Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:136

Måndagen den 23 maj

Kl. 11.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollen för den 11, 12 och 13 innevarande månad.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tidigareläggning av vägbyggen i Strömstadsområdet

§ 2 Om tidigareläggning av vägbyggen i Strömstadsområdet

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Svenssons i Kungälv (s) den 4 maj anmälda fråga, 1976/77:421, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Kungälv har frågat arbetsmarknadsministern om regeringen är beredd att tidigarelägga vissa namngivna vägbyggen i Slrömsladsområdet, eventuellt med bidrag från arbetsmarknadsstyrelsens beredskapsmedel.

Frågan har överlämnats till mig för atl jag skall besvara den.

De vägobjeki som avses gäller väg E 6 på sträckorna Hogdal-Medby, Strömslad-Norrhede och Alnässjön-Rabbalshede. Samtliga tre objekt ingår i flerårsplanen för vägbyggandet i Göteborgs och Bohus län med planerad byggstart år 1978 för del första objektet och år 1979 för de två övriga. De två förstnämnda objekten är färdigprojekterade, medan arbetsplan för objektet Alnässjön-Rabbalshede inte är fastställd.

Det är arbetsmarknadsstyrelsen som fördelar beredskapsarbeten mellan olika län. Inom länen fördelas medlen i samråd med vägverket på sådana objekt som förutom alt tillgodose de sysselsättningspolitiska aspekterna även är angelägna ur vägpolilisk synpunkt. Objekten för beredskapsarbeten hämtas alltså i första hand ur de flerårs- och långlidsplaner i vilka länsstyrelsen och kommuner medverkat vid prioriteringen.

De vägobjeki som herr Svensson har tagit upp är högt prioriterade i vägverkets beredskapsprogram. Objekten kan alltså komma att ulföras som beredskapsarbete då behov av sysselsättningsskapande åtgärder övervägs i regionen.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag ber att få framföra ett vördsamt tack till herr kommunikationsministern för hans svar på min fråga till arbetsmarknadsministern Ahlmark.

Anledningen till att jag vände mig till arbetsmarknadsministern var naturligtvis atl det här rör sig om beredskapsarbeten. Jag vet mycket väl att planerna är så gott som klara när det gäller de två första projekten och inte fullt klara beträffande det tredje. Härom är inte mycket att

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tidigareläggning av vägbyggen i Strömstadsområdet

säga, utan frågan gäller närmast, om vi kan få fram pengar till etl ti-digareläggande av projekten. Vi vet att det är mycket hög arbetslöshet i norra Bohuslän, arbetsförmedlingen talar om en arbetslöshet på nära 6 %. Plattformsbygget har avslutats, och del finns alltså många byggnadsarbetare som behöver arbete, och vägarbete skulle då vara utmärkt för alt klara situationen.

Jag anser svaret vara en formell redogörelse för vad som händer på detta område. Objekten kan komma att utföras som beredskapsarbete, då sådant behov föreligger, heter det, men frågan är ju om det finns pengar, så att arbetena kan sältas i gång. Det skulle vara av utomordentligt stort värde, om så kunde ske. Jag beklagar emellertid alt jag måste fatta svaret som ett nej pä min fråga.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag tror inle alt herr Svensson i Kungälv behöver uppfatta svaret på del sättet. Alt arbetsmarknadsministern bad mig besvara frågan sammanhänger med atl han ansåg del vara värdefullt att i riksdagen få ett besked framfört frän den för vägbyggnadsverksamheten närmast ansvarige om att dessa vägprojekt har sådan prioriteringsgrad atl man ulan tvekan kan sägas alt de kan komma i fråga som beredskapsarbeten. Sedan ankommer det på arbetsmarknadsmyndigheterna alt bedöma om dessa beredskapsarbeten är befogade med hänsyn lill arbetsmarknadsläget i regionen. Om så är fallet, utgår jag från att pengar komm.er att ställas till förfogande.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för del numera positiva svaret på min fråga. Om jag fattade det rätt i den här omgången betyder det, att det om länsarbetsnämnden i Göteborg gör en framställan i del här avseendet skall vara möjligt all ta fram de ca 20 milj. kr. som det här är fråga om. Det finns också ytterligare något projekt som man skulle kunna överväga.

Det skulle vara av utomordentligt värde om vi kunde fä i gång dessa arbeten så snabbt som möjligt i väntan pä bättre tider. Det är nu som vi behöver dessa vägbyggnadsarbeten. Länsarbetsnämnden har en bestämd ekonomisk ram att röra sig inom, och den har också andra uppgifter att skola. Frågan blir väl lill slut ändå om det finns extra pengar för detta ändamål. Får jag alltså fatta svaret så atl det, om det kommer en framställan härom från länsarbetsnämnden och del anses värdefullt atl dessa arbeten kommer i gång, skall vara möjligt atl få fram de pengar som behövs?

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Att det är möjligt att utan dröjsmål sälta i gång de två av mig först nämnda vägbyggnadsprojekten är fullt klart. Det har jag sagt, och del är naturiiglvis också önskvärt. Vad sedan beträffar den

fråga som herr Svensson i Kungälv sist framställde kan jag av naturliga Nr 136

skäl inle avge någol bestämt löfte, men jag sade i min förra replik att Måndagen den

jag utgår ifrån atl det skall kunna ordna sig även på den punkten. 23 maj 1977

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag tackar för den vänligheten från kommunikationsministern. Anledningen till att jag ställde min fråga till arbetsmarknadsministern var att jag tänkte att jag därigenom skulle kunna få ett mera konkret besked, eftersom pengarna kommer från hans departement och inte från kommunikationsministerns. För kommunikationsdepartementet är saken klar: man kan sälta i gång med vägbyggena så snart man får pengar lill dessa.

Om handikappan-passade personvagnar vid SJ

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om handikappanpassade personvagnar vid SJ

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för alt besvara herr Nilssons i Kristianstad (s) den 11 maj anmälda fråga, 1976/77:446, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Kristianstad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidla för att statens järnvägars nya personvagnar skall få en utformning som tillgodoser de handikappades behov enligt den s. k. HAKO-utredningen.

SJ har som bekant nyligen slutit avtal med Kalmar Verkstads AB om köp av 150 nykonstruerade personvagnar. Vagnarnas grundkonstruktion är klar men inte detaljutformningen. Bl. a. skall instegens och toaletternas utformning deialjstuderas.

Även om vagnarna således ännu inle är delaljstuderade, så kan man redan nu säga att de i sin grundkonstruktion tillgodoser viktiga krav på handikappanpassning. Dörrarna kommer t. ex. att bli bredare och insteget mindre brant än i nuvarande vagnar. Del blir fyra steg i stället för tre, och stegen blir belysta och uppvärmda och skyddade av de tryck-luftsmanövrerade vagnsdörrarna. Toaletterna blir större och försedda med fler handlag och annan utrustning som underlättar för rörelsehindrade. HAKO-utredningens synpunkter på valet av textilier samt material i beslag och liknande kommer alt beaktas.

Placeringen och utformningen av slödhandlag etc. hör till de detaljer som kommer alt studeras ytterligare och jag utgår från att SJ kommer att la hänsyn till de handikappades behov också i del fortsatta arbetet.

Hen NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Turesson för svaret på min fråga, som är ställd mot bakgrund av att statsmakterna har gjort en mycket stor beställning på personvagnar. Del talas om 150 nya vagnar, sorn kom-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om handikappanpassade personvagnar vid SJ

mer att vara i drift minst 40 år.

Statsrådets svar innebär att man delvis har gått handikapprörelsen till mötes när det gäller en anpassning av vagnarna efter handikappades krav. I svaret pekar man på vissa förbättringar som skall vidtagas. Statsrådet säger att vagnarna i sin grundkonstruktion tillgodoser viktiga krav på handikappanpassning. Man nämner t. ex. bredare dörrar, atl instegen inle blir lika branta som i nuvarande vagnar och att toaletterna blir större. Detta är naturligtvis bra. Det är ett steg i rätt riktning.

Det är svårt för mig att bedöma om man helt har följt HAKO-utredningens förslag. Detta är ju remissbehandlal. Sä gott som alla instanser slår bakom HAKO-utredningens förslag, och jag hoppas alt man fullt ut tillämpar det.

Många människor är beroende av att lågvagnarna får en bättre utformning. Ca en miljon resenärer undviker i dag allmänna färdmedel såsom tåg på grund av risker och besvär under resan. En bättre traflkmiljö gynnar också många föräldrar med barn. En sådan är nödvändig även för all äldre människor skall känna trygghet under resa med tåg och buss. Det är alltså en mycket angelägen fråga som jag har ställt och som HAKO-utredningen har arbetat med.

Statsrådet säger allra sist i svaret att han "utgår från att SJ kommer att ta hänsyn till de handikappades behov också i det fortsatta arbetet". Jag vill också uttrycka förhoppningen att så sker. Detta är en viktig fråga. Handikapprörelsen har under många år arbetat för en anpassning av de allmänna färdmedlen. Man fick därigenom fram en utredning, som nu är färdig, och jag hoppas att den genomförs.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag kan försäkra herr Nilsson i Kristianstad atl för den övervägande delen av de handikappade, främst naturligtvis de med mer eller mindre grava rörelsehinder, kommer den nya vagnstypen atl innebära mycket väsentliga förbättringar.

Men HAKO-utredningen har bl. a. också tagit upp möjligheterna för handikappade alt på egen hand resa med tåg i rullstol. Del förutsätter emellertid ell så omfattande utvecklingsarbete alt del inte kan förverkligas i den vagnslyp som nu står inför utförande.

HAKO-utredningens förslag kommer att behandlas i höstens trafikpolitiska proposition, och vi kommer då att diskutera dt forsknings-och utredningsarbete som kommer alt behövas för atl den kollektiva trafiken i fortsättningen skall bli ännu mer handikappanpassad.

SJ behöver emellertid redan nu den förstärkning av vagnmalerielen som de 150 beställda vagnarna avser atl tillgodose. Därför är det nödvändigt att sätta i gång med tillverkning av dessa redan innan det nämnda forsknings- och utredningsarbetet ens har hunnit påbörjas.

Som jag sade i mitt svar tillgodoser den nya vagnen i sin grundkonstruktion viktiga krav. Jag sade också att detaljutformningen kommer att studeras närmare. 1 det arbetet kommer olika handikapporganisationer

att kunna delta.

Mot den bakgrunden tycker jag nog att man kan säga att tillkomsten av den nya vagnen är ett viktigt steg i riktning mot en bättre handikappanpassning av rullande järnvägsmateriel.

Hen NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! Jag kan instämma i det statsrådet sade om atl vi är en bit på väg. Men HAKO-utredningens förslag innebar ju också att personer med rullstol skall kunna komma in i vagnarna. Det är beklagligt att delta inle tillgodoses när man nu tillverkar nya vagnar.

Jag förstår att det kanhända behövs ett forskningsarbete, och jag hoppas att det bedrivs mycket snabbt så att vi verkligen kan få allmänna färdmedel som kan användas av alla människor i del här landet.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postseiyicen i glesbygd

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om postservicen i glesbygd

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Tvärålund (c) den 6 maj anmälda interpellation, 1976/77:146, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Tvärålund har frågat om jag vill redogöra för hur samrådsförfarandet mellan postverket och de berörda postkunderna jämte kommunen bör utformas inför förändring av postservicen i glesbygd så att den enligt riksdagsuttalandet 1974 (TU 1974:2) kan ske i samförstånd med berörda intressenter med målsättningen alt försämringar undviks och att en rimlig avvägning sker mellan kostnad och samhällsnytta.

Postverket planerar och genomför fortlöpande anpassningar av den pos-lala serviceorganisationen såväl på landsbygden som i tätorter. Strävan är alt åstadkomma en rimlig servicenivå inom olika orter med hänsyn till kundernas efterfrågan, irafikunderlaget och verkets ekonomiska möjligheter. Detta har medfört att postverket under de senaste 20-30 åren i betydande omfattning ändrat sin serviceorganisation. Förändringen har i huvudsak inneburit alt etl stort antal små fasta postkontor med korta öppethällandelider på landsbygden kunnat ersättas med moloriserad lanl-brevbäring, dvs. ell slags rörliga postkontor. Sedan år 1950 har lantbrev-bäringen, numera i många kommuner utvidgad med sociala serviceuppgifter, byggts ut till atl omfatta en linjelängd om nära 200 000 km. Utvecklingen har delvis påskyndats av den befolkningsomflyttning som under denna tid skett från landsbygd lill tätort.

Postverket praktiserade redan tidigt en ordning i samband med omorganisationer som innebar atl såväl berörda kommuner som allmänheten informerades om verkets planer. Senare har denna informationsverksamhet utvecklats till en formaliserad samrådsrutin som finns intagen i post-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

verkels arbetsinstruktion Organisation av landsbygdens postanordningar (OLA). Inför en planerad omorganisation som innebär indragning av postkontor eller postställe eller förändring av postkontor till filialpostkontor i samband med centralisering av postutdelning skall, enligt instruktionen, skriftlig information lämnas till samtliga berörda hushåll. Kunderna skall beredas tillfälle att skriftligt eller muntligt framföra eventuella synpunkter och önskemål till postmästaren. Skriftlig information skall också lämnas till berörd kommun, som bereds tillfälle att skriftligt yttra sig. I många fall presenterar postverket flera alternativa förslag inför diskussionerna med kommunerna. Verket tar dessutom regelmässigt informella kontakter med berörd kommun innan här beskrivet samråd sker. Samtidigt som kunderna informeras lämnas en redogörelse över ärendet lill lokalpressen.

Jag kan inte finna annat än att postverkets nu tillämpade planeringsförfarande utgör en god grund för att allmänt regionala, näringsgeografiska och servicemässiga synpunkter kan bli beaktade i enlighet med trafikutskottets betänkande (TU 1974:2).

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Somjag tolkar svaret innehåller det ingenting nytt, inga nyheter som jag hade hoppats på med anledning av de senaste årens riksdagsuttalanden angående postservicen.

Inierpellaiionen är föranledd av nyligen inträffade fall, som gett anledning atl konstatera alt nuvarande ordning för samråd och samförstånd mellan postverket ä ena sidan och berörda postkunder och kommuner ä andra sidan inte är tillfredsställande.

Sedan jag väckte inierpellaiionen har jag genom brev och telefonsamtal underrättats om otillfredsställande förhållanden på det här området i andra delar av landet. Flera riksdagsmän som har läst min interpellation har kommit till mig och resonerat om samma saker. Deras reaktion har varit densamma som min och som de reaktioner som kommit brevledes och per telefon.

I min interpellation beskriver jag kortfattat hur samrådsförfarandet och planeringen går till. Jag finner att statsrådet gör helt samma beskrivning av förhållandel. Statsrådet är emellertid tillfredsställd med delta.

De förhållanden som jag har tagit upp i min interpellation har varit föremål för riksdagsbehandling i anledning av motioner ända sedan 1973. År efter är har riksdagen skärpt skrivningarna till förmån för motionärerna. Så sent som i år skriver trafikutskottet följande:

"Med anledning av yrkandet om bibehållandet av de fasta postanstalterna vill utskottet ånyo kraftigt understryka vikten av atl i förekommande fall behovet härav - ur regionala, näringsgeografiska och servicemässiga synpunkter-omsorgsfullt prövas. Skälig hänsyn måste även i övrigt las till lokala önskemål om postverksamhetens organisation. Under erinran härom finner utskottet det nu såsom tidigare vara i hög grad

angelägel att förbättringar i postverkets service inom landsbygds- och glesbygdsområdena i den riktning motionärerna angivit kommer lill stånd även om detta medför kostnadsökningar för verkets del. Utskottet förutsätter också alt verket, bl. a. i samband med den fortlöpande översynen av organisations- och servicefrågor m. m. med avseende på den regionala och lokala verksamheten, än mera beaktar behovet härav samt vidtar erforderliga åtgärder i angivet syfte. Vid handläggningen bör största möjliga hänsyn las till synpunkter från vederbörande regionala och lokala myndigheter och andra intressenter."

Del här är alltså 1977 års skrivning. 1976 års skrivning skärpte skrivningen från 1975, och 1974 års skrivning, som jag har åberopat i min interpellation, var en skärpning av 1973 års uiskottsskrivning. Min fråga var alltså ställd för atl undersöka om slatsrådet hade några funderingar i sammanhanget och några särskilda åtgärder alt föreslå för alt följa upp riksdagens upprepade uttalanden.

Statsrådet hänvisar i interpellationssvaret till en samrådsrulin som nu finns intagen i postverkets arbetsinstruktion Organisation av landsbygdens postanordningar. Jag har den här - den tillkom 1976 och är något förändrad 1977. Ändringen berör främst, efter vad jag blivit underrättad i dag, personalkostnadstabeller.

Viktigt i det här sammanhanget - och del är delta jag velat aktualisera med min interpellation - är hur man bedömer och vem som bedömer frågan om postservicen, kostnaden och samhällsnyttan. Hur sker detta? Hur läggs planeringen och samrådet upp i det förberedande skedet? Jag hade faktiskt väntat mig att statsrådet skulle kunna säga någonting om att nya instruktioner häller på atl utarbetas med hänsyn lill de år från är skärpta utskollsskrivningarna, inte minst den som riksdagen för någon månad sedan helt enhälligt ställt sig bakom.

Del är alltså mot bakgrunden av att samma - i mitt tycke otillfredsställande - ordning för samråd fortsätter som jag har ställt min fråga. I bygder där man ställs inför den här situationen känner man nämligen, herr statsråd, en vanmakt inför del lill synes omöjliga i alt få lill stånd samråd, resonemang och överläggningar där postverket beaktar synpunkter från kommuner och berörda intressenter, vilket utskollel har uttalat sig för år efter år. Vi riksdagsmän motionerar och interpellerar och får, som vi har tyckt, utomordentliga svar av utskottet, men statsråden svarar atl den beslående ordningen är bra. Del är inte utan alt också riksdagsmän känner en viss vanmakt inför denna situation.

Jag har frågat herr Turessons företrädare ett par gånger och fått ungefär samma svar som jag har erhållit i dag. Det är bara att konstatera all statsråden inte hårde berörda opinionerna med sig. Utskotten har tydligen konstaterat detta och skärpt skrivningarna undan för undan.

I min interpellation har jag alltså uttalat atl dessa förhållanden är otillfredsställande, och jag har inte ändrat uppfattning med anledning av svaret. Jag vill påstå att något meningsfullt samråd inle förekommer inför planerade förändringar. Samråd bör, enligt min mening, ske innan

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

postverket presenterar sina ändringar. Berörda områden och kommuner och människorna som bor där upplever faktiskt alt det är den posiala överheten som redovisar skriftligt och muntligt på informationsmöten hur den nya ordningen kommer alt bli. Myndighetspersonerna genomlider tålmodigt eventuell kritik, som man emellertid inte synes fästa något avseende vid. Del är detta som är betänkligt. Jag känner inte till ell enda fall där ändringarna har skelt i samförstånd med berörda intressenter och kommuner, som alltså trafikutskottet år efler år förutsätter.

Det här svaret kan ha tillkommit mer eller mindre rutinmässigt, eftersom det liknär de tidigare svar som herr Turessons företrädare har lämnat - del är kanske ett olycksfall i arbetet. Jag hoppas alt herr Turesson i fortsättningen inte behandlar den här frågan slentrianmässigt utan tar den med vederbörligt allvar. Del är ändå alt märka atl utskottet undan för undan har skärpt formuleringarna. Om statsrådet studerar dem, bör det vara en anledning till att litet grand extra titta på denna fråga. Regeringsdeklarationens formulering vad gäller glesbygdsfrägorna bör också, mot bakgrund av vad jag här har redovisat, ge. anledning därtill.

I slutet av svaret hänvisas till det riksdagsuttalande jag åberopade i min interpellation. Jag har gett herr slatsrådet möjlighet, tycker jag, atl lämna upplysningar om att nya initiativ är på gång med anledning av inle minst årets riksdagsbehandling. Men ingenting aviseras. Det gör att jag inle känner mig glad över det här svaret. Jag hoppas emellertid att herr statsrådet är beredd atl ytterligare studera dessa frågor, ta en överläggning med postverket och eventuellt utfärda riktlinjer som slår i samklang med riksdagsuttalandena år från år, så att vi om möjligt slipper motionera nästa år.

Jag vill direkt fråga statsrådet om han är beredd att se över de här frågorna. Jag vet alt statsrådet får tillfälle alt la ställning till överklaganden lill regeringen. Ännu en gång vill jag betyga att det naturiiglvis inle är för ro skull som flera riksdagsmän varje är återkommer med både motioner och interpellationer. När den förutvarande regeringen i mitt tycke nonchalerade den här frågan, så förväntar jag mig givetvis all den nuvarande regeringen och del ansvariga statsrådet inte fortsätter på samma väg.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Den service som de affärsdrivande statliga verken skall tillhandahålla allmänheten kommer naturligtvis ofta i konflikt med de kalla ekonomiska realiteterna. Statsmakterna - regeringen och inle minst denna riksdag - kräver av sina myndigheter och affärsverk alt de skall rationalisera och effektivisera sin förvaltning och vidla alla länkbara rimliga besparingsåtgärder. Detta krav går inle att förena med kravet på t. ex. postverket alt bibehålla fasta postanordningar på orter som saknar kundunderlag för det. Det krävs en viss minimivolym av värdeförmedlings- och kassaljänsl för att del skall vara praktiskt möjligt och ekonomiskt rimligt all bibehålla eller upprätta nya fasta postanordningar. För

att tillgodose behovet av övriga posiala tjänster - brevbäring, post- och pakethämtning - behövs del i regel inga fasta poslanordningar på små orter. Där lämpar sig lantbrevbäringen - det vet jag av egen erfarenhet - mycket bra som serviceform. Den är mycket uppskattad där den förekommer.

Jag vill också säga att det är postverket som statligt affärsverk som har ansvaret för att göra den slutliga avvägningen av servicenivån på olika orler med hänsyn till kundernas efterfrågan och verkels resurser.

Det samrådsförfarande som jag berörde i mitt interpellationssvar är enligt min mening i princip riktigt uppbyggt. Jag utgår naturiiglvis ifrån att de samråd som skall hållas genomförs på det sätt som riktlinjerna anger. Jag har fått de uppgifterna från postverket, och jag kan inte rimligen bestrida dem.

Enligt uppgift från postverket är det myckel vanligt atl posianord-ningarna efler en omorganisation skiljer sig från vad verket från början planerat. Det finns enligt vad jag inhämtat åtskilliga exempel pä alt kommuner eller postkunder lämnat sådana uppgifter vid samrådsöverläggningarna att verket modifierat sina planer vid postkonlorsindragningar och t. ex. upprättat fasta postanordningar i form av postställen. Del finns också exempel på att postverket efter kontakter med kommuner och andra intressenter helt dragit tillbaka sina planer på indragning. Jag skulle kunna namnge flera orler där så har skett, men jag skall inte föriänga debatten med det.

Herr Nilsson i Tvärålund sade att han kände vanmakt inför de höga postherrarnas dispositioner och inför svårigheten alt fä dem atl anpassa sig efler de lokala råden. Jag kan inte se att det finns anledning lill detta. De uppgifter jag har fått tyder som jag sagt pä atl man lar mycket stor hänsyn till rimliga krav och önskemål om förändringar i postverkets planer.

Herr Nilsson i Tvärålund sade atl varken jag eller mina företrädare haft opinionen med oss när man gått över till den form av postservice som lantbrevbäringen innebär. Jag skulle då vilja hänvisa lill en undersökning som institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet gjort. Den kallas Postanstalt eller lantbrevbäring, en etnologisk undersökning kring omläggningen av landsbygdens postservice. Målet för den undersökningen har varit atl utröna vilka konkreta resultat en postal omorganisation får för ett samhälle och dess invånare. Den har utförts på så sätt att man i fyra orter där omläggning skett gjort enkäter och analyser tre till fyra år efler omläggningen. I utredningen anförs att de resultat som kan utläsas är påfallande entydiga. Med reservation för atl utredningsresultatet inte kan generaliseras konstateras all omläggningarnas negativa effekter är få. De positiva effekterna överväger klart.

Beträffande de befarade ekonomiska konsekvenserna framhålls att de i huvudsak har uteblivit. Misstanken all enskilda hushåll skulle få göra många dyrbara resor till centralorten för att uträtta sina postärenden har inle besannats. Både postkunder och lantbrevbärare menar att de flesta

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postseiyicen i glesbygd

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postseiyicen i glesbygd

sköter sina ärenden helt genom lantbrevbäraren. De som inte har möjlighet till detta uträttar sina poslärenden i samband med resor lill eller från arbetet eller i samband med affärsbesök. Särskilda poslresor förekommer sällan.

Någon uppfattning att postservicen har försämrats kan man inte heller flnna. Företagare, som trodde sig bli särskilt hårt drabbade på denna punkt, har helt ändrat uppfattning och menar att lantbrevbäringen är en utmärkt serviceform.

I frågan huruvida indragning av en fast poslanstall hotar en orts existensmöjligheter konstateras det i utredningen atl det är svårt att ge ett rättvisande svar eftersom man inte kan säga hur situationen i de studerade orterna skulle ha blivit om postanstalten hade funnits kvar. Klart är dock att ingen av de studerade orterna har drabbats av en tillbakagång.

En negativ konsekvens av en postanstallsindragning är enligt utredningen atl orten förlorar en kontaktpunkt. Detta slår emellertid mycket olika. I del fåtal orter som saknar andra kontaktpunkter kan en indragning av poslen bli kännbar, men i större orter med affärer och andra liknande serviceinrättningar blir effekten obetydlig.

Postverkets egna erfarenheter av utfallet av övergång till lantbrevbäring i stället för all ha små fasta postanstaller överensstämmer väl med vad som framkommit i den här undersökningen.

Herr Nilsson gjorde gällande att del svar som jag har lämnat på hans fråga - och möjligen också vad jag nu har sagt - överensstämmer helt med vad mina företrädare brukade svara i sådana här sammanhang. Jag tror att del skulle löna sig för både herr Nilsson och mig att studera protokollen litet grand. Den uppläggning som har gjorts för atl besvara herr Nilssons interpellation är helt ny. Vi har verkligen ägnat omsorg ät alt ge etl svar som inte skulle vara slentrianmässigt.

Det är alldeles självklart atl jag är beredd att vid varje tillfälle pröva nya initiativ och nya förfaranden såväl beträffande tillgodoseendet av den service som posten har sig anbefalld all lämna som beträffande förfarandet vid ändringar av den servicen.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Herr statsrådet började med all peka på de kalla ekonomiska realiteter som de statliga serviceverken måste ta hänsyn till, t. ex. behovet av besparingsåtgärder inom postområden där det inle finns underlag för fasta postanstaller. I de fall jag känner till där det är fråga om indragningar, växer emellertid orten. Under den lid jag avvaktat interpellationssvaret har jag fått flera exempel pä att man drar in eller försämrar postservicen i en bygd som växer. Därmed drabbas inte bara själva kärnan runt poststationen ulan även de omkringliggande byarna. Delta måste man på orten i fråga uppleva som myckel betänkligt, i all synnerhet som riksdagen i ett par års tid, i 0°' och i år, har uttalat atl postverket för atl behålla och inte försämra postservicen t. o. m. får

ta på sig ökade kostnader.

Det är alltså inle här fråga om all dra in postservicen och försämra •den i områden där underlag saknas - tvärtom ökar underlaget i de fall som jag känner till.

Jag har inte heller tagit upp och vill över huvud taget inle diskutera lantbrevbäringen som metod. I många fall ger lantbrevbäringen en utomordentlig service, särskilt för de mindre byarna. Vad jag känner till är lantbrevbärarna utomordentligt välsedda människor ute i glesbygds-orterna - en stor tillgäng alltså.

Min fråga gäller formerna för samrådet, som jag menar inte skapar förutsättningar för meningsfullt samråd. Del bör ske tidigt under planeringsskedet så alt såväl de berörda poslabonnenterna som kommunen får möjlighet att göra de samhälleliga avvägningarna. Del flnns exempel på - inle just i det fall som har aktualiserat inierpellaiionen nu, det var för etl par år sedan - att kommunen har framfört all del var myckel angelägel all behålla en busslinje och alt den behövde del underlag lantbrevbäringen gav. Linjen skulle inle kunna fortsätta om man inle fick postbrevbäringen genom denna. Befolkningen var utomordentligt belåten med den postbrev bäring man hade och var emot den ändring som föreslogs. Postverket genomförde sitt förslag. Jag tror inte att statsrådet och postverket skall utgå från att den berörda befolkningen och de involverade kommunerna saknar möjlighet alt bedöma den samhällssituation - regionalt, servicemässigt och på annat sätt - som det här är frågan om, att det representerar en gammal konservatism, au de är mot allt nytt. Så är del verkligen inte.

1 ett fall där man ändrar poslbrevbäringen på landsbygden, är det alltid några som får det bättre och några som får det sämre. Detta bör emellertid kunna sammanvägas innan postverket skriftligt eller muntligt redovisar den ändring man föreslår.

Vad jag kan förstå av statsrådets resonemang är det postverket som skall göra den samhällsekonomiska bedömningen, servicebedömningen m. m. Enligt min mening är det inte enbart postverket som skall göra detta utan postverket bör - med anledning av riksdagsuttalandena - la stor hänsyn till vad kommunen säger i det här fallet. Som jag tidigare upplyste känner jag inte till något fall där en ändring har kommit lill i samförstånd. Jag är emellertid glad över att statsrådet är beredd att la nya initiativ för hur samrådet i fortsättningen skall uppläggas, så att del inte blir de statliga överhetspersonerna som kommer ut till befolkningen och talar om hur del skall vara. Man känner verkligen vanmakt i denna situation.

Statsrådet kan i viss mån ursäktas när han säger atl han hämtat upplysningarna från postverket. Jag hoppas alt statsrådet får tid och möjligheter atl ta kontakter i den konkrela verkligheten och även i de fall där överklaganden sker.

Apropå överklaganden är det också litet märkliga skrivelser som kommer från postverket ut lill bygderna. 1 vanliga fall brukar det stå i svars-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

skrivelse från statliga myndigheter alt om vederbörande klagande vill överklaga finns det möjligheter alt gå till regeringen. Den hänvisningen finns inte i de fall jag har tagit del av vad gäller postverkels svar till berörda klagande. Jag hoppas alt postverket även i det fallet får en rutin som överensstämmer med statsverkets i övrigt.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Låt mig först säga alt postverket har - jag tvekar alt
använda ullrycket, men får lov att ändå göra del - vissa mallar för att
bedöma om den posiala volymen på en ort är tillräckligt stor för atl
man skall kunna behålla en poslanstall. Om så inle är fallet, och man
drar in postanstalten, så är man dock ständigt beredd att pröva frågan
om all inrätta anstalten på nytt om det visar sig atl orten växer och
volymen postärenden följaktligen blir sä stor att en postanstalt är eko
nomiskt försvarlig. Det är alltså inte någol för alla tider gällande beslut
som postverket fattar när man drar in en poslanstall, ulan ma/i har stän
digt utvecklingen under observans och man kan ändra beslutet i en annan
riktning. r

Vad sedan beträffar frågan om vilken ekonomisk bedömning som postverket skall göra är jag här lika angelägen som när jag talar om SJ att framhålla atl det affärsdrivande verket skall göra den företagsekonomiska bedömningen och ingenting annat. Det är först sedan ett sådant här ärende efter besvär har kommit till regeringen som den samhällsekonomiska bedömningen skall göras. Postverket skall inte försöka sig på några samhällsekonomiska bedömningar - det skall f ö. inte heller SJ. Besvär över dylika beslut av det centrala verket kommer ofta lill regeringen, vare sig det har meddelats besvärshänvisning eller inte, och regeringen tar självfallet upp dessa till behandling.

Jag vill ännu en gång upprepa att del samrädsförfarande som är inskrivet i reglementet förutsätter samråd på olika nivåer vid olika tidpunkter. Enligt de uppgifter jag har fått går det också så till i verkligheten. Om jag förstår herr Nilsson i Tvärålund rätt är det emellertid inte uppläggningen av samrådsförfarandel som han kritiserar, utan han vill göra gällande att samrådsförfarandet inle genomförs på det sätt som avsetts. Detta kan jag självfallet inte kommentera, eftersom jag har utgått ifrån atl samrådsförfarandel genomförs på del sätt som är föreskrivet. Om man inte gör del, får vi naturligtvis se lill att så blir fallet.

Herr Nilsson i Tvärålund säger alt jag skulle må bra av att konfronteras med den konkreta verkligheten, och jag tvivlar inte alls på atl jag borde göra det mer än jag nu har möjlighet till. Men jag vill erinra om att jag inom mitt departement har massor med uppvaktningar i sådana här ärenden. När man därvid ställer motfrågor och försöker alt kontrollera de sifferuppgifter som lämnas rörande ortens storlek, antal hushåll osv. händer det ofta att man finner dessa uppgifter vara litet optimistiska. De bygger ibland på vad man räknar med alt en framlida utveckling skall medföra, och de är inte riktigt realistiska med hänsyn lill dagens

situation. Jag vill inte påstå att del alltid är så, men många gånger har Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postservicen i glesbygd

det varit det. Detta påverkar naturligtvis verkets bedömning, och det föreligger alltså litet olika uppfattningar om vad del är man talar om. Jag skall emellertid i fortsättningen försöka alt få tillfälle all personligen studera sådana här samrädsförfaranden på ett mera närgänget sätt än jag hittills haft möjlighet att göra under min korta lid inom departementet. Om det därvid skulle visa sig att del finns fog för de anmärkningar beträffande samrådsförfarandel som herr Nilsson i Tvärålund har gjort, så skall vi diskutera detta med vederbörande.

Herr NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Lät mig först säga att det inte är genomförandet jag har kritiserat - mitt intryck är att genomförandet sker enligt de regler som gäller - utan det är uppläggningen av samrådet som jag har pekat på. Jag skall inte nu ta upp tiden med att beskriva hur jag anser all uppläggningen bör göras. I en motion som behandlas i trafikutskottet i år har jag försökt skissa en sådan uppläggning, och vad jag förstår har trafikutskottet gett förslaget allt stöd.

När del sedan gäller kompetensfördelningen beträffande den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska bedömningen kan man dra en myckel viktig slutsats av diskussionen här och av statsrådets senasle yttrande. Han säger nämligen atl postverket skall göra den företagsekonomiska bedömningen och regeringen den samhällsekonomiska. Jag ber alt än en gång få citera vad trafikutskottet skriver i sitt belänkande nr 12 i år: "Under erinran härom finner utskollel det nu såsom tidigare vara i hög grad angeläget all förbättringar i postverkets service inom landsbygds- och glesbygdsområdena i den riktning motionärerna angivit kommer till stånd även om detta medför kostnadsökningar för verkets del."

Härav får man den uppfattningen, herr statsråd, att även postverket i sådana här fall måste göra samhällsekonomiska bedömningar. 1 flera år - jag vill än en gång understryka delta - har trafikulskotlel uttalat att postverket, när del bedömer behovet av service, skall beakta regionala, servicemässiga och andra förhållanden. Riksdagen har också på trafikutskottets direkta skrivning uttalat att postverket skall göra dessa bedömningar.

Därvidlag skiljer sig statsrådets yttrande i dag från vad riksdagen har uttalat. Jag tycker att del finns anledning för statsrådet att genast ta itu med detta, så alt kompetensfördelningen i fråga om denna tolkning klarläggs. Om det är så som statsrådet säger att postverket enbart har alt befalla sig med de företagsekonomiska bedömningarna, kanske detta förklarar varför så många bygder anser sig missgynnade och har så liten förståelse för de bedömningar som postverket gör.

Statsrådets senasle yttrande föranleder mig än en gång att vädja till statsrådet all ta upp denna fråga till resonemang med postverket för att klarlägga kompetensfördelningen. Jag anser atl den ordning för be-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om postseiyicen i glesbygd

slutsfaitande som synes gälla beträffande postens service är otillfredsställande, om postverket eller poslabonnenler varje gäng en allmänt samhällelig bedömning görs måste gä lill regeringen.

Dä jag interpellerade herr Norling, herr Turessons företrädare, sade han här i kammaren atl han inte hade fått några överklaganden. När han fick sådana, skulle han ta ställning till dem och bedöma de samhällsekonomiska effekterna.

Här föreligger tydligen oklarhet i fråga om kompetensgränser och beslutsnivåer som bör klarläggas. Och jag vill än en gång understryka alt det inle är genomförandel av samrådet utan uppläggningen av detsamma som jag önskar få en förändring av.

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag vidhåller alt postverket såsom affärsdrivande verk skall göra förelagsekonomiska bedömningar. När det gäller atl avgöra vilka orler som enligt postverkels företagsekonomiska bedömningar kan bära upp en fast poslanstall ligger gränsen rent ekonomiskt enligt postverkets beräkningar vid ungefär 300 hushåll. Men postverket tillämpar indragningsprincipen först när antalet hushåll har gått ned lill under 200. Däri kan man säga ligger etl visst hänsynstagande till kravet pä samhällsservice utöver vad som är företagsekonomiskt motiverat från postverkets synpunkt. Jag tycker dock inte alt man av detta kan dra den slutsatsen atl postverket lägger några samhällsekonomiska bedömningar till grund för sina beslut.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! Jag vill erinra om att trafikutskottet under alla år, kanske allra starkast just i år, har understrukit den allmänna effekten av service i glesbygden, främst då betydelsen av alt postservicen inordnas i det allmänna servicemönstret. I glesbygden måste nämligen olika servicefunktioner ofta samordnas för att de skall kunna bära sig ekonomiskt eller i varje fall dra rimliga kostnader. Vad jag kan förslå vill postverket t. ex. inte underordna sig den länsmässiga och kommunala trafikplaneringen. Jag menar att här måste en ordentlig genomlysning ske av postverkets funktion i vidare sammanhang, för atl dess nyckelroll i olika avseenden skall komma lill sin rätt.

Än en gäng, herr talman, hoppas jag att den här diskussionen kommer att föranleda statsrådet att ta upp dessa frågor ur ett något vidare perspektiv och se över uppläggningen av samrådsförfarandel, så att del får någon form av demokratisk funktion, en funktion som är mera utvecklad än den som vi har haft hitintills.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder mot hyreshöjningar

Fru statsrådet FRIGGEBO erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Lövenborgs (-) den 27 april anmälda interpellation, 1976/77:140, till fru bostadsministern, dels herr Claesons (vpk) den 4 maj anmälda fråga, 1976/77:419, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat bosladsminislern

1. om regeringen skall göra någol för all klariägga om byggkostnaderna
har stigit mer än vad som motiveras av pris- och lönekostnadsstegringar
och vad regeringen skall göra om det visar sig vara fallet;

2. vad regeringen i övrigt skall göra för att stoppa hyreshöjningar.
Herr Claeson har frågat mig om jag är beredd alt föreslå ett hyresstopp

eller göra något annat för att stoppa hyresutvecklingen och sänka hyrorna.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som skall besvara både frågan och inlerpellationen. Jag besvarar dem i ett sammanhang.

För hyressällning gäller sedan år 1969 den s. k. bruksvärdesprincipen. Enligt 48 >; hyreslagen är fordrad hyra atl anse som oskälig, om den är påtagligt högre än hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Vid bruksvärdesprövning skall man i första hand la hänsyn lill de allmännyttiga bostadsföretagens hyror. De allmännyttiga förelagens självkoslnadshyror påverkar därigenom hela hyresmarknaden.

Bruksvärdessyslemel innebär således att regeringen inte ingriper i hyressättningen. Enligt min mening skall regeringen inle heller göra detta. Ett hyresstopp skulle bl. a. medföra all bostadsföretagen fick ännu större svårigheter atl få sina kostnader täckta, bl. a. sådana kostnader som beror på löneökningar för de anställda.

Del skulle också pä sikt skapa betydande orättvisor mellan olika grupper av hyresgäster.

I delta sammanhang vill jag påminna om effekterna av hyresregleringen. På grund av hyresregleringen uppkom en betydande hyressplitt-ring och en omfattande svart handel med lägenheter. Hyresregleringen medförde dessutom alt många lägenheter relativt sett fick myckel höga hyror. Jag avser då framför allt lägenheter som inte fyllde ens mycket lågt ställda krav på standard och vissa lägenheter vilkas hyra fastställdes med utgångspunkt i produktionskostnaden. De problem hyresregleringen skapade i form av eftersatt underhåll och ibland ren förslumning är ännu inte helt lösta.

I motsats till vad som gäller hyrorna påverkas bostadsföretagens kapitalkostnader i stor utsträckning genom beslut av riksdag och regering. Kapitalkostnaderna för en nybyggd trerumslägenhel skulle vara nära 800 kr. högre per månad ulan räntebidrag. Samhället gör således betydande insatser för att hålla kapitalkostnaderna nere. Jag vill också påminna om att bostadsbidragen läcker maximall 80 % av en hyreshöjning för belalningssvaga hushåll.

I fråga om kostnader för outhyrda lägenheter kräver herr Lövenborgs interpellation etl klarläggande. För hyresförlusllån kan bostadsstyrelsen

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

2 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 136 medge ränte- och amorteringsfrihel under högst fem år om lånet uppgår

Måndagen den ''" "i"' ' ' laxerade värdet av låntagarens byggnader i kom-
23 mai 1977 munen. Uppgår lånet lill minst 2 % av samma värde kan 50 eller i vissa

_____________ fall 60 % av lånet efterges av staten. För allmännyttiga förelag skall

Om åtgärder mot återstående delar av länet inlösas av kommunen.
hyreshöjningar Jag övergår nu till byggprisutvecklingen som berörs i herr Lövenborgs

interpellation. Herr Lövenborg anger byggprisstegringen under det första kvartalet i år till 25 %. Uppgiften är lik många inlägg i byggprisdebatten under senare tid så till vida att den inte bara är obestyrkt utan dess bättre helt felaktig. Från december 1976 till mars 1977 steg t. ex. fak-lorprisindex med drygt 5 %. Genom beslut i onsdags höjde regeringen taket för nya bostadslån med 6 % fr. o. m. den 1 juni. För flerfamiljshus, som har haft en ogynnsammare prisutveckling än småhusen, höjde regeringen samtidigt låneunderlaget med ytterligare 4 %. Genom dessa beslut har regeringen skapat bättre produklionsförutsätiningar för de bostäder som är aktuella för igångsättning.

Prisspridningen inom bostadsbyggandet är emellertid ovanligt stor just nu. Bostadsdepartementets låneunderlagsgrupp har därför fått medel för alt snabbt utreda orsakerna till den stora prisspridningen. Del kommer således alt finnas etl material som gör det möjligt all senare under året bedöma orsakerna lill höga överkostnader i enskilda låneobjekt.

I del här sammanhanget vill jag också betona - med särskild adress till de parter som påverkar prisutvecklingen på byggmarknaden - atl regeringen inte automatiskt kommer att anpassa lånetakel till vilken prisutveckling som helst. Byggsektorn är av stor betydelse för balansen i hela vår ekonomi. Etl stort samhällsekonomiskt ansvar åvilar därför bygg-arbetsmarknadens parter, byggmalerialindustrin, byggherrar och byggentreprenörer.

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet försvaret på inierpellaiionen. Det klargör alt regeringen ganska slappt och likgiltigt kommer atl acceptera de s. k. marknadskrafternas fria spel också i fortsättningen. Detta fria spel betyder en hyresulplundring som är helt grotesk i dagens läge.

1 interpellationssvaret säger fru Friggebo all min uppgift om byggprisstegringen under första kvartalet är felaktig. Siffran kommer från hyresgäströrelsens håll, och den är väl inte tagen helt ur luften.

Men sifferexercisen är inte det viktigaste för mig. Nej, för mig, och för massor av hyresgäster, är den viktigaste frågan: Hur skall man få ned hyran? Skall den få fortsätta atl stiga på det här sättet, eller skall man göra någonting radikalt ål problemet.

I fru Friggebos svar finns tyvärr ingen antydan om all man pä allvar

tänker attackera de svindyra hyrorna. Där finns bara belåtenheten över

att man nu vidtagit den riktiga och självklara åtgärden atl höja låneiakel.

Det måste man naturligtvis göra med den ekonomiska utveckling som

18 vi har. Men vad tänker man göra för att försöka fä ned hyrorna? Därom

finns ju ingenting i svaret.

Vi har i dagens läge orimliga hyror här i landet. Del hyrespolitiska lappverk man under lång lid har sysslat med ändrar inte detta faklurn. Min fråga är: Vad vill fru Friggebo göra för atl få ner hyrorna? Interpellationssvaret ger inget besked därom.

De oskäliga bostadskostnaderna är inte geografiskt koncentrerade. Hyrorna är ett gissel och en plåga för många människor runt om i värt avlånga land. De har nu nått sådan nivå atl del för mänga blir allt svårare alt skaffa sig och behålla en hygglig bostad, vilkel är en primär mänsklig rättighet.

Jag har framställt min interpellation på uppmaning av oppositionella hyresgäster i min egen hemstad, Luleå, men impulsen kunde lika gärna ha kommit från annat håll. Hyreskampen i Luleå har emellertid väckt särskild uppmärksamhet. Den har dragit med många människor som tycker att nu måste det sättas stopp. Och det är inga orimligheter som krävs. De krav som ställs är exempelvis att en nybyggd irerummare inte bör få kosta mer än 20 % av en industriarbetares bruttolön, alltså högst 900 kr. i månaden. Det får väl anses vara ett rimligt krav. Ställ del kravet mot bakgrund av del som har hänt på området under senare år! Då förstår man vreden och oppositionen.

Jag kan här ta ett exempel från ett område som heter Kallkällan i Luleå. Där har hyran fördubblats på tio år. I ett annat område i samma stad har en fördubbling skett på fem år. Samtidigt är hyrorna i nyproduktionen uppseendeväckande höga.

1 samband med projektet Stålverk 80 - som ju sä småningom torpederades - uppstod den verkliga Klondykeslämningen i Luleå. Alla kapitalägare försökte sko sig på expansionen. Sådan är ju kapitalismen. Och byggfirmorna var inget undantag. Del blev 15 % högre byggkostnader än i grannstaden Skellefteå. Atl det sätter sina spår i hyrorna är självklart. Och del är hyresgästerna som får betala fiolerna, medan bygg-kapitalel tar hand om både vinster och övervinster.

Över hela landet kan man nu märka en jäsande vrede över de växande hyreskostnaderna. Det är ett problem som den gamla regeringen inle lyckades klara, och som den borgerliga regeringen inte har någon som helst vilja atl försöka klara. De ytterst ansvariga för hyresutplundringen är byggmonopolen, spekulanterna och storbankerna. Det är mot dessa krafter man måste ingripa, om man någonsin skall fä problemet löst.

I sitt svar hänvisar fru Friggebo nu till vad som har gjorts i form av räntebidrag och bostadsbidrag. Men det är helt klart, fru Friggebo, att detta inle har löst problemen. Annars skulle ju inle hyresgäster i Luleå och på andra håll reagera så starkt, bl. a. genom hyresstrejker och andra kampformer av mycket uppmärksammat slag. Del är ju inte för nöjes skull man samlas till stormöten eller demonstrerar och uppvaktar. Det finns en reell bakgrund, nämligen att allt verkligen inle är gott och väl. Jag vill tvärtom säga atl det är käpprätt åt skogen på delta område.

Hela den nuvarande bostadspolitiken är ett enda brokigt virrvarr av

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

åtgärder, som inte har kunnat uppfylla den enda rimliga målsättningen att alla medborgare skall beredas goda bosläder till rimliga priser.

Del är några avgörande åtgärder som man måste rikta in sig på, om man verkligen vill ha med de höga bostadskostnaderna. De åtgärderna är att man måste bryta monopolens makt över byggmalerialindustrin, att den ohämmande profitjakten illegaliseras och att samhället lar hand om byggnadsmalerialinduslrin och sätter stopp för spekulationen med mark och bosläder. Likaså måste man få ner räntekostnaderna. Räntor och amorteringar svarar nu på många håll för långt över hälften av hyreskostnaderna. Del kan inte vara rimligt. Del är ju de boendes pengar som kastas in för alt göda bankkapitalet.

Jag har inga illusioner om den borgerliga regeringen och inle heller om dess bostadspolitik. Hittills har den inte beslutat om några åtgärder som har pressat ner bostadskostnaderna. Kan man möjligen länka sig att fru Friggebo vill trycka på för en räntesänkning, för krafttag mot spekulationen, för förstatligande av byggmaterialindustrin och för upprättandet av en statlig bosiadsbank med låg och fast ränta? Eller har man något annat radikalt i bakfickan för att få ner bostadskostnaderna?

Svaret på min interpellation inger i vart fall inga förhoppningar i den riktningen.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svarel på frågan om statsrådet är beredd atl föreslå eller vidta åtgärder i form av prisslopp på hyrorna eller ta andra initiativ för att stoppa den nuvarande hyresutvecklingen och pressa ned hyrorna.

Jag ställde frågan mot bakgrund av de problem som gör sig alltmer kännbara för vanliga hyresgäster-lönarbetare dä del gäller alt få lönen all räcka till del allra nödvändigaste. Del hade enligt min mening varit befogat alt låta även hyrorna omfattas av del prisslopp på vissa varor som infördes från den 31 mars, ell prisstopp som då måste kvarstå lill dess all andra åtgärder vidtagits mot hyresutplundringen.

Bostadsförsörjningen är på väg in i vad jag skulle vilja beteckna som en djup kris. För flerfamiljshus råder på mänga orler nästan totalt byggslopp. Småhusbyggandet har blivit en snabbi och vilt växande spekulationsmarknad. Den öppna bostadsbristen är redan ell känt faktum i flera kommuner i landet.

Samtidigt som den öppna bostadsbristen kommit tillbaka visar del sig all kommunerna nästan undantagslöst saknar en ordentlig planberedskap. Det betyder atl nybyggnation endast kan startas på lång sikt. Bostadssaneringen har också avstannat. Den nya bostadsbristen kommer i första hand atl drabba unga familjer som skall bilda egna hem och belalningssvaga grupper som inte kan ge sig in i husaffärer. Brister och orättvisor slår hårdast och mest direkt mot dem som har minst bärkraft.

Brist på bosläder för de bosladssökande, brist på arbete för byggnadsarbetarna är således vad vi kan se framför oss. Jämsides med delta stiger

byggkostnaderna på ell våldsamt och okontrollerat sätt. Inle ens under den s. k. Koreakrisen på 1950-talet var kostnadsutvecklingen för bostadsbyggandet så våldsam som nu. Kostnadsstegringarna betyder med gällande låneregler atl stora belopp måste lånas upp lill oförskämt höga räntor. Detta driver i sin tur upp kostnaderna ytterligare.

Årets avtalsrörelse ser inle ens ut all kunna ge kompensation för de hyreshöjningar som skett under del senaste året. Hur skall del då inle bli efter sommaren? Redan nu vet vi all både privata fastighetsägare och allmännyttiga bostadsförelag ligger i startgroparna med nya hyreshöjningskrav från den 1 oktober eller från kommande årsskifte. De allmännyttiga bostadsföretagen ligger redan tidigare med ett redovisat underskoll på ca 5 kr. per kvadratmeter, som man inle kunnat la ut helt enkelt därför all man inle bedömt del som socialt möjligt. Ännu svårare blir det säkert i höst. Hyresgästernas motstånd mot nya höjningar ökar också i samma takt som de blir medvetna om orättvisorna, om handeln och spekulationena på bostadsmarknaden.

Då det gäller vanliga hyresgäster-lönarbetare finns det inte utrymme för ytteriigare prisstegringar på de verkliga nödvändighetsvarorna: mat, kläder och bostad. Regeringen måsle enligt min mening snabbt vidla sådana åtgärder all den nuvarande hyresutvecklingen stoppas och att man på sikt kan pressa ned boendekostnaderna.

Tillfälliga åtgärder i form av hyresstopp och särskilda bidrag till allmännyttiga bostadsföretag måste kombineras med höjda bostadsbidrag och med långsiktiga åtgärder, bl. a. i form av en kraftig sänkning av bosiadsränian och större rättvisa mellan olika boendeformer.

Av interpellations- och frågesvaret framgår all regeringen inte är beredd att föreslå något hyresstopp eller i övrigt la några initiativ för all stoppa hyresutvecklingen och sänka hyrorna. Utöver beskedet om all låneun-deriäget höjts för de bostäder som skall nyproduceras, som är positivt och bra med tanke på nyproduktionen, ger svaret nära nog uttryck för tillfredsställelse med de förhållanden som vi har.

Som stöd för uppfattningen att allt är ganska bra och att några ingripanden mot hyresutplundringen inte behövs mobiliseras olika argument. Både nuvarande och tidigare hyreshöjningssyslem tas fram och bruksvärdesystemet redovisas som något positivt och bra, medan hyresregleringen görs lill det onda som har orsakat skador som ännu inle övervunnits. Vad som i sammanhanget glöms bort är atl bruksvärde-systemet i praktiken innebär en nära nog fri hyresmarknad och medför en ständig, snabb hyresstegring i de privatägda husen. Bruksvärdesys-temei kan emellertid, som vi från vänsterpartiet kommunisterna under flera år föreslagit, förbättras. Nu jämförs med de nyaste och dyraste lägenheterna hos de allmännyttiga företagen och ändå kan privatägarna lägga sig litet högre. Ofta kommer dock ingen jämförelse till stånd, utan fastighetsägarna får igenom sina höjningar. Samtidigt har de privata fastighetsägarna inle samma sociala och allmänna kostnader som de ail-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Nr 136 männyltiga. De kan också utnyttja skatlelagsliflningen till att höja sina

Måndagen den vinster.

23 mai 1977 " "" heller inte redovisas är alt de allmännyttiga bostadsföretagens

--------------- självkostnader är resultatet av vinster i olika led innan och vid husens

Oiri. åtgärder mot tillkomst.

hyreshöjningar Det är klart all bruksvärdesystemet kan och måste förbättras, så länge

som vi har del kvar. Men sådana förbättringar löser inle problemet med de skenande hyrorna och hyresgästernas underläge. Höjda bostadsbidrag löser inte heller problemet, även om de för vissa hyresgäster medför viss lättnad. De grundläggande orsakerna måste angripas. Dessa är en alU brutalare mark- och fastighetsspekulation, monopol inom byggmale-rialseklorn, ökade räntor, höjda avgifter för bränsle, vatten och avlopp samt ökade underhållskostnader. Det måste bli etl stopp för de skenande hyrorna. Därför kräver vi från vänsterpartiet kommunisternas sida en prisreglering som resulterar i ett effektivt hyresstopp. Därefter är, som jag redan tidigare något varit inne på, bl. a. följande insatser nödvändiga för en sänkning av de redan alltför höga hyrorna. Sänkt och låg, fast ränta på bostadslånen och en statlig bosiadsbank. Brytande av monopol och karteller inom byggmalerialindustrin. Stopp för mark- och faslighetsspekulation. Hyresgästkonlroll över förvaltning och förändringar. Uppdelningen av boende mellan rika och falliga områden - där de rikare alllid kan välja först och de sämst lottade inte ens accepteras i de sämsta hyreshusområdena - är alarmerande. Hyresrätten måste ges minst samma subventioner som äganderätten. Alla tomma lägenheter måste anmälas lill bostadsförmedlingen och alla slags värdar skall ha skyldighet all anla dem som anvisas av förmedlingen.

I sitt svar uppehåller sig slatsrådet Friggebo vid effekterna av den tidigare hyresregleringen och vill göra gällande atl det var hyresregleringen som sådan som orsakade hyressplillringen och den svarta handeln med lägenheter. Denna slutsats kan inte delas av dem som seriöst följt utvecklingen på bostadsmarknaden och av alla dem som lack vare hyresregleringslagen lyckades hålla stånd mot fastighetsägarintressen som gick ul på all man ville slänga ul sina hyresgäster om de inte betalade vad man ville ha.

Den stora hyressplillringen finns inle och har aldrig funnits bland vanliga hyreslägenheter, utan denna splittring finns som bekant framför allt då del gäller villor, andelslägenheler och i viss mån bosladsrälislägen-heter. Genom den hyres- och bostadspolitik som den gamla regeringen förde på senare år, i bästa samförstånd med centern och folkpartiet, lades grunden till de stora orättvisor vi nu har på bostadsmarknaden. Del gäller bl. a. orättvisorna mellan olika upplälelseformer, den hastigt ökande boendesegregationen och spekulation och svarihandel med fastigheter och lägenheter. Den borgeriiga regeringen fortsätter atl falla undan för de s. k. marknadskrafterna, ja, den underlättar ännu mer för

22 dessa krafter. Ett uttryck för detta är förbättringen av villkoren för privata

intressenter pä bostadsmarknaden genom införande av fördelaktigare länevillkor.

Hyresutvecklingen vållar den allra största oro. Under senare lid har hyrorna stigit mer än andra kostnader för hushållen - detta trots atl vi vet att många allmännyttiga bostadsföretag går med föriusler. Förhandlingshyrorna har satts med klart hänsynslagande till bostadssociala synpunkter och krav. De privata byggmästarna och fastighetsägarna däremot gör stora vinster och fastighetsspekulationen frodas. Generösa ränleav-dragsregler gör del billigt för höginkomsttagare att bo rymligt i nybyggda villor. Begränsade bostadsbidrag betyder dy rt boende för låginkomsttagare i hyreshus, där bostadsytorna dessutom har krympts under senare är.

Så här kan det enligt min mening inte få fortsätta. Man borde exempelvis kunna kompensera den senasle lidens kostnadsstegring med ränte- och amorieringsfria lån, precis som regeringen gjorde under 1950-lalets "Koreakris". Man måsle subventionera de allmännyttiga bostadsföretagen, så att åtminstone deras sociala kostnader läcks in. Skapa rättvisa i boendet genom lika villkor för olika boendeformer, t. ex. genom ändringar av regler för ränteavdrag och skatter! Men gör del innan vi får en total segregation i boendet!

1 väntan på sådana här åtgärder är det som vi från vpk kräver prisstopp på hyrorna. Den pågående reallöneförsämringen gör det här ännu mer angelägel.

Herr talman! Den ohämmade spekulationen i fastigheter och lägenheter som florerar måsle hejdas, sade bostadsministern fru Olsson nyligen. Ell skäl till att folk vill bo i småhus är att detta är ekonomiskt mer fördelaktigt, sade hon vidare och menade att det måste skapas ekonomisk rättvisa mellan olika boendekategorier. Jag har inte skäl att tro att statsrådet har en annan uppfattning i de här frågorna, men min fråga måsle bli: När kommer sådana förslag lill åtgärder, som utan tvivel skulle ha en gynnsam inverkan på vanliga hyresgästers hyror? - Tyvärr finns del tecken på att man i stället tänker fortsätta på den inslagna vägen med "fri konkurrens" och ökat utrymme för de fria marknadskrafterna som något slags lösning på problemen.

Sedan en lid tillbaka pågår en ganska intensiv debatt om vår bostadspolitik mot bakgrund av de kraftiga höjningarna av boendekostnaderna. En rad förslag har ställts i debatten i syfte att stoppa denna utveckling. Jag har nämnt några av de förslagen i mitt anförande. Deltagare i debatten har bl. a. hävdat atl den sociala bostadspolitiken eller vad som återstår av den nu äventyras om man inle snabbt vidtar kraflåtgärder från samhällets sida.

Känner inle statsrådet sådan oro och är ni inte beredd att medverka till föreslagna kraftåtgärder?

Nr 136

Måndageii den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Låt mig som bakgrund få visa på några samband och fakta när det gäller hyreskostnader och bostadspolitik.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Kapitalkostnadernas andel av kostnaderna i genomsnitt är ungefär 50 % och den andra delen utgör drift, underhåll och bränsle. Om produktionskostnaden för en fastighet ökar med 10 % ökar kostnaden för den enskilde med 8 kr./m men kostnaden för samhället med nära 12 kr./m'. Om marknadsräntan ökar med 1 % ökar kostnaden för den enskilde inte alls utan samhället lar på sig kostnaden som utgör ungefär 20 kr./m.

Del här är effekter av det system vi har - att staten kraftigt subventionerar kapitalkostnaderna. Del talas här väldigt myckel om låg bo-sladsränta, och jag vill faktiskt påslå atl vi har en låg bostadsränta. I ett nyproducerat hus är kapitalräntan första året 3,9 %. Det skall jämföras med räntan pä marknaden som rör sig upp emot 9-10 96. Till det här kommer naturligtvis också effekterna av bostadsbidragen.

Vi kan titta litet grand på hyresutvecklingen under 1970-lalet. Om man jämför konsumentprisindex med bostadens pris finner man alt konsumentprisindex ökat nästan exakt lika mycket som kostnaden för bostaden. Då har jag tittat på bostadens andel i konsumentprisindex.

Tittar man på bostads- och hyresundersökningarna, som kanske är en bättre mätare, visar det sig atl bostadskostnaderna har ökat mindre än konsumentprisindex har gjort. Även inflyttningshyrorna har stigit mindre än konsumentprisindex.

Det talas ganska mycket här om vinster som uppstår i byggproduk-tionsledet. Läl mig bara till del säga alt vi har en hel del företag som inle har målsättningen att gå med vinst, t. ex. de allmännyttiga bostadsföretagens byggproduktionsavdelningar. Vi har vidare det fackför-eningsägda BPA. Del flnns ingen anledning alt tro att dessa kunnat visa någon annan utveckling än vad som gäller andra byggföretag. Jag tycker att man överdriver när man talar om en byggprisutveckling liknande den som rådde vid 1950-talets Koreakris. Vi har gjor,t myckel stora undersökningar innan vi höjde lånetaket med 6 % för egnahem och 10 % för hyresrätts- och bostadsrältshus. Vi kan inle få de siffror som återges i den allmänna debatten bekräftade, och samma sak gäller det läge som skildras från talarstolen. Låt mig dock säga atl jag är lite oroad över den prisspridning som är på väg ut över landet. Därför har vi också låtit låneunderlagsgruppen fä etl särskilt uppdrag att utreda och titta på enskilda låneobjekt med höga överkoslnader. Den skall försöka få fram vad dessa beror på. Ett sådant material kommer vi att få fram så småningom. När vi sedan ser orsakerna får vi naturligtvis också överväga vilka åtgärder vi skall vidta.

För stora delar av marknaden har vi ett förhandlingssystem, i vilket hyresgästerna är mycket kraftigt involverade. Vi har för avsikt att i höst lägga fram ett lagförslag om rätt atl över hela marknaden föra förhandlingar med fastighetsägarna. Jag tycker all detta är en bättre form av kontroll än att ha etl oformligt hyresstopp. Vad är det då som drabbas i första hand? Jo, servicen och underhållet av lägenheterna. Jag är faktiskt naiv nog all tro att hyresgäster är beredda alt acceptera en viss hyres-

höjning, om de därmed kan garanteras all få etl ordentligt och gott underhåll samt fullgod service för sina lägenheter.

Herr Claeson var inne pä risken för en bostadsbrist och han sade alt del redan i dag fanns en öppen bostadsbrist. Ja, på vissa lokala marknader finns tecken därtill. Men vi skall då komma ihåg att vi i landet fortfarande har ganska mänga tomma lägenheter. Låt mig säga alt den höjning av lånetakel som regeringen vidtog för några dagar sedan har gjort del möjligt för kommuner, byggföretag och andra all nu fortsätta med en produktion av framför allt flerfamiljshus. Regeringen gjorde ju en differentiering mellan hyres- och bostadsrätt samt egnahem, bl. a. mot den bakgrunden alt höga överkostnader drabbar hyresgästerna hårdare. Med det beslut regeringen fattal är problemet med överkoslnader i stort sett borta.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Fru Friggebo svänger sig med en massa siffror i detta sammanhang. Dessa kan i och för sig vara intressanta men de gör inte hyresgästerna särskilt myckel gladare och de ger inle heller någon som helst antydan om alt man ämnar vidta några åtgärder för alt pressa ned hyreskostnaderna. Hon gör några allmänna konstateranden av de fakta som råder. Det är klart att byggmonopolens inflytande över hela bostadssektorn spelar sin roll för såväl BPA som andra i fråga om bostadskostnaderna. Att de påverkar också de allmännyttiga bostadsbyggnads-företagen är ganska självklart.

Jag vill konstatera alt inle heller fru Friggebos andra anförande ingav något som helst hopp om åtgärder - tyvärr. Den oro som visas från hyresgästernas sida är befogad. Det är inle bara vi som påtalar de höga bostadskostnaderna. Om ökningen nu ligger på samma nivå som under Koreakriget kan jag inte bedöma i dag, men även pä fackligt håll reagerar man mot de stigande byggkostnaderna.

Jag har här ett litet klipp ur Byggnadsarbetaren nr 14, 1977. Där gör tidningen samma konstateranden som vi gjort här från talarstolen. Tidningen säger, atl de kraftigt ökade byggkostnaderna snabbi driver oss mot en ny bostadskris. Vidare heter det: "Vad beror dä de våldsamt höjda byggkostnaderna på? Ja, del är en fråga som t. o. m. experterna än så länge bara har teorier om." Deras slutsats lyder ungefär så här: För det första kan man med mycket enkla räkneexempel bevisa arbetarlönernas oskuld i sammanhanget. De lar 20 procent av byggnadskostnaderna. "Om män förutom medellöneglidningen (12 procent under 1976) räknar med en extra löneglidning på fem procent i byggbranschen betyder det ändå bara en procents ökning av byggkostnaderna. - Del är populärt att skylla på lönerna och del är också lätt alt säga alt det är byggmaterialens utveckling som orsakat de höga byggnadskosinaderna. Men den kostnadsökningen har varit jämn och var gynnsammare 1976 än året innan.

Det måsle alltså finnas ytteriigare faktorer till kostnadsstegringen just nu. Misstankar finns om oskäliga vinster, om alt entreprenörer drivit

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

upp anbuden och spekulerat i inflationen efler regeringsskiftet."

Det är slutsatser som man drar också på annat håll och inte bara från vår sida, nämligen atl byggkostnaderna stiger på ett högst oroväckande sätt.

Jag besökte för några dagar sedan en familj i en förort till Stockholm. Jag blev bestormad av frågor om det fanns några riksdagsförslag om alt göra boendet billigare. Visst finns det riksdagsförslag, men såvitt jag kan se inga regeringsförslag. För den familjen tog hyran nästan hälften av de pengar man hade att röra sig med. Fru Friggebos svar här i dag ger verkligen inle någon tröst till den familjen. Jag tror att regeringen har goda skäl alt uppmärksamma den rörelse, den hyreskampanj som är pä gång i skilda delar av landet. Den bottnar i en djup vrede över det rofferi och den utsugning som hyresgästerna blivit föremål för. Bosladsminislern och regeringen i sin helhet bör ta denna stämning på allvar och fundera över vad man kan göra för alt ta ett samlat grepp för atl komma fram till den goda bosladssociala målsättningen, nämligen all ge alla en god bostad lill rimligt pris.

Nu antyder fru Friggebo t. o. m. i debatten atl hyresgästerna kanske kan acceptera nya hyreshöjningar under vissa förutsättningar. Jag skulle nog vilja säga atl för de allra fiesta börjar måttet vara rågat. Man klarar det inle längre och man går till attack mot hyreshöjningarna på ett sätt som bör kännas som etl observandum för regeringen. Det ställs krav på en ny bostadspolitik på ett myckel skarpare och hårdare sätt än tidigare.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! En jämförelse med priserna under Koreakrisen när det gäller byggmaterial är enligt statsrådet Friggebo inte befogad. Men om man lar siffrorna från den tiden och jämför dem med siffrorna under perioden 1972-1976, där det föreligger material från statens pris- och kartellnämnd, visar det sig att den kostnadsutveckling vi nu har är lika allvarlig som den under Koreakrisen.

Mellan 1972 och 1976 ökade priserna på byggmaterial med över 70 %, och under samma period ökade den allmänna prisnivån med 47 96, dvs. en ungefär 25 96 större ökning pä byggmaterial än på andra varor. Den här enorma prisstegringen kunde också ske irots att de flesta byggvaror som bekant var prisstoppade under större delen av 1974.

I takt med alt priserna inom byggmaterialindustrin skjutit i höjden har bostadsbyggandet privaliserats, och detta är etl direkt resultat av atl andelen småhus ökat på bekostnad av andelen flerfamiljshus. I början av 1970-talet svarade småhusbyggandet för ungefär 30 96 av bostadsproduktionen och flerfamiljshusen för 70 %. I dag är förhållandet del omvända. Småhusandelen är t. o. m. högre än 70 96. Enligt den senasle uppgift som jag sett är andelen 76 96.

De allmännyttiga och de kooperativa bostadsföretagen svarade 1970 för 54 96 av del totala antalet färdigställda lägenheter, dvs. inkl. smä-huslägenheler. 1974 hade andelen minskat till 39 %, och samtidigt har

de privata byggarnas andel av lägenhetsproduklionen ökat. År 1970 utgjorde deras andel 42 %, och 1974 var den uppe i 59 96. Småhusproduktionen är som bekant till ungefär 95 % i händerna på privata byggherrar.

Jag har velat nämna de här siffrorna för atl litet grand illustrera vad jag tidigare varit inne pä, och i någon mån också för all bemöta vad statsrådet anförde i sitt senaste inlägg. Det är myckel allvarligt att produktionen av hyreslägenheter har sjunkit drastiskt, dvs. den produktion som domineras av de allmännyttiga bostadsföretagen. De allmännyttiga bostadsföretagen kan på grund av monopolprisbildning inom material-och byggnadsindustri samt på grund av höjning av energipriser och kommunala taxor inte hälla en socialt acceptabel hyra trots självkostnadsprincipen. Klämda mellan monopolföretagens profitkrav och hyresgästernas krav på en överkomlig hyra har de fått en allt sämre ekonomi och ett minskat inflytande på bostadsförsörjningen. Det här är en av de utvecklingstendenser på bostadsmarknaden som jag verkligen tycker borde inge också regeringen en viss oro och som borde föranleda den att vidla även andra åtgärder än att höja länetaket för nyproduktionen.

Lät mig sedan säga att det ändå måste vara oroande om konsumentprisindex och andra priser än de som ingår i detta har stigit lika myckel -jag säger "om", eftersom del litet grand är beroende av hur man mäter del. Hyran är ju den hushållskostnad som sedan årsskiftet har ökat mest, enligt de uppgifter som nu finns. Dessutom är de fiesta hyror i dag högre än maximibeloppet för hyresbidrag, vilket gör all bostadsbidraget inte ökar då hyran höjs.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Herr Lövenborg sade alt jag anförde siffror som inle skulle göra någon människa glad. Också jag träffar ganska ofta hyresgäster -jag skall på torsdag bl. a. ta emot några hyresgäster från Luleå - och jag vet att människor ofta blir litet gladare när man redovisar sädana här siffror. Del seglar nämligen i debatten omkring ganska mycket uppgifter som inte har verklighetsunderlag. När man också visar på hur stora subventioner av skattemedel som samhället betalar för bostaden i form av räntebidrag, bostadsbidrag och annat och dessutom talar om vad vi i detta ekonomiska läge vill prioritera på skatteområdet, börjar människor att länka efter om debatten skall föras efter de grunderna i stället. Vad är det mest angelägel all satsa på med skatterna? Är det alt sänka hyror, alt se lill att daghemsplanen verkligen följs upp, att garantera åldringarnas sjukvårdsplalser osv.? Del är den debatten man skall föra.

Så lill herr Claeson. Vi är totalt överens om alt en sådan situation som förelåg under 1960-talet skall undvikas, med de enorma sociala problem som följde av bostadsbristen, bl. a. att människor inte kunde bilda familj och att familjerna var trångbodda. Låt mig dock erinra om den ansvarsfördelning mellan stat och kommun som finns i bostadspolitiken.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Staten ställer upp ramar för hur mycket som får byggas och ställer även upp med lån medan kommunerna har ansvaret för genomförandet, dvs. vad som skall byggas samt när och hur del skall ske. När det gäller den del som staten svarar för finns det i dag inga restriktioner för en ökning av bostadsbyggandet i förhållande till dagens igångsättning. Vi har dessutom i stort sett anpassat de statliga länen och lånetakel till den kostnadsutveckling som har ägt rum.

Jag förstår också att människor som får sin hyra höjd upplever höjningarna som ganska stora. Hyror höjs i regel en gäng per är och det blir därför ell större belopp. Det framgår dessutom myckel klart av de avier som de får hur stor höjningen och förändringen är. Därför är det naturligt alt det i ett hyreshöjningssammanhang blossar upp en diskussion om frågorna: Är detta vettigt? Är det rikligt? Vart går pengarna?

Jag tycker det är viktigt atl hyresgästerna, när de får den förhandlingsrätt som del är avsikten atl lägga fram förslag om, har möjlighet all själva gå in och bilda sig en uppfattning om vad höjningar beror på och vart pengarna går. Det kommer också alt bidra till en bättre förståelse för bostadspolitiken i stort.

Herr LOVENBORG (-):

Herr talman! Fru Friggebo talar om prioriteringar, och det är naturligtvis förnuftigt. Man måsle prioritera ett samhälles resurser. Men jag vill nog inte gå in för den prioritering som statsrådet syftar på, nämligen om man skall bygga mindre eller satsa mindre på barntillsynen eller åldringsvården för att kunna satsa mer på bostadsbyggande och fä ned hyrorna. Jag skulle kunna länka mig alt göra en annan prioritering. Nu skall den borgerliga regeringen snart pressa fram ett beslut om atl anslå närmare 60 miljarder kronor under en femårsperiod till militära ändamål. Jag tycker del är en dålig prioritering av samhällets resurser. Där skulle man kunna ta åtskilligt, bl. a. för att använda till åtgärder för att sänka hyrorna. Kostnaden för exempelvis ett Viggenplan räcker till alt bygga ungefär 40 barnstugor, har man räknat ut.

Jag sade atl fru Friggebos sifferexercis inle gör några hyresgäster glada. Det tror jag att jag kan hålla fast vid. Om några dagar får regeringen besök av en delegation från Luleå. Jag vill nog gratulera fru Friggebo, om ni kan göra den delegationen särskilt glad genom alt återupprepa alla de siffror som vi här har fått lill livs. Det är folk frän en växande opposition som anser alt nu måsle man göra något mot de ständiga hyreshöjningarna. Blir det besked delegationen får lika magert som del vi fält i dag är jag alldeles säker på all vreden inle kommer all dämpas ulan ökas bland hyresgästerna. På sikt tror jag också alt del är nyttigt och nödvändigt. Det är den ulomparlamentariska kampen som nu måste förstärkas och reaktionen bli så mäktig all det kan tvingas fram åtgärder mot spekulation och rofferi. Jag tycker atl fru Friggebos svar i dag visar all det inte finns någon annan väg atl gä än all förslärka opinionsrörelsen.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag skall la upp två av de argument som fru Friggebo har anfört.

Fru Friggebo sade dels alt hyresstoppet inte skulle vara någon bra metod för alt hålla tillbaka hyreshöjningarna, dels all effekterna av bostadsbidragen skulle vara så gynnsamma.

För att börja med det sista argumentet så är det väldigt många barnfamiljer och väldigt många hyresgäster över huvud laget i vårt land som inte kan dra någon nytta av ökat bostadsbidrag i samband med atl hyrorna höjs, därför atl deras hyror redan är så höga alt de har uppnått det tak, varöver man inle kan få någol ytterligare bostadsbidrag. Del är också därför som jag har velat föra fram kravet om en höjning av bostadsbidragen.

Kravet på hyresstopp ser vi som ell led i kampen för en ny bostadspolitik. Vi ser del alltså som en temporär åtgärd och som ett medel att åstadkomma något annat och något bättre. Vi menar atl kommunerna inte kan ta på sig kostnaderna för hyresstoppet - apropå den fördelning som fru Friggebo här sist talade om. Del kan de inle göra bl. a. därför att kommunalskatten är så mycket mer orättvis än den statliga skallen. Staten kan däremot la på sig sådana här kostnader, bara skattebördan läggs på dem som har råd, dvs. att skatten tas ul på de stora förmögenheierna, arven, vinsterna osv.

Men hyresstoppet innebär, som jag sagt, bara en tillfällig lösning. Fortsättningen måste bli en hyrespolilik som en gång för alla gör upp med vinstintresset i boendet och sänker bostadskostnaderna.

Jag tror, herr talman, atl när fastighetsägarintresset kommer till tals som det gjort för någon vecka sedan genom ordföranden för de organiserade fastighetsägarna i vårt land, då är det dags atl reagera och alt bestämt säga ifrån.

Denne ordförande sade nämligen ungefär: Släpp hyrorna fria så löser vi problemen på bostadsmarknaden. Han avvisade varje tanke pä atl genomföra en rätt för bostadsförmedlingarna atl föreslå hyresgäster och skyldighet för privata hyresvärdar alt acceptera sådana. Han värjde sig också mot varie förslag om atl privata hyresvärdar skulle vara skyldiga att till bostadsförmedlingen anmäla lediga lägenheter.

Han tycker inte heller alt det är något fel om den boendesegregation, den åtskillnad som vi har i boendel, ökar som en följd av fria, rekordhöga hyror. Och han vill också placera störande hyresgäster, som han uttrycker del, i särskilda fastigheter tillsammans med socialvårdare.

Delta är, herr talman, uttryck för en metod för lösningar som absolut inle kan accepteras. Man måste gå precis den motsatta vägen, att på alla områden då del gäller bostadsmarknaden motverka all spekulation, allt vinstintresse. Det är den enda framkomliga vägen på sikt för all klara bostadsförsörjningen på etl hyggligt sätt för det svenska folkel.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder mot hyreshöjningar

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om den statliga personalutbildningen

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Jag förstår inte riktigt av vilken anledning herr Claeson drog fram den här tidningsrubriken just nu. Mitt svar lär inte ha haft någonting av den anda som fanns där, men blir herr Claeson nöjd skall jag gärna servera det svaret att jag lar avstånd ifrån det uttryck som kom från del hållet.

Hen CLAESON (vpk): .

Herr talman! Jag noterar del avståndstagandet frän statsrådet Friggebos sida. Jag hade inte räknat med att hon skulle instämma i uttalandel.

Men det vore väldigt glädjande om ett sådant avståndstagande också följdes upp i praktiken med konkreta åtgärder i syfte atl komma till rätta med alla de avarter som finns på bostadsmarknaden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om den statliga personalutbildningen

Herr budgelministern MUNDEBO erhöll ordet för all besvara fru Ludvigssons (s) den 28 april anmälda fråga, 1976/77:411, och anförde:

Herr talman! Fru Ludvigsson har frågat mig av vilken anledning regeringen har beslutat atl skjuta frågan om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation på framtiden trots tidigare besked om att proposition skulle avlämnas till riksdagen den 31 mars 1977.

I årets budgetproposition anmälde jag alt ett delbetänkande från utredningen (SOU 1976:61) om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation var under remissbehandling och atl en särskild proposition i ämnet skulle komma atl föreläggas riksdagen under det pågående riksmötet.

Delbelänkandel omfattar bl. a. förslag om grundläggande principer för den statliga personalutbildningens fortsalla inriktning, finansiering och organisation. Av avgörande betydelse för min bedömning att proposition skulle kunna föreläggas riksdagen redan under våren - trots all remisstiden inte gick ut förrän den 21 februari - var att utredningens experter, vilka företräder de statsanställdas huvudorganisationer, slällt sig bakom utredningens förslag i dessa frågor.

Beredningen av remissvaren visade emellertid atl bl. a. de centrala personalorganisationerna inte delade utredningens uppfattning i viktiga organisationsfrågor. Med hänsyn härtill bedömde jag del som uteslutet alt frågan före den 31 mars skulle kunna handläggas så alt förhandlingar i medbestämmandelagens mening i praktiken skulle kunna komma till stånd, enär de praktiska förutsättningarna saknades för förhandlingar av det slag som H >; medbestämmandelagen föreskriver.

Förutsättningarna för proposition till riksdagen före den 31 mars hade

därmed bortfallit, vilket meddelades statsrådsberedningen, arbetsmarknadsutskottet och kammarkansliet.

Det förhållandet atl proposition i frågan inle lämnas lill vårriksdagen innebär självfallet inte att beredningen av frågor som rör den framlida statliga personalutbildningen avstannat. Regeringen kommer så snart del är möjligt alt för riksdagen redovisa vissa förslag om fortsatt inriktning, finansiering och organisation. Dessförinnan kommer förhandlingar i medbestämmandelagens mening alt ha förts om förslagen i statens förhandlingsråd.

Frågan om när regeringen för sin del är beredd atl la ställning i dessa frågor kommer emellertid att kunna påverkas dels av arbetet inom en av regeringen nyligen tillsalt utredning(1977:48)om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område, dels av det förhållandet att de statsanställdas huvudorganisationer i sitt gemensamma underlag för förhandlingar om medbestämmandeavtal tagit upp personalutbildningsfrågorna särskilt.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om den statliga personall 11 bi I aningen

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr talman! Jag lackar budgelministern för svaret på min fråga.

Förutom en önskan alt få klarhet i varför inte propositionen om den statliga personalutbildningen har kommit som vi beräknat ligger bakom frågan också en avsikt atl markera angelägenheten av alt förändrade och förbättrade förhållanden på det här området inte onödigtvis fördröjs. Svaret ger en förklaring lill alt propositionen inte kommit, men del antyder knappast någonting om när den är att vänta.

Personalutbildningens betydelse behöver inle mycket ordas om. Att en väl fungerande personalutbildning medverkar lill alt höja den enskildes arbetstillfredsställelse och stimulera den personliga utvecklingen är vi alla överens om numera. Självfallet följer också i det här fallet en förbättrad effektivitet i den statliga verksamheten.

För de anställda med de lägre lönerna är naturligtvis vidareutbildning av särskilt intresse. Eftersom vi även inom den statliga sektorn har den situationen att kvinnorna i stor utsträckning återfinns bland de lägst betalda är frågan om rätt lill utbildning också i hög grad en fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män.

De förslag på personalutbildningens område som utredningen angående kvinnornas situation i den statliga förvaltningen lade fram i betänkandet Kvinnor i statlig tjänst hade ett mycket nära samband med de frågor som personalutbildningsulredningen haft att se över.

Våren 1976 behandlade riksdagen den socialdemokratiska regeringens förslag angående kvinnornas situation i statsförvaltningen. Samtliga borgerliga partier ställde sig i princip bakom förslaget, och följaktligen hade man heller ingenting att invända emot den uppläggning som innebar all vissa av de frågor som utredningen aktualiserat fick tas upp lill behandling i anslutning till den fortsatta beredningen av frågan om statlig personalutbildning.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om hänsyn till det lokala sysselsättningsläget vid prövning av upphandlingsfrågor

Med den uppläggning som riksdagen då godtog blir således möjligheterna all stärka kvinnornas ställning i statlig tjänst i betydande utsträckning direkt kopplade till kravet på en snar behandling av frågan om den statliga personalutbildningen.

Budgetminislern anför i sitt svar att de centrala personalorganisationerna inte delar utredningens uppfattning i viktiga organisationsfrågor, och därmed skulle förutsättningar för propositionen bortfalla. I personalorganisationernas yttranden över utredningens betänkande kan dock utläsas all man är angelägen om alt utredningens intentioner fullföljs. Statsanställdas förbund säger bl. a. atl utredningens konstaterande att den statliga personalutbildningen hittills främst kommit de redan välutbildade till del motiverar alt utbildningen förde sämre ställda grupperna förstärks både kvalitativt och kvantitativt.

Lät mig lill sist, herr talman, bara poänglera viklen och nödvändigheten av alt en reformering av den statliga personalutbildningen, som jag sade tidigare, icke onödigtvis fördröjs.

Hen budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Lät mig än en gång betona atl jag anser del angeläget all vi så snart som möjligt kan få en mera långsiktig lösning av dessa vikliga frågor. Vi arbetar alltså vidare med sikte pä alt lägga fram ett förslag så snart del går.

Men när remissinstanserna önskar att det innan regeringen lar ställning skall göras en fortsatt utredning i en fråga som är avgörande för hela detta problem, dä är del naturligt atl regeringen tar stark hänsyn till detta önskemål. Vi har också fortsatt att bereda ärendet, och del beredningsarbetet sker självfallet i nära kontakt med personalorganisationerna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om hänsyn till det lokala sysselsättningsläget vid prövning av upphandlingsfrågor

Herr budgelministern MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara herr Jonassons (c) den 31 mars anmälda interpellation, 1976/77:130, till herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat arbetsmarknadsministern vilka initiativ han är beredd atl vidta för atl den statliga upphandlingen på t. ex. vägsidan skall ske med beaktande av lokala sysselsätiningsbehov och ledig kapacitet inom del lokala näringslivet.

Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har alt besvara inierpellaiionen.

En grundläggande princip för de statliga myndigheternas upphandling är atl denna skall bedrivas affärsmässigt. I vissa fall finns det emellertid

skäl all lgga vidare bedömningar på ell upphandlingsärende än vad en princip om strikt affärsmässighet innebär. Sysselsäitningspolitiska hänsyn kan utgöra en grund för en sådan vidare bedömning av en upphandlingsfråga. Beslut i sådana upphandlingsärenden ankommer på regeringen.

Upphandlingen används vidare som etl medel i sysselsättningspolitiken, bl. a. genom s. k. rådrumsbeställningar hos förelag som har varslat om friställning av anställda.

Avstegen från principen om affärsmässighet är sålunda få och entydigt definierade. Det viktigaste skälet härtill är atl principen om affärsmässighet har ansetts vara lill gagn för staten och har medverkat till en fördelaktig och effektiv upphandling. Den har även ansetts allmänt sett vara mest gynnsam ur samhällsekonomisk synpunkt. Härutöver gäller dels att avsteg kan leda lill konfiiki med Sveriges internationella åtaganden, dels att varje avsteg leder till tolknings- och avgränsningspro-blem.

Även för beredskapsarbeten bör principen om affärsmässighet i upphandlingen gälla. Det är emellertid naturiigt att arbetsmarknadsstyrelsen inom ramen för principen om affärsmässighet utnyttjar medlen pä bästa möjliga sätt med hänsyn lill sysselsättning, näringsliv och önskemålet om snabb effekt av de insatta medlen.

Enligt nu gällande ordning ankommer det på arbetsmarknadsstyrelsen att vidla eller lämna regeringen förslag lill vilka åtgärder som skall vidtas då ell förelag får problem. Enligt min uppfattning kan endast i undanlagsfall, och då som en temporär åtgärd i syfte att vinna rådrum, statlig upphandling hos ell företag användas trots att priset på produkterna inte är konkurrenskraftigt.

Med anledning av att länsstyrelsen i Värmlands län har gjort framställning till regeringen i principfrågan, grundad på det konkreta fall som herr Jonasson syftar på i sin interpellation, är jag inte nu beredd att göra något uttalande i frågan om ändring av upphandlingskungörelsen.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om hänsyn till det lokala sysselsättningsläget vid prövning av upphandlingsfrågor

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Mundebo för svaret.

Del har tjatats från den här talarstolen om atl statsråden inte svarar i tid på frågor och interpellationer. I den mån denna interpellation från min sida har försämrat den tidsslalisiiken, så är det i varje fall inte statsrådets fel. Jag har fått löfte om svar tidigare men inte haft möjlighet all ta emot delsamma.

Som jag har framhållit i inierpellaiionen är möjligheterna till arbete inte de bästa i Värmland. Speciellt gäller det norra, östra och västra delarna av länet. Den nya regeringen har renl allmänt gjort myckel för att hålla sysselsättningen här i landet uppe, och detta i etl bekymmersamt läge.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om hänsyn till det lokala sysselsättningsläget vid prövning av upphandlingsfrågor

Del bör den ha en eloge för. Den som påstår någol annat är inte rättvis.

För Värmlands vidkommande har också fiera åtgärder vidtagits, och det är vi lacksamma för. Men än återstår myckel all göra.

Genom AMS har vi bl. a. i norra Värmland fått anslag till beredskapsarbeten för vägbyggen. Avsikten med dessa är all ge arbete ål ortens folk. På grund av upphandlingsförordningen har detta dock ej givit del resultat för ortens folk som varit önskvärt och kanske tänkt. Stora maskiner med förare har hyrts in från helt andra orter. Ortens företagare med något mindre maskiner har hamnat utanför och fått säga upp sina anställda.

Jag förslår att företagsekonomiska synpunkter måste anläggas på arbetena. Man vill ha största möjliga effekt av pengarna, och det är inget fel. Men vissa avvikelser bör kunna göras, speciellt om kostnadsskillnaderna är relativt små.

De på orten befintliga maskinerna borde kunna utnyttjas. Det måste vara fel alt låta dem stå stilla. 1 glesbygderna betyder det mycket alt de finns. Vid översvämningskaiastrofer, starka snöfall o. d., är det helt enkelt en säkerhetsfråga för ortens människor atl de finns. Skall denna beredskap kunna hållas måste också företagarna få arbete för och förräntning ev maskinerna, och på den punkten har del varit besvärligt en tid.

Enligt min mening är säkerheten när det gäller arbete och utkomst viktig även för denna värdefulla grupp av människor. Den beslår i många fall av enbilsägare och enmaskinsägare.

Jag vill beteckna budgetminislerns svar som mycket positivt. Han visar på möjligheten atl frångå principen om affärsmässighet när skäl finns. Enligt min uppfattning föreligger det skäl i detta fall.

Budgetministern framhåller att regeringen skall fatta beslut i denna fråga. Det är värdefulla besked och upplysningar som budgetministern här lämnar.

Jag har i länsstyrelsen i Värmland medverkat till en framställning i den aktuella frågan, och jag hoppas atl svaret blir positivt. Vad man kan beklaga är atl framställningen inte kunnat göras i så god lid att man hinner vidta åtgärder innan del kanske är för sent. Man måste med andra ord handla snabbi.

Därför vill jag gärna fråga budgetministern om det finns möjligheter att införa en snabbare handläggning av framställningar om avvikelser från reglerna för upphandling. Till dess får vi väl avvakta och hoppas på en välvillig behandling av vår framställning.

Herr budgetminislern MUNDEBO:

Herr talman! Jag är väl medveten om vikten av snabba beslut i frågor av detta slag. Samtidigt vill jag ännu en gång betona att det är fråga om myckel svåra avvägningar, där de undanlag från huvudprinciperna i upphandlingskungörelsen som kan aktualiseras måste prövas ingående mot bakgrund av de regler som riksdagen för ett par år sedan fattat

beslut om. Vi har alltså att granska att man följer de få och rätt preciserade avsteg som är möjliga enligt gällande lag. Del medför nog atl handläggningen kan ta tid, även om jag delar uppfattningen atl beskeden bör komma så snart som möjligt.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det tillägg som budgetminislern gjorde. Jag förstår fuller väl atl del är fråga om svåra avvägningar och atl det tar tid alt göra prövningarna. Del är just detta som är den besvärande faktorn när man i praktiken skall försöka lösa frågorna. Beskedet att ett arbete får sättas i gång lämnas i många fall med mycket kort varsel. De som har med maskiner och annat all skaffa måsle veta litet mera, och då uppstår risken atl arbetets igångsättning fördröjs. Jag hoppas därför atl det skall bli möjligt att finna någon väg för att lösa den speciella frågan, för det är just den som är svår att klara i praktiken.

Av svaret framgår emellertid alt budgetministern är positivt insiälld, och det är huvudsaken - då skall vi kanske kunna klara frågorna bättre i framtiden.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för alt besvara fru Håviks (s) den 29 april anmälda interpellation, 1976/77:142, och anförde:

Herr talman! Fru Håvik har frågat mig om jag avser att lägga fram propositionen som innebär sjukpenningtillägg med retroaktiv verkan och om förslaget kommer att gälla den nu pågående avtalsrörelsen.

I ett svar i samma ämne till fru Skantz den 28 april i år uppgav jag all riksförsäkringsverket i februari i år har lagt fram förslag om alt löntagarna vid retroaktiva lönehöjningar genom kollektivavtal skall.få rätt till ett särskilt tillägg lill sjukpenning, föräldrapenning och dagpenning till värnpliktiga m. fi. som har uppburits under relroaktivperioden. Verkels förslag innebar att de nya bestämmelserna skulle gälla retroaktivt fr. o. m. den 1 januari 1977.

Remissbehandlingen, som avslutades den 24 mars i år, visade alt en viss överarbetning av förslaget behövde göras och atl det därför inle var möjligt atl lägga fram en proposition till riksdagen i sådan tid att nya regler skulle kunna göras tillämpliga från den 1 januari 1977. Jag vill erinra om att proposition som avses bli behandlad av riksdagen under våren normalt skall läggas fram senast under mars månad. Härtill kommer behovet av rimlig förberedelsetid från det riksdagen fattat beslut i frågan och till dess de nya bestämmelserna skall tillämpas.

Av vad jag här anfört framgår att det 'inte varit tidsmässigt möjligt att på grundval av riksförsäkringsverkets förslag genomföra nya regler

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

som skulle kunna gälla lönehöjningar lill följd av den nu pågående avtalsrörelsen.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka socialministern för svaret, men jag är besviken över att socialministern inte har tänkt om sedan svar lämnades till fru Skantz den 28 april i år. Besvikelsen över det svarel resulterade i min interpellation.

Jag hade hoppats att statsrådet skulle ha övervägt följande angelägna frågor: prisökningar, devalvering, momshöjning och hävande av prisstoppet, vilket allt drabbar barnfamiljer och låginkomsttagare hårdare än andra grupper. Här behövs insatser för alt i någon mån förbättra deras situation. Men svaret är fortfarande negativt, och motivet härför är fortfarande oklart.

I svarel den 28 april angavs att del var lidsbrist, all de administrativa konsekvenserna behövde övervägas samt atl i den fortsatta beredningen samhällsekonomiska hänsyn kommer all spela in.

I det svar som lämnas i dag talas inle om vare sig administrativa konsekvenser eller samhällsekonomiska överväganden. Nu är tydligen tidsskäl det avgörande hindret för att en proposition skall kunna läggas fram. Del har inte varit tidsmässigt möjligt att på grundval av riksförsäkringsverkels förslag genomföra nya regler som skulle kunna gälla löneförhöjningar till följd av den pågående avtalsrörelsen, säger herr Gustavsson i svaret. Delta måste innebära alt svårigheterna överdrevs den 28 april, eftersom det nu endast behövs en viss överarbetning av riksförsäkringsverkets förslag.

Följande gäller i dag.

För sammanlagt 1,25 miljoner arbetstagare utgör frågan om retroaktiv kompensation för sjukperioder under långdragna förhandlingar inte någol problem, eftersom de har avialsenlig rätt lill sjuklön. Ungefär dubbelt så många arbetstagare, ca 2,5 miljoner, saknar denna rätt lill korrekt ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, föräldraledighet, ledighet i samband med barns födelse, ledighet vid vård av sjukt barn m. m. De riskerar dessutom att i sinom lid få för låg ATP. Delta är orättvist och drabbar slumpmässigt.

Den nya inkomsten kan inte anmälas lill försäkringskassan förrän avtalsförhandlingarna är avslutade och den enskilde känner till hur stor den framtida årsinkomsten kommer all bli. Eftersom många försäkrade utan egen förskyllan kan gå miste om avsevärda belopp måsle en ändring av nuvarande bestämmelser ske.

Frågan har uppmärksammats i olika sammanhang, bl. a. i riksdagsmotioner, och vid behandlingen av dessa motioner har hänvisats lill alt en översyn pågått inom riksförsäkringsverket. Krav på retroaktiv ersättning har framställts från fackligt håll. Till LO-kongressen 1976 hade inlämnats etl stort antal motioner i vilka man krävde en ändring. I utlåtandet över motionerna angavs att frågan var under utredning inom

riksförsäkringsverket men alt man förutsatte att rätt till ersättning för det faktiska inkomstbortfallet skulle omfatta 1977 års avtalsrörelse.

Till Handelsansiälldas förbund ingavs flera motioner i samma angelägna fråga. Socialdepartementet översände den 20 augusti 1976 dessa motioner lill riksförsäkringsverket för beaktande. Även Landstingsförbundet har med skrivelse den 8 januari 1976 överlämnat en motion och yttranden från Värmlands läns landsting. Frågan om rätt lill retroaktiv sjukpenning är således uppmärksammad från flera håll.

Riksförsäkringsverket har den 7 februari i är överlämnat sitt förslag till socialdepartementet, vilket innebär atl löntagare vid retroaktiva lönehöjningar genom kollektivavtal skall få rätt till etl särskilt tillägg till sjukpenning, föräldrapenning och mililärdagpenning som uppburils under retroaklivtiden. Förslaget gick ut på alt de nya bestämmelserna skulle gälla fr. o. m. den 1 januari 1977. Förslaget sändes ut på remiss den 9 februari, och remisstiden gick ut den 10 mars.

Vilka remissinstanser har inkommit med svar först den 24 mars? Av svarel framgår atl sent inkomna remissvar tydligen har fält en avgörande inverkan pä herr Gustavssons ställningstagande. LO sände in sitt remissvar den 7 mars och Försäkringsanställdas förbund sände etl svar den 4 mars. LO känner väl till problemen för de grupper som berörs och Försäkringsanställdas förbund, som organiserar de anställda på försäkringskassorna, kan inte frånkännas administrativ kännedom. Svenska arbetsgivareföreningens representant i riksförsäkringsverkets styrelse är ensam om att reservera sig mot förslaget.

Tyvärr verkar det som om statsrådet har varit mer lyhörd för Svenska arbetsgivareföreningens synpunkter i denna för så många löntagare vikliga fråga än för riksförsäkringsverkets majorilelsförslag och LO:s remissvar. Jag anser att statsrådet gör sig skyldig till en allvarlig politisk felbedömning om så är fallet. Nog borde del ligga i linje med socialt ansvar alt inta en positiv inställning till riksförsäkringsverkets förslag, speciellt med tanke på att löntagarna i dag inte frågar ow, utan snarare hur stor reallöneminskningen för 1977 kommer atl bli.

Som riksdagsman talade statsrådet ofta om behovet av ekonomiska förbättringar för enskild person. Av bara farten fortsatte herr Gustavsson i regeringsställning på den inslagna vägen. Del blev inle speciellt lyckat, vilkel ell enhälligt socialförsäkringsutskott gav uttryck för. Nu flnns del möjligheter atl göra en värdefull insats för en stor grupp människor som inle har rätt till retroaktiv sjukpenning. Att slatsrådet inte är främmande för retroaktiv ersättning visar den av statsrådet undertecknade propositionen 1976/77:71. Finns den sociala, moraliska och politiska viljan - varför då tveka?

Även delpensionen blir på grund av nuvarande bestämmelser lägre än vad den skulle ha blivit om den nya lönen varit känd när pensionen beviljades. Denna fråga bör emellertid kunna lösas genom föreskrifter från riksförsäkringsverket utan att lagförslag om retroaktivt sjukpenning-tillägg behöver avvaktas. Jag vill därför fråga: Är statsrådet beredd att

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retivaktivt sjukpenningtillägg

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

medverka lill att försäkringskassorna medges rätt att ompröva delpensionsbeslut på grund av retroaktiv löneförhöjning? Delta bör givetvis gälla från den tidpunkt lagen om delpensionering trädde i kraft för atl undanröja långtgående ekonomiska konsekvenser för de berörda.

Att frågan om retroaktivt sjukpenninglillägg måste lösas inom socialförsäkringens lag tror jag alt slatsrådet är enig med mig om. Avtalsvägen anser jag för dagen vara helt utesluten, inte minst mot bakgrund av atl Svenska arbetsgivareföreningen under årets avtalsrörelse har varit ute efter att försämra sociala förmåner som lönlagarna i lag är tillförsäkrade.

Jag hoppas fortfarande atl propositionen i höst i denna angelägna fråga skall gälla årets avtalsrörelse. Huvudfrågan är att reiroaktiviielen gäller år 1977, och del är mot bakgrund av den snabba prisutvecklingen under år 1977 en angelägen fråga för de människor som enbart har ersättning från försäkringskassan att leva på.

Svik inte löntagarna, herr Gustavsson! En ökande opinion inom den fackliga rörelsen har berättigade förväntningar.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Det var en kraftig salva som fru Håvik levererade mot den tidigare regeringen och därmed även mot sig själv! Jag har noterat det engagemang som fru Håvik har visat i samband med denna fråga, men eftersom det ändock är så atl fru Håvik sitter med i ett ansvarigt organ i det här sammanhanget vill jag fråga: När fru Håvik nu anser atl det är sä angeläget att denna fråga löses snart, varför har fru Håvik då inle sett till att riksförsäkringsverkets förslag blev klart tidigare än i februari i år? Fru Håvik tillhör ju verkels styrelse. Problemet i samband med retroaktiva lönehöjningar är heller inte något nytt, ulan del har funnits i många år, eller hur? Frågan har varit aktuell också under den tidigare regeringen vid olika tillfällen här i riksdagen. Därvid har framhållits de stora problem som sammanhänger med en retroaktiv justering av sjukpenningbeloppen. Dessa problem har ju inte försvunnit bara för atl vi har bytt regering, utan de finns kvar.

Fru Håvik frågade vidare vilket remissorgan det var som kom in så sent. Jo, ett av de allra viktigaste, nämligen Försäkringskasseförbundel. Den 24 mars registrerades detta förbunds yttrande, och det är ett av de yttranden som vi har anledning att tillmäta myckel stor betydelse. Mot den bakgrunden var det inte relevant alt som fru Håvik gjorde stå upp här i talarstolen och uttala sin väldiga besvikelse över detta och la upp frågan om prisstegringar, devalvering och mycket annat.

När riksförsäkringsverkels förslag i februari månad kom in till socialdepartementet sände vi detta förslag på remiss. Remisstiden sattes lill den kortaste möjliga, och den blev kanske i kortaste laget, men vi ansåg att det var viktigt alt vi fick fram yttrandena mycket snabbt. Remissbehandlingen liksom vår egen granskning visade emellertid att förslaget inle var så genomarbetat att det kunde läggas som direkt grund för en proposition till riksdagen. Som jag sagt i mitt svar avslutades remiss-

behandlingen först en vecka före den senaste lidpunkten för avlämnande av propositioner som avses bli behandlade under våren. Jag tycker därför alt del är anmärkningsvärt alt fru Håvik uttalar sig så kraftigt mot detta, särskilt mot bakgrund av att hon i egenskap av styrelsemedlem i riksförsäkringsverket själv är involverad i handläggningen.

Som fru Håvik känner till och som även framgick av det svar jag avgivit lill fru Skantz behövdes det enligt riksförsäkringsverkets egna uppgifter minst 330 årsanställda för att genomföra etl syslem med retroaktiv sjukpenning. Systemet skulle dessutom genomföras under en mycket kort tid, och skulle man klara av detta inom den tid som var önskvärd måste antalet årsanställda femdubblas. Delta skulle innebära en administrativ kostnad på 20 milj. kr. Försäkringskasseförbundet har också påpekat att man, om det över huvud taget skall vara möjligt alt klara av detta, måste ta hänsyn till de administrativa frågorna i sammanhanget. Fru Håvik borde studera Försäkringskasseförbundets utlåtande, så kanske begreppen klarnar litet och det blir anledning att tona ner kritiken.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Jo då, jag har tagit del av Försäkringskasseförbundels yttrande i denna fråga liksom jag har tagit del av förbundets yttranden i fiera frågor när reformer genomförts. Det är inle bara förbundels rättighet ulan också dess skyldighet atl peka på de eventuella svårigheter som kan uppstå i samband med en reforms genomförande. Del är alltså inte första gången förbundet gör så. Men trots detta har ansvariga statsråd vågat ta ställning och pekat på alt man bedömer det så angeläget atl genomföra reformer atl man får ta de administrativa svårigheterna. Problemen måste lösas. Försäkringskasseförbundets yttrande är inle unikt.

Jag hade inle väntat mig annat än att herr Gustavsson liksom de flesta statsråd frågar varför inte den föregående regeringen har genomfört frågorna. Herr Gustavsson vet mycket väl atl frågan blev aktuell först när kompensalionsnivån steg till 90 96 av inkomstförlusten. Allteftersom sjukpenningen kom alt ligga närmare inkornsten, blev bristerna i reglerna mer uppenbara än de var tidigare. Vi fick en beskattad sjukpenning och en ATP-grundande sjukpenning. Därigenom har detta ärende aktualiserats i allra högsta grad. 1 augusti 1975 fick riksförsäkringsverket med anledning av riksdagsmotioner i uppdrag att utreda denna fråga.

Förlusten för den enskilde kanske kan vara angelägen atl la upp i sammanhanget. Den kommer så ofta bort. Den kan uppgå lill ganska väsentliga belopp, speciellt vid en längre tids sjukdom eller föräldraledighet. Vid 7 96 lönepåslag i ett inkomslläge av 45 000 kr. per år förlorar den enskilde 8 kr. per dag, vilket innebär 240 kr. i månaden. Under en lång avtalsrörelse blir det mycket pengar. Kanske herr Gustavsson inle tycker det. Men den enskilde behöver säkerligen dessa pengar, inle minst i år.

1974 hade ca 40 96 av de försäkrade med anställningsinkomst inte

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

något sjukfall. Det överväldigande antalet sjukfall utgjordes av korta fall. 4,4 miljoner sjukfall, eller 69 96, avslutade under 1974 översteg inle sju dagar, och 1,2 miljoner sjukfall varade längre än 15 dagar. Under första halvåret 1976 utbetalades ersättning från föräldraförsäkringen för totalt 10,1 miljoner dagar. De flesta försäkrade, eller 70 96, hade en nivå på sin föräldrapenning som översteg garanlinivån på 25 kr. om dagen, vilket visar alt det gäller förvärvsarbetande föräldrar. Under samma halvår utbetalades sjukpenning för vård av sjukt barn för något över 600 000 dagar. Behovet är således uppenbart.

Begränsningsregler har diskuterats. Men den underkompensation som inträffar under en förhandlingsperiod beror på förhållanden över vilka den försäkrade inte kan råda. Jag tycker också alt det förtjänar påpekas att det är normalt atl administrationskostnaden i förhållande till utgivna belopp varierar i hög grad. Jag skall med några ord beröra kostnaderna för reformen.

Den allmänna försäkringens kostnader skulle sammanlagt öka med omkring 275 milj. kr. för utbetalning efter en längre avtalsrörelse. Men riksförsäkringsverket påpekar alt om avtal träffas före avtalsperioden uppstår ändå dessa kostnader i form av en högre sjukpenning. Del rör sig alltså inte om några merkostnader ulan om en fördröjd utbetalning.

Jag väntar fortfarande att man skall kunna framlägga en proposition, den proposition som eventuellt var aviserad till vårriksdagen. En retroaktiv lagstiftning - ni har sommaren på er all arbeta igenom förslaget - bör väl inte herr Gustavsson hesitera inför.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Fru Håviks sätt att argumentera framgår av följande. Den 20 augusti förra året överlämnades frågan lill riksförsäkringsverket, där fru Håvik själv sitter i styrelsen. Den 24 mars i år hade vi fått in remissvaren. Fru Håvik kräver alt vi skulle pä en vecka lägga fram en proposition.

Jag har full förståelse för de föriusler och problem som uppslår för den enskilde när det är fråga om längre sjukfrånvaro och likaså alt föräldraförsäkringen påverkas. Men fru Håvik går helt förbi de administrativa frågorna. De anställdas fackliga organisation har påtalat svårigheterna, och fru Håvik har inte velat ge besked om hur man skulle kunna disponera ungefär 1 500 tjänster för all klara de administrativa uppgifterna.

Slutligen vill jag säga alt vi vet ännu inle huruvida en retroaktivitel har någon inverkan. Del får vi se när avtalsrörelsen är klar.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Om herr Gustavsson lar tid på sig och lägger fram en proposition i höst, vad är del som hindrar alt förslaget gäller årets avtalsrörelse? Om avtalsrörelsen skulle utfalla så all den inte får någon inverkan, dvs. att det blir ytteriigare försämringar för de anställda här

i landet, då behöver ju herr Gustavsson inte hesitera för kostnaderna. Någon merkostnad blir det i realiteten inte.

Jag tycker atl det är beklagligt alt herr Gustavsson hänger upp sig enbart på administrativa svårigheter. Jag är övertygad om att om löntagarna flck besked om att de får rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg så vore det inga svårigheter att dra ut på utbetalningen under en längre tid. De skulle acceptera detta. Därför tycker jag del är fel atl vara sä låst vid del förslag som ligger på bordel. Det går väl att variera. Man kan ta längre lid på sig. Pengarna kan utbetalas under året eller vid en senare tidpunkt. Jag hoppas att man ett kommande år skall ha nytta av den tekniska utrustningen i Sundsvall.

Jag är ytterst besviken över alt socialministern, som i denna kammare så varmt har pläderat för enskilda människors behov, nu varken i talarstolen eller i proposition kan förslå alt 2,5 miljoner anställda har rätt att kräva samma förmåner som 1,25 miljoner anställda redan i dag har genom avtal. Del är ju detta frågan gäller. Lät oss då inle krångla in oss i något administrativt resonemang, för det är ju enbart en undanflykt. Anser man att retroaktivt tillägg är en social rättighet, då löser man de administrativa problemen.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Det tar minst ett år innan man kan använda datacentralen i Sundsvall. Del arbete vi nu diskuterar måsle ulföras manuellt, och det bör fru Håvik vela.

Jag förstår mycket väl problemaliken, men försök inle springa ifrån fakta och verklighet här, fru Håvik, genom atl göra detta till en stor fråga nu. Problemet är ändå inte nytt. Här gäller del alt få ett system som kan fungera och inte skapa kaos i administrationen. Delta känner fru Håvik väl till, men hon försöker ändå göra en myckel stor politisk grej av den här frågan.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Anser således statsrådet att det är alldeles omöjligt att få tiden all räcka till för alt lägga fram en proposition i höst, som kan gälla årets avtalsrörelse? Hur lång lid behövs det egentligen, innan man kan få fram en proposition?

Jag försöker inte springa ifrån problemen. Lång tjänst på försäkringskassa, ledamotskap i socialförsäkringsulskottel och i riksförsäkringsverkels styrelse, tidigare även fackligt aktiv i Försäkringsanställdas förbund ~ allt delta gör atl jag känner problemaliken.

Jag vet också att det tar ett år innan man kan använda sig av dalacentralen i Sundsvall. Del kanske t. o. m. behövs en utbyggnad, och jag förstår att regeringen kommer atl ställa sig välvillig till de kostnader som detta kan innebära.

Visst kan man få göra arbetet manuellt, men försäkringskassan skötte etl helt sjukregisler fram till för bara några år sedan helt manuellt. Varför

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

förstora svårigheterna, när det inle behöver vara några svårigheter? Frågan är ju här om herr Gustavsson anser att 2,5 miljoner människor skall få retroaktivt sjukpenningtillägg eller inte.

Vad gäller förbättringar i försäkringsvillkoren så vet herr Gustavsson lika väl som jag all tidigare, när man inlämnade en anmälan om ändring till försäkringskassan, kunde man icke få ändringen genomförd förrän vid det månadsskifte som inträffade närmast efter man hade anmält ändringen. Var man sjuk vid den lidpunkten, uppsköts ändringsbeslutet till dagen efter friskskrivningen. Detta ändrades för några år sedan. Man införde då 30-dagarsregeln. Ändringen införs 30 dagar efter atl man lämnat in anmälan, även under pågående sjukdom eller om man har föräldrapenning.

Det var en avsevärd förbättring. Men så höjde man kompensationsnivån och gjorde den beskattningsbar och ATP-grundande. Här kommer svårigheterna in. Herr Gustavsson glider förbi alt människorna i sinom lid kan fä lägre ATP-pension. Han har inle svarat på min fråga om delpensionerna. Är herr Gustavsson beredd atl uppdra ål försäkringskassorna atl ompröva beslut i delpensioneringsärendena? Det gap som finns mellan den inkomst som gäller när delpensionsbeslutet fattals och den inkomst som kan bli gällande när avtalsrörelsen är över, detta gap kan betyda myckel.

Jag väntar svar på dessa frågor.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag har svarat på den interpellation fru Håvik har ställt.

När jag lyssnar till den upprepning av erfarenheter som fru Håvik gör tycker jag atl den diskussion och argumentation som fru Håvik framför är mycket märklig. Fru Håvik bör väl, liksom Försäkringsanställdas förbund, ändock ha en uppfattning om att det blir administrativa problem, som vi måste kunna lösa. Del är detta vi här har tagit upp.

Del lar naturiiglvis inte så lång tid alt skriva en proposition, fru Håvik, men när vi lägger förslaget vill vi se att det också fungerar.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Jag utgår naturiiglvis ifrån alt det inle skall läggas någon proposition som innebär ett förslag som inte fungerar. Del är ju självklart.

Men jag frågar än en gång: Kommer inle en proposition? Om man har sommaren på sig och lägger förslaget i höst borde del innebära alt man kan fä fram ett förslag som kan fungera.

Fortfarande talar herr Gustavsson bara om administrativa svårigheter. Jag hör inle ett ord om dessa människors sociala rättigheter - rätlen för 2,5 miljoner människor atl få detsamma som 1,25 miljoner sedan lång tid har genom avtal.

Är herr Gustavsson så böjd för all enbart lyssna på Försäkringskasseförbundels synpunkter beträffande de administrativa svårigheterna? Jag sade tidigare atl det är förbundets rättighet och skyldighet alt peka just

på dessa problem. De har pekat på dem varje gång vi har diskuterat en reform. Men faktum är alt man måsle övervinna problemen om man har en politisk vilja och en känsla av att det är en nödvändig reform och en rättighet som man vill ge människorna.

Herr Gustavsson får inle enbart ducka för administrativa svårigheter. Och dessutom: riksförsäkringsverkets förslag är enhälligt så när som på ett särskilt yttrande från Svenska arbetsgivareföreningens representant, som självklart lar avstånd från det. Jag frågar än en gång: Är det Svenska arbetsgivareföreningen som varit tongivande när herr Gustavsson he-siterar inför att lägga förslag?

Skulle etl förslag i höst hindra en retroaktiv lagstiftning? Så borde inle vara fallet; jag känner till ärenden med förslag från herr Gustavsson som just gäller retroaktiva ersättningar.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Om fru Håvik hade lagt ner samma intresse för den här frågan i riksförsäkringsverkets styrelse, där fru Håvik har etl ansvar, hade det inle behövt ta från augusti lill februari för oss atl få förslaget. Varför var fru Håvik inle litet mera aktiv då? Den möjligheten hade funnits.

Jag uppskattar atl fru Håvik ger sin tilltro till den nya regeringen. Fru Håvik vet ju atl detta inte är något nytt ärende utan alt det har varit aktuellt under lång lid.

Sedan, fru Håvik, var både statskontoret och riksrevisionsverkel myckel kritiska till atl genomföra förslaget så atl det fick retroaktiv verkan från den 1 januari 1977. Också del framgår av de handlingar som fru Håvik säger sig ha läst.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Del var alldeles utmärkt att herr Gustavsson nämnde riksrevisionsverket. Jag råkade nämligen av en slump höra en person från detta verk tala i radion - jag uppfattade tyvärr inle hans namn - och han frågade: Måsle man skapa millimeterrälivisa? Är del alldeles nödvändigt alt ha retroaktiv ersättning för människor som har varit sjuka under en långdragen avtalsperiod? Han ställde sig över huvud laget mycket skeptisk till rättvisan i det fallet. Millimeterrättvisa på det sociala fältet var inte nödvändig, utan man skulle väga de administrativa kostnaderna mot vad människorna kunde fä ut i ersättning. Och han tyckte alt den ersättning som medborgarna kunde få ut var så blygsam att de administrativa kostnaderna skulle vara helt avgörande. Nu förstår jag till fullo vem herr Gustavsson har lyssnat mest på vid sidan av Svenska arbetsgivareföreningen. Del är alltså riksrevisionsverket som väger så tungt i det ställningslagande som herr Gustavsson här har gjort.

Även om det ligger något utanför den fråga jag ställt i inierpellaiionen måsle jag ändå fråga: Anser herr Gustavsson alt riksrevisionsverkels uttalande är riktigt? Äger inte dessa 2,5 miljoner löntagare rätt till ersättning

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om rätt till retroaktivt sjukpenningtillägg

på samma sätt som de 1,25 miljonerna har haft hittills? Eller skall man avfärda dessa människors krav med tal om att vi inle kan skapa millimeterrättvisa, och att det är så blygsamma ersättningar det här rör sig om? Den person som kan få 240 kr. i månaden, dvs. 8 kr. om dagen, kanske inle tycker atl det är så blygsamt, för den personen har inle speciellt hög årsinkomst.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Fru Håviks sätt att argumentera är myckel märkligt. Vi har sänt ut denna fråga på remiss, och vi har tagit hänsyn till de inkomna remissvaren. Och, fru Håvik, dessa 2,5 miljoner människor anser jag ha precis samma rätt att få sin ersättning som de övriga - och den rätten hade de också under den förra regeringens lid. Det var bara del att dä var fru Håvik väldigt tyst.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Jag skall inle kommentera herr Gustavssons sätt att debattera. Min uppfostran förbjuder mig det. Men som jag sade tidigare går herr Gustavsson här förbi den utveckling som har skett. Jag pekade också på de lagregler som tillkommit när det gäller anmälan om inkomständring. Vidare har jag pekat på vad som hänt med förslaget i riksförsäkringsverket. Herr Gustavsson efterlyste min aktiva medverkan i det sammanhanget, och jag har tagit del av förslaget. Jag tycker inle i motsats till herr Gustavsson att verket har tagit särskilt lång tid på sig. I riksförsäkringsverket fick vi in motioner frän olika håll - från riksdagen, LO och Landstingsförbundet - och vi tog ställning till dem och lill en skrivelse från socialdepartementet. Och jag tycker som sagt inte att verket tog speciellt lång tid på sig: frän augusti till februari. Men det helt avgörande för herr Gustavsson är tydligen tiden mellan den 10 och den 24 mars.

Det skulle vara intressant alt få etl svar på frågan huruvida riksrevisionsverkel har haft den avgörande betydelse som det här verkar -alltså vid sidan om Svenska arbetsgivareföreningen. Likaså skulle jag gärna se atl inte alla statsråd vid besvarandet av frågor ständigt hänvisar till den gamla regeringen. Ni har ju suttit så länge nu atl ni kan föra en som ni själva säger framåtsyftande politik. Ni skulle ju bli bättre än den gamla regeringen. Visa det då!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om tillsynen av småbarn

Nr 136

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels fru Lantz (vpk) den 10 maj anmälda fråga, 1976/77:439, dels fru Bernströms (fp) den 12 maj anmälda fråga, 1976/77:450, och anförde:

Herr talman! Fru Lantz och fru Bernström har mot bakgrund av en särskild levnads- och miljöundersökning i Stockholms län frågat mig vad jag ämnar göra för att förändra situationen när det gäller tillsynen av småbarn.

Fru Bernslröm har dessutom frågat mig om jag avser alt låta undersöka barns tillsynsformer också i andra län.

Kommunerna är enligt barnomsorgslagen skyldiga att upprätta barnomsorgsplaner. I dessa planer skall behovet av barnomsorg redovisas. Senast tillgängliga planer visar att det år 1976 fanns ca 290 000 barn under 7 år med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Vid samma tidpunkt fanns ca 160 000 platser i daghem och kommunala familjedaghem. Vidare härden av regeringen tillkallade planeringsgruppen för barnomsorg nyligen genomfört en enkät som omfattar hela landet. Enkäten bearbetas f n. Den nu redovisade undersökningen i Stockholms län, som genomfördes åren 1972 till 1974, bekräftar således redan tidigare kända förhållanden om behovet av en utbyggd barnomsorg. Framtida behovsundersökningar är enligt min mening viktigast att göra på kommunnivå eller pä delområden av en kommun.

Riksdagen har så sent som förra året beslutat om en allmän målsättning för utbyggnaden av barnomsorgen under den närmaste tioårsperioden. Målet är alt plats inom den kommunala barnomsorgen utöver den allmänna förskolan skall beredas för alla barn i förskoleåldern till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar samt för barn med särskilda behov av stöd och stimulans, så att efterfrågan på sådana platser kan tillgodoses. Den målsättningen innefattar också fritidsverksamheten för barn i skolåldern. Beslut fattades samtidigt om ett utbyggnadsprogram för den närmaste femårsperioden, som byggde på överväganden om vad som var praktiskt möjligt att förverkliga under perioden med beaktande av byggnadsfrågor, personalfrågor m. m.

Jag har för avsikt att - i enlighet med vad som har uttalats i regeringsförklaringen - med kraft verka för att den kommunala barnomsorgen byggs ut enligt riksdagens beslut.

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall först be att få lacka för svarel, men eftersom min fråga är föranledd av en myckel oroande och allvarlig situation i bl. a. Stockholms län hade jag väntal mig något mer än etl ganska menlöst standardsvar från socialministern.

Hur många larmrapporter skall behöva komma, innan ansvariga politiker som herr Gustavsson är beredda all göra någol åt sådana här si-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

luationer? 14 000 yrkesarbetande föräldrar tvingas lämna småbarn under sex år utan tillsyn på dagarna, eller var tionde mamma tvingas lämna sill barn ulan tillsyn. Nästan var femte kvinna med barn i skolåldern under tolv år lämnar barnen utan tillsyn efter skolans slut. Varannan kvinna med barn under lolv år och var tredje man har problem med barnomsorgen i Stockholms län och önskar att den vore bättre.

Uppgifterna visar alt alltför mänga barn och föräldrar har del svårt. Inte mindre än en tredjedel av föräldrarna ger barnen en uppväxtmiljö som ser ut sä här: ekonomiska svårigheter, låg utbildning, arbetslöshet, jobbiga arbetsförhållanden, obefintlig fritid - nästan 20 96 av den här befolkningen har en brutloarbetstid på 11 limmar eller mer -, dåliga bostadsförhållanden med litet natur och myckel trafik samt luftföroreningar.

Det är föräldrarnas villkor som bestämmer barnens villkor. Framför allt dikteras de små barnens tillvaro av hur föräldrarna har del. Man måste alltså ändra de vuxnas situation för att kunna ändra barnens.

Del behövs en ny syn med andra värderingar när del gäller barns och föräldrars behov i vårt samhälle. Del är också en fråga om rättighet alt kunna existera med de här behoven. Bl. a. behövs en annan bostadspolitik, där människornas behov sätts i förgrunden. Det behövs en allmän arbetstidsförkortning till sex timmar, så alt människor får tid med varandra, och del är nödvändigt med bra och gratis barnomsorg för alla barn upp lill 14 år.

Svarel som jag fått av herr Gustavsson visar alt regeringen har agerat med ointresse på den s. k. SOMI-rapporten. Nu har det gått för långt, herr Gustavsson! Nu räcker det med larmrapporter. Del kommer titt och täll tidningsartiklar med referat om hur svårt barn har det. Nu måste man, herr Gustavsson, i handling omsätta fagra ord och tomma löften. Om jag vore socialminister, skulle jag inte tillåta au ell enda barn en enda dag lill lämnas ulan tillsyn. Anser socialministern all det är försvarbart alt låta så många barn som del är fråga om bara här i Stockholmsområdet bli lämnade ulan omsorg och tillsyn?

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret på min fråga.

Jag skall inte närmare gä in på den rapport som Inga Lantz redan har redogjort för utan tänker bara la upp en del saker som jag har reagerat starkt pä i SOMI-undersökningen. Det gäller för det första uppgiften att 14 000 föräldrar lämnar sina barn i åldern 0-11 år helt eller delvis utan tillsyn samt för del andra uppgiften alt 86 900 föräldrar med barn i åldern 0-11 år upplever brister i'arnlillsynen. Jag tror också att man kan dra den slutsatsen alt de barn, vars föräldrar upplever brister i barntillsynen vid olika tillfällen, många gånger blir lämnade ensamma därför alt tillsyn inle kan ordnas.

Bland dem som upplever brister i tillsynen finns också etl stort antal icke förvärvsarbetande. 48 % av dem som icke yrkesarbelar och som

har barn i åldern 0-6 år och 30 96 av ej yrkesarbetande med barn i åldern 7-11 år upplever brister i barntillsynen. Bland de yrkesarbetande är motsvarande siffror 37 96 resp. 24 96. Inte ens när man har börjat sill förvärvsarbete har man alltså lyckats ordna en tillfredsställande barntillsyn.

Jag har frågat socialministern om han har för avsikt att låta göra liknande undersökningar även i andra län. Jag anser del nödvändigt med en kartläggning av det mest akuta behovet av barntillsyn. Det räcker inle att bara säga att vi skall bygga bort bristen. Var och en vet all vi även med nuvarande daghems- och fritidshemsutbyggnad år 1980 kommer atl ha en katastrofal brist.

Jag ifrågasätter vidare uppgiften i socialministerns svar atl del finns 290 000 barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Själv har jag sett uppgiften alt det skulle finnas 435 000 barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Enligt uppgifter från TCO kommer vi år 1980 att ha en halv miljon barn med förvärvsarbetande föräldrar. De skall alltså slåss om de få daghemsplatser som då kommer att finnas.

Man måste försöka komma fram till nya och fiexiblare metoder för atl lösa dessa problem. Del behövs till en början en uppsökande verksamhet i de mest utsatta områdena. Men samhället måste också rikta in sig på att ge stöd till barn och föräldrar, som ytligt sett har fungerande eller ordnade förhållanden. Även i dessa grupper finns det nämligen barn som inte har del bra och som blir lämnade utan tillsyn.

Jag vill fråga socialministern om han inte är beredd atl sätta i gång en uppsökande verksamhet för atl barn i dessa unga åldrar inle skall behöva vara ensamma. Jag vill också fråga om socialministern verkligen själv tror atl sifferuppgiften 290 000 i svaret stämmer med verkligheten.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag kan svara direkt på fru Bernströms fråga. Enligt barnomsorgsplanen skall kommunerna bedriva en sådan uppsökande verksamhel.

Del är rätt intressant att lyssna på denna debatt. Också den levnads-och miljöundersökning som har gjorts i Stockholms län är myckel intressant, och det är värdefullt all vi har fått de siffror som där redovisas. Undersökningen är intressant bl. a. ur den aspeklen alt den visar på brister i gemenskapen mellan föräldrar och barn. Enligt undersökningen har 29 000 föräldrar i länet ingen eller obetydlig akliviielsgemenskap med sina barn i åldern 0-11 år. Del är en fråga som jag tycker att varken fru Bernström eller fru Lantz skall gä förbi. Den är nämligen oerhört viktig. Delta ar inte bara en fråga om daghemsplatser ulan också om hur föräldrarna fungerar.

Undersökningen visar väl dels alt föräldrarna har behov av mera lid för samvaro med barnen, dels att det föreligger ett behov av kunskaper om barn. Det innebär atl både rätten lill kortare arbetstid för småbarnsföräldrar och möjligheterna till en god föräldrautbildning är viktiga reformer, och jag hoppas alt vi också skall kunna få igepom dem. Den

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

nämnda undersökningen visar hur viktigt delta är, och vår vilja alt genomföra det har vi klart gett uttryck för.

Fru Lantz säger atl om "jag vore socialminister, skulle inte ett enda barn få vara ensamt". Del skulle vara rätt intressant all få besked om hur fru Lantz skulle lösa delta stora problem pä några veckor.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag beklagar all man inle har mer än tre minuter lill förfogande när det gäller enkla frågor. På den korta tiden hinner man faktiskt inle la upp allt, framför allt inte en så viktig undersökning som SOMI. Om socialministern hade varit här när vi diskuterade familjepolilik förra veckan, hade han fåll höra atl jag också log upp just detta alt även om föräldrar är lediga är det inte alltid så alt de umgås med sina barn. Jag pekade då just på den undersökning som vi nu diskuterar.

Men jag har fortfarande inle fått något svar från socialministern om han tror att 290 000 är den siffra som gäller.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag tycker fortfarande alt herr Gustavsson är oengagerad i denna fråga. Dessutom har herr Gustavsson fel. Det är inte 290 000 barn som har förvärvsarbetande föräldrar ulan det är 461 000 barn, och för dem finns bara 83 000 daghemsplalser. I Stockholms län saknar 70 96 av barnfamiljerna kollektiv barnomsorg. Del föreligger alltså ett myckel stort behov i delta avseende.

Jag tycker alt herr Gustavsson svarar väl enkelt. Det skall byggas 100 000 nya daghemsplatser på fem år. Men bara i Stockholms län skulle det i dag behövas 70 000 platser, för så många barn behöver daghemsplats därför alt de har föräldrar som förvärvsarbetar.

Den akuta situationen gäller emellertid de minst 14 000 barn i Stockholm som lämnas helt utan tillsyn någon tid under dygnet.

Det är sant atl del finns mycket starka samband mellan låg utbildning och låg inkomst - svaga sociala kontakter och låg aktivitetsnivå. Man vet att brister i arbetsmiljön har samband med hälsoproblem och svaga kontakter med passiv fritid.

Svarel på herr Gustavssons fråga om de 29 000 familjerna där föräldrarna inle har tid med barnen är alt införa sex timmars arbetsdag för alla. Då får vi tid för varandra och för barnen och även tid atl engagera oss politiskt och fackligt.

Det är alldeles för enkelt atl skjuta ifrån sig frågan om barnomsorgens utbyggnad tio år framåt. Jag skulle därför vilja fråga: Är socialministern blasé på sociala frågor, eftersom man skjuter dem så nonchalant framför sig? Det behövs ju åtgärder i dag för att klara de problem som fru Bernström och jag har pekat på i våra frågor. Det finns barn som far illa och för dem måste man vidta åtgärder i dag. Det räcker inte all göra något om tio år eller fem år. Dessutom vet vi alt även de planerna är alldeles för blygsamma. Barn kommer att fara illa även i framtiden.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Uppgiften om 290 000 barn, somjag nämnde, är hämtad ur barnomsorgsplanerna. Jag anser all det är de siffror som jag har anledning alt använda. Under de debatter som vi haft här i vår har många olika uppgifter kommit fram. Siffrorna har stigit nästan för varje debatt som vi haft, men så länge vi inle har fält fram något annat material, håller jag mig till den uppgift som jag har lämnat. Därmed kan jag inte säga att den är absolut riklig. Del kanske kommer fram andra uppgifter när vi får del nya materialet.

Sedan är det ändå så att det beslut som riksdagen i stort sett enhälligt tog förra året atl bygga 100 000 daghemsplalser och 50 000 platser i fritidshem var grundat på den situation som vi hade. Och del finns ingenting som säger att vi inle arbetar för atl fullfölja det beslutet, ulan del är vår målsättning. Därför blir det angelägel för oss alt i fortsättningen se till alt frågan följs upp. Naturligtvis kommer vi, när vi får in materialet frän kommunerna, alt myckel noggrant studera om det är vissa kommuner som ligger mycket illa till och då diskutera vad vi skall göra för att rätta till de missförhållanden som kan råda.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tycker att just det som socialministern själv säger, att det finns så många olika siffror i den här debatten, talar för att det verkligen behövs en rejäl genomgång av behovet av barnomsorg och särskilt del mest akuta behovet av barnomsorg - då avser jag de barn som inle har någon tillsyn alls.

Jag tycker alt det är beklämmande alt socialministern fastnat för siffran 290 000. Jag har nämligen nästan aldrig i någon daghemsdeball under det senasle året hört den siffran, utan jag har bara hört siffran 435 000 eller 461 000. Och jag menar att det vore bra om socialministern också anpassade sig till den siffran.

Vad gäller kommunernas skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet är det tydligen så alt de inte gör det, eftersom det finns barn som inle har någon tillsyn. Eller också konstaterar kommunerna bara alt barn har det dåligt och gör sedan inte någonting ål det. Det skulle vara bra om socialministern kunde kritisera kommunerna för att de inte sköter sina åligganden på den här punkten.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag konstaterar alt herr Gustavsson inte tänker göra något ät det förhållandet att barn lämnas ulan tillsyn och utan omsorg. Han säger inle etl ord om vad han tänker göra för att se till atl dessa barn inte far illa i framliden. Han hänvisar bara till planer för fem och tio år framåt, men det hjälper inte i dag, när vi har sådana larmrapporter som SOMI-rapporten i alla fall är och som visar på etl akut problem här i Stockholmsområdet. Och jag är övertygad om all situationen ser likadan ut inom övriga områden i Sverige också.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

Vad socialministern skall göra är förslås atl för det första ge kommunerna de pengar som behövs för att klara barnomsorgen, i dag och på fem och tio års sikt. Ös ut pengar på barnen! Barn måste få kosta - det är på tiden alt herr Gustavsson och regeringen lär sig det. Vi måste alltså prioritera pengar till den här verksamheten därför all barn far illa i dag.

För det andra skall man förstås lagstifta sä att kommunerna blir skyldiga att ordna barnomsorg för alla barn så all vi slipper sådana här siffror som att 14 000 föräldrar tvingas lämna sina barn ulan tillsyn bara här i Stockholmsområdet.

Men, som jag sade tidigare, del räcker inte med att bygga ut barnomsorgen. Vi måste få en annan syn på föräldrars och barns behov. Vi måste få en annan bostadspolitik som lar hänsyn till att det finns levande människor i våra bostadsområden som har olika behov. Barn har vissa behov, föräldrar har andra behov. Vi måste få en allmän arbetstidsförkortning till sex timmar per dag så atl vi hinner vara med varandra - det är en kvalitetsfråga också för barnen. Vi måsle få en garanterad rätt till arbete. Och vi måsle få en annan utbildningspolitik.

Jag är fullt medveten om att det är olika saker som måsle till för att bryta de här negativa sambanden, som alllid drabbar barnfamiljer med låga inkomster värst, de som också bor i de torftigaste bostadsområdena och har de svåraste och tyngsta arbetena.

Men jag har hittills inte hört något enda ord från herr Gustavsson om vad han tänker göra åt de här förhållandena.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Även om jag hade kommit med sådana uppgifter så hade fru Lantz inte lyssnat.

På frågan om vad vi tänker göra vill jag säga: Vi har under del föregående året och in på detta år byggt så många platser alt det nu gäller atl se lill all det finns personal. AMS håller pä med reakliveringskurser, och glädjande nog ser det ut som alt det är stort intresse för dem. Det är den ena saken.

Sedan, fru Lantz, är det ju inte säkert, när del gäller den uppgift som kom fram i utredningen om att 29 000 familjer har dålig kontakt med sina barn, all detta alltid beror på svårigheter med tid. Jag tror atl vi också måsle föra in föräldraansvaret i debatten, för del är ganska viktigt, och sedan gemensamt arbeta för att många av de här problemen som har påtalats verkligen tas upp.

Antalet 435 000, fru Bernslröm, har tydligen kommit fram genom en arbetskraflsundersökning. Man har tagit reda på hur många föräldrar del är som arbetar från en timme och uppåt och pä det sättet fått fram hur många ensamma barn som behöver tillsyn. De siffror jag har använt är de som har räknats fram vid arbetet med barnomsorgsplanerna. Nu har vi i departementet en planeringsgrupp för barnomsorger som skall arbeta med det här och få fram ell bättre alternativ än vi hittills har haft.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja påpeka all inle bara arbetskraftsundersökningen har studerat behovet av barntillsyn. Utredningen om barns livsmiljö, barnmiljöutredningen, ger en uppgift om att 245 600 mödrar med barn under sju år arbetar 20 limmar i veckan eller mer; det är alltså bara fråga om mödrar. Det vore bättre om man stödde sig på de uppgifter som är litet mer realistiska än på siffror som inle har någonting med verkligheten att göra.

Om föräldrar skall kunna ta ansvar för sina barn måste man också ge dem förutsättningar alt la del ansvaret. Nu har regering och riksdag fattat beslut om en familjepolitik som innebär förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar, och del är väldigt bra och viktigt. Jag tror all det i myckel stor utsträckning kommer all underlätta föräldrarnas situation. Men vi måste i så fall också påskynda föräldrautbildningen, där man får kunskap om hur man skall fungera som förälder, och vi måsle naturligtvis förbättra samhället i stort.

Jag skulle vilja ha socialministern all säga, att han skall tillsätta någon form av krisgrupp för alt se över de här förhållandena. Också socialministern måsle väl inse att även om vi bygger de 100 000 daghemsplatserna kommer vi alt ha ensamma barn år 1980. Kan verkligen socialministern sova gott om natten med den vetskapen?

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om tillsynen av småbarn

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Om statsrådet Gustavsson hade deklarerat att regeringen har för avsikt alt klara omsorgen om barnen - det gäller både långsiktigt och den myckel akuta situationen i Stockholms län - och sagt att han inle tillåter att minst 14 000 barn under sex år dagligen lämnas ulan tillsyn här i Stockholmsområdet, dä hade jag känt mig myckel lugnare, men det gör han inte. Del är skrämmande att socialministern tydligen accepterar del förhållandet att små barn lämnas ensamma. Sådant är förfärligt när det gäller barn i skolåldern, men när del gäller små barn, som inte kan ta vara på sig själva, tycker jag alt en socialminister borde reagera. Del är ju ändå herr Gustavsson som har del yttersta ansvaret i den här frågan och har möjlighet att göra någonting.

När vi talar om att 29 000 familjer har dålig kontakt med sina barn skall vi inte glömma bort all det i SOMI-rapporten också har redovisats att nästan 20 96 av föräldrarna har brultoarbelstider på elva timmar och mer per dag. Del finns inle så myckel utrymme för kontakt med barn på den korta tid som blir över, och därför måste man genomföra sex limmars arbetsdag för alla arbetstagare.

Herr TALMANNEN erinrade om alt när fråga besvaras får del första anförandet från varje talare räcka längst tre minuter, det andra längst tvä minuter och varje följande anförande längst en minut.

Nr 136 Hen socialministern GUSTAVSSON:

Måndagen den talman! Jag har icke accepterat det förhällande som fru Lantz

23 mai 1977 påtalar, men jag anser inte au vi kan gå ut och säga till föräldrarna

att inom en vecka eller två skall vi ha klarat av problemen. Det är ju

Om åtgärder för att det som fru Lantz påslår att jag skulle kunna göra.
underlätta individu- Fru Bernslröm! När vi förra året - och då var fru Bernströms partiledare

ell elmätning i med - blev överens om 100 000 nya daghemsplatser, sä var vi medvetna

flerfamiljshus orn att det inte innebar en fullständig täckning under de fem åren.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Socialministern säger all han inte har accepterat detta förhållande. Men då är vi tillbaka vid den fråga som jag ställde lill socialministern: Vad tänker socialministern göra åt den här situationen? Svara då på del, och kom inle med allmänna deklarationer om fem och tio år! Del är situationen i dag som vi måsle reda ut pä någol vis.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag iror att man faktiskt måsle pröva andra lösningar än de traditionella barnomsorgslösningarna. Man måsle på skärpen tänka till för alt hitta andra tillsynsformer än dem som finns i dag. Det finns säkert möjlighet om man bara vill pröva pä nya, flexiblare lösningar. Del är det som jag vill att socialministern skall göra, och jag vill ha besked av socialministern om han är intresserad av all göra del. De 100 000 daghemsplatserna räcker ju inte till. Jag är fullt medveten om att också folkpartiets partiledare vet detta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder för att underlätta individuell elmätning i flerfamiljshus

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Gran-stedts (c) den 29 april anmälda fråga, 1976/77:415, till fru bosladsminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Granstedt har frågat chefen för bostadsdepartementet om hon är beredd all medverka lill tillkomsten av sådana lagregler all elleverantörer inle kan försvåra eller förhindra införandet av individuell elmätning i flerfamiljshus. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Elleveranserna sker på de villkor som återfinns i Allmänna bestäm
melser för kraftleverans vid lågspänning, vilka har utarbetats av bransch
organisationen Svenska elverksföreningen. Bestämmelserna tillämpas,
enligt vad jag har erfarit av flertalet elleverantörer. Enligt bestämmelserna
är det inte tillåtet för abonnent att från installationen distribuera kraft
52 till annan förbrukare utan leverantörens skriftliga medgivande.

Jag anser all varje möjlighet all spara energi bör tas lill vara. Jag delar därför herr Gransledts uppfattning alt man bör underiätta individuell elmätning i flerfamiljshus för all på sä sätt stimulera energisparande i sådana hus.

Enligt vad jag har inhämtat anser man inom Elverksföreningen atl leveransbeslämmelserna inte bör vara utformade sä atl de motverkar sparandel av elenergi, Föreningen är också medveten om de problem som hör samman med den fråga som herr Granstedt har tagit upp. Föreningen har därför tillsatt en arbetsgrupp för all utreda hithörande frågor. Resultatet av arbetet beräknas föreligga hösten 1977. Mot denna bakgrund är jag f n. inle beredd all föreslå sådana lagregler som herr Granstedt efterlyser.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder för att undeifötta individuell elmätning i ferjämiljshus

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Anledningen till att jag ställde denna fråga var all jag fick kännedom om ell konkret fall. I en bostadsrättsförening ville man införa individuell mätning och vände sig till den lokala eldistributören för atl få genomföra denna ordning. Eldistributören svarade nej och påstod att det inte var förenligt med gällande leverans- och koncessionsbestämmelser atl tillåla individuell mätning med mindre än alt varje lägenhelsinnehavare tecknade ell eget avtal med distributören, vilkel alltså skulle innebära en kostnad på fiera lusen kronor för varje lägenhelsinnehavare i ingångsavgift.

Denna bostadsrättsförening hade en myckel energisk företrädare. Han lät sig inte nöja med detta, ulan efler några omgångar med den lokala eldistributören vände han sig till industriverket för all höra efler om verkligen koncessionsbeslämmelserna var sådana att distributören var förhindrad att tillåta individuell mätning. Industriverket sade att några sådana generella regler inte gäller ulan all det ankommer på varje lokal distributör atl ta ställning till denna fråga. Då återvände han lill den lokala distributören och sade alt de hänvisningar han fått inle stämde med verkligheten, men den lokala distributören sade fortfarande nej. Till sist kom hela affären till en Stockholmskvällstidnings kännedom och föranledde en del skriverier där, och sedan sade den lokala elleverantören ja. Historien slutade alltså lyckligt, och i bostadsrättsföreningen i fråga får man nu individuell mätning. Men det åstadkoms enbart genom att denna bostadsrättsförening hade en ovanligt energisk företrädare som prövade alla länkbara möjligheter för all fä sin vilja igenom och - eventuellt - genom att en kvällstidning skrev om saken. Alla bostadsrättsföreningar som vill ha individuell mätning kanske inte har lika energiska företrädare, och kvällstidningarna vill säkert inle ta upp sådana här fall alltför många gånger.

Det är viktigt att inga hinder finns för den som vill ha individuell mätning. Del är positivt alt en utredning skall genomföras av Elverksföreningen, och jag hoppas all den leder till del resultat som efteriyses.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om åtgärder för att underlätta individuell elmätning i ferfamiljshus

Det får inte vara så att en lokal leverantör kan förhindra individuell mätning.

Om nu utredningen inte leder lill del resultat som är önskvärt hoppas jag alt det kan bli aktuellt med lagstiftning för all vi skall få garantier för att individuell mätning kan genomföras.

Hen Slatsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Del framgår av milt svar pä herr Gransledis fråga all lagstiftning kan bli aktuell om man inle hittar andra säu att komma lill rätta med problemet.

Jag vill understryka all del finns många utredningar som klart visar all del förekommer ell avsevärt slöseri vid kollektiv mätning. Vill man stimulera till sparande skall man därför försöka införa individuell mätning i ökad utsträckning. Det var bl. a. detta faktum som låg bakom riksdagens uttalande 1975 om möjligheten att företa en sådan förändring i 9 a i; bosladsfinansieringsförordningen all en förutsättning för bostadslån skulle vara att huset försågs med anordningar som gjorde del möjligt alt mäta och debilera leverans av varmvatten, el och gas särskilt för varje lägenhet, om ej beträffande lån för ombyggnad särskilda skäl däremot förelåg. Riksdagens uttalande enligt civilutskoltets belänkande 1975:28 skall rimligen inle kunna åsidosättas genom olika elföreningars administrativa svårigheter i del här avseendet. Kan man inle slita tvisten på något annat säu måste man naturiiglvis tillgripa lagstiftning, även om jag vill undvika det i det längsta. Jag hoppas alltså atl del skall gä all klara del pä annat sätt.

Hen GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag konstaterar all detta problem kommer all lösas, på del ena eller andra sättet: antingen genom frivilliga åtgärder eller genom lagstiftning. Det kanske t. o. m. är så att statsrådets beredvillighet att föreslå lagstiftning vid behov kan underlätta tillkomsten av frivilliga åtgärder.

Del är, som också statsrådet Johansson konstaterade, så alt individuell mätning är ett mycket bra säu att komma till rätta med slöseri av olika slag. Det är bara all beklaga atl del förekommit sädana här lokala broms-ningar av positiva initiativ i en bostadsrättsförening. Jag hoppas att del inte skall behöva upprepas, ulan all alla initiativ i denna riktning ute i bostadsområdena kommer atl bemötas positivt både lokalt och centralt.

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill bara tillägga en sak som kan vara viktig att säga, så all inle leveransbeslämmelserna verkar helt omotiverade.

Del finns pä detta område något som heter kedjehandel - återdis-iribulion av el - som kan leda till olägenheier från säkerhels-, koniroll-, mätnoggrannhets- och tariffsynpunkler. Del är alltså detta som har legal bakom den hittillsvarande restriktiviteten från ellevarantörernas sida.

Min utgångspunkt är att de synpunkterna, alt ha kontroll över rätten lill äterdistribuiion och inte tillåta kedjehandel, inte hindrar en individuell mätning.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ II Om användningen av statliga medel för vissa broschyrer m. m.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om användningen av stadiga medel för vissa broschyrer m. m.

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Söder-qvists (vpk) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:430, och anförde:

Herr talman! Herr Söderqvist har frågat mig om det är rätt alt statliga pengar får användas till propaganda i en fråga där del råder stora åsiktsskillnader bland svenska folkel och där någol definitivt beslut ännu inle fallats av riksdagen. Bakgrunden lill herr Söderqvists fråga är atl statens vailenfallsverk i egenskap av hälftendelägare i Centrala driftledningen (CDL) har medverkat lill utgivning av informationsmaterial om kärnkraft.

Del är naturiiglvis principiellt olämpligt om statliga verk och myndigheter deltar i eller bedriver informationsverksamhet som har drag av propaganda i politiskt kontroversiella frågor. Jag är för min del inställd pä att sådan verksamhet bör begränsas.

Herr SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka energiministern för svaret, som ju är positivt. Vi har tydligen samma uppfattning i denna fråga. Vad det konkret gäller är dock på vad sätt energiministern och/eller regeringen tänker ingripa för alt genomföra den önskvärda begränsningen. Jag vill ta upp den frågan litet närmare, eftersom den inte är så enkel som man kan tycka när man läser dagens föredragningslista. Del rör sig inle bara om något så relativt oskyldigt som "användningen av statliga medel för vissa broschyrer m. m.". Det är fråga om en renl politisk kampanj inför nästa års energibeslut, en kampanj som bedrivs mycket målmedvetet och med stora ekonomiska resurser av de intressen som vill att Sverige skall salsa helt och fullt på kärnkraften.

Vi kan inle hindra de stora privata ekonomiska intressen som ligger bakom och driver på i den här kampanjen. Men vi har rätt och skyldighet all ifrågasätta det rikliga i alt allmänna medel, skalle- eller driftinläkter, används för en ohämmad propaganda för den ena sidans åsikter i en viktig samhällsfråga där något slutgiltigt beslut ännu inte har fattats -detta så mycket mer som den andra sidan, kärnkrafismotståndarna, inte har den ringaste möjlighet att för sin sak disponera några statliga pengar Ulan officiellt tillstånd och också har nekats allra minsta anslag för att kunna väga upp den massiva övervikt som kärnkraftsanhängarna har i den här frågan.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om användningen av statliga medel JÖr vissa broschyrer m. m.

Den direkta orsaken lill min fråga är det studiepakel som ett antal energiproducenter med CDL i spetsen har gått ut med till de svenska skolorna och studieförbunden. CDL är som alla vet kraftbolagens samarbetsorganisation, och däri ingår såväl statliga Vattenfall som ett antal kommunala kraftbolag. Del är inte något dåligt eller billigt studiematerial som erbjuds. Del ligger i kostnadsläget 300 kr. per paket, och det erbjuds gratis till de skolor som vill använda del. Det omfattar sammanlagt sju skrifter och en lärarhandledning. Bland skrifterna återfinner vi kärnfy-sikern Evelyn Sokolowskis bok Kärnkraften - principer och problem, en bok som påstår atl alla problem med kärnkraft egentligen är lösta och all alla invändningar mot en utbyggnad i själva verket är skadliga för framåtskridandet. Det är alltså den "upplysning" som svenska skolbarn nu skall få ta del av. Och detta är inte det första studiepakel som CDL ger ul. Man har också tidigare givit ut ett paket som har spritts med stor framgång.

Frågan är nu: Pä vad sätt tänker energiministern eller regeringen ingripa konkret för alt stoppa alt statliga pengar används på detta sätt?

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Som herr Söderqvist vet är under riksdagens behandling, bl. a. i tilläggsbudget III, frågor om anslag som ställs till förfogande -också av skattemedel - för fria grupper och organisationer som tidigare har dokumenterat atl de har intresse av att sprida kunskap i energifrågor. Det anslaget, pä 450 000 kr., är ju avsett just alt främja en allsidig informations- och kunskapsspridning.

Jag tror inle all det är möjligt att komma ifrån partsinlagor i sammanhanget - del är alltför stora och lunga ekonomiska intressen involverade. Det som frågeställningen gäller, och den är principiellt viktig, är i vilken utsträckning statliga verk och myndigheter skall kunna medverka i detta sammanhang. Jag tror personligen att det är viktigt, inle minst i en fråga som är kontroversiell bland medborgarna och parti-skiljande, att kunna länka sig en folkomröstning och atl statsmakterna där klargör sin inställning. Delta skyddar statliga verk och myndigheter från att behöva delta i sammanhang som kan vara kontroversiella. Det skall inle vara så atl statliga verk och myndigheter kan växla uppfattning i sådana frågor efter vilken politisk majoritet som för tillfället föreligger.

Jag är naturligtvis intresserad av alt pröva olika metoder för alt begränsa den här sorlens propagandabelonade informalion - del vill jag understryka. Men jag är för dagen inle beredd atl ge del exakta receptet; då hade jag sagt det i svarel.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag noterar att del föreligger överensstämmelse i åsikter mellan statsrådet Johansson och mig, och det är glädjande. Men faktum är atl om man så all säga står på den andra sidan och arbetar för kärn-kraftsmotslånd för att stoppa kärnkraft i Sverige kan man inte annat

än slås av den oerhörda obalans som råder. Vi har i folkomröstnings-kommittén beställt allt material som ges ul av dem som förespråkar kärnkraft. Det finns mycket sådanl material; del uppgår nu lill 48 kg, alltså en ganska stor packe. Del är naturligtvis inte bara materialet från CDL ulan även vad den privata industrin och andra har gett ul. Men de som arbetar mot kärnkraft har - som jag sade i mitt första anförande - inle fält någol som helst stöd i det här fallet. De får arbeta på frivillig basis, och del blir mycket marginellt.

Del är alltså fråga om vad statliga verk kan tillåtas göra. Del statliga Vattenfall har enligt min uppfattning myckel klokt utnyttjat de möjligheter som finns; del gäller inte bara del här sludiepaketel. Man kan gå till informationscentraler vid kärnkraftsbyggnader, exempelvis till Forsmark i Uppland som jag kommer ifrån, för alt se vilken oerhörd propagandaapparat som finns där. Propagandan bekostas givetvis med statliga pengar. Den stora informationscentralen som finns i Forsmark, där grupper av människor som kommer på besök spolas igenom, bedriver en ohämmad propaganda för kärnkraft. Sådant borde regeringen i dagens läge ha möjlighet atl ingripa mot.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag anser inte alt det i dag är rätt tidpunkt all gå in och analysera olika typer av informalion, eller som herr Söderqvist vill benämna det ohämmad propaganda. Jag konstaterar bara att vattenfalls-verket i egenskap av affärsdrivande verk har en särskild stat som regeringen årligen fastställer och all Vallenfalls andel i finansieringen av CDL:s verksamhet betalas av driflmedel. Del är också riktigt.

CDL:s totala informationsverksamhet år 1976 kostade ca 1 milj. kr., varav hälften belöper sig på vattenfallsverkel. Jag har i milt svar pä frågan sagt all jag för min del är inställd på att denna verksamhet och dessa kostnader skall begränsas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om elförsörjningen på Gotland

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Nilssons i Visby (s) den 22 april anmälda interpellation, 1976/77:138, och anförde:

Herr talman! Herr Nilsson i Visby har frågat mig om regeringen avser all under våren 1977 lägga fram proposition rörande elförsörjningen på Gotland och om regeringen i så fall kommer alt förorda att en ny kabelförbindelse mellan Golland och fastlandet kommer till stånd.

Elförsörjningen på Golland, så när som på eldistributionen inom Vis-byområdet, ombesörjs av AB Skandinaviska Elverk genom dess dotterbolag Voxnans Kraft AB och AB Gollands Kraftverk. Voxnan förser via etl transiteringsavtal med statens vailenfallsverk Gotlands Kraftverk

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

med råkrafl frän fastlandet. Gollands Kraftverk producerar dessutom egen råkrafl och levererar sådan till del kommunägda Visby elverk för distribution inom Visbyområdel. Gotlands Kraftverk svarar självt för eldistributionen pä Golland i övrigt.

Förhandlingar pågår f n. mellan Vattenfall och Skandinaviska Elverk om ell övertagande av Voxnans och Gollands Kraftverks anläggningar på Golland. Om dessa förhandlingar leder till en överenskommelse är avsikten att genomföra en omstrukturering av elförsörjningen på Gotland frän den 1 januari 1978. En utjämning av elpriserna mellan Gotland och fastlandet avses ske vid samma tidpunkt. Lösningen innebär all Vattenfall i framliden kommer all svara för att prisutvecklingen på råkrafl blir likartad pä Gotland och på fastlandet. Härigenom garanteras Gollands elkonsumenter en prisnivå på räkraften som motsvarar den genomsnittliga fasllandsnivån.

Det i dag helt oljebaserade elproduklionssystemei pä Gotland måsle enligt nu gällande prognoser utökas senast år 1979 för alt man skall klara den väntade förbrukningsökningen. Alternativet till en lokal pro-dukiionsutbyggnad är en ny kabel från fastlandet. Vattenfall har utrett denna fråga från totalekonomisk synpunkt vid olika alternativ för den framtida produklionsulbyggnaden på fastlandet. Kalkylerna visar entydigt att med den utveckling i olika avseenden som kan förutses finns inga ekonomiska motiv för atl nu besluta om en kabelutbyggnad. Ka-belfrägan kan givetvis omprövas senare, om den långsiktiga utvecklingen skulle motivera del. Jag vill här understryka atl del inle är nödvändigt all bygga en ny kabelförbindelse för att säkra en varaktig utjämning mellan elpriserna på Gotland och fastlandet.

Vattenfall genomför f n. en utredning om lämplig utbyggnad av produktionsapparaten på Gotland. Denna utredning, som genomförs skyndsamt, kommer att resultera i förslag om lämplig anläggningstyp för den utbyggnad som erfordras till år 1979. Vidare studeras bl. a. möjligheterna alt senare bygga ett kolkraftverk i Slite.

Sammanfattningsvis vill jag som svar på herr Nilssons i Visby frågor anföra följande:

Målsättningen är att förhandlingarna mellan Vattenfall och Skandinaviska Elverk om ett övertagande av anläggningarna på Gotland denna gång snarast skall leda lill en uppgörelse. En proposition i frågan kommer att föreläggas riksdagen så snart som möjligt efler det atl förhandlingsresultatet har utvärderats. Mot bakgrund av utförda utredningar är regeringen därvid inle beredd all föreslå att en ny kabelförbindelse mellan Gotland och fastlandet kommer till stånd.

Hen NILSSON i Visby (s):

Herr talman! Först ett lack till statsrådet Johansson för all jag har fått min interpellation besvarad - även om svaret inte var vad jag hade hoppals pä. I min interpellation påpekade jag alt frågan om elförsörjningen och del pris vi får betala för vår elenergi på Gotland är en viktig och

betydelsefull fråga såväl för den enskilde som för näringslivet.

Sedan staten i början av 1950-talel byggt en kabelförbindelse med fastlandet - f. ö. världens första likslrömsförbindelse för högspänning - och börjat subventionera överföringen av elkraft frän fastlandet, kunde Gollands kraftverk ända fram till slutet av 1960-lalel hålla samma taxor som på fastlandet. Som en följd av ökad efterfrågan på elenergi och trots ell maximall utnyttjande av kabelförbindelsen täcker den nu endast en mindre del av Gotlands elkraftbehov. Elförsörjningen måsle därför f n. huvudsakligen baseras på produktion i oljebaserade mindre anläggningar, vilket i sin tur ger höga produktionskostnader. Därmed påverkas priset på den energi som levereras lill abonnenterna. 1 dag ligger priset 5-7 öre högre per kilowattimme än del mellansvenska priset, något beroende pä vilken taxa man jämför med.

De små enheterna gör att jag och många med mig alltjämt tror att en ny kabelförbindelse med fastlandet på exempelvis 100 megawail är den tekniskt och ekonomiskt enda realistiska lösningen. Om man bygger ut elproduktionen med oljebaserade anläggningar på Golland innebär ju detta dels all vi blir ännu mera beroende av olja och lar ytterligare ell kliv in i oljekraftsamhället med de allvariiga konsekvenser detta har för miljön och bytesbalansen, dels all vi konserverar etl tillstånd där man inle kan producera elenergi till acceptabla priser.

I sitt svar anför statsrådet Johansson:

"Förhandlingar pågår f n. mellan Vallenfall och Skandinaviska Elverk om ell överlagande av Voxnans och Gollands kraftverks anläggningar på Golland. Om dessa förhandlingar leder till en överenskommelse är avsikten atl genomföra en omstrukturering av elförsörjningen på Golland från den 1 januari 1978. En utjämning av elpriserna mellan Golland och fastlandet avses ske vid samma tidpunkt."

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för den händelse atl förhandlingarna inle leder lill önskvärd överenskommelse?

När det gäller prisfrågan ställer jag mig undrande till varför gotlänningarna skall behöva vänta till den 1 januari 1978, innan statsrådet har för avsikt att vidta någon åtgärd.

På etl annat ställe i svarel anför statsrådet: '"Jag vill här understryka atl det inle är nödvändigt atl bygga en ny kabelförbindelse för all säkra en varaktig utjämning mellan elpriserna pä Golland och fastlandet."

Om frågan om överföringskabel och frågan om energipriset inle har någol samband, varför måste vi då vänta till den 1 januari 1978, innan utjämning kan ske? Regeringen har dock etl av riksdagen lämnat uppdrag all åstadkomma en utjämning av den prisskillnad som nu råder. Ell slopande av elskaiten på 3 öre på Gotland kan ske ganska snart, om man har för avsikt och en vilja att göra något.

Höjningen av elskatten infördes, om jag inle helt har tagit fel, för att höja elpriset och på så sätt bromsa ökningen av elkonsumtionen. Men Gotland har ju redan det högre elpriset, och då är denna bromseffeki helt onödig.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Jag vill fråga slatsrådet Johansson: Är slatsrådet villig atl medverka lill att elskatlen slopas snarast på Gotland som en tillfällig lösning av prisfrågan?

Det finns i svaret några andra meningar som gör mig något fundersam. Statsrådet talar om atl alternativet till en lokal produklionsulbyggnad är en ny kabel frän fastlandet. Jag är övertygad om atl flertalet av dem som sysslar med elfrägan på Golland har uppfattat kabeln som huvudalternativet.

Statsrådet anför vidare atl Vattenfall har utrett denna fråga från lo-lalekonomisk synpunkt vid olika alternativ för den framlida produklionsulbyggnaden pä fastlandet. Del skulle vara intressant atl vela vilka alternativ man då har räknat med. Är det vindkraft?

Litet längre fram i svarel slår del nämligen: "Kabelfrågan kan givelvis omprövas senare om den längsikiiga uivecklingen skulle molivera del." Ulan all på någol sätt misstolka denna skrivning vill jag säga alt del kan väl inte vara någol annat än kärnkraften som åsyftas när man talar om långsiktig utveckling.

På tal om vindkraft kanske statsrådet Johansson vill utveckla de synpunkter som han framförde vid en konferens i Kalmar den 22 januari 1977. Enligt referat från denna konferens hade statsrådet sagt all Gollands framtida energiförsörjning kan klaras med vindkraft och all alternativet med ny kabel är för dyrt, 170 miljoner.

I årets budgetproposition, bilaga 17, industridepartementet, stod alt läsa pä s. 19: "Förhandlingar och överläggningar om hur Gollands elförsörjning skall lösas pågår med berörda kraflförelag och Gollands kommun. När dessa har avslutats, vilket beräknas ske under våren 1977, avser regeringen alt återkomma lill riksdagen i frågan." Visserligen är våren något sen i år, men ännu har vi inte sett något förslag från regeringen. Del är därför jag har framställt min interpellation.

I regeringens proposition 1976/77:150 finns ett avsnitt med rubriken Långtidsbudget för perioden 1977/78-1981/82. I denna långtidsbudget letar jag förgäves efter någon antydan om att man har för avsikt atl klara Gollands elförsörjning under denna period. Vad jag kan utläsa är all man beräknar atl anslaget lill energiförsörjningen skall minska med i genomsnitt 2,3 96 under denna period. Del skulle vara välgörande för dem del berör om statsrådet Johansson ville tala om hur man tänkt finansiera kostnaderna som uppkommer när Gotlands elförsörjning skall klaras. Det gäller investeringar i en ny kabel eller någon annan kraftkälla, det gäller priset för övertagandet av Gollands kraftverk och del gäller kostnaderna som sammanhänger med reduceringen av nuvarande elpris för gotlänningarna med 5-7 öre per kilowattimme, vilkel i dagslägel kan beräknas till 30 ä 40 milj. kr. per år.

Herr NYQUIST (s):

Herr talman! När herr Nilsson i Visby interpellerar i frågan om det blir en ny kabelförbindelse mellan fastlandet och Gotland för alt trygga

elförsörjningen, så är svarel intressant inle bara för gotlänningarna. Det svar som nu har lämnats är negativt. Del är negativt även i fråga om sysselsättning. I Ludvika kommun, där jag hör hemma, ser man med stort intresse på vad regeringen företar sig på den här punkten. Framför allt gäller del ASEA:s sektor för kraflöverföringsprodukler i Ludvika.

Ända sedan 1954, då ASEA som herr Nilsson har påpekat log världens första kommersiella likströmsöverföring i drift mellan svenska fastlandet och Gotland, har ASEA varit känt som det ledande förelaget i världen bland leverantörer av likströmsutrustningar för kraftöverföring. Under 1950- och 1960-talen fick ASEA direkta exportorder på projekt för högspänd likström. Halvledarteknikens starka utveckling under slutet av 1960-lalet har medfört atl ASEA i dag helt övergått från alt använda jonvenliler som slrömriktande element till alt använda tyristorventiler.

Övergången till denna teknik har samtidigt gjort det lättare för nya företag au utveckla motsvarande utrustning och därmed etablera sig inom likslrömsområdel. Många länders industrier konkurrerar nu med ASEA. Marknaden för projekt med högspänd likström har alllid karakteriserats av stora variationer. F. n. upplever världen en klar stagnation i fråga om sådana projekt. Inga projekt har upphandlats under de senaste två åren, och en ny aktiv period förväntas inte inledas förrän 1978. De projekt som ASEA f n. har under arbete är i stort sett slullevererade.

Med tanke på den nu rådande konjunkturen är detta speciellt olyckligt, och en beställning på utrustning till en ny likströmsöverföring lill Golland skulle ge ett väsentligt bidrag lill sysselsättningen. Det kan nämnas atl ASEA:s sektor i Ludvika under 1976 hade en orderingång som i volym räknat var endast 50 % av ulleveranserna, och all sektorn kan få sys-selsätlningssvårigheter redan under andra halvåret i är.

Herr talman! Det är inför problemen med sysselsättningen jag har begärt ordet i den här frågan. I en kommun och i en länsdel som redan våndas inför de bekymmer som finns vid järnmalmsgruvorna, där flera hundra anställda riskerar att förlora sina jobb, liksom hos de förelag som svarar för service till dessa, sä kan detta med ASEA bli en allvarlig påspädning.

Del är naturligtvis inle bara sysselsättningen på lillverkningssidan som äventyras av ryckigheten i orderingången pä likslrömsprojekt. Del drabbar även den stora och specialutbildade ingenjörssiab som fordras för likslrömsprojekt. ASEA har etl hundratal högt kvalificerade ingenjörer och tekniker sysselsatta med projekt för högspänd likström.

Del har meddelats alt om ASEA får beställning på en ny överföring lill Golland, kommer den äter atl innehålla en teknisk nyhet genom att den blir utrustad med världens hittills mest högspända lyristorer. Del är en utveckling som givetvis är av stort värde, när ASEA skall konkurrera med övriga förelag då del gäller framlida projekl.

Här borde alltså hänsyn ha tagits lill utvecklingen av svensk teknik och ingenjörskonst liksom lill möjligheten att i dagens sysselsättningsläge skapa arbete i en kommun, där man just nu känner stor oro för framliden.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Del är beklagligt om inte statsrådet uppfattar den situationen och vill medverka lill åtgärder för atl nå en förbättring.

1 det lägel är vi många som känner oss upprörda om man väljer ett syslem med fortsatt oljekraflprodukiion pä Gotland.

Herr statsråd! Vänta inte till senare med omprövningen av frågan om kraftöverföring med högspänd likström! Utnyttja del lämpliga tillfället, och gör det omgående.

Hen GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Styrande i frågorom elenergin är bl. a. tre faktorer: behov, tillgång och pris. Då det gäller alt komma lill rätta med missförhållandena i Gotlands situation kommer därtill tidsfaktorn. Del kan rimligtvis inte få dröja med en lösning för Gollands del längre än absolut nödvändigt.

Behovet är bl. a. starkt beroende av utvecklingstakten då det gäller utbyggnad av näringslivet och kanske främst då industrisektorn. Del förtjänar påpekas alt i nuläget är Golland den region i landet som har lägst induslrialiseringsgrad. För Gollands del är ca 18 % av de yrkesverksamma sysselsatta i industrin, vilkel skall jämföras med något över 30 96 för landet som helhet, öm statsmakterna vill medverka till atl behålla befolkningen på Gotland, sä blir det nödvändigt att bygga ul näringslivet. Beroende på utgångsläget kommer därvid behovet av elenergi atl stiga relativt sett starkare på Golland än i motsvarande delar av landet. Som alla vet kommer också en utbyggnad atl ske av viss energikrävande industri. Jordbrukskooperalionen står inför utbyggnader av slakteri, mejeri och foderhanlering. Cemenia har påbörjat sitt bygge i Slite, där ca tvä tredjedelar av landets cementproduktion skall försiggå.

När det gäller lantbruket, som sysselsätter ca 18 96 av Gotlands befolkning, rustas det nu i ekonomibyggnaderna. Man har i dag en mera optimistisk syn på framliden än tidigare. Tunga och smutsiga arbeten behöver underlättas. Även bostadsbeståndet på Golland är översiktligt sett i behov av modernisering och upprustning. Jag vill säga att i gamla kalkstenshus passar del bra med elektricitet. Gotland är vidare ett av våra primära rekreationsområden. Sommarhusen är ofta beroende av el på grund av alt man utnyttjar de husen bara en del av året.

Detta är bara några exempel på de krav som ställs på behovstäckningen. Som jag tidigare sagt beräknas tillgången på elenergi räcka fram t. o. m. 1979. En utbyggnad, oavsett om den skall ske lokalt eller genom kabel, måste planeras i god lid för atl inte elenergibrist skall uppslå vid nämnda tidpunkt. Jag anser atl det vore bra atl ta kontakt med Gotlands kommun, bl. a. i planfrågorna. Det har också diskuterats om Golland skall vara med i ett gemensamt bolag med Vattenfall för distribution av elenergi på Gotland.

Vad priset på elektrisk kraft angår har det tidigare berörts i debatten, och jag skall nu inte gå närmare in på den frågan. Men ungefär 25-30 milj. kr. är den merkostnad som Gotlands befolkning i dag betalar. Bakgrunden till delta är alt behovet av elenergi lill så stor del täcks av

oljeproducerad produktion och atl oljeprisslegringen slagit kraftigt igenom på de gotländska elpriserna.

Jag vill här säga atl del förhällande som nu råder för Gollands del är oacceptabelt ur allmän jämlikhets- och solidaritetssynpunkl. Det är också oacceptabelt ur regionalpoliliska synpunkter - i själva verket är det fråga om en omvänd lokaliseringspolitik - och det är någol som riksdagen vid två tillfällen har uttalat alt del är angelägel all snarast komma lill rätta med.

Statsrådet meddelar nu i sitt svar, som jag i del stora hela uppfattar som positivt, alt förhandlingar pågår mellan Vallenfall och Skandinaviska Elverk om ett överlagande av Voxnans och Gotlands kraftverks anläggningar på Gotland. Om dessa förhandlingar leder lill en överenskommelse skall en omstrukturering ske och en prisuljämning göras från den I januari 1978.

Jag vill här ställa samma fråga som herr Nilsson i Visby ställde nyss: Vad sker om de åberopade förhandlingarna inle leder till resultat? Från gotländsk sida hävdar vi bestämt atl en prisutjämning måste ske så snart som möjligt, senast frän den tidpunkt som energiministern här har angivit och alldeles oavsett vilket resultat som pågående förhandlingar leder lill.

Sedan har jag inle tänkt blanda mig i den diskussion som här förts om kabel kontra lokal utbyggnad. På Golland har vi för vår del två målsättningar: säkrad tillgång pä elenergi och jämlika priser. Pä vilkel sätt som dessa mål uppnås och med vilka medel det sker är i stort sett en fråga som vi kan lämna därhän. De vägar som statsrådet här har antytt och anvisat är enligt min mening fullt möjliga all gå.

Här har också något nämnts om vindkraftsförsök. För min del väckte jag en motion i den frågan till 1975 års riksdag, och jag är intresserad om statsrådet vill lägga några synpunkter på detta. I motionen föreslog jag all Gotland skulle utses lill särskilt försöksområde vid utvecklingen av alternativa energikällor. I budgetpropositionen står atl läsa alt en projektplan för vindkraflsförsök på Gotland övervägs. Konkrela resultat av vindkraflsprodukiion ligger sannolikt längre fram i tiden, men det är nödvändigt alt försöksverksamheten aktualiseras nu.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag har full förståelse för den otålighet som kan finnas på Gotland när det gäller atl få en lösning på dels frågan om den långsiktiga energiförsörjningen, dels frågan om prisutjämning i förhållandet till fastlandet. Jag känner själv samma otålighet alt få ell snart slut på förhandlingarna och tycker för min del alt del borde finnas möjligheter atl den här gången nå en uppgörelse. Atl det inle lyckades förra gången trots sex sammanträden, tror jag alt del var, i augusti 1976 i den gamla regeringens regi kan möjligen ha berott på att det den gången inte lämnades någol bud. Del har jag gjort nu på regeringens vägnar, och det förhandlar man om för tillfället. Om jag därefter inle går in på några detaljer i denna fråga beror det just på all konkrela förhandlingar pågår.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Jag kommer själv atl ha en kontakt i den här frågan i morgon.

En annan sak som nämndes -jag tror alt det var av Torsten Gustafsson i Stenkyrka - var alt det är viktigt att man håller kontakt med Gotlands kommun. Det håller jag med om lill hundra procent. Eftersom del är fråga om förhandlingar är naturligtvis inle någon större personkrets informerad, men jag har i milt uppdrag till Vattenfall uppmanat verket alt iaktta full öppenhet i förhållande lill den eller de representanter som Gotlands kommun utser atl följa förhandlingarnas utveckling. Jag har också informerat kommunen om principerna och förutsättningarna för förhandlingsuppdraget innan de meddelades Vattenfall. Jag tror inte alt det skall finnas några problem på den punkten, även om det är - som jag sade tidigare - en begränsad personkrets del är fråga om.

Låt mig därefter gå in något mera på de synpunkter som framförts med anledning av själva interpellationssvaret. Här finns etl riksdagsbeslut, och del är självklart atl detta skall följas. Även om jag har villkorat satsen "om dessa förhandlingar leder till en uppgörelse", utgår jag ifrån alt förhandlingarna leder till en överenskommelse. Del är bara delta som gör atl jag inte nu spekulerar i alternativ. Alt målsättningen är oförändrad alldeles oavsett hur det går med dessa förhandlingar är självklart. Det är ju också innebörden i riksdagsbeslutet, att del skall ske en utjämning på prissidan. Det beslutet fullföljer självfallet regeringen, eftersom de partier som står bakom regeringsmajoriteten i sä hög grad har varit med om alt driva fram ett sådant beslut.

Sedan är det frågan om tidpunkten den 1 januari 1978. Del är klart all det teoretiskt hade varit möjligt att klara en prisutjämning till halvårsskiftet 1977. Del var också den första länkbara tidpunkt då detta hade varit möjligt, eftersom förhandlingsuppgörelse inte var träffad och eftersom den nya regeringen tillträdde när det fortfarande fanns väldigt myckel atl titta på ytterligare, bl. a. de här kalkylerna om alternativa försörjningssystem på Gotland. Det går inle alt la ställning utan alt ha fakta på bordel just när del gäller de alternativ som finns atl välja mellan. Vi har alltså plockat fram fakta. Del finns en gedigen utredning just om de olika energiförsörjningsalternaliven. Dessutom pågår ytterligare utredningar om kolkraft och annat som jag har nämnt i mitt interpellationssvar. Del behöver självfallet inle vara tidsmässigt direkt kopplat lill en utjämning av priset. Dessa saker har inle direkt med varandra att göra.

Här har alltså förhandlingarna inte blivit klara i lid. Dessutom är, som bekant, de flesta råkraftavialen på fastlandet under omprövning och förhandling just nu. De förändringar som görs där kommer alt ske per den 1 januari 1978. Därmed är det en lämplig tidpunkt för avstämning - för att man skall få en möjlighet all bedöma läget fastlandet kontra Golland och få en utjämning. Men huvudskälet lill fördröjningen är som sagt atl för litet hade gjorts under den tidigare regeringens lid för att man snabbi skall kunna få fram ett på hållfast underlag baserat ställningstagande lill olika alternativa energiförsörjningssystem på Gotland.

Det är då inle helt ointressant vem som håller i distributionsapparaten - om statliga skattemedel skall tillföras den vägen. Det alternativet har aldrig varit uteslutet, inte heller, tror jag, under den gamla regeringens tid. Skall skattemedel användas måste man veta hur man skall ha det med ägarförhållandena när det gäller både produktionsanläggningar och dislribulionsanläggningar på ön.

Här finns naturligtvis en intressant huvudfråga, som anknyter till både vad herr Nyquisl tog upp och vad Gotlandsrepresentanterna nämnt, nämligen frågan var man egentligen vill lägga tyngdpunkten framöver när det gäller tryggheten beträffande Gotlands energiförsörjning. Det är nog ingen tvekan om alt de allra snyggaste lösningarna är dels de fiexibla, dels de som kan kontrolleras på Gotland.

Det är en sådan lösning som jag tycker atl man borde kunna bli överens om, nämligen att det i första hand gäller att värna en tryggad energiförsörjning på Gotland - och, som sagt, en utjämning av priserna.

Om detta sedan medför positiva sysselsättningseffekter på Gotland är det ingen nackdel ulan en fördel. Jag delar herr Gustafssons i Stenkyrka uppfattning att del som hittills har bedrivits aren omvänd och oacceptabel lokaliseringspolitik. Den trenden måste vi häva. Och finns det möjlighet att tillföra Gotland ytteriigare sysselsättning - det uppnår man bättre genom lokal produktion på ön än genom produktion på fastlandet - skall man välja det alternativet. Därför är det naturiiglvis intressant att diskutera frågan om kolkrafl som ett alternativ, eftersom ändå kol kommer all användas i Cemenlas processer i Slite. Varför skulle man inte pröva det alternativet, när kol ändå skall användas på Golland?

Låt vara att detta är en fråga om del längre lidsperspektivet. Men man måsle komma ihåg all del finns länkbara övergångslösningar, som måste anpassas till kolkraftsallernativ - och de lösningarna måste väljas i dag, eftersom tidtabellen är sådan att vi måste ha tillskott senast under senare delen av 1979. Uppgiften om vindkraftförsök på Gotland är en tidningsanka och kan aldrig bli något annat. Det citat herr Nilsson använt är taget ur någon Kalmartidning. Jag har inle påstått alt det går alt lösa Gollands problem med vindkraft, eftersom den aldrig kan bli någonting annat än ett komplement av det mycket enkla skälet att det inte alltid blåser. Det trodde jag att alla var på det klara med. Men det är klart att det är intressant från sysselsättningssynpunkt om vi kan fortsätta med de prototyper som vi kommer all sätta i gång framöver efter Älvkarleby. Om vi då placerar någon av dessa prototyper på Gotland, har Gotland därmed de största chanserna att få även nästa steg, dvs. demonstrationsanläggningar i större skala, kanske i någon grupp på tio, eftersom man då förfogar över de datauppgifter som behövs för att göra proven i större skala. Detta är naturligtvis en fråga om framliden, och det kan också få sysselsättningseffekter på Gotland. Men hela liden får det bli ett komplement till annan energiförsörjning.

Till herr Nyquisl vill jag säga alt jag tycker att det är viktigt atl man här håller fast vid att tryggheten i energiförsörjningen på Gotland är

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

5 Riksdagens protokoll 1976/77:136-137

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

del primära. Om dessutom ön gynnas genom ökad sysselsättning, borde vi kunna vara tillräckligt generösa atl erkänna alt så hittills inte varit fallet, varför ön har rätt alt nu gynnas från sysselsättningssynpunkt. Är det dessutom ekonomiskt felaktigt alt satsa på en kabel, vilkel det är enligt Vattenfalls utredningar, skall vi heller inte göra del.

Herr NILSSON i Visby (s):

Herr talman! Jag är glad för att statsrådet Johansson sade alt förhandlingarna skall drivas med all skyndsamhel och alt vi därigenom kan skönja en lösning på den här frågan. Att tidpunkten sedan inte infaller förrän 1 januari 1978 är ju beklagligt, men jag lämnade ju statsrådet ett uppslag i fråga om energiskatten.

Låt oss då titta litet på frågan om vindkraften som också fanns med i bilden. Statsrådet sade att det var en tidningsanka. Det är Barometern som publicerat artikeln.

När man talar om vindkraften framhålles alt den kanske är av ringa betydelse. Det är klart alt den aldrig kan slå ut kärnkraften, oljekraften eller vattenkraften. För alt få ul en maximal effekt av ett vindkraftverk talas om all det behövs 100-melerstorn för att uppnå en generaioreffekt av 50-60 kW. Det energitillskolt som Cemenia skulle behöva för en utbyggnad på 15 000-20 000 kW skulle kräva ett antal av mellan 300 och 400 sädana 100-metersiorn på Golland. Vad tror statsrådet Johansson atl byggnadsnämnder och naturvårdsvänner pä Gotland skuHe tycka om en sådan skog av betongiorn?

I runt tal har man satsat 8 miljoner på försöksobjektet i Älvkarleby, och det har också sagts att provdriften skall pågå till 1 juni 1977. Sedan räknar man med alt del behövs en försöksverksamhet under fem år innan del går alt få ul någol av det hela. Vad vi i dag vill ha är en viss mängd energi lill den utbyggnad som är behövlig.

Man kan ju också ställa sig frågande lill vad Cemenia kan få för svar, om man nu säger alt del skall vara alternativa kraftkällor, kanske vindkraft, för all klara behovet. Har Cemenia då inle satsat ofantligt mycket alldeles i onödan för utbyggnad av verksamheten i Slite?

Herr Gustafsson i Stenkyrka åberopade sysselsättningseffekterna på Golland. Vid något tidigare tillfälle har jag i denna kammare sagt atl under våren och sommaren 1977 söker i runt tal 2 000 ungdomar arbete, utan att man kan anvisa dem någol. Jag nämner den här siffran, därför alt jag är övertygad om atl bristen pä sysselsättning på Gotland delvis orsakas av att energipriset är så högt. Det är inle lätt alt övertyga någon gotländsk företagare om alt han bör utveckla redan befintlig verksamhel eller alt få någon annan industri lokaliserad lill Gotland, då energipriset ligger 5-7 öre högre per kilowatt än på fastlandet, och dä det inte heller kan lämnas garanti för tillräcklig mängd energi.

Statsrådet talade om nuläget och om atl det skall finnas alternativ. Han använde inte ordet olja, men, såvitt jag förstår, är oljan det enda alternativet i dag. Vi blir mer och mer beroende av detta drivmedel.

Är det verkligen meningen atl man skall satsa så oerhört på att försöka klara Gotlands energiproblem genom atl använda olja?

Med tanke på protokollet skall jag kanske påminna statsrådet om att mänga av de nuvarande statsråden var på Gotland under valrörelsen 1976. Om jag inte räknar helt fel uttalade sig vid besök på Gotland fyra av de nuvarande statsråden positivt i energifrågan. Nuvarande statsrådet Ahlmark sade att elförsörjningen måsle ordnas med det snaraste, nuvarande statsrådet Antonsson menade alt del borde vara samma energipriser, och han sade alt detta var ett rättvise- och solidaritetskrav som helt låg i linje med centerns mål att skapa balans mellan olika regioner, och statsråden Mogård, som finns i kammaren, och Burenstam Linder var också på Gotland, och de uttalade att elförsörjningen med det snaraste måsle ske till samma priser som de som gäller för landet i övrigt. Men som sagt, herr statsråd, det var före den 19 september.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Statsrådet talade om problematiken med tryggheten när det gäller elförsörjningen, och sä långt kan jag dela hans uppfattning. Men om hur tryggheten skall skapas kan man ha olika åsikter. Jag menar att man når den största tryggheten, om Gotland kan samköra med stam-linjenälet på fastlandet. Del kan bara ske om kraft överförs genom högspänd likström. Det alternativet borde vara huvudalternativet när man diskuterar den här saken. När försörjningen är oljebaserad, måste man ju räkna med att ingen människa vet hur länge oljan räcker och vilka priser vi får betala i framtiden. I statsrådets svar märker man också en viss osäkerhet. Det heter: "Kabelfrågan kan givetvis omprövas senare om den långsiktiga utvecklingen skulle molivera del." Om man redan nu har en möjlighet atl klara den saken, borde man väl ta tillfället i akt.

Sedan sade statsrådet att han månar om sysselsättningen på Gotland, och del vill vi väl göra allesammans. Men jag förstår inte riktigt att den saken hör hemma i det här sammanhanget. Såvitt jag vet produceras väl inte vare sig turbiner eller generatorer på Gotland. Vad det gäller är väl endast hur man skall klara distributionen, och eftersom varje stationsanläggning för detta ändamål skall vara utrustad med långt driven automatik, lär distributionen inte komma att ha så stor inverkan på sysselsättningen. Inte ens ett kraftverk som är baserat på olja eller kol är särskilt sysselsällningsfrämjande, eftersom även ett sådant måste vara långt automatiserat.

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Nilsson i Visby gjorde i sin stillsamt ironiska stil en del noteringar, som det kan finnas anledning att kommentera. Han räknade upp alla de statsråd som talade på Gotland under valrörelsen, och jag är naturligtvis klar över alt den positiva inställning till att lösa Gotlands energiförsörjning som herr Nilsson nämnde finns i statsråds-

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

kretsen. Delsamma gäller frågan om en utjämning av laxeförhållandena, som de borgerliga partierna tidigare har slagils för. Därför borde det inte vara något skäl till oro. Herr Nilsson har ju fått en betryggande dokumentation av att viljan finns i delta sammanhang. Om del är mig herr Nilsson är orolig för, kan jag försäkra honom atl jag i hög grad har samma inställning som de andra statsråden, nämligen att Golland under lång tid har varit en eftersatt region och alt vi måste komma till rätta med det som släpar efler. Men varken regeringen, jag själv eller någon annan kan ensidigt bestämma om detta.

Jag hade hoppats att den gamla regeringen skulle ha varit mer på alerten när del gällt att sätta i gång förhandlingar. Nu var den inte del, och vi har därför förhandlingsarbete kvar, som måste skötas. Man måste nä fram till en överenskommelse på delta område, och jag utgår från alt vi skall lyckas med delta. Kostnaderna för en sådan överenskommelse skall vi bära solidariskt.

Jag skall inte gå in pä vad som sagts om vindkraft och en skog av torn. Låt mig bara med anledning av alt del nämndes att prövotiden för Älvkarlebyanläggningen är fem år framhålla, att det därmed inte är sagt atl man skall ligga stilla och vänta på resultat under alla dessa år. Del vindkraflsprojekt som det nu är fråga om gäller fiera prototyper som kan prövas vid sidan av varandra i olika lägen i landet, och del skall ske med del snaraste, herr Nilsson, så att man får ytterligare och breddade erfarenheter under den närmaste tiden.

När det sedan gäller den viktiga frågan om lokal produktion eller produktion på fastlandet trodde jag alt det skulle vara positivt från Gotlands synpunkt att man får så mycket av lokal produktion som möjligt, under förutsättning alt det leder lill en trygg energiförsörjning och lill mer sysselsättning samt atl en utjämning av priserna sker. Det borde väl inte finnas mer än en mening om detta från Gotlands synpunkt.

Jag prioriterar inte oljeförsörjning, men oljan kan behövas ibland för atl möjliggöra övergångslösningar och för att skapa reservkraft. Reservkraft behövs oavsett vilket system man använder. Om man har lagt alltför många ägg i en enda korg, behövs det ännu mer reservkraft. Om man t. ex. haren kabel med stor kapacitet, som kan slås ut vid ett och samma tillfälle, måsle man ha mera reservkraft, och då är gasturbiner eller olja ett alternativ. Sådana tekniska arrangemang trodde jag skulle vara ganska självklara. En övergångslösning innan man får fram t. ex. kolkrafl, om man skulle stanna för del alternativet, kan också vara baserad pä olja, eftersom vi ändå behöver reservkraftsanläggningar av detta slag också fortsättningsvis.

Sedan är det en sak i delta sammanhang som jag tycker också är viktig alt beröra, och den har herr Nyquisl tangerat, nämligen milt uttalande all del senare kan bli fråga om att ompröva kabelanläggningen. Varför skall det vara transport av el från fastlandet lill Gotland? Om man fastnar för en större produktionsanläggning på Gotland, kan det vara fråga om transport ål andra hållet. Det är den möjligheten jag garderar mig för.

Del skulle väl ytterligare gynna sysselsättningen på ön, och samtidigt naturligtvis sysselsättningen i Ludvika.

Men i dagsläget säger alltså utredningar och kalkyler entydigt, som Vattenfall har gjort, att det går inte att ekonomiskt försvara en kabelförbindelse jämfört med andra alternativ. Det finns åtskilliga alternativ. Jag skall inte gå in på dem alla. Det är olika tidsperioder, olika olje-prisaniaganden och olika produktionssätt på fastlandet och lokalt som man har räknat med när det gäller råkraftförsörjningen.

Jag är tacksam att herr Nilsson i Visby har förståelse för atl förhandlingar kan la tid. Jag hoppas atl vi inte skall behöva utnyttja det tålamodet särskilt lång lid utan att vi är klara inom kort med dessa förhandlingar, för annars måste vi välja ett annat alternativ, som bortser från vissa av de anläggningar på Gotland som staten nu försöker förvärva.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om elförsörjningen på Gotland

Hen NILSSON i Visby (s):

Herr talman! Min oro som slatsrådet ifrågasatte är ju grundad på att man i regeringens proposition nr 150 under rubriken Långtidsbudget inte med ett ord har nämnt hur man har tänkt sig alt klara elförsörjningen på Golland. Eftersom denna budget omfattar perioden 1977/78-1981/82, ser jag ett långt perspektiv där vi alltjämt får ha problemet med att inte ha tillräckligt med energi.

Sedan säger statsrådet att man kan tänka sig möjligheten alt få en kabel som även skulle klara överföring av energi från Gotland till fastlandet. Men så är ju den gamla kabeln uppbyggd. När staten 1950 lade kabeln mellan Gotland och fastlandet, levererade man ström från Golland till fastlandet. Del var därför vi kunde få en utjämning av priset. Men eftersom behovet av elenergi har stigit på Gotland, har den möjligheten inte längre funnits, och därför har vi måst använda de oljebaserade anläggningar som finns på Gotland - med följd att vi har fått etl alldeles för högt energipris. Del fanns ju inskrivet i en klausul att man skulle få la ut ett särskilt Gotlandstillägg på två öre, därest det inle var möjligt att utnyttja den överkapacitet som fanns i Slite för atl leverera ström lill fastlandet. När det upphörde tog man ut Ivåöreslillägget omedelbart.

Vidare säger statsrådet här att man skall vara glad om man kan ordna sysselsättning på Gotland. Ja, visst skall man vara glad för det. Jag har på alla sätt försökt fä sysselsättning till Golland. Men det är ju inte bara det, herr statsråd, att vi skall ha sysselsättning. Vi skall ha energi och vi skall ha energipriser som kan göra lokalisering av förelag till Gotland motiverad och som kan göra det möjligt att utveckla den verksamhet som vi redan har.

Men om vi skall basera energiproduktionen pä olja, hur skall vi då konkurrera med priset? Får vi subventionerad olja till Gotland?

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Herr Nilsson i Visby tar upp långtidsbudgeten. Jag kan försäkra att det är en rent teknisk förklaring lill att det inte finns med

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om jordbruksutbildningen i gymnasieskolan

någonting där. Vi räknar inle med några årliga subventioner till Gotland utan vill lösa frågan som en engångssak. Därmed finns det inle med någonting i långtidsbudgeten. Vi skall alltså lösa frågan vid ett och samma tillfälle. Som jag nämnde tidigare är ett möjligt alternativ därvidlag atl Vattenfall fortsättningsvis garanterar en prisutjämning.

Det är ju bra, och det känner jag också lill, att den nuvarande kabeln kan användas som herr Nilsson säger. Men i och med all kapaciteten och kraven på förbrukning ökar så pass, lär det ta en del tid innan man byggt i fatt och förbi så att man har någonting att leverera. I del läget är en ny kabel med större kapacitet etl fullt tänkbart alternativ - men del är inle lönsamt ekonomiskt i dag, det är ju del som är poängen.

Sedan vill jag avslutningsvis säga att det är viktigt att i det här sammanhanget ta saker och ting i rätt ordning. Vi måste alltså försöka driva det hela till sin spets och nå ett förhandlingsresultat, en uppgörelse, som jag fortfarande tror på. Lyckas inte det måste vi välja andra alternativ.

Jag är medveten om alt det från statens synpunkt hade varit bättre om tidtabellen för förbrukningsnivån inte varit låst dessförinnan. Del gör ju inle förhandlingsutgångsläget från statens synpunkt så förfärligt bra. Uppgörelsen om Gotland borde alltså, konkret uttalat, den socialdemokratiska regeringen ha klarat av innan Cementaeiableringen var ett faktum.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 13 Om jordbruksutbildningen i gymnasieskolan

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara herr Olssons i Sösdala (c) den I april anmälda interpellation, 1976/77:131, och anförde:

Herr talman! Herr Olsson i Sösdala har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillgodose del behov av grundläggande jordbruks-utbildning i gymnasieskolan utöver tvåårig jordbrukslinje, som motsvarar den nödvändiga nyrekryteringen av arbetskraft lill jordbruket.

Det finns f n. två vägar för ungdomar som önskar skaffa sig grundläggande jordbruksutbildning, nämligen dels en tvåårig jordbrukslinje, dels specialkurser om ett år resp. en termin. För den ettåriga specialkursen avser skolöverstyrelsen atl inom den närmaste tiden utfärda ny tim-och kursplan som är bättre anpassad till utbildningsmålet för jordbrukslinjen. Som särskilt behörighetskrav för atl komma in på den nya ettåriga kursen torde komma alt uppställas viss tids yrkeserfarenhet inom jordbruk. Utformningen av kursplanen sker i samråd med berörda myndigheter och organisationer.

Intagning av elever till olika utbildningar inom grundskolans kompetensområde regleras genom förordningen om grundskolans kompetensvärde. Till ledning för del konkreta arbetet med intagning av elever lill olika studievägar har SÖ meddelat anvisningar.

Enligt förordningen skall de sökande fördelas i huvudgrupper med undergrupper samt i fri kvot. För sökande, som har förts lill huvud-och undergrupp, utgör urvalsgrunden skolbetygets medelvärde jämte eventuell poäng för arbetslivserfarenhet. Den fria kvoten används dels för sökande som har reell men ej formellt dokumenterad kompetens, dels för sådana sökande som bör prövas för intagning pä mer allsidiga grunder.

I anvisningar lill förordningen om grundskolans kompelensvärde har skolöverstyrelsen angivit bl. a. följande beträffande den fria kvotens storlek och bedömningsgrunder för placering i fri kvot (ASÖ 1976/77:19 s. 6 och 7 samt 14 och 15). Den fria kvotens omfattning är inte centralt fastställd. Inlagningsnämnderna fastställer den fria kvotens storlek så, alt frikvotsplaiserna lill varje studieväg står i ett rimligt förhållande till det antal sökande som bör bedömas inom den fria kvoten. Till studievägar med ett mycket litet antal utbildningsplatser och begränsat antal sökande kan del i vissa fall vara välbetänkt att genomgående göra individuella helhetsbedömningar av sökandena och alltså avstå från ett mer tekniskt kvoteringsförfarande.

Sökande som har en reell men inte formellt dokumenterad behörighet bör prövas för intagning inom den fria kvoten. Som exempel härpå kan nämnas sökande som bör komma i fråga för en viss utbildning på grund av lång yrkeserfarenhet inom området.

Beslut om dimensioneringen av jordbruksutbildningen föregås av kontakter med berörda branschorgan, bl. a. lantbrukets yrkesnämnd. För mer långsiktiga överväganden på detta område tillkallade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet år 1974 utredningen av arbets-kraflsförhällandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Denna utredning har i uppdrag att bl. a. söka bedöma i vad mån den reguljära utbildningsverksamheten har en lämplig kvantitativ omfattning i förhällande till rekryteringsbehovet inom jordbruks- och trädgårdsnäringarna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det redan nu finns studievägar utöver tvåårig jordbrukslinje som kan tillgodose behovet av grundläggande jordbruksutbildning i gymnasieskolan. Vidare är bestämmelserna om urval till studievägar i gymnasieskolan sä utformade alt hänsyn tas inte enbart lill betygspoäng från grundskolan.

Jag vill slutligen framhålla alt frågan om dimensioneringen av gymnasieskolans olika utbildningsvägar prövas i samband med del årliga budgetarbetet. Såvitt jag nu kan bedöma bör några mer väsentliga förändringar av jordbruksutbildningen i gymnasieskolan ej göras i avvaktan på att ställning tas lill förslag från den tidigare nämnda utredningen.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om jordbruksutbildningen i gymnasieskolan

Herr OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Tyvärr måste jag nog konstatera att statsrådets anförande mer var en beskrivning av hur det nuvarande systemet teoretiskt skall fungera

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om Jordbruksutbildningen i gymnasieskolan

än ett svar på min fråga om vilka åtgärder statsrådet avsåg att vidla.

Slatsrådet Mogård säger alt "det redan nu finns studievägar utöver ' tvåårig jordbrukslinje som kan tillgodose behovet av grundläggande jordbruksutbildning". Det är uppenbart att denna uppfattning inte alltid delas vare sig av ungdomar som är verksamma inom jordbruket eller av ansvariga personer inom jordbruksutbildningen. Jag kan ta några exempel. Utbildningschefen Ole Persson på landstinget i Malmöhus län säger att man där har analyserat förhållandet inom lanibruksutbildningen. Det behövs ungefär 250 nya jordbrukare per år i Skåne, men det utbildas bara 160. Rektor Emmanuelsson på Svalövs lantbruksskola framhöll för en tid sedan - och jag vill gärna hålla med honom - att det är viktigt att vi har en demokratisk utbildning. Den som vill välja en viss utbildning skall kunna göra det oavsett sin sociala bakgrund. Men i dag trängs jordbrukarungdomarna ofta ut av dem som har bättre läsvana.

Mot denna bakgrund är det för mig något förvånande att slatsrådet Mogård så säkert vet att utbildningen redan tillgodoser behovet och att inga förändringar behövs, endast med hänvisning till utredningen om arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.

Jag vill emellertid även understryka några positiva delar av svaret. Statsrådels sätt att förklara skolöverstyrelsens anvisningar för intagning finner jag mycket välgörande. Om verkligheten alltid överensstämde med den beskrivningen skulle säkert mycket vara vunnet. Särskilt fäste jag mig vid alt del i vissa fall kunde vara välbetänkt alt genomgående göra individuella helhetsbedömningar och avstå från ett mer tekniskt kvotförfarande och att lång yrkeserfarenhet skulle kunna innebära reell men ej formell behörighet och därför kunna prövas för intagning inom den fria kvoten.

Jag vill i detta sammanhang ställa några följdfrågor: Anser slatsrådet att tillämpningen står i god överensstämmelse med beskrivningen? Skulle del finnas skäl att öka yrkeserfarenhetens meritvärde för intagning till 20- resp. 40-veckorskurserna?

Av förklarliga skäl grundar sig dimensioneringen av utbildningen ofta mera på tidigare erfarenheter och bedömningar än på framlidens behov. Det skulle gå att ge många exempel på delta. Volymen av dagens lantbruksutbildning grundar sig således till stor del på den bedömning av jordbrukspolitiken som gjordes under 1960-talel, då man trodde alt en stor del av lantbruket skulle läggas ner. Dess bättre blev det inte sä. F. n. går i stället strukturomvandlingens kalla vind fram över andra branscher, som man då i stor utsträckning litade till. I en situation med begynnande knapphet på energi och ändliga råvaror blir vi alltmer medvetna om betydelsen av förnyelsebara resurser. Möjligheten att producera livsmedel, fiberråvara och energi ulan att tära på de ändliga tillgångarna kommer att ha en avgörande betydelse för vår möjlighet till fortsatt hög standard, och hög välfärd.

En ytterligare fråga är därför: Delar statsrådet Mogård min uppfattning att det även ur denna synpunkt är synnerligen angeläget alt lantbruksutbildningen inte är underdimensionerad?

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Självfallet instämmer jag - del kanske jag skulle ha sagt i mitt första svar- i herr Olssons i Sösdala första mening i inierpellaiionen: "En positivare syn på jordbruket och jordbrukspolitiken från såväl politikers som allmänhetens sida har klart förmärkts under senare är." Jag anser att det är en positiv utveckling och att den självfallet måsle få konsekvenser också för dimensioneringen av utbildningen på detta område.

Nu hävdar herr Olsson atl del finns olika uppfattningar om vad som är sanning. Ja, det är ju faktiskt ganska vanligt. Del råkar i alla fall vara så, som jag sade i mitt första svar, atl beslut om dimensioneringen av jordbruksutbildningen föregås av kontakter med berörda basorgan, bl. a. lantbrukets yrkesnämnd. Jag har naturligtvis alldeles klart för mig alt det kan finnas enskilda personer - i och för sig mycket kunniga, som kan ha en annan uppfattning än lantbrukets yrkesnämnd. Men jag vet inle riktigt hur herr Olsson hade tänkt sig atl vi skulle kunna fiska in alla dessa disparata uppfattningar och få det hela atl gå ihop.

Vad beträffar den långsiktiga dimensioneringen är det alltså den här nämnda utredningen som får titta på den - naturligtvis utifrån den förändrade syn vi har numera pä jordbruket och dess roll.

När det gäller antagningen av sökande och de anvisningar till förordningen om grundskolans kompetensvärde som jag föredrog vill jag bestämt klargöra att jag icke hade för mig någon tolkning. I stort sett lä.ste jag faktiskt innantill i bestämmelserna, och jag tycker nog all man kan begära av dem som har att sköta om antagningen av sökande atl de skall läsa dessa bestämmelser innantill. Jag förutsätter faktiskt alt de gör så. Men självfallet kan det hända misstag, och de skall i så fall påtalas. Det är inte särskilt svåri, tycker jag, atl förstå de här bestämmelserna.

Jag är medveten om att det vid antagningar till gymnasieutbildningsvägar över huvud taget finns ganska stora problem, bl. a. för den kategori som herr Olsson har berört och som kanske inle har så särskilt fina betyg men som är högst förträffliga människor ändå, med kunskaper, skicklighet och intresseinriktning åt etl visst håll. Del var ju en av orsakerna till att betygsutredningen tillsattes. Den har nu lagt fram ett förslag som bl. a. går ut på att man skall ta hänsyn inte bara till betygen från grundskolan utan också till andra omständigheter. Naturiiglvis är jag inle villig alt yttra mig om betygsutredningens förslag på det här stadiet, eftersom förslaget nu har sänts ut på remiss. Men jag kan säga så mycket som att jag är ytterst intresserad av atl vi skall komma fram till ett system där vi inte enbart stirrar oss blinda pä belygssiffror utan kan åstadkomma en mera total bedömning av en individs lämplighet för vidare studier.

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Om jordbruksutbildningen i g}'mnasieskolan

Hen OLSSON i Sösdala (c):

Herr talman! Jag har naturiiglvis förståelse för alt man inte kan ta hänsyn till alla de disparata uppfattningar som kan förekomma. Men

Nr 136

Måndagen den 23 maj 1977

Ö" Jordbruksutbildningen i gymnasiekolan

den positiva syn på jordbruket som vi tydligen är överens om och gläds över innebär alt många grupper söker sig till jordbruksskolorna men sedan kanske ändå inte blir kvar i det yrke de utbildat sig för. De har rätt att gå denna utbildningsväg, men det innebär ett ökat behov av platser - den bedömningen tror jag man ganska snart kan komma fram till. Det är värdefullt om det är som fru Mogård säger, atl man följer de regler som dragits upp av skolöverstyrelsen. Jag misstänker - och del låg väl någonting av det i statsrådets formulering också - atl misstag har begåtts, att man inte alltid tagit de hänsyn till andra kvalifikationer än betyg som vi skulle önska. Jag skulle vilja fråga statsrådet Mogård om del är möjligt atl påpeka detta ytterligare för berörda personer.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Det är dess värre inte på någol sätt unikt för det här utbildningsområdet att man efter slutförd utbildning inle stannar kvar i sitt yrke. Det vore kanske önskvärt all man kunde räkna med del, men del kan man alltså inte.

Jag säger - och det säger jag i alla sammanhang - atl misstag naturligtvis kan begås och kommer alt begås i ännu större utsträckning om vi ökar decentraliseringen av beslutsfattandet på olika områden, vilkel vi från andra aspekter är ense om, hoppas jag, är bra. Vi får naturiiglvis betala ett visst pris för del. Vad vi kan göra dä är att påpeka när misstag begås.

Om del skelt misstag i det här fallet-vilket jag alltså inte vet någonting om, men möjligen herr Olsson - är del väl lämpligt all plocka fram Aktuellt från skolöverstyrelsen och föreläsa ur den eller för den delen föreläsa direkt ur mitt interpellationssvar. Vi har alla, menar jag, plikt alt bidra lill en riktig information om sakförhållandena.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:151 ull civilutskoltet

§ 15 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1661 lill utrikesutskottet

§ 16 Föredrogs men bordlades åter konstilulionsulskollets betänkande 1976/77:44 jusiitieutskoitels beiänkanden 1976/77:35 och 36 utbildningsutskottets beiänkanden 1976/77:28-30

§ 17 Herr talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle konstitutionsutskottets belänkande nr 44

uppföras främst bland tvä gånger bordlagda ärenden och socialutskottets Nr 136 betänkande nr 28 sättas närmast efter kulturutskottets betänkande nr 44. Måndagen den

23 maj 1977
§ 18 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:153 om godkännande av överenskommelse mellan Sverige och

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG) om fiske

§ 19 Anmäldes och bordlades

Försvarsutskottets beiänkanden

1976/77:13 med anledning av propositionen 1976/77:74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling samt propositionen 1976/77:100 jämte motioner

1976/77:14 med anledning av propositionen 1976/77:106 med förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1977/78

1976/77:15 om uppskov med behandlingen av vissa ärenden

Trafikutskottets belänkande

1976/77:25 med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:32 med anledning av propositionen 1976/77:119 om veterinär-utbildningen, m. m.

Näringsutskottets beiänkanden

1976/77:41 med anledning av propositionen 1976/77:105 om åtgärder

för textil- och konfektionsindustrierna jämte motioner 1976/77:42 med anledning av motioner om stålindustrin 1976/77:43 med anledning av motioner om skogsindustrin

Arbetsmarknadsutskoliets beiänkanden

1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:143 om vissa pensionsfrågor

1976/77:30 med anledning av propositionen 1976/77:105 om åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna, såvitt angår bilaga 2, jämte motioner

§ 20 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1670 av herr Werner m.fl. med anledning av propositionen 1976/77:147 om Sveriges bidrag till den femte påfyllnaden av Internationella utvecklingsfondens (IDA) resurser

§ 21 Anmäldes och hänvisades genast till finansutskottet

Motioner

1976/77:1662 av hen Hörberg 75

1976/77:1663 av hen mmkvts,
Nr 136 ,9,6/77:1664 av hen Green

Måndagen den . y.S av herr Palme m../.
23 maj 1977 1976/77:1666 av hen Fa- -.-

----------------- ,976/77:1667 av hen Palmejjl

1076/77:1668 av herrar Hagel ocn
976/77:1669 av fröken Hörlen "J_ ,d förslag till slutlig re-

proposition)

§ 22 Kammaren åtskildes kl. 15.49.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/So/ve/g Gemert