Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:135

Onsdagen den 18 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:155 till näringsutskottet

§ 3 Fördrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1647 till skatteutskottet

§ 4 Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1976/77:48 med anledning av propositionen 1976/77:144 om höjning av mervärdeskatten, m. m. jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartementet) hade i propositionen 1976/77:144 föreslagit att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

2. lag om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås atl mervärdeskatten höjs från 15 96 till 17,1 96 den 1 juni 1977.

Vidare föreslås att en invesleringsavgift om 15 96 införs på vissa s. k. oprioriterade byggnadsarbeten som påbörjas under tiden den 15 maj 1977-den 30 juni 1978. Avgift skall betalas även för arbeten som har påbörjats under liden den 19 april-den 14 maj 1977, om igångsättningen har skett utan tillstånd. Regeringen föreslås kunna föreskriva att arbeten inom vissa regioner befrias från avgift, om läget på arbetsmarknaden motiverar det."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1613 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga under punkterna 1-3 hemställts att riksdagen skulle

1. avslå den i propositionen 1976/77:144 föreslagna ändringen i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

2. avslå den i propositionen 1976/77:144 föreslagna lagen om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

3. avslå den i propositionen 1976/77:144 föreslagna ändringen i skal-lebrollslagen (1971:69),

1976/77:1614 av herrar Wachtmeisler i Staffanstorp(m)och Rydén (m),

1976/77:1615 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), vari hemställts

1. alt riksdagen skulle avslå regeringens proposition 1976/77:144,

2. atl riksdagen hos regeringen begärde utredning och förslag lill nytt demokratiskt skattesystem där momsen slopades och vars grundval var beskattning av produktionen i stället för konsumtionen,

3. att riksdagen uttalade sig för en förlängning av prisstoppet till att gälla under kommande avtalsperiod,

4. all riksdagen uttalade sig för generellt förbud för svenska företags investeringar utomlands,

1976/77:1616 av herrar Hallenius (c) och Andersson i Edsbro (c),

1976/77:1617 av herr Henrikson m.fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå propositionen 1976/77:144,

2. att riksdagen om yrkandet under 1 icke bifölls - skulle anta det vid propositionen 1976/77:144 fogade förslaget till lag om investerings-avgift för vissa byggnadsarbeten endast med den ändringen att 2 S första stycket punkten 3 skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande all från avgifisplikl skulle undantas byggnadsarbete, för vilkel stöd utgick enligt kungörelsen (1973:400) om statligt stöd till allmänna samlingslokaler,

1976/77:1618 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beslutade avslå förslaget i propositionen 1976/77:144 om höjd mervärdeskatt,

1976/77:1619 av herr Åkerfeldt (c), vari hemställts att riksdagen skulle anta förslaget i propositionen 1976/77:144 om lag om investeringsavgift med den ändringen alt avgift ej skulle utgå för byggnadsarbete som kunde stödjas enligt reglerna i kungörelsen 1973:400 om statligt stöd till allmänna samlingslokaler, samt

1976/77:1620 av herrar Svensson i Skära (m) och Komstedt (m), vari hemställts all riksdagen beslutade all detaljhandelns momsredovisning med ändring av vad som föreslagits i propositionen 1976/77:144 flck ske enligt följande:

1. den 5 augusti 1977 för endast månaden maj 1977,

2. den 5 oktober 1977 för månaderna juni, juli och augusti 1977.

Utskottet hemställde

1. beträffande höjning av mervärdeskatten atl riksdagen med avslag

på motionerna 1976/77:1613 yrkandet 1, 1615 yrkandet 1 i denna del, 1617 yrkandet 1 i denna del och 1618 skulle bifalla propositionen i denna del,

2. beträffande ikraftträdandebestämmelserna till mervärdeskatlehöj-ningen att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1620 skulle anta propositionen i denna del med de ändringar av ikraftträdandebe-slämmelserna som utskottet förordat, innebärande att deklaration för redovisningsperiod, som utlöpte den 30 juni 1977, skulle få lämnas senast den 15 augusti 1977,

3. beträffande införande av investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten atl riksdagen med avslag på motionerna 1976/77:1613 yrkandet 2, 1615 yrkandet 1 i denna del och 1617 yrkandet 1 i denna del skulle bifalla propositionen i denna del,

4. beträffande undantag från avgiftsplikt för investeringsavgift att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1617 yrkandet 2 och 1619 skulle anta propositionen i denna del med den ändring av 2 >) som utskottet förordat,

5. beträffande dispens från investeringsavgift alt riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:1614 och 1616 i den mån de inte kunde anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört,

6. beträffande ikraftträdandet av lagen om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten atl riksdagen skulle anta propositionen i denna del med de ändringar av 1 § och ikraftträdandebestämmelserna som utskottet förordat, innebärande att den nya lagstiftningen skulle tillämpas på byggnadsarbete som igångsattes den 23 rnaj 1977 eller senare och att byggnadsarbete, som påbörjats utan byggnadstillstånd under tiden den 19 april-den 22 maj 1977, skulle anses igångsatt den 23 maj 1977,

7. beträffande skatlebrottslagen att riksdagen med avslag på motionerna 1976/77:1613 yrkandet 3, 1615 yrkandet 1 i denna del och 1617 yrkandet 1 i denna del skulle bifalla propositionen i denna del,

8. beträffande nytt skattesystem att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1615 yrkandet 2,

9. beträffande prisstopp att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1615 yrkandet 3,

10. beträffande utlandsinvesteringarna alt riksdagen skulle avslå mo
tionen 1976/77:1615 yrkandet 4,

11. beträffande författningsförslagen att riksdagen till följd av vad ovan
hemställts skulle anta de vid propositionen fogade förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

2. lag om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten med de ändringar all

dels 1 och 2 ijii skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse, dels ikrafiirädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

3. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Wärnberg, Kristenson, Johansson i Jönköping och Weslberg i Hofors, fru Normark samt herrar Boström och Forslund (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemställa

1. beträffande höjning av mervärdeskatten alt riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1620 och med bifall till motionerna 1976/77:1613 yrkandet 1, I6I5 yrkandet 1 i denna del, 1617 yrkandet 1 i denna del och 1618 skulle avslå propositionen i denna del,

2. beträffande införande av invesleringsavgift för vissa byggnadsarbeten att riksdagen med avslag pä motionerna 1976/77:1614, 1616, 1617 yrkandet 2 och 1619 samt med bifall till motionerna 1976/77:1613 yrkandet 2, 1615 yrkandet 1 i denna del och 1617 yrkandet 1 i denna del skulle avslå propositionen i denna del,

3. beträffande skattebrottslagen att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1613 yrkandet 3, 1615 yrkandet 1 i denna del och 1617 yrkandet 1 i denna del skulle avslå propositionen i denna del,

4. beträffande nytt skattesystem att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1615 yrkandet 2,

5. beträffande prisstopp att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1615 yrkandet 3,

6. beträffande utlandsinvesteringarna alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1615 yrkandet 4.

Till betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Wärnberg, Krislenson, Johansson i Jönköping och Westberg i Hofors, fru Normark samt herrar Boström och Forslund (samtliga s).

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Riksdagen står nu inför behandlingen av propositionen 144 till innevarande riksmöte, en proposition som betyder en total omläggning av regeringens ekonomiska politik. Sällan har väl en omläggning, skall vi säga ett uppvaknande, skett så hastigt och så yrvaket som i detta fall. Uppvaknandet gäller naturligtvis inte bara regeringen ulan också de borgerliga innan de kom i regeringsställning.

Låt mig bara erinra om atl under hela den lid vi hade jämviktsriksdag krävde de borgerliga ändringar i den ekonomiska politiken och då alltid åt samma håll. Man menade all staten borde föra en mera expansiv politik. Staten skulle ge medborgarna bättre service samtidigt som man ville sänka skatterna. De lottdragningar som förekom i riksdagen gick genomgående åt samma håll. Vi minns särskilt överbuden under 1976.

I valrörelsen 1976 fanns del ingen hejd på de löften som utställdes om lägre skaller och bättre förmåner. Man kan säga au de borgerliga övertog vpk:s slogan, men på etl annat sätt. Vpk hade sagt lönerna upp, priserna ner, men de borgerliga sade i stället förmånerna upp, skatterna ner. De har envist tjatat om detta, så envist att de började tro på det trolleritrick som de i många år rekommenderat. Man har anledning atl tro delta, därför all regeringen omedelbart efter makttillträdet började

lansera sina teorier. Jag syftar då främst på det skatteförslag som framlades av regeringen och som antogs av riksdagsmajoritelen. Man slog sönder skalteöverenskommelsen som den gamla regeringen hade med LO och TCO, på så sätt att de som hade de bästa inkomsterna fick 400 kr. i extra skattelättnad. Man ansåg inte alt staten behövde någon kompensation för detta. Inte heller ansåg man all det behövdes någon kompensation för de 3 miljarder som man avstod från. Man log bara ut 1,5 96 i arbetsgivaravgift i stället för de 3 96 som den socialdemokratiska regeringen kommit överens med LO och TCO om. På den tiden var man karsk i den borgerliga regeringen och menade atl man inte behövde dessa 3 miljarder. Inflationen skulle sköta om del hela, och jag förmodar att man också skulle ha hjälp av del trolleritrick som jag tidigare talat om och som i korthet kan uttryckas på följande sätt: Om man bara sänker skatterna och för en förelagsvänlig politik, kommer förelag och skattebetalare all bli så glada och arbeta så mycket mera all produktionen och inkomsterna ökar automatiskt med påföljd all skatterna flyter in ändå.

Läitsinnigheten fortsatte i höstas när man genomförde stora och helt omotiverade lättnader i företagsbeskattningen, som medförde nya gluggar på hundratals miljoner i statens finanser. Jag syflar då främst på ändringarna i beskattningen av familjeinkomster hos företagare och ökningen av del fria beloppet för arbetsgivaravgift hos egenförelagare. Men del finns också andra saker atl peka på.

Inte ens del skrämmande underskottet i det budgetförslag som regeringen lade fram i januari 1977 eller den förutspådda svenska upplåningen utomlands, som skulle slå alla rekord i landets moderna historia, avskräckte regeringen. Den slogan som jag förut nämnt, förmånerna upp

- skatterna ner, dög fortfarande. Man fortsatte oförtrutet vidare.

Jag skall här inte la upp de särskilda förmåner som man beviljat åt alla möjliga håll, framför allt näringslivet. Del kommer säkerligen andra talare att göra efler mig. Låt mig för min del bara uppehålla mig vid en stor sak på skalleområdet.

1 mars beslöt man föreslå att del särskilda investeringsavdragel på 25 96 eller, om inte detta gick alt utnyttja därför all företaget inte hade all betala någon skall, del 10-procenliga bidraget skulle få utnyttjas fortsättningsvis till årets slut. Detta kommer med stor sannolikhet, nästan med säkerhet, att innebära att statskassan går miste om belopp på inte bara hundratals miljoner ulan t. o. m. miljarder kronor, utan atl någon påvisbar trolig positiv effekt kan redovisas. Investeringsavdrag eller -bidrag kan bara användas när syftet är alt tillfälligt fiytta investeringar, men om man använder det verktygel så långdraget som den borgerliga regeringen nu gör- och det sker med riksdagsmajoritetens godkännande

- så kommer dessa förmåner bara alt inkalkyleras i investeringskostnaden,
och del är enligt min uppfattning vad som nu har skett. Investeringar
som med all sannolikhet ändå skulle ha utförts har nu blivit billigare,
samtidigt som risker kvarstår atl investeringsviljan kanske längre fram

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten. m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

kan upphöra, om inte bidrag slår till förfogande eller om ett markant konjunkluruppsving sker. Redan nu redovisar regeringen för övrigt minskningar i investeringsviljan, trots att dessa förmåner utgår. Under alla omständigheter kvarstår de skalteorältvisor som skapats, och något bidrag till förbättring av vår ulrikesbalans har dessa orättvisor inte lett lill, snarare tvärtom.

1 delta sammanhang där del handlar om miljardbelopp kan del naturiiglvis förefalla futtigt atl tala om del fåtal miljoner som landels skogsägare som eldar med eget bränsle har tillerkänts, men det är i miniatyr ändå en avspegling av vad som hållit på att ske under de månader den borgerliga regeringen suttit vid maklen: skattesänkningarna skall ges till vissa grupper och lill dem som minst behöver dem, och skattesänkningarna behöver inte kompenseras. Sedan uppvaknandet har skett -och vi har sett de besparingsakiioner som pågår - är del dock betydligt mindre poster än vad det fria vedbränslet fråntog stat och kommun som är intressanta.

Vad har jag då för underiag för mitt inledande påstående atl ett uppvaknande väl sällan har skett så hastigt och så yrvaket som i detta fall? Jo, inget speciellt hade ju skett i samhället från början av mars, då regeringens ekonomiska lättsinne var lika frejdigt, och fram lill början av april då bromsarna plötsligt skulle hårt slås lill. Del som skedde i samhällsekonomin i början av april, då den aktuella propositionen framlades, var ju bara en fortsättning på utvecklingen under hela året som inte kunde ha varit främmande för regeringen. Underskottet i utrikeshandeln ökade, inflationen hade rekordtakt, valutareserven kunde upprätthållas endast lack vare utländska lån och det stora underskottet i budgeten var ju förutsett. De olika delarna av den socialdemokratiska skuggbudgeten - låt mig använda del ordet - avslogs undan för undan med glatt mod av den borgeriiga majoriteten, med det underförstådda motivet atl några inkomstförstärkningar inte behövdes.

Så lämnade då regeringen propositionen 144 med panikbromsning, innehållande förslag till höjning av mervärdeskatten som på helt år innebär en skallehöjning med 4 miljarder kronor samtidigt som förslag lades fram om en investeringsavgift om 15 96 på s. k. oprioriterade byggen.

Samma regering som någon månad tidigare menade att inga inkomstförstärkningar behövdes höjer nu skatterna med 4 miljarder kronor. Man kan förstå att det kan vara svårt för en del riksdagsledamöter atl hänga med i svängarna, men man kan ännu lättare förstå de väljare som i dag känner sig totalt förvirrade, nämligen de som trodde på partiledarnas ord atl del går att sänka skatterna bara viljan finns.

Jag tycker all det är passande om jag kallar del yrvaket när regeringen föreslår sina riksdagsledamöter att rösta annorlunda än vad de gjorde för några veckor sedan. Jag tycker att det är yrvaket när regeringen nu föreslår all byggen skall senareläggas, trots all den för kort lid sedan föreslog alt byggen skulle tidigareläggas.

Omkastningen har skett så tvärt att man inte hunnit kontrollera, om

resultatet blir alt ett och samma bygge får stimulansbidrag eller avdrag vid beskattningen för viss del medan del på andra delar läggs en investeringsavgift för atl förhindra en igångsättning. Det är inte lätt all vela om detta är exempel på den mänskliga faktorns bristfällighet i ett brådskande och ryckigt läge, eller om det möjligen kan vara etl utslag av den beryktade kompromissviljan i regeringen. Några vill stoppa, andra vill späda på.

Från utskottets synpunkt har - som jag sett det - handläggningen av denna fråga varit helt otillfredsställande. Vi fick en proposition med begäran om förkortad motionstid, där i inledningen omtalades atl regeringens syn på konjunkturutvecklingen och den ekonomiska politikens uppläggning skulle presenteras i kompletteringspropositionen, som inte skulle avlämnas till riksdagen förrän efter motionstidens utgång. Det har alltså varit helt omöjligt för oppositionen att avlämna några alternativa förslag till propositionen 144, om man velat göra delta med utgångspunkt i regeringens redovisning för konjunkturlägel och därav följande bedömningar. Mot denna bakgrund har därför ingen fullständig behandling kunnat ske av några alternativ, även om man i sak slutit upp bakom tanken på att viss åtstramning varit behövlig i samhällsekonomin.

Oaktat ansträngningar i utskottet att i lid bli färdiga enligt den lidtabell som regeringen planerat har detta icke lyckats. Ikraftträdandet blir således förskjulet en vecka utöver vad som föreslagits i propositionen i fråga om investeringsavgiften för oprioriterade byggnadsarbeten. Ett uppskov med ytterligare två veckor hade haft ringa betydelse för denna del av propositionen. Ett uppskov med två veckor för mervärdeskaltehöjningens genomförande hade givetvis betytt något mera, men med hänsyn till regeringens lättsinniga ekonomiska politik tidigare hade också detta varit överkomligt, tycker jag.

Del ligger därför nära till hands att tro att andra förhållanden varit det verkliga skälet till den märkliga handläggning som nu håller på all ske. Det naturliga hade givetvis varit atl den ekonomiska politiken behandlats vid samma tillfälle, då alla förutsättningar varit kända, och inte som nu med 14 dagars mellanrum.

Så lill dagens sakfråga. Socialdemokraterna yrkar avslag såväl på höjningen av mervärdeskatten som på förslaget om införande av en invesleringsavgift på opriorilerade byggen. Anledningen härtill är inte att vi utesluter propositionens motivering alt en åtstramning kan behövas. Anledningen är i stället alt reservanterna anser all regeringen vall fel väg för alt åstadkomma denna åtstramning.

Först genomför man stora skattesänkningar för höginkomsttagare, för vissa företagargrupper och företag, men man avvisar samtidigt alla besparingsåtgärder och inkomstkompensalioner under motivering alt de är obehövliga. Regeringen aviserar t. o. m. framöver indexreglering av skattesystemet och andra stora utgifter, för försvaret bl. a.

Därefter-för att klara dessa saker- föreslåsen höjning av den allmänna mervärdeskallen, som slår betydligt hårdare på de grupper som är svaga.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskallen, in. m.

de som måste konsumera hela inkomsten, än på de grupper som hittills fåll del största skatteslödet av regeringen och riksdagsmajoritelen. Om riksdagen följt de socialdemokratiska förslagen hade dagens proposition varit onödig. Detta i sin tur skulle ha inneburit lägre inflationstakt och en jämnare sysselsättning varjämte givetvis fördelningen av samhällets bördor hade blivit rättvisare.

I fråga om investeringsavgiften betyder den ryckighet som här förs att planeringen slås sönder, all allt därför blir dyrare - alltså inte bara på grund av inflationen - och atl risk för sysselsättningen kommer alt föreligga framöver. Några, kanske t. ö. m. många, kommer alt bygga med den femtonprocentiga avgiften och därmed ytterligare fördyra byggen-skåpen. Det medges atl den Bohmanska inflationspolitiken slagit värst ut på byggnadsområdei, men enligt vår mening finns del andra medel alt råda bot på detta än att ena dagen påskynda statliga byggen och ge investeringslättnader och andra dagen uppskjuta statliga byggnader och införa invesieringshämningar. En väg har exempelvis anvisats i den socialdemokratiska motionen, nämligen prisstopp på byggnadsvaror, men det finns också andra vägar.

Del är självklart alt oppositionen kunde ha återuppväckt alla sina motioner från den allmänna motionstiden som alternativ till regeringens nu avgivna förslag, men socialdemokraterna har inte valt den linjen. Dels därför all avtalslägel nu är ett annat än då arbetstagarorganisationerna lovade atl ta hänsyn till en ireprocenlig arbetsgivaravgift vid förhandlingarna, dels därför alt man inte kände lill konjunkturbedömningen när motionstiden gick ut och följaktligen inte heller visste hur stor åtstramningen borde vara.

Det kan givetvis heller inte vara oppositionens uppgifi all vid varje tillfälle ha ett nytt alternativ lill hands för all följa med i de olika turerna som dagens regering så ofta byter färdriktning på.

Detta oaktat kommer socialdemokraterna alt ha ett färdigt alternativ till förslagen i proposition 144, om, som vi hoppas, riksdagen avslår förslaget om höjd mervärdeskatt och särskild investeringsavgift för oprioriterade byggnadsarbeten. Dessa förslag från socialdemokraterna kommer i så fall att läggas i en motion som behandlas samtidigt som kompletteringspropositionen.

Skulle riksdagen besluta anta förslaget i propositionen 144 - och det är väl realistiskt att tro alt så blir fallet - måste alternativen i den socialdemokratiska motionen bli något annorlunda. Man kan knappast genomföra en höjd mervärdeskatt den 1 juni för alt sedan kräva att den skall sänkas en vecka senare. Någon tid måste även mindre lyckade regler vara i kraft, om de hunnit all börja tillämpas.

Socialdemokraterna har alltså ansträngt sig atl lägga fram alternativa förslag, även om den sista uppläggningen föranlett oss all knorra över en orimlig ordning.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall lill reservationen vid utskottets belänkande. Om riksdagen bifaller utskottets hemställan delar reservan-

terna uppfattningen att även allmänna samlingslokaler som uppförs med      Nr 135
statligt stöd skall befrias från invesleringsavgift. Vi kommer alt rösta     Onsdagen den
för delta.                                                                      18 maj 1977

Herr BERNDTSON (vpk): Höjning av

Herr talman! Del går all sänka skatten om viljan finns, brukade mo- mervärdeskatten, deratledaren herr Bohman med stor envishet upprepa i valrörelsen. Han m. m. borde dock ha tillagt all del också går all höja skatten om viljan finns. Den borgeriiga regeringen, där moderaterna har ett betydande inflytande över den ekonomiska politiken, visar nämligen alt man inte drar sig för alt höja skatten när det passar, därtill att genomföra skattehöjningar som är särskilt kännbara för lönarbetarna, pensionärerna och andra som redan har ett besväriigi läge.

Den skatiepoliliska inriktning som gällt under flera år och som inneburit atl en ökad del av skallebördan lagts på lönarbetarna har under den borgerliga regeringen förstärkts på ett oroväckande sätt. Man gick högre upp i inkomstlägena i fråga om förändring av statsskatten, med följd atl inkomsttagare som knappast behöver skattesänkningar fick lägre statsskatt. Man driver en linje om inflationsskydd av skalleskalorna som gynnar de högre inkomsttagarna. Man förvärrar den ekonomiska situationen för kommuner och landsting, med stigande kommunalskatter -som främst drabbar låginkomsttagarna - och försämrad service som följd. Den nu föreslagna höjningen av mervärdeskallen hör lill vad som brukar kallas ekonomiskt åtstramningspaket och vars innehåll har del kännetecknet att den arbetande befolkningen drabbas hårdast.

Som ett led i en nödvändig åtstramning av vår inhemska förbrukning och i syfte all börja minska underskotten i de utrikes betalningarna är det nödvändigt att mervärdeskatten höjs, heter det i regeringens proposition. Men nog måste del te sig främmande för de stora löntagargrupper som redan vet alt avtalsrörelsen innebär reallönesänkningar all tvingas lill ytterligare standardsänkningar genom momshöjningen. Inte en nödvändig åtstramning av förbrukningen utan mera hur man skall klara de livsnödvändiga utgifterna framstår som problemet för stora grupper med låga inkomster i vårt land.

Momsen har den fördelen atl den belastar konsumtionen av inhemska och importerade varor på ett likvärdigt sätt, skriver regeringen i sin proposition. Men momsen har också den nackdelen att den belastar konsumtionen lika hårt ulan hänsyn till ekonomisk bärkraft hos den som skall köpa varorna. Den verkar orättvist. Men det förtiger man.

Regeringens förslag alt höja mervärdeskatten är fördelningspolitiskl
reaktionärt. Del urholkar ytterligare de arbetandes reallöner, utöver vad
som redan skett genom prisstegringar och vad som kan väntas bli en
följd av SAF:s negativa hållning i avtalsrörelsen. Höjningen av mer
värdeskatten drabbar särskilt hårt pensionärer, barnfamiljer och lågin
komsttagare. Detta är sanningen. Det blir de minst bärkraftiga som får
svara för åtstramningen av den inhemska förbrukningen och minskning- ' 1

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

en av underskotten i utrikesbelalningarna, som anförs som motiv för höjningen av momsen.

Vänsterpartiet kommunisterna har därför yrkat avslag på förslaget om höjd mervärdeskatt. Del förhållandet att regeringen bryter loss vissa viktiga delar av den ekonomiska politiken från deras sammanhang, så som har skett i proposition nr 144, är tecken på desperation, och förslagen är illa genomtänkta. Detta gäller främst momshöjningen men präglar även propositionen i övrigt, och jag vill därför yrka avslag på propositionen i samtliga delar.

Au godkänna den föreslagna momshöjningen skulle innebära ytterligare ett steg på vägen till att lasta över skattebördorna på lönarbetarna och förslärka orättvisorna i skattepolitiken. Om väljarna plockar fram de nuvarande regeringspartiernas valprogram med löften om skattesänkningar och jämför dessa med den skattepolitik regeringen för, skall de snart finna alt även på detta område sviks vallöftena.

Vänsterpartiet kommunisterna förfäktar meningen atl en genomgripande skattereform är nödvändig för alt utjämna inkomst- och förmögenhetsskillnaderna.

Vi bekämpar de höga indirekta skatterna och har som en konkret åtgärd länge krävt slopande av momsen på maten. Vi hävdar all staten måste överta kostnaderna för viktiga delar av kommunernas och landslingens verksamhet och att dessa måste befrias från allmän arbetsgivaravgift. Därigenom kan man göra slut på kommunalskaltehöjningarna, som varit så kännbara för låg- och medelinkomsttagarna. Vi företräder också uppfattningen all en progressiv stalskommunal enhetsskalt bör införas.

Vi menar all progressionen i skattesystemet inte får försvagas utan tvärtom bör skärpas genom åtgärder som gör atl höga inkomster, kapital vinster och stora förmögenheter till fullo beskattas. Avdragssystemet, som nu gynnar höga inkomster och missgynnar låga, måste ändras.

Beskattningen av bolagens vinster måste skärpas och göras progressiv. Ett system med produktionsskatter baserade på förelagens omsättning samt råvaru- och energiförbrukning, och inte som nuvarande arbetsgivaravgifter ullagna enbart i förhållande till löneutgifterna, bör prövas. Skatteflykt och skattefusk måste hårt bekämpas.

Skalteutskotlets belänkande nr 48 är etl märkligt dokument i den meningen atl man helt vägrar diskutera de fördelningspolitiska effekterna av momshöjningen som påtalats i motionerna. Utskollel nöjer sig med all instämma i budgetminislerns uppfattning all en höjning av mervärdeskatten inte är mer ogynnsam från fördelningspolitisk synpunkt än en höjning av arbetsgivaravgiften skulle vara för all åstadkomma en politisk åtstramning. För atl få dessa grumliga tankar något förtydligade vill jag till ulskoitsmajoritetens talesman direkt ställa frågan: Förnekar utskottsmajoritelen atl en höjning av mervärdeskallen, som fördyrar konsumtionen, blir särskilt kännbar för låginkomsttagarna och därmed har ogynnsamma fördelningspolitiska effekter?

De indirekta skatterna har av arbetarrörelsen alllid betraktats som djupt

orättvisa. De fördyrar den livsnödvändiga konsumtionen. De drabbar därigenom hårdast de ekonomiskt svagaste. Det är utifrån dessa fakta som vpk intensivt drivit kravet på slopad matmoms. Vi finner det orimligt alt för livsuppehället nödvändiga förnödenheter skall utgöra skatteobjekt. Även prisstegringarna har blivit skatleobjekt. På de kraftigt stigande priserna har momsen lagts som en extra börda. Nu vill regeringen alltså höja momsen och lägga ytterligare bördor på de minst bärkraftiga i samhället. Delta är en politik som slår i strid med strävandena atl skapa en demokratisk skattepolitik. Därför säger vi nej till regeringens förslag om momshöjning liksom till de övriga förslagen i propositionen 144. Vi bekämpar denna reaktionära skattepolitik.

Herr Wärnberg gjorde sig nyss i talarstolen skyldig till en häpnadsväckande sammanblandning av vpk:s och de borgerligas ståndpunkter. Han bör veta atl våra utgångspunkter är helt olika och alt vi företräder vitt skilda intressen i den ekonomiska politiken.

Vi slåss och kommer atl slåss för en skattepolitik, vars grundlinje är minskade skattebördor för lönarbetarna, barnfamiljerna och pensionärerna, samt ökade skatter för stora förmögenheter, bolagsvinster och spekulationsvinsler, en politik som angriper skattefusk och skatteflykt, en politik som innebär en omfördelning av skattebördorna lill de ar-betandes förmån på kapitalets bekostnad. Detta är en demokratisk skattepolitik. Detta är alternativet till regeringens fördelningspolitiskl reaktionära linje.

Den reservation som fogats till skalteutskotlets betänkande biträder i punkt 1 vårt krav om att riksdagen avslår förslaget om höjd mervärdeskatt. Särskilt yrkande om bifall till motionen 1618 är därför inte nödvändigt, utan jag kan, herr talman, yrka bifall till reservationen i de delar den berör propositionens förslag.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Sammanblandningen mellan vpk:s och de borgerligas linje ligger bara i all det fanns en viss likhet i atl inte vilja förslå sammanhanget. När vpk säger: Priserna ner och lönerna upp! bortser man från atl det flnns etl sammanhang också mellan dessa två saker. Jag vet alt herr Berndlson kanske bestrider detta, men jag hävdar atl så är fallet.

Del flnns också etl visst sammanhang när det gäller kravet förmånerna upp och skatterna ner. Skatter och förmåner hänger också ihop, herr Berndtson, och del går därför inte alt låta den ena saken vara helt fristående från den andra. Det är där som likheten finns mellan vpk och de borgerliga.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Hen BERNDTSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Likheterna var inte särskilt stora när herr Wärnberg började atl utveckla dem. Sedan gör sig herr Wärnberg skyldig till ytteriigare ett förbiseende. Det sker när han i sitt resonemang inte lar med de väldiga bolagsvinsterna.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Hen SUNDKVIST (c):

Herr talman! Skalteutskotlets betänkande 1976/77:48 behandlar de skattefrågor som hör samman med regeringens s. k. åtslramningspaket. Jag har för avsikt atl i första hand uppehålla mig vid de rent skattetekniska frågor som behandlas i utskottet, men inledningsvis kan det finnas anledning all också litet grand se på de bakomliggande orsakerna till regeringens förslag.

Den långvariga konjunktursvacka som vi upplevt under flera år har medfört alt vi bl. a. av sysselsättningsskäl varit tvingade atl föra en mycket expansiv politik. Denna har varit påfrestande för landets ekonomi så lill vida all vi har samlat på oss allt större underskott i statsbudgeten, som måste täckas med utlandslån.

När den nya regeringen tillträdde i höstas fick vi egentligen vad herr Wärnberg i dag har talat om, ett hastigt uppvaknande. Så fort vi fick träda lill och la regeringsansvaret fick vi se atl landets ekonomi ingalunda var så bra som den avgående regeringen ville göra gällande. Det var inte alls så väldukade bord som den avgående statsministern påstod. I stället kom vi underfund med alt det behövde föras en ännu mer expansiv ekonomisk politik för att skydda sysselsättningen, och det är vad den nya regeringen har gjort. När vi nu skymtar bättre konjunkturer kan vi inte fortsätta att leva på lånade pengar från utlandet. Därför kommer detta åtstramningspaket, som syftar lill dels att minska den privata konsumtionen, dels atl kunna styra över investeringarna åt ett mer önskvärt håll och dels naturligtvis att stärka statsbudgeten för alt på det sättet åstadkomma balans. I paketet finns också, som vi vet, förslaget om nedskrivning av den svenska kronan i förhållande till den tyska D-marken, vilkel ger ökade konkurrensmöjligheter för det svenska näringslivet i förhållande lill utlandet.

Jag vill så gå över till de två skalteförslag som finns i åtstramnings-paketet: dels förslaget alt mervärdeskatten skall höjas från 15 lill 17,1 96, dels förslaget atl införa en invesleringsavgift för s. k. opriorilerade byggnadsarbeten. Detta är åtgärder som ingalunda är nya eller sensationella på något sätt. Vid fiera tillfällen under de senast gångna åren har just sådana åtgärder vidtagits i ekonomiska situationer av del slag som den vi nu upplever här i landet. Mervärdeskatten infördes som bekant 1969 som ersättning för omsättningsskatten. Sedan dess har den i olika omgångar höjts. Under en kortare period 1974 var omsättningsskatten t. o. m. sänkt av konjunkiurpolitiska skäl. På samma sätt har vi under ett par perioder under den senaste tioårsperioden haft investeringsavgift på oprioriterade byggnadsarbeten för att på del sättet kunna styra investeringarna.

Den nu aktuella höjningen av mervärdeskatlen beräknas ge staten en inkomstökning på ca 4 miljarder kronor, om man kan bibehålla en oförändrad konsumlionsnivå. Del är alltså del beloppet som kan bli etl bidrag till den förbättrade samhällsekonomin. Höjningen beräknas också medföra den begränsning av den privata konsumtionen som konjunkturläget

påkallar.

Utskottets majoritet godtar propositionens förslag i dess grunddrag. I några smärre detaljer föreslår utskottet vissa justeringar, och jag skall här redogöra för en justering som gäller redovisningsperioden. Skaltehöjningen träder i kraft den 1 juni och medför atl de skattskyldiga som har två månaders redovisning under en och samma period får arbeta med två olika skattesatser. Detta för naturligtvis med sig ett visst merarbeie. Skatteutskottet understryker också atl vi är väl medvetna om all näringslivet över huvud laget, dvs. de skattskyldiga i detta fall, alltid förorsakas merarbeie vid skatlesalsändringar. Vi har fått motionsförslag om helt nya redovisningsperioder för alt komma lill rätta med detta problem. Vi har stannat för en kompromisslösning som innebär alt den redovisningsperiod som avslutas den 5 augusti förlängs tio dagar till den 15 augusti. På så sätt får de skattskyldiga längre tid på sig och således större möjligheter alt klara av arbetet.

Den invesleringsavgift som föreslås har, som jag redan sagt, lill avsikt att i viss mån styra investeringarna inom byggnadsområdet. Det har konstaterats en viss överhettning inom byggnadsbranschen. Man har haft all anledning atl tro att det är denna överhettning som lett till den enorma kostnadsökningen inom byggnadsbranschen under de senaste två åren. På del här sättet kan man styra över investeringarna till objekt som man särskilt vill prioritera. Låt mig nämna induslriutbyggnaden. Låt mig nämna förskoleutbyggnaden, som vi i andra sammanhang är beredda att prioritera.

Den här avgiften skall, enligt förslaget, utgå med 15 96 för byggen startade under liden från den 23 maj t. o. m. den 30 juni 1978. Det gäller då byggande av bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus, butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler, kommunala förvaltningsbyggnader, samlingslokaler som inte är avsedda för kyrkliga eller andra religiösa ändamål samt nöjeslokaler, sporthallar, idrottsanläggningar och bostadshus för fritidsändamål som är större än 80 m. Även i det här fallet godtar utskottsmajorileten propositionens förslag men med ett par förändringar.

Den första förändring som jag vill redovisa är att vi i utskottet biträder två motioner, den ena av herr Henrikson m. fl., den andra av herr Åkerfeldt, där motionärerna yrkar alt i den mån man erhåller stöd från staten för byggnation av samlingslokaler skall den del som stöds av staten vara undantagen från avgift. Vi tycker all del är rimligt alt gå med på det förslaget. Vi vill till den delen ändra på propositionens förslag och medge befrielse från avgiften i det fallet.

En annan ändring som är nog så viktig är den som herr Wärnberg var inne på och som betyder att man flyttar fram tidpunkten för ikraftträdandet en vecka - på grund av att riksdagen inte hann besluta i den takt som propositionsskrivaren har förutsatt.

1 utskottsbetänkandel nr 48 behandlas en motion av herrar Hagel och Lövenborg där de föreslår etl helt nytt skattesystem. Jag skall hastigt

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

redovisa hur utskottet behandlat den. Utskottet svarar på den motionen kort och gott att på grund av atl skatteutredningar nu sitter och arbetar och har för avsikt att mycket snabbi lägga fram förslag flnns del ingen anledning all vidta några åtgärder eller alt bifalla förslaget om ytteriigare utredning.

Atslramningspakelet innehåller också etl prisstopp, och avsikten är all det skall gälla fram till dess mervärdeskattehöjningen träder i kraft. Herrar Hagel och Lövenborg vill ha prissloppet i kraft hela året ut, men vi säger ifrån att just sådana här allmänna prisstopp är till för speciella situationer, och vi avstyrker motionsyrkandena på grund av del.

Låt mig sedan konstatera att det - som framgår av mitt anförande men kanske ännu mer av de anföranden som hållits tidigare - ingalunda råder någon enighet i skatteutskottet om del här utskoltsbetänkandet. Den socialistiska oppositionen har valt att ställa sig helt vid sidan av de åtgärder som regeringspartierna nu vidtar för att uppnå balans i landets ekonomi. Såväl socialdemokraterna som vpk har i motioner fört fram förslag om blankt avslag. Socialdemokraterna talar i motion och i reservation om en lättsinnig ekonomisk politik. Vad vi har gjort, som socialdemokraterna betraktar som lättsinnig ekonomisk politik, är att vi i höstas konstaterade atl det var nödvändigt ur sysselsättningssynpunkt att föra en mer expansiv politik än dittills. Det har också gett ett resultat som inte är föraktligt.

Både socialdemokraterna och - framför allt - vpk tar upp ett resonemang om de fördelningspolitiska effekterna av en höjning av mervärdeskatten och ställer upp en höjning av arbetsgivaravgiften som ett alternativ. Jag är inte så övertygad om att man kan göra det så här lätt för sig och säga alt arbetsgivaravgiften är någonting som drabbar arbetsgivarna, företagen, men en mervärdeskattehöjning drabbar de små inkomsttagarna. Det är inte så enkelt. Mervärdeskatt betalar vi alla. Vi betalar mervärdeskatt strängt laget i den takt som vi har tillgång till pengar all konsumera för. Såvitt jag begriper måste det vara så alt ju mer pengar jag har för konsumtion, desto mer betalar jag i mervärdeskatt. Del är ingalunda så atl mervärdeskatten drabbar de små inkomstlagarna på något speciellt sätt jämfört med de människor som har myckel all röra sig med, snarare tvärtom.

Är det då alldeles givet atl arbetsgivaravgiften drabbar företagen? Jag har en känsla av alt det är just de kategorier som har svårt atl göra sig gällande på arbetsmarknaden, som lätt blir arbetslösa och som har svårt att uppnå ett gott löneläge, som drabbas av att det allmänna går in och fördyrar arbetskraften. Del ökar svårigheterna atl upprätthålla sysselsättningen. Jag är också säker på atl det ökar svårigheterna att upprätthålla löneläget.

Herr Berndlson frågade mig om jag kan påstå alt mervärdeskatlen drabbar jämnt. Han tog själv ett strålande exempel när han talade om att man skulle slopa matmomsen för att hjälpa de mindre inkomsttagarna. Ja, slopar vi matmomsen får de som är vana alt köpa oxfilé lill sön-

dagsmiddagen en rejäl skattelättnad. De som får finna sig i all äta falukorv, som är betydligt billigare, får inte alls så stor skattelättnad. -Det är alltså inte självklart att skatterna slår på det sätt som herr Berndlson vill göra gällande.

Jag vill slutligen konstatera att de förslag som nu framläggs - som herr Wärnberg sade kommer de alldeles säkert atl bli riksdagens beslut - inte lill alla delar är populära förslag - naturligtvis inte. Skattehöjningar och inskränkningar kan aldrig vara populära och kommer inte att bli populära, men det är nödvändigt att vi fattar dessa beslut för att få stabilitet i landels ekonomi.

Herr Wärnberg sade i sitt anförande all de borgeriiga partierna i valrörelsen lovade skattesänkningar. Det är en grov generalisering. Från centerns sida utställde vi inte några löften om skattesänkningar i valrörelsen. Däremot har vi sagt - och det slår vi för också nu - alt vi slår vakt om del vi har; vi vill inte vara med om någon social nedrustning. Men vi kan inte komma ifrån alt vi under 1970-talet har skaffat oss en för stor kostym samhällsekonomiskt sett. Nu tvingas vi stanna upp och se till att vi växer i den kostymen. Från centerns sida kommer vi, som jag antytt, aldrig atl gå med på att passformen förbättras genom social nedrustning. Vi är beredda atl bära vår del av ansvaret. Det är därför som förslagen i propositionen 144 och i utskottsbetänkandel helt och hållet kan få centerns stöd.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill ulskottels hemställan i alla delar.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av

m eiyärdeska Ilen,

m. m.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Sundkvist sade alt den borgerliga regeringen inte alls vaknade i början av april, utan den vaknade någon gång i oktober när den trädde lill. Då måste jag säga all den här regeringen haft en lång uppvaknandelid! Om den verkligen i oktober månad hade vaknat upp från den överbudspolitik som de borgerliga partierna förde i valrörelsen och i jämviktsriksdagen, så borde man väl då ha ändrat sin politik. Men man fortsatte att agera på exakt samma sätt som man gjort i opposition.

Man böriade med atl slå sönder skalleöverenskommelsen som socialdemokraterna hade träffat med de fackliga organisationerna och säga nej lill vad de fackliga organisationerna hade gått med på, nämligen alt avstå från 3 miljarder kronor i arbetsgivaravgifter som skulle kunna förstärka den svenska ekonomin och att därefter ta hänsyn till detta vid löneförhandlingarna. Regeringen sade nej lill delta, därför att man ansåg att man inte behövde pengarna. Man tog visserligen ut en del av dessa pengar, men man sade all inflationen skulle klara av resten.

Delta kallar jag för en lättsinnig politik. Regeringen fortsatte precis på samma sätt som tidigare att genomföra skattelättnader utan att ha någon täckning för dem. Man gjorde också om skatteskalorna och gav dem som hade de största inkomsterna ytterligare 400 kr. i skattelättnad - även de som hade flera hundra tusen i inkomst fick denna skattelättnad.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

trots atl del inte fanns något behov av den. Regeringen förde också en lättsinnig politik när den genomförde helt omotiverade lättnader inom familjeföretagsbeskaUningen och på många andra områden och genom alt man införde myckel konstiga förmåner.

Regeringen hade under den här tiden inte vaknat upp. Först i början av april kom man med en proposition, och den innebar en helt annan politik. Socialdemokraterna kan inte vara med. på den här ryckighelen. Vi kan inte vara med på alt man ena dagen ger förmåner till vissa grupper i samhället för att sedan den andra dagen försöka la in kostnaderna for dessa förmåner från andra grupper.

Jag vill än en gång peka på atl man också lidigarelade byggen med motiveringen atl arbetsmarknadssituationen var sådan att detta var nödvändigt, för att några veckor eller månader senare föreslå att man skulle ålägga dem som byggde straffavgifter. Man införde alltså lättnader i beskattningen för viss byggnation för atl senare införa straffavgifter för samma byggnation. Det är en sådan ryckighet som vi inte kan vara med på.

Hen BERNDTSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Jag skall först försöka lösa herr Sundkvists problem när det gällde oxfilén. Det skall jag göra genom att referera till vpk:s skatiepoliliska motion, där vi talar om att vi vänder oss mot de höga indirekta skatterna och särskilt mot mervärdeskallen som fördyrar varorna. Vi säger vidare i motionen att främst momsen på mat måste bort, i första hand genom ett direkt slopande av skatten och i andra hand genom att motsvarande summa används för subventioner i syfte att hålla nere priserna, framför allt på baslivsmedel.

Om herr Sundkvist kan ställa upp på det, då löser vi problemet med oxfilén.

Herr Sundkvist säger också atl ju mer pengar man har desto mer moms betalar man. Men har herr Sundkvist inte funderat över all den som har mer pengar lättare kan klara nödvändiga utgifter, och kanske mer därtill, än den som har litet atl röra sig med, t. ex. låginkomsttagare, pensionärer, barnfamiljer och andra? Om man tar hänsyn till detta förhållande blir den fördelningspolitiska effekten av en momshöjning ogynnsam för just dessa låginkomstgrupper.

Herr Sundkvist svarade inte direkt på min fråga vad utskottet menade med resonemanget om momshöjning kontra arbetsgivaravgift. Men jag tror alt man här har uppfattningen att också de höjda arbetsgivaravgifterna skall betalas av löntagarna genom atl dessa skall avslå från lönehöjningar. Jag vill då fråga herr Sundkvist om han möjligen har hört talas om bolagsvinster. Dessa bör ju kunna beskattas hårdare. Jag tycker att det är nog så avslöjande för de borgerligas syn all vilka åtgärder till åtstramning man än föreslår, så menar man att de under alla förhållanden skall betalas av den arbetande befolkningen. Del är som det har varit tidigare: ni försöker vältra över den kapitalistiska krisens bördor

på lönarbetarna. De som har den minsta bärkraften skall bära de tyngsta     Nr 135
bördorna - det är er politik. Kapitalet skall tydligen komma lindrigt     Onsdagen den
""3"-                                                                            18 maj 1977

Hen SUNDKVIST (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Berndlson ger mig tillfälle atl komma tillbaka lill en sak, som jag glömde bort i mitt första anförande, när han säger att barnfamiljer och andra kommer atl sitta speciellt hårt i kläm vid denna höjning av mervärdeskatten. Det har också vi insett. Bl. a. barnfamiljerna och pensionärerna får därför ett extra stöd i samband med höjningen av mervärdeskatlen.

Låt mig fortsätta med herr Berndtson. Han frågar mig om jag har hört talas om bolagsvinster. Jo, visst har jag det, herr Berndlson, men jag har också hört talas om bolag som inte går ihop ekonomiskt ulan är färdiga att slå vantarna i bordet och lägga ned verksamheten. Åtskilliga sådana bolag stod i kö i industridepartemenlel i höstas för att tala om vilka enorma bekymmer de hade. Att under sådana omständigheter ytterligare försvåra deras möjligheter genom att höja arbetsgivaravgiften ansåg vi inte vara den rätta vägen.

Det är också därför, herr Wärnberg, som vi i vår skatteomläggning inte log ut de tre miljarder kronor som herr Wärnberg talar om. Hur det hänger ihop med de tre miljarderna kan vi diskutera i del oändliga. Men om vi vid en sådan här skatteomläggning tar ul krona för krona, så betyder det också att vi låter inflationen automatiskt höja skattetrycket. Vi tog ut vad som behövdes för att genomföra skatteomläggningen och inte mer.

Låt mig beträffande de enligt herr Wärnberg mycket stora förmåner som vi rullar över på företagen - herr Wärnberg nämner särskilt familjeföretagen - säga att en del av reformen består i atl vi nu fullständigt har genomfört en möjlighet till särbeskattning för företag. Småföretagarna har tidigare haft en faktisk sambeskattning, en orättvisa som inte har liknat någonting, det är den vi undanröjt.

Socialdemokraterna har själva i sin reservation i finansutskottet talat om alt svårigheterna när man går från en konjunktursituation till en annan är att avgöra när man skall börja göra åtstramningar i ekonomin. De svårigheterna har naturiiglvis också den nya regeringen haft. Vi bedömde atl det nu var dags alt göra dessa åtstramningar. Åtgärderna är av sådan karaktär alt de inte kan annonseras lång tid i förväg på grund av hamslringseffekler. Därför detta hastiga beslut.

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Låt mig börja med en sak som jag inte hann med i mitt förra inlägg. Herr Sundkvist säger alt centern minsann inte har utlovat några skattelättnader. Ja, jag vill nog inte påstå all det är så säkert. Låt mig säga att det var andra partiledare i den nuvarande regeringen som utlovade så myckel större skattesänkningar. Jag tycker att ni får la litet

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

ansvar för varandra. Ni har i alla fall inte ulloval några skattehöjningar, herr Sundkvist, men skattehöjningar blir det med del förslag som i dag behandlas av riksdagen. På den punkten har ni svikit era vallöften.

Sedan säger herr Sundkvist om bolagsbeskattningen atl det finns många bolag som inte har någon inkomst alls och inte skall betala någon skatt. Det är alldeles riktigt, och del är på sätt och vis med nöje jag konstaterar att herr Sundkvist har ändrat åsikt på ett eller annat år från den lid då han föreslog en höjning av bolagsskatten från 40 lill 50 96. Del är inte så värst länge sedan centerpartiet skulle finansiera en del föreslagna utgifter på det sättet.

Socialdemokraterna går i år fram med förslaget att öka bolagsskatten med kanske en tredjedel av den ökning som centerpartiet föreslog. Vi gör del genom alt inte vilja medge avdragsräll för mer än två tredjedelar av kommunalskallen. Men de pengarna skulle användas lill den strukturfond som vi vill bygga upp.

Den nuvarande regeringen fortsätter i stället att pylsa ul pengar till företagen till höger och vänster helt planlöst. Vi socialdemokrater vill bygga upp något mera planmässigt, och därför skulle man indirekt höja bolagsskatten på det sätt som jag har redogjort för. Senast i förra veckan sade den borgeriiga regeringen nej lill det förslaget. Man vill alltså inte vara med om all göra någonting på det området.

Herr Sundkvist sade all i höstas ville man inte vara med om det därför att inflationen var sådan atl man ville ha ett oförändrat skattetryck. Men i dag vill ni inte ha oförändrat skalletryck. Ni är beredda all öka skattetrycket genom höjning av mervärdeskallen, men ni är icke beredda alt öka skattetrycket på del sätt som den gamla regeringen hade kommit överens om med löntagarorganisationerna. Det är där lättsinnet satt in. Under ett halvt år har regeringen nu avstått från att få in pengar som den förra regeringen var överens med löntagarna om att man skulle få. Det är ett väldigt stort lättsinne.

När det gäller familjeföretagen sade herr Sundkvist atl en orättvisa har undanröjts. Därom har vi diskuterat oerhört myckel, och socialdemokraterna hävdar fortfarande motsatsen. Riksdagen ändrade tidigare fattade beslut som inte ens hade hunnit träda i kraft. Man avstod på det sättet från rätt myckel pengar - på etl orättvist sätt, som jag ser del.

Hen BERNDTSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Jag är inte särskilt imponerad, och jag tror inte heller pensionärer och barnfamiljer är imponerade, när herr Sundkvist talar om alt barnfamiljer och pensionärer skall få ett extra stöd. Ett sådant behöver de naturligtvis synnerligen väl med tanke på redan inträffade prisstegringar, och de kommer atl få känna på ökad belastning genom momshöjningen.

Tänk om barnfamiljerna och pensionärerna och inte enbart bolags-direktörerna ställde sig i kö vid kanslihuset för atl föra fram sina be-

kymmer och krav! Den kön, herr Sundkvist, skulle bli ganska lång.

Jag vill påpeka än en gång alt huvudlinjen i regeringens ekonomiska politik är reaktionär. Del är ökade bidrag av skattemedel till privatkapitalet. Del är forlsalt och ökad miljardrullning till militära ändamål. Det är ålstramningsålgärder för de stora löntagargrupperna. Denna politik är reaktionär. Del går inte all bestrida del, herr Sundkvist.

Herr SUNDKVIST (c) kon genmäle:

Herr talman! Det finns väl ändå, herr Wärnberg, en viss skillnad mellan situationer då man kan skärpa skattetrycket och när man inte bör göra det. Jag tvingas hålla med om - och jag har ingen anledning alt fördölja det - all den höjning av mervärdeskatten som vi nu slår i beredskap alt genomföra innebär en ökning av skattetrycket. Men det är ju en enorm skillnad, om man ökar skattetrycket nu för all göra en åtstramning, eller om man skulle ha gjort det i höstas, när alla tecken tydde på att man var tvungen att föra en expansiv politik för att hålla sysselsättningen i gång. Där är den enormt stora skillnaden.

När det sedan gäller frågan om rättvisa i familjebeskaltningen är det ju bara så att del fanns människor som inte kom i åtnjutande av sär-beskallningen utan drabbades av den faktiska sambeskatlningen. Vi konstaterade när frågan behandlades i riksdagen all den gruppen utgjordes av ungefär 35 000 företagarfamiljer. De hade fåll betala 500 milj. kr. för myckel i skatt jämfört med vanliga löntagarfamiljer i samma inkomstläge. Då är del väl inte någonting annat än en rättvis åtgärd om man nu rättar till detta.

Sedan talar herr Wärnberg om all jag i dag skulle ha tagit ställning till bolagsskallens höjd. Såvitt jag förstår har jag inte på något sätt yttrat mig om den. Mina inlägg här har varit fullkomligt neutrala på den punkten.

Vad vi åstadkommer med det här förslaget, som vi är beredda alt la i dag, är en stabilisering i landels ekonomi. Visst innebär det en höjning av skattelägel, men den är till för att åstadkomma en åtstramning och en dämpning av den privata konsumtionen. Detta är nödvändigt för all vi skall få en stabil ekonomi all bygga vidare på, så atl vi i någon mån kan växa i den stora samhällsekonomiska kostym som vi har skaffat oss.

Herr talmannen anmälde atl herr Wärnberg anhållit att lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Hen FELDT (s):

Herr talman! Den proposition vi i dag behandlar är resultatet av en misslyckad ekonomisk politik. När budgetpropositionen och den preliminära finansplanen diskuterades här i riksdagen den 9 mars, hävdade den socialdemokratiska oppositionen all finanspolitiken varit för expansiv, alt den var både lättsinnig och ansvarslös. Vi sade alt den skulle

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

leda lill infiation och en oroväckande stor upplåning i utlandet. Vi lade fram ett alternativ till regeringens ekonomiska politik som skulle ha förbättrat den statliga budgetens saldo med 5 miljarder kronor.

Detta alternativ avvisades till alla delar av den borgeriiga majoriteten. Man gjorde det med stor självtillräcklighet. Finansutskottets borgerliga majoritet konstaterade alt budgetförslaget och den ekonomiska politiken var väl avvägda. Våra varningar för all regeringspolitiken skulle leda lill ökad inflation och till en för landets framlid farlig ökning av de utländska skulderna, nedlät man sig inte ens atl bemöta. Någon förstärkning av statsbudgeten behövdes inte. Tvärtom sade man atl del var viktigt all fortsätta en expansiv finanspolitik för all stimulera produktion och konsumtion.

I debatten den 9 mars sade vi också från oppositionens sida all del inte var någon färdig budget riksdagen fåll all behandla. Vi hävdade atl verkligheten skulle tvinga fram en drastisk omläggning av den ekonomiska politiken.

Sedan gick det ungefär tre veckor, och det blev den 1 april. Den dagen fiög ekonomiministern lill Bryssel för all devalvera den svenska kronan, och statsministern skulle försöka förklara varför momsen måste höjas med 3 % den 1 juni. På tre veckor förvandlades alltså den expansiva finanspolitiken, som den 9 mars försvarades i alla delar av regeringen, till en hård åtstramning. Nu var budgeten inte längre väl avvägd. Nu krävdes inte bara stora skattehöjningar, nu måste dessutom en rad utgiftsförslag i budgetpropositionen omprövas.

Regeringen bet t. o. m. huvudet av skammen så rejält alt man nu lar upp socialdemokratiska förslag lill ulgiftsbesparingar som man tidigare avvisade för alt de skulle störa den expansiva inriktningen av finanspolitiken.

Det är mot denna bakgrund oundvikligt att ställa följande fråga: Hur kan en regering i flera månader framhärda och driva en politik som bygger på skallesänkningar, stark utgiflsexpansion och stor slalsupplåning, för alt sedan under loppet av några veckor göra en helomvändning, underkänna hela sin tidigare politik och gå in för skallehöjningar och indragningar av sina tidigare utgiflsförslag? Såvitt jag förstår finns del bara två förklaringar på denna exempellösa ryckighel och vimsighet i den ekonomiska politiken.

Den ena förklaringen är atl regeringen helt enkelt inte begrep vad den orde, alt den inte insåg alt en ökning av budgetunderskottet från 6 till 18 miljarder på ett år skulle skapa inflation, svårigheter med ut-rikesbalansen och orimliga förhållanden på kredilmarknaden. Om detta är förklaringen har den borgerliga regeringen demonstrerat en upprörande inkompetens i skötseln av landels ekonomi, och de närmast ansvariga - ekonomiministern och budgelministern - borde omedelbart bytas ut mot förhoppningsvis mera kompetenta personer.

Den andra förklaringen är atl man inom regeringen hela tiden varit medveten om att man slagit in på fel väg men atl del interna partipolitiska

grälet i regeringen fått ersätta handlingskraft och ansvarstagande. I så fall har Sverige fått precis den handlingsförlamade och splittrade regering som vi har varnat för.

Oberoende av vilken förklaring som är den riktiga måste vi rikta den allvarliga kritiken mot regeringen att den genom en serie missgrepp i den ekonomiska politiken försatt landet i en svår och fariig ekonomisk situation. Och regeringen kan inte med anspråk på någon grad av hederlighet vältra över ansvaret på några andra, vare sig löntagarna eller socialdemokratin.

Sådden lill den storm man nu får skörda gjorde man redan i valrörelsen. Då strödde man i glad ansvarslöshet en rad löften omkring sig t. ex. på skallepolitikens och familjepolitikens områden. Vi socialdemokrater företrädde redan då en markant annan syn på den ekonomiska politiken. Vi framhöll många gånger all de här löftena var ekonomiskt oansvariga och att deras förverkligande skulle försvaga styrkan i vårt lands ekonomi.

Det första steget på vägen mot det krisläge vi nu kommit i tog den borgerliga regeringen när den i november rev upp den överenskommelse som den socialdemokratiska regeringen hade träffat med LO och TCO om skattepolitiken 1977. Regeringen ansåg sig då inte bara bunden av sina vallöften lill all avslå från atl slalsfinansielll läcka hela inkomstbortfallet av skatteomläggningen. Man ansåg också alt det ekonomiska lägel kunde bära all ytterligare 600 milj. kr. användes för särskilda skal-tefavörer åt högre inkomsttagare och egenförelagare.

Sedan fortsatte man i samma riktning i budgetpropositionen genom atl föreslå kraftiga utgiftsökningar ulan motsvarande inkomstförstärkningar. Del ledde till en försvagning av statsbudgeten i en omfattning som saknade tidigare motstycke.

Vid båda dessa tillfällen anvisade vi socialdemokrater en annan och mera restriktiv politik, som skulle ha minskal risken för inflation och behovet av utlandsupplåning. Vi krävde i november en full finansiering av skatteomläggningen för 1977. Vi motsatte oss också de extra skallefavörerna ål höginkomsttagarna och egenföretagarna. 1 januari lade vi fram en i detalj utarbetad, alternativ budget som var betydligt mera restriktiv än regeringsförslagel. Men inte vid något tillfälle tog den borgerliga riksdagsmajoriteten hänsyn till dessa förslag, ulan man fullföljde sin felaktiga politik.

Det allvarliga i situationen är inte bara alt regeringen har låtit ett dyrbart halvår förrinna utan all ha gripit sig an med vårt lands ekonomiska problem. Man har dessutom fört en politik som i avgörande avseenden gått rakt emot vad det ekonomiska lägel kräver.

Skadeverkningarna av dessa sex månader av misslyckad politik har blivit betydande. Det framgår direkt om man jämför regeringens egen bedömning av del ekonomiska lägel med den bedömning som nu lagts fram i kömpletteringsproposilionen. I januari förutsåg man en uppgång av konsumentpriserna med 6 96. Nu sägs prisstegringen i år bli minst 10 96. I januari trodde man på en någorlunda full sysselsättning. Nu

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeska t ten, m. in.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

hotar en försvagning av arbetsmarknaden, och en ökning av den öppna arbetslösheten kan inte uteslutas, sägs det. I januari trodde man att real-inkomsterna för hushållen skulle öka med ungefär 2 96. Nu kan man inte undvika att avslöja alt realinkomsierna i bästa fall blir oförändrade. 1 realiteten vet vi all levnadsstandarden kommer att sjunka för landets löntagare. I januari förutsåg man en forlsalt ökning av industriinvesteringarna. Nu tvingas man konstatera all industrins byggande och inköp av produktionsutrustning kommer att minska med ungefär 7 96, något som inte har inträffat sedan 1940-lalet. T. o. m. vårt läge i fråga om utrikeshandeln har försämrats sedan i januari. Trots den kraftiga indragningen av köpkraft genom devalveringen och den momshöjning man räknar med, har del beräknade underskottet i vår utrikeshandel i år nu ökat till över 3,5 miljarder kronor.

I rättvisans namn skall sägas all den fortsalt svaga exportkonjunkturen har bidragit lill att skärpa lägel, men del ursäktar inte misstagen i den ekonomiska politiken. Läget är snarast det motsatta. I den reviderade finansplanen har regeringen nu anslutit sig lill den konjunkturbedömning som vi redovisade redan i januari. 1 själva verket har ingenting inträffat i konjunkturen sedan i mars som kan tjäna som motiv för den här häftiga omsvängningen i regeringspolitiken.

Från hela nationens synpunkt är det alt djupt beklaga all den borgerliga regeringen redan från början tappade kontrollen över ekonomin. Med den politik vi har krävt sedan i november skulle landels ekonomiska läge i dag ha varit klart bättre, och den proposition om höjning av mervärdeskallen som vi i dag diskuterar skulle aldrig ha behövt föreläggas riksdagen.

Vi säger nej till den här momshöjningen, därför all den är resultatet av en dålig och ansvarslös ekonomisk politik. Vi säger inte nej till momshöjningen, därför alt vi i princip förkastar momsen som instrument i den ekonomiska politiken, men vi säger nej lill den här momshöjningen, därför att den är ett led i en både orättfärdig och farlig ekonomisk politik. Skälen lill att momshöjningen från rättvisesynpunkt är oacceptabel för oss är följande:

För det första står det i och för sig klart atl Sveriges ekonomiska läge är sådant all en stram och återhållsam ekonomisk politik måste föras, men åtstramningen måste då vara sådan au bördor och uppoffringar fördelas rättvist. Skall den accepteras och förslås av breda folklager får inte de tyngsta bördorna läggas på dem som har del sämst ekonomiskt, medan andra, långt mera privilegierade grupper undantas från åtstramningen. Alltsedan sitt tillträde härden borgerliga regeringen varit ivrigt sysselsatt med att lill högre inkomsttagare, företagare, bönder och kapitalägare dela ut extra skattelättnader, särskilda förmåner, subventioner och bidrag -alltifrån skattefri ved till skogsägare till subventioner i miljardklassen ål storföretagen. Det torde stå utom allt tvivel atl ålslramningspolitiken för dessa grupper inte kommer att innebära någon större påfrestning på deras offervilja. I många fall hålls de skadeslösa genom den generositet

som de har visats i en lång rad riksdagsbeslut. När del gällt insatser för att öka de ekonomiska klyftorna i vårt samhälle har den här regeringen visat en dådkraft och en enad vilja, som borde ha utnyttjats för ädlare ändamål.

Däremot kommer momshöjningen för breda löntagargrupper, för låginkomsttagare och barnfamiljer att leda till en kännbar uppoffring, en sänkning av en många gånger inte särskilt överdådig levnadsstandard.

För del andra skärps orättvisorna av den totalt passiva hållning som regeringen intar lill den allt snabbare inflationen. Här måste jag tillstå alt jag är en smula förbryllad. Jag hade inte väntat mig myckel gott av en borgerlig regering, men en sak utgick jag faktiskt ifrån, nämligen att den åtminstone skulle försöka uppfylla sina mångåriga löften i svensk politik om all borgerlig politik skulle betyda hård kamp mot inflationen. Nu har konsumentpriserna under de fyra första månaderna i år stigit med 4 96 eller 1 96 i månaden. Dagligvarorna, dvs. livsmedel och andra nödvändighetsartiklar för hushållen, har stigit i pris med nästan 8 % eller 2 % i månaden. Prisstegringen under hela året sägs nu i den reviderade finansplanen bli, som del heter, "i slorieksordningen" 10 96. Valet av denna oprecisa formulering verkar befogat, herr talman. Del finns väl i dag knappast någon bedömare utanför regeringskansliet som tror all infiationen i år blir lägre än 12 96.

Del märkliga är i och för sig inte all inflationen ökar - del kunde förutses bli resultatet av den förda politiken - ulan del märkliga är all regeringen närmast tycks vilja nonchalera inflationsproblemet. Ulan ens en antydan lill blygsel eller eftertanke säger man bara atl den prishöjning på 6 96 som man i budgetpropositionen gick i god för nu blir minst 10 96. Man finner det inte ens värt all diskutera del oroväckande faktum, atl priserna redan stigit med 4 96 i år trots all ännu inte en enda lön har höjts. Man noterar inte ens all ett fyrtiotal större förelag har tagit ut kraftiga prishöjningar i förskott i år, som bara motiveras med förväntade men ännu ej inträffade kostnadsökningar och man har genom en passiv, för all inte säga negaliv inställning till priskonlroll allvarligt försvårat pris- och karlellnämndens uppgift all övervaka förelagens prissättning.

Ekonomiministern håller sig borta från den här debatten. Och det är kanske förståeligt. Vi har ju hört av statsministern hurusom statsrådens arbetsbörda inte tillåter all de förslösar sina krafter här i riksdagen.

Men budgelministern är ju trots allt ändå här. Och jag skulle därför vilja fråga herr Mundebo:

Inser ni inte i vilken situation ni har försatt alla de människor, löntagare och andra, som faktiskt trodde på er när ni sade, atl inflationen skulle bekämpas och priserna bara stiga med 6 96, och som inrättade sina planer efter detta? Inser ni inte vilket läge ni skapat för avtalsförhandlingarna genom den här inflationspolitiken? Förslår ni inte ens alt en nedpressning av levnadsstandarden för låginkomsttagare och barnfamiljer faktiskt är en svår och allvarlig sak? 1 finansplanen råder ni människorna att la

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

av sill sparande för.att hålla uppe sin levnadsstandard. Men vilket råd har ni att ge alla dem som inte har något sparande all ta av, då inkomsterna inte räckt till för något sparande?

Och en fråga till, herr Mundebo: Vad tänker ni göra när del allmänna prisstoppet hävs den 1 juni? Tänker ni också i fortsättningen acceptera att priserna stiger med 1 96 i månaden?

Del tredje skälet lill att momshöjningen för oss är ett led i en orättfärdig politik är de planer regeringen har alt fr. o. m. 1978 införa s. k. infla-lionsskydd i beskattningen. Vi går emot en sådan förändring av vån skattesystem, eftersom den innebär all skatteskalorna automatiskt och systematiskt ändras till förmån för de högre inkomsttagarna, medan lättnaden för människor med lägre inkomster blir obetydlig. Tjänar man 100 000 kr. om året blir skallesänkningen en god bil över 2 000 kr. Har man mera normala inkomster, i 50 000-kronorsklassen, blir sänkningen mindre än hälften så stor.

Vi har också kritiserat indexreglering av skatterna därför atl den skulle innebära en försvagning av statsfinanserna som allvariigt försvårar stabiliseringspolitiken. Framför allt har vi vänt oss mot alt denna försvagning växer just när ökad inflation visar atl ekonomin råkat i obalans och att finanspolitiken tvärtom behöver förstärkas. Tar man dessutom hänsyn till atl statens utgifter via löner, indexbindningar och investeringskostnader också ökar i inflationstider, ler sig tanken på en automatisk skattesänkning genom indexreglerade skatteskalor som etl renl och skärt Slalsfinansielll vansinne.

Den här kritiken har i ganska magistrala vändningar avvisats från borgerligt håll. 1 finansdebalten den 9 mars sade budgelministern, att det var "djupt ohederligt" alt ens antyda all indexreglering ledde till sänkta skaller. Någon försvagning av statsfinanserna skulle alltså inte äga rum. Något behov av andra skattehöjningar för atl läcka inkomstbortfallet skulle alltså inte finnas.

Men nu, när man närmar sig genomförandel av den här s. k. skattereformen, har det blivit litet annat ljud i skällan. Enligt 1972 års skalleutredning kommer indexregleringen fr. o. m. 1978 all ge ett inkomstbortfall för staten och kommunerna på närmare 5 miljarder kronor. 1 det reviderade budgetförslaget tvingas herr Mundebo alt redovisa etl kraftigt ökat underskott för budgetåret 1978/79, med 4 miljarder - en bud-gelförsämring som i allt väsentligt måste bero på all han har räknat med indexreglerade skatteskalor fr. o. m. 1978. Och herr Mundebo tillslår t. o. m. atl inflationen påverkar både statens inkomster och statens utgifter, när han i propositionen säger all en snabbare löne- och prisstegring visserligen leder till en snabbare ökning av statsinkomsterna men också till väsentliga ökningar på utgiftssidan. Herr Mundebo är all gratulera lill denna insikt. Synd bara all den kommit honom lill hända litet väl sent 1 livet.

Del är i del här perspektivet - av successivt försvagade statsfinanser i framliden - som förslaget om momshöjning måste ses. Del är bara

alltför uppenbart att det förslaget syftar till att täcka en del av de inkomstförluster som staten gör på indexregleringen av inkomstskatterna. Och det är inte mindre uppenbart att den här momshöjningen måste följas av ytterligare höjningar 1978, om inte statsfinanserna skall bli orimligt svaga i den högkonjunktur som då väntas.

Genomförs den här skattepolitiken, betyder del inte bara alt människor med höga inkomster får omotiverat stora skattelättnader. Kombinationen av sänkt inkomstskatt och höjd moms betyder också en överfiyttning av skattebördan från de välbeställda i samhället till de sämre ställda. Då har vi fått en regering som tar från de fatliga och ger lill de rika. Delta kan vi aldrig acceptera.

Men del är inte bara av rättviseskäl som vi säger nej till atl nu höja momsen. Vi anser atl en momshöjning skapar risker för en snabbt ökad arbetslöshet lill hösten. Redan den inflationspolitik som regeringen för pressar kraftigt ner konsumtion och efterfrågan på varor och tjänster inom landet. Läggs momshöjningen ovanpå, uppslår en direkt minskning av hushållens köpkraft i år. Under den senaste liden har tecknen blivit allt fler på atl vi går mot en försvagning av läget på arbetsmarknaden. Regeringen räknar själv med att sysselsättningen inom industrin i år kommer all minska med 50 000. Andra bedömare - alltifrån Industriförbundet och LO lill sparbankernas ekonomer - har dragit slutsatsen all arbetslösheten med regeringens politik kommer all mot slutet av året gälla 150 000 människor eller t. o. m. fler.

Med tanke på del läge som nu råder, där ett stort antal människor redan sysselsätts i utbildning och genom andra arbetsmarknadspoliliska åtgärder, förefaller det inte troligt att arbetsmarknadspolitiken i tid skulle kunna anpassas lill en så stark nedgång av sysselsättningen i näringslivet, som skulle bli resultatet av regeringens politik. En ökning av arbetslösheten förefaller alltså ofrånkomlig. Att med öppna ögon gå in i en sådan utveckling är enligt vår mening orimligt.

Grundfelet med den borgerliga konjunkturpolitiken är inte att man försöker strama åt finanspolitiken. Ulan felet är i det rådande lägel framför allt att denna politik sätts in vid fel tidpunkt och atl den använder sig av fel metoder.

Särskilt orimligt är del all lägga momshöjningen lill en redan stark inflation för all pressa ner konsumtion och efterfrågan i höst, samtidigt som man förbereder en stor sänkning av inkomstskatten nästa år - då effekterna av den internationella konjunkturuppgången börjar uppträda med full styrka i vårt land. Det motsatta vore del rimliga - alt man i stället förstärker statsinkomsterna framför allt med sikle på 1978.

Om vi ville föra den borgerliga traditionen vidare, herr talman, skulle vi nu som oppositionsparti ha kunnat nöja oss med att yrka avslag på regeringsförslagen och överlåta åt regeringen all finna en alternativ politik som löser våra ekonomiska problem. Men trots de ganska orimliga förutsättningar för oppositionens arbete, som regeringen har skapat genom en unik inkonsekvens i den ekonomiska politiken, tänker vi fullfölja

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

den linje som vi har inlett - atl anvisa konkreta och realistiska alternativ till de regeringsförslag som vi avvisar. Vi vill ge regeringen och den borgeriiga riksdagsmajoritelen ännu en chans atl ompröva sin politik och ge den etl bredare parlamentariskt underlag.

Del socialdemokratiska alternativet till alt nu höja momsen är för det första att de inkomstförstärkningar och besparingar genomförs som vi föreslog redan i januari. De åtgärderna bör genomföras i huvudsak enligt den tidtabell som angavs i del socialdemokratiska budgetalternativet. Men i ett väsentligt avseende föreslår vi en ändring: höjningen av socialförsäkringsavgifien bör ske den 1 januari 1978 i stället för den 1 juli i år. Vi har två skäl för det. Det ena skälet är all avtalsförhandlingarna nu har kommit så långt all höjda avgifter inte längre kan beaktas i avtalsuppgörelsen. Det andra skälet är att konjunkturutvecklingen uppenbarligen är sådan atl en väsentlig del av åtstramningen bör ske 1978 i stället för under andra halvåret 1977. Sammanlagt förstärker dessa åtgärder statsbudgeten för nästa år med ungefär 3 miljarder kronor.

För det andra kräver vi att riksdagen nu beslutar att avvisa planen på en indexreglering av skatteskalorna. Atl realisera den planen vore inte bara ett orimligt sätt all fördela bördorna av den åtstramning vi eftersträvar; det vore dessutom all ge konjunklurpoliliken en tidsmässig profil som hotar sysselsättningen i år men sedan skapar risker för en ny inflation nästa år. Del finns nu beräkningar från skalteulredningen som visar att indexreglerade skatter 1978 skulle kosta statskassan ungefär 4,5 miljarder kronor. Del betyder att ett nej till indexreglering förstärker statsfinanserna med motsvarande belopp jämfört med regeringsförslagel.

Sammanfattningsvis, herr talman!

Om riksdagen avslår regeringens förslag om höjd moms kommer det att finnas parlamentariskt underlag för ett alternativ i den ekonomiska politiken som för det första ger en starkare budget för 1977/78 med ca 2 miljarder kronor och i motsvarande mån minskar behovet av utlandsupplåning, för det andra leder lill lägre prisstegringar och bevarar den fulla sysselsättningen i år och för del tredje fördelar bördorna av en stram ekonomisk politik på ett mera rättvist sätt.

Vi tror att det skulle ligga i hela nationens intresse om riksdagen valde den här vägen ut ur det krisläge vari den borgerliga regeringens politik hamnat.

I detta anförande instämde herr Pettersson i Helsingborg (s).

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Riksdagens ekonomiska debatter kommer tätt. Om 14 dagar skall vi ta ställning lill statsbudgeten för nästa år. I dag diskuterar vi vissa åtstramningar via skatterna, och för två månader sedan hade vi en stor ekonomisk-politisk debatt om finansplanen. I det betänkande från finansutskottet som riksdagen då godkände framhölls del alt den ekonomiska politiken så snart som möjligt borde läggas om i riktning

mot en begränsning av den inhemska efterfrågan. Del fanns i finansdebatten i mars en betydande enighet om nödvändigheten av att relativt snart vidta åtstramande åtgärder i finanspolitiken. Denna bedömning gjordes mot bakgrund av utvecklingen av vårt lands bytesbalans. Underskottet i våra affärer med ullandel kunde då beräknas lill över 10 miljarder kronor för år 1977.

Denna situation har uppkommit genom alt vi i verklig mening har levt över våra tillgångar. Vi klarade oss genom den tidigare ekonomiska konjunkturnedgången bättre än andra länder. Vi kunde öka levnadsstandarden snabbare och hålla arbetslösheten lägre än flertalet andra länder, men del åstadkoms genom all vi medvetet log i anspråk resurser som vi räknade med all kunna producera senare. Redan långtidsutredningen visade all en åtstramning av den inhemska konsumtionen skulle bli nödvändig under andra hälften av 1970-lalel om vi skulle kunna uppnå en balans i våra affärer med utlandet i början av 1980-lalel. Alt vi under den internationella konjunkturnedgången för två tre år sedan höll uppe vår egen sysselsättning och produktion innebar givelvis all vi därigenom begränsade utrymmet för både privat och offentlig konsumtion under de därefter kommande åren. Alla har varit medvetna om att vi i Sverige inte i längden kan förbruka mer än vad vi producerar. Oenigheten i dagens debatt är mot den bakgrunden överraskande, och jag skall senare återkomma till vad jag tror är förklaringen lill atl socialdemokraterna så snabbt har ändrat uppfattning om nödvändigheten av en ekonomisk åtstramning.

Problemet i vår ekonomi är alltså f n. främst del stora och växande underskottet i våra affärer med utlandet. Denna utveckling är beroende dels av speciella faktorer som vår u-hjälp och utflödet av lurislvaluta till utlandet, dels också av obalansen i handeln med utlandet. Importen har ökat snabbare än exporten, och under första kvartalet i år har vi ett minus i utrikeshandeln på ungefär 1,5 miljarder kronor, framför allt beroende på en snabb ökning av importen. Denna ogynnsamma utveckling av handelsbalansen hänger framför allt samman med svårigheten för vår exportindustri alt finna avsättning för sina varor. De svenska varorna har blivit för dyra för all kunna klara sig på världsmarknaden, och vår industri har därigenom förlorat marknadsandelar på många håll ute i världen. Del är därför viktigt alt nu både stimulera exporten och begränsa importen, och del är ju också innebörden i många av de åtgärder som har vidtagits ifrån regeringens sida på senare lid. Del gäller t. ex. justeringen av den svenska kronans kurs, som syftade till att öka de svenska exportvarornas konkurrensmöjligheter genom relativa prissänkningar. 1 och för sig är del naturligtvis inte säkert att de åtgärder som hittills har vidtagits räcker för atl skapa en balans i våra affärer med utlandet. För 1977 kommer t. ex. underskottet i bytesbalansen atl uppgå till drygt 12 miljarder kronor, och det kommer givelvis all lägga begränsningar på möjligheterna till ekonomisk-politiska åtgärder i fortsättningen och nödvändiggöra en fortsatt upplåning i utlandet. Under åren

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten. m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

härefter - 1978 och 1979 - bör emellertid de åtgärder som har beslutals och som i dag skall beslutas av riksdagen kunna bidra lill en minskning av underskottet i bytesbalansen.

Herr talman! Jag påpekade i finansdebalten i mars all socialdemokraternas förslag till finansiering av skatteomläggningen från den 1 januari i år skulle komma all motverka försöken all skapa balans i våra affärer med utlandet och därmed motverka strävandena all minska behovet av all låna utomlands. Jag tänkte då på förslaget om en höjning av arbetsgivaravgiften, som skulle leda till en ytterligare höjd kostnadsnivå för företagen, naturligtvis också för exportindustrin. Det förslaget skulle komma all minska våra möjligheter all öka exporten och skulle därmed leda lill ett ytteriigare underskott i bytesbalansen och lill ett ytterligare upplåningsbehov i utlandet. Jag trodde atl den politisk som socialdemokraterna då rekommenderade med förslaget om höjning av arbetsgivaravgiften nu var avförd från dagordningen, men vi finner i det pressmeddelande som socialdemokraterna har lämnat ut alt de nu vill höja arbetsgivaravgiften med 1,5 96 den 1 januari 1978. Såvitt jag förslår kommer det förslaget att ha exakt de nackdelar som jag åberopade i finansdebalten i mars. Del kommer all leda till en ökning av kostnadsnivån för exportindustrin, till höjda priser, lill större svårigheter atl konkurrera ute i världen, lill ett ökat underskott i bytesbalansen och därmed till ytterligare behov av upplåning. Del är därför inte något bra förslag.

Herr talman! Den bedömning av nödvändigheten av en omläggning av politiken i mera restriktiv riktning som framfördes av finansutskottet i mars har egentligen aldrig ifrågasatts. Regeringens ekonomiska politik har också sedan dess fått just den här nämnda inriktningen. Man har fört fram förslag om exporlslimulerande åtgärder av olika slag, och dessa har vunnit riksdagens stöd. Vi skall i dag la ställning till några centrala delar i regeringens åtslramningspaket. De här åtgärderna syftar till en långsammare ökning av den privata konsumtionen och därmed lill en mindre ökning av importen och kommer alltså all på lång sikt leda lill en förbättring av bytesbalansen. I den meningen är del ett bra förslag.

Trots detta kommer vi atl få dras med ett betydande underskott i våra affärer med utlandet, och del är klart all del underskottet kommer att vara en starkt begränsande faktor för den ekonomiska politiken.

Det är mot den här bakgrunden förvånande all socialdemokraterna säger nej lill de olika förslag som har framförts från regeringen och som syflar till att förbättra det brydsamma läget för svensk ekonomi. Socialdemokraterna har vid flera tillfällen, bl. a. här i riksdagen, uttalat att finanspolitiken skall stramas ål och att en mera restriktiv ekonomisk politik och budgetpolitik borde föras. När regeringen nu går in för en stramare ekonomisk politik, då byter emellertid socialdemokraterna sida. Då är det fel med en åtstramning av den ekonomiska politiken just nu. Då är det fel all nu höja momsen, då är det fel atl nu justera den svenska kronan för att därmed göra våra exportvaror mera attraktiva ute i världen.

Såvitt jag kan förslå har socialdemokraterna övergivit delar av de resonemang de med sådan intensitet förde i början av året. Man hoppar lättvindigt från ståndpunkt lill ståndpunkt, tydligen med avsikt alt i alla lägen kunna hamna på en ståndpunkt som är rakt motsatt regeringens.

Finansutskottet har i sitt yttrande till skatteutskottet tillstyrkt del åtslramningspaket som regeringen presenterat i propositionen 144, främst höjning av momsen och införande av en avgift på oprioriierat byggande. Detta sker i en konjunktursituation som alltjämt måste betecknas som i viss mån oklar. Vi har från finansulskoltels sida tidigare pekat på svårigheterna all bestämma styrkan i och tidpunkten för en kommande konjunkturuppgång. Detta är ett osäkerhetsmoment som naturiiglvis har betydelse när det gäller all la ställning lill tidpunkten för de olika ålslram-ningsåtgärderna. Jag vill emellertid stryka under atl åtgärder av del här slaget normalt inte kan ge full effekt omedelbart. Om man väntar för länge med beslut om ålstramningsålgärder, riskerar man atl de inte når full effekt vid den lidpunkt då de är mest nödvändiga. Även om man alltså kan ha litet olika mening om tidpunkten för de här åtgärdernas giltighet, så tror jag all del är viktigt alt besluten las nu och atl åtgärderna förverkligas så snart som möjligt. Ju längre vi väntar med den nödvändiga omläggningen, desto smärtsammare blir den när den sätts in.

De åtgärder som nu genomförs innebär inskränkningar inom olika sektorer. De innebär en inskränkning av den privata konsumtionen och av mindre angeläget byggande. I annat sammanhang får riksdagen ta ställning till begränsningar av den offentliga sektorn, av statens och kommunernas verksamhet. Åtstramning och besparingar får naturligtvis inte bara gälla löntagarna ulan också staten och kommunerna, som ju svarar för en stor del av våra samlade resurser. Finansutskottet kommer i nästa vecka all slutgiltigt la ställning lill regeringens förslag om besparingar på den statliga sidan. Det är också viktigt att de nu föreslagna åtgärderna har kompletterats med ett prisslopp, t. v. gällande lill den 1 juni. Även om prisstopp inte bör ges en alltför generell användning är del ändå klart att det i nuläget är nödvändigt med ett allmänt prisstopp.

Herr talman! Socialdemokraterna har både i finansutskottet och i skatteutskottet anmält en avvikande mening. Dessa avvikande meningar är liksom partimoiionen 1613 av herr Palme m. fl. i flera avseenden egendomliga aktstycken. De inleds av en historik, vars innebörd väl i sin enkelhet tycks vara atl den ekonomiska politik som fördes av den förra regeringen i alla avseenden var förträfflig och att den ekonomiska politik som förs av den nya regeringen i alla avseenden är förkastlig. Efter denna historik konstaterar socialdemokraterna i finansutskottet alt både momshöjningen och devalveringen skulle ha varit onödiga, om regeringen valt en annan inriktning av den ekonomiska politiken. Detta måste rimligen innebära all åtgärderna hade varit onödiga i ett annat läge än det som nu föreligger, men att de är nödvändiga i dagens läge. Det är mot den bakgrunden verkligen en antiklimax all socialdemo.kraterna därefter avstyrker alla föreslagna åtgärder som skulle bidra til] att skapa en bättre

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. in.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

balans i svensk ekonomi. Socialdemokraterna i finansutskottet drar alltså inte den givna slutsatsen av vad de själva säger i sill yttrande. Hela del resonemang som socialdemokraterna i finansutskottet för om del ekonomiska läget pekar ju på nödvändigheten av ålstramningsålgärder i nuläget, och sådana åtgärder kan ju inte ersättas av allmänna bakgrundsbeskrivningar och historik.

Herr talman! Socialdemokraterna har inte hittills presenterat något alternativ till regeringens förslag. Herr Feldt sade i sill anförande atl ett sådant konkret alternativ hade utarbetats. Hittills har jag inte sett det i annan form än ett pressmeddelande på fyra sidor som har delats ut och som har rubriken Socialdemokraternas alternativ till höjningen av mervärdeskatten. Vad innebär del alternativet? Ja, det innebär alt man lar avstånd. "Vi socialdemokrater lar avstånd", står del, "vi yrkar avslag", "vi säger även nej". Sida upp och sida ner säger man nej till alla åtgärder som har föreslagits från regeringens sida. Det ger inget intryck av att vara ett konkret alternativ. På sista sidan kommer det som har karaktären av etl förslag från socialdemokraterna, och del är all man nu föreslåren höjning av arbetsgivaravgiften med 1,5 % från den 1 januari 1978. Det är alltså hela innebörden av det alternativ som socialdemokraterna påstår sig presentera.

Samtidigt försöker man beskriva den nuvarande regeringens ekonomiska politik som ansvarslös. Mot bakgrund av alt socialdemokraterna tidigare vid flera tillfällen efterlyst en stramare finanspolitik och alt de nu avvisar alla regeringens olika förslag i denna riktning ulan alt samtidigt själva presentera något annat alternativ än förslaget om höjd arbetsgivaravgift, tycker jag del är rimligt atl säga, all del nu är socialdemokraterna som inte vill la någol ansvar för den ekonomiska politiken i Sverige. Det är från många synpunkter beklagligt. Från utskottsmajoritelen i finansutskottet skulle vi naturligtvis med tillfredsställelse se atl vi kunde föra en bred diskussion i utskottet med syfte alt nå fram till samlande lösningar för den ekonomiska politiken nu och framöver, men det har socialdemokraterna hittills avvisat.

Herr talman! En huvuduppgift för den ekonomiska politiken är all trygga en hög sysselsättning. Vi har i Sverige kunnat klara oss undan arbetslösheten bättre än flertalet andra jämförbara länder i Europa, där arbetslösheten är dubbelt eller tredubbelt så stor som den är i Sverige. De åtgärder som nu föreslås kommer all påverka konsumenternas köpkraft och kan leda till en minskad efterfrågan och därigenom påverka sysselsättningen. Därför måste statsmakterna - riksdag och regering -också framgent ha uppmärksamheten riktad på utvecklingen av sysselsättningen. Det kan på samma sätt som under det nu pågående budgetåret bli nödvändigt all göra olika punktvisa insatser eller särskilda satsningar på vissa industrigrenar för all hävda sysselsättningen.

Herr talman! 1 ett bekymmersamt ekonomiskt läge är del särskilt viktigt atl göra en bestämd prioritering av vad vi vill använda våra resurser lill. Del är vår målsättning atl hålla sysselsättningen uppe och all där-

utöver inrikta resurserna på en fortsatt utbyggnad av sjukvården, åldringsvården och barnomsorgen. Det kan bara åstadkommas om vi kan skapa balans i vårt lands ekonomi och om vi är återhållsamma med ekonomiska insatser på andra områden.

Herr FELDT (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag tyckte att herr Molin hade påtagliga svårigheter att visa upp någol som helst positivt resultat av den regeringspolitik som han försvarar. I stället ägnar han sig ål att framföra en rad argument mot framför allt höjningen av arbetsgivaravgiften. Men, herr Molin, om den skulle ha fåll sådana katastrofala verkningar, hur kommer del sig då all den politik som i stället genomfördes och som skulle vara så utmärkt nu leder till en inflation i slorieksordningen 12 96 och har lett lill en försvagning av bytesbalansen, så alt man nu räknar med ett underskott på 12,5 miljarder kronor i stället för 11 miljarder i januari? Kan inte herr Molin också förklara hur man kan genomföra en så utomordentligt misslyckad devalvering som den här regeringen har presterat?

Med andra ord: Om man skall tala om den politik som är misslyckad kunde det också vara klädsamt att tala om hur den politik som man försvarar har lyckats. Men se del kan inte herr Molin, och det kan ingen. Det är bara misslyckanden att redovisa hittills i den borgeriiga regeringens prestationer.

Ett annat tema i inlägget var atl socialdemokratin är myckel ombyllig, all vi har bytt fot. I själva verket är del så alt del är vi som står för konsekvensen i den ekonomiska politiken. Jag tycker att herr Molin skall läsa om sitt inlägg här i riksdagen den 9 mars, när han med stor frenesi försvarade atl finanspolitiken måste vara expansiv; han sade då all den budget som nu rivs sönder var väl avvägd. Vad han inte har insett är all han måste se våra förslag i en helhetsbild. Om herr Molin i dag bara har etl pressmeddelande till sitt förfogande, lägg då ansvaret för detta på den regering som har skapat arbetsförhållanden för oppositionen som är helt orimliga och som medför att vi tvingas föra diskussionen om det viktigaste ekonomisk-politiska beslutet helt frikopplad från diskussionen om finansplanen och budgetpropositionen, som skall ske i början av juni.

Titta efter vad vi egentligen säger! Vi säger att vi vill ha en mer rest-rikliv budgetpolitik för nästa år än regeringen själv redovisar. De förslag vi lägger fram i dag ger en budget för 1977/78 som är 2 miljarder starkare än regeringens. Vi fortsätter all driva den konsekventa linje som vi började arbeta efler i januari. Och framför allt: Vi säger nej till all nu höja momsen och sedan, om sju månader, genomföra en kraftig försvagning av statsfinanserna. Jag måste fråga: Hur kan herr Molin försvara att finanspolitiken på det sättet görs allt svagare ju mer konjunkturen går uppåt?

Till slut en fråga på de sekunder jag har kvar: Herr Molin säger alt

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

prisstoppet t. v. gäller fram till den 1 juli. Är detta en antydan om all del kommer atl förlängas?

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nu liksom i finansdebalten i mars har jag framhållit att huvudproblemet i svensk ekonomi är det stora underskottet i våra affärer med utlandet. Vi räknar nu med atl del i år kommer all röra sig om 12 miljarder i underskoll. Var och en inser lätt all del kräver en alltför stor upplåning i ullandel.

Det väsentliga är alltså alt minska underskottet i bytesbalansen och därigenom minska den utländska upplåningen. Del kan enbart ske genom att vi förbättrar handelsbalansen, i första hand genom alt öka exporten. För att åstadkomma denna exportökning har del föreslagits särskilda exporlslimulerande åtgärder som har fått stöd av denna riksdag, i huvudsak i enighet. Vi har genomfört en kursjustering av den svenska kronan, som bör underlätta för de svenska exportföretagen alt klara sig på världsmarknaden, och det föreslås nu en momshöjning som skall kunna bromsa importen. Det är alltså konkreta åtgärder som vidtas i syfte att komma till rätta med det grundläggande problemet i svensk ekonomi, nämligen obalansen i förhållande lill ullandel.

Socialdemokraternas konkreta förslag i dag - enligt pressmeddelanden och enligt herr Feldt - är alt vid nyår höja arbetsgivaravgiften ytterligare. Om vi nu är ense om att det är viktigt all stimulera exporten och komma ifrån underskottet i våra affärer med utlandet, så förstår jag inte hur de förslag ni lägger fram kan bidra lill del. Om man genom höjda arbetsgivaravgifter ökar kostnaderna för exportindustrin, verkar del väl rimligt alt anla all del snarast försämrar konkurrenslägel för vår exportindustri. Resultatet måste i varie fall i viss utsträckning bli höjda priser, minskade konkurrensmöjligheter, en sämre bytesbalans och därmed etl ännu större behov av lån i utlandet. 1 det avseendet skiljer sig kanske inte er nuvarande politik från era tidigare uttalanden.

Annars präglas den socialdemokratiska politiken av alt man talar om hur del har varit och hur det hade varit - av resonemang i förfluten tid. Man har myckel litet att säga om dagens politik. Jag visade på atl reservanterna i flnansutskottet, herr Feldt och hans kolleger, säger atl momshöjningen skulle ha varit onödig med en annan politik och i ell annat ekonomiskt läge. Del kan man möjligen diskutera, men det innebär ju underförstått alt den nu är nödvändig. Det är en formulering som avslöjar halten i den socialdemokratiska politiken. Först medger man atl de föreslagna åtgärderna är nödvändiga, och sedan säger man ändå nej till dem.

Herr FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Molin upprepade alt del är angelägel alt minska underskottet i bytesbalansen. Ingen delar den uppfattningen mera intensivt än jag. Men det sker ju inte, herr Molin! Med den politik re-

geringen bedriver får vi ell rekordslorl underskott i bytesbalansen i år. Sedan januari har man fått skriva upp bedömningen av underskottets storlek med ytterligare någon miljard. Den långtidsbedömning som regeringen gör i den reviderade budgetpropositionen pekar på att vi fram till 1980 skulle få ett kumulerat underskoll i bytesbalansen på sammanlagt 30 miljarder kronor.

Den politik ni för slutar alltså inte i något resultat som skulle tillfredsställa ens ganska blygsamma anspråk på det syfte som herr Molin i sitt resonemang anger, nämligen atl vi skall ta oss ur de svårigheter som denna politik försatt oss i.

Herr Molin återvänder till sitt favorittema, alt höjda arbetsgivaravgifter höjer kostnaderna för vår exportindustri. Vi har många gånger sagt alt arbetsgivaravgiften kommer att ingå i förutsättningarna för avtalsrörelsen. Enligt vår bedömning leder en höjning av den inte lill någon netto-kostnadsökning för förelagen.

Sedan vill jag framhålla alt del inte är så atl vi bara säger nej lill en momshöjning utan vi anvisar etl alternativ till en sådan. Del är en väsentlig skillnad. På herr Molins tid som oppositionspolitiker var det nog med atl säga nej, men vi anvisar faktiskt ell alternativ. Det alternativet går ul på alt vi - med en viss åtstramning redan i år, med besparingar och med skattehöjningar - skall få en sådan inriktning av finanspolitiken atl tyngdpunkten i åtstramningen förläggs till den lidpunkt då konjunkturen verkligen slår igenom här hemma, och del bör den göra nästa år. Inget resonemang om momshöjningen och alternativ lill den kan föras om man inte tar med i bilden den plan att mycket rejält sänka inkomstskatterna för högre inkomsttagare som ligger i det s. k. inflationsskyddet.

Herr talman! Jag villslulligen, eftersom jag inte har så mycket kvar av min repliktid, bara notera att herr Molin i sina inlägg knappast ens har nämnt problemet med sysselsättningen. Del bekymrar honom tydligen inte. Vad värre är: han visar en total okänslighet för hur regeringens politik drabbar människorna i det här landet, för vad det kommer alt innebära för lägre inkomsttagare, barnfamiljer och andra all man driver fram en inflation i takten 12 96 med devalvering och momshöjning. Angelägenheten av atl söka alternativ som minskar inflationslakten tycks inte herr Molin anse vara värt att tala om. Han är tydligen helt okänslig för all det är människor som den här politiken kommer all drabba. För honom är politiken en rad tekniska komponenter som sätts ihop lill en modell som passar in i ett borgerligt schema.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Alla kammarens ledamöter hörde säkert att jag avslutade mitt tidigare anförande med all peka på atl en huvuduppgift för den ekonomiska politiken är all trygga en hög sysselsättning. Jag pekade också på att den utveckling vi nu har kan leda till atl samma sorts åtgärder som regeringen har vidtagit under den gångna vintern också kan bli

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

nödvändiga under den kommande. Jag tycker atl delta är tillräckligt som svar på det herr Feldt sade om mitt intresse när det gällde att hålla sysselsättningen uppe. Man kan i sammanhanget också konstatera all den nya regeringen har gjort en serie insatser som har bidragit till atl hålla arbetslösheten i Sverige lägre än den är i nästan alla jämförbara länder. Regeringens åtgärder talar alltså för sig själva på den punkten.

Det är riktigt som herr Feldt säger alt vi även med de åtgärder som är föreslagna kommer atl få etl stort underskott i bytesbalansen i år. Vi kommer atl få ett underskott på 12 miljarder, och del är oroväckande. Vad vi däremot kan räkna med är atl detta underskott under åren 1978 och 1979 kommer atl minska och all den oroväckande upplåningen i utlandet därigenom också kommer att minska. Men detta skulle inte åstadkommas om socialdemokraterna får igenom sitt förslag om en höjd arbetsgivaravgift. Då kommer inte den förbättring av bytesbalansen under åren 1978 och 1979, som vi har anledning att räkna med, lill stånd. Del är därför som man i nuläget bör avvisa motionen om höjda arbetsgivaravgifter.

Herr Feldt sade vidare alt socialdemokraterna inte säger nej till en momshöjning. Det förstod jag inte riktigt. Ni yrkar avslag på förslaget om en m.omshöjning, och del måste väl i dagligt tal betyda delsamma som att ni säger nej till en momshöjning.

Den tidigare oppositionen brukade säga nej lill åtgärder som föreslogs av regeringen, sade herr Feldt. Låt mig då påminna om au den dåvarande borgerliga oppositionen under åren 1974 lill 1976, dvs. under den förra mandatperioden, var med på alt ta sitt ansvar för den ekonomiska politiken och atl en del av de åtgärder som genomfördes kom lill på initiativ av de dåvarande oppositionspartierna, i flertalet fall folkpartiet.

Hen budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Den svenska ekonomin står inför svåra problem. Regeringen framhöll i finansplan och budget i januari atl svensk ekonomi befann sig i ell allvarligt läge. Vi pekade bl. a. på de betydande underskotlen i bytesbalansen, på att kostnaderna i svensk industri under de senaste åren ökat väsentligt mer än i andra länder, på au produktionstillväxten var låg och på att många företag och branscher var i en svår kris. Vi fick kritik för de beskrivningar och bedömningar vi gjorde. Socialdemokraterna menade alt vi tecknade en för pessimistisk bild. Lägel var i flera avseenden ljusare.

När vi nu några månader senare gör en ny bedömning, kan vi utgå från senare data om vad som hände 1975/76. Vi kan konstatera all problemen är ännu besvärligare än de tedde sig kring årsskiftet. Konsumtionen ökade snabbare, exportökningen blev lägre, lageruppbyggnaden större och uirikesbalansen sämre än vad preliminära data i slutet av 1976 tydde på.

Kort sagt: den bristande balansen i den svenska ekonomin har skärpts. Den ena branschen efler den andra har svårigheter som krävt och kommer

all kräva omfattande stödåtgärder- stålindustrin, varven, lekoindustrin, glasinduslrin osv. Del höga kostnadsläget medför au Sverige fortsätter att lappa marknadsandelar i utrikeshandeln, vilket medför risk för att vi delvis missar konjunkturuppgången. Detta är bakgrunden till de förslag som vi i dag debatterar.

Varför har vi då så många problem i den svenska ekonomin? Ja, del är inga nya problem. Vi har arbetat med liknande problem tidigare, men de är mer svårhanteriiga nu. Vi har haft några år med låg tillväxt. Del har betytt atl vi har fått rätt litet av nya resurser, samtidigt som vi har forlsalt etl omfattande reformarbete. Vi har haft några år av stigande kostnader och växande problem med all sälja våra varor utomlands. Exportpriset på svenska varor steg med 29 % från 1974 till 1976, medan det genomsnittliga exportpriset för OECD-länderna steg med bara 10 96.

Vi har haft några år med hög inflation, omkring 10 % om året, medan andra länder har kunnat begränsa inflationen lill en lägre nivå. Vi har haft några år med en hög privat och offentlig konsumtion. Under 1975/76 steg den privata konsumtionen med sammanlagt 7 96, samtidigt som tillväxten ökade med bara 1,5 96. Det betydde att vi tog ut en del av de närmaste årens standardstegring i förskott.

Många av problemen kan vi söka tillbaka till 1960-talet. Till en del visste vi om problemen, till en del var de bara bitvis kända. Den socialdemokratiska regeringen lade inte ner någon större möda på alt tala om för svenska folket atl vår ekonomi var i etl allvarligt läge. Kanske var man inte fullt medveten om hur besvärliga problemen verkligen var. Kanske var man optimist och trodde att del skulle ordna sig på något sätt. Kanske ville man inte eller vågade man inte tala om sanningen. Det hade ju kunnat uppfattas som ell dåligt betyg över etl långt regeringsinnehav.

Låt oss ärligt och realistiskt beskriva verkligheten som den är.

Vi har besvärliga ekonomiska problem alt brottas med. Jag vill inte lägga hela ansvaret för de problemen på den tidigare regeringen - alla partier och organisationer har sin andel i del - men det är naturligt atl en regering som suttit i drygt fyra årtionden och som fåll tillfälle att i mycket prägla den ekonomiska politiken har ett betydande ansvar. Och vill man ta ell ansvar för en del av de reformer som har genomförts under de åren, då bör man också ta ansvar för utvecklingen och för de problem som politiken har medfört. Uppriktigt sagt var det både litet löjligt och litet ömkligt, då socialdemokraterna redan efter några veckor började krypa ur sitt ansvar och säga att del är den nya regeringen som har ansvaret för Sveriges ekonomiska problem.

Den nya regeringen skall bära sitt ansvar. Än så länge har våra beslut bara till ringa del fåll effekter på svensk ekonomi, men ju längre vi sitter, desto starkare blir vårt ansvar, och då kommer vi att stå för det.

Vi redovisade i januari en finansplan och budget som präglades av de betydande problem som vår ekonomi stod inför: låg tillväxt, höga kostnader, stark inflation och besvärliga branschproblem. Men budgeten

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

präglades också av en hög ambition då det gäller sysselsättning och social trygghet. Del var en budget som i etl avseende var kärv - del hade varit en hårdhänt prövning av nya utgifter - och i etl avseende mera expansiv; del var en stark satsning på atl trygga sysselsättningen.

Vi har nu redovisat en reviderad finansplan och budget. Den bygger på den grundsyn som vi redovisade i januari. Huvudlinjerna i den allmänna ekonomiska bedömningen och i budgeten ligger fast. Utvecklingen under årets första månader har emellertid i en del avseenden medfört atl problemen i vår ekonomi har förvärrats. Handelsbalansen uppvisar ett betydande underskott och den privata och offentliga konsumtionen är på en hög nivå. Därför menar vi alt en ytterligare åtstramning nu bör ske av vår inhemska förbrukning och att mera bör göras för alt minska underskotlen i de utrikes betalningarna. Del är därför som del bl. a. är nödvändigt all höja mervärdeskatten.

Nu har vi hört i några inlägg sådana uttryck som "drastiska förändringar", "tvära kast" och "inbromsningar" och allt möjligt som värdering av de två dokument som regeringen har redovisat inför riksdagen, ett i januari och ett nu i maj. Jag tror att sätter man sig ner och i lugn och ro läser igenom de dokumenten så finner man atl huvudlinjerna i de bedömningar vi redovisade i början av året ligger fast också nu i maj. Vad som händer är ju alt den starka inriktningen på sysselsättning och social omsorg fullföljs. Samtidigt förstärks den stramhet som i flera avseenden präglade budgetförslaget. De ylierligare ålstramningar som förordas omfattar dels vissa senareläggningar, dels vissa besparingar. Se-nareläggningarna berör främst en del byggnadsinvesteringar och är bl. a. motiverade av de starka pris- och kostnadsstegringarna inom byggnadssektorn. Besparingsåtgärderna får i allmänhet effekt först under 1978 och framöver.

Vi har haft följande tre utgångspunkter för dessa förslag.

För del första är del nödvändigt alt hålla tillbaka den inhemska förbrukningen för alt få utrymme för mera av investeringar och export.

För det andra kan inte den svenska kostnadsutvecklingen få gå snabbare än i andra länder, om vi skall kunna exportera oss till balans i samhällsekonomin.

För del tredje måste vi bryta spiralen skaiter-löner-priser, bl. a. för att förbättra konkurrenskraften i den svenska industrin.

Med dessa utgångspunkter är det väl naturligt all regering och riksdag nu utnyttjar de möjligheter vi har all komplettera och modifiera ursprungliga förslag. Det är inte fråga om några drastiska förändringar. Del är all utifrån de verklighetsbeskrivningar av den svenska ekonomin som vi gör använda de metoder som vi tror är de bästa.

När vi nu skärper på några punkter är del för atl de ekonomiska problemen har skärpts under de gångna månaderna. Del har sagts i ell tidigare inlägg att vi numera skulle dela socialdemokratins konjunkturbedömning. Del var Kjell-Olof Feldt som trodde detta. Nu är det väl inte så lätt atl finna en konjunkturbedömning i ell inlägg som var så

fyllt av en mängd kritiska bedömningar av regeringens politik och positiva bedömningar av den egna insatsen. Som jag ändå uppfattar det är vi oense både om verklighetsbeskrivningen, där vi ger en mera allvarlig bild, och om medlen för att komma lill rätta med problemen. Det är särskilt på en betydelsefull punkt som regering och opposition har olika mening. Oppositionen håller fast vid sin linje alt förse staten med mera inkomster genom väsentliga höjningar av arbetsgivaravgifterna, fast man nu tycks vara beredd atl senarelägga en av dessa höjningar ett halvår. Regeringen föredrar att en ökad åtstramning nu görs genom en höjd mervärdeskatt.

Det finns mänga skäl för att vi inte nu vill ytterligare höja arbetsgivaravgiften utöver de höjningar för 1977 och 1978 - höjningar på en betydande nivå - som riksdagen redan har beslutat om.

Arbetsgivaravgifterna tycks vara den palentmedicin som socialdemokraterna vill använda för att lösa alla problem. Jag har ibland funderat över varför man är så förtjust i den skatleformen. Kanske beror del på själva benämningen arbetsgivaravgift, som gör att en del skulle tro alt arbetsgivarna betalar dessa avgifter, medan andra skatleformer träffar löntagare, barnfamiljer, pensionärer osv.

Men vad är det som händer om vi höjer arbetsgivaravgifterna? Kjell-Olof Feldt tycks i en senare replik här själv närma sig sanningen. Den är nämligen all antingen övervältras de nya avgifterna på industrin och försämrar därmed konkurrenskraften ytterligare - och det är allvarligt, framför allt i nuvarande läge. Eller också avräknas avgifterna mot en annars möjlig löneökning, och då blir del en mindre budgetförstärkning än vad man talar om, eftersom löneökningen ju annars hade blivit större och betytt ell högre underlag för en statlig och kommunal inkomstskatt. Del skulle faktiskt behövas en höjning av arbetsgivaravgifterna med 5-6 96 för att få samma effekt som av en momshöjning med 2,1 96. Dessutom skulle kommunernas redan besvärliga ekonomiska situation ytterligare förvärras. Och hur skulle det gå med avtalsförhandlingarna, om ytterligare en väsentlig del av utrymmet skulle intecknas genom olika avgifter?

Del har sagts atl regeringens politik driver på infiationen, alt det skulle vara något slags målsättning för politiken atl uppnå den effekten. Ja, låt oss se på några fakta först.

Den allmänna prisnivån i konsumentledei har under de fyra första månaderna stigit med 4,1 96, och det är någol mera än under 1976, för då var siffran 3,8 %. Men om vi tar hänsyn till prishöjningen på kaffe - en prishöjning som vi ju inte kan råda över - så är inflationstakten under 1977 klart lägre än den var förra året. Och ser vi på den senaste lolvmånadersperioden, alltså från april 1976 till april 1977, finner vi all priserna har stigit med totalt 9,7 %, medan motsvarande siffra för 1975/76 var 11,9 96.

Dessa dala tycker jag manar till litet större försiktighet med snabba slutsatser. Vi bör nog inte beskriva verkligheten som mera drastisk än

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

vad den är.

Nu är jag ändå oroad, därför att prisutvecklingen är för snabb, och jag är också medveten om atl vi för de närmaste månaderna får prishöjningar till följd av de beslut som regering och riksdag kommer atl falla. Del är också oroande att Sverige är ell av de få länder som inte har någon dämpning av inflationstakten sedan 1974. Därför måste vi satsa mera på alt bekämpa inflationen och utnyttja de instrument som vi har för detta. Vi har ju i det här landet en lång erfarenhet av atl del inte finns särskilt effektiva instrument. Men utöver del tillfälliga prisslopp som vi nu har kommer vi också fortsättningsvis atl arbeta bl. a. med en skärpt prisövervakning i syfte atl nå fram lill en lägre infia-lionsnivå för tiden framöver än vad vi nu tycks hamna i för 1977.

Socialdemokraterna säger att lägel skulle ha varit annorlunda om man hade följt de socialdemokratiska förslagen. Ja, del är möjligt. Vi hade haft en statsskalt för 1977 som hade betytt en högre inkomstskatt för alla hellidsarbeiande och därmed en lägre standardförbättring under 1977

- för många kanske en slandardförsämring. Del hade blivit ännu svårare
för parterna på arbetsmarknaden att göra upp än vad del har varit.

Vi hade haft en diskriminerande sambeskattning och en beskattning av fåmansförelagen som varit orättvis, och vi hade haft en hårdare egen-avgift för hantverkare, lantbrukare, författare och konstnärer.

Vi hade haft en väsentligt högre arbetsgivaravgift med de risker för sysselsättningen som det hade betytt, och vi hade haft en särskilt stor höjning av arbetsgivaravgiften i glesbygden, där sysselsättningsproblemen ofta är särskilt stora.

Vi hade inte ens fått utreda frågan om ett infiationsskydd i skalte-systemet. Det hade varit självklart att inflationen också fortsättningsvis

- och inte riksdagen - skulle bestämma om skatterna.

Del hade varit annorlunda. Men det hade inte varit bättre. Det hade varit en ökad risk för arbetslöshet på högre nivå, och många människor hade haft en besvärligare verklighet alt leva i.

Det har talats i ett par inlägg om planlöshet, ryckighet och inkonsekvens i politiken. Del är ju så man brukar säga när man inte har någonting all säga i sak. Nu kan vi ju få etl alternativ om ett par dagar, och vi får tillfälle att återkomma och debattera del då vi sett det. Därför skall jag inte gå in på någon närmare granskning. Det har redan gjorts i etl par inlägg.

Jag tycker all Björn Molin gjorde en riklig beskrivning då han noterade att vad vi nu möter är bara nej och nej och nej från socialdemokratins sida. Det kan ju ge intryck av konsekvens, men eftersom delta nej används i alla sammanhang är del snarare etl uttryck för ovilja till konstruktiva lösningar.

Frågan om inflationsskydd i skattesystemet har berörts, och jag skall återkomma lill den. Låt mig bara nu i detta första inlägg ställa en fråga som kan få etl klart svar med etl ja eller etl nej. Jag ställer den mot bakgrund av de inlägg som gjorts här om effekterna för statskassan av

ett system med inflationsskydd, där det sägs alt skulle man besluta sig för detta så får statskassan ett tillskott som blir några miljarder mindre än vad det skulle ha blivit om man inte hade ett syslem med inflationsskydd.

Del är riktigt att eftersom ett bevarande av 1977 års skatteskalor betyder att inflationen automatiskt höjer skallen så tillförs naturligtvis statskassan de inkomsterna. Och gör vi etl inflaiionsskydd i skattesystemet så får statskassan inte del automatiska lillskoliel.

Men den jämförelse som här har gjorts, om atl del handlar om så och så många miljarder som statskassan skulle få eller inte få, är hållbar endast under förutsättning all man tänker sig all också 1978 bevarar 1977 års skalleskalor. Vi har varje år under 1970-talel, utom ett, gjort skatteomläggningar som har kostat pengar, fyra fem sex miljarder om året. Och skulle vi göra en skatteomläggning också 1978 så är del ju ofrånkomligt all del kostar pengar.

Min fråga är följande: Tänker socialdemokratin säga lill de fackliga organisationerna, LO, TCO och SACO/SR: Inför 1978 får ni förhandla bäst ni kan på grundval av 1977 års skatteskala - vi kommer inte atl göra någon förändring av statsskatten?

Säger man del så betyder del att behovet av löneökning för oförändrad köpkraft 1978 är 18-19 % för de flesta av industrins arbetare, de som ligger i inkomstgruppen med 50 000-60 000 kr. i årsinkomst, och hela 23-24 96 för många av industrins tjänstemän, de som har 70 000-80 000 kr. i årsinkomst.

Tänker socialdemokraterna alltså bevara 1977 års skatteskala oförändrad också 1978? Om inte kräver ju hederligheten att de redovisar atl det kostar pengar atl göra en traditionell skatteomläggning, kanske väl så mycket som det kostar atl använda sig av inflationsskydd.

Detta är en fråga som kan få svar med etl ja eller ett nej. Och det är angeläget för svensk skaitedebalt, för svensk samhällsekonomi och för de fackliga organisationernas arbete alt få ell snabbt besked. Det beskedel kan ges i dag.

Herr talman! Regeringen har lagt en rad förslag med syfte alt få en bättre balans i vår ekonomi. De är inte populära, alla dessa förslag. Men det är förslag som behövs om vi skall komma till rätta med problemen i vår ekonomi. Och det är förslag som borde få ell brett stöd, ty nu behöver vi en bred samling för alt lösa problemen.

Vi är beredda alt fatta de beslut som behövs, och vi skall lugnt och metodiskt klara oss igenom de ekonomiska problemen. Sverige har sådana utgångsmöjligheter atl vi bör klara del.

Vi kommer inte all syssla med allmän retorik, hojtande och viftande. Vi kommer inte att syssla med klasskampsparoller eller utnyttja människors missnöje. Vi kommer inte alt göra några utfall mot olika grupper i samhället.

Vi kommer atl fullfölja ett socialt reformarbete och arbeta för atl få så goda resurser som möjligt lill atl föra del reformarbetet vidare.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Vi skall, som det står i vår regeringsförklaring, med fasthet och ansvar föra en politik i hela folkets intresse.

Herr FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Mundebo har ju anseende att vara en hederlig karl, och han utnyttjar gärna detta anseende i sina inlägg. Nu sade han atl vi skall ärligt och realistiskt beskriva verkligheten. Men jag tycker all herr Mundebo tänjde en smula på det här anseendet om hederlighet när han nu ville göra gällande att enda skälet till alt han kastat om sin ekonomiska politik är alt han har en ny konjunkturbedömning.

Han sade i flnansdebalten den 9 mars: "Låt mig säga atl del för den
närmaste framliden icke finns någon anledning alt förändra skatter, vare
sig höja eller sänka skaller, på annat sätt än del som framgår av re
geringens budgetförslag.--- Men om konjunkturen i väsentliga av
seenden förändras, måste denna regering lika väl som alla andra regeringar
vara beredd atl ompröva sin politik" etc.

Har nu konjunkturen väsentligen förändrats mellan den 9 mars och den 1 april, när ni beslöt er för den här politiken? Nej, sanningen är all konjunkturen icke ändrats annat än i så måtto alt regeringen har justerat konjunkturbedömningen i något mer optimistisk riktning och därmed anslutit sig lill den bedömning vi gjorde tidigare. Herr Mundebo behöver inte leta i mitt anförande efler vår konjunkturbedömning - den fanns redan i januari och det är den vi slår för. Sanningen är all del är spåren av regeringens egen politik som nu börjat förskräcka också regeringen själv. Därför griper man in, men vid fel tidpunkt och med fel metod. Det är det vi kritiserar regeringen för.

Herr Mundebo säger alt han inte vill diskutera socialdemokratins alternativ i dag, det skall han diskutera den 2 juni. Herr talman! Jag tycker all del är sorgligt all behöva konstalera atl budgelministern på detta sätt utnyttjar regeringens spel med riksdagen och med vår konstitution genom all först avgöra finanspolitiken - del kommer all ske i dag -och sedan säga att man efter tre veckor vill ta debatten om alternativen till denna finanspolitik. Jag finner detta förfarande icke helt anständigt, herr talman.

Herr Mundebo log sedan upp indexreglering av skatterna. Del skulle han inte tala om nu utan vid någol senare tillfälle. Det är alltså det fina infiationsskyddet som folkpartiet så ofta och så gärna har talat om, men som man i dag har varit besynnerligt tyst om. Och nu frågar han i stället: Vad skall socialdemokratin göra? Ja, den 9 mars sade herr Mundebo atl han i god lid i förväg skulle tala om för svenska folket hur 1977 års skaller skall se ut. Vårt svar är: Först nej till indexreglering av skatterna. Ta del beslutet först, herr Mundebo! Redovisa det här i dag! Sedan är vi beredda atl diskutera skattepolitiken för 1978. Men kom med etl enda besked om den skallepolitik regeringen tänker bedriva!

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! De allmänna ekonomiska bedömningar som regeringen gjorde i början av detta år innebar atl vi hade alt räkna med betydande ekonomiska problem i vår ekonomi under vintern och våren 1977. Vi kunde hoppas på en chans lill någon förbättring hösten 1977, en förbättring som skulle bli märkbar först 1978.

Den bedömningen har dess värre visat sig vara riklig - i varje fall så här långt. Det finns ekonomer som säger att det inte är alldeles säkert alt vi får del av konjunkturuppgången hösten 1977. Jag har fortfarande en försiktig optimism alt Sverige skall få del av den. Men skillnaden i dag mot liden omkring årsskiftet är den, som jag framhöll, att de ekonomiska problemen har skärpts under de gångna månaderna. När vi fick den klarare bilden av 1976, då de definitiva siffrorna kom en bit in på delta år, visade det sig atl den var allvarligare än den bild ekonomerna tecknade i december 1976. Del var en allvarligare bild för den period som gått. Under de månader som har gått av 1977 har problemaliken skärpts.

Då är del naturligt alt också pröva den ekonomiska politikens innehåll och de medel man vill använda sig av. Den prövningen har lett oss lill slutsatsen alt det är nödvändigt all göra ytteriigare åtstramningar. De förslagen lägger vi nu. Vi kände en oro för att det kunde komma atl bli nödvändigt redan i januari. Därför fanns också i såväl finansplan som budget från januari klart utsagt all del kunde bli nödvändigt att återkomma med kompletterande förslag längre fram under 1977. Del har blivit nödvändigt all komma med dem, just därför att vi bedömer verkligheten allvarligare i dag än vi gjorde omkring årsskiftet på grundval av del material vi då fick från ekonomerna.

Jag är självfallet beredd alt resonera om alla alternativ som läggs fram, men det blir inte någon särskilt konstruktiv debatt om alternativen bara beslår av diverse nej. På en punkt, och del är den som dagens debatt handlar om, kan vi föra en konstruktiv diskussion: det gäller frågan om man skall använda sig av höjda arbetsgivaravgifter eller höjd mervärdeskatt för atl försöka klara en del problem i vår ekonomi. Där har vi ju fört en debatt - där har vi olika uppfattning. Jag är för min del kritisk lill alt utöver de betydande höjningar som redan har gjorts av arbetsgivaravgifterna gå vidare med ytterligare höjningar. Jag tror all det är en fördel all i dag använda sig av en höjd mervärdeskatt i stället.

Jag vill påminna om all mervärdeskatten har höjts inte mindre än sju gånger under 1960- och 1970-talen - den hette under några år i början omsättningsskatt, men det var ju en likartad skalleform. Vid alla tidigare tillfällen sådana här höjningar skett har socialdemokraterna ansett att del varit kloka och väl genomtänkta förslag och atl förslagen har kommit vid rätt lidpunkt och alt de varit precis rätt avvägda i fråga om storlek. Den här gången passar det inte. Det är möjligt all den ekonomiska verkligheten är annorlunda, men jag lar mig friheten atl tro att del är av någon annan orsak som del inte passade så bra all just den här gången

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten. m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

använda sig av mervärdeskatten.

Alliså, i denna fråga kan vi föra en diskussion, där har vi olika meningar. Vi vill nog se mer av preciserade alternativ för att få en meningsfull diskussion om instrumenten i den ekonomiska politiken i övrigt.

Till sist 1978 års skatt. Vi har fått ell förslag från 1972 års skatteutredning. Det förslaget är nu ute på remiss hos myndigheter och organisationer. Remissen skall vara inne hos regeringen i september 1977 och vi får då tillfälle alt pröva del remissinstanserna har sagt. Min klara förhoppning är all skatteutredningens förslag är så väl genomarbetat att det är möjligt all använda som underlag för en proposition lill riksdagen i oktober månad. Jag kommer alltså icke atl ge del svar som Kjell-Olof Feldt hemställde om, etl nej lill infiationsskyddade skatteskalor. Tvärtom, jag tror att del är en av de viktigaste skaltereformerna vi har att genomföra, alt få ett infiationsskydd i skattesystemet. Au jag sedan inte precis när ett betänkande gått ut på remiss säger att exakt det betänkandets förslag skall vi genomföra till varje punkt och kommatecken, det tycker jag är naturligt, för vi skall ha den respekten för remissinstanser att de skall ha tillfälle alt pröva ett förslag innan man från regeringens sida avger ell färdigt omdöme.

Men jag vill upprepa atl min förhoppning är alt det är etl bra förslag som vi kan använda som underlag för en proposition. Del är en betydelsefull skattereform atl se till att det i överensstämmelse med vår grundlag är medborgarna, ledamöterna av denna kammare, som skall besluta om hur skatterna skall se ut - del är inte inflationen som skall göra det.

Herr FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker atl herr Mundebo närmade sig verkligheten i sitt andra inlägg då han sade alt del inte var konjunkturen utan den svenska ekonomin som företedde en allvarligare bild än den som ekonomerna tecknade för regeringen i december. Jag måste fråga herr Mundebo: Varför dölja sig bakom ekonomerna? Atl huka sig på det sättet inför ansvaret för allvarliga felbedömningar av del ekonomiska lägel är inte särskilt värdigt en regeringsrepresentant. Del är ändå välgörande att herr Mundebo nu erkänner att man gjorde en felbedömning - sådant är mänskligt - men det erkännandet kunde ha kommit klarare och entydigare. Dessutom hade läget i dag kunnat vara etl helt annat om regeringen hade lyssnat lill de varningar som utfärdades av den socialdemokratiska oppositionen.

Herr Mundebo frågade: Varför avvisar socialdemokratin den här momshöjningen? Jag försökte i mitt inlägg visa alt det har all göra med del läge i vilkel den sätts in. Det är tre inslag i bakgrunden för den här momshöjningen som gör atl vi säger nej till den. Del första är den orättvisa skattepolitik som ni började med i november-december i fjol och sedan har fullföljt. Del andra är den inflationstakt som kommer att göra

del svårt för människorna i detta land atl behålla sin levnadsstandard. Där ökar ni momsen och gör ont värre. Del tredje är den utlovade indexregleringen av skatteskalorna nästa år, som vi anser vara en politik som på ett helt felaktigt sätt fördelar bördorna.

Nu säger herr Mundebo - om jag kan tolka hans travande fram och tillbaka - atl del kommer ett förslag om indexreglerade skatteskalor fr. o. m. 1978. Indexreglerade skatteskalor måste ju vara etl automatiskt verkande system. Det finns bara etl förslag, och skalleutredningen och herr Mundebos borgerliga vänner konstaterar all indexreglering bara kan göras på detta sätt. Eftersom herr Mundebo talade om resonemanget med löntagarnas organisationer är min fråga: Om riksdagen i höst beslutar indexreglerade skatteskalor, vilkel utrymme finns det då över huvud tagel för resonemang med lönlagarnas organisationer om skatterna för 1978? Såvitt jag vet har både LO och TCO på den grunden varit antingen negativa eller skeptiska till indexregleringen.

Herr Mundebo upprepar tidigare kritik av vårt sätt att beräkna arbetsgivaravgiftens effekter på statsbudgeten. Jag vill bara upplysa budgelministern om all vi räknar på precis samma sätt som hans eget departement. Så tag upp diskussionen med statssekreteraren på bänken bredvid om hur beräkningen skall göras!

Herr Mundebo sade vidare att den starka inriktningen på sysselsättning och social omsorg fullföljs i den ekonomiska politiken. Betyder det att herr Mundebo i dag kan garantera all den fulla sysselsättningen kommer att klaras med den politik som han nu föreslår?

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Vad jag kan garantera är atl regeringen kommer all satsa så mycket den kan och använda alla de instrument som svensk arbetsmarknadspolitik förfogar över för alt bevara en full sysselsättning. Vi kan ändå notera alt vi under de gångna månaderna har klarat sysselsättningen bättre än vad man har gjort i tidigare skeden av lågkonjunktur i detta land och i många andra länder. Vi har inte klarat kampen mot inflationen så bra som vi skulle önska, men när det gäller arbetet för att klara sysselsättningen kan vi med tillfredsställelse konstalera atl genom den massiva insats som gjorts har sysselsättningen ändå legat på en hygglig nivå.

Får jag påminna om atl i den förra mer besvärliga lågkonjunkturen 1971/72 var drygt 130 000 människor utan jobb i detta land. Också vid den mest besvärliga tidpunkten den här gången och i en svår lågkonjunktur var siffran 95 000. Under de flesta av de gångna månaderna har den varit kring 65 000. Det är höga siffror, men del är ändå ett avsevärt bättre resultat än vad som nåddes tidigare.

Jag vill alltså försäkra all vi kommer alt använda alla de instrument som arbetsmarknadspolitiken har för all bevara sysselsättningen.

Statssekreteraren och jag har fört resonemang om effekten av arbetsgivaravgiften, och de resonemangen är redovisade i det reviderade bud-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. in.

geiförslaget. Jag rekommenderar texten där till myckel ingående läsning - några av styckena är väl värda atl läsa och begrunda och dra slutsatser av. Och då blir nog en slutsats denna: Låt oss vara försiktiga med all gå vidare när del gäller att utnyttja arbetsgivaravgiften. Vi behöver också för de kommande åren betydande arbetsgivaravgifter för atl klara en social reformpolitik, men låt oss inte använda dem som etl skallein-strumeni som skall las lill i alla situationer och för atl klara alla de problem som vi har.

Sedan ett litet tillägg när det gäller debatten om inflationsskydd. Både av skatleulredningens betänkande och av skatiepoliliska program från TCO framgår alt TCO anser atl ett inflaiionsskyddat skattesystem är värdefullt och alt vi bör komma fram till ett sådant. Samma uppfattning har SACO/SR. Jag har den förhoppningen alt man också inom LO vid en forlsalt debatt kring denna fråga kommer fram lill uppfattningen atl del viktiga ändå är alt riksdagen och inte inflationen skall bestämma hur skatterna skall se ut.

Och så lill sist: Samhällsekonomin är föränderlig, och då måste naturligtvis den ekonomiska politiken också vara föränderlig. Om de ekonomiska problemen har skärpts måste man vara beredd atl ompröva de instrument som man använder sig av. Vi är beredda atl göra det.

Hen PALME (s):

Herr talman! Finansutskottets ordförande gjorde, om än oavsiktligt, några väldigt avslöjande uttalanden. Han sade alt det är tätt mellan de ekonomiska debatterna i riksdagen och all han skulle vilja ha en bred diskussion i finansutskottet om alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken som en grundval för samförståndet.

Vad är det som har hänt? Den 9 mars avvisades alla våra förslag om den ekonomiska politiken. Sedan bestämde sig regeringen så småningom för alt höja momsen och lade fram en proposition till riksdagen utan någon motivering. Motiveringen till momshöjningen kom ett antal veckor senare i kompletteringspropositionen. Då hade motionstiden med anledning av den här momsproposilionen gått ut. Sedan driver man i dag fram frågan om momshöjningen lill ett avgörande i kammaren. Om 2-3 dagar utgår motionstiden när det gäller kömpletteringsproposilionen. Därefter skall man i riksdagen, i slutet av denna eller i början av nästa månad, diskutera de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Man kan om man vill utnyttja konstitutionen på delta säit, även om del naturiiglvis är myckel tvivelaktigt, föga demokratiskt och föga hederligt, om jag får säga det så. Del kan ju inte finnas särskilt starka sakliga motiv, eftersom del bara kunde bli ett uppskov med momshöjningens ikraftträdande på ungefär tio dagar. Däremot kan man ju på ell ganska effektivt sätt blockera oppositionens arbetsmöjligheter, eftersom vi ständigt får ta ställning till saker innan vi fått motiveringarna. Nu skall del bestämmas om momsen. Först därefter kan vi komma med vårt alternativ, som man då med en litet överlägsen gest säger alt del

kan ni diskutera när allting är beslutat.

Jag bestrider alltså inte er legala, konsiituiionsmässiga möjlighet att göra på det här sättet, men del är mot all parlamentarisk praxis atl göra så. Kom sedan inte och försök tala om samförstånd, samling och bred diskussion!

Hade herr Molin menat vad han sade, hade han som finansutskottets ordförande gått upp och protesterat och sagt all vi vill behandla saken i ett sammanhang - momshöjningen i samband med riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Del hade varit hederligt och korrekt. Men det gjorde han inte. Man använder sina möjligheter lill det yttersta. Men del som är litet kvalmigt är all man efler detta trick kommer och talar om samförstånd, enighet och sådant.

Nu är det ju så, herr talman, all det finns etl starkt missnöje här i landet med den borgeriiga regeringens politik. Vi möter allesammans missnöjet var vi än går, och det har väl nått t. o. m. regeringen. I del lägel försöker man skylla ifrån sig på lönlagarna, på den förra regeringen och på den socialdemokratiska oppositionen. Man undviker diskussion. Del är i ganska hög grad ell tidens tecken atl när vi diskuterar en av de största skatleskärpningar som har genomförts i detta land lämnas budgelministern ensam här i kammaren. Statsministern, den alleslädes frånvarande herr Fälldin, finns inte här, inte heller ekonomiministern. Enligt erfarenheten sitter de väl i sina rum och kurar vid högtalaren. Men det är som sagt ett lidens tecken.

I detta läge söker man fly från verkligheten, men det här missnöjet har sin grund i den verklighet som människorna upplever. Del är inte så konstigt om det riktas mot de borgerliga partierna och den borgerliga regeringen. Det har först och främst ett samband med de förväntningar som de borgerliga partierna skapade inför vad en borgeriig regering skulle innebära och de löften som utställdes under valrörelsen.

När den amerikanske presidenten Jimmy Carter tillträdde sill ämbete lät han trycka en bok med alla sina vallöften, så alt väljarna verkligen skulle kunna kontrollera alt han höll dessa. När man i televisionen visar moderaternas valafflscher får herr Bohman vredesutbrott och bojkottar vederbörande TV-kanal. Det är i ett nötskal något av den politiska situationen i Sverige.

Herr Mundebo sitter allena på sin bänk medan de andra regeringsledamöterna sitter på andra ställen. De har i ett demokratiskt val lovat del svenska folkel sänkta statliga och kommunala skatter, minskade prishöjningar, 400 000 nya jobb, vårdnadsbidrag på 10 000 kr. om året, stopp för kärnkraften och myckel annat.

Dagens debatt är ju någol av ell kapsejsande för två av de mest framträdande borgerliga vallöftena, nämligen de om sänkta skaller och om minskade prishöjningar. Moderaterna sade då framför allt att skatterna skulle sänkas. Man lovade marginalskaiiesänkningar, sänkta arbetsgivaravgifter samt kommunala och statliga skallesänkningar. 1 stället har man höjt bilskall, skall på sprit och vin, arbetsgivaravgiften, tobaksskatt

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. in.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

och elskall och nu gäller det mervärdeskallen.

Del andra löftet var atl prishöjningarna skulle bromsas. Nu vet vi vad som hände. Under detta års fyra första månader har priserna ökat med 4 96. På dagligvaror, där livsmedel är den tyngsta posten, har prisökningarna varit 7,5 96. Moderaternas ledare herr Bohman, tillika ekonomiminister, bär etl direkt ansvar för moderaternas försök att blåsa under människors missnöje med skaller och prisökningar i valrörelsen, lika väl som han har ett utomordentligt direkt ansvar för den borgerliga regeringens misslyckanden på del här området.

I en annons fyra dagar före valet skrev moderaterna:

"Det behövs en ny regering som har kraft atl bromsa prisstegringen. Vi behöver en skattepolitik som motverkar inflationen. Och inte driver på den.

Vi moderater har just lagt fram ett 10-punktsprogram mot inflationen. Första steget är all nästa år få ner prisstegringen från 10 lill högst 5 96."

Löftet atl det skulle bli prisökningar på 5 96 upprepades sedan långt efter del att den borgerliga regeringen hade bildals.

Nu är den allmänna uppfattningen den atl vi under 1977 kommer att drabbas av prisökningar som ligger en bra bil över de 10 procenten, och det sker i en omvärld där prisökningarna är betydligt lugnare än under de senaste åren. Många människor i vårt samhälle upplever denna utveckling på ett myckel påtagligt sätt under dessa dagar. Deras upplevelser av hur prisökningarna nästan dag för dag lär på en redan tidigare knapp hushållsbudgel kommer alt bli allt svårare när momsen höjs -om del nu sker - när jordbruksavtalet skall betalas, när devalveringen slår igenom på priserna, när prisstoppet hävs och när priskontrollen systematiskt har undergrävts.

Som en följd av denna ekonomiska politik och av det underläge i avtalsrörelsen som löntagarna har befunnit sig i vet vi, alt de stora löntagargruppernas representanter räknar med atl deras medlemsgrupper i väldigt många fall kommer alt drabbas av en sänkt realinkomsl efler skall, dvs. sänkt köpkraft. Del är väl etl år sedan herr Bohman slog vad med metallarbetarna om alt de hade fått en sänkt realinkomsl under den socialdemokratiska regeringen. Det var etl sätt att bedriva missnöjespropaganda. Så småningom fick emellertid herr Bohman förklara att han hade förioral vadel. Men del behövs tydligen först att vi får en borgerlig regering för atl metallarbetarna verkligen skall få en sänkt real standard - och det är del som verkligen betyder någol.

Under valrörelsen, bl. a. fyra veckor före valet - efter atl i varje anförande ha talat för en starkt återhållsam ekonomisk politik; efter all i varie anförande ha varnat för de stora överbuden och de väldiga löften som de borgerliga partierna kom med - sade jag i Växjö: För varje miljard som en splittrad borgerlighet nu späder på med löften och överbud undergräver den sin moraliska auktoritet att kunna tala med människorna i landet om behovet av stramhet, av återhållsamhet, av gemensamt ansvar för del här fina landels ekonomiska styrka.

Jag tror atl mot denna bakgrund är ell av denna regerings problem atl den saknar moralisk auktoritet när den talar om uppoffringar, när den talar om återhållsamhet, för den har med sin egen löftespolitik undergrävt denna auktoritet. Regeringen har ingen trovärdighet. Därför är detta en väsentlig förklaring till alt allt fler människor upplever en förtroendeklyfta till den borgerliga regeringen.

Men en annan väsentlig orsak till missnöjet är den ryckighet och brist på planmässighet som har präglat regeringens ekonomiska politik. Först en väldig lössläppthel, så atl man märkte all del där började barka alldeles fel. Och plötsligt något av en panikinbromsning. Kursändringarna har varit många, och jag tror att medborgare och hushåll har haft svårt att följa med.

När vi den 9 mars hade finansdeball här i kammaren försvarade den borgerliga regeringens förespråkare ihärdigt sin budget mot våra förslag till besparingar, skärpningar och åtstramning. Kjell-Olof Feldt har redan citerat vad budgetministern då sade. Låt mig säga, sade herr Mundebo, alt del för den närmaste framtiden icke finns någon anledning att förändra skatter, vare sig höja eller sänka skaller, på annat sätt än det som framgår av regeringens budgetförslag.

Det var den 9 mars, och det sändes väl i televisionen. Det var väldigt många TV-tittare som tänkte alt här får vi besked. Del blir ingen väsentlig förändring av skatterna.

Det gick tre veckor, så kom regeringen och annonserade en av de största skatleskärpningar som vi varit med om här i landet. Och om dessa skatteskärpningar annonserades den 1 april, måste regeringen i all rimlighets namn ha beslutat dem någon lid dessförinnan, för alt hinna ordna anlelsdragen. Det förlöpte alltså inte ens tre veckor mellan detta karska uttalande all här blir det ingen förändring av skatterna, om inte något väsentligt i konjunkturen inträffar, och en av de största skatleskärpningar som vi varit med om. Det är klart att människor får ett intryck av alt här finns ingen konsekvens i handlandet, utan man lagar efter läglighel och man panikbromsar. Del har naturiiglvis samband med att man undergrävde den löpande budgeten från början och att man sedan inte kunde föra en stram ekonomisk politik och nu panikbromsar.

Det som skett är inte vidare respektfullt mot riksdagen, vare sig i stort eller smått. Bland de besparingar som herr budgelministern talade så mycket om finns en post på 10 miljoner som herr budgelministern vill spara in på jordbrukels byggen. Det må vara hänt. Det är bara det alt exakt om denna besparing motionerade vi socialdemokrater. Den motionen behandlades av riksdagens jordbruksutskott. Den behandlades i kammaren, och här ställde sig 158 borgeriiga riksdagsmän upp och avvisade med all kraft denna besparing med hänvisning till att den var fiktiv - del skulle inte finnas någon möjlighet atl spara 10 milj. kr. Efler ett par veckor kom emellertid budgelministern med exakt samma förslag till besparing - då var den tydligen inte längre fikliv. Men hur mycket knapptryckeri för all hinna hänga med i svängarna skall de stackars riks-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

dagsmännen behöva tolerera?

Ell tredje skäl lill missnöjet tror jag är människors känsla av att bördorna, om de behövs, icke är rättvist fördelade. Jag tror att myckel av det som den borgerliga regeringen gör strider emot människors enkla och förståeliga men kraftiga räiivisekänsla. Här drev man alltså i höstas först igenom en rad lättnader för höginkomsttagare genom en extra skattesänkning - de stora skaiiesänkningsbeloppen gällde ju de stora inkomsterna. Här genomförde man en rad lättnader för företagare och bönder - storbönder framför allt - i arbetsgivaravgift, totalt och i extra bidrag och förändringar i beskattningen och sådant. Många av dessa lättnader och förmåner kanske kan upplevas som rimliga, tagna var och en för sig, men det är orimligt att ensidigt gynna vissa grupper som i allt väsentligt tillhör de välbeställda i vårt samhälle. Och framför allt är del orimligt, och det strider mot rälifärdighetskänslan, att först dela ut dessa förmåner till de redan välbeställda grupperna i samhället och sedan komma tillbaka till de stora grupperna av löntagare och pensionärer och utkräva en höjd moms, i hög grad som betalning för de förmåner som man redan delat ul ål de grupper som upplevs slå de borgerliga partierna nära.

Visst krävs det återhållsamhet av oss alla i vårt land, om vi vill lösa de ekonomiska problem som vi står inför. Det talade vi ständigt om i valrörelsen. Det präglade vårt alternativ lill den borgerliga budgeten. Del har också präglat löntagarorganisationernas agerande i avtalsrörelsen. Men den återhållsamheten måste vara en återhållsamhet i solidaritet, inte en återhållsamhet bara för vissa ekonomiskt sämre ställda grupper, lill förmån för bättre ställda. Försöker man tvinga fram - och det har ni ju möjlighet lill - en sådan återhållsamhet, ökar man därmed klyftorna mellan människorna i vårt land. Då riskerar man atl splittra nationen, och då kan den sociala oron gripa omkring sig. En sådan atmosfär -del vill jag försäkra både herr budgelministern och dem som sitter vid högtalarna - bidrar inte till alt lösa våra ekonomiska problem. I stället blir problemen därigenom svårare all lösa. Vill man ha solidaritet i landet skall man i första hand naturligtvis hjälpa de sämre ställda. Sedan kan man föreslå uppoffringar som delas av alla. Men går man den andra vägen, och först ger förmåner till de bättre ställda och därpå kräver uppoffringar och återhållsamhet av de mindre välbeställda människorna, då splittrar man i stället för atl samla.

Därför är missnöjet med regeringen stort. Del måste i del här lägel finnas någon politisk kraft i vårt land som talar för rällfärdighelskrav, och del är i dagens läge bara arbetarrörelsen som gör del.

Ytterligare en anledning till missnöje: Nu ställer man stora krav på löntagarna, men man angrep dem hårt under valrörelsen. Man bröt upp skalleuppgörelsen med TCO och LO. Ekonomiministern ställde sig i sina uttalanden helt på arbetsgivarnas sida. Man kom med pekpinnar i finansplanen. Vi hoppas ju alla all det skall bli arbetsfred i landet, och jag tycker alt man från många håll bemödar sig om all skapa den. Men

jag har sagt från första början - redan för ett år sedan - atl de borgerliga partiernas och numera den borgerliga regeringens agerande allvarligt försvårar den pågående avtalsrörelsen.

Nu fortsätter man genom det här något egendomliga förslaget av herr Fälldin om arbelsgivarfonder utan någon som helst kontakt med lönlagarna. Del bevisar att ränderna inte går ur, alt man inte på något sätt försöker skapa kontakt med och ta rimlig hänsyn till löntagaropinionen.

Då säger de borgerliga partierna: "Här har vi våra förslag. Vad är ert alternativ?" Men först har man sett lill att vårt alternativ inte kan diskuteras samtidigt, och det kan möjligen vara en debatteknisk fördel. Vi har hela tiden sagt att vi måste försöka skapa ett alternativ; det gjorde vi i november, när vi höll på skalleuppgörelsen och höll på finansieringen av budgeten, del gjorde vi i vårt budgetalternativ i januari, där vi lade fram en 5 miljarder stramare budget än de borgerliga, det gör vi nu, när vi ändå säger alt avslår man förslaget om momshöjning har vi etl alternativ som budgetmässigi är 2 miljarder starkare, stramare och återhållsammare än de borgeriigas, därför all vi kommer tillbaka med våra besparingar och vår återhållsamhet och därför all vi säger nej till indexregleringen. Tar man det, så blir det alltså en starkare budget, dessutom tidsmässigt bättre anpassad lill konjunkturutvecklingen såsom den nu kan bedömas.

Vi har inte bara gjort detta. Vi har dessutom på alla andra områden - långvården, familjepolitiken, strukturfonden osv. - försökt lägga fram konkreta alternativ. Alla våra förslag i riksdagen har avvisats - varenda punkt, vartenda komma. Icke något har funnit nåd inför den borgerliga majoritetens ögon. Våra förslag har avvisats inte bara formellt ulan också med en hög grad av stöddighet och självgodhet, framför allt från regeringsbänken. Och del må vara. Del har ni förmodligen inte stöd för i folkopinionen, men ni har stöd för det genom antalet mandat i riksdagen. Däremot tycker jag det är orimligt atl efler allt detta, sedan alla våra förslag har avslagils, kommer ni plötsligt och börjar tala om samförstånd. Då är det så dags, sedan ni har undergrävt möjligheterna därtill genom alt över huvud taget icke lyssna, över huvud tagel knappast diskutera, i många fall inte ens dyka upp i kammaren.

Sedan kommer ju märkvärdiga ting. Jag ser att den alleslädes frånvarande herr Fälldin i alla fall har sagt i Arbetet all med tanke på folkrörelsebakgrunden och med den kamp för solidaritet som har kännetecknat socialdemokratin tror han föga att del kommer höjas röster mot den nuvarande politiken. Del är dags all tala om all vi har folkrörelsebakgrund. 1 valrörelsen var det fråga om att denna folkrörelse kunde tänkas hålla politiska fångar, avskaffa strejkrätten och införa diktatur i det här landet. Men när man är trängd kanske man ändrar språkbruket.

Är del så att ni är intresserade av samverkan lill förmån för solidaritet i vårt samhälle, så vill jag framföra tre förslag: Ta för det första tillbaka löftet om indexreglering av skatterna. En indexreglering 1978 är inte förenlig med kravet på samhällsekonomisk stabilitet. Den är inte förenlig

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten. m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av

m ervärdeskatten,

m. m.

med solidariteten. Vi diskuterar i dag en momshöjning som slår hårdast mot de sämst ställda. Del är då orimligt atl stå fast vid ett löfte om alt skallen om sju månader skall sänkas med 400 kr. för den som tjänar 40 000 och 3 000 kr. för den som tjänar 200 000 kr. Del är inte rimligt. Med den moms, om vilken vi i dag skall besluta, skall vi betala en indexreglering som gynnar de mest välbeställda. Jag är övertygad om alt det i grunden finns en majoritet i denna riksdag för alt säga nej lill en sådan indexreglering av skatterna. Tag chansen alt säga ifrån!

För det andra: Återgå lill 1975 års energipoliliska beslut i avvaktan på den omprövning som enligt beslut skall ske 1978. En sådan åtgärd skulle skapa den arbetsro och den trygghet som de borgerliga nu har undergrävt. Den skulle undanröja riskerna för stora ekonomiska föriusler och bibehålla den energipoliliska handlingsfriheten. Den skulle mera stämma med den faktiska utbyggnad av kärnkraften som nu sker. Den skulle innebära återgång till en politik som för ett år sedan skapade en mycket bred majoritet här i kammaren och för vilken del säkert även i dag finns en majoritet.

Jag har bara tagit dessa två exempel därför all del är liksom kedjorna från den borgerliga regeringens interna kompromisser som binder riksdagen och hindrar den all fatta förnuftiga beslut såväl när det gäller indexreglering som när del gäller energipolitiken. Det är i grunden min övertygelse.

Slutligen: Än har inte riksdagen beslutat all höja mervärdeskatten. Låt oss följa rådet från finansulskoltels ordförande, dvs. låt oss ta en bred diskussion. Låt oss säga nej till förslaget och låt oss sedan i.finansutskottet på ell rimligt sätt diskutera hur en ekonomisk politik bör föras. Vi har lagt vårt alternativ som kan sammanfattas på det sätt jag gjort - jag har inte behövt argumentera så myckel, för det har herrar Wärnberg och Feldt gjort alldeles utmärkt. Det innebär etl budgetunderskott på 2 miljarder mindre än del borgerliga förslaget. Därmed minskas behovet av utländsk upplåning under del året. Del innebär etl nej till indexregleringen. Del innebär all vi kan hålla prisökningarna tillbaka och stärka sysselsättningen. Del innebär faktiskt, herr talman, betydligt större möjligheter all möta det hot mot sysselsättningen som den borgerliga inflationspolitiken skapat. Ty del hot som verkligen finns mot sysselsättningen i dag hade, om del bleve verklighet, framför allt inneburit en oplanerad åtstramning av ekonomin av värre slag än man haft i andra länder. Del är alltså inte bara löntagarnas realinkomsier som hotas utan också deras sysselsättning. Vi har de senaste dagarna sett flera prognoser som varnat för en arbetslöshet i höst och nästa vinter. Del rör sig om mycket höga tal.

Om vi vill möta detta hot mot sysselsättningen vill jag understryka all del finns ett alternativ till den momshöjning vi i dag diskuterar, och det innebär en uppbromsning av prishöjningarna och etl värn för sysselsättningen. Del kan också läggas till grund för en bred och samlad lösning som gör det möjligt atl möta de ekonomiska problemen med

styrka och fasthet.

De borgerliga partierna talar så myckel om sin fasthet och sitt ansvar men för en ryckig politik som är raka molsalsen lill denna fasthet. Man talar om samförstånd, men det är bara etl samförstånd i ord, för först vill man all vi i varje detalj skall acceptera eller genomlida alla den borgerliga regeringens förslag. Sök i stället, som man gjorde i gammal tid, samförstånd i sak. till gagn för de breda medborgargrupperna och börja det med atl avvisa momshöjningen i dag? Säg nej till indexregleringen och för en ansvarsmedveten och förnuftig energipolitik!

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr MOLIN (fp) kon genmäle:

Herr talman! Jag sade atl jag som finansutskottets ordförande skulle hälsa med tillfredsställelse om vi kunde föra en bred diskussion i utskottet med syfte alt nå fram till samlande lösningar i sak om den ekonomiska politiken. Det är klart all del är rätt svårt all få till stånd sådana diskussioner, om den socialdemokratiska oppositionen bara säger nej till allt som kommer från regeringen, även till åtgärder som socialdemokratin själv tidigare har ivrat för. Jag tycker att även i oppositionsställning borde socialdemokratin presentera ekonomisk-politiska alternativ av någon bärkraft och inte bara presentera historieskrivningar med en uppvärdering av den tidigare regeringens ekonomiska politik. Jag tror nämligen atl det finns en grund för en konstruktiv debatt, kanske en grund för samlande lösningar, därför att vi från alla håll ser nackdelarna med ett stort underskott i affärerna med utlandet och nackdelarna med en stor upplåning utomlands.

Jag tillåter mig alltså alt upprepa förhoppningen om en bred uppslutning bakom en politik som i längden återställer den ekonomiska balansen.

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig ta upp några få saker i herr Palmes inlägg.

När del gäller själva behandlingsgången kommer jag att verka för att i den mån ell förslag berörs av två propositioner dessa läggs samtidigt och att i den mån ell förslag omfattas av bara en proposition självfallet all redovisning sker där. Olof Palme borde kanske vara litet mer försiktig, därför alt del finns i den här kammaren några partier som i många år varit vana vid atl i olika sammanhang få ell ofullständigt material. Jag vill också påminna om att socialdemokraterna för några år sedan t. o. m. ville alt regeringen ensam skulle få rätt all höja momsen - all del icke skulle ske genom beslut i denna kammare.

När det gäller vallöftena är jag inte så oroad för den debatten. Vi gick in i 1976 års valrörelse med en ganska realistisk bild av hur Sverige såg ut och av våra möjligheter atl förverkliga olika reformer under 1976-1979. Vår regeringsförklaring byggde också på den grunden. Vi

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

har dag för dag mött de här påståendena all vi inte har följt regeringsförklaringen, all vi har struntat i den, all vi har övergett den och allt vad del har hetat. Jag har sett efler vad som verkligen har hänt. Del har nu gått ett drygt halvår av regeringens arbete och vi kan konstatera alt på väldigt många punkter har förslag som vi gick lill val på och förslag som fanns i regeringsförklaringen redan genomförts. Andra är under arbete.

Låt oss se när den här treårsperioden är slut. Del är möjligt atl del då finns en eller annan punkt som vi inte har klarat av. Den debatten får vi ta då, men nu - efler ett halvår - kan vi konstatera att på många punkter har vi redan förverkligat vad vi lovade i regeringsförklaringen.

Jag skall ge herr Palme en liten skrift som innehåller en jämförelse mellan de 27 punkter som ingick i folkpariiets valmanifest, regeringsförklaringen i oktober och vad som hänt från oktober fram lill början av maj. Del är en myckel intressant läsning och om herr Palme verkligen läser den skriften blir det tillfälle till många förändringar i kommande tal.

På en punkt har vi inte lyckats, och del är när del gäller kampen mot inflationen. Vi har inte lyckats på del sätt som vi skulle önska. Eller låt mig säga: Vi har nått samma dåliga resultat som socialdemokraterna gjort eller möjligen har vi lyckats en aning bättre. Om vi jämför en etlårsperiod från våren 1975 fram till våren 1976 med en eltårsperiod från våren 1976 fram till våren 1977 har vi lyckats litet bättre, men ser vi på vad som hänt de fyra första månaderna 1976 och de fyra första månaderna 1977 finner vi att vi har nått samma dåliga resultat som socialdemokratin gjorde. Del är inte tillfredsställande. Det är vi inte nöjda med.

Så ett par saker som gäller finansplan och budget. Här har sagts i en rad inlägg alt det handlar om en väldig lössläppthel och liknande uttryck. Men sanningen är all socialdemokratin i allt väsentligt godkänner regeringens ulgiftsprogram. På några punkter vill man ha litet mindre, men på rätt många punkter vill man ha litet mer. Är det så atl regeringens budgetförslag präglas av lössläppthel - då präglas också socialdemokratins politik av samma eller t. o. m. litet större lössläppthel, därför alt ni har lagt på ytterligare ett antal utgiflsförslag!

Sedan har vi delade meningar om inkomstsidan, men när del gäller utgiftsprogrammet - som den här etiketten är satt på - har vi i allt väsentligt samma mening, och jag tycker inte alt det är riktigt atl säga all del är präglat av någon lössläppthel. Det är präglat av en hård granskning av ulgiftsönskemål, där många i och för sig välmotiverade saker har fåll vänta, och del är präglat av den betydande ulgiflsaulomalik som är inbyggd i vår samhällsekonomi.

Socialdemokraternas budgetförslag skulle vara starkare! - Ja, under två förutsättningar. Den ena förutsättningen är atl man räknar med att socialdemokraterna inte kommer all göra någon skatteomläggning 1978. På den punkten har vi inte fått någol klart besked. Där vill man vänta.

Vi har sagt alt vi är klara över atl en skalleomläggning för 1978 måste ske för all vi skall kunna klara samhällsekonomi och avtalsförhandlingar under det året. Socialdemokraterna har inte gett någol besked. Men de har hittills inte räknat med några kostnader för en skatteomläggning. Jag noterar det.

En annan omständighet är att man tillmäter arbetsgivaravgifterna en tyngd som inte är korrekt. Om ni beaktade arbetsgivaravgifternas effekt på statens och kommunernas skatteinkomster så skulle ni behöva föreslå en höjning av arbetsgivaravgiften på 5-6 96 för atl få samma effekt som vi får genom en mervärdeskattehöjning på 2,1 96.

Jag vill också la upp några av de inlägg som berört frågan om effekterna av olika skallejusteringar under det gångna halvåret. Här har talats om all del har genomförts en rad lättnader för de allra högsta inkomsttagarna, och man har fåll en bild av att det sker enorma omflyttningar av inkomster och förmögenheter här i landet genom regeringens nya skattepolitik. Om de beskrivningarna vore korrekta tycker jag också att det vore en orimlig skattepolitik. Men så är inte fallet.

Vad som hände med statsskatterna för 1977 var följande: Upp lill en inkomstnivå på 45 000 kr. var vi överens - där hade riksdagen att la ställning till samma förslag från båda hållen. Vi vet all de flesta hellidsarbeiande lönlagarna i dag finns i löneskiktet 45 000-65 000 kr. om året. Där föreslog vi en del förändringar. Vi använder inte etiketter som höginkomsttagare på den gruppen - i det inkomslskiklel ligger de flesta av industrins arbetare och tjänstemän.

Så återstår då de människor med högre inkomster som regeringen genom en ny skattepolitik ger så myckel lättnader! Låt oss först konstatera att del här handlar om en grupp människor som betalar mellan 25 000 och 100 000 kr. om året i skall - i skatt! För dem betydde förändringarna i den statliga skatteskalan mellan 50 och 400 kr. om året. Dessa förbättringar försvann genom de samtidiga kommunalskattehöjningarna. Regeringen föreslog f ö. en sådan förändring i förhållande lill socialdemokratins skalleförslag alt vi för de allra högsta inkomstlagarna skärpte skatten mer än vad socialdemokratin hade tänkt sig. Glöm inte den omständigheten i den fortsatta förkunnelsen!

Effekten för hela den grupp av människor som har årsinkomster över 80 000 kr. var sammanlagt 110 milj. kr. av 166 miljarder kr. i skatteinkomster. Jag tycker det ger perspektiv åt den här förkunnelsen.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Molin vill jag säga atl han är litet inkonsekvent. Först talar han långt och länge om att så många beslut fallals i enighet och sedan beskyller han oss för all säga nej. Sanningen är den alt vi har sagt nej lill vissa orättvisa ting som momshöjningen i dagens läge. Det är ni som har sagt nej till alla våra förslag till åtstramningar och förbättringar av budgeten. Nejsägeriei och det bristande ansvaret har helt legat på den borgerliga sidan.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Beträffande handläggningen vill jag lill herr Mundebo säga att vi aldrig handlagt någon fråga på del sättet all vi för att vinna tio dagar har omöj-liggjon en rimlig riksdagsbehandling. Och vi har heller aldrig sedan använt delta riksdagsbehandlingslrick för all anklaga oppositionen för all inte komma med alternativ och för bristande samförstånd. Men det fanns ett spån av insikt härom i herr Mundebos inlägg - jag hoppas all också de som salt vid sina högtalare hörde det - och del får jag väl notera med tillfredsställelse.

Sedan vill jag framhålla alt de stora skattesänkningarna i kronor räknat naturligtvis kommer dem till del som tjänar över 65 000 kr. Det är etl faktum som jag inte nu hinner gå närmare in på. Men lägg till detta skattelättnader i samband med beskattningen av familjeföretagen och fåmansbolagen, vedbränslet, traktorerna osv. och det höjda takel för arbetsgivaravgifterna i glesbygden! Om man räknar ihop alla dessa ting så förlorar statskassan väldigt många miljoner, men för de människor som berörs betyder del bra många tusenlappar efter skatt i förbättrad standard. Jag vill inte bestrida alt de här grupperna av högre inkomsttagare och företagare, framför allt de större bönderna, behöver delta. Det kanske inte är så orimligt all sådana människor får ytterligare ell par tusenlappar.

Men man kan inte samtidigt med att man på del sättet sprider förmåner lill grupper som slår en nära gå ut lill de stora, breda grupperna av löntagare och säga: Er kan vi icke lova några lusenlappar lill extra köpkraft. Av er kan vi icke annat än kräva all ni sänker er köpkraft och er levnadsstandard.

Gå ut lill pressade barnfamiljer och låglönegrupper, så skall ni snart finna all sådant här strider mot deras rättfärdighelskänsla. De tycker sig orättvist behandlade. Och de kommer atl fortsätta alt tycka att de är orättvist behandlade hur mycket än herr Mundebo försäkrar att del var viktigt att ge de här höglönegrupperna 500 kronor här och 1 000 kronor där - sådana förmåner kommer ju aldrig låginkomsttagare, pensionärer och barnfamiljer till del. Det är mot ell sådant syslem som också jag har reagerat så starkt.

Jag har här uttryckt mig i milda ordalag. Men jag vill kraftigt understryka att det finns hos människorna en stark önskan att vinna tryggheten åter. Människorna upplever regeringens politik som etl hot mot tryggheten. De känner hotet både av stora prisstegringar och av en ökad arbetslöshet. Vad gäller prisstegringarna är det väsentligt att framhålla all vi i vårt förslag höjer prisstegringarna till en nivå som ligger under genomsnittet för utlandet, medan ni ligger över det genomsnittet. Människorna tycker att de kan anklaga den borgeriiga regeringen för atl ha misslyckats med den ekonomiska politiken utifrån de förutsättningar den hade och när den ändå har verkat i åtta månader och eftersom det blir en så stor inflation, så stora skattehöjningar och därmed ökad risk för social oro och splittring. Regeringen har inte heller kunnat utforma ell trovärdigt och riktigt samhällsprogram för den ekonomiska politiken.

Regeringen förefaller onekligen litet hjälplös när man i etl sådant läge skyller på oss och säger att vi inte är tillräckligt samarbetsvilliga.

Jag vill säga lill regeringen: Slopa indexregleringen! Om ni inte redan hade förioral så myckel lid skulle ni nu i stället ha kunnat börja diskutera med löntagarna om hur en skattereform bör se ut. De skattereformer som genomfördes av oss på den tiden då herr Mundebo inte var - ursäkta uttrycket - så miljöförstörd var ju t. ex. myckel bättre än ett syslem med indexregleringar. Jag vill också säga: Försök alt föra en förnuftig energipolitik! Ni vållar landet stor skada med den ni för nu. Säg nej lill momsen i dag och låt oss tillsammans diskutera fram ett förnuftigare skattesystem!

Trots del väldiga missnöje jag möter ute i landet så snart den borgeriiga politiken kommer på tal har jag ändå försökt räcka ut handen och komma med förslag. Men ni avvisar dem - den här gången liksom alla andra gånger.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

'ng av meiyärdeskatten. m. in.

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag anklagar inte den socialdemokratiska oppositionen för att den inte redovisar alternativ. Men jag beklagar alt den inte gör del, så alt vi realistiskt kunde resonera om vilkel alternativ som är bäst. Skall vi nå balans i ekonomin genom höjda arbetsgivaravgifter eller genom en höjd mervärdeskatt? Vi har resonerat om detta i flera inlägg i dag. Jag tror inte all vi just nu kommer längre. Del råder delade meningar på denna punkt. Vi från regeringen tycker att den sammanlagda höjningen av arbetsgivaravgiften redan är betydande. Vi tycker att det i dag är bättre all höja mervärdeskatten för atl uppnå den balans i samhällsekonomin som vi behöver uppnå.

Några ord till om skattepolitiken. Del har inte handlat om all ge vissa grupper betydande skatteförmåner - några lusenlappar som herr Palme sade i sitt inlägg - ulan om att göra sådana skatteomläggningar att inflationen inte ytterligare höjer skallen. Del skall bli möjligt att genomföra avtalsförhandlingar. Det har gällt all rätta till vissa orättvisor så atl inte män och kvinnor behandlas på olika sätt när det gäller fåmansföretagens beskattning. Vi vill ha bort de orättvisa regler som finns i lagen om faktisk sambeskalining och fåmansföretagens beskattning. Det gäller alltså atl rätta lill fel och brister i skattesystemet.

Vad som hände beträffande egenavgiflerna var att det s. k. grundavdraget fiyltades upp en bil. För mängden av hantverkare, småbönder, konstnärer och författare betyder det sammanlagt 480 kr., vilket belopp för de flesta sedan försvann genom samtidiga höjningar av olika arbetsgivaravgifter. Del skulle vara till fördel för vår skatledebalt, om vi kunde utgå från mer sakliga beskrivningar av vad som har hänt och vad som är innebörden i förslagen.

Jag förstår all människor blir oroade efter alt ha lyssnat på Olof Palmes beskrivningar. Skulle de någorlunda stämma, vore det en oroande bild av skattepolitiken. Men sådan är inte verkligheten. Ell inflaiionsskyddat

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

skattesystem betyder inte all man skulle kunna sänka skallen med några tusenlappar hit eller dit, utan vad del handlar om är alt se lill atl inflationen inte automatiskt höjer skatten. Det vore lill fördel för vår debatt och för hela vår demokrati, om vi kunde föra diskussionen från den utgångspunkt som vi har varit vana vid: att korrekt beskriva verkligheten och korrekt redovisa innebörden av olika förslag. Låt oss sedan mötas till hårda sakliga debatter med utgångspunkt i sådana korrekta beskrivningar. Del vore lill fördel för människorna i delta land.

Vi kommer inte alt föra en skattepolitik som riktar sig mot vissa grupper eller ger speciella fördelar till andra grupper. En sådan skallepolitik kommer vi inte alt slå för. Vi kommer alt föra en skattepolitik, som är till fördel för hela folkel.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har bara tre minuter.

Gör då en korrekt beskrivning, herr Mundebo! 480 kr. var höjningen av takel för egenavgiften värd. Löntagarna fick icke någon som helst motsvarighet till de 480 kronorna. Lägg på fåmansbolagen! Lägg på den s. k. familjebeskattningen! Lägg på den där skivan med inkomstskatten för de högsta inkomstlagarna! Lägg på alt traktorer undantogs! Lägg på vedbranden! Lägg på ökade subventioner och sänkningen av arbetsgivaravgiften i vissa delar av landet!

Om var och en av de sakerna kan herr Mundebo säga att del var väl inte så farligt. Nej, inte i och för sig, men del finns en systemalik i detta: tillsammans blir det ganska stora belopp för statskassan och tillsammans blir det ganska många tusenlappar för en del av dem som berörs. Och inga av dessa åtgärder gynnar på något sätt den stora gruppen av vanliga löntagare. Då reagerar de, därför all de upplever del som orättfärdigt. Det kommer ni inte ifrån.

Ni gav småföretagarna sådana löften alt de är väldigt misslynta i alla fall. De trodde att nu skulle den stora utdelningen av manna komma, men den kom inte. De har alla skäl atl vara missnöjda med den allmänna politik som ni har tvingats in i.

Jag ser med någon mildhet på herr Mundebo. Han har sänts ut av regeringen att ensam försvara den största skattehöjning som genomförts här i landet, och han gör det på ett budgettekniskt sätt.

Men jag kan inte underiåla all uttrycka min - och jag förmodar oerhört många människors - stora förvåning över all landels statsminister inte är i riksdagen i dag för att tala om för svenska folkel varför det skall drabbas av denna väldiga skallehöjning. Han håller sig undan.

Jag uttrycker min stora förvåning också över att inflaiionsminister Bohman inte är här och talar om för husmödrarna, för barnfamiljerna och för lönlagarna varför det kommer att bli så väldiga prishöjningar.

Slutligen vill jag uttrycka mitt beklagande över atl ni inte fattar den hand vi bjuder er. Vi lägger upp ell ansvarsfullt alternativ och säger: All right, trots alla de problem som ni har skapat under er i och för

sig korta regeringstid, avstå från indexregleringen, kör med en rimlig energipolitik, avslå i dag från momshöjningen! Del finns lid all resonera, och vi skall gärna göra det på samförståndets villkor. Men de flesta av dem som vi måste diskutera med är inte här, och de som är här vill just inte diskutera.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Olof Palme har bestämt litet problem med minnet just nu. Det har genomförts större skaltehöjningar vid åtskilliga tillfällen i det här landet. Under Olof Palmes egen statsministertid har mervärdeskatten höjts ell par gånger, ena gången väsentligt mera än vad som är aktuellt i dag. Det har också skett skattehöjningar av annan natur som varit väl så omfattande som den nu aktuella.

Del är riktigt att löntagarna inte fick del av det grundavdrag som ryms i egenavgiften för hantverkare, konstnärer, författare och andra - av det mycket enkla skälet att löntagarna inte betalar någon sådan avgift. Då kan man inte göra något grundavdrag.

Sedan vill jag än en gång påminna om innebörden av den skatteomläggning som gjordes för 1977. Det var faktiskt så all den skiva av skatt som drabbade de högre inkomstlagarna var litet större i del skalteförslag som den här regeringen lade fram för riksdagen än i det som socialdemokraterna lade. Jag säger inte delta för atl jag tycker det var speciellt klokt, utan bara som ett noterande av faktum.

Sedan är både jag och hela regeringen beredda att resonera om olika alternativ för all nå del mål som jag tror är gemensamt för oss alla, nämligen att så snart som möjligt nå balans i vår samhällsekonomi. Det är ell centralt och betydelsefullt mål. Det behövs samverkan mellan alla goda krafter, mellan partier och organisationer för all nå del målet.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Hen AF UGGLAS (m):

Herr talman! Ett par svar till herr Palme.

Gösta Bohman, som herr Palme tydligen helst ville debattera med, är utomlands. Finansdebalten skall vi ha om två veckor. Varför herr Palme ville ha en generalrepetition i dag förstår inte jag. Jag tänker inte heller slå här och klaga över all herr Palme, såvitt jag kan se, inte är här nu när jag vill tala med honom.

Jag får väl också tillägga lill herr Palme, som inle är här, all slämningen i vårt land inte präglas av misstro och missnöje. Om herr Palme uppfattar del så, är det för atl han möter del. Men stämningen är avvaktande, präglad av insikt all vi har allvarliga ekonomiska problem och förhoppningar alt den nya regeringen skall klara av dem.

Vad oppositionen och dess ledare har sagt i den här debatten och i underiaget till debatten i dag är i långa stycken ganska märkligt, ungefär så här: Regeringen har på ett häpnadsväckande sätt misskött den ekonomiska politiken. Den har i snart ett halvår bedrivit en lättsinnig finanspolitik. Del är förklaringen till inflationen, underskottet i uirikes-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

handeln och vår betydande internationella upplåning. Om man i stället hade följt socialdemokraternas förslag, hade man undvikit atl hamna i denna för vårt land så allvarliga situation. Då hade vi kunnat dämpa inflationen och undvika den stora nationella upplåningen. Självfallet skulle inle heller en devalvering ha behövts. En momshöjning behöver vi inte heller, och den kan vi därför avvisa.

Vad är nu detta? Del känns, herr talman, nästan ofint alt påpeka all vi fortfarande lever under Gunnar Strängs sista budget, all del förslag som regeringen lade fram vid årsskiftet avser en period som börjar den 1 juli, alltså om ca sex veckor, och sträcker sig till millen av nästa år, atl del förslag oppositionen lade fram i början på året avser samma tidsperiod, alltså från 1 juli, all det förslag vi diskuterar i dag, momshöjning och invesleringsavgift, avser i stort sett samma tidsperiod. Den reviderade finansplan vi skall diskutera om 14 dagar är samma finansplan för samma tidsperiod, som alltså också den börjar om sex veckor.

Hur kan då regeringens politik ha lett till alla de olyckor som oppositionen vill hävda? Och hur skulle oppositionens politik ha kunnat leda lill en problemfri tillvaro?

På vilket sätt blir regeringens ekonomiska politik mer lättsinnig än oppositionens, när regeringens åtstramning snarare blir större med de förslag som vi diskuterar i dag och de som ingår i den reviderade budgeten? Del finns, såvitt jag kan förslå, bara ett svar på den frågan, och del är alt oppositionen syflar på de åtaganden som regeringen har gjort under det gångna halvåret för att rädda sysselsättningen. Det måste vara detta oppositionen menar.

Till en del, men bara till en del, har dessa åtaganden haft finanspolitiska effekter under de gångna månaderna. Det gäller utbildningsbidrag och annat, del gäller mängder av åtaganden för all klara krisdrabbade branscher och krisdrabbade områden i vårt land. Det är ju den enda skillnaden. När del tydligen är så oppositionen måste mena, varför säger den inle del då?

Och vilka förslag från oppositionens sida är del nu som skulle ha gjort en sådan skillnad under det halvår som gått? Vilka förslag? Kan vi, herr Palme eller herr Feldt, få en redovisning för del? Det förslag som oppositionen lade fram i januari och som herr Feldt återkom till i dag avser ju den tidsperiod som börjar om sex veckor.

Del förslaget, för nästa budgetår alltså, handlar om ell halvdussin höjningar av arbetsgivaravgiften - sysselsällningsavgifier kanske är en riktigare benämning i det ekonomiska läge som den regering vi i dag har fick överta i höstas - på ca 3,5 miljarder.

Det är fråga om höjning av socialförsäkringsavgiften lill folkpensioneringen med 2 % och höjning av arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet, för alt nämna några av de tyngsta posterna, höjning av bensinskallen med 5 öre, höjning av energiskallen lill all även gälla industriell anläggning för atl ytteriigare höja produklionskosinaderna, höjning av den särskilda kilometerskatten med 15 96, höjning av telefon-

markeringsavgiften med 3 öre. Precis vad som behövde föras fram för att stärka näringslivets sviktande konkurrenskraft, kunde man säga med litet ironi. Utvecklingen sedan förslagen presenterades har inte gjort dem klokare.

Nej, herr talman, låt oss slå fast: Vi talar om samma lidsperiod, dvs. nästa budgetår. Den skillnad som finns mellan regeringens och oppositionens politik är alt oppositionen var, redan i januari, beredd all föreslå fr. o. m. näsia budgetår den politik som jag har beskrivit här och som genom all kraftigt höja produktionskostnaderna skulle ha blivit ett hot mot sysselsättningen.

Den nya regeringen ville däremot i höstas, av hänsyn lill sysselsättningen och riskerna för allvarliga problem i många branscher, avvakta med sitt slutliga ställningstagande till hur och när åtstramningen skulle sällas in. Det är ju faktiskt av sådana skäl vi har systemet med en revidering av budgeten i maj. När utsikterna blivit klarare, när lägel stabiliserats, när oroshärdarna för sysselsättningen i olika delar av vårt land kommit under bättre kontroll var också rätta tidpunkten kommen all annonsera hur denna åtstramning skulle se ut.

Utvecklingen har givit regeringen rätt. Arbetsmarknadens svaghet blev påtaglig efter årsskiftet, med snabbt stigande antal varsel, och det har krävts krafttag inom många olika branscher för atl komma lill rätta med problemen.

I början av april ansåg regeringen del möjligt all precisera den åtstramning som vi alla velat måste komma: den momshöjning vi diskuterar i dag, växelkursförändring, prisstopp och en del övriga åtgärder.

Men varför, herr talman, ägnar sig då oppositionen åt denna lålsaslek, ål atl försöka få oss att tro att den framlagt förslag som skulle ha haft någon inverkan under den period som vi har bakom oss? Del har den ju inte.

Det enda svar jag kan finna är all socialdemokraterna till varje pris vill uppehålla mylen om del dukade bordel, som deras efterlrädare i kanslihusel fick slå sig ned vid.

I vinlras läl det ungefär så här: Den internationella utvecklingen är sedan länge strålande. Atl våra kostnader under senare år har stigit mer än dubbelt så mycket som konkurrenternas är en statistisk synvilla. Vi har väl hävdat våra ställningar på de utländska marknaderna, och vi klarar importkonkurrensen. Företagen har höga vinster, fast de inte vet om det. De har fullt med investeringsplaner, fast de tydligen inle känner lill det heller och tål utmärkt väl nya avgifter på sysselsättning och produktion. Det var då det, i vinlras.

Nu däremot beskriver oppositionen läget som allvarligt och framhåller att vi har problem med inflationen, utrikeshandeln, balansen med omvärlden och utländsk upplåning. Och alltihop är den nya regeringens fel. Men del är ingen som tror på del. Det är för enkelt. Alla vet atl den nya regeringen tillträdde i etl allvarligt ekonomiskt läge. Underskottet i våra affärer med omvärlden var mycket ston och kunde befaras

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

öka, kostnadsläget kunde komma alt allvarligt försämras, inflationen var sedan länge hög och industriinvesteringarna var otillfredsställande. Alla vet, som sagt, att det var så här.

När en företagsledning som fått avgå omedelbart börjar skylla på efterträdarna, som har fåll uppgiften all reda ut affärerna, gör det bara ell tråkigt intryck, och det gäller också dagens opposition.

Regeringen saknar moralisk auktoritet, det var ett av herr Palmes viktigaste tema i dag. Moral -ja, det är ju så, atl herr Palme i varje debatt försöker ifrågasätta sina meningsmotslåndares moral, men låt oss nöja oss med "auktoritet". I den ekonomiska debatten är det nog alldeles klart att del är oppositionens auktoritet som gått föriorad.

Herr FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Moderata samlingspartiets ordförande herr Bohman håller sig undan från denna debatt, men han har i herr af Ugglas en ersättare helt i sin egen smak. Herr af Ugglas ägnar mycket litet tid åt all diskutera den egna politiken men angriper så mycket hårdare meningsmotståndarna.

Herr af Ugglas driver en tes som också förekommer i andra sammanhang, nämligen att allt vad den borgeriiga regeringen gör egentligen bara är ell fullföljande av den socialdemokratiska regeringens budget.

Nu tillät sig herr af Ugglas en oförsikiighei genom atl påstå all del var Gunnar Strängs sista budget som den borgerliga regeringen förvaltar. Jag vill råda herr af Ugglas atl vara försiktig med sådana kategoriska påståenden som all Gunnar Sträng har framlagt sin sista budget. Verkligheten kan korrigera herr af Ugglas myckel fortare än han anar.

Men vad har egentligen den borgerliga regeringen gjort med Gunnar Strängs budget? Ni började med all riva upp hela den skalteuppgörelse som den ekonomiska poliliken 1977 i siorl skulle bygga på. Man lappade inle bara 4 miljarder i skalleinkomster, som man nu skall la igen genom momshöjningen, ulan man fördelade också skattesänkningarna på ett sådant sätt alt förtroendet till regeringen från de stora löntagarorganisationernas sida upphörde när det gällde skattepolitiken. Det lider ni av - och försök inte för etl ögonblick påstå att detta är den politik ni ärvde! Del är den politik ni misshandlat, och del har skapat en stor del av de problem vi nu har.

Budgetpropositionen innefattade ju även en lång rad beslut som har påverkat situationen denna vår. En rad saker som man ulan kontroll och utan större ansvar skyfflade ul pengar lill, den ena miljarden efler den andra, i den i och för sig vällovliga avsikten all klara sysselsättningen, innebaren slöseri på etl sätt som en moderat verkligen borde vara upprörd över, genom att man mycket sällan log reda på om pengarna verkligen användes för något vettigt ändamål, t. ex, för atl skydda och klara jobben.

Resten av herr af Ugglas anförande tycker jag var ett litet misslyckal försök till politisk parodi. Han beskriver det alternativ som vi sedan november vid upprepade tillfällen har r§dovisat och som har diskuterats

- ibland t. o. m. på ett mera seriöst sätt - av regeringspartierna. Jag vill med anledning av hans angrepp på arbetsgivaravgiften säga: Kom ihåg alt den ingick i en överenskommelse med LO och TCO och att dessa organisationer hade förklarat sig beredda att ta hänsyn lill de kostnader som skulle uppstå för arbetsgivarna, under förutsättning att den skatteomläggning som vi var överens om genomfördes. Det är den poliliken ni har slagit i spillror, och del får ni lida för nu.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Herr AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Feldt har rätt på en punkt, nämligen all när den borgerliga regeringen ändrade del provisorium som dess företrädare hade dragit upp riktlinjerna för gjorde den också en ändring som påverkade herr Strängs budget. Jag vill gärna framföra en ursäkt till herr Sträng för det språkliga misstaget när jag som så många gör använde ordet "sista" då jag kunde ha menat "senaste". Liksom alla andra är jag övertygad om all herr Strängs spänst och vigör kommer atl räcka myckel länge. Jag tror ändå att jag i efterhand inte behöver äta upp ohövlighelen -atl det var den sista.

En ändring var det alltså, men dels innebar den alt marginalskatle-sänkningen kom atl omfatta också de breda löntagargrupperna, dels var kostnaden inte alls den som socialdemokraterna i sitt budgetförslag i januari angav. Däri har vi en av de åsiktsskillnader som förekommit här i debatten. Den nya regeringen ville ta ul 1 1/2 96 mindre i arbetsgivaravgifter trots all den förbättrade förmånerna en del. Den verkliga nettoeffekten av detta på budgeten rör sig omkring 1 miljard.

Den åtstramning som del socialdemokratiska förslaget skulle ha inneburit för nästa budgetår, den period vi alltså har framför oss, ligger i storleksordningen 2 miljarder. Såvitt jag kan förstå - del beror litet på hur de sysselsäitningspolitiska åtgärder som den nya regeringen vidtagit kommer au slå - har den budget som vi kommer att få efler den revidering som nu vidtas en högre grad av åtstramning.

Herr FELDT (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är en sak i de här diskussionerna om arbetsgivaravgiften - det som herr af Ugglas nu kallar för sysselsättningsskall -som förbryllar mig en aning. Det kanske borde redas ut här när vi har några minuter på oss.

Vi vet att moderata samlingspartiet under valrörelsen drev som etl av sina främsta löften alt arbetsgivaravgiften icke skulle få höjas. Tvärtom, man lovade sänkningar. Men nu är sanningen den all den 1 januari 1977 höjde den borgerliga regeringen denna avgift med 1,5 96, och del kommer all las etl beslut i vår som innebär atl arbetsgivaravgiften eller dess motsvarighet höjs med ytteriigare 2 96 den I januari 1978.

Det som egentligen skiljer oss åt, herr af Ugglas, närdet gäller höjningar av dessa avgifter, är att vi ville lägga på ytterligare 1,5 96. Men dessa 1,5 96 har nu i den moderata förkunnelsen, och antagligen iden borgerliga

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

förkunnelsen över huvud tagel, blivit det som kommer alt stjälpa den svenska företagsamheten. Härur kommer inflation, exporlnedgångar och konkurser alt strömma. Vad är del som gör alt skillnaden mellan 3 % och 4,5 96 helt plötsligt har blivit så avgörande?

Jag vill också fråga: Hur står herr af Ugglas ut med alt så envetet och oförtrutet stödja en politik som lassar den ena - låt oss använda herr af Ugglas eget uttryck - sysselsätiningsskatlen efler den andra på del svenska näringslivet? Vad ligger del för konsekvens och mening i detta? Herr af Ugglas och herr Bohman skäller riktigt vildsint här i kammaren - men sedan sätter de sig och röstar gladeligen för höjningar, och herr Bohman föreslår dem.

Kan vi inte få höra litet mera dämpade och nyanserade tongångar när del gäller just denna form av beskattning? Den har sina fördelar och nackdelar, som alla andra skaller. Jag vill bara påstå atl arbetsgivaravgiften är rättvisare gentemot det stora flertalet arbetande människor i vårt land. Men jag tror del är en sak som inte bekymrar herr af Ugglas om beskattningen är rättvis i det avseendet eller inle.

Herr AF UGGLAS (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande just denna delfråga, som herr Feldt vill återkomma till, är det på det sättet atl ingen företrädare för någol av de tre regeringspartierna i dag har lovat att det skulle vara möjligt att sänka någon skall under 1977. Del lar tid alt städa upp. Vi får vara nöjda med atl vi kunnat bromsa utvecklingen av sysselsätlningsavgifterna och andra skatter så gott vi har kunnat.

I det läge vi beflnner oss i nu är arbetsgivaravgiften en dålig beskall-ningsform. Men det tar tid alt göra den omställning som behövs för att vi skall kunna få ell bättre skattesystem och effektivare metoder all ta in de medel som det allmänna behöver.

Jag konstaterar lill slut, herr talman, atl jag utan hopp om svar får fråga efter vad det är som oppositionen skulle ha gjort; vad det är för förslag under de sju åtta månader vi har bakom oss som gör det möjligt alt föra den argumentering varpå hela dagens debatt för oppositionens del har byggt.

Hen HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Vänsterpartiet kommunisterna skiljer sig från de övriga politiska partierna i bedömningen av den här frågan. Både den borgerliga regeringen och socialdemokratin anser del ofrånkomligt alt lönarbelar-klassens reallöner och levnadsstandard skall sänkas. De skiljer sig åt beträffande de metoder som bör komma lill användning. Om målsättningen är de överens.

Vpk hävdar gentemot de övriga partierna att lönarbetarnas reallöner måste försvaras och höjas. Del finns ingen som helst anledning för de arbetande folkgrupperna all sänka sin standard, detta så myckel mindre som de lärande grupperna inte alls gör några uppoffringar.

När vi i vår motion om avslag på momshöjningen främst motiverar det med de skadliga fördelningspolitiska verkningarna berörs denna åsikt inte alls av budgetminislerns - och sedan finans- och skatteutskottens - påstående alt en höjning av arbetsgivaravgiften skulle ha ännu sämre fördelningspolitiska effekter. Vi har för vår del inte föreslagit någon höjning av arbetsgivaravgiften som alternativ till momshöjningen. Den polemiken slår alltså in öppna dörrar. Budgetminislerns påstående torde f ö. vara felaktigt också innehållsmässigt.

Vi har många gånger påpekat att mervärdeskatten hårdast drabbar låginkomsttagarna, barnfamiljerna och pensionärerna. Mervärdeskatten tillhör vad man kallar de regressiva skalteformerna, som vänder sin lunga del neråt i inkomstklasserna. Det har vi många gånger framfört här i riksdagen, också i polemik mot den tidigare socialdemokratiska regeringens skalteförslag. Den höjning av mervärdeskatten som regeringen nu vill genomdriva - och som den kommer alt få igenom med hjälp av sitt transportkompani i riksdagen - drabbar låginkomsttagarna mycket hårdare än dem som har höga inkomster. Eftersom herr Mundebo tagit upp en diskussion om de fördelningspoliliska verkningarna i kömpletteringsproposilionen som han lagt fram utmanar jag honom här på följande fråga:

Jag hävdar alt höjningen av mervärdeskatten hårdast drabbar de lägre inkomsttagarna. Regeringen hävdar motsatsen. Jag säger atl delta är alt förfalska verkligheten. Kan budgetminister Mundebo bestrida detta?

Devalveringen av kronan och höjningen av mervärdeskatlen är etl direkt stöd från regeringens sida lill arbetsköparna, till Svenska arbetsgivareföreningen. Regeringen hjälper arbetsköparna i deras strävan att sänka reallönerna för arbetare och tjänstemän. Regeringen blandar sig i avtalsrörelsen på del grövsta sätt. Och den gör det på kapitalets sida och mot lönarbetarna; det står i dag klart för allt fiera. Herr Mundebo har här i debatten sagt att regeringen inte för fram några klasskampsparoller. Nej, men ni driver klasspolitik riktad mot lönarbetarklassen!

Devalveringen av kronan och höjningen av mervärdeskatten motiveras med alt man måste begränsa den inhemska konsumtionen och hjälpa exportindustrin. Till de 15 miljarder kronor som skattebetalarna tvingas ge kapitalisterna i år kommer ytterligare många miljarder genom devalveringen och momshöjningen. Vad regeringen gör är att den omfördelar inkomster och förmögenheler i samhället. Den ger mer åt dem som redan har mycket och tar från dem som har litet.

Denna politik måste angripas ur två synpunkter. Dels leder den till ökad arbetslöshet och ökad inflation - den leder inle heller till någon balans -, dels gör den fördelningen i klassamhället ännu mera orättfärdig än förut.

Regeringens s. k. åtslramningspaket kommer i ett läge där ekonomin redan är mer än åtstramad. Den ekonomiska krisen är kvar. Det finns ingen kraftigt uppålriktad tendens i det svenska näringslivet. Den faktiska arbetslösheten, dvs. antalet människor som ställts utanför den ordinarie

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeska t ten, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

produktionsprocessen, är myckel stor. Infiationen och prisstegringen fortsätter med oförminskad - ja, snarast ökad takt.

Den grundläggande orsaken lill dessa krisföreteelser är det kapitalistiska produktionssystemet. Det följer i sin utveckling bestämda lagbun-denheler. Kapitalismen kan bara utvecklas genom motsättningar och ekonomiska kriser, genom svängningar från högkonjunktur till lågkonjunktur och kris. Detta är kapitalismens natur. De ekonomiska kriserna, arbetslösheten och inflationen härrör alltså ur själva del kapitalistiska produktionssystemet. Det går inte att för alltid slippa undan arbetslöshet och inflation förrän man gjort slut på kapitalismen och i stället infört en socialistisk planekonomi.

De övriga politiska partierna har andra uppfattningar om delta. Den nuvarande regeringen anser - del har vi hört i dag i debatten - alt de ekonomiska svårigheterna främst beror på den förra regeringens ekonomiska politik. Den förra regeringen anser - del har vi också hört här i debatten - tvärtom atl de ekonomiska svårigheterna främst beror på den nuvarande regeringens ekonomiska politik. Bägge förklaringarna är naturligtvis precis lika grunda.

Visst har både den socialdemokratiska regeringen och i ännu högre grad den borgerliga regeringen fört en dålig ekonomisk politik. Ingen av dem har velat bekämpa de krafter som främst orsakar den ekonomiska krisen. Ingen av dem tycks heller i dag vilja göra detta. Men att påslå att Gunnar Sträng eller paret Bohman-Mundebo har hela maklen över frågan om det skall vara kris eller högkonjunktur, om det skall vara arbetslöshet eller arbete ål alla, det är ändå alt något överskatta dessa kraftnalurer. Så länge man inte vill attackera kapitalismen utspelas den ekonomiska politiken inom rätt snäva ramar.

Det jag nu sagt får inte tolkas så, att det inte skulle finnas olika alternativ, olika möjligheter, för den ekonomiska poliliken även i nuvarande läge. Regeringens åtgärder att devalvera kronan och höja mervärdeskatten är ett av de sämsta alternativen. Det måste ofrånkomligen betyda ännu starkare prishöjningar, ännu starkare inflation, eftersom både devalvering och momshöjning i sig är höjning av priserna. Del är inga tekniska, ekonomiska åtgärder bara, ulan det innebär alt regeringen direkt går in och höjer priserna.

Vi har inle lyckats när det gäller kampen mot inflationen, sade herr Mundebo. Nej, sannerligen inte, men ni lyckas nu med alt öka inflationen. Den politik ni för i den borgerliga regeringen leder lill en begränsning av konsumtionen, vilket också direkt utsagts vara målet för regeringens aktuella ekonomiska politik.

Men en begränsning och minskning av konsumtionen betyder inte bara en minskning av importen - vad som införs till landet - utan också, om regeringen uppnår effekt med sina åtgärder, en minskning av konsumtionen av varor som är producerade inom landet. Därmed ökar ju ännu mera företagens avsättningssvårigheter, ökar överproduktionen och ökar arbetslösheten. Det är inle sannolikt att denna tendens till minskning

av sysselsättningen i hemmamarknadsindustrierna uppvägs av någon tillräcklig ökning av sysselsättningen inom exportindustrin. Allra minst blir del fallet om, som tillgängliga data tycks visa, exportkapitalisterna inte alls sänker sina priser i förhållande till devalveringen utan i stället använder denna för atl öka sina vinster.

Regeringens ekonomiska politik påminner på ett otäckt sätt om den som de borgerliga minoritetsregeringarna förde under 1920-talet. Man sökte råda bot på de ekonomiska svårigheterna, på den kapitalistiska krisen, genom att skära ner lönerna, genom åtstramningspolitik. Arbetslösheten berodde på de höga lönerna, hävdade borgerliga ekonomer och borgeriiga regeringar. Det var ett katastrofalt missförstånd, som berodde på en förväxling av läget inom ett enskilt företag med läget i hela näringslivet. Arbetslönen är ju både kostnad och efterfrågan. Man kan inte minska kostnaderna genom lönesänkning utan att också minska efterfrågan. Då förvärras den ekonomiska krisen. Regeringen Fälldins ekonomiska politik och åtstramningspaket måste - för det första - avvisas på dessa grunder.

För del andra måste den avvisas också med hänsyn till denna politiks oriktiga och skadliga fördelningspolitiska verkningar. Devalvering och momshöjning får effekter som framför allt drabbar de lägre inkomsttagarna, på samma sätt som prisstegringar på nödvändighetsvaror alltid drabbar dessa grupper hårdast.

Har då inte importen under det senaste året ökat starkt, starkare än exporten? Finns det inte ett starkt underskott i landets betalningsbalans gentemot utlandet som leder till minskning av valutareserven? För att angripa det bör andra metoder än regeringens komma till användning. Kapitalexporten till utlandet måste begränsas och industriutflyttningen stoppas. Jag har under det senaste året upprepade gånger haft tillfälle atl här belysa förhållandena på detta område, bl. a. i samband med diskussioner om valutapolitiken men också med anledning av sysselsättningsproblemen inom t. ex. L M Ericsson. Den borgerliga regeringen och riksbanken fortsätter emellertid sin liberala låtgåpolitik och bidrar därmed i betydande grad till att skärpa de ekonomiska problemen inom landet.

Vad som skall angripas i importen är införseln av olika lyxvaror. Vpk kommer i sin motion med anledning av kompletteringspropositionen att föreslå att en särskild importavgift läggs på importen av lyxvaror. Då slår man direkt mot de onödiga och överflödiga varorna. Då drabbar man inle främst lönarbetarna, som regeringen gör med sin metod att begränsa importen, utan i stället de begränsade grupper med höga inkomster som köper dessa lyxvaror.

Även i övrigt är rätta platsen alt formulera alternativet lill regeringens ekonomiska politik just motionerna med anledning av kompletteringspropositionen. Jag vill helt instämma i den kritik som redan framförts mot atl förslaget om höjning av mervärdeskatten lagts isolerat och utan att sättas in i sammanhanget av regeringens hela politik pä det ekono-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

miska området. Det är också galet att denna fråga behandlas för sig i dag och den ekonomiska poliliken först om ett par veckor, när riksdagen redan har låst sig i en viktig fråga.

Vpk:s allmänna synpunkt är alt en politik som verkligen syftar till att motverka arbetslösheten och minska taklen i inflationen måste bygga på helt andra åtgärder än dem regeringen föreslår. Den måste se som sin uppgift atl öka lönarbetarnas och över huvud laget de breda lagrens konsumtion och levnadsstandard i stället för att minska den, som regeringen vill. Del är för detta ändamål viktigare atl öka den inre marknaden än all med olika medel subventionera exportindustrin. En sådan politik måste öka byggnadsverksamheten i landet, framför allt på bostadsområdet, i stället för all begränsa den, vilket blir effekten av regeringens förslag. Man måste återgå lill lågränlepolitik som led i kampen alt öka sysselsättningen, begränsa inflation och spekulation samt hålla bostadskostnaderna nere. Hyresstopp bör införas för ett år framåt, så atl en ny och bättre bostadspolitik hinner börja verka.

För alt motverka inflationen och spekulationsmöjligheterna är del nödvändigt alt ha ett prisstopp på alla dagligvaror. I stället för all höja momsen måste man la bort momsen på livsmedel - genom direkt skattesänkning eller ökade subventioner. Beskattningen av spekulationsvinsler, av stora förmögenheler, över huvud tagel av kapitalet, måste skärpas. Jag hänvisar till den utförliga redogörelse som herr Berndtson tidigare i debatten givit för vpk:s skatiepoliliska program.

Direkta ingrepp måste göras i ekonomin om det skall bli möjlighet att förbättra sysselsättningen och minska arbetslösheten. AP-fonderna bör användas för uppbyggnad av statliga basindustrier under lönarbetarnas kontroll. I stället för att ge massor av miljarder lill kapitalisterna - som man nu gör - måste man förstatliga stålindustrin och alla slorvarv. Facklig vetorätt måste gälla mot avskedanden och permitteringar. Full lön skall utbetalas om permitteringar ändå genomförs. Arbetshelsen måste stoppas och sju limmars arbetsdag med full lönekompensation genomföras i år.

Herr talman! Vi vet att dessa krav inte i dag och inte heller nästa vecka kommer alt accepteras av den nuvarande riksdagsmajoritelen. Del viktiga för oss är atl skapa opinion för dem och söka få till stånd aktioner på arbetsplatserna. När en majoritet av lönarbetarna aktivt sluter upp kring en sådan politik, då kommer den också att genomföras. Därmed tas viktiga steg för atl ändra de ekonomiska och politiska maktförhållandena i landet. Då kan vi också effektivt bekämpa den arbetslöshet och inflation som den nuvarande regeringen befordrar.

Herr ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Herr Hermansson gör det onekligen lätt för sig, eftersom han underkänner hela vårt nuvarande samhälle och samhällsskick och drar upp riktlinjerna för etl samhälle av en helt annan uppbyggnad. Del är i och för sig naturligtvis mycket intressant, men till de konkreta ställ-

ningstaganden vi har att göra i dag är det näppeligen någol alternativ.

Det är klart att vi befinner oss i en mycket svår ekonomisk situation, en situation som har växt fram under en rad år och där vi väl allesamman har vår del av ansvaret. Vi har levt över våra reella tillgångar. Vi har intecknat framtiden - eller i varje fall dragit växlar på framtiden och den välståndsutveckling som vi hoppades skulle komma men som inte har kommit i den utsträckning som var förutsatt för att del skulle gå ihop ekonomiskt och i övrigt med uppläggningen av poliliken i vårt samhälle. Vi finner såväl när det gäller statens ekonomi som när det gäller, ekonomin i kommuner och landsting all man har sett för optimistiskt på möjligheterna till en snabb välståndsutveckling. Uppvaknandet måste komma. Nu försöker man från oppositionens sida säga att det är den nuvarande regeringen som bär skulden. I själva verket har ju situationen varit ytterligt bekymmersam under flera år.

Vi kan se på skilda delar av företagsamheten. Under etl mycket kort skede för några år sedan var övervinsterna det stora problemet. Tyvärr försvann de mycket snabbi och förbytles i stället i motsatsen. Vi kan se del på Statsföretag, vars senaste verksamhetsberättelse är en skrämmande läsning. Den ger - må vara atl den kanske visar en sämre bild än på de flesta områden - något av utvecklingen.

Del är klart atl vi inte kommer ifrån de här svårigheterna utan gemensamma tag, och därför kan man naturligtvis fråga sig om man behöver föra debatten i del fräna tonläge som en hel del talare har gjort i dag. Jag minns etl tillfälle för något år sedan medan herr Palme var statsminister, då han i en ekonomisk debatt påstod all hans motståndare använde sig av gallsprängda invektiv. Del tyckte jag alt jag kände igen i dag, men nu var det herr Palme och herr Feldt som använde den debaitekniken.

Om jag skall gå in på några saker som har diskuterats här i dag vill jag först uppehålla mig vid vad herr Wärnberg inledningsvis var inne på, då han talade om den välbehövliga strukturfonden och möjligheterna att bilda den genom atl skärpa bolagsskatten.

Nog hade vi behövt en strukturfond i det här lägel, men den borde ha byggts upp under ett gynnsammare konjunkturläge än nu. Vi förbättrar näppeligen företagens situation genom atl lägga på dem ytterligare bördor i form av insatser till en strukturfond, som behövs omedelbart. Men frågan om vilken nivå bolagsskatten skall ligga på hör till del - del känner herr Wärnberg väl till - som de sittande skatleulredningarna sysslar med. Och även om herr Wärnberg har lämnat förelagsskalteberedningen är han väl medveten om att förslag skall läggas innevarande år. Vad del förslaget kommer att innehålla vet ingen av oss med säkerhet ännu, men så mycket är väl klart som all det inle är rimligt all göra en förändring i skattesatsen nu, när inom en mycket nära framtid den frågan skall inpassas i sitt sammanhang och komma under riksdagens behandling.

När del sedan gäller indexregleringen av skatteskalorna skall vi väl ändå inte behöva använda det här tillfället till atl diskutera den frågan

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av mervärdeskatten, m. m.

som om avsikten vore att genom indexreglering ge väldiga skattelättnader åt vissa inkomsttagare. En indexreglering av skatteskalorna innebär inte någonting annat än att inflationen i sig inte skall skärpa beskattningen. Om vi får en reallöneutveckling som ger högre löner än vad som äts upp av inflationen är det däremot alldeles uppenbart att de lönehöjningarna skall drabbas av skärpt beskattning. Men om man skall skärpa beskattningen på en oförändrad realinkomsl bör väl riksdagen direkt kunna la ställning till en sådan skärpning - som kan ske genom en skärpning av skatteskalorna; vi bör inte överlåta åt inflationen alt bestämma en sådan skattehöjning.

Vi har f ö., som det har sagts flera gånger under dagens debatt, varje år gjort justeringar i skatteskalorna, som i huvudsak varit influerade av inflationsutvecklingen. Men det har man kallat för skattesänkningar i stället för - vilket det i själva verket är - en justering i anledning av inflationen. Om herr Feldt menar att vi direkt skulle skärpa den direkta skatten med 4,5 miljarder genom att inte göra någon justering i skatteskalorna med anledning av inflationsutvecklingen skulle det givetvis i och för sig vara ett välkommet tillskott till statskassan. Men vi skall göra klart för oss att del innebär en direkt skärpning av den direkta skatten med motsvarande belopp.

Herr Palme påstår att svenska folket ser med utomordentligt stor oro på den nuvarande utvecklingen. Det kan vi i och för sig vara överens om. Men jag tvivlar på att man ser på utvecklingen med en oro som är speciellt betingad av den nuvarande regeringens agerande. Om herr Palme står för uttolkningen av den nuvarande politiken förstår jag att de som lyssnar, om de är troende, får en makaber bild av hela utvecklingen - exempelvis när man påstår att den nuvarande regereringens handlande framför allt har gått ut på att ge helt orimliga skattelättnader för företagare och jordbrukare.Herr Feldt var ändå renhårig nog att nämna den summa som man kommit fram till att dessa skattelättnader uppgick till - ungefär 600 milj. kr., om jag antecknade rätt. Det är i och för sig ett betydande belopp, men det rör sig ju ändå om dels skattelättnader något högre upp i skalleskalan än den tidigare regeringen föreslagit, dels vissa justeringar för egenförelagare; de är dock av mycket blygsam art.

Jag är speciellt förvånad över att man gång på gång kommer tillbaka till en så bagalellartad sak som upphävandet av beskattningen av vedbränslet. I själva verket rör det sig inte om mer än 10 ä 12 miljoner. Detta belopp kan onekligen komma tillbaka flerdubbelt i form av minskad oljeimport, om borttagandet av skatten - som vi hoppades när vi genomförde förslaget - utgör en viss ytterligare stimulans för användande av inhemskt bränsle. Jag vill påpeka att i dagens läge miljontals kubikmeter lövved ligger och ruttnar bort; man har ingen användning för den inom massaindustrin, eftersom marknaden på det området är så ogynnsam.

Låt oss försöka diskutera på ett sakligt och sansat sätt och försöka med gemensamma ansträngningar komma till resultat. Jag tror inte att vi åstadkommer ett samförstånd genom alt överdriva motsättningarna.

Jag vill påstå atl vi i skatteutskotlet vid flera tillfällen försökt jämka samman förslagen, lyssna och justera dem där del funnits goda skäl för del - även vid behandlingen av detta betänkande, låt vara att det skedde i ganska blygsam omfattning.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr HERMANSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Knäred sade att jag inle hade framlagt några konkreta alternativ som kunde tillämpas i dagens situation utan bara talat om alt man måste skapa ett helt nytt samhälle. Men då måste väl ändå herr Andersson ha lyssnat dåligt.

Om jag skummar igenom mitt anförande hittar jag bl. a. följande konkreta förslag: Inställ momshöjningen! Ta bort momsen på livsmedel! Begränsa kapitalexporten! Stoppa industriutflyttningen! Inför prisstopp på nödvändighetsvaror hela detta år! Återgå till lågräntepolitik! Bygg mera bostäder! Inför hyresstopp! Beskatta kapitalet hårdare! Stoppa arbetshelsen! Inför i år sju timmars arbetsdag med full lönekompensation! Inför en särskild importavgift på lyxvaror!

Det är ju en rad konkreta förslag som allesammans bildar en politik som är myckel bättre från de små inkomsttagarnas och lönarbetarnas synpunkt men även från de små och medelstora jordbrukarnas synpunkt än den som regeringen nu vill genomdriva.

A andra sidan är det naturiiglvis riktigt atl jag har den åsikten atl man effektivt och för alllid kan utrota arbetslösheten och inflationen först om man övergår till en socialistisk planhushållning. Denna fullständiga målsättning kan vi aldrig genomföra så länge vi stannar kvar i ell kapitalistiskt samhälle. Vi kan ju konstatera hur under regeringens ledning koncenlrationsprocessen går allt längre - ta bara det senaste exemplet på det, nämligen sammanslagningen mellan Volvo och SAAB. Centerpartiet har ju länge hävdat att man var för decentralisering, men nu ser vi alltså hur i stället centraliseringen inom näringslivet går allt längre.

På en punkt vill jag emellertid ge herr Andersson i Knäred rätt: del är lätt alt kritisera regeringens ekonomiska politik. Den är så dålig att man får starkt gehör ute bland människorna för den kritik man framför mot den.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Knäred frågade vad vi avsåg när vi talade om de stora förmåner som har givits åt företagare och andra grupper av höginkomsttagare här i landet.

Jag kan börja med att peka på skatteomläggningen. Där gav regeringen dem som tjänade 65 000 kr. och däröver ytteriigare 400 kr. i skattelättnader, men man gav inle ell enda öre i skattelättnader till dem som tjänar under 40 000 kr. Först vid en inkomst på över 40 000 kr. träder den här skattelättnaden in, och den slår ut i sin fulla blom vid 65 000

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

kr. för att sedan avancera till att gälla för inkomster på flera hundra lusen kronor. Detta kostar ungefär 400 milj. kr. i skallebortfall. Del är detta jag anser vara en extra favör till höginkomstlagarna.

Sedan kan jag fortsätta med all fråga vad del egentligen fanns för motiv för att höja del belopp som var fritt från arbetsgivaravgift från 18 000 lill 30 000 kr. Det finns inte något som helst sakligt skäl för en sådan åtgärd, och den har f. ö. helt slagit sönder konkurrenssituationen mellan företag som har anställda och egenförelagare. Då avses inte bara, som någon har sagt här i dag, små hantverkare och bönder. Det finns jättestora företag med miljonomsältningar som har samma förmån, t. ex. företag inom konsultbranschen, advokatbranschen osv. De kan alltså också få denna skallelättnad om 480 kr. på egenavgiflerna. När del gäller det inre stödområdet införde man en sänkning från 4 lill 2 96 på hela summan av arbetsgivaravgiften, utöver undanlaget för egenavgiflerna. Etl annat exempel är barnomsorgsavgiften - det rör sig om ganska stora belopp även här.

Om man lägger ihop detta kommer man fram lill avsevärda belopp. Jag har en lång lista med andra exempel på denna typ av förmåner som jag här inle skall räkna upp. Jag skall i stället gå in på frågan om strukturfonden som herr Andersson i Knäred log upp.

Nog behöver vi en strukturfond, sade herr Andersson i Knäred, men vi skall inte göra någonting på den punkten nu utan avvakta föreiags-skatteulredningen. Jag vet inte om jag uppfattade honom rätt, men han sade någonting liknande. 1 varje fall skulle vi inle göra någonting just nu. Vi skulle inte, som det här var fråga om, höja bolagsskatten för all finansiera just denna strukturfond.

Men just nu brinner del i knutarna! Regeringen måste ju pytsa ul miljardbelopp just för atl klara företag i olika nödsituationer. Då är det bättre all införa en provisorisk avgift på det sätt vi har föreslagit. Företagarna skulle få släppa till ungefär 350 milj. kr. i form av en höjd bolagsskatt, och de anställda 0,25 % i form av arbetsgivaravgifter som skulle avräknas på deras inkomster. På så sätt skulle man kunna bygga upp en strukturfond. Men regeringen sade nej lill en sådan. Man ville inte ha dessa pengar, utan man menade all man skulle lösa problemen genom all i stället höja omsättningsskatten, och det tycker vi är fel.

Hen ANDERSSON i Knäred (c) kon genmäle:

Herr talman! Herr Hermansson ansåg all han framställde en rad konkreta förslag, som skulle kunna genomföras med detsamma, men han hade ingen ekonomisk kalkyl för hur han skulle få del hela all gå ihop - och det är inte alldeles oväsentligt, för kostnadsökningarna och skattebortfallet var ju enorma. Allt skulle betalas med en höjning av bolagsskallen eller ökade förmögenhetsskatter. Men såvitt jag kan förslå skulle del inle räcka ens om man konfiskerade förmögenheierna, och gjorde man del skulle det ju fungera bara ell år. Sedan hade man inga resurser längre.

Herr Wärnbergs påpekande atl sänkningarna av den direkta staisskai- Nr 135 len enligt regeringens förslag och riksdagens beslut går upp högre i in- Onsdagen den komslskiklen än den tidigare regeringens förslag är rikligt. Men jag är |g j: jyy

litet tveksam. Skall man betrakta dem som tjänar 60 000-70 000 kr. såsom

höginkomsttagare? De bättre avlönade LO-ansiällda och en myckel stor Höjning av

del av tjänstemännen ligger där. Några verkliga höginkomsttagare fick meiyärdeskatten,

en viss förbättring. Del är konsekvensen av att man inte kan trappa m. m.

ned det så snabbt. Såsom helhet var det ändå inte en så särskilt stor

förändring.

När del gäller arbetsgivaravgifterna envisas herr Wärnberg med atl säga atl det var fullständigt onödigt all höja del fria beloppet. Det kan man givetvis ha olika uppfattningar om. Jag tror all del i själva verket var mycket nödvändigt all göra de justeringarna. Bolagsskattens betydelse för strukturfondens uppbyggnad får vi vänta med atl diskutera tills utredningens förslag kommer fram på hösten.

Hen HERMANSSON (vpk) kon genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Knäred har upptäckt alt jag i mitt anförande framställde en rad konkreta förslag. Det var ju bra atl den upptäckten kom så småningom. Men nu menar han i stället att förslagen är omöjliga att genomföra av kostnadsskäl. I själva verket var del dock mycket blygsamma förslag jag framställde. Atl slopa återstoden av den prishöjande effekt som mervärdeskatlen har på livsmedel kostar ungefär 3 miljarder kronor. De pengarna kan vi kvitta, herr Andersson, mot den indexreglering av skatteskalorna som ni vill genomföra. Ni kan inte bestrida alt den skatteförändringen ger de största favörerna till höginkomsttagarna.

Jag sade vidare atl man skulle låta bli atl höja mervärdeskatten, vilket den borgerliga regeringen i dag föreslår. Vi anser alt den skattehöjningen är onödig, ja rent av skadlig, från ekonomisk synpunkt. Den kommer all kraftigt öka infiationstakten och arbetslösheten i landet. Del är den politiken som skapar ökade kostnader, inte atl avstå från att höja mervärdeskatlen, vilkel är en bättre åtgärd.

Del främsta motivet till att den borgerliga regeringen vill höja mervärdeskatlen är f ö. inte atl det skulle behövas mera pengar i statskassan, utan det är i stället att man vill begränsa konsumtionen och sänka standarden för de breda lagren i samhället. Det främsta skälet till atl vi kritiserar momshöjningen är ju att den är fördelningspolitiskl så skadlig.

Vill man begränsa importen, ta då i stället, som vi föreslår, ul en importavgift på lyxvaror! Då får man pengar till statskassan som inte tas in genom all sänka levnadsstandarden för de breda befolkningslagren - lönarbetare, småbönder, hantverkare, små affärsidkare, osv. Skär ner de stora militärutgifterna! Spara på miljardrullningen till de stora företagen! Där finns massvis av miljarder att la.

Regeringen för alltså en ansvarslös politik, vars kostnader svenska fol-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

kel får dyrt betala genom en sänkt levnadsstandard. Del är sanningen, herr Andersson.

Hen WÄRNBERG (s) kon genmäle:

Herr talman! Den gamla regeringen hade kommit överens med lön-lagarorganisationerna om en skatteskala som skulle ge 1 950 kr. i skallesänkningar och där tyngdpunkten låg åtskilliga tusen kronor lägre ner i inkomstskiktet än vad den borgerliga regeringen sedan fastställde. Man beslöt alltså att sänka skatterna mera för dem som har 65 000 kr. och uppåt - inle riktigt hur högt upp som helst men myckel långt. När man beslöt alt ge dessa människor 400 kr. mera så kallar jag det utan vidare all man ville gynna höginkomsttagare mera än man ville gynna låginkomsttagare. Det blev en höglönepröfil på den skatteskala man gjorde.

1 fråga om indexregleringen av skatteskalor säger herr Andersson i Knäred alt vi har ändå varje år gjort om skatteskalorna. Därför är indexregleringen egentligen bara alt man fastställer en ordning som till-lämpats redan tidigare. Nej, vi har inte haft någon indexreglering. Vi har åtskilliga gånger gjort någonting som kan vara något däråt, men vi har aldrig löpt linan fullt ut. Vi har givit större skattelättnader ål dem som har låga inkomster än åt dem som har höga inkomster.

Varje gång som vi på grund av infiationen har lagt om skatteskalorna har vi också förändrat skattetryckets styrka. Indexregleringen kommer all rycka undan den möjligheten. Nu blir del en automatik i det hela som kommer atl säga att nu skall alla de som har höga inkomster få en stor skattelättnad, därför atl det motsvarar bara automatiken i inflationens verkningar. Det går alltså inte, utan att fatta ett beslut lill, atl göra om den här saken. Regeringen måste gå lill riksdagen och begära någonting annat, exempelvis det som man nu har föreslagit, en höjning av mervärdeskatlen.

I stället för att vid varje enskilt tillfälle bestämma skatteskalans utformning efler den bedömning man gör av var bärkraften finns överlåter man nu helt och hållet åt inflationen atl bestämma hur skatten skall se ul. I annat fall måste man fatta två beslut för atl få den rälsida på problemet som vi tidigare fåll med ell enda beslut.

Jag hävdar alltså alt om man genomför en indexreglering, så ger man - vid den prisutveckling som vi i dag kan iaktta - en låginkomsttagare några hundralappar i skattesänkning och lika många tusenlappar i skattelättnad ål dem som tjänar väldigt myckel. Då har man plötsligt förändrat bilden i vårt skattesystem, även om det är ren automatik lill följd av inflationens verkningar. Därför tycker jag att kampen mot inflationen också upphör med denna indexreglering. Folk struntar i inflationen. Den spelar ingen roll längre, för allting rättas ju lill med index.

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kon genmäle: Herr talman! Herr Wärnberg resonerar hela liden som om indexreglering innebär all den nuvarande skatteskalan är fastlåst och att infla-

tionen sedan helt får reglera skatteuttaget. I själva verket avhänder sig inte riksdagen möjligheten och rätten att besluta om hur skatteskalan skall se ut. Där kan givelvis ske justeringar igen i både den ena och den andra riktningen. Men lack vare indexregleringen av skatteskalan sker del ingen automatisk skalteskärpning genom inflationen.

Herr Wärnberg påpekade att den förutvarande regeringen hade kommit överens med arbetsmarknadens parter. Därmed skulle saken i och för sig vara klar, menade han. Men det är väl ändå så att det är riksdagen som beslutar om skatterna. Dem gör man inle avtal om, som riksdagen bara har all expediera.

När det gäller herr Hermanssons syn på skattesystemet vill jag bara säga all jag med största intresse emotser att 1972 års skaileulredning skall komma med sitt slutliga förslag. Då får vi se hur herr Hermanssons förslag kommer all se ut, där han alltså har full täckning för alla de myckel stora lättnader han avser all göra.

Det är klart att om man avskaffar försvaret får man rent formellt täckning, men jag undrar om vi i denna oroliga värld bara kan säga att vi klarar oss utan försvar. Vi kan ju titta på herr Hermanssons andliga fosterland. Där har man näppeligen avskaffat försvaret.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Hermansson anhållit alt lill protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr LÖVENBORG (-):

Herr talman! Del hårdnar för svensk arbetarklass. De partier som log över regeringsmakten lurade väljarna. Det största regeringspartiet sade: "Rösta på oss så blir det 400 000 nya jobb." Vi har snart 100 000 färre jobb!

Moderata samlingspartiet sade: "Rösta på oss så blir det lägre skatter." Nu förbereds en skattehöjning genom att mervärdeskatten går upp från reella 17,1 96 till 20,63 %, beräknat på priset före skall.

Atl herr Bohman blir härsken när TV påminner om skattesänknings-löften före valet är förståeligt. Att inle höjningen av mervärdeskatten skulle var en skallehöjning, torde vara en trollkonst som det är ganska svårt att övertyga svenska folkel om.

Den politik som den borgeriiga regeringen går in för är klan arbe-tarfientlig. SAF och dess politiska instrument i den borgeriiga regeringen vill alt svenska folket skall arbeta mera, producera mera, men äta mindre. Vi har karakteriserat regeringens proposition 144 som ell "svältpakel".

Nyligen devalverade man ju också kronan. Del gav exportindustrin ytterligare en gåva på många miljoner kronor. Men för vanligt folk var devalveringen verkligen ingen gåva, tvärtom. För vanligt folk innebar devalveringen atl alla importvaror blev dyrare, au det blev ännu svårare alt klara hemmens ekonomi, alt en arbetares lön helt plötsligt blev mindre värd.

De rika blev rikare, de fattiga fattigare. Så fungerar kapitalismen.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Så fungerar också de borgerliga partier som lyckades lura lill sig väljare genom en Glistrupsbetonad kampanj före valet, där löften om skattesänkningar blandades med svulsliga deklarationer om hur jobben skulle garanteras och sysselsättningen öka.

Men det räckte inle med devalveringen. Nästa steg, nästa altental mot arbetarklassens standard blev förslaget om höjning av mervärdeskallen plus åtskilligt annat i samma proposition.

Mervärdeskatten är en klasskatt. Den är så "superdemokralisk" atl den drabbar alla lika vare sig man är rik eller fattig, vare sig man heter Wallenberg och sitter på miljarder eller är ensamslående mor med försörjningsproblem eller en pensionär som måste vända på varje krona.

Regeringen gör ömkliga försök atl maskera sin roffarpolitik. I samband med att propositionen presenterades införde man ett prisstopp på två månader, som avvecklas när den här månaden är slut.

Den typen av prisslopp är ett hån mot svenska folkel. Det innebär ingenting annat än all de kapitalägande, handeln, dislribuiionsförelagen osv. kunnat hämta andan för att planera för en ny prishöjningsvåg efler den 31 maj. Nu har prishöjarna vilat sig. Efter den 31 maj tar de ny sats - del kan man ta gift på.

Aldrig någonsin har matpriserna i Sverige stigit så snabbt som i år. Under årets tre första månader gick priserna på dagligvaror upp med 6,2 96. Tar man med de höjningar som skedde under april är man uppe i nära 7 96. Det nya jordbruksavtalet, som bör tas med i bilden, träder i kraft den 1 juli och kommer alt innebära betydande höjningar på baslivsmedel.

Alltså: Den regering, som inte skulle höja skatter, chockhöjde skatten på sprit, tobak, bilar och elektrisk ström. TV-licenserna blev dyrare. Kommunalskatterna höjs, och hyrorna har ökat med 13,9 96 sedan årsskiftet enligt en undersökning som är publicerad i tidningen Vår Bostad.

Höjningen av mervärdeskallen kommer utöver allt detta. Del är verkligen synd om svenska folkel med en sådan regering. Del finns bara ell att göra för arbetarklassen - all snarast möjligt samla sina krafter i syfte all vräka den borgerliga regeringen över ända så all man skall kunna gå in för en ny politik, en politik soni också är bättre än den gamla socialdemokratiska - en verklig arbetarpolitik.

Vi kommunister är kritiska till momsen som skatieform över huvud tagel, av skäl som jag tidigare har redogjort för. Den är orättvis. Den drabbar småfolket värst.

Momsen kom inte som en blixt från klar himmel efter den 19 september. Den är nu en gammal dålig skatteform, och arbetarpartiet kommunisterna kommer atl gå in för dess avskaffande och införande av en skall på produktionen i stället för på konsumtionen.

1 vår motion 1615 påvisar vi atl den indirekta beskattningen redan under den socialdemokratiska regeringsepoken utvecklades till alt bli den viktigaste skatteintäkten för staten. Det har skett samtidigt som pro-gressivilelen i skattesystemet som fördelningspolitisk ambition mer och

mer har urholkals.

Många har för sig all bolagsbeskattningen i Sverige är den högsta i världen. Så är ju inte alls fallet. Vårt land har tvärtom en myckel generös bolagsbeskallning.

I del totala skattetrycket spelar den statliga progressiva beskallningen och bolagsbeskailningen en allt mindre roll. 1975 kunde man konstatera atl en omfördelning av skattetrycket skett, så alt de indirekta skatterna, med momsen som största inkomstpost, svarade för 40 miljarder kronor, den kommunala skatten för 35 miljarder kronor, den statliga skatten för 30 miljarder kronor och bolagsskallen för 4,2 miljarder kronor.

Enligt en TCO-undersökning betalade bolagen efler andra väridskrigel 15 96 av de totala skatterna, och 1970 var siffran nere i 3 96. Proportionerna i nuläget torde inte ha undergått några väsentliga förändringar - i vart fall inte lill det bättre!

Del har under de ivå senasle årtiondena skelt en drastisk omfördelning av skattebördan till löntagarnas nackdel. De mest orättvisa skatterna, de icke progressiva skatterna, spelar en större och större roll.

Det är den utvecklingen som nu ytterligare skärps av den borgeriiga regeringen, som sviker alla löften som gavs under valrörelsen och som utan hämningar går in för all göra de rika rikare och de falliga fattigare. Vi anser all det är hög lid för arbetarrörelsens partier all i verklig mening gå in bl. a. för en helt ny skattepolitik.

Arbetarpartiet kommunisterna motsätter sig höjningen av momsen. Vi vill snarast avskaffa mervärdeskatten. Vi säger: Ta pengarna från produktionen, inle från konsumtionen.

Utskottet framhåller i sin skrivning helt korlfallal all vårt krav på utredning om och förslag till nytt demokratiskt skattesystem avvisas på grund av pågående utredningar. Det är en gammal bekant formulering. Det heter i utskottsbetänkandet:

"På grund härav och då utredningarna - inom ramen för de lämnade direktiven - givelvis kommer att pröva alla de förslag lill ändringar i skattesystemet som framförts i bl. a. motioner i riksdagen avstyrker utskottet bifall till yrkandet 2 i motionen 1976/77:1615."

Vi förmodar på goda grunder all del inom pågående utredningsarbete inte finns någon tanke på att slopa mervärdeskallen för all ersätta den med en mer demokratisk skatieform. Mot den bakgrunden kommer vi att hålla fast vid motionsyrkandel också på denna punkt.

Just nu befinner vi oss mitt inne i en avlalskamp. Den offensiv som Svenska arbetsgivareföreningen inledde strax efler valet och som riktar sig mot löntagarnas levnadsstandard pågår fortfarande. Vad resultatet kommer all bli är ännu ovisst, men så myckel står klart som att en reallönesänkning nu hotar om fackföreningsrörelsen inte utnyttjar sin verkliga styrka och går lill offensiv. I de förestående förhandlingarna på förbunds- och lokalplanet kan arbetare och tjänstemän uppnå resultat, och de möjligheterna bör utnyttjas.

Men det handlar inte bara om lönerna. Del handlar också om atl

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

åstadkomma en sådan ordning att inte löneförhöjningar omedelbart äts upp av levnadskostnadsslegringar.

Arbetarpartiet kommunisterna ställer därför kravet om atl ett prisstopp skall gälla under hela den kommande avtalsperioden. Regeringen har införl ell s. k. allmänt prisstopp som snart upphör. Hotel mot lönlagarnas standard måste slås tillbaka. Löneförhöjningarna får inte göras illusoriska. Prisslopp under den kommande avtalsperioden är en av de metoder som borde användas för all skydda reallönerna.

Vi kräver slulligen i molionen all riksdagen uttalar sig för ett generellt förbud mot svenska förelagsinvesteringar utomlands. Ell generellt förbud innebär att undanlag kan göras i de fall det kan betraktas som etl nationellt svenskt intresse all så sker.

Dagens ohämmade kapitalexport gynnar de kapitalägande, men den strider mot vårt lands och arbetarklassens intressen.

Kapitalistens hjärta finns i kassaskåpet, sade man inom arbetarrörelsen förr i världen. Det är sant, och nu är det ju tydligt att man flyttar kassaskåpen utomlands. Den heliga profiten går före alla nationella hänsyn. Att man med den politiken gör folk arbetslösa här hemma spelar ingen roll för de kapitalägande. Del finns några belysande siffor. Under perioden 1965-1970 minskade den svenska induslrisysselsällningen med ca 18 000 anställda. Under samma period ökade sysselsättningen i svenskägda förelag utomlands med ca 35 000 anställda. Den utvecklingen har fortskridit under 1970-lalet.

Den svenska kapitalexporten har ökat dramatiskt. I början av 1960-lalet utgjorde den ca 150 milj. kr. Ar 1975 hade siffran sprungit upp till 2,3 miljarder och 1976 till 3,5 miljarder. Vi anser au nu är det dags att sälla stopp. Den ökande kapitalexporten är en antinalionell politik - den skapar arbetslöshet och förvärrar över huvud taget den ekonomiska krisen i vårt eget land. Vi anser att ell stopp för de svenska företagens kapitalexport är en nödvändig åtgärd.

Storkapitalet och den borgerliga regeringens ekonomiska politik, om den tillåts fortsätta, kan skapa en situation med kanske 200 000 arbetslösa någon gång under nästa år. Del skulle motsvara ungefär 5 procents arbetslöshet, vilket ju är den siffra som förre folkpartiledaren Bertil Ohlin en gång i världen ansåg som idealisk. Nu har folkpartiet, utan Ohlin, hamnat i regeringsställning, och målet är på väg att uppnås.

Den borgerliga regeringens ekonomiska politik är etl uttryck för högeroffensiven i det svenska samhället. För oss står det klart att regeringens s. k. krisplan innebär en ny fas i den svenska stalsmonopolisliska kapitalismen. För del första innebär de åtgärder man går in för en direkt sänkning i absoluta tal av den privata konsumtionen genom devalvering, momshöjning och en rad andra tidigare nämnda åtgärder. För det andra slår svensk arbetarklass vid randen av en regeringsstyrd inkomstpolitiks helhetslösning vilken, om den drivs igenom, kommer att innebära en ny etapp i strävandena att fjättra fackföreningsrörelsen och utveckla etl inkomslpoliliskl maskineri lill de kapilalägandes förmån.

Alla de åtgärder på det,ekonomiska området som regeringen går in för är led i strävandena alt övervältra den kapitalistiska krisens verkningar på det arbetande folket.

Man talar i dessa dagar mycket om mänskliga rättigheter, men i det ena kapitalistiska landet efter det andra förmenas hundratusentals människor den primära mänskliga rättigheten att ha etl arbete. Så är det också i vårt eget land, och de tendenserna förvärras.

För svensk arbetarklass gäller det atl gå lill samlad attack mot den borgerliga regeringen och de nya och förstärkta angreppen på lönlagarnas standard.

I vårt land existerar en produktionsapparat som skulle kunna tillförsäkra hela folket en ständigt stigande standard om den användes på ett vettigt sätt. Del finns möjligheter atl skapa en bättre utveckling än den som nu rullas upp inför våra ögon. Men det kan inle ske genom en ekonomisk politik som utformas i enlighet med monopolens intressen. Den politiken måste pressas fram, i strid mot den borgerliga regeringen. Del är nödvändigt all skapa en bred demokratisk front, som inle innebär ett återvändande till den reformistiska förvaltarpolitiken vilken hittills har bevarat kapitalels diktatoriska makt över näringsliv och sysselsättning.

En grundläggande kursändring måste genomföras i syfte alt beröva monopolen deras makt och trygga de arbetande människornas intressen. Monopolens nyckelposition måste överläs av samhället och en natio-nalisering genomföras av viktiga industribranscher, naturrikedomar, banker och försäkringsbolag. I förgrunden för den kamp som måste utvecklas mot storkapitalet och den borgerliga regeringens arbetarfienlliga politik vill vi kommunister ställa följande:

Kamp för reallönehöjningar. Regeringens ekonomiska plan innebär reallönesänkning och måste därför bekämpas.

Kamp mot prishöjningar genom införandet av ett permanent pris- och hyresstopp. Förslag om ytterligare höjning av mervärdeskatten avvisas. På sikt slopas momsen och ett demokratiskt skattesystem utarbetas, med målsättningen atl beskatta produktionen i stället för konsumtionen.

Kamp mot arbetslösheten och för full sysselsättning. Samhället övertar alla privata affärsbanker och vikliga industribranscher samt går in för upprättandel av nya basindustrier. Monopolens växande kapitalexport, som bl. a. utgör etl hot mot sysselsättningen i Sverige, måste stoppas.

Kamp för ökad handel med den socialistiska gemenskapens länder och de progressiva alliansfria staterna. Sveriges allt starkare integrering med de imperialistiska internationella sammanslutningarna måste brytas. En ökad handel med socialistiska länder garanterar svenska arbetstillfällen och ger ökad stabilitet genom handel med krisfria marknader.

Kamp för en ny militärpolitik i stället för den nuvarande som lägger beslag på en orimligt stor del av svenska folkets skattepengar och fungerar som ell av infiationens mest pådrivande element-

En bred demokratisk rörelse för alt förverkliga dessa målsättningar

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

är nödvändig. Vi tror att en sådan demokratisk front är på väg alt byggas upp. Man känner vreden i arbetarleden, man känner hur kraven på en verklig demokratisering växer.

Regeringen har nu lagt fram sitt svältpakel. Det är möjligt och också troligt atl del kan tvingas igenom i riksdagen, men det kommer inom en icke alltför avlägsen framtid alt få sitt förtjänta svar. Den borgeriiga regeringen sår vind men kommer atl få skörda storm.

Jag yrkar bifall till motionen 1615.

Med detta anförande, under vilket herr talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, var överiäggningen slutad.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall lill dels utskotlets hemställan, dels reservationen av herr Wärnberg m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att' kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 1 och 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wärnberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 151

Avstår - 2

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wärnberg m. fl. i motsvarande del.

Ja - 159

Nej - 152

Avstår - 1

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Höjning av meiyärdeskatten, m. m.

Mom. 4-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels uLskoltets hemställan, dels molionen nr 1615 av herrar Hagel och Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller skalteutskotlets hemställan i betänkandet nr 48 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1615 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297

Nej - 2

Avstår - 13

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1615 av herrar Hagel och Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller skatieutskoitels hemställan i betänkandet nr 48 mom. 9 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1615 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösl-

6 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om fort sal t drift vid Nitro Nobel AB:s dynamitfabrik i Grängesberg

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 15

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels ulskottels hemställan, dels molionen nr 1615 av herrar Hagel och Lövenborg i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lövenborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller skatteutskottels hemställan i belänkandet nr 48 mom. 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1615 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Lövenborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297

Nej - 2

Avslår - 13

Mom. 11

Utskottels hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs

Kulturutskoiiels betänkande

1976/77:46 med anledning av propositionen 1976/77:98 om stöd till Åre-projektet jämte motion

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan ålerslående ulskoitsbelänkanden till etl senare sammanträde.

§ 6 Om fortsatt drift vid Nitro Nobel ABrs dynamitfabrik i Grängesberg

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara

herr Nyquists (s) den 13 april anmälda fråga, 1976/77:379, och anförde:

Herr talman! Herr Nyquisl har frågat mig om jag är beredd atl medverka

till alt driften vid Nitro Nobel AB:s tillverkningsenhet i Grängesberg kan upprätthållas under en övergångstid.

Den 6 augusti 1976 meddelade Nitro Nobel AB all bolagels produktionsavdelning i Grängesberg skulle upphöra med sin verksamhet under våren 1977. All berörd personal erbjöds arbete hos Nitro Nobel AB i Gyitorp-Nora.

Den huvudsakliga verksamheten i Grängesberg bestod i att fylla patroner med sprängämnesmassa som hade tillverkats vid moderfabriken i Gyliorp. Ett gemensamt intresse för de fackliga organisationerna och för förelaget har varit att minska riskerna för personalen bl. a. med hänsyn lill explosionsfaran. Dessa risker har kunnat minskas betydligt vid anläggningen i Gyliorp, där utveckling och konstruktion av automatiska fjärrstyrda enheter har pågått i mer än 15 år. Anledningen till att produktionen i Grängesberg helt flyttas lill Gyliorp har, förutom bristande lönsamhet, således varit alt arbetsmiljön för de anställda varit mycket otillfredsställande. Mot den bakgrunden har det enligt företaget inle varit möjligt alt fortsätta driften i Grängesberg.

En arbetsgrupp med representanter för förelaget, de anställda, Ludvika kommun och arbetsmarknadsmyndigheterna arbetar sedan maj 1976 med atl utreda möjligheterna atl utnyttja lokalerna för annan produktion.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om fortsatt drift vid Nitro Nobel AB.s dynamitfabrik i Grängesberg

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Jag ber alt få tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Några av uppgifterna i svaret avser kända förhållanden, bl. a. den att berörd personal erbjudits arbete i Gyliorp. Man skall dock komma ihåg att del är drygt åtta mil mellan Grängesberg och Gyltorp och alt det är fråga om äldre personal, som naturligtvis är obenägen alt flytta.

I svaret hänvisas också till två andra omständigheter, nämligen den bristande lönsamhet som skulle ha förelegat vid fabriken i Grängesberg och den otillfredsställande arbetsmiljön. I vart fall den senare omständigheten är känd, men arbetsmiljön har inte blivit sämre sedan man 1973 förde diskussioner om etl övertagande.

Under en högkonjunktur skulle arbetsmarknaden kanske ha kunnat suga upp den grupp arbetare min fråga gäller, även om de flesta är äldre personer, men i en tid då inga nyanställningar sker vid någon industri i Ludvika kommun eller i Väslerbergslagen och då oron är stor vid gruvorna även bland dem som har arbete just nu, måste varje arbetstillfälle värnas om. Del är en anledning till all jag har åberopat arbetsmarknadssituationen i min fråga.

Den part som är arbetsgivare i det här fallet har verkligen dragit på sig stark kritik för sill handlande. Vid överlagandet år 1973 av den dåvarande fabriken hette del i anteckningar lill överenskommelsen:

"Nitro Nobel avser atl genom fortsatt verksamhet i Grängesberg bereda Express-Dynamits nuvarande personal fortsatt anställning på orten och all i övrigt upprätthålla sådan sysselsättningsnivå och tonvikt på kvinnlig personal vid framtida rekrytering av arbetskraft att det bidrar till en köns-

Nr 135 mässigt balanserad arbetskraftssituation på orten lill gagn för berörda

Onsdagen den företag (Nitro Nobel Gränges AB) och för de anställda."

,n . ,„-,-, Den utfästelsen gällde alltså inte. Del kom ändå efter något år beslut
18 maj 1977

om nedläggning. Arbetarna vädjade då till arbetsgivaren alt del av ar-
Om fortsatt driftvid betsplalsen skulle få bestå-del var ju delta min fråga gällde-åtminstone
Nitro Nobel ABs 'ange som man hade inkörningssvårigheter vid den utvidgade fabriken

dynamilfabrik i ' "'■P' '"" °''''''' Pduktionen.

Grängesberg

Arbetsgivaren har inte lyssnat ens på denna vädjan. I stället tvingas

förelaget nu att importera sprängämnen från Finland och Norge för atl

kunna klara sina leveranser lill kunderna.

Låt mig också nämna att företaget från länsarbetsnämnden vid liden för årsskiftet erbjöds möjligheter att omskola personalen - naturligtvis inle för all den skulle stanna inom förelaget, ulan för alt vandringen ut på arbetsmarknaden skulle underlättas. Bolagsledningen tackade emellertid nej även lill detta.

Det talasju, herr statsråd, i olika sammanhang om företagens ansvar, men med det sagda har jag velat belysa hur del fungerar ibland.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Del har varit en arbetsgrupp inom företagel, med representanter för både de anställda och företagsledningen, som gemensamt studerat företagels framtid. 1 april 1976 kom gruppen fram till slutsatsen all verksamheten i Grängesberg saknade förutsättningar alt på sikt ge sysselsättning ål de anställda. Den slutsatsen grundade man på bl. a. de risker som föreligger för dem som jobbar där patroner manuellt fylls med sprängämnesmassa.

Från säkerhetssynpunkt var det motiverat att flytta över verksamheten lill Gyliorp, där fyllningen kan ske maskinellt. Naturligtvis spelade också ekonomiska bedömningar in när det här beslutet om nedläggning logs.

Så snart det stod klart atl fabriken i Grängesberg hotades av nedläggning tog länsarbetsnämnden kontakt med företaget och diskuterade möjligheterna för en sådan förlängning av verksamheten som herr Nyquisl har efterlyst. Men förelaget ansåg sig inte, bl. a. på grund av dålig arbetsmiljö och bristande lönsamhet, kunna klara av en förlängd nedläggningslid.

Så slog då fabriken igen den 6 april. En vecka senare framställde herr Nyquisl sin fråga.

Jag har naturligtvis förståelse för den frågan. Av de 51 personer som varslades om avsked i augusti förra året är del 20 som inte har arbete i dag enligt de senaste uppgifter som jag har fått. Både herr Nyquisl och jag är medvetna om all arbetlösheten för dessa personer är ell myckel allvarligt problem, både för de direkt berörda och för samhället i dess helhet.

Men jag tror ändå inte att vare sig herr Nyquisl eller jag för den sakens skull verkligen menar alt den bästa åtgärden nu är alt med bidrag från 84

samhället gå in i företaget igen. Vi får i stället anstränga oss alt söka lösa problemen på annat sätt.

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Det var fråga om en övergångssituation och del var fråga om äldre arbetskraft.

Nu bör man ha klart för sig alt Nitro Nobel inle är någol svagt bolag; tvärtom är det expansivt. Under 1976 startade man ett förelag i Panama, där det svenska innehavet är 40 96. I Saudiarabien finns bolaget också representerat, och där äger man 40 96 av Saudi Chemical, som täcker en betydande del av marknaden. Man har likaledes 40 % av aktierna i ett indiskt förelag. Nu fortsätter man marschen österut och går in på den filippinska marknaden. Ett nytt bolag, som heter Phillippines Nobel Corporation, skall bildas. I första hand skall man där bygga en fabrik för civila sprängämnen, och så skall man ha en anläggning för tänd-systemet Nonel. Det lär röra sig om investeringar i 40-miljonersklassen. Till de berörda länderna importeras sprängmedel från Sverige. Då borde del under en övergångslid ha kunnat ordnas någonting också i Grängesberg, när man nu under inkörningsperioden tvingas importera sprängämnen från Finland och Norge, som jag tidigare nämnde.

Del var på den här punkten som jag och många andra i Bergslagen hade velat se statsrådets stöd för att utverka någon åtgärd från Nitro Nobel.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ändring av jämställdhetsbidra -get

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om ändring av jämställdhetsbidraget

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara fru Leijons (s) den 10 maj anmälda fråga, 1976/77:440, och anförde:

Herr talman! Fru Leijon har frågat mig varför regeringen ännu inte har genomfört de förändringar av jämställdhetsbidraget som utlovades redan i mars månad.

Regeringen beslöt i torsdags all höja bidraget lill förelagsulbildning för personer inom yrken som domineras av motsatt kön från 8 lill 14 kr. i åtta län. Samtidigt medgav regeringen all försöken i dessa län får omfatta ytteriigare ett antal yrken.

Fru LEUON (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Del var ju ett steg framåt att han i torsdags höjde bidraget - även om de som hörde arbetsmarknadsministern i riksdagsdebatten den 24 mars säga all regeringen nu är beredd alt snabbt vidta åtgärder nog inte hade räknat med atl få vänta lill den 12 maj och kanske också hade trott att statsrådet skulle göra någol ulan all behöva en påstötning av en so-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ändring av jämställdhetsbidraget

cialdemokrat.

Jag tycker alltså all det är ett steg framåt alt jämställdhetsbidraget nu har höjts från 8 lill 14 kr. i åtta län och att man åtminstone delvis har genomfört av oss tidigare föreslagna ändringar av regelsystemet. Men del är ett otillräckligt steg. Jag kan inle förslå varför man så styvnackat hela tiden gått emot vårt förslag om en höjning till 16 kr. i hela landet.

Jag vill ställa etl par kompletterande frågor till statsrådet Ahlmark.

För del första: Vi har i motioner krävt flexiblare regler beträffande de yrken som kan komma i fråga för det här bidraget för alt vi skulle få en bättre anpassning lill skilda arbetsmarknadsförhållanden i olika län, och det förslaget har också senare accepterats av riksdagen. Hur skall man nu tolka arbetsmarknadsministerns svar till mig, när han säger all regeringen medgelt all försöken i åtta län skall få omfatta fler yrken än vad som tidigare gällt? Skall det bara gälla i åtta län? I så fall är del, såvitt jag förslår, inle i överensstämmelse med det beslut som riksdagen har fattat.

För del andra: I debatten den 24 mars refererade statsrådet Ahlmark jämställdhelskommitténs olika förslag för att få en bättre effekt av jäm-slälldhelsbidraget. Bl. a. log han upp kravet på en utökad information lill arbetsgivare och fackliga organisationer. Jag var nog inle ensam om att tolka arbetsmarknadsministerns uttalande i detta och andra sammanhang som ell bifall även lill en särskild informationssatsning. Innefattas också detta i torsdagens beslut, eller skall vi få vänta ytterligare på besked i den frågan?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Vi måste se på vad som har hänt med jämställdhets-bidraget. Del har funnits sedan april 1974, och Anna-Greta Leijon har tidigare varit huvudansvarig för det här bidraget. Fram till valet var det 5 eller 6 kr.

Under de två och ell halvt år då jämslälldhetsbidragel fanns kom del all omfatta sammanlagt inte fler än 800 kvinnor och jag tror en enda man! Detta gäller under de 2 1/2 åren före valet. Sedan den nya regeringen trätt till har jämslälldhetsbidragel från den 1 februari höjts över hela landet från 6 till 8 kr., och nu höjer vi bidraget på försök i åtta län lill 14 kr. för all se vad det ger för resultat. Samtidigt utvidgar vi antalet yrken som försöket kan gälla - jag tror all det i dag är 11 - med ytterligare omkring 25 yrken.

Därför tycker jag att kritiken från Anna-Greta Leijon är en smula besynnerlig. När fru Leijon själv hade ansvaret låg bidraget på en myckel låg nivå. Nu har vi fåll ansvaret för jämställdhetsarbetet och går alltså in med en omfattande försöksverksamhet, med en rejäl höjning av bidraget och med en vidgning av antalet yrken för all på del sättet kunna se vilket felet var med den förra konstruktionen av jämslälldhetsbidragel. Var beloppet för litet? Berodde det på all folk inte kände lill bidraget? Var det för få yrken med, eller berodde det på atl de gamla fördomarna

pä arbetsmarknaden är så starka alt jämställdhetsbidraget över huvud taget inle är etl användbart medel?

Nu hoppas jag all vi får flera erfarenheter, och då får vi också en grund för atl kunna gå vidare på den här vägen.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Jag har tyvärr i tidigare debatter med statsrådet Ahlmark varit tvungen all påpeka att frågestunderna är lill för all vi riksdagsledamöter skall få svar från statsråden. Tyvärr måste jag göra detta påpekande även i dag.

Jag ställde två frågor lill statsrådet Ahlmark. Jag vill gärna ha svar på dem. Stämmer det här med riksdagens beslut och vad händer med informationssatsningen? Får vi någon sådan?

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ändring av jämställdhetsbidraget

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Fru Leijon har ju fåll svaret på den första av frågorna, nämligen all vi går in i försöksverksamheten med etl mycket stort antal yrken utöver de elva. När det gäller informationsverksamheten har jag sagt all en sådan kommer under nästa budgetår.

Det är klart all informationsverksamheten måste bli starkast i de län där man har försöksverksamhet på 14 kr. per anställd och timme. Sedan får man dra de slutsatser som dessa försök kan föranleda.

Men Anna-Greta Leijon får faktiskt finna sig i all om hon lar upp kritik mot regeringen på den här punkten får vi resonera om saken. Under den tid fru Leijon själv hade ansvaret låg jämställdhetsbidraget på 5 eller 6 kr. Sedan den nya regeringen trätt lill har del gått upp lill 14 kr. i åtta län och antalet yrken ökat. Vi skall lära oss av dessa försök för all sedan kunna gå vidare.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Det beslut riksdagen fattade om en ändring av regelsystemet gällde inle någon försöksverksamhet i åtta län. Det var ett principiellt uttalande för landet som helhet. Del är här jag frågar om det beslut regeringen fattade i torsdags verkligen stämmer med riksdagsbeslutet.

Jag ber att få lacka för svaret på den andra av mina frågor. Vi kan alltså vänta en rejäl informationssatsning efler nästa budgetårs start, dvs. efler den 1 juli.

Jag har en minut på mig nu, herr Ahlmark. Vi har diskuterat den här frågan tidigare. Jag har då sagt alt vi i den gamla regeringen och i jämslälldhelsdelegationen framför allt förde ingående och allvarliga diskussioner om jämslälldhetsbidragel. Vi konstaterade att detta bidrag inte .fungerade och atl vi var på väg all göra förändringar. Tyvärr kunde vi inle genomföra några förändringar i form av en proposition, eftersom vi inte satt kvar i regeringsställning. 1 stället har vi nu gjort del i motioner i Samband med allmänna motionstiden och även senare.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot arbetslösheten bland ungdom och invandrarkvinnor

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! I så fall är del ju alldeles utmärkt. Vi är ju i stort sett överens om uppläggningen. Ni var missnöjda med två och etl halvt år med den gamla regeringen och de 5-6 kr. ni hade som jämställdhels-bidrag. Ni tyckte inte atl det var bra.

Ni var beredda atl gå vidare, säger Anna-Greta Leijon i dag. Nu har vi fåll en regering som går vidare. Ni stödjer tydligen den. Instäm då i våra förslag och kom inle med kritik!

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Vi har fått en regering som tyvärr bara går vidare en liten bit. Vad vi har tänkt är en höjning av bidraget till 16 kr. i hela landet. Vi har krävt en ändring av regelsystemet också i hela landet - inle en försöksverksamhet i åtta län.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jämslälldhetskommitlén, i vilken Anna-Greta Leijon ingår, har föreslagit en försöksverksamhet i åtta län. De åtta länen är Sörmland, Kronoberg, Kalmar, Kristianstad, Skaraborg, Kopparberg, Väster-botlen och Norrbollen. Där gör vi nu försöken och ser vad de leder till. Sedan drar vi slutsatser. Och så hoppas jag atl de slutsatserna och erfarenheterna kan påverka poliliken för landet i dess helhet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder mot arbetslösheten bland ungdom och invandrarkvinnor

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara fru Leijons (s) den 10 maj anmälda fråga, 1976/77:441, och anförde:

Herr talman! Fru Leijon har frågat mig vilka åtgärder regeringen vidtagit och vad som planeras för att komma till rätta med den höga arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor med utländskt medborgarskap.

Statistiska centralbyrån har fr. o. m. budgetåret 1976/77 fåll medel för all utöka urvalet av utländska medborgare i arbelskraftsundersökning-arna. De första resultaten av dessa undersökningar visar atl utländska medborgare f n. har högre arbetslöshet än vad som gäller för befolkningen som helhet. Arbetslösheten är särskilt hög bland de unga, och del är oroande. Samtidigt kan vi konstatera atl andelen unga invandrare som befinner sig på arbetsmarknaden är hög.

En huvudlinje i svensk invandrarpolitik är atl genom de åtgärder som generellt vidtas på olika områden också stödja utländska medborgare i Sverige. För all komma till rätta med arbetslösheten bland ungdomar har regeringen satt in en rad åtgärder. Ungdomarnas möjligheter atl dellaga i arbetsmarknadsutbildning har vidgats. Nya prakiikplatser hos stat-

liga myndigheter och verk har skapats. Kommunerna får förhöjda statsbidrag. Förelag och organisationer, som i form av beredskapsarbete ger ungdomar praktik, kan få bidrag med 10 kr. per timme.

Totalt berör åtgärderna inemot 40 000 ungdomar under 25 år.

Som jag tidigare framhållit skall alla i Sverige bosalla behandlas lika oberoende av medborgarskap. På grund av bl. a. språket möter dock invandrarungdomarna särskilda problem på arbetsmarknaden. AMS har därför i dagarna gått ut lill länsarbetsnämnderna med anvisningar om åtgärder som kan överbrygga dessa särskilda svårigheter för invandrarungdomarna. Man rekommenderar bl. a. atl ungdomar i beredskapsarbete skall få avbryta arbetet under viss tid för svenskundervisning. Ungdomarna skall kunna få beredskapsarbete i form av kontaktarbele och uppsökande verksamhet i familjer, föreningar m. m. Tvåspråkiga ungdomar skall kunna få arbete på arbetsförmedlingarna för att hjälpa sina kamrater lill rätta på arbetsmarknaden. Vidare anordnas särskilda ALU-kurser för invandrare.

För invandrarkvinnorna har barnomsorgen en avgörande betydelse, både för möjligheterna atl kunna delta i språkundervisning och för atl kunna söka etl arbete. Vikten av att daghemsplanen på 100 000 nya platser genomförs kan inte nog betonas.

För all få ett bättre underiag för vidare åtgärder gav jag i går expertgruppen för invandringsforskning i uppdrag all skyndsamt försöka klarlägga orsakerna till invandrarungdomarnas höga arbetslöshet.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot arbetslösheten bland ungdom och invandrark\'innor

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Enligt arbetskraftsundersökningarnas kvarlalsrålabeller för första kvartalet i år var en sjundedel, 14,4 96, av de utländska ungdomarna i åldern 16-19 år arbetslösa. Del är en dubbelt så hög siffra som för de svenska ungdomarna. Del är en allvarlig situation. Därför krävs det också åtgärder från regeringens sida. Arbetsmarknadsministern har i går givit EIFU, expertgruppen för invandrarforskning, i uppdrag att utreda orsakerna lill den höga arbetslösheten bland utländska ungdomar i Sverige. Del är bra. Vi behöver fundera över långsikliga åtgärder för all förbättra invandrarungdomarnas situation.

Men när del gäller den akuta situationen har arbetsmarknadsministern inga egna åtgärder. Statistiska centralbyråns undersökningar tyder på att del skett en kraftig ökning av invandrarungdomarnas arbetslöshet under vintern. Sista kvartalet 1976 låg arbetslösheten för ungdomarna i åldern 16-19 år på 8 96 - första kvartalet i år var den över 14 %. Det behövs alltså omedelbara åtgärder. Arbetsmarknadsministern talar om en lika behandling av invandrare och svenska medborgare och räknar upp en rad av de åtgärder som vidtagits för ungdomar i allmänhet. Det är bra åtgärder som naturligtvis också varit till nytta för invandrarungdomarna. Men det här räcker inle.

En grundprincip i vår arbetsmarknadspolitik har varit all rikta åtgär-

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot arbetslösheten bland ungdom och invandrarkyinnor

derna, och jag tror alt vi måste göra del även inom ramen för särskilda åtgärder för ungdomarna. Invandrarungdomarna har speciella problem utöver dem som andra ungdomar möter. Herr Ahlmark nämnde själv språksvårigheterna. Herr Ahlmark hänvisar till AMS åtgärder. Men i en sådan här situation är ofta de bemyndiganden som en myndighet har inte tillräckliga. AMS behöver stöd och resurser från arbetsmarknadsdepartementet för att kunna gå in med effektiva åtgärder. Ett konkret exempel på sådant stöd är AMS begäran atl få 100 % statsbidrag till beredskapsarbeten inom invandrarorganisationerna. Jag vill fråga om AMS har fåll svar från regeringen på sin begäran.

Vi vet från de senaste åren vilka positiva resultat vi kan nå genom en uppsökande verksamhet bland arbetslösa ungdomar. Det behövs en sådan satsning nu bland invandrarungdomarna, inte minst finskialande arbetsförmedlare och socialarbetare. Ett särskilt stort behov av sådan verksamhet finns i dag i Göteborg. Man behöver leta fram prakiikplatser och beredskapsarbeten, man måste ta nya grepp när det gäller utbildningsfrågorna.

Det behövs en större aktivitet från regeringens sida än den som statsrådet Ahlmark har gett besked om i det här svaret. Folkpartiet har talat väldigt myckel om en garanti för arbete, praktik eller utbildning lill alla ungdomar. Del talet förpliktar till åtgärder även när del gäller invandrarungdomarna.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag delar Anna-Greta Leijons värdering atl del här är ett allvarligt läge. Arbetsmarknadsstyrelsen har gjort en framställning om alt få 100 % statsbidrag lill invandrarorganisationer som anställer ungdomar. Den framställningen är under beredning och jag kan därför inte gå in närmare på den i dag.

Men jag håller helt med om atl de siffror som vi just har fått från statistiska centralbyrån är skrämmande höga. En arbetslöshet på över 14 96 för de allra yngsta invandrarna - mellan 16 och 19 år - är helt oacceptabel. Nu visar visserligen undersökningen som avser fjärde kvartalet 1976 lägre arbetslöshetstal. Det kan möjligen tyda på atl förhållandena varierar ganska myckel månad för månad. Del kan också lyda på alt arbetslösheten bland den här gruppen ökat. Det finns alltså anledning atl vara vaksam.

Men av de resultat som nu publicerats går del inte atl utläsa vilka ungdomar som drabbats hårdast. Är del de som har varit i Sverige etl tag och gått i svensk grundskola? Eller är det personer som nyligen kommit hit? Är det bristande språkkunskaper, bristande yrkeskunskaper eller någonting annat som ligger bakom de höga arbetslöshetssiffrorna? För alt få klarhet i orsakerna lill ungdomarnas svårigheter har jag alltså gett expertgruppen för invandrarforskning i uppdrag att närmare studera de frågorna. Den fick del uppdraget i går.

Vidare har AMS gått in med anvisningar som direkt berör invandrar-

ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.

De ungdomar som har beredskapsarbete hos stat och kommun bör få kunna avbryta arbetet antingen några limmar per dag eller någon dag i veckan för alt delta i svenskundervisning.

Arbetsförmedlingarna skall kunna ge invandrarungdomar beredskapsarbete i form av kontaktarbele och uppsökande verksamhet i familjer, föreningar, hos invandrarråden och annat.

Tvåspråkiga ungdomar skall kunna få arbete hos arbetsförmedlingarna för att bistå sina kamrater.

Det är några praktiska saker som håller på all ske. Men jag instämmer helt i Anna-Greta Leijons grundläggande värdering all siffrorna är oroväckande höga. Vi måste undersöka hur man här kan gå vidare.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot arbetslösheten bland ungdom och invandrarkyinnor

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Får jag lill atl börja med säga ett par ord om kvinnorna, som jag inte hann med i mitt tidigare inlägg. Situationen för invandrarkvinnorna är inle lika allvarlig som när det gäller invandrarungdomarna, men den är ändå oroande. Barnomsorgen är mycket viktig, och jag är glad över all statsrådet Ahlmark understryker del. Men barnomsorgen är inle dessa kvinnors enda problem. Del måste vidtas en rad arbetsmarknadspoliliska åtgärder för all ge dem särskilt stöd.

När det sedan gäller ungdomarna och AMS begäran om ell hundraprocentigt statsbidrag för invandrarorganisationer som ordnar beredskapsarbete säger statsrådet Ahlmark all den frågan är under beredning. Men hur länge skall den vara under beredning? AMS har - det vet jag -diskuterat del här med de olika invandrargruppernas riksförbund, bl. a. med Riksförbundet Finska föreningar i Sverige. Vi väntar otåligt och har väntat ganska länge på all få besked i denna fråga.

Arbetslösheten bland invandrarungdomarna är skrämmande hög - det håller statsrådet Ahlmark med om. Då kan man inte hålla på och bereda sådana här ärenden alltför länge - då måste man göra någonting!

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Jag nämnde en hel rad åtgärder som vi vidtar för att öka sysselsättningen bland ungdomar och bland invandrarungdomar. För myckel kort tid sedan - jag tror det var en vecka sedan - fick vi en framställning från arbetsmarknadsstyrelsen om hundraprocentigt statsbidrag lill invandrarorganisationer som anställer ungdomar. Del är klart alt del kan hjälpa ett mindre antal ungdomar. Vi bereder den här frågan, och vi har ännu inle fattat något beslut.

Men här har vi ju all göra med ell mycket stort problem, som gäller lusentals människor - yngre och äldre. Då kan man inte bara tala om statsbidrag till invandrarorganisationer som anställer ungdomar. Del är mycket annat som man måste göra. Jag har räknat upp sju alla konkrela åtgärder som kan vidtas för att vi skall komma lill rätta med dessa problem. Det går inte att gräva ned sig i en enda mindre fråga och glömma

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om en bro vid Bjursund i Kalmar län

alla de stora frågorna som gäller sysselsättningen bland unga invandrare i Sverige.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Nej, det går inle atl gräva ned sig i en fråga, och jag har inle gjort något som helst försök all föreslå det. Jag påpekade tidigare atl det behövs satsningar i en rad olika avseenden, bl. a. uppsökande verksamhet från t. ex. finskialande arbetsförmedlare och socialarbetare.

Men frågan om beredskapsarbetena är viktig i detta sammanhang därför att den är ett exempel på åtgärder som arbetsmarknadsstyrelsen i dag inte själv kan vidta. De andra åtgärder som arbetsmarknadsministern räknade upp har myndigheten i de flesta fall möjligheter atl vidta själv. Men i en akut besvärlig situation behöver arbetsmarknadsstyrelsen extra stöd, extra resurser från departementet. Det är först och främst där statsrådet Ahlmark kan göra sina insatser. Statsbidrag lill beredskapsarbeten är ell exempel på en konkret sådan åtgärd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om en bro vid Bjursund i Kalmar län

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara fru Anderssons i Hullsfred (m) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:427, och anförde:

Herr talman! Fru Andersson i Hultsfred har frågat mig om jag avser att vidta sådana åtgärder atl en brobyggnad vid Bjursund, Loftahammar, i Kalmar län kan förverkligas inom överskådlig lid.

I de flerårsplaner för vägbyggandel som vägverket och länsstyrelserna upprättar gemensamt och i samråd med kommunerna i resp. län anges vilka vägföretag som skall ulföras för de medel som anvisas för byggande av vägar. I nu gällande flerårsplan för byggande av länsvägar i Kalmar län ingår inte byggande av bro vid Bjursund.

I vägverkets planering på längre sikt förutsätts dock en bro vid Bjursund komma lill stånd. Sålunda pågår f n. projektering av bron.

Under nästa år skall flerårsplanerna författningsenligt revideras. De nya planerna avser femårsperioden 1979-1983. Vid revideringen får man pröva om brobygget vid Bjursund kan inrymmas i den nya planen för Kalmar län. Därutöver kommer möjligheten all utföra bron som beredskapsarbete att prövas om behov av sysselsättningsskapande åtgärder finns i regionen. Beslut om beredskapsarbeten fattas av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med vägverket.

Fru ANDERSSON i Hultsfred (m):

Herr talman! Jag ber atl få lacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Vi förslår alla vilken olägenhet det innebär för en bygd atl till myckel stor del vara beroende av färjlrafik. Loftahammar har ett stort bekymmer med sina kommunikationer, särskilt när det gäller färjan vid Bjursund, väg 870.

Från millen av 1930-talet har behovet av och önskemålet om en fast förbindelse medelst en bro växt sig allt starkare. För såväl den enskilde som det allmänna har färjlrafiken dragit allt större kostnader, som får betalas i form av fördyringar i alla sammanhang. Jag kan som exempel nämna Loflahammarföretagel Vienerbagarn, som har ca 70 anställda och som är i behov av regelbundna transporter. Detta förelag ser naturligtvis färjan som etl av de besvärligaste problemen för sin verksamhet. Man bör här la hänsyn lill all förelaget ändå har investerat ca 1 milj. kr. i utbyggnad av sin fabrik i Loftahammar.

Kommunfullmäktige har vidare antagit byggnadsplaner omfattande 300 fritidshus i Loftahammar. Delta kommer också all efler hand öka trafiken över färjan.

Färjlrafiken har för vägverkels del blivit allt dyrare, och den är för år 1977 budgeterad lill 700 000 kr. En bro som ersätter färjan har enligt vägverket beräknats kosta 8-9 milj. kr., beroende på vilken höjd som anses erforderlig. Projekteringen av en bro pågår f n. inom vägverket.

Kostnaderna för färjlrafiken över Bjursund har under de senaste åren uppgåu lill 370 000 kr. för år 1972, 425 000 kr. för år 1973, 447 000 kr. för år 1974, 560 000 kr. för år 1975 och 702 000 kr. för år 1976. För 1976 inkluderas reparationer för färjlägel för ca 100 000 kr. Ar 1977 är budgeterat till 700 000 kr.

Investeringskostnaderna för anläggning av en bro har preliminärt uppskattats lill 10 milj. kr. plus tillfartsvägar om 1 milj. kr.

Del rör sig här om stora kostnader, men värdet av en broförbindelse för den bygd och de människor som berörs av densamma kan inle nog betonas. Jag hoppas därför atl bron vid Bjursund kommer med i vägverkets planering för den kommande femårsperioden och, om så inle blir fallet, alt den kan uppföras som beredskapsarbete.

Jag ber all åter få tacka herr statsrådet för det utförliga svaret och för den positiva inställningen lill denna fråga, och det är min förhoppning att bron vid Bjursund snart blir verklighet.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om en bro vid Bjursund i Kalmar län

Med delta anförande, under vilket herr andre vice talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar, var överläggningen slutad.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om säkerheten vid viss fraktfait med pråmar

§ 10 Om säkerheten vid viss fraktfart med pråmar

Herr kommunikationsministern TURESSON erhöll ordet för att besvara herr Lorenizons i Kramfors (vpk) den 6 maj anmälda fråga, 1976/77:435, och anförde:

Herr talman! Herr Lorentzon i Kramfors har - med anledning av vissa pråmtransporler med skroislen mellan Bohus-Malmön och Århus - frågat mig dels om jag anser att de vid transporterna utnyttjade plandäckade pråmarna ulan säkerhetsanordningar är lämpliga vid dylik fraktfart, dels, om så inle är fallet, om jag är beredd atl ta initiativ för atl få en ändring till stånd.

De aktuella transporterna sker med pråmar, som enligt sjöfartsverkels uppfattning har myckel god stabilitet och sjövärdighet. Några risker ur säkerhetssynpunkt bedöms därför inle föreligga.

Efler inspektion på platsen har verket i skrivelse till del danska företag som utför transporterna utfärdat rekommendationer om bl. a. stuvning av lasten och val av färdväg. För all ytterligare minska risken för all sten faller över bord har sjöfartsverket också påpekat atl särskild hänsyn skall tas till väderleken innan en resa påbörjas.

Sjöfartsverket har därmed vidtagit de åtgärder som det med stöd av gällande lagstiftning har ansett del möjligt och rimligt alt göra.

Eftersom del ankommer på sjöfartsverket atl fortlöpande följa denna typ av frågor anser jag inle all det är motiverat med några särskilda åtgärder från min sida i det aktuella fallet.

Herr LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Skroistensfrakterna från Bohus-Malmön lill Århus i Danmark har upprört sinnena, framför allt hos fiskarna i Smögen. Det kan här talas om en verklig förbittring. Den skrolsten som fraktas är nämligen så illa stuvad all stenarna med lätthet går över bord och fördärvar de bästa fiskevaltnen för dessa fiskare. På kajen i Smögen ligger skrotsten på fiera hundra kilo som tagits upp i dessa irålvatten.

Skroisienarna fördärvar för del första fiskeredskapen. För del andra får man ingen fisk, och för det tredje kan man inle tråla där i fortsättningen om man inte får upp skrolstenen. Ju fler stenar som ramlar över bord från dessa pråmar, desto mer fiskevallen och boitenyta fördärvar man.

Jag har till mitt förfogande fotografier, som jag gärna visar för kommunikationsministern. De illustrerar hur illa stuvad denna sten är.

Jag vet mycket väl att folk från sjöfartsverket har besökt Bohus-Malmön och givit anvisningar om hur stenen skall lastas. När pråmarna går lill sjöss är stenen lika illa stuvad i alla fall.

De svenska väslkustfiskarna har haft stora svårigheter. Deras gamla fiskevallen har lagils ifrån dem genom atl andra nationer har förlängt sin fiskegräns. Skall man nu fördärva deras egna fiskevallen på svenskt

territorialvatten?

Väster om Lysekil utanför Tova fiskar dessa Smögenfiskare upp till 90 96 av sin fångst av havskräftor om somrarna. Där hittar man dessa stenar.

Om del nu inte finns lagar i detta land - del framgår av svaret på frågan - måste dylika lagar komma lill. I svaret slår: "Sjöfartsverket har därmed vidtagit de åtgärder som det med stöd av gällande lagstiftning har ansett det möjligt och rimligt all göra."

Lagen gäller fartyg och människor, men för sjöbollen finns inga lagar. Detta kan man givetvis inle nöja sig med. Kommunikationsministern söker skydd bakom sjöfartsverket, som egentligen har hand om frågan. Sjöfartsverket säger att fiskerislyrelsen borde ha varit mer aktiv. Loisverket i Göteborg säger att det är sjöfartsverkels sak. Sjöfartsverket förklarar att del gör vad det kan utifrån de lagar som är gällande i delta land.

Om del nu gäller lagarna vill jag fråga: Tänker kommunikationsministern vidta åtgärder för atl ändra dessa lagar? Del gäller inle bara frakter av skrotslen. Det finns även modernare fraktmetoder som har med denna sak atl göra.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om säkerheten vid viss fraktfart med pråmar

Herr kommunikationsministern TURESSON:

Herr talman! Jag söker inle alls skydd bakom sjöfartsverket, herr Lorentzon i Kramfors. Jag följer bara de regler som gäller för verkens ål-gärder och statsrådens handlande. Jag kan inte personligen ingripa i ett sådant här fall, ulan del ankommer på sjöfartsverket all göra del.

Vad beträffar lagstiftningens lillräcklighel eller otillräcklighet föreställer jag mig att det finns anledning att i den sjöfartspolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen se över även lastningsreglerna.

Hen LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Den upplysning som kommunikationsministern nyss gav, nämligen atl frågan skall bli föremål för behandling och möjligen komma med i en proposition, hälsar naturligtvis både jag och fiskarna med tillfredsställelse. Men problemet är att de danskar som lastar stenen i Bohus-Malmön inte följer sjöfartsverkets rekommendationer. Smögenfiskarna kan inte invänta en proposition från regeringen och möjligen nya lagar. Del är nu del måste handlas.

Lokaltidningarna kan bevisa genom fotografier hur illa denna sten är stuvad. Del är en enkel match atl fotografera dessa pråmar när de lämnar Bohus-Malmön och sedan ha en fotograf som passar dem närde kommer fram. Då får man ju vela exakt huruvida sten har ramlat över bord eller inte. Men den åtgärden har man inte vidtagit. Jag tycker atl del är litet nonchalant mot den här lilla kåren av fiskare. Tänk om någon fördärvade de svenska böndernas mark, vilkel liv del skulle bli! Men marken som del är fråga om i det här fallet är sjöbollen, och den fördärvar man. Förbittringen är stor bland fiskarna, men ingen hjälp får de.

Nr 135 Det vore, som jag sade, enkelt alt fotografera pråmarna och bevisa

Onsdagen den ° danskarna hur illa det hela sköts. Om verksamheten sedan fortsätter

18 mai 1977 P samma vis går del an alt vidta åtgärder.

Om arbetslivsorien- Herr kommunikationsministern TURESSON:

tering for lärare Hr talman! Jag har inte på minsta sätt sökt bagatellisera den skada

som skett för fiskarna. Jag är den förste all beklaga, om det förhåller sig på det sätt som herr Lorentzon säger. Jag har sett fotografier av pråmarna, men jag har också hört sjöfartsverkets bedömning. Om sjöfartsverkets anvisningar rörande hur pråmarna skall vara lastade inte följs, ankommer det på verket att ingripa. Herr Lorentzon menar väl inte att jag skall ut och fotografera pråmarna?

Hen LORENTZON i Kramfors (vpk):

Herr talman! Del kunde naturligtvis vara skönt för kommunikationsministern all komma ner lill västkusten och ha en kamera med sig, men det var inte min mening! Det finns tjänstemän tillräckligt på det här området.

När man talar med loisarna i Göteborg exempelvis säger de: Del är ett bedrövligt förhållande delta - vi vet precis hur det går till, men del är sjöfartsverket som har alt bevaka sådan här verksamhel! Sjöfarisverkei å sin sida säger all lagarna är sådana au det inte är möjligt atl vidta åtgärder just nu.

Vi har alltså alt invänta en proposition från regeringen. Men å andra sidan går det alt vidta åtgärder redan nu. Även om Sverige en gång har varit danskt, så bestämmer ju inle danskarna i Sverige längre.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om arbetslivsorientering för lärare

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för alt besvara herr Karlssons i Motala (s) den 27 april anmälda fråga, 1976/77:402, och anförde:

Herr talman! Herr Karisson i Motala har frågat mig av vilka skäl den delen av lärarutbildning som avser arbetslivsorieniering inte har kommit i gång så som avsetts.

Under anslaget Lärares fortbildning finns innevarande budgetår för första gången anvisade medel för lärares arbetslivsorieniering. 1 avvaktan på all förhandlingar mellan skolöverstyrelsen och berörda personalorganisationer skall slutföras har denna arbetslivsorieniering ännu inle kunnat komma lill stånd. En av parterna den 3 mars 1977 gemensamt tillsall arbetsgrupp bereder nu ärendet.

Herr KARLSSON i Motala (s):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Mogård för svaret. Anledningen
96 lill min fråga är del sätt på vilket man har hanterat en för skolan viktig

sak.

Nästa år skall SlA-reformen börja all gälla inom grundskolan. Ett av skolans viktigaste mål enligt reformen är atl skolan skall öppna sig mot samhället och arbetslivet. Många har upplevt skolan som en värid för sig, isolerad från det samhälle som eleverna får sin utbildning till.

SIA:s uppgift är, som framgår av propositionen, atl söka kontakt med arbetslivet. Detta måste framhållas som en väsentlig del av skolans samhällsansvar. Det är angelägel att företrädare för arbetslivet i myckel högre grad än vad som nu sker får komma in i skolan. Elever och lärare måste lämna skolan och bedriva studier ute på arbetsplatserna i omedelbar kontakt med de människor och de problem som där finns. Dessutom måste det till facklig medverkan i undervisningen.

Inom de fackliga organisationerna är vi beredda all göra omfattande insatser i delta arbete. Eleverna måste få kunskap om arbetslivet och del fackliga arbetet under sin skoltid. De flesta elever kommer ju alt bli löntagare. Men självfallet måste även lärarna få chans att orientera sig om arbetslivet. Den möjlighet lill fortbildning som föreslogs i SIA-proposilionen var myckel betydelsefull. Därför är det synnerligen irriterande alt denna verksamhet inle kommit i gång.

Riksdagen beslutade om denna resurs när SIA togs i kammaren i maj 1976 - propositionen lades i februari 1976. Med den lid som myndigheterna haft lill sill förfogande är del anmärkningsvärt all de inle handlat snabbare. Förhandlingarna med personalorganisationerna borde ha startat i så god tid alt de tilldelade medlen kommit lill användning. Med litet god vilja från båda parterna hade detta självfallet kunnat vara klart betydligt tidigare än vad som nu tycks bli fallet.

Ytterst är del förstås regeringen som måste bära ansvaret. Något större intresse tycks inte den borgerliga regeringen ha visat frågan, vilkel jag måste beklaga.

Jag vill slutligen fråga statsrådet Mogård: Tillmäter inte statsrådet denna fråga lika stor betydelse som del uttrycks i SIA-proposilionen?

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om arbetslivsorientering för lärare

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag kan ju inte instämma i allt vad herr Karlsson i Motala sagt, men så lill vida har han rätt och jag delar i hög grad hans uppfattning au arbetslivsorientering för lärarna är myckel angelägen.

Givelvis är del också viktigt atl skolmyndigheterna och personalen är eniga om hur arbelslivsorienteringen skall utformas. Jag har inte för avsikt all göra som herr Karisson och bestämma var skulden lill den eventuella oenigheten ligger. Jag bara konstaterar all ulan enighet torde effekten inte bli den som vi har avsett.

Jag har goda förhoppningar om att man i den av mig nämnda arbetsgruppen snart kommer lill resultat och att alltså arbetslivsorientering för lärarna snart skall komma i gång.

För alt herr Karlsson inle skall missuppfatta mig vill jag tala om alt

7 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om rätt för gymnasieelev att överklaga rektors beslut om ledighet från skolan

jag inte på någol sätt är mindre intresserad än den tidigare regeringen av denna fråga.

Hen KARLSSON i Motala (s):

Herr talman! Jag är mycket lacksam då statsrådet Mogård uttalar sill intresse för all den här utbildningen kommer till stånd. Jag vill ändå erinra om alt det är för innevarande budgetår som dessa medel har anvisats. Vi har nu bara en och en halv månad kvar på detta budgetår, och man har knappast kommit lill planeringsstadiet när det gäller utbildningen. Därför får jag uttrycka den förhoppningen alt del verkligen kommer att hända någonting inom den närmaste tiden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om rätt för gymnasieelev att överklaga rektors beslut om ledighet från skolan

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för atl besvara fru Bernströms (fp) den 4 maj anmälda fråga, 1976/77:422 och anförde:

Herr talman! Fru Bernström har frågat mig om jag är beredd all ge gymnasieelever samma möjligheter som grundskoleelever atl överklaga rektors beslut om ledighet från skolan.

Möjlighet all överklaga rektors beslut om ledighet för enskilda angelägenheter enligt skolförordningen 6 kap. 25 S resp. 9 kap. 54 S saknas för elev både i grundskolan och gymnasieskolan.

Frågan om ledighet frän skolarbetet i grundskolan (6 kap. 25 >j) prövas av skolstyrelsen i de fall den begärda ledigheten gäller mer än nio dagar under ett läsår. Ledighet för elev i gymnasieskolan (9 kap. 54 >;) beviljas av rektor för den tid han bestämmer.

Det synes mig väl avvägt alt skolstyrelsen fattar beslut om längre ledighet för grundskoleelev, eftersom det är fråga om befrielse från obligatorisk skolgång. Beträffande gymnasieskoleelev rör del sig om ledighet från frivilliga studier, vilket inte nödvändigtvis behöver beslutas av skolstyrelse.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet för svaret.

En tjänsteman påtalade för mig den orättvisa som flnns mellan gymnasieelevers och grundskoleelevers möjligheter alt få ledigt från skolan. Skolljänslemannen hade den erfarenheten att det i praktiken fanns en skillnad i möjligheterna au gå vidare, all överklaga etl ärende.

Statsrådet har rätt så lill vida all del inte finns några formella möjligheter att överklaga. Men statsrådet har också uppmärksammat de skillnader som finns i behandlingen av grundskoleelevers och gymnasieelevers begäran om ledighet, och det är just denna skillnad som är kärn-

problemet.

I skolsladgans 6 kap. 25 §, som reglerar grundskoleelevernas begäran om ledighet i enskilda ärenden, står det:

"Behöver elev ledigt från skolarbetet för enskilda angelägenheter får klassföreståndaren bevilja sådan ledighet för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar för läsår. Om särskilda skäl föreligger får ytteriigare sådan ledighet beviljas av rektor för högst tre dagar och i övrigt av skolstyrelsen."

I skolstadgan 9 kap. 54 §, som reglerar dessa förhållanden för gymnasieelever, slår det:

"Behöver elev ledighet från skolarbetet för enskilda angelägenheter får klassföreståndare bevilja sådan ledighet för högst tre dagar i följd och sammanlagt högst sex dagar för läsår om ej annat följer av andra stycket. Rektor får bevilja elev ledighet för enskilda angelägenheter för tid som rektor bestämmer."

En gymnasieelev är med andra ord beroende av en enda människas, dvs. rektors, välvillighet för alt få ledigt. En grundskoleelev har möjlighet atl gå längre och få sin begäran om ledighet prövad av fler, vilkel är mer demokratiskt och mer tidsenligt. Förvisso gäller detta endast längre ledighet, men den grundskoleelev som får avslag av sin rektor kan gå vidare till skolstyrelsen med begäran om längre lid.

Jag finner del oacceptabelt alt rektor skall ha sådan stor makt i det ena fallet. Jag beklagar atl statsrådet inle ser det odemokratiska i del här på samma sätt som jag.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om rätt för gymnasieelev att överklaga rektors beslut om ledighet från skolan

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag tycker all fru Bernslröm i alla fall missuppfattat saken. Del är inte så all man, om man inle får ledighet för en kortare lid, kan gå vidare och överklaga, ulan del är en funktionsuppdelning: kortare ledighet beviljas av klassföreståndare, längre ledighet av rektor och ännu längre ledighet av skolstyrelsen.

Jag kan inte finna annat än att det här är en ganska bra ordning. Del är möjligt att det kan finnas problem, och del låter skrämmande, kan jag tänka mig, att det är rektor som beviljar ledighet för tid som rektor bestämmer. Jag har nog det intrycket alt man i allmänhet försöker komma fram lill samförstånd.

Om det nu skulle finnas skäl att vidta förändringar i bestämmelsen beträffande gymnasieskolan så utgår jag från att gymnasieulredningen kommer atl ta upp det.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är inte obehagligt all just rektor bestämmer, utan del är obehagligt all en enda person kan bestämma över gymnasieelevernas möjligheter till ledighet. Det är också detta som jag protesterar mot, och jag säger atl det är odemokratiskt atl rektor skall ha en sådan stor makt.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om en betygsfri skola

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Men, fru Bernslröm, samma sak gäller ju kortare ledighet. Del är en person som bestämmer.

Jag undrar vad fru Bernslröm drar för slutsatser av delta resonemang. Skall alla ansökningar om ledighet föras upp till skolstyrelsen? Del kan väl knappast vara en särskilt bra ordning. Eller är det möjligen en över-klagningsrätl som fru Bernström efteriyser?

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tycker det vore rimligt att elever även i gymnasieskolan skulle kunna få begäran om längre ledighet prövad i demokratisk ordning på samma sätt som grundskoleelever får begäran om längre ledighet prövad av skolstyrelsen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om en betygsfri skola

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara fru Lantz (vpk) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:426, och anförde:

Herr talman! Fru Lantz har frågat mig om regeringen redan före remissbehandlingen av betygsuiredningen tagit ställning mot en betygsfri skola.

Regeringen har självfallet inle tagit ställning till belygsutredningens förslag i någol avseende. Det kommer all ske först efler remisstidens utgång i samband med att en proposition i frågan förbereds.

100

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag skall be all få lacka för svaret, och för en gång skull är jag faktiskt nöjd.

Jag tycker emellertid alt del är anmärkningsvärt atl Anders Arfwedson, som är statssekreterare i utbildningsdepartementet, kunde göra följande uttalande när 1973 års betygsutredning presenterade sitt slutgiltiga betänkande: Först skall vi nu ha en bred remiss under en väl tilltagen lid. I nästa andetag sade han: Så mycket kan jag ändå säga som att elevorganisationernas krav på en helt betygsfri skola saknar aktualitet.

Ett sådant uttalande måste för det första innebära att utbildningsdepartementet inte kommer att ta någon hänsyn lill de remissinstanser som vill ha en betygsfri skola och för det andra atl regeringen redan har tagit ställning mot en betygsfri skola. Detta i sin lur innebär för det tredje att hela del traditionella remissförfarandet sätts ur spel.

En helt betygsfri grundskola eller både en betygsfri grundskola och en betygsfri gymnasieskola kommer alt krävas av väldigt många remissinstanser. Elevförbundet SECO, LO, TCO, folkpartiets, centerns, socialdemokraternas och vänsterpartiet kommunisternas ungdomsförbund

101

kommer atl ställa kravet på en betygsfri skola. Skall man nu ta Anders Arfwedson på orden och utgå ifrån att de här remissinstanserna inle skall kunna påverka betygsfrågan, innebär del att remissinstanser som inte vill ha betygen kvar i praktiken ställs utan möjlighet all påverka regeringens beslut och proposilionsskrivande.

Det finns, enligt min mening, tyvärr all anledning att se mycket allvarligt på Anders Arfwedsons uttalande. Vi vet alt moderaterna vill införa fler betyg i skolan. Det framgick bl. a. av moderaternas ställningstagande lill betygsuiredningen, där moderaterna tillsammans med Svenska arbetsgivareföreningen i princip visade sig vilja ha fler belygslillfällen i grundskolan än i dag och därmed också öka konkurrensen. Därför är de direkta motståndare till en betygsfri och social skola.

Vänsterpartiet kommunisterna har många gånger erinrat om de negativa effekterna av betygssystem, men del finns kanske anledning all upprepa dem. För det första skapar de stress och konkurrens i stället för solidaritet och samarbete, och för del andra står de direkt i strid emot läroplanens intentioner.

Svaret är nej, men kan man tolka Anders Arfwedsons uttalande alt en betygsfri skola saknar aktualitet på annat sätt än att regeringen har bestämt sig för att betygen skall vara kvar? Anders Arfwedson måste ändå betraktas som en representant för departementet och därmed också för regeringen.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Hänsyn kommer givelvis all las till alla remissynpunkter som vi får in på betygsutredningen. Jag hoppas att de som yttrar sig kommer atl läsa utredningen först och inte bara lyssna på fru Lantz allvisa råd om vad de skall tycka.

Regeringen har, som sagt, inte tagit ställning. Jag tycker inte heller att fru Lantz skall se så väldigt allvarligt på Anders Arfwedsons uttalande. Så här ligger det till.

Inom betygsuiredningen har alla företrädarna för moderaterna, folkpartiet, centern och socialdemokraterna varit överens om att betyg måste finnas kvar i gymnasieskolan. Etl av de viktigaste skälen är all högskolans antagningssystem, som träder i funktion vid höstterminens början i år, bygger på alt del ges differentierade betyg i gymnasieskolan. Företrädarna för de tre regeringspartierna har därutöver förordat atl betyg skall ges också i grundskolan i viss omfattning. Mot den bakgrunden är det väl knappast särskilt skakande och uppseendeväckande, om man säger att en helt betygsfri skola saknar aktualitet. Det är ju bara ell konstaterande av det faktiska nuläget såsom det avspeglar sig i parlamentarikernas ställningstaganden. Del utgör självfallet inget ställningstagande från regeringens sida, därför atl en del av beslutsprocessen innebär ju att belygsutredningens förslag går ul på remiss, så atl vi får höra vad alla remissinstanser har all säga.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om en betygsfri skola

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om en betygsfri skola

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Del är ju lugnande atl man skall ta hänsyn till samtliga remissinstanser, även de som kommer all förespråka en betygsfri grundskola. Jag tror all elevförbunden inkl. SECO, alla ungdomsorganisationerna, LO och TCO vet vad de talar om när de kräver en betygsfri grundskola. Jag tror inte atl de behöver tveka om sin inställning när de skall yttra sig över betygsutredningen, med tanke på den starka opinion mot betyg som tidigare funnits.

Vidare tycker jag fortfarande att del är märkligt atl en företrädare för utbildningsdepartementet på detta sätt kan uttala atl en betygsfri skola helt saknar aktualitet, samtidigt som vi nu slår inför en remissomgång, där många instanser går direkt emot det som moderaterna slår för i denna fråga.

Vi vet också alt inle heller centern och folkpartiet är överens med majoriteten i betygsuiredningen, som är myckel mera negativt inställd lill betyg. Centern och folkpartiet har ju föreslagit flera belygslillfällen än vad majoriteten i betygsuiredningen har gjort.

Men kan man nu lila på alt del vid regeringens proposilionsskrivande kommer att tas lika stor hänsyn lill alla de remissinstanser som går emot betygen som till dem som kommer atl förespråka att betygen skall vara kvar?

102

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Jag konstaterar att fru Lantz fortsätter atl ge allvisa råd och därmed vill föregripa remissbehandlingen. Det är jag faktiskt inte särskilt villig att göra.

Jag konstaterar vidare att fru Lantz tycker all del är uppseendeväckande alt en företrädare för utbildningsdepartementet tar sig före alt beskriva dagsläget. Jag kan för min del icke känna mig skakad av del.

Slutligen reser fru Lantz frågan om det går atl lila på mig. Ja, fru Lantz, jag tror faktiskt atl fru Lantz får försöka finna svaret på den frågan på egen hand. Om jag säger ja, tror fru Lantz inle på mig - möjligen gör hon del om jag säger nej.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag ger inte några allvisa råd. Jag bara påpekar ell förhållande som jag tycker är orimligt och som har ingell farhågor hos bl. a. elevorganisationerna. Om jag inte lar helt fel har de också tillställt regeringen en skrivelse i denna fråga. Man är inom elevorganisationerna myckel orolig för alt regeringen inte skall la hänsyn lill den myckel breda och massiva opinion som finns för etl avskaffande av betygen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om åtgärder mot avvisning av svenska medborgare som önskar besöka Polen

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för att besvara fru Dahls (s) den 11 maj anmälda fråga, 1976/77:448, och anförde:

Herr talman! Fru Dahl har, med hänvisning lill de fall av avvisning av svenska medborgare som har förekommit vid polska gränsen, frågat mig om regeringen har uppmärksammat de polska myndigheternas handlingssätt och vilka åtgärder regeringen har vidtagit för atl hjälpa dessa svenska medborgare till rätta.

Enligt det svensk-polska viseringsfrihelsavtalet, som trädde i kraft den 1 juni 1974, är det möjligt för svenska medborgare all besöka Polen ulan atl inneha visering. Under de år som har gått efler avtalets ikraftträdande har emellertid etl antal svenska medborgare avvisats vid polska gränsen. Inom utrikesdepartementet har vi kännedom om ca 35 sådana avvisningsfall.

Del första fallet kom lill vår kännedom redan hösten 1974. Vi tog genast upp detta fall med de polska myndigheterna, och på samma sätt har vi senare tagit upp andra fall som har kommit lill vår kännedom och där vår hjälp har påkallats. Ambassaden i Warszawa har i dessa ärenden regelbunden kontakt med polska utrikesministeriet, och vi har också berört fallen vid olika svensk-polska möten på hög nivå. Vi har vidare diskuterat de polska avvisningarna vid bilaterala samtal om till-lämpningen av viseringsfrihelsavtalet.

Artikel 4 i viseringsfrihelsavtalet ger vardera staten rätt all avvisa en inresande i enskilda fall, där sådana skäl föreligger "som anges i statens lagar och andra författningar". Vi har på svensk sida vid flera tillfällen framhållit all avvisningsbeslulen föreföll vara rikiade mot en särskild grupp svenska medborgare och all vi inte ansåg detta slå i god över-ensslämmelse med viseringsfriheisavialels anda. Vi har pekat på att de svenska medborgare som avvisats ofta har haft för avsikt all hälsa på nära anhöriga i Polen eller har kunnat åberopa andra starka skäl för sin önskan all besöka Polen.

På polsk sida har man förnekat att avvisningsbeslulen riktar sig mot en viss grupp personer. Man hävdar i stället all det i varje enskilt fall flnns etl särskilt skäl lill alt den som avvisas inle är önskvärd i Polen. Vi har i del lägel föreslagit att varje avvisningsbeslul skall motiveras, men detta har man motsatt sig på polsk sida. Vi anser det ligga i de svensk-polska förbindelsernas intresse atl bringa detta problem ur världen. Jag vill nämna all man på polsk sida har förklarat sig beredd överväga att medge inresa, om det föreligger humanitära skäl för detta. I själva verket har i några få fall inresetillstånd senare lämnats, men bara för en enda inresa.

Vi kommer självfallet all fortsätta alt la upp avvisningsfallen med de polska myndigheterna. Vi kan därvid stödja oss på såväl viseringsfrihelsavtalet som slutdokumentet från säkerhelskonferensen i Helsingfors.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot avvisning av svenska medborgare som önskar besöka Polen

103

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder mot avvisning av svenska medborgare som önskar besöka Polen

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för del svar jag fått och som inte lämnar någol tvivel om alt regeringen ser med stort allvar på de här frågorna och kommer att fortsätta med atl ta upp dem.

Får jag ändå ge bakgrunden till varför jag ställde frågan och även rikta ytterligare en fråga till utrikesministern.

Del har kommit lill min kännedom genom kontakter med berörda personer att de polska myndigheterna i ett mycket stort antal fall - betydligt fler än de som finns registrerade hos UD - godtyckligt och utan grund, på ett sätt som vore otänkbart i vårt rättssamhälle, avvisat svenska medborgare som velat besöka Polen. Det är helt ovedersägligt atl del i samtliga fall rör sig om f d. polska medborgare av judisk börd eller makar lill sådana som utvandrat lill Sverige omkring 1970, då del pågick en antisemitisk kampanj under anlisionislisk täckmantel i Polen. Del är myckel allvarligt att sådant inträffar.

Både våra krav på att vanliga internationella regler för in- och utresa skall gälla och den inställning vi har lill rasdiskriminering och antisemitism gör atl del är alldeles självklart atl vi hävdar de här personernas rätt all besöka sitt f d. hemland.

Det är också helt uppenbart alt etl stort antal fall har varit ur humanitär synpunkt myckel ömmande, alt personer vägrats resa för alt hälsa på dödssjuka föräldrar t. ex. De polska myndigheterna har alltså inte tagit de humanitära hänsyn som de tydligen inför den svenska regeringens representanter hävdat att de tar.

Del är upprörande alt människor utsätts för sådan behandling, och det förefaller som om det nu rör sig om så många personer all del inte räcker med att ta upp enskilda fall, utan atl man också måste la upp en diskussion av principiell natur med de polska myndigheterna.

Anledningen till alt många inte vänder sig lill UD för hjälp är f ö. just rädslan för trakasserier mot anhöriga, eller för alt detta skall leda till all någon framlida inresa över huvud tagel inle skulle bli möjlig. Då avstår de alltså från all hävda sin rätt, av rädsla för de polska myndigheterna. Jag vill därför, under särskild hänvisning till atl del i utrikesministerns svar står all regeringen "anser del ligga i de svensk-polska förbindelsernas intresse atl bringa detta problem ur världen" föreslå att utrikesministern tar upp det här lill diskussion med den polska utrikesministern, när han om några veckor besöker Sverige.

Jag tror atl etl svar från utrikesministern på den här punkten, där hon försäkrar atl så skulle ske, skulle lugna många berörda personer.

104

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag kan omedelbart jugna fru Dahl på den här punkten. Del ingick i mina planer innan fru Dahl ställde den här frågan au ta upp detta rent principiellt, när jag får besök av den polske utrikesministern. Del är närmast en självklarhet alt man tar upp sådana frågor i del sammanhanget.

Jag delar fru Dahls syn på dessa frågor, och del framgick ju också av mitt svar.

Det gäller i sådana här sammanhang all diskutera principer men också att ta upp enskilda fall och pröva alla möjligheter atl få de här problemen lösta.

Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka utrikesministern för svaret på min kompletterande fråga. Jag hoppas all det som gjorts skall leda till resultat, så alt svenska medborgare i fortsättningen skall slippa uppleva de många gånger uppslitande scener som det här är fråga om. Och jag hoppas också all de polska myndigheterna skall begripa atl del är till skada för deras lands rykte, i vårt land och i världen i övrigt, atl de uppträder på del här sättet mot enskilda människor.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för befrielse från dubbelt medborgarskap för svenska medborgare av baltiskt ursprung

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om åtgärder för befrielse från dubbelt medborgarskap för svenska medborgare av baltiskt ursprung

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för atl besvara herr Lindblads (fp) den 12 maj anmälda fråga, 1976/77:455, och anförde:

Herr talman! Herr Lindblad har frågat mig om regeringen ämnar vidtaga någon åtgärd för atl övertyga Sovjetunionen om del orimliga i atl svenska medborgare av baltiskt ursprung också räknas som medborgare i - jag citerar - "den stat som ockuperat de baltiska länderna".

Frågan om de dubbla medborgarskapen för svenska medborgare av baltiskt ursprung har tidigare diskuterats i riksdagen vid fiera tillfällen. Bl,a. behandlade min företrädare denna fråga i ett interpellationssvar den 27 april 1976. Han upplyste då all frågan om de dubbla medborgarskapen på svenskt initiativ hade lagils upp med den sovjetiska regeringen.

Vi har föreslagit Sovjetunionen all ingå etl avtal med Sverige av ungefär samma slag som del av herr Lindblad åberopade avtalet mellan Sovjetunionen och Canada. Enligt vårt förslag skall vardera staten välvilligt pröva sådana ansökningar om befrielse från medborgarskap som inges av personer som är medborgare också i den andra staten. Vid prövningen skall hänsyn tas bl. a. till om sökanden är bosall i den andra staten. Vidare skall enligt förslaget de personer med dubbelt medborgarskap, som är bosatta i del ena medborgarskapslandei och som besöker det andra medborgarskapslandet, inte hindras utresa därifrån enbart av det skälet att de också är medborgare i detta land.

Någon sovjetisk reaktion på det förslag lill överenskommelse som vi har överlämnat har vi ännu inle mottagit. Man motiverar det uteblivna svaret med en hänvisning till alt den sovjetiska medborgarskapslagslift-

105

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för befrielse från dubbelt medborgarskap för svenska medborgare av baltiskt ursprung

ningen håller på atl ses över. Svenska regeringen följer emellertid denna fråga kontinuerligt och skall även i fortsättningen ta de initiativ som är möjliga för alt få lill stånd ett avtal med Sovjetunionen på delta område.

Hen LINDBLAD (fp):

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret, som såvitt jag förstår är det mest positiva som har sagts från en regeringsbänk i denna fråga.

Många skäl för de dubbla medborgarskapen har nu försvunnit. Torsten Nilsson sade på sin tid: Gå till Högsta Sovjet och be att få slippa! Den möjligheten fanns. Den innebar emellertid alt man skulle ange alla sina anhöriga både inom och utanför Sovjetunionen.

Carl Lidbom sade alt problemet kommer atl försvinna av sig självt

- dvs. när vederbörande personer dör - men han glömde då att också
barnen till baltiska föräldrar kommer atl räknas som sovjetiska med
borgare om båda föräldrarna är balter.

Vad det rör sig om är alltså att tiotusentals svenska medborgare tidigare flydde från sina hemländer därför alt dessa ockuperades av en stormakt. Den stormakten säger sedan ungefär så här: Ni och era barn och barnbarn skall för alltid räknas som medborgare i vårt land, och vi skall ta hand om er!

Del är klart att dessa människor upplever detta tvång synnerligen hårt. Jag tror att det även opinionsmässigt är väldigt viktigt att vi fortsätter alt driva frågan. Nu berättar utrikesministern - mera i detalj än vad som förekommit någonsin tidigare - vad regeringen har gjort. Men del kan också noteras att Sovjet å sin sida inte vill lova någonting samt att Sovjet i praktiken inte ens har svarat. Del vikliga är väl då atl vi inle ser den här frågan som en isolerad företeelse och tycker, att vill inte Sovjet gå med på våra krav, så går del väl inte att komma längre. Nej, det viktiga är atl vi försöker knyta denna fråga samman med andra frågor. När vi behandlar ärenden i umgänget med representanter för Sovjetunionen, där de vill ha någonting av oss och har intresse av en överenskommelse av något slag, så bör denna sak alltid finnas med i bilden. Förmodligen är del på del sättet som man måste umgås med stora stater

- att försöka ta och ge, så att säga - och då måste den här saken finnas
med och las upp. Därför är det i och för sig bara bra all frågan aktualiseras
så ofta alt del upplevs som en viktig svensk fråga alt tiotusentals svenska
medborgare skall få räknas som svenskar också närde befinner sig utanför
våra gränser.

106

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Om ökad information till pensionärer beträffande preliminärskatteavdrag

Herr budgelministern MUNDEBO erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 23 mars anmälda fråga, 1976/77:339, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag vill medverka lill atl ökad informalion lämnas lill pensionärer i samband med all de påförs skalteavdrag, om de tidigare varit befriade från dylikt avdrag.

Del är givetvis angeläget alt information lämnas om nya skatteregler. Så har också skelt i förhållande lill de pensionärsgrupper som berörs i frågan. Riksförsäkringsverket har i ett särskilt brev informerat de pensionärer som enligt de nya reglerna för första gången får vidkännas avdrag för preliminär skall på 1977 års pensioner. Informationen lämnades före pensionsulbelalningarna i februari i år. Jag vill också nämna att skaltemyndigheter och försäkringskassor ger ytteriigare upplysningar till de pensionärer som så önskar. Enligt min mening torde del för dagen inle finnas sådant behov av ökad informalion att särskilda åtgärder behöver vidtas. Jag vill emellertid betona vikten av att information lämnas vid sådana lagändringar som del här är fråga om.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökad information till pensionärer beträffande preliminärskatteavdrag

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Samtidigt som jag ber att få tacka budgelminister Mundebo för svaret på min fråga måste jag ändå medge atl jag ingalunda är nöjd med det.

Budgelminister Mundebo framhåller i sitt svar alt berörda pensionärer i särskilt brev blivit informerade om att de vid kommande pensions-utbetalning i februari kunde påräkna preliminärskatleavdrag. Tydligen har denna informalion varit bristfällig. Många pensionärer nåddes uppenbarligen inte av skrivelsen - eller var den möjligen utformad på ett sätt som de inte förstod?

Jag skall som exempel ange att efter pensionsutbetalningen i februari blev jag under en enda kväll uppringd av inte mindre än fem pensionärer, som var myckel förvånade och t. o. m. mycket ledsna över all de hade blivit påförda skall, när de tidigare hade varit skattebefriade.

Orsaken lill att de blivit påförda skatt skall vi inte gå in på i denna debatt med tanke på den korta lid som står till vårt förfogande. Däremot vill jag ställa några följdfrågor i anslutning till svaret.

Budgelministern anser tydligen all den lämnade informationen är tillräcklig. Är det rätt uppfattal?

Till vilka pensionärer har skrivelsen riktats? Hur stor var upplagan?

Har information lämnats exempelvis via massmedia, i form av annonser i pressen eller meddelanden i radio och TV?

Jag hoppas att budgelminister Mundebo har överseende med att jag är ganska kritisk emot den information som lämnats berörda pensionärer.

107

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökad information till pensionärer beträffande preliminärskatteavdrag

Denna kritik grundas på de många kontakter som jag har haft och har med pensionärerna.

Är budgetministern kritisk mot de myndigheter som handhar informationen, så är sannerligen kritiken välgrundad.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! De exempel som herr Börjesson i Falköping nämner oroar mig en del, eftersom de visar atl informationen inte har fungerat på del goda sätt som bör eftersträvas.

Ändå är jag inte säker på atl herr Börjessons exempel är representativa. I fall av brister i informalion brukar nämligen berörda myndigheter och departement rätt snart få höra av delta, och vi har faktiskt inte nåtts av särskilt mycket sådan kritik.

Informationen har gått ut till alla de pensionärer som berördes av de nya reglerna; jag kan inte svara på i vilken upplaga den har gått ut, men den skall ha nått fram lill alla. Informalion har också lämnats i massmedia genom annonsering i pressen.

Jag anser fortfarande atl del för dagen inte finns behov av någon ytterligare information, men när vi kommer in på etl nytt år och därmed sannolikt får nya skatteregler blir det aktuellt med en sådan. Vi får då anledning atl beakta de synpunkter herr Börjesson i Falköping här framfört.

Jag delar uppfattningen alt del bör vara en information som når alla berörda och all den bör vara enkel och lättfattlig. Än en gång ber jag att få påpeka vad som sägs i slutet av mitt svar, nämligen atl jag betonar viklen av all information lämnas om alla de lagändringar som kan bli aktuella.

108

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! 1 sak är säkeriigen budgelminister Mundebo och jag överens. Det gäller att här få fram en information som når alla. Jag är medveten om att det för dagen inte är aktuellt att informera om just denna fråga, men vi kommer att få en ny skatteomläggning som gör alt vi då kanske måste ta upp informationsfrågan.

När jag läser del brev som budgelminister Mundebo omnämnde, måste jag säga all det för budgetministern och kanske för kammarens ledamöter inle är några större svårigheter atl förstå dess innehåll. Men sätter vi det i händerna på pensionärer har de nog ibland stora svårigheter alt över huvud tagel förstå atl del just angår dem. De som tidigare icke behövt betala skatt kanske plötsligt blir påförda skatt. De måste då ställa sig undrande.

När de läser detta cirkulärbrev kan man inte begära att de skall förstå om de skall erlägga skall eller inte. Endast om de har reda på de förändrade regler som trädde i kraft den 1 januari 1977 förstår de saken. Här står visserligen atl skatt kommer att utgå på pensionen. Men de har inte

varit inställda på att betala någon skatt. Allt detta gör atl del kan vara svårbegripligt för dem del berör.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om åtgärder för att komma till rätta med vissa valuta- och skatteflyktsproblem

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för att komma till rätta med vissa va luta-och skatteflyktsproblem

Herr budgetminislern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Petterssons i Lund (s) den 22 april anmälda fråga, 1976/77:398, och anförde:

Herr talman! Herr Pettersson i Lund har frågat mig vilka lagförslag som jag avser alt förelägga riksdagen och vilka andra åtgärder jag ämnar vidta för att från svensk synpunkt komma till rätta med de valuta- och skatleflykisproblem som brevlådeföretagen i Liechtenstein innebär.

Redan enligt gällande valuta- och skattelagstiftning kan skattemyndigheterna ingripa mot sådana förfaranden som avses med frågan. Sålunda har våra skattedomslolar i flera fall vägrat avdrag för transaktioner som gått ul på atl nedbringa rörelseinkomster med hjälp av s. k. brevlådeförelag. Motsvarande bedömning har gjorts i valulasammanhang.

En annan sak är att det inle sällan kan vara svårt atl i det enskilda fallet utreda och bevisa i vad mån otillåtna utlandstransaktioner har ägt rum. Detta beror bl. a. på att svenska myndigheter inte har samma rätt all få tillgång till material i utlandet som när det gäller t. ex. räkenskaper i Sverige. Möjligheterna atl från svensk sida få insyn i utländska företag är begränsade. 1 all synnerhet gäller detta företag som lokaliserats till länder som Liechtenstein. När del gäller lågskaiieländer kan en regel om s. k. omvänd bevisbörda vid avdragsprövning göra del möjligt för skattemyndigheterna alt i större utsträckning ingripa mot otillbörliga förfaranden. Det finns enligt min mening skäl alt överväga en sådan regel.

Man arbetar också på alt öka möjligheterna för våra skattemyndigheter att få hjälp från utländska myndigheter i samband med laxeringskontroll. Ett inlernordiskl handräckningsavlal ingicks år 1972. Dessutom finns i praktiskt taget alla dubbelbeskattningsavtal s. k. handräckningsklausuler. En sådan klausul finns emellertid inle i del avtal som avser Liechtenstein. Inom OECD finns en arbetsgrupp som enbart behandlar skatleflykisproblem och framför allt då utbyte av informalion i skatteärenden. Vidare bedrivs inom OECD etl arbete på etl modellavtal som avser indrivning av skatt. Vår strävan i dubbelbeskattningsförhandlingar är också all tillskapa möjligheter till effektiv skattekontroll genom utbyte av information.

Jag vill också nämna det omfattande kontrollarbete som pågår under ledning av riksskatteverkei. En särskild arbetsgrupp inom verket - med kontaktmän på länsstyrelsernas skatteavdelningar - sysslar enbart med

109

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för att komma till rätta med vissa valuta-och skatteflyktspro-blein

ärenden om uilandstransaklioner. Erfarenheterna hittills av gruppens arbete är myckel goda.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka budgelministern för svaret, som jag tycker har en viss, men bara en viss, positiv klang.

Låt mig säga alt del sedan länge är känt atl betydande skattefusk sker genom affärskontakter över gränserna. Denna internationella skatteflykt tenderar atl öka år från år. Inle minst sker denna trafik via s. k. skatteflyktsländer, och Liechtenstein är ell av de mest kvalificerade länderna i delta avseende.

En rättegång i Halmstad har nyligen också riktat uppmärksamheten på de problem som de s. k. brevlådebolagen i Liechtenstein innebär från valuta- och skattefiyktssynpunkl. Liechtenstein vägrar konsekvent atl medverka i det samarbete och informationsutbyte som finns mellan andra euorpeiska staters skattemyndigheter. Och man gör det i och för sig av uiomordenligt goda skäl. Liechtenstein är nämligen etl land som lever på all härbärgera svarta pengar.

Från svensk synpunkt finns del varken kommersiella eller samhällsekonomiska skäl alt fortsätta ett valutasamarbete med Liechtenstein under de förutsättningar som nu föreligger. Sverige bör därför enligt min mening både nationellt och internationellt gå till attack mot den typ av skattefuskarparadis som Liechtenstein representerar.

Jag vill gärna komma med några förslag till åtgärder för herr budgetminislerns övervägande.

Vad gäller åtgärder på det nationella planet anser jag att valulalag-sliflningen bör ändras, så atl del blir möjligt att förbjuda valutautförsel lill brevlådebolag i Liechtenstein. Vidare bör skattelagstiftningen ändras så all avdragsräll för kostnader sorn uppkommit via transaktioner med detta land inle blir avdragsgilla i taxeringen.

På del internationella planet bör Sverige ta initiativ lill överläggningar mellan Norden och EG. Syftet skulle då vara alt diskutera sig fram lill vilka påtryckningar som kan behöva göras för att förmå Liechtenstein atl upphöra med brevlådebolagen och delta i ett normalt informationsutbyte med andra länders skattemyndigheter.

Budgelministern har i sjtt svar redovisat vad man håller på med från svensk sida. Jag fäste mig särskilt vid en sak, och del var det positiva i svaret, nämligen alt budgetminislern var beredd alt när det gäller lågskaiieländer överväga alt införa en regel om omvänd bevisbörda vid avr dragsprövning för att öka skattemyndigheternas möjligheter alt ingripa mot den här typen av internationella skalteflyktslransaklioner. Jag vill fråga herr budgetministern; Hur avser ni atl tillämpa en sådan regel? Kommer ni att tillsätta någon utredning, och hur tänker ni därvjd gå till väga? När kommer förslaget till riksdagen?

110

Herr budgetminislern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig först understryka atl också min utgångspunkt är den att vi självfallet bör vidta alla möjliga åtgärder för att förhindra skatteflykt. Jag vill även peka på alt i de förhandlingar om nya dubbelbeskattningsavtal som ständigt pågår är detta all förbättra möjligheterna för en effektiv skattekontroll etl ständigt inslag. Från svensk sida försöker vi få lill stånd så goda möjligheter som del någonsin går att få.

Arbetet för alt ytteriigare förbättra våra möjligheter alt komma lill rätta med valuta- och skaiteflyktsproblemen pågår inom rätlsavdelningen på budgetdeparlementet. Vi har ännu inte tillsatt någon speciell kommitté eller arbetsgrupp, och det är inte för dagen aktuellt alt göra det. Jag tror all vi i vart fall tills vidare kommer alt fortsätta arbetet inom bud-geldepartementel. Jag vill inle precisera någon tidpunkt när vi kan lägga fram förslag, eftersom det rör tämligen komplicerade frågor med många svåra avvägningar. Låt mig bara understryka atl om vi ser möjlighet att lägga fram ett bra förslag kommer vi inte alt dröja med det förslaget.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för att komma till rätta med vissa valuta-och skatteflyktsproblem

Hen PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Det gläder mig att höra atl budgetminislern allvarligt överväger frågan huruvida vi skall ha en klausul om omvänd bevisbörda när det gäller den här typen av skatteflyktstransaktioner. Jag hoppas bara atl del snabbi kommer fram ell besked på den här punkten. Det behöver göras något ganska snabbt.

Sedan tycks vi vara överens om syftet, nämligen all del är viktigt alt begränsa den internationella skatteflykten. Inte minst har det en myckel stor betydelse för skatlemoralen hos alla lojala skattebetalare. Vad vi delvis är oense om är - tror jag - fortfarande metoderna. Det räcker inte, herr budgetminister, med den omvända bevisbördan. Vi måste också enligt min uppfattning vidtaga mer drastiska åtgärder, eftersom vi har atl göra med etl land som systematiskt utnyttjar andra länders skattelagstiftning för egen vinning. Då räcker det inte att gå fram med har-tassen, ulan då gäller del atl söka kontakt också med andra länder för att ta tag i de här problemen.

Jag skulle vilja fråga budgetminislern om ni inte skulle kunna överväga en kontakt exempelvis med EG, som upplever problemen med skal-teflyktsbolagen som alltmer störande. EG har nu inom gemenskapen börjat la itu med de här skatteflyktsfrågorna, och man är intresserad av ett samarbete med utomstående länder. Vad är det som hindrar, herr budgelminister, atl Sverige tar etl initiativ på den här punkten? Det skulle vara intressant atl få ett besked frän budgetministern gm det.

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig bara säga all jag noterade sa,mt|iga de Iprslag som herr Pettersson i Lund lade fram i sitt första infägg, Qch jag konimer att överväga dem.

Ill

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för ökad konkurrens mellan möbeltransportföretag

Hen PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag är lacksam för de noteringarna, herr budgetminister.

Låt mig sedan göra en liten kommentar i anslutning till ert svar. Ni talade ganska uppskattande när del gäller OECD:s möjligheter atl ingripa på det här området. Jag erkänner gärna att OECD har gjort etl gott arbete på den här punkten tidigare år, men del är framför allt när det är fråga om länder som är beredda alt samarbeta som OECD är ett alldeles utmärkt organ - alltså när det gäller alt söka sig fram till gemensamma lösningar. Men här är det fråga om länder som inle ställer upp på de samarbels-grunder som OECD formulerar. Därför vill jag också säga till budgetminislern all jag tror alt det är realistiskt atl inle ha alltför stora förhoppningar på OECD i del här sammanhanget. Del behövs såvitt jag kan förslå en kombination av ensidiga hårda nationella åtgärder och samarbete med EG-slaierna på detta område. Först då tror jag alt vi kan få rätsida när del gäller de här skamfläckarna på Europas karta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Om åtgärder för ökad konkurrens mellan möbeltransportföretag

[12

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara herr Torwalds (c) den 29 april anmälda fråga, 1976/77:412, lill herr arbetsmarknadsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Torwald har frågat arbetsmarknadsministern om åtgärder övervägs för att skapa bättre konkurrens om transporter vid bohagsförflyiiningar med AMS-bidrag. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Arbetsmarknadsverket beviljar flyliningsbidrag för bohagstransporter till den som tillträtt anställning eller påbörjat arbetsmarknadsutbildning på annan ort än hemorten och fåll bostad på den nya orten. Som förutsättning för sådant bidrag gällde tidigare att anbud skulle infordras från minst tre transportföretag. Del förmånligaste anbudet skulle antas.

Fr. o. m. februari 1977 har dessa bohagsflyttningar infogals i det av-ropsavtal som byggnadsstyrelsen tecknat - på särskilt uppdrag av regeringen - angående sådana bohagstransporter för slalsljänsiemän, vilka skall bekostas av arbetsgivaren. Detta avropsavtal har träffals efter fri anbudsiävlan i enlighet med upphandlingskungörelsens bestämmelser. Innan bohagstransporter med bidrag från arbetsmarknadsverket inkluderades i avropsavtalei genomfördes en noggrann utredning i frågan. Del klarlades därvid alt en anslutning skulle vara till gagn för statsverket, dels genom atl den innebar en kostnadssänkning för de statliga bohags-transporterna som helhet, dels genom att arbetsmarknadsverkets administration av bohagstransporter kunde förenklas väsentligt.

Det aktuella avropsavtalei är träffat med Förenade Möbeltransportörer

AB (FMT). Detta företag ägs till lika delar av Umeå Stadsbud & Express AB, Tegvalls Express AB i Växjö, June-Expressen AB i Jönköping och Freys Express AB i Stockholm. FMT utför planering och samordning av transporterna med sikle på samlastning, returtransporter m. m. Del-ägarföretagen ulförsjälva endast 10-15 96 av bohagstransporterna. Övriga transporter inom avropsavialets ram utförs av andra flyttningsflrmor -i första hand de lokala flyttningsfirmorna. Kravet på en sådan firma är dock att den skall ha erforderliga tillstånd och försäkringar och att den tillämpar KO:s ansvarsbestämmelser. Vid byggnadsstyrelsens och arbetsmarknadsstyrelsens genomgång av tidigare genomförda flyttningar visade det sig all flyttningsfirmorna i flera fall inle uppfyllt dessa fordringar. Som framgått av min redogörelse utgör avropsavtalei för bohagsflyttningar inte någol arrangemang av monopolkaraklär. De lokala flyttningsfirmorna har goda möjligheter all få utföra flyttningar om de uppfyller de krav som rimligen bör ställas på seriösa företag. Avropsavtalei har vidare tillkommit efler utnyttjande av förefintliga konkurrensmöjligheter helt i enlighet med upphandlingskungörelsen. Del kan slulligen nämnas all gällande avropsavtal utlöper innevarande år. Byggnadsstyrelsen kommer därför under hösten 1977 att på vanligt sätt infordra anbud för bohagsflyttningar.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för ökad konkurrens mellan möbeltrans-portföretag

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Jag ber all få tacka för svaret.

Del vore intressant att få vela vilken regering som har tagit initiativet till systemet - det framgår inte klart av svaret. Såvitt jag förstår är del inle den nuvarande regeringen ulan den gamla regeringen, och det nuvarande avtalet är bara en förlängning av tidigare avtal.

Jag vill i någon mån bestrida påståendet alt del inte skulle röra sig om ett monopolavtal. FMT, som skall ombesörja transporterna, utnyttjar på vissa orter bara i marginell omfattning andra företag, nämligen när man inte själv har resurser - på andra orter där FMT inte är företrätt sker det kanske i större omfattning - och då ger man inte de företagen den ersättning som avropsavtalei innebär. Enligt de uppgifter jag har fått tillgodogör sig FMT 10 å 15 96 för att man förmedlar transportuppdraget. Del innebär atl den transportör som anlitas får en betydligt lägre ersättning när han gör transporten än vad FMT får. Staten tjänar ingenting på detta, utan FMT lillgodoför sig hela ersättningen, och kan på del viset alltså göra sig en god arbelsfri inkomst.

Jag skulle också vilja fråga hur man skall tolka ingressen i avtalet. Det heter där beträffande avtalet: "Detta innebär inle hinder mot all enskilda bohagstransporter alltjämt ombesörjs av antingen SJ med järnväg eller den flyttande själv med eget eller förhyrt fordon."

Jag har också frågat upplysningsijänsten vad som gäller om man använder SJ-transpon vid flyttningen. Därvid har det visat sig atl man då inle får någon försäkring för de lerminaltransporter som förekommer, ulan försäkringen gäller endast i samband med själva SJ-transporlen.

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:135

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om åtgärder för ökad konkurrens mellan möbeltransportföretag

En följd därav blir med säkerhet alt ingen använder sig av SJ-lransport, eftersom del i så fall rör sig om betydande risker som man tar.

Jag undrar också hur man skall tolka den andra uppgiften, dvs. alt flyttningen kan ombesörjas "av den flyttande själv med eget eller förhyrt fordon". Innebär det atl man kan anlita en flyltfirma, eller innebär det att man får hyra en lastbil och sedan själv svara för packning och allt sådant? Det senare alternativet skulle i så fall i realiteten innebära alt den flyttande inte har någon valfrihet.

Jag hoppas få svar på de frågor jag nu slällt.

114

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag skall inle gå in på någon slutgiltig juridisk tolkning av avtalet eftersom jag inte själv har medverkat vid dess tillkomst och därför inle just nu är beredd alt göra del. Låt mig bara tillägga alt det gällande avtalet, som framgår av svaret, går ut under år 1977. Det är då naturligt all man därefter prövar erfarenheterna av hur avtalet har fungerat.

Mitt allmänna intryck när del gäller detta ärende är att man, eftersom delägarföretagen här utgör en så ringa del av bohagstransporterna, rimligen inte kan använda beteckningar som monopol för alt karakterisera situationen på det här området. Jag vill peka på att avtalet har kommit till efter överläggningar med Åkeriförbundel, och av vad som framgår av rapporter av det förbundet och dess tidning är man frän den sidan tillfredsställd med det avtal som gäller.

Jag vill emellertid upprepa alt det är naturligt alt man inför etl nytt avtal prövar de erfarenheter som vunnits.

Hen TORWALD (c):

Herr talman! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över del kompletterande svaret. Jag har full förståelse för alt statsrådet inte nu vill gå in på en tolkning av detaljer i avtalet.

Huruvida Åkeriförbundel är nöjt med avtalet vet jag inle, men enskilda åkare är inte nöjda med det - del vet jag eftersom ett flertal åkare har kontaktat mig. Jag noterar emellertid med tacksamhet atl statsrådet är beredd all medverka lill atl en omprövning av avtalet sker. 1 det sammanhanget vill jag framhålla all jag inte heller har någonting emot etl sådant här ramavtal, men jag tycker atl den flyttande rimligen bör ha möjlighet all använda en flyttningsfirma på den egna orten i de fall då FMT-förelagen inte är representerade där. Del kan inle vara rimligt all FMT i sådana fall anlitar ett företag på orten men tillgodoser sig själva med bonus på mellan 10 och 15 %. Det blir ju dessutom staten som får betala kostnaderna.

Jag hoppas alltså på en omprövning av avtalet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om åtgärder för att försvåra åtkomsten av rökhandgranater Nr 135

Herr försvarsministern KRÖNMARK erhöll ordet för alt besvara herr Svanbergs (s) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:428, och anförde:

Herr talman! Herr Svartberg har frågat om jag avser att förbjuda användning av militära rökhandgranater eller, om detta inte är möjligt, om jag ämnar vidla åtgärder för atl försvåra åtkomsten av sådana.

Rök utnyttjas under krig för alt avskärma motståndaren och skydda den egna truppen. Det är därför nödvändigt att använda bl. a. rökhandgranater också under övningar. Något förbud alt använda rökhandgranater är inte aktuellt. Säkerhetsföreskrifterna vid användningen är så rigorösa atl det enligt min mening inte föreligger någol behov av atl ändra på dem. Jag vill också upplysa herr Svartberg om att försvarets forskningsanstalt nu undersöker möjligheterna atl ersätta rökkroppen med en mindre farlig typ.

Rökhandgranaterna förvaras i ammunitionsförråd av betong. Säker-; heten vid förvaringen är fullt tillfredsställande. Som jag nyss nämnde är användningen av rökhandgranaler kringgärdad med rigorösa säkerhetsföreskrifter. Dessa föreskrifter syftar bl. a. till att hindra att rökhandgranater försvinner vid användningen.

Polisutredning av de fall herr Svanberg nämner i sin fråga pågår f n. Skulle vid utredningen framkomma något som visar på brister i de bestämmelser jag redovisat kommer åtgärder alt vidtas.

Onsdagen den 18 maj. 1977 .

Om åtgärder för att försvåra åtkomsten av rökhandgranaler

Hen SVARTBERG (s):

Herr talman! Jag ber alt få lacka försvarsministern för svaret, men jag hade hoppals atl det skulle ha varit litet mer positivt.

Försvarsministern säger i svaret: "Säkerhetsföreskrifterna vid användningen är så rigorösa att del enligt min mening inle föreligger något behov alt ändra på dem." I nästa mening säger han att "försvarets forskningsanstalt nu undersöker möjligheterna att ersätta rökkroppen med en mindre farlig typ". Jag tycker inle atl del resonemanget går ihop. Stämmer den första satsen med verkligheten, så behövs inle den andra. Nu har jag emellertid den uppfattningen all det här är en rökgas som är så pass farlig alt den helst inte bör användas. Förre försvarsminisiern sade i kammaren i februari 1974 alt FOA höll på med den här undersökningen, och jag hade hoppats att forskningsanstalten på tre år skulle ha kommit fram till ett resultat. Del måste naturiiglvis gå alt få fram en rökgas som inle är giftig och direkt livshotande.

Jag håller med försvarsministern om all rök behövs i krig för att skydda den egna truppen och avskärma motståndaren och all man också måste öva med den. Men man bör försöka få fram en gas som inle är livshotande. Jag vill citera vad dåvarande försvarsminisiern sade i debatten i kammaren den 14 februari 1974, nämligen atl "om man kommer lill den uppfattningen all vi inte pä annat sätt kan komma till rätta med de här problemen, återstår kanske alt förbjuda materiel av den här typen

115

Nr 135 eller alt föreskriva atl bara speciell personal får handskas med den".

Onsdagen den ' föreskrifterna om speciell personal med i den här bilden,

18 mai 1977 " räcker tydligen inle. Rökhandgranaierna kommer i händerna

--------------- på obehöriga, del har vi exempel på, och vi bör kanske därför försöka

Om åtgärder för att att helt komma bort från användningen av dem.

försvåra åtkomsten

av rökhandgranater Herr försvarsministern KRÖNMARK:

Herr talman! Jag vill bara påpeka att de av herr Svanberg åberopade fallen inle gäller några militära övningar. De säkerhetsbestämmelser som finns vill jag påstå är betryggande. I dem anges högsta tillåtna vislel-seliden i rök - den är vid stark koncentration, exempelvis 5 meters sikt-vidd, maximalt 15 minuter och vid en koncentration av 20 meters siklvidd 60 minuter. Iakttas de bestämmelser som finns - och de iakttas under militära övningar - finns del inte några som helst risker.

Jag noterar med tillfredsställelse all herr Svarlberg också har den uppfattningen atl del är nödvändigt all använda rökmedel även under freds-utbildningen, eftersom det annars inte är möjligt alt få tillräcklig realism i utbildningen.

Vi är också helt överens om atl del är önskvärt alt få fram en rökgas som inte medför dessa risker. Men det kan ta sin lid, och under mel-lanliden anser jag all bestämmelsrna är rimliga från militär synpunkt. Nu har alltså personer på etl otillåtet sätt kommit i besittning av rökhandgranaler. Tyvärr kan vi inle i alla lägen gardera oss mot sådant - under militärövningar går del inte att kontrollera alt alla rökhandgranaler har använls. Jag hoppas emellertid att vad som nu har inträffat kommer att medföra atl övervakningen skärps i ännu högre grad än vad som varit fallet tidigare.

Herr SVARTBERG (s):

Herr talman! Säkerhetsföreskrifterna vid användningen av rökhandgranaler i militära övningar tror jag är så rigorösa all olyckor kan undvikas. Men det hindrar inte atl man ändå bör få fram en bättre typ, av det skälet att del är svårt atl upprätthålla kontrollen över den materiel man har.

Rökgranaler kommer ibland i orätta händer, men har man då en önskad giftfri typ blir olyckan inte så stor. Det är detta vi alltså måste sträva efter.

Herr försvarsminisiern KRÖNMARK:

Herr talman! Herr Svarlberg och jag har inga skilda uppfattningar i sak.

Det finns alltså bestämmelser om alt all ammunition som inle används

skall insamlas efler övningarna. Det gäller inte bara för rökhandgranater,

utan del gäller över huvud taget all ammunition. Men skall vi ha en

hundraprocentig säkerhet härvidlag, så krävs det faktiskt atl man gör

116 en verklig kroppsvisiiaiion. Det kan ju hända att någon värnpliktig har

bestämt sig för all la med sig en ammunitionseffekt, men enligt de bestämmelser vi har om den personliga integriteten har befälet i dag inte möjlighet all göra en sådan undersökning.

Jag är övertygad om atl de fall som förekommit är undanlag, men vi kan aldrig gardera oss mot alt människor bryter mot bestämmelserna. Jag vill betona att alla värnpliktiga får information och undervisning om både rättigheter och skyldigheter - i fråga om skyldigheter i synnerhet när det gäller säkerhetsfrågor.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om antagningen till Dramatiska institutets TV-föio-grajlinje

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om antagningen till Dramatiska institutets TV-fotograflinje

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara fru Bernströms (fp) den 4 maj anmälda fråga, 1976/77:423, och anförde:

Herr talman! Fru Bernström har frågat mig vilka åtgärder jag avser alt vidla för att inte kvinnor skall diskrimineras vid intagningar till Dramatiska institutets TV-fotografiinje.

För högskoleutbildning i allmänhet har riksdagen fastslagit principen alt endast för utbildningen nödvändiga krav på förkunskaper m. m. får uppställas. Del ankommer på den myndighet som fastställer utbildningsplanen för en utbildning - vanligen universitets- och högskoleämbetet eller detta ämbete och skolöverstyrelsen i samråd - att formulera de särskilda behörighetsvillkoren. Enligt min mening är intentionerna bakom riksdagsbeslutet sådana atl myndigheterna därvid inle får uppställa några krav, inle heller medicinska, som systematiskt missgynnar endera kvinnliga eller manliga sökande.

1 enlighet med riksdagens beslut omfattas vissa utbildningar inom kulturområdet, bland dem Dramatiska institutets utbildningar, ännu inte av de generella reglerna för tillträde till högskoleutbildning. För närvarande pågår ett översynsarbete med syfte atl undersöka om och i vilken mån reglerna för antagning lill dessa utbildningar bör anpassas till de generella reglerna.

Vid Dramatiska institutet antas studerande f n. enligt föreskrifter som meddelas av institutets styrelse. Enligt vad jag har inhämtat görs därvid en omfattande och allsidig bedömning av de sökandes alla meriter. Till TV-fotografutbildningen har anlagils både kvinnliga och manliga studerande.

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för det uttömmande svaret. Jag vill först nämna någol om bakgrunden lill den fråga jag har ställt.

En ung kvinna sökte för tredje gången till Dramatiska institutets TV-

117

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökat stöd åt specialundeiyisning av handikappade i u-länder

folograflinje. Hon sökte tillsammans med ire manliga kamrater från samma fotografskola som hon själv. Enligt hennes lärare var hon lika kva-liflcerad som sina kamrater för utbildningen. Men hon kom bort redan efter första provet. Hennes lärare kontaktade då Dramatiska institutet och bad om en förklaring. Han flck svaret atl filmfolografyrkel är ett fysiskt krävande arbete och att den sökande var liten och svag. Därför hade man ansett del lika bra atl stoppa henne från början. Kvinnans kurskamrater antogs alla tre lill utbildningen, och en av de tre manliga kurskamraterna var dessutom lilen och spinkig. Jag kan inte annat än tolka detta så atl Dramatiska institutet diskriminerar efter kön vid sina intagningar.

Det är visserligen sant som statsrådet säger att både kvinnliga och manliga sökande har antagits. Men det är inte mer än sex kvinnor sedan skolstarten 1964, alltså på 13 är, trots att del finns ett starkt uttalat behov i kvinnodebatten av kvinnliga filmfolografer.

En anhörig lill kvinnan ringde upp och bad mig göra vad jag kunde i denna fråga. Hon var fylld av all den hopplöshet som så många kvinnor får känna av när könsdiskrimineringen kommer till sä klart uttryck som i del här fallet.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklarhet för liberaler. Rätlen lill arbete och utbildning skall inte kunna inskränkas pä grund av kön. Men detta är långt ifrån genomfört i praktiken.

De jobb som är så fysiskt krävande atl inle kvinnor kan klara av dem är också till skada för männen. Skillnaden i kvinnors och mäns fysiska styrka är aldrig så stor all alla män klarar av allt som inle kvinnor kan göra.

Statsrådet har i sill svar angivit att del f n. pågår ell översynsarbele med syfte att undersöka om och i vilken mån antagningarna lill bl. a. Dramatiska institutet bör anpassas till de generella reglerna, enligt vilka del skulle vara omöjligt alt handla på del sätt som skett i det här fallet. Men vad jag förslär har inle statsrådet för avsikt att agera i det här speciella fallet. Det är atl beklaga atl del nu inle finns några instrument för atl stoppa en könsdiskriminering av det här slaget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om ökat stöd åt specialundervisning av handikappade i u-länder

118

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för alt besvara

herr GUlsiröms (s) den 21 april anmälda interpellation, 1976/77:137, och

anförde:

Herr talman! Herr Giilström har ställt följande frågor till mig:

1. Hur har riksdagens uttalande om prioritet åt kravet pä ökade

sekreiarialsresurser för specialundervisning inom UNESCO behandlats

vid organisationens general konferens och vilkel beslut har fattats?

2. Vill regeringen medverka till alt Sverige ger ell ekonomiskt bidrag till UNESCO lill ifrågavarande ändamål?

3. Är regeringen beredd atl ekonomiskt garantera en utbildriingskon-ferens i vårt land med företrädare för handikappundervisningen i u-län-derna?

Den svenska delegationen vid UNESCO:s generalkonferens hösten 1976 var av regeringen bl. a. instruerad att verka för ökade sekreiarialsresurser för specialundervisningen inom UNESCO. Från svensk sida efterlystes också på de nordiska ländernas vägnar resurser för detta ändamål. Bakgrunden var givetvis den av herr Giilström angivna, nämligen brislen pä proportion mellan de enorma behoven och UNESCO-sekre-lariaiets bemanning. Den svenska delegationen påpekade atl även om goda insatser gjorts på området, en mycket högre prioritering måste komma lill stånd. Frågan berördes också av andra delegationer vid konferensen. Någol resultat av dessa framstötar blev del dock inle. Generalkonferensen fastställde den budget som föreslagits frän UNESCO-sekrelarialets sida.

I anslutning lill den andra frågan hänvisar herr Giilström till etl svenskt bidrag som är 1968 lämnades lill den särskilda fonden för specialundervisning. Lät mig som svar på frågan framhålla följande.

De genomgripande reformer av FN:s biståndsprogram, UNDP, som genomfördes under 1970-lalels första år innebär bl. a. alt den s. k. landprogrammeringen infördes. Därmed har skapats möjlighet för mottagarländerna alt genomföra en effektiv planering och styrning av FN-bi-ståndet i enlighet med sina egna ulvecklingspriorileringar. Dessa reformer har värt fulla stöd. Samtidigt som vi, bl. a. till följd därav,' under senare år har lämnat avsevärda frivilliga bidrag till FN:s utvecklingsprogram och andra fonder som lyder under UNDP:s styrelse, har regeringen av principiella skäl iakttagit stor återhållsamhet när det gäller bidrag till fonder som administreras av FN:s fackorgan. Regeringen finner trots del angelägna syftet inte anledning atl göra avsteg från denna princip i det nu aktuella fallet.

Beträffande möjligheten all anordna en ulbildningskonferens med företrädare för specialundervisning i u-länderna erfar regeringen all SIDA i sin fortlöpande planering har bedömt alt det här finns efterfrågan som kan motivera en insats från svensk sida. SIDA förbereder alltså insatser på specialundervisningsomrädel i del bilaterala utvecklingssamarbetet.

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökat stöd åt specialundeiyisning av handikappade i u-länder

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber atl fä lacka herr statsrådet för svaret på mina tre frågor. Jag är ganska tillfredsställd med beskeden. Speciellt tycker jag det är glädjande med den öppning som statsrådet gör när del gäller min tredje fråga, om regeringen är beredd att ekonomiskt garantera en ulbildningskonferens med företrädare för handikappundervisningen i u-lähderna.

119

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökat stöd åt specialundeiyisning av handikappade i u-länder

120

Bakgrunden lill min fråga är ju det förhållande som redan påpekades i molionen 1975:458 med etl 20-lal undertecknare, atl av de omkring 2 500 anställda i UNESCO:s sekretariat i Paris är en enda handläggare av frågor som rör specialundervisningen. Eftersom specialundervisningen är ett stort område med 400 miljoner handikappade i världen, sä är ju detta en disproportion som är oförståelig och som man givetvis bör göra någonting ål. Det är att beklaga alt det beslut som riksdagen ställt sig bakom efter den motionen, nämligen alt positivt verka för att åstadkomma en förändring i det här avseendet, inle har givit utfall vid den senasle UNESCO-konferensen. Det är desto mer beklagligt som av svaret framgår att också andra delegationer än den svenska har fört fram samma krav vid samma tillfälle. Detta måste betyda atl det verkligen finns all anledning att verka för det här också fortsättningsvis, vilkel jag förutsätter att regeringen med kraft kommer att göra.

Del är ingen tillfällighet att inierpellaiionen framställts just vid denna lidpunkt. Vi har här i landet en väl utvecklad specialundervisning, där vi på bästa sätt försöker alt ta hand om och undervisa handikappade elever. Vi har också drivit fram en utmärkt utbildning av de lärare som skall svara för denna specialundervisning, och jag törs utan atl överdriva säga att det är en utomordentligt duktig speciallärarkår som finns i vårt land. Eftersom det nu gått tio år sedan tillkomsten av Speciallärarföreningen inom Sveriges lärarförbund var del befogal alt ställa den här frågan, kanske framför allt av etl skäl, nämligen atl det nu finns anledning att inom de fackliga organisationerna på området intressera sig ännu mer än tidigare för de internationella spörsmålen. En hel del av de problem som vi tidigare hade i vårt land har man nu lyckats bemästra, och då måste insatserna kraftigare riktas mot andra länder och framför allt mot u-länderna, som står i begrepp atl hjälpa sina handikappade till ett bättre liv.

Det är också mot den här bakgrunden som jag tycker det är glädjande att få ett sådant positivt svar på den tredje frågan, nämligen atl SIDA skulle vara beredd alt ställa sig som arrangör för den typ av utbildningskonferens för representanter från u-länderna på specialundervisningens område som jag har pekat på. I del sammanhanget är det också naturligt om man tar hjälp av en del av den speciallärarkår som jag nyss har pekat på. Många av dessa speciallärare har mycket alt lära gäster från u-länderna som står i begrepp alt hemma la hand om handikappundervisningen och föra den framåt. Jag hoppas atl svaret innebär atl en sådan konferens eller ett sådant seminarium givelvis skall hållas i Sverige, med den möjlighet lill studiebesök som här bjuds.

Under en lång följd av år fattades en länk i kedjan av rehabiliterings-aktiviteter inom FN-syslemel, nämligen undervisningsdelen. Efter diskussioner vid sessionerna 1960, 1962 och 1964 beslutade UNESCO:s generalförsamling 1966 om en arbetsplan och budget, där specialundervisningen för första gången förekom som ett självständigt program. Aktiviteterna finansieras för det första från UNESCO:s reguljära budget.

för det andra från frivilliga bidrag lill programmet, för del tredje från gåvokuponger och för det fjärde från FN:s utvecklingsprogram.

Under den reguljära budgeten bekostas kontakten med medlemsstaterna och mellanslalliga och icke-stalliga organisationer, dessutom studier, publikationer och assistans till medlemsstaterna. 1975/76 administrerades 22 projekt under denna budget i skilda länder. Dessa projekt bestod i planering av undervisning för de handikappade, utbildning av lärare för dessa grupper, organiserande av studieslipendier och tillhandahällande av läromedel. Dessutom gavs deltagare frän utvecklingsländer tillfälle alt delta i konferenser och seminarier rörande specialundervisning.

Med hjälp av frivilliga bidrag från medlemsstater och andra donatorer genomförs projekt som på grund av knapphet på medel ej kunnat stödjas via den reguljära budgeten. Under generalförsamlingens session 1968 tillkännagav Norges delegal officiellt den norska regeringens beslut alt ge 10 000 dollar lill UNESCO:s specialundervisningsprogram. Kort efteråt bidrog också Finland, Sverige och Danmark med en lika stor summa vartdera. Tyvärr är det bara ett land, Indien, som har lämnat ett årligt bidrag lill denna fond. Indien var dessutom den enda bidragsgivaren under 1976. Det är med anledning av bidraget från Sverige 1968 som jag har slällt den andra frågan, och jag kan inte förstå alt del skall vara svårare att ge pengar i dag, nio år senare. Jag beklagar livligt atl regeringen, trots det angelägna syftet, inte finner anledning att göra avsteg från en princip i del nu aktuella fallet, en princip som tydligen har tillkommit mellan 1968 och 1977.

Gåvokuponger är en form av check som utfärdas av UNESCO. Donatorn köper dem från UNESCO:s sekretariat i Paris och sänder dem till organisationer och skolor i olika länder, som använder dem lill atl köpa böcker och andra läromedel från leverantörer i vilket land som helst i världen.

Den fjärde möjligheten slutligen atl få hjälp genom FN är alt varje utvecklingsland periodiskt tilldelas en summa från FN:s utvecklingsprogram. Del är alltså del UNDP som slatsrådet omnämner i sill svar på min interpellation. Ett av dessa länder är Nigeria, som i sin senasle femårsplan för undervisningen i landet placerade folk/grundskoleundervisningen och specialundervisningen högst på prioriteringslistan. Det är just som konsult i Nigeria som jag personligen har fått en inblick i de svårigheter som verkligen finns på detta område, och del har gjort alt jag har engagerat mig för atl utvidga de svenska insatserna för de handikappade i u-länder.

Jag vill följaktligen, herr talman, livligt understödja att SIDA i sin fortlöpande planering också ger utrymme för de ulbildningskonferenser för u-ländernas företrädare på specialundervisningens område som jag har nämnt i min tredje fråga. Danmark t. ex. har redan vid två tillfällen visat sin generositet genom atl finansiera två sådana seminarier i Helsingör, 1968 för lärare och administratörer inom specialundervisningen

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökat stöd åt specialundervisning av handikappade i u-länder

121

Nr 135 ■

Onsdagen den 18 maj 1977

Om ökat stöd åt specialundervisning av handikappade i u-länder

från afrikanska länder och 1969 för lärare för blinda från arabstaterna. Jag har träffat några av de lärare och administratörer frän afrikanska länder som deltog i seminariet 1968, och de har personligen framfört önskemålet att Sverige sä snart som möjligt borde ställa sig bakom likartade seminarier. Man hade nämligen i Danmark också fäll höra något om hur väl utvecklad specialundervisningen i vårt land är. Låt oss alltså medverka lill atl del så snart som möjligt blir tillfälle för SIDA alt anordna en sådan konferens, där våra speciallärare med olika funktioner får möjlighet atl föra idéer vidare till u-länder för prövning.

Jag betraktar statsrådets svar på den här inierpellaiionen som ett löfte om personligt engagemang för atl påskynda SIDA:s arbete i frågan. Med denna förhoppning ber jag än en gång atl få tacka statsrådet för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:151 med förslag lill bostadsförvaltningslag m. m.

§ 23 Anmäldes och bordlades Konstitutionsulskottels betänkande

1976/77:44 med anledning av granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning

Justilieulskottets beiänkanden

1976/77:35 med anledning av propositionen 1976/77:121 om ändring i 16 kap. brottsbalken m. m. (ang. falskt larm m. m.)

1976/77:36 med anledning av propositionen 1976/77:124 om godkännande av den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism m. m. jämte motion

Utbildningsutskottets beiänkanden

1976/77:28 med anledning av propositionen 1976/77:89 om anslag lill Sveriges Utbildningsradio aktiebolag, m. m. jämte motion

1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m. jämte motioner

1976/77:30 med anledning av propositionen 1976/77:55 om folkhögskolan jämte motioner

§ 24 Anmäldes och bordlades

Motion

1976/77:1661 av fru Lewén-Eliasson m.Jl

med anledning av propositionen 1976/77:147 om Sveriges bidrag lill den

femte påfyllnaden av Internationella utvecklingsfondens (IDA) resurser

122

§ 25 Anmäldes och hänvisades genast till utskott följande motioner med anledning av propositionen 1976/77:150 med förslag lill slutlig reglering

av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompleiieringspropo- Nr 135
sition): Onsdagen den

18 maj 1977

1976/77:1648 av hen AIsén m.Jl.

1976/77:1649 av herr Nilsson i Norrköping Meddelande om

1976/77:1650 av herr Mellqvist m.Jl. frågor

1976/77:1651 av fru Gradin m.Jl. lill finansutskottet

1976/77:1652 av hen Me/7)erw..//.

punkterna 7 och 10 till skaueutskotlei, i övrigt lill finansutskottet

1976/77:1653 av hen Alemyr m.Jl. 1976/77:1654 av hen Bergman m.Jl. 1976/77:1655 av herr Bergman m.Jl. 1976/77:1656 av hen Aspling m.Jl. \91 dl 11:1651 av hen Feldt m.Jl 1976/77:1658 av herr Norrby m.Jl. 1976/77:1659 av hen Palme m.Jl. 1976/77:1660 av herr Pettersson i Malmö till finansutskottet

§ 26 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 18 maj

1976/77:468 av fröken Engman (s) till herr justitieministern om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten:

Vad avser regeringen att vidta för åtgärder med anledning av rikspolisstyrelsens rapport om den ekonomiska brottsligheten, som redovisar atl denna brottslighet omfattar 5-20 miljarder kronor per år?

1976/77:469 av herr Westberg i Hofors (s) lill herr komrnunikationsmi-nislern om kostnaderna för indragning av telefon i fritidshus:

Riksdagen har i olika sammanhang giort uttalanden och fattat beslut om likvärdiga utformningar av bestämmelser för landets olika delar geografiskt sett.

När del gäller televerkets prispolitik i fråga om abonnemangsavgifter
för indragande av telefon till fritidshus föreligger dock stora kostnads
variationer mellan de södra och norra delarna av vårt land. Även om
sträckan för dragning av ledning är lika lång, så är del betydligt dyrare
att få telefon indragen till fritidshus i de norra delarna av landet än 123

Nr 135

Onsdagen den 18 maj 1977

Meddelande om Jrågor

i de södra delarna, vilkel ur jämlikhetssynpunkt ej kan accepteras.

Med del anförda vill jag fråga herr kommunikationsministern om han är beredd att vidla sådana åtgärder atl de här nämnda olikheterna utjämnas.

1976/77:470 av herr Green (s) lill herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl skydda arbetskraften vid vissa farliga arbeten:

Söndagen den 15 maj inträffade en katastrof under pågående kraftverksbygge vid Näs i Dalälven. Den kraftiga vårfloden bröt igenom en fångdamm. Men eftersom olyckan inträffade på en helgdag förorsakade den enbart stora materiella skador - 10 miljoner har nämnts i sammanhanget. Det är inte svårt att länka sig konsekvenserna om olyckan inträffat under pågående arbete, och från fackets sida ser man mycket kritiskt pä uteblivna förebyggande åtgärder.

Är statsrådet beredd att undersöka vilka säkerhetsåtgärder som ytterligare kan föreskrivas för atl skydda den arbetskraft som sysselsätts vid liknande arbeten?

1976/77:471 av herr Nordin (c) lill herr budgetministern om ell bättre redovisningssystem för skatter och avgifter:

Under de senasle åren har observerats ell stigande antal fall där medborgarna avkrävts skatt, statliga avgifter och indrivningsavgifter, trots att ifrågavarande skatter och avgifter inbetalats inom föreskriven tid. Förhållandet synes vara mest utbrett inom riksförsäkringsverkets område.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till herr budgetminislern:

Är budgelministern beredd vidla åtgärder för alt skapa etl mer smidigt fungerande redovisningssystem för skatter och statliga avgifter och därmed förhindra irritation hos de lojala skattebetalarna?

1976/77:472 av herr Ångström (fp) till fru bostadsministern om handläggningen vid planverket av ärenden om typgodkännande av produkter:

Typgodkännande av nya produkter hos planverket tar så lång tid atl del verkar hämmande på industrins möjligheter till förnyelse och utveckling. Väntetiden överstiger ofta ett år.

Är statsrådet beredd alt undersöka orsakerna till dröjsmålet med handläggningen av typgodkännande av produkter vid planverket och vidta erforderliga åtgärder för en snabbare handläggning?

§ 27 Kammaren åtskildes kl. 17.44.

124

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen

Förteckning över talare 1976/77: 135

(Siffrorna avser sida i protokollet)

Onsdagen den 18 maj

Hen Ahlmark, arbetsmarknadsminister 82, 84, 85, 86, 87, 88, 90, 91 Fru Andersson i Hultsfred (m) 92 Herr Andersson i Knäred (c) 68, 72, 74 " Berndtson (vpk) 11, 13, 18, 20 Fru Bernslröm (fp) 98, 99, 100, 117 Herr Börjesson i Falköping (c) 107, 108 Fru Dahl (s) 104, 105 Hen Feldt (s) 21, 33, 34, 42, 44, 62, 63 " Giilström (s) 119

Hermansson (vpk) 64, 71, 73 " Karlsson i Molala (s) 96, 98

Krönmark, försvarsminister 115, 116 Fru Lantz (vpk) 100, 102 " Leijon(s)85, 87, 88. 89, 91,92 Hen Lindblad (fp) 106

Lorentzon i Kramfors (vpk) 94, 95, 96 Lövenborg (-) 75 Fru Mogård, statsråd 96, 97, 98, 99, 100. 101, 102 HenMolin(fp)28, 34, 35, 53

" Mundebo, budgetminister 36, 43, 45, 53, 57, 59, 107, 108, 109, 111. 112, 114

Nyquisl (s) 83. 85 Palme (s) 46, 55, 58 Pettersson i Lund (s) 110, 111, 112 Sundkvist (C) 14, 19, 21 Svanberg (s) 115, 116 Fru Söder, utrikesminister 103, 104, 105 Hen Torwald (c) 113, 114

Turesson, kommunikationsminister 92, 94, 95, 96 " af Ugglas (m) 59, 63, 64

Wikström, ulbildningsminisler 117, 118 " Wärnberg (s) 6, 13, 17, 19, 71, 74

125