Riksdagens protokoll 1976/77:139 Onsdagen den 25 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:139

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:139

Onsdagen den 25 maj

Kl.  19.30

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

§ 1 Stålindustrin   (forts.)

Fortsattes     överläggningen     om     näringsutskottets     belänkande 1976/77:42.

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja göra några kommentarer lill vad Bengt Sjönell, företrädare för majoriteten i utskollel, sade. Det är emellertid litet svårt att göra det,-eftersom han på en rad punkter underlät all precisera sig och höll sig till mera allmänna uttalanden. Jag skall ändå ta upp några saker och anföra en del synpunkter.

När del gäller handelsstålverken pågår f n. etl arbete inom två olika organ. Del förs förhandlingar mellan de här tre stora stålverken om en eventuell sammanläggning. Utöver della har del tillsalts en arbetsgrupp

- med en statssekreterare i industridepartementet som ordförande - för
att titta på en rad saker i det här sammanhanget.

Nu litar herr Sjönell lill att den här arbetsgruppen skall klara av allting, även ägarförhållanden. Hur skall nu det gå till när förhandlingarna förs mellan tre självsländiga bolag? Skall arbetsgruppen kunna ändra på det? Jag tror inle på delta - men det är den förklaring som herr Sjönell har.

Man kan då fråga sig på vilka grunder arbetsgruppen skall kunna göra det. Finns det här någon ideologi? Finns del någon som helst långsiktig planering och några principer för hur man skall handla i det här sammanhanget? Nej, del finns del inte!

Det är arbetsgruppen som skall lägga fast det långsiktiga åtgärdsprogrammet. Följaktligen har varken centern eller industriministern någonting av idéer eller program för en lösning av de här problemen. Jag kan naturligtvis hålla med om att etl program i detalj sedan måste utarbetas av en arbetsgrupp.

Men mitt i allt della gör herr Sjönell en helomvändning - ett lappkasi

- och säger: Vi i centern är beredda all gå myckel långt när det gäller
statligt ägande; herr Åsling är beredd att se till atl det blir ett dominerande
statligt engagemang på den här punkten. Jag hoppas atl herr Sjönell har
rätt i delta, men då kan man fråga sig varför industriministern skickar
upp sin statssekreterare till utskottet för att ge helt andra upplysningar.
Vad jag mesl förundrar mig över är all industriministern - om han nu
är beredd till etl så har stort statligt engagemang - går ul och säger

135

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

någonting annat. Är del för att ge de statliga förhandlarna ett sämre underlag och de privata ell bättre.?

Men det roligaste är när herr Sjönell försöker tolka Åslingdoktrinen. Här finns någonting fint, säger han, en idé som man verkligen kan leva på. För se, "vi i arbetarrörelsen" har fält en lagstiftning som skall ge de anslällda medinflytande och samhället insyn, och därför kan vi använda Åslingdoktrinen. Den enkla slutledningen blir då att centern är bra att ha endast om del finns en mycket stark arbetarrörelse som dominerar utvecklingen, medan centern blir livsfarlig tillsammans med moderater i regeringsställning.

136

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall göra några kommentarer till vad herr Sjönell sade här före middagsrasten, där han bekräftade alt stålindustrins omfång skall minskas. Herr Sjönell rosade speciellt specialstålulredningen. Det är kanske följdriktigt när det sitter en borgeriig regering. Men vilken sysselsättning skall de här orterna få i framliden, och vilket program har man? Vilka idéer finns det? Vad har man för uppslag? Vilken förädling blir del fråga om?

Vi kan ta etl exempel från vad som hänt redan nu, bl. a. i Vikmanshyttan. Inte har vi fält några ersättningsjobb där! Frågan om de utlovade jobben står fortfarande öppen. Av de 400 utlovade arbetena får man kanske bara hälften. På den här punkten har Stora Kopparberg ansvarel - det är väl i alla fall den s. k. Åslingdoktrinen.

Sedan sade herr Sjönell någonting myckel intressant. Det var att i en parlamentarisk demokrati kunde man inte ålägga företagen att ha de anställda kvar såsom yrkas i punkten 5 i motionen 1976/77:529. Ett liknande yrkande finns i motionen 1976/77:880. Den parlamentariska demokratin skulle tydligen inte kunna fatta beslul emot kapitalintressena för att rädda jobben om det inte är förenligt med den pariameniariska demokratin. Det måste vara innebörden i vad herr Sjönell säger. Del vore intressant om herr Sjönell nu kunde uttolka vad vi egentligen kan besluta om i riksdagen när det gäller arbeismarknaden och näringslivet.

Herr Sjönell vidrör förstatligandet och säger atl det i stort sett inte spelar någon roll vem som äger företagen. Men det är väl ändå inle så enkelt. Frågan är vad som skall hända. Skall vi bara dra ner på stålindustrin, då kan det nuvarande ägandet vara som det är. Men skall vi utveckla densamma, kanske satsa på en annan inriklning än tidigare och inte köra ner den ytterligare i botten, då är frågan: Vill de kapitalintressen som nu har kört ner stålindustrin vara med? Vad vill de då göra? Vill de la samhällsekonomiska kostnader pä sitt samvete? Nej, uppenbarligen inte. SAF-ordföranden sade i TV häromdagen alt insatt kapital skall förränta sig väl. Det betyder i klartext, såvitt jag kan förstå, att de privata intressena i stålindustrin inle kan ta en samhällsekonomisk bedömning. Då måste väl frågan ställas om vem som kan göra det i det här samhället - och vem kan göra det om inte samhället och staten?

Del borde även vara uppenbart i det här lägel när del gäller alt rädda     Nr 139

jobb. Man ställer sig då frågan: Är del den borgerliga regeringens mening          Onsdagen den

alt dra ner antalet sysselsättningstillfällen inom stålindustrin? Om man    25 rnai 1977

skall göra det, som tydligen var herr Sjönells åsikt, vilka jobb kommer-----      

dä i stället och i vilka branscher? Stålindustrin

■ Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Under ell kort genmäle hinner man inte med någon slörre ideologisk debatt, som väl herr Hagbergs i Borlänge inlägg skulle föranleda, så jag skall försöka falla mig så kort jag kan pade här få minuterna.

Herr Svanberg tyckte alt jag bara hade gjort allmänna uttalanden och inte konkretiserat någonting. I viss mån kan del vara rikligt eftersom jag inte har möjlighet atl med anledning av de här motionerna från socialdemokratiskt håll precisera något åtgärdsprogram, vilkel regeringen f n. förbereder. Jag tycker del är fullt klart vad utskottsmajoritelen har sagt, nämligen att det har tillsalts snabbutredningar inom specialstål-branschen, utredningar inom handelsslålbranschen och en mycket betydelsefull arbetsgrupp som skall arbeta fram underlaget för en analys och bedömning av vilka åtgärder som är möjliga att vidta, och vidtas i samråd - del vill jag understryka - med företagen, de anställda och samhället.

Jag har inte alls, herr Svanberg, sagt att den här arbetsgruppen även skall utreda ägarförhållandena. Det är en Svanbergsk glidning och om-tolkning av vad jag har sagt som tyvärr förekommer ibland. Arbetsgruppen har nämligen ingen kompetens för alt göra del. Vi har inle heller förberett socialisering av näringslivet i del här landel ännu så att vi kan säga att nu skall det här eller del där företagel övergå till staten. Detta få ske - om del blir aktuellt - i den ordning som samhällsstruktur, marknadsekonomins lagar och bestämmelser föranleder. Arbetssättet i detta fall måste vara att man först framlägger vilka problem man har all göra med - och de är mycket stora. Sedan fastställer man och analyserar hur problemen skall tacklas och vilka som skall vara med och tackla dem - det har man också med den här arbetsgruppen gjort. Sedan kommer man så småningom fram till ett åtgärdsprogram.

Herr Svanberg frågar vilken ideologi vi har. Vi har ingen, säger han. Jo, det har vi visst! Vi har en ideologi som jag markerade innebär en väsentlig skillnad gentemot socialdemokratin. Vi tror nämligen inte alt förelagen plötsligt blir effektiva bara för all man förstatligar dem. Jag log t. o. m. ett litet drastiskt exempel och sade all skickliga försäljare av varor, utbildade i marknadsekonomins tjänst, blir inle ändå skickligare bara för att de blir byråkrater. Marknadsideologin har vi. Sedan har vi en praktisk inställning, nämligen atl branschproblemen skall klaras i samråd med parterna.

Jag vill också pä en gång dementera någol som herr Svanberg ville göra gällande, nämligen all jag skulle ha sagt atl herr Åsling hade garanterat att del skulle bli etl dominerande statligt engagemang i stålin-

137

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

dustrin. Del har herr Åsling aldrig sagt, och det har vi heller inle inom utskotlsmajoriteten utgått från. Vi har sagt all vi inte tvekar inför etl starkt statligt engagemang. Vi är beredda till ett sådant engagemang, och det är säkerligen nödvändigt - det har jag sagt redan lidigare - eftersom kapitalresurserna inom det privata näringslivet inle räcker lill. Men detta betyder inle alt det skall vara ett dominerande statligt engagemang. Det skall vara ell engagemang, där ansvaret delas av de tre parterna. Beträffande herr Hagberg i Boriänge ber jag all få återkomma i en senare replik.

138

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Sjönell säger nu att del väl är riktigt somjag säger, alt han inle konkretiserar någonting, och det kunde han inle göra utifrån den socialdemokratiska motionen. Men jag har inle bett om konkretiseringar i fråga om detaljer. Jag är fullt överens med herr Sjönell om atl det får den här arbetsgruppen, där även facket är myckel starkt företrätt, klara av.

Vad jag frågade efler var vilken vilja, vilken ideologi som finns bakom della från centerns sida. Vart vill man nå? Vad har man för tankar om sysselsättningen, om hur della skall handhas, hur man skall inrikta den svenska stålindustrin? Finns det någon vilja att driva och leda denna inriklning? Eller skall man bara följa med industrin och registrera vad den vill ha gjort? Då är del ju väldigt underligt. Det var de preciseringarna jag ville ha och inte detaljerna om det ena och det andra i utredningen.

Sedan säger herr Sjönell alt han aldrig har sagt alt herr Äsling har påstått att del skulle vara ell dominerande statligt inflytande, ulan herr Åsling har sagt all del skall vara etl starkt statligt engagemang. Ja, det är möjligt atl jag var litet för oplimislisk i min föreställning om vad herr Sjönell sade - atl han verkligen menade all industriministern var beredd all la krafttag här och gå in och styra någonting. Men tydligen var det inle så; del var bara etl annat säll atl säga ingenling när herr Sjönell lalade om ett starkt statligt engagemang. Vad är då starkt? Definiera del! Är det ungefär 30 %, som har sagts lidigare? Ja, dä är herr Sjönell kvar i den gamla historien.

Jag måsle säga att jag tror väldigt litet på intresset för ell starkt statligt engagemang när jag hör herr Sjönell. Han sade i sitt förra anförande något om all del inte blir bättre i företagen därför alt de förstatligas; del går inle lättare all sälja för den skull. Men det har väl ingen påstått - del kan jag helt och hållet hålla med honom om. Så säger han alt del inte blir bättre därför atl försäljarna blir byråkrater. Jag har mött försäljare för statliga förelag - jag har upplevt dem i NJA - och jag tror inte att de är mera byråkrater än vad försäljare för privata bolag är. Försök hålla inne med att alllid tala litet nedsättande om det statliga företagandet, att det är någon särskild byråkrati där, atl det är någon sämre sorl, atl det privata näringslivet är så väldigt överlägset i delta sammanhang!

Ja, herr Sjönell, jag måste konstatera all den ideologi ni för fram här egentligen är denna: Lål del privata näringslivet i stort sett bestämma, och centern skall följa efter mycket snällt och se till atl sopa igen litet av de allra värsta spåren efler dess framfart!

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjönell har inle lid med någon längre ideologisk debatt. Men jag hoppas att han ändå kan precisera sig. Är det arbetsgruppen som skall bestämma omfattningen av den svenska stålindustrin i framtiden? Det är ju den inlressanla frågan. Är det denna arbetsgrupp som skall se lill om slålinduslrin skall bantas eller behållas på nuvarande nivå, eller hur den annars skall vara?

Då är frågan vilka som skall engagera sig i delta. Vem har drivit fram den situation som vi har i dag? Jo, det är ju den svenska privata stålindustrin, som under årtionden har haft goda lider - under efterkrigstiden, som herr Sjönell sade i sitt inledningsanförande. Vi har ju haft en efterkrigstid då stålindustrin har håvat in vinster och inte följt upp sina investeringar på ett riktigt sätt. Men vi har också haft en regering som först förra året tillsatte någon att titta på det här ur företagsekonomisk synvinkel. Nu säger herr Sjönell att det finns en arbetsgrupp som skall följa upp det här.

Vem skall bestämma vilka industrigrenar del blir fråga om och i vilken omfattning de skall ersätta minskningen inom slålinduslrin? Vad kommer arbetsgruppen att ha för befogenheter och vad kommer man att vidta för åtgärder? Del är frågor som arbetarna på de drabbade orterna vill ha svar på från den borgerliga regeringen.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Vi börjar nu, tyvärr höll jag på all säga, att känna igen herr Svanberg. Han var sig inte lik i sitt första anförande - han var mycket saklig, lugn och övertygande från sin synpunkt sett. Men nu har tydligen de sakliga argumenten iruiil, och därför har röstläget höjts och den gamla sluggermentalilelen kommit fram.

Jag skall fatta mig myckel kort som svar på del senaste inlägget från herr Svanberg, som inle innehöll myckel i sak ulan mera var etl onyanserat angrepp på centern.

Vilka tankar har centern om sysselsättningen, frågade herr Svanberg. De tankar vi har om sysselsättningen är uppenbarligen desamma som herr Svanberg och hans parti har. Vi tänker klara sysselsättningen så långt som del över huvud tagel är möjligt. Var denna nivå ligger framgår av de sysselsällningsfrämjande åtgärder som regeringen har vidtagit den gångna vintern. Sysselsäliningssiffrorna i april i år t. ex., som redovisas av statistiska centralbyrån i dag, ligger bättre till än motsvarande siffror i fjol under den gamla regeringens tid.

När del gäller stålindustrin är det regeringens och regeringspartiernas ambition all klara sysselsättningen, men jag har sagt tidigare att man

139

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

måste utgå ifrån all det blir smärtsamma omställningar i stålbranschen. Del måsle bli strukturförändringar som innebär all branschen får krympas för all bli effektivare. Men de människor som blir utsatta för dessa strukturförändringar skall beredas arbete genom alternativa sysselsättnings-åtgärder. Man skall satsa på att de har samma rätt till arbete som andra medborgare. Därvidlag har arbetsgruppen ell myckel stort program, men arbetsgruppen är ju inle ell organ som slår över regering och riksdag. Arbetsgruppen skall framlägga ett underlag för bedömningen av vilka åtgärder som skall sättas in för att klara regeringens utomordentligt höga ambition när del gäller att värna om sysselsättningen i stålbranschen. Denna ambition gäller även för andra branscher här i landet. Detta är uttryck både för en klar ideologi och för praktisk politik och får utgöra svar även på herr Hagbergs i Borlänge frågor,

140

Herr JOHANSSON i Arvika (s):

Herr lalman! Under föregående vecka behandlade vi här i kammaren arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:23 angående sysselsättning och regional ulveckling.

Vi socialdemokrater i Värmland hade lagt fram en motion där vi ombad regeringen att redovisa sina ställningstaganden i fråga om vilka insatser man var beredd att göra för att förverkliga de regionalpolitiska målen för vårt län.

Motionen avslogs på sedvanligt sätt av majoriteten.

Men i den motionen, som har nummer 1262, log vi även upp frågor som i hög grad berör de spörsmål som nu behandlas i näringsuiskoiiets betänkande 1976/77:42, Varför? Jo, därför all vårt län liksom många andra läns dominerande näringsliv bärs upp av stålindustrin, och framliden för denna industrigren är hell avgörande för länets och berörda orters framlid. Jag vill här erinra om att de i belänkandet omnämnda värmländska stålorterna har ett sysselsätiningsberoende lill befintlig stålindustri på mellan 85 och  100 % av sin totala industrisysselsättning,

Alla de människor som har sin sysselsättning inom stålindustrin har en sak gemensam: de frågar efler snara och kraftfulla åtgärder från samhällets sida för att klara sina jobb,

I samtliga socialdemokraliska motioner som behandlas i nu föreliggande betänkande framförs en rad förslag till åtgärder som skulle kunna tillgodose de krav som framförs från de anslällda inom slålinduslrin. Men molionerna avstyrks,

Utskottsmajorileten hänvisar till att den arbetsgrupp som industriministern tillsatt för all utvärdera handelsståls- och specialslålsulredning-arna skall komma all föreslå nödvändiga handlingsalternativ inom stålbranschområdet.

Jag noterar, herr talman, all arbetsgruppen bl, a, skall beakta de regionalpolitiska konsekvenserna. När man läser utskoltsbetänkandet så tycker man sig registrera atl utskottet tror sig kunna stilla den oro som

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

råder för stålindustrins framtid - om kraven på snara åtgärder - genom      Nr 139 alt hänvisa till arbetsgruppen.

När riksdagen förra veckan behandlade regionalpolitiken fick vi besked om att regeringen inte kommer att kunna lägga fram någon proposition om den framtida regionalpolitiken förrän 1979, Åtgärder kan alltså inte sättas in förrän  1980,

Nu skulle jag vilja vela: Skalldel regionalpolitiska handlingsalternativ, som den nu aktuella arbetsgruppen förväntas komma med, läggas fram som ett från regionalpolitiken i övrigt isolerat alternativ eller skall gruppens alternativ samordnas med övriga regionalpoliliska åtgärder? Skall det sistnämnda alternativet gälla dröjer del alltså ända till 1980, Så länge kan inle många av de nu berörda orterna och företagen, bl, a, i Värmland, vänta på åtgärder,

Utskotlsmajoriteten anför också i sitt belänkande alt "självfallet måsle företagen i branschen - särskill de stora företagen med en både geografiskt och branschmässigl spridd verksamhel - ikläda sig ell särskill ansvar för alt fortsatt sysselsättning kan beredas åt deras anställda" samt hänvisar lill atl det finns en lag om anställningsskydd.

Ja, det finns en lag om anställningsskydd. Men så stark är inle den lagstiftningen, att man kan tvinga något företag att ha kvar folk i anställning om man inle har något alt producera. Då har förelagen räll all verkställa uppsägningar, och del kommer de säkert också all göra.

Man skallför övrigt inte lila alltför mycket till företagens ansvar för sysselsättningen. Personligen har jag lyssnat lill hur ledningen för del största stålföretaget i Värmland förklarat, atl det inle kan åligga företaget alt ta ansvar för den sysselsällningsminskning som kan uppstå hos dem på grund av nödvändiga strukturförändringar.

Jag är medveten om atl strukturproblemen är mänga och svårlösta. Ett bifall lill de motioner som väckts från socialdemokratin skulle dock ge helt andra möjligheter att lösa branschens problem än vad man kan förvänta sig skall ske genom de borgeriiga alternativ som föreslås. Därför vill jag, herr lalman, yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3,

Hen GREEN (s):

Herr talman! Jag känner ett behov av att med några ord starkt understryka angelägenheten av de åtgärder som socialdemokraterna i utskottet föreslår i reservation nr 2, Där krävs all möjligheterna lill alternativa sysselsättningstillfällen för de orter som kommer all drabbas av strukturförändringar inom stålindustrin snarast skall undersökas. Reservationen grundar sig på en motion inlämnad av oss socialdemokrater från Kopparbergs län, i vilken vi också slår fasl all en i och för sig nödvändig slrukturomvandling måsle styras av en aktiv statlig näringspolitik för att omställningarna skall kunna ske i socialt acceptabla former. En absolut förutsättning är då all förändringarna inle sker i snabbare takt än all nya arbetstillfällen hinner skapas i de drabbade orterna.

De människor som har sin försörjning i den södra delen av vårt län

141

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

har på nära håll tvingats konstatera hur hårt en ort, som är hell beroende av slålframslällning, drabbas i samband med överraskande förändringar i ägarförhållandet och därefter beslul om nedläggning. Jag tänker pä Vikmanshyttan. Vikmanshyttan är ett typexempel pä vad som händer när samhället står oförberett och saknar nödvändiga styrmedel. All sedan besluten fallas över huvudet på de anställda och ansvariga politiker i kommunen gör ju inle saken mindre beklämmande. Det är bara att hoppas all vi slipper fler nödlösningar av typen Vikmanshyttan.

Men, herr lalman, del är inle bara i Vikmanshyttan som siålkrisen har skapat stora problem och väckt oro bland människorna. Vi har problemen i Domnarvet och i stort sett på de flesta bruksorter runt om i Bergslagen. I min egen hemkommun bedriver Boxholm slålframslällning i Horndal, men den verksamheten skall enligl handelsstålsutredningen läggas ned i millen på 1980-ialet. Del skulle innebära ingenting mindre än en katastrof för hela samhället, inle minst med tanke på alt det i dag redan flnns etl beslul om nedläggning av sågverksindustrin, som är den andra slörre arbetsplatsen i Horndal.

Vi motionärer bedömer del som sannolikt atl den omstrukturering av slålinduslrin som har påbörjats kan komma atl kräva både nedläggningar och omflyttningar av vissa tillverkningsenheter. Men del får inte gå ut över människornas ekonomiska och sociala trygghet. Och eftersom företag och kapital inle i någon nämnvärd grad tycks tyngas av någol större samhällsansvar, måste staten i stället gä in och garantera de anställda fortsatt försörjning på de här berörda orterna.

Om vi vill undvika etl nytt Vikmanshyttan måste regeringen handla snabbt, eftersom tiden är begränsad. Det är därför angelägel alt undersökningar omedelbart inleds om vilka tillverkningar som kan etableras i samband med eventuella nedläggningar inom stålindustrin. Vid genomförandet av dessa utredningar bör självklart berörda fackförbund och kommuner med stålindustri vara representerade.

Med del anförda yrkar jag, herr talman, bifall till reservationen 2.

142

Hen KONRADSSON (s):

Herr lalman! De båda slälutredningarna har väckt berättigad uppmärksamhet och stort uppseende. Men redan tidigare har fackföreningsrörelsen och socialdemokratin varnat för utvecklingen inom stålbranschen och även föreslagit åtgärder för alt i tid möta och minska de negativa verkningarna av en alltför snabb strukturomvandling. Utgångspunkten har varit alt en nödvändig förändring av produktionen måste ske i socialt acceptabla former, atl vi i allt slörre utsträckning skall la lill vara och vidareförädla landets egna råvarutillgångar och på så sätt skapa förutsättningar för inte bara en ersättning av bortrationaliserade arbetstillfällen utan också en ökning av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin.

Utredningarna har bekräftat våra farhågor. De har visat att del är dåligt ställt med samarbetet mellan de olika stålföretagen. De har visat alt det är dåligt ställt med framsynthet, investeringsvilja och förnyelse. 1

dag hotas flera lusen anslällda inom stålindustrin av arbetslöshet. I orter där ett enda stålföretag svarar för mellan 60 och 70 % av industrisysselsättningen är människorna i dag oroliga för sina jobb.

Örebro län är ett av de län som är mesl beroende av specialsiålindustrins verksamhel. I en lilen kommun som Degerfors har järnverket under en tioårsperiod dragit ned antalet sysselsatta från omkring 2 400 till 1 350 - en minskning således med omkring 1 000 anställda. Och planerna förutsätter en fortsalt kraftig minskning de närmaste åren. Förelaget har seglat med i högkonjunkturerna och haft besvärligheter dessemellan. Besvärligheterna har tenderat alt öka. Vad en sådan här utveckling betyder för samhället och den kommunala verksamheten är uppenbart. Även om situationen i fallet Degerfors hittills har kunnat balanseras genom en någorlunda hygglig ulveckling i grannkommunen Karlskoga sä visar nu utredningarna alt även där är specialslålsekiorn i fara. Vi löper således stor risk för att en hel länsdel, som till stor del bär upp induslrisysselsällningen i länet, inom de närmaste åren kommer att utarmas.

Ljusnarsbergs kommun är en annan kommun i länet som drabbats hårt av strukturförändringar under senare år. Befolkningsmässigt är kommunen nu nere i sådana tal atl man rimligen inte kan tåla ytterligare avtappningar i sysselsättningen. I det här läget är kommunens största industri - etl företag inom specialslålsekiorn med kallvalsade band som specialitet - föremål för förslag om en fusionering, som kan leda lill en kraftig minskning av antalet anställda.

Herr talman! Jag bestrider inte atl stålbranschen behöver genomgå en strukturförändring och alt en sådan förändring ofta leder till minskad sysselsättning i tidigare tillverkningsprocesser. Men med tanke på den dominerande ställning som många stålföretag har på de orter där de är etablerade och med tanke på gjorda samhällsinvesteringar och uppbyggnad av kommunal service är del inte rimligt att passivt acceptera sådana förändringar på företagens egna och ensidiga villkor. Vi måste kunna ställa krav på alternativ sysselsättning och krav på alt berörda parter, dvs. företag, anställda och kommuner, får tillfälle atl på etl verksamt sätt delta i och påverka utvecklingen.

Del är inte rimligt atl acceptera s. k. självläkande krafter inom näringslivet. En sådan filosofi skulle i Örebro län under de närmaste åren få förödande konsekvenser.

I stället är det nödvändigt atl samhället nu snabbt och aktivt engagerar sig i strukturrationaliseringen av stålindustrin, atl forsknings- och utvecklingsarbete inom stålhanleringen stimuleras ytterligare och au alternativa etableringsmöjligheler snarast utreds.

Jag vill således yrka bifall till de tre socialdemokraliska reservationer som är fogade vid näringsutskottets betänkande nr 42.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Jag ämnade inte delta i den här debatten, men Vikmanshyttan har nämnts i etl par omgångar, och jag känner mig då skyldig

143

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

att lämna etl par upplysningar om hur situationen är i Vikmanshyttan f n.

Del har inle skett någonting i Vikmanshyttan, säger herr Hagberg i Borlänge, och även herr Green var kritisk. Båda två tar väl detta som ell exempel på att det företag som äger bruket i Vikmanshyttan saknar en del av det samhällsansvar som det rimligen borde ha. Får jag dä säga atl målsättningen i Vikmanshyttan i dag är atl ordna 400 arbetstillfällen - en målsättning som stöds av förelaget, i delta fall Stora Kopparberg, facket och Hedemora kommun.

Jag har i min hand en rapport, dalerad den 18 maj, enligt vilken förelag med 283 anställda vid full drift bands lill Vikmanshyttan, fördelade på sex olika företag. Arbete med alt ordna lokaler och omskolning av personal har påbörjats för dessa företag. Utöver dessa objekt pågår undersökningar och förhandlingar för ytterligare 115 arbetstillfällen. Till detta kan läggas konlakler med ytterligare etl antal företag.

Självfallet är det pä del sättet alt problemen vid en omställning av det slag som drabbat Vikmanshyttan är stora. Men för alt få balans i debatlen har jag anselt del riktigt att redovisa sakläget, hur situationen är i dag.

Det skall också sägas här atl det är många goda krafter som samverkar till della: kommunen, länsstyrelsen. Stora Kopparbergs Bergslags AB, som har varit hårt engagerat, facket, industridepartementet och även en del andra. Samtliga har hårt engagerat sig i alt ordna nya arbeten när nu en strukturförändring skett i fråga om specialstålverken. Jag har nog ändå ett intryck av alt omställningsproblemen efter en övergångslid kommer atl lösas ganska väl för Vikmanshyttan just tack vare den goda samverkan mellan så många krafter. Inte minst Stora Kopparbergs Bergslags AB har engagerat sig hårt.

144

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag visste inte alt Eric Carlsson var Stora Kopparbergs försvarsadvokat i riksdagen. Men ell faktum är atl verkstadsindustrin i Vikmanshyttan har problem att ordna jobb. Ännu har vi inle den verkstad i Vikmanshyttan som skall sköta vissa legoarbeten åt Stora Kopparberg.

Det uppstår ett problem som gör alt framliden kan bli svår, nämligen atl jobben skall tas frän en annan ort, och den orten skall enligt befintliga stålulredningar gä miste om 2 000 jobb. Då ställs man inför problemet om verkstadsindustrin kring Borlänge kan ordna jobb åt sina verkstäder och vad som i så fall händer i Vikmanshyttan. Den farhågan är facket medvetet om. Man håller visserligen på atl utbilda personal för denna verkstad, men vad blir resultatet när fler orler drabbas av samma sak som Vikmanshyttan? Faran är alltså all det inle blir tillräckligt med arbetstillfällen i Vikmanshyttan. Vad kommer alt hända i Horndal, Borlänge och i andra orter? Vilken sysselsättning skall man ha där? Därför har jag som ell exempel tagit Vikmanshyttan, där man hittills inle har

klarat problemen. Del pågår bara förhandlingar och ges löften. Stora Kop-     Nr 139
parberg kan inle undandra sig sitt ansvar. Hittills har man inte klarat     Onsdagen den
problemen. Vi får se vad som händer.                                 25 mai 1977

Hen GREEN (s):

Herr lalman! Om Eric Carlsson frågar anställda och över huvud tagel människor som bor i Vikmanshyttan - dem bör ju Eric Carlsson rimligtvis känna - kan han konstalera att de inte alls är lika optimistiska som han själv för en liten stund sedan var från denna talarstol. De känner fortfarande en djup oro för hur man skall lyckas skapa arbetstillfällen i Vikmanshyttan.

Det är rätt, som Eric Carlsson säger, alt man har funnit en del ersättningsjobb. Jag vågar påslå att det beror på att man från fackets och kommunens sida verkligen har agerat och försökt påverka alla tänkbara instanser för att få fram de här nya jobben. Hade man inte vidtagit dessa åtgärder utan bara lyst accepterat den uppkomna situationen, då är jag hell övertygad om alt inga som helst ersättningsjobb hade förlagts till Vikmanshyttan. Det är alltså facket och kommunen som har lyckats åstadkomma dessa ersättningsjobb. Men människornas i Vikmanshyttan uppfattning är alt det inte räcker.

Stålindustrin

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Jag är inte, herr Hagberg i Borlänge, ombud för Stora Kopparberg eller någon annan i den här diskussionen. Jag har försökt redovisa det rådande saklägel och de resultat som har uppnåtts i fråga om att skapa nya arbetstillfällen genom samfällda insatser. Stora Kopparbergs Bergslags AB har, herrar Hagberg och Green, trots all smutskastning ändå gjort stora insatser. Självfallet har också kommunen, facket och vi riksdagsmän i området medverkat pä olika sätt, inte minst genom våra kontakter med industridepartemenlel. Jag tycker att rätt skall vara rätt även i en debatt av det här slaget.

Så säger herr Green atl människorna känner en djup oro. Ja, naturligtvis. När man ställs inför någonting nytt, när det skall ordnas nya arbetsmöjligheter, när del kommer en ny företagsstruktur - inför den omställningen känner man oro och osäkerhet. Jag tror alt det siffermaterial som man har fält fram och de förelag som man har bundit lill Vikmanshyttan ändock är en garanti för att man har de här arbetstillfällena och flera på gång.

Herr Hagberg i Borlänge rörde sig över vida fält när han lalade om verkstaden i Vikmanshyttan. Den verkstaden, som man bedömer den i dag, skall ju inte bara vara en serviceverkstad för Domnarvet, utan det flnns en rad järnbruk och stålindustrier i det här området som också är intresserade av att få arbeten utförda i den nya verkstaden.

Jag tror all man trots de bekymmer som finns ändock med en viss tillförsikt kan se mot framtiden i Vikmanshyttan. I varje fall skall man

10 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

145

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

inte säga som herr Hagberg gjorde i debatten, atl del inte har skett någonting i Vikmanshyttan. Dä är man ute med felaktiga uppgifter.

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Eric Carlsson förvanskar vad jag lidigare har sagt; det är bara alt läsa protokollet. Jag har sagt atl man har lovat 400 jobb i Vikmanshyttan men alt risken är atl del bara blir hälften. Del är ändock något mer än ingenting.

Jag vill ändå ta upp tråden när det gäller problemen alt ordna jobb. Det gäller inle bara Vikmanshyttan i fortsättningen, det gäller fler orler. Det var med utgångspunkt i förelagens sociala ansvar som jag log upp Vikmanshytieexemplet. När man inte ens på den orten har klarat problemet i dag, hur skall man då göra det om de här planerna som båda utredningarna ligger bakom förverkligas? Då klarar man inte några som helst ersättningsjobb på de orter som kommer lill.

Jag tror del är väldigt viktigt att poänglera atl del inte var någon särskilt utomordentlig insats när Stora Kopparberg tre dagar efter valet talade om all Vikmanshyttan skulle läggas ner, och det måste väl också Eric Carlsson erkänna. I själva verket var del en utomordentligt dålig insats som Stora Kopparberg gjorde.

De som däremot har gjort en bra insats är arbetarna, fackföreningarna, de ABF-grupper som har akliviserat sig, hela befolkningen. Del är de som verkligen har tryckt på så att del har blivit någonting. Del borde vara en liten lärdom för Eric Carlsson all del i del här sammanhanget var Stora Kopparberg som lade ner och nu får ett tryck underifrån när det gäller atl söka klara situationen - men tydligen inte lyckas.

146

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! När herr Hagberg i Borlänge konstaterar alt han får en saklig redovisning för vad som har inträffat tar han upp en lång rad nya saker. Jag skall inle gå in i en diskussion om dem. Del är emellertid belysande för hur herr Hagberg diskuterar.

Man har i dag 283 arbeten bundna lill Vikmanshyttan. Då säger herr Hagberg atl målsättningen var 400 och atl man inte ens har klarat hälften. 283 är ändock mer än hälften - men del är kanhända någon modern matematik herr Hagberg använder när han skall främja sina syften i en debatt. Jag tycker att vi nu kan avsluta debatten i den delen.

Den strukturförändring som nu har skett inom specialstålverken var känd långt före september månad 1976. Den gamla regeringen var informerad vid månadsskiftet juli-augusti om vad som skulle hända, och del fanns propåer betydligt tidigare; det kan vi erfara av de stålulredningar som fick sina direktiv långt dessförinnan. Där fanns nämligen de här problemen med i bilden.

Hen HAGBERG i Borlänge (vpk):

Herr talman! Eric Carlsson rör sig med sifferuppgifter om bundna ar-

belstillfällen. Det finns alltså inga arbetstillfällen i dag, utan de är bundna. Frågan är då: På vilkel sätt?

I de 283 arbetstillfällena ligger den nya verkstaden, och vi vet ingenting om dess omfattning. Dessutom måste man hela tiden fråga sig: När kommer planerna i Vikmanshyttan att förverkligas? Hinner folk flytta därifrån? Hur många kommer att söka sig åt annat håll? Där har vi också ett problem som Eric Carisson inte vill beröra. Och när man tar upp flera saker i den här debatten blir Eric Carlsson upprörd. Det vi skall vara upprörda över är väl atl man lagt ner Vikmanshyttan utan att ordna ersättningsjobb i förväg.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Jag sade i mitt första inlägg alt det i dag pågår anskaffning av lokaler och atl omskolning påbörjats med hänsyn till de arbetstillfällen som är bundna till Vikmanshyttan. När lokaler anskaffats och omskolningen är klar, räknar man med att kunna vara en god bit på väg, vilket beräknas vara klart i början av är 1978. Men självfallet - och del skall jag ge herr Hagberg rätt i - medför en sådan här omställning problem och oro. Del skall ingen förneka.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bengtsson i Landskrona begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bengtsson i Landskrona begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 137

Avstår -    11

147

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom, 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svanberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 148

Mom. 3 a

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3 b

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 880 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Boriänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom, 3 b röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 880 i motsvarande del.

148

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 296 Nej -    12

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionerna nr 529 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. och nr 880 av herr Werner m. fl. i motsvarande delar, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionerna nr 529 och nr 880 i motsvarande delar.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    12

Mom. 5 a

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5 b

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels motionen nr 880 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom, 5 b röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 880 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 296 Nej -    11

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels molionen nr 880 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom. 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 880 i motsvarande del.

149

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej -    11

Mom.  7

Propositioner gavs på bifall till,dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Svanberg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svanberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 42 mom, 7 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Svanberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svanberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 158 Nej - 146

§ 2 Skogsindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1976/77:43 med anledning av motioner om skogsindustrin.

I della betänkande behandlades motionerna 1976/77:125 av herr Nyquisl m.fl. (s), vari hemställts

1.    all riksdagen hos regeringen begärde sådana åtgärder som kunde bidra lill atl irygga de s. k. köpsågverkens råvaruförsörjning,

2.    atl riksdagen hos regeringen begärde att frågan om massainduslrins möjligheter att ta till vara rivningsvirke utreddes,

1976/77:214 av herr Lundkvist m. fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde att de i motionen föreslagna åtgärderna omedelbart vidtogs för alt trygga sysselsättningstillfällen i våra glesbygder som hotades genom köpsågverkens brist på råvara.

150

1976/77:396 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk).

1976/77:884 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen uttalade sig för etl överförande av den privata skogsindustrin i statlig ägo,

1976/77:1260 av herr Ångström m.fl. (fp), vari hemställts

1.    att riksdagen begärde atl regeringen snarast skulle låta utreda förutsättningarna för ell stöd till träindustrin i skogslänen i enlighet med de i molionen angivna riktlinjerna,

2.    atl riksdagen hos regeringen begärde att ett s. k. pilotprojekt snarast inleddes i Västerbotten och Norrbotten enligt dessa riktlinjer, och

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), såvitt avsåg hemställan att riksdagen godkände de riktlinjer för en aktiv näringspolitik som angetts i motionen, i den del denna hemställan gällde riktlinjer i fråga om skogsindustrin (yrkandet 1).

Utskottet hemställde

1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning att riksdagen skulle av
slå motionen 1976/77:125 yrkandet  1 och motionen  1976/77:214,

2.    beträffande användning av rivningsvirke inom cellulosaindustrin atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:125 yrkandet 2,

3.    beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program au riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt här var i fråga,

4.    beträffande stöd till träindustrin i skogslänen atl riksdagen med anledning av molionen 1976/77:1260 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.    beträffande förstatligande av den privata skogsindustrin att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:884,

6.    beträffande utbyggnad av ASSLs anläggningar i Karlsborg att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:396.

Följande två reservationer hade avgivils av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist och Wååg, fru Hansson samt herrar Högström och Sivert Andersson i Stockholm (samtliga s)

1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1  bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:125 yrkandet 1 och motionen 1976/77:214 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program, vari reservanterna ansett all utskollel under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1327 yrkandet 1, såvitt här var i fråga, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

151

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

152

Herr HÖGSTRÖM (s):

Herr lalman! Vid näringsutskottets belänkande nr 43, som rör motioner om skogsindustrin, har vi från socialdemokratiskt håll fogat två reservationer som jag något vill kommentera.

Reservationen 1 beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning föranleds av motionen 125 av herr Nyquisl m. fl. och motionen 214 av herr Lundkvist m. fl. 1 båda dessa motioner hemställs att riksdagen hos regeringen begär omedelbara åtgärder som kan bidra lill alt irygga dessa sågverks råvaruförsörjning - åtgärder som måsle till för atl irygga sysselsättningen på de orter där dessa sågverk hotas av brist på råvara.

Utskottets majoritet delar denna uppfattning men anser det trots delta inte vara erforderiigt med något riksdagens uttalande i frågan. I utskoltels skrivning heter det nämligen: "Frågan om hur sågverk ulan egna skogar skall få erforderlig råvara kräver emellertid omedelbar uppmärksamhet. Vissa köpsågverk har stor betydelse för sysselsättningen i de områden där de är belägna. Det är därför, som sägs i molionerna 1976/77:125 och 1976/77:214, viktigt alt råvaruförsörjningen på kort sikt för sådana sågverk säkerställs."

Man hänvisar vidare lill att industriministern i ett interpellationssvar tidigare i år givit uttryck för en likartad bedömning. Industriministern räknar emellertid med att problemet skall kunna lösas på frivillig väg under medverkan av skogsbolagen.

Utskottsmajoritelen drar av delta den slutsatsen alt man kan förutsätta att den fortsatta utvecklingen bevakas genom regeringens försorg. Reservanterna delar inle denna trosvissa syn på problemets lösning. Del flnns enligl vår mening av både regionalpolitiska och sysselsältnings-mässiga skäl anledning att vidta omedelbara åtgärder.

Situationen är nämligen den atl med en ökad knapphet på skogsråvara kommer de mindre sågverken, som saknar egen skog, i kläm. 1 takt med all de stora skogsbolagen och skogsägarföreningarna själva börjar förädla sin råvara blir det allt svårare för de sågverk som saknar egen skog att överleva.

1 det läget kan man, som det sägs i molionen 214, inte vänta sig atl privata skogsägarintressen skall ta andra hänsyn än företagsekonomiska, och då måsle samhället ha möjligheter lill sådana dispositioner av tillräckliga kvantiteter skogsråvara alt regional- och sysselsäitningspolitiska intressen tas till vara.

Eftersom det dessutom är så, att många av dessa sågverk är belägna i inlandet och i flera fall svarar för den enda sysselsättningen av betydelse förorten, kan man inte avvakta ett samlat program för hela skogsnäringen.

Lokaliseringen av de här sågverken har skett av arbelsmarknadsmässiga och regionalpolitiska skäl, och genom dem säkras sysselsättningen på Orter vikliga för skogsnäringens framtida utveckling. De ger ell betydelsefullt underiag för en samhällsservice som gör det möjligt all bibehålla den arbetskraft som erfordras för att trygga uttaget av skogsråvara lill den tunga skogsindustrin vid kusten. Det är lokaliseringar som det således

finns anledning att slå vakt om i värt inland.

Del är, herr talman, mol denna bakgrund som vi reservanter hävdar all regeringen genom effektiva åtgärder måste tillse atl de köpsågverk som genom regionalpolitiska åtgärder tillkommit, främst i inlandet, tillförsäkras behövlig råvara.

Beträffande reservationen 2 vill jag erinra om alt den socialdemokraliska regeringen startade etl omfattande utrednings- och programarbete som hade som mål atl få fram en samlad näringspolitisk syn på hela skogsnäringen, dvs. såväl skogsbruket som skogsindustrin. Detta programarbete avsåg all tillgodose de fackliga organisationernas krav på sam-hällsålgärder för en planmässig hushållning med skogsråvaran för alt Irygga sysselsättnings- och regionalpolitiska hänsyn i skogsindustrins framtida utveckling.

Den socialdemokratiska regeringen aviserade därför alt ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen skulle komma mol slutet av 1977, och förhoppningsvis skulle det kunna vara i kraft fr. o. m. 1978. Reservanterna hävdar därför atl det är angeläget att riksdagen lill regeringen riktar en uppmaning alt i del aviserade näringspolitiska programmet för skogsnäringen beakta de synpunkter som redovisas i den socialdemokratiska partimotionen 1327.

Vi anser atl endast genom en planmässig hushållning under samhällets ledning kan såväl sysselsättnings- och näringspolitiska intressen som resurshushållnings- och miljöintressen tillgodoses på ett sätt som är till gagn för hundratusentals anställda inom skogsnäringen och för hela folket. Det brådskar atl regeringen fullföljer den socialdemokraliska regeringens arbete på ett skogspolitiskt handlingsprogram.

Med det anförda, herr lalman, yrkar jag bifall till de två reservationer som fogals vid näringsutskottets belänkande nr 43.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Hen LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr lalman! Del är fullt riktigt vad näringsutskotlet skriver i sitt betänkande nr 43, att vpk alltsedan år 1966 i motioner aktualiserat frågan om skogsindustrins forskningsarbete. Vårt parti har därtill i stort sett varit ensamt på detta område.

Vi har i våra motioner kunnat peka på hur de privatkapilalistiska skogsbolagen försummat forskning och ulveckling, hur dessa skogsbolag försummat alt la fram nya produkter ur skogen som råvara samt atl förädlingsgraden inom den svenska skogsindustrin är betydligt lägre än i en rad andra länder.

Omfattande arbetslöshet, sysselsäitningssvårigheler och förelagsnedläggningar harblivit följden, vilket drabbat 10 000-tals arbetare och många samhällen. Skogsskövling och ödebygder hör också lill bilden. De kortsiktiga profitintressena har fått vara avgörande.

Del är nu 13 år sedan den dåvarande regeringen i proposition 1964:185 om lokaliseringspolitiken uttalade följande: "En avgörande förutsättning för en forlsalt snabb slandardstegring är alt vårt näringsliv anpassas och

153

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

154

utvecklas efter del moderna samhällets krav. Ny teknik, nya produktionsprocesser och nya varor kommer att skapa nya företag och nya marknader."

Vad som sålunda framfördes för 13 år sedan av den dåvarande regeringen var fullt riktigt men kom framför allt inte alt gälla skogsindustrin. Här växte inte fram förelag för framställning av nya varor och därmed nya marknader och ökad sysselsättning. Molsalsen blev fallel: omfattande rationaliseringar och strukturförändringar, i vilkas spår följde ulslagningen av 10 000-lals lönearbelare. Della var ju motsatsen till vad den dåvarande regeringen uttalat som sin målsättning.

Men allt skedde för atl tjäna det privata vinstintresset. De inhöstade jättevinsterna hamnade hos storfinansen. Till de många utslagna logs ingen hänsyn. Vad som var ändamålsenligt för de anslällda och samhället var inte ändamålsenligt för de privata skogsbolagen. En betydande kapitalförstöring har skett. De stora vinsterna har även inneburit en omfattande kapitalexport.

En strukturomvandling av näringslivet är ofrånkomlig, nödvändig och önskvärd i varje samhällssystem. Men en dylik strukturomvandling måste genomföras efter ett medvetet, långsiktigt program i folkets och inle i profitens intresse.

Den strukturomvandling som skelt och som fortfarande pågår inom skogsindustrin kan vpk inte acceptera, då den hell tjänar profitörernas intressen. Den är inte i linje med samhällets bästa eller det sociala ansvarstagandet. Endast det privata profilbegärel är här drivkraften.

Det "sociala ansvarslagande", som förelagen enligt årets budgetproposition lär besitta, kan inte gälla skogsbolagen. Massor av exempel skulle kunna anföras som bevisar hur brutalt och hänsynslöst dessa skogsbolag har uppträtt mol de anslällda och den bygd där jälleprofiterna har intjänats. De har uppträtt på ett sätt som endast de krafter kan göra, vilkas enda drivkraft är den omättliga profithungern. Endast etl exempel skall anföras i delta sammanhang; del gäller Ådalen, min egen hemkommun. Där har SCA lämnat efter sig en industriell kyrkogård. Förelag efler förelag har detta bolag lagt ned ulan alt svara för någon ersättningsindustri eller arbete ål de många avskedade i Ådalen. Inte har Svenska Cellulosa Aktiebolaget och dess ägare Svenska Handelsbanken visat någol socialt ansvar. Vad som står att läsa i budgetpropositionen bil. 15 s. 3 om förelagens "sociala ansvarslagande" stämmer inle med verkligheten.

Exemplen på skogsbolagens ansvarslösa handlande mol såväl samhället som de anställda skulle kunna mångfaldigas. Profilbegärel har varit ledstjärna. Skogsbolagen har fått uppträda hell fritt och efter eget goltfin-nande. Till de många utslagna har del inte tagits någon hänsyn. Sedan länge har dessa skogsbolag varit "mogna" för samhällets övertagande.

När vpk i molionen 884 till detta riksmöte föreslår alt riksdagen uttalar sig för etl överförande av den privata skogsindustrin i samhällets ägo kan vi visa på atl del sedan länge är ett aktuellt krav från landels massa-och pappersarbelare. En rad fackföreningar inom Svenska pappersindu-

siriarbetareförbundet har krävt ett förstatligande av den privata skogsindustrin. Frågan har förts vidare lill fackliga kongresser, som uttalat sig i samma riktning. Vpk har alltså en kraftig facklig förankring för sitt motionskrav.

Grafiska fackförbundet reste vid sin senasle kongress kravet på att alla svenska pappersbruk bör förstatligas. Andra fackförbund, såsom Skogs- och Träinduslriarbetareförbunden samt SIF och SALF i TCO, har krävt en statlig styrning av den svenska skogsindustrin. Det råder som synes etl utbrett missnöje med den svenska skogsindustrin inom den fackliga rörelsen i Sverige.

I våra motioner i fråga om skogsindustrin har vi inte endast vänt oss mot skogsbolagens rovdrift med människor och med skogen som naturtillgång. Vi har också krävt att skogsbolagen skall svara för en mer avancerad forskning med sikte på alt ur skogen som råvara få fram nya produkter och därmed nya sysselsättningstillfällen.

Tillåt mig, herr talman, att anföra vad avdelning 17 i Kramfors av Pappersinduslriarbetareförbundel framförde lill förbundets kongress redan år 1965:

"Som bekant har den privata företagsamheten inte kunnat klara folkförsörjningen i Norrland. Exporten från denna del av landet gäller fortfarande i stor utsträckning råvaror och halvfabrikat. De stora profiterna på exempelvis pappersmassa har gjort atl skogsbolagen inte ägnat den träkemiska forskningen det intresse, som ur samhällssynpunkl hade varit

det fördelaktigaste . I stället för all avsätta tillräckligt kapital för

en vidareutveckling av den norrländska råvaran - skogen, har dessa storbolag gjort sig skyldiga till en omfattande kapitalexport. En avancerad forskning skulle säkerligen skapa nya konsumtionsvaror ur skogen som råvara - och därmed nya arbetstillfällen."

Kramforsavdelningens hemställan utmynnade i att kongressen till statsmakterna skulle framföra, alt "vill inte de privata skogsbolagen inordna sig i de förhållanden som bäst är ägnade att gagna samhället och folket bör frågan om förstatligande av skogsindustrin ställas pä dagordningen".

Det är 13 år sedan dess. Del var en framsynt motion, där denna fackförening sökte värja sig mot vad man förutsåg skulle komma all bli ett oblitt öde. Nu, 13 är efteråt, finns denna fackförening inte längre. Den försvann samtidigt som de över 300 arbetarna fick sparken och SCA nedlade driften vid Kramforsfabriken, vilkel skedde för bara en kort tid sedan. Någol ansvar för sina anslällda tog som bekant inte SCA och Svenska Handelsbanken.

Kramforsavdelningen, nr 17 av Svenska pappersindustriarbetareförbun-dei, gick samma väg som de 96 andra avdelningarna inom Pappers, som tidigare har försvunnit då massafabriker har nedlagts i den stora slruk-turförändringsvägen. Ingenstans har skogsbolagen svarat för ersättningsindustrier eller känt någol socialt ansvar.

Frågan är hur länge dessa skogsbolag skall ges möjligheter atl skövla de svenska skogarna, slå ut arbetskraften och lägga hela bygder öde.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

155

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

156

lägga ned fabriker utan atl ta det sociala ansvarel, om de skall få fortsätta att producera råvaror och halvfabrikat därför alt del är här de snabba och siora profilerna inhöslas, utan atl behöva avsätta erforderligt kapital för avancerad träkemisk forskning med sikle på att ur skogen som råvara skapa nya produkter och därmed nya arbetstillfällen.

Skogen är en produkt av värdebeständig karaktär som, rätt skött, aldrig sinar. En intensifierad forskning inom skogsindustrins område och efter tidsenliga linjer skulle ge möjligheter till en mera differentierad skogsindustri och därmed ökade sysselsättningsmöjligheter.

Detta förutsätter dock alt skogsbolagen tvingas atl satsa betydligt mera på forskningen. Skogsbolagen borde i eget intresse avsätta en viss del av sin årliga vinst för just delta ändamål, vilkel vore en insats som på längre sikt skulle visa sig synnerligen lönsam, inle bara för samhället och de anslällda utan också för skogsbolagen.

Då skogen är en av Sveriges största och i längden viktigaste naturtillgångar, är del en samhällelig angelägenhet att den sköts och utnyttjas pä etl rationellare sätt än vad som hittills varit fallet.

Skogsbolagens intresse för forskning och ulveckling har framför allt varit knutet till skogsredskapen för all få en snabb och billig skogsavverkning och minska antalet skogsarbetare samt nå tekniska framsteg för massa- och pappersindustrin. Della framgår klart och tydligt även av del tryckta material som skogsindustrin utger och som ställs till riksdagsmännens förfogande.

Utländska forskare har sedan länge förvånat sig över den skogliga rovdriften i Sverige och brislen pä avancerad forskning. Så här berättar Ho-ward W. Mattson, deltagare i en studiegrupp vetenskapsmän från USA, på studiebesök i Sverige. Jag citerar ur den rapport han avgav efter del

han kom hem frän sitt besök i Sverige: "    i det närmaste all forskning

på pappers- och massaområdet föreföll atl vara direkt inriktad på att förbättra utbytet av kvaliteten på massan. Till myckel lilen del sysslade man med träet som en naturtillgäng från vilken mer inkomstbringande material skulle kunna utvinnas."

T. o. m. då del gäller massans vidareförädling lill papper ligger Sverige långt efter andra länder. Forskaren Lennart Stockman vid Svenska trä-forskningsinstitutet berättar i Svensk Papperstidning alt "av de sex större massa- och pappersproducerande länderna i världen - USA, Canada, Japan, Sovjetunionen, Finland och Sverige - ligger Sverige lägst då det gäller massans vidareförädling lill papper". Vad beträffar sågade trävaror säger samme forskare: "Ungefär två tredjedelar av den svenska produktionen av sågade trävaror exporteras lill ullandel".

Man kan i delta sammanhang fråga sig varför Sverige i tidernas början av de stora industrinationerna på kontinenten tilldelades rollen att vara exportören av råvara och halvfabrikat och i delta avseende fick en renl kolonial prägel, vilket vi i stor utsträckning fortfarande har.

Frågan kan besvaras med atl Sverige hade god tillgång på vatten. Landels sjöar och älvar var ju outsinliga, trodde man, och de kunde inte

heller miljöförslöras. Därtill var del i Sverige god tillgång på elektrisk energi. Massa- och pappersindustrin, som är en processindustri, kräver mängder av energi. Den svarar för en tredjedel av den samlade industrins elförbrukning och är därmed den mest energikrävande branschen.

Svenskarna fick alltså producera råvaran och halvfabrikatet, men vidareförädlingen skulle industrinationerna på kontinenten sköta själva. Givelvis skulle leverantörerna av råvaran och halvfabrikatet få bra betalt för sina tjänster. Jättevinster har också kunnat inhöstas av skogsbolagen. De har bildligt talat skurit guld med täljknivar under åren. Dock har dessa jättevinster inle stannat i Sverige.

Varför skall Sverige fortfarande spela rollen av koloni? Både energin och valinet är i dag stora problem för Sverige. Även från den synpunkten borde kraftlag las för alt vidareförädla skogsråvaran i Sverige. Även från sysselsättningssynpunkt går del inte att fortsäita med samma ensidiga produktionsinriktning inom skogsindustrin.

Atl tala om atl Sverige utnyttjar skogsråvaran kan inle leda lill alt enbart öka produktionen av massa- och sågade trävaror. Förädlingen av skogsråvaran måste vara det väsentligaste från sysselsättningssynpunkt. Följderna av skogsindustrins produktionsinriktning ser vi i dag i de allt slörre och svällande massalagren. Här får landels löntagare vara med och över sina skatter betala de hundratals miljoner kronor i lagerslöd som går till skogsbolagen, som redan lidigare var rika.

Sverige är ett litet land med endast 8 miljoner invånare. All erfarenhet visar atl här kan del inle bli fråga om kvantitet och massproduktion av varor. Kvaliteten måste vara avgörande och forskningen ställas i första rummet för all som det nu gäller få fram nya produkter ur skogen som råvara och därmed också nya sysselsättningstillfällen.

Vad beträffar avancerad träkemisk forskning har Sverige varit synnerligen efterblivet i förhållande lill andra industrinationer. Vi har i våra lidigare motioner under åren kunnat hänvisa till alt exempelvis vårt grannland Finland befunnit sig långt före Sverige i den forskning del här gäller. Vi har även kunnat visa all länder som Schweiz, Västtyskland, USA och Sovjetunionen sedan länge har löst frågan om framställning av foderprotein ur biprodukter vid cellulosaproduklion. De mänga exempel som används i våra molioner skall jag här förbigå. Alt Sverige kommit all hamna långt på efterkälken då det gäller detta slag av forskning berodde inte på att del saknades forskare, begåvade forskare i vårt land. Det berodde på alt inga forskningsmedel ställdes till denna forsknings förfogande. Skogsbolagen var inte alls intresserade. De var endast intresserade av snabba och stora profiler, vilket man framför allt fick fram vid massaproduktionen.

På senare lid har dock forskning på det område det här är fråga om kommit i gång och glädjande nog gjort stora framsteg. Men det är inle lack vare skogsbolagen, utan trots dessa. Nu prövas praktiskt vid Svenska iräforskningsinsiiiutet en svensk metod att omvandla cellulosaindustrins avfall till mal för djur och människor. Delta projekl har vunnil stor

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

157

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

158

internationell uppmärksamhet. Man har även kommit långt då del gäller
den nya tekniken atl få fram en prototyp till en fabriksanläggning. For
skaren Karl Erik Eriksson säger i Svenska träforskningsinslilutets tid
skrift Kontakt i anslutning till dessa forskningsrön bl. a. följande: "Det
har inle varit så lätt alla gånger. Tack vare Troédssonsfonden har vi
kunnat satsa ordentligt pä den grundläggande molekylärbiologiska forsk
ningen -- Förståelsen för denna grundläggande forskning har av na
turliga skäl inle alltid varit så stor inom skogsindustrin, eftersom denna
forskning inte lidigare varit representerad inom branschen. Förståelsen
ökar nu när de tekniska resultaten börjar komma." Alt skogsbolagen
nu börjar visa intresse beror tydligen på att man har näsa för pengar
och att man anar alt här skall del gå alt göra stora profiler i en framlid.

Etl av de råmaterial som ännu inle blivit utnyitjade är ligninet. Årligen rinner miljontals ton av denna råvara bort i våra vattendrag eller bränns. Det är här fråga om ett omfattande materiellt slöseri. Forskare från USA menar atl detta tillvägagångssätt i Sverige är ungefär lika klokt som att elda med dollarsedlar.

De privata skogsbolagens omättliga profitbegär, som inte ser lill de anslällda och landets bästa, är underlaget för vpk:s yrkande att den privata skogsindustrin bör överföras i statlig ägo. Näringsutskotlet använder i år samma motivering som en annan uiskottsmajoritei använde i fjol, nämligen att del pågår utredningsarbete inför ett näringspolitiskt program för skogsindustrin. Om den forskning som vi i vpk ställer främst är föremål för någon utredning eller kommer med i ett dylikt näringspolitiskt handelsprogram, sägs det dock inget om i utskottets belänkande. Kanske utskottets talesman kan ge svar pä den frågan senare när han får ordet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill motionen 884. Men innan jag slutar vill jag göra några påpekanden. Även om vpk inte har representanter i utskotten har vi givetvis synpunkter på de reservationer som avges lill olika utskollsbetänkanden och på de molioner som dessa reservationer grundar sig på, i detta sammanhang närmast den socialdemokratiska partimoiionen 1327 av herr Palme m. fi. om näringspolitiken. Del gäller närmast avsnittet 4 med rubriken Skogsindustrin. Det är, med förlov sagt, ett bedrövligt dokument. Läsaren av della avsnitt i motion 1327 får den bestämda uppfattningen atl det gäller för motionsskrivarna att söka visa pä en aktivitet som aldrig har funnits. SAP har ju inte haft någon näringspolitik, framför allt inte då del gällt skogsindustrin. Här har ju skogsbolagen fått härja fritt och efler eget gottfinnande.

Landet har fått en ny regering, vars rättesnöre är marknadskrafternas fria spel, om jag har tolkat er ideologi rätt. Men detta var ju också rättesnöret för den tidigare regeringen när det gällde skogsindustrin. Om bara denna industri tillförde landet stora valutainkomster, så skulle inte skogsbolagen störas. Det var så man sade.

Den motion jag här talar om andas en innerlig önskan hos partiet att åter bli förvaltaren. Den radikala tendens som här och var framskymtar tycks mig vara hastigt påkommen. Här ett citat ur motionen:

"Därför är det angeläget med en skärpt övervakning och aktiva åtgärder från samhällets sida om inte onödiga påfrestningar skall uppslå för de anställda och för de kommuner som är beroende av nedläggningshotade företag. Kravet på en omställning i socialt acceptabla former måsle slå fasl."

Om dylikt hörde och märkte man inget då samma personer satt i regeringsställning. Kramfors och Ådalen är i detta sammanhang ett mycket talande exempel.

Ytterligare ell citat ur samma motion - sedan lovar jag alt inle ta fier, i varje fall inte i denna omgång:

"Skogsindustrin erbjuder etl bra exempel på behovet av ökad planering av induslriutvecklingen."

Visst är skogsindustrin etl utmärkt exempel i delta sammanhang. Men det har ju existerat i decennier, det är inget nytt för dagen. Om man skall ha en planering av industriutvecklingen, så måsle man också ha en näringspolitik, och det är det man saknade helt. Hur skall man f ö. kunna öka den planering som inte fanns och inle finns? Men så står det faktiskt i motionen som jag nyss citerade.

Delta om en planering av induslriutvecklingen har anförts av vpk då det gäller skogsindustrin redan år 1966, då vi för första gången motionerade i riksdagen om skogsindustrin. Men våra motioner blev ständigt avslagna av den socialdemokratiska och borgerliga majoriteten.

Vpk kan alltså inle stödja reservationen 2 till detta betänkande. Men, herr lalman, iag yrkar bifall till molionen 884.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Näringsutskottets betänkande nr 43 behandlar ju en hel del molioner på skogsnäringens område. Del är, som har nämnts här, bl. a. den socialdemokratiska partimotionen om utarbetande av ett skogspolitiskt handlingsprogram. Vidare gäller det åtgärder för atl trygga köpsågverkens råvaruförsörjning, tillvaratagande av rivningsvirke till mas-sainduslrin, förstatligande av den privata skogsindustrin - ett förslag från vpk;s håll - och utredning om stöd till träindustrin i skogslänen.

Herr Lorentzon i Kramfors hade rätt många intressanta synpunkter alt anföra. Det är bara del alt knappast någon av de synpunkterna finns med som yrkande i de båda vpk-motioner som har lämnats. Men synpunkterna var ju ändå intressanta, och del gäller väl etl program som skulle kunna genomföras om man förstatligar skogsindustrin -jag förstår all han menar del.

I motionen 1327, som aren socialdemokratisk partimotion där skogsfrågorna ingår som ett avsnitt bland näringslivets frågor i övrigt - det är en stor moiionslunta - anger man all del troligen kommer att bli brisi på skogsråvara i framtiden. Därför vill man ha en planmässig hushållning. Man anger också att mindre sågar har brist pä träråvara och atl de riskerar alt fä läggas ned. Man vill samtidigt ha en resiriktiviiel när det gäller uppförande av industrier inom skogssektorn.

159

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

160

Tillgången på skogsråvaran är en stor och viktig faktor på mycket lång sikt. I vårt klimat är omsättningen när del gäller skogen, från plantering lill avverkning, oftast fråga om en period av 70-80 är, och den generation som planterar får inte vara med om att slutavverka.

Herr Högström nämnde råvaruförsörjningen till de mindre sågarna. Han förordade omedelbara och effektiva åtgärder, men han sade inte någol om hur man skulle kunna lösa problemen. Om man skall göra det snabbt finns väl ingen annan möjlighet än att söka nå en frivillig överenskommelse om en kvotering - det är den väg som industriministern har talat om - så atl småsägarna får del av den aktuella virkestillgången. Det finns inte så förfärligt myckel atl ge i övrigt. När man nu går ner i dimension till ca 7 cm i loppmålt kan man inte hämta ut mycket mer, om man inte skall försöka övergå till att vinna ul volym från ris, stubbar osv.

Enligt de uppgifter som spreds i massmedia i går skulle bristen på plantor i vår röra sig om ca 14 miljoner tallplantor förutom en hel del granplantor. Problemeljust nu skulle således vara att plantskolorna inte har tillräckligt material för att tillgodose både kalhyggen och de nyplan-leringar i övrigt som bör göras.

En hel del av den nya lidens faktorer inverkar på förhållandena. Det kommer förbud mol besprulning i skogarna, man har svårigheter atl hälla efler sly osv. Det är klart atl stora delar av dålig lövskog skulle - om man inle har någol emot del av naturvärdsskäl - kunna omvandlas till barrskog och ge betydligt mer i avkastning.

För all återgå till vad utskottet har svarat på motionerna vill jag nämna att utskottet har sagt att det sedan 1973 finns ell branschråd, som tillsattes av den förra regeringen. Ordförande i del branschrådet är sedan den 1 februari nuvarande industriministern Åsling. Sedan 1973 pågår också en skogsulredning, och sedan 1974 har statens industriverk i uppdrag alt utreda trävaruindustrins förhållanden och eventuella svårigheter. Utskollel menar alt man inom del som sålunda är på gång skulle kunna fä fram den planering som man önskar. Del finns väl ingen som har någonting emol atl man fåren planering som kan förbättra förhållandena här i landet på skogens område.

Med hänvisning till herr Lorenizons i Kramfors anförande om försäljning av trävirke till Europa vill jag säga all jämfört med Centraleuropa har Sverige relativt bra tillgång på skog. Men vi kan naturiiglvis inte jämföra oss med exempelvis Ryssland, USA eller Canada.

I molionen 125 från socialdemokratiskt håll klagas det över att staten, skogsbolagen och skogsägarföreningarna förädlar sitt virke själva. Alt förändra detta är naturligtvis mycket svårt, men del är givet att den enda väg man kan länka sig är atl förhandla om en kvotering så atl de mindre sågverken får tillräckligt med råvaror. Det är också vad industriministern har sagt från denna talarstol; han strävar efter att åstadkomma en uppgörelse just på detta område.

1 samma motion föreslår man alt man skulle förbättra situationen

genom atl använda rivningsvirke i massafabrikerna för atl tillverka massa. Nu är jag så praktiskt lagd alt jag funderar om det finns möjligheter att med splint, metalldelar och andra föroreningar i rivningsvirket skicka in det i maskinerna för att göra massa. Del vet jag inte. Del har sagts och det antyds på något ställe i utskoltels betänkande att man i utlandet har en tillräckligt långt framskriden teknik för atl kunna göra delta.

Trävaruindustrins svårigheter är kanske inte sä stora som andra branschers. Man har inte behövt gä ner i antal sysselsatta som t. ex. i teko-och glasinduslrin och i en del andra branscher. Men nedgången är naturligtvis inle önskvärd utan bör på alla sätt motverkas.

När det gäller förädlingen av trävarorna har jag i möbelfabriker och på annat håll i de landamären som jag kommer ifrån observerat att man har skickat möbelritningar till t. ex. Polen och låtit tillverka möbler där. Del har blivit billigare, därför atl man i Polen har ell annat kostnadsläge än i Sverige. Det är naturiiglvis inle en önskad utveckling, men vad skall man göra åt det, om firmorna tycker atl det är den enda utvägen för dem att fortsätta leva?

Herr Ångström har väckt en motion om stöd lill träindustrin i Västerbollen och Norrbotten. Han har också motionerat om ett pilotprojekt där uppe. Men han är nöjd med den skrivning som utskollel har gjort, och därför har han strukit sig från talariistan. Jag har ingen anledning att kommentera hans motion eftersom han anser atl texten i utskottsbetänkandel läcker ungefär vad han strävade efter.

Del är väl ingen som har någonting emot förslaget i motionen 396 från vpk om en utbyggnad av Karlsborgsverken. Men utskottet har ansett att det bör prövas och prioriteras av AB Statens Skogsindustrier. På grund av att omfattande utredningar lill en del pågår på det här området får man räkna med alt del så småningom kommer förslag frän vederbörande verk.

/ motionen 884 av herr Werner m. fl. Föreslås eii förstatligande av skogsindustrin. Det är väl en kommunisternas ideologiska idé, för etl trovärdigt försök atl lösa dessa problem kan det knappast vara. Statsföretags situation är i dag inte ljus, och företagets ledning avråder från ett djupare engagemang just i basnäringarna.

Jag lyssnade med intresse på vad herr Lorentzon i Kramfors sade om att Ådalen är en kyrkogård för nedlagda industrier och företag. Att denna kyrkogård har åstadkommils pä den gamla regeringens tid har herr Lorentzon rätt i. Del visar alt vilken regim man än har är del inte så lätt atl garantera full sysselsättning på alla områden.

Herr talman! Med dessa motiveringar har utskottsmajoriteten funnit att etl skogsprogram enligt förslaget i den socialdemokratiska parlimotionen inte nu är erforderligt. Vi anser därför att motionen inte bör föranleda någon åtgärd. Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Herr HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! På en punkt kan herr Börjesson i Glömminge och jag

161

Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

vara helt överens: tillgången pä skogsråvara är en av de viktigaste förutsättningarna för den svenska skogsindustrin. Men beträffande råvarutillgången för de s. k. köpsägverken delar vi inte den uppfattning som utskottsmajorileten har redovisat, att man kan räkna med all problemet kommer alt lösas på frivillig väg.

Del finns flera exempel på alt inlandssågverk, beträffande vilkas lokalisering arbetsmarknadsmyndigheterna och länsmyndigheterna har varit överens och för vilka vid lokaliseringsbesluiel uppgörelse hade träffats om råvara, ändå har haft svårt all få sådan råvara. I konkurrensen om den har skogsägarna och de stora skogsbolagen förbehållit sig rätten alt själva disponera över den. Därför menar vi atl det inte räcker med frivilliga överenskommelser ulan all det måste lill en reglering av råvaran för jusl dessa sågverk. Vi hävdar i vår reservation all i det här lägel kan vi inte avvakta en slutlig plan för hela skogsnäringens framlid. Det brådskar om inle en rad sågverk skall tvingas lägga ned pä grund av brist pä råvara.

Del märkliga är, som jag sade i mill första anförande, all utskoltsmajorileten i sin skrivning också har sagt all den här frågan kräver omedelbar uppmärksamhet. Då tycker vi atl riksdagen borde ha riktat regeringens uppmärksamhet på att det inle går att avvakta den slutliga planen ulan att del krävs omedelbara åtgärder.

162

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk) kort genmäle: Herr lalman! Herr Börjesson i Glömminge sade bl. a. all vpk:s krav om förstatligande av den privata skogsindustrin inle kan vara allvarligt menat, eftersom en figur häromdagen hade uppträtt och sagt att han inle var säker på all staten skall ha basindustrier. Men del är ju inget argument, herr Börjesson. Hur skall ni ha del egentligen? Skall ni låta de privata skogsbolagen uppträda på del sätt som de har gjort och som jag har försökt skildra genom alt visa på induslridöden i Kramfors? Herr Börjesson hänvisade faktiskt lill den. Jag anklagar inle den lidigare regeringen för den - del var del privata skogsbolagei SCA som orsakade den. Men den inträffade under den gamla regeringen. Nu har vi emellertid en annan regering. Vilken är då er linje, herr Börjesson? Ni kommer inle undan, ni måsle ge ett svar. Del räcker inte med all säga all vpk:s motion inle kan vara allvarligt menad. Del är den nämligen. Del går inle atl låta de privata skogsbolagen uppträda på det säll som de har gjort hittills. Del går inle om del här landel skall klara sig när del gäller sysselsättningen för del folk vi har i landel i del konkurrens- och sysselsättningsläge som är rådande i det industrialiserade Europa.

Sedan är del en annan sak i det här sammanhanget jag hinner beröra. Del har under senare lid talals myckel om atl de privata skogsägarna - de äger ju hälften av landels skogar - lar för myckel betalt för sin skog. Och sedan kan del dyka upp bolag som säger: Vi har svårt att klara den svenska massa- och pappersindustrin därför alt arbetarna har för mycket betalt. Men del stämmer ju inle. Det är de skyhöga priser

som nu gäller pä råvaran som spelar en väsentlig roll.

Och då är frågan, herr Börjesson: Vad tänker ni göra ål del skogspris som det här är fråga om? Skall del få fortsäita alt stiga till del dubbla och tredubbla? Skall ni sedan komma här i talarstolen och tala om alt vi måsle klara konkurrensen med ullandel? - Men del går inle all tala med dubbla tungor. Del är omöjligt, del.

Visst köper Sverige möbler från Polen och frän en hel rad andra länder i öster också. Det gäller även svensk design. Men vi köper också möbler från England. Svenska familjer blev ju så inspirerade när de satt och säg på Arvingarna i TV att det enligt uppgifter i tidningarna nu går tre långlradarlass per vecka till Sverige med dessa mörka, tunga, engelska möbler. Vad tänker regeringen göra ät det?

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Högström sade att man inte längre kan avvakta en planering här, utan all det måsle ske någonting strax. Då skulle jag vilja säga: Man kan väl inte länka sig atl det kan gå fortare all tilldela småsägarna det timmer som de behöver? Jag kan inte tänka mig att del kan gå fortare än vad industriministern har sagt. Han överväger ju alt på alla säll förhandla med skogsintressenterna för all försöka få fram en fördelning av virket.

Jag kan återuppliva mitt gamla påstående om atl del väl var synd att de norrländska bönderna en gäng i liden sålde sin skog lill skogsbolagen till nästan noll och intet pris, eftersom de tyckte att de inte hade någon nytta av skogen pä den liden. Jag beklagar alt så skedde. Del hade varit bättre om skogsbolagen inte fått komma över all denna skog och idka det baggböleri som de gjorde under slutet av 1800-lalel och i början av  1900-lalel.

Herr Lorentzon i Kramfors säger: Svara mig vad ni ämnar göra med förslaget från vår sida om att förstatliga skogsindustrin! Jag har naturligtvis ingenling att svara på det annat än vad riksdagen under mänga år sagt som svar på era molioner på det här området: Del går vi inle med pä. Vi iror all del kommer alt fungera lika bra ulan ell förstatligande av skogsindustrin, ulan atl lägga någonting under Statsföretags ledning.

Hen HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge talade nu senast om fördelningen av skogsråvara. Då vill jag än en gång understryka: Jag tror inle det är möjligt alt åstadkomma en sådan genom frivilliga överenskommelser, och det är angeläget att från riksdagens sida ge regeringen till känna all det här är en viktig fråga. Vi är övertygade om alt flera av dessa små sågverk annars löper risk att nedläggas.

Herr Börjesson sade också att det var synd att skogsägarna i Norrland sålde skogen till de stora skogsbolagen och därmed skapade den situationen. Jag vill nog gärna göra herr Börjesson uppmärksam på att del inte bara är de stora skogsbolagen som är leverantörer av virke utan

163

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

även skogsägarföreningarna. Också de bidrar till au förhindra att dessa sågverk får erforderiig skogsråvara. Del flnns flera sådana exempel i inlandet, och det är därför vi anser att den här frågan frän regionalpolitisk och sysselsältningspolitisk synpunkt är så viktig.

Läl mig också, herr lalman, få säga all jag finner det märkligt alt herr Börjesson i Glömminge, som företräder ell parti som i allra högsta grad vill slå vakt om inlandet, ändå anser sig ha råd alt vänta på en plan innan man pä allvar lar itu med denna vikliga fråga.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fritz Börjesson tycks helt ha missuppfattat frågan om de privata skogsbolagen och vår mening om etl förstatligande. Återigen säger han alt vi inle kan gå med på vpk:s förslag. Det kommer liksom under tidigare år att avslås, därför alt det går lika bra ulan ell förstatligande, sade han. Lika bra? Lika illa, menar väl herr Börjesson i Glömminge, för det är vad det är fråga om. Det är ingen mening i ett sådant resonemang, för då går man förbi hela problemet.

Fritz Börjesson tog upp frågan om de små skogsbönderna i Norrland, och jag håller fiell med dem. Jag beundrar fakliski direktör Hedlund när han kunde få Jessa bönder atl satsa sill sparade kapital i andelar. I botten låg del faktum att de privata skogsbolagen, som herr Börjesson nu ömmnar för, skinnade de små skogsägarna i Norriand. Dessa förelag avverkade i sina egna skogar när priset på skogen var högt, men när det var lågt erbjöd man bönderna atl sälja.

Tiderna är bättre nu för dessa skogsbönder. Men i stället har de ingenling au säga t ill om. Deras roll ärjämförbar med den lille aktieägaren-han som kanske har en eller två aktier i det stora bolaget. Del är ju ändå de som sitter i toppen som bestämmer. Hur utvecklingen kommer atl bli, vet inle ens herr Börjesson i Glömminge. Faktum är all initiativ togs för atl komma åt dessa skogsbolag som svindlade bönderna. Problemet i dag är atl man, när det inte går alt sälja, anklagar arbetarna för att ta för mycket betalt. I stället är det priset på skogen som höjer priset på varan.

164

Hen LINDBERG (s):

Herr talman! 1 den socialdemokratiska molionen 214 har vi redovisat de råvaruproblem som de mindre och medelstora köpsågverken har råkat in i. Svensk skogsindustri går mot en framlid där knapphet på vedråvara kommer alt göra sig alltmer kännbar. I takt med sin industriulbyggnad har de skogsägande grupperingarna valt all förädla en allt slörre del av sin råvara i de egna anläggningarna, varvid utbudet på virkesmarknaden har minskat.

Della minskade utbud har lett till all köpsågverken pä många håll i landet har uppenbara svårigheter alt köpa råvara för sin produktion. Pä senare tid har många sågverk haft svårigheter atl utnyttja sin kapacitet och har därför också svårigheter atl irygga sysselsättningen för sina anställda.

I dag ger vår sågverksindustri direkt sysselsättning åt 25 000 personer. Till detta kommer de indirekta effekterna.

En betydande del av dessa sysselsättningstillfällen är lokaliserade ute i våra glesbygder. Den spridda lokaliseringen till skogsbygderna gör all många orler har sågverket som basindustri för hela sitt näringsliv. En utslagning av denna industri skulle innebära förödande konsekvenser för orten och bygden i övrigt. I den situation vi redan nu är inne i men framför allt med tanke på den vi har framför oss med avseende på skogsråvaran har vi stor anledning alt ställa oss frågan, hur det kommer att gå med sysselsättningen i framliden, i synnerhet den sysselsättning som nu finns lokaliserad lill våra glesbygder.

Vi har tyvärr nödgats konstatera atl del i första hand är de sågverk som ligger i skogsbygderna som har drabbats av knapphet på vedråvara - industrier som är lokaliserade lill orler där del är allra svårast att skapa alternativ sysselsättning.

1 vår motion har vi belyst förhållandena genom all beskriva situationen i Jämtlands län. Sågverken i länet har på senare lid haft en besvärande brist pä råvara, trots att sågverkskapacilelen endast läcker en mindre del av den åriiga avverkningen i länets skogar. 1 Härjedalen finns sålunda kapacitet för sågning endast till ca 8 96 av den avverkade volymen och i Jämtland till ca 55 96.

De stora, resurssiarka förelagen vid kusten, och i viss utsträckning även företag från södra delen av landel, använder Jämtlands län som virkesfångstområde. Skogsbolagen, som har sin förädlingsindustri vid kusten, äger en betydande del av länets skogsmark. Men även skogs-ägarföreningen transporterar den största delen av sill virke lill sågverk vid kusten. De rotposter som blir över får länets köpsågverk konkurrera om i prislägen som ofta blir orimliga för dem alt klara av. Resursstarka förelag, som behöver marginalkvaniileler för all fylla sina råvarubehov, har möjlighel atl betala betydligt högre priser. Denna situation kan innebära nådastöten för en stor del av den för länet viktiga sågverksindustrin. En uppenbar risk föreligger, om inle köpsågverkens råvarutill-försel tryggas, atl en del sågverk kommer all få läggas ned, med stora förluster för ägaren och stora negativa samhällseffekter - och den arbetslöse sägverksarbetaren får se hur råvaran transporteras bort från länet för att förädlas på annat håll i landet.

Liknande förhållanden som för sågverken i Jämtlands län råder i stora delar av landel.

Vi är väl införstådda med atl del kommer atl ske en strukturrationalisering även inom vår sågverksindustri. Men det borde vara lätt atl bli överens om att det vore olyckligt, om denna strukturrationalisering skulle komma all innebära alt i första hand för sysselsättningen i glesbygd hell avgörande arbetstillfällen skulle gå förlorade.

Som jag redan har beskrivit har vi i dag en situation där glesbygdssågar hotas till sin existens på grund av brist på råvara. Detta hot kan endast avvärjas genom tillskapandet av en planerad virkesmarknad.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

165

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

166

Den framtida strukturrationaliseringen inom sågverksindustrin hotar glesbygdssågverkens fortsatta existens och därmed för glesbygderna hell avgörande sysselsättningstillfällen. Delta hot kan endast undanröjas genom en av regionalpolitiskt hänsynslagande präglad strukturrationalisering.

Herr talman! Detta är bakgrunden till att vi i vår motion 214 har föreslagit en planerad virkesmarknad i landels olika delar.

Detta förslag har den borgerliga utskoitsmajorileien tagit lätt på. Med några få raders kommentarer avstyrker man motionen genom alt hänvisa till etl uttalande av industriministern. Han räknade i delta med alt problemet skulle kunna lösas på frivillig väg under medverkan av skogsbolagen.

Återigen förlitar sig de borgeriiga partierna på de s. k. fria marknadskrafterna. De är del egna systemels fångar, sä förblindade i sin egen tro att de inte ser vartåt de fria marknadskrafterna styr utvecklingen. Del är ju, herr talman, de fria marknadskrafterna som har åstadkommit den besvärande situation somjag har beskrivit. Och, herr Börjesson i Glömminge, det finns ingenting som i dag talar för all de fria marknadskrafterna kan el ler en vill styra utvecklingen åt ett annat håll. Här bör del vara lätt alt se, alt om vi inom denna sektor av vårt näringsliv vill bevara för glesbygderna viktig sysselsättning måste samhället ingripa och medverka i planeringen.

Vi har under de senaste årtiondena upplevt hur skogsbygderna har lappat tiotusentals arbetstillfällen. I den politiska debatlen har skulden för denna ulveckling ofta lagts på socialdemokratin, som har påståtts stödja centralisering och stordriflstänkande. Det är framför allt ofta centerpartistiska politiker som har slungat ut sådana beskyllningar mol oss.

Knappast någon annan industri har så goda förutsättningar för lokalisering lill skogsbygderna som just sågverksindustrin. När vi nu föreslår åtgärder för en styrd ulveckling, som skulle kunna göra del möjligt atl bevara redan befintlig sysselsättning i glesbygderna, avstyrker de borgerliga ulskoltsledamöterna - med centerpartister i spetsen - vår motion med motiveringen att delta problem får de fria marknadskrafterna lösa ål oss.

Della kallar jag knappast för all la politiskt ansvar för utvecklingen. Jag skulle vilja fråga herr Börjesson i Glömminge: Hur skall ni efler detta kunna hävda att jusl ni är de som mesl slår vakt om glesbygden? Ert ställningstagande rimmar väldigt illa med filosofin om lokalsamhället.

Herr talman! Låt mig även något beröra utskottels utlåtande om vår parlimolion nr 1327.

I motionen är problemen totalt, inom skogsnäringen och skogsindustrin, noggrant redovisade. Vi kan slå fasl all vi redan nu inom skogsindustrin har en kapacitet som, om den utnyttjades för fullt, skulle förbruka betydligt mer råvara än den ärliga tillväxten i våra skogar ger. Om vi lägger ihop kapaciteten i befintlig industri, i beviljade utbyggnader och i de utbyggnader som förelagen ansökt om, får vi en kapacitet som

skulle kräva mellan 100 och 110 miljoner skogskubikmeter råvara, medan den ärliga tillväxten i våra skogar ligger omkring 70 miljoner skogskubikmeter. Delta går inte ihop med tanken på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk. Att detta skall vara målet för vårt skogsbruk tycks det råda politisk enighet om.

Men redan befintlig industri och beviljad utbyggnad kommer, om etl ekonomiskt kapacitetsutnyttjande skall vidmakthållas, all kräva råvara som vida överstiger tillväxten i våra skogar. Etl uthålligt skogsbruk skulle alltså på sikt vara omöjligt.

I klartext betyder delta att om ett uthålligt skogsbruk är målet, så måsle en del av redan befintlig skogsindustri slås ul. Vilka enheter kommer atl slås ul först? Ja, helt naturligt de mindre och äldre enheterna. Dessa enheter ligger ofta i de regionalpolitiskt och sysselsättningsmässigl mest utsatta regionerna. Därför måsle redan nu slås fasl atl den fortsatta strukturomvandlingen inom skogsindustrin av mänga skäl måste styras med utgångspunkt i samhällsekonomiska intressen.

Del är mycket lätt att se atl om man låter strukturomvandlingen hell styras av marknadskrafterna, så kommer det all bli de som äger skogen och de kapitalstarka köparna av skogsråvaran som kommer att styra utvecklingen. Atl en sådan utveckling inle alllid skulle ligga i linje med samhällsintressena är lätt alt förutse. Därför är en planmässig, fortsatt strukturomvandling inom skogsindustrin nödvändig. 1 en sådan planering måste även en fördelning mellan vad som skall förädlas i sågverks-, massa- och pappersindustrin vägas in, inle minst av regionalpolitiska skäl.

Jag håller gärna med om att man, för ell fullföljande av det skogs-politiska handlingsprogram som den socialdemokraliska regeringen påbörjade och som den nuvarande regeringen avser att fullfölja, behöver 1973 års skogsutrednings arbete som underiag.

I vår parlimolion föreslås ell uttalande från riksdagen om all del är oundgängligen nödvändigt alt samhället, när nämnda handlingsprogram utarbetats, får möjlighet au överblicka och samordna utbyggnaden av skogsindustrin. Endast genom en planmässig hushållning under samhällets ledning kan såväl sysselsättnings- som regionalpoliliska intressen samt resurshushållnings- och miljömässiga intressen tillgodoses på ell säll som är lill gagn för hundratusentals anslällda i skogsnäringen och för hela folkel. Samma krav har f ö. berörda löntagarorganisationer ställt.

Den borgerliga majoriteten avstyrker motionen med motiveringen atl etl sådant uttalande inte behövs.

Ulskoitsmajoriielens ställningstagande är hell i överensstämmelse med majoritetens borgerliga ideologi. Men går man litet tillbaka i tiden och granskar tidigare agerande syns ändå de borgerligas ställningstagande som något märkligt.

När skogspolitiska utredningen lade fram sitt betänkande 1973 hade den som planeringsmål en avverkningsvolym av 80 miljoner skogskubikmeter under 1970-lalel och 90-95 miljoner under millen av 1980-lalet.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

167

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

Dä blåste del lill storm i den borgerliga pressen och bland borgerliga politiker. Man vände sig mot den föreslagna avverkningsvolymen och framlonade framtidens Sverige i ord och bilder som ett enda stort kalhygge. Läl mig återge etl enda citat från etl pressmeddelande - av centerledaren Thorbjörn Fälldin - återgivet i tidningen Arbetet den 19 mars nämnda år: "Förslaget leder lill en kortsiktig exploateringspolilik, som har oroande likheter med det gamla baggböleriet vid början av sekelskiftet."

Så läl del då. 1 dag, 1977, avverkas över en konjunkturcykel, om man räknar den totala avgången i våra skogar, ca 88 miljoner skogskubikmeter.

Vi har ännu älta år fram till mitten av 1980-lalel, men vi har redan nått i närheten av skogspolitiska utredningens planeringsmål. Vi har redan passerat 1970-talets uppsatta mål. Om man 1973 ansåg målet leda lill något som liknar baggböleri, sä gör det del lika mycket i dag som då. Men nu har marknadskrafterna själva styrt utvecklingen lill del mål som nämnda utredning utstakade och kommer atl gå mycket längre om de får handla fritt. Men nu är man lyst i de borgerliga leden. Varför?

Della, herr lalman, leder mig fram lill all en planmässig hushållning inom skogsnäringen är oundgängligen nödvändig. Della borde även den borgerliga majoriteten i näringsulskollet ha insett och tillstyrkt vår motion, inte minst med tanke på den krilik de borgeriiga partierna riktade mot skogspolitiska utredningen 1973.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1 och 2.

I delta anförande instämde herr Andersson i Lycksele (s).

168

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Jag kan fatta mig mycket kort. Milt anförande kommer alt röra sig om utskottets behandling av molionen 396 av fru Marklund och mig om karlonglillverkningen vid ASSLs anläggningar i Karlsborgsverken.

I näringsutskottets förevarande betänkande behandlas alltså bl. a. vår motion, och i och för sig anser jag alt utskottets skrivning är positiv. Det är därför som jag nu kan falla mig kort. Jag finner atl utskottet delar motionärernas uppfattning atl en utbyggnad av Karlsborgsverken skulle vara betydelsefull för sysselsättningen. Utskottet är också ense med oss om del angelägna i att beslut i frågan fallas mycket snabbt. Delta utskottets uttalande tycker jag är positivt, och riksdagen kommer med all sannolikhet också all ställa sig bakom det. Del är bara av formella skäl som utskottet inte har tillstyrkt molionen i sak.

Jag uppfattar utskottets uttalande som klart och otvetydigt. Man uttalar sig för projektet. Man anser, precis som vi kräver i vår motion, att etl beslul skall fallas myckel snabbi.

Gårdagen var prickningarnas dag. Jag vill säga så här: Agerar inte regeringen snabbt i enlighet med utskottets yttrande i dag, borde det vara motiv nog för en prickning i nästa dechargedebatt. Det behöver

naturligtvis inle ske om utskottets intentioner följs. Jag utgår från all sä blir fallel och yrkar därför inle bifall lill molionen 396.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! En av de molioner som behandlas i det utskottsbelän-kande som vi nu diskuterar är molionen 1976/77:125, avlämnad av oss socialdemokrater från Kopparbergs län med Yngve Nyquisl som första namn.

Molionen är väckt därför alt ell flertal sågverk har svårigheter alt få den råvara som behövs för all klara driften. I flera av våra glesbygder är etl sågverk praktiskt taget den enda industrin. För atl kunna bevara sysselsättningen och om möjligt skapa ny sådan har samhället gett stöd lill etablering av ett antal inlandssågverk. 11, ex. Västerdalarna och norra Dalarna finns sågverk som har stora svårigheter med råvaruförsörjningen. De är helt enkelt hänvisade lill det utbud av såglimmer som finns lokalt eller i bästa fall regionalt.

Del måste vara angeläget all effektiva åtgärder vidtas, som garanterar att de köpsägverk som av regional- och sysselsäitningspolitiska skäl bedöms som angelägna får den råvara som krävs för atl driften skall kunna hållas i gäng. Del bör vara den första åtgärd som man vidtar om man menar allvar med atl man vill rädda sysselsättningen i glesbygd.

För att om möjligt förbättra råvaruförsörjningen har vi motionärer velat aktualisera frågan om tillvaratagande av rivningsvirke. Tekniskt tror vi alt del är möjligt alt tillvarata avsevärda mängder av det rivningsvirke som i dag bara vräks i väg till ingen som helst nytta till soptippar eller bara bränns upp. Utskottet avfärdar vår motion alltför lättvindigt, tycker jag, med hänvisning till mera långsiktigt utvecklingsarbete. Utskollel menar atl del inte skall vara nödvändigt med något särskill uttalande.

Jag tycker atl utskottets ledamöter skulle ha tagit mer noggrant del av sin egen recil, där del under rubriken Forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin redovisas försök som gjorts i USA. Där anförs atl rivningsvirke har hög hall av föroreningar och att del i Sverige inte i dag finns någon utvecklad teknik för mekanisk separering. Samtidigt redovisar man att vissa försök görs utomlands. Man hänvisar lill en internationell facktidskrift, Pulp and Paper International, som i mars 1977 lämnade en redogörelse för en industriell anläggning i USA, där rivningsvirke har använts som råvara för massaindusirin. Del hade, tycker jag, varit naturligt all utskottet hade visat intresse för all vi även i Sverige skulle göra försök all tillvarata rivningsvirke. Går del all tillvarata den varan i USA - och det gör man förmodligen därför att det är brist på råvara - tycker jag att vi också i Sverige skulle kunna göra försök som leder till praktiska resultat. Min förhoppning är att resurser ställs till förfogande, så all praktiska försök kan göras när det gäller tillvaratagande av rivningsvirke som råvara i massaindustrin.

I en besvärlig råvarusiluaiion måste alla uppslag prövas, och jag tror att del förslag som vi fört fram i molionen 125 är realistiskt. Det bevisas

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

169

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Skogsindustrin

f. ö. också av vad utskollel redovisar av försöken från USA.

Ett tillvaratagande av rivningsvirke i en bristsituation skulle också lätta trycket för sågverken, eftersom konkurrensen om råvaran frän massaindusirin skulle minska.

Mot ell enigt utskott har jag, herr lalman, inget yrkande, men om inle försök snart inleds i landet för atl tillvarata rivningsvirke som råvara för massaindusirin återkommer vi med vårt motionsyrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.  1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskoltels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Högström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom.  1  röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Högström begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 159 Nej - 151

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Högström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 3 röslar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl.

170

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Högström begärde röst-

räkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omrösl-      Nr 139

ning gav följande resultat:                                               Onsdagen den

25 maj 1977

Ja - 160

Nej - 140

Avstår -    11 Hälso- och

miljöfarliga varor Mom. 4 Utskoltels hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 884 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon i Kramfors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 43 mom. 5 röslar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 884.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon i Kramfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej -    13

Mom. 6

Utskoltels hemställan bifölls.

§ 3 Hälso- och miljöfarliga varor

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande 1976/77:31 med anledning av molioner om hälso- och miljöfarliga varor.

I detta belänkande behandlades molionerna

1976/77:290 av fru Hörnlund (s) och herr Jan Bergqvist i Göteborg (s),

1976/77:854 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen hos regeringen hemställde om utredning och utarbetande av förslag lill lagstiftning om skydd mol hälso- och miljöfarliga ämnen med krav i likhet med i motionen refererade amerikanska lag om kontroll av giftiga ämnen,

1976/77:1216 av fru Bernslröm (fp),                                                   171

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

1976/77:1218 av herr Eliasson m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen beslutade förbjuda spridning av fenoxisyror från luften,

1976/77:1236 av fru Theorin m.fl. (s), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna 1. atl del centrala produktregislret ej ytterligare borde försenas, 2. alt ett planeringsarbete omgående borde påbörjas inom produklkonirollnämnden så atl produktregislret utan dröjsmål kunde användas för de i molionen angivna syftena, 3. all skyddsombuden genom registret flck tillgäng till uppgifter om innehållet i de produkter som förekom på det egna arbetsstället, och

1976/77:1310 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen hos regeringen hemställde om atl före 1977 års utgång i en offentlig rapport skulle utvärderas de s. k. mutageniciietsteslen (test på förändringar i arvsmassan) samt atl förslag om tillämpning av sådana test för kontroll av giftiga ämnen skulle utarbetas.

Utskottet hemställde

all riksdagen skulle

beträffande kontrollen av hälso- och miljöfarliga varor

1.    lämna motionen  1976/77:854 ulan åtgärd,

2.    lämna molionen  1976/77:1216 utan åtgärd,

3.    lämna molionen  1976/77:1310 ulan åtgärd, beträffande produktkontrollnämndens sammansättning

4.    lämna molionen 1976/77:290 utan åtgärd, beträffande produktregislret

5.                        som sin mening ge regeringen lill känna vad utskottet anfört med
anledning av molionen  1976/77:1236,

beträffande användningen av fenoxisyror som bekämpningsmedel

6.                        som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört med
anledning av molionen  1976/77:1218.

172

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk):

Herr lalman! Lagen om hälso- och miljöfarliga varor var en framgång när den antogs. Mesl positiv var den omvända bevisföringen. Visseriigen kom lagen många år för sent, men den var ändå en framgång.

Tyvärr har lagen visat sig vara en papperstiger. Avvägningarna mellan miljöintressena och storfinansens effektivitetskrav har i stort satt lagen ur spel. Del skall ses i perspektivet av den enorma ulveckling som sker pä della område av nya kemikalier och giftiga ämnen. Ingen förhandskontroll förekommer av nya farliga produkter, inte heller anmäls nya produkter.

När lagen infördes rikiade den sin udd mot tillverkare och hanterare av giftiga ämnen, dvs. mol dem som utnyttjar dessa produkter och som samtidigt styr inriktningen av produktion och arbetsliv - kapitalisterna. De som skulle skyddas när det gäller gifter och farliga ämnen - arbetarna och befolkningen i stort - bestämmer inte över produktionen. Del är de som tvingas sälja sin arbetskraft och som även drabbas av dåliga

arbetsmiljöer och giftspridning i naturen. Därför kan de avvägningar som görs mellan risken av en produkt och de fördelar produkten har för samhället bara vara till gagn för tillverkare och hanterare av giftiga ämnen samt undandra dem deras ansvar för all verkligen bevisa en produkts ofariighet.

Likaså byggs lagen upp kring "vetenskapligt grundad misstanke" om en produkts miljöfarlighet. Delta med "vetenskap" är ju etl relativt begrepp som makthavare kan bolla med efter eget gottfinnande. Detta blir särskill markerat, eftersom det inte förekommer någon expertis eller partsforskning i någon slörre utsträckning från dem som drabbas - arbetare, sammanslutningar av miljöintressen och andra.

Vi kan konstatera tvä fakta: del finns otaliga fariiga giftiga ämnen på arbetsplatserna, i vår natur och i vår omgivning, men samtidigt vet vi inle i vilken omfattning dessa giftiga ämnen är skadliga även för framtiden. Tyvärr ser del ut som om stora avslöjanden om giflskandaler återstår.

För alt effektivisera produktionen och öka sina profiler satsar bolagen stora summor på alt få fram produkter som skall tjäna detta syfte, och i hög grad är det fråga om giftiga ämnen. Om motsvarande forskning och summor i stället lades ned på att kontrollera produkternas miljöfarlighet, skulle vi i dag inte ha de enorma problem som dessa produkter medför. Eftersom det för de kapitalistiska profitörerna inle är en självklarhet alt arbetsliv, natur och samhälle skall vara så beskaffade alt ingen ohälsa uppstår, är det en tvingande nödvändighet all lagen om hälso-och miljöfarliga varor skärps kraftigt.

Den lag vi har i dag räcker inte till, trots att utskottet anser det. Del är en ramlag, som har etl dåligl innehåll och dålig tillämpning. Därför bör nya mål och preciserade regler ställas upp för hur hälso- och mil-jöfariiga varor skall hanteras.

Del nya och intressanta är den lag som antogs i USA i oktober 1976 om kontroll av giftiga ämnen. Där får del amerikanska naturvårdsverket ulomordenlligt stora befogenheter. Industrin åläggs all senast 90 dagar före igångsättning av kommersiell produktion av en ny kemisk substans eller redan existerande för väsentligt nytt användningsområde meddela detta lill nalurvårdsverkel. Informalionen skall innehålla uppgift om kemiska egenskaper, lillverkningskvantitet, användningsområde, antal berörda arbelare sami resullalel av utförda försök, där hälso- och miljöeffekter undersöks. Om naturvårdsverket anser atl substanser kan misslänkas vara skadliga för människan eller för miljön eller anser att den givna informalionen är ofullständig, kan verket förbjuda tillverkningen av ämnet, införa restriktioner för dess användning och påbjuda varu-märkning.

Om industrin dä anför invändningar mot naturvårdsverkets förslag lill förbud måsle fallet prövas av federal domstol. Lagen är så utformad all det är relativt lätt för nalurvårdsverkel atl erhålla domsiolsutslag. I den nya amerikanska lagen slås fast att för giftiga substanser skall

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

173

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

det åligga tillverkaren - ej samhället - att framta dala för alt visa substansernas förväntade hälso- och miljöeffekt. Industrin skall i proven följa de leslnormer som nalurvårdsverkel utfärdar samt bekosta försöken.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår därför i motionen 854 atl man på denna grundval - den refererade amerikanska lagen - utreder frågan och utarbetar ett förslag till lagstiftning om effektiv kontroll av giftiga ämnen.

Utskottet har instämt i motionens syfte men underiäter alt la konsekvenserna. Man förlitar sig på den lag vi har i dag, vilken man anser väl avvägd. Jag beklagar detta kallsinne för en snabb utbyggnad av en kontroll av hälso- och miljöfarliga produkter - den behövs. Rimligt vore alt etl förslag till ny lag efler USA-modell framlades och alt resurser skapades för en produkikontroll som inom en femårsperiod skulle kunna vara hell utbyggd. Inom delta område är det ju inle särskilt stor brist på experter - bl. a. kan folk köpas från näringslivet.

Jag yrkar därför bifall till molionen 854 och även till molionen 1310, som föreslår att under innevarande år testerna på förändringar i arvsmassan skall utvärderas samt att förslag om tillämpning av sådana tester för kontroll av giftiga ämnen skall framläggas.

Herr lalman! Hela frågan om alt bekämpa giftiga produkter präglas i dag av kompromisser. Detta illustreras framför allt genom användandet av fenoxisyrorna och då främst 2,4,5-T. I fråga om delta har en hård strid utkämpats mellan skogsbolagens effektivitetskrav och miljökraven.

Nu har bekämpningsmedlet 2,4,5-T förbjudils, och detta är en framgång. Men det är skrämmande att det skall behöva sitta så långt inne, atl del skall behöva utkämpas en sådan kamp. Del nuvarande förbudet måsle också betecknas som en framgång för miljöaktivisterna i vårt land, som på della sätt har vunnit en mycket viktig delseger. Tyvärr måste konstaleras att lagens förvaltare inte gåu i spetsen för förbudet.

Debatten om fenoxisyrornas användning illustrerar hela frågan om gif-lerna i vårt samhälle. Åtgärder vidtas först när något har hänt. Människorna blir försökskaniner.

Vpk har tidigare krävt att alla kemiska ämnen avseende biologiska effekter skall vara testade åtminstone på samma sätt som läkemedel. Tyvärr har vpk-kraven avslagits av riksdagen.

Del borde nu vara dags för riksdagen all besluta om en ny syn på dessa mycket allvarliga frågor som gifter i vårt samhälle utgör. Jag yrkar därför som sagt bifall lill molionerna 854 och  1310.

Under della anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

174

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Så här säger en svensk arbetare våren 1977: "Jag mår dåligt hela tiden. Illamåendet kornmer i vågor flera gånger om dagen. Ofta blir jag också yr. Jag är onormalt troll - måste sova

middag när jag kommer hem från jobbet och del har jag aldrig behövt förut. Dessutom är jag enormt törstig och måste dricka hinkvis med vatten."

Del berättar Erik Svensson, 45 år och gjuleriarbetare, i senasle numret av Metallarbetaren. Han är blyförgiftad och har 70 mikrogram bly per 100 milliliter blod i kroppen. Det är precis på del övre biologiska gränsvärdet. Hur länge han haft sä hög blyhalt vet han inle, för han undersöktes i april för första gången under sina älta år i gjuteriel, trots att bestämmelserna säger all arbelare som utsätts för bly skall blodundersökas med jämna tidsintervall.

Blyförgiftning är en krypande sjukdom. Symtomen kommer så långsamt alt man ofta inle märker del. Blyhaller över 40 mikrogram - nästan hälften av vad Erik Svensson hade - per 100 milliliter blod kan ge skador pä njurar, nervbanor, hjärna och kromosomer. I stället för all tillfälligt plocka bort en arbelare från den plats där han utsätts för bly - som anvisningarna nu kräver - borde man angripa problemet vid källan och se lill all bly över huvud laget inle sprids i luften. Erik Svensson är inle ensam om att vara blyförgiftad. Han är en av många som skadats av hälsofarliga ämnen när han arbetar år 1977.

I jordbruksulskotlels betänkande nr 31 berörs frågan om hälso- och miljöfarliga varor och behandlas molionen 1236, som blivit välvilligt behandlad av utskottet och i princip, kan man säga, har blivit bifallen. Utskottet har dock varit kortfattat, och del finns därför anledning all molivera de skarpa krav på åtgärder som motionen ställer.

Den ständiga och okontrollerade tillförseln av kemiska och kemisk-lekniska produkter lill marknaden är ett av våra största miljöproblem och den drabbar särskilt hårt i arbetsmiljön. Vem helst som så önskar kan bedriva tillverkning och försäljning av kemisk-iekniska produkter. Del finns ingen tillståndsprövning eller annat förfarande föran förhindra att onödigt fariiga kemikalier används för ändamål där de kan ersättas med mindre riskfyllda ämnen.

Situationen försvåras ytterligare av att del ofta är mycket svårt alt få tillgång lill uppgifter om innehållet i de kemiska produkterna. Tiotusentals skyddsombud och andra fackligt förtroendevalda drabbas i sin dagliga verksamhet av svårigheter som beror pä att man inte på ell enkelt säll kan få tillgäng Ull uppgifter om innehållet och farligheten av olika produkter som används eller övervägs all användas på arbetsplatsen. Samma problem finns för dem som arbetar inom företagshälsovården och för alla konsumenter som vill välja de från hälsosynpunkt lämpligaste produkterna.

Statliga myndigheter, såsom arbelarskyddsslyrelsen och naturvårdsverket, har sedan länge räll att frän tillverkare och leverantörer inkräva uppgifter om innehållet i olika produkter. Innehållsdeklaralioner har emellertid endast kunnat inkrävas orn äpinen som särskilt har uppmärksammats, t. ex. pä grund av misstänkta skador. Det finns inget sätt för myndigheterna atl la reda på i vilka produkter ett visst kemiskt ämne

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

175

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

176

ingår. Behovei av en överblick har illustrerats av de tillfällen under de senaste åren dä nya uppgifter har framkommit som förorsakat en radikal omvärdering av ell ämnes giftighet. För att la reda pä om vinylklorid användes som drivgas i någon av de i Sverige sålda sprayförpackningarna var man t. ex. tvungen all analysera innehållet i ell stort antal förpackningar.

Möjligheten lill kraftfulla insatser har tidigare försämrats av alt resurserna varit uppsplittrade sä alt ingen myndighet haft ell helhetsansvar för kontrollen av de kemiska produkterna. Genom lagen om hälso- och miljöfarliga varor, som trädde i kraft den 1 juli 1973, och tillkomsten av produklkonirollnämnden skapades organisatoriska möjligheter lill en samlad överblick och etl samlat ansvarstagande på della område. För att i praktiken kunna förverkliga detta ansvar krävs atl produklkonirollnämnden hos sig samlar informalion om innehållet i alla på marknaden förekommande kemiska produkter. Först då kan myndigheternas insatser övergå från att vara tillfälliga punktinsatser till att bli en produktkontroll i ordets egentliga bemärkelse. Detta kan bäst ske genom all det centrala produktregislret som började förberedas redan 1974 kommer till stånd. Del är ännu inle klart. Påtryckningar från industrin har gjorts för atl fördröja registrets tillkomst och för atl minska omfattningen av de uppgifter som skall förekomma. I enlighet med de fackliga önskemålen måsle produktregislret snabbt komma till stånd och få en sådan utformning alt det innehåller fullständiga innehållsuppgifler om alla på marknaden förekommande kemiska och kemisk-tekniska varor.

Ett fullständigt register kommer all bli etl unikt instrument för ell aktivt förebyggande arbete mot de kemiska hälsoriskerna. Etl sådanl förebyggande arbete förutsätter emellertid följande säll alt använda registret.

För del första måsle naturvårdsverket, arbelarskyddsslyrelsen och övriga myndigheter från produktregistret kunna få direkt tillgång till uppgifter om enskilda produkter. För de centrala myndigheterna kan registret bl. a. tjäna som hjälpmedel för all ge anvisningar om vädlighelsmärkning och skyddsblad för olika produkter.

För det andra måste skyddsombuden genom registret få tillgång till uppgifter om innehållet i de produkter som förekommer på det egna arbetsstället och från arbelarskyddsslyrelsen eller produklkonirollnämnden få hjälp med bedömningen av dessa uppgifter. Genom arbetarskyddslagen har skyddsombuden i dag rätt alt erhålla alla uppgifter av betydelse för arbetsmiljön. Den väsentliga inskränkningen av skyddsombudens in-formalionsräli är att de inte har tillgång till uppgifter om kemiska produkter som produceras utanför det egna företaget, framför allt därför all kraven på produkthemligheter fått gå före arbetarnas hälsa. För alt på denna punkt komplettera informationsrätten enligl arbelarskyddslagen måste uppgifterna i produktregistret därför vara tillgängliga för skyddsombuden.

För det tredje bör man ur registret kunna erhålla listor över de produkter

vilka innehåller ämnen vars förekomst på grund av sin hälsovädlighet kan ifrågasättas. Tillverkarna skall anmodas molivera förekomsten av dessa ämnen. Om någon tillfredsställande motivering inle kan ges och tillverkaren inte kan ändra produktens sammansättning, kan ingripanden göras t. ex. enligl lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Förbud måste också kunna utfärdas mot onödig användning av hälso- och miljöfarliga varor. En plan bör utformas för hur en sådan genomgång av förekomsten av hälsovådliga ämnen på marknaden kan genomföras och även visa på hur prioriteringen härvid kan göras av olika grupper av hälsovådliga ämnen.

Alltsedan produkikonlrollagens tillkomst den 1 juli 1973 har, med rälla, förväntningarna vuxit på att lagen effektivt skulle användas i syfte alt hindra skador pä människor. Lagens syften är alldeles klara - alt ingripa mot farliga ämnen, ej enbart att kontrollera dem. Efter hand har också riksdagen skärpt tonen. År 1975 uttalade riksdagen att "den i lagen föreskrivna s. k. omvända bevisbördan får inle bara bli en vacker devis utan atl bestämmelserna härom verkligen tillämpas på ett sätt som motsvarar lagstiftningens syfte. Med hänsyn lill den stora vikt som måste tillmätas strävandena atl så långt som möjligt förebygga all nu ifrågavarande varor orsakar skadeverkningar på människor och i miljön, inte minst på arbetsmiljöns område, utgår utskottet emellertid från alt regeringen och berörda myndigheter ägnar hithörande frågor den största uppmärksamhet och bl. a. tillser att arbetet med att utvidga del effektiva verkningsområdet för lagstiftningen bedrivs i så snabb takt som möjligt. Enligt utskoltels mening kräver den snabba utvecklingen pä förevarande område ell oavlåtligt framflyttande av positionerna frän de produktkon-trollerande samhällsorganens sida. Utskottet vill i delta sammanhang också fästa uppmärksamheten på alt lagstiftningen även om den i första hand omfattar varor som kan betecknas som kemiska också skall kunna tillämpas på andra varor."

Vi har nu nätt fram lill är 1977 - fyra är efter lagens tillkomst - och den omvända bevisbördan har ännu inte använts. Men produktregislret har förutsättningar alt bli etl avgörande instrument för atl förverkliga den omvända bevisbördan. Dagligen läser vi om de kemiska ämnenas skadeverkningar på arbetarnas hälsa. Tusentals nya kemiska ämnen tillkommer varje år. Det kan ta 15-20 är innan skadorna av de kemiska ämnena visar sig. Och hittills är del bara toppen av ett isberg vi sett. De arbetande människorna som utsätts för kemiska ämnen kan med rälla säga: Varför handlar ni inte - ni vet all del är fariigl! Och del är bråttom. Instrumentet för kontroll av de kemiska ämnena - produktregislret - måste omgående praktiskt börja användas. Arbetarnas hälsa måste gå före produklhemlighelen. Det är med glädje som vi motionärer kan notera att utskottet med skärpa framhållit nödvändigheten av alt registret kan utnyttjas så atl skyddsombuden på effektivast möjliga sätt bereds tillgång till för deras verksamhet relevanta uppgifter ur registret. Nu är del regeringens och produktkontrollnämndens sak att tillse alt

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

111

12 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

178

till utskottets hemställan.

riksdagens beslul verkställs. Herr lalman! Jag yrkar bifall

1 della anförande instämde fru Lundblad samt herrar Pettersson i Helsingborg och Olsson i Edane (samtliga s).

Hen ELIASSON (c):

Herr talman! I motion 1218 har vi tagit upp frågan om flygbesprul-ningarna med fenoxisyror. Besprulningarna görs, som det heter, för att hjälpa barrträdsplanlorna i konkurrensen med lövskog och buskar. Jag säger "som del heter" eftersom del finns ytterst få undersökningar som belyser detta konkurrensförhållande. Del är alltså tveksamt om ell konkurrensförhållande över huvud laget råder. Besprulningarna sker över områden där allmänheten får färdas fritt.

Användningen av fenoxisyror inom skogsbruket har framkallat djup oro och rädsla hos människor i berörda områden. Jag har själv mött den oron hos människor i mina hemtrakter när besprutningar förekommer. Det har dessutom visat sig all del varit omöjligt all förhindra avdrift frän områden som varit föremål för besprulning. I Norge t. ex. får, även om användningen är blygsam, besprulning från luften endast ske med helikopter för atl avdrift skall förhindras. Avdrift har inträffat i min egen hemkommun Sollefteå men också på andra ställen. I Kalix kommun inträffade förra sommaren en allvarlig händelse då bl. a. växtligheten i en del trädgårdar förstördes drygt 3 kilometer från det aktuella be-sprutningsomrädet.

Dessa händelser förstärker naturligtvis oron hos människor. En kompletterande orsak är också osäkerheten om var giftet finns. Atl osäkerheten, rädslan och oron finns är inte svårförståeligt. Dessutom är experterna i den intensiva debatt som pågår inte eniga om de skadliga effekterna på organismerna, och de långsikliga effekterna är praktiskt tagel okända. Vi vet dessutom all gifter under inga omständigheter är bra för människor och miljö.

Besprutningar måste ske tidigast i augusti månad efter del all årsskotten förvedals för all inte barrträdsplanlorna skall ta skada. Det är milt under bärsäsongen dä många människor ger sig ul i skogen för all hämia hem vad naluren ger. Bär och svamp är födoämnen som kan bli förorenade av fenoxisyror, om de plockas på besprutade ytor eller där avdrift förekommit

Regeringen beslöl den 28 april att tolalförbjuda fenoxisyror av typ 2,4,5-T. Utskottet går här på samma linje. Förbudet innebär också all blandpreparal där 2,4,5-T ingår - i regel då 2,4-D - inte längre kan användas. Ett 20-tal preparat kommer atl försvinna från marknaden. Såväl regeringsbeslutet som utskottets ställningstagande visar all man tagit människors oro på allvar och atl man inte ger efter för kortsiktiga ekonomiska intressen inom storskogsbruket utan värnar om de enskilda människornas hälsa och miljö. Särskill viktigt är hormoslyrförbudei, eftersom

del är den här typen av fenoxisyror som anses vara den mest riskabla ur hälso- och miljösynpunkt. 1 2,4,5-T-preparaten ingår telraklordioxin som förorening. Detta är ell av de farligaste gifter man känner till. Diox-inerna ger i extremt små koncentrationer upphov till eksem och har fos-lerskadande effekt. Även arvsanlagen skadas. Dioxinhallen i hormoslyr kontrolleras genom stickprov. Så länge som varje s. k. kok inle kontrolleras är det svårt att veta hur dioxinhalterna varierar. Det kan därför ha körts ul sprulmedel som innehållit mycket höga dioxinhalter.

Hormoslyrbeslutei bör rimligtvis innebära en begränsning av flygbe-sprulningarna, eftersom hormoslyrei är verksamt mot vissa typer av löv och har egenskaper som de andra typerna av fenoxisyror inle har. Del bör också innebära en lugnare debatt, där man redovisar det olämpliga i användningen av kemikalier för att komma till rälla med del s. k. lövproblemet och i stället riktar in sig på de ekologiskt och samhällsekonomiskt rimliga metoderna.

Det är alltså principen som måsle diskuteras - om vi skall ha kemisk eller den ur ekologisk synpunkt värdefulla och sysselsättningsskapande mekaniska röjningen.

Mo och Domsjö AB har visat att det går utmärkt all klara älerväxt-ätgärderna utan besprutningar. Jag förutsätter därför atl skogsbesprul-ningarna snart kommer atl vara borta ur bilden och all hormoslyrförbudei är inledningen på delta. Jag vill därför ansluta mig lill utskottets förslag.

I motionen anger vi som alternativ till den kemiska bekämpningen av lövet den mekaniska röjningen. Denna metod har såväl samhällsekonomiska som ekologiska fördelar. Mekanisk röjning har den fördelen all den ger arbete ät människor i glesbygd. Flygbesprulningar ger inget arbete åt lokalbefolkningen. Det är därför viktigt atl det manuella skogs-vårdsarbelel utvecklas och alt den utrustning som behövs förfinas - inle minst från arbelarskyddssynpunki.

Inom del inre och del allmänna stödområdet utgår statliga bidrag till skogsägare av alla kategorier för ålerväxlålgärder. Vid flygbesprulning utgår inget bidrag. Bidraget varierar inom skilda stödområden och utgår med 70 96 resp. 60 % för enskilda resp. övriga markägare, bolag osv. inom inre stödområdet och 50 % resp. 60 % i det allmänna. Bidragen har tvä syften: dels att öka skogsvärdsinsalserna, dels alt ge sysselsättning i glesbygder. Arbetet utförs mestadels av äldre arbetskraft på ell myckel kunnigt och effektivt säll. Genom dessa bidrag lill ålerväxlålgärder blir del inte dyrare för skogsbruket i de berörda områdena alt göra åtgärderna manuellt än att flygbespruta. Jämförelsen gäller två röjningar kontra en flygbesprulning och baseras på jämförande kostnader för flygbesprulning resp. manuell röjning per hektar.

Bortsett från atl den manuella röjningen ger människor arbete ger den möjlighel lill alt maximall fylla bestånden på skogsplanteringar. Den ger alltså maximall utnyttjande av marken och samtidigt miljövinster.

Det bildas alltid luckor efler plantering och när man röjer kan dessa luckor fyllas igen med lövträd samtidigt som döda plantor kan las bort.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

179

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

180

Lövträden, speciellt björken, har betydelse för granens och tallens tillväxt. Tar man bort björken slipper visseriigen barrträdsplantorna konkurrens och kan växa fortare i början, men de får slå i magrare jord, på fuktigare mark och i längden förlorar de på detta. Genom del åriiga lövfallel underhålls humusläcket och de mikroorganismer som är av betydelse för näringsmobiliseringen i marken. Genom den stora mikrobakliviteten i blandbeständet blir omsättningen livligare och utbudet av marknäring slörre. Björken lever i symbios med kvävefixerande bakterier, vilkel innebär tillförsel av kväve från luften till skogsmarken, vilket är positivt för skogens tillväxt. Inblandning av björk i lallbesiånd kan reducera vissa skadeinsekters påverkan pä t. ex. tall och därmed förhindra en nedsättning av tillväxten. Alternativt kan man jämföra med ell besprutat hygge där de döende lövträden angrips av skadeinsekter som massförökas och i stället nedsätter tillväxten för omgivande skog.

Efler gammal granskog är marken mager och har lågt pH-värde, dvs. hög surhelsgrad. Lövet som då rycker fram har basisk effekt och förbättrar markens pH-värde. Lövskogen motverkar försurning av markerna. I naturvårdsverkets skrift Sjöar under påverkan framhålls atl en viktig faktor som bidrar till den ökande försurningen i skog och mark är övergången från lövskog lill barrskog. Del går därför inte all nonchalera lövskogens positiva betydelse för miljön och för skogens lillväxl totalt sett. Man kan heller inte fä blandskogar så länge som besprutningar sker. såvida man inte går runt i förväg och täcker över de träd man vill bevara.

Den svenska faunan består av några tiotusental arter. Det finns 50 däggdjursarler, 380 fågelarter, 12 groddjur, 6 kräldjur och resten är insekter, maskar och spindlar. Det finns mängder av mikroorganismer i marken, hur många olika typer vel väl ingen. Vem kan överblicka vilka konsekvenser ett visst kemiskl preparat får på della myllrande liv och vilka konsekvenser ett kemiskt preparat får på samspelet i ell visst eko-syslem. i delta fall skogen? Man vet inle särskill myckel. Man vet att älg och rådjur inte flyr besprutade områden och att de gärna betar av lövet. Detta kan ge upphov till beieenderubbningar vilkel biträdande professorn på Ulleråker Ulf Söderberg har påvisat. Även om den direkta giftverkan inte kan sägas slå ut vissa arter så innebär ändå den drastiska förändringen av miljön problem för många djurarter. Förändringarna innebär t. ex. minskad tillgång på föda för älg. rådjur, hare och skogsfågel. Minskad tillgång på vinterfoder gör det naturligtvis svårare för dem att överleva. Andra förändringar kan t. ex. vara avlövningen vid bäckar och åar. som ökar instrålningen och minskar födolillgången för harr och bäcköring - fiskarter som f ö. är mycket känsliga för fenoxisyror.

Besprulningarna anses ge en indirekt gödningsverkan genom all näringsämnena i den döda växtlighetens rot och bladdelar snabbi blir tillgängliga för barrträden. Denna gödningseffekt är slörre än med mekanisk röjning. Men detta kan också leda lill urlakning av näringsämnen. Vid försök i New Hampshire i norra USA blev hallen av kväve i vattnet från ell besprutat hygge 100 gånger större än normalt och vattnet var

starkt giftigt. Uriakningseffekler är alltså möjliga genom besprutningar. Om föriusler av närsalter sker bör delta påverka kalkylerna för användning av sprulmedel i skogsbruket.

Besprulningarna mot lövet är en ekologisk abnormitet jämfört med den mekaniska röjningen och skapar ensidiga barrkullurer. Det eventuella löv som kommer upp efter en bekämpning i form av slubbskoti är av den kvalitet och den mängd att del inte är möjligt all använda. En av orsakerna lill all man lar bort lövet är att skogsindustrin har låg kapacitet alt utnyttja lövvirke som råvara och atl lövvirkets korta fibrer är av annan beskaffenhet än barrmassan. Det kan inte vara rimligt att skogsindustrins dåliga kapacitet all utnyttja lövvirket som råvara i massaproduktionen skall få styra lövinslaget i våra skogar, speciellt som man kan befara alt tillväxten inte blir den man länkl sig i de ensidiga barr-kulturerna.

Kan man nu inle omedelbart utnyttja all lövskog som råvara inom skogsindustrin bör man ändå komma ihåg all lövskogen liksom all annan växtlighet är lagrad solenergi som kan tillgodogöras samhället på annat sätt, t. ex. för uppvärmning.

Skogen har lång omloppslid, ca 100 är. Omloppstiden har varit längre. 1 de orörda skogsekosystemen beräknas den ha varit omkring 400 år. I dag har vi en omloppstid på 80-100 är. Vi har kortat ned kretsloppet till en fjärdedel av vad del ursprungligen var. Att vi skall ha skog som växer så bra som möjligt är alla överens om. Men detta är ingen industriell process, ingen broilerprocess, utan en biologisk process, och man kan inte åsidosätta ekologiska lagar. Det kan ge allvarliga bakslag, och en del sådana kan vi se redan i dag. Det gäller alt omsorgsfullt vårda de skogstillgångar vi har. Det sker bäst om ålerväxlåtgärderna anpassas lill de långsiktiga perspektiven. På det sättet garanterar vi våra efterkommande en god tillgäng till denna värdefulla reproducerbara råvara, vi garanterar sysselsättning och ekonomisk trygghet. Men vi måste ha en ekologisk grundsyn för all klara av allt delta.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöfarliga varor

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr lalman! Huvudämnet i det här betänkandet är faktiskt frågan om användningen av preparatet 2,4,5-T med dioxininnehåll. Över huvud laget har frågan om den s. k. hormoslyranvändningen varit föremål för mycket intresse och väckt stor debatt i vårt land - en debatt som har varit positiv och välgörande. Med ei( enhällig! utskottsbetänkande finns det kanske inte anledning alt ta upp en alltför läng debatt om denna fråga.

Del är ganska naturligt atl denna debatt, som starkt har engagerat många människor, också har innehållit överdrifter och felaktigheter och har präglats av en oro som ibland har varit befogad och ibland mindre befogad. Vi har ett exempel på del i den här debatten, där herr Hagbergs i Borlänge beskrivning av den svenska lagen om hälso- och miljöfarliga

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöjärliga varor

varor är direkt felaktig och i huvudsak illa underbyggd. Jag vill hävda all den lagen vid en internationell jämförelse är mycket framstående och ligger långt före de flesta länders lagar på della område.

Herr Hagberg tar denna gäng som exempel på lyckoland USA, och i två molioner som han har yrkat bifall till vill han att vi skall införa en liknande lagstiftning som den man har i USA. För att bemöta det kunde jag nöja mig med alt säga alt i ett senare inlägg har herr Eliasson beskrivit hur illa man hanterar dessa frågor i USA. Del är etl bevis på att del i den här debatten mera är fråga om åsikter än om insikter.

Vi har i utskottet funnit atl även om det finns mycket intressant alt hämta från den lagstiftning som finns i USA har det dock visat sig atl man där helt har misslyckats när det gällt uppföljningen av lagstiftningen. Det var kanske litet av det problemet som fru Theorin berörde. Vi har i vårt land en ramlagstiftning, och vi har givit en fullmakt ål produklkonirollnämnden. Vi kunde kanske därför ha vänlat oss ett annorlunda handlande, vi hade ställt större förväntningar osv. Jag vill nöja mig med alt i det här fallel redovisa myckel kortfattat bakgrunden till utskottets ställningstagande.

Frågan om fenoxisyror innehållande dioxin behandlades på Siock-holmskonferensen nu i februari. Där var vetenskapen svävande i sina bedömningar, och man uttryckte så pass stora farhågor för att delta ämne skulle hamna i naturen att utskottet - även om vi med fullt förtroende för den svenska produklkonirollnämnden överlåter åt denna alt la ställning lill enskilda ämnen - i likhet med regeringen har föreslagit all man helt enkelt mönstrar ul denna fenoxisyra med dioxininnehåll ur den svenska kemiska arsenalen.

Utskollel har gått litet längre än motionären och följt upp detta konsekvent. Vi säger atl eftersom dessa dioxiner är så allvarliga för människan och människans miljö bör det inte endast vara fråga om förbud mol spridning från luften. Vi räknar alltså med alt rekommendationen i delta utskottsbetänkande lill regeringen och det organ som regeringen har uppdragit åt all la hand om dessa frågor leder till ett totalt borttagande från svensk hantering när del gäller såväl manuell som maskinell spridning från både land och luft.

Med della, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskoltels hemställan.

182

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag förstod all herr'Larsson i Borrby skulle säga all del jag sade var fel. Men lål mig då lämna några fakta.

Vad har vi för förhandsgranskning av kemiska substanser? Hur är det med de nya produkterna? Hur sker kontrollen på arbetsplatserna t. ex.? Vad gör produklkonirollnämnden? Vilka resurser har den? Vilken inriktning har ramlagstiftningen fält?

Jag vill kanske instämma i vad fru Theorin sade. Del har gäll fyra år, och ändå har inle lagen följts upp. Det borde väl mana till någon

lilen eftertanke för herr Larsson i Borrby. Han har väl viss erfarenhet      Nr 139

av debatten i december om 2,4,5-T. Det förbjöds sedan, men ändå stred      Onsdagen den

han frenetiskt för hur rikliga alla bedömningar var.                25 niai 1977

Det är väl ändå så att vi har ett allvarligt problem och att del måste      ___

lösas på någol sätt. Den amerikanska lagstiftningen ger en anvisning,      Hälso- och och vi har bara krävt en utredning för att få en så klar anvisning i lag-      miljöfarliga varor siiftningen som möjligt så atl vi kan få resurser för atl följa upp det här problemet. Det är kärnfrågan.

Men jordbruksutskottet och herr Larsson i Borrby är tydligen helt nöjda med situationen och de insatser som görs i dag. Ställ dem då i relation lill indusirins saisningar på alt la fram nya kemiska substanser och använda dem. Den jämförelsen kommer atl halta betänkligt.

Fru Theorin pratade om skyddsombudens möjligheter att ta del av uppgifter. Vi har i vårt land ett förhållande som är myckel beklagligt: vi har ingen egentlig partsforskning. De forskare och andra som sysslar med detta är engagerade på andra håll eller tillhör staten. Fackföreningen har tyvärr inga egna resurser lill sitt förfogande. Och skyddsombuden är i många fall hell utlämnade, eftersom de inte har egen partsexperiis.

Det är med ett beklagande jag säger att fackföreningsrörelsen inte har insett den stora fara som ligger i all vara utlämnad åt dessa forskare. Vi har från vårt håll föreslagit all riksdagen åtminstone skulle försöka anslå medel om fackföreningarna insåg - vissa förbund har gjort det - att det var viktigt att skaffa sig egna experter och egna möjligheter för att kunna följa upp de faror som finns på det kemiska området.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hagberg i Borlänge gjorde sig skyldig till ytterligare en felaktighet när han talade om debatten i december. I den debatten gav jag uttryck för min önskan atl del borde vara möjligt alt förbjuda just 2,4,5-T eller fenoxisyror med dioxininnehåll. Hur kan han då stå här och säga att jag drev någon annan debatt?

Etl annat fel, som jag menar atl herr Hagberg gjorde i sitt första inlägg, var atl beskriva den svenska lagstiftningen pä del sätt som han gjorde. Den svenska lagstiftningen med alla sina bristfälligheler är kanske ändå den förnämsta i världen. Jag vill gärna hålla med herr Hagberg om att ingenling är så bra all del inle kan göras bättre. Det finns alltså all anledning att följa denna fråga med uppmärksamhet. Efter hand som vi kan få konstruktiva förslag, så tror jag alt del finns mycket stor anledning alt försöka omvärdera, omforma och förbättra de nuvarande bestämmelserna. Men i delta sammanhang har från motionärerna inte kommit några förslag, som inte kunnat tillgodoses av utskottet. Del är mot den bakgrunden, herr lalman, som jag tillät mig alt beskriva herr Hagbergs tolkning av lagens utformning som felaktig.

Herr HAGBERG i Boriänge (vpk) kort genmäle: Herr talman! Av beskyllningen atl jag skulle ha gjort mig skyldig till felaktigheter kvarstår egentligen ingenling. Vad herr Larsson i Borrby

183

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöjärliga varor

184

nu kommer fram lill är mill omdöme om lagen, och vi kan naturligtvis ha olika omdömen om lagen vid en internationell jämförelse. Men om man i stället jämför de risker och de kemiska substanser som finns på arbetsplatserna och de skador dessa vållar, så är det ingen bra jämförelse och inget uppmuntrande med lagstiftningen och den uppföljning som den har fått.

Vad frågan gäller är att i fortsättningen göra verkliga ingrepp i olika substanser, och där finns del inga förslag. De förbättringar och satsningar som föreslås står inte alls i proportion lill vad som behövs på arbetsplatserna.

Jag vill hänvisa till fru Theorins exempel. Inie kan väl den människa som drabbas vara nöjd med nuvarande lagstiftning bara därför att den är bra vid en internationell jämförelse? Det blir den drabbade inte hjälpt av.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag upprepar atl jag gärna välkomnar förslag om verkliga och konstruktiva ingrepp i lagstiftningen. Några sådana har inte herr Hagberg i Boriänge kunnat hänvisa till vare sig i motionerna eller i den här debauen. Vad han hänvisar till i molionerna är en lagstiftning i USA, som utskollel har kunnat konstatera är av den beskaffenheten alt den i realiteten inte har kunnat följas upp.

Hen WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr talman! Det vore frestande alt i det här sammanhanget ta upp en längre principdiskussion om kemikalierna i jord- och skogsbruk, men av hänsyn till kammarens hårt pressade lidtabell skall jag bara med några ord även från moderat håll understryka utskotlets enighet.

Vad beslutet grundar sig på är, som herr Larsson i Borrby nyss sade, Kungl. Vetenskapsakademiens referat av den särskilda fenoxisyrekon-ferens som hölls i februari månad i år. Där framkom med all önskvärd tydlighet att fenoxisyrorna bryts ner ganska snabbt, alt de inte ackumuleras i näringskedjan och au de inle kan hävdas vara cancerframkallande. Med andra ord frikändes de från praktiskt taget alla anklagelser som riklats mot dem. Därmed borde ju allt vara gott och väl och fältet fritt för den f n. enda ekonomiskt länkbara slybekämpningen. Men tyvärr är det inte så väl, och boven i dramat är den särskilda dioxin som fåll namnet TCDD och som finns i bekämpningsmedlet 2,4,5-T.

Om detta ämne säger Vetenskapsakademiens referat: "Med hänsyn lill de positiva testerna av TCDD på bakterier och observationerna av kromosomaberrationer i ett däggdjur och en växtart kan man slula sig till att denna dioxin är mutagen."

Och därmed är saken klar för min del, låt vara alt referatet också angivit att det är svårt atl f n. kvantifiera riskerna av TCDD. Just den sistnämnda svårigheten kräver mera utredning, och därför måste det anses befogat med etl förbud i avvaktan på fullständigare kunskaper. Visst är del betänkligt all på det har viset strunta i både vetenskapsmän och

produklkonlrollnämnd, och det måste betonas atl det inte får bli någon       Nr 139

regel. Men i utskottet lar vi ställning på grundval av det material som      Onsdagen den

står lill förfogande, och. om man nu från vetenskapligt håll menar atl       25 rnai 1977

vi felbedömt läget, så har man nog delvis sig själv att skylla. Då hoppas     

vi på en tydligare skrivning nästa gång. Hälso- och

Till dess får vi inom skogsbruket försöka leta oss fram till en annan      miljöfarliga varor metod för slybekampning, och än en gång måsle då sägas ifrån all en mekanisk sådan inte är något alternativ. Men vad gagnar del oss, om vi med kemikaliers hjälp vinner några års virkestillväxt men fördärvar våra kromosomer.

Del är alltså inte av hänsyn lill någon s. k. allmän opinion, som kanske nätt och jämt är allmän ens i någon enstaka dalgång, eller lill några s. k. miljögrupper, vilkashögaröslläge ofta slår i omvänd proportion till deras saklighet, utan av sakskäl som vi anslutit oss lill utskottets skrivning, som alltså är enhällig.

All jag sedan högst personligen och privat av floristiska och faunisliska skäl inle tycker om ylmässig bekämpning över huvud taget i den någorlunda naturliga miljö som våra skogar än så länge är, ja, del är en annan sak, som jag hotar kammaren med atl återkomma lill i annat sammanhang. Nu nöjer jag mig med alt bara yrka bifall till utskottets hemställan.

Fru THEORIN (s):

Herr lalman! Herr Hagberg i Borlänge apostroferade mina tidigare inlägg, och del kan föranleda någon korrigering.

Jag sade inle, herr Hagberg, all produktkonlrollagen inle har tillämpats. Del har den, men regeln om den omvända bevisbördan har ännu icke tillämpats, och del är räll väsentligt atl markera den skillnaden.

Del som sades när produktkonlrollagen tillkom 1973 var väldigt viktigt. Jag vill gärna hålla med dem som säger alt lagen i sig är utmärkt men all lillämpningen av lagen inte är bra, och den är avgörande för om lagen skall ha något reellt innehåll. Riksdagen har i räll skarpa ordalag markerat au lillämpningen av produktkonlrollagen borde ske enligl riksdagens uttalande. Vi har sagt ifrån, att den omvända bevisbördan inte får bli bara en vacker devis utan den skall också ha etl reellt innehåll, och vi skall efter hand skärpa lillämpningen av lagstiftningen i enlighel med lagens syften.

När produklkonlrollagen en gång i liden lillskapades förulsaltes del
alliså all producenien skall bevisa en varas ofarlighei innan den får mark
nadsföras. Då restes invändningen från de fackliga organisationerna och
LO all samhället borde bygga ul laboratorieresurserna för alt kunna klara
kontrollfunktionen. Från riksdagens sida menade vi atl vi t. v. fick av
vakta den organisatoriska lösning som arbetsmiljöutredningen så små
ningom skulle tänkas komma med. Såvitt del är mig bekant föreligger
nu arbetsmiljöuiredningens förslag, och del innehåller bl. a. en del po
sitiva lösningar i riktning mol en bättre organisation, inte minsi ur ar-        10;
betsmiljösynpunkt, med större möjligheter för arbetsmarknadsstyrelsen

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Hälso- och miljöjärliga varor

186

alt ingripa.

Det är alldeles rikligt som herr Hagberg säger, att de fackliga organisationerna kan behöva forskningsresurser, men i del här sammanhanget skall vi ställa krav på att samhället skall ha de resurser som fordras i fråga om såväl granskning som tillämpning av lagen.

Produktkonlrollagen är unik i väriden. Den är ingen pappersprodukt, om vi sätter den i sjön och ser lill alt den fungerar. Den amerikanska lagstiftningen är tyvärr, liksom också annan lagstiftning har en tendens all bli, en pappersprodukl som är vacker atl se på men som del inte finns resurser bakom. Del är naturiiglvis ell av skälen till atl utskottet har varit tveksamt inför själva utformningen av förslaget i den kommunistiska motionen, även om man - jag vill gärna hänvisa till del - har instämt i dess syfte. Utskottet har alltså haft samma inställning som herr Hagberg lill hur en lagstiftning skall fungera, men vi har inle funnit atl den amerikanska modellen hittills visat sig vara verkningsfull. Vi föredrar en svensk lagstiftning med kraft bakom orden.

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Jag skall fatta mig mycket kort.

När jag hänvisade till fru Theorins anförande och lill alt lagen inte har tillämpats, så avsåg jag just den viktigaste punkten, nämligen den omvända bevisbördan. Därom är vi alltså överens. Jag kanske därför inle skall ta alltför hårt på vad fru Theorin sade i övrigt.

Den omvända bevisbördan är alltså en huvudpunkt i den lag som inle tillämpas, och det är en ramlag. Vad vi föreslår är en lag som är mer preciserad, och vi har etl förslag att hänvisa till. Vi beklagar alt jordbruksutskottet inle vill gå med på en något mer preciserad lagstiftning, som kan vara något mer tvingande i det här fallet.

Sedan en annan sak, som kanske skiljer fru Theorin och mig ål, och del är synen på forskare och experter. Fru Theorin vill tydligen ställa krav enbart på samhället. Jag tror atl del viktigaste för fackföreningsrörelsen under nuvarande samhällsförhållanden och med nuvarande resurstilldelning är all skaffa sig egna experter som en motpol till industrins experter.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Nej, herr Hagberg, jag har ingenting emol all den fackliga rörelsen skaffar sig egna experter. Men vi försöker finna konstruktiva lösningar för all den här lagstiftningen skall fungera. I den socialdemokraliska motion som vi nu behandlar och som utskottet i piincip tillstyrkt har vi hittat lösningen för skyddsombuden, nämligen alt det produktregister som skall omfatta alla kemiska ämnen skall vara fullt tillgängligt för skyddsombuden och att myndigheterna - arbetarskydds-styrelsen eller produklkonirollnämnden - skall vara skyddsombuden behjälpliga vid bedömningen av dessa uppgifter. De kraven skall vi kunna ställa såväl på samhällets myndigheter som på lagstiftningen. De fackliga organisationerna skall inte behöva ha en egen expert för alt kunna tolka

innehållet i detta register. Delta krav har vi ställt och del slår riksdagen      Nr 139
bakom. Det är nu regeringens och produktkontrollnämndens sak alt se      Onsdaeen ripn
till alt riksdagens beslut verkställs.                                     75 mai 1977

Överläggningen var härmed slutad. Hälso- och

miljöfarliga varor

Mom.  I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 854 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottels hemställan i betänkandet nr 31 mom.  I röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 854.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej -    12

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1310 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i betänkandet nr 31 mom. 3 röstar ja, den del ej vill röslar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1310.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299
Nej -    12                                                                                     187

Nr 139 Mom. 4-6

Onsdagen den        Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

25 maj 1977

Ändring i byggnads-   § 4 Ändring i byggnadslagen, m. m.

lagen, m. m.

Föredrogs civilutskoltets betänkande 1976/77:35 med anledning av propositionen 1976/77:122 om ändring i byggnadslagen (1947:385) m. m. jämte molioner.

I propositionen  1976/77:122 (bostadsdepartementet) hade föreslagits atl riksdagen skulle dels anta förslagen till

1.   lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2.   lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

dels godkänna den i regeringsprotokollel förordade ändringen i grunderna för kommuns ansvar för förlust på statliga bostadslån.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen föreslås ändringar i byggnadslagen (1947:385) och i byggnadsstadgan (1959:612). Ändringarna innebär bl. a. att tätbebyggelse av mindre omfattning skall kunna lämplighetsprövas i samband med prövning av ansökan om byggnadslov. Del principiella krav på detaljplan för tätbebyggelse som f n. gäller föreslås således upphävt för dessa fall. 1 propositionen föreslås dessutom ändring i reglerna om kommuns ansvar för föriusl på statliga bostadslån för småhus.

De föreslagna ändringarna skall ses mol bakgrund av dels uttalanden i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 om enklare regler för viss bebyggelse, dels riksdagens beslut (rskr 1975/76:201) att som sin mening ge regeringen lill känna atl redan gjorda överväganden i planeringsfrågor bör knytas som motiv lill ändringar i byggnadslagstiftningen m. m.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den  1 juli  1977."

I delta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen  1976/77:994 av herr Danell m. fl. (m),

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976/77:1558 av hen Fågelsbo (c),

1976/77:1574 av fru Ahrland (fp), vari yrkats atl riksdagen skulle

1.                        godta de principer för en utvidgning av möjligheterna till tätbe
byggelse på icke planlagda områden som angetts i propositionen,

2. avslå de förslag lill ändringar av 5 j byggnadslagen och 56 i bygg-
188                                nadssiadgan som angetts i propositionen och i stället begära en ändrad

lydelse av 67 S 1 mom. byggnadsstadgan i enlighet med vad som i motionen skisserats,

1976/77:1575 av herr Bergman m.fl. (s), vari yrkats

1.     a. atl riksdagen skulle avslå de vid propositionen 1976/77:122 fogade
lagförslagen,

eller - om detta yrkande inle bifölls -

b. all riksdagen beslutade uppskjuta behandlingen av propositionen i denna del lill näslföljande riksmöte,

2.     all riksdagen inle godkände regeringens förslag om ändring i grun
derna för kommuns ansvar för förlust  på statligt bostadslån, och

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadstagen, m. m.

1976/77:1576 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1.    att riksdagen skulle avslå förslagen om ändringar i byggnadslagstiftningen,

2.    att riksdagen skulle avslå förslaget om ändrade grunder för kommunens ansvar för bostadslån.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1976/77:1574, 1575, yrkandet 1, och 1576, yrkandet I,
skulle anla av regeringen framlagda förslag lill

a.   lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

b.   lag om ändring i byggnadsstadgan (1959:612),

2.    alt riksdagen med bifall lill regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1976/77:1575, yrkandet 2, och 1576, yrkandet 2, godkände den i regeringsprotokollel förordade ändringen i grunderna för kommuns ansvar för förlust på statliga bostadslån,

3.    att riksdagen skulle avslå molionen  1976/77:994,

4.    atl riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:1558.

Följande fem reservationer hade avgivits av herrar Bergman, Lindkvist, Henrikson och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl samt herr Persson i Karlstad (samtliga s)

1. beträffande yrkande om avslag på lagförslagen, vari reservanterna ansett atl utskottet under 1  bort hemställa

alt riksdagen skulle

a. med bifall till motionerna 1976/77:1575, yrkandet 1 i motsvarande
del, och 1576, yrkandet 1, samt med anledning av molionen
1976/77:1574, i motsvarande del, inle anla de vid propositionen fogade
lagförslagen,

b. avslå molionen 1976/77:1574 i den del den inte behandlats under
a.

2. beträffande yrkande om uppskov med behandlingen av lagförslagen, vari reservanterna ansett - under förutsättning atl reservationen nr 1 inte bifölls av riksdagen - all utskollel under 1  bort hemställa

189

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

all riksdagen med bifall lill molionen 1976/77:1575, yrkandet 1 i motsvarande del, lill nästa riksmöte skulle uppskjuta behandlingen av vid propositionen 1976/77:122 fogade lagförslag jämte motionerna 1976/77:1574, 1575, yrkandet 1 i motsvarande del, och 1576, yrkandet

3.    beträffande motiv för avslag på eller uppskov med behandlingen av lagförslagen, vari reservanterna ansett - under förutsättning av bifall lill någon av reservationerna nr 1 eller 2 - att utskotlets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

4.    beträffande kommuns ansvar för förlust pä bostadslän, vari reservanterna ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionerna 1976/77:1575, yrkandet 2, och 1576, yrkandet 2, inte godkände vad i regeringsprotokollel förordats om ändring i grunderna för kommuns ansvar för förlust på statliga bostadslän.

190

5. beträffande begäran om åtgärder för att underlätta fritidsbebyggelse i glesbygd - motiveringen - vari reservanterna anselt atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Civilutskoltets borgerliga majoritet säger i förevarande belänkande ja till regeringsförslaget i propositionen 1976/77:122 om ändring i byggnadslagen. Vi socialdemokrater i utskottet har reserverat oss och yrkar i första hand avslag pä lagförslaget. I andra hand yrkar vi uppskov till nästa riksmöte.

Båda reservalionsyrkandena utgår från uppfattningen atl lagförslagel har svära principiella brister. Avslagsförslaget är då en naturlig följd av den uppfattningen. Uppskovsyrkandet skall ses som en variant, där utskottet skall ta på sig en vidare beredning av lagförslaget bl. a. genom remisser. Lagförslaget har i propositionen lagts fram direkt och har alltså inte föregåtts av sedvanligt remissförfarande. I en fråga som den här hade delta varit naturligt. En remiss också till lagrådet borde ha bedömts som' oundviklig.

Båda yrkandena går, som sagt, ut pä atl lagförslagen kan kritiseras i första hand principiellt men också i detaljer. Jag skall här framför allt beröra de principiella invändningarna.

En huvudinvändning mot lagförslagen är all propositionen inte innehåller några uppgifter om inriktningen av arbetet pä en ny bygglag. Del är därför inte möjligt alt bedöma om lagändringarna allmänt sett är lämpliga atl genomföra nu. Det här är en verkligt grundläggande brist. Den skulle också kunna uppfattas som ett förakt för den beredning som skall göras i riksdagen - man förutsätter att utskottets majoritet skall lyda signalerna. Det är en sak om en proposition saknar en uppgifi som kan hämtas in från andra. Här är det fråga om uppgifter som endast

regeringen kan ge. Kan man inte ge en nödvändig bakgrund för ett förslag bör man inte lägga fram del.

En annan sak som gör frånvaron av en utblick mot det större arbetet ännu mer uppseendeväckande är alt den här propositionen är den nya regeringens första meningsyttring på planeringsomrädel och all den i liden kommer mycket nära den aviserade departementspromemorian om bygglagstiftningen. Tystnaden på den här punkten kan tolkas så all man fortfarande inte har någon mening om principerna om bygglagarbeiel eller - alternativt - att propositionen inte passar in i principerna. Jag vill gärna än en gång stryka under att arbetssättet är minst sagt uppseendeväckande.

En annan huvudinvändning är all förslaget läggs fram utan remissbehandling och utan lagrådsgranskning. Samtidigl som man levererar ett lagförslag där försök till sakmoliveringar blandas med ett allmänt tyckande talar man om behov av enkla regler på detta område. Vi socialdemokrater har i utskottet lyckats få till stånd en hearing, där tjänstemän som praktiskt sysslar med de här frågorna i olika sammanhang fått höras. Deras synpunkter har varit i allt väsentligt negativa. Vad som sagts i det sammanhanget lyder på atl en vanlig remissomgång skulle ha fått en förödande effekt på regeringsförslagel. Är del rent spel atl avstå från remisser därför alt man gör bedömningen atl utfallet kan bli negativt? Del tycks heller inte ha varit tal om någon lagrådsremiss. En sådan borde ha klargjort förslagets förenlighet med allmänna principer ur många aspekter och likaså ha belyst förslagets konkrela innebörd.

Nu har vi etl förslag lill lagtext kombinerat med ett ordsvall, ur vilket del är myckel svårt atl sortera ut några egentliga lagmoliv. Del blir inte lätt att tillämpa den här lagstiftningen. Alla svårigheter har man skjutit ifrån sig lill framtida allmänt tyckande.

Varför har det nu varit så bråttom med det här förslaget? Skulle del kunna vara någon fara med att ta ställning till frågorna i ett senare och större sammanhang? Beror brådskan verkligen på den missuppfattning av verkligheten som propositionen röjer? Man säger där atl planmyn-digheierna envisas med atl följa skriven lag och uppenbarligen inte vill rätta sig efter partipolitiska uttalanden. Del tycker jag att länsstyrelserna m. fl. gör alldeles rätt i. Vi skall inle ha smygändringar av lagar. Men även om vi inte skall ha del så är ju faktiskt dispenser inte så sällan förekommande som man tycks tro. Det är ell instrument som används i myckel stor omfattning och som myckel väl räcker för all lösa problemen när del är aktuellt.

Det sagda för in på fru Ahrlands motion. Med de yrkanden om uppskov och avslag som jag har finns det inle anledning aU ta upp den närmare. Jag vill dock konstatera all fru Ahrland, folkpartiet,, är ense med oss reservanter om att förslaget inte borde ha framlagts. Jag kan kvittera med all den lösning som hennes moiionsförslag anyjsar under alla förhållanden är bättre än propositionens och klarare ulirye,ker vad det kan vara fråga om.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

A näring i byggnads -lagen, m. m.

191

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

192

I sak kan man fråga sig vad syftet med propositionen egentligen är. Det kan inte vara atl infria löften om enklare regler för glesbebyggelse

- propositionen gäller ju tätbebyggelse, och f ö. är glesbebyggelsereglerna
enkla som de är. Det skulle därför kunna vara ett försök alt allmänt
göra byggnadsloven mer planlösa, om jag så får säga. Är meningen alt
påverka bebyggelsen sä alt vi får en slörre andel spridd bebyggelse tycker
jag all det bör sägas klart.

1 rättvisans namn får del medges att ett försök till förklaring finns i propositionen. Man säger där atl begreppet tätbebyggelse är svårförståeligt - och visst är det så i många fall. Men när man tror sig förenkla della genom att införa ytterligare etl begrepp - "tätbebyggelse av mindre omfattning" - blir logiken litet svår att förslå. Del nya begreppet är inle heller särskill lättförståeligt. Och inle blir del bättre av att man i propositionen helt glömt bort atl definiera del. I stället lämnas en mängd exempel på situationer, där man kan tänkas ge byggnadslov utan krav på plan - men det är ju i sig en definition av en mindre krets av byggnadsfall. Vi får i stort sett i huvudfrågan bara antydningar - och det är ett säll att skriva lagmoliv som är uppseendeväckande.

I del här sammanhanget vill jag också ta upp - för alt eventuellt få etl svar - frågan om vad som är förslagets egentliga räckvidd. Vi har en del begränsningar angivna: det skall inte vara tal om atl utöka ett planområde, inle heller om betydande nyexploatering. Del är begränsningen i den fysiska riksplaneringen - i vart fall när det gäller jordbruksmark. Det får inle vara tal om ett framtida behov av "gemen-samhetsanläggningar" - jag utgår från all man menar gemensamhels-anordningar - m. m. Men - överalll ligger en hänvisning lill lokala bedömningar.

Hur går det nu med tolkningen i ell besvärsärende? Om kommunen säger nej med hänvisning till atl man inle tycker all det är fråga om tätbebyggelse av mindre omfattning kan ju markägaren besvära sig och få ärendet prövat av regeringen på bostadsminislerns föredragning. Är det i en framtid som motiven lill lagförslagel i denna del skall skrivas

- i punkter allteftersom behovet uppkommer? Detsamma gäller kom
munens valfrihet all kräva plan, även om den anser alt lälbebyggelsen
är av "mindre omfalining". Det här är ell synnerligen oiillfredsställande
säu att stifta lag. Den uppmärksamhet som propositionen fått som ett
exempel på sällsynt dålig lagstiftning är berättigad.

Jag hade inle tänkt atl i den här argumenteringen ta upp alla erinringar man kan göra mot lagförslaget - de argument som åberopats i reservationen och som här tagits upp av mig är tillräckliga för ett avslag eller ett uppskov. En punkt lill är dock så principiellt viktig atl jag inte kan förbigå den. Den gäller den syn på planeringsprinciperna som röjs genom lagförslagen.

För min del har jag trott atl tidigare enhälliga uttalanden som gjorts om öppenhet i planeringen var accepterade och klara. Så fort del gäller läibebyggelse som här är del ju fråga om ett intresse inle endast för

grannar och sakägare utan för många personer. Nu föreslås en ordning som t. o. m. kan ställa en direkt berörd granne utanför sammanhanget.

Bygglagulredningen hade öppenhetskravet klart för sig. Man gick så långt att del skulle gälla även för glesbebyggelse - kärnan i denna tanke var att man skulle ställa ut även ett så enkelt planförslag till offentlig granskning. Här får vi nu en ordning där byggnadsnämnder utan ledning av klara lagmotiv skall lycka någonting - sedan kan överinstanserna få lycka någonting om fastighetsägaren inte får sin vilja igenom. Hur går del här ihop med lidigare grundtankar om en öppen planering?

I propositionen ingår också etl förslag om alt sänka taket för kommunens ansvar för bostadslån. Förslaget innebär att kommunens ansvar inle skall vara större, om staten måsle släppa till bottenlån också. Den här ökade statliga insatsen blir aktuell i första hand när ett hus har sådan placering att bankerna tvivlar på dess kreditvärde. Jag gör ingen invändning mol principen alt staten skall låna ul dessa extra pengar för att kommunen skall kunna fullfölja sin planering. När del emellertid är kommunen som fattar del beslul som kan kosta staten mera pengar är det väl inte mer än rätt att man tar en mindre del - 40 96 - av ansvarel för också de statliga extra pengarna. Vi föreslår därför att reglerna skall vara oförändrade. Jag vill påpeka atl också folkpartiet en gång stod bakom den ordning som nu gäller.

Vi har slutligen reserverat oss även mol motiven för del enhälliga avslaget på den moderata motionen. Moderaterna har under 1970-talet konsekvent försökt hävda att koncentrerade stugbyar är ett avsett resultat av den fysiska riksplaneringen. Del är inle någon som i koncentrerad fritidsbebyggelse ser generella lösningar. Därför har vi i reservationen 5 anselt oss böra erinra om vad som sagts från vårt och riksdagsma-jorilelens håll i den här frågan. Det är obestritt att kommunerna i vissa fall halkal efter i fråga om planeringen för frilidsbyggande - lål oss då i stället se till att man kan komma ifatt behoven. A andra sidan är inte heller fritidsbebyggelsen i samlad form alltid något negativt. Det finns många exempel pä lyckade sådana satsningar - ett byggande som möjliggjort för många att få ut mer av sin fritid.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill de reservationer som fogats till betänkandet. Del innebär bl. a. atl jag i första hand yrkar avslag på lagförslagen och att jag i andra hand yrkar att behandlingen av dem uppskjuts lill nästa riksmöte, då de kan ses mol aviserade lagsliftningsförslag i övrigt. Uppskovsyrkandet skulle i huvudsak tillgodose också intressen bakom fru Ahrlands motion.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! I den vpk-motion, nr 1576, som behandlas i detta betänkande har vi bl. a. ifrågasatt om förslagen i propositionen över huvud taget kan anses meningsfulla även med de värderingar som propositionen redovisar. Hell klart är enligt vår mening atl fru bostadsministerns kommentar i anslutning lill atl propositionen presenterades - nämligen atl

193

13 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

194

det här är fråga om en myckel efterlängtad reform av byggnadslagstiftningen-innebaren viss överdrift, i vart fall om man menar alt kommuner och andra berörda skulle se den som efterlängtad med dessa ur sill siora sammanhang lösryckia förslag. Mycket efteriängtade kan förslagen i propositionen möjligen vara av moderata samlingspartiet, som i en fri gles-bebyggelseräii ser möjligheten till höjda markpriser och som ser förslagen som ett steg i sådan riktning.

Det är inle rimligt atl riksdagen nu skall la ställning till förslag och lagändringar som har ell direkt samband med etl aviserat lagförslag lill ny byggnadslagstiftning, som enligt uppgift inom kort skall gå ul på remiss.

Avser man med förslagen i propositionen alt bl. a. påverka utformningen av kommunöversiklerna i viss angiven riktning, kan elt sådanl syfte tillgodoses på betydligt enklare sätt än genom denna lagstiftning. Det är svårt att se hur ett genomförande av propositionsförslagen nu skulle underiätta den kommunala planeringen och den praktiska hanteringen ute i kommunerna. Vilket byggande är del som nu kommer i kläm och som får lättnader i de nya regler regeringen och utskottsmajorileten vill införa?

Vilka kommuner som vill få lill stånd en sådan bebyggelse som del talas om som motiv för förslagen är det som inte kan genomföra den bebyggelsen i dag? Såvitt jag vel är det i dag inga större svårigheter att få fram dispenser eller planer i de fall en kommun vill genomföra bebyggelsen.

Herr lalman! Jag har ofta befunnit mig i den situationen atl jag kritiserat atl olika utskoltsmajoriteter inte funnit anledning att bifalla eller inslämma i motioner från vpk - men nästan alltid har utskottsmotiveringen då varit en hänvisning lill pågående utredningar, väntade utredningsförslag eller kommande förslag till lagändringar på del område molionerna berört. Del har dä inte varit ovanligt alt man hänvisat jusl lill motionsförslagens samband med aviserade lagförslag. Nu föreslår regeringen lagändringar som har ell uppenbart samband med etl aviserat slörre och mera genomgripande lagförslag, som dessutom ligger nära i tiden, ja, så nära i liden all någon tids väntan inte menligt kan inverka på de långsiktiga frågor det här oftast handlar om.

I det lägel är del naturligt alt man ställer sig frågan varför regeringen nu, mer eller mindre panikartat, absolut vill genomföra vissa ändringsförslag i byggnadslagstiftningen. Tillåt mig tvivla pä talet om mycket efterlängtade och brådskande reformer som inte kan anslå lill en gemensam genomgripande behandling. Läl mig uttrycka den meningen att det här mera handlar om manifestaiioner, ett slags ge igen-iver som revansch för tidigare nederlag som man har svårt all smälla. Del förefaller som om del här är fråga om alt söka utnyttja del nya läget i riksdagen, i en situation där man från centerns och moderaternas sida nu lyckats pressa folkpartiet från vissa tidigare uttalade meningar.

Som vi i vår partimotion påpekat finns det myckel i propositionen

som tyder på avsikter alt påtvinga kommuner, som inte är överens med de förslag som förs fram, att godta vissa förändringar. Tanken är tydligen den all om kommunerna inte lyder i första omgången skall ärendet kunna föras vidare till regeringen, som då i praktiken skulle kunna lämna byggnadslov mot kommunens vilja under åberopande av atl man måste följa lagen, och uttalade s. k. lagmoliv.

1 propositionen har regeringen, och i utskottsutlåtandet den borgerliga majoriteten, framställt förslagen å ena sidan som mycket angelägna och som om det vore betydelsefullt atl de borgeriiga förslagen genomförs, utan all avvakta ett samlat lagförslag. Man har då ställt in förslagen som elt led i någol slags decentralisering eller slruklurfrämjandé i största allmänhet. Å andra sidan söker man tona ned del hela så att förslagen inte skall framstå som särskill genomgripande och gör gällande att det inte handlar om några väsentliga förändringar.

Ett genomförande av förslagen skapar säkerligen en del praktiska problem vid hanteringen av olika ärenden för planerare och beslutsfattare både på kommun- och länsnivå. Del kräver atl den kommunala översiktsplaneringen anpassas lill de krav som lagförslagen ställer. För alt man skall få byggnadslov måste ju dessa i någon mån vara förankrade i resp. kommunöversikter. Då kommunerna gjort dessa översikter har man rimligen inte kunnat förutse de lagändringar som nu föreslås träda i kraft redan om ungefär en månad.

I propositionen görs gällande att man i olika kommuner inte skulle följa byggnadslagen och atl detta i och för sig motiverar en lagändring redan nu. Detta påstående är, såvitt jag kunnat finna, dåligl underbyggt, för atl inle säga felaktigt. Trots alt lagstiftningen är sådan som den är, sä tycks det inte vara särskilt svårt eller krångligt med dispensförfarande. I många fall beviljas enligt vad jag nyligen inhämtat upp lill 50 96 av byggnadsloven i form av dispenser. Som framgår av utskottsbetänkandel har f ö. inte mindre än 83 96 av alla landets kommuner dispensräll för tätbebyggelse.

Beträffande kommunernas ansvar för förlust på bostadslån kan propositionens förslag om alt låta staten bära en större del av ansvarel för eventuella kommunala missbedömningar synas vara elt positivt förslag. Nu anges inle några närmare motiv för förslaget i denna del. Man har dä svårt au frigöra sig från intrycket alt man framför förslaget för alt kassera in sympatier från dem som har ekonomiska och andra intressen av en medveten inriktning på en väsentligt ökad småhusbebyggelse i glesbygd. Det bör noteras alt folkpartiet, som lidigare ställt sig bakom nu gällande regler, sprungit ifrån dessa, förmodligen som etl nytt offer på regeringsaltaret.

Jag har med intresse noterat all socialdemokraterna genom del aktuella ställningstagandet och motiveringarna i sin motion och sina reservationer till belänkandet nu närmat sig en gammal vpk-slåndpunkt beträffande småhusbyggandet och dess ekonomiska konsekvenser för samhället. Jag hälsar detta med tillfredsställelse.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ä näring i byggnadslagen, m. m.

195

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

196

Eftersom den socialdemokratiska molionen har samma yrkanden om avslag på propositionsförslaget som vpk-motionen, och då dessa motioner följs upp i reservationerna lill betänkandet, har jag inget särskilt yrkande utan yrkar bifall till reservationerna fogade till civilutskoltets betänkande nr 35.

Hen MATTSSON (c):

Herr talman! De inledande anförandena av fru Landberg och herr Claeson hade det gemensamt all man ansåg att den nuvarande lagen är etl under av klarhet och atl den inle har någon som helst styrande effekt på kommunalplanläggning eller på kommunal byggnadslovsgivning, medan del lilla tillägget som föreslås i propositionen 122 i 5 >; nästan skulle ge elt otillbörligt utrymme åt en styrning av kommunerna. Jag kan inte karakterisera det här annat än som ett utslag av de obolfärdigas förhinder. Man tycker illa om motiven till ändringen av byggnadslagen som skulle underlätta möjligheterna lill bebyggelse i glesbygd.

1 bilagan till propositionen 122 lämnas en utförlig redogörelse för utvecklingen av de bebyggelsereglerande bestämmelserna i byggnadslagen från 1948 och fram lill nu. Speciellt behandlar man riksdagsbeslutet under 1970-tale;. Det var ju genom beslutet 1971, med anledning av propositionen 118, som riksdagen införde sådana ändringar i byggnadslagen all bestämmelserna om vad som skulle anses som s. k. tätbebyggelse skärptes. Tolkningen av lagen i nu gällande lydelse har faktiskt gjort det möjligt atl varje tillkommande bebyggelse i hela kommuner - även kommuner med starkt inslag av jord- och skogsbruk - är atl anse såsom tätbebyggelse. Riksdagen har gjort uttalanden både 1975 och 1976 där man ställt sig positiv till den s. k. glesbebyggelsen och sagt den vara den enda lämpliga byggandeformen i stora delar av landet. För atl bättre framhålla detta beställde riksdagen av regeringen 1976 ändringar i byggnadslagen. Del är denna beställning som regeringen nu har effektuerat genom atl lägga fram propositionen 122. Det är alltså inte etl utslag av någon sorts revanschlust som herr Claeson talade om, utan tvärtom så alt man har effektuerat elt majoritetsbeslut av riksdagen.

Gränsen mellan tätbebyggelse och glesbebyggelse är svår alt definiera. Del är rikligt som fru Landberg säger att reglerna för glesbebyggelse är enkla - men först när man preciserat vad som är att anse som glesbygd. Det som är svårigheten, med den utformning som byggnadslagen har sedan den I januari 1972, är alltså gränsdragningen mellan vad som i dag skall anses som tätbebyggelse resp. glesbebyggelse. 1 dag kan byggnadsnämnden, om den anser all det är tätbebyggelse, bevilja dispens för ell byggnadslov så atl man alliså kan uppföra bostadshus, fritidshus eller liknande. Även länsstyrelsen kan i vissa områden vara den instans som beviljar dispensen. Propositionens förslag förminskar de områden där tätortsbegreppei skall behövas tillämpas och gör del lill etl normalt förfaringssätt alt byggnadslov kan beviljas av byggnadsnämnden efter den prövning som också fortsättningsvis skall föregå varje form av bygg-

nadslov. Detta tycker vi från ulskottsmajoritetens sida är väldigt angeläget alt framhålla. Nu blir del alltså normalt alt få byggnadslov, inte ell undanlag som tillåles genom att kommun eller länsstyrelse tillämpar dispensmöjligheten.

Den nu aktuella ändringen i 5 i; i byggnadslagen skall självfallet inle ses som någon slutlig utformning av byggnadslagen i del här avseendet, utan den kommer naturiiglvis sedan atl påverkas av den översyn av byggnadslagen som pågår.

Fru Landberg talar om en osäkerhet därför atl förslaget inte överensstämmer med principerna i byggnadslagstiftningen. Jag tycker inte det är någon bärande invändning. Del räcker med att gå lill regeringsdeklarationen för alt finna all den nuvarande regeringen har en positiv inställning lill en utökad möjlighel atl bygga i glesbebyggelse och mindre tätorter. Därför kan jag inle finna all den ändring som nu görs skulle vara något hinder för fortsatt arbete med revisionen av byggnadslagen. Tvärtom anser vi från utskoltels sida atl det förslag som regeringen har framlagt fyller elt i stora delar av landet känt praktiskt behov.

Fru Landberg var också kritisk emol atl man inle hade remissbehandlal del här förslaget. Det är ju inte fråga om någon ny princip, utan fråga om vilken omfattning tolkningen av begreppet tätbebyggelse skall ha. Som jag lidigare har sagt förminskar man de områden där tätbebyggelse kan anses råda. Det har därför inte funnits någon anledning att göra den omfattande remissbehandling som fru Landberg pläderade för.

Jag nämnde att man i statsråds-och riksdagsuitalanden har slällt sig positiv lill glesbebyggelse som en normal företeelse, som inte skall motverkas. Detta har vi ju i de andra partierna uppfattal så atl vi har varit eniga om frågan under 1975/76 när dessa uttalanden har gjorts. När nu socialdemokraterna reagerar så häftigt mol den föreslagna ändringen i 5 i?, frågar vi oss om det har varit elt fel från socialdemokraternas sida. Är del så att man gärna ser svepande positiva ullc.landen i statsrådsprotokoll och riksdag om bebyggelse i glesbygd men säger nej lill varje ändring av byggnadslagen som ökar de praktiska möjligheterna alt genomföra della önskemål?

Socialdemokraterna har nu tvingats bekänna färg. Motstånd mot bebyggelse i glesbygd demonstreras öppet. Utskotlsmajoriteten har använt uttrycket atl kritiken röjer etl främlingsskap inför varje tanke på att underiätta en spridning av bebyggelsemönstret och inför problemen utanför de koncentrerade tätorterna. Jag vill för min del gärna hoppas atl del inle är så ulan atl det mera är etl utslag av den nya oppositionslinjen alt opponera mot allt vad regeringen föreslår. Är min förhoppning riktig, så kan vi kanske efter en kortare karenstid komma åter till en gemensam positiv inställning lill ökad bebyggelse i glesbygd.

Sedan bara några ord om inverkan på de kommunala bedömningarna. Del verkar precis som om man genom delta tillägg i 5  byggnadslagen skulle ha infört nya besvärsgängar osv. Även i dag finns naturligtvis precis dessa möjligheter alt anföra besvär över vägrat byggnadslov från

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

197

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

byggnadsnämnd och atl gä vidare med besväret lill regeringen. Prövningen måsle även med nu gällande byggnadslag till slut göras av regeringen. Det är alltså inle fråga om någon som helst ändring i den situationen.

Beträffande ändringen av del kommunala borgensansvaret vill jag säga att vi tycker det är rikligl atl del åtagande som kommunerna skall göra gentemot staten är likarlat. Det innebär ju inie alt man minskar den egentliga risk som kommunen tar. Om del skulle uppstå förlust på etl bostadslån i elt område där det statliga Janet har måst fördjupas, så är det kommunen som lar risken. Förlusten för staten, om del skulle uppstå någon sådan, är ju de pengar som har den sämsta förmånsrätten, och det är de pengar som kommunen går i borgen för. Därför finns det ingen anledning att ha högre belastning av ansvaret formellt på de kommuner som ligger i områden där man måste tillgripa fördjupning av statslånet. Det förslag som regeringen nu framlägger i propositionen tycker vi är rikligl.

Jag ber, herr lalman, atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Fru LANDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är verkligen etl mycket allmänt hållet försvar för propositionen som herr Mallsson för fram, och jag förslår honom. Del kan inle vara lätt att förklara bort den här propositionen. Är det inle sä, i ärlighetens namn, atl man i bostadsdepartementet känt sig tvingad alt prestera i varje fall någonting på byggnadssidan för alt komma ifrån den gamla borgerliga beställningen på nya lagmoliv till dispensfrågorna?

För min del tar jag allvarligt på den här lagstiftningstekniken och är oroad. De som skall tillämpa en sådan lag kan inle få del lätt. Herr Maltsson! Varför är det så brått med lagstiftningen? Det måste jag fråga igen. Det är ju inle lång tid kvar tills det utlovade slörre lagförslagel kommer. Varför är det så brått när riktlinjerna i kommunöversikterna inle är skrivna för den här situationen ulan först så småningom kan påverkas? Byggnadsnämnderna kan väl i varje fall inle ulan vidare sätta sig över de av kommunerna antagna riktlinjerna. Del är under alla förhållanden de riktlinjerna som skall ligga i bollen för handlandet. Eller tänker man tolka om riktlinjerna också efler besvär?

Varför är del sä brått när all erfarenhet visar atl dispensgivningen fungerar ganska bra? Varför är det så brått när 83 % av kommunerna har delegerad dispensräll?

198

Hen CLAESON (vpk) kon genmäle:

Herr lalman! Jag hade kanske väntat mig att herr Mattsson något skulle bemöla de mycket konkrela invändningar som jag framförde i mitt anförande mol att man nu vill anta de här lagförslagen. Om det möjligen kan underlätta för herr Mallsson all lämna ell besked villjag upprepa några av invändningarna i frågeform. Har inie förslagen ell uppenbart samband med del aviserade större lagförslaget? Hade del i så fall inte varit rimligt att avvakta den behandlingen i stället för alt plocka fram bitar på det här sättet?

Jag vill vidare fråga om det inte är sä, herr Mattsson, all lagförslagen inte får någon praktisk effekt förrän den kommunala översiktsplaneringen har anpassats till de krav som lagförslagen ställer.

1 det sammanhanget vill jag återkomma till vad jag lidigare var inne på, nämligen att det syfte som man säger sig ha haft, att få enklare regler för viss bebyggelse, kanske inte håller streck inför en praktisk situation. Då måste man ju tillföra en massa nyheter gällande den kommunala praktiska hanteringen som gör att del blir ganska besvärligt. Det är enligt min mening ytterligare etl skäl för att avslå förslagen och atl göra det av omtanke om den kommunala planeringen.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Hen MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! På frågan om förslaget till ändring av 5  byggnadslagen har atl göra med den blivande byggnadslagens utformning har jag redan svarat. Del här förslaget bryter inte mot principen i den nuvarande byggnadslagen och lägger inle heller någol hinder i vägen för den kommande revisionen av byggnadslagen.

Varför har man så bråttom? Den frågan har jag också svarat på i milt huvudanförande. Vi har öppet redovisat motiven. Det är inte, som fru Landberg befarade, fråga om någon smygändring av byggnadslagen. Det är bara atl konstatera all vi från de borgerliga partiernas sida under tidigare riksdagar har krävt atl utformningen av bestämmelsen i byggnadslagen om vad som är att anse som tätbebyggelse skulle ändras på ell sådanl sätt alt bebyggelse i glesbygd och mindre tätorter underlättades. Man har funnit alt den ändring som nu föresläs genom etl tillägg till 5 >; byggnadslagen är den bästa metoden för alt åstadkomma den förändringen. Del finns alltså etl klart och öppet redovisat motiv lill den föreslagna lagändringen. Jag kan inte uppfatta motståndet mol ändringen på annat säll än all man från socialdemokraternas och vpk:s sida är djupt oroad för atl det skulle bli någol lättare au få byggnadslov och all del möjligtvis skulle bli några fier människor som fick byggnadslov för alt bygga i glesbygd.

Vi sätter inte den kommunala bedömningen ur spel. Det blir - precis på samma sätt som nu - de kommunala myndigheterna som kommer all hantera byggnadslagens tillämpning. Man har nu gjort etl kommun-översiklsarbete. En del kommunöversikier är anpassade så all de kan tillämpas ulan vidare. Den enda skillnaden är alt i vissa kommunöversikter ordet dispens kan behöva ersättas med ordet byggnadslov. Den praktiska skillnaden är att del finns vissa områden där kommunen, med byggnadslagens nuvarande utformning, har ansett all det råder tät bebyggelse men där man nu kan tillämpa den nya lydelsen av 5 > och därmed fä möjligheter att - om bedömningarna i övrigt ger etl sådanl resultat - bevilja byggnadslov.

199

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Fru LANDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste konstalera alt herr Mallsson inte kan redogöra för varför det är så bråttom med denna lagstiftning att man inte ens har tid att göra ett ordentligt förslag och remissbehandla del.

Jag har inte heller fått något rikligt svar på frågan varför man inle kan ta upp dessa synpunkter i del större sammanhanget. Jag sade i mitt första anförande atl förslag av denna typ kan upplevas som om man ser bort från riksdagens och utskottets medverkan i lagstiftningen. Det gäller inte bara det alt propositionen har brister som gör atl den bör avslås, utskottsmajoritelen sätter sig också mot förslaget atl uppskjuta beslutet lill hösten. Då hade riksdagen själv kunnat ordnaen remiss av propositionen och bedöma den mol lagstiftningsarbetet på längre sikt. Men inle ens det vill utskotlsmajorilelen gå med på. Är det för atl man är rädd för en negativ remissopinion? Del är utan tvivel så, herr Mattsson, atl lagförslaget i alla fall berör vissa allmänna principer, och det är därfördet måste bedömas mol kommande allmänna principer.

Jag har tidigare nämnt som ett exempel offentligheten och medbor-garinfiytandet, liksom grannes ställning. Del är helt nya principer som införs när man minskar delta infiytande. Det kan väl inte motsägas. Vi har självfallet ingenting emot att det blir elt variabelt prövningssyslem med en noggrannare prövning när det är starka motsatta intressen och en lättare prövning i enklare fall. Bygglagutredningen har också varit inne på den linjen. Men det är en hell annan sak atl ta ut en sorts tätbebyggelse, en sort som man inte ens försöker definiera, och sedan anföra allmänna synpunkter om att det nu är lätt att bygga pä landet. Det är ju inte ens elt system.

Jag vill fortfarande hävda att denna teknik kan försvåra det fortsatta arbetet. Jag har försökt få förklaringar pä detta, men misslyckats. Det finns på många håll en misstanke att bakom lagförslaget döljer sig något annat än vad det utges för att vara. Man kan misstänka att det är den första eftergiften för moderaternas propåer om att luckra upp planeringen. Jag vill ogärna tro atl del är så, men också den sidan av saken kunde vara värd en kommentar från majoritetens sida.

200

Hen MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara göra några korta kommentarer lill den tredje delen av fru Landbergs anförande.

Det är inte fråga om några nya principer utan det är egentligen endast omfattningen av de olika typerna som denna lagstiftning reglerar. Tätbebyggelseområdena blir något mindre - områden där dispenser erfordras. De områden där byggnadsnämnden kan bevilja byggnadslov efter enkel utredning blir någol större.

Fru Landberg försökte att rida på all den hearing vi hade i utskottet skulle ha gett så negativa resultat alt regeringen skulle ha varit rädd för remissbehandling. Nu kunde inte den veta vad de som kom lill oss på hearing skulle säga. Men får jag ta fru Landberg ur den villfarelsen.

därför att när de som vi hade hearing med gick från utskottet var de myckel angelägna att lill mig framföra all de var positiva till en förändring, men man kunde diskutera på vilket sätt den skulle komma lill stånd.

Jag tror alt vi får göra slutomdömel om socialdemokraternas politik i dessa frågor ungefär så här: Stora planerade olyckor är OK, men om det skulle inträffa små oplanerade är del förfärligt farligt.

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr lalman! När jag läser reservationerna som är fogade lill betänkandet och när jag hör fru Landberg och herr Claeson tala här i kväll blir jag myckel förvånad över att man är så överraskad över att propositionen över huvud taget har skrivits och att man är så negativ till den.

Som herr Mallsson sade är bakgrunden till propositionen atl riksdagen förra året begärde denna lagändring genom att bifalla en reservation. Det påpekades att en sammanfattande översikt i form av direkta lagmoliv bör vara en naturlig del i arbetet pä en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning.

Det lagförslag somjag nu har lagt fram kan sägas i elt visst hänseende stärka grunderna för etl blivande plan- och beslutssystem. Förslaget innebär nämligen att den översiktliga planeringen får en given roll i beslutsprocessen och därmed också en ökad betydelse som bedömningsunderlag. Genom detta lagförslag kan kanske kommunerna runt om i landet stimuleras att skaffa sig den beredskap som kan vara bra atl ha när de skall möta ett i en ny lagstiftning ganska naturligt krav på en kommunomfallande fysisk plan. Om del införs krav på obligatorisk översiktsplanering, bortfaller säkerligen behovet atl skilja mellan tätbebyggelse och glesbebyggelse. I byggnadslagutredningen tog man för givet alt man skulle mönstra ut det begreppet, och i den delen förekom det ingen remisskritik mot utredningen.

Man har frågat varför det var så bråttom och varför man inle kan vänta på den stora reformen på byggnadslagstiftningens område. Det lar ju ändå tid innan vi får den nya lagstiftningen - det har utlovats en lång remisstid och sedan skall en proposition skrivas. Därför hinner reformen verka en tid innan vi får den nya lagstiftningen.

Reservanterna undrar varför det inte har varit en beredning genom remisser. Det är alldeles rikligl alt det inte har varit någon remissomgång. Och varför inte det? Jo, jag har faktiskt bedömt den här frågan som okonlroversiell och inte så ingripande i det nuvarande systemet. Jag kan kanske också påminna om atl den motion som låg lill grund för riksdagens begäran om lagändring förra året talar om en tekniskt sett formell ändring i byggnadslagen. Vid beredningen av det här lagstiftningsärendet har vi haft samråd i flera omgångar med personer på planverket, med lantmäteriverket, med Kommunförbundet och med länsstyrelser. Under de samråden har flera värdefulla synpunkter förts fram som vi har tagit väl vara på när vi har skrivit propositionen.

201

Nr 139

Onsdagen den 25 maj 1977

Ändring i byggnadslagen, m. m.

202

Reservanterna säger också att del i regeringsförklaringen talas om alt "enklare regler eftersträvas för glesbebyggelse", medan propositionen talar om tätbebyggelse. I regeringsförklaringen har man använt glesbebyggelse som man använder del i allmänt språkbruk. Vi vel alla all del är en väsentlig skillnad mellan de juridiska definitionerna och det allmänna språkbruket. För den rena glesbebyggelsen sådan den definieras i lagen är det, som fru Landberg sade, etl sä enkelt prövningsförfarande all det inle kan bli enklare. Däremot innebär lagförslaget en sådan förenkling som avses i regeringsförklaringen för den del av bebyggelsen som allmänheten vanligen uppfattar som glesbebyggelse men som enligl lagen måsle hänföras till tätbebyggelse. Lagförslaget är inriktat jusl pä del svårförståeliga gränsområdet mellan begreppen. Den enklare tätbebyggelsen kan med andra ord få en enklare prövningsordning.

Det är också myckel viktigt atl framhålla alt syftet är att bebyggelse bör vara etl normalt och önskvärt inslag i samhällsutvecklingen och inte längre behandlas som dispensfall, dvs. enligl regler som är tänkta för undantagssilualioner. I stället skall sådan bebyggelse kunna lämplighets-prövas enligt bestämmelser som är avsedda just för dessa bebyggelseformer. Och det är ju också den främsta anledningen lill alt jag stannat för den lagtekniska lösning som innebär atl man inte bygger ul dispensreglerna. Gör man del innebär det ändå att man ser på den här bebyggelsen som någon undantagsföreleelse-det ligger ju i ordet dispens.

Herr Claeson talar om atl det i upp till 50 % av de fall som beviljas är fråga om dispens. Det är väl skäl nog för att vilja få det behandlat på annat säll.

Man får nu elt nytt svårbegripligt begrepp, tätbebyggelse av mindre omfattning, tror reservanterna. Enligt min mening är del varken något nytt eller något svårbegripligt begrepp som nu föreslås i propositionen. Egentligen är det bara fråga om en nyansering eller - om man vill uttrycka det så - en uppmjukning av del vedertagna begreppet tätbebyggelse. När del gäller atl göra det hela begripligt och ange vilken räckvidd förslaget har så finns det, som jag tycker, ganska klara uttalanden och rikllinjer i propositionen.

Reservanterna har i propositionen velat läsa in en krilik från mig mot de tillämpande myndigheterna för alt de inte följt anvisningarna om en mer generös dispensgivning. Det är rikligt alt jag sagt atl dessa anvisningar ännu inle fått tillräcklig genomslagskraft överallt. Men jag har samtidigt framhållit atl detta till stor del beror på atl den översiktliga prövningen hitintills inte haft den fasthet och politiska förankring som är nödvändig för en bedömning av ett enskilt ärende. Nu har emellertid läget blivit elt annat i och med alt kommunfullmäktige tar ställning till kommunöversikterna. Det är bl. a. därför regeringen nu lagt fram detta förslag, som knyter an jusl till del värdefulla arbete som presterats i och med kommunöversikterna.

Reservanterna tror också alt det nu skall bli en stor tillväxt av den spridda bebyggelsen och inte bara ett förenklat förfarande. Här vill jag

säga att det förhåller sig så alt den föreslagna lagtexten lar sikle enbart      Nr 139

på en förenkling av själva prövningsordningen. Det resonemang som      Onsdagen den

ledde fram lill förslaget om lagändring går ut på atl avgöra vilken form      25 mai 1977

av bebyggelse som bör kunna lämplighetsprövas utan principiellt krav      ___

på detaljplan. Ändring i byggnads-

En led i detta resonemang är atl ta fram de typsiiuationer som enligl lagen, m. m. tidigare uttalanden av riksdagen och enligl planverkets anvisningar bör kunna prövas genom dispens. Sådana situationer har jag anselt vara normala. Jag har också i propositionen angett flera skäl till atl jag ansåg alt det kan vara önskvärt från samhällets synpunkt alt bebyggelse i dessa former kommer till stånd. Någon kvantitativ lillväxl av bebyggelse i dessa former utöver den som i dag kan ske med stöd av dispensreglerna har jag inte avsett med den här propositionen. Men jag betonar här vad som kan ske, för det är, som jag förut sagt, inle alllid som dispensprövningen utfaller positivt för en sökande.

Reservanterna uttrycker också farhågor för att motiveringen i propositionen gör alt det blir mindre utrymme för lämplighetsöverväganden som kommunerna själva kan göra i byggnadslovsärenden. Men i själva verket är det ju så att den föreslagna bestämmelsen måste tillämpas på ett flexibelt sätt pä de olika lokala förhållandena, de exploateringsiniressen och den plansituaiion som råder. Detta framhålls också i propositionen på s, 14 och  17,

Vidare poängteras på elt flertal ställen i propositionen atl lämplighetsprövningen inte får eftersättas och att markhushållningen inte får äventyras. Meningen är alltså att kommunöversikterna skäll vara vägledande. Här kommer man också in pä en annan aspekt, som reservanterna har velal belysa, nämligen förhållandet mellan stat och kommun. Men just med hänsyn lill alt kommunöversikterna skall utgöra ett resultat av samspelet mellan stat och kommun, finns det enligl min mening skäl atl anta all de överprövande instanserna framöver inte kommer atl ha anledning atl så ofta ändra pä byggnadsnämndernas ställningstaganden. Reservanterna säger att del i dag ändå är 83 96 av landets kommuner som redan har dispensbefogenheter och anser mot den bakgrunden all det här förslaget inte behövs. Jag tycker inle man skall förringa värdet av au även dessa 17 resterande procent av kommunerna genom den föreslagna ordningen själva kan bestämma tillkomsten av den begränsade tätbebyggelsen.

Detta, herr lalman, ligger i linje med den allmänna utvecklingen inom samhällsplaneringen mol elt större mått av decentralisering och kommunalt självbestämmande, någol som vi i regeringen anser vara ytterst angelägel.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall med hänsyn lill omständigheterna fatta mig
kort. Jag konstaterar bara att bosladsminislern nu är betydligt försiktigare
i sina kommentarer lill det här lagförslagel än vad hon var i del press-       203

Nr 139                meddelande som sändes ut i samband med all propositionen lades.

Onsdagen den        ' anledning av del som bostadsministern har sagt här skulle jag

25 maj 1977        gärna vilja få något eller några exempel pä vilka kommuner som har

---------------    varit alltför restriktiva i del här avseendet. Det kan ju vara så atl ma-

Änäring i byggnads-   joritelen av de styrande i kommunerna inle har velat ha en ökad tät-
lagen, m. m.        bebyggelse utanför detaljplanerat område.

Jag vill också fråga när och pä vilket sätt bosladsminislern avser alt låta analysera de positiva effekter som ett ökat byggande utanför tätorterna kan få för redan befintlig service. Det våren av de kommenlarersom gjordes i pressmeddelandet.

Fru bosladsminislern OLSSON:

Herr talman! Naturligtvis kan jag inle, herr Claeson, namnge kommuner. Men vid samtal som förts har ell flertal kommuner uttryckt sin stora osäkerhet jusl när del gäller atl bevilja dispenser och hur man skall handla. Man har också uttryckt sin oro gentemot den överprövande instansen, dvs. länsstyrelsen. Man vet inte riktigt vad länsstyrelserna tycker och anser därför atl det är bäst att vara restriktiv, trots atl man skulle vilja vara mer generös än man har varit. Med det här enklare förfarandet får kommunerna avgörandet i sin hand på elt helt annat sätt.

Att del skall vara bra för samhället och den befintliga servicen i olika kommundelar är väl, herr Claeson, en enkel fråga alt förslå. Några familjer lill kan vara just del man behöver för alt motverka uttunningen av servicen. Det gäller också att tillvarata och utnyttja saker och ting. Del behövs kanske skolskjuts, och del underlättas om det blir några fler barn som behöver sådan. Della har herr Claeson och jag diskuterat i andra sammanhang, och egentligen tror jag inle vi har några delade meningar.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del senasle som fru bosladsminislern sade är vi överens om; där har vi inga delade meningar. Men del var inte del jag frågade om, utan jag undrade när och pä vilket sätt bosladsminislern tänkte låta analysera de här positiva effekterna av ett ökat byggande utanför tätorterna.

Sedan vill jag konstatera att trots att fru bosladsminislern har påstått att många kommuner har varit alltför restriktiva i de här sammanhangen, så kan jag nu tydligen inte få besked om en enda sådan kommun när jag efterlyser exempel.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den fortsatta överläggningen om della belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

204

§ 5 Herr talmannen meddelade att pä föredragningslistan för morgon-     Nr 139
dagens sammanträde skulle försvarsutskottets beiänkanden nr 13-15 upp-     Onsdagen den
föras närmast efler civilutskottets betänkande nr 35.            25 mai 1977

§ 6 Kammaren åtskildes kl. 23.56.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen