Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:137

Tisdagen den 24 maj

Kl. 13.00

§ 1 Herr talmannen meddelade atl till kammaren inkommit läkarintyg för fru Johansson i Tidaholm, som var sjukskriven ytterligare under tiden den 21 maj-den 26 juni. Erforderlig ledighet beviljades.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Herr talmannen anmälde att herr Fransson i Mariestad (s) även under denna lid skulle tjänstgöra som ersättare för fru Johansson i Tidaholm.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:153 till jordbruksutskottet

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1670 till utrikesutskottet

§ 4 Föredrogs men bordlades åter försvarsutskottets beiänkanden 1976/77:13-15 trafikutskottets betänkande 1976/77:25 jordbruksutskottets belänkande 1976/77:32 näringsutskottets beiänkanden 1976/77:41-43 arbetsmarknadsutskottets beiänkanden 1976/77:29 och 30

§ 5 Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1976/77:44 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

I detta betänkande hade utskottet beträffande omfattningen och inriktningen av arbetet med granskning av de protokoll som förts i regeringen under år 1976 anfört följande:

"Riksdagsvalen i september förra året ledde till alt den socialdemokratiska regeringen avlöstes av en borgerlig trepartiregering. Härvid till-lämpades för första gången den nya regeringsformens bestämmelser om utseende av statsminister m. m. Utskottet lämnar i betänkandet en redogörelse för proceduren i samband med regeringsskiftet. I anslutning härtill redovisas vissa organisatoriska förändringar inom regeringskansliet bl. a. uppdelningen av finansdepartementet i ett ekonomidepariement

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

och etl budgetdeparlemenl. Beträffande regeringsärendenas beredning har utskottet bl. a. undersökt vilka ändringar i kommittéernas sammansättning m. m. som vidtagits efter regeringsskiftet.

En särskild undersökning har utförts beträffande omfattningen av enskilt statsråds beslutanderätt. På sedvanligt sätt har utskottet följt utvecklingen beträffande lagrådsgranskningen och propositionsavlämnan-del till riksdagen. Utskotlets granskning har som tidigare år även avsett författningarnas utgivning liksom behandlingen av riksdagens skrivelser lill regeringen. I sammanhanget lämnas en redovisning av vissa förberedelser från regeringens sida för tillämpningen på den offentliga sektorn av den nya medbestämmandelagen, som riksdagen fattade beslut om våren 1976 och som trädde i kraft den 1 januari 1977.

Förra året genomförde utskottet en större undersökning av handläggningen av besvärsärenden inom regeringskansliet därvid uppmärksamhet även ägnades frågor om publicering och information beträffande regeringsbeslut. I årets betänkande lämnas vissa uppgifter om åtgärder som vidtagits från regeringens sida i fråga om handläggningen av besvärsärenden, förfaltningsutgivningen, propositionsavlämnandet och publicering av regeringsbeslut m. m. En uppföljning har gjorts beträffande påpekanden och uttalanden som utskottet gjorde förra året i vissa frågor.

Ett antal särskilda ämnen beträffande regeringens handläggning har tagits upp till granskning. Bland dessa skall nämnas frågan om Stålverk 80. Vidare har behandlats den nuvarande regeringens handläggning av vissa energifrågor mot bakgrund av bl. a. den s. k. villkorslagen. Utskottet har granskal frågan om lokalisering av post-och järnvägsterminal inom Stockholmsregionen. Vidare har utskottet behandlat fråga om ersättning i ell enskilt fall. Slutligen har utskottet under avsnillet övriga frågor bl. a. behandlat frågorom disposition av väganslag samt garantiutfästelser beträffande leverans av viss flygmateriel."

Utskottet hade för riksdagen anmält den granskning som utförts samt resultatet därav.

Vid betänkandet hade avgivits följande åtta reservationer av herrar Johansson i Trollhättan, Mossberg, Svensson i Eskilstuna, Karisson i Malung och Nyquisl samt fröken Nilsson och fru Stålberg (samtliga s)

1. beträffande avsnittet Den nya regeringens sammansättning samt vissa förändringar inom regeringskansliet såvitt avsåg samordning och personalförändringar, vari reservanterna ansett alt utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

2. beträffande avsnittet Stålverk 80, vari reservanterna ansett att utskottels yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

3. beträffande avsnittet Regeringens handläggning av energifrågorna. Vari reservanterna ansett att utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

4. beträffande avsnittet Fråga om lokalisering av viss post- och järn-      Nr 137
vägsterminal, vari reservanterna ansett att utskottets yttrande i viss del      TjsHappn Hen
skulle ha av reservanterna angiven lydelse,                         74 ma' 1977

5. beträffande avsnittet Ersättning i visst enskilt fall, vari reservanterna ansett all utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

6. beträffande avsnittet Övriga frågor. Dispositionen av visst vägan-slag, vari reservanterna ansett atl utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.:

Regeringsskiftet 1976, m. m.

1. beträffande avsnittet Övriga frågor. Val av ledamöter i länsstyrelses styrelse, vari reservanterna ansett alt utskottets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse,

8. beträffande avsnittet Övriga frågor. Direktiv till socialutredningen, vari reservanterna ansett att utskotlets yttrande skulle ha av reservanterna angiven lydelse.

Hen TALMANNEN:

Dechargedebalten uppdelas liksom tidigare år i flera avsnitt. Varje avsnitt behandlas som ell självständigt ärende, och talarlistan för de olika avsnitten kan alltså utökas med ytterligare talare. Då alla under ett avsnitt anmälda talare haft ordet övergår kammaren omedelbart till att debattera nästa avsnitt. Voteringarna äger alltså rum i etl sammanhang sedan samtliga avsnitt sluldebalterats.

Beträffande avsnittet Regeringsskiftet 1976, m. m. har ordet begärts av herr Johansson i Trollhättan.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Etl av de viktigaste avsnitten av årets granskning gäller handläggningsordningen inom den nya regeringen. Del råder inget tvivel om att det håller på att uppstå en ny form av parlamentarism. Den kan kanske betecknas som Fälldinparlamentarism. Mycket i granskningsbe-tänkandel belyser detta.

Del mest karakteristiska för denna Fälldinparlamentarism är au regeringen inte fungerar som en enhet. Parlamentarismen förutsätter att regeringen uppträder och handlar som en enhet. Del gör inle ministären Fälldin. Parlamentarismen flnns som bekant inskriven i vår grundlag. I förarbetena markeras gång efter annan att regeringen utgör ett kollektiv, ett lag, en enhet. När konstitulionsutskoltet i år behandlat etl särskilt statsråds beslutanderätt - del är en intressant studie som är nyttig att läsa i detalj - har utskottet konstaterat att regeringen kan bemyndiga statsråd alt avgöra etl visst ärende eller en viss grupp av ärenden, och

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

granskningen på denna punkt som avser 1975 har inle gett anledning till någon erinran mot de beslut regeringen fattat härom. Men utskottet varnar:

"Mot bakgrunden av principen om kollektivt beslutsfattande inom regeringen vill utskottet framhålla atl denna princip inte bör urholkas genom alltför vidsträckta bemyndiganden till enskilt statsråd. Liksom hittills bör därför enskilt statsråd utom i vissa undantagsfall endast ges beslutanderätt i frågor som har samband med departemenlsadministra-tion och beredningsarbetet i vid mening."

Detta uttalande är enhälligt, och jag hoppas att det också finns en enig mening om att parlamentarismen bygger på atl regeringen i alla avseenden uppträder och handlar som en enhet.

För en koalitionsministär föreligger speciella behov av samordningsresurser. Den nuvarande regeringen har haft ambitionen att skaffa sig sådana. Framför allt har den anställt fiera samordnare inom kanslihuset. Det egendomliga är att den valt att upprätta tre samordningskanslier men inte en enda samordningsinstans. De finns inom statsrådsberedningen, arbetsmarknadsdepartementet och ekonomidepartementel. Varje partiledare inom regeringen har sålunda fått sitt samordningskansli. Det betyder all det i realiteten inrättats tre partikanslier inom kanslihuset.

Varför har man då valt alt bygga upp tre samordningskanslier? Det naturliga hade varit att skapa ett enda. Kal Hammerich ger delvis svaret i sin skildring av den nuvarande regeringens tillkomst i boken Kompromissernas koalition. Under regeringsförhandlingarna fördes vid olika tillfällen fram tanken att det skulle finnas en enda samordningsinstans. I en moderat promemoria, skriven av Carl Bildt, förklarades det som närmast självklart att statsrådsberedningen borde få en sådan sammansättning att de olika partierna gavs möjlighet att direkt delta i dess arbete. Folkpartislen Carl Tham ifrågasatte om man inte måste ha en politisk representation i statsministerns kansli för de partier som ingick i regeringen. Gösta Bohman förde fram tanken att han och Per Ahlmark skulle bli konsulter med placering i statsrådsberedningen. Ministärbildningen var inle böjd för sådana lösningar. Hammerich sammanfattar:

"Hur samordningen skulle lösas i praktiken var en fråga som parterna - partiledarna samt Gunnarsson, Bildt och Bergström - först diskuterade mer i detalj i förhandlingarnas slutskede, måndagen, tisdagen och onsdagen den 4-6 oktober. Bohman och Ahlmark som konsultativa statsråd, särskilda samordningsministrar eller moderata och folkparlisliska staber i statsrådsberedningen var förslag som rann ut i sanden utan alt ha blivit föremål för någon verklig utvärdering partierna emellan. Fälldin styrde del hän mot den lösning han hela tiden själv känt för: en lösare form av samordning."

Med denna lösning blev del stora problemet hur man skulle samordna samordningskanslierna i kanslihuset. En konsekvens blev att regeringen måste ha många samordningsfunkiionärer. Samtliga statssekreterare byttes ut, utom kabinettssekreteraren som dock får en efterträdare inom

en snar framtid. Informalionssekrelerarna har ersatts med nya, som har andra politiska förankringar än de avgående. Fyra nya informationssekreterarebefallningar inrättades. Den 1 mars fanns det i de tre samordningskanslierna anställda 19 personer, därav tvä som statssekreterare, en som kansliråd och 16 som sakkunniga. Utanför dessa kanslier har enligt departementens egna uppgifter förordnats ytterligare 18 sakkunniga med huvudsakligen politiska uppgifter. Det innebär nära en fördubbling på sex månader av antalet personer inom kanslihuset med väsentligen politiska uppgifter.

Jag kritiserar inte alt regeringen knyter politiska rådgivare till kanslihusel. Ökningen är dock förvånansvärt stor, särskilt mot bakgrunden av de uttalanden man tidigare gjort från borgerligt håll. Tidigare har man anklagat socialdemokraterna för att ha velat politisera kanslihuset - framför allt kom dessa anklagelser från moderat håll. Tillkomsten av de nya samordningskanslierna och det stora antalet personer med huvudsakligen politiska uppgifter visar atl de borgerliga fått en ny syn på problemet när de själva kom i regeringsställning.

De minnesgoda erinrar sig säkert vad som inträffade år 1961. Statsministern hade är 1959 fått en sekreterare, och stalsverkspropositionen till 1961 års riksdag föreslog regeringen alt en personlig tjänst som byråchef i Br 2 skulle inrättas för statsministerns sekreterare. Detta förslag utlöste våldsamma angrepp från borgerligt håll mot regeringen, socialdemokratin och statsministerns sekreterare. En högerman, som i andra kammaren gick emot anslaget, ansåg sig i kraftfulla ordalag böra ta avstånd från dessa angrepp. Han talade om "ett olämpligt och i delar rent infamt personangrepp".

I riksdagen väcktes det frän höger- och folkpartihåll motioner om avslag på regeringens förslag. I statsutskottet fullföljdes dessa motioner pä det sättet att två högerledamöter reserverade sig för avslag. Den tredje högermannen, utskottets ordförande, hade en blank reservation, och han lät i kammardebatten förstå att han hade betänkligheter men inte ville sträcka sig sä långt som till ett avslag på Kungl. Maj:ls förslag. En folk-partiledamoi hade också en blank reservation och anförde betänkligheter men hade inget yrkande. Från cenlerpartihåll gjordes inga invändningar mot inrättandet av tjänsten.

Man anförde fiera skäl mot inrättandet av denna personliga tjänst. Man hänvisade till att förfallningsulredningen föreslagit alt det skulle inrättas en tjänst som politisk handsekreterare åt statsministern och alt man skulle avvakta behandlingen av författningsulredningens förslag i dess helhet. Man klagade över alt del inte förhandlats på del sätt som är brukligt när del gällde tjänsten. Man hänvisade lill kostnaderna -en ökning med 8 000 kr. En talare fruktade alt tjänsten skulle kunna bli kvar om det blev en ny regering.

Nu har del blivit en ny regering, och det har skett en kraftig ökning av både antal och anslag, men jag har inte hört några liknande synpunkter. Kanske finns del en ålerklang av det förgångna i en motion som väcktes

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

i januari i år av tre moderata ledamöter med Bo Siegbahn i spetsen. Där fors fram tanken atl en del av de i departementen politiskt tillsatta tjänstemännen tillfälligt fick tjänslemannaslalus men betalades från vederbörande partier. Den tanken fullföljdes inte av ens de moderata inom konstitutionsutskottet. Del är sålunda ett historiskt faktum alt uppfattningen om behovet av politiskt sakkunniga blivit en annan sedan man pä borgerligt håll kommit i regeringsställning.

Trots den kraftiga ökningen av antalet politiska samordnare fungerar samordningssystemet på ett tungt och byråkratiskt sätt. Tre samordningskanslier måste alltid kopplas in när det gäller politiskt betydelsefulla frågor. Det behövs många moment innan en fråga är färdig för beslut. Ett departement delar sill förslag med statsrådsberedningen och samordningskanslierna i arbetsmarknadsdepartementet och ekonomidepartementet. Har någon av kanslierna synpunkter måste detta anmälas till övriga kanslier. Därefter får synpunkterna lämnas och ställas samman. Det blir statsrådsberedningen som skall ge klartecken men del får inte ske utan att beredningen har fått grönt ljus från samordningskanslierna i arbetsmarknadsdeparlemeniel och ekonomidepartementel. Går meningarna isär får man fortsätta atl diskutera med varandra. Blir man inte överens pi. handläggarnivån får frågan gå vidare till samordningsstatssekreterare och motsvarande. På detta sätt måste alltså frågorna gå runt på grund av alt man har tre samordningskanslier. Frågan är om inte detta samordningssystem borde vara en värdig granskningsuppgift för någon av de byråkratiutredningar som regeringen har salt till.

Del är mycket lätt alt bli denna samordningsapparais fånge. Kanske har vi här åtminstone en av förklaringarna till att statsministern så sällan gästar riksdagshuset. Samordningsapparaien producerar promemoria efler promemoria. Statsministern får sitta på sitt tjänsterum och läsa och begrunda dessa promemorior.

En konsekvens som vi ulan vidare kan konstatera är att samordnings-apparaten leder till en fördröjning av ärendena. Del mesl framträdande exemplet på detta är kompletteringspropositionen. Den kom några dagar in i maj. Enligt riksdagsordningen skall kömpletteringsproposilionen avlämnas före utgången av april månad, om hinder ej möter. Jag kan inte se att det i vår förelegat något hinder av den typ som grundlagberedningen tänkte sig. Tydligen har samordningsapparaten mall långsamt. Eller finns det några andra skäl lill att inte riksdagsordningens bestämmelse kunde följas?

Även innehållet i kömpletteringsproposilionen får delvis sin förklaring av all samordningen inom regeringen brister. En bättre sammanhållen regering skulle inte behöva presentera en budget i januari som var jämnt expansiv på del sätt som den nuvarande regeringens budgetförslag var. Det hade funnits möjligheter till utgiftsökningar på vissa punkter men återhållsamhet på andra. En bättre sammanhållen regering skulle inte heller behöva råka ut för atl lägga en komplelteringsproposilion som strider mot den tidigare budgetpropositionen pä det uppenbara sätt som

den nuvarande regeringens gör. Den tvingas nu korrigera sig själv och även föreslå riksdagen all ändra tidigare fattade beslut, i vissa fall t. o. m. i överensstämmelse med socialdemokratiska motioner som den borgerliga majoriteten tidigare avslagit. Bristen i samordningen får sålunda politiska konsekvenser.

Inom ramen för samordningsfunktionerna frodas också ministerstyre. Jag skall närmare bevisa detta när jag senare skall tala om regeringens handläggning av energifrågorna.

Bristen på samordning har vidare lett till atl statsråd gjort uttalanden som de eller deras kolleger tvingats korrigera därför alt de inle varit förankrade i regeringen. Arbetsministern har talat utrikespolitik, sjuk-vårdsminislern har gett sig in i löneärenden, de båda bostadsminislrarna har gjort sina utspel, osv. Regeringen framträder inle som den enhet den skall vara enligt parlamentarismens grundregler.

Det mest anmärkningsvärda är dock atl statsminister Thorbjörn Fälldin i en intervju i tidningen Arbetet den 10 maj i är förklarat alt han inte förankrat sitt utspel om arbelsgivarfonder hos någon. Han säger: "Det rörde sig om etl manuskript som jag personligen bär myckel ansvar för." Inle ens statsministern talar alltså alltid på regeringens vägnar. Regeringen har tydligen inte ens ambitionen att svara mot pariamentarismens grundförutsättning, nämligen att en regering skall uppträda och handla som en enhet.

Samtidigt finns det en benägenhet hos regeringen alt nonchalera riksdagen. I en tidigare debatt har man kunnat konstatera att det dröjer länge innan regeringen svarar på enkla frågor, långt över den tid riksdagsordningen förutsätter. Att statsråd ganska ofta är frånvarande när deras ärenden behandlas är ett annat känt faktum. I dag har jag läst i en här i Stockholm utkommen tidning alt det skulle vara en skandal om inle statsråden sulte på sina platser. Jag kan inle se dem här, men jag använder inte ett så kraftigt ord - det kan ju finnas skäl till att de inte är närvarande - men efter att ha lyssnat till tidigare dechar-gedeballer föreställer jag mig atl de följande borgerliga talarna i denna talarstol kommer att hårt angripa regeringen. Jag gör det emellertid inle i delta sammanhang. Däremot tycker jag all när andra ärenden behandlas här borde nog statsråden vara närvarande litet fiitigare.

Man förutsätter också all saken är klar när man lagt en proposition -ja, i vissa fall sedan regeringen nått fram till en uppfattning. Jag skall belysa en sida av detta när jag behandlar regeringens handläggning av energifrågorna.

Etl annat myckel anmärkningsvärt exempel gäller valet av ledamöter i länsstyrelsernas styrelser. Samtliga landsting och fullmäktige som hade att välja tvangs atl göra detta medan den gamla lagen ännu var i kraft. Tre landsting måste göra det innan riksdagen beslutat. De fick stöd för delta i etl cirkulärbrev som kommunministern sände ut. I etl brev från Landstingsförbundet talas del om atl statssekreteraren skulle la kontakt med de landsting som hamnade i denna situation och ge dem anvisningar.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

Fortfarande gäller dock atl riksdagen har den lagstiftande makten. Den skall, herr talman, inle reellt tas ifrån riksdagen. Man bör inte lösa tidsproblem genom atl skjuta in orden "under förutsättning av riksdagens beslut". Man bör inte planera så dåligt - även om man av politiska skäl har bråttom - att del behöver uppstå en brådska av delta slag.

Under tidigare granskning har ofta inskärpts alt författningar inte skall behöva gälla innan de nått dem som berörs av dem. 1 detta fall har endast ett enda landsting haft tillgäng till författningen innan valet förrättades. Landstingen har fått nöja sig med propositionen och möjligen konstitutionsutskottets belänkande, kommunminisierns brev och möjligen statssekreterarens anvisningar och dessutom med atl lyssna på radio och att läsa i tidningar om vad riksdagen beslutat. När vi på socialdemokratiskt håll påtalat dessa brister har den borgerliga majoriteten i utskottet inte ens kostal på sig någon kommentar. Den skriver endast att det inom utskottet har tagits upp också vissa frågor rörande ett utfärdande av lagen om val av ledamöter i länsstyrelsens styrelse. Så liten respekt har man för riksdagen som lagstiftare och för de tidigare kraftiga uttalandena om författningarna, och så liten respekt har regeringen.

Sammanfattar jag del föregående kan jag konstatera atl regeringen Fälldin inle svarar mot de krav på enhet i uppträdandet och handlandet som pariamenlarismen förutsätter, att den är ineffektiv i sitt arbete, att statsministern inle träder fram i den politiska debatten på del sätt vi vant oss vid i Sverige och som är en naturlig del av parlamentarismen, alt det förekommer ministerstyre och att riksdagen nonchaleras.

Troligen invänder man atl regeringen har rätt att organisera sitt arbete som den själv vill. Delta är fel. Inom vissa gränser kan den visseriigen skapa sina egna arbetsformer, men konslitutionsutskottel har dock en grundlagsenlig skyldighet all granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det finns en skyldighet atl kritisera regeringens handläggningsformer när de avslöjas som ineffektiva. Parlamentarismen är inskriven i vår grundlag. Den är en angelägenhet för oss alla. Man måste reagera när den hotar att urholkas. Fälldinparla-mentarismen innebär en farlig urholkning som måsle påtalas. Regeringens effektivitet är av betydelse för alla. Den minskning i effektiviteten som den felaktiga metoden för samordning leder lill får konsekvenser för medborgarna i olika hänseenden. De har rätt att ställa krav på regeringens handlingskraft. Regeringen skall kunna lösa sin egna samarbetsproblem så, atl den får kraft och förmåga atl gripa sig an med nationens problem. Det gör inle ministären Fälldin.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill samtliga vid utskottels belänkande fogade reservationer.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Konstitutionsutskoltets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning har även i år, som alla kan se, avsatt ett digert belänkande som berör en rad stora och små frågor.

Vi har tidigare i anslutning till granskningsbelänkandel haft ell inledande meningsutbyte om den mera allmänna inriktningen av granskningsarbetet. 1 är hade vi från utskottet tänkt oss att mera direkt inrikta diskussionen på de sakfrågor som utskollel tagit upp lill behandling, eftersom vi funnit att debatterna om inriktningen av granskningen tenderat atl bli en aning stereotypa.

När jag nu har hört Hilding Johanssons inlägg kan jag inle underlåta all erinra om att Hilding Johansson i tidigare debatter i anslutning lill dechargebeiänkandei ständigt förmanade oss från den dåvarande oppositionen all vi strikt skulle hålla oss inom vad han kallade administrativ praxis och akta oss för politiska gränsöverskridanden. Jag tillät mig då all påstå alt rågången inte var helt glasklar, och nu kan vi se atl socialdemokraterna, när de hamnat i opposition, utan några som helst formella betänkligheter har gett sina reservationer lill utskollsbetänkandet en klar politisk markering. Jag föreställer mig all inläggen i den fortsatta debatten från oppositionens sida liksom Hilding Johanssons nyss avslutade anförande kommer alt ytterligare understryka del rent politiska syftet med socialdemokraternas agerande i den här debatten. Därmed skulle man kunna säga att den typ av målsältningsdeball som vi tidigare fört fått en av omständigheterna betingad lämplig avrundning.

I en fråga vill jag dock av andra skäl än de jag nu varit inne på redovisa en viss principiell tveksamhet beträffande avgränsningen av utskottets granskningsverksamhet. Det gäller det ärende som rubricerats Ersättning i visst enskilt fall. Jag skall inte gå in på själva sakärendel, det kommer att ventileras senare i dag. Det är etl initiativ från socialdemokraternas sida. Vad som gör all jag är tveksam lill om det är ett granskningsärende i grundlagens mening är, att det som där behandlas egentligen inte sä mycket är en fråga om regeringsärendenas handläggning eller ett enskilt slaisrådsagerande. Det är i stället i huvudsak en fråga om riksdagens kompetens och om den praxis som utformats i riksdagen vad gäller behandlingen av en viss typ av ärenden. Och detta kan knappast vara en fråga som konstitutionsutskottet i granskningssammanhang bör föreslå riksdagen all göra någol uttalande i. Ulskoltsmajoritelen föreslår heller inle någol uttalande i denna fråga, vilkel däremot den socialdemokratiska minoriteten gör. Delta uttalandes innebörd är f ö. dunkel, men vad som avses uppenbaras måhända under eftermiddagen när debatten hunnit dit.

I övrigt vill jag bara göra den allmänna kommentaren all gransknings-arbetet i år präglats av all utskottet haft två regeringar all granska, vilkel bl. a. lett till en viss ökad aktivitet från utskottets socialdemokratiska ledamöter, nota bene i frågor som handlagts av den nu sillande regeringen.

Herr talman! Bland de inledande sakavsnill som jag tänkte beröra i mitt anförande intar just regeringsskiftet och en del frågor som hänger nära samman med detta en framträdande plats i utskoltsbetänkandet. Del är naturligtvis väl motiverat av olika skäl. Det viktigaste skälet är all det är första gången den nya grundlagens bestämmelser om hur ett

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

regeringsskifte skall gå till prövats i praktiken. Vidare är det av intresse att redovisa organisatoriska förändringar i regeringskansliet i anslutning till bytet av regering.

Utskottets sammanställningar härvidlag är ganska omfattande, dels i utskottsbetänkandel, dels i en särskild promemoria i bilagedelen, och del finner jag vara värdefullt. Eftersom dessa sammanställningar i hög grad talar för sig själva, skall jag inle ge mig in på atl återge sakinnehållet. Vad man helt allmänt kan konstalera är atl regeringsskiftet gick smidigt och helt i överensstämmelse med vad grundlagen förutsätter.

Del förekom, som vi alla minns, i den allmänna debatten kring regeringsskiftet en hel del påståenden om atl proceduren var uldragen och alt del log alltför lång lid all få bytet lill stånd. Den redovisning som nu föreligger av händelseförloppet dag för dag ger inga belägg för dessa påståenden. Den visar i stället att proceduren kunde genomföras myckel snabbi, så snabbt som del med de bestämmelser som gäller över huvud taget var möjligt. Utskottet finner sig ha anledning atl särskilt påpeka detta, därmed också avlivande en av de myter som man på sina håll försökt bygga upp kring regeringsskiftet. Del avgörande för alt skiftet kunde genomföras så snabbi som skedde var naturligtvis, att de samverkande partierna under den blivande statsministerns ledning på den korta lid som stod lill förfogande från valet till riksmötets samlande kunde driva de politiska förhandlingarna lill ell konstruktivt resultat. Någon fördröjning av skiftet av politiska skäl blev del således inte.

Man kan alltså konstatera alt grundlagens bestämmelser i del här sammanhanget fungerade bra när de nu prövades för första gången, men detta är naturiiglvis inle någon garanti för alt de kommer all fungera lika bra i alla lägen. Del kan tänkas situationer när regeringsbildningen är besvärligare än vad den nu var. Man kan ju föreställa sig all del skulle medföra en viss möda om de tre nuvarande oppositionspartierna i riksdagen skulle skriva sig samman om etl regeringsprogram. Borisett från sådana ting kan man, tycker jag, fortfarande ifrågasätta om det är lyckligt att ha den nuvarande kombinationen med val i september och riksmötets begynnande ganska omedelbart därefter på hösten. Jag har i andra sammanhang förordat en övergäng till vårval, och jag tycker alltfort all del finns mycket som talar för en sådan förändring. Bl. a. skulle en ny regering med en sådan ordning få bättre lid på sig för arbetet med en ny budget.

När en ny regering tillkommer är det ganska självklart atl denna nya regering ser över sådana ting som departementsindelningen, ärendefördelningen mellan olika statsråd och arbetsformerna i regeringskansliet i övrigt. Sä har också skett i samband med det nu aktuella regeringsskiftet. Den viktigaste förändringen är atl finansdepartementet delals i ett ekonomidepariement och etl budgetdeparlemenl. En sådan delning har varit på tal tidigare, och den ansluter sig f ö. till vad som förekommer i en hel del andra länder.

Regeringsskiftet innebär inte bara all statsrädsuppsällningen blir en

annan. En naturlig följd av regeringsskiftet är, som utskottet framhåller, vissa personalförändringar inom regeringskansliet. Hur genomgripande dessa förändringar borde vara kan diskuteras utifrån principiella och sakliga överväganden. I många andra länder innebären regeringsskifte mycket omfattande personalförändringar. Det finns en del goda skäl för detta. Men hos oss är traditionen en annan, och vad vi kan se av vad som nu hänt är att det är en mycket begränsad grupp tjänstemän som berörts. Del gäller i första hand statssekreterare och informationssekreterare. Dessa tjänster har kommit alt betraktas som politiskt inriktade, och det är för den skull rätt givet att ett regeringsskifte medför personförändringar på flertalet av dessa poster. Vidare är del ganska självklart all det måste bli en hel del förändringar av personuppsäliningen inom t. ex. statsrådsberedningen. Flertalet av de tjänster som funnits dar har ju haft en klart politisk inriktning.

Utöver den ordinarie tjänslemannastaben i departementen har det sedan länge funnits en grupp personer med varierande arbetsuppgifter och anställningsformer. Dessa personer har helt allmänt brukat benämnas som sakkunniga. Del är en grupp som över en längre tidsperiod vuxit myckel kraftigt. Konstitutionsutskottet gjorde en sammanställning över den här gruppen i sitt granskningsbelänkande 1974. Utskottet kunde då bl. a. konstatera att antalet sakkunniga från 1956 lill 1973 ökat från 45 lill 220. De sakkunnigas andel av de inom departementen anställda var 1973 16 %. Utskollel hade den gängen inga anmärkningar mot den här utvecklingen. Man menade att systemet med sakkunniga i och för sig var ett smidigt sätt all tillgodose växlande behov inom de olika departementen och regeringen i dess helhet vad gällde expertis i frågor av såväl teknisk som mera politisk natur.

Jag har nämnt delta främst av del skälet atl socialdemokraterna i reservationen 1 berör sakkunniginstitutionen och vill ge intryck av att just regeringsskiftet inneburit en våldsam expansion. Hilding Johansson var i sitt anförande också inne på denna tankegång. Sä är del inte. Den stora tillväxten av antalet sakkunniga kom således under den gamla regeringen. 1 reservationen påstår socialdemokraterna bl. a. att vad gäller den begränsade gruppen s, k. politiska sakkunniga sä skulle det ha skett en fördubbling efter regeringsskiftet. För del påståendet finns det inga säkra belägg. Del visade sig nämligen när utskollel försökte kartlägga den här frågan all del var besvärligt atl få fram säkra uppgifter på hur många av den här kategorin som funnits under den gamla regeringen. De uppgifter som vi fick fram visade sig inte hålla vid en närmare granskning. Och eftersom utskottsmajorileten inte ville redovisa uppgifter som var felaktiga så avstod vi från någon jämförelse på den här punkten. Sådana trivialiteter har dock inte hindrat reservanterna från att göra värderande uttalanden, som vi fick ytterligare utlagda av Hilding Johansson alldeles nyss.

Men även om del skulle vara så alt antalet politiska sakkunniga ökat någol kan jag inle se någol fel i del. Jag finner det tvärtom ganska

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. in.

R egeringsskiftet 1976. m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

naturligt alt man i en ny regering, som tillträder efler ett rekordlångt socialdemokratiskt maktinnehav, har behov av all lill departementen knyta etl antal personer med förankring i de partier som ingår i regeringen. Och från konstitutionell synpunkt kan det inle finnas skymten av anledning till anmärkning på den här punkten. Om det funnits anledning till kritik så skulle väl den i så fall med särskild styrka drabbat den gamla regeringen under vilken sakkunniginsliiulionen introducerades och - som jag tidigare visat - genomgick en myckel kraftig expansion.

Den socialdemokratiska reservationen, som Hilding Johansson uppehållit sig vid, är som helhet märklig, oavsett om man ser den från konstitutionell synpunkt eller från politisk. Vad reservanterna med såväl magistrala som insinuanta tonfall uttalar sig om är arbetsformerna inom regeringen. Hilding Johansson har pä ett adekvat sätt i sitt anförande följt upp denna inriktning i reservationen. Han byggde sitt anförande i övrigt på en recension av en bok, såvitt jag kunde förslå. Denna bok har inte, del vill jag gärna tala om, varit föremål för konstitutionsutskottets granskning.

Från konstitutionell synpunkt är reservationen förvånande redan av det skälet alt det, när vi skrev den nya grundlagen, rådde bred enighet om att vi inle i grundlagen skulle gä in och göra någon detaljreglering av regeringens arbetsformer. Vi var ense om all varje regering skulle ha en betydande frihet att organisera sitt arbete så som den fann bäst. Den enkla och grundläggande motiveringen för detta var atl vi ansåg all del var omöjligt all förutse vilka arbetsformer som var de lämpligaste under olika tänkbara regeringskombinalioner. I grundlagspropositionen 1973 skrev dåvarande justitieministern Geijer bl. a. följande: "Arbetsformerna måsle vara anpassade lill regeringens funktioner och till dess karakteristiska uppbyggnad. De bör inle göras lill föremål för en ingående grundlagsreglering som tynger regeringsarbelet med formaliteter och hindrar anpassning av arbetet till växlande förhållanden."

Men när den nu sillande regeringen vall att organisera arbetet pä etl något annorlunda sätt än den socialdemokratiska, då är de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet - och Hilding Johansson i debatten här i dag - genast redo all ösa på med våldsam kritik. De förutsättningar som enligt propositionen 1973 skulle gälla på del här området underkänns helt plötsligt. Den frihet atl inom vida ramar organisera sitt arbete som grundlagen ger en regering skall tydligen, enligt reservanterna, bara gälla om vi har en socialdemokratisk regering. Reservationen är redan ur den aspekten ytterligare ett av de många bevisen på hur svårt man bland socialdemokraterna har alt försona sig med atl man tvingades lämna ifrån sig regeringsmakten. Från konstitutionell synpunkt finns del ingen formell grund för lamentationerna i reservationen eller i Hilding Johanssons anförande.

Reservationen är således all betrakta som etl rent politiskt dokument och ell ullryck för den allmänna grämelse inom socialdemokratin som vi numera så väl känner igen.

Reservanterna klagar, liksom Hilding Johansson gjorde nyss, över bristande samordning inom regeringskansliet. Han visste tydligen mycket om del, men han angav inte sina källor. Några bevis lägger man i varje fall inte fram i reservationen, och jag kunde inle hitta några i Hilding Johanssons anförande heller.

Ja, man kan kanske säga att reservanterna försöker sig på ett litet bevis, som Hilding Johansson gjorde stor affär av i sill inlägg. Kömpletteringsproposilionen blev fördröjd en vecka. Se där, hur illa det står lill, utropar socialdemokraterna med Hilding Johansson i spetsen. Detta är verkligen, Hilding Johansson, atl slicka ul hakan. Konslitutionsutskottel har under en följd av är granskat propositionsavlämnandet, och det genomgående resultatet av denna granskning är all den socialdemokratiska regeringen är frän år ohämmat överträtt de propositionslider som finns angivna i riksdagsordningen och de rekommendationer som utskottet med anledning av granskningen lämnat.

Årets granskning av propositionsavlämnandet visar bl. a. all den socialdemokratiska regeringen våren 1976 avlämnade nästan en fjärdedel av alla propositioner efler propositionslidens utgång. Vilka enorma brister i samordningen inom den dåvarande regeringen visar inle detta, om man nu skall använda propositionsavlämnandet som ell kriterium på sam-ordningsförmägan! Det kunde således finnas all anledning för en ny regering atl inte slaviskt kopiera den gamla härvidlag.

Del finns i och fö,- sig myckel all säga om propositionsavlämnandet, men den frågan kommer all behandlas mera ingående av senare talare, så jag skall inle ytterligare gä in pä den nu.

Reservanterna har - och del var etl ledmotiv också i Hilding Johanssons anförande - en del allmänna funderingar omkring pariamenlarismen. Jag måste erkänna all jag inte tilltror mig att ha genomskådat varthän reservationen eller Hilding Johanssons anförande syftar härvidlag. Pä något sätt tycker man uppenbarligen all pariamenlarismen fungerar sämre nu än lidigare. Men på vad säll förblir höljl i dunkel.

Parlamentarismen förutsätter all regeringen uppträder som en enhet, säger man i reservationen, och del upprepade Hilding Johansson i sill anförande, därmed antydande all del skulle den inle ha gjort. Såvitt jag vet har regeringen varit enig om alla de propositioner som framlagts i riksdagen. Några reservationer i statsrådsprotokollen har i varje fall inte jag kunnat upptäcka. Och i riksdagen har förslagen antagits med betryggande majoriteter. Men jag föreställer mig au del inom den här regeringen, liksom alla andra regeringar, i beredningsarbetet förekommer diskussioner om vilka handlingslinjer man skall välja - det vore märkligt annars. Och del är också självklart atl en koalitionsregering, oavsett hur den är sammansatt, har alt väga samman olika parlisynpunkter med varandra. Men vad är det för konstigt i del? Större delen av världens fria demokratier regeras av koalitionsregeringar utan att detta på någol sätt anses vara parlamentariskt betänkligt. Men det är klart atl del kan vara svårt atl acceptera för socialdemokrater i Sverige som sä länge har

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning in. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

varit fixerade vid etl slags enpartifilosofi. Del var från olika synpunkter, inte minst parlamentariska, mycket nyttigt alt vi äntligen fick ell regeringsskifte i det här landet - del blir alltmer uppenbart ju mer man lyssnar på socialdemokratiska talare.

Jag ber, herr talman, atl få yrka bifall till utskottets hemställan pä alla punkter.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Svensk politik bjuder inle pä regimskiften särskilt ofta på riksplanet, och del är därför helt naturligt all konstitutionsutskottet har granskal de former under vilka förra årets regeringsskifte ägde rum. För framtiden ligger det naturligtvis ell stort värde i atl de konstitutionella aspekterna på regeringsförändringen särskilt belyses i utskottets granskningsbelänkande.

Utskottet konstaterar enhälligt atl regeringsbildningsproceduren efter 1976 års val visar att de nya grundlagsreglerna fungerade på ett tillfredsställande säll. Regeringsbildningen kunde sålunda genomföras på kortast möjliga tid.

Detta är ell viktigt konstaterande. Del är naturligt all etl totalt regimskifte kräver en viss tid, och detta gäller givelvis i särskilt hög grad om flera partier skall bilda en regering. Jag tycker atl man i detta sammanhang gärna kan understryka atl det under efterkrigstiden sällan har varit så all ell enda parti har haft lolal majorilet i riksdagen. För del mesla har det antingen varit en koalition eller också har ell parti tvingats förlita sig på stöd från ell mindre parti i riksdagen eller t. o. m. på lottens hjälp.

Då utskottet på denna punkt är enigt finns det ingen anledning för mig atl i detalj gå in på de frågor som finns behandlade i konstitu-tionsuiskoitels betänkande angående formerna för regimskiftet.

Däremot finns del skäl för mig atl något uppehålla mig vid reservationen 1 från de socialdemokratiska ledamöterna av utskottet. Den behandlar den nya regeringens arbetsformer. De socialdemokratiska ledamöterna är missnöjda med den ordning med skilda samordningskanslier som har införts och skulle vilja ha en annan lingens ordning. Etl enda samordningskansli skulle ge regeringen en större handlingskraft, hävdas det i reservationen. Utskottets vice ordförande, Hilding Johansson i Trollhättan, sade för en liten stund sedan att de nya samordningsformerna har fungerat "på ett tungt och byråkratiskt sätt". Jag tycker inte det, herr talman, och måhända har de borgerliga ledamöterna i utskottet en större erfarenhet av samordningskanslierna än herr Johansson och hans partivänner har. Vi lider inle speciellt av de arbetsformer som i dag existerar inom kanslihusel - lidandel tycks vara pä herr Johanssons sida.

Omtanken om den nya regeringens effektivitet från de socialdemokratiska ledamöterna är nästan rörande. 1 och för sig finns det all anledning att känna sig lacksam över intresset alt ge den borgerliga re-

geringen goda möjligheter all verka och på så sätt regera ett bra tag framåt. Kanske skulle man vilja tillägga alt del var annat ljud i skällan när den gamla regeringen avgick - då skulle de socialdemokratiska statsråden lägga nycklarna på skrivborden och lämna lomma lådor efter sig, och någon hjälp kunde de nya statsråden inte påräkna. Nu kommer socialdemokraterna med goda tips för hur olika funktioner skall skötas, och del är naturligtvis välkommet även om del är litet i senasle laget.

Del är nämligen på det sättet att den nya regeringen inle har suttit sä länge alt del torde gä alt fälla några mera bestämda domar över dess effektivitet och förmåga alt samordna sin politik på del nästan lättvindiga säll som görs i den socialdemokratiska reservationen. Del tar naturligtvis alllid en viss tid för en ny regering alt komma i gång med sill arbete, och om delta är ingenting alt säga. Motsatsen vore konstigt. Det socialdemokratiska resonemanget skulle om del drevs för långt - men jag vill understryka att jag inle anklagar socialdemokraterna för alt göra detta - leda lill all varje regimskifte skulle vara oönskat på grund av inkör-ningssvärigheterna. Eller också skulle det innebära alt koalitionsregeringar alltid vore oönskade på grund av de speciella samordningsproblem som uppstår; och del kan väl heller inte vara meningen.

Herr talman! Man tvingas lill samordning oavsett om man har en koalitionsregering eller ell enda parti i regeringsställning. Vi vet all den gamla regeringen ägnade sig åt samordning under lotleririksdagens tid. Då skedde en del av samordningen ute på Haga slott. Den skedde i ett rum inle långt härifrån, i regeringens sessionssal i det här huset. Det förekom partiledaröverläggningar regelbundet. Och jag skulle förmoda - men därom är jag inte sakkunig - atl den gamla regeringen då och då hade samordningsöverläggningar med herr Werner. Man var ju ganska ofta tvingad alt förlila sig pä det kommunistiska partiets stöd.

Låt mig däremot gärna säga all riksdagen har rätten all kräva all regeringen fungerar tillfredsställande utifrån såväl parlamentarisk som rent praktisk synpunkt. Men därvidlag skiljer sig knappast den gamla regeringen från den nya. Jag skall här inte ta upp frågan om propositionsavlämnandet närmare. Min partikamrat herr Schött kommer strax att göra del. Men inte kan man säga all den gamla regeringen, trots all den bara bestod av ett parti, fungerade så mycket bättre i delta avseende.

Del är ett olyckligt exempel som herr Johansson i Trollhättan väljer när han nämner förseningen av kömpletteringsproposilionen. För just i del fallet berodde den måttliga förseningen på atl del var vissa internationella åtaganden och resor för de statsråd som var inblandade och som ledde lill att den här smärre förseningen uppstod. Även herr Johansson i Trollhättan måsle väl vara medveten om all Sverige tvingas la viss hänsyn lill internationella valulaförhållanden etc.

De socialdemokratiska reservanterna gör etl väldigt stort nummer av all ell större antal sakkunniga anställts av den nya regeringen än den gamla anställde. Del kan knappast vara mot systemet i sak som man vänder sig, eftersom detta system har vuxit fram väldigt snabbt från

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

inte minst den tidpunkt år 1961 som herr Johansson åberopade och nätt en betydande omfattning under den gamla regeringens tid.

Låt mig understryka - härvidlag kan jag naturligtvis inle tala för alla nuvarande och föregående moderater - alt jag under min lid i konslitutionsutskottel inte reagerat mot alt regeringen använder olika sakkunniga för all driva sin verksamhet. Det är fullt naturligt och självklart. Jag har aldrig ifrågasatt detta.

Däremot finns del all anledning alt ifrågasätta den teknik som lidigare använls, att på tjänster som skulle tillsättas uteslutande efter förtjänst och skicklighet tillsätta folk pä rent politiska grunder och påstå atl dessa tillsättningar är av opolitisk karaktär. Del finns anledning att skilja mellan tjänster som politiskt sakkunniga och tjänster som skall tillsältas på helt andra grunder. Del är den skiljelinjen vi måsle hålla klar också i fortsättningen.

Sedan finns det anledning konstatera all den siffra som nämns i reservationen knappast torde vara korrekt. Siffran är inte bekräftad. Del har varit svårt all bedöma hur många som verkligen rekryterats av den nya regeringen jämfört med det lidigare lägel. Del beror just på att den gamla regeringen inle hade klara kriterier i detta avseende. Vissa sakkunniga kallade man inle för sakkunniga utan för rådgivare. Vissa sakkunniga är inle politiskt sakkunniga utan exempelvis jurister, som kallas in för tjänstgöring lill jusliliedepartemenlet oftast för alt medverka vid utformningen av vissa speciella nya lagar.

Ett annat påpekande som bör göras i detta sammanhang gäller kommittéväsendet. Av utskottets granskning framgår klart all del varit en total socialdemokratisk dominans vad avser de kommittéer som har letts av yrkespolitiker. Av de 69 kommittéer som letts av sådana har inle mindre än 67 haft socialdemokratiska ordförande. Delta torde med all önskvärd tydlighet visa all man frän socialdemokratiskt håll inle har varit speciellt blyg när del gällt atl la etl fast politiskt grepp om det statliga utredningsväsendet.

Herr talman! Som jag underströk inledningsvis har en relativt kort lid gått sedan regimskiftet. Det är därför av praktiska skäl svårt alt dra några konkreta slutsatser om hur den nya regeringen har fungerat renl arbelsmässigt. Som jag sade beträffande samordningsfrågorna tror jag alt de borgerliga ledamöterna i utskottet därvidlag är mer kunniga än de socialdemokratiska när det gäller all bedöma konsekvenserna. Det blir emellertid anledning att återkomma pä denna punkt, när mer fullständiga erfarenheter finns all tillgå.

Avslutningsvis vill jag notera med stor tillfredsställelse atl den socialdemokratiska delen av konstitutionsutskottet plötsligt har upptäckt alt statsråd är människor de också och kan begå fel. liksom alt en regering kan utsättas för kritik. Den aktivitet som härvidlag har utvecklats från socialdemokratiskt häll är all hälsa med myckel stor tillfredsställelse. Den kontrasterar mot vad vi lidigare har varit vana vid. Regimskiftet har inneburit all också den socialdemokratiska riksdagsgruppen har fått

spela en ny roll. Både socialdemokraterna och de borgerliga partierna har genom regimskiftet fått anledning atl bedöma olika händelser utifrån motsatta utgångspunkter jämfört med lidigare. Förhoppningsvis kan detta komma alt leda till att bl. a. dechargearbetel får en något annorlunda inriktning i framtiden.

Tillåt mig till sist, herr talman, svara pä den fråga som herr Johansson i Trollhällan ställde lill de borgerliga ledamöterna. Han undrade om vi ansåg del vara lämpligt all statsråden är närvarande i kammaren då de-chargeärendena diskuteras. Min personliga uppfattning är all del är av stort värde om berörda statsråd finns i kammaren. Del är också av ston värde om regeringens övriga ledamöter på lämpligt sätt - gärna här i kammaren - lar del av de dechargedebatter som förs.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Mycket av vad jag skulle säga har redan sagts av herrar Fiskesjö och Björck i Nässjö. Men jag vill i alla fall göra några kommentarer på denna punkt.

Vid regeringsbildandet i höstas fick man - åtminstone om man läste viss press - det intrycket atl del gick väldigt soligt och långsamt. Varför får vi ingen regering, klagades det - framför allt i socialdemokratisk press. Nu har alltså ett enigt utskott kunnat konstatera all det inte går fortare än så här för en regering att tillträda efter ett val. Däremot finns det ingenting som säger all del inte kan ta betydligt längre lid utan alt del finns någol som helst felaktigt i del. Jag tycker alt del är nyttigt att vi får den saken fastslagen.

Regeringsskiftet i höstas visade också att pariamenlarismen fungerar i Sverige. När vi fick en majoritet i parlamentet som önskade en annan regering blev del alltså etl regeringsskifte. Eftersom det var så länge sedan det hände senast och del faktiskt är några år sedan vi hade en majoritetsregering, vill jag snarast säga atl parlamentarismen har blivit stärkt genom vad som hände i höstas.

Det är klart all en koalitionsregering kräver helt andra samordningsinsatser än vad en enparliregering gör. Del är vi alla eniga om - även herr Johansson i Trollhällan anser del. Sedan kan man diskutera hur samordningsproblemen skall lösas. Jag vill för min del säga all del finns ingen given formel, inget givet system som är del enda saliggörande därvidlag.

Del finns självfallet anledning alt diskutera om man skall ha etl enda samordningskansli, om man skall ha tvä eller tre, eller hur del skall vara. Del finns säkert för- och nackdelar med allting. Men regeringen har ju i motsats lill herr Johansson i Trollhättan viss erfarenhet av hur del fungerar, och då tycker jag inle all del finns någon anledning alt klaga på den nuvarande ordningen.

Herr Johansson i Trollhättan har lidigare alltid hållit fast vid den ordningen all vår granskning skall avse konstitutionella frågor och administrativ praxis. Här rör det sig knappast om en konstitutionell fråga.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

utan Hilding Johansson sade au han inte tycker om den administrativa praxisen när det gäller samordningen av regeringsarbelet. Snarare är del väl en intern fråga för regeringen hur den löser problem av det slaget. Del kan inle riktigt vara riksdagens eller konstilulionsulskollels sak all lägga sig i detta.

Däremot har vi all anledning alt lägga oss i saker som berör allmänheten och saker som angår myndigheter. Utskottet kan i årets granskningsbetänkande med viss tillfredsställelse konstatera alt de anmärkningar, kritiska funderingar och påpekanden som vi framfört med anledning av regeringens behandling av besvärsärenden har haft avsedd effekt. Regeringen har - del är alltså den förra regeringen jag talar om - på etl förtjänstfullt sätt uppmärksammat de skall vi säga brister och ofull-komligheier som fanns i hanteringen och försökt råda bot på dem.

Herr talman! Vad jag nu sagt innebär ingen kritik mot den lidigare regeringen. Det var bara så atl utskottet uppmärksammade saker som inle fungerade riktigt bra. Regeringen log delta ad nolam, och del tycker jag är värdefullt. Men jag har väldigt svårt all förstå atl del förhållandet atl del finns olika samordningskanslier kan utgöra någon rimlig grund för kritik.

I den socialdemokratiska reservationen 1 finns det en del andra konslifika saker. Reservanterna talar om all antalet sakkunniga med politiska uppgifter har fördubblats efler regeringsskiftet. Delta är ett påslående som saknar grund, men del är inte det enda påståendet i den reservationen som hänger i luften. Reservanterna vet uppenbariigen inle alt del är så, och det är väl typiskt för hela reservationen.

Del är en sak som jag har lagt märke till de senasle dagarna. Del finns en sakkunnig som lidigare haft en tjänst med hög lön. Han har fåll behålla denna lön när han flyttat över lill regeringskansliet. 1 en del tidningar, typ Aftonbladet, har detta faktum, all en person får behålla sin gamla lön, gjorts lill en insinuation om atl den nya regeringen öser ul pengar och fördubblar lönerna och mer än del för dem som anställs som sakkunniga. Jag vill, herr talman, slå fast all denna insinuation är grovt felaktig, ja, jag skulle vilja säga lögnaktig.

De uppgifter vi inom utskottet kunnat la fram tyder pä att regeringen har följt exakt samma praxis som den tidigare regeringen hade. Jag ser ingen anledning alt man pä någol säll skall lycka all denna praxis, vare sig den utövas av den förra eller av den nuvarande regeringen, är anmärkningsvärd.

Herr talman! När det gäller länsstyrelsernas styrelser och en del andra frågor som herr Johansson i Trollhättan varit inne på finns det anledning atl återkomma senare.

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Sedan jag innevarande riksmöte återbördats till konsti-tulionsulskollel, som jag under tvåkammarriksdagens lid hade glädjen tillhöra ell flertal år, har jag åter haft tillfälle delta i granskningen av

statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Även om uppsättningen av såväl ledamöter som kanslipersonal lill stor del varit en annan, har ulskoltsarbelei i stort varit sig likt.

Den förändring i arbetet som irots allt förelegat har helt naturligt sin förklaring i regimskiftet som en följd av valutgången i september 1976. För första gången pä mer än 40 år har konstitutionsutskottet haft dels en borgerlig majoritet, dels uppgiften alt granska två regeringar, både den gamla socialdemokratiska och den nya borgerliga. Detta har onekligen gjort årets granskningsarbeie extra intressant. Arbetet har, som här framhållits av tidigare talare, också präglats av en helt annan aktivitet än lidigare från de socialdemokratiska ledamöterna.

Andra talare har att för kammaren redovisa ärenden där meningarna i utskottet gått isär. För min del skall jag endast i korthet beröra några frågor, där i huvudsak enighet numera råder, men som är av den betydelsen att de regelmässigt behandlas i dechargebeiänkandei och där ett understrykande av konsiituiionsulskoitets syn är angelägel.

Den första frågan gäller punkt 5 i betänkandet - frågan om remisser lill lagrådet.

Jag skall inle uppta kammarens tid med alt i detalj återge de olika turer som denna fråga varit föremål för under gångna år. Låt mig endast erinra om atl de borgerliga partierna motsatte sig slopandet genom riksdagsbeslut 1970 och 1971 av den s. k. obligatoriska lagrådsgranskningen och atl dessa partier velat återinföra den som ett vidgat skydd för rälts-säkerhelsintresset och för enhetlighet, konsekvens och klarhet i rättssystemet.

Med oro och ogillande har de noterat den markanta nedgången av antalet lagförslag som granskats av lagrådet. Av de under 1976 till riksdagen avgivna lagförslagen har således endast åtta blivit föremål för sådan granskning, medan motsvarande antal för är 1970 var omkring 60.

Nämnas bör här all under 1976 för första gången riksdagsutskott begärt lagrådets yttrande över propositioner. Del har skett i tre fall, alla pä begäran av justitieulskotlet.

Den dåvarande socialdemokratiske departementschefen uttalade i fiol, att han inte hade någol alt invända mot att lagrådets ställning blev föremål för en förutsättningslös utredning som gällde lagrådets uppgifter inom hela lagstiftningsområdei. Härtill kommer atl den i år av den nya regeringen tillsatta utredningen om förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättigheterna enligt sina direktiv även skall pröva frågan om lagrådels framlida ställning, och vidare all till grund för kommitténs arbete härvidlag skall ligga en utredning som verkställs av en särskild utredningsman och skall vara avslutad vid halvårsskiftet 1977.

Del är under dessa förhållanden förklarligt att etl enigt konstiiuiions-ulskotl med hänsyn till det pågående utredningsarbetet inle funnit anledning alt göra någol särskilt uttalande om utnyttjandet av lagrådsin-slilulet under 1976.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Så något om punkten 6 - frågan om utgivningen av Svensk författningssamling. På denna punkt skall jag falla mig mycket kort.

Alla torde numera vara överens om framför allt del orimliga i atl en författning träder i kraft före utgivningsdagen.

Ett enigt konstilutionsutskott framhåller också i anledning av årets granskning viklen av all informaiionskravet blir tillgodosett genom atl erforderlig tid får förflyta mellan författningars utgivning av trycket och ikraftträdandet. Utskottet finner del vidare tillfredsställande att statsrådsberedningen i en den 6 september 1976 daglecknad promemoria om rutinerna vid handläggningen av regeringsärenden m. m. förordat alt den hittillsvarande allmänna minimitiden av en vecka mellan utgivningsdag och ikraftträdande förlängs lill två veckor.

Utskottets granskning har vidare bl. a. utvisat all drygt 25 författningars ikraftträdande angetts till dag som regeringen bestämmer.

Enligt konstitutionsutskottets enhälliga mening är en lill innehållet så obestämd ikraftträdandebestämmelse inte tillfredsställande från informationssynpunkt. Utskottet finner det därför angeläget att en sådan ordning inte används annat än i undantagsfall och när del av alldeles speciella skäl är befogal.

Under punkten 7 - propositionsavlämnandet lill riksdagen - erinras i betänkandet om atl konslitutionsutskollet vid fjolårets granskning kunde konstatera vissa förbättringar men alt förhållandena trots detta inle var tillfredsställande, varför del för riksdagens arbete var nödvändigt med ytterligare förbättringar.

Vidare erinras om frågans belysning dels genom utredningen av riksdagens arbetsformer i dess år 1976 avgivna belänkande Riksdagsarbetels planering, dels av statsrådsberedningen som i sin lidigare omnämnda promemoria den 6 september 1976 understrukit vikten av alt konstitutionsutskottets gjorda uttalanden och påpekanden angående propositionsavlämnandet beaktades.

Av utskottets granskning i är framgår bl. a. att under våren 1976 en osedvanligt stor andel propositioner lämnats under sista dagen av resp. propositionslid och även under sista veckan samt alt nästan en fjärdedel av alla propositioner avlämnats efter propositionstidens utgång. Herr Fiskesjö har ju också i sitt anförande med rätta särskilt anmärkt på detta.

Granskningen har vid en jämförelse med 1975 visat alt en del förbättringar skett men att det i vissa avseenden även inträffat klara försämringar. Således har exempelvis nästan hälften av alla propositioner avlämnats under sista veckan av proposilionsliden.

Utskottet har funnit det angeläget framhålla att den propositionsför-leckning som lämnas i januari blir så realistisk som möjligt, då den ju i myckel styr riksdagsarbetets planering.

Särskilt anmärkningsvärt är att under år 1976 30 propositioner avlämnats ulan atl ha varit upptagna i förteckningen.

Ett enigt konstilutionsutskott framhåller i sin sammanfattning det självklara kravet att riksdagsordningens tidsfrister bör respekteras och

vikten av alt man undviker alt koncentrera propositionsavlämnandet till några fä dagar i slutet av proposilionsperioderna.

Herr talman! Med det anförda vill jag understryka vad etl enigt konstitutionsutskott framhållit beträffande de vikliga frågor i vår samhälls-styrelse som remisserna till lagrådet, utgivningen av Svensk författningssamling och propositionsavlämnandet till riksdagen utgör. Samtidigt ber jag atl med hänvisning till vad som anförts i utskottets belänkande frän den borgerliga majoritetens sida, och nu här i kammaren av herrar Björck i Nässjö, Fiskesjö och Lindahl i Hamburgsund, få yrka bifall till utskottels hemställan på samtliga punkter.

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Konstilulionsulskollets uppgifter när det gäller alt granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning är fastställda i regeringsformen. Med de uppgifter som åvilar detta utskott borde det vara naturligt all alla partier som enligt gällande valordning blivit representerade i riksdagen också har möjlighet all delta i konsti-tutionsuiskotlets granskningsarbete. Av kända skäl har vänsterpartiet kommunisterna inte kunnat delta i utskoitsarbeiet. Möjligheter alt framlägga alternativa förslag eller att påverka utformningen av uttalanden har sålunda inle funnits. Våra ståndpunkter får därför redovisas här i kammaren vid behandlingen av de enskilda avsnitten i granskningsbelänkandel. Jag hoppas dock, herr talman, att den säregna placeringen av vpk-represenianlerna på dagens talarlisla inte är uttryck för någon viss linje. Rimligtvis bör nämligen samma regler gälla som om partiet vore representerat i utskottet.

Ulan alt föregripa den särskilda behandlingen av olika frågor, där f ö. flera företrädare för vpk kommer att delta, vill jag gärna ha sagt att den uppdelning i majoritets- och minoritetsslåndpunkier som förekommer i vissa frågor inte alltid på ett övertygande sätt blottar de verkliga problemen.

Om man, som de borgerliga gör, riktar kritik mot en herr Johansson i den förutvarande regeringen för handläggningen av Stålverk 80, är jag inle säker på alt man angriper de verkliga problemen. Snarast blottar man sin negativa inställning till hela projektet. Om man, som socialdemokraterna gör, riktar kritik mot en herr Johansson i den nuvarande regeringen för handläggningen av energifrågorna, är jag inle heller säker pä att man angriper de verkliga problemen. Del är inte regeringens svek i kärnkraflsfrågan man angriper genom talet om ministerstyre ulan snarare alt någon i regeringen åtminstone sökt ge sken av alt fasihålla vid givna löften.

Proceduren i samband med regeringsskiftet 1976 ägnas betydande utrymme i granskningsbelänkandel. Den formella gången har kanske i stort sett följt gällande regler. Andra följder av de borgerliga partiernas övertagande av regeringsmakten - nog så allvarliga - faller i stort sett utanför granskningen denna gång. Vi instämmer emellertid i den kritik som fram-

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976. m. m.

förts i reservationen 1 mot fördröjningarna av beslutsprocessen inom regeringskansliet. Avlämnandet av kömpletteringsproposilionen nämns som ett exempel. Det har också blivit andra följder av regeringens sammansättning. Regeringspartiernas agerande i kammardebaiter har stundom - så också i dagens debatt - gett intryck av atl del inte är en regering utan tre som skall framträda för riksdagen. Däremot finns del anledning alt ifrågasätta, om handläggningen av energifrågan, som f ö. behandlas i en särskild reservation, är helt adekvat i detta sammanhang.

Konstitutionsutskoltets redovisning av förändringar i kommittéväsendet efler regeringsskiftet är förvånande okritisk. Nedläggningen av vissa utredningar, förändrade direktiv och personsammansättningar, etc. kan ha haft effekter på frågornas lösning som borde ha motiverat en kritisk granskning från utskottets sida.

Den ständigt återkommande frågan om propositionsavlämnandet lill riksdagen återkommer också i delta betänkande. Vpk har tidigare starkt reagerat mot anhopningen av propositioner i slutet av proposilionstiderna. Ånyo understryker konslilutionsulskottet vikten av atl man undviker alt koncentrera propositionsavlämnandet till några få dagar i slutet av propositionsperioderna. I detta uttalande kan man instämma och hoppas att en klar förbättring skall komma till stånd.

Herr talman! Andra talare från vpk kommer att redovisa våra synpunkter på de olika delfrågorna i betänkandet. Beträffande reservationen 1 delar vi i huvudsak den kritik som framförs mot den bristande samordningen inom regeringen, och vi kommer därför att stödja denna reservation.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Av hänsyn för kammarens lid har jag vall alt inle gå in i debatten efler de olika talarna ulan alt i stället göra det nu, när talarlistan är genomgången.

För mig spelar demokratins handlingsförmåga och parlamentarismens funktionsduglighet en utomordentligt stor roll, och del var från den utgångspunkten jag gjorde milt föregående inlägg. 1 det sammanhanget kommer otvivelaktigt regeringsärendenas handläggning i centrum, och del ingår faktiskt i konstitutionsutskottets uppgifter atl granska hur regeringsärendena handläggs. Man får då också la upp frågan om organisationen av regeringsarbetet.

Jag delar den uppfattning som Bertil Fiskesjö gav uttryck ål lidigare, nämligen att en regering skall ha mycket stor frihet när del gäller alt ordna sina angelägenheter. Delta underströk jag också när de nuvarande grundlagarna antogs, och jag håller fast vid denna ståndpunkt. Men redan då framhöll jag att om det visar sig att denna frihet får konsekvenser som jag inle kan godta, atl ärendena går snett - eller hur jag skall formulera det - dä återkommer jag med min kritik.

Nu tycker jag att handläggningen i den nuvarande regeringen inte har gått bra och att samordningen inte har fungerat på ell tillfredsställande

säll - och då sätter jag in min kritik här. Och jag gör del från konstitutionella utgångspunkter, just med utgångspunkt i kravet på demokratins handlingsförmåga och parlamentarismens funktionsduglighet.

Tydligen ser man bland de partier som stöder regeringen litet olika på frågan om de tre samordningskanslierna. Bertil Fiskesjö var helt gripen av tanken au man skulle ha tre kanslier. Däremot var både herr Lindahl i Hamburgsund och herr Björck i Nässjö litet mera kritiska mot detta; de kunde i varje fall tänka sig all diskutera denna anordning. Och om Anders Björck uppfattar vad jag sade om detta i mitt föregående inlägg som ett tips till regeringen, så gärna för mig! Vill regeringen göra om organisationen, så kommer inle jag all kritisera del - då har ju den kritik jag här har framfört burit resultat.

Bertil Fiskesjö underkände min hänvisning till den framställning som Hammerich har gjort om tillkomsten av de tre samordningskanslierna. Han gjorde det med den utsökta formuleringen att "det inte ingick i konsiituiionsulskoitets uppgift all granska hans bord". Nej, del gör del uppenbariigen inle! Men ingen har kunnat bestrida atl Hammerichs framställning stämmer med verkligheten!

Jag har försökt följa tidningsdebatlen på denna punkt. Är den framställningen riklig i sina huvuddrag har vi en förklaring lill den brist på samordning som kännetecknar den nuvarande regeringen. Den ger möjlighet lill en parliprofilering, men den försämrar möjligheten all uppträda som den enhet pariamenlarismen fordrar alt en regering skall utgöra.

Man har ansett atl del var etl olyckligt exempel jag valde när jag log fram kömpletteringsproposilionen. Lät mig då fråga de föregående talarna: Vilket år har den föregående regeringen lagt fram kömpletteringsproposilionen efler den 1 maj? Att propositioner har kommit sent har även jag varit med om att kritisera, men här gällde det just kompletteringspropositionen, om vilken det finns särskilda regler i riksdagsordningen därför atl riksdagen skall hinna med sin behandling av denna proposition.

Sedan slår del också klart att del blir en renl formell behandling av kömpletteringsproposilionen här i riksdagen. Man går t. o. m. så långt - som jag har påvisat i mitt föregående anförande - all riksdagen får upphäva beslut som riksdagen tidigare har fattat, på grund av alt man har ändrat ståndpunkt, och del ser jag som ett resultat av bristen på samordning. När hände detta sist?

Man anser också alt det brister i fråga om utgivningen av Svensk författningssamling, och myckel av det som anfördes pä den punkten vill jag helt instämma i. Jag har år efter år fört fram denna tanke och slött den. Men från den utgångspunkten förvånar del mig atl det inte är fier som delar min kritik av tidpunkten för utgivandet av den författning som gäller val av länsstyrelsernas styrelser.

Vi brukar då och då resonera om statsråds närvaro i kammaren. Låt mig då registrera all nu har regeringen en företrädare här, nämligen herr Krönmark. Herr Lindahl i Hamburgsund brukade ofta kritisera stats-

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

100

rådens frånvaro i kammaren tidigare. Jag kunde inte höra den minsta kritik från herr Lindahl i dag.

Slutligen, herr talman, när det gäller de borgerligas hållning varslade herr Björck i Nässjö om atl nu kanske del skulle bli en ny attityd här. Låt mig därför fråga: Varför har inle de borgerliga hittat några fel hos de nuvarande statsråden?

Herr FISKESJÖ (c).

Herr talman! Också jag noterade - som jag bl. a. berörde i milt tidigare inlägg - atl Hilding Johansson i dag efterlyste statsråd i kammaren under denna debatt. Del har Hilding Johansson aldrig gjort tidigare. Av del kan man dra slutsatsen alt han är gladare över atl se företrädare för den nya regeringen i riksdagens kammare än företrädare för den gamla.

Sedan kom Hilding Johansson också i sill inlägg tillbaka lill regeringens tillkomst, lill frågan om samordningskanslier och liknande ting.

När del gäller alt bedöma Hammerichs bok vill jag inle deklarera några bestämda slutsatser. Jag vet inte hur mycket som är riktigt i den boken, hur myckel som är skicklig journalistisk konstruktion och hur mycket som är renl skvaller. Jag tycker att del över huvud taget är litet märkligt all man gör en skall vi säga maklspelsbok av traditionell karaktär till etl slags huvudnummer i en dechargedebatt här i Sveriges riksdag.

Men oavsett hur det har gått till när man bestämde sig för arbetsformerna i den nya regeringen, vidhåller jag att detta är regeringens ensak. När vi log den nya grundlagen var vi överens om alt sådana här frågor skulle regeringen få ordna upp efter bästa förstånd och för all tillfredsställa de speciella behov som kunde finnas i olika typer av regering. När jag hörde Hilding Johanssons inlägg kom jag alt undra om han nu vill lämna sin gamla ståndpunkt och förorda atl vi skall ha en ingående och detaljerad reglering av hur del skall gå lill i kanslihuset. Jag vill del inte; jag tror all en regering behöver en viss rörelsefrihet, och jag tycker att de nuvarande reglerna i grundlagen är helt tillfredsställande.

Av mitt inlägg drar Hilding Johansson den slutsatsen alt jag var helt "gripen", som han uttryckte sig, av den typen av samordningskanslier som inrättats. Det har jag inle sagt! Jag sitter inte i regeringen, och jag kan inle avgöra hur den här formen av samordning fungerar. Det är heller inle min uppgift all göra det, ulan del är de närmast berörda, dvs. statsrådskrelsen, som får la ställning lill om den nuvarande ordningen är bra eller dålig och - om de tycker att den har brister - ändra på den. Jag är inte gripen av vare sig det ena eller det andra, utan jag har sett på frågan frän rent konstitutionell synpunkt. Har man den utgångspunkten finns det ingen anledning all framföra kritik.

Sedan återkommer Hilding Johansson till alla sina obestyrkta påståenden om atl del har fungerat dåligt, alt pariamenlarismen pä något vis skulle ha gått snett osv., men han kommer inte med några bevis för detta. Såvitt jag kan förstå har pariamenlarismen fungerat alldeles utmärkt. Vad är det, om man utgår från parlamentarismen, som har

klickat sedan den nya regeringen tillträdde, herr Hilding Johansson? Plocka fram några bevis, så all vi konkret kan diskutera dem! Om Hilding Johansson bara helt allmänt tycker illa om den nya regeringen och den politik den för, så är det en sak för sig. Det är en politisk fråga, och herr Johansson har naturligtvis rättighet all ha vilka synpunkter han vill på den. Men vad jag ifrågasätter är om en diskussion om regeringens allmänna politik hör hemma i den debatt anordnad i anledning av konstilulionsulskollels granskning av regeringsärendenas handläggning.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Lät mig konstatera all herr Johansson i Trollhättan har fått sin önskan bönhörd i vad avser närvaron av etl statsråd; vi har herr Krönmark med här i kammaren. Men vi har ju också tre andra - f d. - statsråd inne i kammaren, vilka vi inte hade glädjen alt se i statsrådsbänkarna när vi lidigare diskuterade dechargefrågor. 1 dag är de dock här. Detta är naturligtvis glädjande, även om det är en smula senkommet. Jag har samma uppfattning i den här frågan nu som den jag redovisade i mitt första anförande.

Varför hittar vi inga fel hos den nya regeringen, undrade herr Johansson i Trollhättan. Som jag konstaterade har den nya regeringen suttit vid makten bara en kort tid, och om man vill vara elak kan man säga att den inle haft så förtvivlat stora chanseratt ställa till med särskilt mycket. Om herr Johansson kommer tillbaka med denna fråga senare - om etl år eller två - är del möjligt atl man skulle kunna ge ell annat svar, men nu får vi alltså avvakta liden och se. Min ambition i dessa sammanhang är definitivt inte atl till varje pris, till varje stavelse och till varje bokstav försvara regeringen bara därför att den råkar vara mig politiskt närstående. Men detta får vi återkomma till.

Jag tycker dock att herr Johansson i Trollhättan är en smula inkonsekvent. Han påstod i sitt första anförande att jag hyser viss tveksamhet när det gäller samordningskanslierna eller alt jag åtminstone var beredd att diskutera dem, men i nästa andetag sade han att jag inte har det allra minsta av kritik all rikta mot dem. Detta hänger naturiiglvis inte riktigt ihop.

Låt mig bara säga, herr talman - jag kan här instämma i vad herr Fiskesjö yttrade - alt den nya regeringen parlamentariskt sett har fungerat väl. Några men för riksdagens arbete har sålunda icke uppkommit. Samordningskanslierna är regeringens instrument för alt samordna sin politik inom sig just för alt kunna uppträda enigt och slagkraftigt utål. Del är ingenting märkvärdigt med del, och vi som har erfarenhet av de här kanslierna tycker inte alt de, för atl citera herr Johansson, skulle vara "tunga och byråkratiska instrument".

Jag vill erinra kammaren om atl när vi i andra sammanhang har diskuterat regeringens arbetsformer har vi varit oense. När del har gällt frågan om omrösiningsregler inom regeringen har herr Johansson i Trollhättan med stor skicklighet och stor kraft hävdat alt därvidlag skall riks-

Regeringsskiftet 1976, m. m.

101

Nr 137 dagen hålla fingrarna borta. Regeringen skall själv lösa sina samordnings-

Tisdagen den problem, sina omröstningsproblem och vad det kan vara fråga om - det

24 mai 1977 riksdagen icke med att göra.

-------------- Vi har haft en något annan uppfattning från borgerligt håll just i den

Granskning av speciella frågan, men vi kan ändå hoppas att herr Johansson härvidlag

statsrådens är konsekvent och lämnar åt den nya regeringen atl klara av sina sam-

tjänsteutövning ordningsproblem på det sätt som den finner lämpligast. Och de här tre

m. m. samordningsgrupperna är faktiskt inie några kanslier, som här har sagts;

del för ju tankarna till stora enheter som styr och stretar ål var sitt
Regeringsskiftet håll, vilket del inte alls är fråga om. De fungerar just så som namnet

1976, m. m. anger för atl på ett smidigt och effektivt sätt samordna olika frågor,

så all samarbetet skall löpa snabbi och effektivt.

Det är ell olyckligt exempel - otur för herr Johansson i Trollhättan - att dra upp den mycket marginella förseningen av kömpletteringsproposilionen. Som jag sade i milt förra anförande finns det skäl för den. Jag vill bara peka på en ytteriigare synpunkt, nämligen den kursjustering sorn gjordes den 1 april och som ledde till alt man fick räkna om stora delar av tabellverket i kömpletteringsproposilionen, vilkel naturligtvis log en viss tid. Jag tycker självfallet, som jag är övertygad om att kammarens ledamöter i övrigt gör, att del hade varit utmärkt om vi hade undvikit också de dagarnas försening, men när vi under tidigare år har kunnat konstatera att den gamla regeringen har haft stora förseningar i sitt propositionsavlämnande, anser jag ändå inte att det finns någon anledning all från socialdemokratiskt håll göra en stor sak av den här bagatellen.

102

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Atl propositionerna lämnas för sent är någonting som vi i konstitutionsutskottet tidigare har kritiserat, och jag antar att vi kommer all fortsätta med det. Jag hoppas atl Hilding Johansson även framgent kommer att ha den åsikten, och del finns heller ingenting här som tyder på att han skulle ha ändrat mening. Men all som bevis för all samordningen inte fungerar inom regeringen la all en proposition har kommit några dagar för sent är ändå atl gå ganska långt.

Herr talman! Delta är snarast ett led i den mytbildning som oppositionen ägnar sig ål. Man driver två teser:

1. Sveriges ekonomi blev dålig dagen efter valet på grund av atl del blev ny regering.

2. Den nya regeringen fungerar inte.

Bevis för den senare saken är alltså en proposition som kom tre eller fyra dagar för sent. Jag tycker alt det talar för sig självt.

Sedan frågade herr Johansson om min inställning till om statsråden skall vara närvarande. Den är oförändrad. Jag tycker alt de skall vara här. 1 motsats lill herr Johansson anser jag alltså att det är bra au vi har statsråd närvarande i kammaren just nu.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag har inte efterlyst statsråd vid dessa debatter. Men jag har ju år efter år upplevt hur andra har gjort det och riktat hård kritik mot del förhållandel all det inte suttit statsråd pä stalsrådsbänken. Sedan jag nu tagit upp detta har jag, såvitt jag förstår, åtminstone av två av talarna från de nuvarande regeringspartierna fält höra all de vidhåller sin uppfattning på denna punkt. Del noterar jag.

När Bertil Fiskesjö menar att jag gör Kai Hammerichs bok lill ett huvuddokument här i debatten, så är det helt fel. Jag citerade honom på en punkt. Bertil Fiskesjö har inte kunnat vederlägga mitt citat. Och nog är del, herr talman, tillåtet all citera andra skrifter än ulskoitsbelänkanden i kammarens debatt.

Låt mig sedan säga alt jag fortfarande har den uppfattningen atl man inte i grundlagen skall skriva in en rad bestämmelser för hur regeringen skall handla. Det är regeringens uppgift att ordna detta, men det är samtidigt i varje fall oppositionens roll att granska hur denna apparat fungerar och rikta kritik mot den om man finner alt den fungerar dåligt. Nu anser jag att den gör del, och därför framställer jag kritiken. Men jag drar inle den slutsatsen alt jag tänker väcka några motioner om ändring av regeringsformen på den här punkten.

När man efterlyser belägg för mina påståenden om atl parlamentarismen håller på att urholkas, kan jag helt kort hänvisa till det första anförande jag höll. Men jag kan också rubrikmässigt la upp något ur detta. Del är den omständigheten atl statsråden går ut i den allmänna debatten med påståenden som inte är förankrade i regeringen. Det främsta exemplet ges i statsministerns eget uttalande i del stycket i tidningen Arbetet, där Bertil Fiskesjö och andra själva kan läsa vad herr Fälldin förklarade. Del är den omständigheten atl statsministern inle träder fram som en politisk ledare här i kammaren. Del är delta atl vi har ministerstyre, som jag senare skall belysa mera ingående. Del är den nonchalans man visar mot riksdagen i olika hänseenden, när man utgår från alt saken är klar i och med all man tagit ståndpunkt i ministären.

Delta är några exempel pä det som jag tycker är dålig parlamentarism och som kommit med ministären Fälldin. Sedan har den majoritet här, och den litar naturligtvis pä sin majoritet. Men det säger ingenting om parlamentarismens funktionsduglighet.

Anders Björck menar att del var för tidigt som jag log upp frågan varför man inle riktar kritik mot de nuvarande regeringsledamöterna från borgerligt håll; de har ju suttit så kort tid. Del sista är helt sant. Men låt mig få lägga till: Jag skall faktiskt komma igen med den här frågan, och då hoppas jag atl Anders Björck och andra lever upp till den ambition som han gav uttryck ål i sill anförande här nyss.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! För atl avsluta diskussionen om Hammerichs bok vill jag bara säga alt jag inle anser mig ha någon som helst anledning alt

103

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringsskiftet 1976, m. m.

försöka vare sig bestyrka eller vederlägga vad han skriver. Jag har inget material som ger mig grund för delta, och jag tycker inte att det över huvud laget har någon betydelse för den debatt som vi för här i kammaren i dag.

Del var bra atl höra att herr Johansson i Trollhättan inte vill ändra pä grundlagens bestämmelser om regeringens arbetsformer, och jag noterar det med tacksamhet. Vi är ju annars vana vid atl socialdemokraterna i och med alt de har kommit i opposition ideligen intar ståndpunkter som går stick i stäv med vad man lidigare har arbetat för när man varit i regeringsställning.

Sedan gav Hilding Johansson en rad exempel på kritik mot regeringen som skulle bevisa alt parlamentarismen inle fungerar. Jag förslår fortfarande inte relevansen i de exemplen i vad det gäller parlamentarismen. Del är klart atl Hilding Johansson och socialdemokraterna har andra uppfattningar i sakfrågor än vad den nuvarande riksdagsmajoriteten har - del är all right. Men Hilding Johansson säger att det inle finns en sammanhållen regering. Jag gick ju igenom detta i mitt inledningsanförande och visade att vi inle kunnat konstalera någon splittring i regeringen i alla de frågor som lagts fram för riksdagen, och förslagen har dessutom antagits med stor majoritet av riksdagen som sådan.

Sedan kommer Hilding Johansson in på statsråd som är ute och håller tal. Vart syftar Hilding Johansson? Har inle statsråd både rätt och skyldighet atl hålla tal? Vill Hilding Johansson ålägga statsråden några slags konstitutionella restriktioner vad gäller deras tal? I så fall tycker jag att Hilding Johansson är inne på en myckel betänklig väg.

Hilding Johansson åberopar ett konkret exempel och anklagar statsminister Fälldin för alt han inte förankrat ett anförande i regeringen. Del är ett påstående som jag inle på något sätt kan uttala mig om, för jag känner inte lill fakta i målet. Jag har i varje fall inte hört någon kritik mot statsminister Fälldin från andra regeringsledamöters sida för delta tal. Del är ett sådanl allmänt svepande påstående som Hilding Johansson nu föredrar att röra sig med.

Det utövas ministerstyre, säger Hilding Johansson, och ger därmed en antydan om alt hela den kollektiva beslutsform som är föreskriven i grundlagen nu skulle ha slagits sönder och samman. Han har inte gett ett enda exempel på ministerstyre i sitt anförande men utlovar alt han skall återkomma lill detta vid behandlingen av energiärendel. Del blir med verklig spänning som jag skall lyssna på hans utläggning för all höra hur han kan konstruera fram ministerstyre på grundval av del material som redovisats för utskottet i den frågan.

104

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Jag skulle inte ha kommit igen om det inle hade funnits anledning att ta upp ett par saker som Bertil Fiskesjö nu nämnde.

Del är inle fråga om vilken politik regeringen för. Om den kan man ha delade meningar, och det har vi självfallet, men parlamentarismen

skall ju fungera oberoende av vilken politik en regering för. Min huvudanmärkning är att del har uppstått en ny form av parlamentarism, en Fälldinparlamentarism, som innebär en urholkning av parlamentarismen. Och på det har jag gett exempel.

Sedan frågade herr Fiskesjö om inte statsråden skulle få hålla tal. Självfallet har de lika stor rätt som alla andra att hålla tal, men nog är det en elementär parlamentarisk fordran att statsråden i dessa tal uttrycker regeringens mening och att del inte är personliga reflexioner som förs fram. Sådana kan de föra fram inom del egna partiet, inom den egna riksdagsgruppen och på de egna parlimötena, men vi måsle ju vela vad som är regeringens mening i de offentliga sammanhangen.

När del gäller statsministerns anförande har jag intervjun tillgänglig. Den står i tidningen Arbetet den 10 maj 1977. Journalisten frågade: "Hade du förankrat förslaget hos moderaterna?" På det svarade Thorbjörn Fälldin enligt detta referat: "Jag hade inle förankrat del hos någon. Det rörde sig om ett manuskript som jag personligen bär myckel stort ansvar för."

Jag gjorde tidigare i mitt huvudanförande den reflexionen alt nog borde en statsminister i en så viktig fråga ha förankrat sin uppfattning i regeringen. Enligt delta intervjuuttalande för Arbetet ansåg statsminister Fälldin sig tydligen inte ha plikten att göra del.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

R egeringsskiftet 1976, m. m.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag skall inte ytterligare kommentera det exempel som Hilding Johansson återkommer till, helt enkelt därför atl jag inle har material som underlag för alt göra det. Det vill jag gärna erkänna. Jag vill bara tillägga i den frågan all om man från socialdemokratisk sida menar alt alla manuskript lill föredrag som statsråd är ute och håller skall cirkulera i hela statsrådskrelsen och på någol sätt godkännas vid etl regeringssammanträde - då tror jag alt man är ute efter en väldigt byråkratisk ordning, som över huvud tagel inte skulle fungera i praktiken.

Sedan återkommer Hilding Johansson lill att pariamenlarismen har urgröpts och all den inle fungerar. Jag är myckel intresserad av de här frågorna om parlamentarismen - både i teori och praktik - och jag kan inle finna alt någonting av del som Hilding Johansson sagt, på någon punkt, bestyrker hans påstående alt vi skulle gä mot någol slags parlamentarismens förfall i del här landet efter regeringsskiftet. Hela hans bevisföring hänger fullständigt i luften, såvida del inte är på del sättet - men del vill jag helst inte tro - all Hilding Johansson över huvud taget inle har reflekterat närmare över vad parlamentarism innebär.

Herr TALMANNEN:

Sedan alla under avsnittet Regeringsskiftet 1976, m. m. anmälda talare nu haft ordet övergår kammaren till atl debattera Stålverk 80.

105

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

106

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Konslitulionsulskotlels betänkande nr 44 innehåller etl avsnitt nr 10 som behandlar Stålverk 80. Ulskottsmajoritetens skrivning i detta avsnitt utmynnar i "atl del föreligger anledning lill kritik mot det ansvariga statsrådet i vad gäller ärendets beredning".

Några fakta: NJA:s styrelse log etl enhälligt beslut i januari 1974 alt bygga Stålverk 80. Utredningen, daterad den 24 januari 1974, inkom till departementet den 1 februari samma är. Tillstyrkan frän Statsföretags styrelse förelåg även när beslutet om proposition 1974:64 logs vid regeringssammanträde den 15 mars. Näringsutskotlet var i sitt belänkande 1974:40 enhälligt i sitt ja, men herrar Regnéll och Siegbahn hade reservation i fråga om finansieringen. "Frågetecken i marginalen", som det sades senare i riksdagsdebatten. En enhällig riksdag bestämde den 28 maj 1974 att Stålverk 80 skulle byggas i Luleå. Någon erinran mot ärendets beredning fanns ej i detta sammanhang. Reservationen från moderata samlingspartiet om andra finansierings- och ägandeformer avslogs. I reservationen anfördes bl. a.: "Andra svenska stålverk kan beräknas spara resurser genom atl de inle, såsom förut i vissa fall varit aktuellt, har anledning atl anlägga egna handelsstålverk. Del bör undersökas huruvida de är beredda att genom aktieteckning i viss utsträckning ställa dessa resurser lill förfogande för Stålverk 80." Jag anser all del markerade en positiv tro på projektet men förvisso en misstro mot staten som ägare.

Mot denna faktabakgrund kan det väl med fog påstås alt en tillfredsställande beredning skett i industridepartementet och alt det inle finns någon grund för utskoltsmajoriietens skrivning. Skrivningen är emellertid ell faktum, liksom s-reservationen. Denna reservation är utförlig, men jag vill ändå göra en del kommentarer.

Förre bruksdisponenten i Sandviken, Wilhelm Haglund, tillskrivs ju rollen som idégivare när del gällde uppslaget alt man i Sverige, närmare bestämt Luleå, skulle förädla en större del av våra lappländska malmtillgångar. Man borde inom landet omvandla malmen till tackjärn och/eller siålämnen. Men redan landshövdingen O. W. Lövgren hade långt tidigare ansett del vara nationalekonomiskt vanvett atl bara skicka malm från landet. Den tanken kunde och kan nog fortfarande omfattas av många. När malmexporlen startades vid seklets början var Sverige ett fattigt land. Men atl etl rikt och tekniskt välutvecklat land skulle fortsätta i samma banor årtionde efler årtionde är väl inle lika självklart. Vare sig tankarna kan tillskrivas en bestämd person eller ej - kanske var del ell normalt utslag av rutinmässiga framtidsstudier inom industrin - så initierades de direkta planerna inom NJA våren 1973. Motiveringen var alt man därigenom skulle förbättra NJ A:s ekonomiska resultat. Dessutom skulle nya sysselsättningstillfällen skapas.

Del senare var verkligen nödvändigt, och jag vet att Kerstin Nilsson på Norrbollensbänken kommer alt beröra såväl den demografiska utvecklingen i länet som prognoserna för efterfrågan på stål vid den aktuella

tidpunkten. Jag avstår därför frän alt anföra synpunkter i dessa avsnitt.

Några andra påpekanden i stället.

Om utarbetandet av 1974 års proposition i stål verksfrågan säger ulskoltsmajoritelen alt del är uppenbart alt arbetet skedde med en påfallande forcering. Del beror naturligtvis på vad man relaterar till. Gällde del förhållanden inom den privata industrin skulle det säkerligen inte anses uppseendeväckande. Del här resonemanget från majoritetens sida är väl egentligen ingenting annat än en variant på del gamla temat atl beslutet om Stålverk 80 "smögs fram".

I själva verket kan man väl snarare ställa frågan: Har egentligen någon industriinvestering i Sverige utsatts för en mer långdragen debatt och en mer närgången granskning? Jag skall inle försöka att värdera t. ex. Industriförbundels insats härvidlag, men vi kan väl vara överens om att förbundets insats var unik! En underlig debatt fördes även senare under sommaren 1974, men del är egentligen en annan historia.

Stålverk 80-projeklel hade drivits med intresse och sakkunskap från NJA-ledningens sida sedan våren 1973. En referensgrupp fanns, tillkallad av industriministern i slutet av 1973, närmare bestämt den 30 november. Den hade sitt sista sammanträde den 21 februari 1974. I referensgruppen dellog både branschmän och ekonomer. Eftersom departementet följt arbetet i NJA, kan inte tiden för propositionsskrivandet anses anmärkningsvärt kort.

Del samarbete som förekom mellan NJA och industridepartementet är utskoitsmajorilelen också kritisk emot. Del är en källa till förundran. Del måste väl ändå anses nödvändigt atl industriministern följde utredningsarbetet och därmed bevakade statens ägariniresse? Är del för övrigt inle bra alt det gavs informationer och atl ett samarbete förekom? Del finns i den här historien exempel pä motsatsen, som sannerligen inte har varit bra för någon part. Malmpriser, maimfrakler kan nämnas. Halssiarrighet är aldrig någon lämplig ingrediens när man tillsammans skall utveckla idéer för framliden. Per Skölds roll är kluven. Han deltog i NJA:s beslut utan reservation. I Statsföretags styrelse lämnade han sin föredragning som bilaga till protokollet.

Statsföretag sattes på mellanhand, heter det. Här var del ju ändå fråga om ett ärende, där del tidigt stod klart all finansieringen väsentligen måsle ske vid sidan av Statsföretag. Dessutom var det så atl styrelsens ordförande, dess vice ordförande samt verkställande direktören ungefär varannan vecka sammanträffade med industriministern. Statsförelags VD var ju ända fram lill senhösten 1974 styrelseordförande i NJA. Det fanns alltså gemensamma möjligheter all följa projekteringsarbetet och slå larm om någol märkligt hade inträffat.

Man har väldigt svårt alt släppa tanken alt från ulskottsmajoritetens sida är det mesl fråga om all vädra en gammal aversion mot ett statsägt förelag.

I en intervju har Wilhelm Haglund berättat hur han upplevde det när han tillfrågades om att ingå i NJA:s styrelse: "Jag var ju medveten

Nr 137

Tisdagen den

24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

107

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

om den motvilja man känt inom svensk järnhantering mot NJA. Men NJA fanns ju och hade kommit till för atl ge sysselsättning - och jag har alllid haft den övertygelsen att industrin är till för människornas skull och inte tvärtom. Jag kände inga principiella hinder mot åtagandel." Har inte den motvilja som Haglund beskriver, delats av de borgerliga partierna?

Del kanske är nödvändigt att påpeka all lidsperioden före Stålverk 80-ulredningen och beslutet gav underlag för flera överväganden att öka stålproduktionen i landet. Stora Kopparberg lär ju ha gjort en egen utredning om ell stålverk som skulle producera 4 miljoner lon råslål. Jern-konlorel hade framkastat tankar på ett masugnsbaseral specialstålverk med kapacitet upp till 2,5 miljoner lon och ett nytt handelsstälverk för 2 miljoner ton, och del skulle vara kuslbaseral - del gällde västkusten. Vid den lidpunkten var det ingen som stod upp och talade om stålindustrins överkapacitet i världen. Vem kunde i det skedet vara tillräckligt förutseende?

Först i senare tid har man kunnat göra en del jämförelser om den snabba kapacilelstillväxten. Enligt uppgift var världsproduktionen av stål 1955 - Kina exkluderat - 270 miljoner ton. Den japanska produktionen var dä 9,4 miljoner ton. På toppen av högkonjunkturen 1974 hade världs-produktionen ökat till något mer än 680 miljoner ton. Japans produktion hade då ökat till 119 miljoner lon. Så skedde de väldiga prisökningarna på olja, och industriländernas produktion och ekonomi kom i olag. Men det skall noteras att t. o. m. under lågkonjunkturåret 1976 har Japan ökat sin export med 23 96. Del är alltså inte ulan orsak som Japan, med bl. a. världens största stålförelag Nippon Steel, anses vara orsak till lågkonjunkturen på siålmarknaden. Del kan bli värre. Det finns nämligen till-växlplaner i Australien, Canada och Sydafrika och del finns utvecklingsplaner i Brasilien, Mexico, Venezuela, Iran och Saudi-Arabien. De gamla ställänderna är generösa nog all erbjuda teknologi och exportkredit. Det var väl mot bakgrunden av dessa senare fakta som styrelsen för NJA hösten 1976 tog sitt beslut om alt uppskjuta Stålverk 80-projektet.

Del kan inle hjälpas, herr talman, man tvingas registrera all del ligger ell drag av småtlighet och man frestas säga förföljelselusia i utskotts-majoritetens yrkande. Jag ber atl få yrka bifall lill reservationen 2.

108

Herr BOO (c):

Herr talman! Projektet Stålverk 80, som det presenterades i propositionen år 1974, var Sveriges största samlade investeringsprojekt. Självklart skulle delta projekts genomförande eller eventuella misslyckande beröra många på etl avgörande sätt. Del gällde kommuner, verksamheter och enskilda människor.

Den politiska bedömningen skall ske och har skett i annat sammanhang. Resultatet härav har blivit att del i 1974 års beslut innefattade förslaget har lagts ål sidan och alt stora insatser har gjorts av den nya regeringen och riksdagen för atl klara gamla NJA och rädda sysselsätt-

ningen i Luleå och Norrbotten.

Konstitutionsutskottet har att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Vid denna granskning, som alltså här närmast tagit sikte på ärendets beredning i industridepartementet, har utskottet funnit anledning lill kritik på några punkter.

Granskningen har gett klart belägg för vad många i denna kammare Säkert misstänkt, nämligen att det beslulsunderiag som förelades riksdagen 1974 långt ifrån var så fullständigt berett som man kunnat kräva för en så stor satsning som detta stålverksprojekl. Sålunda forcerades propositionsskrivandet på etl sätt som nu förefaller märkligt. Den utredning inom NJA som låg lill grund för propositionen blev i stort sett inle alls utsatt för någon kritisk granskning under beredningen.

Det tillsattes visseriigen en referensgrupp som hade en allsidig sammansättning. I denna ingick generaldirektör Bertil Olsson, ekonomen Rudolf Meidner, chefen för Jernkontoret Lars Nabseth, direktören för Höganäs AB Ernst Geijer, bruksdisponenten Wilhelm Haglund, förbundsordföranden Bert Lundin m. fi. Dess värre tycks det som om referensgruppen bara tillsattes som en vacker gest från den dåvarande industriministerns sida. Av brev som Geijer och Nabseth skrev till industriministern efler gruppens sista sammanträde i januari 1974 framgår klart att gruppen egentligen inte fyllde någon uppgift i sig. Jag skall citera avslutningarna i de båda breven.

Nabseth skrev: "Undertecknad skulle därför inte på grundval av det presenterade materialet över huvud taget ha någon möjlighet att ta ställning vare sig för eller emot ifrågavarande projekl. Såsom framhållits muntligt vid sammanträdena, var detta heller inte avsikten. Jag finner det emellertid viktigt inför den fortsatta handläggningen atl denna synpunkt på detta sätt också framföres i skriftlig form."

Geijer avslutade för sin del brevet med följande; "Den information vi fick angående det företagsekonomiska berättigandet av projektet var för inkomplell för att möjliggöra några mer kvalificerade synpunkter och kan alltså inte ligga till grund för en tillstyrkan av delta efter svenska förhållanden så enorma projekt."

Under ärendets beredning inhämtades också synpunkter från nationalekonomisk expertis - nuvarande professorn i nationalekonomi Peter Bohm -angående vilken inverkan stålverksprojektet kunde ha på landets betalningsbalans. Utlåtandet går ul på all projektet i det avseendet skulle sakna nämnvärd betydelse. Den fråga som uppslår är: Varför har delta utlåtande inle alls berörts i 1974 års proposition?

En annan fråga som utskottet har fäst avseende vid under sin granskning är Statsföretags roll i sammanhanget. För atl belysa den problematiken vill jag först citera några uttalanden i samband med Statsföretags bildande 1969. Departementschefen anförde vi det tillfället bl. a. följande:

"Genom inrättandet av ett förvaltningsbolag för statens företagsintressen i allmänhet avlastas Kungl. Majt:t det ägaransvar som är direkt inriktat på de olika förelagens skiftande verksamhet. Bolaget har då upp-

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

109

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

110

giften att uppställa mål för de många olika företagen, atl följa måluppfyllelsen och att sörja för all de samverkansmöjligheter som föreligger inom hela företagsgruppen blir effektivt utnyitjade. Den ägarfunktion som Kungl. Maj:t efter tillkomsten av etl förvaliningsbolag har atl utöva kan koncentreras på förvaliningsbolaget självt. Alt uppställa målen för delta bolag och följa dess verksamhel och därmed indirekt den statliga koncernens långsiktiga utveckling samt atl integrera den statliga företagsgruppen i den allmänna näringspolitiska planeringen blir då den huvudsakliga uppgiften vid utövandet av Kungl. Maj:ts ägarfunktion. Man bör på så säll efler tillkomsten av etl förvaltningsbolag kunna skilja mellan sådana beslut av mer allmän innebörd, vilka fattas av den politiskt ansvariga instansen i förhållande till förvaltningsbolaget, och beslut som huvudsakligen är ekonomiskl-tekniskt motiverade, vilka förvaltnings-bolaget fattar vid utövandet av sill ägaransvar gentemot dotterbolagen. Detta tar jag som en avgörande fördel med förslaget."

Av intresse i detta sammanhang är också vad statsutskottet anförde och riksdagen senare ställde sig bakom. Statsutskottet skrev:

"I förhållande till departementens organisation och arbetsformer erbjuder bolagsformen uppenbarligen vissa fördelar när det gäller förvaltning, kontroll och samordning av statens förelagsintressen.

Genom all del föreslagna förvaliningsbolaget inrättas blir det möjligt
atl i större utsträckning än nu hänföra politiska beslut av verkställande
natur till skilda organ, vilket innebär praktiska fördelar och slår i över
ensstämmelse med traditionen inom svensk förvaltning.

Den föreslagna ansvarsuppdelningen mellan Kungl. Maj:t och förvaliningsbolaget ser utskottet som ett nödvändigt led i vad avser en rationell ledning av de statliga företagen. Kungl. Maj:i har fortfarande huvudansvaret för skötseln av den statliga förelagssektorn. Utskottet anser inle all den föreslagna.ansvarsuppdelningen begränsar riksdagens möjligheter alt erhålla upplysningar om de olika statliga bolagen. Sådana möjligheter kommer bl. a. atl finnas dels genom riksdagens medverkan vid revision av förvaliningsbolaget, dels genom all riksdagsledamöter bereds tillfälle delta i förvallningsbolagets bolagsstämmor och där kan ställa frågor, dels i anslutning till den redogörelse om den statliga koncernen, som ärligen avses föreläggas riksdagen, dels genom interpellationer och enkla frågor."

Såvitt utskottsmajoriteten kunnat finna härden roll Statsföretag spelat i stålverksprojeklet inle alls överensstämt med dessa moiivutlalanden. Det måste visserligen redan frän början ha stått klart atl finansieringen till viss del måsle ske utanför Statsföretag. Detta förklarar emellertid inte att utredningsarbetet bedrivits med etl så gott som fullstiindigt förbigående av Statsföretag. I propositionen ullrycks detta på så säll atl "utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete mellan NJA och industridepartementet". Av den hearing utskottet haft med Per Skö|d har också klart framgått att Statsföretag kommit på mellanhand.

Statsföretags styrelse beslöt den 27 februari 1974 att tillstyrka stålverksprojeklet. Mot delta beslut var Per Sköld skiljaktig - en omslän-

dighel som knappast kan anses oväsentlig. Per Sköld underrättade också omedelbart industriministern om detta. Hade det inle varit på sin plats all också omnämna skiljaktigheten i propositionen? I den socialdemokratiska reservationen görs gällande att Per Skölds avvikande mening inle hade någon särskild tyngd med hänsyn till att han någon månad lidigare varit med om atl i NJA:s styrelse tillstyrka projektet. Detta har också herr Nyquisl framhållit i debatten. Enligt min mening har Per Sköld själv lämnat en helt godtagbar förklaring lill sitt handlingssätt. Om han i NJA:s styrelse yrkat bordläggning av ärendet, hade del funnits risk för all Statsförelag fått ännu kortare tid än tre veckor på sig för all analysera utredningsmaterialet.

Herr talman! Jag vill också någol beröra det samarbete som förekom mellan NJA och Kruppkoncernen i Tyskland om atl skapa ett gemensamt ägt valsverk i Luleå. Såvitt framkommit ansåg man från NJA-ledningens sida redan 1974 atl valsverksprojektet var nödvändigt för all stålverksplanerna skulle kunna fullföljas. Detta skulle i sin lur medföra en mångdubbel fördyring av projektet. Trots att detta således var känt redan 1974 finns del ingen antydan i 1975 års budgetproposition om någon ändrad inriktning av planerna. Budgetpropositionen var f ö. på denna punkt mycket kortfattad. Det sades endast "atl projektplanerna enligt vad som inhämtats pågår i enlighet med uppgjord tidsplan, att tekniska specifikationer håller pä all utarbetas och att anbud inhämtats för vissa markarbeten".

Som utskottsmajorileten funnit borde man frän industridepartementet ha klargjort för riksdagen atl projektplanerna höll på atl ändras. Detta hade givelvis inle behövt medföra atl Kruppkoncernens medverkan avslöjades. Nu blev den ändrade inriktningen av projektet känd före riksdagsavgörandet men efler det atl näringsutskotlet lagt sitt första betänkande. Detta ledde lill, som alla vet, alt kammaren återförvisade ärendet till utskottet för ny behandling.

Till sist, herr talman! Utskottsmajoritelen har inle velat påstå all mera allsidiga eller grundliga analyser skulle ha omintetgjort stålverksprojeklet från början. Men det är enligt vår uppfattning ytterst betänkligt atl ärendet beretis på ett så ofullständigt sätt inom industridepartementet. Vi tänker då på de allvarliga konsekvenser projektet medfört för del svenska samhället och särskilt för Luleå kommun och på de förhoppningar om ökad sysselsättning som väckts bland människorna i regionen. Vi är alla i denna kammare, hoppas jag, överens om atl stora satsningar måste göras för atl rädda sysselsättningen, inle minst i Norrbotten, men sådana satsningar måsle självfallet vara noga förberedda och väl genomarbetade, om den målsättning skall uppnås som alla vill ha infriad,

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Stålverk 80 har många gånger livligt diskuterats i denna kammare utifrån ekonomiska och lokaliseringspoliiisks aspekter. Avsikten i dag måste vara atl ur en annan synvinkel se på dgti.a projekt. Det

111

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

112

ankommer på konslitulionsutskotlel atl i sin granskning anlägga konstitutionella synpunkter på de ärenden som är föremål för dechargebehand-ling.

Jag har velat göra denna inledande anmärkning, då en debatt av detta slag lätt svävar ul och blir en granskning i sak av Stålverk 80:s mångskiftande historia och problem. Del är knappast meningen med konsii-lulionsulskottets befallning med ärendet.

Projektets upprinnelse och historia finns noga redovisad i utskottels belänkande, bilaga 10. Det står alldeles klart att den dåvarande socialdemokratiska regeringen såg Stålverk 80 som ett politiskt matnyttigt projekl. I valrörelsen 1973 förekom projektet som etl skimrande löfte, vars snara förverkligande skulle bli beroende av etl fortsatt socialdemokratiskt regeringsinnehav.

När valet var över forcerades arbetet på en proposition. Från NJA-ledningen, enkannerligen chefen disponent Edström, drevs projektet hårt. Kritiska röster hade svårt atl komma till tals. Projektet skulle drivas fram, och man hade etl starkt stöd i dåvarande industriministern Rune Johansson.

Del har framgått klart alt chefen för Statsföretag, Per Sköld, redan från början var skeptiskt inställd till projektet. Han har i en rad sammanhang inom NJA, där han fram till 1974 var styrelseordförande, och inom Statsföretag varnat för ett fullföljande av projektet på de lösa boliner som var för handen. Men hans många varningar störde uppenbarligen såväl disponent Edström som industriministern och den socialdemokratiska regeringen.

Direktör Sköld har framträtt inför utskottet. Av hans uttalanden inför utskottet atl döma så har han, trots alt han under den mesl akuta tidsperioden var ordförande i NJA:s styrelse, konsekvent motarbetats av sin egen verkställande direktör, disponent Edström i NJA. Delta har tagit sig sådana uttryck, enligt vad direktör Sköld uppgivit inför utskollel, som atl han inte fått tillgång till relevant material från NJA om Stålverk 80-projekiei, och att hans medarbetare likaså konsekvent utestängts från den information som de behövde för att kunna handlägga ärendet för Statsföretags räkning. Per Sköld har alltså, enligt vad som framgått i utskottet, trots åtskilliga försök inle ens fått tillgång till etl tillfredsställande underlag för beredningen av ett av Sveriges största industri-projekt, som han ytterst var ansvarig för både som ordförande i NJA:s styrelse och som VD i Statsförelag.

Orsaken är lätt atl förstå. Sköld hade kritiska synpunkter som var grus i såväl NJA:s som industridepartementets maskineri. Alt dessa kritiska synpunkter var i hög grad välgrundade vet vi, och det är så här efteråt bara all konstatera alt Sköld fick rätt. Knappast någon torde vilja bestrida detta i dagens läge, det har framgått av uttalanden också från hans motståndare. Om hans synpunkter hade fått komma fram på lämpligt säll och det tagits vederbörlig hänsyn till dem, så hade stora problem kunnat besparas staten, Luleå kommun, liksom också det socialdemo-

kratiska partiet och den socialdemokratiska regeringen.

Att Sköld inte fick tillgång till den information han önskade kände industriministern lill. Sköld redovisade sin avvikande mening om Stålverk 80-satsningen i Statsföretags styrelse för industriministern. Men industriministern underlät att omnämna detta för riksdagen. Därigenom blev det inle den allsidiga informalion lill riksdagen som borde ha förekommit. Riksdagen fördes alltså delvis bakom ljuset.

Industriministern hade god information om Skölds i hög grad kritiska synpunkter. Enligt den ordning som dä tillämpades sammanträffade Statsförelags ledning var fjortonde dag med industriministern för genomgäng av frågor som berörde koncernen, och man kan utgå ifrån att Sköld vid upprepade tillfällen framförde sina åsikter om projektet.

Man frågar sig varför industriministern inte ingrep och säg till atl Sköld fick den information från NJA:s ledning han önskade. Varför redovisades inte hans kritiska synpunkter i samband med industridepartementets och industriministerns förslag för riksdagen?

Regeringen i övrigt kan inle ha varit ovetande om problemen. Sköld har uppgivit för utskottet atl han tagit kontakt med såväl dåvarande statsministern Palme som dåvarande finansministern Sträng. Uppenbarligen har hans avsikt varit atl varna dem för vad som höll på atl hända. Men de ville inte göra något - eller kunde kanske inte, vad vet jag? Projektet rullade vidare. Man kunde t. ex. annars ha väntat sig att Statsföretags ledning inför den samlade regeringen skulle fått redogöra för sina synpunkter och farhågor inför Stålverk 80. Det rörde sig dock om en gigantisk industrisatsning. Detta fick man inte. Däremot fick den andra parlen i målet, disponent Edström och hans medarbetare, framträda inför den samlade regeringen och ge sin informalion om projektet - en informalion som visade sig leda till atl man gjorde denna gigantiska felsalsning.

Inget fick alltså störa planerna på ett Stålverk 80. Kritiska synpunkter viftades bort. Kostnaderna rusade i höjden.

Också när det gäller kontakterna med den tyska Kruppkoncernen finns del anledning au peka på den bristande informationen lill riksdagen. Därvidlag ledde de knapphändiga informationerna lill atl näringsutskottets betänkande återremitterades. Ännu etl exempel pä alt riksdagen inle fick den nödvändiga informationen ulan måste tvinga sig till den!

Herr talman! Kontentan av Stålverk 80-projektet - förutom de kostnader som har förorsakats bl. a. för Luleå kommun - är enligt mitt sätt alt se följande:

1. Projektet var ett "politiskt projekl", avsett alt bl. a. skaffa den socialdemokratiska regeringen goodwill.

2. När kritiska röster hördes från Statsföretags ledning stoppades väsentlig information till Statsföretag av NJA-ledningen.

3. Statsföretag sattes därefter på mellanhand, och projektet handlades sedan i praktiken av NJA och industridepartementet gemensamt.

4. Trots atl direktör Skölds kritiska synpunkter var väl kända av såväl

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

113

Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

dåvarande statsministern som finansministern och industriministern drev regeringen projektet vidare, och man lät t. ex. NJA:s ledning framträda inför hela regeringen och ge sin syn på projektet. Däremot fick inte direktör Sköld och hans medarbetare framträda inför regeringen.

5. Hela tiden skedde en våldsam forcering tidsmässigt av projektet, vilket ledde lill all man ständigt tvangs revidera sina kalkyler med ständigt ökande kostnader som följd. Kalkylerna var också i många fall otillfredsställande gjorda.

6. Undan för undan slutade nyckelpersoner i NJA-ledningen då de såg alt projektet rullade vidare ulan den realism som kunde krävas i kalkyler och planering.

7. Riksdagens informalion var hela tiden bristfällig, och kritiska synpunkter på projektet inom Statsförelags ledning undanhölls riksdagen.

Herr talman! Den självklara slutsatsen från utskoltsmajorileten mot denna bakgrund blir alt den funnit anledning till kritik mot det närmast ansvariga statsrådet. Den kritiken bör indirekt också drabba hela den socialdemokratiska regeringen som ytterst var ansvarig för Stålverk 80-projekteis handläggning. Och jag tycker, herr talman, atl den karakteristik som herr Nyquisl nyss gjorde i sitt inlägg, nämligen atl ärendet hade berelts tillfredsställande och atl del inte fanns någon grund för kritik utan alt del var fråga om småtlighet och förföljelselusta hos utskotlsmajoriteten, borde falla på sin egen orimlighet, när man har fakta för ögonen och har deltagit i konstiluiionsutskoitets granskning av ärendet.

114

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Jag kan instämma i vad herrar Boo och Björck i Nässjö nyss har sagt.

Debatten om Stålverk 80, som vi nu för, får ju inte bli en debatt om huruvida det var bra eller dåligt med ett stålverksprojekl som sådant. Vi har, som tidigare sagts, bara atl diskutera: Hur har ärendet handlagts? Och jag måste säga, herr talman, all jag blev renl förskräckt över vad som kom fram under utskottets arbete med denna fråga.

Man har som grund för det hela haft en marknadsundersökning, vilkel är ett ovanligt förskönande ord för den lilla opinionsmätning man gjorde genom atl åka runt nere på kontinenten och fråga etl antal stora stålföretag om de var intresserade av alt köpa råämnen. De sade självfallet ja, för del hade ju varit lämpligt för dem atl kunna fylla ut med detta någon gång när de själva i högkonjunktur har lågkapacitel eller åtminstone inte tillräcklig kapacitet. De skulle då kunna fylla ut toppen med vad de kunde fä någon annanslans och sedan kunna tappa det när det blir sämre tider. Då behövde de inte själva ligga ute med kapitalkostnaderna. Det gjordes alltså inga försök till analys av de olika marknaderna. Man kontrollerade egentligen ingenting utan hade i stort sett bara delta att bygga pä när del gällde marknadsförutsättningarna samt det att man renl statistiskt räknat fram trenderna. Man tog de dåvarande lillväxilrenderna, beräknade tillväxtkurvorna därefter och sade att här finns det en marknad.

här finns del utrymme.

Så får del inte gå till när man skall handlägga ell invesleringsärende av den här enorma slorieksordningen. Det måste finnas tid och möjlighet att kritiskt granska varenda punkt och se efter om det verkligen håller. Här skulle de svenska skallebelalarnas pengar satsas på någonting som man inte ens gav sig lid alt undersöka ordentligt.

Man ställde den dåvarande ordföranden i NJA åt sidan. Del var ju så illa ställt all han inle ens fick interna ekonomiska rapporter från det företag i vilkel han själv var ordförande. Jag tycker atl det hade varit angelägel atl ägaren-staten och dess representant i regeringen, enkannerligen industriministern, hade försökt lösa de här problemen. Men här skulle del pressas på, här skulle det byggas Stålverk 80. Atl försöka reda ut förelagets redan förut stora problem fanns det inte tid för.

Etl litet exempel på hur illa det förhöll sig är att ordföranden i NJA Per Sköld, tillika VD i NJA:s moderföretag Statsföretag, fick information om NJA:s kontakter med den tyska Kruppkoncernen, inte genom NJA, utan vid ett sammanträffande med industriministern Rune Johansson. Detta är minst sagt häpnadsväckande och tyder sannerligen inle på all det har fungerat som det skall.

Sedan fick alltså NJA lägga fram sitt förslag. Statsföretag fick tre veckor på sig alt gå igenom delta, innan svar skulle lämnas till regeringen. Ett par veckor därefter var alltså propositionen klar. På tre veckor, herr talman, hinner man inte mer än ytligt granska ett förslag av denna storleksordning.

Statsföretags nuvarande styrelseordförande Bertil Olsson, han var styrelseordförande också då den här saken var aktuell, sade: Ja, del är egentligen inle företagsekonomiskt motiverat, men det är etl politiskt projekl. Referensgruppen, som tillsattes av industriministern, sade: Del finns inte några regionalpoliliska skäl, men om del är företagsekonomiskt motiverat -vilket gruppen inle fått någon möjlighet atl kontrollera-är del tänkbart. Men ett regionalpolitiskt beslut skulle ju inte ha betytt att människorna i Norrbotten skulle ha fått bo kvar, utan att de skulle ha blivit tvungna all flytta lill Luleå.

Herr talman! Det här projektet. Stålverk 80, har blivit synnerligen dåligt förberett. Man har forcerat det. Man har inte sett på del från de synpunkter man måste se på det. Delta har lett lill stora kostnader, inle minst för Luleå kommun. Jag har hela tiden haft den känslan att vi i riksdagen inte fält den information som behövdes och, herr talman, tyvärr anser jag atl konstilulionsulskollets granskning har bekräftat denna misstanke.

Herr Nyquisl sade att NJA-ledningen drev frågan med intresse och sakkunskap. Tillåt mig instämma i att den drev frågan med intresse. Sakkunskapen tror jag inle fick så myckel med saken atl göra.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemställan i denna del.

Fröken NILSSON (s):

Herr talman! I konstitulionsulskoilets belänkande 1976/77:44 granskas den förra regeringens handläggning av Stålverk 80-projeklel. Den bor-

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

115

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

116

geriiga utskotlsmajoriteten företar därvid en skrivning fylld av motsägelser. Inledningsvis konslaleras all Stålverk 80 tillstyrktes av en enhällig riksdag. Utskottsmajorileten anför emellertid avslutningsvis alt det föreligger anledning lill kritik mot det ansvariga statsrådet vad gäller ärendets beredning.

Med den utsagan går man inte bara ifrån sill eget ställningslagande i frågan, ulan i själva verket underkänner man det. Enligt praxis avgör nämligen det beslutande organet självt om del anser alt ärendets behandling varit till fyllest. I och med alt riksdagen fattat beslut har man därmed samtidigt godkänt ärendets beredning.

I och för sig är del därför rätt ointressant atl i efterhand diskutera frågan om ärendets beredning. Också ur konstitutionell synpunkt är det irrelevant atl i efterhand efler riksdagens beslut leverera kritik mot ärendeberedningen. Del måste alltså föreligga andra skäl till atl man tar upp den här frågan. Herr Björck i Nässjö sade att Stålverk 80 var ett politiskt matnyttigt projekl, men del anser jag vara ett cyniskt uttalande.

Jag går nu alt beskriva sakernas tillstånd före beslutet år 1974, och då blir jag tvungen all använda mig av de ekonomiska termer som då var och alltfort är aktuella.

Kungl. Maj:t uppdrog i februari 1967 ål länsstyrelsen i Norrbotten att genomföra en försöksplanering med lokaliseringspolitisk inriktning. Denna fick namnet Länsplanering -67. Till den fogades en prognosdel kallad BD -80, som presenterade demografisk utveckling och prognoser, med en framskrivning av befolkningstalet till år 1980.

År 1965 hade Norrbotten en folkmängd på ca 260 000 invånare. En framskrivning av befolkningstalet visade ell invånarantal på 300 000 år 1980, om arbetstillfällen skapades. Utredningen visade samtidigt all länet hade ell näringsliv med sådan sammansättning atl befolkningen inle kunde försörjas är 1980 om den inneboende växtkraften reproducerades. Länet skulle komma att drabbas av en ännu högre arbetslöshet än den rådande, som vid undersökningens genomförande var mer än 10 % högre än genomsnittet för landet som helhet. Alternativt skulle mer än 100 000 personer tvingas lämna länet, om inte statsmakterna var beredda alt nyskapa beslående sysselsättning. Nu tillgänglig statistik visar atl Norrbotten under 1950-lalet hade en flyliningsförlust pä 12 000 invånare och under 1960-lalet 30 000. Det gäller då människor i yrkesakliv ålder, framför allt unga människor, som tvingats lämna länet och bosätta sig 100-150 mil från ursprungsmiljö och anförvanter. Flyllningsrörelserna visade all Luleå ofta fungerade som mellanstation för utflyttande.

Samtidigt med denna export av unga människor har under årtionden skett en gigantisk utvinning av Norrbottens naturtillgångar: elkraft, skogsråvaror och mineralfyndigheier. Det har skett en gigantisk export av malmfältens järnmalm i oförädlal skick på i genomsnitt 25-30 miljoner ton årligen.

Mot den bakgrunden växer planerna fram på en vidareförädling av den norrbotiniska malmen. Norrbollen har produklionsfaklorerna arbels-

kraft och nalurlillgångar. Ell induslriprojekl för vidareförädling av järnmalm till stål kräver dock stora insatser av realkapital och har hög kapitalintensitet. Av de tre produktionsfaktorerna torde dock kapitalet vara det lätlrörligaste.

Sedan mitten av 1950-talet har utredningar och kommittéer sysslat med planer på utbyggnad av stålindustrin. Har del varit kortsiktiga vinstintressen i gruvhanieringen som hämmat inhemsk förädling?

Utredningar och prognoser som gjordes i början av 1970-lalet pekade på en fortsatt omstrukturering av världens stålindustri mot en metallurgisk sektor för ämneslillverkning plus en valsverkssektor för färdig-produkler samt kusllokalisering av stålverk.

Miljöproblemen på den europeiska kontinenten har blivit så svära all utbyggnad av industri möter motstånd. Tysk stålindustri tvingas investera stora kapital för att lösa miljökrav efter ny miljölag. Samtidigt som mellaneuropeiska verk i allt högre grad måste importera malm ökar brytningskostnaderna för kol i Mellaneuropa, så atl dessa verk inle längre är konkurrenskraftiga. Energitillgångar i form av elkraft är starkt begränsade i Mellaneuropa, liksom vattentillgång. Dessutom föreligger svårigheter att anskaffa arbetskraft.

Prognoser som gjordes av internationella organ. Internationella stål-institutet (IISl), ECE och OECD, talade för en ökning av efterfrågan på stål med 4 ä 5 96 årligen. 1973 ökade konsumtionen av stål med 10 96. Under de lidigare decennierna hade efterfrågan legal på i genomsnitt 6 96. En bristsituation skulle uppslå i slutet av 1970-lalel, då investeringstakten varit låg på grund av svårigheter alt finna lämpliga lokaliseringsorter för nyetablering av stålverk. Samtidigl lalade siordrifls-fördelar för en salsning pä stålverk, tre fyra gånger större än vad som ansågs optimalt under förra decenniet.

Mot den bakgrunden utreds möjligheten alt av sysselsäitningspolitiska, företagsekonomiska och miljöskäl lokalisera ett svenskt ämnesverk till Luleå, med en kapacitet av 4 miljoner lon siålämnen. NJA bedömde all vid normal konjunkturutveckling skulle investeringarna vara återbetalda pä älta år. Exportintäkterna skulle bli 1,8 miljarder kronor och ge etl tillskott lill handelsbalansen på ca 1 miljard kronor. Del talade för atl slälinvesleringen i Luleå var väl motiverad.

1 andra länder projekteras mångdubbelt större stålverk, i Japan för en produktion av 12 miljoner lon, i Australien för 5-10 miljoner lon, Iran bygger ett stålverk med en kapacitet av 6 miljoner ton.

Snett mot Luleå, på andra sidan Bottenviken, bygger Rautakiiriverket ut sin metallurgiska kapacitet lill 1,6 miljoner ton råjärn och 1,7 miljoner ton råslål för alt förädla inhemska naturtillgångar.

Planeringen av ett ämnesverk påbörjades inom NJA under våren 1973. Yngve Nyquisl har här redogjort för beslutsprocessen. Man kan säga all ingen industriinvestering i Sverige har varit föremål för större öppenhet i redovisning - relativt sett skulle det möjligen kunna vara stambanan, som byggdes på 1850-talet och som tillkom med hjälp av ka-pitalimporl.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

117

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

118

I sin skrivning kritiserar utskoltsmajorileten vidare atl industridepartementet inle i propositionen redovisade de synpunkter som inhämtats av nationalekonomisk expertis. Det har här framförts av utskottets ordförande herr Boo. Därvid åsyftas professor Bohms utredning om "vilken inverkan Stålverk 80 skulle ha på vårt lands betalningsbalans". Även detta fanns med i beredningsarbetet och talade på intet sätt mot projektet. Utskottsmajoritelen skriver emellertid atl det hade "för riksdagens ställningstagande varit av värde om utlåtandet i fråga redovisats i propositionen".

Delta anförs som etl sakskäl för alt Stålverk 80-frågan inte varit föremål för den grundliga beredning som i vårt land anses så betydelsefull för statsmakternas handlande. Låt mig därför, herr talman, någol närmare gå in pä detta ullålande. I sin analys förutsätter Bohm atl Luleå och angränsande kommuner under projektperioden, även om Stålverk 80-projektel inte förverkligades, skulle kännetecknas av full sysselsättning. Därvid utgår Bohms betalningsbalansuilålande från helt andra premisser än dem som var avgörande när beslutet fattades om lokalisering av ell ämnesverk till Luleå. Den lokaliseringspoliliska aspeklen för projektet avsåg all skapa sysselsättningstillfällen för en hel region, inle enbart för länscentrei, som dock också kännetecknades av undersysselsättning.

Antalet arbetstillfällen som skulle skapas direkt av investeringar i Stålverk 80 skulle genom multiplikatoreffekien och spridningseffekten mångdubblas. Bohm finner dock i sill utlåtande "att någon korrigering av kalkylräntan eller någon komplettering av den förelagsekonomiska kalkylen inle skulle vara påkallad." Vidare "torde den förelagsekonomiska projekivärderingen i allt väsentligt fånga också projektets samhällsekonomiska konsekvenser sett i relation lill den alternativa användningen av de resurser projektet skulle disponera".

F. ö. anser Bohm all NJA betalar alltför höga fraktkostnader för LKAB:s malm och att SJ lar in överfrakler på malmbanan. Kritiken mot projektets höga kapitalintensitet och argumentet att alternativa investeringar skulle ge högre sysselsättningseffekt bemöter Bohm med följande: "Detta argument, som möjligen har betydelse på mycket kort sikt och i ell land med en kraftlös sysselsättningspolitik, är emellertid knappast relevant i del tidsperspektiv det här gäller. En ekonomi med full sysselsättning och effektiv hushållning med knappa resurser kännetecknas inle av att alla investeringar har samma låga kapitalintensitet."

När Bohm kommer in pä betalningsbalansargumeniets relevans skriver han: "1 runda tal kan valulaintäklerna netto uppgå till ca 1 miljard kr. per år under driftsperioden. Projektet skulle således ge ell väsentligt bidrag till den svenska valutareserven." 1 fortsättningen diskuterar han om ell sådanl valulatillskoii har ett självständigt ekonomiskt värde. I etl läge med knapp svensk valutareserv skulle detta bidra lill all öka Sveriges köpkraft i utlandet och öka tilltron lill den svenska valulan.

I etl annat läge med stor valutareserv skulle ökade valulainiäkier skapa spekulation i svensk appreciering, revalvering. Bohm avfärdar betalnings-

balansargumentel som merkantilisliskl. Del saknar, menar han, relevans för de ekonomisk-politiska mål som uppställts i Sverige om full sysselsättning.

Utskottsmajoritelen har i del här sammanhanget presterat en dunkel kritik när den skriver: "Detta sakkunnigutlåtande, som går ut på att projektet i förevarande hänseende skulle sakna nämnvärd betydelse, har inte berörts i propositionen."

Menar den borgerliga utskottsmajoritelen all Bohm 1974 ansåg atl Stålverk 80 inle skulle ge några ökade exportintäkter och inte ha någon positiv inverkan på landets handelsbalans? Eller menar man att en aktiv bytesbalans skulle motverkas av ökad import eller valutajusieringar som i ett längre lidsperspektiv justerar betalningsbalansen? Vad menar egentligen utskottsmajoritelen i del här stycket? Man frestas all använda det klassiska uttrycket: "Del dunkelt sagda är del dunkelt tänkta."

Utskotlsmajoriteten anför vidare atl budgetpropositionen 1975 måste anses ofullständig, då kontakterna med Kruppkoncernen i Tyskland inle redovisats.

Ponera atl NJA varit ett privat företag! Skulle man då från nuvarande regeringshåll ha ställt dessa höga krav på insyn? Var och en, i synnerhet från borgerligt håll, kan förstå atl del är ell orimligt krav när det gäller utveckling, innovationer eller fusionsbildning inom denna internationellt sett av hård konkurrens bevakade industrisektor. Det är ju inom den här sektorn, stålbranschen bl. a., som man numera talar om industrispionage.

Inledningsvis går den borgerliga ulskoltsmajoritelen lill häftigt angrepp; det yvs man över i kraft av maklens sötma. Sedan övergår beslutsamhetens friska hy i eftertankens kränka blekhet. Den borgerliga utskotlsmajoriteten skriver sedermera i samma betänkande: "Detta hade, såvitt utskottet kan finna, inte behövt innebära att frågan om ett samarbete med Kruppkoncernen vid den tidpunkten bringats till offentligheten mot koncernens uttryckliga önskan." Man frågar sig hur del hade varit möjligt all dels redovisa kontakterna, dels inle bringa dem lill off-entlighel. Det är i sanning, lindrigt sagt, motsägelsefullt.

Sverige kännetecknades av en konjunktursvacka 1971-1972 , som sedan vände till en stark konjunkturuppgång i slutet av 1973 och 1974 med en exceptionellt hög uilandsefterfrågan på svenska varor och en gynnsam exportutveckling, inkluderande en mycket stark vinstökning på järn- och siålområdel och en allmän optimism inom företagarvärlden.

Vid årsskiftet 1974-1975 inbröt oljekrisen - med industriländernas svårigheter att betala oljan, som på ett år blev fyra gånger dyrare. Efter en period av uppgång stagnerade industriproduktionen. Samtidigt inträffade en internationell infiation på upp lill 25 % i vissa industriländer. Del var en ny typ av ekonomisk kris, som ekonomerna omväxlande benämnde slagflalion och stagnaiionskris. 1 samband med sill nobelpris i december 1974 varnade professor Myrdal för en depression värre än på 1930-lalel, ty det fanns ingen beredskap i industriländerna atl angripa

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens ijänsteutövning m. m.

Stålverk 80

119

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

problemen. Tidigare kännetecknades ju lågkonjunkturer av deflation. Nu rådde i stället det omvända förhållandet, inflation, och man kunde inte använda lidigare konjunklurslyrande medel.

Den ekonomiska krisen drabbade NJA hårt. Oljekrisen initierade den svåraste internationella konjunkturnedgången för stålindustrin sedan 1930-lalet. En stor del av NJA:s produktion hade lidigare gått lill varvsindustrin. Varvskrisen gjorde att NJA bl. a. miste sin marknad för far-lygsprofiler.

I del läget skedde en omprövning i slutet av 1975. Då utlandsmarknaden inte längre var tillgänglig fick man revidera planeringen för avsättning på den inhemska marknaden, en planering som sedan godtogs av riksdagen våren 1976.

Då den här frågan, beslut om Stålverk 80, egentligen var aktuell för tre är sedan riktades ingen som helst kritik mot ärendets beredning. Det framgår av att riksdagen ansåg sig ha tillräckligt underiag för alt fatta beslut i frågan.

Herr BOO (c) kort genmäle:

Herr talman! Bara en kommentar till Kerstin Nilssons anförande.

Den första delen av anförandel var ju en politisk redovisning, och jag vill hänvisa lill atl vi har atl granska regeringens handläggning av ärendena i den här debatten.

Närdet gäller ambitionen atl skaffa ökad sysselsättning för Norrbotten hoppas jag, som jag underströk lidigare, all den är lill finnandes hos alla ledamöter i denna kammare. Men del skall självfallet ske på sådana premisser att del verkligen blir de effekter som man avser och icke tvärtom.

Jag skall kommentera den del av Kerstin Nilssons tal där hon anknyter till frågan om Kruppkoncernen och den redovisning som inte kom fram i 1975 års budgetproposition. Jag vill framhålla atl vad som saknades där var redovisning av de kosinadsfördyringar som ändå förelåg och som av regeringen var kända i slutet av 1974. Del nämndes icke ett ord om dem i 1975 års budget. Det var det som var det lunga i den här delen av debatten.

120

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Denna dechargedebatt är någol absolut säreget, och därför blir mitt inlägg också av ett måhända ovanligt slag.

Jag håller nämligen före alt de ärenden som gjorts lill huvuddelar för dechargegranskningen i dag över huvud tagel inle har i en dechargedebatt all göra.

Jag håller före all både borgare och socialdemokrater missbrukar den konstitutionella granskningen för ovidkommande ärenden och irrelevanta syften.

Jag håller före att detta sker bl. a. för att hindra en debatt om det som verkligen hör hemma här - nämligen den tilltagande laglösheien

och korruptionen inom rättsväsende och offentlig förvaltning.

Jag skall precisera vad jag avser med dessa omdömen.

Vad är innebörden av dechargen? Det är ju alt pröva huruvida regeringens och statsrådens handlande varit i enlighet med grundlagen och i övrigt i överensstämmelse med de regler och principer som gäller för offentliga instansers handlande. Dechargen är alltså en formell, en konstitutionell granskning. Den är inte en granskning av del politiska innehållet eller den politiska lämpligheten av olika regeringsåtgärder. Den granskningen sker ju i vanlig ärendebehandling och i politiska ämnes-debatter. Den har ingenting med den konstitutionella granskningen att skaffa.

Vad som i dag sker är atl man fyller upp dechargedebalten med politiska tvistefrågor, som egentligen inte kan bedömas,från konstitutionell synpunkt. Man gör dechargedebalten till en sorls politisk remissdebatt. Man skjuter undan rällsaspeklen och förvandlar dechargen lill ett relativt ordinärt politiskt slagsmål.

Del lär visserligen ha förekommit under den s. k. frihetstiden på 1700-talel, all riksdagens granskning utvecklades till en bedömning också av det politiska innehållet i rådsherrarnas beslut. De stridande partierna anklagade då växelvis varandra för alt ha vanskött rikets affärer, och de klädde dessa anklagelser i juridiski-konstilulionell dräkt. Men på den tiden var detta ell säu all utkräva en allmän parlamentarisk ansvarighet

- något som inle kunde ske på annat sätt eftersom man saknade re
geringsbildningsmekanism och saknade politiska förlroendeomröslning-
ar.

I dag finns givelvis inte det motivet. Atl förvandla dechargen lill en allmänpolitisk diskussion tjänar ju bara till att spela upp en partipolitisk cirkus för massmedia.

Tag nu t. ex. de borgerliga försöken atl lägga konstitutionella aspekter på behandlingen av Stålverk 80-frågan! Del är enligt min mening en fullständigt meningslös frågeställning. Den har inte del ringaste med konstitutionella frågor alt göra.

De borgerligas anklagelse mot Rune Johansson är ju renl politisk och inle alls konstitutionell. Den går i huvudsak ut på att Rune Johansson borde ha redovisat Slalsföretagsledningens kritiska hållning lill Stålverk-80 för riksdagen. Men bästa borgerliga representanter i konslitulionsutskotlel! Del är ju nonsens all tala så.

I sina propositioner har regeringen atl redovisa sin syn - som regering

- och sina förslag för riksdagen. Regeringen gjorde en politisk-ekonomisk
bedömning av Stålverk 80. Alt ta fram helt motstridiga argument mot
sin egen bedömning ankommer rimligen inle på regeringen. Del ankom
mer i så fall på näringsutskotlet och kammaren. Atl Rune Johansson
inle särskilt påtalat Stalsföretagschefens kritik menar jag aren fullständigt
befängd anmärkning. Per Sköld uttalade ju sin kritik vid flera tillfällen
fullt offentligt. Den var också väl känd för näringsutskotlet. Utskottet
hörde f. ö. Per Sköld särskilt i ärendet. Jag var närvarande då, eftersom

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m.

Stålverk 80

122

jag tillhörde utskottet på den liden. Och Per Sköld lade vid det tillfället sannerligen inga band på sin tunga. Dessutom avsäg hans kritik väl i huvudsak den tyngd som projektet skulle utgöra för Statsföretag, om Statsföretag skulle så att säga fä ställa upp på del med sina resurser inom de lidigare givna ramarna. Men del var inle den förutsättningen Rune Johansson hade tänkt sig. I hans version skulle tillskottet till Stålverk 80 komma direkt från statskassan, och det gjorde att det hela inte skulle inkräkta på Statsföretags övriga planer. Del var alltså inte ens formellt nödvändigt alt särskilt redovisa Skölds kritik på den punkten.

Visst kan man säga, herr talman, all Stålverk 80 - i varje fall nu i efterhand - framstår som etl stort socialdemokratiskt valjippo. Visst kan man tycka all det är någol av hyckleri när framstående socialdemokrater i Norrbotten nyligen demonstrerar för ett projekl som de redan har beslutat sig för atl överge. Visst kan man säga i efterhand att del var verklighetsfrämmande alt tro atl Sverige skulle kunna bli massexportör av tunga produkter, som andra kan göra billigare och bättre. Visst var det på sätt och vis också falskt alt inbilla folk att denna kopiöst dyra produktion skulle kunna ge några större sysselsättningstillskott i Norrbotten.

Men del är ju politiska värderingar och politiska bedömningar, och poängen är att de borgerliga hela liden var med om samma sak som de nu anklagar socialdemokraterna för. All möjligen moderaterna alllid har kverulerat över Stålverk 80 beror ju uteslutande på deras allmänna fobi mot statlig företagsamhet, inte alls på atl de haft någon bättre insikt om projektets natur och lämplighet än vad några andra haft. Centern, det nu ledande regeringspartiet, stödde ju hela liden det projekt som man nu försöker komma socialdemokratiska statsråd till livs på i dag. Jag skall väl vara uppriktig och säga atl även för vpk dröjde det innan vi blev på del klara med de verklighetsfrämmande elementen och i våra motioner ställde krav på en satsning som var långt mer förädlingsinriktad. Men alla dessa ting rör ju uteslutande politisk-ekonomiska bedömningar och sakens politiska innehåll och har inte med den konstitutionella granskningen atl göra.

Jag håller före att de borgerliga har dragit upp denna fråga som en ren skenfråga för atl göra ett politiskt utspel mot Rune Johansson. Om nu de borgerliga är så angelägna att dölja sin egen industriministers totala inkompetens, så bör de åtminstone inte missbruka dechargedebalten lill sädana manövrer. Vpk för sin del betraktar inle denna fråga som en dechargefråga. Debatten i sak är sålunda egentligen ovidkommande på den här punkten.

Bedriver de borgerliga taskspeleri just i del här avsnittet, så menar vi all socialdemokraterna delvis gör detsamma i en annan stor fråga - den om kritiken mot energiministern. Detta smakar alltför myckel av hämnd, alt ge igen - Johansson mot Johansson om man så får uttrycka del. Jag går inle in i sakgranskningen eftersom den hör lill ell kommande avsnitt av dechargedebalten. Men alt en minister inte skulle ha rätt all

diskutera upparbetningsfrågor med i branschen verksamma tycker jag är ell löjligt påstående. Att del skulle vara "ministerstyre" är också befängt. Som om ministern skulle ha överlämnat detta ål någon civilbyråkrat och därmed undgått kritik! Här upprepar socialdemokraterna de många beskyllningar om s. k. ministerstyre som de borgerliga på sin tid rikiade mot de socialdemokratiska statsråden så snart dessa aktivt och offensivt skötte sitt arbete. Också ni socialdemokrater gör politiska värderingsfrågor lill konstitutionella formfrågor, vilket är ell missbruk av dechargen. Del gör ni enbart för atl det ingår i er taktik alt driva energifrågan på ett bestämt sätt.

Med dessa konstruerade debatter, herr talman, menar jag all de borgerliga och socialdemokraterna döljer del stora konstitutionella problemet i Sverige av i dag, nämligen del som jag i början påtalade: den tilltagande laglösheien bland landets myndigheter, den växande klyftan mellan lagstiftarna och lagens tillämpare, den omfattande räliskorrupiion som växte fram under den förra regeringens senare år och som nu under den nya regeringen starkt accelererar.

Var och en som gör en djupdykning i byråkratins praxis kommer nämligen lill samma skrämmande insikt. Landet blir i allt högre grad korrupt. Detta döljs med dimmigt och idylliskt tal om den svenska rättssäkerheten.

Varför exempelvis upprätthålls inte tryckfrihetsförordningens bestämmelser i förvaltningen? Varför personkonlrolleras folk i strid med lagen när de begär fram offentliga handlingar? Varför registreras de? Varför har försvarsstabens säkerhetsavdelning kunnat inköpa en hemlig dator för det ändamålet? Varför får sådant ske när del strider mot dalalagen? Varför bevakar departementen inte sådant? Varför gäller inte grundlagens auktoritet?

Riksdagen har t. ex. fastställt att den s. k. terroristlagen inle får innefatta begreppet indirekt skuld. Varför utvisas då personer just lill följd av sådana påstådda indirekta samband? Regeringsdeklarationer i riksdagen har fastslagit alt en som anklagas enligt terrorisliagen alltid skall få bemöta anklagelserna. Varför utvisas personer då på basis av uppgifter från polisagenter som aldrig redovisas i tid och rum och följaktligen inte kan bli föremål för motbevisning? Varför är praxis en annan än den regering och riksdag har bestämt?

Enligt svensk lag har en icke-vårdnadshavande förälder rätt till umgänge med barnet. Det är en rätt som inte kan upphävas utom i myckel speciella fall. Varför understöder då lokala myndigheter så ofta iredskande vårdnadshavare? Varför finns det föräldrar som i två-tre år inte får se sina barn, därför atl myndigheter i strid med lagen saboterar den lagstadgade rätten?

Hur kan man tillåta atl 20 000 personer tvångsinias på mentalsjukhus årligen? Hur kan man tolerera den vidsträckta misshandeln och förolämpningarna mot arreslanter som aldrig påtalas på rättslig väg? Bara en enda dags slumpvisa axplock i en enda ort i Sverige gav mig i två rättsärenden

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m.

Stålverk 80

123

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

exempel på sju grova och uppenbara lagbrott och procedurfel. Det är regeringens uppgifi här i landet atl tillse atl grundlagens auktoritet hävdas mot alla och envar, alt inte laglöshet och godtycke breder ut sig. Men jag har under mina år i riksdagen aldrig varit med om att regering eller konstilutionsulskott verkligen har bekämpat de allt vanligare lagbrotten och övergreppen mot medborgare från myndigheters sida. T. o. m. de mesl uppenbara fel och övergrepp har undantagslöst godkänts av konstitutionsutskottet.

Jag förmenar all häri ligger ett verkligt konstitutionellt problem och jag förmenar också att existensen av ell växande sådanl problem kan undergräva förtroendet bland medborgarna. Det ligger här en farlig rätls-löshelstendens, som i framtiden kan framkalla reaktioner i glistrupsk eller i öppet fascistisk anda. En demokrati som inte förmår alt själv hålla sig ren löper alltid risken att ruttna inifrån. Ett konstilutionsutskott som ständigt skjuter rättskorruplionens problem ifrån sig fyller heller inte sin uppgift. Det är hög lid att förvandla dechargen från ell politiskt spel för galleriet till en verklig granskning - och en verklig debatt kring den tilllagande räliskorrupiion här i landel som drabbar medborgarna. Tysinad och byråkralisk solidaritet har alltför länge fått bestämma den konstitutionella granskningens utformning och regeringens handlande.

Under detta anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

124

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! I inledningen av mitt lidigare anförande poängterade jag skälen till den behandling det här ärendet fält i utskottet - som rimligtvis inte borde ha lett till någon kritik mot statsrådet. Men eftersom kritik framställts finns del anledning lill ytterligare några ord kring den socialdemokratiska reservationen.

Herr Boo nämnde några namn i den referensgrupp som tillkallades under hösten 1973. Sedan näringspolitiska rådet hade haft sill sammanträde den 15 november tillkallades denna referensgrupp, och det kan vara intressant för kammarens ledamöter att höra samtliga namn, eftersom sammansättningen av gruppen har en viss betydelse. Tony Hagström var ordförande. 1 referensgruppen ingick vidare professorn Ragnar Benizel, planeringschefen Erik Höök, disponenten Haglund, byråchefen Östen Johansson, Metalls förbundsordförande Bert Lundin, doktor Rudolf Meidner och Statsföretags styrelseordförande doktor Bertil Olsson. Dessutom ingick Ernst Geijer och Lars Nabseth. Det är de två som anmält avvikande mening, men hela den övriga raden av deltagare i referensgruppen hade också en mening, som debattörerna här inle alls har åberopat. Genom alt lillhöra denna referensgrupp hade också Bertil Olsson i Statsförelag en ordentlig insyn i projektels handläggning.

Herr Boo åberopade vad stalsutskoUel uttalade då Slatsförelag kom lill. Jag hoppas alt kammarens ledamöter observerade en mening där

som är ganska intressant. Del heter där nämligen: " Kungl. Maj:l

har fortfarande huvudansvaret för skötseln av den statliga företagssektorn". Del hade slatsrådet Rune Johansson klart för sig vid sitt agerande i del förberedande arbetet och i sina kontakter med NJA under hela tiden.

Herr Björck i Nässjö har sammanfattat hur han ser pä del här i sju punkter. Jag hinner inte beröra dem alla. Han säger bl. a. atl NJA var ett politiskt projekl. Ja, del uttalandet får stå rör honom. Det finns synpunkter på hur hans partivänner har agerat; de har säkeriigen upplevt det som etl politiskt projekl.

Jag har lidigare citerat Wilhelm Haglund, och jag kan göra det en gång lill. Han har berättat hur förvånad han blev när Burenslam Linder berättade för honom alt han ställt ett öppet brev till Arne Lundberg och Per Sköld med begäran atl de skulle ange sina skäl mot projekiei. Sköld var ordförande i NJA:s slyrelse. För Haglund tycktes del ovärdigt "t. o. m. för en politiker", som han uttryckte det, att då provocera Sköld att offentligt la avstånd från ett beslut som han själv hade varit med om att falla. Haglund ansåg alt det var atl överskrida del anständigas gräns all utnyttja Sköld i den motsättning som man visste fanns mellan vd och styrelseordförande. För Haglund var det betydelsefullt atl det fanns ett gott samarbete mellan de båda funktionärerna i bolagels tjänst.

Herr Björck har också efterlyst underlag för beslutet. Efterfrågan pä stål kan väl karakteriseras med en ständigt stigande kurva fram till 1974. Jag har i mitt tidigare anförande försökt belysa att den stegringen bestod ända fram till oljekrisen. Det var ingen som då vågade ha en annan uppfattning än atl man skulle få uppleva en fortsatt utveckling på del området.

Herr Lindahl gjorde ett par rätt egendomliga kommentarer. Vad menar han egentligen med marknadsundersökningar? Vilka krav har herr Lindahl på en marknadsundersökning? Kräver han att det skall föreligga kontrakt? Om man åker runt hos presumtiva kunder och begär att få veta vad de tror om sina framtida behov är det klart att de skisserar en framlid, men ingen av dem är naturligtvis - väl velande alt konjunkturen kan förändras - beredd all i del skedet teckna kontrakt.

Sedan säger herr Lindahl - och del är som jag uppfattar det riktat mot Edström - atl NJA leddes ulan sakkunskap. Ja, i del sammanhanget kan man väl erinra om atl Edström var professor i järnels metallurgi innan han så småningom kom till NJA, och han ansågs vara en av de bästa siålblandarna här i landet. Så nog fanns del sakkunskap.

Jag tycker att vi borde kunna vara överens om att en ordentlig beredning har förekommit.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Herr Nyquisl fortsätter atl hävda atl projekiei Stålverk 80 har handlagts på ett fullt tillfredsställande sätt. Den uppfattningen må han naturligtvis ha, men jag tror att alla som har följt debatten om

125

Nr 137 Stålverk 80 från projektets tillkomst och alla som har läst konstitutions-

Tisdagen den ulskolieis dechargebeiänkande har en helt annan uppfattning - om man

24 maj 1977 "" '" '' ''" partipolitiska skäl lill varje pris vill slå vakt om sina

--------------- partivänner och deras handläggning av ärendet. Det ankommer nalur-

Granskning av liglvis inle på mig att bestämma hur herr Nyquisl skall argumentera

statsrådens i sådana här sammanhang, men tillåt mig ändå säga alt nog hade det

tjänsteutövning även från herr Nyquists synpunkt varit bättre om han ändå hade kunnat

m. m. medge atl det vid handläggningen av delta projekt, som alltså nu på

goda grunder har avbrutits, finns inslag som är otillfredsställande, atl
Stålverk 80 vissa misstag har begåtts och alt kritikerna av projektet - främst fö-

reträdda av Per Sköld - fick rätt.

Också här i riksdagen har ju stark kritik riktals mot projektet. Herr Burenstam Linders namn nämndes, och han har varit en av kritikerna. Från moderat håll ville vi redan från början ha en annan inriktning av projektet, och del redovisades också i utskollel när frågan var uppe där för några år .sedan.

Tillåt mig också påpeka alt oljekrisen, som här har åberopats, kom hösten 1973 och alltså var etl faktum när beslutet om Stålverk 80 togs på våren 1974. Så den hade man alltså goda möjligheter alt ta med i bedömningen av projektets framlid.

Herr talman! Både fröken Nilsson och herr Nyquisl har reagerat mot all uttrycket "politiskt projekt" har använls i sammanhanget. Men visst har del varit ett politiskt projekt, del insåg inte minst Statsföretags verkställande direktör Per Sköld, som på ell myckel tidigt stadium, 1973, såg sig föranlåten atl varna dåvarande statsministern Palme för all göra utfästelser om Stålverk 80 som skulle kunna leda lill all han och den socialdemokratiska regeringen ställdes inför ell nytt Siekenjokk. Del var alltså Per Skölds varning lill Olof Palme. Han ville inle lyssna till den, den socialdemokratiska regeringen ville inle lyssna lill den. Det finns bara en förklaring lill alt man gick emot de många kritiska röster som höjdes, nämligen atl man fann andra skäl avgörande. Vi kan kalla dem regionalpoliliska, vi kan kalla dem renodlat politiska, men del var helt andra skäl än företagsekonomiska som ledde till atl beslutet drevs igenom och att den socialdemokratiska regeringen, uppbackad av NJA-chefen Edström, så intensivt drev delta projekl ända tills det inte längre var möjligt atl göra det ulan man fick blåsa av det. Då hade redan mycket pengar satsats, vilkel hade kunnat undvikas om man från början hade givit Stålverk 80 en annan och mera moderat inriktning.

126

Herr JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Del hör ju inle till vanligheterna atl den som är anklagad går upp lill försvar i denna debatt, men del heter ju i författningen all statsråd har rätt all delta i debatten. Och del har av herr talmannen uttylts så att även f d. statsråd vars ämbetsutövning är granskad får säga ett par ord.

Jag tänkte inte göra den här debatten politisk. Jag skulle bara lill herr Björck i Nässjö vilja säga all om hans och de borgerligas bedömning skulle vara atl det här var etl politiskt projekt så måste jag påpeka all del omfattades av hela riksdagen. Vid 1974 års riksdag var del ell enhälligt beslut i den här frågan.

Men låt mig gå till dokumenten från den tidpunkt då del här ärendet diskuterades. Herr Björck säger all det spelade en sior roll i 1973 års valrörelse. Jag skall ciiera ur två tal som jag höll, ell tal vid Metallkongressen den 30 augusti 1973, och ell tal i Borlänge så sent som den 12 september samma år.

I del ena talet sade jag bl. a.: "Det nya projektet planeras, förbereds och granskas inom Statsföretag. Skall vi gå längre i förädling av en viktig naturtillgång? Frågan är ställd. Det verkar förnuftigt. Del kan ge mer av arbete och inkomst. Men det är en stor salsning och måsle prövas noga. Jag hoppas alt del skall visa sig vara riktigt och möjligt."

I del andra talet sade jag: "Tanken bakom projekiei förefaller mig mycket förnuftig. Avgörande för hela projektet är emellertid att man klart kan konstatera all del finns en marknad för en så kraftigt ökad stålproduktion."

Efler beredning i regeringen skrev jag ett brev lill Slalsföretags styrelseordförande. Självfallet var delta ställt lill Statsföretags hela slyrelse. Jag skrev bl. a.: "Del preliminära underlag som hittills framlagits lyder på en företagsekonomisk lönsamhet i projektet. De marknadsanalyser som gjorts av NJA och även de som utarbetats på industridepartementets initiativ tyder på tillräckliga avsättningsmöjligheter. Mer detaljerade undersökningar av projekiei är emellertid nödvändiga för etl slutgiltigt ställningstagande." Och del är det vi begärde att Statsföretag och NJA:s slyrelse skulle föranstalta om.

Här kommer alltså in den vidgade marknadsundersökning som förelogs genom direktkontakt med företagen, och jag ställer också frågan lill herr Lindahl i Hamburgsund: Hur långt skall man gå i sådana marknadsundersökningar? Man kan gå lill alt diskutera om hur mycket förelag är beredda att beställa om man bygger, och del var del som NJA:s ledning gjorde. Det följdes sedermera upp av preliminära kontrakt.

Men jag återvänder, herr talman, till frågan om det malerialunderlag som vi presenterade var tillräckligt för all näringsulskottel och riksdagen skulle kunna ta ställning. - Jag har redan sagt all det blev ett enhälligt ställningstagande för projektet.

Vad säger då utskottet? Jag citerar: "Utskottet har vid sin behandling av propositionen varit i tillfälle all ta del av del fullständiga utredningsmaterialet i ärendet, vilkel ställts lill förfogande av induslridepartemen-lel. Utskottet har vidare fåll projekiei presenterat genom särskilda föredragningar med tonvikt på hur del bedöms inom NJA och inom NJA:s moderbolag Statsföretag AB."

I detta besked till riksdagen ligger också att bl. a. Statsföretags verkställande direktör herr Sköld varit i utskottet och också där fåll lämna

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

127

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. in..

Stålverk 80

sin uppfattning om hur han bedömde Stålverk 80. Riksdagen undanhölls alltså ingenting av dessa uttalanden.

Skulle vi ha gjort en fullständig redovisning hade den också behövt omfatta alt samma Statsföretags verkställande direktör, som var ordförande i NJA:s styrelse, hade varit med om att där tillstyrka förslaget. Det är en konstruktion i efterhand när del görs gällande all om en bordläggning beslutals inom NJA:s slyrelse skulle det ha uppstått svårigheter med atl få fram propositionen i lid. Glöm inle all vi ändå hade utomordentligt nära kontakter med NJA:s dåvarande ordförande - inle under tre veckor utan från del all delta ärende över huvud taget togs upp lill behandling.

Låt mig citera ytterligare av vad näringsutskotlet sade i sitt betänkande 1974:

"Efler sin prövning av projekiei ansluter sig utskottet lill uppfattningen all detta bör genomföras. I övrigt har utskottet inga kommentarer till de förslag i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende som redovisas i propositionen."

Utskottet hade alltså funnit underlagsmaterialet tillräckligt. Utskottet hade tagit del av del och kommit lill samma uppfattning som vi i fråga om förutsättningarna för all genomföra delta projekl.

Lät mig såsom en mycket kort kommentar lill herr Boos uttalande beträffande förhandlingarna med Krupp och att vi borde ha tagit in detta i vår proposition hänvisa till vad herr Regnéll sade i debatten den 22 maj 1975:

"Utskottet har för sin del fåll tillfälle atl ta del av väsentlig information,

som man inte lidigare haft tillgång till, och bedöma den. Del har

klart framkommit att departementet, när budgetpropositionen skrevs, inte hade tillgång lill sådan information som skulle ha motiverat väsentligt längre utläggningar än de som gjordes i budgetpropositionen."

Detta sades alltså av herr Regnéll. som var ledamot av näringsutskotlet.

128

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Johansson i Ljungby har givit sig in i denna debatt, vilkel jag tycker är alldeles utmärkt. Del finns ingenting som säger alt statsråd eller f d. statsråd inle skulle gå in, när ärenden som faller inom deras nuvarande eller lidigare fögderi diskuteras. Rimligtvis bör de ha en del atl tillföra debatten.

Jag vill peka på all den enighet som herr Johansson talade om när det gällde beslutet om Stålverk 80 våren 1974 ju faktiskt inte var alldeles fullständig. 1 näringsulskollet avgavs en reservation från de båda moderata ledamöterna. Den gick ut på att Stålverk 80 borde vara ell från NJA fristående förelag och atl man borde göra en undersökning av huruvida fristående andra bolag skulle få möjligheter att teckna aktier i NJA. Jag tror atl en sådan ordning skulle ha lett lill all behandlingen av detta stora projekt fått en annan inriktning på ett mycket tidigt stadium. Del har alltså funnits kritiska röster, som jag tycker alt man bör

erinra om i detta sammanhang.

Får jag sedan också säga all de anföranden som herr Johansson redovisade och som han hade hållit under 1973 naturligtvis innehöll vissa reservationer. Men alla socialdemokrater var inle lika försiktiga som herr Johansson, ulan det skapades ell allmänt intryck av all en socialdemokratisk valseger skulle leda till all Stålverk 80 snabbt kunde förverkligas och atl det var den socialdemokratiska regeringen - om den fick sitta kvar - som var en garant för delta. Del var den bild som väljarna fick. Del är möjligt all herr Johansson och hans kolleger i regeringen blev en smula förfärade över alt debatten och förhoppningarna fick en sådan omfattning, men de hade sannerligen själva i stor utsträckning medverkat till all det blev som del blev.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Både herr Nyquisl och herr Johansson i Ljungby har undrat vad jag menar med marknadsundersökning. Ja, med en tillfredsställande marknadsundersökning menar jag inte att man tittar i statistiken, skriver fram trenderna, åker runt och frågar en del möjliga kunder om de är intresserade av att köpa - de svarar naturiiglvis ja, för de vore dumma annars - och sedan går hem och säger: Jo då, del finns en stor marknad. - Så får det inle gå till.

Marknadsundersökning är ju att man först gör en sådan här snabbtill för all se om del över huvud tagel kan länkas finnas några möjligheter atl sälja och all man därefter kontrollerar marknadsdel för marknadsdel, sektor för sektor, land för land och varje möjlig kund. Sedan får man försöka ta reda på vad eventuella konkurrenter har i tankarna och vad del kan finnas för ersättningsmedel. När man gjort detta får man försöka komma fram till sannolikhetsbedömningar - punkt för punkt, kund för kund - av hur pass konkurrenskraftig under vissa givna förutsättningar ens egen produkt är.

Allt det här saknades. Man hade bara genomfört det första stadiet. Sedan pratar man om en ordentlig marknadsundersökning!

Herr Nyquisl anser alt del hela sköttes med stor sakkunskap. All göra en analys av det slag jag har talat om är att förbereda en investering av denna storleksordning med sakkunskap. Det har ingenting atl göra med hur duktig man är all göra stål, för del var inle den sakkunskapen det var fråga om vid just detta tillfälle.

Därför tycker jag del var helt rikliga saker som Rune Johansson läste upp från sina anföranden - all stora satsningar måste prövas noga och att del avgörande är all del finns en marknad. Det är helt riktigt, men det är ju just detta som man har missal sä kapiialt. Man har nöjt sig med de statistiska framskrivningarna. Vi kan väl ändå vara överens om att genom att titta i backspegeln får man inle någon särskilt god uppfattning om vad som ligger framför en.

Rune Johansson har uppenbarligen en annan uppfattning än Per Sköld om hur del var med samarbeiel och Per Skölds förmåga och möjligheter

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

130

att vara med och ge sina synpunkter lill känna. Del är bara atl konstatera att uppfattningarna är raki motsatta.

Hen JOHANSSON i Ljungby (s):

Herr talman! Då det gäller marknadsundersökningar tror jag man skall vara försiktig med att uttala sig om själva metodiken. Två internationella institut undersökte prognoserna för den framlida siålförbrukningen i världen, naturligtvis med speciell uppmärksamhet på industriländerna. Den första undersökningen gjordes 1972. En ny undersökning utfördes 1976 på begäran av handelsslålulredningen. Del intressanta är att undersökningarna kom fram lill ungefärligen samma resultat vad beträffar ökningstakten i fråga om slälålgången runt om i världen.

Att man som komplement till delta måsle göra mera noggranna undersökningar av förutsättningarna för avsalu genom kontakt med kunderna ansåg vi i regeringen vara riktigt. Vi begärde detta, vilkel också genomfördes.

Herr Björck i Nässjö säger all vi gav etl intryck av i 1973 års valrörelse att förutsättningen för att Stålverk 80 verkligen skulle realiseras var en socialdemokratisk valseger. Ja, det har sannerligen besannats av den senare ulvcklingen, när vi fick lämna ifrån oss regeringsinnehavel efter valet 1976.

Till herr Svensson i Malmö, som anser att projektet nu är övergivet, vill jag säga: Nej, det är fel. Det är inle övergivet från vår sida, herr Svensson. Vi har uppfattal all den konjunkturneulrala bedömningen ger möjligheter för svensk järn- och stålindustri alt konkurrera med andra länders industrier, men del förutsätter atl vi bygger upp en konkurrenskraftig industri, en samordnad industri, som även går längre i föräd-lingsledel.

Del är också iniressani att handelsslålulredningen i sitt belänkande kommer fram till resultatet all vi måsle försöka pressa tillbaka importen av järn, stål och plåt, som i dag är ungefär 55 %. genom all själva bygga ut en industri som levererar maierialunderlaget lill vår förnämliga verkstadsindustri. Om vi skall göra del, då behöver vi också bygga ett varm-bandvalsverk. Och dä måste vi även ha etl utbyggt stålämnesverk bakom detta.

För detta krävs både vilja och kapital. Vi menar all det är riktigt all salsa på denna linje. Gör vi inte del - satsar vi inte på svensk järn-och stålindustri på del sätt som jag här talar om - får vi räkna med att denna del av vår basindustriella verksamhet kommer atl förtvina, lill förfång för åtskilliga 10 000-tal människors möjligheter till sysselsättning.

Kom ihåg alltså att frågan är större än vad ni nu försöker göra den till! Ni gör nu en efterhandskonslruklion. Men gå då till handlingar och protokoll och se vad som sades också från alla de övriga partiernas sida när vi diskuterade dessa frågor! Då var stämningsläget och uttalandena annorlunda.

Därför är min bedömning, herr talman, av de skrivningar som har      Nr 137
presenterats av den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottets be-      Tisdagen den
länkande, att det är ell ynkedomens dokument.                    24 maj 1977

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Får jag med anledning av vad herr Johansson i Ljungby sade om den socialdemokratiska inställningen lill Stålverk 80 fråga herr Johansson: Hade Stålverk 80 fullföljts enligt de planer och med de metoder som vi har fått uppleva nu ett antal år, om den socialdemokratiska regeringen hade fått sitta kvar? Anser Rune Johansson atl del beslut som logs i NJA:s styrelse i oktober förra året, efter valet, atl skjuta projekiei pä framtiden var ell felaktigt beslut, som icke borde ha fattats?

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Herr JOHANSSON i Ljungby (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi hade stått fast vid riksdagens beslut från 1976.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag begärde egentligen en replik lill herr Johanssons i Ljungby lidigare anförande.

Jag vill bara kort säga alt tyngdpunkten i konstilulionsulskotlels granskning har varit förberedelserna och Statsföretags roll i sammanhanget. Med den roll som Statsföretag har tilldelats är det ju ändå anmärkningsvärt alt förelagels styrelse hade tre veckor på sig att förbereda ärendet i proposilionsledel. Även om det förekom personalunion och del således fanns kontakter direkt mellan NJA och regeringen, är det självklart så atl Statsföretag inle under denna korta tid hade möjlighet att spela den roll som en enig riksdag en gäng hade tilldelat Statsföretag.

Sedan gällde frågan Kruppkoncernen och diskussionerna om utvecklingen av projektet när den var inne i bilden. Både i mitt första inlägg och senare har jag sagt all vad som brast var en redovisning i 1975 års budgelproposilion om atl kostnadsläget inte var som det lidigare redovisats. Detta borde ha redovisats i budgetpropositionen och icke undanhållits.

Slulligen vill jag göra en kommentar till herr Johanssons näst sista inlägg genom att säga atl det väl självklart nu var nödvändigt all gå in i NJA och ge de stora resurser som behövdes för all klara upprustning och sysselsättning i NJA. Sedan får det självklart ankomma pä bedömningen i framtiden hur delta projekt vidare skall utvecklas.

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Jag begärde egentligen ordet för en replik lill herr Björck i Nässjö. Han talade om att man vid lämplig tidpunkt borde ha givit projekiei en mera moderat inriktning. Jag vet inte rikligt vad han kan avse med del. Möjligen s.kulle det vara vad som sades just i den moderata reservationen, alt man skulle undersöka möjligheterna att bereda de industrier som hade planerat handelsstälverk tillfälle atl teckna aktier i Stålverk 80.

131

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Stålverk 80

Den bedömningen gjorde man våren 1974. Och herr Björck nämnde oljekrisen, som hade sin upprinnelse vid årsskiftet 1973-1974. Trots den hade alltså moderaterna synpunkten atl de privata industrierna skulle ha möjlighet till aktieteckning i Stålverk 80 - del borde i van fall undersökas.

Herr Lindahl i Hamburgsund har gjort en halv reträtt. Han talade om att projekiei hade skötts utan sakkunskap - del sade han generellt och svepande. Sedan har han backat därvidlag och menar atl del var marknadsundersökningen delta gällde. Del är naturligtvis en väsentlig skillnad. Detta behöver jag inle svara på; del har Rune Johansson redan gjort.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Med anledning av herr Johanssons i Ljungby svar på den fråga jag ställde vill jag bara konstatera all den borgerliga valsegern verkligen kom i rattan lid. Ett fortsättande av Stålverk 80-projekiel, mot bl. a. NJA-styrelsens inställning i den här frågan, tror jag att vi skulle haft all anledning att vara djupt oroliga för, om vi inle hade fått garantier för att projektet hade handlagts på ett helt annat säll än lidigare.

Får jag sedan säga, herr talman, alt det är ändå på det sättet all en regering har etl ansvar, när den framlägger en proposition för riksdagen: atl ge riksdagen ett ordentligt beslutsunderlag, där man tar fram såväl positiva som eventuella negativa faktorer, vilka kan påverka riksdagens bedömning av ett ärende. Riksdagen är ju inget exekutivt organ. Vi har begränsade möjligheter, med de arbeisresurser som slår lill förfogande för oss enskilda ledamöter och för utskotten, att göra alla de undersökningar som behövs för att rätt kunna bedöma inte minst etl projekl av den här storleksordningen. Därvidlag är del regeringen, oavsett par-lifärg, som har det yttersta ansvaret för atl vårt underlag blir tillfredsställande.

Den borgerliga majoriteten i konstilutionsutskottei har understrukit att underlaget var otillfredsställande. Den skrivningen syftar alltså på alt vi i den här kammaren från den dåvarande regeringen inle fick del faktaunderlag som vi borde ha haft. Om vi hade fått detta faktaunderlag kanske inställningen också från riksdagens sida, herr talman, redan från början varit någol annorlunda.

132

Hen LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Herr Nyquisl påstod i sill inledande anförande att del hela hade skötts med intresse och sakkunskap från NJA-ledningens sida. Jag höll med honom då vad del gällde intresset men var litet tvivlande i fråga om sakkunskapen, och del slår fast.

Jag har pekat pä en detalj: att man inte ens klarade av atl göra en ordentlig marknadsundersökning. Del är ju häpnadsväckande all del ansvariga statsrådet var nöjd med den rudimentära undersökning som gjordes.

Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Sedan de under avsnittet Stålverk 80 anmälda talarna nu haft ordet övergår kammaren till alt debattera Regeringens handläggning av vissa energifrågor.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Konstitulionsulskoilets granskning av regeringens handläggning av vissa energifrågor har som bakgrund den utomordentligt stora roll som dessa spelar för folkhushållet och därmed för enskildas möjligheter till sysselsättning, trygghet och välfärd. Huvudkritiken är att regeringen ägnar mer kraft åt att brygga över de motsättningar som finns inom den i energifrågorna än ät all trygga tillgängen pä energi för näringslivet och hushällen. Regeringens huvudambilion har varit atl kapsla motsättningarna i energifrågorna.

Oenigheten har lett lill all del har uppstått osäkerhet om vad regeringen egentligen vill. Villkorslagen skingrar inle den osäkerheten. Från rättssäkerhetssynpunkt är del givelvis högst otillfredsställande atl en lagstiftning är oklar redan vid ikraftträdandet. Till detta kommer de stora ekonomiska värden som här slår på spel och den vitala betydelse som energiförsörjningen har för sysselsättning och välstånd. Det räcker för mig all som exempel på denna oklarhet peka på att uttrycket "helt säker förvaring" inte nöjaktigt klarlagts i vare sig lagtexten eller motiveringen och att detta även gäller kravet på all reaktorinnehavare skall ha visat "hur och var" en helt säker slutlig förvaring av högaklivi avfall eller ej upparbetat kärnbränsle skall ske.

Situationen blir ännu besväriigare genom all regeringen med stöd av villkorslagen skjuter ifrån sig ansvaret för viktiga beslut av stor betydelse för den framlida energiförsörjningen. Detta är otillständigt. Energiministerns agerande har ytterligare ökat denna oklarhet. Det kan kritiseras även av andra skäl. Av lidsskäl har granskningen fåll begränsas lill all moi bakgrund av villkorsproposiiionen avse breven lill krafiförelagen i januari 1977, energiministerns franska resa och överläggningarna med Sydkraft AB efter återkomsten.

Under tiden 9-13 januari 1977 sände industriministern brev till olika kraftproducenter, där han förklarade all regeringen fann det lämpligt all nu inleda diskussioner med de berörda kraftföretagen. Det är atl märka att förslaget lill villkorslag lades på riksdagens bord först den 18 januari i år. Del var på grundval av denna lag energiministern skulle diskutera med kraftföretagen. I breven stod också "ulan all föregripa riksdagens behandling av proposition 1976/77:73". Det räcker, enligt min mening, inle med denna reservation. Riksdagen bör ha fattat sitt beslut, innan regeringen ger sig in i diskussioner av denna typ. 1 breven slår del också atl regeringen har funnit detta lämpligt. Jag har inte kunnat finna något regeringsbeslut om all dessa diskussioner skulle inledas vid denna tidpunkt, innan riksdagen hade behandlat propositionen.

Så kom energiministerns resa lill Frankrike 14-15 februari i år. Han

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

133

Nr 137 ■

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

134

tog själv initiativet till resan. Han besökte Frankrike i ell annat ärende. Inte heller pä denna punkt har jag kunnat finna något regeringsbeslut. Han besökte det franska alomenergiorganel CEA (Commissarial d'Ener-gie Atomique). Före resan log Olof Johansson kontakt med direktör Erik Svenke i Svensk Kärnbränsleförsörjning AB för att informera sig om lägel vid de förhandlingar som pågick mellan Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och del franska bolaget COGEMA om ell upphandlingsavial. Såvitt jag kunnat finna begärde inle Erik Svenke atl få följa med på besöket i Paris, och energiministern inbjöd honom inle heller till detta. Vid besöket vid CEA samtalade man om möjligheterna för Svensk Kärnbränsleförsörjning AB att få till stånd etl sådanl upparbeiningsavial som krävs enligt villkorslagen.

Det finns flera anmärkningsvärda inslag i denna franska resa. Energiministern föregrep riksdagen. Den hade vid denna tidpunkt inte behandlat villkorsproposiiionen. Energiministern bröt in i förhandlingar som pågick utan atl företrädare för del förhandlande svenska organet deltog i samtalet. Del hör också lill bilden atl den tolkning energiministern gjorde av samtalen inte visade sig stämma med verkligheten. Till detta återkommer jag.

Jag skall inle göra någon större affär av att Olof Johansson förde samtalet inte med någon eller med några franska regeringsmedlemmar ulan med representanter för det franska alomenergiorganel. Däremot tycker jag det är egendomligt all energiministern inle log direktkontakt med del statliga franska bolaget COGEMA, när han nu gav sig in på all föra samtal i energifrågor i Frankrike, innan riksdagen fallat sill beslut och medan andra förhandlade. Vid samtalet i Paris var visserligen en representant för COGEMA närvarande, men Olof Johansson har inför utskottet förklarat all han inte för egen del uttryckt någol önskemål om detta.

När energiministern kom hem hade han redan den 16 februari ell samtal med företrädare för Sydkraft. Vid delta sammanträffande var energiministern mycket skeptisk inför möjligheterna att uppnå ell godtagbart upphandlingsavial för Barsebäck 2 inom villkorsproposilionens stipulerade tidsram. Han förordade atl bolaget skulle stoppa reaktorn, som då var under provdrift, i avvaktan pä regeringens tillståndsprövning under hösten 1977.

Det är ingen tvekan om att energiministern med hänvisning till intrycken från Frankrike försökte påverka Sydkraft all stoppa Barsebäck 2. Representanter för bolaget har inför utskottet uppgett all de uppfattade del som påtryckningar. Energiministern försökte övertala företrädarna för Sydkraft alt det var bäst för dem själva alt inte köra igång Barsebäck 2 på allvar. Han förklarade också att han skulle verka för att bolagen skulle fä ersättning, men alt han inte kunde ge några garantier för detta på regeringens vägnar.

Representanterna för Sydkraft sade nej till energiministerns propåer. I stället for verkställande direktören i företaget, Göran Ekberg, lillsam-

mans med Erik Svenke till Paris den 9 mars och träffade representanter för COGEMA, det förelag som svarar för upparbelningen. Del tecknades snabbt etl avtal. Del var etl vanligt kommersiellt avtal mellan detta förelag och kärnbränslebolaget, och del krävdes inga förutsättningar i form av någol bilateralt avtal mellan Sverige och Frankrike för 1970-lalel.

Man har att se Olof Johanssons besök i Frankrike och samtalen med Sydkraft mot bakgrunden av den ställning regeringen har intagit till Barsebäck 2. I villkorspropositionen sammanfattade regeringen sin ståndpunkt på följande säll:

"För reaktorn för vilken ansökan om slutligt godkännande för drift har gjorts före den 8 oktober 1976 (Barsebäck 2) föreslås särskilda föreskrifter gälla. Dessa innebär i huvudsak atl reaktorn inle får drivas efler utgången av år 1977 om inte särskilt tillstånd har meddelats lill det. För reaktorn föreslås mindre omfattande krav för tillstånd än vad som gäller beträffande övriga reaktorer."

Del är också, herr talman, allmänt bekant att Barsebäck 2 vållade de hårdaste motsättningarna bland regeringsbildarna. Regeringsbildningen höll på alt misslyckas på grund av de skilda ståndpunkterna lill Barsebäck 2. Centern hade under hela valrörelsen drivit den ståndpunkten all Barsebäck 2 inle fick startas. Moderater och folkpartister hade en annan uppfattning: Barsebäck skulle fä sällas i gång. Del är känt all centern hade mycket svårt att svälja kompromissen om Barsebäck 2. Den betecknades som "smärtsam". Skulle man tvingas la den ansåg flera atl en CUF närstående person skulle bli energiminister. Hammerich har beskrivit hur blickarna riktades mot Olof Johansson. Han blev också direkt föreslagen från CUF-håll.

Mot denna bakgrund ler sig vad som hände på våren i år som häpnadsväckande och anmärkningsvärt. Del finns tvä teorier till förklaring.

Den ena är alt regeringen hade en inställning till Barsebäck i villkorspropositionen, men verkade för en annan bakom kulisserna. I propositionen tillåter man Barsebäck 2 att starta, men man skulle verka för alt detta inte hände. Jag betraktar en sådan ståndpunkt frän regeringens sida som sä fantastisk all jag inte kan tro pä den, så mycket mera som moderaternas och folkpartisternas ståndpunkt inte pekar i den riktningen.

Den andra teorin är atl energiministern drev sin egen politik i fråga om Barsebäck. Den var dubbeltydig. Han hade en ståndpunkt i den proposition han kontrasignerat. Han hade en annan när han besökte företrädare för Sydkraft. Vad han och andra inle uppnått under regeringsförhandlingarna och heller inle rymdes i villkorspropositionen eller i del beslut riksdagen fattade med anledning av denna skulle han uppnå genom påverkan. En sådan påverkan skulle ske genom alt energiministern först gjorde ell besök i Frankrike ulan företrädare för de svenska kraftproducenterna och sedan genom all han gav råd lill Sydkraft och ställde i utsikt ersättning från regeringen för de föriusler bolaget skulle lida. Detta är ministerstyre. Man kan möjligen säga all energiministern ville

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

135

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

136

bolaget väl och hindra det från förluster, eftersom han ansåg del vara myckel svårt för del alt få etl avtal till hösten. Bolaget bedömde det inte på detta sätt. Dess företrädare har inför utskottet förklarat atl det alla gånger innebar en fördel att låta Barsebäck 2 vara i drift. Regeringen skulle fatta beslutet om atl driften skulle upphöra, hävdade de, inle bolaget. Även om man uppfattar Olof Johanssons uttalande den 16 februari som ett välment råd gäller dock alt det utdelades under pågående behandling i riksdagen av villkorspropositionen och all rådet inle stämmer överens med denna. Såvitt jag har kunnat finna har energiministern inle täckning för sitt råd i något regeringsbeslut. Den 14 och 15 var han i Paris, den 16 hade han samtalet med Sydkraft.

Del är inle endast vi socialdemokrater som i detta sammanhang talar om ministerstyre. Sydsvenska Dagbladet gjorde del redan den 9 mars. Som bekant betecknar sig denna tidning som oberoende liberal. Den hade nämnda dag en ledare med rubriken Grön våg på avvägar: Cen-lerexlremismen. Även om den i hastigheten talar om industriministern så används namnet Olof Johansson, och det är ingen tvekan om att del är om honom ledaren handlar. Tidningen förklarar att han allt som oftast ger sig ut på sina privata extraturer:

"En sådan extratur var hans uppdykande hos del upparbetningsförelag i Frankrike, som del statliga svenska kärnbränsleförsörjningsföreiagel förhandlar med. Hans egna intressen av atl på omvägar sälla käppar i hjulen för de svenska kärnkraftverken framkom tydligt nog av hans negativa besked efter Parisbesökel som omedelbart dementerades från det svenska kärnbränsleförelagels sida.

Försök till självrådigt ministerstyre av det slaget lär inte kunna undgå atl bli föremål för konstitutionsutskottets uppmärksamhet."

Så långt Sydsvenska Dagbladet.

Frågan, har kommit upp inom konslitutionsutskottel, men utskottets majorilet försöker komma frän anklagelsen för ministerstyre på tre vägar.

För det första pekar man pä att regeringen inrättar en särskild post som energiminister. Enligt ulskoltsmajoritelen har regeringen därmed markerat en avsikt all fästa den största vikt vid energipolitiken. Den som följde förhandlingarna i höstas och som nu har läst Kai Hammerichs bok tänker säkert främst på andra sammanhang. Men i detta fall är del intressanta all inrättandet av en särskild energiminislerposi inte förändrar förutsättningarna för ministerstyre. En regering skall handla kollektivt även om del finns en minister för något speciellt ändamål. Energiministern är inte regeringen pä sill område, lika litet som socialministern, handelsministern eller någol annat statsråd är del på sitt område. Besluten skall fallas kollektivt i regeringssammanträden, med de undanlag som utskottet har redovisat i en särskild promemoria i årets granskningsbetänkande. Av samtalet med Olof Johansson under utskolissamman-irädei fick jag ett intryck av all han uppfattade sig som regering pä sitt speciella område. Delta stämmer inte med svensk grundlag.

För del andra talar man om behovet av ömsesidig informalion, och

man nämner i del sammanhanget att kärnkraftsproducenlerna själva begärt atl få lill stånd en överläggning med företrädare för regeringen. Del sista vill jag inle förneka. Men vilka behov hade regeringen, och även kraftproducenterna, alt få denna information under tiden som ärendet behandlades i riksdagen? Villkorspropositionen var avlämnad, och den information regeringen behövde för att kunna lägga propositionen utgår jag ifrån all den skaffat sig i den utsträckning den själv bedömde som erforderlig. När det gäller den framlida energipolitiken borde man ha avvaktat riksdagsbeslutet innan man gick ut och skaffade sig information. Först då kunde man informera kärnkraftsproducenlerna om vad villkorslagen innebar. Men framför allt kan man konstatera att energiministern inle nöjde sig med alt ta emot informalion, utan atl han gav bestämda råd åt Sydkraft.

Den tredje utvägen är en hänvisning till atl regeringen överväger alternativa handlingslinjer. Utskollel skriver: "Alt olika alternativa handlingslinjer övervägs i dessa sammanhang ligger enligt ulskottels mening i linje med regeringens politik i övrigt på detta område". Vad som är den konkreta innebörden i delta har jag svårt all uppfälla. Lades inle regeringens polilik fasl genom villkorspropositionen? Sökte regeringen verkligen hitta alternativa handlingslinjer medan villkorsproposiiionen behandlades i näringsutskottet? Det var ju under denna tid samtalen fördes och energiministern gjorde sin franska resa och hade sin överläggning med Sydkraft.

Au energiministern i samtalen med Sydkraft förde en annan ener-gipolitisk linje än den som finns i villkorsproposiiionen har jag lidigare visat. All regeringen i sin helhet var på jakt efter olika handlingslinjer var emellertid för mig en nyhet. Men det måsle väl vara så, eftersom majoriteten inom utskollel skriver som den gör. Det blir då ell ytterligare bidrag till den förvirring och osäkerhet som kännetecknar regeringens energipolitik. Ulskottsmajoritetens förklaring upphäver dock inte del förhållandet all del förekommit ministerstyre.

Del försvar som majoriielen inom uiskoliet bygger upp håller sålunda inte. Kvar slår au energiministern åsidosatt riksdagen och framför allt gjort sig skyldig lill ministerstyre.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill reservationen.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

Hen KINDBOM (c):

Herr talman! I och med regeringsskiftet i höstas ändrades inriktningen för energipolitiken. Ett särskilt statsråd utnämndes för handläggning av frågorna. Däremot har vi aldrig sagt atl detta har med minisierslyrelse atl göra.

En väsentlig del av regeringsdeklarationen behandlar energipolitiken. I fem punkter kan denna sammanfattas enligt följande:

1. Energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning och ger handlingsfrihet för framtiden.

2. Program för effektivare energianvändning.

137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens Ijänsteutövning m. m..

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

138

3. Energiforskning inriktad på teknik för utnyttjande av förnybara energikällor.

4. Villkor för all ta nya kärnreaktorer i drift.

5. 1978 års energipoliliska beslut skall förberedas av en särskild .kommission. Som en av sina uppgifter har kommissionen atl upprätta en beredskapsplan för kärnkraftens avveckling, om säkerhetsfrågorna inle kan lösas.

För kammaren behöver jag inte upprepa de åtgärder som hittills vidtagits av regeringen och de beslut som har fattats av riksdagen.

Vid årets granskning av regeringens verksamhet har energifrågorna ägnats speciell uppmärksamhet av oppositionen. Bl. a. har frågan om minisierslyrelse från energiministerns sida tagits upp.

I den socialdemokratiska reservationen tas först upp "lagen om särskilt tillstånd alt tillföra kärnreaktorer kärnbränsle m. m." Indirekt ifrågasätts om lagen behövs. Det görs även gällande all lagen är oklar och atl centrala politiska beslut läggs hos kraftförelagen.

Hur man kan hävda det sistnämnda är omöjligt atl förslå, eftersom tillstånden kommer atl meddelas av regeringen. Kraflförelagens uppgifi är att inför regeringen presentera del underlag som lagen föreskriver.

Lagen är inte obehövlig som en del i helheten i den nya regeringens energi- och kärnkraftspolitik. Den var det tydligen med den gamla regeringens syn på säkerhetsfrågorna. Låt mig bara erinra om riksdagens beslut med anledning av näringsutskoiiets belänkande 1976/77:23, där följande skrevs med anledning av den socialdemokratiska motionens uttalande, all villkorslagen skulle vara överflödig:

"Utskottet kan inle finna alt motionärerna, som de påslår, i lagrådels yttrande har stöd för denna uppfattning. Lagrådet anför visserligen all den föreslagna lagen i vad angår villkorsreglerna innefattar en mycket speciell reglering, som har ganska begränsad räckvidd från rättslig synpunkt. Men ersättningsreglerna har, säger lagrådet, från sådan synpunkt större betydelse. Dessa - som går utöver alomenergilagens nuvarande innehåll - skulle enligt lagrådet svårligen kunna arbetas in i atomenergilagen. Om ersättningsbestämmelserna under alla omständigheter måsle placeras i en särskild lag kan delta, anser lagrådet vidare, sägas vara ett starkt skäl för att även villkorsreglerna skall hänföras dit. Lagrådet godtar uttryckligen förslaget att de nya reglerna skall meddelas i en särskild lag.

Utskottet vill understryka del betydelsefulla i att ersättningsreglerna blir lagfästa. Men även borisett från dessa regler finner utskottet atl de nya bestämmelserna är motiverade, när nu ytterligare krav skall ställas pä nytillkommande kärnreaktorer jämfört med dem som redan är i drift. För alla de aktuella reaktorerna har, som redovisas i propositionen (s. 7), enligt atomenergilagen meddelats tillstånd för vederbörande kraftförelag att uppföra, inneha och driva kärnreaktor, och dessa tillstånd har i huvudsak samma utformning. Av grundläggande betydelse i delta sammanhang är all tillstånden inte har förbundits med villkor som tar sikle

på hanteringen av det använda kärnbränslet."

Konstitulionsulskotlels möjlighet atl granska lillämpningen av riksdagens beslut kvarstår ju och torde behöva anslå till dess beslut fattats med stöd av den nämnda lagen.

Beträffande frågan om påstådd minisierslyrelse pekas på två fall: ett besök i Paris och överläggningarna med Sydkraft. Den definition som Hilding Johansson gav av minisierslyrelse får slå för hans räkning. Den är i alla fall för mig en ny bedömning av begreppet.

Energiministerns besök i Paris var föranlett av att han i egenskap av ledare för den officiella svenska delegationen deltog i europeiska rymdorganisationens styrelsemöte. 1 samband med denna resa förmedlade svenska ambassaden i Paris ett sammanträffande med det franska atomenergiorganet. Innan industriministern reste till Frankrike var det enligt egen utsago inför utskottet oklart om han skulle hinna med besöket hos den franska myndigheten. Ambassaden i Paris arbetade dock med möjligheten, och efler det sammanträffande som kom till stånd har en rapport i vanlig ordning upprättats och finns hos UD. Konstitutionsutskottet, som fått del av detta dokument, vet alt energiministern fick svar på de frågor han ställde om upparbetningsprocesserna, om behovet av avtal mellan förelag och stater osv.

Det kan alltså fastslås all det inle var fråga om några förhandlingar. Dessa försiggick ju mellan de ansvariga företagen i de båda länderna. Här kan man direkt motsäga Hilding Johansson på denna punkt i hans anförande, där han säger atl energiministern bröt in i förhandlingarna och alt en kontakt med COGEMA som han förordade verkligen hade inneburit en inblandning i förhandlingarna. Den franska myndighetens uppfattning som energiministern efterhörde i dessa frågor torde vara i högsta grad intressant för regeringens bedömning av de ansökningar som senare skall inkomma.

Au besöket i Frankrike inle utgjorde någol hinder för företagen atl längre fram teckna avtal har senare konstaterats, då ett avtal på förelagsbas träffats. Det bröt alltså inte förhandlingarna som tidigare har sagts. Huruvida detta avtal kommer all kräva mellanslalliga avtal kan jag inte uttala mig om, men energiministerns besök hos den franska myndigheten var ju ägnat all skaffa underlag för au säkrare kunna bedöma dessa frågor. Hade energiministern däremot varit passiv i sin uppgift att bereda dessa frågor, kunde ju den situationen ha inträffat att förelagen haft sina avtal och alt man senare konstaterat all del även fordrats ell mellanstatligt avtal, eller alt del krävts sådan koppling mellan de s. k. 70-tals- och 80-ialsavtalen, alt utfästelse krävts från svensk sida. I en sådan situation hade del funnits anledning alt framföra kritik om kraft-företaget, i delta fall Sydkraft, inte fått något beslut från regeringens sida och tidsfristen för Barsebäck 2 löpt ul utan avgörande.

Vad slulligen gäller Barsebäck 2 och överläggningarna med kraftföretagen kan konstaleras atl kraftförelagen själva först log kontakt med energiministern för överläggningar. Skulle detta också vara atl betrakta

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

139

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

som ministerstyre och någol alldeles nytt i vår moderna politiska historia? Nej. Vad gäller den senare inbjudan i regeringens namn lill kraftförelagen så står denna helt i överensstämmelse med regeringsdeklarationen, vilket också ullryckligen sägs i brevet. Jag citerar ur regeringsdeklarationen: "Regeringen avser atl snarast ta initiativ till förhandlingar i hithörande frågor med bl. a. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB och de berörda kraftförelagen."

Energiministern har genom inbjudan till de inledande samtalen alltså handlat i enlighet med vad regeringen slår bakom genom regeringsdeklarationen. Varken i den socialdemokratiska reservationen eller i Hilding Johanssons anförande har man kunnat peka på ell enda ärende där beslut fatlats av energiministern. Såvitt jag kan förslå borde del vara den första grunden för ministerstyrelse - alt beslut har fallals och icke alt kontakter tas i rent förberedande och beredande syfte.

Sammanfattningsvis konstaterar alltså utskottet alt minisierslyrelse inle bör förekomma i vårt parlamentariska system, alt inte heller någol framkommit som ger anledning lill kritik mot energiministern och atl vad som vidtagits ligger i linje med regeringens deklarerade uppfattning.

Med det anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

140

Hen UNCKEL (m):

Herr talman! Konstitutionsutskottets uppgifi i det sammanhang som vi nu diskuterar är atl granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Denna granskning skall ske med utgångspunkt i de ramar för regeringsmakten som grundlagen anger. Granskningen är alltså konstitutionellt präglad och avser inte all i sak bedöma innehållet i regeringens göranden och låtanden i övrigt.

De ärenden som kammaren redan diskuterat i den debatt vi nu för är uppenbart av den karaktär som avses med konstitutionsutskottets granskningsuppgift. Frågan om regeringens handläggning av energifrågorna förefaller mig emellertid vara av delvis annan karaktär. Som herr Kindbom just har påvisat är den konstitutionella grunden för den kritik socialdemokraterna i konslilutionsulskottet vill rikta mot statsrådet Johansson dåligt underbyggd från de utgångspunkter som i delta sammanhang är relevanta. Energiministerns besök hos det franska atomener-gikommissarialel syftade lill alt vidga hans och regeringens möjligheter atl rätt bedöma förutsättningarna för de avtal om upparbetning av utbränt kärnbränsle som såväl regeringsförklaringen som villkorslagen kräver. I överläggningarna med kraftproducenterna har energiministern velat få konsekvenserna av olika handlingsalternativ på kärnkraflsområdet belysta.

Au dylika informationsvidgande åtgärder skulle kunna tänkas stå i strid med de krav grundlagarna uppställer för regeringsulövningen förefaller långsökt. Konstitutionsulskollel kan inle rimligen ha anledning all invända mot alt ansvarigl slalsråd genom besök och andra konlakler söker skaffa sig ett så fullödigt beslutsunderlag som över huvud tagel

är möjligt - oavsett, herr Johansson i Trollhällan, vad Sydsvenska Dagbladet anfört i en ledare. Nästa års energipoliliska avgöranden kommer oavsett inriktning atl få den största betydelse för vårt lands möjligheter all trygga sysselsättning och välfärd inom ramen för en energiförsörjning som lar hänsyn till kraven på säkerhet och omvårdnaden om miljön. Den otillständighet om vilken socialdemokraterna talar i sin reservation skulle vara mindre malplacerad om det för energipolitiken ansvariga statsrådet underlåtit alt skaffa sig del nödvändiga underlaget.

Herr talman! Den nya regeringen förbereder just nu det energipoliliska beslut riksdagen skall fatta 1978 - inle 1977 - ell beslut som förutsattes redan 1975, då riksdagen senast tog ställning till energipolitiken i dess hela vidd. En fortlöpande översyn av energipolitiken ansågs angelägen mot bakgrund av de snabba förändringar och den stora osäkerhet som präglar väsentliga delar av energiproduktionen. Atl den omprövning om vilken riksdagen då var överens måste innebära någon osäkerhet är ofrånkomligt. Varje omprövning värd namnet leder lill sådana konsekvenser. Vi tvingas leva med osäkerheten vare sig vi vill del eller inle, under förutsättning att vi står fast vid vad riksdagen uttalade 1975.

Lät mig i detta sammanhang la upp en av de synpunkter som herr Johansson i Trollhättan framförde i sitt lidigare anförande, då han påpekade alt villkorslagen inte anger vilken energipolitik som regeringen vill föra. Del gör den inle av den enkla anledningen att det aldrig någonsin har varit villkorslagens syfte. Villkorslagen är en del av ell större sammanhang, och delta sammanhang i dess helhet kommer riksdagen all få möjlighet atl ta ställning till när man går lill beslut 1978 om energipolitiken i stort.

Sannolikt har förberedelserna inför nästa års energipoliliska beslut blivit mera omfattande lill följd av regeringsskiftet än vad de skulle ha blivit om socialdemokraterna alltjämt innehaft regeringsansvaret. Handlingsfriheten prioriteras högt. Olika handlingslinjer ställs mot varandra för all utröna vilken mix av olika energikällor som är möjlig och mesl angelägen ur svensk synvinkel. Dessa noggranna förberedelser kan socialdemokraterna måhända beklaga, men de har knappast anledning att göra del inom ramen för en granskning av regeringsärendena i konstilulionsulskollets regi. Politikens innehåll ligger inte inom konstiluiionsutskoitets granskningsuppgift. Den kritik socialdemokraterna i sin reservation riktar mot energipolitiken i stort och i synnerhet mot den villkorslag som riksdagen i vår har antagit förefaller mera atl höra hemma i en allmänpolitisk bedömning av regeringens energipolitik än i ett sammanhang där de konstitutionella grunderna för regeringspolitiken tas upp lill granskning. Herr Johansson i Trollhättan erkände dessutom alt del var den senare infallsvinkeln som socialdemokraterna i konsiitutions-utskoiiei hade valt, när han i debattens inledning påpekade att socialdemokraternas huvudkritik gentemot statsrådet Johansson är att regeringen ägnar mera kraft ät atl överbrygga motsättningar än ål all trygga energiförsörjningen.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

141

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

142

För del första - och det vet herr Johansson i Trollhättan - är detta uttalande inte sant, och för del andra innebär del ett avslöjande av vad socialdemokratin ytterst velal utnyttja konstitulionsulskoilets granskningsarbeie lill i det här sammanhanget.

Inför nästa års energipolitiska beslut finns del förvisso anledning alt föra en bred debatt i avsikt alt belysa konsekvenserna av olika handlingsalternativ för den framtida energiförsörjningen. Om den debatten vinner någonting på alt föras i högt tonläge låter jag vara osagt. Vad som däremot är uppenbart är alt del inle tjänar något vettigt syfte att föra den i irrelevanta konstitutionella termer.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Det är rätt naturligt atl vi från socialdemokratiskt håll med särskilt intresse granskat regeringens energipolitik. Energipolitiken är en central och myckel viktig politisk fråga. Den är viktig för våra möjligheter att uppnå ett ökat välstånd, en vidgad jämlikhet, en fortsatt stark ekonomi och ett konkurrenskraftigt näringsliv.

De borgerliga värjer sig i dag för en debatt, som Per Unckel sade, om politikens innehåll'. De vill lill varje pris begränsa debatten till de konstitutionella aspekterna på regeringens arbete, och jag förslår dem. För den nya regeringens supporters måste i dag, efler åtta månader av borgerligt styre, varje allmänpolitisk debatt utgöra ell lidande. Men jag skall inle strö ytterligare salt i såren genom atl inte hålla mig till ämnet. Del räcker gott att utgå från den omfattande kritik som vi socialdemokrater riktar mot vad vi här kallar Fälldinparlameniarismen inom ramen för KU-granskningen av statsrådens tjänsteutövning. Den kritiken riktar sig dels mot regeringen i dess helhet för en grov misskötsel av energipolitiken, dels mot energiministern personligen för hans partipolitiska agerande bakom ryggen på det kollektiv han tillhör.

Under valrörelsen gjorde centerpartiet med nuvarande statsministern i spetsen en mängd uttalanden om kärnkraftens användning i framtiden och om möjligheterna alt spara energi. Dessa uttalanden uppfattades av många som orealistiska och de pekade på åtgärder som inte är genomförbara om vi även framdeles vill värna om sysselsättning och välstånd. Moderaterna och folkpartiet låg lågt i valrörelsen. De ville väl inle i onödan försämra del borgerliga regeringsalternalivets trovärdighet. Men alla som var insatta i energifrågorna visste all dessa partier inte var eniga med centerpartiet om löftena atl kärnkraften kunde stoppas och alt marschen in i kärnkraftssamhällel skulle upphöra utan men för vår ekonomi. De borgerliga partierna var hell enkelt totalt osams i denna fråga lika väl som i många andra.

Vad har vi då fält uppleva under de älta månader som gäll sedan regeringsskiftet? Om vi får tro på den borgerliga majoriteten i konstitutionsutskottet har vi fått en ändrad inriktning av energipolitiken. Vad innebär då denna? Tydligen inle någon inskränkning i utbyggnaden av kärnkraften. I fallet Barsebäck 2 nådde statsministern inte rikligt fram.

dvs. reaktorn startades som planerat. Byggandet av aggregaten 7-10 har fortsalt, aggregat 11 byggs vidare - om än i långsammare takt. Vad som händer med aggregat 12 är väl inle rikligt klart, men allt tyder på alt del byggs vidare, men ulan siatsgarantier.

Vad är del då som har hänt? Jo, de borgerliga i utskottet framhåller värdet av atl vi har fått en särskild energiminister. Del borde rimligen ha inneburit en ökad salsning på planmässighet och klarhet i energifrågan. Tillkomsten av energiministerposien borde ha inneburit en ökad salsning på alt förklara för människorna vad en ny energipolitik innebär. Del borde ha skapat förutsättningar för den anpassning av investeringsplaner och annat som måste bli nödvändig om man enligt de centerpartistiska utfästelserna i valrörelsen skall kunna skrota alla kärnreaktorer före 1985 och inle bygga vidare på dem som nu är under arbete.

Men inget av detta har energiministern åstadkommit. Nej, tvärtom! Såvitt jag kan förstå ligger den nya inriktningen av energipolitiken på ett annat plan. Det nya ligger i atl ingen får reda på vad som skall ske i framliden. I stället för alt planmässigt verkställa 1975 års energipoliliska beslut - som moderaterna och folkpartiet var med om - med sikte på ett nytt beslut under 1978 skall regeringen låta kärnkraftsuibyggnaden fortsäita men bakom en tät dimridå av motstridiga uttalanden, som skall vara ägnade all dölja centerns reträtt i dessa frågor. I det spelet spelar moderaterna och folkpartiet med. Del framgick senast av herr Unckels anförande. Energiministern får enligt deras uppfattning gärna resa omkring bakom ryggen pä kärnkraflsinlressenierna, exempelvis lill Paris, mitt i en känslig förhandlingssituation. Han får komma hem och trycka på Sydkraft för alt få dem atl avstå frän atl starta Barsebäck 2. Han får kalla lill överläggningar i regeringens namn ulan regeringsbeslut. Allt detta ställer sig moderater och folkpartister i KU bakom, trots atl alla dessa åtgärder går slick i siäv med vad regeringen kolleklivi beslulal. Enligl villkorsproposiiionen skulle t. ex. Barsebäck 2 få starta. Ansvaret för att uppnå upparbeiningsavial skulle ligga på kraftbolagen. Dessa har slarlat ell Slorl resurskrävande program för all klara säkerhetsfrågorna och villkoren i villkorslagen. Men del är så Fälldinparlameniarismen fungerar. Del vikliga är inle att skapa klarhet om framtiden för landets energiförsörjning. Det viktiga är atl till varje pris dölja atl regeringen är djupt oenig i denna den kanske allra viktigaste framtidsfrågan för folkhushållet.

Del är som vi säger i vår reservation - och del vidhåller jag - någol hell nytt alt enskilda statsråd reser land och rike runt och gör uttalanden som är oförenliga med regeringspolitiken i övrigt. Hilding Johansson har berört de konstitutionella aspekterna på detta. Låt mig bara konstatera att den nya energipolitiken har lill främsta syfte all dölja att centerns vallöften övergivits. Vi har inle fått en saklig och långsiktig energipolitik. Som Olof Palme framhållit i en interpellation lill statsministern har regeringen genom all på alla sätt försöka dölja centerns reträtter i energipolitiken skapat en ovisshet inför framliden som blivit etl hot mot

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

143

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

energiförsörjning och ekonomi. Denna onödiga ovisshet om framliden har redan lett till stora ekonomiska förluster, till otrygghet och förlorad arbetsglädje för många arbetare och tjänstemän och lill osäkerhet i näringslivet om den framtida energiförsörjningen.

Herr talman! Konstilulionsulskotlels granskning gäller regeringsärendenas handläggning och den administrativa praxis som tillämpas i kanslihuset. Det borde ha funnits all anledning för moderaterna och folk-parlisterna i konstitutionsutskottet atl ansluta sig lill vår kritik mot energiministern. Det har man avstått från. Därigenom har man sanktionerat en praxis som innebär alt regeringen kolleklivi fattar vissa beslut, ibland som i fallet med villkorspropositionen sä oklara alt de inte går atl tolka - del är den kritik konstitutionsutskottet riktar mot villkorsproposiiionen, herr Kindbom - och alt del ansvariga statsrådet därefter fortsätter att bedriva partipolitik som om inget hänt. Del är, herr talman, från parlamentarisk synpunkt ett otäckt perspektiv all tänka sig atl detta kan bli regel i framtiden.

Jag menar atl en regering som inle kan komma överens ens i avgörande politiska frågor bör ställa sina platser till förfogande. Oklarheten får inte läggas som grådaskigl kamouflage över splittringen. Detta är särskilt olyckligt i ett för nationen så viktigt sammanhang som energipolitiken. 1 del här fallet ligger det dessutom till på det sättet - del påpekade Olof Palme i den ekonomiska debatten förra veckan - atl del är kedjorna från den borgerliga regeringens interna kompromisser som binder riksdagen och hindrar den från au fullfölja en klar och konsekvent polilik, som det faktiskt flnns majoritet för i denna kammare.

Jag yrkar med delta bifall till hemställan i reservationen.

144

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Vänslerpartiel kommunislerna har varit och är fortfarande myckel kritiskt mot regeringens handläggning av energifrågorna. Det är vi utifrån en annan position än socialdemokraterna, som ju tillsammans med etl av de nuvarande regeringspartierna, moderaterna, har drivit igenom del energipoliliska beslut som regeringen nu är i full färd med att genomföra trots all centerpartiet, eller åtminstone vissa centerpartister, fåfängt sprattlar emot. Del är således fullt klart vad regeringen vill och inle alls oklart som socialdemokratiska talare har påstått. Den vill genomföra del energipolitiska beslutet från 1975, och del är ungefär detsamma som socialdemokraterna vill göra.

1 själva sakfrågan - hur energipolitiken skall utformas, vilken fördelning som skall göras på olika energislag och, vilket är del viktigaste i del liär sammanhanget, hur mänga kärnkraftverk som skall byggas -föreligger del en stor överensstämmelse mellan socialdemokratin och regeringens majoritet. Del har ju också flera gånger framhållits från socialdemokratiskt håll alt den nuvarande regeringen fullföljer den förra regeringens kärnkraftsprogram om än under vissa krumbukter. Vad man vänder sig emot, och del med rätta, är det dubbelspel som har bedrivits

av framför allt centern i den här frågan.

Detta är bakgrunden till den oenighet som flnns mellan borgerliga och socialdemokratiska ledamöter i konslitutionsutskottel när del gäller energipolitiken och energiministerns handläggning av vissa frågor i sammanhanget. Del är viktigt alt slå fasl alt det inte är sakfrågan som är avgörande - vi skulle ha fått i stort sett samma energipolitik med en socialdemokratisk regering - ulan det är skillnaden mellan vad som har sagts och vad som har gjorts som man från socialdemokratiskt håll vill anmärka på.

Det vill man göra genom atl rikta en anmärkning mot energiministern för päslåit ministerstyre. Detta skulle ha beställ i alt han i samband med en resa till Paris i annat ärende har sammanträffat med representanter för det franska atomenergiorganet och haft vissa överläggningar med det. Vidare anklagas han för atl ha inbjudit representanter för svenska kraftföretag i regeringens namn utan att något formellt beslut fanns samt atl vid dessa överläggningar ha försökt påverka företagen i viss riktning.

Vänslerpartiel kommunisterna finner det emellertid inle särskilt anmärkningsvärt alt en minister lar initiativ inom sitt ansvarsområde. Så har också socialdemokratiska regeringsmedlemmar gjort tidigare. Inte heller är del särskilt märkvärdigt atl vederbörande försöker atl så långt del är möjligt påverka besluten, inle fatta dem. Det sker också inom alla regeringar. Vi kommer därför all avstå i omröstningen under avsnittet 11.

Vänsterpartiet kommunisternas kritik av regeringens energipolitik ligger på ett annat plan och riktar sig också i viss mån mot socialdemokratin. Den kritiken vänder sig mot hur resurserna i samhället används, mot hur energi förslösas för kortsiktiga vinstintressens skull och mot den rovdrift av våra gemensamma tillgångar som delta innebär. Men detta har inte med enskilda regeringsmedlemmars agerande att göra, vilket ju den här debatten skall handla om.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

Hen UNCKEL (m):

Herr talman! Får jag bara lill herr Svensson i Eskilstuna säga atl jag är beredd all när som helst ta en debatt om energipolitiken med herr Svensson utom när kammaren diskuterar renl konstitutionella frågor -del kan inte rimligtvis vara rätta tillfället all diskutera energipolitikens innehåll i sak.

Får jag vidare påpeka för herr Svensson atl jag i mitt anförande hänvisade till att riksdagen av regeringen har beställt en omprövning av energipolitiken till 1978. Av vad herr Svensson sade om atl del är nödvändigt att föra en helt klar och entydig energipolitik tycks man kunna dra slutsatsen all en sådan omprövning över huvud taget aldrig skulle ha kommit lill stånd om socialdemokratin hade suttit kvar med regeringsansvaret. Men vi var ju ändå överens om 1975, herr Svensson, alt den typen av omprövning skulle komma under alla omständigheter. Och

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

146

den typen av omprövning måste alllid innebära en osäkerhet.

I fråga om de konstitutionella aspekterna av del ärende vi nu diskuterar återstår ytterst litet av sådant som skulle kunna föranleda en anmärkning av någol slag. Jag vidhåller min uppfattning all vad socialdemokratin nu uppenbarligen försöker göra är att använda konstitutionen till någol hell annat än del konstitutionen faktiskt är avsedd för. Och jag tycker del är synd alt de gör så i en debatt av sådan vikt som denna.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker naturligtvis alt det är frestande atl avslå från att störa denna Sörgårdsidyll som målas upp av det borgerliga regeringsäktenskapet. Man blir nästan rörd när man hör herr Unckel tala här.

Men även med risk för atl trampa på ömma lår måste jag återföra debatten till verkligheten, och den handlar om en intressant konstitutionell händelse som inträffat.

Vi har nu fått den första trepartiregeringen sedan det demokratiska genombrottet. Från socialdemokratins sida varnade vi redan före valet för alt ge de här splittrade partierna ansvaret för regeringspolitiken. Nu har vi fått bevis - även om jag retar herr Fiskesjö som vill förbjuda oss alt citera ur en viss bok - genom Kaj Hammerich för vad som hänt med kompromissernas koalition.

Vi får successivt uppleva resultatet, men först i efterhand får vi läsa om hur partiledarna tränade vredesutbrott inför sina medarbetare som förberedelse inför mötena med övriga regeringsbildare. Och vi får i efterhand klart för oss hur hårt det satt åt i förhandlingarna om Barsebäck 2 skulle få startas och hur del gick lill när folkpartiets familjepolilik kompromissades bort.

Även om vi visste atl de borgerliga var djupt oeniga om det mesta får vi nu uppleva saker som vi inte väntat oss. Att det blev tre bevaknings-och kontrollkanslier i stället för ett samordningskansli är uppseendeväckande. Är det någon regering som behöver samordningsinslanser så är del ju vår nuvarande.

Jag vill säga till herr Unckel: Alt moderaterna och folkpartiet efler de hårda förhandlingarna om Barsebäck 2 nu i efterhand är beredda att sanktionera energiministerns försök att få Barsebäck stoppat är överraskande. Del är också överraskande att en regering som i flera sammanhang kritiserat den socialdemokratiska för slarvig lagstiftning har mage alt presentera en så otillfredsställande produkt som villkorspropositionen är. Del går inte alt tolka den på väsentliga punkter, och det kan man också påpeka från konstitutionella utgångspunkter.

Jag tycker också det är egendomligt atl den borgerliga gruppen är beredd alt kritisera Rune Johansson då han gjort en målmedveten och helhjärtad satsning på sysselsättningen i Norrbotten men ställer sig bakom energiministerns försök alt sabotera den framlida energiförsörjningen. Riksdagen stod bakom satsningen på Norrbotten, däremot kan jag aldrig förstå att regeringen har stått bakom energiministerns agerande. Del måste nog

kännas besvärande för herr Unckel att uttala sig om hur väldigt tillfredsställande del är alt ha fått en särskild energiminister.

Herr UNCKEL (m) kon genmäle:

Herr talman! I sitt idoga letande efter en konstitutionell infallsvinkel på energipolitiken har nu herr Svensson i Eskilstuna via barnomsorgen lyckats la sig in på regeringsskiftet i sig.

Att regeringsskiftet i sig är en konstitutionell händelse är vi överens om, herr Svensson, men det intressanta med regeringsskiftet har vi redan klarat av i den debatt som föregick denna. Den politiska bedömningen får vi nog båda överlåta åt väljarna att göra vid valet 1979.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Vad som nu anförts av herrar Johansson i Trollhättan och Svensson i Eskilstuna bestyrker del jag förutsatte när vi började den här debatten, nämligen alt del i huvudsak skulle bli fråga om politiska deklarationer från den socialdemokratiska oppositionens sida. Vi har i den fråga som nu behandlas fått höra mycket engagerade inlägg från ell par av de främsta kärnkraftseniusiasterna i riksdagen. Jag vill naturligtvis inte förmena dem som hyser obegränsad och oreserverad tilltro lill kärnkraften som den framtida energikällan att ge uttryck för detta. Jag tycker bara alt det är litet konstigt alt det kommer i en debatt om granskningen av regeringens arbete.

I övrigt kan konstateras att man på den socialdemokratiska sidan är väldigt olycklig med sina deflnitioner. I den debatt som förts har varken Hilding Johansson eller Olle Svensson förmått alt klarlägga vad de menar med minisierslyrelse. Om jag förstått de båda talarna rätt, så innebär ministerstyrelse atl ett statsråd har samtal med en utländsk myndighet eller med en inhemsk bolagsstyrelse. Jag noterar detta med förvåning. Hilding Johansson och Olle Svensson kommer onekligen att förbrylla framtida författningshistoriker.

I den debatt som vi hade lidigare i dag gjorde Hilding Johansson hårda utfall mot regeringen och anklagade den för att fördärva parlamentarismen. Olle Svensson var inne på samma tema. Jag bad då Hilding Johansson exemplifiera på vad sätt pariamenlarismen hade fördärvats av den nya regeringen. Som svar på delta hänvisade herr Johansson bl. a. till vad han skulle komma atl säga i debatten om handläggningen av energipolitiken.

Eftersom jag är intresserad av den problemaliken, lyssnade jag uppmärksamt lill vad han hade atl säga. Någon exemplifiering av på vilket sätt parlamentarismen fördärvats fick jag dock inte. Jag börjar numera hell allvarligt mer och mer luta åt alt varken Hilding Johansson eller Olle Svensson vet vad som menas med parlamentarism. Tydligen blandar de samman, bland myckel annat, t. ex. ministerstyrelse och parlamentarism. Del har ju varit ett slags ledtema i den senaste biten av diskussionen.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

147

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

Del är nästan genant atl behöva påpeka att pariamenlarismen som princip ju inte säger någonting om regeringens arbetsformer. Del kan noteras all i parlamentarismens ursprungsland England har man av tradition en långtgående minisierslyrelse. En lång rad andra länder med ministerstyrelse är inrangerade i den stora gruppen parlamentariskt styrda stater.

Med hänsyn lill att del kan vara av intresse att vid en framtida debatt om dessa saker vela var de olika sidorna slår rent definilionsmässigl, skulle jag nu vilja be Hilding Johansson och Olle Svensson eller en av dem atl ge den nya socialdemokratiska definitionen av begreppet parlamentarism.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är lätt atl svara på den frågan. Svarel har fiera gånger formulerats här, men herr Fiskesjö har vägrat alt lyssna på oss. Vi har sagt att regeringen bör uppträda som en enhet utål. Den kan få föra sina diskussioner innan den fattar beslut, men sedan den fattat ell beslut skall den ta etl kolleklivi ansvar för sina handlingar. Del är från den utgångspunkten vi har kritiserat energiministerns inhopp när del gällde Barsebäck 2.

Del är enligt min mening egendomligt att moderaterna är sä undfallande gentemot centern. Jag tycker nämligen all om regeringen bestämmer sig för en viss inriktning av energipolitiken bör man fullfölja denna, och då bör energiministern ha ansvaret för det.

Vad säger nu herr Unckel till sina väljare i Finspång, där vi har STALLAVAL, som är mycket beroende av den virriga energipolitik som förts? Jag är säker på att man från det privata näringslivets sida är villig att instämma i våra uttalanden om atl man har fått en ryckig energipolitik. 1975 års beslut förutsatte en omprövning 1978, men del var klara riktlinjer för vad som skulle hända under den perioden. Nu är del bara oklarhet.

Jag tycker alt det av moderaterna och folkpartiet ändå måste upplevas som etl smärtsamt offer pä koalitionsregeringens altare atl i det här ma-joritetsbetänkandel berömma den nya inriktningen av energipolitiken. Man säger ju alt man finner det myckel tillfredsställande atl den nya regeringen organiserat sitt arbete på ett sätt som medger alt energifrågorna kan ägnas större uppmärksamhet. Den här panegyriken som vi nu kan läsa, undertecknad av både moderater och folkpartister, måste fastna i halsen på många av de ledamöter som i voteringen trycker på ja-knappen och instämmer i atl del har bekommit Sverige väl alt vi har fått en minister med sä ambitiös politisk energi som Olof Johansson atl lägga dimridåer över centerns reträtter i kärnkraftsfrågan.

148

Hen FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara stillsamt upplysa Olle Svensson om alt de beslut i energifrågorna som hittills har träffats av regeringen och riksdagen har fallals under fullständig enighet inom den majorilet som bär upp

regeringen. Propositionerna har lagts av en enig regering, och majoriteten i riksdagen vid besluten har bestått av de tre samverkande partierna.

Sedan noterar jag med tacksamhet att åtminstone Olle Svensson är beredd att gå så långt atl han tillåter slalsråd all före besluten diskutera och ha litet olika meningar. Det är en generositet värd att notera.

För att för min del avrunda debatten om pariamenlarismen skulle jag bara vilja ge den gamla traditionella och vedertagna definitionen av parlamentarism. Pariamenlarismen innebär att det finns ett direkt beroendeförhållande mellan regering och riksdag. Regeringens tillvaro bestäms av opinionen i riksdagen. Sä enkelt är det. Om regeringen inte längre har stöd av riksdagen, skall den avgå. För att göra det möjligt för riksdagen atl tvinga en regering att avgå, har vi införl en särskild ordning i vårt land, s. k. misstroendeförklaring. Det är detta som är parlamentarism. Däremot utsäger den parlamentariska principen ingenting om hur regeringen internt skall ordna sina arbetsförhållanden.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

• Hen SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är förvånad över all herr Fiskesjö fortfarande begär bevis från vår sida med anledning av den kritik vi riktar mot energiministern. Bevisen finns ju i betänkandet.

Del är riktigt atl regeringens beslut fattades kollektivt, men innehållet i vår kritik sammanfattas på s. 48 i betänkandet. Jag citerar:

"Enligt utskottets mening är energiministerns agerande i dessa frågor i fiera avseenden uppseendeväckande. Besöket i Frankrike - mitt uppe i en känslig förhandlingssituation - ägde rum utan tillfredsställande kontakter med det förhandlande svenska bolaget och berörda kärnkrafts-producenter. Vid samtalen med Sydkraft försökte energiministern genom påståenden vilka av representanter för bolaget uppfattades som påtryckningar om svårigheter som uppenbarligen inle förelåg att få bolaget alt avbryta driften av Barsebäck 2. Detta skedde trots atl regeringens utåt deklarerade ståndpunkt både enligl regeringsdeklarationen och villkorspropositionen var att Barsebäck 2 fick startas och drivas i avvaktan på en prövning under hösten 1977."

Nej, herr Fiskesjö, Olof Johansson agerade inle å regeringens vägnar, han agerade å centerpartiets vägnar. Det är intressant atl notera med vilken undersållighel denna nya praxis godkänns av folkpartiet och moderaterna.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Såvitt jag förstår vidgade Olle Svensson i sill senaste inlägg definitionen av parlamentarismen. För atl en regering skall kunna besluta, skall den tydligen även ha olika bolags godkännande.

Hen KINDBOM (c):

Herr talman! Jag vill kommentera några av de frågor som har lagils upp i debatten. Del gäller bl. a. frågan om påtryckningar på Sydkraft att inle driva reaktorn.

149

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

Frän utskottsutfrågningarna föreligger, såvitt jag förstår, samstämmiga uppgifter från energiministern och Sydkraft om vad som förekom, nämligen att energiministern var beredd atl låta regeringen pröva ekonomisk ersättning för atl Sydkraft inle skulle starta provdriften. Den ersättningen skulle dä utgå till dess oklarheterna om upparbetningsavtalen hade skingrats. Avsikten var, som lidigare sagts, att minska de ekonomiska åtaganden som staten eventuellt annars hade måst göra. Eftersom Sydkraft var ointresserat fick frågan bero. Man kan då knappast tala om påtryckningar, eftersom saken har diskuterats vid de överiäggningar som åtminstone vid ett par tillfällen förekommit mellan energiministern och kraftföretagel.

En sak i Hilding Johanssons anförande tycker jag man bör klara ul, och det gäller hans citat ur Sydsvenska Dagbladet. Citatet innehöll en beskrivning av hur energiministern besökt upparbetningsföretaget. Hilding Johansson gjorde själv ingen reservation, varför jag gärna vill framhålla, och det har sagts tidigare i dag, alt besöket inte gällde upparbetningsföretaget utan den franska myndigheten.

Del är naturligt, säger Olle Svensson, alt socialdemokraterna granskar energipolitiken. Då vill jag fråga: Från vilka utgångspunkter? Jag vill gärna citera Hilding Johanssons inledningsanförande vid dechargedebalten föregående år, då han sade: "Konstitutionsutskottet skall granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. För den allmänna politiska kontrollen svarar emellertid riksdagen i dess helhet." Jag tycker alt man kan instämma i Hilding Johanssons synpunkter från förra året. Men det är märkligt alt Olle Svensson med sin långa erfarenhet av arbetet i konstitulionsulskotiet nu så totalt har fallit utom ramen när det gäller konstitutionsutskottets granskningsuppgifter.

Slulligen, herr talman, sade jag i mitt tidigare inlägg atl man varken i den socialdemokratiska reservationen eller i anförandena har kunnat peka på ett enda ärende där beslut olillböriigt har fattats av energiministern. Jag vidhåller del påståendet också när del gäller denna senare del av debatten.

150

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Det är självfallet inte min mening alt gå in i en debatt om energipolitiken i dess helhet. Jag vill bara konstatera alt jag inte vet vad som gör atl Bertil Fiskesjö vill få mig alt framstå som en av de största kärnkraftsanhängarna här i kammaren. Man lär påstå frän cenlerpartihåll all jag är det - jag har läst insändare som lyder på det -men jag trodde inle att det skulle påslås här i riksdagen.

Sedan ber jag atl få instämma med Bengt Kindbom i att det nu gäller handläggningen av de här ärendena. Men när man skall tala om denna handläggning måste man också belysa konsekvenserna av den ena och den andra handläggningen. Jag står alltså helt fast vid min ståndpunkt från i fjol.

Bertil Fiskesjö tog upp begreppen pariamenlarism och ministerstyre.

och han ansåg atl vi inte kunde definiera dem på ett tillfredsställande sätt. Nej, vår definition stämmer väl inte med den som är Bertil Fiskesjös. Frågan om den därmed är tillfredsställande eller otillfredsställande överlämnar jag ät andra att avgöra.

Jag skulle för min del vilja peka pä tre inslag inom parlamentarismen: För det första skall del - och här är Bertil Fiskesjö och jag tydligen helt överens - finnas en harmoni mellan regeringen och riksdagen. För del andra är det regeringen och inte statschefen som svarar för regeringsbesluten, och på den punkten kanske vi också kan vara överens. För det tredje skall regeringen uppträda och handla som en enhet.

Under förpariameniarisk lid hade statsråden sitt ansvar inför kungen. De skulle var för sig ge kungen sitt råd, och de var alltså ansvariga för dessa råd och ingenting annat.

Jag har lidigare anfört exempel på att den regering som nu sitter brister på den här punkten, och jag skall inle upprepa den debatten. Men jag kommer in pä begreppet ministerstyre frän en hell annan utgångspunkt. Låt mig utan omsvep ge Bertil Fiskesjö rätt i att det förekommer länder med pariamentariskt system där man tillåter ministerstyre. Men del gör vi inte i Sverige! Grundlagen lägger helt enkelt hinder i vägen för ministerstyre. Grundlagen gör också riksdagen lill den lagstiftande makten.

I milt huvudanförande visade jag att energiministern hade gjort sig skyldig lill ministerstyre genom sin resa till Frankrike förbunden med det råd han gav till Sydkraft. Från Sydkrafts sida uppfattade man uppenbarligen detta som en påtryckning. Det var kanske inle energiministerns avsikt, men han måste ju ändå ha haft någon avsikt med det råd han gav lill Sydkraft. Del baserade han på vad han ansåg sig ha vunnit erfarenhet av i Frankrike. Del visade sig vara felaktigt.

Nu säger Bengt Kindbom att avtalet ändå kunde träffas. Delta är riktigt, men det var inte tack vare energiministern, ulan det berodde på att representanterna för Sydkraft sökte egna konlakler och på det sättet fick klara ut det. Den ståndpunkt som energiministern utvecklade inför Sydkraft stämmer inle med den ståndpunkt som utvecklas i propositionen beträffande Barsebäck 2. Kan del finnas någon mer utvecklad och typisk form av ministerstyre än detta, när etl statsråd hävdar en mening i form av etl råd lill ett företag och det står en annan mening i en proposition som han har kontrasignerat å regeringens vägnar?

Jag skall gärna klara upp en detalj, beroende pä att jag lidigare inle ansåg mig behöva gå in på alla frågor. Jag gjorde ingen reservation mot vissa påståenden i ledaren i Sydsvenska Dagbladet, det är riktigt. Jag utgick nämligen från all alla som lyssnade var så initierade alt de begrep att del var ett misslag av ledarskribenten på den punkten. Han gjorde ju också ett misstag när han kallade energiministern för industriministern. Men del lär ju också ha förekommit här i debatten i hastigheten, och det skall vi inte fästa oss så särskilt myckel vid. Jag slår alltså fasl vid den mening jag tidigare utvecklade, och den debatt som har förts har inle tagit bort de intryck jag har på denna punkt.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

151

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa energifrågor

Hen KINDBOM (c):

Herr talman! Jag konstaterar atl inte heller detta inlägg ger belägg för atl ministerstyre har utövats, nämligen på del sättet att energiministern ulan uttryckligt bemyndigande från regeringen har fattat några avgörande beslut i denna fråga.

Beträffande den andra delen om avtalet noterar jag atl de diskussioner som energiministern har fört med del franska alomenergiorganel har rört frågan huruvida det fordras mellanslalliga avtal eller inle, beträffande det avtal som alltså är träffat.

Del har också sagts i debatten alt det är ett avtal på förelagsbasis. Jag kan inte bedöma huruvida det sedan kommer att fordras även mellanslalliga avtal i enlighet med de diskussioner som energiministern har fört.

Herr FISKESJÖ (c):

Herr talman! Del är inte jag, Hilding Johansson, som har införl begreppet parlamentarism i denna debatt, del är ni som har gjort det. Ni gör del i reservationen som vi har behandlat tidigare i dag och ni har gjort det upprepade gånger i denna debatt. Här har använts begreppet Fälldinparlamentarism som om del skulle vara någon speciell form av parlamentarism. Det har då använts i nedsättande bemärkelse och man har försökt atl på den vägen - som man gör i den allmänna socialdemokratiska agitationen numera - misstänkliggöra den sittande regeringen ulan att det finns någon som helst saklig grund för detta.

Sedan sade Hilding Johansson atl han hade sin definition och jag har min. Den definition vad gäller parlamentarism som jag återgav är den allmänt vedertagna, och nu noterar jag alt Hilding Johansson i sitt senare inlägg har nyktrat till. Om man tar upp de punkter som Hilding Johansson angav i sin definition av parlamentarism skulle jag vilja fråga på vilka punkter den nya regeringen har fördärvat parlamentarismen.

Hilding Johansson säger vidare alt vad han i samband med energipolitiken har talat om inle har varit pariamenlarismen som sådan, utan del har varit frågan om ministerstyre. Ja, men poängen i mitt anförande och anledningen lill atl jag grep in i slutet av denna debatt var just att Hilding Johansson tidigare lovade atl i energidebatten återkomma och visa på vilkel sätt den nya regeringen hade fördärvat parlamentarismen, och då ser han ministerstyre som ett bevis på det pågående fördärvet.

152

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Det lönar föga mödan att ge det ena exemplet efter del andra. Men om herr Bertil Fiskesjö och andra går tillbaka lill mitt huvudanförande kan de där konstatera alt del fanns två olika punkter i det somjag tog upp ur parlamentarisk synpunkt, nämligen fördel första atl riksdagen åsidosattes och för det andra alt det förekom ministerstyre. Del betraktar jag som en urholkning av den svenska typen av parlamentarism.

Herr Fiskesjö trodde sig kunna konstalera atl jag hade "nyktrat till" på den punkten, men jag kan inle se alt jag på något säll varit i etl onyktert tillstånd när jag diskuterat frågan. Min nykterhet har varit lika stor hela tiden, även definilionsmässigl. Om sedan begreppet Fälldinparlamentarism kommer alt bli ett varaktigt inslag - med eller utan den beteckningen - får framlidens historiker och slalsveienskapsmän avgöra. Jag anser atl del håller på alt växa fram en ny typ av parlamentarism, som jag i brist på bättre ord betecknar som Fälldinparlamentarism och som jag fortsättningsvis kommer att kalla så.

När del sedan gäller frågan huruvida energiministern gjort sig skyldig till ministerstyre eller inle konstaterar herr Kindbom nu atl han anser all allt vad energiministern gjort har haft sin förankring i regeringsbeslut. Jag skall inle rekapitulera min lidigare framställning, men jag vill fråga: Var fanns det regeringsbeslut som skulle ha fattats mellan den 15 och 16 februari i år och som gjorde atl Olof Johansson kunde, på grundval av ell sådanl beslut, ge Sydkraft rådet alt inte starta Barsebäck 2? Jag har förgäves letat efter något beslut om detta. Även av lidsskäl torde det ha varit svårt alt klara delta inom en regering, eftersom Olof Johansson kom hem den 15 februari och samtalet med Sydkraft var utsatt till alt äga rum den 16 februari.

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Granskning av statsrådens tjänsteutövning m. m.

Regeringens handläggning av vissa enetgifrågor

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta belänkande samt behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 6 Herr andre vice talmannen meddelade alt på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle

dels näringsutskottets belänkande nr 41, arbetsmarknadsutskoliets beiänkanden nr 30 och 29 samt näringsutskoiiets beiänkanden nr 42 och 43 i nu angiven ordning uppföras närmast efter konstitutionsutskottets belänkande nr 44,

dels försvarsutskottets beiänkanden nr 13-15 sättas sist.

§ 7 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1671 av fru Anér

med anledning av propositionen 1976/77:149 om arbetsmiljölag m. m.

153

Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Meddelande om .frågor

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 24 maj

1916/11:413 av fru Johansson i Uddevalla (s) till herr kommunikationsministern om viss väganslulning lill Rävlanda:

Rävlanda fick enligt uppgifi under den tid det tillhörde Älvsborgs län vägdirektörens i Vänersborg löfte all Rävlanda skulle fä anslutning via ell s. k. Grandalsmol lill den kommande motorvägen mellan Göteborg och Borås. Vägen är under byggnad lill Härryda och den nya slorflyg-plalsen. Rävlanda överfördes till Härryda kommun vid den senaste kommunsammanläggningen och kom därvid atl tillhöra Göteborgs och Bohus län. Vägdirektören i Göteborg anser en anslutning onödig. En sådan skulle emellertid förkorta vägen för rävlandaborna med ca 8 km till arbetsplatser, sjukhus och annat i Göteborg och Mölndal.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga:

Anser kommunikationsministern del rimligt atl vägverket uppfyller det löfte som gavs av vägdirektören i del län Rävlanda tidigare tillhörde?

1976/77:474 av fru Johansson i Uddevalla (s) lill herr kommunikationsministern om bibehållande av Hällevadsholms poslanstall:

I samband med den stora omorganisationen inom postverket drogs poststationen i Hällevadsholm in och blev Dingle 2. Detta väckte stark opposition inom Hällevadsholm, och vid samtal med förre kommunikationsministern sade denne sig vara villig att ompröva indragningen.

Efter en motion av sex kommunfullmäktigeledamöter beslöt Munkedals kommun enhälligt alt gä in med begäran om att Hällevadsholm åter skulle bli poslanstall. En petition med 900 namnunderskrifter medsändes. Ärendet gick sedan pä remiss och ligger väl nu hos departementet.

1 dag utgår all ulbärning från Dingle, och all hämtning sker också där, om man inle kan vara hemma och passa brevbäraren.

Med anledning av del anförda vill jag fråga herr kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern villig alt ompröva indragningen av Hällevadsholms poslanstall?

154

1976/77:475 av herr Häll (s) till herr arbetsmarknadsministern om sysselsättningsläget i Pajala:

Arbetsmarknadssituationen i Pajala har vid skilda tillfällen diskuterats i riksdagen.

Beslutet atl inle bryta malm i Kaunisvaara har kraftigt förvärrat situationen.

LKAB har lidigare rekryterat en stor del av sin arbetskraft från Tornedalen och Pajala kommun. LKAB:s nu kraftigt minskade behov av arbetskraft och del förhållandel att även skogsbruket i området visar ett minskat arbetskraftsbehov hotar att ställa de arbetssökande ulan varje chans till arbete.

Till detta kommer alt etl flertal, främst byggnadsarbetare, som hade arbete i Luleå under expansionsperioden nu vänder hem till arbetslöshet.

Snabba åtgärder är således nödvändiga. Med anledning härav vill jag lill herr arbetsmarknadsministern ställa följande fråga:

Har statsrådet uppmärksammat de allvarliga försämringar som skett när det gäller sysselsättningsläget i Pajala kommun, och vilka initiativ avser statsrådet la för att ge de många arbetslösa sysselsättning?

■Nr 137

Tisdagen den 24 maj 1977

Meddelande om frågor

1976/77:476 av herr Svanberg (s) till herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl trygga sysselsättningen på Bohus-Malmön:

Kullgrens Enka planerar alt avveckla sina slenhuggerier på Bohus-Malmön och Rixö samt i Krokstrand. Varslet gäller ett 50-tal anställda, varav ca 40 på Bohus-Malmön i Sotenäs kommun. Om varslet verkställs innebär del en dödsdom för Bohus-Malmön, som i dag har ca 470 invånare och hell saknar alternativa sysselsättningsmöjligheter. Även för Sotenäs kommun, som haren negativ befolkningsutveckling och en vikande arbetsmarknad, skulle en nedläggning av stenindustrin få svåra följder.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga herr arbetsmarknadsministern:

Vad tänker regeringen göra för alt rädda Bohus-Malmön?

1976/77:477 av fru Sandéhn (s) lill herr kommunikationsministern om ifrågasatt indragning av SJ:s trafikområde i Ystad:

Skall SJ:s trafikområde i Ystad rationaliseras bort? Detta är en fråga som har oroat inle minst de anställda inom SJ i Ystad, som också har vissa farhågor för att irafikområdesindragningen är ett första led i en planenlig utarmning av järnvägstrafiken i sydöstra Skåne.

Med tanke på den föreslående uppbyggnaden av färietrafiken och utbyggnaden av bangården är del av stor betydelse med närkontakier med trafikområdesledningen i Ystad. Även från kommunens sida vore det olyckligt med en eventuell indragning av trafikområdet.

Med anledning av det anförda vill jag till herr kommunikationsministern ställa följande fråga:

Vilka åtgärder tänker kommunikationsministern vidta med anledning av atl farhågor framförts om en eventuell sammanslagning av Malmö, Trelleborgs och Ystads trafikområden med huvudort Malmö?

155

Nr 137 • § 9 Kammaren åtskildes kl. 18.08.

Tisdagen den

24 maj 1977 In fidem

_____________ SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen