Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:138

Onsdagen den 25 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1671 lill socialutskottet

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

§ 3 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen om konsiituiionsulskoitets betänkande 1976/77:44.

Hen TALMANNEN:

Kammaren återupptar sin överläggning om konstilutionsulskollets betänkande nr 44 med atl debattera avsnittet Lokalisering av post- och järnvägslerminal lill Solna.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Det har fallit på min lott alt framföra några synpunkter beträffande reservationen 4 i konstitutionsutskottels belänkande nr 44.

Frågan om lokalisering av en post- och godsterminal till Solna är ingalunda ny, inte ens för riksdagen. Frågan har behandlats i riksdagen flera gånger under de senaste åren. Redan 1966, när riksdagen antog propositionen 99 och godkände avtalet mellan staten och Stockholms stad m. fl. kommuner om överlåtelse av vissa delar av Järvafältet, framgick det av köpeavtalet alt avsikten var att förlägga en post- och godsterminal till en viss del av området. Det slogs också fasl att "envar kommun" skall medverka dels till skyndsam erforderlig planläggning av Kronans inom kommunen behållna områden å Järvafältet". Som framgår av det utskottsbetänkande som vi nu behandlar har riksdagen senare vid flera tillfällen behandlat frågan, och långvariga överläggningar har även ägt rum mellan Solna kommun och staten. Terminalfrågan såg också ut att gå mot en välbehövlig lösning i början av 1976.

Under valrörelsen lovade centern att frågan om en post- och godsler-minal i Västerjärva, Solna kommun, skulle omprövas. Den 23 oktober 1976 tillkännagav bostadsministern atl regeringen hade för avsikt all upphäva den socialdemokratiska regeringens beslut av den 1 april. Sedan fattade regeringen sitt beslut den 11 november ulan atl ha underrättat riksdagen och ulan alt de berörda personalorganisationerna getts erfor-

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

deriigl tillfälle att yttra sig.

Enligl min mening åsidosatte man föreiagsnämndsavtalets bestämmelser. I förordningen om företagsnämnder heter det:

"I fråga som är väsentlig för myndigheten eller dess anställda skall samråd och informalion ske i förelagsnämnd för att taga till vara de anställdas erfarenheter och kunskaper och tillgodose deras intresse av insyn i myndighets verksamhel. Särskilt skall beaktas organisatoriska, tekniska och ekonomiska förhållanden, personal- och utbildningsfrågor samt andra förhållanden vilkas belysning är ägnade att främja effektiviteten i arbetet, underlätta samarbetet inom myndigheten, främja jämställdheten mellan könen och öka trivseln på arbetsplatsen."

Vid handläggningen av denna fråga i oktober 1976 måste förelags-nämndskungörelsen ha åsidosatts i flera avseenden. Jag kan bara nämna atl man enligt kungörelsen skall främja effektiviteten och trivseln på arbetsplatsen. Den arbetsmiljö som råder vid Stockholm Ban är så dålig, atl ett omedelbart tillmötesgående av de anställdas krav på nya och ändamålsenliga lokaler borde vara en naturlig åtgärd.

Terminalen skulle bl. a. kunna lösa de besvärliga arbetsmiljöproblem som personalen har vid den nuvarande post- och godsterminalen. De anställda liar under drygt tio års lid genom sina fackliga organisationer krävt åtgärder för att förbättra arbetsmiljön vid postkontoret Stockholm Ban. Genom regeringens beslut i november, tillkännagivet i oktober, åsidosattes personalens rättmätiga krav på inflytande när det gäller all förbättra arbetsmiljön. Det åsidosatte också vad som föreskrives i kungörelsen om företagsnämnder inom statsförvaltningen.

Eftersom riksdagen vid flera tillfällen behandlat frågan om våren framlida post- och godsterminal skulle vara lokaliserad, borde frågan även den här gången ha underställts riksdagen. Sä sent som i maj 1975 uttalade sig riksdagen, på förslag av iraflkulskottet, för att de anläggningar varom här är fråga skulle bedömas "som nödvändiga för att de stora trafik-och servicebehov som inom området föreligger skall kunna tillgodoses på ett betryggande sätt. Något annat lämpligt alternativ för lokalisering av anläggningarna har av verken ej heller befunnits föreligga."

Det hade varit naturligt atl regeringen inhämtat riksdagens åsikt i den här frågan när man skulle frångå av riksdagen tidigare fattade beslut.

Sammanfattningsvis måste således regeringens handläggning ifrågasättas på två punkter. Jag syftar för det första på åsidosättandet av gällande företagsnämndsavial för statsförvaltningen, enligt vilkel berörd personal skall ges tillfälle till information och samråd. Detta borde ha varit helt naturligt i en för personalens arbetsmiljö och trivsel sä väsentlig fråga.

För det andra syftar jag på atl det enligt min mening var fråga om ett åsidosättande av riksdagens tidigare fattade beslut, eftersom frågan förut vid fiera tillfällen behandlats av riksdagen, som dä ställt sig bakom en placering av berörda anläggningar i Solna.

Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till reservationen 4.

I detta anförande instämde herr Mellqvist (s).

Hen NORDIN (c):

Herr talman! Frågan om lokalisering av post- och järnvägslerminal lill Solna skulle nog inle ha lyfts upp till en dechargefråga om det här inte hade gällt en av de största politiska tvistefrågorna i Storstockholms-området. Del hindrar inte att frågan är intressant för oss. Den har sitt intresse som ett typexempel på den stora åsiktsskillnad som råder mellan socialdemokratin å ena sidan och de icke-socialistiska partierna å den andra.

Detta är ett exempel på hur en socialdemokratisk regering utnyttjar sin makt all styra och ställa över folkels huvud. Så handlade den förra regeringen i Solnaärendet, och så har det gått lill förut här i väriden.

Utan några personjämförelser i övrigt - exempelvis med herr Karlsson i Malung - vill jag säga alt den socialdemokratiska poliliken i Järva-fältsfrågan påminnerom kejsar Napoleon, som underdel tidiga 1800-talet försökte förändra Europas karta över folkels huvuden. Det tyckte Europas folk inte om. Napoleon mötte så småningom både sitt Leipzig och sitt Waterloo. På samma sätt har den gamla socialdemokratiska regeringen i Sverige försökt förändra Järvafältet över folkets huvuden. Det tyckte folket inte om - den socialdemokratiska regeringen föll.

Som jag sade inledningsvis har Järvafältet varit en stor politisk fråga i Stockholmsregionen. Vi minns ell val för många år sedan, 1962, då socialdemokratin gjorde sitt utspel med Järvafältet som del stora vallöftet. Del skulle där byggas lägenheter för 160 000 människor på tio år. Järvafältet skulle förvandlas till ett trevligt bostadsområde och dessutom behålla många gröna trakter för rekreation. Man skulle starta i stor skala redan 1965.

Här målade man ut löftets land. Om terminaler lalade man inte -del kom senare. Först kom planerna på en terminalanläggning för SJ, därefter kom också en postterminal. Om dessa planer, herr Karisson, stod del inte ett ord i det avtal som herr Karlsson refererade till.

Här vill jag gärna skjuta in en parentetisk bisats: Vi skall inte vara oense i onödan. Jag instämmer hell i uppfattningen alt personalen på Stockholms Ban behöver en bättre arbetsplats än vad den nu har.

Men måsle denna nya arbetsplats läggas just på Järvafältet? Det är ju det som tvisten gäller.

Solna kommun vill inte ha någon terminal på sitt Järvafält.

För en kommunalpolitiker från glesbygdernas och arbetslöshetens Norrland - och dit räknar jag också stora delar av Kopparbergs län -, Ove Karlsson, låter det allra först otroligt att en kommun kan tacka nej till en ny stor arbetsplats. Men Solna är ingen glesbygd. Solna har överfull sysselsättning.

Solna är på väg atl få dubbelt så många arbetstillfällen som antalet yrkesverksamma i kommunen. Vad Solna behöver är mark för bosläder, mark för rekreation, chansen att skapa en bättre balans och en bättre miljö. I miljöavseende skulle en terminalanläggning på Järvafältet bli förödande. Dels skulle den bilda en mäktig barriär som hindrar folket

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och Järnvägsterminal till Solna

alt nä rekreationsområdena i norr på ett naturligt sätt, dels skulle man bli störd av den intensiva fordonstrafiken som en terminal medför, med över 1 000 fordonsrörelser per timme.

Det är självklart att en sådan miljöförstöring måste avvisas. Om detta rådde enighet i Solna kommunfullmäktige, över alla partigränser. Och folk i angränsande kommuner stödde Solnas nej. Men i detta läge handlade den socialdemokratiska regeringen snabbi.

Man fattade ell unikt beslut. Den 1 april 1976 beslöt regeringen atl med stöd av 27 >) byggnadslagen förelägga Solna kommun alt senast den 31 december 1976 underställa regeringen stadsplan för postterm i nal inom berört område i Västerjärva.

För all vi skall få lill stånd en analyserande debatt i detta ärende vill jag nu gärna ställa ett par frågor till den socialdemokratiske talesmannen:

Hur går den gamla regeringens beslut ihop med de nyligen fattade besluten om kommunal demokrati, om kommunall självstyre?

Är ni medvetna om att det i förarbetena till byggnadslagen utsädes atl 27 J; var en undantagsbestämmelse som endast skulle användas när en kommun försummat sina skyldigheter? Anser ni atl Solna missbrukat sill sladsplanemonopol? Eller var det sä atl lex Järva skulle bilda in-körsporien för atl sedan kunna tvinga på motsträviga kommuner kärnkraftverk, avfallslager och allsköns miljöbekymmer?

Dessa frågor måste ställas, eftersom ni tagit så illa vid er av den nya regeringens åtgärd all upphäva beslutet frän den 1 april 1976. Del är väl ändå när allt kommer omkring detta upphävande av den gamla regeringens beslut som är bakgrunden lill all ni nu försöker konstruera en dechargeanmärkning.

Låt oss då se på reservationen. I tredje stycket s. 49 i utskottets belänkande säger reservanterna avslutningsvis: "Enligl utskottet borde riksdagens åsikt om en ändrad lokalisering ha inhämtats."

Detta är en rätt märklig formulering, för av sammanhanget får man intrycket atl reservanterna därmed kritiserar den gamla regeringen. Men del var väl inte deras åsikt. Jag fick f ö. klart för mig av Ove Karlssons inlägg alt det inle heller var meningen. Därför borde meningen förmodligen in i nästa stycke, där reservanterna kritiserar vad man kallar "åsidosättande av gällande företagsnämndsavial för statsförvaltningen".

Men vad är det som har hänt? Den nya regeringen har inte faltal något beslut om ny lokalisering av post- och järnvägsterminalen. Den har endast beslulal upphäva den gamla regeringens tvångsåtgärd mot Solna kommun.

Regeringen har därutöver hemställt atl Stockholms läns landstings re-gionplanenämnd skulle utreda frågan.

Innan man fattade detta regeringsbeslut den 11 november förekom det faktiskt ett sammanträde med personalrepresentanter den 3 november. Detta tycks ha undgått herr Karisson hell och hållet, trots all det har funnits med i utskottets handlingar.

Av dessa fakta framgår alt reservationen har en bräcklig grund. Frågan

är om den har någon grund alls längre.

Man startade ju myckel starkt med den här frågan i utskottet, men undan för undan tycks luften ha gått ur reservanterna, precis som i det bekanta fallet med tyget: det bidde varken rock eller väst; det bidde inte ens en fingertutt! Eller är del måhända så, att man mäter den gamla regeringen med en måttstock och den nya regeringen med en helt annan måttstock? Då vill jag fråga herr Ove Karlsson: Var finns då den konstitutionella konsekvensen? Man skall väl mäta med samma mätt.

Låt oss därför få höra hur den gamla regeringen handlade. På vilkel sätt gick den till riksdagen och begärde dess åsikt om terminallokaliseringar? På vilket sätt skedde informationen till företagsnämnder och anställda om den gamla regeringens beslut i terminalfrågorna? På vilket säll informerade den berörda parter om att 27 j byggnadslagen skulle utnyttjas?

Jag försäkrar atl vi med största spänning emotser svarel på dessa frågor. Kanske kan del kasta någol ljus över en av de dunklaste dechargere-servationer som har förekommit på senare år.

I avvaktan på herr Ove Karlssons svar yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Som vi har hört beslöt den socialdemokratiska regeringen den 1 april 1976 alt ålägga Solna kommun att upprätta stadsplan för en poslterminal. Delta gjorde regeringen tvärtemot en enhällig lokal opinion. Beslutet kritiserades, bl. a. här i riksdagen, på två grunder: dels i den principiella frågan, om staten skall tvinga en kommun atl planera för en anläggning som kommunen inte vill ha, dels därför alt hänsyn inte hade tagils till miljö- och regionalpolitiska skäl.

Kommunen hade fått stöd av regionplanenämnden, som ställde sig kritisk lill lokaliseringen. Kommunens representanter sade, all man inte hade fått del av underlaget för beslutet, och atl man inle hade fått vela någonting om vad alternativa lösningar skulle kosta. Man tyckte dessutom i kommunen atl staten använde sig av andra påtryckningsmedel. Staten äger nämligen 54 96 av marken i Solna kommun. I kommunen upplevde man situationen så, alt staten utnyttjade sin starka ställning som fastighetsägare och, när det gällde alt granska andra stadsplaner, för atl bringa kommunen på knä.

I miljöfrågorna påpekades från kommunens sida stora nackdelar: redan nu har man alltför många arbetsplatser och ett alltför litet antal bostäder. Detta område är lämpat för bostadsbebyggelse. Dessutom skulle det bli ytterligare en hård belastning på en redan pressad trafiksituation - det skulle bli fråga om ett tusental fordonsrörelser per timme, varav 700 i tung trafik - och ett område lika slorl som 85 fotbollsplaner skulle planas ut och hårdgöras, med alla de miljöskador som detta skulle innebära, bl. a. stora mängder dagvallen, delvis förorenat. Terminalområdei skulle bli en barriär mellan bostäderna i Solna och de stora grönområdena längre norr ut.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens 'tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och Järnvägsterminal till Solna

Också de fackliga organisationerna i kommunen var emot lokaliseringen, lika entydigt som politikerna. Låt mig citera Solna kommuns fackliga arbetsgrupp (LO): "En flyttning av Norra station med godsterminaler och tillhörande trafikproblem till Solna måste bestämt avvisas av miljöskäl." Solna SACO-förening: "Förläggandet av ytterligare terminaler till Solna bör i största utsträckning undvikas, då härigenom stora områden upptages och tung trafik blir följden." Sveriges kommunaltjänstemannaförbunds avdelning 32 i Solna: "Anläggningen av terminaler bör avvisas." - Del var alltså en mycket klar opinion mot beslutet även pä den fackliga sidan; detta sagt med anledning av herr Ove Karlssons här tidigare framförda synpunkter.

Det här beslutet upphävdes av den nya regeringen den 11 november

1976. Man tog, som herr Nordin påpekade, inle ställning lill någon lo
kalisering, utan man bad landstinget utreda frågan ytterligare för atl ge
möjlighet till en ny prövning. Avsikten var atl undersöka om man kunde
hitta en lösning som alla berörda - såväl regionen och kommunen som
de statliga verken - kunde enas om.

Nu riktar socialdemokraterna kritik mot det nya beslutet. I första hand tar de upp arbelsmiljöfrågorna. Det är rikligt att arbetsmiljön vid poslen på Stockholm Ban är otillfredsställande, men frågan måste då ställas: Vem har ansvaret för detta?

Enligt den lösning som den socialdemokratiska regeringen ville driva igenom, skulle en inflyttning i den nya terminalen för postens del kunna ske 1982. Vi vet inle hur stor försening den nya regeringens beslut innebär. Utredningen skall bedrivas så alt den är klar under första halvåret

1977, sägs del. Regionplanenämnden kommer, såvitt jag har hört, att
få ta ställning lill dess förslag den 17 juni. Hur lång tid som behövs
för etl nytt bygge någon annanstans vet vi inle heller; del beror på hur
omfattande en sådan lösning blir. Vi kan bara konstalera, att vi i dag
inte vet om del över huvud laget blir någon försening av postterminalens
utflyttning.

I varie fall är det den gamla socialdemokratiska regeringen som har ansvaret för poslens arbetsmiljö på Stockholm Ban ända fram lill 1982 - dessförinnan har den nya regeringen inget ansvar - för det var ju då poslen skulle ha fält flytta ut enligt de tidigare planerna. När man har hållit på och regerat i många år borde man ju ha uppläckt de här arbetsmiljöproblemen, så all de inte från dagens datum skulle få vara i ytterligare fem år, om man tycker atl de är så helt otillfredsställande. Del ansvaret kan man inte lasta över på någon annan. Blir del förseningar efter 1982, då är det den nya regeringen som får la ansvaret för dem.

Del utredningsarbete som nu bedrivs, bekräftar att den nuvarande regeringen fattade etl riktigt beslut. Nya alternativ kommer fram. Enligt vad jag har fått uppgift om prövar man en rad olika lokaliseringar, och det vore konstigt annars. Det som sades i den tidigare diskussionen -atl del inte flnns någon annan lösning - borde få var och en som studerar den här frågan att bli misstänksam. Man måste fråga sig: Vad hade hänt.

om del här området i Västerjärva inte hade funnits tillgängligt? Hade hela postverksamheten i Stockholm brakal ihop då? Vi fick aldrig några besked om vilka kostnader eller nackdelar som det hade lett lill. Men del är klart all någon annan lösning måsle finnas, även om den från postens och järnvägens synpunkt är sämre. Vi måste ju också ta hänsyn till andra intressen.

När saken diskuterades här i riksdagen för ett år sedan kunde vi konstalera alt SJ:s flyttning från Norra station var det inle någon större brådska med. Det skulle inte förvåna mig, om man kommer alt finna alt SJ faktiskt kan ligga kvar med sin terminal på Norra station. Enligl de uppgifter jag har fått går det atl bygga den s. k. norra länken vid Norra station och ändå avsätta det utrymme som SJ har sagt att man absolut behöver.

Då gäller frågan alltså posten. Det kan inle vara absolut nödvändigt alt lägga ihop post- och godsterminalerna. De ligger ju inte ihop i dag, och ändå fungerar postverksamheten hyggligt. Solna hade tidigare föreslagit atl SJ-terminalen skulle ligga kvar och att posten skulle flytta till Lundaområdet i Solna. Ett nytt alternativ som kan bli intressant är all lägga postens terminal i det område där de gamla låghallarna i Tomteboda nu finns. Jag kan inte för dagen uttala mig mer i detalj om det förslaget, men uppenbart är alt det har vissa påtagliga fördelar när det gäller läget. Del ligger nära centrum, nära rangerbangården och nära Norra station.

Mycket pekar alltså på att del alternativ, söm jag talade för i en interpellationsdebatt för ett år sedan, är möjligt atl förverkliga, nämligen atl låta SJ ligga kvar vid Norra station med sin godsterminal och snabbi söka en ny lokalisering för poslens terminal. Del är troligt atl en sådan bör ligga på norra sidan av staden, men man bör också undersöka om en viss del av verksamheten kan förläggas i södra förorterna, som ju verkligen behöver flera arbetsplatser.

Nu sägs här all regeringen inte skulle ha följt riksdagens beslut från maj 1975. Vad var då riksdagens beslut? Herr Ove Karlsson i Malung citerade litet ofullständigt. Det sägs ingenting i riksdagens beslut om all Solna skall tvingas atl göra stadsplan - och regeringen har ju beslulal atl Solna inle skall tvingas till detta.

Jag får citera ytteriigare ur trafikutskottets belänkande nr 8 år 1975: "Sedan åtskilliga är tillbaka pågår därför ett omfattande och komplicerat utrednings- och förhandlingsarbete för all i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter m. fi. få till stånd en för de olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av frågorna. Det måsle enligt utskottets uppfattning få ankomma på de båda verken att fortsätta arbetet härmed" - alltså atl i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter få lill stånd en gynnsam lösning för de olika parterna. Del var del man skulle fortsätta med enligt utskottets uttalande, inte alt tvinga Solna kommun lill en lösning som man där enhälligt var emot.

Utskottet pekade också på all "staten såsom en stor arbetsgivare i

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägs-terminal till Solna

regionen har ett ansvar för en förbättrad inomregional balans". Tog man del ansvaret genom all tvinga Solna kommun att bygga en mängd nya arbetsplatser ute i Västerjärva? Del logs naturligtvis ingen som helst hänsyn till den inomregionala balansen när man ville tvinga Solna kommun lill detta.

Så sade utskottet slutligen:

"Under hänvisning till det anförda och då utskottet anser det fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet böra avvaktas anser utskottet någon åtgärd från riksdagens sida i frågan i vart fall f n. ej påkallad."

Men det som den nya regeringen har beslulal är ju atl just fortsäita utrednings- och förhandlingsarbetet för atl hitta en lösning som de olika parterna kan finna gynnsam - dvs. precis del som trafikutskottet uttalade sig för - i stället för atl, som den gamla regeringen gjorde, tvinga igenom en lösning som två av parterna, nämligen kommunen och regionen, icke fann vara gynnsam. Det är den nya regeringen som har följt riksdagens beslut, och det var den gamla regeringen som åsidosatte vad trafikulskotlel här har uttalat. Men detta avsnitt av utskottets belänkande citerade inle Ove Karlsson, och det kan jag förslå.

Del sägs också i det avsnitt som Ove Karlsson citerade alt verken inle har funnit atl någol annat lämpligt alternativ föreligger. Men riksdagen har inte ullalat sig i den frågan. Det är klart alt om regeringen ålar sig alt tvinga igenom det som två verk begär, då anstränger sig inte verken för atl hitta någon ny lösning. Men nu är man i färd med all diskutera nya lösningar. Antagligen kommer man all finna att den lösning som verken vill ha, är den från deras synpunkt mest fördelaktiga. Men jag skulle inle bli förvånad om den lösning som man slulligen stannar för - och som alltså tillgodoser såväl kommunala och regionala intressen som postens och järnvägens intressen - också blir fullt acceptabel från verkens synpunkt. Det är min övertygelse atl del finns en sådan lösning, och del är bra att regeringen nu har gjort ansträngningar för alt snabbt fä fram material som kan leda till en samförslåndslösning och inte en ivångslösning.

Jag ber all få ansluta mig till ulskottsmajoritetens skrivning.

Hen NORLING (s):

Herr talman! Under den korta lid jag har möjlighet atl replikera skall jag bara med anledning av den diskussion som drogs upp av herr Nordin säga etl par tre saker.

Det är intressant att lyssna till herr Nordins intresse för att Solna kommun inte skall behöva ha några bekymmer i framliden med industrier eller industrianläggningar. Del är intressant från många synpunkter, om man beaktar alt Solna kommun, som i jämförelse med exempelvis kommuner söder om Stockholm har flera kronor lägre skatt, har ett enda intresse, såvitt blivit bekant, nämligen atl bygga bosläder, villor och radhusområden för människor i Botkyrka. Haninge och andra områden som gärna flyttar lill ett område, kemiskt - eller näst iniill - befriat från

industrianläggningar av olika slag. Här kan man alltså i riksdagen i ell för hela landet så viktigt ärende som frågan om en post- och järnvägslerminal ändå är plädera för en uppfattning som til syvende og sidst innebär alt man går en enda av landets kommuner till mötes till 100 96 och inte lägger något som helst ansvar på en specifik kommun.

Vad menar herr Nordin med sitt tal om att den gamla regeringen beslutade över folkels huvuden? Menar herr Nordin med "folkels huvuden" de tusentals anställda vid Stockholm Ban som sedan årtionden tillbaka arbetar under helt vidriga förhållanden, eller menar han med "folkets huvuden" de villaägare i Solna som bara säger nej lill en enligl deras mening störande arbetsplats? På den frågan bör riksdagen få ell svar innan denna debatt är slut.

Sedan gjorde herr Nordin en rad andra uttalanden i sitt inlägg som jag inte hinner bemöta, men jag stannar vid etl par.

1 en interpellationsdebatt somjag i höstas hade med kommunikationsministern, som är en annan ansvarig minister i detta ärende, ställde jag två frågor som också återkommer i dechargen. Den ena frågan löd: På vilka grunder har regeringen beslutat upphäva lidigare beslut om byggande av post- och godslerminal i Solna? Den andra frågan löd: Vilka diskussioner förde bosladsminislern med SJ, postverket och de anställdas organisationer innan man gav offentlighet ål beskedel om all Solna skulle slippa terminalen?

Vilka diskussioner förde man med de anställdas organisationer, med SJ och med postverket innan detta beslut logs? Del är en viktig fråga i dechargedebalten när det gäller hanterandet av förelagsnämndsavtalel.

Ytterligare en uppgift, herr talman! Del är om statens eget markområde i Solna kommun som striden slår. Det är inle Solna kommuns eller någon annans markområde, ulan del är statens mark som det var tänkt all bygga en terminal pä för de statliga verken statens järnvägar och postverket.

Solna kommun hölls sannerligen inte utanför denna debatt och diskussion. Redan 1963-1964 gjorde man upp en skiss i regionalplanekon-toreis regi. Solna kommun var inblandad och informerad. 1966 kände kommunen till planen på en godslerminal. 1968 lämnades ell statligt betänkande, enligl vilkel området föreslogs avsällas för godslerminal. 1969 antog de fem Järvakommunerna en dispositionsplan för Järvafältet. 1973 framlades regionplanen. Solna framförde vissa önskemål. 1974 fastställdes regionplanen av regeringen. Under hela denna behandling gick man Solna kommun till mötes bl. a. genom all området minskades från 180 hektar, som man från början tänkt, lill ca 50 hektar. Man drog alltså ner områdets storlek med en tredjedel. Ingenting hjälpte. Kommunen sade nej. och där slår vi i dag. De tusentals anställda vid posten och SJ som arbetar under förhållanden som jag inle är mäktig att här beskriva för kammarens ledamöter skall alltså vänta ytterligare under en oviss lid, innan de får arbetsförhållanden som går all försvara.

Kvar Slår fortfarande de två frågor som jag ställde i höstas och som

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

rimligtvis borde få ett svar innan denna debatt är slut: På vilka grunder upphävde den nya regeringen del tidigare fattade beslutet? Vilka överläggningar hade bosladsminislern med SJ, postverket och de anställdas organisationer - i sistnämnda fall enligt förelagsnämndsavtalel - innan beslutet om all upphäva den lidigare regeringens beslut meddelades vid ett valmöte i Solna under valrörelsen?

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! En ny gods- och poslterminal måste föriäggas till Stockholmsområdet och i anslutning lill järnväg. Staten var nu ägare lill ett lämpligt markområde, och då del var angeläget atl frågan fick en snabb lösning, med anledning av all personalen var i behov av rikliga lokaler, ansåg man alt det kunde vara etl lämpligt område atl förlägga den lill. Något annat område har heller inte kunnat anvisas.

Det blir en försening som går ul över personalen - en hårt drabbad personal - som har arbetat under svära förhållanden i flera år och som vill ha en bättre arbetsmiljö. Jag måste ställa frågan till herr Nordin: Vilken personal har varit kallad till överiäggningar och i vilkel sammanhang för atl ta ställning till en ny förläggning av en post- och godsterminal? Vi vet alt personalen tidigare har varit med i skilda överläggningar i dessa frågor, men på vilket sätt har den nu varit inkopplad på detta?

Som svar på ett av herr Nordins påståenden om atl personalen hade kallats lill överläggningarna hänvisar jag bara lill vad man skriver i SF:s tidning Statsanställd nr 4 i januari 1977:

"Regeringens handläggning av ärendet har skett på etl sätt som hell strider mot den beslutsprocess som tillämpas i vårt land. Då dessa förhållanden är väl kända av regeringens ledamöter är handläggningen desto mer klandervärd."

Där har SF:s personal på berörd arbetsplats gjort ett uttalande som helt går emot det beslut som har fattats av regeringen.

Ett tillämpande av 27 S byggnadslagen kan knappast vara ett åsidosättande av vare sig planmonopol eller kommunal självstyrelse. Del måsle klart framgå av förarbetena lill 27 § och även av utformningen av paragrafen atl kommun kan åläggas atl vidta erforderliga åtgärder för att upprätta stadsplan för visst område. Vidare kan knappast någon ha varit okunnig om vad staten avsäg alt använda berört markområde lill. Jag sade lidigare all redan när det s. k. Järvafällsavtalet ingicks - vilkel framgår av vad jag hänvisade lill när del gäller propositionen 1966:99 mellan staten och berörda kommuner, däribland Solna kommun - behöll staten etl markområde avsett för byggande av en terminal. Kommunerna bör således ha känt till planerna på att de områden som staten behöll skulle användas för terminaländamål. 1 avtalels 6 § 2 mom. sägs alt "envar kommun skall medverka dels lill skyndsam erforderlig planläggning av Kronans inom kommunen behållna områden på Järvafältet, dels till alt dessa områden i samband med blivande utbyggnad erhålla anslutningar

lill erforderliga kommunaltekniska anordningar i enlighet med gällande föreskrifter och praxis".

Regeringen lämnade i januari 1972 utan bifall en ansökan frän Solna kommun om fastslällelse av ändring och utvidgning av stadsplan för Bagariorpsområdet. Man gjorde del "med hänsyn lill all frågan om eventuell lokalisering av en godslerminal för statens järnvägar till del av planförslaget berörda området ännu är oklar". I den av regeringen 1974 fastställda regionplanen gjordes också en markreservalion för terminal-ändamål.

Med hänsyn lill vad som sades redan 1966 och vad som senare vid flera tillfällen har upprepats och som riksdagen har ställt sig bakom hade del varit fel om den socialdemokratiska regeringen inte hade fullföljt riksdagens beslut och gjort allt för alt förlägga en terminal till del berörda området. Vad del är fråga om är alt försöka göra dåliga arbetsförhållanden drägliga för personalen. Den borgerliga regeringen har i den frågan gjort en helomvändning på etl sätt som strider mot praxis. Därför bör del slå klart all del enda vettiga nu är ell bifall lill reservationen 4.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och Järnvägsterminal till Solna

Hen NORDIN (c):

Herr talman! Jag ställde i milt första inlägg en del frågor, men jag har just inte fåll något svar på dem. Del har ställts frågor till mig, och dem skall jag gärna svara på.

Herr Norling frågade mig om jag ansåg alt den gamla regeringen hade beslutat över folkets huvuden. Ja visst, jag sade redan i mitt första inlägg atl den gamla regeringen hade gjort det. Jag anser att del inte var lagstiftarnas avsikt alt 27 § byggnadslagen skulle tillämpas under de omständigheter som rådde den 1 april 1976.

Jag tror inle heller all det är med verkligheten överensstämmande när man säger all här står Solna villaägares intressen mot svenska folkels och de postanställdas intressen. Så enkelt är det inte. Man skulle inte över alla parlilinjer i Solna säga direkt nej om det bara var fråga om etl villaägarintresse. Del är ell miljöintresse, och som centerpartist är jag angelägen all understryka att vi slår vakt om en god miljö över hela landet - hemma i Örnsköldsvik lika väl som i Solna. Därmed kan vi lämna den delen av debatten.

Sedan har det anförts all den omständigheten all staten är ägare lill markområdet skulle ge etl bättre underiag för ivångsbeslulel mot Solna kommun. Del är ett märkligt sätt all se på frågan. Om all mark i detta land vore statens, skulle del i så fall innebära att folkets intressen när som helst skulle kunna köras över. Del kan inle ha varit herr Norlings mening alt det skall gå lill på del sättet, men av hans säll att argumentera får man del intrycket.

I inlerpellalionsdebaiten i höstas frågades på vilkel sätt de här överläggningarna hade skett. Då lämnade faktiskt kommunikationsminister Turesson ell klart svar. Han sade:

"Bostadsministern och jag kallade representanter för de berörda verken

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

och de anställdas organisationer till överläggningar den 3 november för alt diskutera frågan."

Ingen påstod i den debatten att den uppgiften var en lögn. Del är alltså klart all dessa överläggningar har ägt rum. Därmed har man inget fog för påståendet alt personalen inte hade underrättats om upphävandet av den gamla regeringens beslut - om man nu inle menar alt del skulle vara förbjudet för statsråd och andra politiker atl göra utspel. Menar man all sådana utspel skall föregås av överläggningar med anställd personal och all företagsnämnder skall besluta i sådana här fall, då är del fråga om införande av etl helt nytt politiskt system i landel. Är det på del viset, då är denna debatt inle längre en dechargedebatt utan då handlar den om en hell ny inriktning av svensk politik som väljarna egentligen aldrig hade tänkt sig.

Till sist, herr talman, vill jag säga all del är egendomligt - men kanske inte sä förvånande - alt lyssna lill Ove Karlsson och Bengt Norling. De har sina ansikten riktade mot Järvafältet och inte ål någol annat håll. De gör del med en trosvisshet som skulle ha hedrat den mesl övertygade muhammedan. Det är tydligt att Järvafältet har blivit socialdemokratins Mecka.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! När man lyssnar till Bengt Norling blir man verkligen förbluffad. Han talar om all personalen sedan årtionden tillbaka har arbetat under helt vidriga förhållanden. Men vem har ansvaret för del? Den nya regeringen kan väl inle ha ansvaret för - jag använder här Bengt Norlings egna ord - atl personalen sedan årtionden tillbaka har arbetat under helt vidriga förhållanden! Det måsle väl vara den so-cialdemokraliska regeringen som har ansvarel för della! Och enligl den socialdemokraliska regeringens planer skulle posipersonalen ha fåll vara kvar på sin nuvarande arbetsplats med dessa helt vidriga förhållanden till år 1982. Hur kan man försvara ell sådanl handlande?

Sedan vill jag la upp Bengt Norlings beskrivning av Solna kommun. Han säger: I Solna kommun har man låg skatt. Man har ett enda intresse: atl bygga villor och radhus m. m. för dem som nu bor i Botkyrka. Man vill ha en miljö som är kemiskt fri från industri. Det är villaägarna i Solna som säger nej lill störande arbetsplatser.

Enligl Bengt Noriings ord, som jag antecknade, skulle således motivet för atl Solna kommun enhälligt har sagt nej lill denna lokalisering vara alt man vill ha låg skall, man vill bygga villor och man vill ha kommunen kemiskt fri från störande arbetsplatser och industrier. Det är Bengt Norlings dom över socialdemokraterna i Solna! Del är synd atl det inle längre finns någon socialdemokratisk riksdagsman från Solna i kammaren som kunde gå upp och bemöta Bengt Norling, utan all jag får göra det.

Beskrivningen stämmer inte alls. Att man har relativt låg skall är visserligen rikligt, men Solna är inte någon överklasskommun som bara består av villaägare, vilken inte har några arbetsplatser och vilken är

kemiskt fri från industrier. Res ul lill Solna och titta hur det ser ul där! Det finns nog ingen solnabo som skulle känna igen den beskrivning av Solna kommun som Bengt Norling här levererade på - som man får förmoda - den gamla regeringens vägnar.

Del är inle heller så alt Solna kommun har varit hell negaliv lill atl lösa dessa frågor. Man har sagt nej lill en post- och godslerminal, stor som 85 fotbollsplaner, en yta som skulle planas ul och hårdgöras och där man skulle fä 1 000 fordonsrörelser i limmen. Solna har redan tagit på sig merän de flesta kommuner av genomfarlslrafik, tung trafik, statliga arbetsplatser och terminaler. Man är beredd atl ställa upp och ta post-terminalen trots atl man inle behöver fier arbetsplatser, men man har sagt nej lill den sammanslagning som skulle medföra alt man får en gigantisk miljöförstörande anläggning. Man har pekat på Lundaområdet, och nu diskuterar man Tomteboda. Del är alltså inte alls så,att Solna kommun är negativ, men man har velal ha en lösning i samförstånd och inle ett diktat frän regeringen.

Jag hoppas all jag hörde fel, men jag vill gärna få del bekräftat, när Bengt Norling frågade vilka överläggningar som hade ägt rum med personalen innan Elvy Olsson gjorde sina uttalanden i valrörelsen. Detta var väl ändå en felsägning? Bengt Norling kan väl inte mena att när en oppositionspolitiker, som Elvy Olsson var pä den liden, gör uttalanden i valrörelsen, så skall det föregås av överläggningar med personalen i statliga verk? Jag säger som herr Nordin, alt ett sådant nytt politiskt system har hittills aldrig varit på tal, och det är väl inle meningen all vi skall gå in för etl sådant. Jag undrar vad personalen i de statliga verken skulle säga om man som riksdagsledamot och opposilionspolitiker inte skulle få diskutera lokaliseringsfrågor och ha åsikter om dem ulan atl överläggningar först skall äga rum med personalen. Del tror jag faktiskt de skulle tycka vara mer besvärande än en tillgång.

Nu talar vi om riksdagsbeslutet 1975. Ingen av de socialdemokraliska talarna kommenterade mina citat ur utskottsbetänkandel, där del bl. a. heter au överläggningarna skulle fortsäita för atl få fram en lösning i samförstånd med regionala och lokala intressen. Där slår ingenting om atl man skulle tvinga Solna alt göra en stadsplan mot en enhällig lokal opinion, såväl politisk som facklig. Del slår inle heller all en terminal måste ligga pä delta ställe. Det står att verken inte hade kommit fram till någon annan lokalisering.

Skall man fullfölja utskottets intentioner om en lösning i samförstånd, så skall man väl göra som den nya regeringen, nämligen be landstinget i kontakt med berörda intressenter få fram en lösning som kan accepteras av alla parter. Del var ju del som stod i riksdagsbeslutet. Det skall man göra i stället för atl som Bengt Noriing och Ove Karlsson betona alt staten är markägare. Staten äger 54 % av marken i Solna kommun, och staten har alltså redan stora maktbefogenheter gentemot kommunen just som markägare. Del är något som kommunen har känt av åtskilliga gånger. Men del är väl inte så man skall driva lokaliseringsfrågor om man vill få lösningar i samförstånd, vilkel var irafikulskoltets önskan 1975.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägs-terminal till Solna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Hen NORLING (s):

Herr talman! Jag förstår atl herr Romanus i dag kan delta i den här debatten, eftersom hans kommun Sollentuna numera är bortförd frän debatten om en terminal. Så länge Sollentuna fanns med i bilden, stod herr Romanus på min sida i varje diskussion som rörde förläggningen av en sådan här terminal. Nu har herr Romanus klart för sig alt hans kommun inle finns med i diskussionen, och då är det inle riskabelt att tala för Solna heller.

Jag vidhåller fortfarande, herr Nordin, att Solna vill bygga enbart bosläder på della område. Det har man både sagt och skrivit. Det har varit det enda skälet när man har sagt nej lill terminalen. Jag menar att man då också i en sådan här debatt skall tala om vilka skäl kommunen har haft för atl säga nej till en terminal i Solna. Man har velal bygga villor och radhus på det tilltänkta terminalområdei. Det kan inte vara något fel, herr Romanus och herr Nordin, atl tala om vad Solna kommun själv har skrivit när man har svarat på remisser i del här sammanhanget.

Den gamla regeringen har ansvaret för all det inle har skelt någonting, säger herr Romanus. Ja, men vi log trots allt ett beslut innan vi lämnade kanslihuset om att hjälpa personalen lill bättre arbetsförhållanden. Lät vara atl beslutet blev impopulärt i Solna, men vi tänkte i första hand på de tusental anställdas arbetsmiljö och läl Solnas intressen komma i andra hand. Del första den nya regeringen gjorde var att upphäva detta vårt beslut. Del är också värt atl notera.

Vidare är det också absolut nödvändigt att klara ul detta med dateringen när del gäller informationen lill de anställda. Det är riktigt att bosladsminislern fru Elvy Olsson och moderatledaren Gösta Bohman m. fi. i Solna under valrörelsen sade atl om man vann valet så skulle man upphäva den socialdemokraliska regeringens beslut all förlägga terminalen till Solna. Del var alltså etl vallöfte före valdagen.

Den 23 oktober talade den nuvarande bostadsministern i Sollentuna, herr Romanus hemkommun. Hon höll ett anförande inför centerpartiets länsslämma, och där beslutade hon i talarstolen att man skulle upphäva den lidigare regeringens beslut. Det var ell klart konstaterande och ell klart beslutsfattande vid ett anförande i Sollentuna den 23 oktober.

Den 3 november kallade man till överläggningar med de anställda samt med SJ och postverket - elva dagar sedan bostadsministern i ett anförande hade beslutat på regeringens vägnar all upphäva den tidigare regeringens beslut. Dä kvarstår, herrar Nordin och Romanus, fortfarande frågan: Vilka överläggningar hade bostadsministern fört med de anställdas organisationer samt med SJ och postverket före den 23 oktober när talet hölls i Sollentuna? Nog skall del väl vara möjligt att i en så upplysande debatt som vi ändå skall föra här få etl svar på frågan: När och på vilkel sätt kallade man till överläggningar före den 23 oktober när talet hölls?

Del är lätt för herr Nordin alt slå här och nämna datum i almanackan. Ingen i kammaren kan hålla räkningen på vilka tidpunkter del gällde.

Men här var det fråga om ett beslut elva dagar innan man kallade till överläggningar. Kvar slår alltså frågan: Har man följt företagsnämnds-avtalets bestämmelser om atl informera och samråda med personalen innan beslut fattades? Och i så fall: När före den 23 oktober kallade fru bosladsminislern till sig i departementet representanter för alla personalorganisationer, för statens järnvägar och för postverket och meddelade alt hon avsåg att den 23 oktober i Sollentuna offentliggöra att den lidigare regeringens beslut skulle upphävas?

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Herr Nordin säger att del gäller ett miljöintresse. Då måste min fråga bli: Är del ett miljöintresse bara för de boende? Har de anställdas miljö ingen som helst betydelse? Herr Nordin har inte heller svarat på de frågor som både jag och herr Norling ställde om när de anställdas organisationer var kallade lill överläggningar innan beslut fat-lades om att riva upp den socialdemokratiska regeringens beslut.

Till herr Romanus, som hänvisar lill 1975 års riksdagsbeslut, vill jag säga att trafikutskottet anför att det sedan åtskilliga år tillbaka pågår etl komplicerat utrednings- och förhandlingsarbete för att försöka lösa dessa problem. Trots atl man har hållit pä i flera är har del resulterat i all man har funnit denna plats vara den mest lämpliga. Hade uirednings-och förhandlingsarbetet forlsalt, hade det inneburit - så kommer väl nu också att ske - att man skjutit på en för personalen och dess arbetssituation angelägen åtgärd.

Del är naturligt atl man skall slå vakt om kommunens självklara rätt att fatta beslut. Den rätten har väl aldrig varit hotad i detta fall. Berörd kommun kan inte ha varit okunnig om alt en post- och godsterminal skulle förläggas till detta område, eftersom det framkom på ett tidigt stadium.

Del allvarliga i denna fråga - något som jag har framhållit flera gånger lidigare - är agerandet mot berörd personal, eftersom man är beredd all försena en mycket angelägen arbetsmiljö- och trivselåtgärd.

När beslut fattas i för personalen avgörande frågor bör dess organisationer ges tillfälle atl yttra sig. Det är angeläget inle minst därför att det klart framgår av kungörelsen om företagsnämnder inom statsförvaltningen atl i frågor som berör myndighetens verksamhet och frågor som främjar effektivitet, underlättar samarbete och ökar trivseln på arbetsplatsen skall de anställda vara med innan besluten fallas.

Den berörda personalen har varit representerad i de olika projektgrupper som under många år arbetat med frågan om den nya terminalen, men nu har man satts åt sidan. Som framgår av bilaga 12 C till utskottsbetänkandel, där en skrivelse från generaldirektörerna Ove Rainer och Lars Peterson återges, strider den borgerliga regeringens beslut mot de principer som statsmakterna har slagit fast när det gäller atl höra berörd personal. Därför måste jag ställa frågan till herr Nordin: Vill således den

Lokalisering av post- och Järnvägsterminal till Solna

2 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138 borgerliga regeringen här slå fast att personalen inte är något att lyssna

Onsdagen den '"' "r de här frågoma skall avgöras?

25 maj 1977

_____________ Hen ROMANUS (fp):

Granskning av Herr talman! Bengt Norlings anföranden blir mer och mer intressanta.

statsrådens Nu säger han att jag stod på hans sida iden här frågan ända tills Sollentuna

tjänsteutövning föll bort ur diskussionen. Jag vet mig aldrig någon gång ha hävdat atl

m. m. man skulle tvinga på Solna kommun en lösning mot kommunens önskan.

Hade del varit aktuellt alt lägga terminalen i Sollentuna mot den kom-

Lokalisering av munens enhälliga önskan, så hade jag varit lika energisk motståndare

post- och järnvägs- till det. Jag anser alt kommunerna inte skall behöva acceptera en sådan

terminal till Solna här elefantanläggning bara därför att den är mesl effektiv från postens

och järnvägens synpunkt. Man får också ta andra hänsyn och se om

man inle liksom nu kan ha de olika anläggningarna skilda från varandra,

men det har verken inte velal gå in på.

Ingen har förnekat all Solna vill bygga bosläder på området. Men jag vände mig mot Bengt Norlings beskrivning av Solna som en kommun, där man har låg skall och där man har ett enda intresse, nämligen alt bygga villor och radhus för botkyrkaborna och andra, en kommun där man vill ha en miljö kemiskt fri från industri och där villaägarna säger nej till störande arbetsplatser. Så är det ju inte i Solna. Solna har redan mer av arbetsplatser, mer av genomfartsleder och terminaler än de flesta kommuner här i landet. Det är inte någon överklasskommun som bara går in för all skapa något slags villamiljö. Den som tror del bör åka ut till Solna och titta på hur del ser ul där.

Den socialdemokratiska regeringen tänkte i första hand pä de tusentals postanställdas arbetsmiljö, säger Bengt Norling. Men hur kan ni då försvara all dessa anställda fram till 1982 enligt er politik skulle arbeta i en tydligen fullständigt olidlig miljö? Ni har ju haft ansvaret hela tiden och haft möjlighet all lösa problemet tidigare. Den dåliga arbetsmiljön i de nuvarande anläggningarna är ju ingenting nytt.

En försening som kan uppkomma efter 1982 - om vilken vi ännu ingenting vet, eftersom vi inte vet vilken lösning man stannar för -har den nya regeringen ansvar för, men fram till dess är det ju ni som har ansvarel. Ta del ansvaret i debatten med de anställda i stället för atl försöka lasta över det på någon annan, som inte haft samma möjligheter som ni atl lösa problemen!

Del är uppenbart att Bengt Norling fortfarande anser atl anföranden
i valrörelsen av Gösta Bohman och Elvy Olsson borde ha föregåtts av
något slags samråd med personalen. Vi hade en inierpellaiionsdebatl här
i kammaren den 24 februari, när tvä andra ledamöter frän Stockholms
län och jag kritiserade förfarandet att man eventuellt skulle tvinga Solna
kommun atl göra stadsplan. Nu har ju inle någon av oss hamnat i re
geringen - och del var kanske heller inte så troligt all vi skulle göra
del - men för säkerhets skull kanske vi också skulle haft samråd med
18 personalen innan vi gick upp i interpellationsdebatlen den 24 februari.

Men var hamnar man, om man för en sådan debatt? Säg i stället klart ul alt politiker får göra inlägg i valrörelser och vid andra tillfällen utan någol föregående personalsamråd! Gör det i stället för alt fortsätta alt åberopa de inläggen.

Nu är ju det här en konstitutionell debatt, och del gäller vilken regering som har följt riksdagens beslut. Jag återvänder då lill riksdagsbeslutet 1975.1 trafikutskottets betänkande nr 8 år 1975 skriver utskottet följande: "Sedan åtskilliga år tillbaka pågår därför etl omfattande och komplicerat utrednings- och förhandlingsarbete för alt i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter m. fl. få lill stånd en för de olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av frågorna." Utskottet säger all delta samråd med de olika parterna för att få fram en lösning bör fortsätta.

Längre ned på s. 18 i betänkandet skriver utskollel följande, som jag också ber alt få ciiera:

"Under hänvisning till del anförda och då utskottet anser del fortsatta
utrednings- och förhandlingsarbetet böra avvaktas anser utskottet ."

Då är frågan vilken regering del är som har följt detta beslut bäst. Är det den regering som tvingade en enhällig kommun på knä med en bestämmelse som inte har använls sedan 1931, eller är det den regering som har anmodat regionplanenämnden att i samråd med berörda intressenter försöka få fram nya lösningar i stället för den som kommunen inte kan acceptera? Vilken regering är del som har handlat mest i överensstämmelse med riksdagens uttalande?

Jag tror alt svaret pä den frågan är uppenbart för alla.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Även om jag inte har fått svar pä mina frågor har debatten ändå givit klarhet på några punkter. Vi är alla, över partigränserna, ense om alt det skall skapas en bättre miljö för dem som arbetar på den nuvarande postterminalen. Frågan är då om det bara är på Järvafältet som man kan skapa en bättre arbetsmiljö. Socialdemokraterna tycks mena det. Enligt vår uppfattning skall den saken undersökas bättre, och del är det som just nu pågår. Och det kommer definitivt att avgöra lokaliseringen.

Jag är övertygad om atl berörd personal innan något beslut om lokaliseringen fallas kommer all bli informerad på alla sätt som kan vara befogade.

Debatten har också klariagt att man nu erkänner att det har förekommit ett informationssammanträde före regeringsbeslutet den 11 november. Herr Noriing tyckte att jag svängde mig med data som inte var lätta att kontrollera, men detta datum har jag hämtat ur en interpellationsdebatt, där herr Norling själv dellog. Han borde alltså väl känna till datumet i fråga.

Socialdemokraterna menar nu alt det inte räcker med att man informerade före beslutet. Man skulle också ha informerat innan man över huvud taget sade någonting i ett anförande på ett politiskt möte utanför

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

denna kammare och utanför regeringskansliet. Nåväl, det är bra atl vi då har fått reda pä alt della är den nya konstitutionella linje som socialdemokratin driver. Men jag ställer frågan: Var någonstans i vårt lands författning slår det inskrivet alt förelagsnämndsavtalel skall tolkas så, att del inte skall vara tillåtet att göra politiska utspel? Under de år som jag har suttit i konstitulionsulskotiet har jag upprepade gånger under den gamla regeringens tid varit med om all man har gjort politiska utspel och sagt atl man skall göra del och det. Jag har noterat delta men aldrig någonsin reflekterat över om regeringen, innan den gjorde sådana utspel, hade gått ut och haft någol slags informationssammaniräde med den eller den fackorganisationen eller företagsnämnden.

Men del är bra all vi nu har fåll reda på hur ni tolkar författningen och förelagsnämndsavtalel på den punkten. Med den tolkningen skulle vi kanske haft anledning all granska den gamla regeringen på en rad punkter som nu inte tagits upp i förevarande utskottsbetänkande.

Herr KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Får jag bara hell kort säga några ord med anledning av herr Nordins anförande. Han sade att den berörda personalen skall informeras. Men den berörda personalen borde naturligtvis ha informerats före och inte efler beslutet.

Herr Romanus, och även herr Nordin, talade om valrörelsen. Jag har inte talat om vad som skedde under valrörelsen och vilka uttalanden som gjordes då. För min del har jag utgått från de beslut som fattades senare och de uttalanden som gjordes den 23 oktober. Mig velerligl pågick del inle någon valrörelse den 23 oktober, den var väl avslutad en månad lidigare. Så jag har alltså för min del inte kritiserat uttalanden under valrörelsen utan sådana som gjorts efter valrörelsen och beslut fattade efler valrörelsen.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Den här saken får väl Ove Karisson och Bengt Norling klara upp. Jag vände mig emot Bengt Norlings uttalande om inläggen i valrörelsen och hans fråga om vilkel samråd som föregått dessa. Jag frågade om del inte rörde sig om en felsägning. Sedan gick Bengt Norling upp i talarstolen på nytt och åberopade uttalanden i valrörelsen av Gösta Bohman och Elvy Olsson.

Ni har tydligen olika konstitutionell syn, men vi får väl anse att Ove Karlsson, som sitter i konstitutionsutskottet, är mera representativ för socialdemokratin i del här fallet, och del är ju bra. Även hans syn på frågan är litet tvivelaktig, eftersom del ju kommer nya valrörelser. Socialdemokraterna lägger väl fram nya program liksom också de andra partierna. Då kan man fråga sig om inte etl parti skall fä utforma ell program som rör statlig verksamhet ulan alt först ha samråd med de anställda i ifrågavarande statliga verk. Jag tror inle all del finns någon här i kammaren som inle menar, all det skall vara samråd innan man

fattar beslut. Men skall man inle ens få ha politiska åsikter utan att först ha samråd med de anställda? Det vore i sä fall att gå litet för långt.

Efler denna diskussion råder del nog oklarhet om socialdemokratins syn i det här fallet. Jag skulle vilja tolka socialdemokraterna välvilligt och säga atl de tagit upp den här lankelråden för all komma åt regeringen och att deras synpunkter inle är sä genomtänkta au de kommer atl stå sig. Låt oss hoppas det. Annars kommer den politiska debatten här i landet att bli en smula egendomlig.

Vi har fört en diskussion om vilken regering som har följt riksdagsbeslutet. I riksdagsbeslutet sägs all arbetet skall fortsätta för att i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter m. fl. få till stånd en för de olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av frågorna. Trafikutskottet sade vidare all del fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet bör avvaktas. Del är del riksdagsbeslut vi utgår ifrån. Sedan finns del två regeringar: en som mot en enhällig kommunal opinion har åberopat en lagparagraf som aldrig tidigare har använls för att tvinga en kommun att göra en stadsplan, och en annan regering som har upphävt det beslutet och bett landstinget all i samråd med kommunen och andra intressenter - personalen och verken - få fram nya lösningar. Vilken av dessa tvä regeringar har bäst respekterat del beslut som riksdagen fattade 1975? Svara på den frågan, herr Karlsson!

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Den socialdemokraliska regeringen har ju följt det riksdagsbeslut som fattades 1975, därför all del där uttalades all det inte förelåg något annat lämpligt alternativ. Ingen har heller kunnat påstå någonting annat i den här debatten. Sä långt är allting klart. Det enda som vi nu kommit fram lill är uppenbarligen all den borgerliga regeringen och dess talesman anser att del som den berörda personalen säger inle är någonting all lyssna på.

Hen NORLING (s):

Herr lalman! Jag vill slula med all säga etl par saker som har all göra med det som både herr Romanus och herr Nordin senast yttrade.

Herr Romanus bör, som herr Karlsson i Malung nyss sade, kunna konstatera alt den regering som fullföljde riksdagens beslut från 1975 var den socialdemokratiska. Vi log del som riksdagen hade sagt ad nolam och såg lill atl man inom rimlig lid skulle kunna ordna bättre arbetsförhållanden för de SJ- och poslanslällda genom byggande av en ny terminal. Det är svarel pä den frågan.

Vidare kan man naturligtvis, som herr Nordin och även herr Romanus säger, ge regeringsledamöter fria händer atl i tal på skilda håll i landel offentliggöra vad regeringen har tänkt besluta men sedan strunta i del. Vi gör inle så. När bosladsminislern fru Olsson den 23 oktober i fjol i Sollentuna sade, atl regeringen hade för avsikt att upphäva den socialdemokraliska regeringens beslut, betraktade vi det som ett besked

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna

å regeringens vägnar, inle å bostadsminislerns vägnar. Del var då vi menade, och vi menar del fortfarande, att del hade funnits inte bara allmänt vedertagna skäl utan också enligt förelagsnämndsavtalel verkligt bindande skäl all före della tal kalla representanter för de anställda, för SJ och för postverket lill överläggningar innan man gav ett så kategoriskt besked om att regeringen hade för avsikt all upphäva beslutet.

Den uppfattningen delar icke de borgerliga partierna, vilket är värt alt notera i en tid när vi bl. a. håller på all diskutera innehållet i medbestämmandelagen. Jag tycker atl denna debatt har varit klarläggande från den synpunkten genom alt vi fält vela, all det enligl de borgerligas mening inte finns någon skyldighet för regeringen eller någon annan atl underrätta de anställda om för dessa vikliga beslut som man avser all fatta. Men vi menar all ingen skall behöva finna sig i atl bli behandlad på della sätt. Den borgerliga regeringen får nu ta ansvaret för atl tusentals anställda kommer all utsättas för allvarliga hälsorisker och tvingas arbeta i en hell oacceptabel miljö.

Men vi är, herr talman, inte förvånade över detta. En borgeriig regering för en borgeriig polilik, och i den finns inte mycket eller ens något hänsynstagande lill enskilda människors problem. En borgerlig regering, herr Nordin, styr över huvudet på människorna, och Solnalerminalens öde är ell exempel på det.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag skulle inle ha begärt ordet igen, om inle herr Karlsson i Malung hade givit ett felaktigt referat av riksdagsbeslutet 1975. Det står inle i detta, all del inle förelåg någon annan lösnng. Vad som står i utskotlsbelänkandet är följande: "Någol annat lämpligt alternativ för lokalisering av anläggningarna har av verken ej heller befunnits föreligga. Sedan åtskilliga år tillbaka pågår därför ett omfattande och komplicerat utrednings- och förhandlingsarbete för atl i samråd med vederbörande regionala och lokala myndigheter m. fl. få lill stånd en för de olika parterna så gynnsam lösning som möjligt av frågorna." Slutligen skrev utskottet alt del fortsatta utrednings- och förhandlingsarbetet bör avvaktas.

Det finns alltså inle någol som helst underlag i utskollsbetänkandet för atl Solna kommun skulle tvingas lill denna lösning. Vad utskottet sade var i stället att man skulle fortsätta utrednings- och förhandlingsarbetet för all hitta en för de olika parterna sä gynnsam lösning som möjligt. Det är såvitt jag förslår också del som den nya regeringen har fullföljt genom all försöka få fram ytteriigare material.

Vidare noterar jag alt Bengt Norling nu inle längre kritiserar uttalandena i valrörelsen. Det är tydligt att politiker i valrörelsen får göra uttalanden ulan föregående samråd. Jag skall då å min sida gå herr Noriing lill mötes genom all säga, all jag tycker atl del, innan del lämnas besked om all regeringen har en viss uppfattning, skall förekomma ell samråd. På den punkten kanske våra uppfattningar närmar sig varandra.

På en annan punkt har vi myckel olika uppfattningar. Bengt Norling

talar om vad som är borgerlig polilik i delta sammanhang. Men vad är då socialdemokratisk politik? Först säger Bengt Norling atl de anställda sedan årtionden tillbaka har hell vidriga förhållanden. Sedan framhåller han att den gamla regeringen ändå hade sett till att de inom rimlig lid - dvs. år 1982 - skulle få en bra arbetsmiljö. Della måsle betyda all det enligt socialdemokratisk uppfattning är rimligt all människor i årtionden arbetar under hell vidriga förhållanden och all de får fortsäita att göra del ända fram till 1982. Del var etl förvånande besked.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Hen NORDIN (c):

Herr talman! Nu lider debatten mot sitt slut, och de socialdemokraliska debattörerna tycks ha hamnat längst in i ringhörnan. Det är alldeles uppenbart all det enda som återstår .att klargöra är: Vad för slags beslut avsåg den nya regeringen att upphäva?

Huvudfrågan är alltså den som Elvy Olsson nämnde på centerpartiets länsstämma i Sollentuna den 23 oktober. Vad fru Olsson talade om var att man avsåg alt upphäva den gamla regeringens beslut all med stöd av 27 S byggnadslagen förelägga Solna kommun all före ell visst datum upprätta en stadsplan. Det var det beslutet som aviserades. Det är alltså bara kring delta som debatten nu rör sig. O. K. Det är tur all vi har kommit så långt.

Allra sist, herr talman: En icke-socialistisk regering värnar om miljön över hela landet. En icke-socialistisk regering slår vakt om del kommunala självstyret.

Övriga frågor

Hen TALMANNEN:

Sedan de under avsnillet Lokalisering av post- och järnvägsterminal lill Solna anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till all debattera övriga i betänkandet behandlade frågor.

Hen MOSSBERG (s):

Herr talman! Jag har för avsikt alt la upp två frågor, och jag börjar med frågan om Ersättning i visst enskilt fall.

Inledningsvis vill jag säga alt när nu konstitutionsutskottets ledamöter inte har kunnat enas i denna granskningsfråga, hoppas jag att ingen uppfattar det så, all vi reservanter söker sälta definitivt stopp för riksdagens möjligheter all med utnyttjande av sin rätt tillerkänna enskild person ekonomisk förmän. Det är inte fråga om det.

Vi reservanter vill mer än utskottsmajorileten markera all denna riksdagens möjlighet skall användas med stor resiriktiviiel. I den mån lagstiftningen och dess tillämpning ger anledning till ändringar skall de företas i föreskriven ordning.

Ifrågavarande proposition innebar och ledde lill all riksdagen genom sin dispensmakt beviljade dispens från en allmän lag som berör envar medborgare i vårt land. Vi vill gärna trycka på au dylik dispensgivning inte bör bli vanligen förekommande.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Om vi utanför lagbunden ordning skall särbehandla enskilda fall, kan det föreligga en risk att del kan skapa en känsla av rättsosäkerhet hos medborgarna och medföra svårigheter för lagtillämpande organ.

Del tråkiga är - vilket inle kan uteslutas - all det kan finnas människor som med samma fog som den person, vilken propositionen avser, kan åberopa skäl för särbehandling men på grund av, skall vi säga, mindre medvetenhet om dylika möjligheter inte hör av sig i sin svåra belägenhet och kanske går miste om en social förmån.

Vi reservanter vill inte helt söka utesluta möjligheten för regeringen att i framtiden i vissa undantagsfall lägga förslag till riksdagen om ersättning till enskild person, men vi tycker alt del skall till myckel starka motiv och vara synnerligen angeläget om riksdagen skall vara ett rätts-skipande organ och sätta sig över t. ex. försäkringsdomstolen.

Utskottsmajoritelen anser att della ärende eller den praxis som utbildats på hithörande område inle föranleder någol uttalande från utskottets sida.

Vi reservanter har ingen anmärkning atl framställa, det är inle del vi är ute efter, och vi menar inle att man har föregripit riksdagen eller dispensmakien, men vi anser alt del är på gränsen, eftersom - åtminstone som jag uppfattar del - det ställts ersättning i utsikt därest riksdagen skulle följa denna linje. Det är alltså ingen anmärkning, men vi reservanter säger att vi förutsätter "att den nämnda propositionen inle blir vägledande för framtiden". Det är delta uttalande vi vill ge riksdagen lill känna. Jag yrkar alltså bifall lill reservationen 5 vid det KU-betän-kande vi nu behandlar.

Får jag sedan hell kort säga, innan jag lämnar denna fråga, all vår skrivning i reservationen, "att den nämnda propositionen inle blir vägledande för framliden", sammanfaller med socialförsäkringsutskotteis skrivning i samma fråga något tidigare i år. Del bör observeras, tycker jag, atl denna skrivning var enhälligt beslutad av socialförsäkringsulskottel. Del innebär all de borgerliga ledamöterna, inle bara i nämnda utskott, ulan även i kammaren, i konsekvensens namn bör rösta med reservationen, eftersom socialförsäkringsutskotteis skrivning sammanfaller med reservanternas skrivning nu. Då en enig kammare tidigare utan någon som helst protest har anslutit sig till en sådan skrivning är det väl inkonsekvent, om någon eller några ledamöter går emot samma skrivning i dag. - Det skall bli iniressani all sä småningom fä se vo-leringsresullatel i denna fråga.

Därefter, herr lalman, skall jag något beröra frågan om Disposition av vissa väganslag.

I stalsverkspropositionen år 1974 föreslogs etl anslag om 200 milj. kr. Del avsäg statliga vägar och var konjunklurpolitiskt betingat, som del hette.

Departementschefen framhöll att anslaget i fråga lämpligen skulle ställas lill regeringens förfogande för alt disponeras för särskilda insatser när della var motiverat av konjunkturpolitiska eller andra viktiga skäl.

Sådana åtgärder, som samtidigl var från sysselsättningssynpunkt värdefulla och vägpoliliskl angelägna, skulle enligl departementschefen planeras i samråd mellan statens vägverk och arbetsmarknadsstyrelsen.

Budgetpropositionen 1975 inrymde etl liknande förslag om 200 milj. kr. för samma ändamål. Handläggningen beträffande fördelningen av anslaget skulle ske efter samma principer som året innan.

Vederbörande utskott - trafikulskotlel - ansåg vid bägge tillfällena atl anslaget borde utnyttjas av vägverket, som då finge planera för fördelningen av anslaget i fråga. Utskottet föreslog atl nämnda synpunkter skulle ges regeringen till känna. Trafikutskottets beslut godkändes av riksdagen.

Under konstiluiionsutskoitets granskningsarbeie har vi tagit fram regleringsbreven från ifrågavarande anslag. Av dessa framgår dels att det anslag som riksdagen beslutat om i sin helhet ställts till vägverkets disposition, dels att regeringen för vägverket framhållit vilka vägprojekt som skulle beaktas vid anslagsfördelningen.

Konstitutionsutskottets borgerliga majoritet anser nu - med hänvisning till ifrågavarande regleringsbrev - alt den dåvarande regeringen inle tillräckligt noggrant iakttagit riksdagens beslut i denna fråga.

Vi reservanter kan inle - såsom utskottsmajoritelen vill antyda - finna alt regeringen härvidlag handlat otillbörligt på någol säll.

Enligt riksdagsbeslutet har medlen, som jag nyss sade, i sin helhet ställts lill vägverkets förfogande. Vägverket har i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och efter kontakt med vederbörande departementschef gjort sina bedömningar, varefter regeringen meddelat beslut om anslagens användning.

Om regeringen samråder med och framför sina synpunkter och önskemål till vägverket före eller under anslagets prövning och verket sedan beaktar och respekterar regeringens syn på frågan, kan väl inte del anses som ett avvikande från riksdagens beslut.

När nu utskottsmajoriteten skriver att regeringen inte tillräckligt noggrant iakttagit riksdagens beslut innebär den skrivningen ändå ett betyg på noggrannhet, men alt man gärna skulle ha sett ännu större noggrannhet.

Vi reservanter tycker atl regeringen har skött denna fråga på etl noggrant sätt och kan alliså.inte finna atl den har åsidosatt riksdagsbeslutet. Den synen på frågan vill vi också ge riksdagen lill känna.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen 6 vid konstitutionsutskottets betänkande nr 44.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Under punkten Övriga frågor finns ell moment som gäller eventuell försäljning av det militära flygplanet Viggen och samarbeisavtal med andra länder i della sammanhang. Det är själva handläggningen av denna fråga samt utskottets beslut som jag hell kort vill kommentera.

Dåvarande försvarsminisiern Holmqvist gjorde långtgående utfästelser

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga .frågor

till berörda länder: Norge, Danmark, Holland och Belgien. Dessa utfästelser var sådana all man måsle ifrågasätta om de var förenliga med vår alliansfrihets- och neutralitetspolitik och med principerna för krigs-maierielexpori. Del förekom också vissa ekonomiska utfästelser.

De utfästelser som den dåvarande försvarsministern gjorde var bl. a. att Sverige skulle garantera tillstånd lill export i obegränsad omfattning lill de fyra länderna även i lider av ökad spänning och krig. Detta är, enligt vad jag kan förstå, etl löfte med långtgående konsekvenser. Det handlar därtill om länder som är medlemmar i en militärallians.

Dessutom utlovade försvarsministern att begränsa kostnadsökningarna med avseende på de delar som skulle produceras i Sverige, under förutsättning atl motsvarande överenskommelse kunde träffas när det gällde produktion av vissa delar i de fyra länderna. Vidare utlovades all man ekonomiskt skulle stödja underhåll av del vapensystem som tillhör Viggen och som skulle användas av de fyra nämnda länderna. Del skulle enligl min mening ha medfört betydande kostnader för Sverige.

Detta är utfästelser som kräver riksdagens godkännande, vilkel myckel klart ullrycks i grundlagens regeringsformsavsnitl, där det i 10 kap.. Förhållandet lill andra stater, 2 S tredje stycket sägs:

"Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan alt riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt."

Utskollel noterar atl åtagandenas omfattning och konsekvenser, om affären kommit till stånd, skulle ha krävt riksdagens medverkan. Della utskottets konstaterande är i och för sig riktigt, men inte tillräckligt; man springer nämligen ifrån en viktig principfråga. Utskottet har ingen som helst kritik att framföra mot försvarsministerns nonchalans all över huvud laget inle i sina utfästelser lill berörda länder göra den reser-valionen all för avtalets giltighet krävs riksdagens medverkan.

Utskottet avstår från kritik av den anledningen att del aldrig blev någon försäljning av Viggen lill de berörda länderna. Detta avslöjar enligl min uppfattning en slapp inställning till lillämpningen av konstitutionen.

Försvarsminisiern gjorde sina utfästelser på ett säll som inte var förenligt med bestämmelserna i regeringsformen. Det förhållandet att förhandlingarna om försäljning sedan gick i stöpet förändrar inle del faktum all försvarsministern överskridit sina befogenheter.

Herr talman! Jag har inget yrkande, men vpk har ansett det nödvändigt alt få till protokollet vad jag nu anfört.

Fru CEDERQVIST (s):

Herr talman! Det var med stor brådska den borgerliga regeringen hösten 1976 lade fram en proposition med innehåll att landstingen skulle utse samtliga ledamöter i länsstyrelsernas styrelser. Behandlingen i utskottet skedde under samma forcering. Vi socialdemokrater i utskottet anmärkte på delta - något remissförfarande hanns t. ex. inle med.

Frågan behandlades åter i riksdagen i mars med anledning av en so-

cialdemokratisk parlimolion med krav att fyra av de 14 ledamöterna i förtroendemannastyrelsen skulle utses av arbetsmarknadens organisationer. Socialdemokraterna i utskottet upprepade då kritiken av den snabba behandlingen i november förra året, men den borgerliga majoritetens företrädare bestred alt det rått någon speciell tidsnöd.

Vi insåg att del var bråttom - men alt del var så bråttom atl kommunminister Antonsson ansåg sig böra föregripa riksdagens behandling av frågan, det trodde vi inte. Vid utskottets granskning har nämligen framkommit atl kommunministern i början av november 1976 skrev till samtliga landsting samt kommunfullmäktiges ordförande i Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner med hemställan att val enligl regeringsförslaget skulle förrättas vid kommande möte.

Proposition 1976/77:19, som innehöll förslag om särskild lag vid val av ledamöter i länsstyrelses slyrelse, beslöts av regeringen den 21 oktober 1976 och inkom lill riksdagen den 5 november. Samma dag, den 5 november, är brevet från kommunminisler Antonsson till samtliga landsting daterat. Brevet finns i KU:s betänkande nr 44, s. B 157.

Motionstiden utgick den 23 november. KU:s behandling gick snabbi, som jag tidigare nämnt, och utskottets majoritet tillstyrkte propositionen. Riksdagen beslöt den 1 december i enlighet med utskottets hemställan. Lagen 1976:891 om val av ledamöter i länsstyrelses slyrelse utfärdades den 2 december 1976, utkom av trycket den 14 december och trädde i kraft den 1 januari 1977.

En förteckning över tidpunkter för landslingens val av länsstyrelsernas styrelser enligl den nya lagen finns fogad vid betänkandet, s. B 160. Där framgår atl tre landsting valde enligt den nya lagen innan den bifallits av riksdagen samt alt återstående landsting, utom etl, förrättat valen utan att ha tillgång till författningen.

Den borgerliga majoriteten i utskottet har inte funnit anledning att göra någol särskilt uttalande angående kommunminisierns handläggning av frågan. Socialdemokraterna i utskollel anser alt även om landstingen förrättat valen under förbehåll om riksdagens beslut, är del betänkligt alt kommunministern på sätt som skedde föregrep riksdagsbeslutet.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 7.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Hen ELIASSON (c):

Herr talman! Jag avser alt ta upp den fråga som fru Cederqvist nyss berörde och som gäller den nya lagen om hur länsstyrelsernas styrelser skall utses.

Den 1 december förra året beslöt riksdagen all samtliga 14 ledamöter i länsstyrelses styrelse med undantag av landshövdingen skall väljas direkt av landstinget. Det beslut som nu gäller överensstämmer med den reservation som de nuvarande regeringspartierna lämnade i samband med atl frågan var föremål för den tidigare riksdagsbehandlingen, nämligen den 25 maj förra året. Då biföll riksdagen del socialdemokraliska förslaget efter lotlning. Riksdagsbeslutet i december förra året är alltså

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

en uppföljning av regeringspartiernas tidigare ställningstagande i denna fråga. Samtliga ledamöter i länsstyrelsernas styrelser har valls av landslingen enligl den nya ordningen, som regeringsskiftet möjliggjorde, och del tycks ha skelt ulan missöden.

Den nuvarande ordningen innebär således alt de politiska partiernas styrka återspeglas i länsstyrelsens sammansättning. Genom att samtliga ledamöter i länsstyrelsen väljs av landstinget skapas möjligheter för en bättre representation för skilda meningsriktningar, samtidigt som även mindre partier kan bli representerade. Beslutet är också viktigt mot bakgrund av det stora intresse för all utveckla länsdemokralin som finns inom regeringspartierna. Inle minst centern har ju varit pådrivande i dessa frågor.

Vägen mot länsdemokrali är naturligtvis lång. Även om nu gällande ordning för valen av länsstyrelsens styrelse inte innebär en fullt utvecklad länsdemokrati är den ändå ell viktigt steg på vägen. Den socialdemokraliska proppen är så alt säga dragen ur flaskan. Länsdemokralireformen är angelägen, och utredningsarbetet har påbörjats i enlighet med vad som utlovades i regeringsdeklarationen.

Meningen med utredningen är atl överföra centrala uppgifter från de statliga länsstyrelserna lill de folkvalda landslingen, till människor som ständigt kommer i kontakt med länels problem och som har den bästa kännedomen om länels egna angelägenheter, inle minst när del gäller regional planering. Pä della sätt motverkas maktkoncentration och byråkrati inom samhällslivet, medan möjligheterna till medverkan, debatt, politiskt ansvar och insyn främjas.

Socialdemokraterna har motsatt sig länsdemokratitanken. Mot bakgrund av den centralistiska styrning av samhället som man byggt upp under årens lopp är del inte så underligt atl man vill bibehålla landslingen som enbart remissinstanser när det t. ex. gäller regional planering i stället för att låta dem aktivt della i behandlingen av för länen så viktiga frågor. Mot bakgrund av deras centralistiska samhällssyn är det heller inte så underligt all socialdemokraterna motsätter sig all landslingen i proportionella val skall få utse samtliga ledamöter i länsstyrelsens slyrelse.

I reservationen 7 i granskningsbelänkandel erinrar nu socialdemokraterna mot del säu på vilket den nya ordningen genomförts. Man talar i reservationen om alt frågan forcerats fram, eller som fru Cederqvist sade behandlats med brådska, av politiska skäl. Som jag inledningsvis sade avgjordes frågan i maj till socialdemokraternas fördel med lottens hjälp. Genom regeringsskiftet blev länsdemokratin en av bitarna i regeringsdeklarationen. Där sägs bl. a. att förslag skall läggas fram om all samtliga lekmannaledamöter av länsstyrelserna skall tillsättas av landslingen. Den 21 oktober antogs en proposition med den innebörden av regeringen. Frågan om länsstyrelsens sammansättning har absolut inte forcerats fram. Den politiska målsättningen har varit klar myckel länge, och denna målsättning har redovisats vid flera tillfällen ända sedan länsberedningens förslag diskuterades. Det kan inte ha funnits några som

helst oklarheter beträffande den nya regeringens intentioner på den här punkten.

Vad gäller påståendet i reservationen om all landslingen tvangs atl förrätta valen innan lagen trätt i kraft vill jag bara påpeka all landslingen själva är suveräna att bestämma när de skall ha sina valmöten, även om del givelvis skall ske före årsskiftet. All landstinget utgör valkorporation när det gäller valen lill länsstyrelsens slyrelse förändrar inte saken. Tidpunkten för valmötena är en praktisk fråga för landslingen all avgöra. Den kritik av regeringen som anförs i reservationen på den här punkten studsar i själva verket tillbaka som kritik av landstingen, och det kan väl ändå inte vara reservanternas mening.

I reservationen görs flera påståenden som saknar täckning i verkligheten, påståenden som att kommunminislern ställt sig bakom all valet skett för tidigt, att riksdagsbehandlingen föregripils osv. Härvid åsyftas del följebrev som utgick samtidigt som propositionen översändes lill landslingen. På vilkel sätt styrks de socialdemokratiska påståendena av brevet? På intet säll. Påståendena är helt grundlösa och slutsatserna är konstruerade. Av brevet framgår bara alt kommunministern ber atl få överlämna propositionen, alt de politiska organisationerna och deras landstingsgrupper informeras om atl val, under förutsättning all riksdagen bifaller regeringsförslaget, bör förrättas vid kommande möte. På vilkel sätt har då kommunministern föregripit riksdagsbeslutet genom att hemställa alt partiorganisationer och deras landstingsgrupper informeras? Del är ju ändå informationen lill de politiska partierna del är fråga om, och inle lill någon myndighet. Detta framgår också klart av brevet. Del är alltså en konstruktion.

Hela reservationen vilar på luft. Del finns inget skäl atl rikta någon som helsi krilik mol handläggningen av ärendel. Ulskollei har inle heller funnit någon anledning alt göra ett uttalande på denna punkt. Reservationen är etl indignaiionsnummer - indignation över att det socialdemokraliska förslaget inte var det som fick gälla från den 1 januari i år. Man kan fundera över vad som hade hänt om lotten i maj hade vänt socialdemokraterna ryggen och om de samtidigt sluppit valnederlaget i höstas. Skulle då inte socialdemokraterna ha varit snabba att ändra pä beslutet till sin egen fördel, precis som man i valrörelsen sade alt man skulle göra omedelbart efter valet med lotlnederlagen när medbestämmandelagen antogs? Man kan också fråga sig, om vi nu skall tolka debatten så att olyckan är framme 1979 och det blir regeringsskifte, om socialdemokraterna då inle avser all stifta några nya lagar atl träda i kraft 1980.

Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Fru CEDERQVIST (.s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill helt kon bemöla Björn Eliasson. Han säger all landslingen själva är behöriga all besluia över valen. Della vill jag gärna inslämma i. Men kommunminislern har inle heller all bestämma över

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

landstingen, KU har inte att granska landstingsval, men KU har att granska regeringens handläggning. Vad vi anmärker på är kommunminister Anionssons handläggning av denna fråga. Han föregrep riksdagens beslut genom atl sända ul en skrivelse till samtliga landsting, och vi anmärker på detta i vår reservation.

Hen ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har myckel svårt all förslå fru Cederqvisis argumentering. På vilkel sätt har kommunministern styrt när landstingen skall ha sina valmöten? Del framgår inle på någon punkt i det brev som fru Cederqvist syflar pä. Del är ett alldeles grundlöst påslående, precis som alla andra påståenden man gör i samband med denna fråga. Många tycker all del är roligt all titta i mikroskop. När man gör det brukar man ofta färga det man tittar på och i delta fall är färgningen alldeles klar - det är indignationen över att man inte haft möjligheterna att få igenom sitt förslag tidigare. När man tittar i mikroskop skall man också lära sig att analysera det man tittar på. Det har man definitivt inle lyckats med denna gäng.

Fru CEDERQVIST (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill bara påminna Björn Eliasson om att samma dag som propositionen låg på riksdagens bord sände kommunminislern ut denna skrivelse till samtliga landsting, där han uppmanar dem alt vid kommande möte välja länsstyrelsers styrelser. Han måste också ha varit medveten om att landstingen har sina möten i slutet av november och i början av december. Jag vill erinra Björn Eliasson om detta.

Herr ELIASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Ingen kan bestämma när landstingen skall ha sina valmöten, det tror jag att vi nu alla är överens om.

Brevet innehöll en uppmaning lill landstingen all informera partiorganisationerna och landstingsgrupperna, inte någon speciell myndighet.

Fru STÅLBERG (s):

Herr talman! De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har i reservationen 8 önskat ge riksdagen till känna den från konstitutionell synpunkt bristfälliga handläggningen av den ändrade inriktningen av so-cialuiredningens arbete.

Socialutredningen tillsattes i december 1967 av den socialdemokratiska regeringen. Utredningen fick till uppgift all göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen. När del gällde ivångsmässiga samhällsingripanden framhöll departementschef Aspling i sina direktiv till utredningen:

"Barnavårdslagen och nyklerhelsvårdslagen innehåller bestämmelser om Ivångsmässiga samhällsingripanden. 1 allvarligare fall leder dessa ingripanden till administrativa frihetsberövanden i form av intagning på

anstalt för vård och behandling. En översyn av barnavårdslagen och nyklerhelsvårdslagen bör även avse möjligheterna att som ett särskilt avsnitt i en allmän socialvårdslag eller i en särskild lag sammanföra bestämmelser om ivångsingripanden inom socialvårdens ram. Det bör vidare övervägas i vad mån det kan vara lämpligt att i organisatoriskt hänseende skilja uppgifter som bygger på frivillig medverkan från den enskilde medborgarens sida från uppgifter av ivängskaraktär."

Socialutredningen överiämnade i juni 1974 principbetänkandet Socialvärden - Mål och medel. Av detta betänkande framgår all utredningen beträffande sociala vårdinsatser utan den enskildes samtycke hade funnit att sådana insatser i undantagsfall kunde bli nödvändiga inom ramen för den kommande socialvårdslagstiftningen i fråga om dels minderåriga, dels vuxna missbrukare. 1 förhållande till gällande rätt innebar förslaget enligl utredningen en väsentlig begränsning i samhällets möjligheter att vidta åtgärder mot den enskildes vilja.

Socialulredningens principbetänkande blev föremål för en omfattande remiss och debatt i landet.

Den socialdemokratiska regeringen överlämnade i februari 1975 de inkomna remissyttrandena till socialutredningen för beaktande i utredningens fortsatta arbete. I samband med remissöverlämnandei fick också utredningen tilläggsuppdrag som bl. a. utformades enligt följande:

"Vid utformningen av förslaget till ny socialvårdslag m. m. bör åtgärder utan den enskildes samtycke vad gäller barn och ungdom regleras i särskild lag med utgångspunkt i det av utredningen föreslagna förfarandet, innefattande socialnämndens medverkan. Beträffande övriga åtgärder utan den enskildes samtycke bör utredningen undersöka möjligheterna till enhetliga bestämmelser utanför socialvårdslagstiftningen."

Tilläggsuppdraget ledde lill atl utredningen började arbeta pä alt utforma ett lagförslag som i fråga om de vuxna inte innehöll några bestämmelser om åtgärder utan den enskildes samtycke inom socialvårds-lagstiftningen. Utredningen ansåg därefter alt då endast återstod de åtgärder ulan den enskildes samtycke som kan företas med stöd av lagen om sluten psykiatrisk vård.

Efter regeringsskiftet log socialminister Rune Gustavsson kontakt med socialutredningens ordförande, och den kontakten ledde lill atl utredningens arbetsinriktning förändrades på så sätt all utredningen därefter också kom att utreda ett tvångsaliernativ.

Av socialminister Rune Gusiavs.sons svar i en frågedeball den 11 november 1976 mellan honom och Christer Nilsson i Norrköping framgår tydligt atl utredningen inte lidigare övervägt atl fullfölja sitt uppdrag genom atl utarbeta två alternativ, ett med och ell utan tvång. Delta var inle heller avsikten med de tilläggsuppdrag som upprättats av socialminister Aspling. Del var först sedan utredningen uppfattat detta som den nuvarande socialministerns önskemål som utredningen också började utarbeta ett alternativ med tvångsåtgärder utan den enskildes samtycke.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Nr 138 Ur konstitutionell synpunkt får del anses otillfredsställande atl en för-

Onsdagen den ändrad inriktning av en utrednings arbete i en viktig fråga åsiadkommes

25 mai 1977 genom underhandskontakter mellan departementschefen och uiredning-

--------------- ens ordförande. Självfallet skall en sådan ändrad inriktning av arbetet

Granskning av ske genom skriftliga tilläggsdirektiv och efter beslut av regeringen. Della

statsrådens är inle minst viktigt ur offenilighetssynpunkt.

tjänsteutövning Om den nuvarande socialministern vill ha kvar tvånget i socialvården

m. m. så bör han tala om det genom tilläggsdirektiv, och inte försöka påverka

utredningsarbetet genom underhandskontakter.

Övriga frågor Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationen 8.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag skall någol kommentera vad herr Mossberg och fru Cederqvist har sagt i sina anföranden.

Herr Mossberg berörde bl. a. den del av utskollsbelänkandet som handlar om vissa väganslag, och han fann - naturligtvis, höll jag så när på alt säga - att det inle fanns någon som helst anledning att vara kritisk mol regeringen och statsrådet Norling när del gällde den affären. Jag håller med herr Mossberg om atl utskottets skrivning alt regeringen "icke tillräckligt noggrant iakttagit vad riksdagen beslutat" är en ganska mjuk formulering, men vi tyckte alt det var onödigt att la i hårdare i del här fallet.

Saken var ju den, atl den dåvarande kommunikationsministern ville ha ett anslag pä 200 milj. kr. som regeringen skulle fä förfoga över för insatser som var motiverade av konjunkiurpolitiska skäl. Trafikutskottet uttalade sig emellertid för att pengarna skulle ställas till vägverkets förfogande och atl vägverket skulle disponera över hela summan. Delta blev också riksdagens beslut. Kommunikationsministern har också myckel rikligl uppmärksammat den del av beslutet som handlar om att vägverket skulle lill fullo utnyttja hela summan. Trafikutskottet sade också alt vägverket skulle prioritera viss verksamhel - det gällde bl. a. förstärkande av svaga broar och liknande. Della kom också med i riksdagens beslut. Statsrådet gjorde trots delta upp en lista över vissa vägar som skulle byggas, och man fick på så sätt en styrning när del gällde hur dessa pengar skulle användas. Det finns därför anledning att säga att statsrådet här inte riktigt har uppmärksammat vad riksdagen har beslutat. Man kanske skulle kunna uttrycka saken så, all han har vall ut de bitar som passade honom, men de bitar .som inte rikligt passade glömdes bort. Det är inte etl lämpligt tillvägagångssätt.

Fru Cederqvist sade en hel del i vad gällde länsstyrelsernas styrelser. Tillåt mig i del sammanhanget, herr lalman, få erinra ledamöterna om en debatt vi hade med anledning av den s. k. lerrängkörningslagen. En proposition i frågan kom myckel sent på året, och den behandlades också sent av riksdagen. Del var faktiskt så sent atl lagen trädde i kraft innan författningarna och lagen hade hunnit komma ul från trycket. Man hade således ingen möjlighet all få ut upplysning om lagen lill den allmänhet

som den berörde. Mänga ledamöter här i riksdagen kritiserade detta. Jag hörde själv lill dem som var kritiska, men när vi hade anledning atl i konstitutionsutskottet diskutera denna fråga kom vi fram lill all del inle fanns möjlighel alt konstitutionellt anklaga regeringen för vad som hade hänt.

Tillät mig, herr talman, ciiera från dechargedebalten den 26 april 1976. Hilding Johansson i Trollhättan uttryckte sig sä här: "Man kan inle i efterhand kritisera och uttala någon erinran mot regeringen för en handläggning som redan godtagits av riksdagen."

Herr talman! Jag tyckte del var en riklig slutsats då, och jag tycker fortfarande den är riktig. Del är bara att konstatera atl socialdemokraterna uppenbarligen väljer vilken slutsals man skall dra beroende på vem del är som skall kritiseras.

Fru Cederqvist ansåg att kommunministern hade föregripit riksdagens beslut, och hon stödde sig pä ett par brev som han hade skrivit. För atl det bättre skall stå klart för kammarens ledamöter på viljcen utomordentligt svag grund denna kritik vilar, ber jag att in extehso få läsa upp följande korta brev:

"Till samtliga landsting

Regeringen har nu överlämnat proposition om förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen lill riksdagen.

För informalion har jag härmed nöjet översända ett exemplar av propositionen i fråga och bifogar samtidigt pressmeddelande från departementet. Jag hemställer om atl de politiska partiorganisationerna och deras landstingsgrupper informeras om att val, under förutsättning all riksdagen bifaller regeringsförslaget, bör förrättas vid kommande möte." Det är alltså, herr talman, som del står, "under förutsättning att riksdagen bifaller regeringsförslagel". Såvitt jag förslår är del etl fullständigt normalt förfarande. Del är en formulering som både den gamla och den nya regeringen har använt många gånger. Hur ofta ser vi inte exempelvis att man utlyser statliga tjänster under förutsättning av riksdagens bifall?

Fru Cederqvist var vidare sur över alt ärendel inle hade remissbe-handlats. Jo, det hade det visst. Del var rejält remissbehandlal och diskuterat. Vi hade faktiskt också diskuterat ärendet här och även röstat om det. Eftersom i princip samma förslag kvarstod från våren 1976 lill hösten 1976, är del litet svårt atl hävda att det har tillkommit någol nytt som gör en remissbehandling nödvändig. Jag tycker nog att herr Eliassons slutsats är den riktiga: man är sur över all del socialdemokratiska förslaget inte fick slå kvar.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Torkel Lindahl åberopade ett uttalande som jag gjorde

i fjolårels dechargedebatt, och det ger mig anledning att säga några ord.

Del är rikligl all man från riksdagens sida inte kan kritisera en lag

som riksdagen en gäng har godtagit. Men jag reagerar starkt mot atl

det skulle vara en normalsituation i lagsliflningssammanhang atl kom-

3 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

muner och andra fattar beslut under förutsättning av riksdagens bifall. Del strider mol grundlagen. Den innebär nämligen alt riksdagen och endast riksdagen har lagstiftningsmakt. Man kommer inle ur della genom en formulering av del slag som Torkel Lindahl lalade om och som han lät förstå skulle vara ett normalfall. Får jag, Torkel Lindahl, ett enda exempel på att det har förekommit att vi har antagit en lag på delta sätt. Många av oss har reagerat mot tillbakasyftande lagstiftning. Låt oss hålla fasl vid det.

Sä talas del om att vår krilik beror på surhet. Nej, ingalunda. Men man måsle följa lagen och alldeles särskilt grundlagen. Då säger herr Lindahl att del fanns etl förslag redan under våren. Men detta avslogs ju av riksdagen, och aldrig har jag hört talas om i svensk lagstiftning atl förslag som framlagts men avslagits av riksdagen skall betraktas såsom någonting som kommer igen och som då inte kräver samma lagstifl-ningsprocedur som grundlagen föreskriver.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr lalman! Vad gäller procedurer uttalade jag mig om remissbehandlingen. Tycker verkligen herr Hilding Johansson att det är nödvändigt att remissbehandla delta ärende, som remissbehandlals mindre än ett år lidigare?

Del är nästan litet genant atl be herr Hilding Johansson läsa rätt innantill. 1 kommunministerns brev står-del måsle jag uppenbarligen upprepa: "Jag hemställer om atl de politiska partiorganisationerna och deras landstingsgrupper informeras om att val, under förutsättning att riksdagen bifaller regeringsförslaget, bör förrättas vid kommande möte." Det innebär hell enkelt atl om riksdagen bifaller della lagförslag bör man förrätta val. Delta är alltså så oerhört. Jag har litet svårt att förstå herr Hilding Johansson i detta fall.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle: Herr lalman! Jag har ingen som helst avsikt atl diskutera remissförfarande och sådanl. Del hör inle hemma i denna debatt. Men jag måste konstalera all tre landsting fållade sina beslul innan riksdagen hade beslutat. Landstingen har vikliga självsländiga funktioner, men landslingen kan aldrig träda i riksdagens ställe.

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp) kort genmäle: Herr talman! Det är möjligt atl man kan kritisera landstingen för alt de har handlat fel i detta fall. Men del hör inte hemma under konstitutionsutskottets granskning.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Jag skall här ta upp två ärenden som handlagts av socialministern. Det gäller dels frågan om ersättning i visst enskilt fall, dels - under Vissa ytterligare frågor - handläggningen av de nya di-

rektiven lill socialulredningen, vilka redan varit föremål för debatt. För att starta med del sistnämnda, eller Fallet med de uteblivna tilläggsdirektiven, förhåller del sig sålunda.

Socialulredningen överlämnade i juni 1974 principbetänkandet Socialvården - Mål och medel. Utredningen framhöll i sitt betänkande alt man kunde länka sig tvångsåtgärder mol vuxna utan den enskildes samtycke och alt dessa bestämmelser skulle rymmas inom sociallagstiflning-en. Några ledamöter av utredningen reserverade sig emot della förslag. Den redan lidigare myckel livliga debatten i denna fråga log förnyad fart.

Efler ell myckel grundligt remissförfarande, varvid de flesta remissinstanser log ställning mol tvånget inom socialvården, gavs så i lill-läggsuppdrag till utredningen att arbetet skulle inriktas på atl utforma etl lagförslag, som inle innehöll några bestämmelser om tvång mol vuxna. Utredningens arbete fick också denna inriktning. Della var före valet 1976. Nu griper emellertid den nylillträdde socialministern in och ger under hand nya direktiv. Jag tänker inte här la upp sakfrågan närmare - den lär vi fä diskutera i samband med all socialulredningen presenterar sitt arbete - utan del är den formella handläggningen av ärendel som jag finner djupt stötande.

Debatten runt den här frågan har förvisso varit intensiv. Frågan uppfattas av många som oerhört väsentlig och av många som arbetar inom socialvården som av vitalt intresse för deras arbete och socialvårdens framtida organisation. Oavsett hur man sedan ställer sig till frågan om tvånget vill man alltså vela under vilka förutsättningar frågan utreds. Vi har utredningsdirektiv för all människor skall kunna bilda sig en uppfattning om vad utredningen syftar lill. Det föreligger alltså ett offentligt intresse av att utredningsdirektiv ges skriftligt, sä atl allmänheten skall kunna få del av dem. 1 delta fall har underhandskontakter tagits mellan utredningsordföranden och socialministern.

Vi vet ytterst litet om utredningens nuvarande arbete i della avseende. Det hade varit hederligare med skriftliga klara direktiv i likhet med vad som brukar ges när andra utredningar får en förnyad inriktning. Och det är farligt om della atl ge underhandsdirekliv utvecklas lill en praxis. Del skulle undergräva hela offentlighetsprincipen när del gäller del statliga utredningsväsendet. Utredningar sitter och utreder saker som man inte har en aning om, än mindre kan la ställning lill.

Socialministern hävdade i debatten i november förra året, och det upprepas av utskottet, all della låg inom de förra utredningsdirektivens ramar. Men varför logs dä inle frågan upp av utredningen förrän socialministern grep in och pratade med ordföranden? Jag hävdar bestämt att dessa konlakler ledde till en ny inriktning av utredningen och alt en sådan ny inriklning bör dokumenieras och inle förbehållas socialministerns och utredningsordförandens hjärnvindlingar.

Beträffande den andra frågan, om ersättning i visst enskilt fall, stöder vi självfallet beslutet, som fattades av en enhällig riksdag, om alt er-

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

sällning skall ges ul. Vad jag finner olustigl här är det faktum all för atl rädda ansiktet på socialministern fattar man ett beslul i ell enskilt ärende utan alt initiativ las så all också alla andra i samma situation får samma rättigheter.

Det är en klar brist i lagstiftningen i delta hänseende som gör all inle alla handikappade får sjukbidrag i dylika fall. Men ingenling har gjorts för att snabbt genomföra en ändring i lagstiftningen. Vad som skedde var all socialministern, ulan all känna lill de lagar som råder, i etl enskilt ärende gick ut och lovade vitt och brett i tidningarna all ersättning skulle utgå. Nästa gång socialministern sprider löften omkring sig vore det bra om han först kollat de lagar som gäller och framför allt, när han sedan får möjligheten, ser till atl snabbi rätta till orättvisorna för alla drabbade.

Herr lalman! Vi har inget yrkande i dessa frågor ulan kommer all stödja de socialdemokratiska reservationerna.

Fru HAMMARBACKEN (c):

Herr talman! Jämlikt regeringsformen åligger del konstitutionsutskottet alt granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Så lyder den första - och onekligen bjudande - meningen i konslitulionsulskotlels belänkande nr 44. Jag är djupt medveten om all den meningen har använts lidigare många gånger under den här debatten, men jag har en känsla av att den kanske behöver upprepas dä och då. Det är alltså inle de politiska värderingarna som skall ventileras med anledning av del här betänkandet, ulan här är det procedurfrågorna, den renl konstitutionella delen, som skall slå under debatt.

Därför är det litet svårt alt förslå meningen med socialdemokraternas reservation nr 5 angående avsnittet Ersättning i visst enskilt fall. Kanske beror del på mig - detta är ju min allra första dechargedebatt - men trots all Holger Mossberg här har gjort goda försök att hjälpa till genom atl förklara skälen är jag rädd för atl han ändå inle har lyckats på den punkten. Låt mig ta det kronologiskt - och förhoppningsvis också logiskt, frän min synpunkt sett.

I 1975 års budgelproposilion begärde dåvarande regering riksdagens bemyndigande att själv få avgöra frågor om pensionsförmåner som gäller enskilda personer och periodiska ersättningar av skadeståndsnaiur. Besluten i dessa frågor borde enligt propositionen fallas i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna normer som hittills hade varit vägledande vid bedömningen av dylika frågor. Men om del gällde beslut av större principiell betydelse borde frågorna avgöras av riksdagen. Della blev också riksdagens beslul. Här finns alltså ell riksdagsbeslut på att frågor av större principiell betydelse skall föreläggas denna kammare i form av proposition. Och det är precis vad som har hänt i detta ärende! Regeringen - med socialminister Rune Gustavsson som föredragande - ansåg all detta inle var ell rutinärende ulan lade i februari 1977 fram fakta i fallet och lämnade det lill riksdagen för avgörande. Vid utskottsbehandlingen

hade ett enigt socialförsäkringsulskott ingenling att erinra mot all den ersättning som ställts i utsikt skulle utbetalas. Utskottet tillstyrkte alltså propositionens förslag. Och som vi alla kommer ihåg delade riksdagen utskottets bedömning i denna fråga.

När man nu följer ärendet kan man se att alla formalia har blivit uppfyllda. Och där kommer min fundering: Är det det enhälliga riksdagsbeslutet som reservationen gäller, eller skall reservationen förslås som en moderniserad brasklapp? Nej, tydligen inle, eftersom man i reservationen skriver - jag har tacksamt noterat att även Holger Mossberg har understrukit den saken, och jag vill gärna ansluta mig lill hans mening i den delen - att man inte vill utesluta alt regeringen också framdeles kan anse del nödvändigt all i vissa undanlagsfall lämna riksdagen förslag om ersättningar till enskilda personer. Jag vill dä bara göra del tillägget all del i så fall åter blir riksdagens sak alt bedöma skäligheten i förslaget.

Sammanfattningsvis vill jag säga att del ju inle är konstitulionsul-skollels uppgift all granska riksdagens beslut. Men om så skulle vara, så lar jag konsekvenserna av mitt ja till propositionen den gången och yrkar alltså bifall till utskottets skrivning i della avsnitt.

När jag sedan går över till reservationen 8, som behandlar direktiv till socialulredningen, kan jag fatta mig kort. Jag förstår all man kan ha olika uppfattningar i sak. Vi har ju upplevt åsiktsbrytningar angående tvångsåtgärder - bl. a. för vuxna missbrukare - både i massmedia och vid personliga konlakler. Och den diskussionen skall naturligtvis fortsäita ~ med socialutredningens slutbetänkande som grund. Det är därför sä värdefullt atl underlaget för remissbehandling och debatt blir så brett som möjligt.

Men jag vill än en gång vända tillbaka lill första meningen i konstitulionsulskoilets betänkande. Del är den formella behandlingen som i dag skall bedömas. Den andra debatten får vi återkomma till vid ett senare tillfälle.

Socialutredningen, som enligl direktiven hade till uppgifi alt göra en allmän översyn av den sociala lagstiftningen, avlämnade i juni 1974 ett principbetänkande som sedan remissbehandlades. 1 februari 1975 överlämnades remissvaren till utredningen av dåvarande socialminister Aspling, tillsammans med etl brev med överskriften Uppdrag till socialutredningen, vilket resulterade i all utredningen beträffande ivångsin-gripande mot vuxna missbrukare gavs en ny inriktning.

När socialminister Rune Gustavsson nyss hade tillträtt var del naturligt att av intresse för honom själv samtala med och få informalion av socialutredningens ordförande för all själv fä en uppfattning om utredningens läge. Vid den överläggningen kom det fram all man enligl ordföranden hade möjlighel atl presentera två alternativ i sitt slutliga förslag, dels utredningens eget förslag i principbetänkandet, dels det förslag som senare utarbetats och som byggde på tilläggsuppdraget. I reservationen 8 framförs uppfattningen atl socialministerns samtal med socialulredningens ordförande borde ha resulterat i ell tilläggsdirektiv. Del tyckte

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

tydligen inle ordföranden och inle utredningen heller när den blev informerad senare och hade tillfälle all lägga sin syn pä saken. I förlitan på alla dessa personers omdöme ber jag, herr talman, att få yrka avslag på socialdemokraternas reservation nr 8 och därmed också bifall lill utskottets jag måste säga lakoniska skrivning i det här avsnittet.

Hen MOSSBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Britta Hammarbacken tyckte alt även om jag gjorde goda försök all förklara vad vi reservanter menade med vår reservation så misslyckades jag ändå i långa stycken. Om jag förslär Britta Hammarbacken rätt sä har hon inte egentligen klart för sig vad vi menar med vår reservation, och del tycker jag är beklagligt.

Britta Hammarbacken kallade mitt agerande eller reservationen -jag vet inte vilket hon menade - för någol av en brasklapp. Det var någol mer ord i sammanhanget som jag inte riktigt uppfattade, men ordet brasklapp hörde jag. Ja, man kan ju kalla del för brasklapp - Britta Hammarbacken må kalla det vad hon vill. Men jag trodde nog att del klart skulle framgå av vår reservation vad vi menar med densamma.

Jag försökte i milt första inlägg deklarera hur vi reservanter ser på det här, nämligen atl vi inte går emot all riksdagen dä och då, låt mig säga efter,en proposition, accepterar atl ersättning kan utgå lill enskild person om det är synnerligen angeläget au så sker. Men jag framhöll också atl vi anser alt della skall ske med myckel stor försiktighet och atl man skall försöka undvika all del liksom blir någon vana all riksdagen sätter sig över myndigheter och verk och blir något av en överprövande instans. Och jag tror all vi i långa stycken är ense om detta.

När utskottsmajoritelen tycker alt den inle har anledning alt uttala någonting om det här, har vi reservanter sagt, som jag anförde, atl vi bara i korthet och i mjuka ordalag vill ge till känna alt vi tycker all den nämnda propositionen och dylikt handlande inle skall bli vägledande i framliden.

Jag tycker att vi i utskollel borde ha kunnat enas om della. Men nu gjorde vi inte del, och jag skall inte kritisera någon för del.

Av vad jag har sagt bör del framgå klart vad vi menar med vår reservation. Vi ligger ganska nära varandra, faktiskt, och jag tror all Britta Hammarbacken häller med mig om del.

Sedan vill jag ändå, när jag är uppe i talarstolen, påminna än en gång om all den skrivning vi har i reservationen sammanfaller med socialförsäkringsutskotteis skrivning lidigare år och all i konsekvensens namn i första hand de borgerliga ledamöterna i utskottet och kammaren bör rösta med reservationen - annars är man inte konsekvent.

Fru STÅLBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är procedurfrägan vi skall diskutera, säger Britta Hammarbacken. Det är rikligt, och del är del vi gör i vår reservation nr 8 när vi angriper Rune Gustavsson för del säll som han närmat sig so-

cialutredningen med sina nya direktiv. Han borde skriftligen ha givit dem till känna på samma sätt som Sven Aspling gjorde.

Och hur vet Britta Hammarbacken all utredningens alla ledamöter tyckte samma sak? Det får vi väl vela först när utredningen kommer med sitt betänkande.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Fru Hammarbacken säger att del var naturligt atl la etl samtal med ordföranden i utredningen, och del tycker jag också. Men del hade varit ännu mer naturligt alt ge direktiven i skriftlig form och inle i form av underhandskontakter. Ordföranden och utredningen i övrigt tyckte tydligen att underhandskontakter var tillräckliga, men det är tämligen ointressant i sammanhanget vad de tycker. Det inlressanla måsle vara att allmänheten får kännedom om vad statliga utredningar sysslar med.

Jag måsle verkligen efler del senaste inlägget fråga: Är del den nuvarande regeringens polilik all ge statliga utredningar underhandsdirektiv som kan föranleda att utredningarna får en hell förändrad karaktär -sä atl allmänheten inle kommer all ha något grepp om vad man i fortsättningen har för sig inom utredningsväsendet?

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Fru HAMMARBACKEN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är ledsen om herr Mossberg fastnade på ordet "brasklapp" så pass myckel alt han inle hörde all jag sade all jag var glad över atl inle kunna få underlag för all del var fråga om en brasklapp. Man kunde ju läsa i reservationen all reservanterna inte vill utesluta all regeringen även framdeles kan lämna riksdagen förslag atl la ställning lill.

Vi har uttryckt oss så kortfattat i utskottet därför all vi anser all vi inte har anledning att ta ställning till riksdagens beslut. Del är där vi skiljer oss åt i våra uppfattningar.

Till Marianne Stålberg vill jag säga alt kontakterna med ordföranden och utredningen logs av den enkla anledningen all socialministern hade behov av au orientera sig. Jag vet inle vad utredningen hade för synpunkter eftersom jag inte är med i den. Men jag antar atl del ligger lill pä del viset att hade inte utredningen i sin helhet haft samma åsikt som ordföranden så hade detta förmodligen framförts lill socialministern.

Till fröken Hjelmslröm vill jag säga all det ju är samma direktiv del gäller. Ordföranden i utredningen förklarade all direktiven inrymde två alternativ. Jag förslår inle vilken anledning man har atl skriva nya direktiv när del finns gamla alt se på. Därigenom har alltså allmänheten full insyn, enligl min mening.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Den gamla utredningen sysslade enbart med del alternativ som de förutvarande direktiven angav, nämligen all ta bort tvånget från

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

socialvärden. Del var först efter dessa underhandskontakter som utredningen log upp också den andra frågan. Och såvitt jag har hört är det därför utredningen ännu inte lagt fram sill belänkande.

Fru HAMMARBACKEN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vems historieskrivning som är riktig, fröken Hjelmströms eller min. Men jag hävdar bestämt all det som står om de två alternativ som skall presenteras i dels frågesvaret, dels del material vi fåll läsa in är rikligt. Det gäller alltså dels ett alternativ som bygger pä principbetänkandet, som har avlämnats tidigare, dels etl som bygger på de nya underhandsbeskeden, tilläggsuppdragen, som socialutredningen fick.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! 1 gårdagens avsnitt av dechargedebalten påtalade jag ett stort och djupgående konstitutionellt problem som jag menade att vi i dechargedebalierna har glömt bort.

Jag påtalade vad jag kallade den tilltagande laglösheten i de offentliga myndigheternas handlande mol medborgarna. Jag påtalade upplösningstendenserna i rättsproceduren. Jag påtalade de många grova procedurfel som dagligen begås av civilmyndigheler, domstolar och kommunala instanser. Jag påtalade den bristande insyn och kontroll som riksdagen har i denna tilltagande laglöshet. Jag påtalade den växande klyfta som man kan iaktta mellan lagstiftaren ä ena sidan och dem som tillämpar lagen å den andra. Del är en klyfta som har lett lill att man i alla instanser kan iaktta tendensen att byråkratin börjar tillämpa lagarna såsom byråkratin finner för gott och inte i överensstämmelse med utan tvärtemot lagstiftarens klart uttryckta avsikt. Jag anförde också ell axplock av exempel som jag i och för sig hade kunnat mångfaldiga, något som jag skall roa mig med en annan gång vid något lämpligt tillfälle i denna kammare.

Jag hade inle väntat mig all konstilulionsulskotlels talesmän på någol sätt skulle kommentera della problem eller intressera sig för det. Jag har gjort den erfarenheten atl de inle intresserar sig för rällsproblemen. De är intresserade av alt la upp den typ av skenproblem - som egentligen inte alls är konstitutionella - som de i huvudsak fyllt årets dechargedebatt med. De för en debatt som egentligen bara är till för att de olika partierna skall finna slagträn mot varandra om ting som inte har något konstitutionellt intresse eller någon konstitutionell relevans.

Del konkreta fall jag skall ta upp är just etl rättsfall där grova övergrepp och uppenbara felaktigheter lill en enskild människas förfång har begåtts. Det är ett exempel bland hundra- och tusentals sädana felaktigheter som förekommer här i landel och som aldrig korrigeras, där den enskilde medborgaren aldrig någonsin lyckas få sin rätt, hur myckel han eller hon än överklagar och hur uppenbara myndigheternas lagöverträdelser och felaktigheter än är.

Del här är ett myckel enkelt fall. Del handlar om alt en person sökte ell universileisleklorai. De som dominerade beslutsproceduren vid tillsättningen var inte intresserade av alt just den kandidaten skulle ha någon chans. Därför omformulerade de innebörden av universilelsstad-gans 137 . De uppsatte en särskild typ av kompetensvillkor, de omvandlade lektoratet från den allmänna typen till en särskild typ, de sade ullryckligen atl för del här lektoratet krävdes att speciella kompetensvillkor uppfylldes. Detta är inte tillåtet enligt universiletssladgan. Del finns bara en typ av lektorat. Man får hell enkelt inle lov all uppställa några andra kompetensvillkor än de som är föreskrivna i stadgan. Della är ell uppenbart fel.

Justitieombudsmannen hade fallet lill granskning. Han uttalade sig inte om några konsekvenser. Granskningen föranledde inle någon åtgärd frän hans sida. Men i sak sade han ändå uttryckligen i sin granskningsrapport all lillämpningen var felaktig. Man får inle tillämpa universiletssladgan på del sättet.

Sedan har fallet så småningom kommit till regeringen. I ett regeringsbeslut av den 30 december 1976 har statsrådet Wikström godkänt del felaktiga och mol universiletssladgan stridande förfarandet att uppsätta extra kompelensvillkor för alt sålla bort en eller flera kandidater.

Nu har saken kommit till konstitutionsutskottet, som sin vana troget när det gäller sådana här uppenbara rättsfall avfärdar saken med en halv bisats och därmed ger klartecken för myndigheter alt göra pä det här sättet när del gäller någon obekväm människa för vilken man vill sälla upp ell yrkesförbud.

När man begår en handling som inle har något stöd i lag får man alltså prejudikat på all man får lov all göra så. Lagar, förordningar och stadgar betyder ingenting. Riksdagens beslut betyder ingenling. Vad byråkratin finner för gott är det som betyder någonting.

Efter dagens beslul här måsle dessa professorsmaffior, della lilla skikt av högre ämbetsmän som i stor stil driver denna typ av olaglighel triumfera och känna sig utomordentligt tillfredsställda. De har fått syn för sägen: Så här kan vi fortsätta att göra.

Del förefaller mig som om konstilulionsulskottets tystnad kring denna typ av problem är ell symtom på en mycket farlig tendens. Här håller man - som i går - länga palavrer om renl politiska ting, som egentligen inle har i en konstitutionsdebati all göra. Man diskuterar huruvida näringsutskotlet i slålverksfrägan hade si eller sä myckel information. Man försöker komma socialdemokraterna lill livs genom''"aii påslå alt näringsutskotlet inle hade information som åtminstone jag, som satt i näringsutskotlet på den tiden, mycket väl vet all det hade. Man startar alltså en ren skendebatt för all få etl politiskt slagträ mot sina motståndare här i kammaren.

På den socialdemokratiska sidan är man lika ointresserad. Där förklarar man i dag högtidligt alt en regering måste följa lag. Ja, visst skall lag och förordning följas. Och här är etl exempel på att lag och förordning

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

icke har följts. Men konstitulionsulskotiet har enhälligt godkänt all lag och förordning i del här fallet icke behöver följas. Del är lillålei atl visa godtycke. Universiletssladgan och myndigheternas allmänna förpliktelser all följa lagar och iaktta opartiskhet gäller inte i del här fallet.

Jag har fått samma svar i en rad andra fall. Jag förvånar mig över att man så länge kan slå dövörat lill för den här typen av rältsproblem. Man har framför sig ett fall som är uppenbart, där en stadga inte har följts, där detta har påverkat utgången av ell rällsärende och där regeringen sedan har godkänt delta felaktiga förfarande. Vid sin granskning finner konstitutionsutskottet atl man mycket väl kan godkänna detta felaktiga förfarande!

Som etl ytterligare exempel på hur farlig denna smygande räliskorrupiion är skall jag referera ett samtal som jag hade för någol år sedan med en f d. ledamot av konstitutionsutskottet. Del gällde samma person som i detta fall men ett annat ärende. Han hade också där blivit utsatt för uppenbara felaktigheter. Jag ställde dä privat frågan till denne lidigare ledamot av konstilulionsutskotiel: Anser den verkligen alt det här är korrekt, att delta kan godkännas? - Nej, i själ och hjärta tycker jag del är fel, men del är inte en av de våra, därför vill jag inle agera.

Tillhör man ett visst politiski parti kan man alltså möjligen räkna på att någon i konslitutionsutskottel som tillhör samma parti skall agera. Men är man en medborgare vilken som helst, som inte tillhör något parti eller tillhör ett obekvämt parti, då kan man inle räkna med alt ha samma räll. - Del speglar ell synsätt som är bedrövligt.

Om man fortsätter all på delta sätt låta uppenbara rättsfall passera den konstitutionella granskningen uppmuntrar man, som jag sade, laglösheten. Då blir konslitulionsutskotlel lill sist en instans för avfärdande av illa behandlade medborgares klagomål, medborgare som faktiskt i sak har räll, vad man sedan än i övrigt må tycka om dem och deras uppfattningar. Borta är då moderaternas trumpetstötar om den enskildes räll. Den gäller tydligen inte när konstitutionsutskottet granskar. Borta är liberalernas tal om friheten och rätten. Borta är socialdemokraternas tal om att skydda de små gentemot de mäktigas övergrepp.

Jag vill bara slulligen i det här inlägget, som jag inte väntar mig skall föranleda några kommentarer den här gången heller, erinra om några ord som fälldes ganska nyligen av en tysk socialdemokrat apropå den tyska yrkesförbudsdebatien: Ändamålet med lagar är all skydda de små. Lagarna är inle lill för de stora. De stora och mäktiga behöver inga lagar. Del är de små som behöver lagarna. - Därför är del beklämmande all man inte kan skydda en liten medborgare i hans rätt. När statsinstitutioner och granskande instanser inle förstår vikten av atl skydda den lilles rätt gentemot de starka och mäktiga, då är det tecken på en begynnande degeneration av rälissamhällel och demokratin, som i sin förlängning kan få ödesdigra konsekvenser.

Vpk har i det här ärendel ett aliernalivyrkande till utskoltels skrivning, som lyder som följer:

"all utskottets anmälan i denna del lägges lill handlingarna med följande uttalande:

Riksdagen finner alt lillsätiningen skett i strid med universitets-stadgan. De uppsatta kompeiensvillkoren saknade laglig grund. Statsrådet Wikström har i regeringsbeslut siälll sig bakom delta felaktiga förfarande, vilket riksdagen anser anmärkningsvärt."

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag kan ge herr Svensson i Malmö rätt när han talar om likhet inför lagen. Vår lagstiftning får inle - och jag hoppas alt så inte är fallet - tillämpas på del sättet atl man lar hänsyn lill viss person och lill den ställning vederbörande innehar. I milt arbete som nämndeman har jag inte märkt atl man i sådana avseenden lar dylika hänsyn.

Herr talman! Den anmärkning som riktas mol socialminister Rune Gustavsson vid granskning av statsrådens åtgärder föranlåler mig all bara med några ord beröra del principiella bakom denna anmärkning. Min avsikt är alltså inle, herr lalman, att göra någol försök all försvara socialministerns handlande - av den enkla anledningen att del enligt min mening inle är påkallat. Dessutom är jag övertygad om alt soci-alminislern om så skulle behövas klarar della utomordentligt väl själv. Han behöver i della fall ingen försvarsadvokat - och jag avser inte att fungera som sådan.

Som ledamot av denna riksdag reagerar jag emellertid myckel starkt mot att som i detta fall etl statsråd blir så atl säga prickad för att han i ett socialt myckel ömmande fall som kommit till hans kännedom vill rätta till uppenbara brister. Han har som bekant utnyttjat de formella möjligheter som slår lill buds alt i undanlagsfall inle till punkt och pricka följa bokstavlig text i de lagar vi stiftar. Han har gjort della i del klara syftet atl hjälpa en värnlös medmänniska som hamnat i kläm mellan paragrafer.

Från samma håll som kritiken mot della handlande kommer talar man ofta och gärna om "del mjuka samhället", varmed, såvitt jag förstår, menas all människor skall känna sig trygga och säkra.

Jag anser, herr talman, atl kritiken slår hell i strid med detta talesätt. Om socialministern avfärdat ärendel utan någon åtgärd - hade denna människa då månntro känt sig behandlad i enlighet med vad "etl mjukt samhälle" rimligtvis vill erbjuda sina medborgare?

Herr lalman! Jag anser all del nu aktuella ärendel beträffande statsrådet Gustavssons handlande i allra högsta grad aktualiserar den principiella frågan hur vi politiker över huvud tagel skall handla när enskilda människor vänder sig till oss och upplyser om direkta orättfärdigheter som beror pä atl lagar - vilka vi själva varit med om atl stifta - i enstaka fall kan slå orättvist. Skall vi, herr lalman, avfärda dessa människor med en axelryckning i förvissning om atl vad vi här röstat igenom aldrig kan på någon punkt ha negativa konsekvenser för någon? Vi torde alla här tämligen ofta konfronteras med människor som hamnat i kläm, inte

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

sällan därför atl lagar och förordningar knappast kan sä att säga "hel-garderas" mol vissa luckor.

Vad jag således, herr talman, efterlyser svar på är frågan: Skall vi po-liliker ulgå från att vi ofelbart stiftar lagar lill fromma för andra människor? Skall vi kategoriskt avfärda ärenden som klart visar brister i gällande lagstiftning?

Ijämförelse med den långa rad av lagar och lagändringar som vi beslutar om torde de fall som kan komma i fråga för särskild omprövning - inom de ramar som medges - vara ytterst få.

Hen MOSSBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vet inte om Bengt Börjesson i Falköping inte var inne i kammaren förut då jag var uppe och pratade om den här frågan. Jag fattar Bengt Börjesson så all han tror alt jag och övriga reservanter hade för avsikt all framställa en anmärkning mol socialministern. Bengt Börjesson använde ordet "prickning" av socialministern. Jag trodde atl kammarens ledamöter - i varje fall de som var inne här då jag lalade - skulle ha klart för sig att jag sade atl vi inle har någon som helst avsikt all försöka pricka socialministern. Del har vi inle alls. Vi har i stället med en mjuk skrivning sagt atl sådan här handläggning inte får bli vägledande för framliden. Jag vädjar till vännen Bengt Börjesson atl lyssna bättre en annan gång sä kanske vi kommer ifrån onödiga replikväxlingar.

Sedan ställde Bengt Börjesson också frågan: Skall vi i riksdagen - vi folkvalda - kategoriskt avvisa berättigade krav utifrån folkel, från väljarna och medborgarna? Nej! Jag sade också i mitt anförande atl då del finns synnerligen starka skäl skall riksdagen kunna pröva sådana här fall, om de är myckel ömmande. Också på den punkten har väl Bengt Börjesson lyssnat för dåligt - eller också har han varit ute och inle alls hört vad jag talade om. Inle heller tycks han till fullo ha läst reservationen.

Bengt Börjesson sade också ungefär så här: Socialministern skulle ha handlat oriktigt om han inle gjort på del säll han gjorde i del här ömmande fallel. Del gäller ell svåri handikappfall, en häri drabbad människa, del är någol av en mänsklig Iragedi. Men del ankommer inle på oss all i dag diskulera lyngden i de skäl som har äberopals och ersättningens skälighet. Det trodde jag att vi var ense om.

Del skulle vara myckel alt säga, men tiden är knapp. Jag vill bara åberopa en sak som herr Börjesson nämnde inledningsvis, nämligen allas likhet inför lagen. Socialförsäkringsulskottel har också lidigare år talat om atl principen om allas likhet inför lagen är djupt rotad och all vi som riksdag inle skall sälla oss över myndigheter, ulan vi skall forma normer och beslul medan tillämpningen görs av verk och andra under-myndigheter.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill försäkra herr Mossberg atl jag åhörde herr Mossbergs anförande i kammaren och alt jag också läst både utskottsbetänkandel och reservationen i fråga.

Statsrådet Rune Gustavssons handläggning av detta ärende i sak tycker jag har rätt underordnad betydelse. Kom ihåg atl ett enhälligt utskott stödde socialministerns förslag. Jag tycker därför alt vi inle behöver föra den debatten nu.

Vad jag åsyftar är möjligheterna för oss riksdagsmän alt utan atl riskera grava an märkningar för vårt handlande agera när människor kommer i kläm i byråkratins kvarnar och vänder sig till oss för alt begära hjälp.

Jag tror inle atl herr Mossberg skulle vilja avfärda dessa människor ulan all undersöka vilka möjligheter som finns all rätta lill rådande missförhållanden. Därmed har vi inle gjort avkall på principen om likhet inför lagen.

Jag har själv varit med om all väcka en motion, som jag fick återkalla på grund av atl den kunde uppfattas som en prickning av en myndighet. Det var beklagansvärt, eftersom del rörde sig om en människa som befann sig i en verklig nödsituation och som hade kommit i kläm i byråkratins grottekvarn.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Hen MOSSBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar nu atl Bengt Börjesson, som han säger, noggrant har läst handlingarna och även lyssnat på vad jag sade i milt inledningsanförande. Ändå behagade han stå fasl vid påståendet atl vi eventuellt syflar lill en anmärkning mot eller prickning av socialministern. Jag tycker atl del påståendet talar mot bättre velande.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker alt herr Mossbergs förklaring var ganska krystad. Vad jag personligen vill deklarera är, alt de frågor som jag i milt inlägg aktualiserat skall behandlas pä ett rikligt sätt. Vi folkvalda skall ha möjligheter alt i riksdagen ta upp de frågor som vi finner det önskvärt att uppmärksamma. Jag anser att man i riksdagen borde få ta upp sådana missförhållanden som det här är fråga om för all försöka rätta till dem.

Herr talmannen anmälde alt herr Mossberg anhållit att lill protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Det är inle sä märkligt atl delade meningar kan uppkomma om vad som slår i den socialdemokraliska reservationen i del ärende som nu behandlats. Den är nämligen hell obegriplig. Del står där alt den nämnda propositionen inte skall bli vägledande för framliden. En rimlig tolkning av det påståendet måsle vara all regeringen inte får avlämna propositioner i sådana frågor i framtiden. Menar man inte det.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

är påståendet helt meningslöst.

Jag begärde ordet, herr lalman, för all kort replikera på del anförande som Jörn Svensson nyss höll. Vi har tidigare i utskottet, som Jörn Svensson refererade lill, behandlat frågor om tillsättningsärenden, i vilka den nu aktuella personen förekommer. Det som nu äter har aktualiserats är tillsättningen av en extra universiteislektorstjänst i kemi i Umeå.

Vad som åberopas i det av herr Jörn Svensson i kammaren framställda yrkandet är all felaktiga kompelensvillkor angavs vid utlysande av tjänsten i fråga. Så långt är det hell riktigt. Kompeiensvillkoren var felaktiga. Del har konstaterats av såväl JO och UKÄ som regeringen i olika omgångar. Den gamla regeringen fastslog delta senast genom beslul den 12 augusti 1976 och den nya regeringen genom all referera till detta beslut vid sitt beslut den 20 december 1976.

Av della kan man inte gärna dra den slutsats som yrkandet utmynnar i, nämligen att vederbörande statsråd ställt sig bakom det felaktiga förfarandet. En rakt motsatt slutsats är ju den logiska. Utskollel har heller inte funnit skäl till någon anmärkning mot statsrådet.

Del förtjänar med anledning av Jörn Svenssons anförande atl understrykas, atl konslilutionsulskottet inte i samband med dechargegranskningen har någon kompetens atl uttala sig om hur myndigheter och domstolar handlagt enskilda ärenden. Utskottets granskningskompetens är begränsad till regeringsarbelet och till regeringens handläggning av regeringsärendena.

Jag ber, herr talman, all fä yrka bifall lill utskottets betänkande även pä denna punkt.

Innan jag slutar vill jag emellertid tillägga atl den allmänna problemställning som Jörn Svensson tog upp i sitt anförande är myckel viktig. På många punkter delar jag hell Jörn Svenssons värderingar. Vi som sitter i konstituiionsulskoltet - det gäller kanske inte bara oss, men jag föreställer mig all det i särskilt hög grad gäller oss - får ständigt skrivelser från enskilda. Vi får tjocka dokumentmappar i olika ärenden som man vill att vi skall gä igenom och aktualisera i riksdagen på etl eller annat säll. Del kan vi naturligtvis göra som enskilda ledamöter. Vi kan efter genomgång av dessa handlingar och klagomål ta upp frågorna på olika sätt. Vi kan göra det genom motioner, interpellationer osv. här i kammaren, och det tycker jag vi bör göra.

Men om vi ser på själva granskningsförfarandel är del ju på det sättet att vi i Sverige inle - som fallel är i en del andra parlament - har något särskilt petitionsutskoii,iill vilket allmänheten kan vända sig för en direkt prövning av klagomål mol myndigheter och domstolar. Man kan naturiiglvis ha olika åsikter om huruvida man bör ha etl sådanl pelitions-utskoii eller ej, men faktum är alt vi hittilldags inle har haft det.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle: Herr talman! Del är ett delvis relevant påpekande som herr Fiskesjö gör när han säger alt konslitutionsutskottel och riksdagen inle kan blanda

sig i tjänstetillsättningar. Men det är ingen som har begärt alt utskottet skall värdera några kandidater på någol annat sätt än vad som har skett. Det är inle del saken handlar om. Vad den handlar om är att hela lill-sällningsproceduren är felaktig, och då är frågan: Om en tillsättnings-procedur är felaktig och delta kommer under regeringens ögon, vad gör dä del statsråd som har ärendet om hand? Del konstitutionellt riktiga måste ju vara alt återförvisa ärendel lill den instans som har begått felaktigheten. Det har inte skett. Vad som i stället har skelt är all slatsrådet Wikström i beslut den 13 december 1976 ulan kommentar har godkänt förfarandet, har godtagit den felaktiga proceduren. Det är della vi menar är anmärkningsvärt. Och när herr Fiskesjö tvingats gå så långt all han nu erkänner att anmärkningen mot proceduren är riktig, förstårjag ännu mindre hur han kan underlåta att erkänna atl det också måsle vara oriktigt all ha kvar denna felaktiga procedur och att godkänna den på regeringsplanet. Den naturliga konsekvensen borde dä ha varit att medge all statsrådet där har handlat felaktigt och att ärendet borde ha återförvisats för ny prövning - för en prövning i enlighet med de bestämmelser som skall gälla för denna typ av ärenden.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Jag har begärt ordet i anledning av den diskussion som har förekommit i avsnittet Ersättning i visst enskilt fall.

Vid konslitulionsulskotlels belänkande är en reservation fogad, vilken har beteckningen nr 5. Sedan jag här lyssnat på herr Mossberg och hans propåer om hur vi skall rösta i del fallel - också vi som har deltagit i ärendets behandling i socialförsäkringsulskottel - känner jag mig föranläten all något kommentera denna sak.

Får jag då först säga alt den proposition som frågan gäller har behandlats av socialförsäkringsulskottel. Utskollel har enhälligt yrkat bifall lill den framlagda propositionen, och detta har också blivit riksdagens beslut. Dessutom har utskottet angett sin principiella syn på frågan om ersättning i visst fall. Riksdagen har även godtagit denna skrivning - del rådde inga delade meningar i den delen - varför också riksdagen gett sill godkännande. Med ulgångspunkl i den bedömningen finns del inle någon anledning för riksdagen all nu göra något särskilt tillkännagivande om anmärkning mot socialministern. Detta gör - och det bör även står klart för alla - atl vi som har deltagit i utskottsbehandlingen kan ställa oss bakom utskoltels förslag.

Jag ber därför alt få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen MOSSBERG (s):

Herr lalman! Jag tillåter mig all än en gång påpeka alt om någon här i kammaren vid den kommande voteringen då det gäller reservationen 5 röstar för utskottets hemställan, då röstar han eller hon emot sin egen röstning vid del tidigare tillfälle då kammaren behandlade socialförsäkringsutskotteis betänkande, eftersom den skrivningen i slutskedet var exakt lik vår reservation nu.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga Jrågor

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Med anledning av herr Mossbergs anförande skulle jag vilja påpeka att det inte är praxis att fatta beslut i samma ärende två gånger vid samma riksmöte. Genom den utformning som herr Mossberg har gett diskussionen har vi nu faktiskt kommit i den situationen.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först beträffande envar av de frågor sorn berörs i de reservationer som fogals lill betänkandet och i del av herr Svensson i Malmö under överläggningen framställda yrkandet. Därefter ställs proposition i etl sammanhang på övriga i betänkandet upptagna frågor.

Samordning och personalförändringar i regeringskansliet efter regeringsskiftet 1976

Propositioner gavs pä dels all utskotlets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Trollhättan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren ulan särskilt uttalande lägger lill handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande samordning och personalförändringar i regeringskansliet efter regeringsskiftet 1976 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 1 av herr Johansson i Trollhättan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Johansson i Trollhättan begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resullai:

Ja - 167

Nej - 154

Avslår - 1

Stålverk 80

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna, dels all utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 2 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med

övervägande ja besvarad. Sedan herr Nyquisl begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill au kammaren lägger lill handlingarna konstitutionsutskottels i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande Stålverk 80 röstar ja,

det del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottels anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 2 av herr Johansson i Trollhättan m. fl.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nyquisl begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 154

Avstår - 1

Regeringens handläggning av energifrågorna

Propositioner gavs på dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr3 av herr Johansson i Trollhättan m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Trollhältan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konlitutionsutskotteis i belänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande

regeringens handläggning av energifrågorna röstar ja, den det ej vill röstar

nej.

Vinner nej lägges utskoltels anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen hr 3 av herr Johansson

i Trollhättan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Johansson i Trollhättan begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 142

Avstår - 13

4 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Lokalisering av post- och järnvägsterminal till Solna Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 4 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlsson i Malung begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lägger lill handlingarna konstitulionsulskotlels i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande lokalisering av post-och järnvägslerminal lill Solna röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 4 av herr Johansson i Trollhättan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Karlsson i Malung begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 154

Avstår - 1

Ersättning i visst enskilt fall

Propositioner gavs pä dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades till handlingarna ulan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 5 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mossberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitutionsutskottets i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande

ersättning i visst enskilt fall röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges ulskottels anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 5 av herr Johansson

i Trollhättan m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mossberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 152

Avstår - 4

Dispositionen av visst väganslag

Propositioner gavs på dels att utskotlets anmälan i förevarande del lades till handlingarna, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 6 av herr Johansson i Trollhättan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mossberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren lägger till handlingarna konstitutionsutskottets i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande dispositionen av visst väganslag röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 6 av herr Johansson i Trollhältan m. fl.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mossberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 154

Avslår - 1

Val av ledamöter i länsstyrelses styrelse

Propositioner gavs pä dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna ulan särskilt uttalande, dels atl utskottels anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr 7 av herr Johansson i Trollhällan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Cederqvist begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitulionsulskoilets i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande

val av ledamöter i länsstyrelses styrelse röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottels anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 7 av herr Johansson

i Trollhättan m. fl.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Övriga frågor

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Cederqvist begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 167

Nej - 154

Avstår - 1

Direktiv till socialutredningen

Propositioner gavs på dels att utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades till handlingarna med gillande av vad som anförts i reservationen nr8 av herr Johansson i Trollhättan m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Stålberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren ulan särskilt uttalande lägger till handlingarna

konstitulionsulskotlels i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande

direktiv till socialutredningen röstar ja,

den del tj vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna

med gillande av vad som anförts i reservationen nr 8 av herr Johansson

i Trollhättan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Stålberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 166

Nej - 153

Avstår - 1

Behandlingen inom utbildningsdepartementet av ärende angående tillsättning av viss universitetslektorstjänst i Umeå

Propositioner gavs på dels atl utskottets anmälan i förevarande del lades lill handlingarna utan särskilt uttalande, dels att utskottets anmälan lades lill handlingarna med gillande av vad som anförts i det av herr Svensson i Malmö under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren utan särskilt uttalande lägger till handlingarna konstitutionsutskoltets i betänkandet nr 44 gjorda anmälan beträffande behandlingen inom utbildningsdepartementet av ärende angående tillsättning av viss universitetslektorstjänst i Umeå röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej lägges utskottets anmälan i förevarande del till handlingarna med gillande av vad som anförts i det av herr Svensson i Malmö under överiäggningen framställda yrkandet.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konjektions-industrierna

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 293

Nej - 16

Avstår - 12

Övriga i betänkandet upptagna frågor Utskottets anmälan lades till handlingarna.

§ 4 Åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna

Föredrogs

näringsutskottets betänkande 1976/77:41 med anledning av propositionen 1976/77:105 om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna jämte motioner samt

arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:30 med anledning av propositionen 1976/77:105 om åtgärder för textil- och konfeklionsindustrierna, såvitt angår bilaga 2, jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

Näringsutskottets betänkande nr 41 och arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 20 debatteras i ett sammanhang, och yrkanden beträffande båda dessa beiänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

Näringsutskottets betänkande nr 41

I propositionen 1976/77:100 bilaga 17 (industridepartementet) hade regeringen under punkten B 7 Företags- och branschfrämjande åtgärder (s. 72) såvitt här var i fråga föreslagit riksdagen alt anvisa ett reservationsanslag av 45 610 000 kr.

Vidare hade regeringen under punkten B 9 Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantiertill företag inom vissa industribranscher(s. 76) såvitt här var i fråga föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 ikläda staten

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknat löpande garantier innebar åtaganden om högst 155 000 000 kr.,

dels till Kostnader för räntebefrielse vid slruklurgaranlier lill företag
inom vissa industribranscher för budgetåret 1977/78 anvisa ett reser-
Atgärder för textil- vationsanslag av 3 225 000 kr.
och konfektions
industrierna I propositionen 1976/77:61 om åtgärder för den manuella glasinduslrin
(industridepartementet) hade regeringen med ändring av sitt förslag i
propositionen 1976/77:100 bilaga 17 föreslagit riksdagen atl till Företags-
och branschfrämjande åtgärder anvisa ell med 3 milj. kr. höjt reserva
tionsanslag av 48 610 000 kr.

I bilaga 1 lill propositionen 1976/77:105 (industridepartemenlel) hade föreslagits (s. 27) att riksdagen godkände de av chefen för industridepartementet förordade riktlinjerna för industripoliliska åtgärder för lextil-och konfektionsindustrierna.

Vidare framlades förslag om vissa anslag för budgetåret 1977/78. Under angivna punkter hade föreslagits:

B 7. Företags- och branschfrämjande åtgärder (s. 28) att riksdagen till Företags- och bransch främjande åtgärder för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln utöver i propositionen 1976/77:61 föreslaget reservationsanslag anvisade ytterligare 10 000 000 kr., B 9. Kostnader för räntebefrielse vid slruklurgaranlier till förelag inom vissa industribranscher (s. 28 f) atl riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av slruklurgaranlier, som inberäknat löpande garantier innebar åtaganden om högst 120 000 000 kr.,

2. till Kostnader för ränlebefrielse vid slruklurgaranlier lill företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett med 2 225 000 kr. sänkt reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

B 15. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfektionsindustrierna (s. 29) att riksdagen skulle

1. bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfeklionsindustrierna, som innebar åtaganden om högst 150 000 000 kr.,

2. till Kostnader för ränlebefrielse vid särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 13 000 000 kr.,

B 16. Kostnader för avskrivning av lån mol särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfektionsindustrierna (s. 29 f) atl riksdagen till Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda slruklurgaranlier för textil-och konfeklionsindustrierna för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

I della sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1976/77:105 väckta motionerna

1976/77:1457 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl. (c),

1976/77:1474 av herr Karlsson i Malung m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att även skinnkonfektionsindustrin skulle erhålla samma stöd som tekoindustrin i övrigt.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

1976/77:1475 av herrar andre vice talmannen Magnusson (m) och Ny-hage (m),

1976/77:1477 av herr Palme m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen skulle

1. godkänna de allmänna riktlinjer för samhällets aktiva medverkan i tekoindustriernas strukturomvandling som föreslagits i molionen,

2. hos regeringen anhålla alt initiativ togs i syfte alt trygga de samhällskrav som angivits i molionen och att regeringen för riksdagen redovisade sina åtgärder med anledning härav senast i 1978 års budgetproposition,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om slruklurgaranlier till företag,

4. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av initiativ för atl påskynda de pågående förhandlingarna mellan regeringen och vissa bomullsspinnerier,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för utgivande av statligt stöd för exportfrämjande åtgärder.

1976/77; 1479 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle

1. hos regeringen anhålla om förslag till förstatligande av de större lexlilkoncernerna,

2. hos regeringen anhålla om förslag angående lokalisering av annan industri än beklädnadsindustri lill Sjuhäradsbygden,

3. hos regeringen anhålla om alt ett forskningsprojekt om tekobranschens problem och framlid igångsattes,

4. godkänna i propositionen föreslagna stödåtgärder under förutsättning av bifall lill punkten 1 ovan och med beaktande av de villkor för del statliga stödet som i övrigt angetts i motionen.

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:159 av fru Hörnlund (s) och herr Carlstein (s) såvitt gällde hemställan atl riksdagen beslutade att strukturstödet lill tekoindustrin även skulle omfatta ett överförande av resurser frän lekoproduklion till andra produktområden (yrkandet 3),

Nr 138

1976/77:872 av fru Landberg m. fl. (s).

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

dels den med anledning av propositionen 1976/77:85 väckta motionen 1976/77:1446 av herr Brännström m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 2), vilken motion remitterats till försvarsutskottet och sedermera i denna del överlämnats till näringsutskotlet.

Utskottet hemställde

1. beträffande förstatligande av större tekoföretag att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1479 yrkandena 1 och 4,

2. beträffande allmänna riktlinjer för samhällets medverkan i tekoindustriernas strukturomvandling att riksdagen med avslag på molionen 1976/77:1477 yrkandena 1 och 2 godkände i propositionen 1976/77:105 bilaga 1 angivna riktlinjer för industripoliliska åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna i ifrågavarande del,

3. beträffande riktlinjer i övrigt för industripoliliska åtgärder för lextil-och konfeklionsindustrierna alt riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1457 godkände i propositionen 1976/77:105 bilaga 1 angivna riktlinjer i den män de inte omfattades av utskottels hemställan under 2,

4. beträffande anslag lill företags- och branschfrämjande åtgärder atl riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 i ifrågavarande del (bil. 17 s. 72), propositionen 1976/77:61 i ifrågavarande del (s. 21) och propositionen 1976/77:105 bilaga 1 punkten B 7 till Företags- och branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 58 610 000 kr.,

5. beträffande strukturgarantier lill företag inom vissa industribranscher alt riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100 i ifrågavarande del (bil. 17 s. 76) och med bifall till propositionen 1976/77:105 bilaga 1 punkten B 9 skulle

a) bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av slruklurgaranlier, som inberäknat löpande garantier innebar åtaganden om högst 120 000 000 kr.,

b) till Kostnader för räntebefrielse vid slruklurgaranlier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1000 000 kr.,

6. beträffande särskilda strukturgarantier för textil- och konfektions
industrierna att riksdagen skulle

a) med bifall till propositionen 1976/77:105 bilaga 1 punkten B 15 moment 1 bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna som innebar åtaganden om högst 150 000 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1976/77:105 bilaga 1 punkten B 15 moment 2 lill Kostnader för ränlebefrielse vid särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfeklionsindustrierna för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 13 000 000 kr.,

c) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om

tidsgräns för beviljande av särskilda slruklurgaranlier,

7. beträffande kostnader för avskrivning av lån mot särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfektionsindustrierna alt riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:105 bilaga 1 punkten B 16 lill Kostnader för avskrivning av lån mot särskilda slruklurgaranlier för textil- och konfektionsindustrierna för budgetåret 1977/78 under fiorlonde huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

8. beträffande särskilda slruklurgaranlier till företag med produktion utomlands all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1477 yrkandet 3 i ifrågavarande del,

9. beträffande insatser för alt stödja övergäng från lekoproduktion till produktion inom andra branscher att riksdagen skulle finna motionen 1976/77:159 yrkandet 3 och molionen 1976/77:1477 yrkandet 3 i ifrågavarande del besvarade genom vad utskottet anfört,

10. beträffande uttalande om exportstöd att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1477 yrkandet 5,

11. beträffande överläggningar mellan regeringen och företrädare för bomullsspinnerierna att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1477 yrkandet 4,

12. beträffande forskning om tekoindustriernas problem och framtid alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1479 yrkandet 3,

13. beträffande stöd till skinnkonfektionsindustrin alt riksdagen skulle finna molionen 1976/77:1474 besvarad genom vad utskollel anfört,

14. beträffande industrilokalisering till Sjuhäradsbygden all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1479 yrkandet 2,

15. beträffande prissättningen inom textildelaljhandeln att riksdagen skulle avslå

a) molionen 1976/77:872,

b) molionen 1976/77:1446 yrkandet 2,

16. beträffande åtgärder mol lågprisimport av tekovaror m. m. atl riks
dagen skulle avslå motionen 1976/77:1475.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Följande två reservationer hade avgivils av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist och Wååg, fru Hansson samt herrar Häll och Jonsson i Husum (samtliga s)

1. beträffande allmänna rikllinjer för samhällets medverkan i tekoindustriernas strukturomvandling, vari reservanterna ansett att utskollel under 2 bort hemställa

au riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:105 bilaga 1 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1976/77:1477 yrkandena 1 och 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

2. beträffande särskilda slruklurgaranlier till företag med produktion utomlands, vari reservanterna ansett alt utskottet under 8 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1477 yrkandet 3 i ifrågavarande del som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 30

I bilaga 2 lill propositionen 1976/77:105 (arbetsmarknadsdeparlemeniel) hade regeringen efler föredragning av herr arbetsmarknadsministern Ahlmark föreslagit att riksdagen skulle

1. godkänna i propositionen förordade riktlinjer för etl tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom teko-industrierna,

2. lill Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisa etl reservationsanslag av 125 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1476 av herrar Nyhage (m) och andre vice talmannen Magnusson (m) samt

1976/77:1478 av herr Palme m.fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i molionen anförts rörande villkor för utgivande av särskilt tidsbegränsat sysselsättningsbidrag,

2. alt riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i molionen anförts rörande behovet av särskilda insatser i orter med leko-förelag som drabbades av mera betydande s. k. naturlig avgång.

Utskottet hemställde

1. beträffande särskilda villkor för det tillfälliga sysselsättningsbidraget
att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1478, yrkandet 1,

2. beträffande tiden för det tillfälliga sysselsättningsbidraget m. m. att riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1476 godkände propositionen 1976/77:105, bilaga 2 i motsvarande del,

3. all riksdagen godkände i propositionen förordade riktlinjer för ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom teko-industrierna, i den mån frågorna inte förut behandlats,

4. beträffande särskilda insatser i vissa orler pä grund av s. k. naturlig avgång från leko-förelag all molionen 1976/77:1478, yrkandet 2, inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

5. atl riksdagen med ändring av tidigare beslut (AU 1976/77:25 och AU 1976/77:26) och med bifall lill propositionens förslag lill Sysselsättningsskapande åtgärder på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisade etl reservationsanslag av 1 082 220 000 kr., varav förslagsvis 97 000 000 kr. atl avräknas mot automobilskatiemedlen.

Reservation hade avgivits beträffande särskilda villkor för det tillfälliga sysselsättningsbidraget m. m. av herrar Fagerlund, Ingemund Bengtsson i Varberg och Nilsson i Östersund samt fru Hörnlund, fru Ludvigsson, fru Leijon och fru Flodström (samtliga s) som ansett att utskottet under I och 4 bort hemställa

1. beträffande särskilda villkor för det tillfälliga sysselsättningsbidraget atl riksdagen med anledning av molionen 1976/77:1478, yrkandet 1, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande särskilda insatser i vissa orler på grund av s. k. naturlig avgång från leko-förelag att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1478, yrkandet 2, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Tekobranschens bekymmersamma läge har under en följd av är diskuterats i denna kammare. Det torde därför slå klart för var och en hur besväriigi det lägel är, och jag behöver knappast närmare gå in pä det.

För all underlätta en nödvändig omställnings- och anpassningsprocess gjorde den socialdemokratiska regeringen under senare år betydande insatser för alt stödja tekoföretagen. Som framhålls i propositionen 1976/77:105 har den samlade effekten varit god. Trots delta står tekoindustrin f n. inför betydande aktuella svårigheter, vilkel också framhålls i propositionen.

Beklädnadsarbetarnas förbund har nu 3 96 arbetslösa som tillhör A-kassan. Del är dubbelt så mänga som i industrin i övrigt. Dessutom har man 5 000-6 000 anställda på den s. k. 25-15-kronan. Problemen har alltså inle blivit mindre. Vi vet dessutom atl Algots officiellt har sagt att man inle kan garantera arbete längre än lill delta års slut. Slatsrådet Åsling har också fält en fråga från herr Brännström med anledning av delta uttalande.

Regeringen har lagt fram förslag som skall syfta till alt förslärka branschens konkurrenskraft på lång sikt och säkra sysselsättningen. Vi socialdemokrater har i en parlimolion gett vår syn på tekobranschen och lagt fram våra förslag lill lösningar.

Låt mig först konstalera atl regeringen i ston följer del stödprogram som den förra regeringen lade fast - ja, den följer även förslag där man tidigare har gått emot den socialdemokratiska regeringen. Man kan fråga sig om det är en omvändelse under galgen eller om den praktiska verkligheten har bevisat alt den socialdemokratiska regeringen hade rätt i sin bedömning att strukturomvandlingen inom tekoindustrin skulle fortsätta med ytterligare sysselsättningsminskning som följd. Några långsiktiga lösningar på problemen föreslår regeringen dock inte.

Vi har i vår motion pekat pä all de problem som tekoindustrin står inför är av långsiktig och strukturell natur. Med hänsyn lill försörjningsberedskapen har vi också pekat på vad som är nödvändigt för statsmakterna all snabbi ta ställning lill. Man måsle snarast bestämma vilken nivå konfektionsindusirin av beredskapsskäl skall ha. Förutsättningarna för atl den omstrukturering som måsle komma lill stånd skall ske spontant genom statligt generellt stöd är begränsade. Staten måste ta på sig ett betydande ansvar för alt aktivt medverka lill en lämplig struktur

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektions-industrierna

inom branschen. Enligt socialdemokraternas uppfattning har samhället ett avgörande ansvar för alt vi skall kunna upprätthålla försörjningsberedskapen på tekoområdet. Den proposition som regeringen har lagt fram innehåller förslag om extraordinära insatser av temporär natur för all skapa del rådrum som behövs för omställningar. Några initiativ som innebär aktiva åtgärder från statsmakternas sida för att komma till rätta med de längsikiiga problemen föreslås inte.

Vi menar atl de strukturåtgärder som föreslås har en passiv inriklning i den meningen att initiativen överlåts åt företagen. Del rådrum som man talar om måste utnyttjas för mer långsikliga omslällningsälgärder. I annat fall skjuter man bara problemen på framliden. Vi har därför i vår motion krävt atl riksdagen skall uppmana regeringen atl snarast la aktiva initiativ i syfte alt medverka till en sådan företags- och ägarstruktur inom tekobranschen att de samhällskrav som kan ställas från försörjningsberedskapspolitiska, konsumenipoliiiska, regionalpoliliska och arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter tryggas. Självfallet bör dessa initiativ las i nära samverkan med de anställdas organisationer. I del sammanhanget har vi också pekat på att etl ökat samhälleligt ägarenga-gemang i många fall bör vara en lämplig väg. Vi ser del som helt nödvändigt bl. a. med tanke på alla de pengar som staten pumpat in i branschen för atl få etl riktigt grepp på situationen och lösa sysselsättningsproblemen på ett socialt acceptabelt sätt.

Herr talman! De här förslagen har vi också tagit upp i reservationen 1 till näringsutskottets betänkande nr 41 som jag ber alt få yrka bifall lill.

När del gäller förslaget om ökat stöd till exporlfrämjande åtgärder har kravet i molionen blivit tillgodosett i utskottets skrivning. Därför finner jag inte anledning att närmare gå in pä den punkten. Detsamma gäller detaljhandelns prissättningsmeioder, där regeringen den 14 maj uppdragit åt statens pris- och karlellnämnd atl undersöka huruvida metoderna alt beräkna påläggen på svenska resp. importerade varor inom beklädnadsindustrin leder till kostnadsmässigt motiverade resultat. Jag vill ändå här påpeka all pris- och karlellnämnden redan för tio år sedan konstaterade att det procentuella påslaget hade de nackdelar för den svenska produktionen i detaljhandelsledel som vi konstaterat och som Beklädnadsarbetarnas förbund vid flera tillfällen påtalat. Jag hoppas nu all SPK inle gräver ner sig i en ny utredning, ulan all man snabbi kan komma fram lill lösningar på problemet. Vi menar alt den här frågan är tillräckligt utredd. Vi har emellertid inte velat reservera oss på denna punkt utan vi har velal ge SPK några månader för atl utföra regeringens uppdrag, även om vi tror atl en lagstiftning ändå så småningom blir nödvändig. Om inte SPK:s uppdrag snabbt leder till konkreta resultat måsle frågan om en lagstiftning snabbt tas upp på nytt och då i enlighet med den inriktning vi visat på i motionen 1976/77:1446.

Jag vill gärna i detta sammanhang la upp ytterligare en fråga som vi berört i vår motion och som utskottet har behandlat med en enligt

vår mening tillfredsställande skrivning. Frågan gäller de förhandlingar som pågår mellan de fem kvarvarande bomullsspinnerierna. Statsrådet Åsling flnns i kammaren och skall senare delta i debatten, och jag vill därför fråga honom om han kan ge ell besked om när dessa förhandlingar kan tänkas vara slutförda.

När del sedan gäller de särskilda slruklurgaranlierna noterar vi med tillfredsställelse alt den nuvarande regeringen följt upp den socialdemokratiska regeringens förslag på den punkten. Förslaget innebär att strukturgarantierna bör utformas så att intern omstrukturering, som syftar till atl bl. a. göra det möjligt för tekoförelag all övergå lill annan produktion, underlättas -ja, man anser den t. o. m. särskilt angelägen. Vi kan erinra oss att centern så sent som våren 1976 motsatte sig att slruklurgaranlierna skulle fä en sådan inriklning atl samgående och samverkan mellan förelag skulle bli etl krav för all erhålla stöd. Även hösten 1975 reserverade sig de borgerliga ledamöterna i utskottet mol förslaget att resurser skulle användas för andra produktionsområden - en reservation som med fru Fortunas hjälp bifölls av riksdagen. Man har nu i regeringsställning accepterat den praktiska verkligheten och lagt fram förslag i detta syfte. Onödig tidsspillan förorsakade emellertid loliningens utfall 1975.

Vi har emellertid i vår motion, som vi också följt upp i reservationen 2, sagt atl dessa särskilda slruklurgaranlier inte bör kunna ulgå för den del av företagens tillverkning som är förlagd utanför Sverige, och vi anser att de riktlinjer för lillämpningen av garantisystemet som statens industriverk skall utarbeta bör utformas i enlighet med vårt krav. Della har inte utskottets majoritet velal gå med på, utan man har bara skrivit rent allmänt att man i beredningsarbetet skall beakta om ett företag med viss tillverkning utomlands skall få strukturstöd. Vi anser alt klara riktlinjer för industriverkets behandling av dessa ärenden är nödvändiga. Det får inte vara så atl företagen skall kunna använda strukturstödet för all ytterligare inrikta verksamheten på atl importera konfektionsvaror i stället för att tillverka dem i Sverige. Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Åsling vilka synpunkter han har när del gäller slruklurgaranlier till förelag som har delar av sin produktion förlagda utomlands.

Herr talman! Jag vill till slut bara uttrycka min tillfredsställelse över att vår parlimolion i denna del, den arbetsmarknadspoliliska delen som har behandlats av arbetsmarknadsutskoiiei, på flera punkter blivit tillgodosedd i utskottsbehandlingen. Det har därför endast blivit två reservationer.

Jag kan emellertid, herr lalman, inte låta bli atl ta tillfället i akt och anlägga en personlig synpunkt. Del gäller förslaget om sysselsäitningsstöd med 15 kr. i limmen för anställda över 50 är. Som kvinna och inom kort 50 år kände jag en förnedring när jag läste propositionen. Vi vet att en tredjedel av de anställda inom tekoindustrin är över 50 är, och vi vet au de flesta är kvinnor. Jag vet att det speciellt inom denna bransch är genom träning lill rutin och snabbhet som man kan göra en produktiv

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138 insats. Dessa egenskaper besitter i hög grad den som har mångårig er-

Onsdagen den farenhel i branschen, och det har dessa kvinnor. Därför känner jag del

25 mai 1977 " ' ' "S'''' ' " insinuation att 50-äringar och äldre inte

_____________ har full kapacitet, och att regeringen därför föreslår stöd till just dessa.

Åtgärder för textil- Sä harög läst förslaget, och jag finner det myckel beklagligt att man och konfektions- inte funnit bättre former för stödet.

industrierna Herr talman! Jag vill med del anförda yrka bifall till de två social-

demokratiska reservationerna som är fogade lill näringsutskottets belänkande.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr lalman! Del har sagts här atl krisen inom textil- och beklädnadsindustrin inte är någon ny företeelse, den har pågått under en läng följd av år. En lika läng rad av åtgärder har föreslagits och beslutals under årens lopp utan alt del lett lill någon godtagbar eller varaktig lösning av krisen.

Fru Hansson sade att stora pengar har pumpals in i branschen. Del är sant, men inte heller den socialdemokratiska regeringen ställde under sin regeringstid några krav eller villkor med dessa pengar. Resultatet har därför blivit vad vi har i dag: hög arbetslöshet, en stor del av de anställda på särskilda bidrag, nedläggningshot och permiltering - allt detta kvarstår.

Bidrag har getts till sanering, rationalisering och modernisering av tekoindustrin. Och visst har det rationaliserats inom beklädnadsindustrin. Arbetsproduktiviteten har här ökat snabbare än inom den övriga industrin i genomsnitt. Under den senasle tioårsperioden har ungefär hälften, eller 44 000 av de 90 000 tekoanställda rationaliserats bort eller vad man vill kalla att en så stor del försvunnit. Men inle nog med detta. Enligl industriministerns bedömning finns risk för att ytterligare 5 000 a 7 000 personer anställda inom tekoindustrin kan komma all förlora sina arbeten under 1977.

Del finns heller ingen bransch där hotet om företagsnedläggelse kunnat
utnyttjas så effektivt av företagen som just inom beklädnadsindustrin.
De anställda har i varje avtalsrörelse tvingats till ett lägre löneläge än
andra grupper. Inför det ständiga hotet om företagsnedläggelse har kraven
på arbeismiljöförbällringar inte heller ställts. Hotet om företagsnedläg
gelse har varit särskilt verksamt på grund av beklädnadsindustrins lo
kalisering och koncentration, men mest beroende på alt beklädnadsin
dustrin ofta utgjort enda möjligheten för kvinnorna att fä jobb. Bekläd
nadsindustrin är ju en typisk kvinnoinduslri, och med kvinnojobb följer
som regel lägre löner och sämre arbetsförhållanden. Det är också svårt
all hitta någon produktion där lönen utgör mindre del av försäljningspriset
62 än inom beklädnadsbranschen.

Trots detta påstås lönsamheten ha varit dålig, vilket inte gäller generellt. Medan mänga små textilfabriker - 800 enligl beklädnadsfackei - lagts ned under en tioårsperiod, har de stora bolagen - delvis med hjälp av statsstöd - kunnat ge fortsatt utdelning lill sina aktieägare. Av propositionen framgår alt del är stora bidrag det rör sig om, bidrag som getts utan att skapa verklig garanti för en utveckling av beklädnadsindustrin. Del finns så mycket skumrask i den omlokalisering, rationalisering och utlovade sysselsättning som hittills getts i samband med det statliga stödet. Man behöver bara nämna Algots Nords och Eisers handläggning i Norrland utan att gå in på detaljer. Någon ordentlig redovisning lär vi inte få.

Vänsterpartiet kommunislerna har inte motsatt sig det ekonomiska stöd som nu föresläs i propositionen. Motiveringen är att misskötseln av lekobranschen gör stödåtgärder ofrånkomliga av sysselsäitningspolitiska skäl. Vi har ur flera synpunkter inte råd att förlora fler arbetstillfällen inom beklädnadsindustrin. Men vi ställer vissa villkor i samband med dessa stödåtgärder.

Kapitalisterna inom tekobranschen - del gäller främst storföretagen som hittills inte har skötts på ett tillfredsställande sätt - kan inte bara fortsätta med sin utpressning mol staten utan garanti för ett mera lång-syflande program för hela tekoindustrin. Vi föreslår därför alt de stora lexlilkoncernerna förstatligas. De statliga bidrag och subventioner som redan getts och som nu ytterligare föreslås måsle staten kunna tillgodoräkna sig i förhandlingarna om formerna för ett övertagande.

Man måste också ställa krav på statlig verksamhel. Vi har redan en statlig texlilkoncern, SweTeco, som nu är på väg au flylla slörre delen av sin tillverkning utomlands. SweTeco har redan en fabrik i Jugoslavien med flera hundra anställda. Men det statliga förelaget vill tydligen ha ännu billigare arbetskraft och har planerat att lägga ut sin tillverkning till Sydkorea eller Hongkong som är rena fascistdikialurer. Om inle ell sialligl förelag har mera ansvar för de anslällda än alt det kan etablera sig i fascistiska diktaturer och där medverka i exploateringen av människor - i länder där arbetarna inte har några som helst rättigheter och lönerna hålls nere så mycket som möjligt - då kan man inle ha någonting alt vänta från de privatkapilalistiska förelagen som helt styrs av vinsi-och profltinlressen.

Avvecklingen av Rangfabriken i Nässjö, som ingår i SweTecokoncernen, beräknas ske 1978. De anställda i Nässjö har nu i brev till industriminister Åsling, enligl radion i går, frågat vad han tänker göra åt beslutet om förflyttning av sysselsättningen till Sydkorea, som tycks vara det senasle budet. Här har nu regeringen ett avgörande inflytande som man kan använda sig av. De anslällda vid Rangfabriken vill gärna ha ett svar i samband med debatten om tekoindustrins vara eller inte vara. Vad anser industriministern? Har Sverige råd med ytteriigare åderiåtning av beklädnadsindustrin? Är industriministern beredd atl medverka till Rangfabrikens fortsatta verksamhet i Nässjö? SweTecos handlande visar

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr text it-och konfektionsindustrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

att del är nödvändigt med ökat inflytande för de anställda även i statliga förelag.

Vpk är positivt lill ell ökat stöd åt de små företag som kan och vill förnya sin produktion med sikle pä bättre lönsamhet och bättre arbetsmiljö. Det borde flnnas möjligheter för mindre företag att fungera just i beklädnadsbranschen. Men villkoren måste också här vara full insyn och demokratiska rättigheter för de anslällda och krav på ordentlig redovisning av använda medel.

Särskilt kännbar har tekoindustrins kris varit i Sjuhäradsbygden, där textil- och konfekiionsföretagen helt dominerar. Här behövs enligt vpk:s uppfattning särskilda åtgärder för alt ändra del ensidiga beroendet av tekobranschen, som slår så hårt vid nedläggningar och förhindrar en utveckling av hela regionen.

De förslag som ställts i propositionen och följts upp i betänkandet innehåller ingenling nytt eller framåtsyftande. De särskilda strukturgarantier, som del talas om och som skall kunna beviljas längst t. o. m. den 30 juni 1978, syftar enligl utskollel lill alt skapa rådrum i den intensiva omstrukturering av branschen som nu pågår. Vidare sägs att syftet med de förslag lill åtgärder på olika områden som läggs fram i propositionen är att förbättra lekoförelagens finansiella villkor, så alt den nödvändiga strukturomvandlingen kan ske i socialt acceptabla former.

Längre sträcker sig inte regeringens ambitioner. Bara en fråga till industriministern: Vad innebär en strukturomvandling i socialt acceptabla former?

Det finns många obesvarade frågor kring förutsättningarna för beklädnadsindustrins både ekonomiska och tekniska utveckling som behöver bli föremål för en vetenskaplig forskning, både vad gäller lekobranschens problem och dess framlid. Om inte detta görs blir åtgärder som de föreslagna bara en tillfällig livräddning som så småningom leder till fullständig undergång.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall till vpk-motionen 1479 pä samtliga punkter.

Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr lalman! Tekobranschens problem sammanhänger främst med kostnadsutvecklingen, ett faktum som reservanterna - då inkluderande fru Hansson - knappast kan förneka. I samband med kammarens tidigare behandling av frågan om regionalpolitiskt stöd lill Algots Nord AB och AB Eiser redovisade jag några uppgifter som jag då hade inhämtat. Enligl dessa uppgifter visar en prognos för 1977 atl de svenska arbetskraftskostnaderna inom lekobranschen inkl. arbetsgivaravgifter och övriga sociala kostnader beräknas uppgå till något mer än 33 kr. per timme. Inom Sverige är denna timlön i jämförelse med andra branscher ändå låg, men trots detta förhållande är motsvarande kostnad i exempelvis Finland beräknad till hälften av del nämnda beloppet. Skillnaden i förhällande lill England är ändå större. Prognosen för 1977 pekar på drygt 23 kronors skillnad.

Självfallet är skillnaderna ännu större vid en jämförelse med de s. k. lågprisländerna. Del är mol den här bakgrunden som man skall bedöma situationen. Hur skall man, fru Hansson och fru Nordlander, få de svenska konsumenterna all betala mellanskillnaden? Priserna baseras ju på tillverkningskostnaderna.

Då frågan om all anslå drygt 24 milj. kr. till Algots Nord och Eiser - för att garantera sysselsättningen vid de båda Norrlandsfabrikerna i tvä är framåt - behandlades i början av mars, begärde oppositionspartierna olika former av statsingripanden. Vänsterpartiet kommunisterna redovisade klart all man ville socialisera. Fru Nordlander har än en gång bekräftat detta. Socialdemokraterna, som synes ha samma ambitioner, uttryckte sig då - liksom nu - i kryptiska ordalag. I mars ville man la upp frågan om att staten bör ta över ägandet av de lekoförelag som blivit föremål för omfattande regionalpolitiskt stöd. I reservationen 1 lill del näringsutskottets betänkande som kammaren nu behandlar säger man att initiativ skall tas för all åstadkomma en sådan ägar- och företagsstruktur inom lekobranschen att "de samhällskrav som kan ställas från försörjningsberedskaps-, regional- och arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter blir tillgodosedda".

1 reservationen vid arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 30 anför reservanterna all man skall ställa det villkoret för de föreslagna arbetsmarknadspoliliska bidragen atl förelagen skall förklara sig villiga alt förhandla om offentligt ägarengagemang, om staten påkallar detta. Socialdemokraterna menar uppenbarligen atl förelagen skall överlämna eller delegera den del av beslutanderätten som berörs av åtgärderna. I förlängningen av detta resonemang framskymtar det all villkoren kan förvandlas till krav pä regelrätt förstatligande. Med andra ord är det fråga om etl i villkoren inbyggt hot om socialisering!

Som jag redan inledningsvis påpekade, har del i många sammanhang framkommit hur svårt den svenska tekoindustrin har del på grund av den utländska konkurrensen. Enligl de uppgifter jag inhämtat häromdagen har varslen inom denna sektor ökat med 30 96 i förhållande till motsvarande tid förra året. Varslen skulle sannolikt ha ökat ännu mer, om inte utbildningsstödet med den s. k. 25-kronan hade satts in. Åtgärden som sådan är ett av många uttryck för den aktiva sysselsättningspolitik som den nya regeringen bedriver.

Den stora skillnaden i jämförelse med andra länder när det gäller den svenska kostnadsutvecklingen har bl. a. inneburit alt importandelen på konfektionssidan är extremt hög - uppskattningsvis bortåt 80 96! Framstötarna om socialiseringsätgärder eller andra mera förtäckta ingripanden i samma syfte är enligl min åsikt meningslösa. Kostnadssituationen ändras inle genom etl ändrat ägarförhållande.

Del av staten hälftenägda Eiser har exempelvis inte klarat sig bättre än del enskilt ägda Algots. Inte heller har statens hälflenengagemang i Eiser utgjort någon garanti för alt avtalet mellan förelaget och den dåvarande socialdemokraliska regeringen kunde hållas till alla delar. De

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

5 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för text il-och konfektionsindustrierna

socialdemokratiska ambitionerna alt binda upp näringspolitiska, arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder vid hårda villkor, där en regelrätt socialisering skall hota i bakgrunden, måste bestämt avvisas.

Såväl näringsutskotlet som arbetsmarknadsutskottet har, som jag ser del, utgått ifrån alt en helhetsbedömning av branschens problem pågår fortlöpande. Situationen är sådan atl åtgärder måsle sältas in i såväl kortsiktiga som längsikiiga perspektiv. Vad gäller näringsutskottets behandling har utskottet i betänkandet ställt sig bakom förslagen i propositionen. Beträffande anslagens storlek, val av åtgärder och prioriteringar är utskottet enigt i sin skrivning. Vad reservanterna tar upp är riktlinjerna för tillämpningen, och mot bakgrund av de synpunkter som jag redovisat ställer jag en direkt fråga lill fru Hansson: Vad är målsättningen bakom det resonemang som förs i reservationerna? Vill socialdemokraterna socialisera, bör de säga detta rent ut och inte komma med förstucket tal om hårt villkorsbunden industri- och arbetsmarknadspolitik!

Näringsulskollet framhåller särskilt atl stödåtgärderna syftar lill atl stärka företagens konkurrenskraft, innebärande atl del skapas mera livskraftiga företag. Avsikten är bl. a. att underlätta strukturella förändringar inom branschen. I anslutning härtill framhåller utskottet - i likhet med vad som kommer lill uttryck i propositionen - all staten har ett ansvar för den förändring som sker och för all förändringen sker på etl sådanl sätt atl den medför ett minimum av påfrestningar för de människor, orter och regioner som berörs.

För egen del vill jag i anslutning härtill peka på andra åtgärder som ligger någol utanför de förslag propositionen tar upp men som i det stora sammanhanget har väsentlig betydelse för branschens framlida möjligheter att hävda sig.

Ett sådant exempel är de ständigt höjda arbetsgivaravgifterna, vilka innebär en svår belastning för alla exportkonkurrerande företag och de företag som konkurrerar med importvaror. Anledningen är att arbetsgivaravgifterna, som egentligen utgör en löneskatt, missgynnar exporten men gynnar importen, dvs. gör svensktillverkade varor dyrare samtidigl som importerade varor slipper denna form av beskattning.

Jag pekar på detta förhållande närmast med anledning av de resonemang som förs i molionen 1475, som näringsutskotlet samtidigl har behandlat. Jag förutsätter emellertid atl förelagsskalteberedningen nu är i färd med all utvärdera systemet med arbetsgivaravgifter. Vi får anledning att återkomma till dessa frågor när utredningsresultatet föreligger.

Det är i nuvarande konjunktursituation naturiiglvis vanskligt all göra någon prognos för branschens framlid. Den är ju beroende av den utländska konkurrensen, den inhemska kostnadsutvecklingen och den egna skickligheten inom branschen på alla nivåer. Självfallet har också de åtgärder som vi just nu diskuterar sin betydelse och naturligtvis även den ekonomiska poliliken i stort. Jag konstaterar dock all viljan atl bemästra problemen finns hos alla parter, men insikten om problemen borde ha funnits för fem, sex är sedan.

Som framgår av propositionen är regeringens förslag ett led i en långsiktig bevakning och uppföljning av branschens problem. Den fortsatta utvecklingen får avgöra om del finns behov av sysselsäitningsstöd eller stöd för marknadsföringsåtgärder etc.

Herr talman!"Jag ber att få yrka bifall till såväl näringsutskottets som arbetsmarknadsutskottets hemställan på samtliga punkter.

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Skara uppehöll sig vid socialiseringen, men innan jag går in på den frågan vill jag någol litet bemöla hans påstående atl det höga kostnadsläget är boven i detta sammanhang. Del är del nog inle enbart. Jag vill hävda alt tekoförelagen själva på ett aktivt sätt har medverkat till att problemen har uppkommit för den inhemska produktionen, därigenom all många företag alltmer går över frän att vara enbart producenter till alt komplettera sin försäljning med import, antingen från egna företag i utlandet eller genom inköp frän utländska förelag.

Sedan ställde herr Svensson i Skara frågan: Vill socialdemokraterna socialisera? Han menade atl vårt förslag innebär ett hot om en regelrätt socialisering och atl det är den som ligger i bakgrunden. Jag vill då svara all vi har gjort den bedömningen alt del kan bli nödvändigt med ett aktivt engagemang från samhällets sida för atl lösa de problem som tekokrisen för med sig när det gäller försörjningsberedskap, regional utveckling och omställning för de anställda i socialt acceptabla former. Men ett sådant uttalande vill de borgerliga alls inte vara med om. Skälet härför är naturligtvis de borgerligas ideologiskt motiverade rädsla för statligt engagemang. För vår del måste alltid kravet au finna lösningar på de allvarliga problemen komma i första rummet. Och då är vi beredda på ett aktivt statligt engagemang i all den utsträckning som behövs för att problemen skall lösas. Om staten inte behöver överta ett företag, alltså om det går bra ändå, sä blir det naturiiglvis inget övertagande. Men om vi på grund av problemens storlek finner det nödvändigt, så skall vi inle avhända oss den möjligheten.

Slutligen vill jag fråga herr Svensson: Är den borgerliga regeringen beredd alt enbart av ideologiska skäl avstå från sådana insatser? Kan ni verkligen lova alt lösa de försörjningspoliliska, regionalpoliliska och sysselsäitningspolitiska problemen ändå? Om ni kan lova det - ja, då behöver ju ett statligt ägarengagemang aldrig tillgripas.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för text il-och konfektionsindustrierna

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Skara lalade om kostnadsutvecklingen inom tekobranschen men sade att den ändå var lägre än för annan produktion. Han undrade också hur man skulle kunna få konsumenterna att betala mellanskillnaden mellan tillverkningskostnader och försäljningspris. Ja, jag tror att man måste gå in och granska hela försäljningsledet, för all klargöra kostnadsläget. Statligt ägande är naturiiglvis bättre

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konjektions-industrierna

än privata företag, även om inle ett statligt ägande löser alla problem. Men låt mig la etl exempel. År 1973 träffade staten etl avtal med Eiser om all överlä halva aktiekapitalet. Del var alltså inle del rika Eiser Invesi utan dotterbolaget Eiser. Staten övertog halva aktiekapitalet på 10 miljoner och betalade för delta 45 milj. kr. I gengäld skulle Eiser etablera sig i Kramfors, Sollefteå och Gällivare och där skaffa fram 600 nya jobb. Det blev ca 170 jobb, huvudsakligen i Kramfors. Samtidigl förlorade Eiserarbetarna i Borås 250 jobb, då strumptillverkningen flyttades till Malmö strumpfabrik. Med hot om utflyttning av tillverkningen lill utlandet bedrevs ytterligare utpressning.

När Brasonsömmerskorna strejkade för att få 16 kr. i timlön visade Eiser sin arbelsköparmenlaliiet. Man avskedade flera strejkande samtidigt som man från staten fick 20 kr. per arbetare och timme i utbildningsbidrag, alltså 4 kr. mer än den limlön som kvinnorna förgäves strejkade för. Måste inle detta säga oss atl vi måste ställa andra krav pä förelagen i samband med statliga bidrag och subventioner, som ställs lill förfogande för företagen?

Herr SVENSSON i Skara (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vidhåller verkligen alt del är kostnadsutvecklingen som är det stora problemet bakom denna utveckling. Låt mig här bara redovisa skillnaden i arbetskostnad per timme, inkl. sociala kostnader, i förhållande lill Finland åren 1972-1977 - för det sista året ar det självfallet fråga om en prognos. År 1972 var skillnaden 8:30 kr. Nu pekar prognosen på 16:38 kr. 1 förhållande till England har skillnaden utvecklats på följande sätt: 1972 8:80 kr., 1973 10:80 kr., 1974 11:75 kr., 1975 15:70 kr. och 1976 19:21 kr. Nu pekar prognosen, som jag sagt, på en skillnad av 23:10 kr.

Skillnaden i pris på sädana här varor har säkerligen alla svenska turister märkt när de handlat textilvaror utomlands, t. ex. i London. Det måste gå all sälja de produkter vi tillverkar inom landel, och det är del vi måste åstadkomma. Jag kan konstatera alt skillnaderna ökat mest under åren 1975 och 1976.

Frågan är, fru Nordlander och fru Hansson: Kan delta fä fortsätta? Vad är socialdemokraternas alternativ? I diskussionen om budgeten föreslog de 15 olika skattehöjningar utöver regeringens förslag. En företagare i del inre stödområdet får t. ex. en höjning av arbetsgivaravgifterna. Poliliken är nya pålagor, dvs. ytterligare kostnader för företagen. Kan man säga all det är atl hjälpa näringslivet och atl främja sysselsättningen? Vad vi behöver är en ny allmän skatte- och näringspolitik som är positiv för branschen.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Tekoindustrin har under lång tid varit en industri på nedåtgående, och redan vid mitten av 1960-talet uttalade vi socialdemokrater från Södra Älvsborg i en motion allvarliga farhågor inför bran-

schens framtid. Jag poängterade i riksdagsdebatten alt branschen liknade en elefant på lerföller och att det kunde fä mycket allvarliga följder i synnerhet för Boråsregionen men också för andra orler, om vi skulle fortsätta all så gott som helt föriita oss lill denna industrigren även i framliden. I dag rör det sig kanske inle om någon elefant, möjligen om en halv sådan, men lerfötierna finns kvar.

År 1965 arbetade i det närmaste 90 000 personer i hela landet inom tekoförelagen. I dag finns del ca 45 000 personer kvar i denna bransch. Tekoindustrierna har således sysselsättningsmässigl halverats under en elvaårsperiod. Självklart har della drabbat södra delen av Älvsborgs län myckel hårt, eftersom branschen har en så stark koncentration till Boråsregionen.

Över en tredjedel av tekoindustrins sysselsatta finns i delta län och i Borås kommun sysselsätter lekobranschen närmare 70 96 av samtliga anställda inom industrin. Enbart inom Borås kommun har antalet anslällda i tekoindustrin minskat med 6 000 personer sedan 1970. Enligl den prognos som länsstyrelsen i Älvsborgs län har gjort skall ytterligare 7 000 lekojobb försvinna i södra delen av länet fram lill 1980. Det är alltså en halvering av vad vi nu har kvar. I själva verket visar utvecklingen atl det torde gå ännu snabbare än vad denna prognos ulvisar.

Del är ju inte heller någon optimistisk bild man får av den kommande utvecklingen i propositionen 105, ulan där talas mest om att det gäller alt skapa rådrum eftersom risken finns all den negativa utveckling, som inträffade under 1976 när det totala antalet anställda minskade med drygt 5 000 personer, kommer all förslärkas under 1977. Ett belägg för detta är atl under januari-mars i år varslades över 1 500 av Beklädnads medlemmar om uppsägning, vilket är drygt 400 fier än ett år tidigare. Dessutom har 25- och 15-kronan för varselholad personal sedan den 1 januari beviljats för närmare 5 000 anslällda vid drygt 100 företag inom leko. Del innebär alt ca 6 500 av de 45 000 inom leko i dag är varslade eller lever under akut hot om varsel. Konfektionsindusirin är värst utsatt, och där torde var tredje arbetare vara varselholad. Till detta skall läggas alt arbetslösheten inom Beklädnads kassa under året legal på 3 9<i, dvs. f n. dubbelt så högt som industrikassorna totalt sett. Situationen är således knappast ljus för de många människor som drabbas.

Den främsta orsaken till den negativa utvecklingen av branschen är naturligtvis den alltmer ökade importen av lekoprodukler. Inom branschen finns också en myckel klar tendens, nämligen att allt fler lill-verkningsförelag också blir importörer. Alltmer sömnad läggs utomlands - antingen som lönsömnad eller vid de egna förelagen. Tekoimporten, inkl. skinnvaror och skor, uppgick 1976 lill över 8 miljarder kronor, medan exporten uppgick lill 2,8 miljarder. Men då skall man naturligtvis också fråga sig hur mycket av del vi exporterade som hade tillverkats i ell annat land.

Sedan läng lid tillbaka har förelagen hävdat atl importen är en förutsättning för fortsatt produktion i Sverige. Jag har vid flera tillfällen

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konjektions-industrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

under många år hävdat motsatsen i denna kammare. Vad som egentligen har skett är att man sågat av den gren som man själv har suttit på. Även om förelagarna inte har drabbats själva - de brukar ju ha en förmåga atl klara sig - har i vart fall de svenska tekoanställda fått betala priset. Från fackels, dvs. Beklädnads, sida redovisar man också atl den praktiska erfarenheten är atl importen oftast är det första steget mol nedläggning i Sverige, och all allt fler arbetstillfällen försvinner på detta sätt. Del finns många exempel på detta - Melka som avvecklade sina Sverigefabriker redan på 1960-lalet, Peiri som lagt ned en rad lönsömnadsförelag i sydöstra Sverige, Gefa som varslar nu och har allt mindre produktion i Sverige, Junex som varslar och importerar, SweTeco med Rang som varslar och många fler.

När det gäller SweTeco så hade jag en interpellationsdebatt i fjol om deras ullandsetableringar. Jag sade då att jag tyckte det var orimligt atl etl statligt företag skulle gå ut med verksamhel utomlands, och jag står naturligtvis för det uttalandet även i dag. Jag finner det synnerligen olämpligt. Del hjälpte tydligen inle alt man lade ned Oscar Jacobsons fabrik i Kariskrona vid den tidpunkten. Nu är det Rang det är fråga om, och nästa gång är del naturligtvis något av förelagen i Sjuhäradsbygden eller i Bohuslän.

Denna utveckling visar mycket klart atl det är en kortsiktig och omöjlig lösning atl la lill produktion utomlands för atl bevara sysselsättningen i Sverige. Fallel Algots är för resten det bästa åskådningsexemplet på detta: man har där beredvilligt tagit emot statligt stöd i olika former för all skapa sysselsättning i Sverige men hela liden hjälpt till alt konkurrera ihjäl sig själv och även andra förelag genom ullandsetableringar och lönsömnad utomlands. Tyvärr finns del alltför många förelag som har handlat på samma sätt, dvs. de har sörplat i sig det lekostöd som har utgått i olika former sedan 1970-lalels början för alt sedan kvickt lämna den svenska tillverkningen när del har börjat la emot.

I propositionen 105 föreslås nu olika åtgärder för all stödja företag inom tekobranschen, och på det arbetsmarknadspoliliska området föreslås ell särskilt tidsbegränsat sysselsättningsbidrag med 15 kr. per timme och arbetstagare som är över 50 år. Bidragssumman för ell företag skall dock inle få överstiga 10 % av förelagels totala lönekostnader, sociala avgifter inberäknade, och stödet föreslås ulgå endast under förutsättning all företaget inte varslar om driftinskränkningar eller lar tillbaka utfärdade varsel. Däremot bör enligt propositionen personalreduktion tillåtas genom s. k. naturlig avgång.

Del arbetsmarknadspoliliska syftet med det här föreslagna bidraget anges vara att motverka arbetslöshet genom att hålla tillbaka sysselsält-ningsminskningen inom lekoindustrin. Stödet är utformat som en generell lönesubvenlion, som utgår lill företagen efter ansökan. Utskotlsmajoriteten har tillstyrkt delta förslag, men socialdemokraterna i utskottet har fogat en reservation till betänkandet vilken bygger på vår partimotion nr 1478. Vi anser nämligen alt del finns många skäl som talar

för att omstruktureringen inom tekoindustrin kräver statlig medverkan. Eftersom minskningen av den svenska produktionen nu går så snabbt är del hög tid all bestämma nivån för konfeklionsinduslrins del liksom alt fullfölja omstruktureringen när det gäller den grundtextila tillverkningen. För delta sakliga engagemang talar såväl sysselsättnings- som regionalpoliliska skäl. Oron för framtiden är stor bland de anslällda, men också bland de ansvariga i kommuner och orter, som kommer att drabbas myckel hårt om vi får en ytterligare snabb och okontrollerad nedgång i tekoindustrin.

Men även de försörjningsberedskapspolitiska skälen är starka. Vi kan inle i det här landet göra oss urarva när det gäller alt kunna försörja oss själva med beklädnadsvaror. Det är därför med beklagande som vi på socialdemokratiskt håll konstaterar all regeringen inle redovisat en mer framåtsyftande planering för aktiva samhällsinsatser, men vi har med hänsyn till det besvärliga läget för flertalet företag i branschen inte motsatt oss all ett tillfälligt sysselsättningsbidrag införs. Personligen vill jag här deklarera atl del är beklämmande atl stödet har fått formen av ell slags klimakleriebidrag. Bland de anställda vid tekoförelagen som är över 50 år gamla finner man nämligen förelagens mesl yrkesskickliga och erfarna medarbetare, och del är frän den synpunkten knappast lustigt all man skall behöva subventionera just den gruppen av arbetskraft.

Del finns även andra anledningar au rikta ytterligare invändningar mot utformningen av det föreslagna stödet. Så gott som alla företag kommer i åtnjutande av stöd, oavsett om del går bra eller dåligt för dem. Det finns nämligen lekoförelag som fortfarande går bra - t. o. m. myckel bra - enligl uppgifter som jag inhämtat från olika håll, och vissa företagare har även själva bekräftat della för mig. Utskottet har påpekat att 75 % av företagen i branschen inle beräknas kunna komma med någol positivt resultat under 1977. Men hur hårde haft det under de närmast föregående åren? Vilka vinster har de gjort då? Hell klart är del enligt min mening all lekodireklörerna inle är precis barskrapade - del kan ju jag inlyga, som känner lill siora fasiigheisköp m. m. Del har funnits goda möjligheter att i diverse objekt plöja ner vinster från många goda år. De 25 % som återstår kommer således all göra vinster såvitt jag kan förslå. Man kan inte heller blunda för att de investmentbolag som bildats inte har någol större intresse av att rädda de tekoföretag i vilka de har sitt ursprung. Man kan i stället misstänka att avsikten är att slakta eller, om man vill använda ett finare ord, avveckla lekodelen för all ägna sig ät annan verksamhet. Tyvärr hamnar inle denna verksamhel i de orler där de gamla tekoförelagen har varit etablerade. Vi menar att det inte kan anses rimligt alt välkonsoliderade förelag eller företagsenheter i vinstgivande koncerner erhåller sysselsättningsbidraget. Vi anser alt ett grundläggande villkor för erhållande av bidrag bör vara atl bidraget är nödvändigt för all ge företaget ekonomiska möjligheter att undvika mera väsentlig sysselsättningsminskning. Vi tycker därför att som särskilt villkor för stöd bör gälla all del kan beviljas först sedan förelagets ägare beslulal inställa

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder for textil-och konjektions-industrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektions-industrierna

eller väsentligt reducera utdelning av eventuell vinst i stödföreiagel och, i förekommande fall, i övriga förelag i koncernen. Det innebär alt lönebidrag med statsmedel överförs till förelagen först sedan företagets ägare dokumenterat sitt sociala ansvar för upprätthållande av produktion, sysselsättning och varuförsörjning.

Vår uppfattning är alltså alt stödet bör förbehållas förelag i ekonomiska svårigheter. Man kan då möjligen anföra att det skulle få en icke önskvärd konkurrenseffekt om endast vissa företag får del av bidragen. Mot delta kan anföras atl när det gäller de särskilda slruklurgaranlierna är dessa avsedda alt utgå endast lill företag som kan ha förutsättningar för att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion. Regeringen anser ju själv alt sysselsättningsbidragen kan räknas som ell rådrumsslöd. Den korta tid som gäller för dessa bidrag ger också vid handen alt man avsett detta. Då kan del inle heller vara rimligt all man använder bidraget för generella åtgärder och strör ut det även lill vinstgivande företag för all ytterligare öka ägarnas vinster.

Som jag nämnde lidigare är många tekoföretag i växande omfattning engagerade med försäljning av importerade varor. Vi anser inte all dessa företag skall premieras för att de hjälper till alt gräva en grav för den svenska tillverkningen. Del kan inte vara rimligt atl lönestödet även skall utgå för sådan personal som är verksam med import av konfektionsvaror. Vi tycker därför atl som ett allmänt villkor bör gälla alt för förelag vilkas försäljning lill icke obetydlig del består av importvaror bör stödet schablonmässigt minskas. Utskotlsmajoriteten i arbetsmarknadsutskottet nöjer sig med del enligt min mening ohållbara argumentet "att inkomsterna av försäljningen av importerade varor i mänga företag används för att upprätthålla den mindre lönsamma inhemska produktionen". Man har alltså en helt annan syn på denna fråga än vad t. ex. Beklädnads redovisar och vad som är en allmän erfarenhet, nämligen att utlandsetablering och lönsömnad utomlands inte räddar sysselsättningen här hemma.

Det är intressant alt ta del av vad näringsutskottet skriver när det gäller strukturgarantierna kontra importföretagen. På s. 11 konstaterar man:

"Motionärerna pekar otvivelaktigt på ett allvarligt problem."

Man anser också att industriverket i sill beredningsarbele särskill bör beakta i vilken mån ell företag skall kunna uppbära strukturstöd trots en viss tillverkning utomlands. När det gäller exportstödet förutsätter utskottet på s. 12 "atl den rådgivande nämnden och industriverket vid sin bedömning noga prövar i vad mån etl projekt bidrar till alt skapa sysselsättningstillfällen inom landet". Enligt vår uppfattning kan man på samma sätt pröva huruvida det bör utgå sysselsättningsbidrag lill företag som till icke obetydlig del sysslar med försäljning av importvaror. Vi anser också atl som ytterligare villkor för bidrag bör gälla atl förelaget förklarar sig villigt alt ta upp förhandlingar om offentligt ägarengagemang om staten påkallar delta. Det är helt i linje med vad vi framförde i

vår reservation med anledning av propositionen om regionalpolitiskt stöd till Algots Nord och Eiser.

Åtskilliga miljoner har under de senasle åren pumpals in i tekobranschen från statens sida, och det statliga engagemanget har numera en betydande omfattning. Samtidigt har graden av inhemsk försönning med vissa produkter drastiskt minskat. Därför har också de försörj ni ngsbe-redskapspolitiska motiven för statligt engagemang i tekoindustrin ökat i tyngd. Del är nödvändigt atl en forlsalt produktion kan upprätthållas i långsiktigt starka och ulvecklingsdugliga företag, alt den nödvändiga omställningen sker i en takt som medger social trygghet för de berörda och atl en fortsall ulveckling av sysselsäliningen på de orter som drabbas blir tryggad. Det är endast genom statlig medverkan man kan klara detta. Och det är hög lid alt man griper sig verket an med en omstrukturering - annars är del fara värt all kon dör och båset blir tomt, och då är det sä dags.

Till sist: Enligl propositionen skall naturlig avgång ej utgöra hinder för bidrag. Vi har påpekat alt betydande problem kan uppkomma genom s. k. naturlig avgång, och vi anser all denna svaghet i slödsyslemel bör mölas med rikiade arbetsmarknads- och regionalpoliliska åtgärder. Om ett företag med I 200 anställda lägger ned verksamheten i en ort så blir del ell ramaskri och alla ilar lill och vill ge hjälp. När Algots i Borås har minskal sysselsättningen med 1 200 anslällda genom s. k. naturlig avgång, är del knappast någon som lystrar. Men orler kan dö en långsam död genom s. k. naturlig avgång, och det behövs verkligen kraftfulla insatser för att motverka även det som sker genom s. k. naturlig avgång. Del är hög tid alt regeringen inser all Boråsregionen med del snarasie bör tillföras nya förelag i andra branscher, liksom alt även andra orler som i huvudsak är beroende av tekoindustrin behöver allt stöd och all hjälp. Jag skulle vilja påpeka, eftersom nu industriministern finns här på plats, atl del annars blir en katastrofal situation ganska snart, särskilt i Boråsregionen, som är den mest utsatta.

Med della, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall lill den socialdemokraliska reservationen i arbetsmarknadsutskoliets betänkande nr 30.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Herr SVENSSON i Skara (m) kort genmäle:

Herr talman! Innebär del som fru Hörnlund nu har sagt atl socialdemokraterna vill socialisera lekobranschen? Vill man göra della så skall man, som jag sade i mitt första inlägg, säga del renl ut och inte komma med tal om villkor av skilda slag.

Det är bara all för kammaren konstatera atl vpk klart har uttalat atl man vill socialisera branschen. Tidigare har jag tagit avstånd från såväl denna målsättning som de melodiska åtgärderna för atl nå del målet. Jag har frågat fru Hansson om socialdemokraterna vill socialisera branschen -ja eller nej - och jag fick inget svar. Nu frågar jag fru Hörnlund: Vill socialdemokraterna socialisera lekobranschen eller inte'?

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! När det gäller frågan om förstatligande - eller att staten får slörre inflytande över strukturomvandlingen - så kan väl ingen vara nöjd med den utveckling som nu sker, med den okontrollerade nedläggningsvåg som har drabbat branschen. Det är mer eller mindre nogräknade företagare som slaktar företag för att investera i utlandet eller som sätter sig i Schweiz - vi har många sådana exempel - eller andra skatleparadis med pengar som de anställda under årtionden har fält slita hårt, stressa och jäkta för all kunna arbeta ihop.

Vi borde väl ändå vara ense, herr Svensson i Skara, om atl den utvecklingen inte kan fä fortgå. Då tror jag all det är nödvändigt att staten samordnar och klarar denna omstrukturering som behöver ske. Vi vet ju också atl vi har de anslällda inom tekobranschen bakom oss i den frågan.

Herr SVENSSON i Skara (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker all det är ganska svagt atl socialdemokraterna inle kan ge ett klart och entydigt besked i socialiseringsfrågan.

Lål mig då, herr lalman, deklarera alt vi moderater inte ställer upp på åtgärder som innebär centralstyrning och kontroll. Politikerna kan inte och skall inle ta över alla beslut inom etl företag. Samhället vet inte bättre än parterna inom förelagen vad de bör salsa pä, producera och sälja. Det är ett uttryck för socialism och planhushållning all den centrala statsmakten skall la över ansvarel för varje enskilt förelags agerande.

Tvärtom skall besluten läggas närmare människorna. Riksdagens beslul om den framtida inriktningen av regionalpolitiken är ju ett bestämt ullryck för en decentralisering. Redan nu finns det, fru Hörnlund, möjligheter all aktualisera åtgärder av det slag vi nu diskuterar inom ramen för den länsplanering som pågår och som initierats genom riksdagsbeslutet den 16 december.

Jag konstaterar än en gång atl socialdemokraterna inte har model alt ge ett klart besked i socialiseringsfrågan.

Fru HÖRNLUND (s) kon genmäle:

Herr lalman! Jo dä, herr Svensson i Skara! Jag saknar inte mod -del tror jag att de flesta som känner mig gärna instämmer i. Men jag märker också alt det går en bred och djup klyfta mellan herr Svenssons och mina uppfattningar. Herr Svensson vill ha en fortsättning på den ohämmade importen och tillverkningen i svenskägda förelag utomlands. Han bryr sig inte ell dugg om hur de svenska arbetarna och de anslällda över huvud taget drabbas av delta. Han tänker inte heller på atl de seriösa lekoföretag som verkligen arbetar här hemma och inle har gjort några ullandsetableringar hela tiden blir drabbade av vad som sker. Jag tycker verkligen alt herr Svensson borde fundera litet på del.

Det är min uppfattning atl vi aldrig kan klara en omstrukturering av lekobranschen utan alt gå in med ett ordentligt statligt inflytande.

Herr tredje vice talmannen anmälde all herr Svensson i Skara anhållit all till protokollet fä antecknat atl han inle ägde räll lill ytterligare replik.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr lalman! Situationen inom lekobranschen är bekymmersam. Del har den här debatten redan visat genom de inlägg som gjorts. Vi har just blivit påminda om atl antalet sysselsatta i branschen halverats sedan 1965, och enbart under 1976 har ca 5 000 sysselsättningstillfällen försvunnit inom branschen. Tyvärr finns tecken som tyder på atl utvecklingen har förvärrats ytterligare i är. Arbetslösheten bland beklädnads-arbetarna är, som fru Hörnlund hell rikligt påpekade, hög. Den ligger runi 3 % mol 1 % för medlemmarna i arbetslöshetskassorna i gemen.

Den här negativa utvecklingen drabbar särskilt kvinnor och äldre, vilka utgör en betydande del av de anslällda inom branschen. Speciell uppmärksamhet måste också riktas mot de konsekvenser som utvecklingen får i Älvsborgs län. Som fru Hörnlund fullt riktigt har påpekat återfinns i det länet över en tredjedel av tekoindustriernas sysselsatta. Men även i andra län i övriga delar av södra och mellersta Sverige finns orter som drabbas svårt av utvecklingen. En sådan ort är t. ex. Nässjö i mitt eget hemlän med hotet om nedläggning av Ranginduslrin där. På regeringens initiativ har nu tillsatts en arbetsgrupp, ledd av länets landshövding Sven af Geijerstam, för alt finna lösningar på den besvärliga arbetsmarknadssituationen på den orten.

Del är alltså angelägel att tekobranschen snabbi tillförs stöd, och ar-betsmarknadsulskottel har därför med tillfredsställelse tagit del av förslagen i propositionen 105.

Vårt utskott har haft alt behandla den del av propositionens förslag som gäller sysselsättningsbidraget pä 15 kr. per timme och arbetstagare över 50 är. Med anledning av den kritik som har framförts mol de kriterierna måste jag säga alt det verkligen är atl missförslå syftet med stödet, om man tolkar det som tidigare talare här har försökt göra. Atl göra gällande all vi från majoritetens sida skulle ha en nedvärderande uppfattning om den arbetskraft som är över 50 är är naturligtvis fullständigt tokigt och alt fara vill i argumenteringen. Det är klart att det är en arbetskraft som genom sin yrkeserfarenhet är myckel värdefull och som vi har all anledning atl slå vakt om. Det är just del vi vill göra i detta förslag. Vetskapen om alt många förelag inom tekobranschen har en ovanligt stor andel äldre arbetskraft är själva motivet till att man går in och ger stödet på det sätt som har föreslagits från regeringens sida. Del är än mer anmärkningsvärt när man noterar att de som nu kritiserar förslaget själva ställer upp pä det. Del står i den socialdemokratiska reservationen atl man godtar stöd lill den äldre arbetskraften inom tekoindustrin.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för texiil-och konfektionsindustrierna

Etl annat villkor är atl bidragssumman för etl förelag inle får översliga 10 96 av företagets totala lönekostnader. Skälet är atl man inle vill snedvrida konkurrensen, vilkel lill dels har skelt i lidigare stödformer under det decennium som vi har tvingats ge stöd lill tekoindustrin.

Stödet föreslås utgå endast under förutsättning alt företaget inle varslar om driftinskränkning eller drar tillbaka lagda varsel. Däremot bör enligl propositionen personalreduklion tillålas genom s. k. naturlig avgång. Bidrag är avsett atl ulgå längst t. o. m. den 31 december 1977. Ansökan om bidrag bör biträdas av arbetslagarnas organisationer. Del är en myckel viktig faktor alt observera när det görs en del syrliga kommentarer om konstruktionen av bidraget. Inget sådanl kan alltså göras ulan all man har fåll ell stöd från de fackliga organisationerna. All påslå all de skulle handla mol sina egna intressen är väl ändå att föra en alltför magstark argumentation.

Om behovet av att införa ell temporärt bidrag av detta slag råder enighet i utskottet - det vill jag gärna slå fasl. Däremot riktar socialdemokraterna invändningar mol bidragsreglernas utformning. Jag har redan varit inne på det, men låt mig ta upp ytterligare några invändningar.

Socialdemokraterna säger inledningsvis i sin reservation till utskottets belänkande att regeringsförslagel inte kan lösa lekobranschens problem. Det är enligl min mening ett slag i luften. Förslaget ger sig pä intet sätt ul för att ha det syftet. Det vill enbart bromsa taklen i de friställningar som annars skulle inträffa i år. . Huvudinvändningen från socialdemokraternas sida är all bidraget anses vara av generell karaktär. Del lar, som man säger, inte sikte på företag där verkliga problem finns. Del bör ses mol bakgrunden av att man samtidigl konstaterar i partimoiionen att ett flertal företag nu befinner sig i etl för sysselsättningen allvarligt läge. Utskottsmajoritelen har -som jag sade lidigare - gjort samma bedömning.

Med del utgångsläget har jag svårt att förstå den betydelse socialdemokraterna tillmäter kravet all bidrag inte får ges lill vinstgivande tekoförelag. Ungefär tre fjärdedelar av alla förelag i branschen väntas över huvud laget inte ge något positivt resultat. Om del nu fortfarande finns lekoförelag som gör vinster, är det då sannolikt alt dessa förelag behöver frisiälla anställda och därmed är i den situationen att bidragsstödet blir aktuellt? Effekten av den av socialdemokraterna föreslagna vinstregeln förefaller tvivelaktig och passar inte särskilt bra för ell temporärt bidrag som vid behov skall kunna sättas in snabbi.

Del bör också på nytt understrykas alt det här bidraget inte heller är generellt i den meningen atl det skall gälla samtliga anslällda ulan avser att vara till hjälp för företagens äldre anslällda. Socialdemokraterna säger om dem i reservationen all de ulgör förelagens yrkesskickligasie och mesl erfarna medarbetare. Del vill jag gärna instämma i, men löser det deras problem i del ögonblick då de blir friställda i en snabbi krympande bransch?

Socialdemokraterna har också en uppfattning om all förelag som även

driver försäljning med importerade varor inte skall få stöd eller i varje fall få stödet reducerat. Utskottet kan inte dela den uppfattningen med hänsyn lill alt imporlförsäljningen används för atl upprätthålla en mindre lönsam produktion och därmed bidrar lill bevarad sysselsättning inom landel.

Från socialdemokraternas sida återkommer man lill tanken på statligt ägarengagemang. Från det hållet har propositionen kritiserats för att den saknar "en väl genomlyst och brett förankrad planering för framtida produktion och sysselsättning inom lekoseklorn". Men när man själv nu kommer med egna förslag lämnas inte mycket till upplysning om hur etl förstatligande skulle lösa branschens besvärliga situation.

Socialdemokraterna uttalar också i sin motion atl betydande problem kan uppkomma i vissa orter till följd av naturlig avgång - delta med anledning av all sådan avgång enligt propositionen inte skall utgöra hinder för bidrag.

Utskotlsmajoriteten har här hänvisat till utskottets behandling av propositionen 58 om regionalpolitiskt stöd lill Algots Nord AB och AB Eiser. Vi uttalade nämligen då all vi utgick från atl regeringen och myndigheterna tar till vara de möjligheter som finns att med hjälp av bl. a. regionalpolitiska insatser upprätthålla och bredda näringslivet i exempelvis Boräsomrädel. Detta resonemang anser vi bör vara tillämpligt på alla orter som har hög andel sysselsatta i lekobranschen. Dessutom vill jag erinra om de möjligheter all temporärt utvidga den grå zonen som regeringen lidigare har föreslagit och som utskottet nyligen har tillstyrkt - jag tänker på arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:26.

Avslutningsvis vill jag, herr lalman, något beröra motionen 1476 av herr Nyhage och herr andre vice talmannen Magnusson. Motionärerna begär alt liden för stöd skall förlängas i vart fall t. o. m. nästa budgetårs utgång och alt anslagsramen på 125 milj. kr. i motsvarande grad ökas. De begär också au den föreslagna begränsningen av siödet lill 10 96 av förelagels loiala lönekosinad skall höjas lill 15 96.

Jag har förslåelse för all motionärerna, som f ö. är hemmahörande i det län som drabbas hårdast av utvecklingen inom tekoindustrin, anser situationen vara sä allvarlig all slödel bör förstärkas och förlängas. Utskottet har dock avstyrkt molionen med hänvisning lill all stödet enligl propositionen skall vara av tillfällig karaktär. Jag har flera gånger i mitt anförande strukit under att den fortsatta utvecklingen får avgöra della. Om del finns behov av föriängl sysselsäitningsstöd eller om andra stödinsatser bör övervägas, som det står i ulskotisskrivningen, har regeringen möjlighet all pröva del senare. Del är väl möjligt all statsrådet Åsling, som strax skall la till orda, har något alt säga om branschens problem på litet längre sikt än del förslag som vi nu har haft atl pröva i arbetsmarknadsutskottet syftar till.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill utskottets hemställan i arbetsmarknadsutskottets belänkande 1976/77:30.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder for textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirtén erkänner atl krisen inom tekoindustrin drabbar framför allt kvinnorna. Folkpartiet har dessutom sedan länge gått ut och sagt att kvinnorna inle skall diskrimineras på arbetsmarknaden. Nu gäller det 175 kvinnors jobb. Del gäller dessutom en kommun som har en myckel låg sysselsättningsgrad bland kvinnorna - Jönköpings län tillhör, om jag inte minns fel, del län som när del gäller kvinnorna har den lägsta sysselsättningsgraden i landet.

Speciellt kvinnorna har ju svårt all få jobb i dagens sysselsättningsläge. Men kvinnorna på Rang vet att samtidigt som deras jobb försvinner så lägger arbetsköparen, i del här fallet staten, ut tillverkningen till en diktaturstat som Sydkorea, där kvinnorna - för det är väl också där fråga om kvinnor - i ännu högre grad jobbar för svältlöner och som dessutom har ell politiskt syslem med målsättningen all suga ut den arbetande befolkningen. Man måste därför förstå den reaktion som kvinnorna på Rang har givit uttryck för när del gäller SweTecos ullandsaffärer, som betecknas som ett svek inte bara mot kvinnorna i vårt land utan också mol arbetarna i Sydkorea.

Mol den bakgrunden vill jag fråga: Är del i överensstämmelse med den borgerliga poliliken alt fiytta statliga förelags verksamhel lill en diktaturstat som Sydkorea? Etl svar på den frågan vill de anslällda vid Rangfabriken gärna ha. Deras krav pä alt man skall stoppa SweTecos utlandsaffärer är verkligen berättigat i del här sammanhanget.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirtén är mycket tillfredsställd med propositionen och med vad utskoltsmajorileten har anfört. Men jag tycker att del är besynnerligt att herr Wirtén kan försvara all ett företag, som i icke ringa utsträckning har sina anställda sysselsatta med importuppgifter, skall ha bidrag för atl skapa rådrum för arbetskraften här hemma. Vi har framhållit att del här i första hand gäller personer inom sådana funktioner som försäljning, lagerhållning, distribution och administration. Jag måsle i del sammanhanget fråga herr Wirtén om han verkligen anser atl det är rimligt all förelag som har 25-50 96, eller kanske mer, av de anställda sysselsatta med uppgifter av den här typen ändå skall ha sysselsättningsbidrag.

När del gäller frågan om alt gå ul med etl generellt stöd till alla tekoföretag, oavsett om de går bra eller inte, så förstårjag all herr Wirtén och jag där har helt olika uppfattningar. Herr Wirtén kan naturiiglvis som borgerlig företrädare myckel väl länka sig alt späda på förelagens vinster genom statliga bidrag, skattelättnader osv. Men i värt parti har vi faktiskt en annan uppfattning. Vi anser atl åtgärder skall vidtas genom selekliva insatser som riktar sig lill de människor, företag, orter eller

regioner som är särskilt utsatta, eftersom man därmed också uppnår den största sysselsättningseffekten. Vi vill däremot inte vara med om åtgärder som medverkar till en sned och orättfärdig förmögenhetsfördelning.

Kan det f ö., herr Wirtén, anses rimligt alt etl förelag som går myckel bra skall få lönerna subventionerade? Hur tror herr Wirtén att de anställda upplever en sådan situation? De får ju inle ut någon högre lön på del sättet, men ägaren kan däremot stoppa ytterligare vinster i fickorna. Del är också därför vi säger nej till den föreslagna lösningen.

När det gäller konkurrensfrågan pekade jag tidigare på att strukturstödet skulle gå till företag som kan upprätthålla en mer långsiktig produktion. Det borde också med tanke på detta ha varit rimligt alt utskottet gjort en sådan avvägning att stödet bara går till företag som har verkliga problem.

Vad slulligen gäller frågan om statligt inflytande finns det, herr Wirtén, även miltenbröder som är inne på samma tankegångar som vi och således med på galejan. Herr Nilsson i Tvärålund har en motion där han säger atl om det inle finns någon annan lösning så är han beredd att vara med om ett statligt ägande i den här branschen.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirtén tyckte alt det var konstigt att vi tog illa vid oss för all sysselsättningsstödet skulle komma att utgå till de äldre. Men del är faktiskt inte så konstigt, om man läser propositionen på den här punkten. Stödet kommer inte atl ge något särskilt stort rådrum för de kvinnor del gäller. Det skulle dessutom komma atl utgå under en alltför kort tid.

Herr Wirtén anklagar oss vidare för att vi har accepterat sysselsäii-ningsslödet och att vi inte har kommit med någol annat förslag. Vi har emellertid inte haft tillgång till den utredningskapacitet och de kanslier som regeringen har när det gäller frågan om detta stöd, och därför har vi accepterat det. Men jag har gett en personlig synpunkt på hur jag känner det som kvinna nar det gäller denna sorts sysselsäitningsstöd.

Herr Wirtén var också inne på detta med förstatligande. Jag förslår all del måste vara ett rött skynke. Jag ser inle ett förstatligande som ett mål, utan som etl medel som jag inle vill avhända mig i sådana situationer där de privata företagen absolut inle tar sitt ansvar. Del måsle vi som socialdemokrater ta. Del gör inte den borgerliga regeringen pä grund av ideologisk rädsla för staten. Därför avhänder man sig della instrument. I stället plockar man in mer och mer pengar i förelagens fickor ulan atl pä någol sätt ställa krav på hur pengarna skall användas.

Men jag kan gott tänka mig alt den bistra verkligheten även på denna punkt kommer alt få er atl ändra attityd när det gäller sialligl ägarengagemang - kalla del förstatligande, socialisering eller vad ni vill.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Först någol om situationen i Jönköpings län, som fru Nordlander log upp. Jag medger all arbeismarknaden i Nässjö har blivii besvärlig med anledning av den nedläggning som nu hoiar Rang. Del sade jag också i mill anförande. Jag håller också med om all delta speciellt drabbar kvinnor, men därför har ju också regeringen följdriktigt tagit i della problem och tillsatt en arbetsgrupp med sikte på all förbättra arbetssituationen i Nässjöområdel, inte bara för kvinnor ulan för arbetsmarknaden i stort.

Importverksamheten inom tekobranschen är naturligtvis ett problem. Det vill jag inle motsäga. Men mot bakgrund av de uppgifter herr Svensson i Skara lidigare gav tror jag inle atl någon debattör här kan påstå annat än all man med vårt kostnadsläge inle kan komma ifrån en viss arbetsfördelning inom tekoindustrin om vi över huvud tagel skall ha den kvar i Sverige. För atl få en hygglig ekonomi i denna verksamhet måste man utnyttja en del underleverantörer vare sig de finns i landet eller utanför landel.

Jag lalade tidigare om att det här är fråga om etl kortsiktigt stöd för atl få rådrum tills man kan lösa frågorna på någol längre sikt. Det gäller bara liden t. o. m. årsslutet 1977. Under sådana förhållanden är del litet fel att framföra den här kritiken i detta sammanhang. Annars är jag beredd atl hålla med näringsutskotlet om alt industriverket även fortsättningsvis måste se på imporlfrågorna.

Åldersgränsen kom upp på nytt, men jag noterar med tillfredsställelse alt fru Hansson säger alt hon inte har någol annat alternativ ulan accepterar della även om hon har vissa invändningar.

När fru Hörnlund tar upp samma sak är det litet konstigare. Jag vill gärna ställa frågan om inte fru Hörnlund här kommer alt slå bakom del eniga belänkande som hon i utskottet varit med om att stödja. I så fall tror jag alt samma bekännelse måsle komma frän fru Hörnlund, atl hon accepterar delta kriterium.

Om man vill hjälpa den äldre arbetskraften måste man ändå la sikle just på de äldre. Det är vad vi har gjort här och del är i alla fall den del av arbetskraften som är mesl illa utsatt.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill säga till herr Wirtén att de anslällda fortfarande saknar del konkrela svar de väntar på frågan: Är del riktigt av statsägda företag alt följa de privata företagens exempel och flytta utomlands?

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirtén erkänner nu atl importen är ett problem. Det är väl alltid en framgång atl han kommit så långt.

Sedan lalade han om kostnadsläget och drog det som vi hört så många gånger förut. Men jag har påvisat i debatten atl man hittills inle ökat den svenska sysselsättningen inom leko genom ullandsetableringar. Allt

fler förelag har försvunnit därför att man gett sig utomlands med lönsömnad o. d. och importerat i stället för atl tillverka.

Jag tycker att del hade varit bra om herr Wirtén såsom utskottets ordförande hade sett lill att arbetsmarknadsutskottets skrivning hade varit av ungefär samma inriktning som näringsutskottets. Näringsulskollet ger en hell annan bild av svårigheterna när del gäller imporlsidan och där är man ändå villig att ha en viss kontroll.

Slulligen, om 50-år.sslrecket, så är del klart all jag godtar detta stöd därför alt branschen nu är i en så akut situation. Del har jag klart talat om. Men det hade varit betydligt bättre om man funnit en annan konstruktion av detta bidrag. Det är onekligen skevt att den allra bästa arbetskraften inom industrierna skall vara lönesubvenlionerad. Jag hävdar fortfarande att det oftast gäller kvinnor som är över 50 år eller i 50-ärsäldern som tillhör den bästa delen av arbetskraften.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirtén var liksom herr Svensson i Skara inne på att del enbart är del höga kostnadslägel i del här landet som har skapat krisen inom teko. Jag vill hävda all det finns andra orsaker också. Jag håller med fru Hörnlund om att man från förelagens sida verkligen har hjälpt lill atl gräva sin egen grav.

Jag skulle vilja fråga herr Wirtén om han delar herr Svenssons uppfattning om alt man för atl komma till rätta med konkurrenslägel måste sänka arbetsgivaravgiften och skatterna. Det kommer antagligen förslag från någon utredning om della så småningom. Är det den vägen man måsle gå för att förbättra konkurrensen? Det var vad herr Svensson lalade om i stället för atl svara på frågan om man kunde lova all man utan statligt ägarengagemang kunde lösa de regionalpoliliska, försörjningspolitiska och sysselsäitningspolitiska problemen. Eftersom herr Svensson inte svarade kan jag ju ställa frågan lill herr Wirtén.

Men jag vill hävda att om man skulle följa den väg herr Svensson i Skara anvisat, då avhänder man staten inkomster som skulle användas i fördelningspolitiskl syfte. En sänkning av arbetsgivaravgiften i del inre stödområdet har inte gett ett enda nytt jobb. Det är inte den vägen man skall gå. Vad som händer om man väljer den väg herr Svensson anvisar är bara atl förelagen får högre vinster att t. ex. stoppa i egna fickor eller använda lill etablering utomlands.

Hen WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte sagt alt det enbart är det höga kostnadsläget som har satt lekobranschen i bryderi. Del finns säkert andra faktorer också. Men atl kostnadsläget är en av de viktigaste faktorerna del tror jag inte heller fru Hansson vill bestrida, om hon prövar sig själv.

Jag har inle heller sagt atl vi frän värt håll skulle lova en sänkning av de totala skattekostnaderna för att förbättra situationen för del svenska näringslivet. Däremot tror jag att man kan göra vissa förändringar i fö-

6 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder Jör textil-och konfektionsindustrierna

retagsbeskallningen som ger etl mera stimulerande näringspolitiskt klimat. Jag tänker exempelvis på generationsväxlingarna. Dessa företag är ofta familjeföretag, och om man kan finna bättre former för att la över företagen i nästa generation, är del säkert etl sätt alt hjälpa tekobranschen att leva vidare.

Det är också fråga om en personalintensiv bransch, där löneskatten slår hårt. Del är möjligt all förelagsskalteberedningen har anledning atl fundera över hur man bäst skall fördela skatten pä olika produktionsfaktorer för alt undvika en fortsatt utslagning. Därmed har jag inle sagt atl den totala beskattningen skall sänkas. Del är fråga om hur den bäst skall fördelas.

Får jag sä än en gång la upp förstatligandet. Vi har under många decennier haft en socialdemokratisk regering. Det är då litet märkligt atl socialdemokratin, när den kommer i opposition, genast är färdig all begära socialisering av denna bransch och även andra branscher. Den frågan hänger i luften: Varför har man inte gjort mer i tidigare skeden, då man hade politisk makt alt genomföra socialiseringar? Då tvekade man emellertid och gjorde del inte.

I sitt inlägg berörde fru Hörnlund utnyttjandet av import inom lekobranschen. Det går naturligtvis inle all bestrida atl del, om vi importerar för 8 miljarder kronor och exporterar för 2,8 miljarder kronor, innebär en snedbalans inom denna del av näringslivet. Jag har dock sagt att del finns förklaringar till varför del blir så. Om man ser del på kort sikt, är det väldigt tveksamt om man för atl få rådrum skall gå in och vägra bidraget just av della skäl. När näringsutskotlet säger atl industriverket fortsättningsvis skall fundera på dessa frågor, är det hell konsekvent, eftersom näringsutskoiiel har anledning atl se på lekobranschen på längre sikt. Del är där resonemangen hör hemma och inle i arbetsmarknadsutskottets belänkande.

Herr förste vice talmannen anmälde atl fru Hörnlund och fru Hansson anhållit all till protokollet få antecknat att de inle ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr industriministern ÅSLING, som meddelat alt han i samband med behandlingen av näringsutskottets betänkande 1976/77:41 och arbets-marknadsutskollels belänkande 1976/77:30 ämnade besvara herr Brännströms (s) den 3 maj anmälda fråga, 1976/77:417, om sysselsättningen vid Algots Nord, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Strukturomvandlingen inom den svenska industrin har varit betydande under hela efterkrigstiden. Vissa industrisektorer har ökat sina andelar av produktion och sysselsättning, medan andra stagnerat eller gått tillbaka. Strukturomvandlingen har med särskild kraft drabbat tekoindustrin, som vi i dag diskuterar. Sedan år 1965, då i det närmaste 90 000 personer arbetade inom tekoindustrin, har antalet sysselsatta minskal med ungefär hälften, vilkel också fru Hörnlund påminde om i sitt inlägg.

Orsakerna lill denna utveckling är väl kända. Tekoindustrin var länge en utpräglad hemmamarknadsbransch med lilen utrikeshandel. En snabbi ökande internationell handel på lekoområdet har för den svenska tekoindustrin inneburit fiera nackdelar än fördelar. Det kan vi i dag slå fast. Genom ett internationellt sett högt kostnadsläge, som inle kompenseras med övertag i andra hänseenden - det senare gäller särskill för konfektionsindusirin - har tekoindustrins möjligheter alt motstå del ökade importtrycket gradvis försämrats. Därtill kommer den genomgripande omstruktureringen av handeln. Dess numera myckel starka inköpsorganisationer ger ökade möjligheter atl snabbi organisera omfattande import från olika delar av världen. Att den inomeuropeiska handeln har liberaliserats har givetvis vid sidan av en ökad imporlkonkurrens även inneburit vidgade exportmöjligheler för den svenska industrin. På tekoområdet har dock de i och för sig goda exportframgångarna inte kunnat uppväga krympningen pä den egna hemmamarknaden.

Den successiva nedgången inom tekobranschen har delvis varit oundviklig. Beklädnadskonsumtionen i Sverige ökar endast obetydligt varje år. Samtidigl stiger arbetsproduktiviteten inom tekoområdel ganska snabbt - i genomsnitt med omkring 5 96 per år. Utrymme för en produktionsökning, som skulle ge oförändrad sysselsättning, finns således ej på den svenska marknaden, även om importökningen kunde hållas tillbaka. Tillräckligt utrymme saknas också på exportsidan. Den ökning som här skulle behövas för att åstadkomma oförändrad sysselsättning är alltså orealistiskt stor.

Riksdagen har under 1970-talel beslulal om avsevärda stödinsatser för tekoindustrin. Under de sex senasle budgetåren har della stöd uppgått lill sammanlagt närmare 300 milj. kr. Stödet har fördelats med en knapp tredjedel på industripoliliska insatser för alt underlätta förelagens anpassning till ändrade marknadsförhållanden och öka deras konkurrenskraft. Ytterligare en knapp tredjedel har avsett investeringsstöd för alt bibehålla sådan produktionskapacitet som bedöms nödvändig för vår försörjningsberedskap. Övriga stödinsatser har skett inom ramen för regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken.

Del som motiverat regeringen alt lägga fram ett särskill åtgärdspaket för tekoindustrin är den markanta försämring som inträffat för branschen under de senasle åren och lett fram lill den intensiva omstrukturering som just nu pågår inom branschen. Den internationella lågkonjunkturen är en av förklaringarna lill denna utveckling. Vidare har del relativa kostnadsläget gentemot utländska tillverkare drastiskt förändrats och uppenbarligen vidgat redan existerande kostnadsskillnader mellan inom och utom landel producerade varor.

Den snabba exportökning som har skelt sedan början av 1960-lalel har förbylls i stagnation. År 1975 understeg exportvärdet 1974 års nivå. 1976 ökade exportvärdet på nytt något men inte mer än atl den volymmässiga exportutvecklingen fortsatt måsle betraktas som svag.

På den inhemska marknaden har efterfrågan utvecklats svagt, samtidigt

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder Jör textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

som importen fortsatt att tränga tillbaka den svenska industrins marknadsandel. Något förenklat kan man säga alt svensk tekoindustri utsatts för tryck frän två håll, nämligen dels från marknadssidan genom en stagnerande efterfrågan, dels frän kostnadssidan genom en försämring i det relativa kostnadsläget som i hög grad har medverkat lill atl minska utrymmet för svensktillverkade produkter såväl inom som utom landet.

Regeringens bedömning baseras på framför allt fyra förhållanden inom branschen.

För det första har lönsamheten försämrats markant för fiertalet lekoförelag. Kraftiga neddragningar i produktion och sysselsättning är under genomförande eller planering i många förelag. Det kan inle uteslutas atl inskränkningarna i rådande läge kan komma atl beröra också produktion som långsiktigt skulle ha utsikter lill konkurrenskraft.

För del andra har den pressade lönsamhetsutvecklingen under lång lid givetvis lett lill en för många förelag försämrad finansiell struktur. Upplåning av kortfristigt kapital till relativt höga räntekostnader har kommit alt utgöra en växande andel av den totala upplåningen. De ökade ränte- och amorteringskrav som härigenom vuxit fram har ytterligare försämrat möjligheterna för tekoföretagen all möta framliden.

För det tredje är konsekvenserna för sysselsättningen mycket oroande. Under tioårsperioden 1965-1975 minskade sysselsättningen inom tekoindustrin med i genomsnitt 5 96 per är. Under 1976 fördubblades ned-gångstaklen. Omkring 5 500 sysselsättningstillfällen, motsvarande 10 96 av branschens sysselsatta, försvann. Enligt de bedömningar som vi nu har gjort finns det anledning befara att nedgången kan bli 10 96 även i år. Det betyder all 5 000-7 000 personer anslällda vid tekoförelag kan komma atl förlora sina arbeten under år 1977 om inte åtgärder sätts in.

För det fjärde måste denna negativa sysselsättningsutveckling sättas i relation lill utvecklingen inom andra delar av samhällsekonomin. Möjligheterna för andra sektorer atl på kort sikt suga upp arbetskraft från lillbakagående branscher är i dag väsentligt sämre än t. ex. i början av 1970-lalet. För vissa regioner och orler är detta förhållande särskill markant. I Borås, som tidigare äberopals här i debatten, har hittills under 1970-talel antalet anslällda i tekoindustrin minskat från omkring 16 000 till ungefär 10 000. Såvitt nu kan bedömas kan nedgången komma alt fortsätta i avsevärt högre takt under de närmaste åren, samtidigt som möjligheterna atl på kort sikt skapa alternativ sysselsättning inom andra näringar i kommunen inte är lika goda som i början av 1970-talel.

Även andra förhållanden har spelat in vid regeringens bedömning av branschens situation. Tekoindustrin svarade under år 1976 för i del närmaste hälften av alla varsel som berörde kvinnor inom industrin. Härtill kan läggas den ogynnsamma åldersfördelningen inom branschen med omkring en tredjedel av arbetsstyrkan äldre än 50 år. Den regionala koncentrationen är vidare betydande. Mer än en tredjedel av antalet sysselsatta arbetar i företag inom Älvsborgs län.

Del är mol denna bakgrund man skall se regeringens beslut atl föreslå riksdagen det ålgärdspaket för lekobranschen som kammaren nu har att behandla och som slutar på ell sammanlagt stödbelopp av 440 milj. kr. Som jag nämnde lidigare är delta en satsning av en helt annan storleksordning än vad den förra regeringen någonsin samlade sig till. De extraordinära åtgärderna, som ingår i delta åtgärdspaket och som alltså saknar motsvarighet i de lidigare insalta åtgärderna för tekoindustrin, innebär en total satsning på 330 milj. kr. - varav 150 milj. kr. i lånegarantier - och beslår av ett industripolitiskl och ett sysselsättnings-politiskt element. Åtgärderna är tidsbegränsade. Det industripolitiska elementet syflar delvis till atl stärka den del av branschen som är långsiktigt livskraftig. Det sysselsäitningspolitiska elementet - sysselsättningsbidraget lill äldre arbetskraft - syflar till atl åstadkomma en lugnare ned-gångstakl i sysselsäliningen i branschen.

Stödpaketet har således utformats så att stödet kan utgå för att stärka sysselsättningen inom ell stort antal förelag. Å andra sidan får inle stödåtgärder utformas så atl en orationell branschstruktur bevaras genom att olönsamma företag kan fortsätta sin verksamhel med statligt stöd. Därför ingår i paketet särskilda åtgärder som sätts in för de i ell längre perspektiv livskraftiga förelagen. Genom en sådan balanserad och avvägd insats bör en fortsalt strukturomvandling inom branschen underlättas, vilket enligl min mening är nödvändigt av effektivitetsskäl.

Utvecklingen inom branschen under de månader som gått sedan regeringen lade fram sin proposition i början av mars ger anledning till fortsatt oro. Enligt de uppgifter om varsel som föreligger för månaderna januari-april berördes 1 510 anställda inom tekoindustrin. Av dessa avsåg ungefär hälften nedläggningar och resten andra driftinskränkningar. Dessa uppgifter innebär alt den höga varselnivån år 1976 har fortsatt även innevarande år.

Del finns med andra ord tecken som tyder på alt branschens läge är fortsatt svagt och eventuellt kan ha ytterligare försämrats under senaste tiden. Jag har därför sett till atl den arbetsgrupp för tekoindustrin som inom regeringskansliet arbetade fram underlaget för de äigärdsförslag riksdagen i dag har att ta ställning till fortsätter sill arbete med lekoproblemen och gör detta i nära kontakt och samförstånd med fackföreningsrörelsen. Arbetsgruppens första uppgift blir därvid atl analysera utvecklingen inom branschen som den tett sig under första delen av 1977 och så som den ler sig för den närmaste framliden.

Jag vill i sammanhanget erinra om det branschråd för lekoindustrin som aviserats i propositionen. Tekobranschrådet bör få som sin huvudsakliga uppgift atl följa utvecklingen inom branschen och därvid lägga särskilt stor vikt vid utvecklingen i etl längre perspektiv. Jag räknar med att rådet skall kunna ha sitt första sammanträde inom de närmaste månaderna. Rådet bör kunna vara ett effektivt forum för samråd mellan statsmakterna, branschorganisationerna och fackföreningsrörelsen.

Prissättningen inom ■textilhandeln har tagits upp i ett par motioner

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder Jör textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138 som kammaren nu går alt behandla. De har avstyrkts av ett enhälligt

n rlaeen den utskott under hänvisning lill atl regeringen genom handelsministern upp-

75 mai 1977 dragit åt statens pris- och kartellnämnd atl undersöka prissättningens

_____________ effekter för den svenska tekoindustrin.

Åtgärder Jör textil- Innan resultatet av denna analys föreligger är det inte möjligt atl ange
och konjektions- i vilken utsträckning s. k. procenlpåslag i handeln medverkat lill de ökade
industrierna avsättningssvårigheterna försvensk konfektion. Del finns dock anledning

befara alt sä har varit fallet i viss utsträckning och alt del därför är
Om sysselsättningen angeläget all problemet nu uppmärksammas. Prissättningen bör själv-
vid Algots Nord fallet vara kosinadsanpassad.

Jag vill lill sist också erinra om att den vikliga frågan om vilka följder lekobranschens utveckling har fått på vår försörjningsberedskap nu utreds inom handelsdepartementet. Enligl vad jag inhämtat räknar man med atl utredningsresultatet kan föreligga under juni månad. Därefter får så snart som möjligt en bedömning av denna fråga ske. En sådan bedömning har fått ökad aktualitet genom de senasle årens negativa ulveckling inom lekobranschen.

Herr talman! När man sedan lyssnar lill debatten här i dag gör man den intressanta iakttagelsen - och den kan man också knyta lill reservationerna - alt oppositionen nu intagit en ny och jag skulle vilja säga nyktrare attityd till företagsformerna i branschen. Del är en omständighet somjag hälsar med tillfredsställelse. Debatten både i kammaren och utanför delta hus under den här vintern och våren har annars kunnat ge uppfattningen all den enda väg att lösa branschens problem som oppositionen velat anvisa har varit etl statligt överlagande av lekoföretagen. Man skall dä ha klart för sig atl vi här har all la ställning till situationen för en bransch där de stora förelagen svarar för en relativt begränsad andel av produktionen. Låt mig säga atl 20-30 % av den totala produktionen sker i större förelag, medan resten i allmänhet sker i myckel små förelag. Del finns 800-1 000 små förelag som spelar en myckel stor roll för branschens struktur, och de företagen har sin speciella betydelse frän regionalpolitisk synpunkt.

Herr talman! Jag vill så övergå lill alt besvara den fråga angående sysselsättningen vid Algots Nord som ställts lill mig av herr Brännström. Herr Brännström har frågat vilka åtgärder jag är beredd alt vidla med anledning av alt Algotsledningen inle är beredd atl garantera någon sysselsättning efler år 1977.

På mill initiativ har ordföranden i den arbetsgrupp inom regeringskansliet som följer och analyserar utvecklingen inom tekoindustrin fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma utvecklingen inom Algolskoncer-nen. Avsikten med della är atl dels ha en hög beredskap, dels få en naturlig koppling till de branschmässiga övervägandena. Jag vill samtidigt betona att del i dag är för tidigt alt säga om eller vilka åtgärder som kan komma all erfordras när det gäller Algots Nord.

Herr BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag ber att få lacka industriministern för svaret. Men tyvärr är innehållet av den beskaffenheten att del inle ger någon anledning att tro all regeringen kommer att göra aktiva insatser för all möta de problem som ju finns inom tekobranschen.

Tidigare under debatten har fru Hansson och fru Hörnlund på ett utförligt och utmärkt sätt redovisat den socialdemokratiska bedömningen av vad som bör göras för att långsiktigt möta svårigheterna för företag, orler och regioner.

Min fråga kom lill med anledning av meddelandet i pressen atl Al-golsledningen ansett förelagets situation så svår alt man inte längre var beredd att garantera någon sysselsättning efter 1977. Del är inle länge sedan vi i riksdagen behandlade frågan om stödåtgärder för Algots Nord och Eiser. Då lämnades beskedel att det stödet skulle säkerställa sysselsättningen i varje fall de närmaste tvä åren. Del var ju i sig en kortvarig effekt men kunde i alla fall bedömas som något positivare än det besked som Algotsledningen sedan gått ut med.

Om det beskedet är helt korrekt har varit svårt atl få bekräftat. Men farhågorna för framliden hos de anslällda i de tre orter som främst berörs av Algots Nord-elableringen har ytterligare ökat. Vi skall vara medvetna om all denna lokalisering ännu inle är fem år gammal. Under denna lidsperiod eftersträvade man alt komma upp i 1 000 nya arbetstillfällen, men den effekten av lokaliseringen kommer man aldrig alt uppnå. I stället är man på väg atl skära ned en del av verksamheten i de tre orterna i Västerbotten. Del är då i första hand Skellefteå som drabbas av en minskning av antalet arbetstillfällen.

I det sammanhanget vill jag påminna industriministern om den stora namninsamling som facket lokall och de anslällda spontant gjorde och som vi har överlämnat lill industriministern. Vi krävde där kraftiga åtgärder för att säkerställa sysselsättningen.

Dess värre är bara alt notera att det svar jag nu har fått från industriministern är vagare utformat än det besked som tidigare lämnades. Den sista meningen är t. o. m. så vagt formulerad alt man kan ifräga.sätta om regeringen över huvud taget tänker göra någonting. Industriministern säger nämligen att han vill betona "att det i dag är för tidigt att säga

om eller vilka åtgärder ". Jag förutsätter att det finns intresse från

industriministerns och regeringens sida au följa den problematik som Algots Nords etablering i Västerbotten har fört med sig och alt ordet "om" definitivt kan strykas ur formuleringen. Vad som behövs är åtgärder som anpassas till del fakliska behovei av all säkersiälla sysselsättningen på de orter .som är närmast berörda av Algots Nords etablering i Västerbotten. Det måsle vara rikligl all fullfölja den grundsyn som en gång präglade beslutet om denna etablering, nämligen att sysselsättningsstrukturen i Västerbotten behöver förbättras.

Med utgångspunkt i denna grundsyn skulle jag vilja ställa en följdfråga till industriministern: Är regeringen och kanske främst industriministern

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för t ex til-och konjektions-industrierna

Om sysselsättningen vid Algots Nord

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektlons-industrierna

Om sysselsättningen vid Algots Nord

beredd att ta under övervägande etl överförande i statlig ägo av Algots Nord om erbjudande härom ges?

Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag hoppas atl jag förstod herr Åsling räll. Jag fattade alt de förhandlingar herr Åsling lalade om gällde de kvarvarande bomullsspinnerierna och all della skulle vara klart i juni månad. Då är jag till freds med del svaret.

Jag ställde faktiskt ytteriigare en fråga till herr Åsling, och den gällde struktursiödel. Ulskolieis majorilet har på den punkten gått myckel långt, men om man menar alt strukturstödet inte skall ges till den del av förelagets tillverkning som är förlagd utomlands, då anser jag all man bör kunna säga det rent ut. Därför vill jag fråga statsrådet Åsling om del också är hans syn på den här frågan. Är del för all hålla en dörr öppen för alt ändå kunna ge sådant stöd som man har den här skrivningen i utskotlsbelänkandet?

Sedan säger industriministern att vi nu har en nyktrare attityd lill ägarförhållandena inom tekobranschen. Jag tycker atl den alllid har varit nykter. Vi har ansett och anser fortfarande att ell statligt ägarengagemang är etl instrument som vi måste la lill vara och som vi inte vill fränhända oss, men som de borgerliga av ideologisk rädsla för staten inte vill gå med på att använda. Därför ställer jag också lill herr Åsling den fråga som jag ställt till både herr Wirtén och herr Svensson i Skara men inte fått något svar på: Kan ni lova au ni kan lösa de här problemen från försörjningspoliliska, regionalpolitiska och sysselsäitningspolitiska synpunkter utan ett statligt ägarengagemang? Kan ni lova del behöver man inle diskutera all staten skall gå in och ta över vissa delar av den här branschen, som av olika skäl inte kan klara sig själva fastän vi - om inte annat av försörjningspolitiska skäl - måste ha kvar industrin.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller ägarförhållandena påpekade jag redan då vi hade debatten om Algots Nord och Eiser att del har kommit in litet katter bland hermelinerna i centerpartiet. Herr Hörnlund hade vid del tillfället en interpellation, där han anförde att han inle ivar främmande för kooperativt eller statligt ägande för atl vi skulle kunna klara den här branschen. Om vi tittar på s. 6 i näringsutskottets betankande framgår del all herr Nilsson i Tvärålund m. fl. i en motion säger: Etl statligt övertagande helt eller delvis bör emellertid kunna accepteras om viktiga samhällsintressen inte kan tillgodoses på annat sätt. Motionärerna är alltså inte främmande för ell statligt ägande.

Sedan sade industriministern alt del här är en mycket stor salsning. Den är på 440 milj. kr., och det är en slörre satsning än den gamla regeringen någonsin gjort, sade han. Men, herr Åsling,'jag vet atl det har pumpals in åtskilliga hundratal miljoner i lekobranschen genom olika åtgärder alltsedan 1970-lalels början. Vi har trots delta haft en fortsatt

nedgång, och herr Åsling vet själv att nedgången även med det stöd som ges nu kommer att fortsäita.

Sedan tycker jag inle all man skall glömma en annan viktig del i detta, nämligen del regionalpoliliska stöd som har gått till Boråsregionen ända sedan 1968 i form av lokaliseringslän och ianspråktagande av in-vesleringsfondsmedel för nyetableringar. Vi har tack vare della fåll en viss differentiering genom etableringen av LM, Monsun-Tison, KF:s plastfabrik i Fristad, Firestone m. fl. Det senaste tillskottet var när Volvos bussfabrik kom, men tyvärr räcker inte detta - på grund av den mycket stora nedgång inom tekoindustrin som vi haft under 1970-lalet. Vi väntar oss också en ytteriigare nedgång.

Vi har inle fåll några nya företag sedan den nya regeringen trädde till, men jag anser atl vi behöver inte bara lokaliseringslån utan även bidrag för atl få nylokalisering lill stånd. Det skulle vara värdefullt om industriministern här ville deklarera atl han vill sätta in sädana särskilda åtgärder i Boräsregionen.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Om sysselsättningen vid Algots Nord

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Till herr Brännström vill jag säga atl han måste leva i en ganska orealistisk föreställning om hur relationen mellan staten och Algots utvecklas. Det finns ett avtal mellan staten och Algots beträffande Algots Nord-elableringarna, och det avtalet gäller alltjämt. Riksdagen har dessutom bekräftat detta.

Vad som därutöver har kommit till vår kännedom är de uttalanden som herr Brännström refererar, och de har föranlett dels direkta kontakter med Algotsledningen, dels och framför allt uppdraget lill den speciella arbetsgrupp som jag hänvisade lill i milt svar. Så länge inle nya fakta föranleder andra dispositioner gäller självfallet avtalet. Vad herr Brännström här säger är ur denna synpunkt oansvarigt och häpnadsväckande. Ingår man ell avtal med en partner, skall det avtalet självfallet gälla till dess alt andra förutsättningar föreligger.

Vi skall nu med skyndsamhet analysera vad som händer i branschen. Sedan är vi beredda atl gripa oss an frågan och vidla de åtgärder som kan anses erforderliga.

Med anledning av att herr Brännström talar om att man aldrig kommer all nå den lokaliseringseffeki som var planerad för Algols Nord- och Eiserelableringarna i norr vill jag påminna om atl del ju är en effekt av den extremt lösa och vårdslösa planering som den gamla regeringen gjorde sig skyldig till när det gäller dessa elableringar. Det står utom någol som helst tvivel atl man har agerat på alltför lösa grunder.

På herr Brännströms fråga om jag är beredd att överväga ett övertagande av Algots vill jag säga all detta liksom det statliga engagemanget i textilindustrin över huvud tagel inle hör lill della ärende. Del kan även vara ett svar till både fru Hansson och fru Hörnlund. Ett övertagande är en åtgärd som man får gripa lill, om del är nödvändigt för all säkra sysselsättningen i särskilda fall. Jag har i samband med diskussioner

Nr 138 om denna bransch lika väl som när del gäller andra branschers situation

Onsdagen den ' " j" '"' "" förutfattade meningar i ägarfrågan. Jag är

25 mai 1977 '"' bunden av några dogmer när det gäller synen på statligt och privat

_____________ ägande. Man får inrätta de statliga engagemangen och åtgärderna efter

Åtgärder för textil- omständigheterna.

och konfektions- Men all, som hävdats från socialdemokratiskt håll i debatten, etl statligt

industrierna övertagande skall lösa problemen, är alt bortse från var de grundläggande

problemen i branschen finns. Det är vår ofördelaktiga kosinadssitualion
Om sysselsättningen och den förödande konkurrens som möter svenska företag, som är del
vid Algots Nord avgörande för branschens aktuella situation, och de problemen löser man

inte med ett förstatligande.

Jag tycker att oppositionens talesmän måste klara ut dessa begrepp. Är man pä det hållet beredd att föreslå ett förstatligande av de 1 000 svenska tekoföretagen? Är del inte bättre att med konstruktiva åtgärder försöka lösa branschens problem? Jag skönjer i reservationens formuleringar en klar reträtt och en lillnyklring bland socialdemokratins företrädare, och del vore kanske också på sin plats atl delta bekräftades i debatten här i dag.

Fru Hansson frågade om jag kunde bekräfta alt del var under juni månad som förhandlingarna om del grundtextila stödet skulle vara klara. Vad jag sade i milt inledningsanförande var all jag räknade med alt handelsdepartementet under juni månad skall ha slutfört de undersökningar som ligger till grund för överväganden om försörjningsberedskapen på della område. Förhandlingarna om det grundtextila siödet pågår f n. Jag kan för dagen inle säga när de kommer alt vara avslutade, men jag kan försäkra fru Hansson all det inte kommer alt dröja speciellt länge förrän man löst frågan. Förhandlingarna bedrivs just nu i handelsdepartementets regi.

När det sedan gäller strukturstödet och utlandsetableringarna har jag självfallet min grundinställning klar. Man får se till alt siödet inle missbrukas i förbindelse med utlandsetableringarna. Det är industriverkets uppdrag, och herr Wirtén var tidigare inne på denna fråga. Det finns anledning alt understryka alt industriverket skall sköta denna bevakning. Jag förutsätter också alt facket, som har full insyn i dispositionen av strukturstödet, hjälper till med den uppgiften.

Till sist vill jag lill fru Hörnlund säga atl när del gäller de regionalpolitiska åtgärderna i Borås har vi vid flertalet tillfällen haft anledning alt för kommunen och facket i Borås tala om alt vi är beredda att stödja etableringen av nya förelag i Borås och aktivt verka för alt kompensera Borås för det bortfall av sysselsättning som tekoindustrins situation kan komma alt medföra.

Hen BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är intressant alt höra att industriministern hävdar

all avtalet alltjämt gäller. Det är värdefullt att få detta bekräftat därför

90 atl samma bedömning skulle ha kunnat gälla när den borgeriiga rege-

ringen tog över. Man skulle då ha kunnat hävda att det avtal som fanns mellan den socialdemokratiska regeringen och Algots alltjämt skulle ha gällt och utgjort ett hinder för de förhandlingar som så småningom ledde till den uppgörelse som medger en minskning av antalet arbetstillfällen inom Algots Nord. Det avtal som nu kommit till stånd med den borgerliga regeringens medverkan har alltså bidragit till alt utvecklingen i Algots Nord-gruppen är på väg mot en minskad sysselsättning.

Man kan då fråga sig hur länge det avtalet kommer att gälla med parter som har den här grundsynen. Jag är inte säker på alt avtalet har så stort värde med den inställning som både företaget och faktiskt också ibland den borgerliga regeringen ger uttryck för.

Jag tolkade industriministerns uppfattning ungefär så här: För alt trygga sysselsättningen kan statligt övertagande komma i fråga. Vad är det vi diskuterar och tvistar om? Visst gäller det regionala sysselsättningsfrågor i en bransch som brottas med svårigheter. Det är dock sysselsättningen som vi alla slåss för. Om det är så enkelt skulle vi mycket snabbi kunna komma fram till etl samförstånd. Vi har ju hävdat alt etl starkare statligt engagemang positivt skulle kunna påverka sysselsättningen i den här branschen. Herr Åslings yttranden ger vid handen att den bedömningen är riklig. Lål oss då arbeta utifrån den målsättningen.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Om sysselsättningen vid Algots Nord

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Först vill jag säga att del var verkligt intressant alt höra industriministern deklarera atl han inle har någon dogmatisk inställning i ägarfrågan - men delta uttalande stämmer ganska illa med herrar Svenssons i Skara och Wirténs mer kategoriska inställning i den här frågan.

Del är naturligtvis bra all industriministern vill medverka till alt vi skall kunna få ytteriigare lokaliseringar till Borås, men jag skulle vilja veta litet mer konkret vilka planer man har för delta. Vackra ord är visserligen i och för sig bra, men man kan inle leva bara på dem, ulan del behövs också handling och konkreta åtgärder för alt regionen skall kunna överleva. Det kanske är det vi har saknat hittills.

Nu finns del faktiskt en konkret fråga som industriministern mycket väl skulle kunna svara pä här. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har krävt all inte bara lån utan även bidrag skall kunna utgå lill lokaliseringen av förelag. När ekonomiministern var i Borås sade han atl han tyckte atl alldeles speciella åtgärder borde sällas in i Boråsregionen. När industriministern var i Borås deklarerade också han all han ansåg atl del behövdes åtgärder men att han icke kunde länka sig några bidrag. Därför skulle del vara klargörande all få etl svar här, eftersom del inte är lätt att veta vilken av herrarna man skall lita på. Men bollen ligger onekligen hos industriministern i delta fall.

Nr 138 Fru HANSSON (s) kort genmäle:

Onsdagen den '' talman! Jag noterar också med tillfredsställelse alt indusirimi-

25 mai 1977 nistern kan se ett statligt ägarengagemang som etl medel som man kan

--------------- la till för all irygga sysselsäliningen jusl beroende på de omsiändigheler

Åtgärder Jör textil- som föreligger.

och konjektions- Industriministern påslår all han tydligt ser all vi i vår motion och

industrierna i reservationen 1 vid näringsutskottets belänkande nr 41 på någol sätt

skulle vara på reträtt när det gäller statligt ägarengagemang. Dell vill

Om sysselsättningen jag verkligen dementera. Vi har i motionen visat på att etl ökat statligt

vid Algots Nord ägarengagemang är en väg som kan tillgripas, och den tanken har vi

också tagit upp i reservationen. Jag kan därför inte anse all vi på något

säll skulle befinna oss på reträtt i fråga om det statliga ägarengagemanget.

Sedan frågade herr Åsling om vi är beredda att gå ut och socialisera

tusentals förelag. Det är självklart alt om man kan lösa problemen i

företagen på annat sätt behöver man inle låta staten överta företagen.

Vidare säger herr Åsling atl man skall vidta konstruktiva åtgärder.

Tala då om vilka konstruktiva åtgärder det är som herr Åsling tänker

på! Det är klart alt om problemen inte kan lösas på annat sätt och med

del ansvar som man har ur beredskapspolitiska, regionalpoliliska och

sysselsäitningspolitiska synpunkter, måste vi vara beredda alt använda

de medel som jag har anvisat tidigare, nämligen statligt ägarengagemang.

Slulligen vill jag gärna ta upp frågan om strukturstödet. Jag har fattat

herr Åsling så, alt han anser alt strukturstöd inle skall ges lill den del

av förelagens tillverkning som är förlagd utanför landet men atl han

lägger över ansvaret på industriverket att noga kolla upp della. Vi menar

från vår sida atl statens industriverk behöver riktlinjer från regeringen

för det garanlisyslem som verket skall utarbeta. Om herr Åsling har

den uppfattningen att man inle skall ge något stöd, borde han väl rimligen

ha kunnat säga detta rent ut.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tycker atl della är en rätt intressant debatt och atl
den ulgör en logisk fortsättning pä tonlägel i de socialdemokraliska re-
servaiionerna. Del finns nu inle myckel kvar av de irumpelsiötar om
socialisering av den här branschen som jag tidigare har mött från so
cialdemokratiskt håll ute i debatten. Här säger man nu atl man accepterar
min linje, atl etl statligt överlagande av förelag kan vara möjligt när
det är den sista utvägen för all klara en sysselsältningssitualion i en
viss region. Men om situationen kan klaras med konstruktiva åtgärder,
dvs. med regeringens paket - är man beredd atl acceptera dessa åtgärder.
Reservationerna vittnar om all socialdemokraterna är ulan alternativ.
Jag noterar det som en myckel väsentlig framgång i den här debatten
all del äntligen blivit en lillnyklring i socialdemokraternas syn på de
här frågorna. Det vill jag gärna ge mina meddebattörer ett erkännande
för.
92 Till herr Brännström vill jag säga all jag inte är böjd att ta upp en

saklig debatt på hans villkor. Vi reviderade planerna för Norrlandseta-bleringarna efter det atl företagen förklarat atl man inle klarade att fortsätta med de luftslott som man hade börjat bygga upp tillsammans med den gamla regeringen. Vi gick då in i en förhandling. Del var arbetsmarknadsverkels generaldirektör som fick uppdraget. Della föranledde den reviderade plan som riksdagen har antagit och som kammaren i stort sett var enig om. Vad som nu har skett är att vi har sett tidningsmeddelanden och all vi har fått en rapport om Algols och andra förelags aktuella situation. Vi har givit vår analysgrupp i uppdrag atl se över vad som döljer sig bakom dessa informationer. Del utredningsarbetet får visa vilka åtgärder som kan bli erforderliga. Atl i det sammanhanget, som herr Brännström gör, försöka leda i bevis all vi inte är beredda alt göra någonting - del vill jag bestämt ta avstånd ifrån.

Fru Hörnlund har inle små anspråk. Hon menar tydligen att jag nu skall presentera en lilen katalog över länkbara elableringar i Boråsregionen. Jag har sagt till Borås kommun och lill facket att man får presentera sina planer och atl vi är beredda atl diskulera nyetableringar i den takt de presenteras. Del är självklart atl del i första hand är lån som kan komma i fråga. Bidrag är som bekant, enligt de direktiv som riksdagen har givit regeringen, förbehållna det inre stödområdet. Och vi skall väl ändå inte försämra de regionalpolitiska instrument som vi har. Sedan kommer ju SIFU på plats i Borås senast 1981. Det är etl väsentligt bidrag till utvecklingen, inte bara för sysselsättningen i Borås utan också indirekt genom att SIFU tillför regionen stor kompelens som kan vara av värde vid fortsatt företagsutveckling.

Till fru Hansson vill jag säga alt jag noterar att hon inle längre anser det vara nödvändigt med någol statligt överlagande av de hundratals småförelagen i lekobranschen. Del är bara all med tillfredsställelse notera alt också fru Hansson till sist har insett vad som är de avgörande problemen i den här branschen.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Om sysselsättningen vid Algots Nord

Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Brännström samt fru Hansson och fru Hörnlund anhållit att till protokollet få antecknat att de inle ägde rätt lill ytterligare repliker.

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! Del betänkande som nu behandlas lar upp ett nytt problem som finns inom tekoindustrin. Så sent som den 2 mars diskuterade vi siödet till Algots och Eiser i den här kammaren. Till den debatten har del hänvisats bl. a. från industriministerns sida, och jag skall återkomma till det. En del av de synpunkter som då kom fram i våra reservationer återkommer nu, t. ex. frågan om hur omstruktureringen skall äga rum inom tekoindustrin. Alla tycks vara ense om atl vi måste ha kvar en textilindustri här i landet och om alt speciella svårigheter finns inom denna industri.

Stödet lill Algols Nord och Eiser var regionalpolitiskt motiverat. I dag

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr text il-och konfektionsindustrierna

är del fråga om etl generellt stöd. Fru Hörnlund har berört våra reservationer i arbetsmarknadsutskotlel. Låt mig bara tillägga atl jag aldrig kan gå med på att följa den samhällsekonomiska linje som utskottsmajoriteten förordar, nämligen atl stöd skall ulgå även till vinstgivande företag och till förelag vilkas verksamhet till betydande del består i alt importera varor frän utlandet. Vi socialdemokrater anser alt stödet bör vara riktal lill företag som direkt behöver detta stöd för atl kunna upprätthålla sysselsättningen. Man måste därför sälta upp vissa villkor för all ell förelag skall få stöd. Ett ytterligare villkor anser vi också bör vara att företagen förklarar sig villiga till förhandlingar om offentligt ägarengagemang eller i varje fall insyn och inflytande från samhällets sida, om staten påkallar detta.

Här har Sten Svensson i Skara som förste talare tagit upp resonemanget om hotet om socialisering, och även herr Åsling har varit inne på den frågan. Lål mig göra några kommentarer lill herr Svenssons i Skara diskussion.

Han sade bl. a. att det är arbetsgivaravgiften som är den stora boven i dramat inom tekoindustrin. Arbetsgivaravgiften är 4 %. Resten är sociala kostnader som har avräknats i samband med förhandlingar. Det senasle som nu skall betalas är fem veckors semester. Anser herr Svensson i Skara att textilarbetarna fortfarande bara skall ha fyra veckors semester, eller skall de icke ha betalt för den femte veckan?

Herr Svensson i Skara log bara upp kostnadsutvecklingen. Herr industriministern håller jag räkning för alt han också log upp påslagen i handeln som en av de komponenler som kan göra alt den svenska tekoindustrin har svårigheter. Jag skall inte kommentera del vidare. Läl mig säga atl vi har tagit upp frågan om påslagen i handeln i vår motion, som fru Hansson har belyst, men godkänner den skrivning som föreligger.

Sedan säger herr Svensson i Skara alt del enda som socialdemokraterna ville göra var all införa ytterligare pålagor på företagen. Vad gör den borgerliga regeringen? Jo, den lägger bördorna på de lågavlönade lekoarbetarna genom devalvering, momshöjning, större prisökningar på dagligvaror än någonsin förut och oförmånligt utformade skatteskalor. Tror herr Svensson i Skara atl della medför en lugnare kostnadsutveckling på lönesidan för lekoarbeiarna än en arbetsgivaravgift?

Han säger vidare alt vi vill socialisera lekobranschen. Lål mig då först säga atl socialisering innebär myckel mer än bara etl förstatligande av etl företag. Sedan talar han om centralstyrning, planhushållning och allt delta, och han avrundar med all han vill ha mer decentralisering av besluten, så atl besluten skall läggas närmare människorna.

Vad har de anslällda haft för inflytande över tekoindustrins utbyggnad och struktur här i landet? Har besluten legat närmare de människor som har varit beroende av den? Är del inte i styrelserummen och bland ägarna som man har beslutat om detta?

Herr Svensson motsätter sig all planhushållning. Vad vill herr Svensson ha i stället? Jo, de fria marknadskrafternas spel med bygder och män-

niskor, vilket skapar dessa problem. Del är herr Svenssons i Skara recept. Del är del recept som har lett lill atl vi i dag har det läge som vi har inom tekoindustrin. Det är en låtgåpolitik som vi inte kan acceptera.

Men delta med statligt ägande diskuterades ju även den 2 mars. Om jag fallat herr industriministern rätt försöker han tala om atl de socialdemokraliska debattörerna i dag har en annan mening än den jag hade under herr Åslings och min debatt vid detta tillfälle.

Lål mig ciiera någol av herr Åslings anförande i debatten den 2 mars: "Det enda man har att komma med för att undsätta nödlidande branscher och företag är alt hänvisa lill all staten bör överta ägaransvaret, och det är en dålig lösning - vi har ju erfarenheter av det."

Nu säger herr Åsling att vi har en nyktrare syn och alt vi på någol sätt ändrat oss. Vad är det vi säger i vår reservation, och vad var del jag påtalade i debatten den 2 mars? I fråga om Algols Nord m. fl. förelag sade vi atl del inle minst gällde alt öka insatserna åt förelag som var aktuella i propositionen. Vad är det för skillnad på det resonemang vi för i dag och det som vi förde då? Är det någon som har ändrat sig är det faktiskt herr Åsling, som i dag - det erkänner jag villigt - går på precis samma linje som herr Nilsson i Tvärålund den 2 mars, då han sade: "Ett förstatligande av något förelag kan emellertid av andra orsaker måhända vara motiverat, t. ex. av beredskapsskäl eller för all irygga vissa sociala värden." Kan man trygga vissa sociala värden med en dålig lösning?

Herr Nilsson i Tvärålund återkommer med samma propåer i sin motion med anledning av propositionen 1976/77:105 och säger: "När vikliga samhällsintressen, såsom sociala behov och samhällsekonomiska krav i fråga om t. ex. sysselsättning, konkurrens, teknisk ulveckling och be-redskapssynpunkler, inte kan tillgodoses annat än genom etl statligt övertagande hell eller delvis bör del accepteras."

Del är precis det som vi har framhållit hela tiden. I dag är frågan: Hur skall vi klara sysselsättningen i Boråsregionen och i Västerbotten? Klarar man det problemet med enskilt ägande? Nej, man har misslyckats! Hur skall vi kunna klara kraven frän beredskapssynpunkl? Klarar vi dem genom alt ulan villkor föra över pengar även till vinstgivande företag? Vi tror inle det, därför att alltför många exempel finns på förelag - fru Hörnlund har nämnt det - som inte tar det sociala ansvar som regeringen ibland uttalat sig om.

Till herr Svensson i Skara vill jag ställa ännu en fråga. Den gäller utskottets skrivning med anledning av herr Nilssons i Tvärålund motion, atl molionen i stort sett överensstämmer med förslagen i propositionen. Var i propositionen talas det om atl ett statligt överlagande - som herr Nilsson i Tvärålund framhåller - i vissa fall bör ske? Jag har inte kunnat finna något sådant uttalande, men här i dag har herr Åsling förtydligat sig på denna punkt. Nu kan vi allesamman vara överens om att om det behövs för alt trygga sysselsättningen och skapa trygghet i de olika orterna är förstatligandet en åtgärd som skall övervägas. På den punkten

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

har denna debatt varit klargörande - del håller jag med herr industriministern om. Vi socialdemokrater slår fasl vid samma ståndpunkt som vi intog den 2 mars. Herr Åsling har bytt fot i frågan.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill de socialdemokraliska reservationerna.

Hen SVENSSON i Skara (m) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Fagerlund vill jag säga all han tydligen inte lyssnat rikligt uppmärksamt på debatten. Vi har i debatten påpekat alt förstatligandet som sådanl inte löser kostnadsproblemen. Kan herr Fagerlund förneka ett samband mellan prissättning och kostnadsutveckling för förelagen?

Jag inledde mitt första inlägg med meningen: Tekobranschens problem sammanhänger främst med kostnadsutvecklingen. Herr Fagerlund kanske inle hörde della. Vidare påpekade jag i avslutningen av anförandet atl del finns en lång rad andra saker som påverkar politiken - inte minst den ekonomiska poliliken i stort. Dä frågade herr Fagerlund vad som är linjen för de borgerliga partierna. Ja, herr Fagerlund, vi sade nej lill de 15 olika skallehöjningarna som ni utöver de förslag som regeringen kom med aktualiserade. Bl. a. innebar detta all t. ex. en företagare inom del inre stödområdet skulle få en höjning av arbetsgivaravgifterna. Alla era skaltehöjningsförslag innebar, herr Fagerlund, nya pålagor, ytterligare kostnader för förelagen. Kan man verkligen hjälpa näringslivet och främja sysselsättningen genom atl föra en sådan politik?

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag tycker nog också atl herr Fagerlund ger ett konstruktivt bidrag till denna debatt som belyser den intressanta utveckling som oppositionen har varit föremål för under några månader.

När vi diskuterade propositionen om Algots Nord- och Eiserelableringarna i norr talade herr Fagerlund om behovet av att förelag inom lekobranschen i ökad utsträckning övertogs av staten och atl det var en generell metod som man skulle använda för all säkra utvecklingen i branschen. Nu säger han att om andra medel, andra konstruktiva insatser slår fel skall man kunna tillgripa statligt överlagande som sista försvarslinje. Det är en häpnadsväckande ulveckling som herr Fagerlund beskriver. 1 reservationen talar man om all det nu krävs en aktiv insats av staten. Nu är del inle fråga om atl överta företag i ökad utsträckning. Jag tolkar herr Fagerlund och hans kolleger som att man nu sent om sider från socialdemokratins sida har upptäckt att branschens problem inte är betingade av ägaranknytningen eller ägarstrukturen ulan är beroende av de allmänna förutsättningar som branschen har, det höga kostnadsläget - som man går omkring som katten kring hel gröt fasl vi alla vet atl del är den reella grunden lill branschens situation - den förödande internationella konkurrensen etc.

Sedan herr Fagerlund, för atl klara ut de här begreppen: Jag har alltid - och del är en gammal centerparlislisk linje - hävdat alt när andra

insatser slår fel skall man inle hesitera för ett statligt engagemang. Vi har visat del när det gäller statliga företag av typen LKAB och NJA där det alltså har funnits anledning, av sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl, all göra en aktiv statlig insats. Vi har inte tvekat och kommer inte atl göra del i framliden heller. Men vi tror inte alt det är den konstruktiva lösningen i en bransch med många småföretag, där det personliga engagemanget i produktionen är en så väsentlig tillgång.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jo, jag hörde anförandel av herr Svensson i Skara även om jag inte fanns i kammaren - jag satt på mitt rum och lyssnade på del. Herr Svensson började med att tala om arbetsgivaravgiften och han log upp kostnadsutvecklingen, men han sade inle etl ord om påslagen i handeln.

Jag påtalade de skattehöjningar som herr Svensson i Skara och regeringen har föreslagit och som drabbat de lågavlönade inom tekoindustrin. För jag vill inte tro så illa om herr Svensson och inte heller om herr Åsling som att ni anser au vi skall lösa problemen med kostnadsläget inom tekoindustrin genom atl inle föra en solidarisk lönepolitik och genom alt låta lekoarbeiarna jobba för lägre löner än övriga sysselsatta inom industrin.

Sedan tog herr Svensson i Skara upp de femton olika skattehöjningarna. De kan ju diskuteras; jag bara konstaterar fakta i detta sammanhang.

Herr Åsling sade att vi ville all textilindustrin i ökad utsträckning skall överläs av staten. Men del är ju precis vad herr Åsling också rekommenderar i dag, när han säger att han inte är främmande för den tanken om sociala skäl och beredskapsskäl motiverar det. Men vad sade vi i vår reservation? Jo, vi sade: "Inte minst gäller del företag av den typ som är aktuella i propositionen och som fått omfattande regionalpolitiskt stöd. Vissa steg i riktning mol statligt ägande har redan tagits." Jag har läst igenom vad jag sade i debatten i mars, och jag kan inte finna att vad jag sade då skiljer sig från vad jag har sagt i dag.

Hen Åsling slutade med alt säga all det är en gammal centerparlislisk uppfattning all man inte skall vara doktrinär. Del trodde jag faktiskt också ända fram till den 2 mars, då industriministern gjorde sitt härda utspel i riktning mol ett ökat statligt engagemang inom textilindustrin. Men i dag har han alltså ändrat sig. Vi behöver inte diskulera detta mer; jag bara konstaterar alt det kunde herr Åsling ha sagt redan den 2 mars, så hade den här diskussionen i viss mån varit överfiödig.

Hen SVENSSON i Skara (m) kon genmäle:

Herr talman! Jag måste konstalera atl herr Fageriund inte kan klara ut hur det förhåller sig med förslaget om atl förstatliga branschen för att därigenom komma till rätta med kostnadsproblemen. Dessutom kan herr Fagerlund inte ge tillfredsställande besked om vilka konsekvenser de femton olika skattehöjningarna har för tekobranschen.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder Jör text 11-och konfektionsindustrierna

Herr Fagerlund sade atl han hade lyssnat på mitt första anförande. Jag vill upprepa atl jag sade då, att del är vanskligt att göra någon klar prognos för branschens framtid. Den är beroende av den utländska konkurrensen, den inhemska kostnadsutvecklingen och den egna skickligheten pä alla nivåer - och naturligtvis av sådana åtgärder som vi nu diskuterar och av den ekonomiska politiken i stort.

Jag redovisade också beträffande regionalpolitiken atl den kommer att läggas närmare de människor som är berörda av förslagen. I detta beslut står alt näringslivsorganisationer, fackliga organisationer, kommuner etc. skall få tillfälle all medverka i det utvärderingsarbete som skall göras av länsstyrelserna. Dessutom får de förslagen på remiss och kan då ytterligare tillföra synpunkter.

Jag sade också avslutningsvis atl viljan trots allt finns hos alla parter atl bemästra problemen men alt insikten om dem borde ha funnits för fem sex år sedan. Socialdemokraterna har haft regeringsmakten under den liden men inte tagit några initiativ. Del är socialdemokraterna som svarar för den låtgåpolitik som herr Fagerlund talar om.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tror all förklaringar från herr Fagerlund i detta sammanhang bara gör saken sämre. Det är otvetydigt så all del i ideologiskt avseende är ljusår mellan skrivningen om etl ökat statligt övertagande av företag i branschen och dagens reservation där man talar om en aktiv insats från samhällets sida. Del finns ingenting i denna debatt som i sak förtar intrycket av all det har skett en intressant korrigering av den socialdemokraliska kursen från den 2 mars lill dagens datum. Jag förstår att det är smärtsamt att erkänna att man nu inser att branschens problem är av en art som man inle löser med svepande propagandaparoller om atl här bör staten gå in och la ett aktivt ägarengagemang.

Jag har emellertid ingen anledning all driva den här debatten längre, utan jag konstaterar att det skelt en intressant förändring i den socialdemokraliska attityden somjag noterar med glädje, eftersom den bäddar för konstruktivare lösningar inte bara i den här branschen ulan också i andra branscher med problem. Jag tror all situationen på svensk arbetsmarknad och inom svenskt näringsliv motiverar atl man söker sam-förslåndslösningar kring de konkreta och aktiva samhällsinsatser som här erfordras.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Skara säger alt han inte kan göra någon prognos om branschens framtid. Men del görs dock prognoser. Industriministern säger ju t. ex. här - och det vill jag gärna ta upp i det här sammanhanget - att sysselsättningen hittills under 1970-lalel har sjunkil med 5 % och all risken är atl vi nu får en sänkning av sysselsättningen med 10 %. Det innebär en fördubbling av nedgången, och del kommer följaktligen att bli nödvändigt med speciella åtgärder.

Sedan vill jag säga lill herr Svensson i Skara: Glöm inle bort att det är ni som har regeringsmakten nu! Det verkar som om herr Svensson hade gjort del när han fordrar all jag här skall lämna en redogörelse för de 15 förslagen i skatteutskottet och vilken effekt dessa har fått på företagens konkurrenskraft. Men låt mig säga att jag är övertygad om att förslagen hade givit ell betydligt bättre resultat än del ni har åstadkommil genom devalvering, momshöjning, skatteskalor och mat-prishöjningar som drabbar de lågavlönade. Era åtgärder måste ju leda till ökade lönekrav och annat. Och det gör problemen i det här sammanhanget ännu värre.

Vi kan inte göra några prognoser för branschens framtid, säger man nu när vi efterlyser sådana. Tydligen fordrar regeringspartierna all vi frän socialdemokratiskt häll skall göra sådana prognoser. Men låt mig då säga: Det är ni som regerar nu, och det är ni som måste ta initiativet. Man diskuterar också frågan om stöd i ökad omfattning eller aktiva insatser. Detsamma gäller här: Ni måste ta initiativ och ni måste försöka lösa de problem som branschen har i dag. Branschen har och har haft svårigheter, och jag tror tyvärr atl den kommer att få del även i framtiden. Då hjälper det inte med någon 25-krona, med etl stöd till dem som är över 50 år eller med ell tillfälligt strukturstöd osv. Här fordras en planering av hela branschen. Om herr Åsling gör en sådan är jag övertygad om atl han snart kommer med ett förslag om ett ökat statligt engagemang i tekobranschen och ett statligt ägaransvar för alt irygga sysselsättningen och för atl trygga beredskapen på detta område.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Herr förste vice talmannen anmälde atl herr Svensson i Skara anhållit all lill protokollet fä antecknat att han inle ägde räll lill ytterligare replik.

Hen NYHAGE (m):

Herr talman! I samband med ett landstingsmöte med Älvsborgs läns landsting i börian av den här veckan lämnade landshövding von Sydow information om det aktuella läget i länet. Eftersom denna information till betydande del berörde de frågor vi i dag diskuterar - jag behöver inle här påpeka vilken roll tekoindustrin spelar just i Älvsborgs län -vill jag här helt kort referera från densamma.

Under hela 1976 och lill dags dato har del rått ell dämpat konjunkturläge i länet. Efterfrågan på arbetskraft har varit ringa. Under april i år fanns 10 300 arbetssökande. 8 000 av dessa hade vid utgången av månaden alltjämt inte fåll något arbete. 4 000 saknade arbete helt. Av dem var ungefär lika många män som kvinnor, och 1 550 var ungdomar under 25 år.

Bland de arbetsmarknadspoliliska åtgärder som vidtagits från länsarbetsnämndens sida kan nämnas stöd för lagerulbyggnad till 88 företag till ett lagervärde av 221 milj. kr. Det förhöjda bidraget i syfte all utbilda personal i företag där permitteringshot råder - den s. k. 25-kronan - har utgått lill 7 500 anställda i 55 företag. 1 850 personer, därav

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder for textil-och konfektionsindustrierna

100

920 ungdomar, är sysselsatta i beredskapsarbete. I skyddad och halv-skyddad verksamhel samt i arkivarbele är ca 1 850 personer sysselsatta.

Antalet varsel om personalinskränkningar har varit högst alarmerande. Sedanden 1 januari 1976 har 4 240 anställda varslats om driftinskränkning i 188 företag. Av dessa 188 varsel har 107 verkställts, vilket lett lill au 2 740 har förioral sina anställningar. Det kvarstår således 81 varsel, berörande 1 500 anslällda.

Hitintills under 1977 finns inga säkra tecken på förbättring av kon-junkluriäget. Allt tyder på atl efterfrågan på arbetskraft förblir låg under hela 1977. Till bilden hör också atl den stora lagerhållningen hos företagen minskar rekryteringsbehovet i inledningsskedet av en eventuell konjunkturuppgång.

Även sett i ett längre tidsperspektiv blir arbetsmarknadssituationen bekymmersam, framför allt i den södra länsdelen, dvs. Sjuhäradsbygden. Under perioden 1970-1975 har närmare 6 000 arbetstillfällen där galt förlorade, därav 4 000 enbart i Borås kommun. För hela länet kan nelloförlusten av arbetstillfällen uppskattas till 5 000 arbetsplatser.

Nedgången kommer tyvärr atl fortsätta. Preliminära uppgifter tyder på att antalet arbetsplatser i länet fram till 1980 skulle minska med ytterligare 2 300. För tillverkningsindustrin beräknas siffran bli hela 4 900, bakom vilkel främst ligger utvecklingen inom teko. 1970 fanns i länet 29 000 tekoanställda. År 1975 hade antalet minskal med 7 000. Nedgången fortsätter och fram till 1980 kan man räkna med alt ytterligare drygt 7 000 arbetstillfällen försvinner.

Jag har velat göra denna redovisning och ställa den i relation till vad som sägs i propositionen pä s. 16 och 17. Industriministern har redan redogjort för detta. Jag vill bara helt kort påpeka att föredragande statsrådet bedömer atl det finns fyra skäl för alt vi hamnat i detta läge.

För det första försämrades lönsamheten under 1975 markant för fiertalet företag inom tekoindustrin. Det gällde särskilt för textilindustrin, men även för konfektionsindusirin där resultatförsämringen under 1975 var påtaglig och dessutom skedde från en lägre nivå än för textilindustrin. En gjord enkät visar atl inte mindre än 75 96 av företagen räknar med nollresultat eller förlust under 1977.

För det andra har det varit en pressad lönsamhetsutveckling under lång tid, som gradvis lett till en för många företag försämrad finansiell struktur med ökade kapitalkostnader som följd. Den tendensen har accentuerats under de senasle två åren.

För det tredje kan takten i sysselsätiningsneddragningen inom tekoindustrierna väntas bli högre än under tidigare perioder med stora påfrestningar för branscherna.

Fördel fjärde måste denna negativa sysselsältningsbild sättas i relation till utvecklingen inom andra delar av samhällsekonomin. I exempelvis Borås kommun har hittills under 1970-talet antalet anställda i tekoindustrin minskal från omkring 16 000 till omkring 10 000. Svårigheten au bereda sysselsättning inom andra branscher är påtaglig.

Jag har velat framföra vad landshövdingen hade att föredraga inför landstinget och vad som anförts i propositionen på hithörande område.

Vilka kan då skälen vara lill atl vi hamnat i det läge där vi nu befinner oss? För min del vill jag framhålla tre orsaker.

Den första är kostnadsutvecklingen. Den har herr Svensson i Skara på etl påtagligt sätt tidigare redovisat i debatten, och jag behöver inle särskilt fördjupa mig i detta. Jämförelsen med Finland och England är talande. Självfallet utgör arbetsgivaravgiften här en betydande del.

Mot bakgrunden av den utveckling som vi nu alla är så väl medvetna om, innebärande företagsnedläggelser, driftinskränkningar och permitteringar, är det förvånande att socialdemokraterna alltjämt driver sin ensidiga polilik om höjda arbetsgivaravgifter i nära nog alla sammanhang. Har man verkligen inte på socialdemokratiskt håll fått tillräcklig bekräftelse pä vart den typen av pålagor bär hän?

Enligt min mening måste det vara en fråga av högsta angelägenhetsgrad att del höga kostnadsläget inom det svenska näringslivet nedbringas för atl därigenom stärka lönsamheten och konkurrenskraften. Det bör ske genom generella åtgärder. Del nu föreslagna sysselsättningsbidraget har den karaktären, vilket alltså hälsas med tillfredsställelse.

Enligt föreliggande förslag skall sysselsättningsbidraget utgå inom en ram av ca 125 milj. kr. Delskall utgå med 15 kr. per timme för arbetstagare över 50 är. Del är maximerat lill 10 96 av företagets totala lönekostnader.

Delta innebär, som herr Magnusson i Borås och jag har påtalat i motionen 1476, etl bidrag med ca 1:50 kr. per arbetstimme om utslag sker på samtliga anslällda. Detta bör dä jämföras med de redan lidigare stora kostnadsskillnaderna i konkurrenssituationen. De kommer att uppgå till avsevärt högre belopp under 1977.

Utöver vad som förut sagts i debatten om detta kan jag här framhålla att i jämförelse med Finland ökas kostnadsläget med mer än 2 kr. per timme och i jämförelse med England med ca 4 kr. per timme.

Vi motionärer har mot bakgrund härav ansett det vara rimligt atl ge företagen den förbättring av sysselsätlningssituationen som skulle ligga i en höjning av maximigränsen till 15 96 av företagets totala lönekostnader. Risken för all detta skulle innebära en snedvridning av konkurrensen, som påtalats i propositionen, finner vi inte vara särskilt påtaglig. Redovisningen av antalet företag som räknar med nollresultat eller plus under 1977 ger ju belägg härför.

Vi har vidare föreslagit en förlängning av tiden dä stödet skall gälla lill hela budgetåret 1977/78. Vi anser atl tiden fram lill årsskiftet är för kort för att bidragen skall kunna ge någon verklig effekt. För atl vi skall fä en rimlig möjlighet att klara de omställningsfrågor del här gäller, måste stödprogrammet enligt vår mening förlängas.

Kostnaderna för de av oss föreslagna åtgärderna torde totalt sett bli mindre än de kostnader som uppstår till följd av att ett betydande antal människor kan komma alt bli friställda.

I detta sammanhang väger också företagens planeringssynpunkter

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder Jör textil-och konfektionsindustrierna

101

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektions-industrierna

102

tungt. Företagen måste kunna planera sin försäljning på längre sikt. Man måste i god tid under 1977 vela vad man har för villkor att rälla sig efter under våren 1978. Detta har också med all kraft framförts från branschhåll. Nu föreliggande förslag kommer all i hög grad försvåra denna planering, vilket ytterligare talar för det befogade i ett bifall till yrkandena i vår motion.

Nu har tyvärr utskottet inte kunnat bifalla dessa framställningar. Man har åberopat bidragets tillfälliga karaktär. Herr Wirtén har också berört detta i sitt anförande tidigare. Han betonade alt därest ytterligare åtgärder visar sig nödvändiga, förutsätter han atl regeringen kommer atl allvarligt pröva detta. Det framhålles för övrigt också i utskoilsbelänkandel.

Även om jag alltså vidhåller att de av oss motionärer föreslagna åtgärderna hade skapat bättre förutsättningar, tar jag fasta pä vad utskottels ordförande här sagt och förutsätter att åtgärder av skilda slag kommer att vidtas för atl ge tekoindustrin rimliga möjligheter atl fortleva och vidareutvecklas.

Del andra skälet jag vill påtala gäller den snedvridna inhemska konkurrensen. Socialdemokraterna har ju drivit en politik innebärande selektiva åtgärder, i motsats lill åtgärder av generell karaktär som vi frän moderat håll ansett vara atl föredra. Följden har blivit en snedvriden konkurrens som lett till atl förelag, som annars klarat sig av egen kraft, har råkat i svårigheter.

Enligl min mening har denna ensidiga salsning varit felaktig och vi upplever nu resultatet härav. En del av de förelag som alltså lidigare klarat sig av egen kraft har försatts i en helt ohållbar situation och tvingas att nedlägga driften.

I detta sammanhang vill jag gärna erinra om debatten om Algols Nords och Eisers satsningar i norra Sverige. När vi diskuterade den frågan, tillät jag mig anföra alt jag fann dessa elableringar från början dömda alt misslyckas. Jag vidhåller alltjämt della påstående. De var dömda atl misslyckas därför atl de företagsekonomiska förutsättningarna för en nyetablering där av den ifrågavarande textil- och konfektionstillverkningen aldrig förelåg. Men de propåer som vi framförde i samband med planeringen av verksamheten väckte inget gehör, ej heller våra varningar för vad som skulle kunna ske i Boräsomrädel. I dag vet vi vad som har inträffat på detta område och som ytteriigare understryker del betänkliga i ensidiga statliga satsningar av denna karaktär.

Jag måste något beröra SweTeco - det har omnämnts tidigare - och del statliga engagemang som där äger rum. När SweTeco bildades i början av 1970-lalel med hjälp av Invesleringsbanken var motiveringen all man skulle Irygga sysselsättningen för svenska konfekiionsansiällda. Vi vet nu all Investeringsbanken i olika etapper har tillskjutit avsevärda belopp. Enligl den redovisning vi har fått från SweTeco rör det sig för den senaste fyraårsperioden om ca 45 milj. kr. Därutöver har Investeringsbanken beviljat lån och borgen lill ungefär motsvarande belopp.

SweTeco har numera övergått frän atl sälja svensktillverkade plagg

till atl också vara importör, som tidigare har påpekats här. Enligt den redovisning vi fick avsåg ledningen för SweTeco att ytteriiga öka importdelen och minska den del av produktionen som ligger i Sverige. Vi har också fått skriftliga bevis pä atl sä har skelt.

Investeringsbankens insatser får därigenom en effekt motsatt den som från början var avsedd. Del är alldeles uppenbart alt delta medför problem hos andra svenska förelag, som alltså har fäll en ökad importkonkurrens. För SweTeco redovisas vidare atl både innevarande och nästa år kommer att innebära avsevärda föriusler, vilka i sin tur fordrar ytterligare tillskott från ägaren, Invesleringsbanken.

Man har kunnat belägga att SweTeco har drivit en verksamhet som i varje fall jag vill karakterisera såsom en konkurrens på felaktiga villkor. Företaget har gjort olika försäljningar till avsevärt lägre priser än som borde vara normalt. Man har erbjudit lägre priser än de förelag som inte haft det statliga stödet har kunna erbjuda. Jag kan inle finna annat än att delta är en osund konkurrens. Jag vill gärna framhålla det betänkliga i atl ett företag, som i så hög grad är beroende av statliga subventioner, på detta sätt använder sina statliga subventioner till all driva en konkurrens till förfång för andra företag, som inte har tillgäng till dessa förmåner - och inte heller haft anledning alt begära dem, eftersom de kunnat driva sin verksamhet av egen kraft. Jag vill betona all den politik som har drivits på della område - selektiva åtgärder och statliga insatser - har medfört en inhemsk snedvriden konkurrens till förfång för de förelag som haft möjlighel att av egen kraft driva sin verksamhel.

Det tredje skälet som jag vill åberopa är den ohejdade importen av tekovaror från lågprisländerna. Herr Magnusson i Borås och jag har påtalat delta i motionen 1475. Del är ofrånkomligt att vi i vårt land sämre än vad man har gjort i andra länder har förstått atl skydda oss mot den här importen. Det har otvivelaktigt medfört ell myckel snett konkur-rensförhällande med negativa konsekvenser för våra industrier.

I propositionen sägs om detta på s. 8 bl. a. följande: "På handelspolitikens område upprätthåller Sverige sedan länge en begränsning av importen av tekovaror från statshandelsländerna. Sverige har dessutom ingått en serie bilaterala lexlilbegränsningsavtal med främst asiatiska lågprisländer. Dessa avtal har ingåtts med stöd av ett sedan den 1 januari

1974 gällande internationellt avtal pä textilområdel, det s. k. multifiber-
avtalet (MFA). Utöver ovannämnda begränsningar har Sverige i några
fall unilateralt infört vissa imporlbegränsningar på tekoområdel. Sedan
den 1 januari 1976 övervakas generellt importen till Sverige av vissa
lekovaror genom importlicenser. Licenserna utfärdas ulan kvantitativ be
gränsning."

I vår motion 1475 har vi sagt bl. a. alt i konkrela tal har den totala importen av plagg, således konfektion och trikå, 1976 i jämförelse med

1975 i värde ökat med nära 28 96. Tas hänsyn till inflationen torde denna
importökning motsvara ca 20 96 i volym. Vi konstaterar att konsekven
serna av denna import har blivit en avsevärd minskning av den svenska

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

103

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

produktionen och att denna utveckling medfört en katastrofal nedgång av orderingången för svensk tekoindustri. Det ligger, säger vi, i sakens natur att 1976 års "överimport" med åtföljande övertillförsel till marknaden ulgör en besvärande propp i distributionskanalerna, till avsevärt men för orderingången för de svenska tekoproducenterna.

Vi hänvisar i motionen till vad som sägs i propositionen angående gällande avtal, nämligen atl Sverige sedan länge upprätthåller en begränsning av importen av lekovaror från statshandelsländer och vissa lågprisländer. Men trots detta har alltså Sverige en lekoimpori från lågprisländer som är den högsta per capita i induslrivärlden. I värde uppgår plaggimporten frän dessa länder lill ca 37 % av toialimporten, vilkel i volym torde motsvara närmare 50 96. Få branscher i Sverige, om ens någon, når i närheten av denna volym i fråga om lågprisimport.

Och så begär vi då i vår motion alt riksdagen skall besluta alt im-portlicensgivningen för tekovaror tillämpas mer restriktivt och på fler varugrupper än hittills. Utskottet har om delta sagt följande: "Vid sin behandling åren 1975 och 1976 av motionsyrkanden med i huvudsak samma syfte som det nu föreliggande har utskottet erinrat om atl regeringen i sin vägning mellan olika åtgärder för all stödja den svenska beklädnadsindustrin har avstått från omfattande importbegränsningar med hänsyn lill önskemålet att handelspolitiska ingrepp i största möjliga utsträckning skall undvikas. Syftet med det licenstvång för import av vissa lekovaror som infördes hösten 1975 är, konstaterade utskottet, att utvecklingen av tekoimporten skall kunna övervakas på ett effektivare sätt än eljest. Utskottet sade sig utgå från att ansvariga myndigheter uppmärksammade dessa frågor. Sedan den 1 januari 1976 övervakas importen till Sverige av vissa tekovaror generellt genom imporilicenser. Utskottet finner inte skäl atl ändra sitt tidigare slåndpunktstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker alltså motionen."

Jag vill bara upprepa atl syftet med licenstvångei var att utvecklingen inom lekoimporlen skall kunna övervakas på ett effektivare sätt än eljest.

Vad har då hänt? Ja, nu har vi fått fram viss statistik över vad som inträffat, och vi har fått en jämförelse av importsiffrorna under januari månad 1976 och samma månad i år. Jag vill här redovisa dessa uppgifter, som hänför sig lill de statistiska numren i tulltaxan. Siffrorna är följande:

Import	Import
januari	januari
1976	1977
milj. kr.	milj. kr.
12,9	21,0
43,0	68,0
39,0	76,0
35,0	77,0

16,0

104

6004, underkläder av trikå....................

6005, överkläder av trikå......................

6101, överkläder för herrar...................

6102, överkläder för damer...................

6103, underkläder för herrar, kanske huvudsakligen skjorlor 7,0

När ni har lyssnat på dessa siffror har ni själva kunnat konstatera all det i många fall föreligger en fördubbling i värde av den import som skett från lågprisländerna. Och då vill jag för tredje gången återkomma till den mening där utskottet skriver atl utvecklingen av lekoimporten skulle kunna övervakas pä ett mera effektivt sätt än hittills. Jag vill också ställa frågan om man inte finner den ulveckling som här har skett vara tillräcklig för att slå fasl att det måsle lill andra åtgärder än de som hittills vidtagits, om vi skall kunna skydda oss på ett rimligt säll mol verkningarna av denna lågprisimport. Jag upprepar alltså atl det har skett en fördubbling av importen på de varor som jag här har redovisat. Den utvecklingen borde verkligen utgöra en varning, och mot den bakgrunden har jag myckel svårt atl förslå att utskottet inte har ansett sig kunna tillstyrka några ytterligare åtgärder utöver de redan vidtagna.

Herr lalman! I förevarande läge finner jag ingen anledning alt nu yrka bifall lill någon av motionerna, men jag vill starkt understryka nödvändigheten av att de av mig här redovisade frågorna allvarligt beaktas i framtiden.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad först gäller den motion som herr Magnusson i Borås och herr Nyhage har väckt är det ett enhälligt utskott som avstyrkt yrkandet i den motionen.

Sedan har herr Nyhage här rört sig på vida fält och bl. a. varit inne på kostnaderna och arbetsgivaravgifterna. Jag förstår inte att del måste vara ell så stort pedagogiskt arbete all förklara della med arbetsgivaravgifter. Men del är ju ändå löntagarna som finansierar de avgifterna, eftersom de avslår från att ta i anspråk det löneutrymme som finns. Tekoarbetarna hade med andra ord haft högre löner i dag, om vi inle hade haft systemet med arbetsgivaravgifter. Men nu är det ju så väl ställt för herr Nyhage och andra borgerliga att de har chansen att ta bort arbetsgivaravgifterna. Jag förstår därför inte varför ni slår här och klagar i dag.

När del sedan gäller regeringens proposition om Algots Nord så fastslogs del faktiskt i den propositionen alt etableringen av Algots var en bra satsning med hänsyn till de sysselsättningsproblem, speciellt för kvinnor, som fanns i Norrland. Herr Nyhage står alltså där inte bakom den borgerliga regeringens syn på frågan.

Slutligen har jag också konstaterat att när del gäller importen av tekoprodukter och imporiskydd är de borgerliga splittrade. Herr Ullsten och vissa andra folkpartister har sålunda där en hell annan uppfattning än herrar Nyhage och Magnusson i Borås. De förstnämnda anser all vi är för restriktiva, och de vill ha en ökning av importen från u-länderna. Del skulle alltså betyda all vi fick ännu fler lekoplagg, eftersom det väl i stort sett är det som lågprisländerna har atl skicka hit. Jag tycker faktiskt att ni får klara ul begreppen sinsemellan när det gäller dessa frågor. Det är ganska angeläget, om vi skall få någon klarhet i vad det egentligen är ni vill.

105

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektions-industrierna

Herr NYHAGE (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande arbetsgivaravgiften vill jag bara konstatera vad verkligheten visar. Del är alldeles uppenbart alt arbetsgivaravgiften påtagligt medverkar till en höjning av kostnadsläget för industrierna. I synnerhet gäller detta exportindustrierna, som kraftigt får sin konkurrensförmåga försämrad genom avgifter av skilda slag. Det behövs, enligl min mening, inte något stort pedagogiskt arbete för atl inse detta. Spåren förskräcker verkligen, vilket jag tycker att även fru Hörnlund skulle vara villig att erkänna.

När det gäller Algots Nord AB trodde jag faktiskt atl fru Hörnlund och jag var ganska överens om bedömningen av etablering av en industri på ett ställe, där de företagsekonomiska förutsättningarna saknas. Jag vill i alla fall påstå alt jag har fått rätt i min bedömning efter den ulveckling som skett, och jag vill kraftigt understryka atl även Boräsbygden i hög grad drabbats. Även på den punkten trodde jag att fru Hörnlund och jag var överens. Jag har alltså svårt all inse del meningsfulla i alt man genom insatser av den här karaktären i en del av landel försätter en annan del av landet i en besvärlig situation. Det är just del som har hänt i Sjuhäradsbygden, enkannerligen då i Boråsområdet - och även i Marks kommun, del vill jag gärna ha sagt. Jag trodde faktiskt alt fru Hörnlund och jag var överens på den punkten, men efter del inlägg som hon nyss höll tycks så inte vara fallel.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! När del gäller arbetsgivaravgifterna vidhåller jag fortfarande att det är löntagarna som finansierar dessa. Annars skulle detta ha tagils ul i löner. Jag har ju rekommenderat herr Nyhage alt försöka övertala den borgerliga regeringen atl ta bort arbetsgivaravgifterna; då får vi se vad det blir för resultat.

Beträffande Algots Nord AB vill jag säga atl det inte gällde vad jag tycker om den etableringen ulan vad den borgerliga regeringen skrivit i den proposition som låg på riksdagens bord i våras. Jag ville bara konstatera all herr Nyhage inte instämde i den borgerliga regeringens synpunkter.

Del var f ö. ganska belysande att herr Nyhage inte ville la upp im-portfrägan, eftersom jag påvisade skiljaktigheierna mellan folkpartiet och två moderater. Del hade varit intressant atl fä en redogörelse för hur herr Nyhage ser på den saken.

106

Herr NYHAGE tm) kort genmäle:

Herr talman! Jag har redan vid ett par tillfällen framfört mina synpunkter beträffande importfrägan, dels när vi diskuterade frågan om Algots Nord AB och AB Eiser, dels i dag. Jag tycker alt det skulle räcka med den redovisning som jag därmed har lämnat. F. ö. framgår del också av de inlämnade motionerna.

Beträffande löneutrymmet vill jag säga atl vi kanske inle skall diskutera

lönefrågorna i del här sammanhanget. Jag konstaterar bara att lönerna är en avialsfråga, under det att arbetsgivaravgifterna är pålagor som staten lägger på företagen. Från statens sida kan man alltså medverka till alt begränsa den biten av kostnaderna. I det här sammanhanget vill jag alltså inle dra in lönerna. Det är en avialsfråga som får ses ur andra aspekter. Jag vidhåller min uppfattning och kommer också att framdeles arbeta för att begränsa kostnaderna för det svenska näringslivet, inte minst för tekoindustrin, genom minskning av avgifter av del här slaget.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konjektions-industrierna

Herr förste vice talmannen anmälde atl fru Hörnlund anhållit all till protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Härefter tillkännagav herr förste vice talmannen att anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr lalman! Vid del här laget är väl del mesta som behöver sägas i tekofrågan redan sagt, och jag inskränker mig därför till en del rätt kortfattade refiexioner.

När vi i dag behandlar insatserna för alt försöka bromsa upp den snabba nedgången i sysselsättningen inom tekoindustrin och stärka de delar som har framtidsutsikter, finns del anledning att erinra om att denna utveckling sannerligen inte kommit som en blixt frän klar himmel. Svårigheterna att upprätthålla den svenska tekoindustri som växte sig stark under efterkrigstiden fick sin första dramatiska tillspetsning i slutet av 1950-lalet, då bl. a. Norrköpings textilindustri slogs ul, vilket ledde till alt hela näringslivet i Norrköping omdanades under 1960-lalel. Borås med Sjuhäradsbygden klarade sig bättre genom den krisen och blev alltmer lekocentrum i Sverige. Betecknande är alt tekoindustrin i Sjuhäradsbygden i dag svarar för bortåt två tredjedelar av induslrisysselsällningen i regionen. Ser man pessimistiskt på tekoindustrins utveckling - och det är svårt all inte göra del - verkar det som om det nu är Boråsregionens lur alt gå samma väg som Norrköpingsregionen gjorde i slutet pä 1950-talet.

När del årliga bortfallet av arbetstillfällen nu ligger på 10 % eller mer om året är del inte att undra på om både företagen och de anslällda frågar sig vart det skall bära hän. Del här är en utveckling som pågått sedan mitten av 1960-talet, och från 1970 har tekofrågan varit föremål för debatt i riksdagen mesl varje år.

De reservanter som nu ställer sig kritiska lill de åtgärder som föreslås borde kanske erinra sig - och del har också påpekats av flera talare -hur pass begränsade åtgärder den gamla regeringen vidtog för atl hejda färden i den utförsbacke som tekoindustrin befunnit sig i alltsedan slutet av 1950-talel. Del finns många - inte bara inom tekobranschen - som om det agerandet använder talesättet: för litet och för sent.

Del finns nog ingen med kännedom om tekobranschens problem som

107

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr text 11-och konfektionsindustrierna

108

vill påstå att de förslag som vi nu har att ta ställning till kommer att eliminera branschens svårigheter, trots att dessa förslag innebär insatser som är väsentligt mer omfattande än de som lidigare behandlats i riksdagen.

Förhoppningsvis kommer de föreslagna stödformerna alt något bromsa den nedåtgående trenden och skapa visst rådrum för atl ordna andra arbetstillfällen. Och det bör även vara möjligt atl åt delar av tekoindustrin ge sådan finansiell styrka och företagsstruktur all de kan hävda sig i fortsättningen.

Reservanterna är starkt kritiska mot utformningen av sysselsättnings-stödet som närmast får generell karaktär. Med hänsyn till alt tre fjärdedelar av branschen i dag inle kan uppfylla kravet på lönsamhet tror jag att det är nödvändigt med en sådan utformning som proposition och utskott förutsätter.

Visst kan selektiva insatser i en del lägen vara befogade och ge god hjälp, men erfarenheterna från den tidigare regeringens selektiva åtgärder inom lekobranschen har inle varit helt uppmuntrande. Förut friska grenar på tekoirädet har ofta börjat vissna när de selekliva stödåtgärderna satts in för att rädda sjuka grenar. Så känslig är faktiskt den här branschen.

Den kritik som reservanterna riktar mol förslaget att sysselsättnings-stödet kan komma alt omfatta personal som bl. a. sysslar med importerade varor tycker jag har mera fog för sig. Näringsutskotlet säger dock uttryckligen att syftet med ålgärdsprogrammel är alt möjliggöra en lönsam produktion i Sverige och framhåller all synpunkter från de fackliga organisationerna och branschorganisationerna skall inhämtas. Jag utgår från att deras synpunkter kommer att väga tungt vid en bedömning av om stöd bör utgå eller ej till företag som har såväl svensk som utländsk tillverkning på sitt program. Om man vill vara realistisk måsle man väl ändå erkänna all vissa företag i dag inle skulle kunna upprätthålla någon svensk tillverkning utan bidrag från inkomsterna på ullandslillverkning.

Slulligen några ord om de tankegångar om ett alltmer växande statligt engagemang i tekobranschen som vpk-motionen direkt föreslår och som de socialdemokraliska reservanterna mera försiktigt antyder. Visst kan del hända att vi råkar i den situationen atl statligt övertagande av delar av textilindustrin kan bli nödvändigt för all Irygga den försörjningsberedskap på det textila området som vi måsle ha och även för all klara sysselsättningen. Vi har ju dock hittills sett en del statliga inhopp i teko under 1970-talel. Alla kan man väl inte beteckna som uppmuntrande. Jag är inte doktrinär i den här frågan, men jag ber ändå alt vi skall slippa Texiilverk 80. Vi har nog av Stålverk 80.

En enda sak lill. Del kanske allra viktigaste när fortsatt stark nedgång drabbar orter och områden med betydande lekodominans är alt regeringen infriar de utställda växlarna om atl medverka till atl skapa nya arbetstillfällen i dessa områden. Jag vill gärna ta fasta på de förnyade försäkringar som industriministern gav alldeles nyss här, bl. a. beträffande Boräsomrädel, men del är bråttom.

Med dessa ord ber jag atl få yrka bifall lill både näringsutskoiiets förslag i betänkandet nr 41 och arbetsmarknadsulskotlels förslag i betänkandet nr 30.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr lalman! Industriministern har ju faktiskt i dag deklarerat att lokaliseringsbidrag inte kan komma i fråga i Borås. Han hävdade att det borde finnas en skillnad när det gäller stödområdet kontra andra orter. Jag beklagar detta. Det var emellertid klargörande för en del personer som trodde alt det beslul vi fattade för en eller två veckor sedan hade den innebörden. Herr Gustafsson i Borås tillhörde ju dem som trodde att så var fallel. Dä hade han ett utomordentligt tillfälle atl stödja min reservation, som också innebar ett bifall till hans motion. Om herr Guslafsson m. fl. borgerliga frän Älvsborgsbänken ställt sig bakom ett konkret förslag om att lokaliseringsbidrag skall utgå i enlighet med länsstyrelsens förslag i Boråsregionen hade delta inneburit en viljeinriktning. Nu nöjde sig emellertid herrarna och damen med välvilliga skrivningar, som ju till intet förplikligar. Här går också skiljelinjen mellan herr Guslafsson och mig.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Fru HANSSON (s):

Herr talman! Det var statsrådet Åslings senasle replik till mig som föranledde mig att återigen begära ordet, eftersom jag tidigare saknade replikräli.

Jag tycker att det är en ful debalteknik herr Åsling använder när han i sin sista replik först pådyvlar mig en mängd uppfattningar som jag aldrig har givit ullryck för och sedan försvinner ut ur kammaren, men jag vill ändå till protokollet anföra följande:

Jag tänker först ge slatsrådet Åsling en eloge, faktiskt, för hans ändrade attityd till ett statligt ägarengagemang. Det är alltså herr Åsling som har lillnyklrat på den kanten. Del skulle för resten inle förvåna mig om han så småningom kommer atl lägga fram ett förslag om förstatligande, kanske av en viss del av den här branschen, ifall han anser detta nödvändigt från vissa synpunkter. Han går emellertid då helt emot herr Svensson i Skara på denna punkt, eftersom herr Svensson i debatten har sagt att han inte kan tänka sig något förstatligande.

Och herr Åsling går emot herr Svenssons uppfattning på en punkt till: del gäller frågan om socialisering, där herr Svensson anser alt vi socialdemokrater i egenskap av oppositionsparti har blivit större socia-liseringsivrare än vi varit lidigare - låt vara atl herr Åsling har hell fel i sina bedömningar på den punkten. Herr Åsling säger t. ex. att vi i vår motion har gått ifrån kraven på statligt ägande och accepterar regeringens förslag lill åtgärder. Nej, vi har i motionen inle alls frångått kraven på ett ökat statligt ägarengagemang - det slår klart och tydligt utsagt där - men vi har gått med på de förslag till åtgärder för att klara tekoindustrin som regeringen har lagt fram. Jag vill poängtera atl vår

109

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

bedömning av regeringens förslag till åtgärder har gjorts mol bakgrunden av atl de initiativ som vi tagit upp i molionen kommer till stånd.

I debatten i dag har jag hela liden hävdat alt ett ökat statligt ägarengagemang är ett nödvändigt instrument som vi inle vill avhända oss. Jag har därmed inte sagt - och det har vi pä den socialdemokraliska sidan inle heller sagt tidigare - att vi måste gå in och förstatliga hela branschen. Men om omständigheterna skulle bli sådana alt det inte finns någon annan lösning kommer vi naturligtvis inte alt tveka att göra detta.

Nu har också herr Gustafsson i Borås anslutit sig till tanken på all etl statligt ägarengagemang i vissa situationer kan komma till stånd. Detta noterar jag med tillfredsställelse. Del har alltså tydligen skelt en lillnyklring också där - och det är kanske vad som behövs i debatten om vilka åtgärder som behöver vidtas för tekoindustrin. Där har vi pekat pä atl etl ökat statligt ägarengagemang är en väg som bör användas om man anser atl den är nödvändig.

Överiäggningen var härmed slutad.

Näringsutskottets betänkande nr 41

Mom . 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1479 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 41 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1479 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fm Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 17

Avslår - 3

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter hä röstat för ja-propositionen. Då fru Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 152

Avstår - 1

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder JÖr textil-och konfektionsindustrierna

Mom. 3-7

Kammaren biföll vad utskollel i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hansson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoiiets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 8 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hansson begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 152

Avstår - 1

Mom. 9-1 1

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1479 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1479 i motsvarande del.

Ill

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 13

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 14

Propositioner gavs pä bifall till dels utskoltels hemställan, dels molionen nr 1479 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1479 i motsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej - 16

Avstår - 1

Mom. 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 30

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Fagerlund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hörnlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

112

Den som vill atl kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 30 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Fageriund m. fl.

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hörnlund begärde röst
räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning
gav följande resultat: j

Ja - 163 i Nej - 138 Avstår - 13

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Mom.2och3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Fageriund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Hörnlund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:.

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 30 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Fagerlund m. fl.

i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Hörnlund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 137

Avstår - 15

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:143 om vissa pensionsfrågor

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Stålindustrin

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1976/77:42 med anledning av motioner om stålindustrin.

8 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

113

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

I delta betänkande behandlades motionerna

1976/77:158 av herr Feldt m.fl. (s), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde en skyndsam undersökning om alternativa etablerings-möjligheter på orter som drabbades av nedläggningar inom stålindustrin,

1976/77:529 av herr Hagberg i Boriänge m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen beslutade

1. att hela järn- och stålindustrin skulle nationaliseras,

2. att hela gruvindustrin skulle nationaliseras,

3. att etl program för högt driven förädling (manufaktur, verkstadsindustri etc.) skulle läggas upp och en plan för framlida lokalisering av förädlingsindustrier till hotade och drabbade orter i Bergslagen,

4. att AP-fondsmedel skulle ställas till förfogande för investeringar i förädlingsindustrier i Bergslagen,

5. att företag inom gruv- och stålindustrin i Bergslagen inte fick minska antalet sysselsatta eller vidta permitteringar och att de ålades att under en övergångsperiod svara för sysselsättningsmöjligheter,

1976/77:532 av herrar Svanberg (s) och Wååg (s), vari hemställts att riksdagen hoi regeringen begärde

1. en skyndsam inventering av tänkbara forsknings- och utvecklingsprojekt inom stålhanteringen,

2. att dessa projekt omgående, lämpligen genom styrelsen för teknisk utveckling (STU), gavs stöd så att de kunde komma lill utförande i den ordning de kunde främja svensk stålindustris konkurrenskraft och därmed möjlighet att vinna nya marknader.

114

1976/77:880 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen uttalade sig för en ny stålpolitik som innebar

1. att hela gmv- och stålsektorn nationaliserades och att ett program för
dess nyorientering gjordes upp av representanter för staten och de arbetande,

2. att högre förädling blev huvudmålet för framtida investeringar och att ett långtidsprogram härför utarbetades, till vars grund lades analyser av olika befintliga och nya slutprodukters framtida marknadsförhållanden,

3. att Stålverk 80 genomfördes i ny gestalt, där ämnen och valsade produkter skulle kombineras med högre förädling så alt högsta möjliga sysselsättning och en strukturmässigt bättre inriktning uppnåddes och industrispridning underiäitades,

4. att inga företagsnedläggningar skedde innan motsvarande sysselsättning tillfördes hotade orter och regioner samt att ett program utarbetades för att regionalt fördela nya förädlingsindustrier,

5. atl utflyttningen av verkstadsindustri ur landet stoppades,

6. att åtgärder vidtogs för att dämpa krisen vid varven - en viktig del av den inre avsättningsmarknaden - med starkare nyinriklning på specialfartyg, godsöverföring till sjöfarten ökades samt atl kontakter etablerades med länder som hade underkapacitet i sina flottor, och

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s) såvitt gällde hemställan att riksdagen hos regeringen begärde ell samordnat åtgärdsprogram för den svenska stålindustrins strukturrationalisering (yrkandet 3).

Utskottet hemställde

1. beträffande ålgärdsprogram för strukturrationalisering av stålindustrin att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1327 yrkandet 3,

2. beträffande utredning om alternativa etableringsmöjligheler alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:158,

3. beträffande åtgärder för att bibehålla sysselsättningen i Bergslagen att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:529 yrkandet 5,

b) motionen 1976/77:880 i ifrågavarande del (programpunkten 4),

4. beträffande åtgärder för ökad förädling i anslutning till stålproduktionen
att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:529 yrkandena 3 och 4,

b) motionen 1976/77:880 i ifrågavarande del (programpunkten 2),

5. beträffande nationalisering av gruvindustrin och stålindustrin att riks
dagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:529 yrkandena 1 och 2,

b) molionen 1976/77:880 i ifrågavarande del (programpunkten 1),

6. beträffande uttalande om ny stålpolitik i övrigt atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:880 i ifrågavarande del (programpunkterna 3, 5 och

7. beträffande forskning och utvecklingsarbete inom stålhanteringen att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:532.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Följande tre reservationer hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist och Wååg, fru Hansson samt herrar Högström och Jonsson i Husum (samtliga s).

1. beträffande ålgärdsprogram för strukturrationalisering av stålindustrin,
vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet 3 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande utredning om alternativa etableringsmöjligheler, vari re
servanterna ansett atl utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:158 hos regeringen begärde utredning i enlighet med vad reservanterna anfört,

3. beträffande forskning och utvecklingsarbete inom stålhanteringen,
vari reservanterna ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:532 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

115

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

116

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Det utskottsbetänkande som vi nu behandlar redovisar fem olika motioner som alla rör stålindustrins bekymmer och framlid. Motionerna upptar många olika yrkanden och förslag, men man kan säga alt de alla tolkar de bekymmer och den oro för sysselsättningen, både i dag och för framtiden, som är så påtagliga i alla bruks- och stålindustriorter. Denna oro är helt berättigad, och många människor går i dag omkring med en malande oro för sig och sin familj men också för sin orts, ja kanske sin kommuns framtid.

Den svenska stålindustrin upplever i dag en kris av stor omfattning med försäljningssvårigheter, enorma lager och som följd därav korttidsvecka och permitteringshot. Problemen har förstärkts genom den stålkris som stora delar av världen nu upplever. Problemen förstärks och förstoras genom krisen och den dåliga konjunkturen, men man bedrar sig själv om man försöker skylla alla bekymmer bara på konjunkturen. Problemen har funnits där länge, men de har blivit mera pockande, blivit akuta jusl genom konjunkturnedgången. Bristen på investeringar under åratal och en föråldrad och bitvis myckel omodern utrustning leder hell naturligt till bristande konkurrenskraft, bristande möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden. Den branschkris som stål- och järnindustrin nu upplever har kunnat skönjas länge. Från fackligt håll, men också från företagshåll och frän kommunall håll, har dessa problem påtalats mer eller mindre högljutt. Den socialdemokraliska regeringen initierade flera åtgärder för atl dels söka komma underfund med stålbranschens situation, dels söka hitta vägar att lösa problemen och klara bekymren, medan man fick tillfälle till en långtidsplanering.

Under de senasle månaderna har tvä olika branschutredningar presenterats om situationen inom stålindustrin, dels rörande specialstålet, dvs. del rostfria stålet, verktygsstålet och sådana former av stål som kräver särskilda egenskaper i form av hårdhet eller härdningsförmåga osv., dels rörande handelsslålet, dvs. det mera vanliga stålet i form av balk, plåt och tråd m. m., som vi oftare handskas med. Branschutredningarna har också gett vissa förslag lill åtgärder för att komma ur krissituationen.

Branschutredningarna är omfattande och späckade med sakuppgifter, så jag skall inte här försöka gå igenom eller redovisa dem i någon högre grad. Vad man snabbt blir på del klara med när man studerar dessa utredningar är alt svensk järn- och stålindustri är en industrigren av myckel stor betydelse för sysselsättningen i vårt land. Inom de olika stålverken arbetar i dag mer än 50 000 människor. Vad vi nu talar om är alltså tryggheten, sysselsättningen och utkomsten för 50 000 anställda och deras familjer, eller kris, arbetslöshet och personliga tragedier för många av dem. Men problemen är slörre ändå. Man kan konstatera all många av de bruk del här gäller är den enda, eller den klart dominerande industrin på sin ort, ja ofta i sin kommun. Man kan alltså säga atl stålindustrins utformning i framtiden är avgörande för 50 000 anställdas ex-

istensmöjligheter, men den är också avgörande för många små samhällens och kommuners framtida utformning och överlevnad. Det är alltså stora problem det gäller.

Vad de bägge branschutredningarna har att redovisa är naturligtvis betydelsefullt och av myckel stort värde när man skall gripa sig an med all lösa dessa branschproblem. Men det väsentligaste är ändå inte kartläggningen, ulan det är beredvilligheten och målmedvetenheten hos de industrimän, de fackliga representanter, de kommunala representanter och inte minst hos de politiker som har ansvar för att söka finna de bästa lösningarna på problemen, inte bara för dagen utan också på lång sikt.

Jag skall inte ge mig in på atl beröra yrkandena i alla dessa motioner, del kommer företrädarna för utskotlsmajoriteten alt göra. Jag vill inskränka mig lill all framföra de socialdemokratiska reservationernas och motionernas förslag och synpunkter.

De bägge branschutredningarna, och kanske främst handelsstålsut-redningen som har diskuterats mest, visar mycket klart på behov av samordning, långtidsplanering, utformande av en målsättning och flera liknande ting. Stålindustrin är i det avseendet inte annorlunda än andra industribranscher som tidigare haft att kämpa med branschproblem.

För oss socialdemokrater är det självklart atl en sådan planering måsle ske i nära samverkan mellan företag, anslällda och staten/samhället. Lika naturligt är det att del är samhället - i detta fall regeringen - som skall ta initiativet och ledningsansvaret för denna planering. På sätt som jag har visat gäller det inte bara industrins och aktieägarnas intressen, utan det gäller hundratusentals människors trygghet och framtid, liksom hela bygders kommande utformning. Del kan dä inte vara rimligt att överlåta det ansvaret på industriägarna, aktieägarna, som vissa uttolkare av Åslingdoktrinen anför. Det är ju ödesfrågor för så många människor all regeringen inte kan undandra sig ansvaret.

Som en följd av handelsstålsutredningen och dess påpekanden arbetar jusl nu två olika kommittéer med problemen. I det ena fallet gäller det förhandlingar mellan de tre stora, dvs. NJA, Domnarvet och Oxelösund, eller, uttryckt på annat sätt. Statsförelag, Stora Kopparberg AB och Gränges AB, om möjligheten och nödvändigheten av att bilda ett företag av dessa tre. Det har från industridepartementet och från det närstående håll sagts alt regeringen och industriministern inte syftar till att staten skall leda planeringen, atl man inte eftersträvar en dominerande roll och i samband därmed ett dominerande ägande. För oss är detta upprörande. Vi finner det orimligt atl regeringen på delta sätt överlåter planeringen för de många anställda och för de drabbade bygderna åt ett köpslående mellan privata aktieägare. Vi kräver atl regeringen här lar sitt fulla ansvar, går in och tar ett fast grepp om förhandlingarna och tillser alt staten blir den klart dominerande ägaren i det nya bolaget. Svensk stålindustri måste planeras sä, att den kan ge arbete och trygghet åt de anslällda och trygghet för de bygder som är helt beroende av dessa stålverk. Utan

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

118

en dominerande roll för staten i det nya bolaget blir inte delta möjligt.

Under senare år har hela stålindustrin haft betydande problem med all få avsättning för sina produkter. Produktionen och förbrukningen i landet har sjunkit, inte minst genom varvskrisen. Men samtidigt har importen av stål stigit kraftigt. I dag importerar vi 55 % av vårt stålbehov. Delta kan inte vara vettigt. Vad som är särskilt trist såväl i handelsstålsutredningen som i en del av pressdebatlen i dessa frågor är den pessimism för framtiden som man ger uttryck för. Världen har inte slutat använda stål. Vi får inte slå oss till ro och bara konstatera att det går dåligt att sälja stål jusl nu, och följaktligen finns det ingen framtid för stålindustrin. Stålindustrin är synnerligen kapitalkrävande, och vill vi ha någon sysselsättning i stålindustrin måste vi planera för den och se lill att planerna blir verklighet.

Stålindustrin kräver som sagt stora insatser av kapital, och det fordras stora investeringar för alt göra den här industrin modern. Man kan konstatera att privat kapital i viss utsträckning söker sig till andra investeringsobjekt. De lätta, snabba pengarna kanske inte längre går att tjäna i stålbranschen, men den branschen bör kunna vara klart lönsam. Del måste då vara statens sak alt planera också på delta område enligl parollen "arbete och trygghet åt alla". Regeringen har all anledning att fatta mod och inle låta sig paralyseras av sina direktörer lill att tro alt nu stundar industriell ragnarök. Skall vi kunna ge arbete åt alla medborgare, så kan vi inte underiåla att ta till vara och förädla våra råvaror. Här har staten en viktig uppgift.

Inför den kallsinnighet till de problem vi diskuterar i dag som visas frän utskottsmajoritetens och regeringens sida kan man inte underlåta att fråga om centern hell har glömt sin slogan om 400 000 nya jobb. De jobben kommer inle av sig själva utan man måsle planera för dem och se till att de kommer till stånd. Att bara jamsa med i direktörers och förståsigpåares pessimistiska utgjulelser leder inte till någon riktig framtidsbedömning. Del finns på sikt behov av den svenska stålindustrins nuvarande kapacitet, det finns behov av ell Stålverk 80 och det finns behov av förädling av dess produkter vid valsverk och annan stålindustri i landet.

Men staten/regeringen måsle också la etl annat ansvar. Naturligtvis måste del ske strukturförändringar och rationaliseringar i stålbranschen som i andra branscher, men del gäller att se till att dessa förändringar sker under socialt godtagbara former. Människorna måste känna atl de inle är utlämnade ål de blinda marknadskrafterna utan att de kan lita till att förändringarna vidtas på sådant säll och i en sådan takt alt deras framlida utkomst och trygghet garanteras. Detta kan säkrast ske om samhället blir den klart dominerande ägaren i den här branschen.

Inför de omställningar och branschraiionaliseringar som alltid måste ske inom industrin måste man kunna kräva atl samhället/staten har en sådan planering och en sådan beredskap att plötsliga kriser och sys-selsätiningskatastrofer mildras eller helst helt undviks. Vi finner det där-

för rimligt alt regeringen företar en skyndsam utredning om alternativa etableringsmöjligheler i orter som drabbas av nedläggningar inom stålindustrin, såsom begärs i molionen 158. I utskottsmajoritetens yttrande talas del om en arbetsgrupp som har tillsalts av regeringen för alt handha vissa frågor i samband med stålbranschutredningen. Vi finner dock att i direktiven för denna arbetsgrupp inte ges några bestämda löften om en sådan undersökning som motionärerna kräver. Vi föreslår därför i en reservation alt riksdagen fattar beslut om att begära en speciell utredning av regeringen i det ,här fallet.

En annan fråga som vi också har velat uppmärksamma i samband med den stålkris som nu pågår är forsknings- och utvecklingsarbetet inom stålbranschen. När företagen drabbas av dåliga konjunkturer och dålig ekonomi drar de ofta in på anslagen för forsknings- och utvecklingsinsatser. Det är förståeligt, men det är i sak olyckligt. Det är ju just forsknings- och utvecklingsarbetet beträffande nya produkter och nya arbetsprocesser som skall bidra till att skapa nya förutsättningar för framtida ulveckling och lönsamhet. Vi anser det därför viktigt att samhället går in med ökade anslag till just stålbranschens forsknings- och utvecklingsarbete, när nu industrins möjligheter på det här området har försämrats. Detta skulle ge branschen en värdefull hjälp i etl svårt läge. Lokaler och utrustning för denna forskning finns vid institutionerna, och behovet av forskningen vitsordas a\* industrin. Ett snabbt och obyråkratiskt handlande här skulle betyda enormt mycket för stålbranschen och dess framlid.

Herr talman! Med vad jag här har anfört ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 3 till föreliggande utskottsbetänkande.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Den I april 1976 tillsatte dåvarande industriministern Rune Johansson professorn Lars Nabseth som enmansutredare av handelsslålet. Huvuduppgiften var atl ge en företagsorienlerad analys och bedömning av tänkbara utvecklingslinjer i strukturomvandlingen av den svenska handelsstålindustrin. Utredaren skulle se tio år fram i tiden. Och det har han nu gjort. Från utgångsdirekliven kommer Nabseth fram till atl närmare 4 000 jobb måste bort inom handelsslålbranschen fram till 1985. Värst skall Domnarveis jernverk drabbas med en personalminskning på ca 2 000 personer.

I november tillsatte industriminister Åsling Tony Hagström att göra en snabbanalys av specialslålindustrin. Resultatet av denna analys är atl långt över 5 000 jobb måsle bort. Värst kommer här Värmland att drabbas.

Alt tiotusentals jobb är hotade i Bergslagen genom stålkrisen och därmed följande gruvkris kan inte ha kommit som någon överraskning. Vad som närmast är överraskande är hur lättsinnigt den nuvarande regeringen ser på problemet och hur den handskats med stålindustrin. Det är tydligen slålkapitalels lösningar som hell skall vara utgångspunkten.

119

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

120

för något annat har inte de båda utredningarna kommit fram till. Detta är märkligt när man mycket tidigare borde ha insett vad man skulle göra åt stålindustrin. I stället har ståldebatten handlat om NJA och Stålverk 80, och där har den gamla regeringen och den dåvarande oppositionen sitt ansvar. Den debatt som skulle ha förts om stålindustrin skulle ha gällt dess kris och hur svensk stålindustri skall se ut i framtiden. Det måste i dag vara litet smått pinsamt för socialdemokraterna att skriva och säga att det är kapitalisternas fel att stålbranschen är i kris därför att kapitalisterna har försummat investeringar. Efter 44 år vid regeringsmakten är socialdemokratin tvungen att erkänna att det är den kapitalistiska makten som är kvar och att det är den som styr. Den regeringsmakt som socialdemokratin hade kunde tydligen inle styra kapitalet.

Det är bristen på en planerad utveckling av svenskt stål och näringsliv som är grundorsaken, för vad vi upplever är den kapitalistiska marknadshushållningens kris. När denna kris inträffar måste enligt de kapitalistiska lagarna en rekonstruktion ske. Denna rekonstruktion av kapitalismen sker alllid på arbetarnas bekostnad. I fråga om stålet skall enligt planerna sammanläggningar ske, och därmed uppstår stor arbetslöshet på flera orter, samtidigt som antalet arbetstillfällen minskar i vårt land. I kapitalismens rekonstruktion av stålindustrin ingår även en inte oansenlig rationalisering i syfte att minska antalet anslällda ytterligare genom effektivare och hänsynslösare produktionsuppläggning. Det är detta som väntar arbetarna på stålorterna om det inte kommer i gång en kraftig motopinion mot den här utvecklingen. I denna motopinion går det inte att bara kräva nya utredningar och delägande av staten. Här krävs åtgärder i strid mot kapitalintresset och den borgerliga regeringen och krav på en planmässig utveckling i alla led av den malmbaserade produktionen, gruvor, stålindustri, verkstadsindustri, manufakturering m. m.

Om de båda utredningarnas förslag kommer att förverkligas, hamnar Bergslagen i en katastrofsituation lik den i Ådalen. De traditionella skogsbygderna fick tidigare ta stöten, nu är det bruksorternas tur, allt enligt kapitalets utvecklingsmönster. Bara i Dalarna kommer minst 5 000 jobb att beröras av handelsstålsutredningen. För Borlänge kommer förlusten av 2 000 jobb att bli ödesdiger.

Enligt handelsstålsutredningen kommer NJA att förbli vid det gamla, dvs. ingen ökad vidareförädling. Stålverk 80 läggs på is. Vad blir det av NJA som motorn i Norrbottens utveckling? Först de helt missriktade Stålverk 80-planerna som byggde på råståltillverkning och liten förädling och hade bara malmutnyttjande som grund. Denna satsning var myckel dåligt genomtänkt. Med handelsstålsutredarens utgångspunkter kommer det inte att bli någon utveckling i Norrbotten och NJA. Svenskt han-delsstäl skall bantas för atl bli kapitalistiskt lönsamt, och då drabbas Norrbotten och Bergslagen. Stålverk 80 i en ny tappning, som vpk föreslagit, med vidareförädling som grund, har ingen plats i kapitalets och Nabseths stålpolitik.

Del är ringa tröst att metallurgin skall koncentreras till NJA. På sikt ger det inga fier jobb. Det är heller ingen tröst för Oxelösund att del skall bli ett av de två handelsstålverk som skall ha metallurgi. Fördelningen av tillverkning mellan de tre stora handelsslålverken är vägen utför till en ytterligare nedtrappning av svenskt handelsstål.

Oxelösunds lösning för alt klara verket är en nödlösning därför atl hela stålpolitiken inle har någon samlad plan. Därför är för Oxelösund, NJA och Domnarvet utredningen en anpassning lill nuvarande situation. Som kommer att inom ytterligare några år kräva ytterligare nedtrapp-ningar.

Huvudparten av svensk stålindustris anställda finns inom specialstålet. Även på detta område har utvecklingen inriktats framför allt på traditionella specialstålprodukter där konkurrensen har hårdnat. Utvecklingsarbetet på nya produkter och nya metoder har varit och är mycket bristfälligt. Därför skall enligt förslaget frän specialstälulredaren kapitalet reorganiseras på en personalnivå som är flera lusen lägre än nuvarande. Det måsle också påpekas i dag att det inle finns några vattentäta skott mellan specialstål- och handelsslålproduktion och utveckling.

En ny stålpolitik måsle se lill helheten, både till handelsslål och specialstål. Del gäller all la lill vara allt stålkunnande i vårt land. En ny, framtidsbetonad stålpolitik måste utgå från vissa politiska grundsatser. Den måste erkänna att slålkapitalels och de arbetandes intressen är fundamentalt olika. Därför måste den vara självständig i förhållande lill storfinansen.

Den får inle ses som en snäv branschfråga. Den skall förenas med en vidare industripolitisk syn.

Stålpolitiken måste också ledas av sysselsäitningspolitiska och regionalpolitiska mål. Strukturomvandlingen får inle ta formen av ökad utslagning. De många mindre bruksorterna får inte offras. Statsindustrierna får inte reduceras lill väldiga AMS-projekt för att indirekt hålla privatkapitalet under armarna.

Man bör äntligen erkänna alt framtida svensk stålindustri inle kan knytas lill de stora kvantiteterna material - malm, ämnen. Endast en allmänt höjd förädlingsgrad och en minskad rovdrift med råvaran erbjuder en väg ul ur krisen. Man kan inle driva en offensiv sysselsättningspolitik om man låter stålindustrins gamla, klassiska inriklning bestå. Följden blir då bara koncentration och utslagning, dvs. färre jobb. Ökad förädling ger däremot fler och säkrare arbeten. Möjligheterna alt rädda de mindre bruksorterna ökar, eftersom förädlingsindustrier vanligen är lättare att decentralisera.

Den starka bundenheten till råvaror och halvfabrikat måste gradvis brytas. Del är orimligt alt t. ex. exporten av dylika efter 1960 ökat mer än exporten av färdiga stålvaror - samtidigt som prisutvecklingen på de förstnämnda varit sämre än pä de senare. Del är över huvud tagel orimligt atl etl högt industrialiserat land i så stor utsträckning knyts till framställning av produkter med låg förädlingsgrad och starkt kon-

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

121

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

122

junklurkänslig avsättning. Ingen mer än vpk ställer frågan på etl kvalitativt nytt sätt: i första hand dimensionering av ämnen och valsade produkter efter vad som erfordras för vidareförädlingen och i andra hand export i den mån del krävs av handelspolitiska skäl eller för atl tillvarata oundgängliga slorleksfördelar.

Det skrotade Stålverk 80 bör i enlighet härmed ersättas med ett nytt Stålverk 80. Detta nya projekt bör säkerställa minst det antal arbeten som först utlovades. Det sker säkrast genom att ämnesproduktion och valsning kombineras med en hög vidareförädling. Med vidareförädlingen ökar det totala antalet arbeten som kan decentraliseras till orter utanför Luleå och lill de traditionella bruksorterna i Bergslagen.

Forskning och utveckling inom svensk stålindustri har varit och är dålig. Den inriktas till 90-95 96 på att förbättra redan beflntlig teknik. Endast 5-10 % ägnas åt nytänkande, och många forskare säger att detta är en av grunderna till svensk stålindustris nedgång och eventuellt kommande fall.

Del behövs mer av del nytänkande som kommer fram hos professorerna Ekelorp och Slrandell. De visar i sina planer på alt svensk stålindustri inte kan bli världsbäst i stora anläggningar och i fråga om kvantitet men däremot världsbäst i små enheter med stora möjligheter till specialisering och snabba omställningar. Denna linje - som företräds av Ekelorp och Slrandell - är raka motsatsen lill tankarna bakom Stålverk 80 och mer i linje med dem som vänsterpartiet kommunisterna förfäktar. Framtidens stålindustri i Sverige är inte stora järnverk koncentrerade lill några få orler. Stålindustri i kombination med manufakturering och verkstadsindustri behöver inte nödvändigtvis innebära stordrift. Det väsentliga är helhetsplaneringen.

Herr lalman! Utskottet avvisar alla de förslag till en ny siålpoliiik som vpk har framlagt i motionerna 529 och 880. Förslaget i båda motionerna all bibehålla sysselsättningen inom gruv- och stålindustrin under en över-gängstid innan nya åtgärder vidtas avvisas av utskottet med hänvisning till Åslings arbetsgrupp. Utskottet uttalar att det är de berörda företagens ansvar att behålla sysselsättningen, dvs. Åslingdoktrinen. Men vi har sett vad den leder lill: inskränkningar, nedläggningar och få ersättningsjobb. Del är den nakna sanningen om bolagens ansvar. Regeringen och utskottet aviserar inga andra sätt atl ta itu med della. I klartext innebär det atl kapitalel får härja fritt.

Kraven i motionerna 529 och 880 pä etl program för vidareförädling avvisas också. Inga ingrepp får göras i strukturomvandlingen, utan den skall ske så smidigt som möjligt. Några planer aviseras inle om en helhetssyn pä den malmbaserade produktionen. Det är ju delta som kännetecknar marknadshushållningen: planlöshet, kortsiktiga lösningar och inga åtgärder i tid.

Vidareförädling och program har givetvis ett nära samband med in-vesleringskapilalet. Kapitalexporten undandrar nödvändiga investeringar i Sverige. Den måste därför stoppas. I etl utvecklingsprogram måste stal-

liga medel användas, t. ex. AP-fondsmedel.

För alt förverkliga en ny siålpoliiik måsle stora samhällshänsyn tas. Della varken vill eller kan kapitalisterna. Det är därför som hela slål-och gruvindustrin måste förstatligas. Jag vill påpeka alt vpk:s krav på förstatligande har ett villkor, nämligen planering för vidareförädling och utveckling för att rädda jobben i bruksorterna. Tvärtemot utskottet tror vi att en nationalisering är del enda alternativet för att rädda hela sysselsättningen inom järn- och gruvindustrin.

Samhället kan inte vara understödsgivare till stålbolagen. Del blir som hittills: alla understöd blir ett stöd på kapitalets villkor. Alt den borgerliga delen av utskollel har denna uppfattning förvånar mig inle. Litet förvånad blir jag av alt socialdemokraterna har denna inriklning. De förespråkar i skilda sammanhang delägande från statens sida tillsammans med de privata bolagen, en nederlagslinje där kapitalet kan förhindra och motarbeta en angelägen utveckling genom alt sabotera arbetet i sådana förelag. Vad det gäller är, att trycket på statsmakterna blir så stort atl stål- och gruvindustrin nationaliseras och del genomförs ett utvecklingsprogram som innebär en nyorientering. Genom denna nyorientering kan Stålverk 80 genomföras i en ny gestall, där sysselsättning, vidareförädling och industrispridning är huvudtemat.

Vidare flnns ett yrkande i motion 880 om en nyorientering av varvsindustrin som skulle vara till stor nytta för svensk stålindustri. Utskottet avvisar delta krav och visar därmed sin tillit till den kapitalistiska utvecklingen.

Herr talman! Eftersom jag är verksam inom järnindustrin har jag på nära håll sett kapitaliniressens spel. Stålverk 80-pengarna skall nu satsas i de privata stålverken. Kapitalet skall inte behöva skrapa på kistbotten. Stora Kopparberg - det ärbara bolaget - har under de senaste åren systematiskt arbetat för att göra hela bolaget till enbart ett skogsbolag. Köpet av Bergvik och Ala var ett steg. Den kapilalintensiva stålindustrin skall tonas ned, och avsikten är atl staten genom gåvor och subventioner skall ge stälsektorn stöd.

Marcus Wallenberg, styrelseordförande i Stora Kopparberg, säger renl ul atl inget kapital skall ges från koncernen lill stälsektorn. Detta är etl spel om jobben ovanför huvudena på arbetarna. Stora Kopparbergs styrelse och Nabseths idéer sammanfaller. Lars Nabseths ulreclning är en partsinlaga från storfinansen och därmed inte vilken inlaga som helst, utan en inlaga från dem som har makten.

Planlösheten, anarkin och kortsiktigheten påvisas av att samtidigt som Stora Kopparbergs koncernledning arbetar med etl rent skogsbolag i sikte presenterade företagsledningen i Domnarveis Jernverk föregående vår planer för kommun och anslällda på flera tusen nya jobb. Ett år senare skall flera lusen jobb bort. Tala inte om planering inom stålin--dustrin!

Men detta bekymrar inte aktieägarna i Stora Kopparberg. De har trots stålkrisen blivit väl kompenserade vid aktieutdelningen. Man har t. o. m.

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

123

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

kostat på sig en gratisemission, dvs. ökat sitt aktiekapital pä arbetarnas bekostnad för alt under kommande år kunna öka sina utdelningar.

Vi kan inte förvänta oss atl den borgerliga regeringen skall sälta käppar i hjulet för storfinansens planer - i varje fall inte av fri vilja. Del är därför av särskilt stor vikt atl opinionen utanför det här huset trycker på bolag och regering. Men det kan man inle göra med diffusa krav om nya utredningar och accepterande av strukturomvandlingen - då måste man ställa krav pä en ny siålpoliiik.

Arbetarrörelsen måsle samlas kring ett konkret åtgärdsprogram för att rädda jobben. Metalls avdelning i Borlänge kräver till Metalls kongress ett helt förstatligande av stålindustrin. Vidare krävs

- att ett program för högt driven förädling läggs upp,

- atl en plan utarbetas för framlida lokaliseringar av förädlingsindustrier till hotade orter,

- alt export av kapital och förädlingsindustrier stoppas.

En kraftfull opinion för etl sådant program kan ge arbetarrörelsen styrka alt driva bolagen och regeringen pä reträtt. Jag ställer mina förhoppningar lill en sådan kraftfull manifestation från hela arbetarrörelsen. Vi har börjat vid Domnarveis Jernverk. Men tyvärr finner jag inte denna vilja uttryckt i reservation 1 av socialdemokraterna. Där talas fortfarande om atl berörda parter skall påverka förhandlingarna om utvecklingen. Arbetsköparparten kan aldrig acceptera arbetarnas krav på samhällsekonomiska bedömningar. Därför kan inte vpk stödja denna reservation. Men jag ullalar min förhoppning om att det på basplanet i de drabbade orterna skall slå klart atl arbetsköparna måsle hell avlägsnas från stålindustrin, för alt jobben skall kunna räddas.

Med det, herr lalman, yrkar jag bifall lill motionen 880 på samtliga punkter och motionen 529, yrkandena 3 och 4. Övriga yrkanden i motion 529 sammanfaller med yrkandena i motion 880.

124

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Efterkrigstiden har utmärkts av dynamiska, nästan revolutionerande förändringar av vår värld. Dessa förändringar har upplevts av de högt utvecklade industriländerna men även, och kanske framför allt, av utvecklingsländerna. Samhällsstrukturer har förändrats, gränser har ändrats, nya stater har uppkommit och, sist men inle minst, näringslivet i de olika systemen har fäll en annan karaktär. Det har varit våldsamma strukturförändringar, och de har övergått de flesta av industribranscherna. Detta gäller inte minsi de utvecklade industriländerna.

En av de viktigaste branscherna i avancerade länder har sedan länge varit och är fortfarande stålindustrin. Det är en av de tyngsta och mest betydelsefulla branscherna, kanske framför allt när det gäller sysselsättningen men även då det gäller den renl nationalekonomiska bakgrunden för dess verksamhet. Stålindustrin har också inte bara här i landet utan i hela den utvecklade induslrivärlden under efterkrigstiden varit föremål för mycket omvälvande händelser, myckel starka strukturförändringar.

Mänga har tagit della som bevis för all det s. k. posiindustriella samhället kommer all följa samma ulveckling som jordbruket. Vi vet alla atl jordbruket har undergått en oerhört stark rationalisering och all andelen där sysselsatta här i landel på några årtionden har sjunkit från 20-25 96 lill bara 5 96 i dag. Det finns många som tror all del ligger en parallellitei i utvecklingen på del industriella området, och självfallet finns det mänga beröringspunkter. Men ändå finns del stora skillnader. Det är alldeles uppenbart atl industrin inte kommer all undergå samma våldsamma förändring när det gäller sysselsättningsmöjligheterna, eftersom det inom industrin finns andra möjligheter än inom jordbruket atl starta nya förelag, all nyansera tillverkningarna och att ändra produkterna och därmed skapa ny sysselsättning.

Jag tror all denna allmänna bedömning och karakteristik också gäller stålindustrin, och jag delar herr Svanbergs uppfattning all del har givits uttryck för alltför mycken nattsvart pessimism beträffande stålindustrin. Vi behöver, tror jag, inle vara så fruktansvärt pessimistiska när del gäller stålindustrins framtid, även om vi måste vara pä del klara med allvaret i förändringarna i denna bransch. Och vi måste räkna med alt det kan bli - och kommer all bli - smärtsamma omställningar, där det gäller för samhället, företagen och de anställda att gemensamt söka klara ut de stora svårigheterna och problemen. Och därest sysselsättningen i stålbranschen inte kan garanteras i fortsättningen - vilkel man inte tycks kunna göra - ulan det blir neddragningar, sä måste dessa parter gemensamt skapa förutsättningar för alt alternativ sysselsättning bereds, antingen i närliggande eller i andra branscher. Vi kan inte godta att människor kastas ul i sysselsäitningssvårigheler och arbetslöshet därför all en oundgänglig omställningsprocess pågår. Där har samhället, företagen, de fackliga organisationerna och de anställda själva det stora och avgörande gemensamma ansvarel.

Stålindustrin har stått i centrum för den politiska debatten här i landet under större delen av 1970-lalet, och det har den gjort inte minst på grund av den tidigare regeringens många märkliga turer omkring det projekt som kallats för Stålverk 80 och som redan har varit uppe här i debatten, framför allt i herr Hagbergs i Borlänge anförande. Vid delta riksmöte har det väckts fem motioner om stålindustrin med yrkanden om bl. a. samordnat ålgärdsprogram för strukturrationalisering av stålindustrin, åtgärder för all bibehålla sysselsättningen i Bergslagen, rikllinjer för en ny siålpoliiik, nationalisering av gruvdriften och stålindustrin samt forskning och utvecklingsarbete inom stålindustrin.

Av de här motionerna, som tar upp dessa krav. är den socialdemokraliska motionen 1327 måhända den viktigaste, eftersom den ulgör en s. k. parlimolion med partiordförandens namn i spetsen.

Herr talman! Den här molionen är från många aspekter en mycket intressant läsning. Enligt herr Palme & Co. är del uppenbart att huvudansvaret för all siålkrisen i landet har fält den omfattning den har vilar på de privata stålföretagen som "under många år har försummat

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

125

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

126

att vidta tillräckliga åtgärder för alt möta framtiden och en hårdnande utländsk konkurrens". Del är alltså de försummelserna de privata företagen gjort sig skyldiga till - och de har alltså på den grunden, enligt socialdemokraterna, huvudansvaret för den stålkris som vi i dag upplever.

Herr lalman! Enligt svensk såväl som utländsk expertis - och lill den förra kan räknas den socialdemokratiske förre statssekreteraren i industridepartementet Tony Hagström, som gjort en snabbanalys av special-slålsinduslrin-så har världen över strukturförändringarna varit en väsentlig orsak lill svårigheterna för de flesta i-ländernas stålindustrier. Dessa strukturförändringar har dessutom myckel starkt accentuerats av oljekrisen, som drabbade världen för några år sedan, och sist men inte minst genom Japans mycket våldsamma framträdande på siålmarknaden. Del senare lar Tony Hagström upp i sin analys, och han framhåller i fråga om specialstålet följande: "Genom införande av tillverkning i tidigare okänd skala av dessa produkter har den japanska slålinduslrin inom loppet av några år hell förändrat konkurrensbelingelserna."

Men enligl den socialdemokraliska partimotionen är det försummelserna under många år från de privata stålverken i Sverige som är boven i dramat när det gäller den svenska siålkrisen. Jag vill hålla med om, herr talman, att de privata stålföretagen här i landel inte varit några föredömen av allra högsta klass när det gällt visionära utblickar och vidtagna åtgärder med anledning av eventuella svårigheter i framtiden. De har kanske varit något mer konservativa i bedömningarna än man hade haft rätt att fordra, gjort litet mindre framsynta investeringar än man hade kunnat begära, men att de skulle vara så pass hårt belastade att de skulle ha huvudansvaret för den här stålkrisen är enligt vår uppfattning en närmast grotesk anklagelse. Det är i sanning ett säreget påstående - framför allt om man jämför med vad samma socialdemokrater haft att säga under en lång lid om det statliga stålverket Norrbollens Järnverk och det havererade Stålverk 80-projektet. Där är det, herr talman, minsann inte några försummelser från styrelser, företagsledningar och politiker som har förorsakat kris - en kris som medfört atl samhället nu måste pumpa in ett antal miljarder bara för all nollställa det hela. Här ligger nämligen, enligl samma socialdemokraters utsago, förklaringen i strukturförändringarna inom stålbranschen väriden över och framför allt i oljekrisen.

Herr lalman! Politik i socialdemokratisk tappning är uppenbariigen inle bara atl vilja utan även atl mäta med olika mått - i varje fall när det gäller stålverk i privat resp. statlig ägo.

Herr talman! Fakta i fråga om stålindustrin, som väl alla kan understryka, är emellertid all stålindustrin, som herr Svanberg markerade, har kommit att uppvisa en starkt försämrad lönsamhet. Det är ell faktum som vi inte kan komma ifrån. Konkurrenskraften på den internationella marknaden har minskat, och vi har upplevt en ökad imporlkonkurrens inom landet. Del är problem som gäller både för handelsslålsindustrin och för specialstälsindustrin.

Specialstålsindustrin är den tunga delen med 24 anläggningar fördelade på åtta företag. Huvudparten av sysselsättningen inom den branschen anges kunna byggas pä en mera långtgående förädling och en mera differentierad produktion. Det är ett bevis så gott som något för all de strävanden som vi mer eller mindre haft gemensamma när vi behandlat framför allt Norrbollens Järnverk, nämligen att genom bl. a. en ökad förädlingsgrad komma till rätta med branschproblemen, är en riklig politik.

Herr lalman! Som här omvittnats lidigare har beträffande handels-stålsindustrin på stålbranschrådets initiativ under del senasle året genomförts en utredning om den framtida utvecklingen, och där har man lagt fram förslag som bl. a. syftar lill alt tillverkningen av malmbaserat råslål skall koncentreras lill tvä verk, nämligen Norrbottens Järnverk och Oxelösund. I fråga om specialstälsindustrin har Jernkontoret gjort ett utredningsarbete, där både förelagsledningar och anslällda har medverkat och där man har arbetat fram vissa förslag, som emellertid inte är offentliga.

I november 1976 föranstaltade industriministern, som tidigare konstaterats i debatten, om en snabbanalys av specialstälsindustrin, vars resultat också har citerats. Den har utförts av förre statssekreteraren i industridepartementet, Tony Hagström, som gjort ett förtjänstfullt arbete på denna punkt. Redan i mars 1977 kunde han avlämna en rapport i tre delar, som har utomordentligt stort intresse, även om han inte lägger fram några direkta och konkreta förslag. Analysen är dock utmärkt och uttömmande.

Som en avgörande och ytterst viktig händelse för denna bransch, framför allt när del gäller möjligheterna all komma fram till vilka problem som i första hand skall tacklas och hur man skall analysera situationen och bedöma framtiden vill jag räkna regeringens initiativ i april - alltså för myckel kort lid sedan - atl sälla lill en särskild arbetsgrupp som skall arbeta med frågor i samband med de strukturella förändringarna. Branschorganisationerna och de fackliga organisationerna är företrädda i gruppen, som alltså sakligt är myckel starkt uppbyggd. I denna grupps direktiv ingår att medverka lill atl utforma samhälleliga åtgärder för atl åstadkomma önskvärda förändringar bl. a. i fråga om - och det är anledning att understryka detta - ägarförhållandena och produktionsinriktningen. Den skall också belysa vad olika utvecklingsalternativ kan få för konsekvenser och överväga, vilka åtgärder som kan räknas för att säkra sysselsättningen på olika orler. Det ligger myckel starka regionalpolitiska motiv bakom dessa direktiv. Där kommer självfallet Bergslagen tillsammans med andra utsatta omrädgn mefi i bilden. Regeringen har också utsett en kontaktman för förhandlingar pni s.trukturella förändringar.

Herr talman! Jag refererade lidigare til) krayen i de fem motionerna i della sammanhang. Myckel av vad som begärs - jg skulle t. o. m. vilja säga del mesta - i dessa motioner komri)gr au tacklas av denna

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

127

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

128

myckel breda och kompetenta arbetsgrupp. Det finns alltså anledning all avvakta vilket resultat denna grupp kommer fram till. Del finns inle heller någon anledning alt rusa i väg och försöka fatta några beslul innan hela situationen i branschen blivit analyserad och klariagd, vilkel är denna grupps uppgift.

Jag har redan varit inne pä den socialdemokratiska partimoiionen 1327. Jag vill bara ytterligare kommentera dess krav pä ett samordnat åtgärdsprogram för den svenska stålindustrins strukturrationalisering. Detta sammanfaller också med regeringens och regeringspartiernas krav. Del är nämligen just precis etl åtgärdsprogram för den svenska stålindustrins strukturrationalisering som bl. a. den här arbetsgruppen skall lägga undertaget för, så all åtgärder skall kunna vidtas så snabbi som möjligt av regeringen.

Den rapport om specialslälinduslrins situation som fil. dr. Tony Hagström lämnat har ju tillkommit pä regeringens initiativ, vilket markerar del utomordentliga intresse som regeringen hyser för dessa frågor och del engagemang man påtagit sig för all få dem lösta, framför allt då frågor rörande sysselsättningen. Direktiven visar, som jag nyss sade, all man är inställd på att fä fram ell samlat program för den strukturella omdaningen. All man verkligen inle tvekar inför uppgiften all utreda ägarförhållandena har industriministern gäng på gäng visat i fråge- och inlerpellalionsdebatler här i riksdagen.

Här vill jag ytterligare understryka alt det inte är fråga om atl ha några skygglappar för ögonen, i varje fall inte från centerns sida. Vi kan tänka oss ell starkt statligt engagemang i den här branschen. Della är hell enkelt nödvändigt bl. a. från kapitaliseringssynpunkt. Samhällets kapitalresurser, som vida överstiger de privata, måste komma med i bilden. Därmed får också de samhälleliga intressena ett slörre infiytande. Men alt ha någol slags manisk inställning och tro att den dominerande ägarstrukturen måste vara statlig är någol annat. Den uppfattningen kan vi inte dela. Här går en ideologisk skiljelinje. Vi tror inle pä att bara man förstatligar näringsliv och företagsamhet blir situationen bättre. Vips säljer man varor bättre - det är til syvende og sidst ändå ödesfrågan för varje förelag atl fä varorna sålda. Atl man omvandlar skickliga försäljare till byråkrater gör inte att de säljer varorna bättre och mera framgångsrikt. Här går, som jag sade, en ideologisk skiljelinje. Men vi hesilerar inle för ell starkt engagemang, om della skulle visa sig erforderligt -del vill jag understryka.

När det gäller den undersökning om alternativa etableringsmöjligheler på orter som drabbas av nedläggningar inom stålindustrin som begärs i motionen 158 kan sägas atl även della krav omfattas av arbetsgruppens uppgifter. Den skall bl. a. se på de regionalpolitiska konsekvenserna av olika utvecklingsalternativ.

Bergslagen är ju en kärnbygd i det här sammanhanget och förde branscherna. Del är alldeles uppenbart att speciellt starka åtgärder måsle vidtas för all bibehålla sysselsättningen i Bergslagen när den här svåra och be-

svärliga omslällningskrisen går över stålbranschen, som i så hög grad dominerar sysselsättningen i jusl den landsändan. Åtgärder för att slå vakt om sysselsättningen i Bergslagen är redan prioriterade och kommer atl bli del av regeringen. Men jag vill understryka alt företagen i branschen - delvis stora multinationella förelag - har ell utomordentligt stort ansvar när det gäller atl klara den fortsatta sysselsättningen.

Det här har kallals för Åslingdoktrinen. Denna har kommenterats, förhånats och förlöjligats, men det är ändå en mycket stabil ideologi och idé som ligger bakom synsättet i fråga. De stora multinationella företagen har liksom alla företag självfallet en primär uppgifi all klara sysselsättningen om man kommer i svårigheter, och man har fått stöd av den nya medbestämmandelagen, som ger ytterligare möjligheter regionalt att förhindra alltför plötsliga nedläggningar, alltför plötsliga permitteringar.

Att företagen har della primära ansvar utesluter, herr talman, icke på något sätt - det gör inte heller den s. k. Åslingdoktrinen - att samhället har det avgörande ansvaret. Samhället måsle i sista omgången ingripa, om alla åtgärder som företagen med olika erhållna incitament vidtagit visar sig lönlösa.

När det gäller vpk-kraven på atl företagen i Bergslagen av riksdagen skulle beordras alt inle minska antalet sysselsatta - dvs. att de inle skulle få permillera ansllällda - och atl de skulle förpliktigas alt svara för att del skulle finnas sysselsättningsmöjligheter under en övergångstid, så är del självklart all det i en pariamentarisk demokrati inte finns några lagliga möjligheter för pariamentet att vidta sådana åtgärder mot några utvalda förelag. Därför är de kraven helt meningslösa.

Beträffande den ökade förädlingen av stål har jag redan lidigare sagt all vi där faktiskt har en gemensam målsättning. Herr Svanberg och vi på den borgeriiga sidan i näringsutskottet har diskuterat den saken många gånger i samband med debatten om utvecklingen vid Norrbottens Järnverk, och vi har därvid varit ense om alt en ytterligare förädling är ett av huvudmålen för att vi skall kunna tillgodose möjligheterna att upprätthålla och trygga sysselsättningen inom stålbranschen. Det finns således inga meningsmotsättningar därvidlag. En fullständig nationalisering av stålindustrin, som vpk-sidan begär, har riksdagen tidigare sagt nej till flera gånger. Det finns därför ingen anledning att bifalla det kravet nu heller, utan den motionen måsle avvisas. Jag vill understryka, herr lalman, alt det inte är erforderligt alt helt förstatliga de här branscherna för att samhällets intressen pä detta område skall kunna tillgodoses. Detta har jag också framhållit tidigare, men det finns anledning att upprepa det.

Herr lalman! I vad slutligen gäller kravet - från socialdemokratiskt håll i motionen 532 - på en inventering av tänkbara forsknings- och utvecklingsprojekt inom stålhanleringen och kravet på alt stöd till detta arbete omgående skall ges, lämpligen genom styrelsen för teknisk utveckling, vill jag bara fastslå vad utskottet skriver, nämligen att betydande

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:138-139

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Stålindustrin

insatser redan gjorts, i stor utsträckning med stöd från STU, för just forsknings- och utvecklingsarbete inom stålindustrin. Dessutom sker fortlöpande en långsiktig planering av FoU-projekt på della område. Riksdagen kan, som vi inom utskottsmajoritelen påpekar, utgå från att STU och de särskilda utredningsinstituten inom stålbranschen samt stålföretagen själva tar de initiativ på FoU-området som kan vara önskvärda för att befintliga resurser skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Jag är övertygad om, herr talman, all så också kommer au ske. Skulle det inte bli fallet måste naturiiglvis ett ingripande göras, men det får man då ta under övervägande när den situationen eventuellt blir aktuell.

Allra sist, herr talman, vill jag understryka vad jag redan tidigare sagt om atl regeringen och regeringspartierna icke på något sätt tvekar alt sälta in de mesl kraftfulla åtgärder för all rädda sysselsättningen inom regioner där den hotas på grund av de svåra omställningarna inom stålindustrin eller andra hotade branscher. Regeringen och regeringspartierna tvekar alltså inle all göra de yttersta ansträngningar för att stålbranschen skall få en ny uppgång och kunna bli ett nytt flaggskepp i det ivenska industrisammanhanget. Även om det flaggskeppet lill storleken och omfånget inte kan bli som förr, kan i varje fall kvaliteten genom en ökad förädlingsgrad bli avsevärt högre, och därigenom kan man på längre sikt säkra en betydande både produktion och sysselsättning inom branschen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskoltsmajoriietens förslag. Jag avvisar alltså därmed de reservationer som har avgivits frän socialdemokratiskt håll.

130

På förslag av herr förste vice talmannen beslöts all kammarens förhandlingar skulle uppskjutas till kl. 19.30.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkande

1976/77:45 med anledning av propositionen 1976/77:63 med förslag lill

lag om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m. jämte

motioner

Finansutskottets beiänkanden

1976/77:29 med anledning av fullmäktiges i riksgäldskontorel förslag 1976/77:18 till kostnader för inredning och utrustning m. m. i kvarteret Loen 4 och 5

1976/77:31 med anledning av fullmäktiges i riksgäldskontorel förslag 1976/77:19 angående ändring av 30 i; lagen (RFS 1975:8) med reglemente för riksgäldskontoret

Skatteutskottets betänkande

1976/77:50 med anledning av motioner om reklamskatten

Justilieulskottets beiänkanden

1976/77:37 med anledning av motioner angående det straffrättsliga ansvaret för homosexuella handlingar m. m. 1976/77:38 angående uppskov med behandlingen av visst ärende

Utrikesulskottels belänkande

1976/77:21 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Meddelande om frågor

Socialutskottets beiänkanden

1976/77:30 med anledning av motioner om arbetstidsfrågor

1976/77:32 med anledning av propositionen 1976/77:90 om semesterlag, m. m. jämte motioner

1976/77:36 med anledning av propositionen 1976/77:134 om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701) jämte motioner

1976/77:37 med anledning av motioner om de homosexuellas situation

1976/77:38 med anledning av motioner om insyn, integritet och rättssäkerhet inom sjukvården, m. m.

1976/77:39 med anledning av motion om den fortsatta verksamheten vid Serafimerlasarettel

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:36 med anledning av motioner om restaurering av Hornborgasjön, m. m.

Näringsutskottets beiänkanden

1976/77:39 med anledning av motion om prisstopp på byggnadsmaterial

1976/77:45 med anledning av motion om kommunernas inflytande på

eldistributionen 1976/77:46 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Civilutskoltets beiänkanden

1976/77:39 med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag till

lag om kommunal energiplanering, m. m., jämte motioner 1976/77:40 med anledning av motionsyrkande om vissa åtgärder på bo-

sladsbyggnadsområdet, såvitt motionen hänvisats till civilutskoltet

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 25 maj

1916/11:41S av herr Göransson (s) till herr jordbruksministern om statlig ersättning för vissa översvämningsskador i Västmanlands län:

131

Nr 138

Onsdagen den 25 maj 1977

Meddelande om Jrågor

Är jordbruksministern beredd atl medverka till att statligt stöd utgår till all upprusta kulturbyggnader och ställa i ordning industrier som till följd av översvämningar i Västmanlands län hotas av driftstörningar?

1976/77:479 av herr Claeson (vpk) till herr utbildningsministern om vidgad rätt att delta i sommarkurser för invandrare:

De sommarkurser skolöverstyrelsen anordnar för att förbättra invandrarnas kunskap om språk och samhälle har blivit myckel uppskattade.

Tyvärr utestängs många av de invandrare som behöver och gärna vill delta i dessa sommarkurser i och med atl de blivit svenska medborgare. Denna spärr betraktas av många invandrare, som bestämt sig för alt stanna i vån land och erhållit medborgarskap, som djupt orättvis, då behovei av att förbättra kunskaperna inte upphör därför atl de är svenska medborgare.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr utbildningsministern:

Är statsrådet beredd att medverka lill sådan ändring av gällande bestämmelser eller praxis atl även invandrare som erhållit svenskt medborgarskap ges möjlighet atl delta i av skolöverstyrelsen anordnade sommarkurser?

1976/77:480 av herr Jonsson i Husum (s) till fru statsrådet Friggebo om villkoren för överlagande av bostadslån vid försäljning av småhus:

Kommunernas förmedlingsorgan och länsbostadsnämnderna har med olika medel försökt att begränsa spekulationsförsäljningar av småhus. Etl av de instrument som använts har varit all inle godkänna övertagande av bostadslån med stora överkostnader (försäljningspris i förhållande lill pantvärde).

I ett nyligen avgjort ärende gällande en fastighet i Örnsköldsvik -som avstyrkts av både förmedlingsorgan och länsbostadsnämnd - har bostadsstyrelsen godtagit överkostnader på ca 20 96.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor lill fru statsrådet Friggebo:

Anser statsrådet att 20 % överkoslnader vid försäljning av nybyggda småhus är acceptabla?

Har statsrådet för avsikt att la initiativ som syftar till slörre återhållsamhet vid godkännande av överkostnader vid försäljning av småhus?

132

1976/77:481 av fru Lantz (vpk) till fru statsrådet Mogård om bidrag lill Hem och skola-rörelsen för viss informations- och debattkampanj:

Hem och skola-rörelsen har under senare år i ökad utsträckning ägnat sig ål att pä bred bas insamla föräldrarnas synpunkter pä pågående reformarbete i skolan. Hem och skola-rörelsen planerar nu atl genomföra

en bred informations- och deballkampanj kring betygsutredningens be- Nr 138

tänkande. Förbundets remissvar kommer alt basera sig på en samman- Onsdagen den

ställning av föräldraåsikterna. 25 mai 1977

Har statsrådet Mogård för avsikt att medverka lill att Hem och skola-_____

rörelsen får extra anslag för denna verksamhet? Meddelande om

frågor § 9 Kammaren åtskildes kl. 18.05.

In fldem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert