdag fattade beslut. Del kan inle vara nödvändigt alt pä della säll förhala tillkomsten av direktiv till en utredning som i del här fallel om tomträtten. Del är desto mera anmärkningsvärt som departementet under utskottsbehandlingen låtit meddela all man efter promemorieskrivande i departementet kommit fram lill atl lomträttsfrågan kräver en parlamentarisk utredning. Med den motiveringen läl sig emellertid den socialdemokratiska minoriteten i lagutskottet nöja, även om del är elt oskick att en borgerlig regering som reaktion pä en socialdemokratisk motion ger upplysningen all motionens syfte redan är pä väg all förverkligas genom planerad utredning och därmed ger den borgerliga majoriteten i utskottet argumenl för atl avslå en motion. Det börf ö. tilläggas all en mängd remissinstanser anslutit sig lill motionen. Lagutskottet blev på dessa grunder enigt om atl avstyrka motionen men skrev avslutningsvis på tillskyndan av den socialdemokraliska minoriteten: "Utskottet förutsätter all de av utskottet i det föregående framförda synpunkterna kommer att beaktas vid utformningen av utredningsdirektiven samt all stor vikt läggs vid atl arbetet sker skyndsamt."

I den synnerligen informativa tidskriften Frän Riksdag och Departement nr 1976:41 har rubriken lill detta beslut blivit "Snabbutredning

om tomträtter". Del är en rubrik som departementet inle tycks ha sett. Nu är del hög lid all direktiven kommer. Ute i kommunerna hopas ärenden om avgäldens storlek.

Eftersom Gävle kommuns svårigheter med dessa avgälder var orsak lill molionen kan del kanske vara iniressani för statsrådet, som jusl i dag skall åka upp lill Gävle på regeringens och ECE:s seminarium om byggnadsforskning, all vela följande.

När riksdagen i december log beslutet om utredning av lomlrällsfrå-gorna fanns 80 oavgjorda ärenden i fastighetsdomstolen i Gävle gällande avgäldens storiek. Nu i maj har högen av oavgjorda mål växt lill 137 och före nästa onsdag, 1 juni, lämnas ytterligare 48 ärenden och veckan därefter älta till. Innan årets slut kommer antalet ärenden att vara 180. Man räknar med att hälften av alla nya prövningar om avgäld skrivs pä av lomlrällshavaren medan den andra halvan går lill stämning och behandling i domstol. Samma förhållande gäller i en rad andra kommuner. Då kanske det är förståeligt om det uppstår irritation över en regering som inle kan klämma fram direktiven trots all riksdagen begärt en skyndsam utredning.

Regeringens nonchalans mot den folkvalda riksdagen är påfrestande och borde inte ta sig del här uttrycket, när ansvarigt statsråd själv i höstas förklarat en utredning nödvändig. Vad menar statsrådet med "inom närmaste liden"?

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om översyn av villkoren för tomträttsinstitutet

Fru bosladsminislern OLSSON:

Herr lalman! Del råder inga delade meningar mellan mig och herr Giilström om angelägenheten av all vi får i gång en utredning. Del är myckel angelägel alt både kommuner och lomirällsinnehavare får enkla och lällillämpade bestämmelser. Därför kommer en kommitté att tillsättas inom de allra närmaste veckorna.

Av milt svar kanske del framgår att vi inle bara diskuterat frågan om en översyn av avgälderna; vi kan tänka oss en översyn också av institutet i övrigt. Syftet med införandet av tomträllsinslilutet 1907 var bostadssocialt. Det skulle för den enskilde finnas möjligheter att disponera mark lill låg kostnad ulan tvång alt förvärva den. Sedan har det ju genomförts reformer på detta område, och då har markvärdestegringen betonats starkare.

Del är uppenbart all här finns två huvudsyften som står i visst motsatsförhållande till varandra. Därför har det ansetts nödvändigt all vi får så vida direktiv för denna utredning att den kan diskulera hela systemet och inle bara avgälderna. Men jag är verkligen angelägen om att utredningen kommer atl arbeta snabbt.

Hen GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tackar för del senasle beskedel - att fru statsrådet verkligen är intresserad av all denna utredning kommer att arbeta snabbi - och också för preciseringen av "inom den närmaste liden" lill "inom

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om genomjörande av åtgärdsprogram Jör Vindelälvsområdet

de allra närmaste veckorna".

När del gäller utredningsuppdragets omfattning anser jag all del är alldeles tillräckligt om man hänvisar till del myckel omfattande betänkande som lagutskottet skrev med anledning av det här ärendel och där man också har alla remissyttranden från mycket betydelsefulla myndigheter atl rätta sig efter. Dä tycker jag inle att man behöver ifrågasätta hur stor omfattning uppdraget skall ha. För det kan väl möjligen inle vara så, all man i den borgerliga regeringen börjar tvivla pä alt man skall ha del här institutet kvar?

Kan direktiven möjligen gälla också frågan om man skall fortsäita med all ha ell tomträtlsinslilut? Vill man frän borgerligt häll hell avveckla det? Den sista frågan är inte minst intressant.

Fru bosladsminislern OLSSON:

Herr lalman! Som svar pä herr Gillslröms direkta fråga vill jag bara hänvisa till regeringsförklaringen, där del slår all vi skall arbeta för all mark skall upplåtas både med äganderätt och med tomträtt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om genomförande av åtgärdsprogram för Vindelälvsområdet

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för all i etl sammanhang besvara dels herr Nilssons i Tvärålund (c) den 16 mars anmälda fråga, 1976/77:326, lill herr industriministern, dels herr Anderssons i Lycksele (s) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:425, till herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund har frågat industriministern vilket lidsperspektiv den kommande inlerdepariemenlala arbetsgruppen för Vindelådalen kommer atl få och vilka direktiv och bemyndiganden den kommer att erhålla. Herr Andersson i Lycksele har frågat arbetsmarknadsministern när den aviserade arbetsgruppen för Vindelälvsområdet kommer alt tillsättas samt om arbetsmarknadsministern är beredd all redovisa några konkrela åtgärder som inom den närmaste liden kan komma till utförande för alt förverkliga Vindelälvsprogrammet.

Frågorna har överlämnats till mig för besvarande. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

Arbetsmarknadsministerns besked om att en särskild inierdeparlemen-lal arbetsgrupp skulle tillsättas för all samordna de insatser för atl skapa sysselsättning i Vindelälvsområdet som kräver beslut av statsmakterna lämnades vid elt sammanträffande med representanter för kommunerna i området den 21 mars i år. Gruppen har nu tillsalts och påbörjat sill arbete. Avsikien är alt arbetsgruppen skall la fram förslag lill åtgärder för all främja sysselsättningen i del berörda området.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga. Svarel har dröjt, och den arbetsgrupp som tillsattes den 2J mars har ju fört en ganska tystlåten tillvaro. Jag hoppas att del gamla ordspråket gäller, att tomma tunnor bullrar mest och att denna grupp skall komma fram till förslag som ger resultat.

Den socialdemokratiska regeringen beslöl ju 1970 alt Vindelälven inle skulle byggas ut. Projekteringen för utbyggnad var då färdig. Utbyggnaden skulle ha gett flera hundra arbetstillfällen, och den skulle ha betytt atl vägnätet hade upprustats under - och t. o. m. före - byggnadstiden. Vi vet att byggnadsbeståndet upprustas i sådana sammanhang. Den industriella utvecklingen och turistnäringen får också en puff framåt. Vi har exempel på det från Vindelälven.

Den nya regeringen måste nu tillrättalägga den gamla regeringens försummelser även på del här området. Det har regeringspartierna lovat i valrörelsen. Folkel i bygden - oavsett om man är socialdemokrat eller inle - väntar resultat av den nya regeringen.

Del är bra atl en arbetsgrupp nu har tillsalls. Budgetpropositionen gav inga klara rikllinjer för hur arbetet i regeringen skulle läggas upp i den här frågan, eftersom mänga departement är inblandade. Kommunerna hade heller inle några klara rikllinjer för hur de skulle handlägga frågan. Del medelsbelopp som antyddes i budgetpropositionen är tillräckligt för atl genomföra kompensationsåtgärder i nödvändig omfattning. Vindel-älvspakelel innebär atl framför allt vägbyggnadsarbeten kommer att tidigareläggas, men del behövs också andra insatser och betydligt större belopp för att genomföra förslaget.

Min fråga gällde tidsperspektivet för gruppens arbete och vilka direktiv och bemyndiganden gruppen skulle få för alt genomföra sina intentioner. Jag skulle önska atl statsrådet ytteriigare ville kommentera detta, eftersom det inte ges klart besked på den punkten i svarel. Vidare har opposilionspolitiker i det berörda området beskyllt regeringen för alt den inte ställt tillräckliga medel till förfogande. Jag tror atl del vore välgörande om statsrådet också ytterligare ville utveckla den frågan.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om genomförande av åtgärdsprogram Jör Vindelälvsområdet

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Först etl tack för svaret!

Frågan om åtgärder i Vindelälvsområdet har sedan en lid bollals mellan olika departement. När jag senast här i kammaren diskuterade regeringens uteblivna satsningar i Vindelälvsområdet svarade industriministern Åsling. Sedan åkte arbetsmarknadsministern Ahlmark upp till Västerbotten och utlovade att en särskild arbetsgrupp för samordning av åtgärder i det här området skulle tillsättas. Del hände i mitten av mars. Efler ett par månader fann jag anledning au fråga arbetsmarknadsministern hur del var med den här arbetsgruppen, om den hade tillsatts och vad den skulle komma all göra. Då bollades frågan över lill jordbruksministern. Jag frågar mig: Hur skall regeringen egentligen ha del? Vem är del som

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om genomförande av åtgärdsprogram för Vindelälvsområdet

bär ansvarel för all utlovade insatser i Vindelälvsområdet blir av?

1 december i fjol uttalade en enig riksdag atl statliga åtgärder i Vindelälvsområdet var erforderliga. Arbetsmarknadsutskottets ordförande herr Wirtén lovade i en stort uppslagen intervju för Väslerboltenspressen alt staten skulle pumpa in 143 miljoner under en femårsperiod. Stora ting skulle alltså börja hända i Vindelälvsområdet, som hade gått miste om en vallenkrafisutbyggnad. Men de stolta löftena förvandlades i bitter besvikelse redan en månad senare. 1 budgetpropositionen fanns inga pengar för Vindelälvsområdet, och del bekräftades av industriministern Åsling i en debatt den 1 februari. Han hänvisade endast lill gängse stödformer som tillämpats för alt tillgodose önskemål i andra bygder. Det blev naturligtvis en stor besvikelse i Västerbotten över del beskedet. Då for arbetsmarknadsministern Ahlmark upptill Umeå och utlovade en särskild arbetsgrupp.

Jag vill klart säga alt någon sådan grupp enligt min mening inte behövs. Vi har sett tillräckligt mänga arbetsgrupper i del här området. "Nu gäller det att handla", sade arbelsmarknadsulskollels ordförande i debatten den 16 december 1976, och jag instämmer till fullo.

Ett program finns för vad man vill göra i det här området. Det är alltså fel, som herr Nilsson i Tvärålund säger, att kommunerna inle har några klara rikllinjer. De har mycket klara önskemål. Länsstyrelsens arbetsgrupp tillsammans med kommunerna har utarbetat elt program och överlämnat det lill regeringen. Förslag finns alltså. När del i svarel här sägs att den grupp som nu trots allt har tillsatts skall la fram förslag till åtgärder är del en övning som inle är erforderlig. Del är pengar som fallas. Och pengar ankommer det på regeringen att ta fram.

Min konkrela fråga lyder: Kommer regeringen att anvisa några särskilda medel för Vindelälvsområdet och i sä fall hur stora belopp?

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr lalman! Jag vill säga lill herr Nilsson i Tvärålund alt jag naturligtvis beklagar all svaret har dröjt, men jag hoppas liksom han all resultatet från den tillsalla arbetsgruppen skall bli bra. Avsikien är alt arbetsgruppen skall arbeta bl. a. med ulgångspunkl i den av länsstyrelserna och kommunerna utarbetade förteckningen över åtgärder, del s. k. Vindelälvsprogrammet. Arbetsgruppens förslag kommer därefter all prövas i berörda departement utan onödig tidsuldräkt.

Av detta följer också all del statliga ekonomiska stöd som krävs för genomförande av projekl som prioriteras av denna arbetsgrupp kommer alt prövas av regeringen i vanlig ordning. De medel som industriministern i årets budgetproposition anvisat för särskilda stödåtgärder i glesbygd - vilka delvis är avsedda för åtgärder inom Vindelälvsområdet - behöver inle nödvändigtvis beröras av de förslag arbetsgruppen kan komma all lägga fram.

Det är min förhoppning att arbetsgruppen skall arbeta snabbi och så snart som möjligt redovisa sina förslag.

Till herr Andersson i Lycksele kan jag inle säga annat när han nu Nr 140
kräver handlande än: Regeringen har handlat genom all tillsätta arbets- Torsdagen den
gruppen i fråga som värderar de olika förslag som kommer fram. 26 maj 1977

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr lalman! Jag anser att det är väldigt värdefullt alt del nu har tillsatts en arbetsgrupp, sä att man kan samordna dessa frågor i regeringen.

Vi har erfarenhet av hur den socialdemokratiska regeringen uppträdde. Den har ingenling gjort. Den har svikit folket i Vindelådalen trots etl klart och otvetydigt riksdagsuttalande när frågan var uppe i riksdagen: Om älven inle byggdes ul skulle kompensation ges till området. Det var nödvändigt med ell regeringsskifte för atl arbetet skulle sällas i gång. Del finns en stor besvikelse i området för atl den socialdemokraliska regeringen ingenting har gjort och över all t. o. m. socialdemokraliska riksdagsmän från området har röstat emot åtgärder.

Nu hoppas folkel i del här området all någonting skall ske. Jag tolkar jordbruksministerns svar pä det sättet att någonting nu kommer att hända. Jag vet all del finns konkrela objekt, som kommer all föreläggas regeringen- inom de närmaste dagarna-och då hoppas jag alt regeringen tar sill ansvar.

Jordbruksministern sade alt när förslagen lill projekt läggs fram skall man "i vanlig ordning" pröva dem. "I vanlig ordning" tycker jag var elt mindre lämpligt ullryck i detta sammanhang - därför all sädana här frågor aldrig lidigare har prövats. Man måsle alltså "i speciell ordning" pröva dessa frågor.

Om genomförande av åtgärdsprogram Jör Vindelälvsområdet

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Jag konstaterar än en gång alt jag inte har fått svar pä min andra fråga om de konkrela åtgärderna. Jag fick inle heller svar pä frågan hur mycket pengar regeringen är beredd att satsa.

Man skall handla, säger jordbruksministern, och så har man tillsatt en arbetsgrupp. Men åk upp till Vindelådalen och fråga människorna om de tycker all detta är etl handlande. Fråga dem om de vill se ytterligare en arbetsgrupp. 101 96 av befolkningen säger nej till ytterligare utredande och grupper när det gäller de här frågorna. De olika frågorna är utredda - del fallas bara pengar.

Här skall ju inle föras en debatt mellan herr Nilsson i Tvärålund och mig, men han angriper nu den socialdemokratiska regeringen, som han säger har svikit. Jag vill då bara ciiera vad herr Åsling sade i debatten den 1 februari: "Man skall komma ihåg all i lokaliseringsstöd har man i regionen fåll 144 miljoner under de senaste åren. Man har alltså en bra grund alt slå på när det gäller atl vidareutveckla näringsliv och boende i denna bygd." - Det var hans bedömning av den socialdemokratiska regeringens åtgärder.

Men nu är det fråga om vilka åtgärder den nya regeringen är beredd att vidla. Herr Nilsson i Tvärålund säger all han vel all del finns konkreta

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om genomförande av åtgärdsprogram för Vindelälvsområdet

objekt. Det är en häpnadsväckande upplysning - del var ju del jag frågade jordbruksministern om. Nu får jag av herr Nilsson i Tvärålund veta all del finns sådana, men de förtigs av regeringens representant i den här debatlen. Jag vill därför upprepa frågan lill jordbruksministern: Vilka är de konkreta objekt som regeringen överväger all sätta i gång? Och ännu en gång: Var finns pengarna för dessa objekt?

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr lalman! Herr Nilsson i Tvärålund reagerade mol formuleringen att förslagen skall prövas i vanlig ordning. Jag finner inget konstigt i det ordvalet. Detta är del arbetssätt vi har. Vi måsle väga olika förslag mol varandra och ta slutlig ställning.

Herr Andersson i Lycksele reagerar negativt mol den nu tillsatta arbetsgruppen. Del är kanske ändå atl döma ut den i förtid. Redan vid sitt första sammanträde kom den fram lill konkreta förslag, som den har förelagt regeringen och som regeringen skall fatta beslul om. De föreslagna åtgärderna är dels salsning på turism, dels satsning på industrihus i vissa orler, pä tillsammans mellan 15 och 20 milj. kr. Jag tycker att del är en bra början för arbetsgruppen. Jag tror att det skulle vara en styrka för arbetsgruppen om den kände alt den hade förtroende frän alla representanter från del berörda området. Då kanske gruppens arbetsresultat skulle kunna bli ännu bättre.

Jag tycker dessutom alt herr Andersson i Lycksele begär väl myckel Det riksdagsbeslut som åberopas fattades 1967. Det har förflutit tio är sedan dess. Den här regeringen har befunnit sig i regeringsställning i drygt ett halvår. Under del halvåret, menar herr Andersson i Lycksele, borde del ha hänt mer än under tio år. Jag lackar naturligtvis för del visade förtroendet, men det är all ställa förväntningarna på oss alltför högt.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr lalman! Enligt min mening är det utomordentligt viktigt att arbetsgruppen kommit lill stånd. Den skall nämligen, om jag har förställ del rätt, genomföra de åtgärder som den socialdemokratiska regeringen har avstått från alt genomföra under mänga år.

Förslag till konkrela åtgärder finns i kommunerna - del tror jag att också Georg Andersson känner lill. Kommunerna skall presentera dem för arbetsgruppen och för regeringen.

Socialdemokraterna har svikit - jag tror all också Georg Andersson i sitt hjärta måste erkänna detta. Om han vill undersöka del närmare rekommenderar jag honom alt fråga folk i Lycksele och Vindelådalen om de är nöjda med den socialdemokratiska regeringens handläggning av denna fråga.

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag konstaterar atl herr Nilsson i Tvärålund vrider sig som en mask för all komma ifrån en obehaglig situation, nämligen den alt den borgerliga regeringen inle visat sig vara beredd alt fullfölja det program som riksdagen ställde sig bakom i december 1976.

Jordbruksministern låter nu förslå att man i alla fall diskuterar och har vissa förslag som man skall la ställning lill. Det är beklagligt all det skall vara så knapphändigt med informationen alt man måsle pressa jordbruksministern för alt fä fram några små antydningar om de diskussioner som nu förs.

Det jordbruksministern sade i sitt senaste inlägg tyder på alt man i alla fall diskuterar, och del är i och för sig bra. De belopp som nämndes var blygsamma, måste jag säga. Om det utlovade 143-miljonersprogram-mel skall förverkligas pä fem är vill del lill all man sätter in betydande belopp nu.

Vi behöver inte dröja och se på arbetsgruppers resultat. Tillämpa litet närdemokrati nu! Kommunerna har varit med och utarbetat ett program. De slår färdiga alt förverkliga det om de får pengar från statsmakterna.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om genomjörande av åtgärdsprogram Jör Vindelälvsområdet

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Georg Andersson anser tydligen all han redan nu kan säga att regeringen inte vill fullfölja det program som föreligger och som man har tillsatt en arbetsgrupp för all genomföra efter seriös prövning av varje fråga. Del är en underlig logik som Georg Andersson har. Jag vill gärna fråga honom: Känns det inle väldigt obehagligt all som socialdemokrat och boende i della område konstatera all den socialdemokratiska regeringen har nonchalerat denna fråga i så många år?

Hen ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Nu övergår den här diskussionen till min förvåning i en debatt mellan herr Nilsson i Tvärålund och mig utan all jordbruksministern deltar.

Till herr Nilsson vill jag bara säga all herr Åsling i debatten i februari ansåg alt del hade gjorts betydande insatser i detta område under den socialdemokratiska regeringens lid. Vad har skett därefter, herr Nilsson i Tvärålund?

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! De insalser som gjorts i Vindelådalen har kunnal göras i varje område som lillhör inre stödområdet. Vad socialdemokraterna har underiälit all göra är alt följa del riksdagsbeslut som innebar all när Vindelälven inle byggdes ut skulle särskild ersättning tillkomma området.

All Anders Dahlgren inle gick upp nu kan väl närmast lydas som ett tyst besked om all regeringen är beredd atl fullfölja det riksdagsbeslut som socialdemokraterna har nonchalerat.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om försvarets rationaliseringsinstitut

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Jag instämmer i herr Nilssons i Tvärålund bedömning alt regeringen är tyst i denna fråga. Delta beklagar jag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om försvarets rationaliseringsinstitut

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK erhöll ordet för atl besvara herr Strindbergs (m) den 4 maj anmälda fråga, 1976/77:420, och anförde:

Herr lalman! Herr Strindberg har frågat mig hur jag ser på FRI:s verksamhel och dess kostnader i relation lill möjliga rationaliseringsvinster inom försvarsmakten.

1 propositionen 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling är en av utgångspunkterna att del för de närmaste 5-10 åren krävs långtgående minskningar av kostnaderna för den centrala administrationen och förvaltningen inom försvarsmakten. Dessutom krävs förändringar i försvarsgrenarnas fredsorganisalion. Dessa åtgärder är nödvändiga för att vi skall kunna avsätta tillräckliga resurser för utbildning och male-rielanskaffning inom den loiala utgiftsramen. Kostnadsminskningar bör i första hand åstadkommas genom fortlöpande rationaliseringar. Delta kommer dock inte atl vara tillräckligt. Ambitionssänkningar måste dessutom ske inom flera områden.

FRl:s anslag är för budgetåret 1977/78 beräknat lill 17,5 milj. kr. Drygt hälften av del beloppet har avsatts för ulveckling av informationssystem. Resten går främst lill ulveckling av ralionaliseringsmeiodik, utbildning m. m. samt lill medverkan i och genomförande av utredningar.

De utredningsresurser som totalt avsätts för rationaliseringsarbelel inom del militära försvaret uppgår till närmare 50 milj. kr. årligen. Denna summa är mindre än 1/2 96 av våra loiala kostnader men inle desto mindre är det ell stort belopp. Herr Strindberg har rätt i au del finns anledning att ställa frågan om denna insats svarar mot de förväntade besparingseffekterna.

FRl:s uppgift i ralionaliseringsverksamhelen är främst atl skapa överblick över de åtgärder som skall genomföras. Della skall ske i form av en total plan, varvid institutet bl. a. skall bedöma om de insatta resurserna svarar mol förväntade besparingseffekter. FRI skall vidare verka för alt bra meioder används i raiionaliseringsarbetei samt biträda de myndigheter som skall genomföra rationaliseringsåigärderna. Enligl allmänna verkssladgan är varje myndighet ansvarig för all den egna verksamheten bedrivs rationellt.

Som jag har anmält i propositionen 1976/77:74 pågår arbete inom försvarsdepartementet beträffande formerna för ralionaliseringsverksamhelen och FRI:s roll i denna. Delta arbete är ännu inle klart. En utgångspunkt är emellertid atl del krävs en fortsall intensiv rationalisering inom

försvaret. Den sakkunskap som finns vid FRI behövs därför även i framliden. Däremot räknar jag med att personal vid FRI i ökad utsträckning skall utnyttjas direkt av de myndigheter som ansvarar för ralionalise-ringsprojekien. Jag avser också att pröya om bättre förutsättningar kan skapas för en noggrann bedömning av olika ralionaliseringsprojekts lönsamhet genom att myndigheterna i ökad utsträckning själva får bestrida kostnaderna och köpa tjänster från institutet.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om försvarets rationaliseringsin -stitut

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka försvarsministern för svaret pä min fråga.

Del var utomordentligt värdefullt att få frågan om rationaliserings-verksamheten inom försvaret så utförligt belyst. Del är ju också en fråga som allmänt diskuteras. Lål mig bara göra en kommentar. Jag delar hell målsättningarna i övrigt i propositionen 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta ulveckling och utgångspunkterna för ralionaliseringsverksam-heten. Jag fäste mig emellertid vid en formulering i svaret, som inte är så lyckad ur försvarets och samhällets synpunkt, nämligen att vi i så stor utsträckning är tvingade att acceptera ambitionssänkningar på olika områden. Det är inget tvivel om att Omorganisationen har medfört konsekvenser härvidlag.

Vi måste hell naturligt ha en mycket stark fortsatt rationalisering inom försvaret. Det beslul som vi senare i dag skall ta i försvarsfrågan ger så pass snäva ramar atl kostnadspressen blir väldigt hård. Del finns, som jag påpekat i min fråga, inget område i samhället som är utsatt för en så hård kosinadspress som försvaret. Frågan är emellertid om det i längden är försvarbart med ett särskilt verk för den här verksamheten. Jag vill erinra om atl redan när FRI inrättades 1968 anmäldes i en reservation från bl. a. moderata samlingspartiet i statsutskottet atl detta verk inte borde inrättas. Dä var del fråga om elt anslag på 5 milj. kr.

Sedan dess har del naturligtvis hänt myckel. Del som gjort alt jag slällt denna fråga är alt jag, efler det arbete som jag under några år har bedrivit inom försvarels fredsorganisalionsulredning, blivit mer och mer tveksam. Där har vi genom att föreslå betydelsefulla ingrepp i fredsorganisationen ändå inte kunnat åstadkomma en årlig besparing på mer än 25 milj. kr. Mol del skall vägas de 17,5 milj. kr. som FRI har för nästa budgetår.

Jag delar den uppfattning som framfördes i 1974 års försvarsulredning - och den gick också igen i statsrådets svar - att ÖB, försvarsgrenscheferna och övriga myndigheter inom försvaret själva har huvudansvaret för rationaliseringen inom försvaret och alt verksamheten vid FRI mot den bakgrunden bör fä en något annan inriktning än f n. Inte bara inom FRI ulan inom all sådan här verksamhet tror jag, som också statsrådet säger, att det är värdefullt med en noggrann prövning. Del läget kan ju uppstå att man plötsligt finner all den kanske största och snabbaste

2 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Om försvarets rationaliseringsin -stitut

rationaliseringsvinsten inom försvaret uppnås genom att man lägger ned FRI. Då tycker jag all man fördomsfritt skall pröva även den utvägen.

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag konstaterar all herr Strindberg och jag är överens om nödvändigheten av rationaliseringar. Jag vill deklarera atl en myndighet som FRI i och för sig inle är ell självändamål. Dess verksamhel har exempelvis bestått i att i samråd med ÖB under en femårsperiod ha rationaliserat bort ca 2 700 tjänster i försvaret, vilket innebär rationaliseringseffekter på ca 600 milj. kr.

Den fråga som vi skall behandla senare i dag går ul pä atl man skall fortsätta med rationaliseringar och indragningar i ungefär samma takt, även om vi också skall pröva andra möjligheter lill besparingar. Också därigenom skulle effekten kunna bli 600 milj. kr.

Vi har i nuläget - del sade jag också i mitt svar - verklig användning för den sakkunskap som finns inom FRI. Jag ser del som ändamålsenligt atl dessa experter, kanske i annan omfattning, ställs lill myndigheternas förfogande. Ell sådanl här institut skall inte bara verka för alt fä fram en sä god organisation av försvaret som möjligt ulan också se lill alt den egna verksamheten blir så effektiv som över huvud taget är tänkbart. Jag konstaterar atl herr Strindberg och jag tycks ha samma grundupp-fallning.

Hen STRINDBERG (m):

Herr talman! Bara en enda kommentar. Jag är hell övertygad om atl vi måste ha rationaliseringsexperter inom försvaret. Vad jag ifrågasatte -jag är medveten om all försvarsministern är villig alt pröva del framöver

- är om verksamheten skall fortsäita just i sin nuvarande form. Här pågår ändå genom ÖB:s och olika försvarsgrenschefers försorg en om-fallande vardagsrationalisering. Jag börjar tro -jag vill understryka della

- all vi har hamnat i elt läge, där ytterligt små rationaliseringsvinster kan uppnås.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs men bordlades åter konslitulionsulskotlels belänkande 1976/77:45 finansutskottets beiänkanden 1976/77:29 och 31 skalteutskotlets betänkande 1976/77:50 justitieutskottets beiänkanden 1976/77:37 och 38 utrikesutskottets betänkande 1976/77:21 socialutskottets beiänkanden 1976/77:30, 32 och 36-39 jordbruksutskottets betänkande 1976/77:36 näringsutskottets beiänkanden 1976/77:39, 45 och 46 civilutskoltets beiänkanden 1976/77:39 och 40

§ 8 Ändring i byggnadslagen, m. m. (forts.) Nr 140

Torsdagen den

Fortsattes överläggningen om civilutskoliels betänkande 1976/77:35. 26 maj 1977

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s): Ändring i byggnads-

Herr lalman! Jag vill försöka knyta ihop den del av debatten som lagen, m. m. fördes sent i går med vad som följer i dag och göra det genom alt påminna om vad utskottets ordförande Kjell Mallsson sade i sin sista replik till fru Landberg. Han refererade där vad några deltagare i den hearing som civilutskoltet haft med olika företrädare sagt lill honom i elt privat samtal om den aktuella propositionen och menade att de givit propositionen sitt stöd i detta samtal.

Jag skall avslå från atl tala om för kammaren vad mina privatsamtal med hearingdellagarna haft för innehåll, även om del i och för sig vore ytterst frestande all på det sättet balansera herr Maltssons uttalande. Jag håller mig till vad man bör hålla sig lill, nämligen det som kom fram vid utskotissammanträdet. Del stöd som jag då har är förutom egna minnesanteckningar även annan dokumentation, som visar all av de åiia företrädare för olika organ som deltog gav sex företrädare på mig ell intryck av all de inle kan anses stödja propositionen. En var tveksam och bara en lalade för innehållet, nämligen LRF:s företrädare. Atl delta sedan är en opinionsyttring, som jag tror stämmer väl med den eventuella slörre eller mindre fackkunskap som finns i och utanför delta hus, tar förmodligen herr Mattsson inte någon hänsyn lill. I så fall hade fru Ahrlands motion kunnal vara etl iniressani underlag för en diskussion i utskottet i konstruktiv anda, som vi också förklarade oss beredda atl föra men som herr Mattsson och övriga regeringspar-liföreirädare avstod från alt ta upp.

Ett ofta hört påstående är alt den byggnadslag och den byggnadsstadga som vi i dag har är krångliga. Man säger att de benämningar som finns i den har dålig anknytning lill allmänt språkbruk. Även tidsenligheien har diskuterats. För den skull har bygglagutredningen sett på detta. Den är nu remissbehandlad och klar. Bosladsminislern har i en frågedeball givit alldeles klart besked om all ett lagförslag kommer atl remitteras till försommaren. Något annat har vi inte fåll höra.

Vad som nu behandlas ger oss därför anledning atl i första hand ställa frågan: Varför bryter man ut denna lilla del, som måste få en myckel kortvarig levnad och som har ell i och för sig tveksamt och lika oklart innehåll som den nuvarande byggnadslagen och byggnadsstadgan?.

Men åter lill den påstådda krångligheten. I och för sig är det rimligt
att fråga: Blir del då enklare och lättare med del som nu föreslås? Bo-
stadsministern lanserar ett helt nytt begrepp, "tätbebyggelse av mindre
omfattning". Del är, tycker jag, lika svårförståeligt som de regler och
definitioner vi har i dag. Del är lika oklart lill sitt innehåll och, vad
värre är, det är tämligen odefinieral i propositionen. Man kan förmoda
att detta ger anledning lill mänga tolkningar med olika och helt mol- 19

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ä ndring i byggnadslagen, m. m.

stående slutsatser.

Jag skall anföra några citat ur propositionen som klart slår mot varandra. Det finns många exempel pä detta, men jag skall begränsa mig till två par.

Pä s. 17 sägs: "-- vill jag stryka under viklen av all inte produktiv

jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse." Mol del kan ställas vad
som står pä s. 10: " tillåla uppförande i anslutning lill befintlig jord
bruksbebyggelse av enstaka ytteriigare byggnad för permanent bostads
behov eller av fritidshus i begränsad omfattning."

Del andra paret motstridiga uttalanden är följande. S. 12: "Samman
fattningsvis innebär reformen att bebyggelse, som bör vara ell både nor
mall och önskvärt inslag i samhällsutvecklingen, inte längre skall behöva
behandlas som dispensfall,---------------------------- ." S. 11: "Nya regler får dock inte ut
formas så att de kan leda lill all det uppslår en omfattande eller på
annat säll olämplig randbebyggelse utanför utbyggda planomräden eller
så alt en hel tätort successivt kan byggas ul i en viss riktning ."

Det här är inte lill mycken ledning för byggnadsnämndernas handlande, och försök att på del här stadiet klara ut vad de skall göra är tämligen omöjligt.

Man kan fortsätta att ta ut intressanta exemplifieringar ur propositionen men inte så många som säger hur reglerna skall tillämpas utan snarare var de inte kan tillämpas. Jag skall ge några exempel, alla hämtade ur kap. 3.5, där man försöker definiera begreppet "tätbebyggelse av mindre omfattning". Begreppet är inte användbart när del är fråga om komplement lill annan bebyggelse av typ uthus, garage eller sjöbod, inte inom områden där översiktsplan anger att en framtida exploatering är möjlig, inte om det är fråga om utökning av ell planområde, inle inom ett tämligen orört område där önskemålen om exploatering kan väntas bli eller är betydande, inte inom områden som i den fysiska riksplaneringen utpekats som högexploaterade eller obrutna kuster, inte om en byggnad eller bebyggelsegrupp nu eller senare framkalla behov av gemensamma anordningar av mer betydande omfattning eller krav på allmänna va-anläggningar o. d. och inle i fråga om industrier eller liknande anläggningar med påtagliga effekter på arbetsmarknaden.

Kombineras delta med vad som sägs på annat håll i propositionen, t. ex. del jag tidigare citerat, och gällande generella bebyggelsereslrik-tioner av typ slrandskydd som finns i dag, så kvarstår som möjliga områden atl använda begreppet "tätbebyggelse av mindre omfattning" bara i egentlig mening de s. k. skogslänen. Jag kommer osökt att tänka på H. C. Andersens berömda historia om fjädern som blev en höna.

Men hur skall då det här begreppet tillämpas? Det vore bra atl få utrett vad som är lagmoliv och vad som är annat i del här sammanhanget. I propositionen sägs det att den skall ses mot bakgrund av riksdagens beställning au göra lidigare uttalanden till lagmoliv. Byggnadsnämnder och andra skall då vid sin behandling hämta ledning från uttalanden som det bl. a. redogörs för i en bilaga lill propositionen.

Vad innehåller dä denna bilaga för någonting? Här finns bl. a. en tidigare cenlermotion och citat från planverkels anvisningar, som ibland står emol uttalanden i propositionstexten. Då kan man ju fråga sig: Är allt della lagmoliv?

För att visa en annan märklig del av förslaget kan man länka sig elt fall där en byggnadslovssökande fått nej lill behandling enligt be-greppel läibebyggelse av mindre omfattning. Byggnadsnämnden har sagt nej - avslagit ansökan eller valt atl behandla den pä annat säll - trots alt del i och för sig finns motiv som stämmer väl överens med sådana som proposilionsförfatlaren anser vara gångbara för elt beslut om bifall enligl begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning.

Sökanden överklagar lill högsta instans, regeringen. Vad händer då? Vem hör regeringen på, sig själv eller kommunen? Atl kommunen tycker alt bygget är olämpligt kan och måsle få vika och ett byggnadslov ges på elt principiellt hell nytt sätt, om inte regeringen fattar motstridiga beslul.

Vad händer om förhållandel blir det omvända, nämligen om kommunerna blir för släpphänla och utnyttjar den föreslagna regeln friskt och frejdigt? Våra byggnadsnämnder kan lycka all det kanske är elt i många fall praktiskt säll att kringgå länsstyrelsers bestämda synpunkter på lokalisering av bebyggelse. Då får man fråga sig: Ställer regeringen upp på del sättet atl man aktualiserar 87 S byggnadslagen, som ännu inle behövt tillgripas? Del har vi inte kunnal få klarhet i.

Det vore fel, herr talman, atl i del här sammanhanget inte säga något om kommunöversiklerna.

Läl mig få uttrycka del sä atl jag tror all man missar mycket väsentliga ting om man skall revidera kommunöversiklerna så atl de även skall kunna utgöra underlag för beslul om byggnadslov. Smidigheten som ligger i det översiktliga planerandet måste gå förlorad om tanken all kom-munöversikien skall få bli en detaljplan tillåts slå igenom.

Det sägs att riktlinjerna i kommunöversikten på ell enkelt sätt kan omformas lill fastställd detaljplan. Detta får tolkas som att översikten skall bli en generalplan. Rimligtvis måsle man här mena all det är fråga om en begränsad generalplan som inte kan lösa alla fall med tillkommande bebyggelse. All della med att få generalplan fastställd hitintills sällan förekommit visar atl stora svårigheter ligger i en sådan process. Sedan 1947 har bara nio eller tio generalplaner totalt fastställts i riket.

Tyvärr kan det inte påstås alt propositionen tillhör de välskrivna. För att vinna i klarhet borde man ha använt enhetliga benämningar rakt igenom, om man nu avser samma saker.

Del är bara ägnat all ställa till oro för den som läser och är litet förtrogen med vad olika saker normall innebär, när man som nu sker pä s. 15, 16 och 17 använder begreppen gemensamma anordningar och gemen-samhelsanläggningar för troligen samma sak. Men säkra på della kan vi ju inle vara.

Dess värre tror jag att när praxis sä småningom skall utbildas kommer

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

detta aktstycke med sina många motstående åsikter och anvisningar all även fortsättningsvis ställa lill bekymmer.

I liden ligger, herr lalman, all planering skall ske under insyn. Tyvärr drar propositionen åt elt annat håll. Ell exempel därpå är alt om byggnadslov lämnas och grannarna inte kommer atl få vela detta förrän huset byggs - vilkel i och för sig är rätt normalt - kan de klaga först då. Dessutom är del grannen som skall visa atl hans rätt kränkts - hur nu del skall gå lill.

Det är beklagligt atl bosladsminislern i sin första planeringsproposition hamnat sä här snett. Regeringsförklaringen talar om enklare regler för glesbebyggelse, men detta behandlas i och för sig inte i propositionen.

Kjell Mallsson påminde om detta, och bosladsminislern höll en kort exegelisk föreläsning om denna del av regeringsförklaringen. Herr Mallssons resonemang om vår gemensamma syn pä glesbebyggelse och karenslider och vad del nu var hör inle hemma i denna debatt, som gäller något hell annat. Och fru bostadsminislerns inlägg på denna punkt kommenterar jag kanske minst smärtsamt genom att ciiera vad ett obegripligt svar i skolorna brukar ge för reaktion frän lärarhåll, nämligen atl det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Till sist, herr talman, några ord om det sätt på vilket den här propositionen under en ganska lång lid har marknadsförts av bostadsministern.

Många pressreferal av olika framträdanden talar ell entydigt språk, nämligen att det nu skall bli lättare att bygga. Del är givet all byggnadslovssökande som i etl eller annat avseende fäll avslag på en ansökan nu anar en bättre lingens ordning. Men så blir del ju inte, om inie regeringen systematiskt tänker börja att köra över kommunerna, som givelvis även forlsällningsvis skall falla beslul. Det hade varit bättre och mer ändamålsenligt att ändra 67 S i byggnadsstadgan än atl förespegla lösningar som knappast är möjliga atl genomföra direkt. Kommunerna kommer väl även i fortsättningen all kräva en plan i de många fall där konflikten är som hetast. Då skall del bli ytterst intressant atl följa utvecklingen och se om regeringen vid överklaganden vill ha planering eller om den mol kommunens önskan medger byggnadslov enligt modellen "tätbebyggelse av mindre omfattning".

Jag ber, herr lalman, all få inslämma i de av fru Landberg ställda yrkandena.

Hen MATTSSON (c) kon genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte ta upp någon lång diskussion, för det finns väl anledning all låta även representanter för andra utskott komma till tals. Bara ell par kommentarer lill herr Håkanssons i Trelleborg inlägg, som bevisar vad jag sade i går, nämligen att man tycker illa om all del ges något bättre möjligheter lill bebyggelse i glesbygd och mindre samhällen. Han sade all del finns motsägelser i propositionstexten och lämnade exempel på delta. Det ena exemplet gick ul på att man enligl

propositionen skulle ge möjligheter lill bebyggelse i anslutning lill befintlig jordbruksbebyggelse. Men samtidigl framhålls att detta inte betyder all man skall la produktiv jordbruksmark i anspråk.

Herr Håkansson kan alltså inte länka sig all del i stora delar av Sverige ändå ligger lill så, alt man kan ge byggnadslov för uppförande av hus i närheten av nuvarande jordbruksbebyggelse, utan all detta på minsta sätt inkräktar på åkermarken. I andra områden skulle en komplettering kanske inkräkta på åkermarken, men då är det hänsynen lill åkermarken som blir avgörande. Det är alltså inle fritt fram överalll, ulan de grundläggande principerna gäller fortfarande.

Sedan räknade herr Håkansson upp en mängd områden om vilka statsrådet i propositionen sagt atl man inle skall kunna använda sig av de nya bestämmelserna. Bl. a. gäller detta högexploaterade kuster. Beträffande de av herr Håkansson uppräknade områdena tycker jag det är ganska självklart att det krävs delaljplanläggning, innan byggnadslov kan beviljas.

Vid krilik av propositionen måsle man på socialdemokratiskt håll göra klart för sig på vilket ben man skall slå. Å ena sidan säger socialdemokraterna att propositionen är betydelselös, situationen förändras inte på något säll. Å andra sidan säger de alt det här är en metod för regeringen atl möjliggöra en ohämmad bebyggelse i glesbygd. Del kan ju inle vara bäggedera, utan socialdemokraterna får bestämma sig för vilken linje de skall följa.

Sedan bara ett par ord om kommunöversiklerna och farhågorna för alt dessa skulle behöva utvecklas till ganska ulföriiga generalplaner. Förslaget ändrar ju inle situationen etl dugg. Redan i dag försöker man i kommunöversikten göra gränsdragningar mellan de glesbygdsområden där det skall finnas möjligheter till byggnadslov och de områden där del skall krävas detaljplanläggning, innan byggnadslov kan komma i fråga. När det gäller de sistnämnda områdena kan det ges dispens från byggnadsförbudel. Vad som nu blir följden är atl man får någol bättre möjligheter alt bevilja byggnadslov inom de områden där del i dag krävs dispens.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Herr lalman! En kort kommenlar till herr Maltssons senasle inlägg. Vad jag tänker och tycker om det här är egentligt räll ointressant. Det inlressanla är: Vad är lagmotiv, och vilken tillämpning kan man länka sig i framliden? På den punkten tycker jag att vi fullt nöjaktigt har visat alt del finns motstridiga lagmoliv. Därmed finns det också risk för atl tillämpningen kan bli än si och än så, och det är enligl vår mening myckel olyckligt.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Den här markpoliliska debalien har del gemensamma med en annan markpolilisk debali i kammaren för några veckor sedan att den belyser konflikten mellan samhällsintresse och enskilt mark-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

ägariniresse. Socialdemokraterna behandlar denna avvägning nu liksom när de var i regeringsställning litet värdslöst, medan vi försöker alt jämte olika samhällsintressen la hänsyn lill också enskilda markägare och deras möjligheter alt använda mark.

Propositionen 122 om ändringar i byggnadslagen syflar lill alt förenkla byggandet då det gäller "tätbebyggelse i mindre omfattning" eller, som man också skulle kunna säga, byggandet i sådan glesbebyggelse som myndigheterna hittills har betraktat som tätbebyggelse med allt vad del innebär av plankrav och allmänt lätbebyggelseförbud. Den inledande debatten i går kväll har belyst reformen, så jag kan inskränka mig lill all bara säga atl förslaget väl slår i överensstämmelse med regeringsförklaringen och är ett steg i den riktning som vi moderater länge har tyckt alt man borde gå. Naturligtvis uppfyller inle propositionen allt vad jag eftersträvar i fråga om atl förenkla bygglagstiftningen, men den innebär onekligen en omprövning av tidigare förd markpolitik.

Det är också viktigt all understryka atl de möjligheter som nu öppnas för alla kommuner atl på ell snabbare och smidigare sätt pröva byggnadsföretag i glesbebyggelse förutsätter det hänsynstagande som våra lidigare beslut om hushållning med mark och vatten inneburit när del gäller andra konkurrerande markiniressen som skydd för t. ex. åkermark, naturvård eller röriigt friluftsliv.

Att socialdemokraterna går emot förslaget är naturligt. I fem reservationer behandlar man frågan om sådan bebyggelse som propositionen avser. I den sista reservationen - och den är anledningen lill atl jag har begärt ordet - tar socialdemokraterna upp en av flera moderata motioner som behandlar olika fritidsfrågor.

Del här aktuella motionsförslaget föreslår ökade möjligheter atl bygga fritidshus i glesbygd. Majoriteten i utskottet har förklarat atl del förslaget får anses vara tillgodosett i och med propositionens innehåll. Men de socialdemokratiska reservanterna har gjort del besväriigare för sig. Man ciierar fem år gamla uttalanden av lidigare departementschef och ci-vilutskoil. 1 dessa uttalanden understryks del ökade behovei av planmässighet i fritidsbebyggelsen. Socialdemokraterna säger också - hur del nu kan gå ihop - att valfriheten vid val av bostad skall finnas kvar som förut. Därefter skyller reservanterna en alltför koncentrerad fritidsbebyggelse på alt kommunernas översiktsplanering släpat efter, och man hävdar alt en sådan koncentrerad bebyggelse främst finns inom vissa områden nära större tätorter. Så enkelt är del nu inte. Del dyker ju upp allt fier stora fritidshusprojekt även på landsbygden, trots alt vi vel atl efterfrågan är inriktad på alt just få en spridd fritidsbebyggelse.

Socialdemokraternas slutkläm över vår motion är atl det inle finns någon grundad anledning all anta all det för den spridda fritidsbebyggelsen kommer att finnas obefogade hinder. Så uttrycker man saken, trots att man i de föregående raderna talat om just en del högst påtagliga hinder. Den avvisande attityden i den socialdemokratiska reservationen lill ett spritt och efterfrågat fritidsboende innebär naturligtvis förslag om

etl rakt avslag på vår motion.

Herr talman! Del är, som jag sade inledningsvis, elt bra regeringsförslag som vi har alt la ställning till om en stund. Del är t. o. m. sä bra alt en socialdemokratisk riksdagsman har tillskrivit byggnadsnämndsledamöterna i en kommun och sagt: "Den här proppen är utan tvekan ett steg i räll riktning." Efter atl i brevet ha berört ell lokall problem konstaterar han:

"Nu har politikerna angett målinriktningen som måsle underlätta behandlingen av ev. inkomna ansökningar om byggnadslov i de mesl känsliga områdena. Jag har alllid hävdat all varje byggärende oavsett om det berör centralort, de s. k. subcenira eller landsbygd ska prövas i positiv anda och del finns alllid utrymme för tolerans och smidighet. Det är politikerna som ska utforma målangivelsen och sedan ankommer det på tjänstemännen att följa politikernas intentioner. Del är en orubblig regel. En omvänd ordning där politikerna är i händerna på tjänstemännen är en ur samhällsinnevänarnas syn myckel farlig ulveckling. Det gäller såväl riksdag, landsting som primärkommun."

Så skriver alltså den socialdemokratiske riksdagsmannen.

Herr lalman! Detta är kloka ord. Jag skall med intresse följa voteringen om en stund och se om dessa ord övergår i handling sä att vi i majoriteten får ännu en röst för utskottets förslag. Synpunkterna delas av mänga oavsett partitillhörighet, det vet vi, men den socialistiska oppositionen säger nej som vanligt - denna gång mot förslag som syflar lill all komma ål del onödiga trasslet vid glesbebyggelse av den art som det nu är fråga om.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan i dess belänkande nr 35.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Danell fortsätter med atl vända begreppen från tätbebyggelse av mindre omfattning till något som man kan uttrycka som glesbebyggelse i slörre omfattning. Det är samma teknik som fru bostadsministern använde i går - hon sade atl del här är egentligen något annat än vad som texten ger sken av.

Men vi har ju att behandla elt propositionsförslag som avser tätbebyggelse av mindre omfattning. Dä får vi hålla oss lill det.

En av huvudfrågorna i propositionen är: Vilket bedömningsunderiag skall man ha för att kunna fatta beslul om byggnadslov? På den punkten tror jag, som mänga andra, all allt väsentligt av del klarar man genom de dispensregler som finns i dag. Fem sjättedelar av landets kommuner har ju sådana befogenheter. Man kanske skulle vidga dessa i stället.

Hur ser herr Danell, fru bosladsminislern och majoriteten på denna fråga? På s. 9 i propositionen sägs all från centralt häll lämnade anvisningar om en mer generös dispensgivning inle har följts. Det kan ge anledning all fråga herr Danell om del är länssiyrelsetjänslemännen som man i propositionen anser vara vränga och omänskliga. Vore del inle

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ä ndring i byggnadslagen, m. m.

i så fall bäst alt klarlägga dispensförulsäliningarna pä del sätt som vi har antytt i utskottsbehandlingen eller som fru Ahrland i sin motion har angivit?

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Håkansson kanske inle lyssnade rikligl på hur jag uttryckte mig. Jag talade om alt den här propositionen går in för alt förenkla reglerna när det gäller byggande i gles bebyggelse. Jag använde inle del uttryckssätt som man kanske i andra sammanhang använder när man allmänt talar om glesbebyggelse. Jag menar gles bebyggelse.

Men nu har vi ju en ordning i vårt land som gör atl även gles bebyggelse många gånger hamnar under myndigheternas begrepp, nämligen tätbebyggelse, och det är delta som är roten lill del onda. Propositionen går just in för all se lill atl man i fråga om det som vanligt sunt förnuft och vanligt folk anser vara gles bebyggelse inle skall ställa alla de krav som följer genom att myndigheterna kallar del för tätbebyggelse. 1 propositionen har man valt alt använda sig av etl nytt begrepp - tätbebyggelse i mindre omfattning. Del är en bra och framkomlig väg för alt vi skall kunna justera gällande byggnadslag innan vi längre fram har anledning alt se över hela regelsystemet i bygglagen. Det är alltså ingalunda någon begreppsförvirring från vår sida, herr Håkansson. Möjligen har man inle lyssnat tillräckligt noga från oppositionens sida.

Denna reform är etl bra steg på vägen, sade jag. Jag vill i och för sig som moderat gå ännu längre på denna väg - del lär inte vara någon hemlighet - men reformen går i rätt riktning och det tycker jag är värt all understryka.

Det är fortfarande, av civilutskoltets material all döma, 46 kommuner som inle har den dispensräll som skulle göra det självklart för dem atl kunna behandla en bebyggelse av den art som del nu gäller på elt velligi säll. Därför tycker jag del är rikligt -eftersom de här kommunerna många gånger är i ell speciellt läge och har en sådan omfattning alt del just finns intresse av del - atl söka ändra på reglerna och se till all utgångspunkten skall vara atl man har viss rätt atl på ell enkelt säll kunna fä byggnadslov och inte ha den krångliga ordning som annars gäller för tätbebyggelse.

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Herr talman! Herr Danell använder samma grepp som lidigare. Han säger alt del är en viss skillnad i handläggningen av dispensfrågorna och del nu troligen kommande begreppet tätbebyggelse av mindre omfattning. Men det är ju samma organ som skall falla beslut i första omgången, nämligen i de flesta fall byggnadsnämnderna ute i kommunerna. Varför skall de nu hell plötsligt bli sä ulomordenlligt generösa med au ge byggnadslov när de lidigare enligt Daneils och andras åsikt varit restriktiva?

Jag kan bara konstatera atl vad de kan förväntas fatta beslut efler

i framtiden är en oklar proposition med oklara motiv och det är del jag känner en viss oro för.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, det är samma beslutsfattare, herr Håkansson i Trelleborg, men del väsentliga är ju all riksdagen som lagstiftare gör en ändring i byggnadslagen i syfte atl åstadkomma ett förenklat förfarande. Och det har naturligtvis sedan en inverkan på dem som lokalt skall använda sig av reglerna.

Framför allt tror jag att detta kan betyda väldigt mycket opinionsmässigt och bland beslutsfattare för hur man skall se på dessa frågor för att inte onödigtvis krångla lill del hela - ett krångel som vi allihop är medvetna om, alla utom den socialistiska oppositionen här i kammaren, tydligen, och utom den socialdemokraliska riksdagsman som jag nyss citerade och som uttryckt all propositionen innebär ett steg i rätt riktning. Nu hade han oturen att skriva detta brev till sina byggnadsnämndsledamöter etl par veckor innan socialdemokraterna avlevererade sin motion, som lill alla delar skar sönder propositionen eller i alla fall försökte göra del.

Herr talman! Herr Håkansson säger å ena sidan atl det här är ett sätt att mycket drastiskt öka möjligheterna all få bebyggelse till stånd i glesbygd. Å andra sidan säger han att reformen inle innebär någonting alls. Jag tror all del är någonting mitt emellan som kommer alt gälla. Och i sä fall är del ett steg i rätt riktning.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Herr tredje vice lalmannen anmälde all herr Håkansson i Trelleborg anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Hen LIDGARD (m):

Herr talman! Bygglagutredningen är klar och remissbehandlad, sade herr Håkansson i Trelleborg i inledningen lill sill anförande. Den är remissbehandlad - det är sant. Men atl den är klar är helt felaktigt. Bygg-lagulredningens betänkande innehåller en hel sida där del räknas upp vad den inte blev färdig med. Jag skall inte försöka atl repetera den kalalogen ur minnet. Jag skall bara la fram en enda sak som ingick i direktiven för bygglagutredningen. Det var ett uppdrag att utarbeta elt förslag till ny bygglag. Utredningen fick aldrig tillfälle till delta innan den blev entledigad av del statsråd som dä var ansvarig för bygglagstiftningen. Delta är mer en parentes för atl ett felaktigt påstående inte skall slå oemotsagt.

Men del jag ville fråga fru Landberg om efter hennes indignerade anförande i går är: Kommer fru Landberg ihåg vad som hände i kammaren nallen lill den 10 december 1971? Jag tror inle att fru Landberg gör det. Men det var den gången som riksdagen med ell penndrag avskaffade glesbebyggelserätien och i princip bestämde alt någon ersättning inte

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

skulle utgå för den rätt som då avskaffades.

Det var elt förslag som dök upp i civilutskoltet och som aldrig var remissbehandlal eller på någol sätt berett mer än i civilutskoltet. Det omfattades av en socialdemokratisk majoritet i civilutskoltel. Samtliga borgerliga ledamöter reserverade sig emol det. Och här i riksdagen körde man också över bygglagulredningen, som hade som sitt uppdrag all utreda glesbebyggelserätien. Man körde över utredningen med socialdemokratisk majoritet.

Den gången kunde man besluta om avskaffande av en rättighet som var av ålder bestående. Man kunde besluta atl ersättning till enskilda människor inle skulle utgå för atl de miste den här rättigheten.

Jag tycker all della är elt väsentligt värre maklövergrepp än del som fru Landberg nu påstår alt den nuvarande regeringen gör sig skyldig lill när den litet grand försöker mjuka upp en bestämmelse som blev vräng och galen genom det beslul som då fattades.

Fru LANDBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! År 1971 var jag inte ledamot av kammaren och var följaktligen inte med om debatlen, men jag vet atl utskollel bl. a. yttrade atl det inle säg någon nackdel i en delreglering under förutsättning all reformen i allt väsentligt byggde på rikllinjer som kan komma att gälla för den nya bygglagstiftningen. Utskottet tog därefter upp lill särskild behandling det principiella synsätt propositionen grundades på. Man kom fram till slutsatsen all della synsätt borde gälla även för del fortsatta arbetet med en genomgripande revision.

Poängen med detta är kanske inte atl slutsatsen blev vad den blev. Det som i della sammanhang är iniressani är all utskottet resonerar på delta säll. Vad jag angrep i går var all man inle i den proposition som vi nu behandlar på något säll fick reda på vilka tankar och principer man hade inom den nya regeringen i fråga om en ny bygglagsliftning.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Herr lalman! Herr Lidgard och jag var tydligen överens om alt bygglagutredningens betänkande är remissbehandlal. Detta är antagligen sä pass bra att det så småningom kan komma atl leda till någonting, eftersom fru bostadsrriinistern i en frågedeball med herr Bergman sagt, alt ell lagförslag kommer att remitteras till försommaren. Herr Lidgard ger mig anledning all fråga om han genom sill inlägg vill flagga för all vi inle kommer atl få uppleva någon remiss av ell lagförslag till försommaren.

Hen LIDGARD (m) kort genmäle:

Herr lalman! Om vad som komma skall vet jag intet. Det blir bostadsminislerns sak att svara på den frågan.

Herr Håkansson har uppenbarligen inte tagit del av de remissyttranden som avgavs med anledning av bygglagulredningens belänkande. Om så varit fallel skulle han inte ha påstått att det var en bra utredning eller

antytt alt utredningen var fullständig. Del är myckel stora lakuner i den. Efler det alt bygglagulredningen tillsattes hade jag tillfälle att ingå i en referensgrupp som skulle fortsätta med del arbetet. Vi kom aldrig någon vart i det ärendet under den socialdemokratiska ledningen.

Vad beträffar fru Landbergs inlägg vill jag fortfarande konstatera att man bör akta sig för alt kasla slen när man siller i glashus. Faklum är all när riksdagen i december 1971 beslöl avskaffa glesbebyggelserällen, fanns icke någon som helst utredning bakom beslutet.

Fru LANDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är litet förvånad över herr Lidgards inlägg. Här har vi all behandla en proposition som varken har remissbehandlals eller blivit föremål för lagrådsremiss. Om jag inle har missuppfattat herr Lidgard har han varit en av de främsta kämparna för att sådana här propositioner skall behandlas på ett rikligt sätt.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s) kort genmäle: Herr lalman! Jag har tagit del av remissvaren, herr Lidgard. Jag har också klart för mig alt bygglagutredningen i sig innehåller lakuner, men i del här sammanhanget skall vi ändå konstatera att bostadsministern har sagt att vi får en remiss av förslag lill ny bygglag till försommaren. Det är den stora allt överskuggande bilen. En utomordentligt liten del i det här sammanhanget är tätortsbebyggelse av mindre omfattning, och det är grunden för alt vi socialdemokrater menar att frågan borde behandlas i ett sammanhang.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ä ndring i byggnadslagen, m. m.

Hen CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag begärde ordet i anslutning lill herr Daneils anförande med anledning av vad han där sade. Det jag nu har att säga anknyter alltså direkt lill delta.

Vi vet alt moderata samlingspartiet hävdar alt samhället har för stort inflytande över planläggning och byggande. Man pläderar från det hållet i olika sammanhang för alt de s. k. fria marknadskrafterna skall ges större spelrum och att enskilda intressen skall ges slörre inflytande gentemot folkflertalets och samhällets gemensamma intressen. En sådan reaktionär och asocial syn, herr Danell, som präglar moderaternas markpolitik försöker man då drapera i tal om valfrihet och konkurrens.

Moderaterna här i riksdagen har ju som uppgift att påverka planering och bygglagsliftning i enlighet med jordägarnas, bank- och fastighetskapitalets intressen. Kommunisterna är här för alt hävda folkflertalets intressen och för all påverka planering och bygglagsliftning i dess intresse. Vi har alltså helt motsatta värderingar i den här som i så mänga andra frågor. Men i vår grundsyn utgår vi frän atl Sveriges markresurser inle är exploatörernas, spekulanternas och de s. k. marknadskrafternas leksak.

Jag har velat säga delta med anknytning lill vad herr Danell anförde när han rikiade krilik mol, som han sade, de socialistiska partierna för

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

deras syn pä dessa frågor när det gäller å ena sidan samhällsintressena och å andra sidan de enskildas intressen.

Hen DANELL (m):

Herr lalman! Den här debatten förde vi som sagt för elt par veckor sedan, och del finns inte anledning för mig att fördjupa den ytterligare. Jag vill bara kort fastslå atl det vi moderater hävdar är alt skall vi kunna fullfölja valfriheten när det gäller efterfrågan på bostäder och fritidshus och efterfrågan pä myckel annat som mark skall användas till, så skall vi, när vi planerar samhällets byggande, la hänsyn till alla de olika intressena. Vi menar atl den enskildes intresse -jusl hans möjlighel alt utnyttja sin egen tomt, sin egen lilla markbil - har hamnat på undantag under 1970-talel. Man har enbart stärkt möjligheterna atl skydda övriga i och för sig naturiiglvis vikliga intressen - naturvård, kulturvård, det rörliga friluftslivet och allt vad del kan vara. Men varför man skulle glömma del enskilda intresset förslår vi inte, och det är del som vi gärna drar en lans för.

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Vi vel vad ell tillmötesgående av moderaternas förslag dä del gäller bostadspolitiska frågor och markfrågor skulle innebära. Det skulle nämligen för flertalet människor innebära betydligt högre boendekostnader, och det skulle innebära ökad spekulation i mark och bostäder. Del handlar i själva verket om valfrihet för markspekulanter, tomtjobbare, monopolförelag, spekulanter inom byggande och förvaltning och fortsatta möjligheter atl tjäna pengar på atl folk måsle ha någonslans alt bo.

Jag förslår moderaternas irritation när vi i dessa debatter påtalar detta och framhåller del fakliska förhällandet, det som i Aftonbladet häromdagen beskrevs sä att nu råder djungelns lag på bostadsmarknaden. I del sammanhanget uttrycktes den förhoppningen all man skulle få en socialdemokratisk regering igen för alt få rätsida på de här problemen. Jag vill nog säga all varken moderater, en borgerlig regering eller en socialdemokratisk regering i och för sig garanterar någon förbättring på dessa områden som gäller mark och bosläder. Vad som behövs är naturligtvis en ny, en annorlunda bostads- och markpolitik.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Herr TREDJE VICE TALMANNEN: Propositioner ställs försi beträffande bifall till eller avslag på det i reservationen nr 1 framställda yrkandet om avslag på lagförslagen. Om della yrkande avslås ställs därefter propositioner på bifall lill dels utskotlets hemställan med godkännande av utskottets moliverng, dels det i reservationen nr 2 framställda yrkandet om uppskov med behandlingen av lagförslagen m. m. lill nästa riksmöte

med godkännande av den i reservationen nr 3 föreslagna motiveringen. Om reservationen nr 1 bifalles kvarstår vid mom. 1 i övrigt endast yr-kandel om godkännande av den i reservationen nr 3 föreslagna motiveringen.

Det i reservationen nr 1 av herr Beigman m. //. framställda yrkandet om avslag på lagförslagen

Propositioner gavs på dels bifall till, dels avslag pä yrkandet i nämnda reservation, och förklarades den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Landberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ä ndring i byggnadslagen, m. m.

Den som vill atl kammaren avslår yrkandet i den vid civilutskoltets

betänkande nr 35 fogade reservationen nr 1 av herr Bergman m. fl. röstar

ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Landberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 153

Mom. I i övrigt

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskotlets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels del i reservationen nr 2 av herr Bergman m. fl. framställda yrkandet om uppskov med behandling av lagförslagen m. m. med godkännande av den i reservationen nr 3 av herr Bergman m. fl. föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Landberg begärt volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskotlels hemsiällan i beiän-

kandel nr 35 mom. 1 i övrigl med godkännande av ulskolieis motivering

röslar ja,

den del ej vill röslar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit del i reservationen nr 2 av herr Bergman

m. fl. framställda yrkandet om uppskov med behandling av lagförslagen

m. m. med godkännande av den i reservationen nr 3 av herr Bergman

m. fl. föreslagna motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Landberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröst-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

ning gav följande resultat:

160 153

Nej

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Landberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 2 röslar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Landberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 153

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering, dels utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 5 av herr Bergman m. fl. föreslagna motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Landberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 mom. 3 med godkännande av ulskottels motivering röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med godkännande av den i reservationen nr 5 av herr Bergman m. fl. föreslagna motiveringen.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Landberg begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 153

Mom. 4

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 9 Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och lo-talförsvarels fortsatta ulveckling samt propositionen 1976/77:100 jämte molioner.

I betänkandet behandlades förslag som regeringen - efter föredragning av herr statsministern samt av statsråden Krönmark, Burenslam Linder, Troedsson, Turesson, Wikström, Ahlmark och Gustavsson - hade förelagt riksdagen i propositionen 1976/77:74. Vidare behandlades vissa förslag i propositionen 1976/77:100 bilagorna 7 (försvarsdepartementet) och 14 (handelsdepartementet).

Beträffande del huvudsakliga innehållet i propositionen 1976/77:74 anfördes följande:

"På grundval av 1974 års försvarsulrednings betänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar och (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 läggs i propositionen fram förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta ulveckling på längre sikt samt om inriktningen av planeringen för programplaneperioden 1977/78-1981/82. Inriktningen av säkerhetspolitiken beskrivs mol bakgrund av de internationella förhållandena och förändringar i dessa samt del svenska samhällets ulveckling. Säkerhetspolitiken föresläs följa hittillsvarande inriktning. Den av statsmakterna år 1972 fastlagda målsättningen för vår säkerhetspolitik föreslås gälla allt framgent.

1 propositionen läggs för första gången fram förslag om gemensamma grunder för hela totalförsvarets fortsatta ulveckling. Den av statsmakterna år 1972 fastställda målsättningen för totalförsvaret föreslås fortfarande gälla. 1 särskilda avsnitt läggs sedan fram förslag lill inriklning av de olika lolalförsvarsgrenarnas fortsatta ulveckling.

Del militära försvaret föreslås utvecklas så all försvaret alltjämt skall kunna föras som ett djupförsvar och atl stridskrafterna skall kunna utnyttjas med tyngdpunkten i kust- och gränsområdena så alt våra naluriiga försvarsbelingelser las lill vara. Krav ställs pä rationalisering av fredsorganisationen. Förslag läggs fram om förbättringar av de värnpliktigas förmåner under tjänstgöring. För perioden 1977/78-1981/82 föreslås en planeringsram för det militära försvaret om 51 875 milj. kr. 1 propositionen redovisas ramberäkningar för budgetåret 1977/78. För det militära försvaret innebär beräkningarna en utgiftsram för budgetåret 1977/78 om 10 385,7 milj. kr. Slutliga förslag läggs också fram beträffande vissa anslag som har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100 (bil. 7).

3 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Civilförsvarets planering föreslås alltjämt vara inriktad på ål-gärder som gör del möjligt att i krigslid skydda och hjälpa befolkningen mot verkningarna av stridshandlingar, främst verkningarna av konven-lionella siridsmedel. 1 proposilionen föresläs au möjligheierna tas till vara atl anordna skyddsrum i anslutning till den fortlöpande byggnadsverksamheten i orler som bedöms vara särskill utsatta för risk för skadegörelse. Efter hand bör väsentliga brister i bebyggelseområden som nu saknar skyddsrum kunna avhjälpas. Kommunernas skyddsrumsplaner skall ligga till grund för åtgärderna. Vidare föreslås alt utrymningsplanerna ses över, all förändringarna i civilförsvarets undsätlningsorgani-sation fullföljs och atl elt nytt utbildnings- och övningsystem införs. Förslag läggs fram om ändrad organisation för civilförsvarssiyrelsen. 1 proposilionen föreslås au skyddsrumsverksamheien inriklas mol en volym på sikt som motsvarar en årlig planeringsram om ca 150 milj. kr. För övrig verksamhet i civilförsvaret föreslås för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om 930 milj. kr. För budgetåret 1977/78 beräknas en utgiftsram om ca 42 milj. kr. för skyddsrum och ca 188 milj. kr. för övrig verksamhel.

För del ekonomiska försvaret föreslås en kraftig förstärkning av försörjningsberedskapen mol avspärrning och krig innebärande såväl en utökad beredskapslagring av råvaror, halvfabrikat och färdigprodukler som en förstärkning av den administrativa beredskapen bl. a. inom transportområdet. Försörjningsberedskapen mot fredskriser föreslås bli förstärkt bl. a. genom utökad beredskapslagring av oljor. Förslag läggs fram om förändring av överstyrelsens för ekonomiskt försvar organisation. För del ekonomiska försvaret anges översiktligt för perioden 1977/78-1981/82 en planeringsram om ca 6 300 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Härav ulgör ca 2 700 milj. kr. investeringar för fredskrislagring.

För perioden 1978-1984 föreslås ell nyll program för lagring av olja och kol. 1 anslulning härtill läggs förslag fram om följdändringar i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.

Planeringsramen för programmet Beklädnad omfattar enbart de utgifter som föreslås för budgetåret 1977/78.

För budgetåret 1977/78 innebär beräkningarna utgifter för del ekonomiska försvaret om ca 1 170 milj. kr. över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Därtill kommer utgifter med ca 40 milj. kr. över affärsverkens driftbudgeter. Den sammanlagda utgiftsnivån beräknas således lill ca 1 210 milj. kr. för budgetåret. Slutliga förslag läggs fram beträffande vissa anslag som lagils upp med beräknade belopp i prop. 1976/77:100, bil. 9, 13-15.

Övrigl totalförsvar föresläs utvecklas efler samma grundläggande principer som har angetts för del militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Av verksamheterna inom övrigt totalförsvar anges att psykologiskt försvar intar en särställning på grund av försvarsviljans avgörande betydelse för vår motsiåndsförmäga.

Åtgärder föreslås för atl förbättra etl otillfredsställande beredskapsläge inom sjukvårdssektorn. 1 proposilionen framhålls betydelsen av all ett ansvar i fred följs av motsvarande ansvar i krig om verksamheten dä skall fortgå. Lagen om kommunal beredskap föreslås ändrad sä all även landstingskommunerna kan inordnas i den kommunala beredskapsplanläggningen. Förslag läggs fram om ny organisation för länsstyrelsernas försvarsenheler."

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen TREDJE VICE TALMANNEN:

1 fråga om della belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

1 det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Säkerhetspolitiken och totalförsvaret)

Regeringen hade i propositionen 1916/11:14 (s. 4-8) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad statsministern hade anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

I delta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta motionerna

1976/77:1452 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), såvitt gällde yrkandet 1 all riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla all garantier skulle erhållas från NATO och Warszawapakten i del syfte som avsågs i motionen och

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), såvilt gällde yrkandet 1 atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om den svenska säkerhetspolitiken.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1452, yrkandet I,

2. atl riksdagen med avslag på molionen 1976/77:1504, yrkandet 1 i denna del, lämnade utan erinran vad statsministern hade anfört om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

1. beträffande säkerhetspolitiken och totalförsvaret, vari reservanterna ansett all utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till molionen 1976/77:1504, yrkandet I i denna del, som sin mening gav regeringen till känna vad i molionen hade anförts om säkerhetspolitiken och totalförsvaret.

Nr 140

Torsdagen den ,26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Punkten 2 (Den svenska säkerhetspolitiken)

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 91) berett riksdagen tillfälle all avge yttrande över vad föredragande statsrådet hade anfört om säkerhetspolitiken.

I della sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta motionerna

1976/77:1452 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), såvilt gällde yrkandet 2 all riksdagen beslutade att hos regeringen anhålla om initiativ lill samnordiska överläggningar i syfte alt proklamera Norden som en kärnvapenfri zon,

1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), såvitt gällde yrkandet 1 atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om den svenska säkerhetspolitiken,

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s). såvitt gällde yrkandet all riksdagen beslutade avslå propositionen 1976/77:74 (yrkandet 1) samt andrahandsyrkandel all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i molionen om säkerhetspolitikens mål och metoder (andrahandsyrkandel 3), samt

1976/77-1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), såvitt gällde yrkandet 1 all riksdagen hos regeringen begärde tillsättande av en säkerhetspolitisk utredning - ej underordnad försvarsdepartementet - med förändrad sludiemelodik och planeringsunderlag enligt vad som anförts i molionen.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1452, yrkandet 2, om vissa samnordiska överläggningar,

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1522, yrkandet I, om en säkerhetspolitisk utredning,

3. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1521, yrkandet 1 och andrahandsyrkandel 3, om säkerhetspolitikens mål och meioder,

4. att riksdagen med avslag pä molionen 1976/77:1504, yrkandet 1 i denna del, lämnade ulan erinran vad föredragande statsrådet hade anfört om säkerhetspolitiken.

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

2. beträffande den svenska säkerhetspolitiken, vari reservanterna ansett all utskottet under 4 bort hemställa

all riksdagen med anledning av propositionen och med bifall lill motionen 1976/77:1504, yrkandet I i denna del, som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen hade anförts om säkerhetspolitiken.

Punkten 3 (Totalförsvarets fortsatta utveckling) Nr 140

Regeringen hade i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 42-54) föreslagit Torsdagen den

riksdagen all godkänna de gemensamma grunder för totalförsvarets fort- 26 mai 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

salta ulveckling som föredragande statsrådet hade angett.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:249 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandet 1 atl riksdagen skulle uttala sig för en ny försvarsordning enligl i molionen anförda principer,

1976/77:342 av herr Lindblad (fp), vari yrkats atl riksdagen begärde en belysning av de folkrättsliga konsekvenserna vid ett ökat militärt ianspråktagande av civil personal för uppgifter inom krigsorganisationen.

dels de med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta motionerna 1976/77:1453 av herrar Lövenborg (-) och Hagel (-), såvitt gällde yrkandena

1. atl riksdagen uttalade sig för en ny försvarsordning byggd på neutralitetens och folkförsvarets principer,

2. alt riksdagen i enlighel med yrkandet 1 begärde all regeringen skyndsamt skulle utreda och lägga fram förslag för en sådan nyorientering,

1976/77:1504 av herr Palme m.fl. (s), såvitt gällde yrkandena

att riksdagen godkände de gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta ulveckling som angetts i molionen (yrkandet 2),

alt riksdagen hos regeringen begärde en utredning om olika former av motstånd, däribland civilmotstånd (yrkandet 3),

alt riksdagen hos regeringen begärde en parlamentarisk försvarskommitté med de uppgifter som angetts i molionen (yrkandet 4),

alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om dellagande från de anställdas organisationer i kommande försvarsulredning (yrkandet 5),

alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om uthållighet i förvarningssyslemel (yrkandet 7),

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla atl totalförsvarets upplysningsnämnd fick i uppdrag all utreda i molionen angiven fråga om totalförsvaret i skolans läromedel (yrkandet 9),

att riksdagen hos regeringen begärde en utredning m. m. av i molionen angivna frågor om datasystem i krig m. m. (yrkandet 10),

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp), såvitt gällde yrkandena alt riksdagen hos regeringen begärde snar belysning av frågan hur man skulle kunna ge ökad uthållighet-i försvarets luflbevakning, i syfte alt under längre tid kunna alarmera befolkningen dä skyddsrumsplatser bor-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

de inläs (yrkandet 3),

all riksdagen hos regeringen begärde åtgärder för atl inför 1982 års försvarsbeslut ge väsentligt längre tid för försvarsdeball mellan eventuellt utredningsbetänkande och försvarsbeslut samt att regeringen även i övrigl skulle söka underlätta belysning av vikliga avvägningsfrågor inom totalförsvaret (yrkandet 5),

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), såvitt nu var i fråga (yrkandena 2 och 3),

1976/77:1522 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), såvitt gällde yrkandena

atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna all kommande utredningar om säkerhetspolitiken borde sändas på remiss till myndigheter och organisationer (yrkandet 2),

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna atl slörre delen av underlaget (angreppsfall m. m.) borde avhemligas i avsikt att få en öppnare och mer initierad försvarsdeball (yrkandet 3) samt

1976/77:1523 av herr Werner m.fl. (vpk), såvitt gällde yrkandena

1. att riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarels fortsatta utveckling,

2. att riksdagen hos regeringen hemställde all en nedruslningsutred-ning tillsattes med i molionen angivna målsättningar.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med anledning av propositionen och molionen 1976/77:342 som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet hade anfört om folkrättsliga aspekter,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1504, yrkandet 3, om utredning angående civilmolsländ m. m.,

3. all riksdagen med anledning av propositionen samt molionerna 1976/77:1504, yrkandet 7, och 1976/77:1520, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört om ökad uthållighet i systemet för förvarning vid flyganfall,

4. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1504, yrkandet 10, om datasystem i krig m. m.,

5. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1976/77:1504, yrkandet 9, som sin mening gav regeringen lill känna vad utskottet hade anfört om översyn av försvarsinformalionen,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1521, yrkandena 2 och 3. om en förlängning av gällande försvarsbeslut m. m..

7. all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1523, yrkandena I och 2, om avslag på proposilionen 1976/77:74. m. m.,

8. all riksdagen med bifall lill proposilionen samt med avslag på mo-

lionerna 1976/77:249, yrkandet 1. 1976/77:1453, yrkandena 1 och 2, samt 1976/77:1504, yrkandet 2, godkände de gemensamma grunder för lo-lalförsvarels forlsalia ulveckling som föredragande sialsrådet hade angett, 9. alt riksdagen med anledning av molionerna 1976/77:1504, yrkandena 4 och 5, 1976/77:1520, yrkandet 5, samt 1976/77:1522, yrkandena 2 och 3, som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört om arbetet med nästkommande försvarsbeslut.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

3. beträffande totalförsvarets fortsatta ulveckling, vari reservanterna ansett att utskottet under 2 och 8 bort hemställa

2. atl riksdagen med anledning av proposilionen och molionen 1976/77:1504, yrkandet 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna hade anfört om utredning angående civilmolsländ m. m.,

8. att riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:1504, yrkandet 2, sami med avslag på proposilionen och molionerna 1976/77:249, yrkandet 1, och 1976/77:1453, yrkandena 1 och 2, godkände de gemensamma grunder för totalförsvarets fortsatta ulveckling som angetts i motionen 1504.

Punkten 4 (Det militära försvarets fortsatta utveckling) Regeringen hade i propositionen 1976/77:74 (bil. 1 s. 55-144) föreslagit riksdagen atl

1. godkänna de rikllinjer för del militära försvarets fortsatta ulveckling
som föredragande statsrådet hade angett,

2. godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat beträffande förmåneråt värnpliktiga m. fl.,

3. anta ett lill proposilionen fogat förslag lill lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

4. för budgetåret 1977/78 fasisiällda utgiftsramen fördel militära försvaret lill 10 385 744 000 kr. i prisläge februari 1976,

5. bemyndiga regeringen all justera utgiftsramen för del militära försvaret för budgetåret 1977/78 med hänsyn lill prisutvecklingen enligt netioprisindex.

6. bemyndiga regeringen all justera utgiftsramen för del militära försvaret för budgetåret 1977/78 med den del av ökade kostnader för vissa förmåner åt värnpliktiga vilka översteg vad netioprisindex gav,

7. bemyndiga regeringen alt justera ulgifisramen för del miliiära försvaret för budgetåret 1977/78 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1976/77.

8. bemyndiga regeringen all under budgetåret 1977/78 medge överskridande av utgiftsramen för det miliiära försvaret om del behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

De i proposilionen framlagda förslagen till förbättrade värnpliklsför-mäner innebar bl. a. alt dagersättningen höjdes frän 10 till 12 kr. samt all maximibeloppet per dag för familjepenning höjdes från 21 lill 27 kr. för hustru m. fl. och frän 9 till 12 kr. för barn.

1 delta sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta molionerna

1976/77:59 av herr Petersson i Röslånga (fp), vari yrkats atl riksdagen uttalade atl målsättningen för arbetstiden i vad gällde värnpliktiga i grundutbildning borde vara etl medeltal om 40 limmar per utbildnings-vecka.

1976/77:60 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen hemställde om förslag syftande lill

1. all de värnpliktiga tillerkändes laglig rätt all sammansluta sig i frivilliga intresseorganisationer med förhandlingsrätt,

2. all de värnpliktiga garanterades räll all ulan begränsningar uttrycka sig i tal och skrift samt all på frilid ordna politiska, fackliga och andra möten inom föriäggningarna,

3. au politiska och fackliga organisationer på motsvarande sätt tillerkändes rätt all verka inom förläggningarna genom alt ordna möten och sprida tryckt material ulan begränsningar,

1976/77:92 av herr Petersson i Röslånga (fp).

1976/77:248 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen skulle anla av motionärerna framlagt förslag lill lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99), innebärande all maximibeloppet för familjepenningen för barn skulle höjas från 9 till 16 kr. per dag,

2. all riksdagen beslutade atl dagersättningen höjdes från 10 kr. per dag till 11 kr. per dag, med verkan frän den 1 juli 1977,

3. all riksdagen beslutade all ulryckningsbidragel höjdes från 1 000 kr. till 1 200 kr., med verkan från den 1 januari 1977,

4. att riksdagen beslutade godkänna den i molionen förordade ändringen i del s. k. Vpl 10-syslemel,

5. att riksdagen hos regeringen begärde en parlamentarisk utredning om värnpliklsuibildningssystemet,

6. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts rörande utökat värnpliklsinflytande,

7. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts rörande försöksverksamhet i fråga om marinens och flygvapnets utbildning,

8. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts rörande samordning mellan värnpliklslag och föräldraförsäkring.

9. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i mo
lionen anförts rörande vissa personalfrågor,

10. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i mo
lionen anförts rörande ny befälsordning,

1976/77:249 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt gällde yrkandena alt riksdagen beslutade att produktionen av flygplan 37 Viggen avvecklades snarast och all arbetet med ulveckling av flygplan A 20 avbröts (yrkandet 2),

alt riksdagen för budgetåret 1977/78 beslutade en sänkning av mi-lilärkoslnaderna med den summa som motsvarades av anslaget under A 5, 2 030 123 000 kr., och som var avsedd för prisreglering för det militära försvaret (yrkandet 3),

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

1976/77:459 av herrar Söderqvist (vpk) och Måbrink (vpk), såvitt gällde yrkandet I att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag all den miliiära fredssjukvården ställdes under landstingens huvudmannaskap,

1976/77:1064 av herr Fransson m. fl. (c), vari yrkats att riksdagen gav regeringen till känna vad som i molionen anförts angående målsättningen om en reglerad arbetstid för de värnpliktiga under grundutbildningen,

1976/77:1065 av herr Korpås m.fl. (c),

1976/77:1066 av herrar Persson i Heden (c) och Magnusson i Nen-nesholm (c),

1976/77:1067 av herr Svensson i Kungälv (s),

dels de med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta molionerna

1976/77:1453 av herrar Lövenborg (-) och Hagel (-), såvitt gällde yrkandena

atl riksdagen uttalade alt försvarskostnaderna under perioden 1977/78-1981/82 borde minskas med 50 procent (yrkandet 3),

alt riksdagen uttalade sig för all produktionen av Viggen borde avbrytas och atl planerade nya flygplansprojekl i form av A 20 och B3LA inte borde komma till utförande (yrkandet 4),

alt riksdagen uttalade sig för atl övergång lill civil produktion inom industrigrenar som drabbades av den nya försvarsinrikiningen borde förberedas (yrkandet 5),

1976/77:1504 av herr Palme m.fl. (s), såvitt gällde yrkandena alt riksdagen godkände de rikllinjer för del miliiära försvarets ulveckling som angetts i molionen (yrkandet 11),

alt riksdagen hos regeringen begärde att arbetet inom beredningen för utvärdering m. m. av framlida flygplansystem avbröts (yrkandet 12),

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

atl riksdagen - därest yrkandet under 12 skulle avslås - hos regeringen begärde alt beredningen för utvärdering m. m. av framlida flygplansyslem skulle sammansättas enligt de grunder som angetts i molionen (yrkandet 13),

atl riksdagen hos regeringen begärde en studie av del miliiära försvarels framlida underhållsbehov och en häremot svarande verksiadskapacitei (yrkandet 14),

alt riksdagen hos regeringen begärde all försvarsmaktens ledningsui-redning fick i uppdrag alt lägga fram förslag om indragning av staber m. m., i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 15).

all riksdagen beslutade fastställa utgiftsramen fördel miliiära försvaret för budgetåret 1977/78 lill 10 110 744 000 kr., i prisläge februari 1976 (yrkandet 16),

all riksdagen skulle avslå regeringens hemställan om bemyndigande all justera utgiftsramen för del miliiära försvaret för budgetåret 1977/78 med den del av ökade kostnader för förmåner ål värnpliktiga vilka översteg vad netioprisindex gav (yrkandet 18),

all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i molionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för budgetåret 1977/78 (yrkandet 19),

att riksdagen hos regeringen begärde redovisning m. m. av konsekvenserna av ökade bemyndigandeskulder och -kvoter (yrkandet 20),

alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om medel för arbelsmarknadspoliliskt betingade åtgärder (yrkandet 21),

atl riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i molionen anförts om sammansättningen och direktiven lill utredningen om formerna för de värnpliktigas medinflytande m. m. (yrkandet 22),

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp), såvitt här var i fråga (yrkandena 1 och 2),

1976/77:1521 av fru Theorin (s) och fröken Öhrsvik (s), såvitt gällde andrahandsyrkandena alt riksdagen skulle

underkänna förslaget lill riktlinjer för del miliiära försvarels fortsatta utveckling (andrahandsyrkandel 1),

godkänna de rikllinjer för del miliiära försvarei som angeils i molionen (andrahandsyrkandel 2),

som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om

a) alt storinvasion som planeringsmodell skulle utgå.

b) atl vidareutveckling av JA 37 - flygplan A 20 - ej skulle genomföras,

c) all beredningen om utvärdering av framtida flygplansyslem (B3LA) skulle avbrytas,

d) atl inhemsk tyngre avancerad robotulveckling ej skulle förberedas
(andrahandsyrkandel 4),

e) för budgelårel 1977/78 faslslälla ulgiftsramen för del militära för-      Nr 140
svaret till 9 863 181 295 kr, i prisläge februari 1976, dvs, en föriängning      Torsdagen den
av gällande beslul (andrahandsyrkandel 5) samt                   26 mai 1977

1976/77:1523 av herr Werner m, fl, (vpk), såvitt gällde yrkandet 3 att riksdagen beslutade om nedskärningar av del militära försvaret under programplaneperioden 1977/78-1981/82, enligt i motionen angivna rikllinjer.

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Utskottet hemställde

1, beträffande delprogrammet Infanteribrigad m, m, all riksdagen skul
le avslå molionen 1976/77:1520, yrkandena 1 och 2,

2, beträffande flygplansystemel 37 Viggen atl riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag pä molionerna 1976/77:249, yrkandet 2 i denna del, och 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del, godkände vad föredragande statsrådet hade angett,

3, beträffande flygplanprojekl A 20 all riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna 1976/77:249, yrkandet 2 i denna del, 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del, och 1976/77:1521, andrahandsyrkandel 4 i denna del, godkände vad föredragande statsrådet hade angett,

4, beträffande projektförslaget B3LA all riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del, 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del och yrkandet 12, samt 1976/77:1521, andrahandsyrkandena 1 och 4 i denna del, godkände vad föredragande statsrådet hade angett,

5, beträffande B3LA-beredningens sammansättning all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1504, andrahandsyrkandel 13,

6, beträffande robolfrägor att riksdagen skulle

a, avslå molionen 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, om anskaff
ningen av lunga pansarvärnsrobotar,

b, avslå molionen 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, om val av
sjörobol,

c, med bifall till proposilionen och med avslag på molionen
1976/77:1521, andrahandsyrkandel 4 i denna del, godkänna vad före
dragande statsrådet hade angett om handlingsfrihet i fråga om robot-
utveckling,

7, beträffande direktiven lill försvarsmaktens ledningsutredning alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1504, yrkandet 15,

8, beträffande försvarsmaktens fredssjukvård att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:459, yrkandet I,

9, beträffande försvarsmaktens underhållsbehov och verksiadskapacitei all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1504, yrkandet 14,

10, beträffande ekonomisk planeringsram för perioden 1977/78-
1981/82 all riksdagen med bifall lill proposilionen och med avslag pä mo-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

lionerna 1976/77:1453, yrkandena 3 och 5, samt 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, godkände vad föredragande statsrådet hade angeli,

11, beträffande personalfrågor alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:248, yrkandena 9 och 10,

12, beträffande värnpliktsuibildningen att riksdagen skulle

a, med anledning av propositionen och molionen 1976/77:248, yrkan
det 5, som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet hade anfört
om en översyn,

b, avslå molionen 1976/77:248, yrkandet 7,

13, beträffande förhandlingsrätt för värnpliktiga, m, m, att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:60,

14, beträffande tjänstgöringstiden för värnpliktiga all riksdagen skulle avslå molionerna 1976/77:59 och 1976/77:1064,

15, beträffande de värnpliktigas medinflytande m, m, atl riksdagen med bifall lill proposilionen samt med avslag pä motionerna 1976/77:248, yrkandet 6, 1976/77:1065, yrkandet 1, och 1976/77:1504, yrkandet 22, godkände vad föredragande statsrådet hade angett,

16, beträffande rikllinjer i övrigl för del miliiära försvarets fortsatta ulveckling alt riksdagen med bifall lill propositionen och med avslag på motionerna 1976/77:1504, yrkandet II i denna del, 1976/77:1521, andrahandsyrkandel 1 i denna del, andrahandsyrkandel 2 och andrahandsyrkandel 4 i denna del, samt 1976/77:1523, yrkandet 3, godkände vad föredragande statsrådet hade angett,

17, beträffande inslag av samhälls- och socialkunskap under värnpliktsutbildningen att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1067,

18, beträffande samordning mellan värnpliklslag och föräldraförsäkring att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:248, yrkandet 8,

19, beträffande jordbrukares krigsplacering atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1066,

20, beträffande förmåner ål värnpliktiga m. fl, all riksdagen skulle

a, avslå molionen 1976/77:92 om indexreglering,

b, avslå motionen 1976/77:248, yrkandet 3, om höjning av ulryck
ningsbidragel,

c, avslå molionen 1976/77:1065, yrkandet 2, om tilläggsdirektiv till
kommittén om formerna m, m, för de värnpliktigas medinflytande,

d, avslå molionen 1976/77:248, yrkandet 4. om de värnpliktigas för
måner i fråga om resor,

e, med bifall till proposilionen samt med avslag på motionen
1976/77:248, yrkandet 2, godkänna vad föredragande statsrådet hade för
ordat,

f med bifall lill propositionen och med avslag på molionen 1976/77:248, yrkandet 1, anla del av utskollel framlagda förslaget till lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

21, beträffande utgiftsram för nästa budgetår alt riksdagen skulle
a, med bifall till propositionen och med avslag på motionerna

1976/77:249, yrkandet 3, 1976/77:1504, yrkandet 16, och 1976/77:1521.

andrahandsyrkandel 5, för budgetåret 1977/78 faslslälla ulgiftsramen för del militära försvarei till 10 385 744 000 kr, i prisläge februari 1976,

b, med avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 21, godkänna vad
föredragande statsrådet hade anfört om medel för sysselsättningsstimu
lerande åtgärder utöver utgiftsramen,

c, med bifall till propositionen bemyndiga regeringen alt justera ut
giftsramen fördel militära försvaret för budgelårel 1977/78 med hänsyn
till prisutvecklingen enligl netioprisindex,

d, med bifall lill proposilionen och med avslag på motionen
1976/77:1504, yrkandet 18, bemyndiga regeringen altjustera ulgiftsramen
för del militära försvarei för budgelårel 1977/78 med den del av ökade
koslnader för vissa förmåner äl värnplikliga som översieg vad nelio-
prisindex gav,

e, 'med bifall lill proposilionen bemyndiga regeringen att justera ut
giftsramen för det miliiära försvarei för budgelårel 1977/78 på grund
av över- eller underutnyttjande av ulgiftsramen för budgelårel 1976/77,

f med bifall lill proposilionen bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 medge överskridande av utgiftsramen för del militära försvaret om del behövdes av konjunktur- eller beredskapsskäl,

22, beträffande förhållandet mellan beslällningsbemyndiganden och betalningsmedel alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1504, yrkandena 19 och 20,

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

4, beträffande det miliiära försvarets fortsatta ulveckling, vari reservanterna ansett all utskottet under 4, 5, 6 a och b, 7. 9, 10, 16, 20 b, d och f 21 a och d samt 22 bort hemställa

4, beträffande projektförslaget B3LA au riksdagen med avslag på proposilionen och med bifall till molionerna 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del och yrkandet 12, samt 1976/77:1521, andrahandsyrkandena 1 och 4 i denna del, sami med anledning av molionen 1976/77:1453, yrkandet 4 i denna del. hos regeringen begärde att arbetet inom beredningen för utvärdering m, m, av framlida flygplansystem avbröts,

5, beträffande B3LA-beredningens sammansättning alt riksdagen med anledning av proposilionen och med bifall till motionen 1976/77:1504, andrahandsyrkandel 13, som sin mening gav regeringen till känna vad som anförts i molionen,

6, beträffande robolfrågor atl riksdagen skulle

a, med anledning av proposilionen och med bifall till motionen
1976/77:1504. yrkandet 11 i denna del, som sin mening ge regeringen
lill känna vad som anförts i molionen om anskaffningen av tunga pan
sarvärnsrobotar,

b, med anledning av proposilionen och med bifall till molionen
1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, som sin mening ge regeringen

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

till känna vad som anförts i motionen om val av sjörobot,

7, beträffande direktiven lill försvarsmaktens ledningsulredning atl riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1504, yrkandet 15, hos regeringen begärde atl utredningen fick i uppdrag atl utreda de frågor som angetts i molionen,

9, beträffande försvarsmaktens underhållsbehov och verksiadskapaci
tei au riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till mo
tionen 1976/77:1504, yrkandet 14, som sin mening gav regeringen till
känna vad som anförts i motionen,

10, beträffönde ekonomisk planeringsram för perioden 1977/78-
1981/82 all riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1504, yrkandet 11
i denna del, och med avslag på proposilionen och motionen 1976/77:1453,
yrkandena 3 och 5. godkände vad som angetts i molionen 1976/77:1504,

16, beträffande riktlinjer i övrigl för det militära försvarels fortsatta ulveckling all riksdagen med bifall till molionen 1976/77:1504, yrkandet 11 i denna del, samt med avslag pä proposilionen och molionerna 1976/77:1521, andrahandsyrkandel 1 i denna del, andrahandsyrkandel 2 och andrahandsyrkandel 4 i denna del, och 1976/77:1523, yrkandet 3, godkände vad som angetts i molionen 1976/77:1504,

20, beträffande förmåner åt värnplikliga m, fl, alt riksdagen skulle
b, bifalla motionen 1976/77:248, yrkandet 3, om höjning av ulryck
ningsbidragel,

d, bifalla molionen 1976/77:248, yrkandet 4, om de värnpliktigas förmåner i fråga om resor,

f med bifall lill molionen 1976/77:248, yrkandet 1, och med avslag på propositionen anla det av reservanterna framlagda förslaget lill lag om ändring i familjebidragslagen (1946:99),

21, beträffande utgiftsram för nästa budgetår alt riksdagen skulle
a, med anledning av propositionen, med bifall till motionen

1976/77:1504, yrkandet 16, samt med avslag pä molionerna 1976/77:249, yrkandet 3, och 1976/77:1521, andrahandsyrkandel 5, för budgetåret 1977/78 fastställa utgiftsramen för del militära försvaret lill 10 110 744 000 kr, i prisläge februari 1976,

d, med bifall till motionen 1976/77:1504, yrkandet 18, avslå propositionen såvitt avsåg bemyndigande för regeringen alt justera utgiftsramen för del militära försvarei för budgelårel 1977/78 med den del av ökade koslnader för vissa förmåner åt värnplikliga som översieg vad netioprisindex gav,

22, beträffande förhållandet mellan beslällningsbemyndiganden och
betalningsmedel alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1504, yr
kandena 19 och 20, som sin mening gav regeringen till känna vad som
anförts i molionen.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande av herr Lindblad (fp).

Punkten 5 (Anslagsfrågor för det militära försvarei) Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 7 och i proposilionen 1976/77:74 bilaga 1 föreslagil riksdagen all för budgelårel 1977/78 anvisa medel och lämna beslällningsbemyndiganden enligl i betänkandet angiven sammanställning.

Regeringen hade vidare (prop. 1976/77:74 bil. 1 s. 216) berett riksdagen lillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet hade anfört om Vissa ersättningar m. m.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

1 detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:340 av herrar Brännström (s) och Hedberg (s), vari yrkats all riksdagen, i syfte att öka medlen lill särskild hjälpverksamhet lill förmån för värnplikliga och deras anhöriga, lill Vissa ersättningar m. m. (försvarsdepartementet) för budgetåret 1977/78 anvisade etl i förhållande till regeringens förslag med 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 34 454 000 kr.,

dels den med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta molionen 1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), såvitt gällde yrkandet 17 all riksdagen skulle avslå regeringens framställan om alt 30 000 000 kr. anvisades för studier av allackflygsyslem m. m.

Utskottet hemställde

i fråga om Oärde huvudtiteln

1. atl riksdagen lill Reglering av prisstegringar för del militära försvaret för budgelårel 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 1 510 000 000 kr.,

2. atl riksdagen lill Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 2 727 000 000 kr.,

3. alt riksdagen beträffande Arméförband: Materielanskaffning skulle

a. bemyndiga regeringen all medge besiällningar av maleriel m. m.
för arméförband fick läggas ul inom en kostnadsram av I 550 000 000
kr.,

b. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 779 000 000 kr..

4. alt riksdagen lill Arméförband: Islåndsätining av befästningar och kaserner för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 75 000 000 kr.,

5. atl riksdagen beträffande Arméförband: Forskning och ulveckling skulle

a. bemyndiga regeringen att medge all utvecklingsarbete för armé
förband fick beställas inom en kostnadsram av 200 000 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 70 000 000 kr.,

6. all riksdagen lill Marinförband: Ledning och förbandsverksamhel
för budgelårel 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 882 800 000 kr.,

7. all riksdagen beträffande Marinförband: Materielanskaffning skulle
a. bemyndiga regeringen atl medge all beställningar av maleriel m. m.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

för marinförband fick läggas ul inom en kostnadsram av 1 297 000 000 kr., b. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 500 000 000 kr.,

8. atl riksdagen lill Marinförband: Islåndsätining av befästningar och kaserner för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 26 000 000 kr.,

9. alt riksdagen beträffande Marinförband: Forskning och ulveckling skulle

a. bemyndiga regeringen alt medge att utvecklingsarbete för marin
förband fick beställas inom en kostnadsram av 72 250 000 kr.,

b. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 30 000 000 kr.,

10. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 1 462 000 000 kr.,

11. all riksdagen beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning skulle

a. bemyndiga regeringen atl medge att beställningar av maleriel m. m.
för flygvapenförband fick läggas ul inom en kostnadsram av 3 600 000 000
kr.,

b. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 1 364 000 000
kr.,

12. alt riksdagen lill Flygvapenförband: Islåndsätining av befäslningar och kaserner för budgelårel 1977/78 anvisade ett förslagsanslag av 32 000 000 kr.,

13. alt riksdagen beträffande Flygvapenförband: Forskning och ulveckling skulle

a. med bifall till proposilionen 1976/77:74 och med avslag på molionen
1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, bemyndiga regeringen all medge
att utvecklingsarbete för flygvapenförband fick beställas inom en kost
nadsram av 1 350 000 000 kr.,

b. med bifall lill proposilionen 1976/77:74 och med avslag på motionen
1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, för budgetåret 1977/78 anvisa
etl förslagsanslag av 571 182 000 kr.,

14. all riksdagen till Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Ledning och förbandsverksamhel för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 9 550 000 kr.,

15. atl riksdagen beträffande Krigsorganisation för vissa staber m. m.: Materielanskaffning m. m. skulle

a. bemyndiga regeringen all medge all beställningar av materiel m. m.
för vissa staber fick läggas ut inom en kostnadsram av 63 000 000 kr.,

b. för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 32 200 000 kr.,

16. alt riksdagen till Försvarets hundskola för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 2 500 000 kr.,

17. alt riksdagen lill Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisade etl förslagsanslag av 33 200 000 kr.,

18. atl riksdagen beträffande Viss gemensam verksamhel skulle

a. bemyndiga regeringen alt medge atl beställningar m. m. av krigs
kartor fick läggas ut inom en kostnadsram av 620 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisa elt förslagsanslag av 11 350 000 kr.,

19. alt riksdagen beträffande Vissa ersättningar m. m. skulle

a. med bifall till proposilionen 1976/77:100 och med avslag på mo
lionen 1976/77:340 för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av
34 254 000 kr.,

b. lämna utan erinran vad föredragande statsrådet i proposilionen
1976/77:74 hade anfört om överskridande av anslaget,

i fråga om försvarets fasiighelsfond

20. atl riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgelårel 1977/78 anvisade etl invesleringsanslag av 155 000 000 kr.,

21. alt riksdagen lill Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgelårel 1977/78 anvisade ell invesleringsanslag av 79 900 000 kr.,

22. atl riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1977/78 anvisade ett investeringsanslag av 131 600 000 kr.,

i fråga om statens daiamaskinfond, försvarels delfond

23. alt riksdagen beträffande Anskaffning av datamaskiner skulle

a. för budgetåret 1977/78 anvisa ell investeringsanslag av 34 000 000
kr.,

b. medge alt datamaskinulrustning fick beställas till en kostnad av
- utöver lidigare medgivet belopp - högst 45 000 000 kr.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Följande tvä reservationer beträffande anslagsfrågor för det miliiära försvaret hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s):

5., vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall lill reservationen nr 4 i punkten 4 - alt utskottet under 13 bort hemställa

all riksdagen belräffande Flygvapenförband: Forskning och ulveckling skulle

a. med anledning av proposilionen 1976/77:74 och med bifall till mo
lionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, bemyndiga regeringen
att medge alt utvecklingsarbete för flygvapenförband fick beställas inom
en kostnadsram av 1 320 000 000 kr.,

b. med anledning av propositionen 1976/77:74 och med bifall lill mo
tionen 1976/77:1504, yrkandet 17 i denna del, för budgelårel 1977/78
anvisa elt förslagsanslag av 541 182 000 kr.,

6., vari reservanterna ansett atl utskottet under 19 a bort hemställa all riksdagen belräffande Vissa ersättningar m. m. skulle med anledning av propositionen 1976/77:100 och med bifall till motionen 1976/77:340 för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 34 454 000 kr.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Punkten 9 (Det ekonomiska försvarets fortsatta ulveckling) Regeringen hade i propositionen 1976/77:74 (bil. 2 s. 1-231) föreslagil riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för del ekonomiska försvarets fortsatta utveckling som föredragande statsrådet hade förordat,

2. godkänna de riktlinjer för ell nyll program för beredskapslagring av oljeprodukter m. m. för perioden 1978-1984 som föredragande statsrådet hade förordat,

3. anta förslag till

a) lag om ändring i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.,

b) lag om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning ä vissa oljelagringsanläggningar, m. m.,

c) lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.

1 detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:91 av herr Nilsson i Agnas (m),

dels de med anledning av proposilionen 1976/77:74 väckta motionerna 1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s), såvitt gällde yrkandet 6 atl riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen om ett långsiktsprogram för det ekonomiska försvaret och

1976/77:1520 av herr Lindblad (fp), såvitt nu var i fråga (yrkandet 4).

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:91 angående gengasdrift,

2. atl riksdagen med bifall lill proposilionen och med avslag på motionen 1976/77:1504, yrkandet 6, godkände de rikllinjer för del ekonomiska försvarels fortsatta utveckling som föredragande statsrådet hade förordat,

3. atl riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1976/77:1520, yrkandet 4, godkände de rikllinjer för ell nyll program för beredskapslagring av oljeprodukter m. m. för perioden 1978-1984 som föredragande statsrådet hade förordat,

4. all riksdagen skulle anla de vid propositionen fogade förslagen lill

a. lag om ändring i lagen (1957:343) om oljelagring m. m.,

b. lag om ändring i förordningen (1958:575) om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m.,

c. lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift
för oljeprodukter.

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Bränn-

ström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

7. belräffande det ekonomiska försvarels fortsatta utveckling, vari reservanterna ansett all utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och med bifall lill motionen 1976/77:1504, yrkandet 6, godkände de riktlinjer för del ekonomiska försvarels fortsatta ulveckling som hade förordats i motionen.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Punkten 11 (Anslagsfrågor för del ekonomiska försvaret) Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 14 och i propositionen 1976/77:74 bilagorna 2, 4, 6 och 7 föreslagil riksdagen alt för budgetåret 1977/78 anvisa medel och lämna beslällningsbemyndiganden enligt i belänkandet angiven sammanställning.

I detta sammanhang hade behandlats den med anledning av propositionen 1976/77:74 väckta molionen 1976/77:1504 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gällde yrkandena

atl riksdagen till Lagring för beredskapsändamål (VIILl) för budgetåret 1977/78 anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 10 000 000 kr. minskat invesleringsanslag av 11000 000 kr. (yrkandet 23),

att riksdagen lill Förrådsanläggningar (IX:8) för budgetåret 1977/78 anvisade ell i förhållande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr. minskal invesleringsanslag av 33 000 000 kr. (yrkandet 24).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU 1976/77:11, rskr 1976/77:177) - under sjätte huvudtiteln till Farieds-verksamhel, exkl. isbrytning för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 110 000 kr.,

2. att riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU 1976/77:11, rskr 1976/77:177) - under sjätte huvudtiteln till Transport-nämnden för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 210 000 kr., varav tre fiärdedelar alt avräknas mol automobilskatiemedlen,

3. atl riksdagen under sjätte huvudtiteln lill Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1977/78 anvisade ell reservationsanslag av 8 000 000 kr.,

4. all riksdagen under tionde huvudtiteln beträffande Statens jordbruksnämnd skulle

a. bemyndiga regeringen all vid jordbruksnämnden inrätta en tjänst
för byråchef i Fe 23/24,

b. utöver av riksdagen lidigare anvisat belopp (JoU 1976/77:13, rskr
1976/77:182) för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 122 000
kr.,

5. au riksdagen under tionde huvudtiteln lill Koslnader för beredskapslagring av jordbruksprodukter m. m. för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 60 041 000 kr.,

6. all riksdagen under elfte huvudtiteln beträffande Överstyrelsen för

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

ekonomiskt försvar skulle

a. medge all beställningar av petrokemiska varor fick läggas ut inom
en ram av 100 200 000 kr.,

b. för budgetåret 1977/78 anvisa etl förslagsanslag av 170 423 000 kr.,

7. atl riksdagen under tolfte huvudtiteln till Tolalförsvarsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisade elt förslagsanslag av 39 130 000 kr.,

8. atl riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (TU 1976/77:12, rskr 1976/77:150) - under statens affärsverksfonder lill Järnvägar m. m. för budgelårel 1977/78 anvisade ett invesleringsanslag av 600 000 kr.,

9. atl riksdagen - utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (FöU 1976/77:11, rskr 1976/77:238) - under fonden för låneunderstöd lill Lån till leko-, sko- och garveriinduslrier för budgetåret 1977/78 anvisade ell invesleringsanslag av 5 000 000 kr.,

10. att riksdagen med bifall lill proposilionen 1976/77:74 och med avslag på molionen 1976/77:1504, yrkandet 23, under fonden för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond, lill Lagring för beredskapsändamål för budgelårel 1977/78 anvisade elt investeringsanslag av 21000 000 kr.,

11. alt riksdagen under fonden för beredskapslagring, statens jordbruksnämnds delfond, till Lagring av jordbruksprodukter m. m. för beredskapsändamål för budgelårel 1977/78 anvisade etl investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

12. atl riksdagen beträffande diverse kapitalfonder, förrådsfonden för ekonomiskl försvar skulle

a. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för förråds
anläggningar inom de kostnadsramar som hade förordals i proposilionen
1976/77:74,

b. med bifall lill propositionen 1976/77:74 och med avslag på motionen
1976/77:1504, yrkandet 24, lill Förrådsanläggningar m. m. för budgetåret
1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 35 000 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Brännström, Gustavsson i Nässjö och Hedberg (samtliga s)

8. beträffande anslagsfrågor för del ekonomiska försvarei, vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall till reservationen nr 7 i punkten 9 - all utskottet under 10 och 12 b bort hemställa

10. alt riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:74 och med bifall till molionen 1976/77:1504, yrkandet 23, under fonden för beredskapslagring, överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond, lill Lagring för beredskapsändamål för budgetåret 1977/78 anvisade etl investeringsanslag av 11 000 000 kr.,

12 b. all riksdagen beträffande diverse kapitalfonder, förrådsfonden för ekonomiskl försvar, skulle med anledning av proposilionen 1976/77:74 och med bifall till molionen 1976/77:1504, yrkandet 24, till Förråds-

anläggningar m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ell investeringsanslag av 33 000 000 kr.

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Arbetet bakom del beslul som riksdagen går att fatta har siktat fram mol etl övergripande långsikligl beslul för hela lolal-försvaret, som omfattar militärt försvar, civilförsvar, ekonomiskt försvar, psykologiskt försvar och övrigt totalförsvar. Med ett sådant beslut har samtliga komponenler i det vi kallar totalförsvaret infogats i deltas planeringssystem. Beslutet avser en programplaneperiod som går fram till 1982. De perspeklivstudier som också ingått i förberedelserna sträcker sig ell femlontal år fram i tiden.

Detta planeringssystem är bra. Del ger stadga ål försvarsplaneringen och motverkar oekonomiska improvisationer som tillfälliga förändringar i del utrikespolitiska läget annars kunde förieda till. Även om del inte nog kraftigt kan understrykas all totalförsvarets syfte är all fylla ell behov av yttre trygghet, ger fastheten i planeringen också ett betydande mått av trygghet för dem som arbetar i eller för försvaret. Signaler lill förändringar kan ges i lid.

Ell problem med planeringssystemet har varit att man ännu inte funnit ett riktigt bra sätt att förena planeringssystemet med och all underordna det den politiska behandlingsgången, debatten och beslutsprocessen. Tiden för en utrednings slutliga och avgörande behandling av de av myndigheterna presenterade programplanerna har också varit för kort. Det har varit omöjligt för politiker som haft flera frågor att bevaka alt under etl par månader fullödigt tränga in i och utvärdera ett material som stora staber av skickliga fackmän under lång tid arbetat fram. Tiden mellan en utrednings och propositions framläggande har också varit sä kort att en allmän remissbehandling varit en omöjlighet. Dessa brister kan bortfalla genom en riktig uppföljning av det förslag om tidiga försvarsutredningar, remissförfarande, medverkan från de anställdas organisationer och ökat utrymme för offentlig debatt som framförts i den socialdemokraliska partimotionen och som försvarsutskottet anslutit sig lill.

Om jusl det beslul som riksdagen nu går all fatta verkligen kan betecknas som del stora tolalförsvarsbeslut som det varit avsett att bli är tvivelaktigt. På grund av svag beslutskraft i regeringsläget har nämligen etl av de allra tyngsta avsnitten i del miliiära försvar som de borgeriiga eljest sä starkt prioriterar undandragits riksdagens prövning vid detta beslutstillfälle.

När 1974 års lolalförsvarsulredning hade arbetat ell par är ändrades som bekant de parlamentariska styrkeförhållandena. Som en följd härav gick majoriteten i försvarsulredningen över till de borgerliga inför utredningens slutliga ställningstagande. I sill första, under socialdemokratisk ledning utarbetade, avsnitt om säkerhetspolitiken hade utredningen varit enig.

Det hade inte alls varit anmärkningsvärt om den nya majoritet som

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

hade blivit ett faklum, jusl när de praktiska slutsatserna skulle dras av grundläggande studier och beslut, hade behövt mera tid för delta och önskat flylla fram ställningstagandet i dess helhet. Vi socialdemokrater läl under hand förstå att vi för vår del var redo lill ett ställningstagande. De som i fortsättningen skulle arbeta efter uppdragna riktlinjer önskade ett beslut.

Den nya majoriteten har vall en dålig mellanform.

Flygplansfrågan, som var en av försvarsulredningens största frågor, har för fortsatt beredning flyttats in i regeringskansliels slutna rum. I en annan fråga, där försvarsutredningens moderate ledamot hade etl sär-yltrande i det utredningsbetänkande som framlades innan miiienpar-tiernas och moderaternas framtoning i försvarsfrågan hade blivit helt identisk, nämligen priskompensationsfrågan, har man hamnat i en principvidrig kompromiss.

Nu är del dock som del är med della, och vårt land är värt att försvara även om del för tillfället har drabbats av en obeslutsam regering. Därför har riksdagen all i dag diskulera elt om inte heltäckande så dock långsiktigt beslul om planering för och medelstilldelning lill totalförsvaret.

Vad är det som måste vara styrande för etl svenskt totalförsvar? Det är, som vi ser det, ett säkerhetspolitiskt behov och det är tillgång till, efler vägning mol andra behov, tillgängliga resurser. Med tillgängliga resurser menar vi inle bara elt ekonomiskl utrymme. Här som i andra samhällsfunktioner är människan den främsta resursen. Jämte folkets försvarsvilja är de värnpliktiga och lotalförsvarspliktiga och de fasl anställda folkförsvarets största tillgång. De är själva grunden för etl försvar.

Ett försvar för vad? Enligt den säkerhetspolitiska målsättning som vi är överens om är del för atl "i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efler våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling".

För all nä dessa säkerhetspolitiska mål behövs fortfarande elt efter våra förhållanden starkt och balanserat totalförsvar. Detta "efter våra förhållanden" intill orden "elt starkt försvar" faller bort i regeringslägrets beskrivningar, från regeringsdeklarationen och framåt. Slällt i förhållande lill de beskrivningar av ondsinia miliiära styrkeuppställningar i våra omgivningar som vi är vana atl höra från borgeriiga talare och som vi säkert får höra åtskilligt om också i dagens debatt kan verkligen dessa tre uteslutna ord få komma atl ses som ullryck för en värdering som, om de borgerliga får bestämma, i längden kan komma att peka hän mol slörre skillnader mellan bedömda behov än de ca 2 miljarder kronor med vilka de borgerliga vill höja de militära försvarskostnaderna utöver den nuvarande planeringsnivån, som vi socialdemokrater i stort vill hålla fast vid.

Nu är inte heller den ekonomiska skillnad som föreligger så liten sett i förhållande lill praktiska förutsättningar som kritiker ibland vill hävda.

Betänker man alt mellan 60 och 65 % av kostnaderna för det miliiära försvarei är all direkt härleda till direkta koslnader för de värnpliktigas utbildning och utrustning, framstår inte skillnaden som så liten som den kan se ul då man ser den i relation lill hela försvarskostnaden. Och elt folkförsvar, med värnplikten som en av de principiellt sett fastaste grundvalarna för svenskt försvar, är nästan alla överens om. Eller är man det inte?

Vid justeringen av försvarsutskotlels betänkande hände en sak som väckte vår förvåning. Lite lill mans vel vi hur del ibland kan bli när man tycker sig simma omkring i bokstäver och ord. Man kan bli liksom ordblind och släppa fram formuleringar som man efteråt vill ha annorlunda. Vi trodde atl det var något sådant som försvarsutskottet höll pä att räka ut Jör vid beskrivningen av värnpliktsförsvarel. I den då föreliggande skrivningen anmäldes hell rikligl all Sveriges stora yla och geografiska läge med långa gränser och kuster ställer krav på alt vi kan mobilisera ett förhållandevis stort antal förband och att della, i förening med vår lilla befolkning, medför all del militära försvaret måsle vila på den allmänna värnpliktens grund. Vidare framhölls, fortfarande matematiskt oantastligt, att krigsorganisationen endast genom den allmänna värnplikten kan ges en bredd som svarar mot de uppgifter som vi ställer pä värt försvar. Men sedan kommer som en restpost i majoritelsbeskriv-ningen atl därutöver har värnplikten, liksom frivilligverksamhelen, avgörande betydelse för försvarels samhällsförankring.

Vi socialdemokrater ser värnpliklssystemel som grunden för försvarsförmågan. Tillsammans med totalförsvarsplikl och frivilligverksamhel har värnplikten avgörande betydelse för försvarets förankring i samhället och hos hela folkel. Detta ville vi låta komma till gemensamt uttryck som något som gick vida över det krassare resonemanget om att värnplikt måsle lill för att fylla kadrarna. I såväl vår parlimolion som i reservationen 4 till utskottets betänkande har vi uttryckt detta så här:

"När del demokratiska samhället finner sina grundläggande värden satta pä spel på grund av yttre hot måsle det träda upp lill försvar. Della kan bara utövas av folket självt. En stark och levande demokrati kan inle överiåia till andra att utöva försvarei mot yttre angrepp. Värnpliktsförsvarel är också en viktig garanti föratt försvarsmakten blir föremål för folkels insyn, kontroll och påverkan."

All vi socialdemokrater skulle få framföra detta synsätt reservations-vägen väntade vi oss inle. I varje fall var jag blåögd nog atl tro all den borgeriiga reslposibeskrivningen av värnpliktsförsvarel var en oavsiktlig felpriorilering, som tacksamt skulle rättas till när den uppmärksammades. Men så var inte fallet. Graderingen stod fast. Detta i förening med regeringens insynsfria handläggning av ett enormt kostsamt male-rielprojekl, som Olle Göransson senare kommer atl la upp, inger onekligen vissa farhågor. Värnpliklsfrågorna kommer au ytteriigare belysas frän socialdemokratisk synpunkt av Åke Gustavsson.

Av ideologiska och förnuftsmässiga skäl har vi vall atl söka den yttre

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

tryggheten pä alliansfrihetens väg. Det innebär all vi i lägen med krig i omvärlden med egen kraft måste kunna slå emot påtryckningar och militära hot. Förutom atl hålla Sverige utanför krig har vi också en ambition atl bidra lill fred i världen. De båda målen är inle oförenliga. Det går att arbeta för del senare och samtidigt hålla en beredskap för del förra.

Det är en fråga om utjämnande av motsättningar och undanröjande av orättvisor mellan folken, och det är för vår egen del etl bidrag till atl maktblockens intressen atl dra in vårt land i eventuella konflikter minskas.

Vi vill verkligen understryka atl svensk säkerhetspolitik måste bygga på en samverkan mellan utrikes-, handels-, bistånds- och totalförsvars-politik och på vår polilik i internationella nedrustningsfrågor.

Jag har redan berört och skall också i del följande beröra försvarels roll i denna helhet. Den är inle dominerande lill den grad som de borgeriiga tycks anse, men alt etl efler våra förhållanden starkt och balanserat totalförsvar är nödvändigt för all nå de mål vi ställer skriver vi socialdemokrater under på. Däremot anser vi inte atl det föreligger skäl för den väsentliga kostnadsökning som regeringens och utskoltsmajoriietens förslag innebär.

Det kan inle vara bra för trovärdigheten i de aktiva insatser på nedrustningens område, som den socialdemokraliska regeringen inledde och som den borgerliga regeringen glädjande nog fortsätter alt stödja, om vi jämsides med dessa ökar våra egna reella satsningar på ett militärt försvar. Delta säger jag inle minst med tanke pä alt vi som en grundläggande tanke i svenskt agerande i nedrusiningssammanhang sett en omfördelning frän just militära satsningar till insatser för social och ekonomisk utveckling i de faltiga länderna.

Om detta nedrustningsarbete, om den s. k. nord-syd-problematiken och om Sveriges intresse av att söka bidra lill en annan och rättvisare ekonomisk ordning har inte regeringen i della sammanhang haft något alt säga. Anna Lisa Lewén-Eliasson kommer i sitt inlägg att belysa dessa frågor ur socialdemokratisk synvinkel.

Del är inte minst genom utelämnanden av nämnda slag och genom ekonomiska prioriteringar som den nya majoriteten styr in mol en tyngd-punklsförskjulning mol de militära elementens roll för säkerhetspolitiken. Frän socialdemokratiskt häll betonar vi att lotalförsvarsplaneringen under de närmaste åren bör riktas in mol en ökad satsning på civilförsvar och ekonomiskl försvar samt på sjukvården i krig. Vi anser del däremot som fullt möjligt all tillgodose behovei av militärt försvar inom ramen för i stort sett oförändrade koslnader.

Med folkförsvaret som ideologisk grund och med tillvaratagande av den moderna teknikens möjligheter kan etl försvar av en storlek och styrka, som en i beslående penningvärde oförändrad medelstilldelning medger, även inför framliden bidra till upprätthållande av en fast och konsekvent neutralitetspolitik.

Inledningsvis angav jag del säkerhetspolitiska behovet och tillgängen till resurser som utgångspunkter för försvarspolitiken. Vi anser att med den inriklning vi föreslår balans kan skapas mellan uppgifter och resurser.

Den allmänna värnplikten förblir grunden. För värnpliktsförsvarel anpassad materiel kan anskaffas. Det innebär bl. a. tonvikt på vapensystem, som är lätthanterliga och som kan skötas effektivt av de värnpliktiga.

Ell svenskt folkförsvar bör vara sä utformat atl det i huvudsak är stridsdugligt efter en snabbi genomförd mobilisering. Detta bör vara vägledande förden långsiktiga planeringen, för utbildningen av de värnpliktiga och för tillvaratagande av den fast anställda personalens intresse och kunnande.

Liksom hittills bör del militära försvaret inriklas på att vara ett djupförsvar med kraftsamling vid gräns och kust.

Försvarsmakten skall även i fortsättningen kunna sälla av resurser för medverkan av Sverige i FN:s fredsbevarande verksamhel.

Genom klok hushållning med befintlig materiel och med erforderlig nyanskaffning bör det vara möjligt all behålla lolv infanteribrigader.

I del marina försvarei ser vi främst ell kustnära försvar och anser inle au särskilda flottiljledare bör anskaffas.

Eftersom flygplansfrågan senare kommer all behandlas mera utförligt skall nu bara sägas all socialdemokraterna, som tagit avstånd från tanken på utvecklande av ett nytt attack- och skolflygplan, del s. k. B 3 LA, som ersättning för det nuvarande skol- och atlackflygplanel Sk 60, anser att del särskilda inomdepariemenlala arbetet med della projekl bör avbrytas och, om della avvisas, utredningsarbetet ses som en fortsättning på försvarsulredningen med den inverkan detta skulle ha för beslutsgången i hela försvarsfrågan.

Försvarsutskottets socialdemokrater ställer sig bakom förslaget atl modifiera Jaktviggen till ett kommande attackplan. Motiveringen för delta är enkel. Så länge vi inte avskrivit möjligheten av större invasionsförelag eller kränkningar behöver vårt försvar någon komponent, som kan möta en angripare i djupförsvarels allra främsta delar. I detta avseende fyller del medeltunga allackplanet A 20 en uppgift. Denna modifiering, som kan begränsas, innebär vidare det slutliga utnyttjandet av Viggensyslemet och låser oss inle vid något nytt, som inte kan överblickas.

På roboiområdet bejakar vi framtagandet av de lätta robotar som passar in i vårt värnpliktsförsvar men anser del möjligt all reducera anskaffningen av lunga pansarvärnsrobotar. När del gäller frågan om ulveckling av kvalificerade robotar finns del över huvud taget anledning lill försiktighet. Del är nödvändigt atl mycket noga följa utvecklingen av del s. k. 72/12-projektet, sä all inle kostnaderna löper i väg och så att man får fram en tekniskt fullgod produkt.

Del är angeläget alt beslut om anskaffning av sjörobol till ytattack-förbanden las snarast. En lämplig lösning är därvid att välja samma sjörobot som är avsedd alt ingå i palrullfarlygsdivisionerna.

Socialdemokraterna betonade i försvarsutredningen behovei av per-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

sonalvinnande rationalisering i den centrala och regionala administrationen. Vi har också framhållit alt sådanl måste ske med förnuft och med beaktande av personalens intresse och lagfästa rätt. I reservationen i utskottet har vi understrukit att personalminskningar inom del militära försvarei inie får leda till beslående kostnadsökningar. Detta skulle kunna tänkas bli fallel, om långsikliga underhållsbehov planeras bli tillgodosedda utom försvarets egna verksläder.

På den värnpliklssociala sidan anser vi att förbättringar bör koncentreras pä familjer med barn. Dagersättning och ulryckningsbidrag bör räknas upp. Reseförmänerna bör förbättras och den enskilde få sovplats på tåg ulan särskild avgift.

Alt den borgerliga regeringen anslutit sig lill prisreglering för del militära försvarei enligl NPI-systemel välkomnar vi, men vi kan inte ansluta oss till propositionens förslag alt särbehandling skall ske av värnpliktsförmånerna. De värnplikliga utgör-tillsammans med försvarels anslällda -den mesl betydande tillgängen i vårt folkförsvar. Au se på förbättringar av deras levnadsstandard på annat sätt än man ser på t. ex. höjda koslnader utöver nettopris för vapen bör inle komma i fråga. Förslaget är inget annat än en avspegling av uppfattningen atl det militära försvaret skall slippa slå för sina sociala kostnader. Inom ramen för givna anslag bör del enligl vår uppfattning vara riksdagens och regeringens sak all bestämma även om förmånerna till värnpliktiga.

I den mån väsentliga rubbningar skulle ske för försvarsplaneringen får man, som nu har skett, möta della genom ändringar av utgifts- och planeringsramar.

1 ell par frågor är jag särskilt besviken över att den borgerliga utskottsmajoritelen inle velal gå oss socialdemokrater lill mötes. Den ena har jag redan nämnt. Del var atl de inte ville dela vår ideella syn på värnplikten. Del andra är alt de inle ville biträda vårt önskemål om utredning av civilmolsländ. Vi ser del som både möjligt och lämpligt all påböria ell konkret inriktat utredningsarbete parallellt med alt de folkrätlsliga förutsättningarna för civilmolsländ prövas i internationella organ. Gudrun Sundström kommer senare atl beröra dessa frågor.

Nu har vi socialdemokrater inte bara anledning all vara besvikna. Redan i försvarsulredningen fick vi, trots den omkastade majoriteten, gehör för våra förslag om ökad salsning på civilförsvaret och på del ekonomiska försvaret.

För det ekonomiska försvarei, som ju också har stor betydelse som instrument mol s. k. fredskriser, har vi fått reservera oss i vad gäller fredskrislagring. Vi anser att inte bara sådana varor som har oljan som grundämne bör kunna finansieras över oljelagringsfonden. Vidare hävdar vi att det ekonomiska försvaret bör utvecklas enligl samma långsikliga planering som tillämpas för del militära försvarei och civilförsvaret. Roland Brännström kommer alt beröra dessa frågor senare under debatten.

Ting som vi är lill freds med är naturiiglvis alt utskottet anslutit sig till flera av våra molionsvis framförda förslag. En kommande försvars-

utredning skall tillsättas på elt tidigt stadium, vilkel kommer all medge remissbehandling och öka utrymmet för en debatt som kan påverka försvarspolitiken och atl ytterligare förankra det försvar som medborgarna vill ha i folket. Värnpliktsfrågorna kommer alt ses över. Frågan om kom-munanknulel civilförsvar skall utredas. Högre utbildning skall anordnas för civilförsvarets personal.

Vad vi inle är nöjda med är högervridningen av säkerhetspolitiken och den onödigt stora satsningen på militärkoslnadérna.

Som ett parti vars främsta kännemärke torde vara en strävan till ett tryggt folkhem ser vi totalförsvaret som ell bland andra trygghetsinstrument. Det får inte dimensioneras på bekostnad av andra trygghets-funktioner. Den som har läst sin historia är klar över sambandel mellan välståndsutveckling och försvarsvilja. De som minns den djupa fattigdomen i det svenska 30-lalets början och som sedan upplevde den kraft i viljan att försvara landet som sprang fram ur de djupa leden vid decenniets slut kan aldrig upphöra att se välståndsutveckling som en mycket stark försvarskraft.

Efter 44 år av socialdemokratisk politik för inre och yttre trygghet har nu en borgerlig regering lagt fram en budget. Största ökningsposten tillfaller det militära försvaret. Samtidigt lyfter regeringspolitiken över bördor från dem som har mera lill dem som har mindre. Genom den borgerliga regeringens politik kommer stora löntagargrupper all få vidkännas en reallönesänkning i år. Löntagarorganisationerna har t. o. m. tagit steget all ställa frågan till de politiska partierna om deras syn på lönlagarnas rätt all med fackliga medel försvara sina medlemmars intressen.

De klyftor i samhället, som under den socialdemokratiska regeringen sakta men säkert höll på alt bryggas över, fördjupas nu i stället. Vi socialdemokrater protesterar mol denna politik. Den leder lill en ulveckling som är negaliv också för folkförsvaret.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till de reservationer som vi har fogat lill försvarsutskottets betänkande.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Regeringens proposition 1976/77:74 angående inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta ulveckling innebär en fortsalt satsning på en dyrbar och alltmera ineffektiv militärapparat. Den borgeriiga regeringen har dessutom brutit med den mera återhållsamma linje som, trots allt, inleddes av socialdemokraterna 1968 och påbörjar nu en regelrätt upprustning.

Vänsterpartiet kommunisterna har, som enda parti, under hela efterkrigstiden förespråkat en minskning av försvarskoslnaderna och framför allt en omläggning av hela försvarsstrukluren. Det nuvarande totalförsvaret domineras helt av den militära sektorn, som dessutom inriktas mol en olycklig salsning pä dyrbara och sårbara tekniska system- i elt krampaktigt försök atl efterapa och följa med i den internationella kapp-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

rustningen. Vpk har kritiserat denna utveckling, och verkligheten visar att den kritiken har varit riklig. Vem vill nu, med något krav på trovärdighet, påstå alt de miljarder som under 1950- och 1960-lalen lagts ner på försvarei pä någol avgörande sätt påverkal vår ställning som nation? Del är andra faktorer - politiska, diplomatiska, bistånds- och handelspolitiska - som bestämt vår position, och det skulle ha skett på samma sätt oavsett hur vårt försvar sett ut. Dessa fakta, som gällde under perioder med slörre motsättningar och spänningar i världen än vad som nu är fallet, är ännu tydligare i dag. Del är således hög lid atl Sverige omprövar sin försvarspolitik.

Statsministern anför, i en inledning lill proposilionen, atl Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landels oberoende och lill alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Del är också vänsterpartiet kommunisternas uppfattning all detta skall vara inriktningen. De överväganden och slutsatser som statsministern därefter gör om vilka medel som skall användas och vilken politik som skall föras för all nå detta mål kan vpk däremot inte acceptera. Det gäller främst följande fyra påståenden av statsministern:

1. Sveriges internationella engagemang i fredsarbetet slår inte i motsats
till de höga svenska rustningskostnaderna.

Vpk anser atl del är politisk dubbelmoral atl tala om och kräva nedrustning samtidigt som vi själva håller en rustningsnivå som, räknat per invånare, ger oss en fjärdeplats i världen.

2. Den styrka som en stormakt, den enda tänkbara angriparen, kan
sälta in mot oss begränsas av att huvuddelen av hans resurser måste
avdelas mol huvudmolslåndaren.

Detta är enligt vpk:s åsiki ett önsketänkande och tillsammans med teorin om "skalförsvar" vår mesl omhuldade militära myt! Om en stormakt går in för alt anfalla oss, sä satsar den också vad som behövs för att nå framgång.

3. Anskaffning av väsentlig försvarsmateriel får inte försätta Sverige
i beroendeställning till andra länder.

Enligt vpk:s mening har anskaffningen av,materiel lill det svenska försvaret redan salt oss i beroendeställning till västalliansen och dess militärorganisation, NATO. Del gäller redan anskaffad materiel och det gäller framför allt ersättning av vapen och reservdelar i ell krigsfall. Hur har man tänkt ordna underhållssäkerhelen?

4. Totalförsvaret är hela folkels angelägenhet och har en bred folklig
förankring, rotad i en grundläggande värdegemenskap.

De värderingar som dominerar det miliiära tänkandet i Sverige, som i andra kapitalistiska länder, är reaktionära. Någon värdegemenskap med den svenska arbetarklassen har aldrig uttryckts frän det hållet. Det är därför felaktigt och farligt alt det miliiära länkandet har fäll styra totalförsvarets utveckling.

Vi lever i en tid av ständigt ökande kapprustningar. De ökar inte bara i kvantitet ulan också i kvalitet. De vapen och vapensystem som fram-

ställs blir alltmera tekniskt fulländade, alltmer djävulska. Det har blivit en ond cirkel av rustningskarusellen, och den driver på sig själv i allt snabbare takt. Man kan inta två positioner inför den här utvecklingen. Antingen kan man säga alt det gäller att försöka hålla sig i nivå med alla övriga för att på det sättet garantera någon slags säkerhet. Eller också kan man säga atl den säkerheten är fikliv, den är inle verklig.

Tyvärr har vi här i Sverige vall den första positionen. Vi har försökt atl hänga med i kapprustningen. Vi har inle allvarligt prövat någon annan metod. Jag menar då inte alt vi skulle försöka skaffa oss något slags internationella garantier för vår neutralitet. Sådana garantier är bräckliga och håller bara sä länge de inle allvarligt går garanternas intressen för nära. Men vi borde nu gå in för en nedtrappning av vårt miliiära försvar och salsa mer på andra faklorer som jag nämnde inledningsvis. Del är inte vårt miliiära försvar som har spelal den siörsta rollen för oss internationellt under de gångna decennierna, och del finns ingenting som säger atl det kommer atl göra det i fortsättningen heller.

Man talar om stora slående styrkor i Europa. Det är sant att de inle har minskat. Men ingen torde kunna förneka alt spänningarna i del här området har minskal sedan 1950- och 1960-lalen. Spänningarna mellan stormakterna har också minskat. Det finns alltså starka skäl för oss att titta litet mera kritiskt på den försvarsapparat vi har byggt upp.

Del svenska försvarei har under hela efterkrigstiden hållits på en hög nivå, både tekniskt och personellt. Det har varit och är fortfarande -både i absoluta tal, dvs. verkligt antal flygplan, stridsvagnar och andra komponenler, och i relativa tal, dvs. antalet sådana vapensystem jämfört med vår storlek som nation - elt av de starkaste i Västeuropa. Det kan vara lämpligt all i det här sammanhanget, när vi nu slår inför ett nytt beslut om försvaret och säkerhetspolitikens fortsatta inriklning vilket kommer alt ha återverkningar ända fram emot 1990-talel. se någol tillbaka och länka efler vad och vem del är som har gett oss den här organisationen.

Del har alltid framhållits, och så görs det även i de utredningar, regeringsförslag och utskollsbetänkanden som skall ligga till grund för del här beslutet, all vår ställning som alliansfri nation med sikte pä atl vara neutral i händelse av krig fordrar ett allsidigt totalförsvar med tyngdpunkt hos del miliiära försvaret. Den målsättningen har del inte varit någon slörre oenighet om. Oenigheten uppstår när man skall bestämma vad som menas med ett allsidigt totalförsvar och framför allt vad del får kosta. 1 del fallel har del varit små skillnader mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna under de gångna decennierna.

En period, under 1950- och 1960-talen. var man t. o. m. rörande eniga om alt försvarsbesluten och försvarsöverenskommelserna skulle hållas utanför den politiska, öppna debatlen. De ansågs sä vikliga alt de upphöjdes till någol som inte borde bli föremål för partipolitik ulan arbetas fram och presenteras i full enighet. Del förfaringssättet var gynnsamt för den extremt försvarsvänliga borgerligheten, dvs. högern, och för det militära ledarskiklel. Det var naturiiglvis också gynnsamt för de delar

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

av den svenska industrin som producerade krigsmateriel och blev det alltmera efter hand som vapenutvecklingen gick mol komplicerade och dyra syslem. Vi fick vårt eget lilla miliiärinduslriella komplex i det här landel, och samarbetet blev så småningom mycket intimt, framför allt på flygplanssidan.

Nu ligger det ingenting märkvärdigt i att borgerliga partier, framför allt på högerkanlen, stöttar upp militärapparaten och driver på rustningarna. Det är naturligt i elt kapitalistiskt samhälle. I det fallet har den svenska högern, numera representerad av moderata samlingspartiet, inte varit någol undanlag utan har visat en berömvärd konsekvens. Det ligger annorlunda lill när del gäller socialdemokraterna, som är eit arbetarklassens parti vars representanter således bör slå vakt om den klassens intressen.

Jag anser atl socialdemokratin, när det gäller försvaret och försvarsfrågan, på elt myckel farligt sätt har låtit konservativa och reaktionära krafter dominera utvecklingen. Man har inte under den långa tiden i regeringsställning ingripit och försökt påverka det militära systemet till en utveckling i demokratisk riktning i takt med utvecklingen i samhället i övrigt. Man har låtit årsklass efter årsklass av svenska värnpliktiga bli utsatta för en massiv konservativ indoktrinering under soldatundervisning och annan utbildning. Det har även gällt på det utrikespolitiska planet.

Under hela 1950-talet och en god bit in på 1960-talet framhölls det alllid vid genomgångar och föredragningar atl Sverige visserligen var neutralt men att samarbetet med den västliga försvarsalliansen, NATO, var naturligt och grundläggande för vår säkerhet. Del borde inte ha legat i socialdemokratins intresse alt sådana värderingar och en sådan propaganda fritt fick föras fram av militära chefer. Del har också varit en politisk dubbelmoral från socialdemokratins sida i det att man i vissa sammanhang, t. ex. i förslamajlal och vid andra högtidliga tillfällen, framhållit att militären och generalerna, som del har hetat, minsann skulle hållas kort, medan man sedan i verkligheten varit med om alt bygga upp den stora militära apparat som vi nu har, ulan atl skaffa sig tillräcklig insyn och kontroll över utbildningens innehåll och systemet i övrigt._

Även närdelgällerdet här försvarsbeslutet är skillnaden mellan borgare och socialdemokrater marginell. Bägge vill fortfarande hålla fast vid den struktur som har byggts upp med stora kostnader och som kommer alt kosta ännu mer i framtiden. Ingendera är beredd att biträda en omprövning av försvarels utformning och ulveckling som skulle passa oss bättre som liten, neutral nation. Vi skall fortfarande dras med en dyr kopia av stormakternas försvarsorganisationer som på intet sätt, som jag lidigare har framhållit, garanterar eller ökar vår säkerhet.

Vänsterpartiet kommunisterna har i ett par motioner skisserat en försvarsorganisation som på elt avgörande säll skulle förändra och förbilliga vårt försvar. Vi är väl medvetna om alt della måste ske under en längre avvecklingsperiod. Vi har därför föreslagit att en nedruslningsutredning

skall tillsättas för atl arbeta fram underlag för en sådan avveckling. I avvaktan på del vill vi skära ner militärutgifterna för nästa budgetår med drygt 2 miljarder kronor. Det skulle betyda en kostnad för budgetåret 1977/78 pä ca 10 miljarder i stället för föreslagna 12 miljarder.

I utskottets skrivning har man sagt all vpk:s förslag skulle skapa stora luckor i försvarsorganisationen. De luckorna finns i stället i de två huvudalternativen. Man har ingenslans, varken i regeringens eller i socialdemokraternas förslag, visat hur man tänker vidmakthålla den stora och dyrbara krigsmaskin som man förespråkar-jag menar dä i händelse av elt krig. Hur mycket kommer att finnas kvar av fiygplan, stridsvagnar och andra svårersättliga komponenter efter t. ex. en veckas strider? Efter två veckor? Efter en månad? Hur har man tänkt sig att ersättningen skall ske, och hur skall underhållssäkerheten ordnas? De luckorna blir svårare alt fylla än i en organisation av det slag som vpk förespråkar. Vi vill kraftigt minska flygvapnet och andra dyrbara och lätt utslagna vapensystem. Vi vill ha en större satsning på defensiva vapen, t. ex. robotar av olika slag. Ett sådant försvar blir billigare, och delta är absolut nödvändigt. Vi kan inte fortsätta som förut med stigande koslnader, som regeringen nu ytterligare vill öka.

För programplaneperioden 1977-1982 begärs för del militära försvaret 51,8 miljarder kronor. Detta är då räknat i prislägel februari 1976. Som vi redan har sett för det första budgetåret stiger kostnaderna snabbi. För femårsperioden kommer således kostnaderna för enbart det militära försvarei alt uppgå till 5 gånger 12 eller ungefär 60 miljarder kronor i dagens penningvärde. Detta är som lidigare framhållits en helt oacceptabel utveckling. Efler budgetåret 1977/78 måste en fortsatt nedtrappning ske.

I jämförelse med övriga neutrala stater i Europa, t. ex. Österrike eller Schweiz, har Sverige en mer än dubbelt så hög försvarskostnad per invånare. F. n. tar de militära utgifterna ca 10 96 av statsutgifterna. En nedtrappning till 5 96 är en realistisk målsättning.

Herr talman! Jag skall fortsättningsvis något närmare utveckla vpk:s syn på hur försvaret skulle kunna utformas, men jag vill redan nu yrka bifall lill partiets molioner 1976/77:249 och 1523.

Vänsterpartiet kommunislerna har aldrig godkänt del tänkande som ligger bakom besluten för vårt nuvarande försvar. Del är ett försvar som till sin uppbyggnad är ell försök alt kopiera stormakternas krigsorganisationer. Den främsta kritiken måsle inriktas mol satsningen på vad man kallar skalförsvar. Grundtanken i denna salsning är atl man skall bygga upp etl kraftigt skal kring landet, som dels och framför allt skall avskräcka en angripare, dels, i händelse av angrepp, kunna möta detta långt utanför våra kuster och gränser. Där skall angriparen tillfogas så svåra förluster och bli så försvagad alt vi kan hindra honom all tränga in i landel eller åtminstone i del längsta förhindra atl han får fasl fot på svensk rhark, som det heter i den allmänna beskrivningen av vårt totalförsvar. Om man då tar i beaktande atl alla större invasionsförelag

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

sedan andra världskriget och framåt alllid har lyckats, även när del gällt jämbördiga motståndare och mot väl förberedda kuster och gränser, framstår skalförsvarsprincipen i all sin ihålighet.

Vi kommer aldrig atl kunna hindra en angripare alt få fasl fot på svensk mark, hell enkelt därför alt om en stormakt, och någon annan angripare räknar vi väl inte med, planerar elt angrepp mol oss, så räknar den med de förluster som kan uppstå och tar till de resurser som behövs för all lyckas. Och vi kan aldrig, observera det, ställa upp med några motsvarande resurser. Vi har våra ca 600 stridsflygplan, och det antalet kommer alt minska snabbt, som jag sagt lidigare. Vad händer sedan? Det är etl cyniskt bedrägeri mot svenska folket att påslå atl del är möjligt atl genom en salsning på 3 miljarder per år pä flygvapnet förhindra atl kriget förs in på svenskt territorium. Det kommer vi aldrig atl kunna förhindra. Om vi skall fortsätta atl försvara oss, måsle del ske överallt inne i landel och då i elt mycket sämre utgångsläge, eftersom så stor del av resurserna lagts ner på det då utslagna skalförsvarel.

Men avskräckningseffekten blir slörre om man har elt starkt flygvapen och i övrigt högutvecklad teknisk utrustning, säger man. Som jag har påpekat tidigare flnns det inte fog för påståendet all Sverige någonsin kan bygga upp elt försvar som på ett avgörande sätt kan avskräcka en stormakt. Frågan är vad vi kan åstadkomma med de resurser som slår oss lill buds. Vi kan inte hänga med i kapprustningen och den tekniska utvecklingen på alla plan. Vi måste inskränka oss och organisera vårt försvar på ett sätt som bättre passar oss och våra möjligheter. Ett gräns-och djupförsvar med moderna vapen för försvarsslrid och organiserat för atl snabbt kunna förflytta sina förband är vad vi kan orka med. Del kommer inte all garantera oss någon säkerhet, men det gör inle heller del nuvarande försvaret.

Herr lalman! Vpk har i sina motioner naturiiglvis inte kunnat redovisa hur del försvar som vi tänker oss skall se ut i detalj. Det har vi inte haft några möjligheter lill, och de möjligheter vi skulle kunna ha haft har förvägrats oss genom att vi alltid konsekvent hållits utanför arbetet i försvarsulredningar och i försvarsutskottet. Vi har här fått nöja oss med all peka på etl par exempel som framstår som särskill angelägna alt la itu med.

Del gäller framför allt satsningen på vårt stora och dyrbara flygvapen. Vi har sagt all Viggenprojektei är den siörsta felinvesteringen någonsin av våra försvarsanslag, och vi vidhåller det påslåendet. En annan talare för vpk kommer att närmare la upp flygplansfrågan, varför jag inle uppehåller mig vid den.

Men även inom övriga vapenslag måste förändringar ske. Viär positiva till den ulveckling mol mindre och billigare enheter som skett inom marinen, och vi vill se en liknande utveckling inom armén. Del talas myckel om våra brigader i del sammanhanget, och del låter som om arméns styrka och användning skulle vara beroende av antalet brigader. Men vad är en brigad? Det är en organisation på 5 000-6 000 man, som

är sammansatt av olika förbandslyper under gemensam ledning. Men det är inle alls säkert all del är den bästa organisationen för våra förhållanden. Det går alt samla mindre enheter lill större förband efler behov. I verkligheten kommer del också all bli så, eftersom brigaderna genom föriusler och andra förhållanden inle kommer alt bestå ograverade. Brigaderna är inga heliga enheter, vilket man kan tro när man läser vissa uttalanden i den frågan. Det sägs i utskottsbetänkandet atl försvarsslrid också fordrar offensiva vapen och enheter. Del är självklart, och det har vi aldrig förnekat. Men del är långt ifrån självklart all t. ex. pansarbrigaderna är den bästa lösningen på våra problem och i vår armé.

Herr lalman! Jag utelämnar övriga delar av totalförsvaret i den här genomgången. Vi har i våra molioner sagt alt vi är positiva till en ökad salsning på civilförsvar och ekonomiskt försvar. Det tycks råda enighet om det, och vi välkomnar en fortsatt utveckling i den riktningen.

Avslutningsvis vill jag beröra de värnpliktigas situation. Det har under senare år blivit en ökad medvetenhet och en vilja bland de värnpliktiga all påverka sina egna villkor. Del har naturiiglvis motarbetats av den militära ledningen på många olika sätt. Man behöver bara nämna skandalen från i höstas med den ökända promemorian Hösiöversikt 76. Del viktigaste kravet för soldaterna i dag är atl få bilda egna organisationer för att kunna ta lill vara sina intressen. Vänslerpartiel kommunisterna stöder det kravet och har i en motion lagt fram förslag om det. Jag vill, herr lalman, yrka bifall lill den motionen, 1976/77:60.

Ekonomiskt är värnpliktstjänstgöringen betungande för den enskilde. Det förutsätts fortfarande atl tjänstgöringen skall ske med personliga uppoffringar. Det kan inte vara riktigt. Den enskilde måste garanteras ersättning så att han och hans familj inle blir ekonomiskl lidande. Den höjning av de ekonomiska förmånerna som föresläs är med tanke på prisstegringarna alldeles för liten. Vpk har inte nu något förslag i den här frågan men avser all återkomma med etl genomarbetat sådant vid ett senare tillfälle.

Vpk har också väckt en motion i fråga om den militära sjukvården, där vi föreslär all denna skall överföras lill landstingels huvudmannaskap. Del aren viktig reform som bör genomföras. Den enskildes rätt till social service skall inte vara beroende av på vilken plats eller på vilket sätt han verkar i samhället. Formerna för förbandssjukvården har alltför länge fåll styras av de reaktionära värderingar som finns i det miliiära systemet och som jag tidigare talat om.

Jag yrkar, herr talman, bifall till motionen 1976/77:459.

Det finns ytteriigare ett par motioner, som inte är inlämnade av vpk utan av enskilda riksdagsledamöter från centerpartiet och folkpartiet och där man lar upp tjänstgöringstiderna och arbetstidens längd för de värnpliktiga. Del är bra och riktiga krav som där framförs, och jag vill yrka bifall lill även dessa molioner, nr 59 och 1064.

Herr lalman! Jag har här mycket summariskt redovisat vpk:s uppfattning i försvarsfrågan. Vi vet alt vi inte har några möjligheter atl

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

5 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977 .

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

fä gehör för den uppfattningen här i den svenska riksdagen. Men antingen övriga partier vill det eller inte, antingen de gillar del eller inte, så kommer vi här i Sverige all inom en myckel snar framlid bli tvungna lill alt ompröva inriktningen och omfattningen av våra försvarsansträngningar. Vi kommer alt bli tvingade lill del av i första hand ekonomiska skäl. Vi kommer inte atl ha råd alt uppehålla en krigsmaskin som försöker följa med i kapprustningen. Del militära tänkandet måste vika när del gäller den fortsatta försvarsdebatten. Den allmänna opinionen i landel kommer också all fordra en omprövning. Redan nu flnns det en stark kritik mot all så stora resurser får användas för militära ändamål. Den kritiken kommer atl öka. Vi borde således redan nu påbörja en omprövning, eftersom det, som jag tidigare sagt, ju tar lid att genomföra förändringar av den här storleken. Vi måste komma fram lill en avvägning av resurserna och erkänna del felaktiga i den nuvarande försvarsorganisationen. Då kan vi få elt försvar som vi orkar med och som ger oss, inte något säkert skydd, men etl slags försäkring mot all någon utan vidare kan marschera in och la kontroll över oss.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! De förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken och om totalförsvarets fortsatta ulveckling som vi nu debatterar med anledning av försvarsutskottets betänkande nr 13 har haft en mångsidig förbehandling.

I den proposition vi behandlar har statsministern och försvarsministern samt ytterligare sex statsråd varit föredragande. Vid beredningen inför riksdagsbeslutet har sex riksdagsutskott lämnat yttranden till försvarsutskottet.

Riksdagen har aldrig tidigare haft all ta ställning lill etl så mångsidigt och väl genomarbetat tolalförsvarsförslag.

Regeringens lolalförsvarsproposition bygger lill allra största delen på de förslag som avlämnats av 1974 års försvarsutredning. Denna utredning grundade sina förslag pä bl. a. femåriga programplaner från totalförsvarets myndigheter: ÖB, civilförsvarssiyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskl försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt socialstyrelsen, televerket, Sveriges Radio, riksnämnden för kommunal beredskap m. fl.

Arbetet i försvarsutskottet har skett i stor samstämmighet. Vi har enhälligt föreslagit all regeringen för nästa försvarsbeslut tillsätter en parlamentarisk utredning lidigare under planeringsgången än man förut har gjort. Detta har vi moderater länge yrkat på, men först i år har socialdemokraterna instämt i det kravet. Vi har också i utskottet i stor enighet yrkat avslag på molioner från vpk, frän herr Hagel, från fru Theorin m.fl.

Alla i utskottet har varit överens om en ökad salsning på civilförsvaret, på det ekonomiska försvarei och pä del som kallas övrigl totalförsvar. Den enda meningsskiljaktighet av betydelse som finns mellan utskotts-

majoriteten och reservanterna i dessa delar av totalförsvaret gäller delfinansieringen av fredskrigslagring av metaller, där socialdemokraterna vill la 12 milj. kr. frän oljelagringsfonden, under det all ulskoltsmajoritelen vill ta ut de 12 miljonerna över statsbudgeten. Vi tycker atl oljelagringsfondens pengar skall användas för avsett ändamål, nämligen lill oljelagringskoslnader.

I fråga om försvarsinformalion gör utskottet etl uttalande om del angelägna i en allsidig informalion om lägel i vår omvärld och om vår säkerhetspolitik samt om den svenska säkerhetspolitikens mål, medel och möjligheter. Utskottet anser del önskvärt med en översyn av mål och medel beträffande informationen om vår säkerhets- och försvarspolitik.

Erfarenheten har lärt oss all när värt land utsätts för direkta hot vill alla svenskar ha ett myckel starkt försvar för landets frihet och oberoende, men få är medvetna om all det fordras 10 ä 20 år med uthållig och välplanerad toialförsvarsulveckling för all vi i Sverige skall ha ell starkt krigsavhållande försvar, om vi plötsligt skulle utsättas för etl allvarligt hot.

De som är säkerhetspolitiskt kunniga vet all vi trots allt tal om avspänning och trols alla människors önskan om en evig fred lever i en värld präglad av konflikier och spänningar. Vi vet också alt modern teknik och stormaklsbindningar kan medföra att en konflikt i en fjärran del av världen snabbt sprider sig lill vårt lands närområden. Sverige har valt all vara ett alliansfritl land. Della medför högre försvarskosinader än om vi skulle vara med i någon stormaktsdominerad försvarspakt.

Samtidigt är ett alliansfritl Sverige med ell respektingivande försvar en stabiliserande faktor i Norden redan i fred. Det är ell faktum att Sverige alltjämt svarar för jämvikten i det säkerhetspolitiska system som kallas den nordiska balansen.

Å ena sidan har vi de NATO-anslulna grannländerna Danmark och Norge, å andra sidan har vi det neutrala Finland med sitt biståndsavial med Sovjet. Mitt emellan dem ligger det helt alliansfria Sverige. Vi är politiskt eniga om all i rådande mililärpolitiska läge har Sverige i och för sig inle någol avgörande värde för vare sig öst eller väst. Men vid en slormaklskonflikt kan ell svagt Sverige vara elt lockande genom-marschområde för öst, som snabbt vill komma ut till Atlantkusten, eller för väst, som vill stärka sin blockad över Ösiersjöutloppen och säkra eget innehav av den norska Atlantkusten. Alla säkerhetspolitiska experter är eniga om all med de växande miliiära baserna pä Kolahalvön har Nordkalottens strategiska betydelse för såväl öst som väst ökat. Den bedömningen måste också utskotlets värderade vice ordförande herr Bengt Gustavsson vara medveten om och leva med.

Herr lalman! Värt totalförsvars viktigaste uppgifi är atl vara krigsavhållande, dvs. för oss svenskar atl vara fredsbevarande. Del skall icke av någon tänkbar angripare anses vara värt priset all anfalla oss. Låt mig med skärpa fastslå all ell i sann mening fredsbevarande försvar

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

måste kunna effektivt motstå miliiära angrepp. Ell militärt angrepp är del allvarligaste hotet mot värt nationella oberoende och ställer de största omedelbara kraven på totalförsvaret. Försvar mot militära angrepp ulgör därför fortfarande den viktigaste utgångspunkten för försvarsplaneringen.

Hela landel skall kunna försvaras. Vi skall genom en väl planerad folk försörj ning kunna uthärda avspärrning, och vi skall med elt väl förberett befolkningsskydd som hjälp kunna motstå hot.

Elt starkt krigsavhållande totalförsvar kräver välutbildad och intresserad personal i stort antal med tillgång lill modern försvarsmateriel. De frivilliga organisationerna inom totalförsvaret gör en ulomordenlligt god insats i fråga om försvarsulbildning och försvarsupplysning.

Ell väl balanserat försvar ger oss svenskar tillit och försvarsvilja samt - vilkel är lika viktigt - avskräcker en eventuell flende från anfall mol oss.

I försvarsutskottet har vi haft de största meningsskiljaktigheterna i fråga-om det miliiära försvaret. Den borgeriiga majoriteten vill alt del miliiära försvarei nu skall tilldelas en medelsram av 51 875 milj. kr. för den kommande femårsperioden, medan socialdemokraterna anser att ramen skall vara 50 500 milj. kr. eller 1 375 milj. kr. lägre än under femårsperioden. Skillnaden är mindre än 3 96.

En annan skillnad, som torde ge en betydande effeklskillnad, är atl regeringens förslag, som också är vårt majorilelsförslag inom utskottet, bygger på en väl genomplanerad anslagsnivå. Nivå B i överbefälhavarens femåriga programplanering. Jag häller helt med landshövding Hans Hag-nell i Gävle när han i en tidningsartikel säger all del är ansvarslöst av socialdemokraterna alt tala om den nya regeringens förslag som en upprustning. Alla försvarskunniga vet all talet om upprustning är hell san-ningslösl. Genom all netioprisindex inle ger full koslnadskompensalion måste vi göra ramhöjningen för att försvarsanslagens realvärdesköpkraft skall kunna bibehållas. Del vel bl. a. alla i försvarsutredningen, där vi efter många och långa utredningar klarlade att netioprisindex inte ger försvaret full koslnadskompensalion. Den årsramhöjning om ca 500 milj. kr. som ingår i regeringens förslag innebär ingen upprustning, utan den är endast en nödvändig anpassning för all försvarsbeslutet skall ge samma betalningsförmåga under den kommande femårsperioden som under den nuvarande. Under de senasle åren har vi också höjt värnpliklsförmånerna snabbare än den kompensation som netioprisindex givit. När della räknas med i kostnadsramen nödgas jag konstatera atl det nu föreliggande förslaget för del miliiära försvarei troligen ger någol mindre betalningsförmåga lill löner och materielinköp än vad 1972 års försvarsbeslut gjorde.

All kunniga socialdemokraliska försvarspolitiker i det lägel talar om upprustning beklagar jag. Del är atl försöka vilseleda svenska folkel, som av naturliga skäl har svårt all se hela sanningen bakom försvarsanslag och försvarskosinadsindex.

Jag konstaterar också all det socialdemokraliska yrkandet om medel lill del miliiära försvaret inle anknyter till någon utredd femårsplanering

och all del är svårt alt i detalj vela hur myckel socialdemokraternas förslag minskar försvarels styrka. Jag lade märke till atl vice ordföranden i sitt inledningsanförande här betonade viklen av planeringssystemet och den stadga del gav åt medelsanvändningen i försvarei - men det är klart alt då måsle också de medel som man anvisar anknyta lill utredda femårsplaner. Hell naturligt minskar effekten av tilldelade medel när en genomtänkt långtidsplanering saknas för de medel som man yrkar på. Del socialdemokraliska förslaget innebär ca 300 milj. kr. mindre per år än majoritelsförslagel, vilkel betyder atl ytterligare minst 3 000 årsanställda måste bort frän det militära försvaret'eller atl motsvarande personal blir utan arbete i svensk försvarsindustri.

Herr talman! Till sist några ord om svensk flygindustris framlid. Socialdemokraterna har i reservationen 4 redan tagit ställning och sagt all B3LA-projekiel inle bör utvecklas vidare. Utskottets vice ordförande sade också i sitt inledningsanförande att han särskilt ville trycka på den saken. Härmed har också socialdemokraterna i realiteten tagit ställning för atl svensk flygindusiri på sikt skall läggas ned. All falla beslul med innebörden att den svenska flyginduslrin skall läggas ned medför vittgående konsekvenser för vårt land från säkerhetspolitisk synpunkt och också frän teknisk och ekonomisk synpunkt. Vi överlåter ät en kommande generation all betala ell myckel högre pris för flygplansanskaffningen samtidigt som vi avstår från tillgången lill en effektiv och livskraftig industri med trots allt goda exportmöjligheler.

Jag vill uttrycka förhoppningen alt den arbetande beredningen och regeringen skall flnna vägar atl tillföra del svenska försvarei elt nytt lätt attackplan, som vårt försvar behöver, och därmed också bereda möjligheter för svensk flygindusiri all fortleva.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill samtliga punkter i försvarsutskottets betänkande nr 13.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle: Herr talman! Jag övervägde in i det sista, om jag skulle begära replik pä herr Peterssons i Gäddvik anförande. Det innehöll ju mänga synpunkter som i varie fall från militärleknisk synpunkt är hell rikliga. Men när herr Petersson på slutet kom in pä frågan om sysselsättningen och sade all etl genomförande av det socialdemokratiska förslaget endera skulle innebära all personal inom försvarei skulle bli utan arbete eller all det skulle bli motsvarande följder på krigsmalerielsidan, måsle jag faktiskt fråga herr Petersson, om det här resonemanget innebär all man t. ex. har bundit sig för utvecklandet av B3LA-projektet. Varför kan man inle i så fall klämma fram förslaget redan nu? Om det inte förhölle sig på det sättet, skulle inte herr Peterssons resonemang gä ihop.

Eftersom jag ändå har ordet, finns del kanske också lid atl säga något om påslåendet atl del skulle vara mindre honnett av oss, om vi någon gång använde ordet upprustning om del borgerliga förslaget. Penning-mässigl innebär del ju ell betydande påslag, hur nu utvecklingen än

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

går i framliden, jämfört med del socialdemokratiska förslaget. I övrigl kanske idén till användandet av ordet kommer jusl frän herr Peterssons eget härläger. Vi har mänga gånger med förvåning höjt ögonbrynen, när ni med hög röst anklagat oss för nedrustning. Då vi, enligl vår åsikt, räll modest ansträngt oss att begränsa höjningen av försvarskostnaderna i det här landet, har del talals om den fruktansvärda socialdemokraliska nedrustningen. Dä bör ni kanske inle vara sä förvånade över all ni i elt omvänt läge får tillbaka ert eget språkbruk.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av det sista som vice ordföranden yttrade kan jag säga atl om man i nuläget vill minska anslaget lill del militära försvarei med ytterligare 300 milj. kr. per år, dä innebär det en sådan minskning av försvarsanslagel att man med fog kan tala om en nedrustning. Men när jag diskuterar dessa 300 milj. kr. som socialdemokraterna vill sänka anslaget med i förhållande till de borgerliga partierna, så utgår jag ifrån alt en anställd inom försvaret kostar i storleksordningen 100 000 kr. totalt per år eller kanske något mindre, och dä innebär en sänkning med 300 miljoner att man inte kommer alt fä pengar till alt avlöna 3 000 människor. Ni vill ju ha samma värnpliktsulbildning som vi, men med ert förslag kommer de här pengarna inle atl räcka till atl avlöna folk i försvarei och atl köpa materiel. Resultatet blir då del jag sade lidigare, nämligen atl ytterligare 3 000 människor måste bort från det militära försvaret eller alt motsvarande antal personer inom svensk försvarsindustri blir ulan arbete.

Jag vill gärna i del här sammanhanget också passa på atl ta upp frågan om värnplikten som vice ordföranden också var inne på. Jag tycker atl den socialdemokraliska inställningen här är litet grälsjuk. I vårt majorilelsförslag säger vi:

"Sveriges stora yla och geografiska läge med långa gränser och kuster ställer krav pä att vi kan mobilisera elt förhållandevis stort antal förband. Delta i förening med vår lilla befolkning medför atl det militära försvaret måste vila pä den allmänna värnpliktens grund. Endast därigenom kan krigsorganisationen ges den bredd som svarar mol de uppgifter som vi ställer på vårt försvar. Allmänna värnplikten har därutöver, liksom frivilligverksamhelen, avgörande betydelse för försvarets förankring i samhället och hos hela folkel."

Jag tycker alt man har väldigt stora krav på nyansering om man inie kan se det jag nu citerade som ett mycket klart uttalande om värnpliktens betydelse både för försvarei och för dess förankring i samhället.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bestrida alt vårt påpekande när det gäller de

borgerligas säll all hantera värnpliklsfrågan är elt uttryck för grälsjuka.

Jag redovisade ju myckel ordentligt i milt anförande all vi inle blev

så förvånade när vi log del av skrivningen - det ni säger där är mate-

maiiskt alldeles rikligl - men vår förvåning inträdde när vi påpekade att vi ville se värnpliktens ideella värde som någol som var viktigare än kaderfyllnadsmalematiken och ni då inte beaktade detta som vi tyckte vänliga påpekande. Vi hade helt enkelt räknat med del, och det var då vi blev förvånade.

Del är elt faklum alt ni vältaligt och matematiskt riktigt skriver om värnplikten som det enda sättet att fylla kadrarna, och att värnplikten därutöver har elt ideellt värde. Vi vill se del precis tvärtom: vad som går före i våra värderingar, del är alt folket av egen kraft skall försvara landel och att det måste ske genom värnplikten och lolalförsvarspliklen. Det ni säger om alt ell land som värt matematiskt måste tillgodose försvarets personalbehov är riktigt, det är dignitetsordningen som vi ser annorlunda på än ni tydligen gör.

Sedan är del rätt betecknande all herr Petersson i Gäddvik lar upp den här frågan samtidigl som han lar upp resonemanget om materiel. Del är oslridigt all man får mindre för litet pengar än man får för myckel. Jag har aldrig påståtl någol annat. När man slår vakt om värnpliktsförsvarel pä det säll vi gör säger del sig självt att de stora reduceringarna inle kan göras enbart inom försvarets personalorganisation, utan då måste man också se pä materielsidan. Det är alldeles rikligl att om vi köper mindre materiel som framställts inom svensk verkstadsindustri, innebär del all man tar bort de sysselsättningstillfällena. Man måsle planera för annan sysselsättning i stället. Men vill verkligen den borgerliga sidan här i försvarspolitiken hävda alt vi skall ha ell försvar för sysselsäll-ningens skull? Skall vi inte ha försvar för atl försvara landet?

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart alt försvarets uppgift är att försvara landet. Det är ju därför som vi gör saisningar på försvarei. Men eftersom det har varit väldigt svårt atl få socialdemokraterna alt precisera var deras egentliga besparingar ligger, måste jag fastslå all om man av några skäl anser atl man skall satsa 300 milj. kr. mindre lill elt försvar som vårt land behöver, så medför det också all det blir personalreduceringar i ökad omfalining på del ena eller andra slällei. Jag tycker att socialdemokraterna skulle vara mer angelägna än de har varit all tala om vad del är för personal och materiel försvarei får mindre av när man vill spara pengar. Del har varit mycket svårt att fä fram de uppgifterna.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr lalman! Alla folks frihet, hela världens fred - del är en uppfordrande maning som den svenska arbetarrörelsen burit fram sedan myckel länge. Och den finns i dagens handlingsprogram.

Socialdemokraterna har vid genomförandel av poliliken i vårt land alltid strävat mol en värld i fred. I regeringsställning arbetade partiet för all förverkliga del målet.

Världen har blivit mindre. Jordens länder blir alltmer beroende av

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

varandra. Sverige är elt litet land med en befolkning som representerar tvä tusendelar av världsbefolkningen. Men de problem som vi har alt ta ställning till är världsvida. Konflikier och kriser som förr inte berörde oss skulle göra det i dag - och gör det. Dagens massmedia ser lill atl vi hålls informerade om internationella kriser, och vi kan själva registrera hur sädana inverkar pä vårt dagliga liv. Krigen i Indokina, oljekrisen 1973/74 och konfliktsituationen i södra Afrika just nu kan tjäna som exempel pä sådana förhållanden som påverkar oss känslomässigt och materiellt. Vi blir alltmer sårbara för internationella militära och ekonomiska konflikier. Del ligger därför i värt eget intresse all arbeta för alt undanröja orsakerna till olika motsättningar i världen. Del kan vi göra på många sätt.

För atl minska riskerna för krig och konflikier i världen och irygga vårt lands självständighet har Sverige en säkerhetspolitik. Den innebär en samverkan mellan utrikespolitiken, den ekonomiska poliliken, handels-, bistånds- och försvarspolitiken.

Man kan också säga att ur den välfärdspolitik som vi arbetat med inom vårt land har utvecklats en vidare solidaritet. Ty ur solidariteten med de svaga och eftersatta i värt eget land växer också fram förmågan lill inlevelse och solidaritet med förtryckta och faltiga utanför våra gränser. Sverige betraktas på de flesta häll i världen som etl alliansfritl industriland, som i en värld dominerad av stormakter och multinationella giganter delar och stöder huvudlinjerna i utvecklingsländernas krav på social rättvisa, nationellt oberoende och ekonomisk frigörelse.

Socialdemokraterna valde denna handlingslinje för vårt land väl medvetna om all de växande klyftorna - ekonomiska, politiska, kulturella, teknologiska-utgör del främsta hotet mol fredlig ulveckling i alla länder. De rika staterna kan inle, får inte fortsätta att existera som öar av överflöd i ell hav av fattigdom. En mer förnuftig och rättvis fördelning av jordens samlade resurser måste till.

Sverige har utlovat sitt stöd åt en ny ekonomisk världsordning. Det innebär för vår del förpliktelser lill en mångfald åtgärder på bl. a. de handels-, flnans- och biståndspolitiska områdena. Och så är vi därmed tillbaka vid den övergripande säkerhetspolitiken, som den i dag ler sig.

Den traditionella svenska säkerhetspolitiken hade ursprungligen utformats efler motsättningarna mellan öst och väst. Dessa har alltsedan andra världskriget varit det allt överskuggande hotet mot vår säkerhet. Hotel kvarstår, men flera faror har kommit lill och fördjupas allt snabbare. Det är motsättningarna mellan den rika delen av världen, som vi lillhör, och den fatliga delen, mellan industriländer och utvecklingsländer.

Öst-västkonfliklen förskjuts därmed mol en nord-sydkonflikt.

Givetvis måsle detta förhållande påverka vår syn på säkerhetspolitikens inriktning. Försvaret som en del av säkerhetspolitiken måsle sättas in i del övergripande sammanhanget och vad gäller omfattningen och utformningen påverkas av den allmänna utvecklingen.

Vårt land har valt atl föra en alliansfri utrikespolitik i fred som syftar

till neutralitet i krig. Den har varit framgångsrik i över 160 år. Men denna polilik får aldrig innebära isolering och inte heller atl vi är beredda atl acceptera någol krav pä äsiklsneulralitel. Den valda poliliken måste vara trovärdig och inge respekt i omvärlden.

Vår utrikespolitik och värt totalförsvar påverkar stabiliteten i del nordiska området. Sveriges alliansfria ställning förhindrar atl blocken ställs emol varandra, och den svenska neutralitetspolitikens stabilitet har stor betydelse för våra grannländer. Vår polilik får inte skapa misstro eller förväntningar hos någon av supermakterna. En fast och konsekvent neutralitetspolitik främjar därför freden i norra Europa.

Det har för Sverige alllid varit självklart alt med all kraft stödja arbetet för fred och avspänning i Europa, och vi vill alltfort ge vårt bidrag lill alt fördjupa samarbetet mellan Europas folk.

Sverige har således vall atl slå utanför de militära allianserna. Om delta råder numera inga delade meningar i vårt land. Vår alliansfria ställning ger oss särskilda möjligheter att medverka i arbetet för avspänning och nedrustning i världen.

Kapprustningen i världen beskriver en brant uppåtgående kurva och slukar varje år ofattbart stora belopp. Bland särskill påträngande problem finns den uppenbara risken för spridning av kärnvapen till allt fler stater och vidare den dramatiskt ökade vapenhandel som äger rum från de rika länderna i centrum av det världsekonomiska systemet till u-länder i dess fattiga periferi.

Tredje världens andel av de loiala rustningskostnaderna ökar påtagligt och visar att del finns etl utbud och en efterfrågan på vapen och vapensystem. Det är legitimt atl länderna i tredje världen önskar ha resurser för sitt eget försvar, men man kan inte bortse ifrån att upprustningen även tjänar prestigebehov och inte sällan har till syfte all konsolidera den egna regimen inåt.

Del djupt tragiska är självfallet atl upprustningen stjäl resurser som kunde nyttjas för ekonomisk och social ulveckling.

Merparten av rustningskostnaderna faller på stormakterna. Natoblocket och Warszawapaktsländerna svarade sålunda år 1974 för 80 96 av det hela och USA och Sovjet ensamma för 60 96. En betydande del av världens mest kvalificerade vetenskapsmän och tekniker las i anspråk för forskning och utveckling på vapenområdel. Del är ett känt förhållande.

Vi måsle naturligtvis själva i Sverige vara ytterst vaksamma när del gäller utvecklingen av det miliiära försvaret och kostnadsnivån för detsamma. Vi socialdemokrater anser inle all del finns skäl för den väsentliga kostnadsökning som regeringens förslag i propositionen innebär. Trovärdigheten för vårt lands handlande på t. ex. nedruslningsomrädet påverkas negativi vid bifall till regeringens förslag. Säkerhetspolitiken och totalförsvaret bör ha den inriktning som anges i vår motion 1504 och i reservationen 1.

Sverige måsie oförtrutet arbeta vidare på nedrustning. Olika initiativ har lagils från svensk sida. Att nå en internationell insyn i de militära

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

budgetarna har sedan länge varit elt svenskt krav. Del logs upp redan 1958 av Östen Undén och har sedan framförts av Alva Myrdal ell flertal gånger, bl. a. vid nedrustningskonferensen i Geneve.

1 1972 års försvarsbeslut fanns etl inslag med syfte atl trappa ned den teknologiska utvecklingen och därmed kostnaden för försvaret. Man rekommenderade för anskaffning etl slörre antal teknologiskt mindre avancerade vapensystem snarare än ell mindre antal synnerligen avancerade sädana. Del måsle vara elt rättesnöre fortfarande atl iaktta största möjliga sparsamhet då man tar i anspråk resurser för försvarei. Socialdemokraterna önskar fullfölja riktlinjerna från 1972.

Del finns anledning alt rikta uppmärksamheten pä andra kriser för mänskligheten än dem man tror sig behöva miliiära medel för alt lösa. Utvecklingen visar alt vi måste förbereda oss för och hitta meioder atl lösa kriser också av helt annan natur. Frågor om miljö, energianvändning eller kontroll av multinationella företag skär på samma sätt tvärsigenom staternas inre liv och blir därför oerhört komplicerade atl lösa.

En allvarlig diskussion måste drivas rörande de gränser som bör gälla för människans utnyttjande av klotets resurser och biologiska system. Ulfiskning, förorening av världshaven, ökenutbredning, klimatförändringar och permanent livsmedelskris är några frågor som inte fanns i del allmänna medvetandet för bara 15-20 år sedan. Vi slår nu inför problem som inte får sin lösning i de enskilda staterna. Den nationella suveräniteten - som bl. a. spelat och spelar en sä avgörande roll som mål för den politiska frigörelseprocessen i den tredje väriden - måste bli en grundval för elt frivilligt ökat internationellt samarbete i solidaritetens tecken. Därför måste vi tålmodigt salsa på atl stärka det mellanlblkliga samarbetet inom FN för all gradvis ge del ökad auktoritet.

Jag skall inle försöka mig på någon beskrivning av den internationella situationen just nu, men jag vägar påståendet alt vi befinner oss i etl skede som kan ge stora förändringar som på olika vis även kan beröra oss.

Jag vill gärna lovorda försvarsutredningen för den ambitiösa ansats man gjorde då man arbetade fram sitt första betänkande om säkerhetspolitik och totalförsvar. Där finns intressanta redovisningar och analyser och de särskilda expertstudierna har sill givna värde. Jag har heller inte svårt all följa utredningen i dess konklusioner i delta avsnitt.

Jag har anledning all inslämma i vad försvarsutredningen uttalar i avsnittet "Åtgärder för all främja freden i världen". Jag skall utnyttja min lid lill att bara la tre citat som jag tycker är värda att understryka: "Elt samband föreligger mellan önskemålen om nedrustning och strävandena alt skapa en ny ekonomisk väridsordning. De oerhörda satsningarna på upprustning fordrar stora resurser. Om kapprustningen kan stoppas och nedrustning inledas skulle de resurser som därigenom frigörs kunna utnyttjas för framsteg på vägen mol slörre ekonomisk och social rättvisa. En viktig åtgärd för alt främja freden i världen är därför att åstadkomma minskningar av de militära utgifterna."

"Utvecklingen av de falliga nationerna måste väsentligen vara deras eget ansvar. Samtidigt måste de rika länderna acceptera en reform av etl internationellt ekonomiskl system som dåligt tjänat de fattiga länderna. Sverige har utlovat stöd för en ny ekonomisk världsordning. En sådan kräver politiska åtaganden frän de rika ländernas sida."

Slulligen: "Alltsedan Förenta nationernas tillkomst har Sverige bemödat sig om atl spela en aktiv roll i organisationens olika verksamheter. I Sverige har sedan gammalt även i medvetande om att det kommer alt kräva lång tid funnits ett starkt stöd för tanken på en universell freds- och rättsordning som garanterar den kollektiva säkerheten. Det är därför naturligt all vi på alla säll försöker stärka FN:s möjligheter alt förebygga och lösa konflikier. Delta sker i medvetande om all utvecklingen i världen lett till etl allt större ömsesidigt beroende staterna och folken emellan."

Del är uppseendeväckande att dessa ställningstaganden från en enig försvarsutredning i väsentliga frågor helt har förbigåtts då försvarsministern utformat och framlagt för riksdagen förslaget lill vår säkerhetspolitik.

Herr talman! Jag kommer i del följande atl uppmärksamma ytterligare någon sådan här påfallande lucka i proposilionen då jag jämför den med försvarsulredningen. Först vill jag dock återknyta till diskussionen om etl internationellt system i förändring.

Många faktorer driver fram den diskussionen. Befolkningsutvecklingen är en sådan faktor - inte bara den s. k. befolkningsexplosionen utan också fördelningen i världen av denna ökning. 85 % av den förväntade befolkningsökningen under resten av seklet kommer atl äga rum i utvecklingsländerna och ytterligare förändra balansen mellan rika och fatliga länder. Delta medför nalurligen all livsmedelsproblemet accentueras. Vad som nu är etl allvarligt problem kommer alt ytterligare förvärras under kommande är. Utvecklingsländernas behov ökar, och deras beroende av import från de industrialiserade länderna likaså. Alt detta medför säkerhetspolitiska problem är uppenbart. Enahanda är fallet med förändringarna inom råvaru- och energiområdet. Oljeembargot 1973/74 illustrerade atl innehav av råvaror kan ge en betydande styrka.

En annan omständighet är att det inom del internationella systemet uppträder nya aktörer - inle bara antalet nationalstater ökar ulan också Iransnationella aktörer som organisationer och företag kommer fram. Förekomsten av sådana komplicerar bilden och pockar på uppmärksamhet i den enskilda statens säkerhetspolitik.

Det var därför hell riktigt alt försvarsulredningen uppdrog ål professor Adler-Karlsson all studera de multinationella företagens roll i det internationella systemet. Adler-Karlsson har haft atl göra ett utkast lill en systematisering av de olika sätt på vilka multinationella företag kan komma in i utrikes- och försvarspolitiken, vilken makt de synes ha, hur denna makt kan utövas samt vilka konflikter mellan stater och bolag som kan förutses. Han visar i sin studie "alt MNF haren potentiellt

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

myckel stor kontaktyta som kan användas för utrikespolitiska ändamål, i själva verket en slörre maklpotenlial än som framgår från äganderälls-begreppet. Koncentrationen av ägandet fortgår förvisso inom de kapitalistiska biandekonomierna, men koncentration av makt genom att också icke ägda förelag och funktioner samordnas av de största förelagen torde betyda än mer. Denna konceniralionsprocess fortsätter."

Denna särskilda fråga om de multinationella företagens agerande och inflytande i olika avseenden studeras nu på många håll. Sverige har spelat en aktiv roll i Förenta nationerna när det gällt atl ställa krav på och villkor för dessa förelags verksamhel. Här har skelt en markant förändring efter regeringsskiftet i Sverige, som bl. a. kommit.fram i elt regeringens svar lill FN om hur en uppförandekod för sådana förelag skall vara utformad. Svarel är allmänt och svepande till sin utformning i jämförelse med del dokument som den socialdemokratiska regeringen lagt fram. Man har släppt detaljerade och precisa krav på förelagen. Inte heller - och del är viktigt i detta sammanhang - har regeringen tagit med kravet att koden skall ta upp de problem som uppstår genom multinationella förelags renl politiska inblandning i de länder där de arbetar.

Detta exempel pä den försiktighet som regeringen iakttar i förhållande till de multinationella företagen är ingen tillfällighet. Försvarspropositionen aren bekräftelse härpå. Försvarsulredningen gjorde i betänkandet en sammanfattning av den studie som Adler-Karlsson utfört, refererade alla de tveksamheier som fanns omkring de multinationella företagens verksamhet och slutade med att uttala: "Enligt försvarsutredningen bör dessa frågeställningar uppmärksammas."

Man menade väl all de efter vanlig ordning skulle uppmärksammas av departementschefen - men ingalunda. Del var etl ämne som inle var värt all uppmärksammas, och följaktligen saknas de multinationella företagen helt i försvarsministerns behandling av säkerhetspolitiken.

Herr talman! Vi kan inte anse atl del bara är en tillfällighet som gör all försvarsminisiern - för del är ju i första hand han som är ansvarig för denna proposition - utelämnar väsentliga problemställningar i den säkerhetspolitiska bilden. Därigenom har försvarsministern klargjort atl han inte tror sä mycket pä försvarsutredningens redovisade uppfattning au säkerheten och freden är i hög grad beroende av våra insalser för all skapa större ekonomisk rättvisa i världen och bringa de multinationella förelagen under internationell kontroll, samt vår fulla anslulning lill strävandena alt nå en internationell nedrustning. Även om nu ulskoltsmajoritelen anstränger sig för alt rädda ansiktet pä herr Krönmark - genom att åberopa andra regeringsdokument och regeringsuttalanden - så kvarstår faklum: Försvarsminisiern har genom all undvika alt betona vissa sidor av säkerhetspolitiken givit en annan bild av de samlade säkerhetspolitiska strävandena än den försvarsulredningen hade kommit fram lill. Då vi inle har kunnat övertyga utskottsmajorileten om delta har vi tvingats atl tillkännage en avvikande mening vid utrikesulskotiets behandling av det säkerhetspolitiska avsnittet i proposilionen, synpunkter

som också åberopas i reservationen 2. Nr 140

Jag ber slutligen, herr talman, att få yrka bifall till reservationerna Torsdagen den

1 och 2.

26 maj 1977

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen Säkerhetspolitiken
av kammarens förhandlingar. och totalförsvaret

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Ell klart framträdande drag i lotalförsvarsproposilionen är den kontinuitet och uppföljning som präglar inriktningen av säkerhetspolitiken liksom totalförsvarets fortsatta inriktning.

Jag erinrar i proposilionen om atl tanken på elt internationellt system för all upprätthålla fred och rättvisa länge haft etl starkt stöd i Sverige. Del är pä den grunden som värt land har kunnat göra insatser inom det internationella samfundet som - det kan vi kanske utan självhävdelse påslå- haft verklig betydelse. Del är från samma utgångspunkt vi tryggt kan säga all Sverige också i framliden kommer att fortsäita sina ansträngningar för atl förstärka Förenta nationerna som det viktigaste redskapet för alt säkra freden på längre sikt.

All söka bidra lill alt förebygga internationella konflikter framstår i dag som en så självklar målsättning i vårt land atl den kanske inle skulle behöva upprepas. Det står dock klart alt de väldiga problem som orsakats av okontrollerade militära rustningar och del sociala och ekonomiska nödtillståndet i stora delar av världen kan minskas bara genom energiska, fortsalla internationella insalser för nedrustning och utveckling. Samtidigt gynnas små staters säkerhet av varje steg på vägen mol en internationell rättsordning.

Men även det självklara bör upprepas när det gäller frågor som gäller själva förutsättningarna för en fredlig ulveckling i världen på lång sikt. Del var också därför som jag själv och regeringen fann anledning understryka dessa sammanhang i lotalförsvarsproposilionen.

Lål mig här om igen konstatera all den aktiva svenska poliliken på nedruslningssidan ligger fasl. Del har inte lidigare funnits och finns inle i dag någon motsättning mellan denna linje och del behov av ett starkt försvar som betingas av vår beslutsamhet att ulan alliansanslulning hävda vår frihet i en osäker värld.

Frågan har ställts vad regeringen konkret gör på nedruslningsomrädet och vilka handlingsprogram den har för den närmaste framtiden. Får jag påminna om atl Sverige under den senaste generalförsamlingen hade huvudansvaret för flera av de vikliga resolutioner som antogs. Det gällde så centrala frågor som uppföljning av icke-spridningsfördragels första granskningskonferens, FN:s roll på nedrustningsområdet, militärbudget-ärendet och frågan om inhumana vapen. I della arbete deltar som bekant flera medlemmar av kammaren i egenskap av ledamöter i nedrustnings-delegationen.

Vi ägnar på svensk sida stor uppmärksamhet åt förberedelserna för

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

nästa års särskilda generalförsamlingssession om nedrustning. Del är av yttersta vikt all den blir en framgång, och Sverige verkar härför i den förberedande kommittén. Del slår redan klart att kärnvapenfrågorna kommer atl dominera det arbetet. Sverige ansluter sig till det stora flertalet av världens stater som anser atl kärnvapennedrusiningen också i fortsättningen bör vara del viktigaste målet för FN:s ansträngningar på nedrustningsområdet.

Supermakterna måste visa alt de tar allvarligt på sina internationella förpliktelser beträffande kärnvapennedrustning. Regeringen har föreslagit att de kommande förhandlingarna om ett fullständigt kärnvapenprov-stopp skall inriktas på etl färdigt avtal före sessionens början. Elt internationellt uppmärksammat svenskt förslag lill provstoppsfördrag har vidare framlagts. Såvitt vi nu kan bedöma kommer frågan om kapprustning med konventionella vapen också all aktualiseras vid sessionen. Erfarenheterna från förra höstens generalförsamling visar på en stor politisk känslighet bland mänga u-länder mol vad man uppfattar som försök lill påverkan av suveräna staters bedömning av sina nationella säker-hetsiniressen. Detta är elt av skälen till alt det är svårt alt komma fram lill konkrela resultat på det globala planet, som leder till verkliga och snabba begränsningar av de konventionella styrkorna.

Jag vill i del här sammanhanget knyta an till frågan nedrustning-utveckling, som kommer att bli en av huvudfrågorna vid 1978 års extra session. Jag gör det dels därför atl Sverige spelar en pådrivande roll, dels därför att den socialdemokratiska motionen och den avvikande mening som fogats vid utskottets betänkande söker göra gällande atl det skulle finnas någon skillnad mellan den vikt den nuvarande regeringen fäster vid dessa frågor och den vikt den förra regeringen fäste vid dem.

Då säger jag: Varför försöka konstruera en motsättning som inle finns? Uttalanden och förslag från den nuvarande regeringen ger klart besked om alt vi aldrig får förlora ur sikle det faklum att för en miljard människor i u-länderna som lever vid existensminimum eller under den nivån är en ökad ekonomisk tillväxt en förutsättning för rimligare livsbetingelser. Som utrikesminister Karin Söder framhöll i ulrikesdebalien den 30 mars är del en irängande nödvändighet att omfattande resurser förs över från de rika länderna lill de fatliga för just ulvecklingsändamål. Resursanvändningen i alla länder måste präglas av hushållning och en ekologisk grundsyn, så all samhällsutvecklingen sker inom de ramar som naturen ger för vår tillvaro. En ny ekonomisk världsordning är en av de mest centrala internationella frågorna.

Alla är överens om alt frågan om nedrustning och utveckling är både viktig och svår. I ell avseende är sambandel klart. Satsningarna på upprustning i världen, vilka vi ensamma har små möjligheter atl påverka, tar oerhörda mänskliga och materiella resurser i anspråk i både industriländerna och u-länderna. En strävan måste vara atl skapa en sådan värld alt dessa i stället kan användas för ekonomiska och sociala framsteg. Målsättningen är alltså klar, och regeringen välkomnar varje försök alt

nå en varaktig minskning av världens miliiära utgifter. Del slår samtidigt hell klart alt det måste vara stormakterna och militärblocken som går i täten för atl nedrusta, om verkliga resultat skall uppnås.

Lika väl som vi aldrig kan tillåta oss alt borise från nöden och underutvecklingen i världen, lika litet kan vi bortse från de säkerhetspolitiska realiteterna. På samma sätt som för alliansanslutna stater måste det vara en strävan för neutrala stater all den valda utrikespolitiska orienteringen av omvärlden uppfattas som trovärdig. Den svenska utrikespolitiken skall för omvärlden vara ett klart uttryck för en fasl beslutsamhet atl vara neutral i händelse av krig. Tilltron lill vår vilja och förmåga att fullfölja vår självständiga neulraliletslinje förutsätter ett starkt försvar. Det är, anser vi, viktigt atl etl säkerhetspolitiskt vakuum inle uppslår mellan de båda maktblocken. Ell sådant skulle lätt kunna fresta supermakterna i en spänd världssitualion lill en kapplöpning om strategiska positioner.

Men våra självklara säkerhetspolitiska intressen har aldrig ställ i motsatsförhållande lill våra internationella strävanden, ej heller i frågan om nedrustning-utveckling eller frågan om en ny ekonomisk världsordning. Vad det bl. a. gäller är att söka driva pä arbetet, på elt effektivt sätt påvisa kapprustningens negativa konsekvenser och möjligheterna lill ett rationellare utnyttjande av världens begränsade resurser när en nedrustning påbörjas.

Jag vill avslutningsvis, herr lalman, understryka vad redan den förra regeringen framhöll i 1972 års försvarsproposition. Del är ju 1972 års målsättningar som den framlagda lotalförsvarsproposilionen fullföljer. Sverige bör söka åstadkomma positiva förändringar genom all verka för ruslningsbegränsningar och andra åtgärder i denna riktning. Men samtidigl måste vi realistiskt inse all våra möjligheter i detta avseende är begränsade. Vi är i allt väsentligt hänvisade lill att anpassa oss lill de förhållanden som råder i vår omvärld.

Under lång tid har stor enighet rått i vårt land om inriktningen av vår säkerhetspolitik, om behovei av ell starkt och respektingivande totalförsvar. Del har bl. a. inneburit enighet om alt årligen avsätta samhällsresurser för försvarsändamål.

Vår säkerhetspolitik och, som en del av denna polilik, nedrustnings-strävandena har ett brett folkligt stöd som jag tillmäter det allra största värde. Regeringen avser liksom hittills alt med kraft driva nedrustningsfrågorna vidare, i linje med värt traditionella starka engagemang. Svårigheterna all nå konkrela resultat kan aldrig vara annat än en ytterligare anledning all eftersträva och verka för sådana resultat inom ramen för våra möjligheter. Del är också regeringens förvissning atl Sverige pä nedrustningsområdet också i fortsättningen kan göra en konstruktiv insats på del internationella planet.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Kammaren hörde nyss, säkert med tillfredsställelse, statsministern tala varmt för en nedrustningspolitik. Men det sker faktiskt samtidigt som regeringen framlägger en budget där höjningen av de svenska försvarskostnaderna är den största ökningsposlen i budgeten. Men det kanske är statsministerns uppgifi all tala om nedrustning och försvarsministerns om upprustning? Den interna arbetsfördelningen inom regeringen skall inte jag lägga mig i.

Innan statsministern gladde oss med sin entré i kammaren hade jag i slutet av mitt anförande talat för välfärdsulveckling som försvarskraft. Vi socialdemokrater har alllid satt försvarsviljan i samband med den allmänna utvecklingen i samhället. Försvarsviljan är självfallet beroende av alt medborgarna känner gemenskap med samhället. Det är svårare att fä uppslutning kring försvaret om människor känner otrygghet när det gäller möjligheterna till arbete och välfärd, om del finns brister när del gäller samhällets omsorg om barnen och omvårdnaden om de äldre.

I dagens Sverige växer sig oron inför framliden allt starkare. Allt fier ställer frågan: Hur skall det gå med jobbet? Vilka är våra möjligheter att bevara den välfärd och den trygghet som uppnåtts genom inte minst arbetarrörelsens ansträngningar? Risken för standardsänkning för stora medborgargrupper är överhängande genom den borgerliga regeringens polilik.

I del lägel ser vi del som en utmaning mol alla dessa människor alt den borgerliga regeringen nu vill genomdriva en inle oväsentlig höjning av de miliiära försvarskoslnaderna. Jag tror all del i själva verket kan vara till men för försvaret alt man från borgerligt håll bjuder de sämre lottade på standardsänkning, samtidigl som del miliiära försvarets utgifter blir minst 2 miljarder högre än vad en förlängning av del nu gällande försvarsbeslutet skulle innebära.

För oss socialdemokrater har del alllid varit en strävan atl söka samförstånd kring säkerhels- och försvarspolitiken. Samtidigt har det framstått som alltmer angeläget alt låta den allmänna debatlen skärskåda utvecklingen även på dessa områden. Den svenska utrikespolitiken har också som regel kunnat utformas i detta samförstånd. Men det har funnits undantag, när vad Gunnar Hedlund en gång kallade de förenade högerpartierna gått sina egna och ofta krumbukiiga vägar. Men i botten för utrikespolitiken har alltid funnits etl samarbete mellan socialdemokratin och centerpartiet som varit av utomordentlig betydelse för den svenska neutralitetspolitikens hållfasthet men också för strävandena all genom en aktiv utrikespolitik verka för en konfliktfri värld. Vi beklagar all del börjar knaka i dessa fogar.

Tiden är ute, men jag har mer atl säga; därför får jag återkomma.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag liksom herr Gustavsson i Eskilstuna säga att det är värdefullt när statsministern gör riksdagen den äran och deltar

i debatlen, och delta är ju en viktig debatt. Men jag vill bestrida vad statsministern säger om att vi har konstruerat motsättningar som inle finns. Motsättningarna framstår genom att man utelämnat behandlingen av viktiga frågor.

Varför har man utelämnat dessa frågor? Kan det helt enkelt bero på atl den proposition som vi har alt behandla i dag har lagts fram av den moderate försvarsministern, som har lyckats sätta sin prägel på propositionen? Det förord till proposilionen som statsministern själv har skrivit anser jag vara alldeles för vagt - det tar inle bort intrycket av att skillnaderna är påtagliga mellan proposilionen och de uttalanden som en enig försvarsutredning, som väl har förställ säkerhetspolitikens innehåll i förhållande till utvecklingen i världen, har gjort. Det som för försvarsutredningen framstod som avgörande insalser från svensk sida för atl påverka den säkerhetspolitiska bilden i världen - internationell nedrustning, stöd för en ny ekonomisk världsordning, internationell kontroll av de multinationella förelagen, allt detta som jag lalade om i milt anförande - får knappast elt omnämnande i försvarsministerns redovisning av sin syn på säkerhetspolitiken. Någon anslulning lill utredningens uppfattning kan vi inte alls läsa om i propositionen.

Del är detta vi tycker är så anmärkningsvärt. Del måsle förklaras myckel bättre än vad som har gjorts i de förklaringar som vi hittills har fält.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja säga till statsministern alt det i Sveriges agerande finns en motsättning mellan den svenska försvarsansträngningen, den svenska satsningen på ett kraftigt och påkostat försvar, och den inställning som vi har internationellt när det gäller att kämpa för nedrustning. Sverige har som nation gjort en mycket god insats vid ned-rusiningsförhandlingarna, det har ingen förnekat. Men del är fel atl påstå att det inle finns motsättningar. Del är en politisk dubbelmoral atl samtidigt som man satsar hårt på ett avancerat försvar i det egna landel pläderar man för nedrustning i andra länder.

Fru Lewén-Eliasson har lidigare i debatten nämnt Alva Myrdals inställning i dessa frågor. Hennes auktoritet går väl knappast alt bestrida, och hon har sagt att alla syndar i denna fråga. Det är alltså inte bara fråga om stormakterna. Statsministern säger: "Stormakterna måsle gå först." Det är samma resonemang som har förts när det gällt andra frågor, exempelvis frågan om investeringar i Sydafrika som ju nu utreds och som har varit aktuell här i dag. I den frågan har det också sagts lidigare: "Vi kan inle agera självständigt som en lilen och svag nation. Andra måste gä först. FN måste ta initiativet." Del är fel; vi har möjlighet att la elt eget initiativ. Vi kan gä ut först och ompröva vår inställning lill etl militärt försvar eller etl försvar som visar alt vi menar allvar med våra ansträngningar och propåer om nedrustning i internationella sammanhang.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr lalman! Herr Guslav.sson i Eskilstuna tar höjningen av försvarskostnaderna i pengar räknat till intäkt för påslåendet atl det skulle finnas en brist i den säkerhetspolitiska syn som jag har redovisat både i propositionen och här i dag. Vi kan väl vara överens om atl den proposition som riksdagen nu har att behandla innebär atl vi ger den värnkrafi åt det svenska försvarei som vi i stort sett var eniga om 1972.1 det avseendet tror jag inte herr Gustavsson i Eskilstuna kan bestrida mitt påstående.

Sedan har herr Gustavsson alldeles rätt i att välfärdsutvecklingen naturligtvis är helt avgörande för försvarsviljan och vår förmåga att klara försvarskostnaderna. Han beskyller regeringen för alt göra en felaktig avvägning härvidlag. Anser verkligen herr Gustavsson att det hos den nuvarande regeringen är en brist i dess strävan atl slå vakt om jobben och välfärden, när vi hittills har satsat mer än 12 miljarder kronor på atl slå vakt om sysselsättningen? Det bör väl ändå vara rimligt atl väga in åtgärder vilkas främsta syfte är att ge människor en möjlighet att behålla sina arbeten, kunna ha egna inkomster och möjligheter atl medverka lill att den kaka ur vilken vi skall la bitar lill olika samhällssektorer blir så stor som möjligt! Utöver de åtgärder som har vidtagits med dessa 12 miljarder kronor måste vi arbeta aktivt för att rädda sysselsättningen. Även om arbetslöshetstalen just i dag är låga försäkrar jag, herr Gustavsson i Eskilstuna, atl regeringen ständigt är upptagen med all också på sikt trygga sysselsättningen och därmed grunden för välfärlden.

I herr Gustavssons första anförande, som jag hade möjlighel atl lyssna till, noterade jag med tillfredsställelse atl han, till skillnad från herr Söderqvist, gav uttryck ål den uppfattning som fortfarande är vår gemensamma grundsyn, att det icke råder någol molsaisförhållande mellan å ena sidan ett aktivt engagemang i internationella sammanhang för atl påverka utvecklingen och förbättra människors sociala och ekonomiska situation i den tredje världen och ä andra sidan all göra försvarspolitiska ansträngningar.

När del gäller utrikespolitiken i sin helhet är det också räll att det genom åren inte har rått några meningsskiljaktigheler i avgörande avseenden. Jag kunde som ett resultat av utrikesdebatten härförieden konstatera att uppfattningarna i alla grundläggande avseenden är samstämmiga mellan de stora partierna här i landel.

Fru Lewén-Eliasson hävdade alt det skulle vara ett uttryck för en ny säkerhetspolitik och självfallet också utrikespolitik när vi hade utelämnat vissa avsnitt som fanns med i försvarsutredningen. Del är väl ändå alt anstränga sig i onödan alt hävda det. Vad är del för värdefulla ting i försvarsulredningens belänkande som inle regeringen i olika sammanhang gett uttryck ål? Jag har personligen uttalat min och regeringens åsikt pä de områden som fru Lewén-Eliasson räknade upp, och fru Söder har redovisat regeringens utrikespolitik. Vi har när det gäller konkrela åtgärder föreslagil en blygsam men dock höjning av u-hjälpen.

Jag finner del fullständigt naturligt att man kan föra en diskussion

om en beloppsram när det gäller dimensioneringen av det militära försvaret och våra insatser inom totalförsvaret. Det är helt rimligt, och det har också skett lidigare. Men det viktiga och hell avgörande - för det är ju trovärdigheten i våra åtgärder som del gäller - är atl vi är beredda atl deklarera alt det finns en säkerhetspolitisk grundsyn över partigränserna nu som tidigare.

Jag hoppas att det bestående resultatet av denna debatt blir atl det i fråga om den säkerhetspolitiska inriktningen inte råder några delade meningar.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Herr GUSTAV.SSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Försvarspolitiken rymmer mycket. Statsministern talade om sysselsättningsfrågorna, och de tillhör förvisso välfärdspolitiken. Jag vill verkligen understryka att alla åtgärder för att främja sysselsättningen är välkomna. Men vad jag vände mig mot i milt anförande var fördelningen av bördorna i landel. Regeringen är nu i färd med att fiytta över dem på de svagares axlar.

Statsministern frågade om jag inte kunde bekräfta atl värnkraflen i 1972 års försvarsbeslut består enligt regeringens proposition. Del kan jag naturligtvis göra, därför alt ni från regeringen går utöver 1972 års försvarsbeslut. Detta försvarsbeslut är den socialdemokratiska reservationen. Förhållandena har dock ändrat sig sedan 1972. Då var centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna i stort sett på samma linje. Jag kan notera alt herr Fälldin då i riksdagen framhöll alt försvaret i dessa ekonomiskl kärva lider måste finna sig i återhållsamhet och att moderaternas linje därför inte var stalsfinansiellt möjlig. Del slatsfinan-siella läget skulle tydligen ha blivit annorlunda nu, eller har herr Fälldin varit oförsiktig och engagerat sig i någol som hans företrädare alltid varnade för: en högerpolitik? Det är högerpolitik i della förslag.

I sitt inledande anförande lill propositionen om säkerhetspolitikens inriktning framhöll statsministern att det svenska samhället präglas av djup och grundläggande värdegemenskap och alt den vidmakthålls och förstärks genom att de sociala villkoren förbättras i enlighet med folkets önskningar och strävanden. Ligger del inte en viss ironi i atl statsministerns ord underställs riksdagens prövning just vid del tillfälle då arbetsfreden hänger på en myckel skör träd? Regeringen kan inte känna sig fri från ansvarel för della. I ett läge då den inre tryggheten verkligen är i fara föreslår regeringen väsentligt ökad salsning pä det militära försvaret. Jag betvivlar verkligen alt della är i linje med det svenska folkets önskningar - i varje fall inle med de breda lagrens.

Del kanske allvarligaste i della sammanhang är atl regeringen spelar högt med den goodwill som vårt land pä den lidigare regeringens tid onekligen fick i vad vi kallar den tredje världen. Jag har fått färska vittnesbörd om hur man håller ögonen på svensk politik och med intresse och oro frågar sig vart utvecklingen är på väg efler regeringsskiftet. Vi kan verkligen intyga att det finns fog för denna oro.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr statsminister, del är sant atl vpk driver den uppfattningen all del innebär en motsatsställning atl rusta upp samtidigt som man traditionellt pläderar för nedrustning. Statsministern nämnde själv trovärdighelsaspekten, vilken är oerhört viktig i detta sammanhang. Del kan inle förnekas alt vår trovärdighet minskar, om vi upprätthåller etl starkt och slormaklsinspirerat försvar här hemma samtidigt som vi internationellt kräver nedrustning.

I della resonemang ligger uppfattningen att man kan rusta sig lill fred. Jag håller med herr Gustavsson i Eskilstuna om atl elt sådant uttalande är högerpolitik. Det har alllid varit utmärkande för högerpartierna i alla stater, även här i Sverige, all de hävdat alt man skall rusta för att klara sig undan krig och upprätthålla freden. Men det är inte något som har varit utmärkande för centern under tidigare perioder, och det är förvånansvärt att det blivit det nu.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vi diskuterar jusl nu en bestämd proposition, och vad vi har uttalat från socialdemokratiskt håll är atl vi finner avsevärda luckor i regeringens argumentation när det gäller säkerhetspolitiken. Man kan dra olika slutsatser av dessa luckor, och jag tillåter mig dra den slutsatsen, tills jag får den vederlagd, atl luckorna har lämnats därför all försvarsminister Krönmark, som lagt fram proposilionen, genom atl inte ta upp de problem som herr Fälldin nu skildrat så vältaligt kan lägga mycket större vikt vid den miliiära aspeklen på säkerhetspolitiken. Det är ju bra alt kunna göra del när man är försvarsminister och önskar ha så mycket pengar som möjHgt lill det miliiära försvarei.

Men då blir det ju skevt, om vi ser propositionen som etl uttryck för den totala säkerhetspolitiken. Den har ju sä många vikliga inslag som regeringen har förbigått. Jag tror atl del är en försummelse av regeringen, all den inte har förstått della även rent psykologiskt. Svenska folket vill se säkerhetspolitiken som någonting annat än etl militärt försvar, men del får man inget intryck av när man läser propositionen.

Regeringen har inle heller rikligl förställ de säkerhetspolitiska problemens förskjutning i modern lid. Jag påminner om vad jag sagt om de multinationella företagen, som otvivelaktigt är en maktfaktor i det internationella spelet. Detta har försvarsutredningen förstått betydelsen av och låtit utreda, men det omnämns inle med ell ljud i propositionen. Detta är i hög grad värt atl lägga märke till.

Jag fasthåller alltså vid atl man bör uppmärksamma de skillnader som finns mellan försvarsutredningens belänkande och propositionen. Del går inte all komma ifrån detta genom alt säga all utrikesministern har sagt det eller del, atl man gör del eller del i FN, osv. Den här proposilionen borde ha varit elt samlat grepp på vår säkerhetspolitik.

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr lalman! Herr Gustavsson i Eskilstuna försöker gå vid sidan av det som själva diskussionen gäller, nämligen om del finns grund för all driva påståendet all säkerhetspolitiken har fåtl ell annat innehåll och en annan inriktning eller om vi är ense om den.

Herr Gustavsson talar om fördelningen av bördan. Lål mig då hänvisa till alt utöver de åtgärder som är vidtagna för alt rädda jobben har åtgärder vidtagits som gäller pensionärerna, barnfamiljerna osv., alltså åtgärder som är insatta för alt bördan skall bäras så rättvist som möjligt av medborgarna i landet.

Jag påminner om resonemang som jag utvecklade 1972. Jag hävdar med bestämdhet atl del är knappt all vi kan ge den värnkrafi ål försvaret som beslutet 1972 innebar- vi vet att moderaterna då ville gå ett stycke därutöver. Del förslag regeringen nu lägger fram innebär att vi nätt och jämnt kan klara av att ge försvarei del innehåll som 1972 års beslul avsåg alt ge. Vi vel alt också den här nivån innebär atl vi måsle minska antalet utbildningsförband för att över huvud taget klara uppgiften. Vi vet att man inte kan förse krigsförbanden med all den utrustning som var tänkt i 1972 års beslul. Det är alltså ingen uppirappning när det gäller värnkraflens innehåll. Vi har gjort kompletteringar, och därvidlag har vi också varit eniga. I de frågorna drev mill parti synpunkten att vi måste salsa mer på lolalförsvarslänkandel, civilförsvaret osv.

Sedan vill jag säga alt påståendet atl vi skulle spela högt med vår goodwill i tredje världen nog var förflugel. Här kan man notera all anslagen har ökat. De kontakter som regeringen har med företrädare för tredje världen präglas av intresse från de ifrågavarande nationerna. De uppskattar Sveriges insatser, och de väntar sig att vi skall vara i stånd att gå vidare på den väg vi har valt. De ger ofta i kontakter med regeringen uttryck för denna uppfattning.

Men del här är egentligen en diskussion litet vid sidan av det som är det centrala.

Får jag säga till fru Lewén-Eliasson: Vad är det egentligen för värde i att börja tala om luckor i proposilionen när, såvitt jag förstår, fru Lewén-Eliasson inte har något material i sin hand som gör atl hon skulle kunna beskylla oss för brister i fråga om den säkerhetspolitiska inriktningen och i fråga om utrikespolitiken? Det var t. o. m. så att den utrikespolitiska deklaration, som utrikesminister Söder lämnade på regeringens vägnar, inle mötte någon krilik i grundläggande avseenden. Och det är väl minst lika rimligt all sådana här frågor, som fru Lewén-Eliasson känner starkt för - och det har jag förståelse för, ty det gör vi på vår sida också -behandlas i anslutning till den utrikespolitiska deklarationen som all de behandlas med alldeles särskild tyngd i samband med ställningstagandet till den försvarspolitiska proposilionen.

Det avgörande runt om i världen är ju ändå vad vi är beredda atl göra i sak på de här vikliga områdena. Och jag noterar sorri värdefullt atl den kritik som socialdemokratin framför är av mera formell karaktär

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

- att dessa ting inte skulle finnas med i försvarspropositionen - under del alt ni, vilket verkligen gläder mig, inle riktar någon kritik mot innehållet i säkerhetspolitiken och i utrikespolitiken.

Detta sätter jag alltså värde på, och jag är övertygad om atl i fortsättningen som hittills kommer uppslutningen kring säkerhetspolitikens inriklning och innehällatl vara vår största tillgång också när del gäller att irygga den frihet inom vårt lands gränser som försvarspolitiken ju ytterst syftar lill atl så långt det är möjligt garantera.

Herr förste vice lalmannen anmälde atl herr Gustavsson i Eskilstuna och fru Lewén-Eliasson anhållit all till protokollet få antecknat att de inte ägde räll till ytterligare repliker.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Del föregående meningsskiflet har ju bjudit pä en del kuriositeter. Som en sådan kuriositet måste jag beteckna herr Bengt Gustavssons sammankoppling av tidpunkten för försvarsproposiiionens behandling i denna kammare och pågående förhandlingar på Blasieholmen. Jag har svårt atl se sammanhanget.

Som en annan sådan händelse måste jag beteckna herr Bengt Gustavssons utan motivering framkastade påstående alt regeringen skulle spela högt spel med den tredje världen - detta i elt läge då den svenska regeringen har höjt anslagen till den tredje världen och manifesterat ett intresse för dess problem som inte står någon lidigare regerings efler, snarare tvärtom. Är del pä något håll man har spelat elt högt spel med den tredje världen i svensk inrikespolitik är det inle på regeringssidan.

Men skiljakligheler är ju, som statsministern framhöll, naturliga i en folkstyrelse. Del är fullt klart atl man kan ha olika mening om försvarets anslag i är liksom om flygvapnets roll i elt kommande svenskt försvar. Det är också hell naturligt i en demokrati alt konsekvensen av ett beslut i en annan riktning än man själv tycker om blir föremål för litet vinklingar och all underlaget för beslutet också blir föremål för olika tolkningar. Del är som sagt naturligt.

Vad som däremot kan vara mera obehagligt är när man för över missuppfattningar och vinklingar på ett område som borde vara fredat för sådant, nämligen vår säkerhetspolitik. Del allvarliga är alt dessa funderingar noteras utomlands och därmed kan skapa missuppfattningar som borde undvikas och som i varje fall är onödiga.

Jag tror man kan säga atl man inför denna debatt läste somliga socialdemokraliska dokument med en viss undran och olust. Det gällde molionen 1504, den avvikande meningen i ulrikesutskotiel samt reservationen i försvarsulskoilel. Tonfallen var ungefär dessa, framför allt i motionen 1504 om man nu lar den som utgångspunkt: del finns sådana avvikelser i förhållande lill försvarsulredningens belänkande atl man kan tala om en annan värdering och avvägning beträffande säkerhetspolitikens instrument. Della säger man trots statsministerns inledande ord

i propositionen och trols att lidigare försvarspropositioner knappast har bjudit på den stora rundsyn, vidd och spännkraft över snart sagt alla samhällets områden som några talare i dag faktiskt efterlyst.

Vad bygger man då denna kritik på? Frågan om de underutvecklade länderna skulle inle vara tillräckligt utförligt behandlad i proposilionen, likaså nord- och sydpolitiken, den ekonomiska väridsordningen, de multinationella företagen och mycket annat. Härvidlag glömmer man bort de andra dokument som regeringen lagt fram och som undanröjer grunden för varje påstående om avvikelse från den tidigare förda politiken. Det finns, som statsministern påpekade, deklarationerna, i utrikesdebatten - och då inte bara fru Söders deklaration utan också deklarationen om handels- och valutapolitiken -, statsministerns egna uttalanden i Nordiska rådet i Helsingfors och åtskilligt annat. Kulmen i della resonemang näs, enligt min mening, beträffande nedrustningen, där del i den socialdemokratiska reservationen faktiskt står att den trovärdighet som värt lands aktiva handlande på t. ex. nedruslningsomrädet medfört kan påverkas negativi vid elt bifall lill regeringens förslag.

Jag skall uppehålla mig litet vid just nedrustningen, eftersom jag råkar ha en viss erfarenhet från mångårigt arbete i nedrustningsdelegaiionen, etl arbete som jag lämnade vid sistlidna årsskifte. Här har Sverige i åratal förvärvat stor goodwill genom den beredvillighet som visals från regeringarnas sida, den föregående och den nuvarande, dä del gällt att ställa de medel lill disposition som behövs för att anlita teknisk expertis och alt della i en rad tidskrävande utredningar. Det har uppskattats mycket utomlands, och de svenska experterna har fått etl välförtjänt gott rykte och tillvunnit sig respekt för sina insatser. Delegationerna som sädana har också varit oavlåtligt verksamma. De har letts av personer som Alva Myrdal och Inga Thorsson. Den senare har ju fåtl sitt mandal förnyat av den nuvarande regeringen. Bakom har stått parlamentariker från olika partier, och jag kan försäkra kammarens ledamöter atl enighet har förelegal inom dessa delegationer i praktiskt taget alla frågor om arbetets gång, om svenska förslag och om hur arbetet skall bedrivas. Den enda meningsmotsättning jag egentligen kan erinra mig rör med vilken grad av optimism eller pessimism man skall betrakta nedrusiningsarbeiel. Där har moderaterna uttryckt en viss pessimism, och tyvärr har vi fått räll.

Ingen har bekräftat det tydligare än Alva Myrdal i sill stora verk Spelet om nedrustningen, där hon säger alt nedrustningen hade en andra akt för henne, en akt där en annan process så småningom började göra sig

gällande. Hon skriver: " min ursprungliga optimism började - för

mig själv - mer och mer framstå som naivitet." Hon utvecklar detta och säger atl hon är besviken på vad som har skett under dessa år. En recensent i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning i slutet av året fann sig också på grundval av hennes resonemang i della avseende kunna konstatera: "Den stora boken står där som ett trist register över internationell oförmåga hos en hel epok och samtidigt som ell gravmonument över författarinnans egna svikna förhoppningar."

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Vad som således har skilt uppfaltningarna åt i nedrustningsfrågan är graden av optimism eller pessimism. Det torde vara onödigt atl i denna kammare försäkra atl del skulle ha varit odelat nöjsamt alt kunna konstalera att moderaterna på den punkten hade fel och atl vår pessimism var oberättigad, men så har tyvärr inte blivit fallet.

Pä vad sätt skulle tilltron till våra insatser i nedrustningsfrågan skadas? Statsministern erinrade i det sammanhanget om ett dokument som är ganska intressant. Dokumentet föreligger i form av en skrivelse lill FN:s generalsekreterare med anledning av den särskilda session om nedrustningsfrågor som skall börja nästa år. Skrivelsen som finns återgiven i ett pressmeddelande från utrikesdepartementet den 25 april redogör för del allvarliga läge som nedrustningsansirängningarna befinner sig i. Det konstateras atl kapprustningen fortsätter i alla delar av världen, alt ofantliga mänskliga och materiella resurser, som behövs för utvecklingsarbetet, slösas bort på rustningarna. Regeringen understryker kraftigt atl det tillfälle till effektiva åtgärder för alt hejda kapprustningen som FN-sessionen erbjuder icke får försittas. Regeringen pekar också pä atl man måste få ett fullständigt kärnvapenstopp och alt man måste hindra spridning av kärnvapen. Man ägnar stor uppmärksamhet i detta dokument även äl sambandel mellan nedrustnings- och utvecklingsansirängningarna. Regeringen framhåller alt problemet gäller hur en del av de enorma satsningarna pä rustningar skall kunna frigöras för fredligt utvecklingsarbete. Man begär vidare fördjupade studier, och man betonar vikten av att klargöra kapprustningens ekonomiska konsekvenser och förutsättningarna för en gradvis omstrukturering av de nationella ekonomierna. I skrivelsen erinras slulligen om de svenska strävandena när del gäller atl fä en ökad öppenhet i redovisningen av militärutgifterna.

Jag förstår inte hur man mot denna bakgrund kan ifrågasätta vår eller den nuvarande regeringens trovärdighet i samband med nedrustningsarbetet. Jag rekommenderar den skrivelse jag refererat lill studium.

Vad är det som är problemet när del gäller nedrustningen i världen? Det är naturligtvis kapprustningen. Det är del faktum alt trots ansträngningarna från många häll, bl. a. Sverige, ett fullständigt kärnvapenprovstopp inte har kommit till stånd, all spridning av kärnvapen inle har mötts med effektiva hinder och att mänga länder fortfarande står utanför ell samarbete. Vi kan också konstatera att del hela tiden pågår en ulveckling av kärnvapen inte bara i kvantitativt hänseende utan också i kvalitativt. Svårigheterna alt komma till rätta därmed belyses också i de pågående SALT-förhandlingarna. SALT 1 innebar därvid ingen nedrustning ulan enbart ell stopp för vissa kärnvapens vidare utveckling. SALT 2 skulle prolongera SALT 1 men har ju ännu inte lyckats med detta.

Detta är alliså de stora problemen. Etl annat problem är naturligtvis, såsom också har påpekats lidigare i dagens debatt, den upprustning som sker i tredje världen med hjälp av nyförvärvade oljemiljoner och annat.

Alt mol denna bakgrund säga atl en sådan anpassning av de svenska

försvarsulgifterna som dagens proposition föreslår skulle utgöra ett hinder för trovärdigheten av våra ansträngningar i fråga om nedrustningen är helt opåkallal och ovederhäftigt. Vilket sinne för proportioner har man när man utslungar något sådanl? Jag vill slutligen anföra i sammanhanget all oppositionen vid dagens behandling av försvarsproposilionen inle kommer atl lyckas med att väcka misstroende mol de svenska nedrustningsansirängningarna. Lål vara att detta kanske inle är oppositionens avsikt, men den bör veta atl den när den gav sig in i denna debatt riskerar att något av dess påståenden fastnar pä håll där det inte borde fastna.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hernelius talar om sinne för proportioner. Jag tror atl vi har etl ganska utpräglat sinne för sådana. Ändå har vi vågat oss på all ta upp nedrustningsfrågan och påpekat den bristfälliga behandlingen av den.

Jag vill upprepa atl vad vi har all behandla här i dag är en bestämd proposition som är förberedd av en bestämd utredning, försvarsulredningen.

Försvarsutredningen har på den särskilda punkt, som nu herr Hernelius tar upp, myckel utförligt talat om nedrusiningsarbeiel och de svenska, insatserna därvid. Vad vi har fäst oss för - jag påminner om del - är all i proposilionen finns utredningens resonemang praktiskt taget inle alls med. Vi har påpekat det och tycker all del är bra att vi fåtl en diskussion om det i dag.

Vi avvaktar nu vad försvarsminisiern skall säga på denna punkt i dag. Del påfallande är att han i försvarspropositionen inte har tagit upp saken.

Våra försvarskosinader ökar enligt detta förslag med 3 96, torde del vara. Men ser vi till världens försvarskostnader - då bortser jag från all dessa kostnader ökar alldeles ofantligt i vissa delar av världen; vi kan som exempel la oljeländerna och vi kan ta andra delar av tredje världen osv. - så ökar de totalt sett inte alls i fast penningvärde. Del är faktiskt sä att Sverige enligt regeringens förslag tillåter en betydlig ökning av försvarskostnaderna - samtidigl som vi vill verka för nedrustning. Del går inle riktigt bra ihop. Framför allt om man uraktlåter alt tala om detta i samma aktstycke, låter ett statsråd som gett sin mening till känna i ett sammanhang och ell annat statsråd anföra en annan mening i ell annat sammanhang. Det är det som inte är lyckligt.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Fru Lewén-Eliasson - som jag f ö. vill komplimentera lill den inledande delen av hennes stora anförande, som i stort sett var invändningsfri och som väl flertalet i denna kammare kunde ansluta sig till - har tydligen uppfattningen all försvarsproposilionen skulle innehålla praktiskt laget allting. Den skulle innehålla långa resonemang om multinationella företag. Den skulle innehålla resonemang om än det

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

ena och än det andra. En sådan försvarsproposilion skulle ha blivit ganska ohanterlig. Och det finns väl knappast något behov av en sådan proposition.

När dokument, som klargörande fastslår regeringens inställning, finns lill hands för var och en att ta del av, är del väl inte anledning att tala om avvikelse från den förda poliliken. Del är väl inte anledning atl misstänkliggöra det svenska arbetet i nedrustningsfrågor när dessa dokument finns till hands.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om en utredning under flera år har arbetat med elt slorl problemområde - i detta problemområde ingår faktiskt sådana saker som multinationella förelag och nedrustning - och regeringen sedan lägger fram ell förslag på basis av denna utredning men glömmer dessa viktiga frågor, inie ens gör en hänvisning lill att man behandlar dem på något annat ställe, så tillåter vi oss i oppositionen all påpeka detta. Del är del vi har gjort.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Om oppositionen nöjt sig med all påpeka detta, hade det inte varit så mycket att säga om saken. Men här man lägger det som grund för påståenden om avvikelse från den förda politiken och för att minska tilltron lill våra ansträngningar vid nedruslningsförhand-lingarna, dä är det något annat.

Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr lalman! Den totalförsvarsproposilion som vi behandlar i dag ulgör ell nyll inslag i svensk polilik. För första gången behandlas hela totalförsvaret samlat i en proposition.

Detta är på en gång ell resultat av och etl ullryck för vår loialförsvarssyn - en syn som jag vill beskriva som att totalförsvaret är hela det svenska samhällets angelägenhet. Vi måste diskutera del som en samlad försvarsansträngning till stöd för vår säkerhetspolitik snarare än som ett antal specialiserade funktioner. Det är också etl uttryck för atl utvecklingen - internationellt och nationellt - har lett till all vi måste betrakta säkerhetspolitiken i etl betydligt bredare sammanhang än tidigare.

Del har sedan länge rått stor enighet kring den svenska säkerhetspolitiken. Delta har kommit till uttryck i breda riksdagsmajoriteter och ell överväldigande stöd i folkmeningen för dess grundprinciper. Detta stöd kommer bl. a. till uuryck i uppslutningen kring den allmänna värnplikten och andra pliktlagar liksom de betydande frivilliga insalser som görs för totalförsvaret.

Målet för vår säkerhetspolitik är nu som lidigare att i alla lägen och i former vi själva väljer trygga vår egen nationella handlingsfrihet. Därigenom kan vi inåt bevara och fortsätta alt utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende efter våra egna vär-

deringar. Utåt kan vi därigenom verka för internationell avspänning och fredlig utveckling.

Det svenska samhället utmärks av en grundläggande värdegemenskap på demokratisk grund och en inre stabilitet som är en väsentlig förutsättning för atl vi skall kunna föra en fast och konsekvent polilik i fred lika väl som i händelse av krig.

Situationen i Europa präglas alltjämt av de två militära blocken - Warszawapakten och NATO. Förhållandena mellan dem karakteriseras av såväl avspänningslendenser som mer eller mindre öppna intressemotsättningar.

Insikten inom maktblocken om elt framtida krigs möjliga konsekvenser gör att dessa block även i framtiden bedöms sträva efter atl förhindra varje militär konfrontation dem emellan, framför allt i Europa. Del faktum alt stora militära styrkor slår ständigt beredda mol varandra innebär dock en ständig risk.

Trots strävanden till avspänning i Europa kan således risken för krig i Europa aldrig helt uteslutas under överblickbar tid. Inte heller sådana aggressiva påtryckningar eller andra yttringar av en maktpolitik som utgår frän hot om krig kan uteslutas. Men om stater eller områden i vår närhet skulle dras in i en konflikt mellan slormaktsblocken behöver detta inte oundvikligen leda till att också Sverige dras in.

Mol denna bakgrund måsle den svenska alliansfria politiken syftande till neutralitet i krig ligga fast.

En bred svensk allmänhet är förvissad om alt neutralitetspolitiken också i framtiden är den som ger oss de bästa möjligheterna att stå utanför krig och allvarliga konflikter. Samtidigt skapar den god grund för vär målmedvetna strävan alt långsiktigt bidra till atl konfliktanledningar undanröjs i internationell samverkan.

Den svenska neutralitetspolitiken är inte internationellt garanterad. Vi har själva valt och utformat vår säkerhetspolitiska linje. Neutralitetspolitikens trovärdighet är således inte beroende av någon annan än oss själva. Dess trovärdighet vilar främst i vår utrikes- och försvarspolitik.

Det är således av yttersta vikt all vi kontinuerligt upprätthåller förtroendet för vår vilja och respekten för vår förmåga att orubbligt hålla fasl vid denna linje som vi själva valt. Därför får vår politik inle göras beroende av tillfälliga faktorer, ulan den måste föras långsikligl med konsekvens och fasthet.

Denna politik har länge samlat breda riksdagsmajoriieler och har etl brett stöd hos den svenska allmänheten. Denna uppslutning har också stor betydelse för all markera vårt allvar med neutralitetspolitiken.

Frän denna ulgångspunkl formas vår säkerhetspolitik genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Säkerhetspolitiken har alltså flera olika instrument som samverkar med varandra - totalförsvaret är ett av dem.

Våra utrikespolitiska ställningstaganden, vår ståndpunkt i olika ned-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

rustningssammanhang, vär biståndspolitik och handelspolitik behandlas av riksdagen i andra sammanhang, varför jag inle har anledning atl särskill gå in på dem här. Uppenbart är emellertid atl begreppet säkerhetspolitik successivt.fått en allt vidare innebörd och bl. a. i ökad omfattning kommit att innefatta även ländernas inre ulveckling.

Som liten neutral stat är del naturligt för atl eftersträva ökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt, atl stödja FN, att verka för ekonomisk utjämning, alt främja nedrustning både vad gäller konventionella vapen och kärnvapen, liksom alt på andra sätt främja en fredlig ulveckling. Våra möjligheter är emellertid begränsade. Den internationella utvecklingen kommer även i framtiden atl väsentligen präglas av stormakternas handlande. 1 vår säkerhetspolitik måste vi ständigt uppmärksamt följa utvecklingen i vår omvärld med hänsyn lill de risker men också lill de positiva följder den kan fä.

Existensen av väldiga kärnvapenarsenaler medför att stormakterna har ett klart intresse av att undvika varje ulveckling som kan leda till kärnvapenkrig. Det strategiska jämviktsförhållande som i dag råder mellan supermakterna har vidare bidragit lill avspänningsklimatel i relationerna dem emellan.

1 och med avspänningspolitikens utveckling har även andra internationella probleni dragit till sig ökad uppmärksamhet. Den internationella ekonomiska utvecklingen liksom utvecklingsländernas krav på en ny ekonomisk världsordning måste beaktas i ell bredare säkerhetspolitiskt perspektiv vid sidan av del traditionella öst-väst-perspektivet. Kvar står dock alt försvarspolitiken fortfarande främst måste ses i samband med ösi-väsl-problemaiiken. Av särskill intresse är därvid naturligtvis utvecklingen i vårt närområde.

I vår bedömning av vad som sker i vår väridsdel kan vi parallellt med avspänningssträvanden notera en kontinuerlig upprustning av de båda blockens militära styrkor - det gäller i fråga om både kvantitet och kvalitet.

Vi kan också konstalera alt kärnvapenbalansen mellan supermakterna ökat Nordens strategiska betydelse. Sovjetunionens behov av fritt tillträde till Allanlen från såväl Murmanskområdel som Östersjön liksom västsidans intresse av att hindra della ger Nordkalotten och Ösiersjöutloppen militär betydelse. Oljefyndigheterna har också medfört att ytterligare intresse ägnats det nordailantiska området.

Vi kan således flnna både hoppfulla och hotfulla tecken när vi bedömer möjliga säkerhetspolitiska framlidsulvecklingar. Under inga förhållanden får vi därför förtröttas i det internationella fredsarbetet. Men vi skall heller inte göra oss några illusioner om våra möjligheter att som litet land ensamma förändra det internationella systemet i positiv riktning. Vi måste vara klara över all detta arbete måste ske i samverkan med andra stater. Vi måste också slå fast att stormakterna måsle gå i spetsen i väsentliga hänseenden - della gäller inte minst nedrustningen. De nedrustningsförhandlingar som pågår illustrerar de svårigheter som

ligger i att snabbt åstadkomma påtagliga förändringar. Det är därför, tyvärr, en nästan säker spådom atl den höga rustningsnivån kommer atl bestå under överblickbar framlid.

Skall omvärldens förtroende för vår vilja och respekt för vår förmåga atl fullfölja vår neutralitetspolitik bestå, krävs således atl den alltjämt stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar. Neutralitetspolitikens trovärdighet är också en förutsättning för alt vi skulle kunna verka internationellt. Självfallet är del också så, atl skall vi kunna göra detta måste vi bevara vår självständighet och vårt oberoende.

Della har också under en lång tid varit den svenska politiken. Den som hävdar alt det föreligger ell motsatsförhållande mellan vårt internationella engagemang och vår försvarspolitik för in ell nytt element i svensk säkerhetspolitik. I själva verket rör det sig om två sidor av .samma politik. Även om della har samförstånd rått, och råder såvitt jag kan förstå i svensk säkerhetspolitisk debatt.

Det som är viktigast för oss är att förtroendet för neutralitetspolitiken beslår, framför allt att andra är övertygade om vår förmåga att fullfölja neutralitetspolitiken i händelse av krig. Till den förmågan hör bl. a. vårt försvar.

Totalförsvaret måste därför ha sådan sammansättning och styrka att ingen lill följd av brister i detta misstror allvaret i vår polilik. Det militära försvarei är dessutom så utformat all dess uteslutande defensiva uppgifter i fredsbevarande syfte står utom tvivel. Lika självklart är att förberedelser för och överväganden om militär samverkan med andra stater är helt uteslutna.

Jag vill i delta sammanhang peka pä Sveriges centrala roll i den s. k. nordiska balansen. Utvecklingen i norra Europa har under de senasle decennierna präglats av stabilitet och samarbete. Sveriges utrikes- och försvarspolitik har starkt bidragit till den stabila situation som råder. En fast och konsekvent svensk utrikes- och försvarspolitik främjar freden och stabiliteten i vår del av världen. Del är en uppfattning vi inle är ensamma om. Vi har fått många bekräftelser på denna polilik som en naturlig del av det europeiska mönstret. Det har exempelvis många gånger sagts av ledande politiker i både öst och väst liksom i våra närmaste grannländer.

Ett militärt angrepp ställer de största kraven på totalförsvaret. Därför måsle försvar mot militärt angrepp utgöra den viktigaste utgångspunkten för planeringen av totalförsvaret.

Ell militärt angrepp är ju också lill sina konsekvenser del allvarligaste hotet mol vår säkerhet, och försvar mol invasion måste därför vara totalförsvarets viktigaste uppgifi. Totalförsvarets fredsbevarande förmåga vilar därför alltjämt främst i styrkan hos det militära försvaret.

Denna bedömning gäller även i en värld där både utrikes- och försvarspolitiken måste formas under delvis nya betingelser, som bl. a. karakteriseras av elt ökat internationellt beroende, det industrialiserade samhällets ökade sårbarhet och nya maktmedel.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalfÖrs\'aret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Men självklart måste vi ta hänsyn lill denna nya utveckling och genom förutseende planering minska vår sårbarhet för ekonomisk krigföring och andra påtryckningsmeloder som ter sig alltmer möjliga. Med uttrycket "starkt och allsidigt sammansatt totalförsvar" menar vi enkelt uttryckt atl det inle skall flnnas någon genväg förbi militärt våld för den makt som skulle vilja inskränka vårt oberoende. Dessutom måste vi på olika säll minska konsekvenserna i Sverige av krig och kriser i vilka vi inle är direkt inblandade.

Del är därför med stor tillfredsställelse som jag noterar den stora enigheten kring förslaget alt ge del ekonomiska försvaret väsentligt ökade resurser. Jag tror att jag utan överdrift kan säga alt vi i internationell jämförelse därmed givit prov på stort förutseende.

I fråga om del ekonomiska försvarei skulle jag endast vilja göra ytterligare tvä randanmärkningar. Den ena är all vår försörjningsberedskap självklart alllid ytterst beror av vårt näringslivs styrka och livskraft. De statliga insatserna kan endast vara marginella och måste ständigt anpassas till näringslivels ulveckling. Den andra frågan avser beredskapen mol s. k. fredskriser. Den är måhända inte i striktaste mening en loialför-svarsangefägenhet. Jag vill dock säga att det är ändamålsenligt alt det ekonomiska försvaret administrerar vår beredskapslagring för fredskriser, även om dessa inte uppfattas som direkta hot mot vårt oberoende ulan mer som hot mot vår levnadsstandard.

Den moderna vapenutvecklingen innebär atl hela befolkningen i ökad omfattning kan beröras av strider i samband med ell angrepp. Trots strävanden all skapa regler i internationell rätt med förstärkt skydd för civila - strävanden som Sverige med all kraft driver pä - kan vi inte bortse frän risken av överträdelser och rena misstag. Därtill kommer att det moderna kriget karakteriseras av snabba operationer över stora ytor.

Denna utveckling ligger bakom regeringens förslag om betydande reella ökningar av civilförsvarets ekonomiska ram. Verksamheten inriklas på att i krigstid skydda befolkningen mot verkningar av krigshandlingar, främst konventionella vapen. Framför alll kan skyddsrumsbyggandel bättre anpassas till behoven när staten tar över finansieringen. Vidare kommer utbildningen av civilförsvarets personal all förbättras.

I della sammanhang skall jag ytterst korlfatlal la upp några punkter i vär syn på kärnvapen. Vi bedömer alt stormakterna även framgent kommer att sträva efter alt undvika åtgärder som kan leda till kärnvapenkrig - della med hänsyn lill riskerna för alla som direkl och indireki skulle beröras av en sådan konfiiki.

Någon fullsländig garanii mol att en sådan konflikt med dess fruktansvärda konsekvenser bryter ut kan man aldrig få. Därför kan vi inte hell borise från della hot mot mänsklighetens och vårt folks överlevnad. Skulle alltså en sådan konflikt bryta ul, trots att det rimligen inte kan ligga i någons intresse, har civilförsvaret viktiga uppgifter alt minska förlusterna och lidandel för befolkningen.

Ibland uttrycks uppfattningen all kärnvapnens existens skulle göra militärt försvar meningslöst för små stater. Så är inte fallet. Stormakternas strävan alt undvika kärnvapenkrig i kombination med deras stora konventionella rustningar gör alt elt konventionellt militärt försvar fortfarande har centrala uppgifter som stöd för vår neutralitetspolitik. Jag noterar också att majoriteten av den socialdemokraliska oppositionen delar denna uppfattning.

Regeringens förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling grundar sig på en avvägning mellan de krav neutralitetspolitiken ställer och de många andra angelägna samhällsbehoven.

Med hjälp av ett omfattande underiag - till siörsta delen utarbetat under den förra regeringens ledning - bedömer vi atl den militärpolitiska situationen inle undergått någon avgörande förändring sedan det förra försvarsbeslutet 1972. Jag noterar också all ingen annan värdering gjorts i utskottet.

Detta understryker att det på flertalet väsentliga punkter råder stor överensstämmelse mellan regeringen och det stora oppositionspartiels bedömningar. Det gäller säkerhetspolitikens mål, värderingen av den säkerhetspolitiska situationen och - mot denna bakgrund - slutsatserna om vilken styrka totalförsvaret bör ha.

Detta har resulterat i atl utskottet slår enigt bakom regeringens förslag om civilförsvaret, del ekonomiska försvaret och totalförsvarets övriga civila delar.

1 fråga om det militära försvaret är bilden något mer komplicerad. När del gäller krigsorganisationens fakliska styrka och sammansättning är likheterna så när som på detaljer slående mellan reservanterna och majoriteten i utskottet. Delta vittnar om den grundläggande enigheten i bedömningarna, vilkel jag noterar som ytterst värdefullt.

Regeringen har för sin del funnit det nödvändigt att för det militära försvarets del fullfölja intentionerna i 1972 års försvarsbeslut. Totalför-svarsproposilionen innebär också på de flesta punkter alt den långsiktiga inriktningen av 1972 års beslut kan fullföljas. Della innebär dock alt en fortsatt minskning av antalet kvalificerade förband kommer att äga rum.

I etl avseende föreligger likväl en skillnad i jämförelse med 1972. Jag tänker pä frågan om inhemsk ulveckling av stridsflygplan. Då log regeringen i mycket klara ordalag ställning mot köp av flygplan frän utlandet. Denna fråga är åter aktuell. Jag vill deklarera all delta är etf viktigt avgörande, eftersom elt beslut om avveckling av vår inhemska kapacitet att utveckla flygplan inle går att la tillbaka inom överskådlig lid.

Denna fråga är ulomordenlligt komplicerad. När regeringen i höstas övertog ansvarel kunde den snart konstalera att det underlag som tagits fram hade många och vikliga luckor. Del gäller bl. a. kostnadsberäkningar för bibehållande resp. avveckling och de operativa kraven på kommande stridsflygplan.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Med tanke på beslutets stora betydelse har regeringen tillsatt en speciell beredning med uppgifi att så långt det är möjligt få fram ell hållbart underlag för beslut. Delta arbete måste av naturliga skäl ta viss tid, och förslag kan inte föreläggas riksdagen förrän i höst.

Så myckel kan jag dock säga: flygplansbeslulel kommer icke tillålas rubba balansen i stort mellan de olika delarna av försvarsmakten.

Del miliiära försvaret har betydande strukturella svårigheter och därmed långsiktiga planeringsproblem. Hos oss liksom i andra länder växer kostnaderna för personal och malerielunderhäll i snabb takt. Detta innebär atl en växande andel av försvarsanslagen går till atl vidmakthålla den befintliga organisationen. Del ekonomiska utrymmet för långsiktig förnyelse av krigsorganisationen blir allt knappare. Detta i förening med alt kostnaderna för kvalificerad materiel stiger i snabb takt leder lill att allt färre av de mesl rörliga och slagkraftiga enheterna kan anskaffas.

Genom sitt förslag försöker regeringen nu fullfölja inriktningen i 1972 års försvarsbeslut och samtidigt tillförsäkra försvarsmakten en ekonomisk marginal för långsiktig förnyelse.

Detta sker främst pä fyra olika vägar:

En väg är att vi går in för alt långsikligl sänka kostnaderna för freds-organisationen. Del sker bl. a. genom att minska administrationskostnaderna på alla nivåer och kostnaderna för malerielunderhäll. Delta måste ske genom en minskning av personal och antalet administrationer, dvs. förbandsindragningar. Även en viss sänkning av mobliseringsberedska-pen måste accepteras. Detta är nödvändigt om vi på sikt skall få pengar över till maleriel och utbildning. Största möjliga hänsyn skall dock självfallet las lill personalens berättigade trygghetskrav.

En annan väg är att vi fortsätter differentieringen av de militära förbandens uppgifter och därmed deras behov av kvalificerad materiel.

Den tredje vägen är att vi satsar på nya tekniska tillämpningar, som kan ge oss vapen skräddarsydda för våra förhållanden. Ingen skall dock tro all detta är billigt, men utvecklingen på mänga teknikområden ger en fingervisning om alt det kan ge oss effektiva vapen lill rimliga koslnader. 1 vissa fall kan sådana vapen delvis ersätta betydligt dyrare vapensystem.

Den fjärde vägen är en höjning av den ekonomiska ramen till det miliiära försvarei.

Såvitt jag kan finna är majoriteten av den socialdemokratiska oppositionen överens med regeringen om de tre första åtgärderna - rationalisering av fredsorganisationen, differentiering av förbandens uppgifter och satsning på ny teknik.

Vi är också ense om att en höjning av anslagen är nödvändig. I ut-skotlsreservaiionen föreslår socialdemokraterna en höjning om i medeltal 225 milj. kr. om året, alll räknat i 1976 års penningvärde. Regeringen föreslår å sin sida en höjning av anslagen i slorieksordningen 500 milj. kr. om året. Skillnaden utgör alltså 275 milj.- kr. om året eller 2,5 96 av försvarsanslagen.

Den ekonomiska ram som föreslås av reservanterna kan inte tolkas så all de tillmäter försvarsmakten en annan och mindre väsentlig roll som ett av instrumenten i svensk säkerhetspolitik om den jämförs med den av regeringen och utskoltsmajorilelen föreslagna ramen. De stora överensstämmelserna i uppfattningarna om försvarels styrka och sammansättning understryker också att del inte föreligger någon skillnad i synen på försvarsmaktens roll som stöd för svensk säkerhetspolitik.

Har vi då i försvarsdepartementet räknat fel när vi kalkylerat vad det kostar alt fullfölja 1972 års försvarsbeslut? Svaret är ett bestämt nej. Utvecklingen visar all under de fyra budgetåren närmast efter 1972 års försvarsbeslut minskade anslagen för ulveckling och produktion av maleriel med 10 96 räknat i fasl pris enligl nettoprisindex. Detta är dess värre ingen isolerad företeelse - tvärtom. Jag kan nämna all av de totala försvarsanslagen har andelen som går lill utveckling och produktion av maleriel sjunkit från 40 96 1965/66 till 30 96 1975/76. Gör vi inget åt saken kommer andelen om tio år all vara nere i 20 96.

Den anslagsökning regeringen föreslår räcker väsentligen bara till alt dämpa minskningen av materielanslagens andel i budgeten, trots atl vi räknar med att minska den fast anställda personalen med ytterligare ca 2 500 personer fram till 1982.

Vad skulle hända om vi går på socialdemokraternas linje? Principiellt kan 275 milj. kr. om året sparas på tvä vägar. Den ena är all avstå från den mest angelägna malerielförnyelsen. Den andra är alt än mer hårdhänt låta åtstramningen gå ul över personalen.

Skulle man gå den senare vägen betydde det alt omkring 3 000 fast anslällda skulle behöva avskedas omedelbart. Detta gäller utöver del redan inplanerade personalminskningsmålel på ca 2 500 personer fram lill 1982.

Del säger sig självt atl en sådan personalpolitik är helt omöjlig. Jag vill framhålla atl vi och personalorganisationerna vid MBL-förhandlingen om lotalförsvarsproposilionen gemensamt kommit fram till vissa riktlinjer för hur kostnadsminskningar skall genomföras i framliden; del skall ske bl. a. genom organisationsförändringar och ambitionssänkningar. Dessa riktlinjer redovisar vi i proposilionen.

Dessa rationaliseringar går så långt det över huvud laget är möjligt ulan att de berättigade krav som både fast anställda och värnplikliga har räll alt ställa på sin arbetsmiljö och sin standard kommer i kläm.

Det går inle längre alt göra besparingar enbart genom all sälta upp personalminskningsmål. Det krävs också bl. a. omfattande investeringar, om personalminskningen inte skall få oacceptabla följder för anställda och värnpliktiga. Efter 1972 har vi i flera fall sett hur brislen på resurser för att genomföra rationaliseringar haft menlig inverkan på arbetsförhållandena.

Jag vill i detta sammanhang göra en kommentar som inte riktar sig till reservanterna i utskollel utan till vissa andra röster i försvarsdeballen. Räll ofta möter jag inställningen atl försvarsanslällda eller anslällda i

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

7 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

försvarsindustrin skulle vara ett slags andra klassens medborgare, vilkas trygghet i arbetet det inie är så noga med. Jag vill gärna i kammaren ha sagt atl fä saker upprör mig mer. De som har sin yrkesverksamhet i eller arbetar för försvarei har samma rätt som alla andra på den svenska arbetsmarknaden att kunna planera sina liv.

Jag vill peka på alt vi på ett hell annat sätt än den föregående regeringen i samband med 1972 års försvarsbeslut och den nuvarande oppositionen inför dagens beslut försöker nå en grundläggande balans mellan mål och resurser. Jag vill dessutom påstå att de praktiska konsekvenserna blir mer personalvänliga genom att vi vågar stå för kostnaderna för del vi vill genomföra.

Skulle vi gå den andra vägen, dvs. utöver redan minskade mate-rielanslag ytterligare ta bort materielprojekt för 1 375 milj. kr. under femårsperioden, skulle della slå utomordentligt hårt och utarma försvarsmakten i tekniskt hänseende. Besparingar av den storleksordningen skulle gå ul över de vapensystem som medför att vi pä läng sikt kan vidmakthålla ett slagkraftigt försvar på värnpliktens grund.

Jag kan för atl belysa detta nämna all bland de projekl som går all skala bort måsle av rent tekniska skäl ingå praktiskt taget hela förnyelsen av arméns pansarvärn, moderniseringen av marinens kapacitet för min-krigföring och angelägna förbättringar av kustartilleriet. Flygvapnet skulle decimeras ytterligare och slå helt utan moderna jaktrobotar.

Jag vill i della sammanhang säga all jag ser med oro på en sådan utveckling, som - om den fortsatte - på lång sikt kunde innebära alt våra värnplikliga förlorade tilltron till sina vapen. När vi diskuterar kontinuerliga förbättringar av de värnpliktigas ekonomiska villkor och medinflytande över sin utbildning och arbetsmiljö, får vi inle glömma atl en grundläggande förutsättning är atl de värnplikliga anser atl de kan göra en meningsfull insats i försvarei.

Jag har ingen anledning alt anklaga majoriteten av den socialdemokraliska oppositionen för alt vilja föreslå åtgärder som leder till antingen en orimlig personalpolitik eller till atl försvarsmaktens långsiktiga ulveckling eftersatts. Däremot vill jag med skärpa hävda all oppositionen räknat fel när del gäller atl betala för del försvar som också oppositionen anser att vi behöver.

När vi talar om alt regeringen i stort fullföljer 1972 års försvarsbeslut innehållsmässigt måsle man ha klart för sig alt det under åren efter det beslutet har skett en glidande minskning av del innehåll som man 1972 föreställde sig skulle vara möjligt atl realisera inom ramen för beslutet.

Orsakerna lill denna minskning är flera. Men den huvudsakliga anledningen är att den socialdemokraliska regeringen vid det tillfället beräknade kostnaderna för atl genomföra det man önskade sig alldeles för lågt. Inte annat än jag kan finna är man nu inne på samma linje en gång till. Det innehåll som reservanterna i 1974 års försvarsutredning, herrar Gustavsson och Göransson, den socialdemokratiska molionen och även utskotlsreservalionen vill realisera, svarar inle mol de ekonomiska

resurser man vill salsa.

Del är mot denna bakgrund de 275 milj. kr. om året som skiljer regeringens förslag frän reservanternas är så betydelsefulla, även om summan i och för sig blott utgör 2,5 procent av de totala anslagen lill del miliiära försvarei. Socialdemokraternas oförmåga att ta konsekvenserna av den utgiftsram som de föreslår framgår på ett slående sätt av alt de inte har reservat sig mol regeringens förslag till beslällningsbemyndiganden och anslag för nästa budgetär, med undanlag för de särskilda 30 milj. kr. som är avsedda för ytterligare studier kring B 3LA. De föreslår alltså en utgiftsram som är 275 milj. kr. mindre än den som regeringen föreslär, men de kan inte tala om på vilka områden denna besparing skall göras. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som etl bevis på att socialdemokraternas räkneövningar helt enkelt inte går ihop.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Försvarsminisiern rider högt på alt det här är fråga om en myckel invecklad teknik. Han hävdar alt vi socialdemokrater inte står för kostnaderna i vårt förslag. Vid etl lillfälle har jag försökt alt i detalj redovisa skillnaderna. Dä beskylldes jag för obegriplig sifferexercis. Och jag förslär dem som har svårt alt hänga med här.

Utgångspunkten är ju atl vi i försvarsulredningen hade olika av myndigheterna angivna nivåer alt ulgå från. Vi log C-nivån från överbefälhavarens förslag och gjorde vissa förändringar. Vi kan klart redovisa punkt för punkt alt vår politik håller.

Förre försvarsminisiern står på talarlistan härnäst, och jag utgår från all han kommer alt kommentera beskyllningen att den tidigare socialdemokraliska regeringen räknade för lågt. Den utgick från 1972 års försvarsbeslut. Om del var de tre partierna socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet eniga. Del är en hård kritik som försvarsministern riktar mol sin statsminister på den här punkten. Kan det möjligen vara ell svar på den krilik som jag tycker låg i statsministerns yttrande lidigare, när han skenbart till oss sade att vår kritik gäller form och inte sak. Vad vi har gjort i del säkerhetspolitiska avsnittet är alt kritisera utelämnanden i försvarsministerns proposition. Då skulle alltså statsministerns krilik närmast rikta sig mot försvarsminisiern.

Försvarsministern säger all respekten för vär säkerhetspolitik kräver etl starkt och allsidigt totalförsvar. Han följde i långa stycken myckel noggrant propositionens formuleringar. Jag håller honom räkning för atl han alltjämt utesluter det som vi så starkt betonar, nämligen att "ett efler våra förhållanden" sätts före "etl starkt försvar". Del kanske, skämtsamt sagt, inte är så dumt för uthålligheten i värt försvar att som försvarsminister ha en envis smålänning.

Jag kan inte hushålla ordentligt med tiden - den rinner ifrån mig. Jag får återkomma senare lill vad försvarsministern sade om att det skulle råda bristande balans mellan ambitioner och resurser i värt förslag.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara notera atl de uttalanden som försvarsministern nu gör tyder pä alt han i dag uppfattar säkerhetspolitiken som mer sammansatt och innehållande fler element som är direkt sammanbundna med försvarspolitiken i mer inskränkt mening, än vad han har givit utryck för lidigare. Vid upprepade tillfällen har han kommenterat socialdemokraliska anmärkningar mot de här luckorna med att del som inte är militärt inte är hans bord.

Vi socialdemokrater begär naturligtvis en total samordning av säkerhetspolitiken. En sådan samordning måste ju finnas inom regeringen. Au den sedan kommer till uttryck i anföranden hos fiera statsråd är en annan historia. Jag uppfattar statsministerns inlägg här i dag som elt bevis för alt man har brustit i denna sammanhållning. Han kom hit för atl ge uttryck åt atl man hade en samordnad säkerhetspolitik. Jag uttalar min tillfredsställelse över all regeringen nu har denna vilja. Jag tror del är bra för oss alla.

Sedan är del klart atl jag ännu inte vel någonting om hur herr Krönmark ser på förhållandena i den falliga världen. Ännu mer nyfiken är jag all få vela hur han ser på de multinationella förelagens ställning och ulveckling, något som har elt myckel nära sammanhang med militära frågor och försvarspolitikens innehåll.

100

Herr SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Försvarsministern, liksom lidigare utskoltels talesman herr Petersson i Gäddvik, använde gamla och nötta argumenl i debatlen. Jag förstår inle hur ni kan påstå alt den nuvarande inriktningen av vårt totalförsvar skapar större respekt och ulgör ett slörre skydd än elt försvar som bygger pä mindre tekniska och mindre dyrbara system. Jag upprepar min tidigare fråga hur ni exempelvis skall ordna med underhåll och ersättning av utrustning. Ibland får man en känsla av all ni tror atl ett krig kommer att gå till ungefär som en manöver. Del blir förluster i elt krig, herr Krönmark! Hur mänga Viggenplan kommer det all finnas kvar efter en vecka? Hur många flygbaser kommer all vara intakta? Hur har ni tänkt er fortsättningen?

Vi vel att del finns tabeller över förluster både av personal och maleriel för alla vapenslag. Den miliiära ledningen vet ungefär hur del kommer atl se ul, och del vet säkert herr Krönmark också. Vad kommer all ske när stora delar av den nuvarande krigsapparalen har slagils ut? Tala om del för svenska folkel! Är del inle bättre all frän början salsa på ett billigare, ulhålligare och effektivare försvar, när vi ändå inte i längden kan klara de höga kostnaderna och den tekniska utvecklingen? Herr Krönmark sade själv alldeles nyss att det redan är svårt alt upprätthålla den tekniska standarden på den försvarsapparai som vi tidigare har byggt upp på ell felaktigt säll.

Jag vel inte vad herr Krönmark menade med anmärkningen all anslällda i försvarsindustrin frän visst håll skulle utpekas som andra klassens

medborgare. Inom vpk har vi i varje fall velal avhjälpa detta genom Nr 140

atl föreslå alternativa sysselsättningsmöjligheter för t. ex. anslällda inom Torsdagen den

flygplansindusirin vid SAAB och andra krigsindustrier. 26 mai 1977

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr lalman! Herr Gustavsson i Eskilstuna påstod atl jag avvisade hans ekonomiska beräkningar med atl dessa var tekniskt komplicerade. Jag vill ge honom rätt i att det är en ganska svåröverskådlig materia. Utan atl gå in på en analys vill jag säga all del måste bli en skillnad i det materiella innehållet med 275 milj. kr. mindre om året lill del miliiära försvarei.

Vi har från regeringens sida kontrollräknal vad man kan räkna med alt fä ul av de pengar som vi har föreslagil. Vi har också kommit fram till att det socialdemokraliska förslaget inle läcker kostnaderna. Oavsett om ni går ul från C-nivån i ÖB:s underlag, så hamnar ni i ett läge där kartan inle överensstämmer med terrängen. Till herr Gustavsson i Eskilstuna, som har lång erfarenhet, vill jag ge rådet: Tro på terrängen, för dä klarar ni er betydligt bättre.

Jag noterar med tacksamhet fru Lewén-Eliassons modifiering i argumenteringen i del senaste inlägget. Min lidigare uppfattning i fråga om säkerhetspolitik och den jag nu har gett ullryck för från denna talarstol är exakt desamma. Varför skall vi i del politiska arbetet såsom exegeier nagelfara varandras texter för att se om vi har uteslutit ell och annat stycke? Jag kan i och för sig ha förståelse för all man ställer frågor, men jag tycker att det är fel atl på delta allvarliga område försöka spåra motsättningar som absolut inte finns.

Som jag sade i mill förslå anförande kommer den svenska försvars-poliliken främsl atl påverkas av motsättningen öst-väst. Men allt detta faller ju hela liden tillbaka på del alltmer vidgade säkerhetspolitiska perspektivet. Jag noterar med tacksamhet att vi tycks ha närmat oss varandra i tolkningen.

För all klara ul frågan om de multinationella förelagen villjag framhålla att departementet visst hade kunnat skriva en proposition, som tog med utredningens utlåtande in extenso. Men vi brukar inte göra så. Även socialdemokraliska försvarsministrar har redigerat. Del skall inte vara för tjocka dokument, ulan också riksdagsmän skall orka läsa dem. Enligl försvarsutredningens mening bör dessa frågeställningar uppmärksammas, och del är klart all vi uppmärksammar dem. En rekommendation antogs av Nordiska rådet för två är sedan i Århus. Del innebär atl Sverige på ell nordiskt plan observerar dessa frågor i vår säkerhetspolitik. All vi nu inte ullryckligen lar upp delta som etl problem innebär inle på någol sätt att vi bortser från det.

Till herr Söderqvist vill jag säga att en diskussion om eventuella förluster i olika tänkta krigsfall är ganska ointressant. Vi har byggt upp elt försvar, som skall vara krigsavhållande och därmed fredsbevarande. Den egenlliga avsikten, herr Söderqvist, är alt Viggenplanen aldrig skall

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

101

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

behöva användas för sina krigsuppgifter. Om dessa plan under sin livstid inte behöver användas för sina krigsuppgifter har de gjort den bästa tjänsten för samhället. Så enkelt är del-faktiskt.

Herr GUSTAVSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Försvarsministern gav mig rådet all om inte kartan och terrängen stämde överens skulle jag hålla mig lill terrängen. Min erfarenhet både av polilik och av framfart i annan terräng är all man skall hålla sig på marken.

Regeringsförslaget innehåller en uppräkning av försvarets koslnader. Försvarsministern nämner summan 275 milj. kr. Men att märka är atl del gäller penningvärdet i februari 1976, så det rör sig om en skillnad på ca 300 milj. kr.

Jag har inle ell ögonblick förnekat alt della skulle innebära differenser när del gäller del materiella innehållet. Jag log upp det redan i milt första anförande. Vi har pekat på en rad punkter där vi motsätter oss de borgerligas förslag, B3LA, sjörobolar, floltiljledare osv. Vi vill gå härdare äl den centrala slabsadministrationen, begränsa byggnationen etc. Vi har pekat på att man i varje planering måsle ha en sådan rörlighet all man kan förskjuta anskaffningen i tiden eller minska antalet.

Försvarsminisiern har i sin proposition tagit bort den närmast symboliska summan 25 milj. kr. från utredningens ramförslag. Del var, har det sagts, folkpartiets stora insats för försvarsbeslutet. Men man gjorde inte några avkall på utredningens ambitioner, när man gjorde den nedskrivningen av del materiella innehållet. Snarast kan man lyda försvarsministerns skrivningar om markstridsförband, personallransporter, pansarförband och yiattacksförband som en ambitionshöjning i förhällande till försvarsulredningens andra betänkande. Samma krilik som herr Krönmark nu söker rikta mot vår reservation kan alltså föras fram mot regeringen och ulskoltsmajoritelen.

Ja, till de största egendomligheterna i svensk polilik nu hör väl årets dubbla budgetbehandling. Först lånar man enormt utomlands för all stimulera ekonomin och lägger fram en budget med en rundhäni utgiftssida, sedan återkallar man åtskilligt i kömpletteringsproposilionen. För för-svarshuvudtileln ger metoden nära nog etl makabert intryck. I dag skall riksdagen fastställa länglidsplan och årsbudget, men redan innan del har skelt vet vi att 150 miljoner skall återkallas i nästa vecka för all återbetalas med inflaiionspäslag senare under programperioden.

De här galenskaperna kunde undvikas, om riksdagen biföll den socialdemokratiska reservationen. Då inbesparades beloppet -jag medger atl del materiella innehållet inle blir detsamma - mer än två gånger om, och del behöver inle skaffas fram på nytt. Delta vore all följa terrängen, försvarsminisiern!

102

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Del var väl bra alt försvarsminisiern nu fick tala om atl han har en myckel vidare syn på säkerhetspolitiken än vad vi lidigare förställ all han har. Men om man får elt annat synsätt så måste man också skaffa sig verktyg för att arbeta efter del nya synsättet.

Sedan håller jag fast vid vad jag sade om de multinationella företagen. Del stod i rapporten att man skulle uppmärksamma dem, och jag trodde i min naivitet att när elt departements uppmärksamhet riktas på en företeelse sä arbetar departementet med företeelsen - inle bara uppmärksammar den.

Jag skulle vilja passa pä all säga: Fortsätt nu med säkerhetspolitiken, herr försvarsminister, och följ vad Sverige gör i FN när det gäller de multinationella företagen! Jag är alldeles övertygad om alt dessa företag är inlressanla för värt internationella arbete och våra internationella insalser, även för försvarsministern. De sysslar inte så sällan med vapen-tillverkning och vapenhandel, så det finns ell ganska nära samband. Jag har redan talat om all jag tycker atl den nuvarande regeringen borde kunna göra kraftigare insatser i FN på del området.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Är del ointressant, herr Krönmark, hur del kommer atl se ul i olika krigsfall? Vilket argumenl från en försvarsminister! Det är ju på detta vi bygger upp vår organisation, och jag är övertygad om alt försvarsledningen inte delar herr Krönmarks uppfattning all del är ointressant.

Del är klart att del är bäst om vi får önsketänka och inbilla oss alt våra 500 å 600 flygplan skall hålla oss utanför kriget - det önskar jag också naturligtvis - men vi kan väl ändå inle bygga flygplan och förutsätta all de inle skall komma till användning och säga att huvudändamålet är atl de skall vara krigsavhållande. Huvudändamålet är väl atl de skall användas om del blir aktuellt, inle sant?

När vi talar om krigsavhållande effekt så vill jag återvända till vad jag sade lidigare. Det är inle alls säkert all man väcker större respekt med en sådan militärapparat som vi har. Vi vel alt det är mycket lätt alt eliminera även moderna jakt- och allackflygplan numera. Del finns exempel pä delta från de senaste årens krigshandlingar runt om i världen.

Del finns en överdriven tro på sådana här systems effekt som är konstig i sammanhanget, tycker jag. Flygplan kommer all slås ul. Vi kommer alt få föriusler, och del vel även en angripare. Följakiligen minskar den krigsavhållande effeklen. Fienden kan ju slå ul en del av planen, kanske hälften, inom 14 dagar. Vari lar då den krigsavhållande effeklen vägen? Resonemangei håller inle.

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag regislrerar den avgörande skillnad i fråga om ideologi på det här området som föreligger mellan ä ena sidan regeringen och

103

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

104

å andra sidan vänsterpartiet kommunislerna. För regeringen är del hell klart, med den inriklning som den svenska säkerhels- och försvarspo-liliken har, all huvudändamålet med försvarsmakten är atl den aldrig skall behöva användas. Det är faktiskt därför vi bygger upp den.

Jag är beredd att upprepa atl den främsta målsättningen, när vi bygger upp ell luftförsvar, är att del skall finnas i beredskap. Del skall ha så krigsavhållande effekt att del aldrig skall behöva användas. Men herr Söderqvist har precis motsatt uppfattning om huvudändamålet, nämligen alt har man skaffat flygplan så skall de användas. Jag ber faktiskt all herr Söderqvist och hans parti funderar igenom det här.

Givetvis är jag som försvarsminister inte ointresserad av vilka förlusterna skulle bli i olika tänkta lägen. Vad jag sade var all det är rätt ointressant att diskutera detta i kammaren just nu, för här utgår man frän hypoteser, och det tror jag icke ger någon reell grund för en seriös försvarsdeball i nuvarande läge. Man kan ha olika uppfattningar. Regeringen har den uppfattningen atl vi skall ha ett försvar som är krigsavhållande och därmed fredsbevarande. Vi vill icke i onödan utsätta den svenska civilbefolkningen för risker. Vär bedömning är all om vi på elt avgörande sätt sänker den tekniska nivån utsätter vi det svenska folkel för myckel större risker, och dessa risker är vi inte villiga atl ta.

Till fru Lewén-Eliasson vill jag bara säga alt givetvis har jag som försvarsminister ett ansvar för säkerhetspolitiken. Denna har dock etl myckel bredare register, och fru Lewén-Eliasson skall inle förstora min roll i sammanhanget, även om jag i och för sig kan känna mig smickrad. Säkerhetspolitikens två huvudkomponenter är - det tror jag vi är överens om - utrikespolitiken och försvarspolitiken. Sedan kan vi böria gradera biståndspolitik, handelspolitik osv. - det är en rätt ointressant relation.

Del är helt naturligt atl jag tar upp aspekterna pä försvarspolitiken, medan utrikesministern svarar för den utrikespolitiska delen. Jag kan försäkra fru Lewén-Eliasson att hon inle behöver ha så stora bekymmer om samordningen. Vi samordnar faktiskt det här i regering och departement. Det innebär bara att jag i mina propositioner inle behöver skriva vad ulrikesminislern tycker och all hon i sina proposilioner inte behöver skriva vad jag tycker. Vi har en uppgiftsfördelning här.

Jag kan alltså lugna fru Lewén-Eliasson med alt detta synkroniseras hela liden. Och när det gäller de multinationella företagen vill jag påpeka alt det faktiskt skett en utredning inom departementet, närmare bestämt inom SSLP. Jag kan dessutom upplysa om alt del arbetet fortgår, sä vi nonchalerar inle saken. Jag skall vara fullt uppriktig och säga alt jag inser att det här är en fråga som måste följas - den får inte negligeras - men jag ser ändå icke del såsom varande ell av de säkerhetspolitiska problem som jusl nu måste prioriteras. Vi har andra saker som är av betydligt allvarligare och farligare innebörd, och även vi måsle prioritera. Men del innebär icke atl jag på något säll undervärderar betydelsen av frågan. Den måste alltså noggrant följas.

Slutligen några ord till herr Gustavsson i Eskilstuna, som lalade om egendomlig budgetpolitik. Jag finner att herr Gustavsson i nästan alla sina inlägg börjat verka som någol slags socialdemokratisk skuggbud-gelminister - han drar in frågan om kompletteringspropositionen.

Först och främst vill jag slå fast att siffran är 300 milj.kr. om året. Dä är del en väsentlig skillnad - och det vidgick herr Gustavsson att det var - mellan socialdemokraternas förslag och regeringens. Nu säger herr Gustavsson alt inle ens regeringen skulle klara full täckning för vad som föreslagils. Ja, ingen kan ge absoluta garantier, men det har i alla fall varit vår strävan att ha täckning. Är del så all herr Gustavsson menar atl det inte finns någon krympmån alls inom regeringens ekonomiska ram, sä drabbar det som arvssynden i andra led även det socialdemokraliska alternativet - dä blir ju ert alternativ ännu svagare.

I realiteten innebar herr Gustavssons inlägg sekundärt en kritik av del materiella innehållet i vad socialdemokraterna presenterat. Del är som jag sagt: Skulle vi realisera della och föra ut del i verkligheten måsle vi antingen illa kvickt avskeda ytterligare 3 000 försvarsanslällda - del skulle fram lill 1982 bli 5 500. Della är, som jag framhöll, en helt omöjlig väg. Jag tror all herr Gustavsson delar min uppfattning alt vi inle kan fara fram pä detta säll. Då finns del bara ell sätt, och del är malerielbeställningar. Och då får del de konsekvenserna alt krigsorganisationen icke kan förnyas i den omfattning vi är överens om. Del får ytterligare den effeklen - som vi i och för sig inle skall diskulera i dag men som det inte alls är opassande atl hänvisa lill - att om man inle friställer folk inom försvarei minskar man sysselsättningen inom den svenska industrin i viss utsträckning.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr förste vice lalmannen anmälde all herrar Söderqvist och Gustavsson i Eskilstuna anhållit att lill protokollet få antecknat all de inte ägde rätt lill ytterligare repliker.

Herr HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Varken förre utrikesministern Sven Andersson eller jag har undertecknat den socialdemokraliska partimotionen i försvarsfrågan. Det är några borgerliga tidningar som har fäst sig vid detta - och någon sade att även försvarsminisiern gjorde del - och funderade om vi inle delar den uppfattning som kommer fram i molionen. Sådana påståenden kan inie syfta lill annat än att ge den föreställningen atl socialdemokraterna skulle försöka driva en annan polilik när man har kommit i oppositionsställning än vad man har gjort förut. Nu vet ju åtminstone försvarsministern alt partimolioner brukar undertecknas av gruppstyrelserna inom resp. parti. Varken jag eller Sven Andersson har nöjet all lillhöra gruppslyrelsen i den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Men jag kan försäkra, för all det inte skall bli någol missförstånd på den punkten, atl vi båda står helhjärtat bakom den motion som har lämnats. Spekulationer av detta slag röjer okunnighet om den säkerhets- och för-

105

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

106

svarspolilik som mitt parti under årtionden har fört i della land.

Socialdemokratins inställning lill försvarei är positiv, men den är samtidigt kritisk. Jag vågar påslå all del intresse och den observans som försvarsorganisationen ständigt har varii ulsatl för har varit någonting nyttigt för landel från många synpunkter. Vär inställning lill försvaret är genomtänkt och fasl. På samma sätt har vär utrikes- och säkerhetspolitik varit att lila pä. Den har syftat lill internationell solidaritet, till fred och lill internationell nedrustning. Jag kan bara hänvisa lill vad fru Lewén-Eliasson i sill alldeles utmärkla anförande sade när hon beskrev hur vi ser på uivecklingen i världen. Vi har - del är elt faklum som vi inle kan komma ifrån, herr Krönmark - kommit pä kollisionskurs med moderaterna och deras företrädare högern många gånger när del har gällt säkerhets- och försvarspolitik. För oss har alllid del främsta målet varit all medverka till en världsordning som sätter vapenmakt och våld på undantag. Omsorgen om den egna nationella välfärden är viktig men får inte drivas därhän att den kan missförstås och att den inte korresponderar med våra internationella strävanden.

Motsättningen mellan oss och moderaterna pä denna punkt har myckel djupa rötter och har också sin ideologiska motivering. Del är nu fem år sedan vi här i kammaren hade en stor engagerad debatt i försvarsfrågorna. Då var försvarsutskottets värderade ordförande den som ledde oppositionen. Han sade dä: "Enligt min mening är den mesl oroande reaktionen inför de beslul socialdemokraterna med kommunisternas stöd nu tydligen avser all genomdriva att de mesl försvarskunniga och mesl försvarsinlresserade i Sverige tvivlar på alt regeringens försvarsanslag räcker lill för elt försvar, som kan ge oss fortsalt fred och fortsalt frihet inle bara i dag ulan också i en oviss framlid."

Han fick medhåll av partikollegan herr Virgin, som egentligen gick ännu längre i sin svartsyn. Han sade: "Den ena byggstenen efter den andra i del omfattande men välbyggda komplex som del svenska försvaret har varit plockas bort. Det knakar i fogarna. Regeringens nu inledda

försvarspolitik leder obönhörligen fram lill en situation där Sverige

måste lämna sin alliansfrihet och söka militärt samarbete med andra
nationer-- ."

Men olycksprofetiorna tog inle slut där, ulan partiledaren herr Bohman log lill orda och sade:

"Och den oro många medborgare ger uttryck åt inför regeringens spel med landets säkerhet dämpas sannerligen inle av vetskapen om alt möjligheten atl förverkliga regeringens önsketänkande beror på det stöd som herr Hermansson och hans 16 kommunistiska meningsfränder här i riksdagen är beredda att lämna regeringen."

Kan man länka sig någol mer olycksbådande? En regering som spelar med rikets säkerhet, oberoendet hotas, endast en anslutning till en allians är den lösning som skymtar, om man följer det socialdemokratiska förslaget. Jag har erinrat om del här, eftersom del kan vara nyttigt alt erinra sig vad som är sagt. Man kanske då blir mera försiktig i sill ordval.

Nu är vi i den motsatta situationen. Nu är del vi som är i opposition, och vi har en moderat försvarsminister. Herr Bohman sitter nu själv som den mest inflytelserika ledamoten av den nya regeringen.

Jag ställer i dag frågan: Går man nu ul för all reparera de brister som enligl moderaternas mening vållades vårt försvar genom beslutet 1972? I sä fall har del egentligen funnits mänga tillfällen till del. Under de gångna åren har vi bl. a. varje är prövat anslagsramen.

Vad var del som skilde oss ål år 1972? Det har nämnts siffror i dag om vad det nu rör sig om. Kostnadsramen låg då vid 7 miljarder kronor. Moderaterna ville för del första budgetåret lägga på 240 milj. kr. Centerpartiet och folkpartiet stannade vid elt påslag med halva beloppet, 120 milj. kr.

Det var också i den debatlen som herr Fälldin gjorde del hårda uttalandet om vad moderaternas polilik innebar och om nödvändigheten av alt la hänsyn till samhällsekonomin i slorl.

Den gången skrädde således moderaterna inte orden, och trols att regeringsförslagel absolut inte innebar någon neddragning av medelsanvisningen till försvaret, ulan liksom i dag en viss höjning stämplades del här som en förödande nedrustning. Denna nedrustning skulle man dä tydligen ha undvikil, om man hade anvisai de 240 milj. kr. som moderaterna önskade.

Nu kommer herrar Krönmark och Bohman tillbaka med etl förslag, som innebär en uppräkning med minst 2 miljarder kronor under den kommande femårsperioden. I vad gäller höjningens storlek nämnde herr Krönmark 500 miljoner, medan jag för min del uppskattar den till ungefär 450 milj. kr., om jag skall följa del material som vi har fält i utskottet från försvarsdepartementet. Delta anges vara en ökning i fasta priser med 4,5 96 från innevarande lill nästa budgetär.

Man kan alltså säga - och där vill jag erkänna atl jag förenklar en smula - alt vad moderaterna inle fick år 1972 får de tillbaka den här gången med god ränta. Nu har dess värre både centerpartisterna och folkpartisterna samma uppfattning faslän de år 1972 - observera det, herr Lindblad och andra som lyssnar på detta! - hade uppfattningen alt detta anslag skulle sällas in i sitt samhällsekonomiska sammanhang. Del kan vara iniressani att fundera över om inte etl sådanl behov kan föreligga också i dag.

Nej, mina vänner, den nakna sanningen är den, all moderaterna har tagit hem spelet! Det är endast all konstatera delta. Man får som bekant inle tala om upprustning, men det kanske kan vara en smula komiskt all erinra sig verklighetsbakgrunden lill debatten 1972, när del talades om alla de förskräckliga olyckor som skulle uppkomma som en följd av de låga försvarsanslagen.

Jag är ledsen över au behöva konstatera alt så primitivt förs debatten i vårt land alt vanliga enkla människor inle alltid kan skilja på de här frågorna. Därför är det också lätt att säga: Tar ni inle värt förslag betyder del att vi måsle lägga ner en del utbildningsförband. Man kan också

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

107

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

108

säga: Om ni sänker försvarskostnaderna, måste del gå ut över personalen och de värnpliktiga. Men delta är ju en sammanblandning, och jag tror inle atl försvarsminisiern gör sig skyldig lill den. En sak är den organisation för försvaret, som vi har all ta till i ofärdens stund och en annan sak är atl vi måste hålla oss med anläggningar för utbildning av människor för de uppgifter som de skall ha i krigsorganisationen. - Jag skall senare återkomma till den frågan.

Fråga är egentligen burman skall mäta styrkan i en försvarsorganisation i relation lill andra länders motsvarande organisationer, och den frågan är förvisso myckel komplicerad. Jag skall erkänna atl jag, trots atl jag har funderat myckel över den, aldrig har lyckats finna någon metod som varit fullt rättvisande. Och uppgiften blir ännu svårare, om man skall bedöma sannolikheten för alt med framgång kunna möta etl fientligt angrepp och även kalkylera med de olika konstellationer av angrepp som man så atl säga har anledning anla kan förekomma i det sammanhanget.

Jag skall inle gå djupare in på de frågorna -jag anser att man förvisso pä ett myckel förtjänstfullt sätt och med stora ansträngningar arbetar med dem inom försvarsdepartementet och inom SSLP men även inom miliiärstaberna för alt åsladkomma ett bättre underlag, så att man skall kunna göra sä rikliga bedömningar som möjligt.

Herr Bohman använde i försvarsdebatten för fem år sedan försvars-kostnadernas andel av bruttonationalprodukten som en mätare på effektiviteten hos försvarei, och jag hörde atl herr Per Petersson har gjort precis delsamma nu i dag. Herr Bohman konstaterade den gången att pä en tioårsperiod hade den kostnadsandel som totalförsvaret tog av bruttonationalprodukten gått ner från 5 96 till 4 %. Efteråt kan vi se atl 1971/72, som var del budgetår som man avsåg, stannade nedgången vid 4,2 96. Det gick följaktligen inte rikligt så illa som herr Bohman hade kalkylerat med - men del gör detsamma, för nu är vi där; i dag är vi nere vid 4 96.

När del gäller kostnaderna för det renl miliiära försvaret kan vi säga att de från 1972/73 och fram till 1975/76 har gått ner från 4,0 96 lill 3,7 96 eller möjligen 3,6 % - bägge siffrorna har använts.

Ser vi på den tabell som finns inlagen i slutet av betänkandet, alldeles före innehållsförteckningen, skall vi finna att där är upptagna praktiskt tagel alla länder i vär värld, både i öst och i väst. Under den senaste 10-15 årsperioden har utvecklingen i alla dessa länder varit likartad, med en sänkning av försvarskostnaderna. Som jag ser det är del någonting positivt atl man kan konstatera att vi liksom andra länder nu använder en mindre del av våra loiala resurser och en mindre del av den ökade produktionen för försvarsulgifterna.

Jag är således helt i motsats till herr Petersson i Gäddvik nöjd med alt vi kan konstalera en ulveckling, som innebär all vi successivt pressat ned försvarskoslnaderna. Dä vet jag alt det blir pengar över lill andra angelägna önskemål för all förbättra den sociala och ekonomiska standarden. De citat som fru Lewén-Eliasson återgav visar ju atl samma

synsätt tillämpar vi internationellt. Vi vill åstadkomma en nedrustning för atl möjliggöra en förbättring för de människor som har del sämst.

I långlidsbeslutet 1972 ingick ju att försvarei skall få kompensation för prisförändringar. Vi är överens om detta, därför alt vi inte vill alt anslaget skall urholkas på det sättet. Vi är med pä atl fortsäita en polilik där försvaret tillförs medel, så all en sådan ulveckling hindras.

Det är en annan sak när försvarsministern säger atl förbättringar för de värnpliktiga skall kompenseras på annat sätt. I etl sådant här sammanhang, inför ell övergripande, stort beslul som skall gälla hela organisationen och många år framöver, vill jag varna för alt rycka ut en enda punkt och säga: Se den här saken är sä speciell, så när det händer någonting på det här området, måste vi se till att kostnaderna kompenseras utanför ramen. Del är klart alt vi som sysslar med försvarsfrågor rör oss med miljoner och miljarder litet lättsinnigt. Men tänk så många andra anslag vi har all behandla här i riksdagen, där 2, 3 eller 5 miljoner är mycket pengar. Jag tycker det är fullständigt ovärdigt alt rycka ut en en delfråga och specialbehandla den för all skaffa fram extra medel.

Skulle man vara logisk - och det tror jag herr Krönmark är - skulle man ju säga sig, alt om man ett år inte gav de värnpliktiga de pengar som svarade emot NPI borde medlen egentligen betalas tillbaka. Den risken är kanske inte alldeles utesluten. Om prishöjningarna fortsätter som de börjat i är kanske vi inle får löner som ger kompensation för de prisstegringar vi kommer atl få. Den situationen kan myckel väl uppslå alt försvaret tillförs mer pengar än vad värnplikliga och anställda får i höjning i sina lönekuvert. I varje fall är det inte uteslutai alt sådanl kan inträffa under något budgetår.

Del här finsnickeriet är fullständigt meningslöst och leder bara lill all vi skapar oklarhet och missförstånd.

När del gäller prisregleringarna - jag skall sedan lämna del ämnet - vill jag notera all moderaterna inte kommer tillbaka med kravet på etl särskill tillägg för teknisk ulveckling.

Herr lalman! Jag vill åierkomma lill frågan om försvarets personal. Jag är väl medveten om att de omfattande organisationsförändringar som genomförts under de senaste åren inneburit nog så besvärande påfrestningar för personalen. Sammanläggningen av administrationerna inom våra försvarsområden och inom regementena samt centraliseringen av förråden och i viss män av verkstäderna har i mänga fall dock haft den positiva följden alt det blivit möjligheter lill förbättring av arbetsmiljön. Jag noterade med tillfredsställelse alt försvarsministern framhöll just den saken, som jag funnit vara myckel angelägen. Inom personalorganisationerna finns del också starka krafter i verksamhet för all tillgodose dessa intressen.

Försvarsministern föreslår nu all också personalminskningsmål skall ställas upp för framliden, och han framhåller i det sammanhanget betydelsen av all man även inom avvägningsprogrammel för central och högre regional ledning skall se över möjligheterna alt åstadkomma besparingar.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

109

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

110

I den socialdemokraliska motionen har vi förordat, bl. a. med hänvisning lill möjligheterna lill besparingar inom första flygeskadern och staben för kustflottan, att försvarets ledningsulredning skulle få ell lill-läggsdirekiiv i del här avseendet. Jag beklagar all ulskottels majoritet endast har hänvisat till att dessa staber är "särpräglade" och alt man inte vill undersöka möjligheterna till besparingar i detta fall. Det finns absolut inle någon anledning atl med en sådan kryptisk formulering avstå från atl pröva möjligheterna lill besparingar även där. Jag har en myckel bestämd känsla av atl del dock är i de centrala och stora staberna och förvaltningarna som vi har mesl anledning alt verkligen försöka åsladkomma besparingar. Vi bör kunna göra sådana besparingar ulan alt få en massa tråkiga biverkningar.

Jag vill i del här sammanhanget ulan vidare klargöra alt jag inle är någon vän av förbandsindragningar, men ibland måste sådana göras. När del gäller arméns fredsförband har de flesta av de nu kvarvarande regementena en myckel stark bygdeförankring. För vissa förband - del gäller dem jag känner bäst, Lv 4 och P 7, men jag skulle också kunna nämna I 16, Dalregementet och andra - är del utmärkande att praktiskt taget alla som utbildas där bor på orten eller i grannskapet. De bor hemma, och de kan ulan alltför stora uppoffringar genomgå sin utbildning. I dessa tälorisbefolkade och ofta förbandsglesa områden har vi också en mycket god rekrytering av både militär och civil personal. Jag vill försäkra att miliiärförbanden också är ett uppskattat inslag i ortens liv.

Om vi lägger ner de här bygdeförankrade regementena och skickar i väg de värnplikliga lill garnisonsorlerna, så skapar vi onödiga problem. Vi skapar problem för de värnplikliga och för de anställda, för försvaret och för frivilligarbetel. Jag är övertygad om all försvarsminisiern, som är bekanl med de här problemen, noga överväger dessa frågor.

Vi har ju alllmer uppiäcki att de stora anläggningarna, t. ex. inom utbildningens område, inle har gett oss några fördelar. Vi har därför systematiskt arbetat för en decentralisering av utbildningen på den civila sektorn, och vi har velal sprida utbildningsmöjligheterna för alt ge människor bättre tillgång till undervisning. När man lägger ner ell förband, så gör man det kanske med motiveringen all lokalerna är skralliga och all de behöver en upprustning. Förklaringen lill det är naturligtvis all man under en lid har hållit inne de pengar som skulle ha använts för underhåll. Men länk om man resonerade på samma sätt när det gäller en skola och sade: Se, så den här folkhögskolan ser ul i dag! Se så nedslitet del här gymnasiet är - det får vi lägga ner! Och så får ungdomarna åka i väg, kanske tio mil bort, för all få sin utbildning!

Vi skulle aldrig godta etl sådanl resonemang. Och jag tror alt del är väldigt viktigt alt vi inom försvarsorganisationen uppmärksammar atl man inte kan resonera så. Därför vill jag framhålla alt del är angeläget atl vi attackerar dessa problem pä ell sådant sätt att vi så långt som möjligt kan undvika obehagliga följder. I del sammanhanget vill jag säga all jag blev litet ledsen att höra herr Petersson i Gäddvik säga atl frågan

om B3LA redan var klar, samtidigt som han talar om förbandsnedläggningar. Så skall man inte resonera. Här gäller det myckel viktigare ting: del gäller människor, deras positiva inställning lill försvaret, våra möjligheter atl utbilda alla osv. Del är myckel viktigare än all vi här ser lill all vi får en extra förstärkning inom flygvapnet. Del är inle här fråga om all vidmakthålla utan alt direkt höja ambitionsnivån när del gäller alt föra in delta plan i organisationen. Vi bör därför enligt min mening vara försikliga i avvägningen och inte glömma bort de mänskliga faktorerna i detta sammanhang.

Jag skulle också vilja uttala min tillfredsställelse över att försvarsministern har gett direktiv lill översyn av det fredslida underhållsbehovet och de egna verkstädernas roll i detta sammanhang. Jag tror all det skulle vara välbetänkt av honom om han också lät dessa studier gälla de regionala och lokala fastighets- och byggnadsförvallningarna. Jag anser alt en samverkan mellan försvarei och annan statlig verksamhel på orten skulle kunna ge oss betydande fördelar. Man skulle kunna godta samma värme, även om den kom från ett civilt värmeverk osv. Här finns onekligen möjligheter all göra besparingar.

Låt mig sluta mill anförande med alt erinra om all på en del punkter har den socialdemokratiska molionen mött elt gott gensvar inom utskottet även om del här har gällt en del underordnade frågor. Men dit räknar jag inte uttalandet om befälsordningen. Del är mycket angeläget alt denna fråga nu äntligen får en lösning. Jag känner väl till alla de motigheter som mött på vägen när det gäller denna fråga. Jag lastar naturligtvis allra minst min efterlrädare för någon försummelse i delta avseende. Men det är för svenskt försvar och för dess personal myckel angeläget att detta problem får sin lösning.

Jag skulle naturligtvis i mitt anförande också ha sagt några ord om andra delar av totalförsvaret. Alt jag inle gör del beror pä atl andra socialdemokraliska ledamöter frän försvarsutskottet kommer atl behandla dessa problem i inlägg som följer. Men jag vill gärna ansluta mig lill vad försvarsminisiern sade i inledningen av sitt anförande, nämligen att del är elt ganska epokgörande beslut vi står inför - all la ell beslut om totalförsvaret. Vi är nog i verkligheten pionjärer på detta område, och vi är väl inte alldeles färdiga i alla avseenden. Men vi har myckel all vinna på om vi kan utveckla denna tanke om totalförsvaret. Eftersom del är försvarsministern som har den -jag vill gärna säga - intressanta uppgiften inom regeringen att handskas med dessa frågor, hoppas jag att del skall leda till alt vi också i fortsättningen skall kunna få sådana övergripande lösningar.

Herr talman! Med del sagda vill jag lill sist yrka bifall lill de reservationer som de socialdemokratiska ledamöterna har avgett.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalJÖrs\>aret

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr lalman! Jag vill fakliski ulan all inslämma i allling av del som herr Holmqvisl här sade ändå uttrycka min stora uppskattning av det

111

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

112

anförande som min företrädare har hållit. I mitt huvudanförande poängterade jag betydelsen av den värdegemenskap som vi har på della område. Att vi sedan har råkat komma fram till olika ståndpunkter i detaljfrågor, kan man ju i och för sig ha synpunkter på, men detta tillhör ju del normala politiska livet.

Jag noterade här all herr Holmqvist och jag på fiera punkter ser problemen på exakt samma säll. Jag kan här snabbi gå förbi det. Det är klart all vi kan diskulera historia här, nämligen vad som.hände 1972, men vi bör vara överens om alt vad som hände mellan 1972 och 1977 har förändrat förutsättningarna och atl väriden har förändrats. Problemen är desamma men dock delvis nya varje gäng vi skall falla elt flerårigt försvarsbeslut. Nu gör vi det bästa möjliga av situationen, och vi har precis samma bedömning av angelägenheten. Del enda som vi har olika uppfattning om är alltså vad det hela skall kosta.

Jag skall bara gå in på några detaljer där vi har olika uppfattningar. Del gäller det som herr Holmqvist drog fram, om en höjning av de värnpliktigas sociala förmåner utöver NPI skall falla utanför ramen. I della fall skiljer vi oss litet grand. Jag ser vårt förslag som en fördel. Hitintills, när de legat innanför ramen, har det hela tiden blivit en prioritering: Skall vi salsa pä en ökning av de sociala förmånerna för de värnplikliga? Vilka delar är del då som skall drabbas? Skall det gå ul över materielsidan eller den fasl anslällda personalen?

Vi är i ell läge med ell så hårt rationaliseringstryck, vill jag säga herr Holmqvisl, att skulle vi fortsätta med de tidigare principerna så hade vi, som jag ser det, kommit i myckel svåra avvägningssituationer. Den ekonomiska och politiska utvecklingen innebär ju att vi måste gå i en viss riktning om vi skall lyfta ut malerielobjeki. Samtidigt som vi gör del bättre för de värnplikliga så försvårar vi exempelvis för de försvars-anställda.

Jag vill inte ha den här huggsexan och de motsättningarna. Jag ser det här förslaget tvärtom som en fördel, för atl lättare kunna beakta de berättigade önskemål som kan flnnas. Och jag vill också säga atl det här inle är fråga om finsnickeri. Vi beslutar ändå i riksdagen om värnpliklsförmånerna. Alt vi nu här får göra en särskild medelsanvisning kan för en och annan, som varit van vid del enkla systemet förut med de totala ramarna, le sig ovant. Men del obehaget tycker jag atl regeringen och riksdagens ledamöter får la på sig om vi kan komma ifrån den irritation som skulle uppstå i annat fall.

När del gäller rationaliseringar, förbandsindragningar osv. kan jag bara konstalera att jag som min företrädare vel inle är någon vän av förbandsindragningar. Vi har diskuterat del i annat sammanhang vid en annan tidpunkt. Men ibland får man helt enkelt acceptera verkligheten som den är. Jag kan bara säga atl förbandsindragningar inle får ske annat än då de ger klar rationaliseringseffekt och koslnadssänkande effekt. Annars tjänar de inget syfte.

Jag delar uppfattningen - och det har jag gett uttryck för lidigare också

- all det gäller att verkligen förutsättningslöst se över behovet av administrativ personal i staber och förvaltningar. Det finns inga områden som är heliga. Jag har också den meningen atl det nog kan göras en hel del rationaliseringsvinster jusl inom de centrala och regionala staberna. Men - och del vill jag poänglera - i den mån vi gör rationaliseringar och personalindragningar måste vi också se på uppgifterna. Det får inle ske - vilket tyvärr inträffat lidigare - personalindragningar utan atl myndigheternas uppgifter har ändrats. Dä pressas den kvarvarande personalen alltför hårt. Här måsle vi helt enkelt följa de regler som gäller för arbetslivet i allmänhet.

En ytterligare detalj när det gäller samordningen mellan den militära och civila byggnadsförvaltningen: det pågår redan undersökningar. Och jag kan säga: Herr Holmqvist hade ansvaret för försvarsdepartementet före mig. Och trots alt vi av politiska skäl har olika uppfattningar i vissa sakfrågor så regislrerar jag med tacksamhet - del kan jag säga en gång lill - att vi ser pä åtskilliga huvudfrågor exakt likadant. Jag måste säga atl det inte bara har elt värde för slämningen i den svenska försvarsdeballen, som kan bli mer förstående, utan etl sådant konstaterande har en utomordentlig säkerhetspolitisk betydelse i vid bemärkelse därför att det faktiskt visar för omvärlden att oavsett politiska skiftningar så ligger den svenska säkerhetspolitiken fast.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen HOLMQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Nu får inle försvarsminisiern vara alltför vänlig mot mig. Det kan ju inte stärka milt renommé i alla sammanhang!

Men vad som är av intresse är atl försvarsministern tagit åt sig det jag sade. Jag har gett honom erkännande för alt han har vunnit den här matchen. Han har plockat hem de försvarspengar han vill ha, som moderaterna önskar, och jag förslår att han är till freds med det.

Men vad jag framhöll var ju att det här kostar mycket pengar. Jag nämnde beloppet. Del är inte vad det rörde sig om 1972 utan det är fråga om en halv miljard i påbackning. Självfallet måste del göras invändningar mot della. Jag polemiserade ju också mol förenklade sätt att räkna försvarskostnader och framhöll betydelsen av att vi kan pressa ned kostnaderna. Jag hoppas atl detta ger det intrycket atl jag fortfarande står kvar vid den motion som jag anslöt mig till.

När del gäller frågan om B3LA vill jag gärna ansluta mig till vad som lidigare här sagts av herr Gustavsson i Eskilstuna. Del är obehagligt att vi här skall ha en debatt ulan alt vela hur det blir. Härvidlag kan man inte anse att deklarationen om att detta inte skall få rubba relationerna mellan de olika försvarsgrenarna är särskilt tillfredsställande. Då kan vi måhända räkna med att få betala en extra räkning. Utöver den försvarsram vi nu häller pä all behandla kan del bli tal om en fortsatt påbackning, vilkel jag ser som något ganska avskräckande.

När del gäller frågan om de värnpliktiga kan man naturiiglvis argumentera på olika sätt. Jag är dock fortfarande av den meningen att

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

del inte är bra att isolera en post och säga: På den här poslen får ni inle använda mer än så och så myckel pengar. Om del används mera pengar där, skall detta anmälas lill riksdagen sä alt vi kan få extra anvisning. Jag har svårt atl tro att del skall kunna bli något positivt av detta. Gång efter annan upplever vi ändå alt elt enstaka anslag kanske kan sluka dubbelt mer än vad som är beräknat, men sådant får man ta som en del av det krångel som finns i tillvaron.

114

Hen GLIMNÉR (c):

Herr talman! Som del har sagts några gånger tidigare i dag behandlar vi nu den proposition och det utskottsbetänkande som omfattar hela totalförsvaret. Som det också tidigare har sagts är det första gången som man vid ett och samma lillfälle lar ställning till säkerhetspolitiken, del miliiära försvaret, del ekonomiska försvaret, civilförsvaret och det psykologiska försvaret. Även om del sagts flera gånger tror jag alt del är betydelsefullt all understryka del utomordentligt tillfredsställande i atl vi fått bedömningen av totalförsvaret samlad i en proposition.

Försvarets uppbggnad och organisation sker ju på lång sikt, och liksom dagens försvar grundlagts genom beslut, som fallals lång lid tillbaka, kommer del beslul som riksdagen i dag fattar att bli bestämmande för inriktningen av vårt försvar och dess uppbyggnad under många år framåt i tiden. Del finns också stor anslulning till att göra informalionen om försvarsfrågorna så bred och allmän som möjligt. Här noterar jag att utskottet och försvarsministern är överens om alt nästa försvarsutredning bör komma lill stånd inom en inle för avlägsen framlid. På så säll kan man fä lill stånd ell remissförfarande och en mera allmän debatt kring försvarsfrågorna. Detta tycker jag är bra.

Det fanns en lid när försvarsfrågorna av de demokratiska partierna kunde lyftas över partigränserna och försvarsbesluten kunde tas i mycket stor enighet. Numera har vi i viss mån kommit bort från den idyllen. Man skall dock inte överbetona föreliggande skiljakligheler - kanske bör vi mera se pä del som förenar. Frän behandlingen av proposilionen i försvarsutskottet vill jag i della sammanhang notera all varken vpk:s nedruslningspropåer eller fru Theorins teorier har fått anslutning från någon enda medlem av försvarsutskottet. Della är, herr lalman, etl hälsotecken.

Nu har det, som vi hört, inle gått att nå full enighet kring den säkerhetspolitiska bedömningen inom försvarsutskottet. Här har socialdemokraterna reserverat sig, även om man är överens om själva målsättningen. Jag beklagar all del inte gått all upprätthålla enigheten frän försvarsutredningen på den här punkten. Del kan inte vara i landels intresse att det finns klart markerade skiljelinjer i de säkerhetspolitiska bedömningarna.

I den socialdemokraliska reservationen anför man alt det i propositionen görs avvikelser från eller utelämnanden av försvarsutredningens skrivningar. Om ordvalet inte i alla avseenden är hell avplankai frän

utredningens belänkande, så slås del dock fast i propositionen all regeringen ansluter sig till försvarsutredningens första betänkande på denna punkt. Della noteras också i den socialdemokraliska reservationen.

Den målsättning för vår säkerhetspolitik som riksdagen för snart tio år sedan angav bör enligt mitt förmenande alltjämt äga sin riktighet. Vid 1968 års riksdag angavs delta mål på följande säll: "Sveriges säkerhetspolitik liksom andra länders syflar lill atl bevara landel oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara att i alla lägen och i former som vi själva väljer irygga en nationell handlingsfrihet för atl inom våra gränser bevara och utveckla värt samhälle i politiski, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efter våra egna värderingar, samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling."

Denna målsättning utvecklades vidare av 1970 års försvarsulredning, som framhöll att den svenska säkerhetspolitiken bör bidra lill en fredlig ulveckling i världen, till utjämning av molsätlningar, lill slörre förståelse mellan folken, lill all skapa en värld där även små stater kan hävda sina intressen, lill atl minska stormakternas strategiska intressen av atl dra in Sverige i eventuella krig. Den bör redan i fred tillvarata våra intressen under hänsynstagande lill den internationella solidariteten och bör värna våra demokratiska friheter och rättigheter.

Dessa uttalanden fastslogs ytterligare klart i riksdagens försvarsbeslut 1972. Samma grepp om vår säkerhetspolitik har ju enhälligt tagils av den senaste försvarsulredningen men med en något vidare innebörd. Man pekar mera konkret på vårt beroende av händelser långt utanför Europa.

Proposilionen godtar också denna bredare definition av säkerhetspolitiken, och departementschefen anger därvid atl han ansluter sig i allt väsentligt lill vad utredningen har anfört i dessa avseenden.

Försvarsutskottets majoritet har även godtagit detta synsätt och biträder därvid propositionen. Om man från socialdemokratiskt håll fortfarande godtar den inriktningen för vär säkerhetspolitik, som vi tidigare och i försvarsutredningen varit ense om, så finner jag den socialdemokratiska reservationen litet onödig, för alt inle säga överflödig.

Jag vill här slå fast att centerpartiets grundsyn är att man skall eftersträva en fasl och konsekvent säkerhetspolitik, som är uppburen av siörsta möjliga nationella enighet kring alla väsentliga led. I såväl propositionen som utskottsbetänkandel slås fasl att för all den svenska säkerhetspolitiken skall vara trovärdig och realistisk måste den som etl av säkerhetspolitikens medel stödjas av ett tillräckligt starkt totalförsvar. Likaså slås fasl att detta försvar även i fortsättningen måsle svara mot de uppgifter som vär säkerhetspolitik kräver. Om vi skall kunna avvisa hot och påtryckningar av skilda slag krävs atl totalförsvaret också är allsidigt sammansatt. Det skall med eftertryck undersiyrkas atl del inle får finnas brister i försvarei som skulle kunna tolkas som all vi har för avsikt att söka hjälp utifrån i en hotande situation.

Försvarsutskottets majoritet är enig med försvarsminisiern om atl lo-

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

115

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

116

talförsvaret skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap samt vara så väl förberett för krig atl angrepp mol Sverige skulle kräva så stora resurser och uppoffringar samt la så lång tid, alt de fördelar som ,en angripare kan vinna med ett angrepp inte rimligen kan bedömas värda insatserna. Häri ligger vår möjlighel att hävda den neutralitet i krig som är syftet med vår alliansfria politik. En försvagning av vårt försvar minskar i motsvarande grad denna möjlighet.

Statsmakterna fastställde i 1972 års försvarsbeslut en allmän beskrivning av de politiska målen för totalförsvaret. Denna beskrivning anser utskottet, liksom både försvarsulredningen och försvarsminisiern, alltjämt böra gälla. Enligl försvarsutredningen och proposilionen är målsättningen för del militära försvaret all bibehålla del pä den nivå som 1972 års försvarsbeslut fastlade. I debatten inför dagens försvarsbeslut har en del karaktäriserat della som en upprustning av del miliiära försvaret - det har ju omnämnts här flera gånger tidigare i dag. Sanningen är alt det förslag som försvarsutskottet i dag lagt pä riksdagens bord innebär indragningar av förband och personal - del kommer man inte ifrån. Det förslag som försvarsmaktens ledningsutredning framfört i sitt delbetänkande innebär en rationalisering och en minskning av personalen i de högre staberna och hos den högre militära ledningen.

Under senare år har tanken på civilmolsländ som ell alternativ lill del miliiära försvaret förts fram i den allmänna debatten. Den har också blivit föremål för viss prövning i samband med 1972 års försvarsbeslut. Frågan om civilmolstånd har även behandlats i försvarsutredningarna, både 1970 och 1974. I en socialdemokratisk motion i år hemställer man alt riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika former av motstånd, däribland civilmotstånd.

Den senaste försvarsulredningen ansåg all civilmolsländ inle kan utgöra något hållbart alternativ till militärt försvar. Utredningen ville emellertid inte utesluta alt även icke-mililärt motstånd kan ge värdefulla bidrag lill det samlade motståndet, t. ex. vid ockupation. Utredningen förordade fortsalla utredningar om förutsättningen för och genomförandet av olika former av motstånd, såsom det fria kriget, motståndsrörelser och icke-mililärt motstånd. Utredningen ansåg det emellertid nödvändigt alt först klargöra de folkrätlsliga problemen för icke-militära motståndsformer. Pä den punkten delar utskottet utredningens synpunkter alt de folkrätlsliga förutsättningarna bör klarna ytterligare innan något utredningsarbete sätts i gång.

Försvarsutredningen kunde inle enas eller komma fram till förslag om utvecklingen av det framtida militärflygel. Enligl försvarsulredningen behövdes del ytterligare överväganden rörande etl eventuellt lätt attackplan, som benämns B3LA. Försvarsminisiern har också ansett atl del behövdes kompletterande underlag beträffande attackflygförbandens framlida utformning och omfattning. Denna uppföljning sker också i en särskild beredning inom regeringskansliet.

I flera molioner i år har flygplansfrågan tagils upp. Utskottet tillstyrker

de ytterligare studier och överväganden som har påbörjats i flygplansfrågan. Dessa studier gäller en rad flygplanstyper i olika kombinationer. Även alternativ med anskaffning av utländska skolflygplan skall studeras. Della anser både utskottet och försvarsministern, som fäster stor vikt vid all alla kostnadsberäkningar pä del här området blir så tillförlitliga som möjligt. Delta är den tillsatta beredningens huvuduppgift.

Jag vill dock, herr lalman, uttala den stilla förhoppningen alt det skall visa sig ur olika synpunkter förmånligt och försvarbart att behålla en utveckling pä del här området inom landet och därmed kunna behålla den svenska flyginduslrin. Jag har sagt delta ulan att på något sätt ha tagit ställning lill om vi skall B3LA eller inle.

Med delta har jag berört tvä avsnitt av försvarspropositionen och utskottets belänkande, nämligen säkerhetspolitiken samt del miliiära försvaret. Centerpartiets övriga ledamöter i försvarsutskottet kommer senare i debatlen all ta upp andra avsnitt av utskottets belänkande. Jag vill dock, herr talman, redan nu och med vad jag anfört yrka bifall lill försvarsutskottets hemställan i föreliggande betänkande till alla delar.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr andre vice talmannen, som under della anförande övertog ledningen av kammarens förhandlingar, tillkännagav att anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Jag kommer inte atl säga någonting i flygplansfrågan, eftersom jag liksom alla andra väntar på resultatet av pågående utredning och de förslag som kommer all läggas fram i särskild proposition i höst.

Jag skulle vilja instämma i vad herr Holmqvist har sagt inledningsvis angående de anslällda i försvarei. Jag delar helt hans mening dä han uttrycker oro - liksom även försvarsminisiern gjorde - över de anställdas situation och över den stora oklarhet som råder om deras framtid. Del har kommit mycken oro åstad, och man önskar av alll sitt hjärta atl del skall bli möjligt för dessa människor alt få de besked om sin framtid som de sä väl behöver.

Jag skulle också vilja säga till herr Holmqvist, innan jag går in pä mill koncept, all det här förslaget som föreligger i proposilionen och som vi nu behandlar inte innebär en försvarspolitik av det bästa moderata märket, så som vi minns deras lidigare förslag. Nej, del aren kompromiss mellan de tre partier som bildar den nuvarande regeringen. Del är naturligt att det har blivit sä. Kompromissen har alltså resulterat i en proposition som vi i folkpartiet kunnal godta.

Omsorgen om det egna landets yttre och inre trygghet är etl grundläggande drag i ganska många nationers politik. Del svenska samhället präglas av en djup och grundläggande värdegemenskap, och det finns ett överväldigande stöd i folkmeningen för säkerhetspolitikens grundprinciper. Det yttersta syftet med Sveriges säkerhetspolitik har alltsedan 1968 uttryckts på följande sätt - eftersom detta är grundläggande för

[17

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

118

vår säkerhetspolitik upprepas del av nästan varje talare, men det kan inle hjälpas:

Sveriges säkerhetspolitik, liksom andra länders, syflar till att bevara landets oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål bör därför vara all i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för all inom våra gränser bevara och utveckla värt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende efler våra egna värderingar samt i samband därmed utåt verka för internationell avspänning och en fredlig ulveckling.

Försvarsutskottet menar liksom statsministern, försvarsminisiern och ulrikesutskotiel att denna målinriktning alltjämt skall gälla. Det är på samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken och biståndspolitiken, handelspolitiken och vår polilik i internationella nedrustningsfrågor som vår säkerhetspolitik bygger. Vi skall sträva efter all skapa ökad respekt för varje nations frihet och självbestämmanderätt, och vi skall verka för social och ekonomisk rättvisa, politisk avspänning och militär nedrustning samt för omfattande och förtroendefullt samarbete över gränserna. Liksom lidigare bör Sverige på allt säll arbeta för alt stärka Förenta nationerna i dess arbete alt söka förebygga och lösa internationella konflikter. Vi har i stor enighet valt en alliansfri politik som syftar till neutralitet i krig. Om det blir krig i vär omvärld har vi all själva svara för vår säkerhet och värt oberoende. För all nå detta säkerhetspolitiska mål behöver vi ett efler våra förhållanden starkt totalförsvar.

De säkerhetspolitiska utgångspunkterna är givna i anvisningarna för perspektivplanering och långsiktsplanering i deparlemenisprolokollfrån försvarsdepartementet, 1972-06-16, § 1 och ij 6, och i depariemenispro-tokoll från handelsdepartementet, 1973-11-23, 5 2. Där heter det:

"Planeringen skall bygga på förutsättningen att de två militära maktblocken alltjämt balanserar varandra och dominerar Europas politiska bild. Även om en konflikt i Europa mellan dessa allianser skulle uppstå behöver denna inte nödvändigtvis direkt beröra Sverige. En grundläggande utgångspunkt vid planeringen skall vara atl vår säkerhetspolitiska linje, uttryckt som alliansfrihet i fred syftande lill neutralitet i krig, står fasl. Denna polilik syflar till alt hålla landet utanför eventuella krig och motstå påtryckningar och hot från främmande makt. Vårt totalförsvar skall vara etl uttryck för viljan att nä dessa syften.

Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden leder lill ökande internationell arbetsfördelning. En svensk isolering från denna är inte möjlig. Samarbete inom handelsblock kan skapa förutsättningar för snabbare ekonomisk tillväxt men skapar å andra sidan vissa begränsningar i den politiska handlingsfriheten. Svensk neutralitetspolitik sätter gränser för del beroende av omvärlden som kan accepteras. Neutralitetspolitiken blir trovärdig och realistisk först när den byggs upp och genomförs med stöd av ell totalförsvar, avpassat och uppbyggt för all värna värt oberoende.

Totalförsvaret bör ha sådan styrka och sammansättning alt elt angrepp

mol Sverige inte kan bli lönsamt för någon. Civilförsvaret skall bidra lill totalförsvarets fredsbevarande förmåga genom förberedelser och åtgärder för skydd av befolkningen. Del ekonomiska försvarei skall bidra genom förberedelser och åtgärder för au trygga folkförsörjningen i krig och kriser av olika slag. Därigenom stärks befolkningens motsiåndsförmäga och tilltron lill vår vilja atl göra motstånd mot angrepp och påtryckningar. Totalförsvaret får därmed den önskade fredsbevarande förmågan."

Ja, del är vad vi hoppas.

Jag kan inte motstå frestelsen atl också återge elt annat litet avsnitt ur en skrift utgiven av sekretariatet för säkerhetspolitik och långtidsplanering inom totalförsvaret. Skriften utkom 1974 - alltså under den gamla regeringens lid - och är en bearbetning av en serie föredragningar för den senaste försvarsulredningen. Stycket jag vill återge är skrivet så här: "Under lugna, ostörda förhållanden flnns det ett opinionsmässigt tryck atl lägga mindre vikt vid försvaret för atl skapa ökat utrymme för satsningen på andra, angelägna samhällsbehov. Detta återspeglas i beslutsprocessen. När däremot en kritisk situation uppstår och beredvilligheten atl salsa pä försvarei ökar kan det vara för sent. Det har därför uppfattats som angelägel atl lill en större publik föra ul resultaten av studierna. Della har skett genom publicering i böcker, rapporter och tidskriftsartiklar samt genom dellagande i den allmänna debatten."

Jag vill gärna tillägga all det är etl myckel seriöst och omfattande arbete som läggs ner för att skapa så god klarhet som möjligt kring frågor som ger underlag för säkerhetspolitiken. Det har gällt inle minst under den gamla regeringen. Det framhålls också att studierna har en mera indireki koordinerande effekt inom försvarsorganisationen. Utredningar av olika delfrågor kan ske mol en gemensam bakgrund.

I motionen 1504 finns elt yrkande om säkerhetspolitiken. Där hävdar motionärerna att regeringen inte fullt ut ansluter sig till förslagen som försvarsulredningen lagt när det gäller säkerhetspolitikens inriklning. Man talar om all regeringen gör en annan värdering och en annan avvägning av säkerhetspolitiken. Försvarsutskottet kan liksom utrikesutskottet inte dela denna mening. De värderingar av grunderna för vår säkerhetspolitik som finns redovisade i propositionen innebär en fortsättning-av vad som gällt under lång tid. Den motsättning i yttrandena som antyds i molionen 1504 föreligger inle, anser utskottet.

Den anslagshöjning som i proposilionen föresläs för värt militära försvar täcker endast till en del de fördyringar som är en följd av inflation och ökade prestandakrav. Slutresultatet blir en kontinuerlig minskning av antalet mest kvalificerade förband. Det skulle vara mycket vunnet om stormakterna följde med i en motsvarande minskning. De nu föreslagna kostnaderna för försvarei bör därför inle rimligen påverka trovärdigheten i våra internationella nedrustningsintressen. Den nivå som föreslås i försvarsproposilionen motsvarar i fråga om sill realinnehåll en förlängning av 1972 års försvarsbeslut. Man kan om man vill betrakta

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

119

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

120

försvarsbeslutet 1968 som en vändpunkt. Del var då som N.P.I. kom att tillämpas - lidigare hade man använt andra prisregleringsmeloder -över försvarsbeslutet 1972, och fortfarande går vi möten fortsatt minskning av de rörliga stridskrafterna lill nedemot hälften med möjlighel till stabilisering under 1980-talel. Och detta sker trots en höjning av kostnaderna med 4-5 96 när det gäller den militära ramen.

Andra förändringar i totalkostnaderna är följande. Civilförsvarets koslnader höjs med 15 96 och det ekonomiska försvarets med 80 96. Övrigt totalförsvars ökning uppgår lill 1-2 %. Del kan förtjäna atl nämnas alt kostnaden för sjukvården inom det sistnämnda området ökar med ungefär 20 %. Destoraförändringarnaliggeralltsåpåekonomiskt försvar, sjukvård o.d.

Genom de här förändringarna i ekonomin för de olika totalförsvars-grenarna framstår del som angelägel att bl. a. civilförsvaret i fortsättningen ägnas alll större uppmärksamhet - delta sagt i positiv mening. Del befolkningsskydd som civilförsvaret slår för är mycket viktigt. Fortfarande föreligger brister i delta skydd, som ledningen av denna gren av försvarei nu med iver vill ta itu med. Personligen har jag tillfälle att pä nära håll följa del arbete som bedrivs av ledningen och de anslällda i civilförsvaret och kan inför riksmötet vittna om hur man, trots problem genom föreslående omlokalisering och omorganisation, med gott humör och stor lojalitet möter föreslående svära uppgifter.

De planeringsförutsättningar som gäller för del ekonomiska försvaret skiljer sig på flera säll från vad som gäller för det militära försvarei och civilförsvaret. Avgörande för våra möjligheter alt upprätthålla viktiga samhällsfunktioner under kriser och krig är del svenska samhällets och i synnerhet näringslivets kapacitet vid aktuell tidpunkt och dess förmåga lill snabb anpassning och omslällning vid olika krissilualioner. Verk-samhelen i fred inom del ekonomiska försvarei beslår lill väsentliga delar av åtgärder som syftar lill att i krissituationer möjliggöra fortsall nödvändig verksamhel i del svenska samhället samt att i krig stödja våra försvarsansträngningar. Dessa åtgärder utgörs främst av kompletteringar av näringslivets resurser i form av beredskapslager, reservutrustningar m. m. och av olika stödåtgärder för att behålla produklionskapacileiet samt givetvis en planering för verksamheten vid kriser eller i krig.

När det gäller detaljerna i föreliggande förslag angående del ekonomiska försvaret måsle jag hänvisa lill utskottets skrivning. Della gäller också den s. k. fredskrislagringen. Jag är glad och tillfredsställd över all lagring för fredskriser nu har börjat ta form. Mitt parti, folkpartiet, var med från början när riktlinjerna för detta drogs upp.

Del finns mänga andra länder som har betydligt slörre andel av sina resurser avsatta för militärt försvar. Samtidigl finns åtskilliga stater som avsätter mindre andel än vi för försvarsändamål. Sannolikt innebär Sveriges sedan länge enhälliga beslul atl vara alliansfritl, för all kunna slå neutralt i krig, alt vi måste ta på oss större eget ansvar än stater i mi-lilärallianser behöver göra. Trovärdigheten för den svenska viljan och

förmågan alt värja sig mot anfall ställer krav pä pengar och personliga uppoffringar för totalförsvaret.

Under senare årtionden har en långsiktig ulveckling inneburit att försvarets andel av landets samlade resurser minskat.

Del är min'förhoppning att ell trovärdigt försvar skall kunna åstadkommas inom ekonomiska ramar, som också för det närmaste årtiondet ger försvarei en oförändrad eller svagt minskande andel av landets samlade resurser. Skulle spänningen i vår del av världen kraftigil öka eller drastiskt minska, bör självfallet delta få återverkningar också i svensk försvarspolitik.

De folkrikasle delarna av landel finns nära kusterna. Om en angripare lyckas ockupera dessa områden, blir våra möjligheter all försvara och skydda landets medborgare drastiskt försämrade. Ell annat skäl lill atl möta en angripare redan ute lill havs och i luften är all en invasionstyrka är mer sårbar under överskeppningen än när den har landstigit. Värt försvar bör därför ha sådan sammansättning all det kan nyttja de fördelar som ges oss genom omgivande vatten. Ju närmare vårt område en angripare kommer, desto kraftigare måsle försvaret kunna gripa in. De största resurserna måsle vi kunna sälla in när angriparen "skiftar element" från sjö lill land.

En sådan utformning av försvarei innebär vad som kallas "balanserat djupförsvar". Lyckas en angripare tränga igenom vårt försvar, skall nyll motstånd kunna upptas inne i landet, i sista hand i form av "det fria kriget" - med små lokala insatser.

Med anledning av vad som sagts belräffande den allmänna värnplikten vill jag återge vad utskottet pä ell ställe i betänkandet skriver:

"Sveriges stora yta och geografiska läge med länga gränser och kuster ställer krav pä atl vi kan mobilisera etl förhållandevis stort antal förband. Detta i förening med vår lilla befolkning medför all det militära försvaret måste vila på den allmänna värnpliktens grund. Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som svarar mot de uppgifter som vi ställer på vårt försvar. Allmänna värnplikten har därutöver, liksom frivilligverksamheten, avgörande betydelse för försvarets förankring i samhället och hos hela folket. Det militära försvarei skall därför liksom hittills grundas på allmän värnplikt."

Herr talman! Delta är etl klart besked av utskottets majoritet om hur vi ser på värnplikten. Jag ber att få yrka bifall lill utskotlets hemställan på alla punkter.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Hen BRÄNNSTRÖM (s): -

Herr lalman! I den proposition som ligger till grund för försvarsutskottets belänkande nr 13 har den borgerliga regeringen lagt fram förslag om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets ulveckling för perioden 1977-1982.

1 väsentliga avseenden kan vi socialdemokrater inle ansluta oss lill de framförda förslagen. Vi anser atl den svenska säkerhetspolitiken bör

121

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

122

ha samma inriktning som lidigare. Viljan att medverka till avspänning och nedrustning samt lill social och ekonomisk utjämning mellan folken bör därvid vara vägledande.

Vi anser också att totalförsvaret bör utvecklas i huvudsak enligl 1972 års försvarsbeslut. Större uppmärksamhet måste dock ägnas ekonomiskt försvar, civilförsvar och sjukvården i krig. Denna bedömning överensstämmer med försvarsulredningens förslag.

Min uppgift är alt belysa socialdemokratins syn på avsnitten 6 och 9 i utskoitsbetänkandel. Dessa tvä avsnitt behandlar frågorna om civilförsvarets och del ekonomiska försvarets fortsatta utveckling.

I vår parlimolion 1504 krävde vi socialdemokrater att civilförsvaret skulle utvecklas i huvudsak enligt försvarsulredningens förslag. Vi förordade en ökning av uthålligheten i förvarningssystemet genom anskaffning av reservmateriel i viss utsträckning. Vi föreslog vidare att ökad uppmärksamhet skulle ägnas möjligheten att anordna kvalificerad utbildning för civilförsvarets personal.

Beträffande det ekonomiska försvaret föreslog vi, liksom för militärt försvar och civilförsvar, alt ett långsiktsprogram skulle antas samt all fredskrislagring av vissa metaller skulle betalas av avgiftsmedel. Vi ansåg att oljelagringsfonden kunde användas lill detta ändamål.

Vi hävdade dä och hävdar fortfarande alt värt förslag bättre än regeringens beaktar del samhällsekonomiska och staisfinansiella utrymmet för försvarssektorn. Med den av oss föreslagna inriktningen kan balans skapas mellan uppgifter och resurser.

Herr talman! Lål mig nu återvända till frågan om värdet av ökad uthållighet i förvarningssystemet. Civilförsvarsstyrelsen har i anslulning lill programplaneringen och i samråd med ÖB genomfört en studie rörande möjligheterna all öka uthålligheten i förvarnings- och alarmerings-systemei för flyganfall. En sådan uthållighet bedöms ge civilbefolkningen en ökad möjlighet att inom de förvarningslider som gäller vid skyddsrumsplaneringen bättre nyttja dessa skyddsrum.

Vi socialdemokrater delade denna uppfattning och var beredda alt anvisa 25 milj. kr. för att åstadkomma en ökad uthållighet i förvarnings-systemet. Medlen skulle las frän det miliiära försvarets ram.

Utskottet enades senare om en bedömning som i sak helt tillgodoser våra krav på en ökad uthållighet i systemet för förvarning vid flyganfall men fastslog även all del f n. saknas tillräckligt underlag för bedömning av medelsbehovet. Denna utskottets bedömning bör riksdagen ge regeringen till känna.

Vårt andra krav belräffande civilförsvarels fortsatta utveckling gällde behovei av ökade möjligheter till kvalificerad utbildning för civilförsvarets personal. Låt mig direkl fastslå atl vi har fåtl fullt gehör för de motionen 1504 uppställda målen för utbildning av civilförsvarets personal och förutsätter alt denna målsättning prioriteras i den fortsatta planeringen.

I motionen 248, som också behandlas i delta betänkande, föreslog vi

att frågan om kommunanknulet försvar skulle utredas. Glädjande nog har elt enigt utskott ställt sig bakom vårt förslag.

Herr lalman! Den andra delen av mill anförande tänkte jag ägna ät frågan om det ekonomiska försvarels fortsatta utveckling.

I vår parlimolion framför vi följande bedömning när det gäller det ekonomiska försvaret. Det ekonomiska försvarei omfattar i princip hela vårt näringsliv och bygger i allt väsentligt på de resurser som finns i fred. Därför får förändringar i fredstida resurser också konsekvenser för försörjningsberedskapen. Det ekonomiska försvaret måsle i likhet med övriga tolalförsvarsgrenar vara välbalanserat. Vår försörjningsberedskap måste vara sådan atl den framstår som trovärdig för omvärlden. En vägledande princip för totalförsvaret är att den som har ansvaret för en viss verksamhet i fred även skall ha detta ansvar i krig.

I planeringen av det ekonomiska försvaret deltar företag och organisationer av skilda slag. Till skillnad från militärt försvar och civilförsvar består del ekonomiska försvaret inte av enheter som tillkommer i samband med krigsorganisering av samhället. Del är snarare ett samlingsbegrepp för hur näringslivet skall anpassas till ändrade förhållanden vid avspärrning och krig.

Planeringen för det ekonomiska försvaret bör enligt vår uppfattning vara långsiktig. Så har varit fallel för både del militära försvaret och civilförsvaret. Planeringsarbetet för del ekonomiska försvaret har hittills skett i syfte att få fram ell underiag som kan ligga till grund för statsmakternas bedömning av det ekonomiska försvarels inriktning under planeringsperioden. Del är mol den bakgrunden beklagligt att varken föredraganden eller utskotlsmajorilelen har velat dela vår uppfattning om behovei av ell långsiktsprogram för det ekonomiska försvaret.

I kompletteringspropositionen har vi kunnal konstatera atl regeringen snabbt sprungit ifrån de utfästelser som gjordes i försvarspropositionen. Detta leder till en ryckighel i planeringen som gör att myndigheterna får svårt att nyttja tilldelade anslag på ett förnuftigt sätt.

Slutligen, herr lalman, frågan om fredskrislagring av vissa metaller. Försvarsutredningen såväl som föredraganden förordar viss lagring av vissa metaller med hänsyn till det politiska läget i södra Afrika.

Vi delar denna bedömning men anser alt lagringen bör finansieras med avgifter och inte över statsbudgeten. Av praktiska skäl förordar vi att oljelagringsfonden utnyttjas.

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 7 och 8 vid försvarsutskouets betänkande nr 13.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Hen BJÖRK i Gävle (c):

Herr lalman! När del gäller den försvarsdeball som förs i värt land är del viktigt ati slå fast alt vårt försvar bygger på den allmänna värnplikten. Här har Bengt Gustavsson i dag som elt av sina huvudnummer försökt alt skapa motsättningar som inte finns. Jag vill därför ciiera vad utskottet skriver på s. 39 och 40 när det gäller den allmänna värnplikten:

123

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

124

"Sveriges stora yla och geografiska läge med långa gränser och kuster ställer krav på att vi kan mobilisera ell förhållandevis slorl antal förband. Detta i förening med vår lilla befolkning medför att del miliiära försvarei måsle vila på den allmänna värnpliktens grund."

Pä en rad ställen i samma avsnitt av betänkandet slår man jusl fasl atl det är den allmänna värnplikten som ligger lill grund för vårt försvar. All försöka göra etl nummer av detta och påstå atl vi inte skulle vara eniga på den punkten är ytterst anmärkningsvärt, tycker jag. Om man läser utskotlsbelänkandet ordentligt faller också hela den argumentering som Bengt Gustavsson anförde på denna punkt platt lill marken.

Det är också viktigt, när det gäller atl fä förståelse för de kostnader som försvarei drar, all man har en försvarsmakt som sä långt som möjligt - med tanke pä försvarets hela karaktär - liknar fredssamhället. För all få till stånd denna förslåelse måsle man göra mer för alt sprida kunskap om hur man arbetar inom försvarsmakten. En förstärkt lekmannainsyn är, som jag ser del, därför ett krav, och på den punkten tycker jag all den gamla regeringen var alltför defensiv.

De tankar som nu förts fram på ett förstärkt lekmannainflytande pä central nivå måste, som jag ser det, följas upp på den lokala nivån. Vi har från cenlerpartihåll fört fram krav på lokala beslyrelser, men det har tyvärr ännu inte lett lill någol resultat. Jag hoppas emellertid atl den nu föreliggande skrivningen, som innebär all ledningsuiredningen skall se på detta, kommer all ge resultat så snart som möjligt.

Del är också viktigt att vi får en ökad förståelse för de värnpliktigas problem. Dessa problem skiljer sig ganska väsentligt från vad som gällde för bara fem, lio år sedan på grund av tidigare familjebildning och på grund av andra skolerfarenheter. Det är viktigt atl vi tar hänsyn lill del.

I den föreliggande proposilionen föreslås en väsentlig förbättring av värnpliktsförmånerna. Det är elt resultat av det arbete som värnpliktsgruppen och andra har ulfört. Förslaget är också bra med hänsyn till de ekonomiska ramar som vi haft atl jobba med under den aktuella perioden.

Kostnadsutvecklingen inom försvaret har också gjort all man måsle se lill alt de pengar som slår till förfogande används så effektivt som möjligt. Del är främst två utredningar som arbetar för all se till att organisationen är rationell -jag tänker på ledningsutredningen och fredsorganisationsutredningen. Del är betydelsefullt att del arbetet fortsätter. I regeringens förslag sägs att antalet administrationer bör minskas. Jag tycker det 'år väsentligt atl man preciserar sig på detta säll - del visar pä handlingskraft och ger vid handen att man törs la ansvar för besluten.

Redan den nivå som regeringspartierna har valt innebär myckel stora omställningar för personalen - detta i en tid då man pä personalhåll hårt känt av den s. k. OLLI-organisationen. Atl i del lägel välja den kostnadsnivå som socialdemokraterna valt innebär självfallet ytterst hårda prövningar för försvarets personal, främst då för den civila personalen.

Som framgått av pressmeddelande från försvarels fredsorganisationsutredning kommer ett stort antal miliiära tjänster all förflyllas och elt antal civila tjänster all försvinna. Detta gäller hittills bara inom armén. Väljer man dä, som socialdemokraterna vill, en lägre ekonomisk nivå, krävs del också atl man presenterar vilka ytterligare förband som man vill lägga ned. Jag har inte hört vilka ytterligare regementen Eric Holmqvisl och Bengt Gustavsson har för avsikt att dra in. Jag förutsätter att de reduceringar de föreslår kommer alt bli fler än de som föreslagils i propositionen. Del är helt nödvändigt att vi får besked på den punkten i dag. Annars förloras ju trovärdigheten för det lägre socialdemokraliska alternativet. Jag tycker alt del är nödvändigl all man preciserar sig och inle som hiilills bara kommer med en allmän formulering om att man skall skära ned när del gäller de centrala administrationerna. Enligl min mening måste man ha del politiska modet att verkligen tala om var man slår i denna fråga.

Den nya regeringen törs tydligen tala om atl den måste skära ned när del gäller administrationen, och det är uppenbarligen del som en del kallar upprustning. Man frågar sig om det är personalens berättigade krav pä förbättring av löneförmånerna som är upprustning, eller ökningen av materielkostnaderna som man tvingas acceptera. Jag vill påstå att talet om upprustning inte är trovärdigt, eftersom man mycket väl vet atl den linje regeringen vall endast är etl sätt alt bevara samma nivå som 1972 års beslut innebar.

Från socialdemokratiskt håll har man i år tydligen valt atl inte driva sakpolilik i försvarsfrågan utan helt gä in för missnöjespolitik. Del blir därför svårt alt föra en riktig debatt, eftersom man inte preciserar på vilka punkter man vill begränsa utgifterna. Bengt Gustavsson har sagt alt han har försökt atl förklara sin reservation, men del finns nog anledning för honom att göra ytterligare ansträngningar att förklara den socialdemokratiska reservationen.

Avslutningsvis konstaterar jag all socialdemokraternas linje innebär en myckel hårdare neddragning av tjänster och en snabbare nedläggning av förband än majoriteten föreslagit. Man har vall en linje som innebär en myckel sträv personalpolitik.

Jag skulle också vilja ta upp en annan fråga som direkt eller indirekt hör hemma i debatten om nedläggning av förband, nämligen försvarels markfrågor. Just nu handläggs vid försvarets fasiighetsnämnd en rad markfrågor. Eftersom de hör intimt samman med frågan om vilka förband som skall vara kvar vill jag ta upp dem. Då ökade krav på rörliga förband, på tyngre fordon, på molorisering m. m. har gjort atl del blir alll svårare för försvarei atl i samma utsträckning som förr förlila sig pä markägarnas beredvillighet all ställa mark lill förfogande, har det blivit nödvändigl all hänvisa försvarsmakten till egna markområden.

Jordbruket ställer i dag - enligl min mening berättigade - krav pä atl jordbruksmark inle kommer ur produktionen. För min del har jag myckel stor förståelse för kraven från jordbrukets sida. Del gäller atl

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

125

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

söka alternativ som innebär alt man inle behöver ta jordbruksmark i anspråk och atl man inte i onödan skapar svårigheter där det finns mänga boende. Jag vill också för min del deklarera, atl om det blir svårt att skaffa den mark som man vill ha, kan man behöva göra vissa politiska ställningstaganden som kan innebära att man sänker ambitionen i fred när del gäller utbildningen. Jag tänker då närmast på artilleri- eller pansarutbildningen.

De markområden som debatteras i dag är o Mestocka i Halland, o Bjärsjö i Skövde, o Horssjön i Värmland, o Slältflis eller Homa på Gotland och o Skillingaryd i Småland.

För att göra det lättare och lösa de här markfrågorna anser jag atl försvarsdepartementet snarast bör ta itu med de krav som tidigare förts fram, nämligen alt man ger möjlighet att byta mark med domänverket. Enligt min mening är det en fråga som brådskar.

I en socialdemokratisk reservation föreslår man när det gäller de värnpliktigas resor att alla värnpliktiga skall få sovplats på låg. Jag förutsätter atl man från socialdemokratiskt håll är säker på atl det flnns kapacitet inom SJ för att klara av ett sådant system, och jag räknar med att få svar även på den frågan.

Jag vill sedan ta upp en fråga som Eric Holmqvisl var inne på. Han lalade om att del var illavarslande alt behöva lägga ner förband. Det säger han, samtidigt som han själv lidigare har gett direktiv om sådana nedläggningar till den utredning som jobbar med dessa frågor. Eric Holmqvisl säger att man i första hand skall ha kvar de bygdeförankrade förbanden. Om man drar ut det resonemanget, då innebär del au de som först bör läggas ner blir Norrlandsförbanden. Gotlandsförbanden och alla skolor. Det skulle vara iniressani att få veta om herr Holmqvist i det sammanhanget helt har bortsett från de operativa krav som han lidigare framfört i de direktiv han lämnat. Jag frågar mig också vad de socialdemokraliska riksdagsmännen t. ex. i Norrland tycker om sådana uttalanden. Om man bara skall behålla de bygdeförankrade regementena blir del ju inte många förband kvar på en del håll i landet, och även förband inom en del försvarsgrenar som är ganska nya skulle komma all drabbas av nedläggning. Jag tycker atl det mot den bakgrunden är anmärkningsvärt alt föra fram ett resonemang om att enbart de bygdeförankrade förbanden skall finnas kvar. Vi måste la både regionalpolitiska och operativa hänsyn när vi avgör dessa frågor.

Med detta, herr talman, ber jag atl få yrka bifall lill utskottels hemställan.

126

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Det aren intressant ulveckling som dagens debatt genomgår. Statsministern fann inte anledning alt med ett ord beröra den all-

manna värnplikten som grund för del svenska försvarei, och när försvarsministern i en replik sade några ord om den allmänna värnplikten och de värnpliktigas rätt lill hyggliga sociala och ekonomiska, villkor, så satte han delta i motsatsförhållande till frågan om maleriel och fasl anställd personal.

De båda företrädarna för mittenpartierna försöker nu ändra på den bild som skapats i debatlen. I rask takl hoppar Karl Benglsson i Varberg från folkpartiet och därefter Gunnar Björk i Gävle från centerpartiet in i debatlen och citerar samma lilla ynkliga snutl från ulskolieis skrivning när det gäller värnplikten. Men i skrivningen berör man ju inle med elt ord värnplikten som idé! Man har reducerat frågan lill en fråga om geografi och strategi. Om det är så som herr Björk i Gävle säger alt det handlar om en demonstration och atl del inte finns några skilda uppfattningar mellan socialdemokraterna och de borgerliga på den här punkten, då frågar man sig varför den borgerliga majoriteten i utskotiel vägrade atl vara med på den skrivning som socialdemokraterna föreslog. Man sade ju atl "delta är oacceptabelt för oss", och jag förmodar atl det var oacceptabelt därför att vi ville diskulera värnplikten som idé.

Därmed har vi skillnaden klar. För oss är den allmänna värnplikten en principfråga, och det framgår också av vår reservation, där vi säger:

"När det demokratiska samhället finner sina grundläggande värden satta på spel på grund av yttre hot måsle del träda upp lill försvar. Della kan bara utövas av folket självt. En stark och levande demokrati kan inle överlåta till andra att utöva försvarei mol yttre angrepp. Värnpliktsförsvarel är också en viktig garanti för atl försvarsmakten blir föremål för folkels insyn, kontroll och påverkan."

Eftersom herr Björk i Gävle är i kammaren skulle jag vilja fråga honom: Vad var det i den socialdemokraliska skrivningen som herr Björk inte kunde acceptera? Herr Björk tillhörde ju dem som sade nej lill del socialdemokratiska förslaget, trots att vi var beredda att diskutera det och trols att ni hade haft lång lid på er alt diskutera det.

Detta ställningstagande är onekligen illavarslande därför alt del lyder pa au regenngen håller pä atl fiärma sig från det som man trodde var allmänt accepterat. Jag kan peka på den syn på försvaret som värn-pliklskonferensen gav uttryck för och som också ordföranden i de värnpliktigas arbetsgrupp skriver om i det senaste numret av Värnplikts-Nytt. Han skriver sä här: "Vi måsle slå vakt kring värnpliktsförsvarel. Ulan att försvaret bygger på hela folkets medverkan finns inga förutsättningar för elt trovärdigt försvar av vårt land.

Ett värnpliktsförsvar och en fortgående demokratisering av försvaret förhindrar atl del skapas en klyfta mellan folket och försvarei."

Demokratisering av försvaret - som väl var den andra aspeklen herr Björk i Gävle ville diskulera när han tog upp frågan om lekmannainsyn - är en mycket väsentlig fråga. Men man lyfter onekligen något på ögonbrynen när centern säger all den gamla regeringen var alltför defensiv och atl den nya regeringen och den borgerliga majoriteten skulle driva en

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

127

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

128

mycket omfattande aktivitet på denna punkt. Vilkel initiativ har regeringen tagit för all förstärka denna ulveckling? Del är i själva verket på del sättet all den utredning som arbetade med frågan om lokala lekmannaslyrelser och om lekmannainflytande - Fia-utredningen - avsattes och den nya utredningen fråntogs uppdraget all utreda denna fråga. Man lade över uppdraget pä försvarsmaktens ledningsulredning som därmed fick en ny uppgifi, vilket också ledde lill all frågan i sak förlorade i tid. Om man nu är så intresserad från borgerligt håll alt klara lekmannainsynen och lekmanna-frågorna och demokratiseringen, varför anslöt man sig då inte lill den socialdemokratiska reservationen i försvarsmaktens ledningsulredning som krävde elt inrättande, inte av någol slags lekmannainsynsförfarande, ulan av en lekmannaslyrelse som därmed skulle ge en bestämmanderätt i dessa frågor.

Jag ser med stor förväntan fram mol herr Björks i Gävle kommentarer till den stora energi som hela svenska folkel ovetande den borgerliga regeringen lagt ner för att lösa dessa problem.

Jag skall återgå till värnpliklsfrågorna. Från socialdemokratiskt håll vill vi uppriktigt beklaga all den borgerliga riksdagsmajoritelen inte har velat diskulera den allmänna värnplikten som princip. Man har - vilkel framgår när herrar Benglsson i Varberg och Björk i Gävle ciierar sin egen skrivning - reducerat delta lill en fråga om geografi och strategi. Det är allvarligt, för om vi inte ser värnplikten som en förutsättning för uppbyggnaden av ett folkförsvar reduceras frågan om den allmänna värnplikten till en fråga om människan som en lämplig eller olämplig produktionsfaktor när det gäller all skapa krigsförband.

Vi socialdemokrater anser alt försvaret måste spegla samhället i övrigl, och vilja och förmåga lill försvar vilar ytterst på upplevelserna i det samhälle som skall försvaras. En utveckling mol ökad solidaritet och gemenskap i samhället bildar därmed också ytterst grunden för etl starkt försvar. I delta perspektiv är del självklart att man utgår från den allmänna värnplikten, och del av följande skäl.

Försvarei måsle vara en spegling av samhället i övrigl och bygga på de maleriella och mänskliga resurser som där finns. Alternativet - ell yrkesförsvar - skulle leda till uppenbara risker alt försvarei Oärmade sig från det samhälle del är satt all försvara. Värnplikten är en förutsättning för alt försvaret skall ha en förankring i samhället.

Del andra skälet är atl i elt demokratiskt samhälle intar elt militärt försvar en helt unik position. Det är del enda organ som i betydande omfattning har möjlighet all använda sig av fysiskt våld. Därmed utgör också del miliiära försvarei en myckel stark maktfaktor, som - om den inte är föremål för insyn och kontroll av breda samhällslager - skulle upplevas som elt hol. Därför är värnplikten en förutsättning för att försvaret blir föremål för denna insyn och kontroll från allmänhetens sida.

Del tredje skälet är alt försvarseffekten blir störst genom den allmänna värnplikten. Ett föriilande på en ensidig satsning pä högteknologi ger inte utrymme för ett brett utnyttjande av medborgarnas kunnande och erfarenheter. Genom värnplikten möjliggörs ell system som bygger på

såväl civilt som militärt kunnande. Och värnplikten är därmed en förutsättning för etl effektivt försvar.

Det fjärde skälet man kan anföra är alt viljan till försvar av de värden värt demokratiska samhälle står för självklart är av avgörande betydelse. Folkels försvarsvilja bestäms, som jag sade förut, av den gemenskap man känner med del samhälle man lever i. Därför kan man inte överlåta försvaret av demokratin till några andra än folkel självt. Därför är också värnplikten en förutsättning för en god försvarsvilja.

Herr talman! Det är dessa tankar som vi socialdemokrater har som grund i vår syn när vi diskuterar del militära försvarets uppbyggnad. Denna syn måste självklart vara bestämmande för strukturen av det militära försvaret. Malerielanskaffningen måsle därmed inriklas på sådana vapen och vapensystem som är anpassade lill värnpliklsförsvarets behov. När man från borgeriigt håll i och Kr sig accepterar den allmänna värnplikten men inle utgår från den syn jag redogjort för, så kan vi inte se detta som annat än all man inte utgår frän atl värnplikten har ell egenvärde i elt demokratiskt samhälle. Och delta är allvarligt, eftersom det innebär all man ju i förlängningen kan tänka sig all kompromissa om värnpliktens princip. Man upplever också med jämna mellanrum diskussioner om kalegoriklyvningar, myckel kraftiga differentieringar, radikala minskningar av utbildningstiden osv., som skulle innebära alt den allmänna värnplikten skulle försvinna. Och att ha ett försvar som består enbart av stridisar, del belackar vi oss för.

Att regeringen stänger in sig bakom låsta dörrar för att diskutera dyra nya vapensystem som B3LA - som man för resten från delar av borgeriighelen inte vill diskutera i dag därför alt del tydligen inte tål offentlighetens ljus - och alt den borgeriiga utskottsmajoritelen vägrar att acceptera socialdemokraternas förslag lill skrivning vad gäller värnplikts-försvaret är oroande tecken. Och inte blir man precis lugnare när försvarsministern hänvisar de värnplikliga lill socialhjälpen i stället för atl försvaret lar på sig koslnader orsakade av värnpliktstjänstgöringen.

Därmed, herr talman, är vi också inne på frågan om de värnpliktigas ekonomiska och sociala villkor. Del måsle vara samhällets plikt att garantera de värnpliktiga en ekonomisk och social trygghet. Den lidigare socialdemokraliska regeringen har också tagit initiativ till en rad förbättringar av värnpliktsförmånerna. Det gäller t. ex. "repgubbarna" som nu får 90 96 av sin lön under reptjänstgöringen. Det gäller Vpl-1 O-resorna, som jag, uppmanad av Gunnar Björk, skall åierkomma till. Del har också skett höjningar av utryckningsbidragen. Här tycker jag nog all del är på sin plats att ge elt klart erkännande lill de värnpliktiga själva när del gäller alt driva på opinionsbildning för bättre förmåner. Med den nuvarande regeringen som sätter kanoner framför social och ekonomisk trygghet är de värnpliktigas arbete än mer väsentligt. Genom den ständiga stegringen av priserna som den borgeriiga politiken lett till drabbas de ekonomiskt svaga grupperna hårdast, och bland dem finns ofta de värnplikliga.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

130

Av majoritelsskrivningen framgår dessutom att om de värnplikliga i framtiden över huvud laget skall fä förbättrade förmåner skall det las utanför den ekonomiska ramen för försvarei, som i övrigt skall få sina anslag efter netioprisindex som lidigare har diskuterats. Också här tycks kanonerna gå framför den ekonomiska tryggheten för de värnpliktiga. Med de utvecklingstendenser som antyds i regeringens egna ekonomiska bedömningar lär del inte bli särskilt mycket till standardslegringar för de värnplikliga.

Jag skall la några av de konkrela frågorna. Ulryckningsbidragel har
ju under flera år av de värnplikliga betraktats som en mycket väsentlig
fråga, men den möter borgeriighelen med en axelryckning. Detta är in
tressant därför alt etl enhälligt utskott har sagt: "Förmånerna har också
med hänsyn till prisutvecklingen och den allmänna standardhöjningen
omprövats fortlöpande. Väsentliga förbättringar av de värnpliktigas för
måner har skett under de senaste åren." Del var när vi hade en so
cialdemokratisk regering. "Detta finner utskottet vara etl verksamt

bidrag lill all upprätthålla en positiv inställning lill värnplikten och därmed också till det militära försvaret som sådant."

Herr talman! Av detta resonemang återstår intet när de borgerliga skall ta ställning lill utryckningsbidragets storlek. Om man menade allvar med vad man säger från borgerligt håll och som vi är överens om på den här punkten hade del enda rimliga varit alt man anslutit sig till del socialdemokratiska förslaget om en höjning av ulryckningsbidragel lill 1 200 kr. Della belopp motsvarar ungefär den penningvärdeförsämring som skett sedan bidraget höjdes lill 1 000 kr. Tydligen är del igen på det sättet att materielsidan hela tiden skall garanteras från att bli lidande av penningvärdeförsämringen. De värnpliktiga får tydligen klara sig bäst de vill.

Jag tycker nog alt det hade varit klädsamt om de borgerliga antingen tagit konsekvenserna av de vackert hållna allmänna fraserna eller också avstått från att skriva under dem.

En grupp värnplikliga som generellt sett har slörre problem än andra är de som gör sin tjänstgöring mycket långt från bostadsorten. Gunnar Björk frågar socialdemokraterna hur man skall ha del med Vpl 10 och hur man skall klara atl låta 10-kronan vad gäller järnvägsresor för de värnpliktiga omfatta även sovvagnsbiljetten. Jag skall försöka förklara delta så pedagogiskt som möjligt.

I dag vägras de värnpliktiga rätten att inom ramen för Vpl 10-kortet fåsovvagn. Vi kan väl ändå vara överens om alt det inle är den värnpliktiges fel alt han får genomgå sin grundutbildning långt från hemorten. Felet är statens, som genom värnpliktsverkel har bestämt detta. Därför är del också felaktigt atl en person som bor t. ex. i Mälardalen och som gör sin värnplikt i Norrland skall tvingas att själv betala kostnaden för sovvagnsplats. Självfallet skall samhället slå för denna kostnad. Men della vill inle de borgerliga ac.cepiera. De säger alt då behövs fler sovvagnar i landel; del flnns inte tillräckligt med sådana. Vad vi social-

demokrater hävdar är atl de värnplikliga inle skall diskrimineras här utan att de skall kunna få chansen att slåss om de få platser som finns. Och sedan får vi väl se till alt den borgerliga regeringen och den borgerliga riksdagsmajoritelen är med om att skaffa fram tillräckligt många sovvagnar.

Vi vägrar alltså alt acceptera alt de värnpliktiga skall hamna i strykklass, och därför har vi krävt en ändring på den punkten. Men också här går kanonerna framför de värnpliktigas förmåner.

Dessutom vet vi ju alt merkostnaderna för samhället blir förhållandevis marginella, så sakligt sett tycker jag nog att det är svårt för de borgerliga atl motivera sin kallsinnighet på denna punkt.

Herr talman! Belräffande familjebidraget vill också här socialdemokraterna salsa mer på dem som får göra de största ekonomiska uppoffringarna, dvs, barnfamiljerna.

Principen omen speciell hustrupenning är onekligen tveksam från jämsiälldhetssynpunkt. Utbetalandet av hustrupenningen utgår ju närmast från synen atl kvinnan är och skall vara ekonomiskl beroende av mannen för sin försörjning. Denna syn stämmer knappast överens med det familjepolitiska synsätt som är utgångspunkt för samhällsdebatten i övrigt. Riksdagen anslöt sig för resten också enhälligt år 1975 till denna ståndpunkt. När man då från regeringens sida vill höja hustrubidraget och vara försiktig med höjningen av ersättningen till barnen, så måsle vi protestera. I stället bör hela höjningen läggas pä barnen. Men också här har vi kanske ell ullryck för den högervind som blåser inom regeringen. Även på denna punkt har alltså de borgerliga sagt nej lill socialdemokraternas förslag. Kanske är det ett uttryck för atl en konservativ syn på kvinnan fortfarande präglar folkpartiet och centern. Var moderaterna står i frågan vet vi ju sedan gammalt.

Herr talman! De värnplikliga måste kunna få en bättre standard. Men de borgerliga låter i avvägningarna kanonerna gå framför de värnpliktigas krav på bättre ekonomiska och sociala villkor.

Med detta ber jag att få yrka bifall på samtliga punkter lill de socialdemokratiska reservationerna.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr BJÖRK i Gävle (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Åke Gustavsson säger atl vi har något slags negativ inställning lill kvinnan. Det är då bara all konstatera att den stora kategoriklyvning som han var inne på och som vi har haft även under socialdemokraternas tid är att vi har skillnader mellan män och kvinnor när det gäller försvarei i dess helhet.

Låt mig la upp delta med den allmänna värnpliklen. Del är helt fantastiskt hur man kan göra etl nummer av detta. Låt mig än en gång citera. Det står faktiskt i betänkandet att del militära försvaret måste vila pä den allmänna värnpliktens grund. "Endast därigenom kan krigsorganisationen ges en bredd som svarar mot de uppgifter som vi ställer pä vårt försvar. Allmänna värnpliklen har därutöver, liksom frivillig-

131

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

verksamheten, avgörande betydelse för försvarels förankring i samhället och hos hela folket."

Vad är del för fel pä den skrivningen, eftersom Åke Gustavsson inte kan acceptera den?

Vad gäller frågan om lekmannainsyn sä vet Åke Gustavsson myckel väl all det var en cenlermotion som försvarsutskottet och riksdagen enhälligt antog. Om del hade varit någon fart på socialdemokraterna hade väl den gamla Fia-utredningen, som leddes av förre statssekreteraren i försvarsdepartementet, sett lill att man fick den frågan avklarad. Det fick man alltså inte. 1 stället har den nya regeringen fått sälta alla klutar lill för att fräscha upp den utredningen, som numera heter VIK, värn-pliklsinnytandekommillén. Som jag uppfattar del har den kommittén fåtl en mycket starkare parlamentarisk förankring och slörre förutsättningar att jobba än den förra.

Sedan har man hänvisat frågan om lekmannaslyrelse lill FLU. Där sätter jag hell min tillit till Ake Gustavsson, som ju ingår i den utredningen, all han med all kraft skall kämpa för att molionen bifalles. Jag har stora förväntningar på Åke Gustavsson i det avseendet.

Sedan gäller det frågan om kanoner. Vad är det för snack? Vad är del för kaponer? På vilken punkt i socialdemokraternas motion har man en annan åsikt än utskottsmajorileten i fråga om kanoner? Är det någon haubits lill A 6 som Åke Gustavsson vill dra in för atl därigenom kunna lägga ner A 6? Det är den enda vinkling som jag kan hitta. Tala om, Åke Gustavsson, vilken kanon del är som ni avser!

Sedan försöker Åke Gustavsson göra ett nummer av att socialdemo
kraternas alternativ skulle vara så mycket billigare. Låt mig ciiera vad
överbefälhavaren har sagt inför försvarsutskottet: "De kostnadsreduce
ringar som föreslås ger mycket små reduceringar under den aktuella pe
rioden. Läggs till detta de åtgärder som medför kostnadsökningar leder
motionens ram till krav på reduceringar utöver vad som krävs i pro
posilionen -- ."

Åke Gustavsson kan själv läsa på s. 3 i det betänkande som ÖB har avgett. Del är alltså inga alternativ som socialdemokraterna har i försvarsfrågan. Man är inle trovärdig.

132

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s) kon genmäle:

Herr lalman! Jag lovar herr Björk i Gävle alt jag skall undvika all tala symboliskt. Jag beklagar den pedagogiska brist som detta symboliska tal var etl ullryck för.

Herr Björk säger alt den största kalegoriklyvningen inom försvaret är alt vi har manlig värnplikt men inte kvinnlig. Antingen är del elt uttryck för en ny syn hos herr Björk i Gävle, nämligen att vi skall ha kvinnlig värnplikt, och i så fall tycker jag atl herr Björk skall deklarera det här i kammaren. Eller också är del ett uttryck för alt herr Björk delar uppfattningen atl vi inte skall ha kvinnlig värnplikt. Jag för min del vägrar att acceptera all man i jämlikhetens namn skall lägga ytterligare

en börda på en redan diskriminerad grupps axlar. Kvinnan är diskriminerad i arbetslivet och i en rad andra hänseenden. Är det då rimligt alt från jämlikhelssynpunkl lägga denna börda på hennes axlar?

Sedan säger herr Björk alt han har stort förtroende för milt arbete i FLU när det gäller lekmannainflytande. Jag ber alt få tacka för den tilltro som han visar socialdemokraterna i utredningen. Det har han också anledning att göra, därför alt socialdemokraterna i utredningen stod ju ensamma mol de borgeriiga när vi slogs för lekmannaslyrelse. Man kan kanske i fortsättningen hoppas atl i vart fall någon liten del av den borgeriiga riksdagsgruppen kommer att stödja socialdemokratin i dess strävan att inrätta lekmannaslyrelser.

Jag skall inle la ifrån centern eller herr Björk äran när det gäller lek-mannainflytandel. Diskussionen om lekmannaslyrelser kom ju upp i samband med en socialdemokratisk motion på den centrala nivån. Därefter kom centern, antagligen inspirerad av socialdemokraterna, med en motion om del lokala inflytandet. Sen säg jag ingen som helst anledning all gå emol, och ingen annan socialdemokrat heller. Det var ett steg i rätt riktning. Men det blev faktiskt pä del sättet, när regeringen beslutade sig för atl frånta Fia-utredningen uppdraget, att utredningen om lekmannainflytande därmed försenades, eftersom FLU inte kunde börja med den utredningen omedelbart.

Till slut, herr talman, beträffande värnpliklen: På vilka punkter av vad jag sagt om värnplikten är del som herr Björk inte kan instämma i skrivningen i den socialdemokratiska motionen? Ange dem!

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr BJÖRK i Gävle (c) kort genmäle:

Herr talman! Åke Gustavsson tog tidigare upp de värnpliktigas förmåner och menade att den nya regeringen inle driver de frågorna med kraft. Lät mig bara poänglera att det är först under den nya regeringens lid som Vpl 10 har kommit i gång på allvar. Lål mig också poängtera alt förslaget i den socialdemokratiska motionen, som lades i januari, var pä en myckel lägre ekonomisk nivå än regeringens förslag. Nu har man visserligen kommit efter och bjudit över, men det är väl etl utslag av den överbudspolitik man numera ägnar sig ål.

Hen GUSTAVSSON i Nässjö (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu beskylls vi för alt ägna oss åt överbudspolitik. Under hela den lidigare debatten har vi beskyllts för att vi skär för myckel i försvarskoslnaderna. Nu får ni verkligen bestämma er för vilken linje ni skall driva i den här debatten!

Sedan skall jag hålla med herr Björk i Gävle på en punkt, nämligen närdet gäller de sociala förmånerna. Vi hade i vår partimotion ell förslag om höjning av dagpenningen från 10 lill 11 kr. och regeringen föreslog 12 kr. Men inle kunde vi i vår vildaste fantasi tänka oss att den borgerliga regeringen skulle föra en sådan inflationistisk politik atl det skulle vara nödvändigl au snabbt gå upp med ytterligare åtminstone en krona. Vi

133

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

hade räknat med att man skulle föra en något mer sansad politik, som inle drev inflationen i höjden. Därför var del självklart för oss att föreslå en höjning av den här storleksordningen.

Herr Björk har fortfarande inte svarat på frågan: Vilken punkt i reservationen är det som ni inte kan skriva under på? Det är en huvudfråga, eftersom det handlar om värnplikten som idé och som princip.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Björk i Gävle anhållit att lill protokollet fä antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

134

Hen LINDBLAD (fp):

Herr lalman! Jag har etl par särskilda yttranden. Dem tänker jag inte prata om. Är det någon som till äventyrs är intresserad finns de alt läsa i irycket. Delsamma gäller en motion. Jag vill i stället säga någol om dagens debatt.

Eric Holmqvisl sade alt det här försvarsbeslutet innebär att moderaterna har tagit hem spelet. Jag tycker alt man lika gärna kunde säga all i sak har socialdemokralerna tagit hem spelet. Han gav själv ganska många av argumenten. Han räknade upp alla de olyckor som man från moderat sida sade skulle hända genom det förslag som röstades igenom 1972. Del var alltså en krigsorganisation man då fattade beslul om. Man sade att vi skulle ha så och så många brigader, så och så många divisioner etc. Precis det försvaret skall det här försvarsbeslutet innebära. Det finns ingenting utöver skytleregementena som man ökar ut. De som vill öka ut förband i förhållande till vad man hade som målsättning 1972 är faktiskt reservanterna i utskottet, som där bestämt skriver alt de tio infanteribrigader man uttalade sig för är 1972 om möjligt bör utökas lill tolv.

Jag har gjort elt försök alt titta tillbaka pä de olika försvarsbesluten under 1900-talet, dvs. de som jag uppfattar som de största. Del visar sig att socialdemokraterna har stått bakom praktiskt taget alla försvarsbeslut sedan 1925. Beslutet 1925 innebar en mycket stor vinning, för genom del försvarsbeslutet - som så ofta har kritiserats - fick vi för första gängen majoritet hos folket för etl beslut om försvaret. Man kan diskutera om beslutet var bra, om del var tillräckligt framsynt etc, men insatt i den dåvarande situationen - både ur internationell och inrikespolitisk synpunkt - var del ett positivt beslut. År 1936 var socialdemokraterna inle med, men alla vel att bara några månader efter beslutet accepterade man det. Innehållet i del beslutet kom sedan all inför krigsutbrottet i flera etapper ökas ut av en enig riksdag.

Då är frågan: Är del som händer nu, år 1977, då socialdemokralerna inte längre står bakom försvarsbeslutet, någonting som kraftigt bryter denna utveckling? Om man ser på vad socialdemokraterna sagt både som reservanter och i försvarsutredningen flnner man att resultatet i sak skulle bli praktiskt taget samma försvar som majoriteten vill ha. Ni trycker hårdare på att man behöver ett större antal brigader. Ni vill

också inom ramen satsa mer på de värnpliktiga.

Det ni vill ta bort är bl. a. fartyg för ledningen av ytatlacker - den ledningen vill ni ha till lands. Regeringssidan har där sagt att man ännu inte har underiag för alt la ställning till den frågan. Det blir nog något billigare om man har ledningen lill lands plus en helikopter än om man har elt fartyg för ledning. Men låt oss dä notera att detta fartyg ännu inte skall finnas inom perioden - alltså hör den saken inte hit.

När det gäller ytattacken vill socialdemokraterna ha en mindre robot, och det ger vissa besparingar. Ni säger också att man bara skall skaffa ett mindre antal tunga pansarvärnsrobotar. Del är i huvudsak de skillnader som finns. Jag antar atl del ni vill lägga till och del ni vill ta bort ungefärligen tar ut vartannat.

Sedan vill ni göra större besparingar på personalsidan, alltså minska personalen med mer än de 2 500 anställda som regeringen hade föreslagit. Ni vill koncentrera denna minskning lill de centrala staberna. I försvarsutredningen fanns del en brasklapp på den punkten, nämligen om det går med hänsyn lill medbestämmandelagen. Del betyder i klartext: Vi kan nog inte avskeda folk.

Jag har varit med i utredningen om de centrala staberna. Det kan vara svårt all göra större besparingar än utredningen föreslår och göra del så snabbt att del ger stora pengar under perioden. Enligl utredningens förslag, som förhoppningsvis framläggs som proposition till hösten, skall denna organisationsförändring ske 1980-1981. Det behövs alltså för socialdemokralerna mycket kraftiga reduktioner myckel snabbt. Det här hänger bl. a. ihop med lokalproblem. Det är mycket svårt att gå samman och tillsätta gemensamma beredningsorgan osv., om man är utspridd på en massa olika ställen på stan. Jag tror atl del rent praktiskt blir svårt att genomföra den besparing som ni där föreslär.

En annan besparing skulle vara alt dra in första flygeskaderstaben. Det har faktiskt försvarsledningsutredningen också liital pä. Den kom fram till alt man inte bör dra in staben. Flygvapenchefen föreslog indragning. Varför skall man dä inte göra del? Ja, inte skall man sprida ut ledningen av vårt rätt lilla altackflyg på milostaberna - det blir dyrare. Kan man då plocka in den på central nivå? Ja visst, men ÖB vill inte ha en operativ stab inne i en försvarsgrensstab; del skulle innebära atl en avdelningschef där plötsligt löd direkt underÖB, i operativt hänseende. Vi har i Sverige sedan länge uppfattningen alt försvarsgrensstaberna inle skall vara operativa enheter. Man sparar inle mycket pengar på en centralisering, men man skulle krångla till principerna rätt ordentligt. Atl då begära en utredning om ett förslag som samma utredning just uttalat att den efter prövning tagit avstånd frän finner jag något märkligt.

Vad gäller den här diskussionen då? Ja, egentligen är det i rätt stor utsträckning fråga om en bedömning av kostnadsutvecklingen. Jag tror inte socialdemokraterna vill hävda alt skillnaderna i faktisk organisation ger sä stora besparingar som 1,5 miljarder pä femårsperioden. Huvudpunkten är att man gör olika bedömningar av vad som behövs för alt

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

135

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

136

kompensera för prisstegringarna. Och man kan ha olika uppfattningar om det. Jag tycker att del är läll att konstatera alt netioprisindex under den senaste femårsperioden inte har givit tillräcklig kompensation.

Tre forskare vid FOA har nyligen konstaterat att om man för perioden fram till 1982 inte ger kompensation utöver allmän prisstegring, alltså om man inle anslår pengar för att ge försvarels anställda del i standardhöjningen, så skulle egentligen 10 000 jobb inom försvaret och försvarsindustrin behöva tas bort. Om det är rätt kan man säga att del blir mycket svårt att åstadkomma både del som regeringen vill och det som reservanterna vill. Får vi däremot snabbt en nolltillväxt i landet fixar del här sig ganska län, men då förmodar jag alt budgeltrycket blir desto slörre. Vi skall vara medvetna om att det kan bli myckel svårt alt låta beslutet få del innehåll som vi i dag tror atl del kan få. Del gäller både majoriteten och reservanterna.

Men anta nu atl socialdemokralerna skulle ha rätt, dvs. alt det går att ordna kompensation inom NPI-ramen. Vad händer då på regeringssidan? Jo, man får en mängd pengar över, den s. k. pris- och lönekilen. Man kan diskutera vem av oss som har rätt, men jag tycker alt man skall jämföra under lika förutsättningar. Om ni får rätt, sä får regeringssidan pengar över, om man håller sig inom den krigsorganisation som här föreslås, i omvänt fall kommer Eric Holmqvist att märka att man måste öka anslagen eller ta bort löner och annat för några hundra miljoner kronor. I och för sig behöver inle della diskuteras särskilt myckel nu, för verkligheten kommer ganska snart alt visa åt vilket håll det lutar. Försvaret kan inle gärna vara den enda del av den offentliga förvaltningen där de anslällda inte anses behöva ha del i standardutvecklingen. Många ekonomer tror att inom det offentliga området är det svårt att få en kraftig produktivitetsutveckling som gör atl varje anställd är för år gör väsentligt slörre insalser.

Herr lalman! Den här frågan gäller alltså i mycket priskompensations-systemel. 1972 fick vi det nya planeringssystemet, och det sades då atl del var mycket viktigt atl försvarsdeballen skulle grunda sig på vad som kallas avvägningsprogram. Det skulle ha en mängd fördelar. Är del någon som har hört ordet avvägningsprogram tidigare här i dag? Vad debatten alltså lill stor del har gällt är vilkel priskompensationssystem som fungerar. Detta är en viktig fråga, men jag har svårt att tro att man med den kan engagera människor. Det sägs ju att man vill ha en mer levande försvarsdeball.

Om vi skall dra lärdomar av detta finner vi att del som behövdes för atl stimulera försvarsdeballen var inle bara del planeringssystem som infördes 1972. Inför den närmaste femårsperioden måsle vi inte bara ha elt system för att leda försvarei samt definiera mål och inriktning, utan vi behöver också utveckla debatten. Då är det positivt atl försvarsulskoilel och försvarsministern har sagt att nästa försvarsutredning bör tillsättas så tidigt att man får en chans atl presentera material på ett lidigare stadium. Man kan då la upp frågor vars behandling i del tidigare

systemet blev pressad, när förslagen till programplaner kom från myndigheterna mycket sent. Den reella liden för debatt var efler del alt försvarsutredningens betänkande framläggs i januari-februari och fram lill dess alt beslutet fallas i maj.

Så några ord om fiygplansproblemaliken. Bengt Gustavsson säger atl B3LA är en ersättning för Sk 60 och Eric Holmqvist säger alt del är fråga om en ambitionshöjning. Varför häller myndigheterna på alt la fram detta material? Jo, del hade kommit planeringsdirektiv från försvarsdepartementet, som till en del hängde samman med 1972 års socialdemokratiska partikongress, vilken uttalade atl elt attackflygplan med begränsade prestanda skulle utvecklas. Jag vet alt partistyrelsen inte rikligl gillade del beslutet. Men det är alltså verkligen förutsatt alt B3LA är en ersättning, inte bara för den lätta Sk 60 ulan också i väsentliga delar för Viggensyslemet.

De systemplaner som ÖB har antytt innebär atl om man utvecklar B3LA blir det mycket få A 20, den modifierade Viggen, kanske ett par divisioner. Del innebär i praktiken alt del av de nuvarande tre spaningsdivisionerna blir tvä. Det finns möjlighel att hänga på dessa plan en och annan robot för attack. Men i princip är det spaningen man behäller till två tredjedelar. De nuvarande fem lätta attackdivisionerna Sk 60 och de fem och en halv divisionerna attackviggen skall ersättas med B3LA.

Jag har läst en del kring detta men jag är inte beredd att i dag ta ställning eftersom jag inte tycker att det finns underlag för della. Ni anser att man har elt sådanl underlag, men i så fall har ni lyckats dölja det myckel bra, i både motioner och reservationer liksom i alla andra sammanhang. Ni skriver bara alt del skall vara etl svensktillverkat skolflygplan, i praktiken väl en ny generation av Sk 60, vilket förefaller vara bland det orimligaste man kan besluta. Det var omodernt när Finland valde en engelsk typ redan för elt år sedan.

Att Sverige under sädana förhållanden skulle anskaffa detta flygplan om tio år förefaller mig vara en rätt bisarr tanke. Den må vara motiverad inför en Linköpingspublik, men den är mycket svår alt motivera i sak. Har man sett etl plan av denna typ skjuta raketer och dä blotta sig för luftvärn rätt länge, förstår man att en sådan anskaffning skulle betyda au man satte livsfarliga grejor i händerna på våra framtida flygare, dä stridsmiljön är ännu härdare.

En aspekt bland många i detta sammanhang är: Vilken syn har man på olika delar av försvarei? Vill man prioritera A 20-plan har man naturligtvis den uppfattningen att det stora hotet är del som en gång konstituerade utvecklingen av attackversionen av Viggen, som logs fram för att ersätta många av de tunga 'enheterna inom flottan med inriktning på sjömål.

Har man däremot filosofin alt kunna ingripa mot luftlandsättningar och vid elt anfall över landgräns, särskilt med tanke på Nordkalotten, skall man inte salsa på ett slorl plan med radar. För den uppgiften är i stället B3LA mer eller mindre skräddarsydd.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

137

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

138

Det litet ologiska hos oppositionen är följande förhällande. Ni har denna gång sagt mycket litet om operaliv inriklning. Talet om att man skall prioritera A 20 och säga nej lill B3LA stämmer inte med er filosofi från 1972, och därför försvann denna ur bilden. Men vad skulle det innebära all ha etl system av typen B3LA? Man har då etl plan, som kan ingripa mot markmål. Del är elt litet plan, specialgjort för alt läll kunna döljas och som kan landa pä gräsfält och starta från vägbaser. Det är alltså mycket svårt att slå ul. Huvudfördelen med detta plan i förhållande till nästan alla andra är all del är så lätt alt dölja på marken och alltså svårt att slå ut.

Vad innebär det i praktiken? Om någon anfaller oss vill denne rimligen först slå ul vårt altackflyg, alltså tillämpa s. k. förbekämpning. För oss är del viktigt atl denna får viss tid. Detta därför alt vi till skillnad från supermakterna och blocken har elt försvar som bygger på atl vi måsle mobilisera. Om vi vill försvara övre Norrland, tar transporterna dit upp viss lid. Vi har alltså elt vitalt intresse av atl få en lång bekämpningstid, så,att vi hinner mobilisera värt eget försvar innan en invasion kommer. Del aktuella systemet skulle ge oss betydligt slörre chans att hinna mobilisera.

Del kan naturligtvis göras gällande att den syn man har pä denna fråga är beroende av om man är bosatt i Norrbotten, i Skåne eller någonstans däremellan. A 20 bör prioriteras i Sydsverige, B3LA i resten av landet.

Den som hävdar alt del finns ett tillräckligt beslutsunderlag redan nu borde också kunna diskulera dessa operativa frågor och anvisa en lösning med någon grad av säkerhet. Många som är rätt hårt engagerade i försvarsfrågor har svårt alt ta ställning därför alt det gäller besvärliga bedömningar. Respiltiden fram lill hösten är också rätt kort när del gäller atl fatta elt så avgörande beslut som del som nu förestår.

Utöver detta har vi atl ta ställning lill frågan vad som händer, om vi avvecklar svensk flygindustri. Vilka internationella tolkningar kommer att göras av del förhållandet alt vi inle längre vill behålla något som tillmätts mycket stor vikt vid bedömningen av trovärdigheten av vår vilja att upprätthålla en neutral politik? Del är kanske dock en lättare bedömning, eftersom det gäller utrikespolitik, och på del området är ingen expert.

Herr talman! Vilkel beslut som kommer atl fallas i dag är rätt klart, men jag menar atl det är viktigt att vi inför nästa försvarsbeslut på ett annat sätt tacklar väsentliga avvägningsfrågor inom totalförsvaret. Vi har på många avsnitt dragit ut försvarets innehåll som gummiband. Utbildningen har blivit lidande; det har blivit många vakanser och myckel stora blottor inom maierielförsörjningen. Myndigheterna har sagt att vi kan acceptera allt detta, eftersom de tror atl vi kanske får mera pengar framöver. Men vi som inle tror alt del är rimligt atl mycket pengar skall komma ramlande ner från himlen måste ta på oss uppgiften atl myckel noggrant granska en rad svära avvägningsproblem.

Min förhoppning är bara alt försvarsutredningen skall tillsättas snabbt, sä atl vi får en tidig belysning av en lång rad frågor, också inkluderande värnpliklsprincipen. Måste den miliiära inriktningen vara helig, eller kan vi också i detta sammanhang ha en totalförsvarssyn? Och kan vi kanske t. o. m. få plats för en och annan kvinna, vilkel i så fall skulle vara en revolution i svenskt försvar?

Nr 140

Toisdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Under della anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr lalman! Del är alllid intressant att lyssna på herr Lindblads slra-tegiskl-operativa utläggningar. Det är bara synd att han i allt detta kunnande inte vågar la ställning och tala om sin uppfattning. Sä lätt får man naturligtvis inte göra del för sig atl man bara diskuterar en sak och sedan inte är beredd atl ta de konsekvenser som del innebär.

Herr Lindblad påstod all den socialdemokratiska försvarspolitiken nu har blivit genomförd av den moderate försvarsministern. Det var ett väldigt intressant uttalande. Men även om man i mängt och myckel kan skriva under det som står om militära försvarets innehåll i propositionen och i majoritetsyltrandet, är det trots allt lill en merkostnad av närmare 2 miljarder kronor som ni vill genomföra vårt förslag. Detta visar väl all det finns en hel del olikheter, även om jag inte vid detta tillfälle kan la upp varje punkt.

Herr talman! I del ekonomiska läge som vårt land genom den borgerliga regeringens försorg nu har försalts i måste alla offentliga utgiftsökningar underkastas en noggrann prövning och prioritering. I fråga om militära utgiftsökningar har det dock tydligen inle varit någon brist på pengar, om man får döma av propositionen och majoriietsbeiänkandel från försvarsutskottet.

Den föreslagna utgiftsökningen för det militära försvaret är i reella termer den siörsta anslagshöjning den borgerliga regeringen lägger fram i årets statsbudget, och den ger ett klart belägg för hur prioriteringen av landels gemensamma resurser blir med en borgerlig regering. Ell ytterligare tecken pä vilken betydelse man lägger i dessa frågor är atl vi i dag i kammaren l.o. m. haft ett besök av landets statsminister.

Jag anser all regeringen över huvud tagel inte berört frågan om de samhällsekonomiska och staisfinansiella konsekvenserna. Del blir desto mer anmärkningsvärt som den borgerliga regeringen numera klart medger att dess polilik medför avsevärda staisfinansiella problem. Utan att göra några jämförelser med statsutgifterna på andra samhällsområden vill jag notera det betydande underskottet i landets finanser och därmed behovei av all gå ul och låna många miljarder kronor - t. o. m. så mycket som försvarei kostar under ett år. Della kallar jag en ansvarslös polilik, där man försöker se försvarei såsom en isolerad företeelse.

Trols den omfattande proposition som ligger lill grund för delta be-

139

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

140

länkande och trots den utredning som är gjord av 1974 års försvarsutredning måsle man betrakta della förslag såsom en halvmesyr. Orsaken lill denna min åsikt är all den borgeriiga regeringens förslag inte ger någon slutlig vägledning för hur kostnaderna kommer atl utveckla sig under den kommande femårsperioden. Detta bottnar säkert i en inbördes oenighet inom regeringen, och därför skjuter ni det slutgiltiga ställnings-tagandel framför er i en väsentlig fråga, nämligen utvecklingen av det lätta atlackflygplanel B3LA.

Den borgeriiga regeringens beslut att ånyo utreda hela flygplansfrågan ser vi socialdemokrater som helt onödigt. Vi menar all det finns tillräckligt beslulsunderiag. Och om detta utredningsarbete skall fortgå, bör del vara en fortsättning i en pariamentarisk utredning.

I partimotionen 1504 har vi yrkat pä delta. Samma krav har också förts fram förut under dagen och i lidigare debatter mellan förre och nuvarande försvarsministern, men försvarsminister Krönmark har avvisat kravet med motiveringen att det inte är något unikt att regeringen själv håller i beredningsarbetet och inte låter oppositionen få insyn. Han hänvisade också lill bl. a. flygmaterielulredningen. Ja, den s. k. flygmaie-rielberedningen har i uppgift atl förbereda konkreta upphandlingsärenden för regeringen. Den är således inte någon utredning i egentlig mening.

Historiskt kan man väl konstatera att de centrala besluten om utveckling etc. av flygplansprojekl hittills alltid har förberetts under medverkan av parlamentariska kommittéer. 1962 års försvarskommitté tog ställning lill 37-programmel, 1965 och 1970 års försvarsulredningar log ställning till attack- resp. jaktversionerna av Viggen, och i den försvarsutredning som nu har avlämnat sill betänkande, alltså 1974 års utredning, gällde det atl la ställning till nästa allackflygplan och nästa skolflygplan för 1980-lalel.

Jag konstaterar således atl den borgerliga regeringens handläggning av B3LA-frågan innebär en klar avvikelse från tidigare praxis om medverkan av pariameniariska kommittéer. Det gäller med än slörre styrka när beredningens arbete även skall omfatta A 20-projeklet. Det är alltså högst anmärkningsvärt alt den nya regeringen inle tillåter oppositionen någon insyn i denna för försvaret så vikliga fråga.

Men som jag inledningsvis sade, avspeglar väl detta den inbördes oenighet som råder mellan regeringspartierna i denna fråga, och den kanske mår bäst av mörkläggning i regeringskansliet. Om jag uppfattade moderaten herr Petersson i Gäddvik rätt, så var han positiv till B3LA, medan herrar Glimnér och Lindblad från centern resp. folkpartiet inte var beredda all ta någon ställning alls. . Herr talman! Lål mig återgå till flygplansanskaffningen. Vi vel alt under nästa decennium skall såväl AJ 37 Viggen som skolflygplanel Sk 60 ersättas med nya flygplan. Delta var för'oss i försvarsutredningen en viktig fråga som vi hade all ta ställning lill, och jag vill påslå atl vi lade ner ett betydande intresse på alt studera olika anskaffningsformer m. m. i fråga om vilka flygplan som skall ingå i våra framtida fjärrstridsförband.

Utredningen var så gott som enig om atl det medeltunga atlackflygplanel AJ 37 skulle vidareutvecklas och att vi skulle skaffa oss ell nytt me-dellungl allackflygplan med benämningen A 20.

När den socialdemokraliska regeringen i mars 1976 utfärdade anvisningar för programplanearbetei angavs bl. a. att planeringen skulle innefatta förberedelse för anskaffning av skolflygplan efter Sk 60. Dessa skulle också kunna organiseras i lätta attackdivisioner. När ÖB redovisade sin programplan för försvarsutredningen, förordade han alt B3LA skulle tillverkas och anskaffas, men det bör då märkas all det skulle ske i en kostnadsram som låg vida högre än vad den gamla regeringen hade angivit i direktiven och som också ligger ovanför den ram som nu den borgerliga regeringen och den borgerliga utskotlsmajoriteten hänvisar lill, nämligen nivå B.

I försvarsulredningen blev de borgerliga ledamöterna, som vi uppfat-lade del, inte eniga om B3LA, ulan de lämnade den frågan öppen. Som vi hört har man ännu i dag inie tagit ställning, utan man skjuter på della beslul. Vi socialdemokraier sade eii klan nej: Man bör inle forlsalia bearbetningen av B3LA-projektel.

Nu har den borgerliga regeringen genom sitt förslag alt på nyll utreda flygplansfrågan skapat en betydande osäkerhet om omfattningen av del miliiära försvarels kostnader liksom om dess inriklning. Jag vill påstå alt regeringen egentligen har ryckt undan grunden för alt vi i dag skall kunna fatta ell sammanhållet försvarsbeslut.

Man kan se frågan om anskaffningen av flygplan ur många synvinklar, och della gjorde försvarsutredningen. Det gäller de säkerhetspolitiska, de industripoliliska och de sysselsätlningsmässiga konsekvenserna. Del galler vidare konsekvenserna för andra delar av totalförsvaret och avvägningar inom del militära försvarei. Slutligen gäller det de fredsor-ganisaloriska frågorna inom flygvapnet.

Jag visar nu på TV-skärmen två bilder som åskådliggör konsekvenserna. Vi ser vad som kommer all ske om B3LA-projektet skall bekostas inom den nu av den borgerliga regeringen föreslagna försvarsramen. Då försvinner praktiskt taget varje utvecklingsprojekt som man har inom armén och marinen.

Ser vi på anskaffningssidan flnner vi all man måsle plocka bort varje tillverkning för armén och marinen för alt skrapa ihop så mycket pengar som behövs för all utveckla och tillverka B3LA inom försvarsramen. Jag frågade mig om det är så här ni länkl er del. Eller kommer regeringen atl gå lill utlandet och säga att vi måste låna ytteriigare 2 miljarder kronor för all vi vill bygga B3LA - vi kan inie ta det inom ramen för försvarei, utan vi vill ha det utanför? Eller hur många försvarsanslällda skall försvinna som en konsekvens av ett eventuellt ja till B3LA-pro-jektel?

Jag anser alt del här är berättigade frågor, där vi borde ha fåtl klara besked i dag av de borgerliga ledamöterna. Det gäller dock att ta ställning till hur försvaret skall använda sina resurser under de närmaste fem

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

142

åren, och del får, som jag försökt visa, betydande konsekvenser för armén och marinen, om B3LA skall bekostas inom försvarsramen.

Ställer man frågan om det från säkerhetspolitiska synpunkter är bra eller dåligl att vi själva kan utveckla och tillverka våra flygplan, så blir svarel helt naturligt atl det är bäst om vi kan göra detta i landet. Alla för oss aktuella förfaringssätt vid anskaffning av flygplan innebär emellertid alt vi är i ell slorl beroende av utlandet. När del gäller Viggen köper vi i dag 40 96 av den färdiga produkten frän utländska företag - genom direkiköp av delar, komponenter eller delsystem. Vi tillverkar på utländska licenser; ett klassiskt exempel är flygplansmotorerna. Vi socialdemokrater är övertygade om all i framliden måste i slörre utsträckning än nu samma förfaringssätt tillämpas när del gäller själva flygplanet och delsystemen. Därför bedömer vi saken så, att en tillverkning på licens av i utlandet konstruerade flygplan endast är en fråga om gradskillnad säkerhetspolitiskt sett.

Jag anser alt ni borgare har överbelonat de säkerhelspolitiska argumenten för all vi själva skall ha en framlida förmåga att utveckla B3LA. Del material som ÖB tagit fram visar alt det är fråga om betydande kostnader när man skall utveckla och anskaffa elt sådant här plan. Och när det gäller B3LA får vi räkna med atl i såväl anskaffnings- som utvecklingskostnader rör det sig i dagens penningvärde säkerligen om 5 miljarder kronor - en kostnad per plan exkl. beväpning av 50 milj. kr. Vi vel att prisutvecklingen pä högkvalificerade vapensystem är dubbelt så snabb som den allmänna prisutvecklingen.

Vi skall vara på del klara med att elt realiserande av B3LA-projeklel förutsätter mycket vida planeringsramar för den närmaste tioårsperioden. Bara ur den synpunkten kommer systemet alt vara utsatt för etl ständigt hol om nedläggning. Vad detta ger för trygghet åt människorna inom flyginduslrin kan inte jag förstå.

Den sammanfattande slutsals som vi kommit till är att fjärrsirids-förbanden vad gäller flygplan även i framtiden bör omfatta etl medeltungl allackflygplan A 20 samt etl skolflygplan som kan ges en lämplig beväpning. Härigenom kan attackflygförbanden också i framtiden få en lätt komponent för understöd av markslrid. Vi menar, atl om man mi-nimerar kostnaderna för utveckling av A 20, bör det vara möjligt för överbefälhavaren atl i kommande programplan framlägga etl förslag om inhemsk anskaffning av ett skolflygplan till försvarei som kan ges en viss atlackförmåga.

Elt beslul med den innebörden kan naturligtvis leda till atl färre arbetstagare sysselsätts inom flygplansindusirin, och för vissa företag och kommuner kan påfrestningarna bli icke obetydliga. Men med hänsyn lill alt del här rör sig om förändringar på myckel lång sikt bör del inom ramen för de enskilda förelagens egen planering gå att klara förändringar av det här slaget. Enligt vår åsikt finns det alltså i dag elt tillräckligt underlag för atl nu la ställning i B3LA-frågan.

Herr lalman! Lål mig till sist få säga några ord om prisregleringssys-

temet och försvarei. Det är etl syslem som vi nu har tillämpat etl antal år. Det ulgör en kompensation för den pris- och löneutveckling som sker i landet. Vi kallar det för netioprisindex, NPI. I försvarsutredningens första betänkande föreslog vi, och därom var vi eniga, alt man även framdeles skall använda sig av NPI-systemel. Vissa justeringar har gjorts för all bättre anpassa indexet till olika rutiner och ge möjligheter att överföra rambundna medel från etl budgetär lill etl annat, och vidare så atl planerings- och budgelruiinerna i övrigt ändras sä, att man får en ökning av stabiliteten i planeringen. Herr Petersson i Gäddvik, moderat, förespråkade dock elt system som skulle ge en kompensation långt utöver den som motsvarar den allmänna prisutvecklingen.

Nu har ju herr Petersson i försvarsulredningen fält hjälp av den moderate försvarsministern då del gäller alt avstå från NPI och komma med förslag som innebär att man lyfter ut vissa delar av det militära försvarets omkostnader. I dag gäller det den värnpliklssociala delen. Den skall inte längre belasta NPI. Detta är väl, såvitt jag förslår, del första steget för atl slå sönder NPI. Man frågar sig vad som blir nästa sak som inte längre skall beräknas enligt NPI utan på andra grunder

Vi anser att della är förkastligt, för vi är övertygade om att NPI-systemel är etl bra syslem. Det ger en god möjlighet till långsiktig planering för försvaret, del ställer krav på det miliiära försvarei när det gäller produktivitetshöjningar och rationaliseringar, och det ger vidare riksdagen och regeringen en god bild av kostnadsutvecklingen för vårt försvar. Vi kan inle förstå varför just de värnpliktigas berättigade krav på en förbättring av förmånerna skall utpekas som orsaken till planeringsproblem och andra problem inom försvaret, när vi har en budget på 12 miljarder kronor. Vi anser alt de värnpliktiga tillsammans med de anslällda inom försvarei ulgör den mest betydande tillgängen i värt folkförsvar. Att se på förbättringar av deras levnadsstandard på annat sätt än på t. ex, höjning av kostnaderna för vapen bör inte komma i fråga. Förslaget är inget annat än en avspegling av uppfattningen alt del militära försvarei skall slippa stå för sina sociala koslnader.

Inom ramen för givna anslag bör det, enligt vår åsikt, vara riksdagens och regeringens sak att även bestämma om förmånerna för de värnpliktiga. Därför föreslår vi även på denna punkt atl regeringens förslag avslås.

Herr lalman! Jag vill yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna vid det här betänkandet.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totaljörsvaret

Hen LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Olle Göransson sade atl kostnaderna ökar. Men om er beräkning är riklig, och del alltså räcker med NPI, skulle kritiken mol regeringen vara inle atl den vill för myckel ulan all den anslår för myckel pengar för atl nå elt visst mål. Del blir i så fall billigare än enligl regeringens förslag när del gäller försvarei, därför att del inte behövs mer priskompensalion än NPI, Blir del så - OK då blir del pengar över!

Skillnaden mellan regering och opposition är alltså 300 milj, kr, per

143

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totaljörsvaret

år. Räknar man med all i genomsnitt kunna avskeda folk efler ungefär två och ell halvt år - en kortare tid är del väl svårt alt räkna med -måste 6 000 jobb bort under den här perioden, utöver de 2 500 regeringen föreslår. De 6 000 människorna är förvisso inte de jag pekade pä i de centrala staberna.

Vem av oss som sedan får räll när del gäller NPI-utvecklingen, del får verkligheten visa. Men verkligheten i kostnadsutvecklingen påverkas inle av det beslut vi fattar i dag, utan vad del handlar om är en ulveckling av ekonomin i stort.

Vad sedan gäller flygplansfrågan tror jag att ett beslut om att lägga ned svensk utvecklande industri inom del här området skulle innebära det mesl förödande beslul vi har fattat under efterkrigstiden när det gäller trovärdigheten för vårt försvar, eftersom det i varje fall hittills inle internationellt har gäll att köpa flygplanssystem som är anpassade efler våra behov, våra baser etc, Olle Göransson talar om licenstillverkning, men del finns inte någon sådan som passar oss. Om vi inie hade utvecklat jaktflygplanen, skulle vi ha varit tvungna alt köpa dem utifrån, och det hade blivit myckel dyrare, Licensiillverkning är dessutom den i särklass dyraste metoden.

Vid en avvägning mellan B3LA och mänga A 20 så är del bara att notera all A 20 är jusl den typ som ni för fem år sedan lalade mycket emol. Den beskrevs som en kvalificerad grej som går väldigt fort och har en massa elektronik etc, B3LA är alltså en betydligt enklare maskin. Det är sant all utvecklingskostnaderna förde närmaste åren blir väsentliga när det gäller B3LA - för A 20 är ju utvecklingsarbetet genom Viggen redan gjort - men om vi talar om den totala kostnaden sä kostar ju varje A 20 i sig mycket mer i tillverkning, och den är framför alll mycket dyrare i drift. Den drar myckel mer bränsle, och vi talar här om 1990-talet och en bit in pä år 2000, dä vi har att vänta höga bränslekostnader. Mol den bakgrunden vore del såvilt jag förstår märkligt om inte vid en avvägning mellan å ena sidan en satsning på många A 20 och å andra sidan få A 20 tillsammans med B3LA det senare alternativet vore den klart fördelaktigare lösningen både utbildningsmässigt, verksladsmässigl, bränslekoslnadsmässigl osv.

Del är möjligt all del kan finnas fler operativa skäl alt la hänsyn lill i den här bedömningen, och del är möjligt att Olle Göransson tycker atl han har ell underlag för sin bedömning, men della har i sä fall inte presenterats.

144

Hen GÖRANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill kommentera herr Lindblads inlägg med några ord. Del måste väl vara något fel om hela försvarels vara eller icke vara skall bygga på vilkel prissätlningssystem man har. Vi har aldrig sett frågan från den utgångspunkten. Vi har sett det som en bra kombination all ä ena sidan se lill atl försvarei får kompensation för höjningar i löner, priser och annat och å andra sidan tillgodose riksdagens krav pä kontroll

av prisutvecklingen inom det miliiära försvaret.

Vårt förslag innebär att det krävs av de miliiära befattningshavarna alt de tänker sig för både en och två gånger vid sina ekonomiska överväganden och att de ser till att de håller sig inom de ramar som gäller, så att det inle bara blir fråga om kompensationer för allt nytt man vill plocka in.

Vårt förslag innebär etl ivåfaldigt syslem. Del skall ge riksdagen en god insyn, och det skall ge de militära myndigheterna ett bra planeringsunderlag.

Vi har sagt all om den ram vi har förordat inte skulle gä att hälla under denna femårsperiod med tanke på MBL och andra trygghetsavtal, så är del hell naturligt atl vi i slutet av denna period lar upp frågan igen i riksdagen. Det har vi också skrivit i försvarsutredningen. Vi har dessutom höjt den lidigare femårsperiodens kostnadsram genom att vi i den nya ramen har tagit med kostnader för sådana reformer som riksdagen har slällt sig bakom. Den ram som vi nu förordar har vi alltså utökat med kostnaderna för sådana reformer. Även nästa gång kommer vi alt vara beredda att justera denna kostnadsram, om man inle kan uppnå personalbesparingsmålen inom ramen för de trygghetslagar som gäller.

Så lill frågan om B3LA och A 20. Jag skall inle gå in på någon längre debatt om della. Låt mig bara säga att dessa plan har två olika funktioner att fylla. A 20 skall ju främsl kunna operera på längre avstånd, medan B3LA skall utgöra ett understöd för markförband osv. När det gäller ell nytt läll allackflygplan anser vi all man bör kunna bygga på något skolflygplan, anpassa della lill våra förhållanden och ge det en sådan beväpning att det även i framliden kan understödja marktrupperna.

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolhiken och totalförsvaret

Hen LINDBLAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vad herr Göransson sist anförde innebär alltså all del i framtiden för all klara behovet av flygunderslöd ät markförband rimligen krävs en beväpning med attackrobot. Del är ju på 1990-talel och en bit in på 2000-talet alldeles orimligt att klara situationen genom att beväpna ett skolplan med robotar eller bomber. Del är alltså här fråga om en robot, och det gäller förmodligen en mer kvalificerad robot eftersom del skolflygplan som herr Göransson talade om har sämre prestanda. Denna ekvation med sämre prestanda på vapenbäraren hade kanske gått ihop om man var beredd atl kosta på robotarna, sä att planet kan undvika farlig miljö. Men dä skulle det behöva anvisas en mängd pengar för att utveckla en sådan atlackrobot. Del står inle elt enda ord om detta i den socialdemokratiska reservationen ulan del talas där bara om möjligheterna all förse etl inom landet anskaffat skolflygplan med "den lämpliga beväpningen". Med lämplig beväpning kan rimligen inte menas någonting som inte är robot, just för att kompensera en okvalificerad vapenbärare.

Jag vill sedan säga: Använd inle argumentet om utlandsbetalningar

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:140-141

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Säkerhetspolitiken och totalförsvaret

som motargument mol atl ha en svensk flygindustri! Om vi skulle låna upp miljarder för att få råd atl importera flygplan, skulle vi hamna precis i det läge vi skulle ha kommit i om vi inle pä sistone kunnal utveckla, värt jaktflyg vid svensk industri.

När det gäller nettoprisindex är det alldeles uppenbart all bakom denna filosofi ligger att man får ersättning för prishöjningar, däremot inle för standardhöjning. Del innebär alt om försvarets anställda också skall ha del i en slandardulveckling måsle varje anställd i försvarei kunna producera så myckel mer alt man kan minska antalet personer så att färre kan dela på en i princip oförändrad lönekaka. En sådan produktivitetsutveckling inom offentlig förvaltning är myckel svår att uppnå. Enklare borde vara att minska försvaret och minska ambitionerna - då kan det gå ihop. Jag tror rent allmänt - och del gäller även regeringen - alt man inför 1980-lalel måste vidta en lång rad ambitionssänkningar. Del går inle att tro all vi kan uppehålla 1950-ialels organisation med anslag som reellt är värda 70-80 % av del lidigare värdet. Vi kommer säkert att bli uppvaktade av många kommunalmän och landshövdingar, som vill behälla förband landet runt. Men minskningar är helt nödvändiga.

Hen GÖRANSSON (s) kon genmäle:

Herr lalman! När man lyssnar pä herr Lindblad, skulle man kunna tro alt vi socialdemokrater är ute efter all lägga ner svensk flygindusiri. Sä är icke fallet. Vi har bara sagt atl del inle längre går atl upprätthålla svensk flygindusiri pä den höga nivå vi har i dag, utan att svensk flygindustri måste anpassa sig efler de reella krav och de reella resurser som finns i landel till förfogande på detta område. Jag tror atl del är mycket viktigt att säga rakt ut att det här är fråga om en ambitionssänkning men ingalunda etl krav eller en önskan atl svensk flygindustri skall försvinna.

På förslag av herr lalmannen beslöts all kammarens fortsalla överläggningar skulle uppskjutas till kl. 19.30.

§ 10 Anmäldes och bordlades Proposilioner

1976/77:154 om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Rumänien 1976/77:157 om inriktning och organisation av försvarets hundskolas verksamhel

§ 11 Anmäldes och bordlades

Lagutskottets beiänkanden

1976/77:27 med anledning av molioner om ökat besittningsskydd för

arrendalorer m. m. 1976/77:28 med anledning av molioner om viss räll för förälder som

inte är vårdnadshavare

146

Jordbruksutskottets belänkande

1976/77:34 med anledning av proposilionen 1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 såvilt avser

anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde jämte molioner

Näringsutskottets betänkande

1976/77:40 med anledning av propositionen 1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Arbetsmarknadsutskottets beiänkanden

1976/77:31 med anledning av proposilionen 1976/77:132 om ändring i

utlänningslagen (1954:193) jämte motioner 1976/77:32 med anledning av propositionen 1976/77:137 om ändring i

lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet jämte motioner

§ 12 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1672 av herr Nilsson i Östersund m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 26 maj

1916/11:482 av herr Lidbom (s) till herr handelsministern om aktualisering av arbetsmiljöfrågor i pågående GATT-förhandlingar:

Kraven på arbetsmiljöerna har under senare år successivt skärpts genom lagar och avtal. Företagen har gjort betydande investeringar för att skydda arbetstagarnas hälsa. Bl. a. den ökade användningen av kemiska ämnen i produktionen gör emellertid att åtskilliga problem fortfarande är olösta.

Ett särskill problem är att vissa företag för att undgå de jämförelsevis stränga svenska kraven flyttar produktion utomlands, varpå de färdiga produkterna importeras till Sverige. Detta är etl i dubbel måtto betänkligt förfarande. Dels rubbas konkurrensförhållandena på den svenska marknaden, dels innebär det en export av farliga arbetsmiljöer till länder där' regering och fackföreningsrörelse mindre effektivt än i Sverige värnar om arbetslagarnas liv och hälsa.

Utvecklingen gör att arbelsmiljöfrågorna måste uppmärksammas även inom handelspolitiken, bl. a. i samband med förhandlingar inom GATT. Min fråga är:

Tar den svenska regeringen sig an detta problem i de pågående GATT-förhandlingarna?

1976/77:483 av fru Winther (fp) till herr jordbruksministern om åtgärder för atl skydda renar mot rovdjur:

Samerna i Tuorpuns sameby söder om Jokkmokk har under många år drabbats av rovdjur som rivit deras renar. Den gångna vintern har varit speciellt besväriig. Av renhjordens ca 4 000 djur har man i vinter

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Meddelande om frågor

147

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Meddelande om .frågor

148

förioral ungefär en åttondel. Det är företrädesvis järv och lo som attackerar, men också de björnar som finns inom området ger sig på renarna.

Det är helt klart att en långsiktig och rationell uppläggning av ren-skölseln är svår alt genomföra, när så många djiir helt oförutsett förloras under ett år. Inför den stundande renkalvningsperioden är det viktigt all förhällandet uppmärksammas från ansvarigt håll.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr jordbruksministern:

Är jordbruksministern villig medverka lill att åtgärder vidtas som ändrar nuvarande oacceptabla förhållanden?

1976/77:484 av fröken Nilsson (s) till herr arbetsmarknadsministern om statsbidragen lill beredskapsarbeten för ideella stiftelser:

I fråga om statliga beredskapsarbeten erhåller kommuner f n. 50 % i statsbidrag till byggnads- och andra projekt. I tillämpningen har dock jämställdhet härvidlag uppnåtts. Nu tycks en återgång ha skelt lill en mer strikt tillämpning av anvisningarna.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern:

Är statsrådet beredd atl medverka lill en återgång till tidigare praxis när det gäller statsbidrag till beredskapsarbeten för idella stiftelser?

1976/77:485 av herr Svensson i Kungälv (s) lill herr budgelministern om remissbehandlingen av utredningsförslag angående avdragsräll vid inkomsttaxeringen för gåvor lill ideella och humanitära ändamål:

Regeringen har gett ambassadör Olle Dahlén i uppdrag alt utreda frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål (B 1976:01). Utredningen skall enligt uppgift vara färdig i början av sommaren, och ett förslag väntas föreläggas riksmötet under hösten. .

Eftersom denna fråga är utomordentligt genomgripande för organi-sationslivel, för de kristna samfunden och deras finansieringsrätt samt för enskilda medlemmars sätt att uppleva sitt ekonomiska engagemang, är del av stor vikt atl utredningens belänkande sänds ut pä remiss till berörda organisationer för yttrande.

Min fråga lill herr budgelministern är därför:

Avser regeringen att remittera utredningen?

Om svaret är ja är jag lacksam för uppgift om den ungefärliga omfattningen av en sådan remissomgång.

1976/77:486 av herr Nordberg (s) till herr handelsministern om tidpunkten för förslag lill riksdagen om förbud mol spelauiomaler:

I budgetpropositionen konstaterades alt 1972 års lolteriuirednings betänkande Enarmade banditer remissbehandlals och alt frågan var föremål för beredning i handelsdepartementet. I proposilionsförteckningen aviserades att propositionen i frågan skulle läggas i maj månad. Eftersom propositionen ännu ej är avlämnad vill jag ställa följande frågor till herr handelsministern:

Vilken är orsaken lill att proposilionen om spel på enarmade banditer ej har avlämnats i sådan lid alt riksdagen kunnal falla beslul i frågan under vårsessionen?

När avser handelsministern atl avlämna propositionen?

1976/77:487 av fröken Littmarck (m) till herr justitieministern om åtgärder vid påträffande av narkotika för innehavarens eget bruk:

Hur ser herr justitieministern på utvecklingen mot att allt större mängder narkotika bedöms som innehav för eget bruk och därför i regel inle föranleder åtal eller vidtagande av allvariigare åtgärd än förverkande av narkotikan?

1976/77:488 av herr Wästberg i Stockholm (fp) till herr socialministern om den planerade daghemsulbyggnaden:

Socialstyrelsens nu publicerade sammanställning av kommunernas planerade utbyggnad av daghems-'och fritidshemsplatser bekräftar att inte ens riksdagens - otillräckliga - beslut om 100 000 nya daghemsplalser kommer att kunna uppnås.

Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta med anledning av krissituationen för daghemsutbyggnaden?

1976/77:489 av herr Gahrton (fp) till herr socialministern om fosterbarns sociala och juridiska trygghet:

Fosterbarns situation är i många avseenden otrygg och osäker. I elt uppmärksammat fall i Hällefors vill de biologiska föräldrarna ta hem ett barn som varit fosierhemsplacerat i fem år. Sociala centralnämnden har sagt nej, kammarrätten tillstyrkt, socialassistenter, socialvärdskon-sulenier, psykiater har yttrat sig i olika riktningar. Ärendel ligger nu hos regeringsrätten. Fosterföräldrarna betraktas inte som part i ärendel.

Mol bakgrund av de beskrivna otrygga och osäkra förhållandena för fosterbarn vill jag fråga herr socialministern:

Vilka åtgärder ämnar socialministern vidla för att socialt och juridiskt irygga fosterbarns rätt till en god uppväxtmiljö?

1976/77:490 av fru Hansson (s) till herr budgetministern om löneökningar åt sjukvårdspersonal:

Vilken roll avser regeringen spela för att möjliggöra de löneökningar för sjukvårdspersonalen som statsrådet Troedsson funnit påkallade?

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Meddelande om frågor

1976/77:491 av herr Sundgren (s) till herr utbildningsministern om en översyn av studieorganisationen för vårdutbildning vid högskola:

Erfarenheterna från arbetet inom VÅRD-76 visade att det fanns elt stort behov av en samlad översyn av studieorganisationen för vårdutbildningarna i högskolan. Arbetet inom VÅRD-76 avslutades sommaren

149

Nr 140

Torsdagen den 26 maj 1977

Meddelande om frågor

1976. I högskolepropositionen, som avlämnades i början av februari i år, skriver föredragande statsrådet på s. 197-198: "Mot denna bakgrund anser jag det angeläget att nu göra en samlad översyn av studieorganisationen för vårdutbildningarna i högskolan. I detta syfte avser jag att inom kort föreslå regeringen att bemyndiga mig att tillkalla en kommitté." Detta utredningsarbete har nära anknytning lill andra utredningar, varför det är angeläget att utredningsarbetet kommer i gång snarast möjligt. Dessutom är det en stor oro ute i landstingen över hur personalproblemen skall lösas i framtiden.

Det har nu gått snart fyra månader sedan utbildningsministern aviserade att denna utredning skulle tillsättas inom kort. När tänker statsrådet tillsätta denna utredning?

150

1976/77:492 av herr Sörenson (s) till herr industriministern om sammansättningen av delegationen för behandling av sysselsättningsproblemen i västregionen:

I skrivelse från industridepartementet av 1977-05-12 meddelas att den s. k. Göteborgsdelegationen för behandling av sysselsättningsproblemen i västregionen sammansatts. Bland de viktiga frågor som delegationen skall behandla anges konkret Lindholmenprojektet. Lindholmenprojektet innefattar en gemensam anläggning för arbetsmiljöforskning, utbildning och produktion. På utbildningssidan har föreslagits atl vissa delar av gymnasieskolans yrkesavdelningar skall ingå. Mol denna bakgrund är det märkligt att det i delegationen inle ingår någon sakkunnig från utbildnings- eller forskningssidan.

Avser industriministern att också tillföra delegationen sakkunniga på utbildnings- och forskningsområdet?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 17.59.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert