Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:134

Tisdagen den 17 maj

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes till en början av herr andre vice talmannen.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

§ 1 Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

(forts.)

Fortsattes överiäggningen om socialförsäkringsulskoiiets betänkande 1976/77:28.

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Den debatt om sjukvården som i dag äger rum är den tredje i ordningen på drygt en månad. Dagens debatt rör i huvudsak avgifterna. Den behandlar frågan om hur myckel skattemedel som skall tas i anspråk och i vilken utsträckning de sjukvårdssökande själva skall betala. Men när sjukvårdsavgifterna diskuteras kan man inte komma ifrån inriktningen av sjukvården i stort. Debatten kan alltså inte skiljas från frågan om vilken sjukvård vi vill ha.

Den nuvarande och den tidigare i år beslutade inriktningen av sjukvården är till sin natur defensiv. Den är också underordnad de ekonomiska realiteter som kommuner och landsting lever under.

Debatten har i stor utsträckning gällt de stigande vårdkostnaderna. Inte minst har detta varit en utgångspunkt för det utredningsarbete som bedrivs i socialstyrelsens regi. Det har också varit en av grunderna för återkommande borgerliga krav och ökad privatisering av vården.

I detta betänkande från socialförsäkringsutskottet tillstyrker också utskottet - på förslag av den borgerliga regeringen - en höjning av patientavgiften för den enskilde och etl underlättande av privatiseringen av sjukvården. Riksdagen beslutar om dessa höjningar av sjukvårdsavgifterna för patienterna på samma gång som de flesta människor i det här landet tvingas lill kraftiga reallönesänkningar.

Samtidigt som de lönearbetande får mindre pengar att röra sig med kommer samma riksdagsmajorilel - socialdemokrater och borgare - också alt låta dessa drabbas av högre avdrag från sjukpenningen för vård vid sjukvårdsanläggning.

Denna inriktning med höjda patientavgifter går stick i stäv mot de intentioner som borde vara en självklarhet i vårt samhälle. Vi har råd med en helt fri sjukvård och vi har råd att ge invånarna en offensiv och samhällspåverkande hälso- och sjukvård. Det gäller bara vad som skall prioriteras i samhället. All borgarna inte vill prioritera sjuk- och hälsovården är ingen nyhet. Den som kan betala skall ha möjlighet till

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

den bästa vården. Del är den vägen som borgerligheten slår in på också här i riksdagen i och med detta betänkande.

För vpk:s del ser vi sjukvården som en social rättighet - en rättighet som ingen skall kunna la ifrån någon och som ingen med pengar skall kunna köpa sig mer eller bättre av.

Här vill jag konstatera atl vpk:s enträgna arbete för alt bilen skall erkännas som etl tekniskt hjälpmedel för rörelsehandikappade har gett resultat i utskottet enligt det här betänkandet. Vi har under flera år drivit frågan men mött ett kompakt motstånd från de andra partierna. Utskottet har med skrivningar i betänkandet ställt samma krav på regeringen som vi gjorde i vår motion.

Det är bra atl utskottet nu äntligen har tagit det här kravet på allvar. Vänsterpartiet kommunisterna delar De handikappades riksförbunds syn på bilen som ett tekniskt hjälpmedel för förflyttning längre och kortare sträckor. Den begränsning som f n. gäller kommer med den nya syn som utskottet nu har atl falla bort. I varje fall tolkar jag skrivningen på del sättet. F. n. gäller att ett inkomsipröval bidrag utges till för-flyttningshandikappad som behöver egen bil för förvärvsarbete eller yrkesinriktad utbildning. Den begränsningen svarar inte mot behoven för den handikappade atl bryta sin isolering och få del av det allmänna utbudet av kulturella och andra evenemang. Den rörelsehandikappade behöver bilen, trots all del finns ett visst utbud av färdtjänst. Dessa två möjligheter skall komplettera varandra.

I vpk-motionen ställer vi oss bakom de beräkningsregler för kostnadsfördelningen som handikapputredningen lade fram. Utredningen föreslog att den enskilde själv skall stå för 10 ?h av anskaffningskostnaderna, kommunerna för 30 96 och staten för 60 %. Enligt vår mening bör även körkortsutbildningen vara bidragsberältigad, sä alt alla rörelsehandikappade oberoende av den enskildes sysselsättning skall kunna erhålla körkort. Vi betraktar utskotlets skrivning och riksdagens beställning hös regeringen rörande dessa krav som en framgång och emotser en proposition från regeringen med det snaraste.

Tyvärr är det inte alla angelägna frågor som röner samma positiva svar från utskottet. Delta gäller exempelvis frågan om patientavgifterna vid sjukvårdsbehandling. Vpk har i motionerna 959 och 1593 yrkande 3 krävt alt patientavgifterna skall slopas vid sjukvården. Avgifterna inom den öppna vården grundas på ett syslem där patientavgifterna bara utgör en mindre del. Denna del är f n. 15 kr., men föreslås i betänkandet och i propositionen höjd lill 20 kr. Detta ligger i linje med den överenskommelse som träffats mellan sjukvårdshuvudmännen och regeringen. Enligt denna överenskommelse skall försäkringskassan ersätta sjukvårdshuvudmännen med 93 kr. per läkarbesök.

Del nuvarande systemet var naturligtvis en förbättring när det infördes liksom den rabatlering av besök som sedermera införts med hjälp av l5-kort och liknande. Men samtidigt kan vi konstalera uppenbara nackdelar. Den direkta patientavgiften utgör en ringa del av landstingens

inkomster, medan däremot administrationskostnaderna är avsevärda. Införandel av rabatlering ökar naturligtvis ytterligare de administrativa kostnaderna. Systemet prioriterar på etl olyckligt sätt de specialileler som har en relativt teknisk-medicinsk inriktning med möjlighet till många läkarbesök per tidsenhet. Däremot blir del kostsammare för landstingen all bygga ut verksamheten på de områden där den är inriktad på långvariga samtal och socialmedicinskt präglat utredningsarbete.

Systemet med patientavgifter försvårar en integration med den öppna socialvården, där befattningshavarna av naturliga skäl inte lar ut någon avgift vid besöken. 1 den mån patientavgifterna har någon återhållande effekt på efterfrågan av sjukvård är del en effekt som i första hand drabbar de socialt svagaste grupperna i samhället, grupper där man har den högsta sjukligheten. Vpk föreslår därför atl patientavgifterna helt slopas i den öppna vården och alt sjukvårdshuvudmännen i stället kompenseras av försäkringskassan. För att täcka delta medelsbehov föreslår vi en motsvarande höjning av avgiften till sjukförsäkringen för arbetsgivare m. fl. Detta ger också möjligheter all utarbeta etl ersättningssystem som likställer olika specialiteter och besök hos olika personalgrupper inom sjukvården.

1 detta sammanhang vill vi också yrka avslag på regeringens av utskottet tillstyrkta förslag att höja sjukpenningavdraget från 20 kr. till 30 kr. vid sjukhusvård. Denna höjning kanske kan förefalla kostnads-mässigl motiverad för sjukvårdshuvudmännen, men för dem som drabbas mest, dvs. de lågavlönade och pensionärerna, kan den inte accepteras. Konkret innebär den 50-procenliga höjningen en merkostnad på 300 kr. i månaden för den som vårdas på sjukhus. Detta är orimligt, då del för dem som har låga inkomster inte är möjligt att klara utgifter som hyra, telefon, elektricitet och andra löpande kostnader på det som blir kvar. För alt kompensera ett sådant uttag från sjukförsäkringen fordras en lönehöjning på ca 3 kr. i limmen. Av den anledningen yrkar vi avslag på ulskottels hemställan under mom. 4 och den förändring av lydelsen som föreslagits av 3 kap. 4 S lagen om ändring i lagen om allmän försäkring.

Vpk är motståndare till privatiseringen av sjukvården. Vi anser förslaget om möjlighet alt ansluta s. k. frilidspraktiker lill sjukförsäkringen vara ett steg på vägen mot privatisering. Men del kan inte vara rimligt all försöka förbättra den öppna vården genom atl ge ytterligare möjligheter lill frilidspraktiker. I förra veckan debatterades frågan om folkpartiets husläkarsysiem mellan fröken Hjelmslröm och herr Romanus, så den saken finns del inte någon anledning atl gå in på nu. Men nog förefaller del som om de åtgärder som nu föreslås är etl försök alt skapa resurser lill husläkarsyslemel, resurser som skulle komma lill bättre användning i den öppna vården. Vpk vill därför yrka avslag även på denna punkt.

I flera år har vpk motionerat om fria glasögon. Vid varje tillfälle har detta yrkande avslagils. Vad som under dessa år tillkommit är fria glas-

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjtikfÖrsäkringen, m. m.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

ögon för barn och ungdom under 19 år. Det är givetvis bra, men vi anser atl det är otillräckligt. Kostnaderna för glasögon är inte obetydliga och har inte minst under senare år skjutit i höjden. Behovet av glasögon är enligt vår mening atl jämställa med behovet av övrig sjukvård, och därför bör fria glasögon ingå i sjukförsäkringssystemet. I motsats till utskottsmajorileten anser vi således att de här kostnaderna bör ingå i sjukförsäkringssystemet.

Det andra yrkandet i motionen 699, beträffande kostnader för reparation eller nyanskaffning av glasögon som skadats i arbete, avstyrktes av utskottet med motiveringen att detta bör ordnas inom ramen förTFY. Utskottet menar atl det är enkelt att lösa problemet och att det endast är fråga om vissa karensbestämmelser. När del gäller TFY måste emellertid skada på person föreligga för alt ersättning för glasögonskada skall komma i fråga. Om endast mindre blessyrer uppslår, som ej erfordrar läkarvård eller sjukskrivning, ersätts inte förstörda glasögon. Sedan är det tyvärr så, att alla arbetsköpare i det här landet inte har skrivit avtal med fackföreningarna. Därigenom hamnar också en hel del utanför TFY-försäkringen. Eleklrikerförbundet har behandlat frågan och undersökt möjligheten till utökning av försäkringen lill att gälla glasögon, även när personskada inte föreligger. Det har visat sig att detta inte går att lösa, inga försäkringsbolag åtar sig saken, varför etl riksdagsbeslut är nödvändigt.

Slutligen vill jag, herr talman, beröra frågan om försämringen av del pensionen. Regeringen och utskottet har antagit riksförsäkringsverkets förslag lill ändring och anför som motiv alt missbruk av delpensionen förekommer. En ändring av bestämmelserna om delpensionen, så att missbruk inte kan ske, måste enligt vårt förmenande göras på ett annat sätt.

Den nu föreslagna åtgärden kan nämligen komma att drabba t. ex. anställda som räknat med alt efter beviljad delpension få hälften av den lön som utgår för heltidsarbete men som inte får del när verkligheten inte följer del tänkta mönstret. Den som övergått t. ex. till halvtidsarbete och beräknat att få hälften av lönen för heltidsarbete kanske då inte erhåller hälften av den lön han tidigare haft utan får en ytteriigare reducering av sin inkomst. I sådana fall skall den enskilde enligt regeringsförslagel även få en reducering av delpensionen. Resultatet blir att inkomsten för delpensionären i stället för atl ligga på ungefär 82 96 av heltidslönen kan variera ända ner till 40 96 av denna, sedan både inkomsl-och pensionsdelen samräknais.

En sådan ordning kan vi inte ställa oss bakom och yrkar därför avslag på detta försämringsförslag. Vi är överens om atl missbruk inte skall få äga rum, men däremot får bestämmelserna inte leda till sådana konsekvenser som jag här redogjort för. Det vore intressant om utskottets företrädare eller biträdande socialministern ville lämna några närmare uppgifter om det missbruk som åberopats i detta sammanhang.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall lill vpk-molionerna 959 och 1593

samt lill följande särskilda yrkande i anslutning lill motionen 699: att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:699 beslutar

a) hos regeringen anhålla om en skyndsam prövning av frågan huruvida normalkoslnader för anskaffande av glasögon bör infogas i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring,

b) hos regeringen begära skyndsamt förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring av innebörd att kostnader för reparation av glasögon vilka skadats i arbetet liksom för utbyte av sådana glasögon i sin helhet infogas i sjukförsäkringssystemet.

Vidare yrkar jag avslag på utskottets hemställan under mom. 4 samt konstaterar än en gång, att vpk-motionen 687 har tillstyrkts av utskottet och också kommer alt bifallas av riksdagen.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Herr HÖRNLUND (c):

Herr talman! Den uppgörelse som vi nu har att behandla tillför sjukvårdshuvudmännen 1 167 milj. kr. Denna uppgörelse har redan enhälligt antagits av samtliga i Landstingsförbundets styrelse representerade partier. Den har också lika enhälligt godtagits i socialförsäkringsutskottet både vad gäller patientavgifterna och vad gäller de pengar som skall tillföras landstingen från sjukförsäkringen.

Utskottet står alltså helt enigt bakom dessa 1 167 milj. kr. Pengarna kommer också mycket väl till pass. De senaste årens kostnadsutveckling har drabbat sjukvårdshuvudmännen rätt hårt. Inte minst de kraftigt höjda arbetsgivaravgifterna har drabbat landstingens personalintensiva verksamhet hårt. Samtidigt har denna utveckling varit parad med uppgörelser om begränsningar i skatteuttaget. Samtaget har detta urholkat landstingens resurser. Landstingen har tömt sina fonder, deras skuldsättning har ökat och deras budgetar är svaga. Därför behövs dessa pengar.

Jag skall här endast beröra etl par av de frågor som uppgörelsen innehåller. Jag vill börja med hemsjukvården. Vi kan väl alla vara ense om att de gamla skall erhålla vård hemmavid så länge som möjligt och att denna vård skall kunna ges såväl av anhöriga som av hemsamariler och annan sjukvårdspersonal.

I uppgörelsen med den förra regeringen 1975 beräknades all antalet hemsjukvårdsbehandlingar skulle uppgå till två miljoner per år. Delta kan icke tolkas på annat sätt än att man räknade med all huvuddelen-av hemsjukvården skulle ligga utanför uppgörelsen. Så har det också fungerat i olika landsting. En del landsting har, beroende på hur redovisningssystemet varit upplagt, fått ersättning av sin försäkringskassa för all hemsjukvård. Andra landsting har däremot icke fått pengar från försäkringskassorna. Jag kan nämna atl vi i milt eget landsting bara kunde erhålla ersättning för ett mindre antal hemsjukvårdsdagar fram till dess att uppgörelsen med den nya regeringen blev klar - först då kom beslut från försäkringskassan om en mera total ersättning för hemsjukvården.Del är därför bra atl uppgörelsen om hemsjukvården är sådan att landstingen vet att varje hemsjukvårdsdag kommer att tillföra lands-

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

tingen 40 kr. Del blir inte så litet pengar per hemsjukvårdspatient -många sjuka har hemsjukvård under 30 dagar per månad. Del blir 1 200 kr. per hemsjukvårdspatienl och månad. Jag hoppas alt dessa pengar kommer att användas till utbyggnad av hemsjukvården och framför allt till förstärkning av dess kvalitet.

Den andra saken som jag vill beröra är handikapphjälpmedlen. Det verkar som om uppgörelsen skulle innebära en myckel kraftig.ökning beträffande dessa hjälpmedel. Vi bör emellertid komma ihåg att utvecklingen går mot atl allt fler behöver handikapphjälpmedel. Den utvecklingen hör intimt ihop med äldreuivecklingen. Som alla vet blir de äldre allt fler i del här landet. Vi råkar dessutom ul för flera trafikskador. Samtidigt blir hjälpmedlen dyrare och dyrare genom atl allt bättre hjälpmedel kommer till. Del är en utveckling i rätt riktning alt det i uppgörelsen ingår en bestämmelse om alt 2 kr. per invånare skall gå till handikappinstitutet samt alt berörda parter gemensamt leder verksamheten i institutets styrelse.

Sedan något om de avgivna reservationerna!

Beträffande det allmänna resonemanget om laxenivån kan man väl säga atl landstingen när del gäller den öppna vården på egen hand har införl ett högkoslnadsskydd. Ingen betalar i dag mer än 110-120 kr. per år för öppen vård, oavsett om den ges av läkare eller om den består av sjukvårdande behandlingar. Därför är de utgifter man kan råka ut för i den öppna vården rätt måttliga.

Utskollel lar också upp frågan om situationen för de utförsäkrade patienterna, främst långvårdspaiienterna. I avvaktan på en uppgörelse mellan Landstingsförbundet och socialdepartementet och i avvaktan på att ett förslag framläggs för riksdagen tror jag för min del att sjukvårdshuvudmännen kommer att känna sitt ansvar och alt de ser lill att ingen drabbas alltför hårt genom alt bli ulförsäkrad. Samtidigt vill jag påpeka alt del är viktigt atl dessa frågor blir slutgiltigt utredda och atl det i förslaget bör klargöras hur de utförsäkrade på ett klart och enhetligt sätt skall behandlas i framliden.

Utskollel har observerat alt inte bara utförsäkrade patienter kan råka i ett besvärligt ekonomiskt läge ulan atl detta även kan gälla låginkomsttagare med längre vårdtider. Utskottet förutsätter alt även deras situation övervägs vid det fortsatta utredningsarbetet inom socialdepartementet.

I reservationen 2 las också upp statens bakteriologiska laboratorium. Det återstår nu ungefär sex månader lill den tänkta starten av en enhet vid SBL för bekämpning av sjukhusinfeklioner. Här är det fråga om mycket kvalificerat folk. Det är alltså inte helt säkert alt denna verksamhet till fullo kan vara i gång vid nyåret 1978. I andra sammanhang har vi fått höra hur svårt del är atl behålla personal vid laboratoriet. Del torde därför finnas pengar kvar på grund av alt tjänster är vakanta. Medelsanvisningen kan alltså inte vara någon stor fråga.

Herr Aspling ställde ett par frågor lill mig. En gällde hur landstingen

kommer atl klara en utbyggnad av långtidssjukvården. Han nämnde också att Landstingsförbundet i förhandlingarna med socialdepartementet hade anfört att speciella pengar borde tillföras landstingen just för lång-vårdsulbyggnaden. Vi kan konstatera att del vid det tillfället inte fanns någon färdig modell för hur dessa pengar skulle fördelas, men senare har en sådan skisserats internt inom Landstingsförbundet. Jag vill för min del säga att det blir rätt svårt att få en riktigt rättvis modell när det gäller alt fördela den här typen av pengar.

Samtidigt vill jag påminna om att det pågår förhandlingar mellan de båda kommunförbunden och regeringen. Jag tror att vissa pengar kommer atl tillföras huvudmännen den vägen. Men det här är ju kortsiktiga lösningar, och det är inte bra alt behöva företa en stor och dyrbar lång-vårdsulbyggnad bara med lösningar år från år. Därför är det viktigt att den kommunalekonomiska utredningen som också har atl behandla skal-leuljämningsfrågorna - och när det gäller skatteuljämningen är just äldreutvecklingen en mycket tung bit - söker utforma en mera långsiktig lösning av landstingens och kommunernas ekonomiska problem. Herr Aspling och jag kan nog vara sams om att mera pengar behövs, om landslingen skall kunna bygga ut långvårdssektorn på ett rätt och riktigt sätt.

Emellertid är del väl också dags att konstatera alt det inte blir så lätt att få tag i de här slantarna. Vi hade under 1960-talet och de första 1970-ialsåren en kraftig ekonomisk tillväxt i riket, men trots denna kraftiga tillväxt steg de kommunala skatterna raskt. Samtidigt har de indirekta skatterna av olika slag ökat i ett tempo som inte har varit riktigt bra, i varje fall sett ur landstingens och kommunernas synpunkt. Vi kan också konstatera att industriproduktionen 1975 och 1976 har minskat. Lägel är alltså inte särskilt lätt.

I denna situation står vi inför en kraftig äldreutveckling. Det är under de närmaste 10-15 åren som antalet 70-, 80- och 90-åringar börjar öka på allvar. När herr Aspling ställer frågan om prioriteringen vill jag därför svara, alt i del ekonomiska läge som nu ligger framför oss är det riktigt att prioritera en utbyggnad av öppenvården och långvården. Jag skulle vilja lägga till en tredje sak, nämligen den decentraliserade psykiatriska vården. Psykiatrin är i dag inte utbyggd på ett lämpligt sätt; jag tror att på den här tredje punkten borde herr Aspling kunna hålla med mig.

Den här äldreutvecklingen gör att trycket ökar också på lasarettens akutkliniker. Trots delta tror jag atl vi får lov att prioritera öppenvård, långvård och decentraliserad psykiatrisk vård. Till dessa områden måste pengarna i första hand föras.

Avslutningsvis vill jag säga atl jag tror att det behövs en viss överföring från den privata konsumtionen till landsting och kommuner om dessa skall klara sjukvården och äldreomsorgen på ett rätt och riktigt sätt, så alt våra äldre, som ofta med tungt kroppsarbete byggt upp vårt nuvarande välstånd, skall kunna få en riklig vård och omvårdnad.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:133-134

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Med detta vill jag yrka bifall till socialförsäkringsutskotteis hemställan i betänkandet 1976/77:28.

Herr ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar alt herr Hörnlund slår fast alt mera pengar behövs för alt sjukvårdshuvudmännen på ett planmässigt och kraftfullt sätt skall kunna bygga ut långtidssjukvården som är så väsentlig. Jag är tillfredsställd med att herr Hörnlund på ett så markerat sätt slog fast nödvändigheten av statens ekonomiska stöd på detta vikliga område i fortsättningen. Jag skulle bara vilja tillägga att jag hoppas att landstingen fortsätter att driva denna fråga, som vi redan i januari i år aktualiserade i en motion. Jag tycker atl också de gamla borde ha rätt till en försäkring för all få den vård de behöver. Vårt finansieringsförslag avsåg ju en höjd socialförsäkringsavgifi, med andra ord en ekonomisk garanti för landstingen när det gäller alt få till stånd en planmässig utbyggnad av den angelägna långtidssjukvården.

Jag vill också med tillfredsställelse notera atl herr Hörnlund så markerat strök under angelägenheten av prioriteringen av utbyggnaden av dislriklssjukvården och i det sammanhanget också långtidssjukvården. Kan vi fullfölja dessa huvudlinjer i sjukvårdspolitiken kommer myckel av dagens bekymmer och problem att kunna lösas. Självklart förutsätter detta atl vi också får tillgång lill läkare lill de tjänster som har inrättats och som kommer att inrättas. Jag skall inte gå in på dessa problem just nu.

Jag vill också tillägga att frågan om den psykiatriska decentraliserade vård som herr Hörnlund tog upp också är angelägen. Jag vill bara nämna att när vi verkade i socialdepartementet var det just dessa tre områden som vi såg som ytterst angelägna.

Vi har markerat atl vi i fortsättningen måste ha en skärpt uppmärksamhet vad gäller patientavgifterna. Delta gäller inte minst sjukpenning-avdragets höjning till 30 kr. om dagen. Höjningen skapar ulan tvekan problem för många människor. Vi skall komma ihåg att dessa pengar också är beskattade. För många kan det bli litet kvar att leva av. I en av våra reservationer har vi tagit upp denna fråga. Det är viktigt att principen om en i stort sett fri sjukvård med låga enhetliga avgifter upprätthålls, annars kommer vi snett i dessa frågor i fortsättningen.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Anledningen lill atl jag begärt ordet är kanske främst det särskilda yttrande av herr Aspling m. fl. som är fogat till utskottets belänkande. I del sägs alt den borgeriiga regeringens och riksdagsmajoritetens bristande förmåga att medverka till en snabb lösning av denna stora fråga, nämligen långtidssjukvårdens utbyggnad, ger ett beklagligt intryck av bristande socialt ansvar för de gamla i vårt samhälle.

Detta, herr talman, är etl förvånansvärt uttalande.

Är det något som stått i centrum för vår uppmärksamhet inom den

nya regeringen så är del just omsorgerna om de äldre - solidariteten med äldre, att kunna ge de äldre den medmänskliga omsorg och vård som är värdig det kultursamhälle som de varit med om atl skapa.

Jag har sagt tidigare - och jag menar att det förtjänar att upprepas - alt uppslutningen kring detta mål från alla grupper och alla partier i vårt land i sig är något positivt, i sig är ett styrkebälte, i sig är en trygghet inte minst för våra gamla. Att då enbart för att uppnå kortsiktiga partipolitiska vinningar gå ut och misstänkliggöra regeringens goda vilja eller förmåga till insatser - och därmed väcka oro hos de gamla - är djupt betänkligt och vittnar kanske inte om det sociala ansvar som vi skulle önska.

Låt mig därför, herr talman, helt kort sammanfatta något av det som den nya regeringen har gjort i syfte att just förbättra vården och omsorgerna om de äldre.

Vi har tillsatt utredningen om vårdens inre organisation, där del klart uttalade syftet är att förbättra patienternas - inte minst långvårdspa-lienlernas - situation och motverka "löpande-band-principen" i vårdarbetet. Inom kort kommer också utredningen Vård 77 att tillsättas. Den har bl. a. i uppdrag att försöka få fram färre personalkategorier med i stället bredare kunskaper.

Vi har just tillsatt expertgruppen för äldresjukvården med uppdrag all snabbt kartlägga de vårdinsatser av olika slag på olika plan, den personal och de kostnader som kommer att krävas för en god och tillräcklig äldresjukvård under de kommande fem resp. tio åren. Detta arbete är avsett alt utgöra underlag för de ytterligare insatser som kan komma att behövas, och vi räknar med att arbetet skall kunna presenteras i slutet av innevarande år tillsammans med kommunalekonomiska utredningen.

Direktiven till husläkarulredningen eller utredningen om kontinuitet i öppen vård, som den kommer att hela, kommer all las vid morgondagens regeringssammanträde. Också distriktssköterskorna kommer här in i bilden. Detta med god personkontakt mellan patient och läkare och annan sjukvårdspersonal är ju en fråga som i mycket stor utsträckning berör de gamla, deras trygghet och deras goda omvårdnad.

I fråga om hemsjukvården innebär den proposition som vi nu behandlar en fyrdubbling av stödet till landstingen och en möjlig utbyggnad från 10 000 lill 35 000 platser, om man räknar med 200 behandlingar per plats. Ersättningsbestämmelserna är också medvetet utformade så att de skall underiätta för landstingen att anställa anhöriga eller hemsamariter som vårdare.

Också i övrigt innebär propositionen förslag till en mycket kraftig ökning av ersättningen från försäkringskassan till landstingen, vilket naturligtvis också det är ägnat att underlätta landstingens insatser för de äldre. Totalt är det en ökning med ungefär 940 milj. kr. eller med 43 96.

Dessutom pågår förhandlingar med kommunerna och landstingen om ytterligare tillskott i deras svåra ekonomiska situation.

Syftet är också här klart uttalat - att underlätta den utbyggnad av

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

100

barnomsorgen, äldreomsorgen och långtidsvården som är erforderlig.

Jag är övertygad, herr talman, om att också socialdemokraterna kommer alt ställa upp kring det mesta av detta. Det gläder mig också -och det vill jag uttryckligen framhålla - att socialdemokraterna numera ställer sig positiva till en kvantitativ och kvalitativ satsning på hemsjukvården. Jag delar också helt deras uppfattning att del - trots detta och samtidigt med detta - krävs en fortsatt kraftig utbyggnad av långtidsvården. Landstingen har också mycket ambitiösa utbyggnadsplaner på detta område. Vi är också helt överens om del herr Aspling berört i sin replik - att utbyggnaden i första hand skall koncentreras lill långtidsvården, till den öppna vården och till den öppna psykiatriska vården.

Men i vilka avseenden skiljer sig då regeringens synpunkter och den socialdemokratiska oppositionens synpunkter? Vad är del som ger socialdemokraterna underlag för påslåendet om bristande socialt ansvar för de gamla? Jo, socialdemokraterna har för budgetåret 1977/78 velat satsa 250 milj. kr. för en planmässig utbyggnad av långtidsvården. I gengäld har man i olika sammanhang föreslagit ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna utöver dem som regeringen har nödgats föreslå.

Jag har här i kammaren vid tre tidigare tillfällen påvisat konsekvenserna för sjukvårdshuvudmännen av det socialdemokratiska alternativet till den borgerliga regeringens budget. Men av det särskilda yttrandet från herr Aspling och av hans anförande förslår jag att man från socialdemokratiskt håll inte inser - eller inte vill inse - vad arbetsgivaravgifterna har för konsekvenser för landsting och kommuner. Låt mig därför, herr talman, för fjärde gången från den här talarstolen helt kort rekapitulera situationen.

Socialdemokraterna har föreslagit att arbetsgivaravgiften skulle höjas med ytterligare 1,5 96 från den 1 januari i år. Man har dessutom föreslagit en ytterligare höjning av arbetsgivaravgiften på 0,3 96 från den 1 januari 1978. Tillsammans innebär det här att sjukvårdshuvudmännen fram till den 1 juli nästa år - då nästa budgetår börjar - skulle få sammanlagt 550 milj. kr. mindre i skatteintäkter under förutsättning alt löntagarna beaktar dessa arbetsgivaravgiftshöjningar fullt ut i avtalsrörelserna, vilket som bekant socialdemokraterna föreslår. Landstingen skulle alltså få 550 milj. kr. mindre i intäkter fram till den 1 juli 1978! Samtidigt har man från socialdemokratiskt håll föreslagit bidraget på 250 milj. kr. för utbyggnad av långvården. Nelloförlusten skulle alltså bli ungefär 300 milj. kr.

Den borgeriiga regeringen har dessutom föreslagit en höjning av momsen med 3 96 från den 1 juni i år, vilket naturligtvis ger ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen. Detta har socialdemokraterna motsatt sig. Momshöjningen skulle fram till den I juli nästa år innebära en kostnad för landslingen om ungefär 190 milj. kr.

Kvar slår atl socialdemokraterna med sin politik, i förhållande lill den politik som regeringen för, skulle beröva sjukvårdshuvudmännen över 100 milj. kr. samtidigt som kommunerna enligt samma beräkning skulle

gå miste om mellan 400 och 500 milj. kr. Med dessa 400-500 milj. kr. mindre för kommunerna och 100 milj. kr. mindre för landstingen kan man helt enkelt inte bygga andra slott än luftslott.

Vi har genom en rad åtgärder som jag här räknat upp och genom konkreta insatser på det ekonomiska planet försökt visa alt vi sätter omsorgerna om de gamla i centrum. Att då som socialdemokraterna gå ut och misstänkliggöra vår politik och avsiktligt oroa många äldre är kanske inte en särskilt ansvarig oppositionspolitik.

Kritisera oss gärna - del är oppositionens uppgift - men gör det med riktiga argument och inte med allmänt misstänkliggörande, som inte har någon täckning i verkligheten!

Den kommunalekonomiska utredningen visaratt kommuner och landsting kommer att ställas inför mycket stora svårigheter under kommande år. Kommunalskatter på 35-36 kr. år 1985 har nämnts i sammanhanget.

Skall vi klara en god och tillräcklig sjukvård kräver del naturligtvis att man inom sjukvården på bästa sätt utnyttjar knappa resurser. Det gäller också att långt bättre än nu ta vara på enskilt initiativ och enskilt engagemang; Vi måste också satsa på åtgärder som så långt möjligt förebygger sjukdom och ohälsa och påskyndar tillfrisknande.

Ingen kan i dag säga hur det växande behovet av vård skall finansieras. Men en sak är säker - det kommer att kräva insatser av oss alla i aktiv ålder. Riksdagen har också redan förra året slagit fast atl det kommer all krävas en stark koncentration av reformer till omsorger om de äldre, de sjuka och barnen och i övrigt en betydande återhållsamhet med nya åtaganden. Det betyder att dessa områden måste få ta en större del av våra skatteinkomster än hittills - och så långt är nog alla villiga alt instämma. Men det innebär också att flertalet andra områden får räkna med en långsammare ökning.

Vi kommer framöver att tvingas till en myckel hårdhänt prioritering och kanske också till en omprövning av andra redan gjorda men mindre väsentliga åtaganden för att nå det mål vi alla är så glädjande överens om. Vi som är förhållandevis friska och i aktiv ålder måste helt enkelt räkna med atl inte få allt större del av vår löpande konsumtion subventionerad över skattsedeln. Detta är den verklighet vi som väljare och politiker har att anpassa oss lill. I valet mellan bättre vård och fler Mallorca-resor kan vi inte längre välja bådadera.

Nog borde vi, herr talman, från både regeringens och oppositionens sida kunna hjälpas åt när det gäller att få fram konstruktiva förslag för atl garantera tillräckliga resurser för omsorgen om våra äldre.

Till sist, herr talman, endast några ord om den reservation som redan har tagits upp av utskottets talesman herr Hörnlund. Den gäller på vilket sätt man skall finansiera den nya enhet som skall inrättas vid statens bakteriologiska laboratorium för atl hjälpa till i kampen mot sjukhusinfektioner.

Regeringen har föreslagit alt statens bakteriologiska laboratorium skall få rätt att överskrida anslaget med 700 000 kr. Socialdemokraterna föreslår

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

101

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

att enheten i stället skall finansieras genom ett särskilt anslag på samma belopp.

Det intressanta är här alt vi har valt att följa exemplen från den tidigare regeringen. I propositionen 34 år 1975, signerad av herr Aspling, förde man fram förslag om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvården. Herr Aspling anförde bl. a. i den propositionen: "De kostnader som direkt avser socialstyrelsens tillsynsverksamhet beräknar jag till 700 000 kr. per år, varav 500 000 kr. för undersökningar genom bl. a. SBL. För budgetåret 1975/76 bör socialstyrelsens anslag för statlig läkemedelskonlroll få överskridas med högst nämnda belopp för ifrågavarande ändamål, inkl. de förberedelser som behövs före lagens ikraftträdande den 1 januari 1976."

Sedan går herr Aspling i dag ut och talar om regeringens underliga turer! Vad regeringen har gjort är alt den har valt precis samma förfaringssätt som herr Aspling valde för två år sedan. Beloppen är f ö. exakt lika stora nu som då. Att samme herr Aspling, nu i opposition, brännmärker samma förfaringssätt måste kanske anses uppseendeväckande. Del som var rätt och riktigt våren 1975 är alltså fel två år senare. Jag menar för min del, herr talman, att det som var rätt och riktigt 1975 fortfarande är rätt och riktigt år 1977.

102

Herr ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig först säga några ord om reservationen beträffande SBL. Den avser medel till SBL för inrättande av en särskild enhet för bekämpande av sjukhusinfektioner. Vi har reagerat mot själva behandlingsordningen.

SBL föreslog i sin anslagsframställning att denna enhet skulle inrättas. Några medel härför beräknades inte i budgetpropositionen. Så väcktes från socialdemokratiskt håll en motion om att denna viktiga enhet borde inrättas snabbi. Då tänkte regeringen om, och i propositionen 1976/77:116 kom förslag om att en enhet skulle inrättas fr. o. m. den 1 januari 1978. Inga medel anvisades.

Nog kan man säga, fru Troedsson, att det har varit etl haltande hit och dit i denna viktiga fråga. Jag hänvisar lill den debatt som har förts på grundval av socialutskottets behandling av frågan tidigare. Vi lade år 1975 fram en proposition om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar, men det var ett nytt förslag - vi haltade inte fram och tillbaka.

Får jag sedan säga bara några ord om skrivningen i vårt särskilda yttrande, som fru Troedsson så reagerade mot. Vi har en mycket saklig bakgrund för den skrivningen - det är inte fråga om något allmänt misstänkliggörande.

Vi log redan i januari upp den viktiga frågan om hur landstingen skall kunna få medel för den fortsatta angelägna utbyggnaden av långtidsvården, och vi har i dag hört av herr Hörnlund att landstingen sannerligen behöver pengar. Vi var medvetna om att det krävdes resurser, och vi lade därför fram ett konkret förslag. Det har den borgerliga majoriteten

i riksdagen avvisat.

Vad fru Troedsson har ägnat sig ål här är en sorls sifferexercis. Jag hinner inte på dessa minuter ta upp alla påståendena, märkliga vart och ett för sig. Den borgerliga regeringen har försökt göra gällande att en höjning av socialförsäkringsavgiften med ytterligare 1,5 96 i år skulle vara till men för landstingen. Det sade också fru Troedsson nyss. Låt mig därför säga följande.

Vårt förslag var ett led i strävandena att underlätta avtalsrörelsen. Löntagarna var också beredda alt räkna av arbetsgivaravgiftshöjningen i samband med uppgörelsen. Jag är förvissad om alt när regeringen sett den långdragna utvecklingen av avtalsrörelsen så önskar den att den inte hade rivit upp den socialdemokratiska regeringens skatteuppgörelse med LO och TCO. Man skall ju se det här i sitt sammanhang.

Och anmärkningen om att höjningen av socialförsäkringsavgiften tar bort löneutrymmet drabbar ju även den borgerliga regeringen för den halva finansiering av skattesänkningen som man nu har genomfört.

Glöm inte bort detta, fru Troedsson. Del går inte att komma ifrån det här med sifferexercis.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Här kan man konstatera att varken utskottets talesman eller statsrådet Troedsson så mycket som med ett enda ord berörde eller ville försöka ge en förklaring till det missbruk man påstår föreligger när det gäller delpensionen. Man har i stället föredragit att glida tyst förbi detta, och det är också kanske avsikten, för att därigenom inte behöva få en debatt om den försämring som det här ändå innebär.

Låt mig ta ett exempel.

Inom det jobb där jag normall är verksam, elektrikerjobbet, har en del sökt och beviljats delpension. De har varit på ackordsarbete när de heltidsarbelal tidigare, men deltiden har inte alla gånger gett samma möjligheter till de ackordsarbeten som de tidigare sysslat med. Detta har inneburit att många av dessa elektriker i dag i stället för alt vara ute på sådana jobb sitter på företagen i väntan på att få möjlighet att jobba med sådana här ackordsarbeten eller liknande. Och för den här väntetiden blir det inte mindre än ungefärligen en 50-procentig reduktion av den normalt utgående lönen. Med regeringens proposition och utskottets förslag är det inte nog med att dessa deltidspensionärer på sitt deltidsarbete får en 50-procenlig sänkning av inkomsten, ulan samma delpensionärer får också delpensionen sänkt lill hälften. Jag tycker inte alt del här är sådana regler som man bör ha för atl klara ett eventuellt missbruk. Vi ser här klart och tydligt att reglerna slår emot dem som utnyttjar delpensionen och som inte får de arbeten de normalt skulle ha sysslat med.

Sedan kan man bara konstalera alt utskottet, när det avstyrker vårt yrkande på den här punkten, har fattat motionen på så sätt all det skulle

103

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

vara en begränsning av möjligheten atl använda sig av delpension. Del är del inte alls fråga om.

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! När del gällde inrättandet av den här enheten vid statens bakteriologiska laboratorium talade herr Aspling om atl regeringen hattal fram och tillbaka. Så är det verkligen inte. Tvärtom bedömde vi denna fråga så allvarlig och angelägen att vi ansåg det viktigt och nödvändigt med ytterligare överväganden innan vi band oss för det ena eller andra förslaget. Del innebar att vi före jul hade en hel del sammanträffanden med specialister på detta område och även med personal verksam på fältet, för atl försöka klara ut vad som var den bästa satsningen för att komma till rätta med sjukhusinfektionerna.. Vi ansåg det också angeläget atl kontakta Landstingsförbundet i frågan för alt efterhöra dess synpunkter. I den överenskommelse som träffades mellan regeringen och Landstingsförbundet ingick sedan detta förslag om inrättande av en enhet vid statens bakteriologiska laboratorium.

Det är glädjande atl denna enhet kommer lill stånd, men det är lika viktigt atl stryka under att man inte får slå sig lill ro med detta. Arbetet för alt bekämpa sjukhusinfektioner måste fortgå på fältet, på sjukhusgolvet, samtidigt som vi på detta sätt genom en central enhet förhoppningsvis får bättre möjligheter att följa upp utvecklingen.

Sedan talade herr Aspling om sifferexercis. Ja, det kan man kalla det, men man bygger inte några långvårdsplatser med sifferexercis. Resultatet av socialdemokraternas förslag när del gäller ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna skulle vara atl kommuner och landsting fram till den 1 juli nästa år skulle ha 550 milj. kr. mindre att förfoga över för angelägen utbyggnad av barnomsorg, äldrevård och långtidsvård. Att då ta brösttoner och tala om att regeringen inte visar tillräckligt socialt ansvar är med förlov sagt förmätet.

Jag kan också tala om för herr Aspling atl jag har gjort socialdemokraterna till viljes och följt deras egna uppfattningar om hur en ytterligare förhöjd arbetsgivaravgift skulle slå, nämligen ett motsvarande mindre lönelyft för samtliga anställda. Del är på del sättet jag har fått fram detta siffermaterial.

Jag tycker, herr Aspling, att ni ändå till sist skulle kosta på er att erkänna att ert förslag till finansiering kanske inte hade de goda effekter som jag uppriktigt sagt tror atl ni föreställde er atl del skulle ha i förstone. Men det skulle också vara klädsamt att då, efter fyra föreläsningar om delta som icke i något avseende har vederlagts, kosta på sig alt erkänna det här och säga: OK, effekterna blev inte de som vi hade tänkt oss, vi börjar på nytt och får försöka all på något annat sätt, gärna tillsammans med regeringen, få fram de medel som landstingen utomordentligt väl kommer alt behöva under de följande åren.

104

Herr ASPLING (s) kon genmäle:

Herr talman! Bara etl ord om SBL och frågan om inrättandet av enheten för bekämpande av sjukhusinfektioner.

Jag delar fru Troedssons mening all detta är en myckel viktig fråga. 'När det i budgetpropositionen i januari över huvud taget inte fanns några förslag från regeringens sida, trots att SBL:s styrelse hade gått fram med förslag, ansåg vi det vara en så angelägen fråga alt vi väckte motionen. Så småningom kom regeringen. Del är detta förfaringssätt, detta hallande hit och dit, som vi har påpekat i vår reservation.

Fru Troedsson sade atl man bygger inga nya platser inom långtidsvården med sifferexercis. Det är ju precis det jag har försökt tala om för fru Troedsson under åtskilliga debatter. Man bygger inte några nya platser inom långtidssjukvården utan konkreta, handfasta och bestämda riktlinjer - och pengar. Del är helt enkelt detta del handlar om, och vi har föreslagit en sådan utbyggnad och tagit ansvar för det. Vi har gjort det i motioner, och vi har gjort det i reservationer för att ge landstingen garantier för en kraftig, planmässig utbyggnad. Jag nekar inte fru Troedsson alt ha en annan uppfattning, men vi anser atl vårt finansieringssätt har varit det riktiga.

Vad upplever vi nu? Ja, jag har redan påpekat alt den borgerliga regeringen har föreslagit att halva finansieringen av skattesänkningen skall ske genom en höjning av arbetsgivaravgiften. Vårt förslag om höjd arbetsgivaravgift ingick som en väsentlig del av det åtstramningspaket som vi lade fram den 25 januari i år. I vår strama allernativbudget prioriterade vi bl. a. långtidsvårdens utbyggnad. Då kritiserades vi av regeringen för detta program. Men den lössläppthel som regeringen har visat i finanspolitiken fram lill april har lett till snabba prisstegringar, devalvering och höjd moms. Infiationen urholkar landstingens ekonomi. Del innebär kostnader som landstingen och deras invånare också får betala, utan att - som i det socialdemokratiska alternativet - få särskilda pengar till långtidssjukvårdens utbyggnad. Skall det behöva vara så svårt för fru Troedsson att förstå detta resonemang?

Del jag nu anfört har jag, herr talman, upprepade gånger haft tillfälle all säga från denna talarstol. Om tiden hade medgeii det, skulle jag gärna ha velat ge en kommentar till uppgörelsen beträffande de sjukvårdande behandlingarna, men jag kanske får tillfälle att återkomma lill del i ett annat sammanhang.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan bara tolka statsrådets tystnad på det sättet alt den understryker den misstro som vi har framfört när det gäller syftet med delpensionen. Syftet tycks inte vara att komma till rätta med missbruket, ulan att försämra delpensionen för dem som tillerkänns densamma. Del är också atl beklaga att socialdemokraterna har lockals med i detta och inte vaknat på den här punkten och avgivit en reservation.

105

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

106

Fru statsrådet TROEDSSON:

Herr talman! Först en kort kommentar till herr Franzén. Han har dess bättre missuppfattat avsikten med den förändrade ordalydelsen. Avsikten framgår emellertid mycket klart av lagtexten i socialförsäkringsutskotteis belänkande s. 8:

"Avviker den försäkrades inkomstbortfall väsentligt från vad som kan motiveras med hänsyn lill minskningen av arbetstiden, särskilda arbetsförhållanden eller förändrade arbetsuppgifter skall hänsyn tagas endast

till sådant inkomstbortfall som står i proportion till minskningen av arbetstiden."

Sedan vill jag vända mig till herr Aspling i en, som jag tror, tolfte replik i den här frågan. Jag borde kanske egentligen ha gett upp hoppet om alt övertyga honom, men jag gör ytterligare etl försök.

Det socialdemokratiska förslaget innebär att kommuner och landsting fram till den 1 juli nästa år skulle få 800 milj. kr. mindre i nettobehållning i förhållande till regeringens förslag. Om de nu med socialdemokraternas förslag går miste om dessa 800 milj. kr. men får ett direkt bidrag på 250 milj. kr.,dåskulleresultatet bliatt man helt plötsligt kan åstadkomma en alldeles fantastisk planmässig utbyggnad av långtidssjukvården.

Som jag sagt tidigare har landstingen myckel ambitiösa planer på del här området. För femårsperioden fram till år 1981 räknar man med 12 600 nya långvårdsplalser. Socialdemokraterna har velat försäkra sig om 10 000 långvårdsplatser under samma tid. Del är alltså inget fel på landstingens ambitioner. Det gäller alt se till att landstingen får behålla så myckel i skatteunderlag och övriga inkomster att det ger landstingen möjlighet all fullfölja sina planer på det här området.

Sedan talade herr Aspling om sitt åtstramningspaket, som bygger på ytterligare höjningar av arbetsgivaravgifterna. På vilka slår etl sådant åtslramningspaket? Det slår på svensk industri, däremot inte på importen. Del slår på svenska tjänster, däremot inte på de importerade. Det slår i myckel hög utsträckning på landsting och kommuner. Det slår också i särskilt stor utsträckning på de lågavlönade.

Om man vid löneförhandlingarna skulle följa socialdemokraternas recept att helt och hållet beakta de ökade arbetsgivaravgifterna, skulle det inte bli myckel kvar. Jag medger, och jag har vid åtskilliga tillfällen tidigare medgivit, alt regeringen har nödgals höja arbetsgivaravgifterna. Men jag kan försäkra herr Aspling atl vi inte gör det med glädje, eftersom vi vet konsekvenserna därav. Vi har emellertid höjt arbetsgivaravgifterna betydligt mindre än socialdemokraterna hade gjort om de suttit kvar i regeringsställning. Effekten skulle ha blivit utomordentligt allvarlig inte bara för landsting och kommuner ulan också för hela sysselsättningen. Effekten skulle i varje fall inte ha underlätlat tillkomsten av ytterligare långvårdsplatser.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herrar Franzén och Aspling anhållit all lill protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare repliker.

Herr GAHRTON (fp):

Herr talman! Det har funnits ett märkligt donquijotskl drag i den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken det senaste halvåret. Man målade före valet ut hela den dåvarande oppositionen som sociala nedrustare. Och när maktskiftet hade blivit verklighet var man naturiiglvis tvingad alt försöka visa sina väljare att de svarta spådomarna skulle besannas.

Det har lett till en del märkliga turer som illustreras av det belänkande vi nu diskuterar.

I höstas debatterade vi här i kammaren frågan om de s. k. fritidspraktikernas anslutning lill sjukförsäkringen. I etl allmänt hållet uttalande ■.'ille utskottsmajoritelen öppna vägen för en utvidgning. Socialdemokraterna reserverade sig och talade om en hotande privatisering av sjukvården. Jag hade ett replikskifte med herr Aspling, som indignerat undrade om jag ville medverka lill alt en sjukhusläkare från sin mottagning på sjukhuset skulle kunna remittera patienter till sin privatpraktik. 1 sak hade herr Aspling inte mycket att komma med. Men han antydde, insinuerade, hänsyftade och försökte skapa ett intryck av atl en radikal högervridning av hela sjukvårdspolitiken var inledd. Del hjälpte inte atl vi från folkpartiet klart slog fast att vi inte ämnade medverka till någon privatisering av sjukvården, atl vi ville utvidga möjligheten för fritidspraktiker att ansluta sig lill sjukförsäkringen uteslutande av hänsyn lill patienterna. Det hjälpte alltså inte. Herr Aspling gick på som en ofönruten Don Quijote.

Men nu måste herr Aspling krypa till korset. I dag finner vi på bordet ett enigt utskottsbetänkande om en utvidgning av fritidspraktikernas rätt atl.ansluta sig lill sjukförsäkringen - exakt så som vi sade i höstas.

Man skulle ha kunnat tro alt den här snöpliga reträtten skulle ha lärt socialdemokraterna all del är bättre att vi ägnar debatterna här i kammaren åt verkliga åsiktsskillnader än åt att ödsla tid och trycksvärta på inbillningsfoster och insinuationer. Men icke, herr Aspling och hans med-reservanter upprepar sitt misstag. Nu har de fåll för sig att överenskommelsen mellan socialdepartementet och Landstingsförbundet - som alla varit eniga om - skulle innebära risk för "försämrade sjukförsäkringsförmåner" i framtiden. Det är svårt att riktigt förslå vem reservationen egentligen riktar sig mot. Är del mot det egna partiets stöd för överenskommelsen eller mot den egna utskollsgruppens? Är det alltså en klassisk brasklapp vi här har alt beskåda? Eller riktar sig reservationen mot bl. a. de socialdemokratiska ledamöterna i Landstingsförbundets styrelse - vi skulle alltså här ha etl exemplar av den beryktade dolkstöten lill betraktande? Eller är det i alla fall mot regeringen och utskottsmajoritelen som herr Aspling och hans medreservanter riktar sin misstro? Då har vi ytterligare ett fall av den sällsynta donquijotismen inför våra ögon - eller är det kanske snarare Sancho Panzas skugglikt repetitiva beleende som spelar sill spratt?

Självfallet beträds inte någon väg mot försämring av sjukvårdsförmånerna. Utskotlsmajoriteten har uttryckt förståelse för de synpunkter

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

107

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

som finns i den socialdemokratiska motionen som talar om vådan av alltför höga patientavgifter. Utskottet har fastslagit att inte minst för de utförsäkrade patienterna är det angeläget att verkningarna av de höjda sjukhusavgifterna beaktas såväl av huvudmännen som i kommande förslag.

Hur kan man mot den bakgrunden - och mot bakgrund av alt man själv säger sig stödja den aktuella överenskommelsen - finna ens skymten av sakunderlag för insinuationer om att utskottsmajoritelen skulle vara på väg mot en försämring av sjukvårdsförmånerna? Som allvarligt menad beskyllning vore det här en oförskämdhet - inte minst mot folkpartiet. Men man skall naturligtvis inte la det som någon allvarligt menad beskyllning. Herr Aspling och hans medreservanter slåss enträget mot väderkvarnar i sjukvårdspolitiken.. Statsrådet Troedsson har här gett exempel på en annan sådan här väderkvarn. När det gäller patientavgifterna och fritidsprakiikerna lär de, när de kommer ner på marken efter sina luftfärder, få slå lill reträtt igen.

Folkpartiet kommer i varje fall inte att medverka till vare sig privatisering av sjukvården eller försämring av sjukvårdsförmånerna. Vi kommer självfallet att arbeta för mänskligare sjukvård, husläkare, enhetsavgifter - också inom långtidsvården -, förbättrade palienlrältigheler och mycket annat. Vi är i dag glada att kunna konstalera en framgång för ett mångårigt folkparlikrav: en utökad rätt för handikappade alt få bidrag till bil som tekniskt hjälpmedel.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

108

Herr ASPLING (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Gahrton utvecklar sig alltmer lill regeringens allra främste försvarsadvokat i snart sagt alla frågor. Beträffande fritidspraktikerna är det ett enigt utskott som understryker alt del förslag som läkarvårdsdelegationen lagt fram utgör en rimlig kompromiss mellan samhällets, patienternas och läkarnas intressen. Jag noterar att herr Gahrton står bakom just den formuleringen. Detta innebär att utskottet utgår från all de nya anslutningsformerna kommer alt omprövas om förslaget iikuWe få andra effekter än som förutsatts av läkarvårdsdelegalionen.

Som jag tidigare här i kammaren har framhållit ingick frågan om fritidsprakiikerna i uppgörelsen som träffades inom läkarvårdsdelegalionen 1974 och som sedan redovisades i en proposition samma år då privatpraktikerna kom med i försäkringen.

Nu har alltså en utvidgning skett, med det förbehåll som redovisas i propositionen, genom den uppgörelse som träffats inom läkarvårdsdelegalionen. Eftersom herr Gahrton nu liksom tidigare söker få den här frågan atl framstå som om det enbart gällde den enskilde patientens intressen, så är del inte utan betydelse all notera all i alla överläggningar inom läkarvårdsdelegalionen har sjukvårdshuvudmännens representanter inte ulan vidare gått med på Läkarförbundels önskemål. Den senaste uppgörelsen kunde man acceptera med de begränsningar i fråga om om-

fattningen och formerna som förekommer.

Menar herr Gahrion att sjukvårdshuvudmännen har bortsett från patienternas intressen, då man på detta sätt har ställt villkor om begränsningen av verksamheten? Nej, det måste ju finnas något sakligt skäl för deras ståndpunkt. Och del skälet är givelvis all man har alt slå vakt om den offentliga sjukvården och därmed just om patieniinlressel. Det är detta som jag vid upprepade tillfällen i debatt med herr Gahrton och andra här i kammaren så starkt har understrukit.

Slutligen bara en kort kommentar när del gäller vår reservation. Den är myckel motiverad, herr Gahrton. Eller har herr Gahrton någonting emot all sjukförsäkringens primära uppgifi är alt ge alla medborgare skydd mot inkomstbortfall och garantera att de får tillfälle till sjukvård mot låga, enhetliga avgifter?

Som framhålls i motionen 1569 finns det anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt dessa frågor, så atl utvecklingen inte leder bort från de grundläggande principerna för vårt sjukförsäkringssystem. Den fortsatta utvecklingen bör därvid enligt vår mening ta sikte på all i ökad omfattning finansiera sjukvården genom sjukförsäkringen och mindre genom patientavgifter och sjukpenningavdrag.

Har herr Gahrion något emot denna viktiga principiella deklaration i vår reservation?

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Herr GAHRTON (fp) kon genmäle:

Herr talman! Nej, herr Aspling, det har jag ingenting emot, och del har inte utskottsmajoritelen heller. Men det är just därför som jag reagerar mot all man reserverar sig på ett sätt som insinuerar atl del beslut som ulskoltsmajoritelen står bakom skulle innebära en risk för all riva upp de grundläggande principer för sjukvården som vi tidigare varit överens om. Och det är så mycket mer märkligt att göra det som ni själva har varit med om atl stödja överenskommelsen. Men sedan försöker ni insinuera alt andra, som har slött exakt samma överenskommelse, skulle mena något helt annat än ni själva. Del är denna insinuationspolitik som jag reagerar starkt emot, en politik som jag inte kan se som något annat än resultatet av en falskeligen uppbyggd valkampanj, som man nu med insinuationer försöker ärerädda i någon bemärkelse.

När det gäller fritidsprakiikerna förhåller del sig på samma sätt. Herr Aspling utnämner mig här lill regeringens försvarsadvokat därför all jag försvarar del föreliggande förslaget - varpå han omedelbart själv övergår lill all försvara samma förslag. Faktum är ju att vi uttalade oss i allmänna ordalag för en utvidgning av fritidspraktikernas möjligheter att ansluta sig till sjukförsäkringen, men vi hänvisade lill läkarvårdsdelegationen. Då fann herr Aspling det lämpligt alt misstänkliggöra våra avsikter och insinuerade att vi i själva verket menade något annat samt att vi ville privaiisera hela sjukvården. Vi förnekade atl detta var vår avsikt, och nu har del lagts ett konkret förslag som visar att våra avsikter var de som vi sade, inte de som herr Aspling försökte insinuera. Då tvingas

109

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

herr Aspling lill reträtt och stöder förslaget. Kan en reträtt vara snöpligare? Och borde man då inte dra någon lärdom av den och hålla sig lill fakta i stället för till malälna valparoller!

Herr ASPLING (s) kon genmäle:

Herr talman! Jag vill hänvisa herr Gahrton till protokollet från den diskussion vi förde förra gången om fritidspraktikerna. Det tror jag skulle vara en för herr Gahrion nyttig påminnelse om både vad jag sade och hurudant läget var vid den tidpunkt då förhandlingarna pågick.

Herr Gahrton slinker nu undan i denna diskussion. Vad jag har betonat här är all frågan om fritidsprakiikerna ingalunda är enkel. Landstingsförbundet har vid förhandlingarna helt naturiigt fåll lov alt slå vakt om den offentliga sjukvårdens intressen, och vi har i utskottet - vilket jag är lacksam för - enhälligt noterat att vi finner denna uppgörelse vara en rimlig kompromiss mellan samhällets, patienternas och läkarnas intressen. Del tycker jag markerar atl denna fråga sanneriigen inte är så enkel som herr Gahrton har försökt göra gällande, när han i olika avseenden har försökt beskylla mig för att inte försvara patienternas intressen.

Sedan bara några ord om reservationen. Del är sannerligen ingen insinuationspolitik som herr Gahrion gör gällande. Vi har accepterat den här uppgörelsen, men låt mig uppriktigt säga att vi på åtskilliga punkter av uppgörelsen känt en mycket stark oro, inte minst beträffande sjuk-penningavdragel vid sjukhusvård, som nu höjs till 30 kr. Vi har alltså accepterat uppgörelsen, men vi har också sagt i reservationen att vi kommit så långt i fråga om höjningarna av avgifterna all del finns anledning lill stark observation och all den fortsatta utvecklingen måste la sikle på en finansiering av sjukvården mera genom sjukförsäkringen och mindre genom patientavgifter och sjukpenningavdrag. Det är väsentligt, herr Gahrton, atl detta blir sagt och atl det blir sagt på det sätt som skett i reservationen.

110

Herr GAHRTON (fp) kon genmäle:

Herr talman! Det är just därför att jag har repeterat protokollet från höstens debatt som jag finner det så synnerligen märkligt och intressant, men naturiiglvis också angenämt, att herr /Vspling kommit på bättre tankar.

Herr Aspling försökte då utmåla varje utvidgning av fritidspraktikernas verksamhet som någonting mycket grundläggande asocialt. Han frågade mig: Anser herr Gahrton i själva principfrågan att det är rimligt och riktigt all en sjukhusläkare på sin mottagning på sjukhuset skall kunna hänvisa patienter till sin privatpraktik? Vidare undrade han om jag tyckte ' det var riktigt och rimligt atl en läkare privat skall kunna ge remisser till sin egen klinik på sjukhuset. Herr Aspling försökte göra indigna-lionsnummer av dessa detaljer. Men systemet är ju sådant, och när del nu kommer från läkarvårdsdelegalionen i form av ett regeringsförslag

kan herr Aspling tolerera det. Men det som vi redan då sade atl vi kan tolerera misstänkliggjorde herr Aspling i det läget, därför att han ville få del att framstå som om vi ville privaiisera hela sjukvården. Nu har han fått svälja den beska karamellen, och jag hoppas herr Aspling får svälja många fler beska karameller, så alt vi kan ägna sjukvårdsdebatterna ål de verkliga åsiktsskillnaderna och inte åt donquijotska kamper emot väderkvarnar som inte finns.

Herr andre vice talmännen anmälde att herr Aspling anhållit atl till protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Hen NILSSON i Kristianstad (s):

Herr talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28 behandlas även frågan om handikappade personers möjligheter alt få tillgång till egen bil. Flera motioner har också i år väckts av olika partier, vilkel visar hur angeläget det anses vara atl svårt handikappade personer för sin förflyttning skall kunna förfoga över eget fordon.

I den socialdemokratiska partimoiionen om åtgärder för handikappade slår man fast alt bilen för den gravt rörelsehindrade är ett viktigt hjälpmedel. Bilen skapar ett oberoende och gör det möjligt för den handikappade att bl. a. delta i samhällets olika aktiviteter. Handikapprörelsen har också vid skilda tillfällen, senast i en skrivelse till arbelsmarknads-och socialdepartementen hösten 1976, hävdat att rätten till dessa förmåner inte endast bör knytas till de nuvarande bidragsvillkoren utan också utgå på grundval av medicinska indikationer. F. n. beviljas bil-bidraget endast i samband med studier eller arbete, vilket inte är tillräckligt. Målet bör vara all bilen för den svårt rörelsehindrade skall betraktas som ett tekniskt hjälpmedel. Del innebär dels atl själva beloppet måste höjas väsentligt, dels alt man släpper kopplingen lill studier eller arbete.

I fjol skrev socialförsäkringsutskotlet mycket bestämt i bilfrågan. Man sade att statsmakterna "i samband med den omprövning som skulle ske under 1977 av såväl 1975 års överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen och staten som statsbidraget till den kommunala färdtjänsten övervägde de handikappades möjligheter atl få tillgång lill egen bil". Vi finner alt några sådana överväganden i samband med den nu aktuella överenskommelsen inte finns redovisade i propositionen 116. Detta är en stor besvikelse. Särskilt mot bakgrund av vissa uttalanden från borgerliga statsråd under valrörelsen hade vi förväntat atl regeringen bättre skulle bevaka bilfrågan i samband med en ny överenskommelse om tekniska hjälpmedel.

Etl enigt utskott förutsätter nu att regeringen snarast prövar frågan, så au ett förslag kan föreläggas riksdagen. Riksdagens beslut i dag innebär all detta ges regeringen till känna. Vi förväntar oss alltså etl förslag i frågan helst under hösten 1977, dock senast i samband med budgetpropositionen i januari. Vi kommer nogsamt att bevaka frågan, så atl

111

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

112

regeringen inte sviker ännu en gång.

Med det anförda vill jag yrka bifall till socialförsäkringsutskotteis hemställan under punkten 16.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Först vill jag framföra några allmänna principiella synpunkter. Tyvärr har många människor uppenbarligen en inneboende lust all misstänkliggöra och avsiktligt misstolka sina medmänniskors avsikter och uttalanden i olika sammanhang, och det gäller inte minst politiskt verksamma individer. Jag säger detta, herr talman, med anledning av innehållet i motionen 1976/77:1569, som är undertecknad av herr Aspling m. fl. socialdemokrater och som ligger till grund för minoritetens reservationer vid socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28.

Låt oss lill att börja med, herr Aspling-jag riktar mig till herr Aspling, även om han nu har lämnat kammaren - vara eniga om alt ett samhälle kan byggas på många olika sätt och ändå vara ett bra samhälle för människorna som lever och bor där. Jag tror också alt vi är överens, herr Aspling och jag, om att ett diktalursystem, vare sig det är en kommunistisk eller en fascistisk diktatur, inte ger någon bra grund för att lösa samhällsfrågorna på. Ett politiskt system som förpassar sina kritiker lill tvångsarbete eller landsförvisning är helt enkelt så ruttet och korrumperat alt skräcken och inte förståndet får prägla handlingsmönstret i den politiska ledningen.

Jag är alltså övertygad om att vi är helt ense om att samhället skall byggas på demokratins och parlamentarismens grund. Och här finns alltså olika modeller alt tillämpa. Somliga tror alt man kommer längst med kollektiva lösningar medan andra tror alt flera inslag av privata initiativ t. o. m. på sjukvårdens område skulle gagna helheten. Somliga tror också att en mera markerad styrning från politiska centralfigurer är bäst medan andra hävdar atl ett accentuerande av enskilda människors inflytande är bättre.

Jag skulle vara mycket glad, herr talman, om vi alla som bekänner oss till demokratin och parlamentarismen också kunde avstå från att utpeka varandra som nattsvarta reaktionärer. Vi kan ha litet olika värderingar och göra litet olika prioriteringar, men våra ärliga ambitioner och vår uppriktiga strävan atl på bästa sätt tjäna hela folket borde inte ifrågasättas.

Låt mig citera några rader ur herr Asplings m. fl. motion 1569, där del framhålls atl socialdemokratin kräver "omedelbara åtgärder för en kraftig utbyggnad av långtidssjukvården och hemsjukvården under de närmaste åren och för en förbättring av personalsituationen, så alt det skapas bättre arbetsförhållanden och goda förutsättningar för mänsklig gemenskap". Det heter vidare: "Den borgerliga regeringens och riks-dagsmajoriielens bristande förmåga atl medverka till en snabb lösning av dessa frågor ger ett beklagligt intryck av bristande socialt ansvar för de gamla i vårt samhälle."

1 likhet med statsrådet Troedsson har jag känt mig utomordentligt upprörd över dessa rader. Vad skall man säga om dem? Man hoppas först på att pennan har sluntit i handen på skribenten, men det kan ju inte vara så, eftersom påståendet faktiskt upprepas i det särskilda yttrande som socialdemokraterna har fogat lill utskottsbetänkandel. Men ni kan väl ändå inte mena vad ni säger här, herr Aspling? Om jag vore en mäkla rik man, så rik-att jag kunde lägga 10 miljarder i handen på herr Aspling och ge er obegränsade fullmakter att snabbt - observera snabbt] - lösa långvårdens alla problem inkl. personalproblemen, skulle herr Aspling ändå inte mäkta med den uppgiften, del kan jag garantera. Enbart uppgiften att skaffa och utbilda personal är någonting som det helt enkelt inte går atl ulföra snabbt. Men ni begär alt den här regeringen, som fått överta en kassakista som inte bara är tom, utan där del t. o. m. fattas 10 miljarder kronor, på några månader skulle kunna lösa de långvårdsproblem som herr Aspling inte mäklat lösa under sina ca 15 år som socialminister! Någon måtta får det väl ändå vara på kritiken mot regeringen.

I mitt läns landsting har socialdemokraterna haft stor majoritet i över 40 år, och har del fortfarande, men långtidsvårdens problem är även där ytterst svåra. Saknar herr Asplings partivänner i Örebro läns landsting socialt ansvar för de gamla och sjuka därför atl de inte snabbt kan lösa problemen? Jag kräver ett svar.

På ett annat ställe i motionen 1569 står det: "I regeringens deklaration den 4 april 1977 talar man också under rubriken 'Neddragning av statliga utgifter' om alt genomföra en allmän laxeöversyn i syfte atl anpassa olika avgifter till de faktiska kostnaderna. Vi vill i detta sammanhang bestämt avvisa alla planer på sådana åtgärder som skulle försämra sjukförsäkringsförmånerna." - Så långt den socialdemokratiska motionen.

Såvitt jag kan finna är detta en medveten misstolkning av regeringens avsikter. Att anpassa olika avgifter till de faktiska kostnaderna avser självfallet inte patientavgifterna vid läkarbesök, sjukhusvistelse eller liknande. Hur kan någon sansad människa över huvud taget tro något sådant? Här avses helt naturligt mera affärsbeionade serviceavgifter, jämförbara med en kommuns avgifter för vatten och tomträtter m. m.

När man läser sådana här uttalanden undrar man faktiskt om oppositionen känner sig besviken över atl regeringen inte är så asocial som oppositionen hoppas på utan atl oppositionen måste söka efter argument med ljus och lykta.

Efter dessa på förekommen anledning gjorda principiella kommentarer övergår jag till atl något beröra de reservationer som socialdemokraterna har fogat till utskottsbetänkandet och vill även säga några ord om det särskilda yttrande som jag och fru Hedvall har avgivit.

I likhet med herr Gahrton finner jag, herr Aspling, reservationerna 1 och 2 ganska onödiga. Jag undrar vad som egentligen ligger bakom dem. Här har alltså träffats en uppgörelse, som samtliga socialdemokrater i det här huset och i utskottet står bakom, och som också socialdemo-

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:133-134

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

kratiska politiker i Landstingsförbundet står bakom. Det är vidare en uppgörelse som herr Aspling och övriga reservanter säger är skälig. I den ingår också patientavdraget. När man så läser längre ned är det plötsligt oroande. Vilketdera är del nu, herr Aspling - är del skäligt eller är del oroande? Det kan inte rimligen vara båda delarna.

Sedan uttalar herr Aspling en oro för höjda avgj/ter och tror sig i framtiden se ett mycket kraftigt avgiftsfinansierat sjukvårdssystem. Under herr Asplings tid som socialminister har patientavgifterna ökat från 7 till 15 kr., alltså med 8 kr. eller över 100 96, men då har det aldrig uttalats oro för stigande avgifter, såvitt jag vet. När dén borgeriiga regeringen, i samverkan med landstingspolitiker från alla partier, höjer med 5 kr., eller 33 96, uttalar socialdemokraterna plötsligt stor oro för stigande avgifter.

Jag vill också påpeka för herr Aspling alt regeringen faktiskt bara ger landslingen en rätt atl höja dessa avgifter. I Örebro län har vi socialdemokratisk majoritet i landstinget. Om de socialdemokratiska landstingspolitikerna skall följa herr Asplings intentioner och vara försiktiga med avgiftshöjning, bör de avstå från de här 5 kronorna; de har rätt all göra det. Jag skall med intresse se hur de kommer all handla. Om de inte avstår, utan höjer patientavgiften med den här 5-kronan och ökar också de andra avgifterna och avdragen, handlar de ju precis som vi andra från alla partier har varit överens om atl man skall handla. Vad är herr Aspling då orolig för? Det är någonting som inte riktigt stämmer i de här reservationerna.

Till slut, herr talman, några ord om det särskilda yttrande som fru Hedvall och jag har avgivit i anslutning lill det här belänkandet. Så länge som vi har väntelider på sex månader och upp till över ett år på flera kliniker inom den offentliga vårdsektorn - t. ex. ögon, ortoped, öron-näsa-hals - är del enligt min och fru Hedvalls åsikt helt enkelt dålig sjukvårdspolitik att inte utnyttja den offentliga vårdsektorns läkare på deras fritid i den utsträckning de själva vill. Detta gäller i synnerhet nu, när dessa läkare har reglerad arbetstid och huvudmännen av olika orsaker inte kan tillvarata denna lediga vårdkapacitet.

Här vill jag ställa en direkt fråga till herr Aspling: Om del skulle visa
sig atl tjänsteläkarna utan ringaste men för den offentliga sjukvården
och med bara fördelar för patienterna skulle kunna översliga de nuvarande
300 000 paiientbesöken per år, kommer då socialdemokraterna enbart
av dogmatiska skäl atl kräva etl stopp för denna vård genom att vägra
patienterna ersättning från sjukförsäkringen? Frågan är faktiskt ange
lägen. ■*

I övrigt, herr talman, biträder jag självfallet utskottsskrivningen på alla punkter. Jag tolkar skrivningen på den här punkten så, atl om de nya reglerna skulle få negativa konsekvenser för sjukvårdshuvudmännen, skall vi givetvis se över dem på nytt.

114

Herr ASPLING (s) kon genmäle:

Herr talman! I denna sena timme skall jag inte förlänga debatten, även om herr Ringaby vid upprepade tillfällen apostroferade mig. Jag vill emellertid göra en liten kommentar.

Jag skulle vilja rekommendera herr Ringaby att vara litet försiktig när han indignerad från talarstolen tar upp olika frågor som gäller sjukvård, taxor etc. Det finns utomordentligt intressanta dokument, som är mycket avslöjande. De visar vad moderaterna egentligen önskar. Jag hänvisar lill er stora hälso- och sjukvårdsmotion, där verkligen privatiseringen tonade fram. Jag hänvisar till motionen om folktandvårdens överförande lill den privata sidan - en direkt privatisering. Del här är aktioner som moderaterna bedrivit under flera år och som det naturiiglvis finns anledning att observera. Moderaterna har ju i hög grad fått sina krav tillgodosedda i regeringsdeklarationen i oktober i fjol.

Herr talman! Jag ber herr Ringaby observera följande: Vi lägger fram den omfattande hälso- och sjukvårdsmotionen i januari med hänsyn lill alt vi måste satsa på och prioritera långtidssjukvården. Men vi gör del inte med några överbud och några lösa formuleringar. Vi gör det i form av konkreta förslag och vi anvisar finansieringsvägarna. Detta avvisas av den borgerliga riksdagsmajoriteten. Nog finns det anledning atl då reagera. Nog finns det anledning atl säga alt solidariteten borde bjuda att vi här verkligen samlade oss till insatser.

Jag skall inte utveckla detta mera. I mina tidigare anföranden har jag redogjort för motionen och också för de motiv som föreligger beträffande det särskilda yttrandet.

När del gäller patientavgifterna har vi accepterat uppgörelsen. Men det hindrar inte att vi känner oro för en utveckling där patientavgifterna nu får den karaktären alt de blir tyngande. Jag har pekat på några av de inslag som det finns alldeles särskild anledning atl observera. Skulle utvecklingen bara drivas vidare - här litar jag sannerligen inte på moderaterna - mot en stark ökning av patientavgifterna, då är vi i fara och då kan den fria hälso- och sjukvården snabbt komma i ett nytt läge.

Därför har vi, herr talman, sagt att här måste vi verkligen stanna upp, här måste vi se framåt. Vi måste finna andra finansieringsvägar, och vi har anvisat dessa i reservationen.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Hen RINGABY (m) kon genmäle:

Herr talman! Del var inte särskilt mycket nytt som herr Aspling kom med. Privatiseringsspökel försöker han nu konkretisera i folktandvårds-motionen. Den motionen, herr Aspling, var en debaltmotion. Den väckte också verkligen debatt i folktandvårdskretsar. Jag hade mycken glädje av den, eftersom den också skapade debatt och jag tror att den på sill sätt var nyttig. Man skall dock i första hand se den som en debattmotion. Man kan ibland komma med litet djärva förslag, herr Aspling.

Vi har emellertid aldrig opponerat oss mot konkreta förslag från er sida, men när ni ger regeringen slag under bältet - jag vill påstå att

115

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

det är ett slag under bältet atl hävda alt regeringen har ett bristande socialt ansvar mot gamla - då reagerar vi, herr Aspling. Då har vi faktiskt rätt att reagera.

Patientavgifterna inger fortfarande oro för herr Aspling, och ändå följer mönstret här precis samma modell som alltid har följts. Det är en överenskommelse mellan parterna. Om det är något fel på de föreliggande avgifterna, kan alla partier betraktas som ansvariga. Men del är helt enkelt fråga om en anpassning av avgifterna till föreliggande inkomstnivå, till pensionshöjningar och till en stigande kostnadsnivå över huvud taget. Den anpassningen har man alllid gjort, även under herr Asplings tid. Jag förmodar atl den kommer att fortsätta också i framtiden, och jag tycker därför inte atl herr Aspling behöver känna någon oro på den här punkten.

Herr ASPLING (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är intressant att erfara att moderaternas motioner skall uppfattas som debatlmotioner. De är tydligen inte avsedda för något annat än att väcka debatt. Men, herr Ringaby, det går inte lill så i Sveriges riksdag. Väcker man motioner här i riksdagen så realbehandlas de. De yrkanden som framförs i motionerna ställs under debatt och votering. Nog måste ni mena allvar när ni går fram med omfattande motioner. Jag hänvisade inte bara till motionen om privatiseringen av folktandvården ulan också till den stora hälso- och sjukvårdsmotionen. Läs den, herr Ringaby! Nog finns det anledning alt känna oro, och det har jag deklarerat många gånger tidigare.

Jag skall inte upprepa mina synpunkter vad gäller uppgörelsen mellan regeringen och Landstingsförbundet -jag vill bara än en gång understryka att man snabbi kan komma till en nivå i fråga om patientavgifterna och sjukpenningavdraget som innebär att man riskerar mycket av den fria sjukvård vi har haft. Vi har accepterat uppgörelsen, herr Ringaby. Men vi har i hög grad funnit anledning att nu säga: I fortsättningen måste man överväga andra finansieringsvägar och inte bara helt enkelt slå in på en automatisk höjning av patientavgifterna. Vi har också anvisat vägarna: genom kollektiva insatser via sjukförsäkringen. Del är detta, herr talman, jag nu återigen vill upprepa.

Herr RINGABY (m) kon genmäle:

Herr talman! Om herr Aspling ser spöken på ljusan dag, vänta då med oron och paniken tills dessa spöken träder fram i verkligheten!

Får jag bara sluta med alt säga att jag personligen inte känner någon som helst oro över alt herr Aspling känner oro.

116

Hen ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag tar vid där den senaste debatten slutade, och jag gör det med anledning av motionen 1591, som jag tillsammans med Olle Östrand har väckt med anledning av regeringsförslaget om ändrade

ersättningsregler inom sjukvården.

I propositionen föreslås att sjukvårdsersättningen, dvs. den avgift som den sjuke får erlägga för vård på allmän sjukvårdsinrättning, skall ändras. Del blir enligt regeringsförslagel 10 kr. dyrare per dag att få vara på etl sjukhus. Det behövs ingen kunskap i högre matematik för att slå fast att delta betyder 300 kr. mer i månaden för den som är långtidssjuk.

Den som har drabbats av ett olycksfall eller av andra skäl inte har hälsan får sjukpenning från allmänna försäkringen eller yrkesskadeförsäkringen. Sjukpenningens storlek beror på inkomstens storlek när sjukdomstillståndet inträffade, och sjukpenningen beskattas i vanlig ordning. Höjning av sjukpenningen under sjukdomsperioden görs inte annat än möjligen i enstaka undantagsfall. Socialministern föreslår alltså att den avgift som den sjuke har atl betala skall höjas. Något förslag som skulle kunna innebära en höjning av sjukpenningen finns inte. Men, poängteras det i propositionen, till grund för höjningen ligger en överenskommelse mellan två parter: å ena sidan försäkringskassan och å andra sidan sjukvårdshuvudmännen, dvs. landstingen. Dessa parter har kommit överens om hur mycket den tredje parten, dvs. den sjuka eller olycksdrabbade människan, skall erlägga eller, om man så vill, hur mycket människan i fråga skall få kvar när avgift och skatt har fått sitt.

Med mycket snävt undantag höjs avgiften från 20 till 30 kr. per dag. Vad den lian mer per dag kan betyda för en långtidssjuk låginkomsttagare har Olle Östrand och jag påtalat i vår motion. Låt mig exemplifiera.

Den som har tjänat 3 000 kr. i månaden, dvs. 36 000 kr. om året, råkar enligt det förslag som socialministern signerat ut för följande: Sjukpenningen är 90 kr. om dagen. Skatten på det är ca 30 kr. och.ersättningen för sjukvård blir ytteriigare 30 kr. Nu,återstår 30 kr. per dag eller 900 kr. i månaden atl leva av. Det är vad den som kanske är sjuk under en längre tid, under år, skall klara alla ordinarie utgifter med så när. som på maten. Han kan ha familj eller försörjningsplikt på annat sätt. I varje fall har han väl en bostad, som del skall betalas hyra för. Han har fasta utgifter i övrigt - försäkringar, telefon, TV-licens, elräkning osv. - som skall betalas. Han kanske - av rehabilileringsskäl - vill och bör vistas med eller utan hjälp av anhörig i sin bostad över veckoslut eller helger. Då skall han stå för maten själv. De 30 kronorna per dag tar sjukhuset ut antingen patienten är på sjukhuset eller inte över helger och veckoslut.

Vad tror den för regeringsförslaget ansvarige atl den långtidssjuka män
niska som jag exemplifierat med skall leva av? Förslaget tar ifrån den
sjuke 300 kr. mer i månaden än tidigare - och detta i en tid när ni
vill höja momsen och priserna rusar uppåt snabbare än någonsin. 1 pro
positionen står det att höjningen av avgiften beror på "den allmänna
prisutvecklingen". Därför skall alltså sjukvårdshuvudmännen få mer. Del
kan väl vara rätt. Men den långtidssjuke då? Vad är hans kompensation
för prisutvecklingen? Var finns den? Den finns inte! Han får i stället
300 kr. per månad mindre. . ,

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

117

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

.Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Detta är ett belysande beklagligt exempel på vad ökade egenavgifter får för konsekvenser för olyckligt drabbade och ekonomiskt dåligt ställda människor och vad dessa råkar ut för när förhandlingar förs och beslut fattas över deras huvuden av människor som inte kan sätta sig in i en situation som tyvärr inte är så ovanlig.

Herr talman! Vi anser att långtidssjuka låginkomsttagare inte skall vara med och betala de olika åtstramningspaket som numera presenteras. Vi har yrkat avslag på regeringens proposition i detta avsnitt. Del strider mot principen om utjämning och rättvisa, och det måste utarbetas förslag om annan fördelning av kostnaden för sjukvården. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till motionen 1591.

I detta anförande instämde herr Östrand (s).

118

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag vill instämma i vad som här har sagts beträffande nödvändigheten av att bygga ut långvården och äldrevården. Det är ett rättvisekrav all vi försöker åstadkomma en ökad satsning på och prioritering av dessa vårdformer - en rättvisa mot de människor som varit med om att skapa det välfärdssamhälle som vi alla har anledning att vara tacksamma för. Med andra ord: Vi måste vara beredda på att göra avkall, kanske på en resa till Mallorca, inför detta faktum att vi kan hjälpa de människor som har hamnat på våra långvårdsavdelningar.

Jag har ofta i denna talarstol tagit upp de här frågorna om en ökad satsning på långvården, och jag har inte för avsikt alt närmare beröra dem nu, men när jag lyssnade på debatten tyckte jag att det fanns anledning för mig att kraftigt understryka vad som här tidigare sagts beträffande nödvändigheten av en ökad satsning på och prioritering ay dessa vårdformer.

I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28 behandlas bl. a. motionerna 1075 och 1588. Båda dessa motioner har välvilligt behandlats av utskottet, varför jag, herr talman, inte har för avsikt att yrka bifall lill dessa. Jag begärde ordet närmast för atl rent allmänt göra några reflek-tioner i anslutning till dessa motioner.

Jag skall börja med motion nr 1075. Den behandlar frågan om handikappades möjligheter att erhålla bidrag för anskaffande av personbil eller motordriven invalidvagn och därmed också befrielse från erläggandet av bilskatt. I motionen har begärts en utredning om att samma bestämmelser skall omfatta alla gravt rörelsehindrade och inte vara begränsade till dem som förvärvsarbetar eller studerar.

Enligt nuvarande bestämmelse skall bidrag och bilskattebefrielse gälla endast handikappade som för sin förvärvsverksamhet är beroende av bil eller för sin yrkesinriktade utbildning är i behov av bil. Vidare gäller att bidrag kan utgå för sådan ändring av eller anordning på fordonet som behövs för alt det skall kunna brukas.

Som framhålles i motionen bör handikappet som sådant utgöra kriteriet

för om bidrag skall utgå eller ej.

Del är tacknämligt atl den som förvärvsarbetar eller genomgår utbildning erhåller bidrag och bilskattebefrielse, men även andra gravt handikappade personer kan vara i mycket stort behov av motordrivna invalidfordon. Exempelvis en gravt handikappad husmor kan ha lika stort behov av motorfordon men faller helt utanför ramen för bidragsbestämmelserna. För en handikappad som tidigare haft bidrag och bilskattebefrielse är del av stor betydelse att dessa förmåner ej dras- in när vederbörande uppnår pensionsåldern. Behovet kan vara lika stort efter som före pensioneringen.

Dessa restriktiva bestämmelser är helt oacceptabla. Det finns många svårt invalidiserade människor, som av olika anledningar inte har förvärvsarbete eller studerar men som är i stort behov av bil eller annat fordon för att inte bli helt isolerade på grund av sitt handikapp. Ofta gäller det människor med mycket låg inkomst, i sämsta fall endast en liten pension. Bilskatten blir då synnerligen betungande och gör det kanske omöjligt för dem att hålla sig med bil. Jag anser det därför vara ett jämlikhetskrav att alla gravt handikappade får rätt till skattebefrielse för invalidfordon, innefattande också rätt till bidrag för fordonels anskaffande.

I många andra och mer kostnadskrävande sammanhang har det glädjande nog rått enighet om att försöka erbjuda handikappade sådan service, ett sådant kullurutbud m. m. som normalt finns atl tillgå. Ofta utgör emellertid en bil en förutsättning för att de skall kunna utnyttja sådan service. Därför är en så restriktiv ordning som nu gäller för anskaffande av fordon orimlig. En generös inställning när det gäller bilanskaffning torde i stället vara ett av de bästa sätten för samhället att bidra lill alt bryta den isolering som alltid hotar en handikappad, i synnerhet en rörelsehindrad.

Utskottet har välvilligt behandlat motionsyrkandet, och som motionär har jag anledning att uttala en förhoppning om att regeringen snarast prövar frågan. Utskottets klara skrivning, nämligen atl utskottet förutsätter atl regeringen snarast prövar frågan så att ett förslag kan föreläggas riksdagen, betraktar jag som en beställning lill regeringen, och därmed är jag nöjd med behandlingen av motionen 1075. Dock kan jag inte underiåla att uttala en förhoppning att regeringen snarast måtte förelägga riksdagen förslag om ändrade regler för bidrag till gravt handikappad för förvärv av bil samt därmed också befrielse för de rörelsehindrade från alt erlägga fordonsskatt.

Och så några ord, herr talman, om motionen 1588, där jag hemställt om atl riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 1976/77:116 uttalar atl man förutsätter atl sjukvårdshuvudmännen vid sin bedömning av huruvida nedsättning i eller befrielse från sjukvårdsavgift för utförsäkrade patienter skall ske söker tillämpa generösa och från humanitära och sociala synpunkter rimliga regler.

För en ulförsäkrad patient kan en sjukvårdsavgift på 30 kr. om dagen

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

119

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

innebära en mycket dryg och betungande kostnad. Jag tänker på förtidspensionärerna som har försörjningsplikt mot sina anhöriga. Visserligen utgår bidrag exempelvis till minderåriga barn, men faktum kvarstår att avgiften för sjukhusvården kan bli ganska kännbar. Vårdavgiften kan vålla problem även för många ensamstående. Särskilt gäller detta personer som vid flera' tillfällen för kortare perioder behöver behandlas inom den slutna sjukvården och då inte klarar de fasta kostnaderna för bostad, telefon, tidningsprenumeration, eventuell bil osv. Det kan inte vara rimligt att någon skall behöva byta bostad eller eljest drastiskt nedbringa sina fasta kostnader enbart på den grunden alt man då och då behöver läggas in för sjukhusvård.

I propositionen 1976/77:116 sägs att överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet förutsätter att sjukvårdshuvudmännen vid behov medger avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse så alt patienten tillförsäkras visst utrymme för bostads- och andra levnadskostnader, bl. a. vid kortare sjukhusvistelse.

Med min motion 1588 och detta mitt anförande vill jag ytteriigare markera angelägenheten av alt sjukvårdshuvudmännen visar generositet genom alt exempelvis medge befrielse från sjukvårdsavgiftens eriäggande i de fall då sociala och humanitära skäl talar för detta. Jag finner inte att utskottet i sin skrivning har någon avvikande mening beträffande verkningarna för de utförsäkrade av att erlägga sjukvårdsavgift, speciellt när del nu är fråga om en höjning av avgiften. Då jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen tar del av vad utskottet anfört har jag inget annat yrkande än bifall till socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 28 i dess helhet.

120

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Efter anförandet av herr Börjesson i Falköping hoppas jag att han tar konsekvenserna av vad han sade och röstar med den socialdemokratiska motionen. Det måste vara det enda riktiga med anledning av den föreläsning herr Börjesson höll.

Till socialförsäkringsutskotteis betänkande i denna fråga har också socialutskottet ett yttrande, som jag vill kommentera något. Del rör sig om beskedet från regeringen att den ämnar avsätta 700 000 kr. till SBL, statens bakteriologiska laboratorium, för insatser mot sjukhussjukan.

För några veckor sedan avslog riksdagen en socialdemokratisk motion i denna fråga. Nu återkommer den i form av en regeringsproposition, som bara ger riksdagen till känna alt regeringen avser att starta en enhet vid SBL för detta ändamål. Det vare mig fjärran att la upp en diskussion i ämnet sjukhusinfeklioner. De är ulan tvivel en svår belastning för den svenska sjukvården. De kostar mycket pengar och mycket mänskligt lidande för dem som drabbas av dem. Jag invänder alltså inte emot alt regeringen till hälften nu i efterhand godtar den socialdemokratiska motionen. Del borde utskottet och riksdagsmajoriteten ha gjort när vi behandlade budgetpropositionen som berörde detta område.

Men då var det inte möjligt. Då sade man nej. Först när regeringen kom med ett förslag som skulle träda i kraft ett halvår senare än vårt är man beredd att säga ja.

Nog är det en märklig ordning vi numera har i den svenska riksdagen. Och detta är inte något unikt för del område som socialutskottet behandlar, ulan det drabbar även andra utskott. Man är tydligen så mån om atl vidmakthålla skenet av att vi har en handlingskraftig regering att man rent av blir något löjlig i sitt uppträdande. Socialdemokratiska initiativ skall avslås, är tydligen order från regeringshåll. Sedan skall förslagen, oftast försämrade, presenteras som den borgerliga regeringens egna. På så sätt skall människorna inbillas att vi har en regering som tänker på allt och ordnar allt till det bästa.

Men borgeriighelen kommer inte undan så lätt. Numera har del svenska folket fått känna på vad en borgerlig regering innebär, och då tror jag med förlov sagt att det är lönlöst att försöka uppehålla skenet av en handlingskraftig regering som har omtanke om de svaga människorna i vårt samhälle. Det har inte den borgerliga regeringen.

Vi har reagerat mot regeringens sätt att presentera förslaget om att anvisa 700 000 kr. till SBL. När det gäller inrättande av erf ny enhet inom SBL borde regeringen ha gått den vanliga vägen och begärt anslag av riksdagen, inte bara tillkännagivit det här för riksdagens vetskap. I vanliga fall är det riksdagen som kan ge regeringen till känna någonting som den vill ha utfört. Men den borgerliga regeringen har ändrat på maneren, och därför ger man till känna för riksdagen vad man avser. Vi håller på atl få ett ministerstyre i vårt land - del kan vara skäl att uppmärksamma det.

Vi är emellertid beredda alt för sakens skull - kampen mot sjukhusinfektionerna - godta regeringens förslag även om det är ett halvår försenat och därför sämre än den socialdemokratiska motionens förslag.

Herr talman! Jag kan väl disponera några minuter ytteriigare. I så fall skulle jag vilja göra en kommentar till det resonemang som fru Troedsson förde med herr Aspling om långtidsvården. Jag understryker vad herr Aspling sade om nödvändigheten av att långtidsvården byggs ut. Del är vår mest angelägna uppgift i det svenska samhället f n.

Men det intressanta är fru Troedssons nästan maniska sätt att söka komma bort från verkligheten. Hennes sifferexercis - ordet af herr Asplings - är verkligen fantastisk. Hon försöker som ett slags Truxa alt trolla sig bort från bekymren och talar hela liden om de negativa verkningar den höjning av arbetsgivaravgiften som socialdemokraterna föreslagit skulle få för landstingen och kommunerna. Det är klart alt arbetsgivaravgiften drabbar landstingen och kommunerna, den är konstruerad så, men man kan aldrig se detta bara i etl halvårs perspektiv, som fru Troedsson gör. Under en flerårsperiod blir det omedelbart andra verkningar än de fru Troedsson talar sig varm för. Om man ser lill hela systemet med arbetsgivaravgiften så har det gett miljarder och åter miljarder till det svenska samhället för en expansiv politik. Sedan är det

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukjörsäkringen, m. m.

121

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

självklart all om det socialdemokratiska förslaget bifallits hade vi sluppit den momshöjning som drabbar också landsting och kommuner, hade vi sluppit devalveringen som också drabbar landsting och kommuner, hade vi fått en lugnare arbetsmarknad än vi har i dag, vilket också hade varit till fördel för landslingen.

Hur fru Troedsson än vrider och vänder på saken gör hon det bara värre för sig. Det vore renhårigare att erkänna atl regeringens politik medför all vi i dag inte har pengar till en nödvändig utbyggnad av långvården. Det, fru Troedsson, är det avgörande i detta sammanhang.

122

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber om ursäkt att jag föriänger debatten, men jag skall bara klart deklarera att jag kommer atl stödja utskottets hemställan i dess helhet. Del framhöll jag i mitt anförande och jag gör det med fönröstan om att detta skall leda till en förbättrad sjukvård, inte minst på långvårds- och äldrevårdsområdet.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Börjesson alt om han är angelägen om alt bygga ut långtidsvården - och det förstår jag att han är - måste del enda raka vara att han stöder socialdemokratins politik i detta avseende.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsutskotteis hemställan

i betänkandet nr 28 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Aspling

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Aspling begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156

Nej - 129

Avstår - II

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 959 av herr Werner m. fl. och motionen nr 1593 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller socialförsäkringsutskotteis hemställan

i betänkandet nr 28 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 959 och motionen 1593

i motsvarande del.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284 Nej - 12

Mom. 3

Utskotlets hemställan bifölls-

Mom. 4

Propositioner gavs på dels bifall till, dels avslag på utskottels hemställan, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsutskotteis hemställan

i betänkandet nr 28 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren avslagit utskottets hemställan.

Ja - 283 Nej - 14

Mom. 5-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 11

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re-

123

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

servationen nr 2 av herr Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Aspling begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 28 mom. Il röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Aspling

m. fl.

Ja - 154 Nej - 142

Mom. 12

Ulskottels hemställan bifölis.

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1593 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 28 mom. 13 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till motionen nr 1593 i motsvarande del.

124

Ja - 286 Nej - Il

Mom. 14

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels del av herr Franzén under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotteis hemställan i betänkandet nr 28 mom. 14 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Franzén under överiäggningen framställda yrkandet.

Ja - 285 Nej - 12

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m. m.

Mom. 15 och 16

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 17

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1593 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller socialförsäkringsutskotteis hemställan

i betänkandet nr 28 mom. 17 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1593 i motsvarande del.

Ja - 285 Nej - 12

Mom. 18-24

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 2 Föredrogs

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1976/77:29 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden, till riksmötet 1977/78

Utskottets hemställan bifölls.

125

Nr 134

§ 3 Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1976/77:38 med anledning av propositionerna 1976/77:95 och 1976/77:1001 vad avser energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. jämte motioner.

I propositionen 1976/77:100 bilaga 17 (industridepartementet) hade föreslagils under punkten E5 (s. 173-204) att riksdagen skulle

1. godkänna av föredragande statsrådet förordade ändringar av grunderna för bidrag till energibesparande åtgärder i näringslivet,

2. bemyndiga regeringen alt under budgetåret 1977/78 i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag lill energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande beslut innebar åtaganden om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1978/79 och högst 15 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

3. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 170 000 000 kr.

I propositionen 1976/77:95 bilaga 3 hade föreslagits under punkten 2 (s. 24-26) att riksdagen skulle

1. godkänna var föredragande statsrådet hade förordat rörande särskilt tillägg till statsbidrag till vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet,

2. till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen 1976/77:95 väckta motionerna

1976/77:1524 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt här var i fråga (yrkandet 2) hemställts all riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av statens insatser för energibesparande åtgärder inom näringslivet,

1976/77:1526 av herr Werner m. fl. (vpk), vari såvitt här var i fråga hemställts all riksdagen skulle dels avslå propositionen 1976/77:95 i ifrågavarande del, dels (yrkandet 2) hos regeringen anhålla om att förslag till lag om obligatorisk samplanering av energiförsörjningen mellan alla från energisynpunkl betydelsefulla företag och berörda kommuner snarast förelades riksdagen.

126

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:217 av herr Svanström (c), 1976/77:393 av herr Adamsson m.fl. (s).

1976/77:865 av herr Granstedt m. fl. (c) och

1976/77:881 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt avsåg hemställan atl riksdagen skulle

4. hos regeringen begära förslag till lag om alt processindustrier obligatoriskt skulle tillvarata mottryckskraft,

5. hos regeringen begära förslag till lag om att den industriella värmeproduktionen obligatoriskt skulle inordnas i den kommunala värmeplaneringen.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Eneigibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Utskottet hemställde

1. beträffande statsbidrag till energibesparande åtgärder inom närings
livet m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:100 bilaga
17 punkten E 5 skulle

a) godkänna de av föredragande statsrådet förordade ändringarna av grunderna för bidrag lill energibesparande åtgärder i näringslivet,

b) bemyndiga regeringen att under budgetåret 1977/78 i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med bidrag till energibesparande åtgärder inom näringslivet samt till prototyper och demonstrationsanläggningar, vilken inberäknat löpande beslut innebar åtaganden om högst 25 000 000 kr. under budgetåret 1978/79 och högst 15 000 000 kr. under budgetåret 1979/80,

c) till Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 170 000 000 kr.,

2. beträffande särskilt tillägg till statsbidrag att riksdagen med bifall
lill propositionen 1976/77:95 bilaga 3 punkten 2 och med avslag på mo
tionen 1976/77:1526 i ifrågavarande del skulle

a) godkänna vad föredragande statsrådet hade förordat rörande särskilt tillägg till statsbidrag till vissa energibesparande åtgärder inom näringslivet,

b) lill Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m. på tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1976/77 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.,

3. beträffande lagstiftning om obligatorisk samplanering av energiför
sörjning att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:881 yrkandena 4 och 5,

b) motionen 1976/77:1526 yrkandet 2,

4. beträffande utvärdering av statens insatser för energibesparande åtgärder inom näringslivet att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1524 yrkandet 2,

5. beträffande utnyttjande av mindre vattendrag för elkraftproduktion alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:217,

6. beträffande stöd till gasverk att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:393,

7. beträffande begränsning av belysning i skyltfönster m. m. alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:865.

127

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Reservation hade avgivits beträffande utvärdering av statens insatser för energibesparande åtgärder inom näringslivet av herrar Svanberg och Bengtsson i Landskrona, fru Hansson, herr Häll, fru Radesjö samt herrar Sivert Andersson i Stockholm och Johansson i Ljungby (samtliga s) som ansett all utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1524 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

128

Hen WAÅG (s):

Herr talman! Företagardebatlen har avstannat. Ingen här i kammaren har under del senaste halvåret gått upp och talat sig andtruten om de mindre och medelstora företagen. Samma tystnad intar också vissa företagarorganisationer som åtminstone till namnet slår utanför politiken. Tidningen Företagaren framstår inte längre som en mörkblå samhällskritiker utan ger nu intryck av en håglös bifallsnickare. Sveriges hantverks- och industriorganisation gav den nya regeringen hundra dagar men ingenting hände.

Om man frågar någon av de här företagarnas företrädare om tystnaden beror på alt alla - eller måhända något - av alla kraven från valmötena i höstas har lillgodosetls blir svaret: Nej, men vi har fått etl närings-vänligare klimat. Som begrepp är klimatet tillräckligt dimmigt för atl man skall kunna påstå nästan vad som helst om det. Men sanningen är att det näringspolitiska klimatet avsevärt försämrats på grund av ovisshet om energin under det senaste halvåret.

Till lågkonjunkturens hårda tryck utifrån kommer att förelagen inte vågar investera, eftersom man inte vet om och framför allt till vilkel pris man kommer att ha energi i framtiden. För alt kunna konkurrera måste svensk industri rationalisera, och varje rationalisering kräver energi. Som exempel vill jag nämna ett modernt malmbaserat stålverk där energikostnaderna nu är lika höga som arbetslönerna. Det har inför näringsutskottet omvittnats all svenskt järn inte ens på hemmamarknaden är konkurrenskraftigt därför atl vårt kostnadsläge är för högt. Del är för vår framlid som industriland avgörande atl vi även framgent har en pålitlig tillgång till billig energi. Energin skulle i framtiden kunna bli vårt enda verksamma konkurrensmedel. Det är naturiigt om svenska företagare skulle tvingas till en hopplös förtvivlan över hur energifrågan hanteras ulan förnuft. Inför en omätbart låg risk har vi blivit besin-ningslösa. Om risken med biltrafiken sätts till 100 är risken med kärnkraften - enligt en amerikansk utredning - 0,00006. Ändå faller det ingen politiker med världssamvete - äkta eller låtsat - in all sätta i fråga molorlrafiken, inte ens den okynnesmässiga, faslän mycken energi och många liv skulle slå att vinna genom ett förbud mot annat än nyttotrafik efler förslagsvis kl. 19. Vad skall en rationell företagare tro om politikerna och om klimatet?

1 etl avseende var villkorspropositionen bra. Med denna slogs fast alt det enbart är avfallshanteringen som man numera fäster vikt vid när

del gäller invändningarna mot kärnkraften. Den aren teknisk fråga, vars lösning har betryggande redovisats på ritbordet. Atl sälla så liten tilltro till skickliga tekniker som man gör kan verkligen inte av en rationell företagare uppfattas som ett inslag i etl näringsvänligl nytt klimat.

I kärnkraflsdebatten har - förvirrande nog - antalet aggregat tillmätts en helt avgörande betydelse, oberoende av om aggregaten är små på t. ex. 700 MW eller stora på 1100 MW. Naturligtvis är aggregatets storlek avgörande för bl. a. hur mycket avfall som uppkommer. Au tala om tio, elva eller tolv reaktorer är nonsens, om man inte samtidigt nämner effekten. Vad skall en rationell företagare tro om politiker i allmänhet och om energidebatten i synnerhet?

Alla länkbara alternativ lill kärnkraften blir dyrare, utom en utbyggnad av de ålerslående stora älvarna. För all mottryckskraft i full skala, vindkraft, naturgas - särskilt då den flytande - solenergi, fjärrvärme och helt utnyttjande av spillvärme skall förränta sina investeringar måste energin bli avsevärt dyrare, minst dubbelt så dyr. Då har jag inte ens nämnt små vattenfall, torv eller energiskogar. Men hur skall del gå med svensk järnhantering eller med industrin i övrigt, om energin blir så mycket dyrare? Del är inte att undra på att industrins folk känner olust över klimatet. Del går inte heller - annat än tillfälligt - alt genom subventioner åstadkomma all ett energislag får ett godtagbart pris. På något sätt måste också i en eller annan form statliga subventioner bli lönsamma till slut. Annars har ju förelag och enskilda pressals på en skall utan mening.

Näringsutskolleis belänkande nr 38 innebär en våldsam miljonrullning, för vilken lönsamheten verkligen är tveksam. Inte mindre än 310 milj. kr. skall ösas ul på energibesparande åtgärder inom näringslivet. Eftersom de inte redan vidtagits av företagen kan man utgå ifrån att åtgärderna inte nu är lönsamma. Vi socialdemokrater i näringsutskotlet känner en allmän olust och har reserverat oss på en punkt. Om denna i det närmaste en tredjedels miljard inte skall bli bara en metod att köpa etl närings-vänligare klimat bör man vara myckel noga med hur pengarna används. Anvisningar härom har givits i vår parlimolion 1524. I reservationen menar vi att en utvärdering av redan utförda program i fortsättningen bör vara vägledande för alt felinvesteringar skall undvikas. Med anledning av industriverkets undersökningar bör det, anser vi, noga övervägas om inte de statliga subventionerna gör bäst nytta om de fördelas på största möjliga antal företag och projekt. Delta är en decentralistisk tanke, som jag tycker borde tilltala ulskottels företrädare fru Hambraeus och hennes partivänner.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill reservationen.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Eneigibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Under delta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

9 Riksdagens protokoll 1976/77:133-134

129

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Eneigibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

130

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Den framtida energipolitikens möjligheter och villkor avgörs av tre större faktorer. Den första är möjligheten att inom en 10-15-årsperiod nyttiggöra ännu inte ianspråklagna energikällor.

Den andra faktorn är en stegvis förändring av ekonomins sammansättning, en modernisering som ökar inslaget av högt förädlade varor och tjänster med litet energiinslag och som minskar de energitunga varorna och den rovdriftsbelonade teknik som de ofta är förknippade med.

Den tredje faktorn är besparing genom tillvaratagande av energi som eljest återgår direkt lill den biologiska omgivningen. Del är denna tredje faktor som i detta ärende står lill diskussion. Därför tycker jag atl del är en smula irrelevant när herr Wååg ägnar sig ål en allmän kärnkraftsdiskussion.

Dessa tre faktorer tillsammans avgör huruvida kärnkraften behöver byggas ut eller ej. Och den tredje faktorn, besparingarna, kan alltså ses som en nödvändig byggsten för dem som nu vill ha ett kärnkraftsfritt system.

Mot denna bakgrund hade man väntat sig att partierna i näringsutskotlet skulle ha uppfattal del starkt politiskt kontroversiella i denna besparingsfråga, eftersom den i myckel hög grad hänger samman med huruvida vi vill ha ett kärnkraftssystem eller ett kärnkraftsfritt system. Och vi vet ju att programmatiskt råder det avgörande motsättningar mellan de två stora politiska partierna på den punkten. Men så är det för ingen del - och del är del som är så förvånande. I energifrågan har centerpartister och socialdemokrater tidigare slagits så att hårtotlarna rykt. Ingvar Carlsson stod i söndags och hävdade att centerns energibalans inte går ihop. Men i dag är centerpartister och socialdemokrater rörande eniga i utskottet. Socialdemokraterna tycker bara all subventionerna kunde ha gått till litet fler företag och har reserverat sig just i fråga om denna speciella detalj.

Del enda parti som här har en annan och genomarbetad grundsyn är vänsterpartiet kommunisterna. I våra motioner har vi några konkreta förslag. De stora energikrävande processindustrierna måste, enligt vår mening, lagstiftningsvägen tvingas att la lill vara nu bortslösad energi, och detta måste ske i obligatorisk samplanering med kommunerna. En sådan obligatorisk samplanering är en självklarhet i varje sund energihushållning. Den är nödvändig också tekniskt, om inte olika företag och kommuner skall agera förbi varandra eller bygga upp separata system. Slutligen är den nödvändig för att framtvinga själva besparingarna, för annars kommer de, enligt vår åsikt, att till stor del utebli.

Nu inträder det märkliga. Utskottet avvisar tanken på en sådan obligatorisk samplanering. Del säger mer eller mindre rent ut att energibesparingar i industrin är industrins ensak. Vidare säger utskottet atl del inte vill tillstyrka så långtgående statliga styrningsåigärder som vpk föreslår. Dessa uttalanden har både centern och socialdemokraterna skrivit under. Rörande enighet, ingen opposition.

Vi menar att både centern och socialdemokraterna har en helt ohållbar ståndpunkt i det här fallet, en ståndpunkt som egentligen helt strider mot deras egna politiska synsätt. Jag skall litet grand gå in på den saken.

Låt mig först syssla med centern. Centern gick ut och krävde stopp för marschen in i kärnkraftssamhället. Vänsterpartiet kommunisterna krävde också, låt vara på delvis andra grunder, ett stopp för marschen in i kärnkraftssamhällel. Men vpk har helt klart för sig all detta bara kan uppnås under myckel bestämda förutsättningar. Man måste planmässigt förskjuta ekonomin steg för steg bort från rovdriften på skog och malm till höga grader av förädling. Man måste också planmässigt och med obligatoriska åtgärder nedbringa spill och minska bristerna när det gäller sammanhangen i den tekniska utbyggnaden på energisidan. Centern däremot utfärdar sina löften ulan att vilja gå med på några planmässiga åtgärder. Centerpartisterna tror all man kan överlåta åt näringslivet alt bestämma självt om det vill spara energi eller inte. De tror uppenbarligen också på att processindustrins rovdrift är någonting som bara skall släppas fram. Det förvånar i och för sig inte med tanke på hur många centerpampar som är intressenter just i den delen av ekonomin. Allt detta gör ju att centern minskar sin egen trovärdighet än mer. Därmed spelar centern i verkligheten kärnkraftens anhängare och intressenter direkt i händerna.

Så kommer vi lill socialdemokraterna. Deras ställningstagande är på sätt och vis ännu mer ologiskl och oförklarligt, och det har förvånat oss. Socialdemokraterna anklagar ibland regeringen, i regel med skäl också, för all den företräder en låt-gå-politik, att den lämnar fältet ål kapitalägarna även i de fall där stat och kommun borde ha haft ett övergripande inflytande. Men nu stöder alltså socialdemokraterna regeringens förslag alt man med subventioners hjälp skall låta förelagen frivilligt vidta de åtgärder som de finner för gott. Man avvisar kommunisternas förslag att samordna genom en obligatorisk planering i samhällelig regi. Vi frågar oss varför socialdemokraterna går den privata storindustrin till hända på detta säu. Det är ju till direkt förfång för energisparandet. Hellre kapitalets frihet än ett effektivt energisparande - del tycks på något sätt vara centerns och socialdemokraternas gemensamma linje i denna fråga. Jag vill ställa frågan: Menar verkligen socialdemokraterna djupare sett all energisparandet på detta sätt skall lämnas åt förelagens godtycke? Menar socialdemokraterna att energislukarna i stål- och skogsindustrin genom sina direktörer själva skall få bestämma om de vill spara eller inte, om de vill sälja kraft till kommunerna eller inte, om de vill medverka till gemensamma energisystem sinsemellan eller med kommunerna eller om de vill avstå från del? I så fall är del ett häpnadsväckande vaklslående om kapitalägarnas frihet alt förfoga över energireserverna på detta område.

För två dagar sedan stod Ingvar Carisson och angrep centern för att ha misslyckats i fråga om energibesparing, och detta väl inte ulan skäl. Men i dag, två dagar senare, är alltså socialdemokraterna beredda att

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

131

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

hand i hand med centern godkänna ett, som vi menar, fullständigt ineffektivt sparsystem, där initiativet helt lämnas åt privatkapitalet. Det är ju nämligen inte särskilt realistiskt att tro, atl de mest energikrävande branscherna skall vara intresserade av omfattande investeringar i nya energisystem. Som bekant är dessa branscher på nedgång och investeringsviljan är där allmänt sett låg.

Vpk har en klar mening i denna besparingsfråga. En effektiv energibesparing inom industrin kräver lagstiftning i en eller annan form. Den kräver samhällelig ledning i planeringen på den sektorn. Den kräver alt teknik och systembyggande styrs av de politiskt ansvariga, inte av privatföretagens ledningar. Den kräver atl man obligatoriskt samplanerar mellan kommuner och företag. Annars flyter del hela ut i sanden.

Vi tycker att del är oansvarigt alt förleda människor till tron, att effektiva energibesparingar kan nås med en kapitalets låt-gå-politik, som i del här fallet nödtorftigt har guldkantals med subventioner ål dem som redan är förmögna.

Med dessa synpunkter, herr talman, yrkar jag bifall till vpk-molionerna 1526 och 881 i här tillämpliga delar.

132

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Ungefär 40 % av den energi som räknas in i statistiken används i industrin. Energianvändningen per producerad enhet i Sverige, den s. k. speciflka energiåtgången, är lägre än i andra industriländer. Vi har alltså redan en effektiv energihushållning inom industrin. De senaste årens prishöjning på energi har medfört ytterligare effektivisering. Fortfarande finns det emellertid stora energivinster all hämta.

Spillvärmeutnyttjande och nya, mer energihushållande maskiner och system kräver investeringar, och del kärva finansieringsläge vi nu befinner oss i gör det naturligt atl företagen prioriterar investeringar, som ligger mer i linje med deras produktion än energiframställning och låter krafiförelagen och oljebolagen sköta energifrågan.

Ur samhällets synpunkt innebär detta en suboptimering. Besparings-investeringar ger mer energiulbyte än utbyggnadsinvesteringar. Del kostar mindre att spara en kilowattimme än atl bygga ul ytterligare en kilowattimme i t. ex. kärnkraftverk. Kraflförelagens prissättning döljer emellertid detta förhållande.

Elektricitet säljs nämligen betydligt billigare än vad det kostar alt framställa den i kärnkraftverk. De sedan länge betalda stora vattenkraftverken i norra Sverige subventionerar strömmen från kärnkraft- och oljekraftverk. Stora kunder, t. ex. processindustrierna, får dessutom förmånliga avtal med kraftföretagen, som gör strömmen så billig att det inte kan försvaras företagsekonomiskt atl av knappa kapitaltillgångar prioritera energibesparande investeringar, även om de i sig själva är lönsamma. Energikommissionen håller på atl analysera dessa förhållanden.

1975 års energipolitiska beslut innebar en stor.förändring i inställningen lill energifrågor i vårt land. Riksdagen bestämde sig för att stödja ener-

gihushållning, inte enbart energiframställning. Del råder full enighet om detta. Skillnaden ligger i hur mycket samhället skall satsa på det ena och del andra. I budgetpropositionen anslås 170 milj. kr. för energibesparande åtgärder inom näringslivet, vilkel är mer än dubbelt så mycket som del belopp som hittills har anvisats för del nu löpande budgetåret. 1 propositionen 95 satsas ytterligare 100 miljoner för all höja bidraget från 35 till 55 96 av investeringskostnaderna. Utskottet är enigt om alt föreslå riksdagen atl bifalla detta förslag.

Yrkandena i socialdemokraternas motion 1524 slår in öppna dörrar. Självfallet skall effekterna av de statliga insatserna för energibesparing i näringslivet noggrant utvärderas.

Energikommissionen har i uppgifi alt ta fram underlag för ett långsiktigt program för effektivare energianvändning bl. a. i industriella processer och vid uppvärmning av lokaler. 1 direktiven sägs att "del är angeläget atl kommissionen analyserar konsumtionsulvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsålgärder och anger sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas. 1 detta sammanhang är koinmissionen oförhindrad att också studera alternativ till nuvarande bidragssystem för energibesparande åtgärder, t. ex. olika former av låne- och lånegaran-lisysiem. Redovisning bör ske i form av ett åtgärdsprogram, eller flera alternativa program, som kompletteras med en redogörelse för samhälleliga konsekvenser av olika slag - ekonomi, sysselsättning, hälsa, miljö etc. Redovisningen bör i möjligaste mån vara sådan atl en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionssektorer i syfte all nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i relation lill insatta medel och resurser."

Industriverket håller just på med atl räkna fram en sådan utvärdering. Självfallet kommer kommissionen att beakta den utvärdering som industriverket väntas få klar i sommar och dra slutsatser av den för sina förslag.

I propositionen 100 säger föredraganden: "Storleken på energibesparingen av en åtgärd i förhållande lill bidraget måste enligt min mening vara avgörande för om bidrag för åtgärden skall lämnas eller inte och för bidragsbeloppels storlek." Stödet skall alltså anpassas så att det ger största möjliga besparing.

Industriverket har fått in många ansökningar efter det alt propositionen 95 lagts fram. Del faktum atl man nu kan stödja också större och ännu mer energibesparande projekt har inte betytt all man har behövt säga nej till förslag från mindre förelag. Det är alltså precis lika stor spridning på bidraget nu som det var innan den här förändringen vidtogs. Självfallet kommer kommissionen atl la hänsyn iil'1 erfarenheterna av stödåtgärderna och föreslå ändringar för ännu bättre hushållningsresuliat. Att, som socialdemokraterna i sin reservation gör, kräva en särskild utvärdering av fördelningen skulle ge kommissionen ofruktbart merarbeie. Utskottet föreslår avslag på motionen 1524,

I vpk:s motion 1526 påstår man atl det är föga sannolikt all förelagen

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inoi7i näringslivet m. m.

133

10 Riksdagens protokoll 1976/77:133-134

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

tar några investeringsinitiativ så länge konjunkturen inte vänt och all därför stöd lill energibesparingar inte skulle vara effektiva. Detta motsägs av den erfarenhet industriverket redan fått genom den aviserade höjningen av bidrag lill energibesparande åtgärder inom näringslivet. En myckel stor anhopning av ansökningar har redan kommit in.

Inom processindustrierna, där man inte i dagslägel vågar salsa på investeringar för all öka kapaciteten, har just detta bidrag till energibesparing visat sig mycket effektivt, då man därigenom kan sysselsätta de anställda med sådana investeringar som ökar konkurrenskraften, eftersom man sänker sina produktionskostnader.

Beträffande samordningen av energiplanering i kommunen håller riksdagen just på att förbereda etl beslut om kommunal energiplanering, där kommunen enligt lag bl. a. skall undersöka förutsättningarna all genom samverkan med processindustrin gemensamt lösa energifrågan, beträffande både tillförsel och hushållning. Herr Svensson i Malmö hävdar att tvång är nödvändigt. Vi tycker atl man åtminstone först bör pröva en frivillig väg som bygger på sund ekonomi. Vi tror alt det är effektivare, men självfallet måste samhället gå in med sin helhetssyn och sin samordning. Utskottet föreslår avslag på motionerna 1526 och 881.

I motionen 217, som väcktes under allmänna motionstiden av herr Svanström m. fl., poängteras vikten av all vattenkraften i mindre vattendrag tas till vara. Del väntas en rapport i höst från Svenska krafl-verksföreningen med redovisning av erfarenheter från försök med moderna självgående små kraftverk. Industriverket har nu fått i uppdrag all utreda frågor om bidrag för nyanskaffning, nyanläggning eller upprustning av små konventionella vattenkraftverk utifrån dessa erfarenheter. Motionens syfte är alltså tillgodosett.

Motionen 865 av herr Granstedt m. fl. lar upp några förslag lill energibesparing, som gäller möjligheten atl minska belysningen i skyltfönster samt gatubelysningen. De förslagen kommer atl beaktas i energikommissionen.

Motionen 393 av herr Adamsson m. fl. berör stadsgasverkens situation. I samband med de planer som föreligger på en introduktion av naturgas räknar utskottet med att regeringen kommer att noga följa siadsgasver-kens situation, så alt det tekniska kunnandet och de materiella resurserna las till vara.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkter.

134

Herr SVENSSON i Malmö(vpk) kon genmäle:

Herr talman! Fru Hambraeus har många riktiga, kritiska synpunkter på dagens tillstånd, men hon drar precis motsatt slutsals mot vad man skulle vänta sig atl denna kritik logiskt borde föranleda. Och del är väl del typiska med centerns dilemma att man gärna exploaterar en viss form av skenbar samhällskritik och sedan handlar tvärtemot vad denna

samhällskritik borde leda lill.

Sedan har fru Hambraeus en mycket intressant form av politisk demagogi för sig. Vi tycker inte om tvång, säger hon, i centerpartiet. Jaså, en lag, stiftad av landets valda församling, är tvång enligt fru Hambraeus, och hon tycker inte om sådant tvång. Med den logiken skulle ju varje form av lagstiftning som inkräktar på kapitalets frihet vara tvång. Frihet beslår enligt fru Hambraeus och centerpartiets ideologi i att kapitalel får fara fram i stort sett som del vill och all det skall få subventioner för att del skall bli snällt i ett eller annat avseende. Men all på något sätt med lagstiftning försöka få kapitalet all inse ett samhälleligt ansvar, det kallar fru Hambraeus tvång, det är en inskränkning av friheten. Ett fullständigt ohållbart resonemang, en 1800-ialsmässig liberalism som inte hör hemma i detta århundrade!

Fru Hambraeus förpliktar sig egentligen i den här situationen till en myckel längre gående logik än socialdemokraterna behöver göra. Socialdemokraterna är ju anhängare av kärnkraft och kan alltså hänvisa till utbyggnaden av en möjlig energikälla, och besparingstvångel blir inte lika hårt med deras förutsättningar. Men fru Hambraeus är ute i en myckel riskabel situation. Vill ni ha ett kärnkraftsfritt samhälle i framtiden och etl stopp för den vidare marschen in i kärnkraftssamhällel nu - jag vet inte om ni håller fast vid den målsättningen, men ni har i skilda sammanhang gjort ett stort nummer av den - måste ni åstadkomma och har också förpliktat er att åstadkomma en avsevärd besparing. Ni måste effektivt och på relativt kort sikt garantera att slöseriet, framför allt inom lunginduslrin, bringas under kontroll och upphör. Ni måste också garantera atl denna besparing får en viss storleksordning, för kan ni inte det så spricker hela den energikalkyl som ni, förmodar jag, på något sätt har i era bakhuvuden, även om ingen har sett den. Då kan ni inte tala om all man först skall undersöka förutsättningarna för att på frivillig väg komma fram. Ni kan inte hänvisa lill att del ligger så många ansökningar inne, för det är naturligt all antalet ansökningar ökar när energin har blivit dyrare; del vore märkligt annars. I stället måste ni kunna visa hur myckel ni kan spara och hur mycket ni kan garantera au del sparas. Vi vet hur mycket det kan sparas i processindustrin - proportionerna är något så när kända - och del gäller alt garantera all möjligheten utnyttjas, men del kan man inte med ert lålgåsyslem. Del kan man bara med obligatorisk samplanering och med lagstiftning.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Eneigibesparande åtgärder inom näringslivet m. in.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Riksdagen håller just på alt förbereda en lag om kommunal energiplanering. Kommunerna kommer alltså atl få ett ansvar för att nu se på helheten när del gäller energiförsörjningen och -tillförseln inom sina områden. Herr Svensson i Malmö tror atl del vore effektivare att gå ul och tvinga företagen att bygga ut åtgärder som de i själva verket inte vill ha. Jag tror atl del är ett väldigt ineffektivt sätt all få en förändring till stånd. Det är betydligt klokare alt se till, atl det ligger i alla parters

135

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

intresse atl arbeta för gemensam nytta. På det viset sätter man i gång fantasin och viljan och skaparkraften hos människor i stället för atl uppmuntra ett försök att smita undan, atl gömma sig, att inte göra del bästa av en sak.

Jag tror all vi har allt all vinna på all på en frivillig väg samordna ansträngningarna för all ta till vara också energin. Orsaken lill atl förelagen inte i dag lar energin till vara - och det är ganska intressant, vill jag säga inom parentes till herr Wååg; man tillvaralar inte den energi som finns, och alltså är det knappast en förväntad energibrist som utgör industrins svårighet nu - är atl prissättningen på den energi som utbjuds är orealistiskt låg.

Krafiförelagen bjuder ul elektricitet så billigt att del inte finns någon som helst anledning för förelagen att utnyttja sin spillenergi. Oljan säljs f n. till sådant pris all del är betydligt vettigare all använda den. 1 det långa loppet är del ingen klok politik. Här måste samhället gå in och på olika sätt se på prissättningen och stimulera den vägen, så atl del kommer att ligga i allas intresse atl handla långsiktigt klokt när det gäller energifrågan.

136

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! I sitt sista inlägg avslöjar fru Hambraeus sitt verkliga ideologiska hemvist ännu effektivare än hon gjorde i sill första inlägg. Bakom en skenbart välvillig, jag skulle nästan kunna säga söndagssko-lemässigt idyllisk, bild av ett samhälle bringas alla, hur olika och diametralt motsatta och stridiga intressen de än har, atl genom en god vilja samverka för ett enda mål. Bakom detta döljer sig alltså del som hon sade allra först, nämligen att man inte mot företagens vilja tvingar fram någonting, dvs. om vi vänder på logiken i fru Hambraeus åskådning: företagens vilja skall avgöra samhällspolitikens stora målsättningar och del politiska handlandet från den regering som sitter. Del är förelagens vilja som styr den regeringens handlande. Vill företagen inte spara skall de också slippa göra det, för lagar skall vi inte ha. Alla lagar är, som fru Hambraeus tidigare sade, ett tvång och en inskränkning i friheten.

Sedan hänvisar fru Hambraeus till all del förbereds en lag, som skall ge kommunerna möjlighet atl här ingripa som samordnare. Ja visst, det förbereds en lag som efler vad jag kan förslå kommer alt få den utformningen att den kommer att ålägga kommunerna all ta ansvar, men den kommer icke - och del är just den springande punkten - alt ge dem en auktoritet atl med lagens hjälp handla för att kunna framtvinga de nödvändiga besparingarna. Den kommer inte alt få någon auktoritet gentemot företagen. Den kommer all medföra något slags allmän förpliktelse atl förhandla med intressegrupper som i regel är myckel starkare än de själva. Del är lika orimligt som när man ger kommunerna ett ansvar all ordna samhällets barntillsyn och samtidigt inte ser lill alt de får sådana resurser att detta ens tillnärmelsevis kan genomföras -kanske inte till mer än 10-12 96 av vad som behövs. Det är samma

typ av slag i luften. Jag upprepar: Ni i centerpartiet har genom ert ställningslagande till kärnkraften förpliktat er alt uppvisa en bestämd kvantitet besparingar om den framlida energibalansen skall gå ihop. Vi i vpk, som också är motståndare lill kärnkraften - rättare sagt de enda som nu är konsekventa motståndare till kärnkraften - är fullt klara över detta. Vi är beredda att föreslå de åtgärder som blir konsekvensen av detta synsätt. Del är emellertid icke ni - det har vi sagt många gånger - och därmed skadar ni den sak som ni anser er företräda, lika mycket som ni skadar den genom alt gå i koalition med två av riksdagens kärnkraftsvänliga partier.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Eneigibesparande åtgärder inom näringslivet in. m.

Hen ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av att jag tillsammans med några partikamrater väckt en motion om stöd till de svenska gasverken. Jag har anledning all uttala tillfredsställelse över del sätt på vilkel näringsutskotlet behandlat denna motion. Som fru Hambraeus erinrade om i sitt anförande förutsätter utskottet alt regeringen följer dessa frågor och att man från samhällets sida tar initiativ och ser till att gasverken inte i onödan läggs ned och alt denna verksamhet inte medför kapitalförstöring. Framför allt måste man se till all bevara det tekniska kunnande som finns hos gasverkens personal.

All jag begärt ordet sammanhänger med atl jag redan i höstas framställde en interpellation lill statsrådet Johansson. Jag fick svar på denna den 11 januari i år. Jag måste då i samband med interpellationssvaret konstatera all intresset från statsrådet Johanssons sida inte var särskilt stort för alt se lill att de nuvarande sladsgasverken har möjlighet all överleva. Han ansåg att del borde ankomma på de berörda kommunerna all själva avgöra om och i vilken takt sladsgasverken bör avvecklas. Han ansåg också alt del i nu föreliggande situation inte fanns någon anledning att vidtaga några åtgärder för att ge stöd till de svenska sladsgasverken.

Jag har anledning all med tacksamhet konstatera atl utskottet positivt har behandlat den här frågan, och jag hoppas atl regeringen lar den kontakt med Svenska gasföreningen som utskottet förutsätter. Med tanke på all vi kanske i framtiden får tillgång lill naturgas skulle det vara synnerligen olyckligt om sladsgasverken lill följd av den ekonomiska situation som de nu befinner sig i tvingas lägga ner sin verksamhet.

Herr talman! Med dessa enkla ord ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemställan, även om det i betänkandets kläm står att utskottet avstyrker motionen. Syftet med motionen är emellertid nått om statsmakterna, som jag hoppas, med uppmärksamhet följer utvecklingen på det här området och ser till alt det kommer lill stånd ett stöd åt de svenska gasverken, så alt vi inte råkar i den situationen atl vi, när vi i en framtid kanske får tillgång till naturgas, inte har några svenska sladsgasverk i verksamhet.

137

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Herr WÅÄG (s):

Herr talman! I etl avseende korsas fru Hambraeus och mina synpunkter, nämligen när fru Hambraeus säger all vi har orealistiskt låga energikostnader här i landet. Vi måste försöka bestämma oss för något riktvärde. Jag skulle vilja fråga fru Hambraeus: Vilket ungefärliga energipris anser fru Hambraeus vara rimligt?

Fru HAMBRAEUS (c):

Herr talman! Jag kan inte svara på den frågan nu. Energipriset är en av de stora och svåra frågor som energikommissionen håller på alt utreda och kommer att framlägga förslag om så småningom.

Hen WAÄG (s):

Herr talman! Det är väldigt viktigt att man försöker komma till någon bestämd uppfattning snart. Energikommissionen har ju en otrolig arbetsbörda, och jag beundrar er för att ni kan bära denna börda. Del är viktigt att man snart kommer lill en uppfattning, därför alt energipriset är vägledande för hela resonemanget i fortsättningen - i varje fall med den utgångspunkt som jag har redogjort för i mitt anförande.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1526 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskoiiets hemställan i betänkandet nr 38 mom. 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1526 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 10

138

Mom. 3 a

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels mo-

tionen nr 881 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 38 mom. 3 a röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 881 i motsvarande del.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Energibesparande åtgärder inom näringslivet m. m.

Ja - 279 Nej - 10

Mom. 3 b

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 38 mom. 3 b röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1526 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 10

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wååg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i belänkandet nr 38 mom. 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svanberg m. fl.

139

Nr 134 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Tisdagen den ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wååg begärde rösl-

17 mai 1977 räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst-

--------------- ning gav följande resultat:

Aktiekapitalets Ja - 149

storlek Nej - 131

Avstår - 10

Mom. 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 4 Föredrogs

Finansutskottets beiänkanden

1976/77:26 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden

1976/77:27 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagt förslag lill stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1977/78

1976/77:28 med anledning av i propositionen 1976/77:100 gjord framställning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret 1977/78

Kammaren biföll vad utskottet i dessa beiänkanden hemställt.

§ 5 Aktiekapitalets storlek

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:29 med anledning av propositionen 1976/77:109 om aktiekapitalels storlek jämte motioner.

I propositionen 1976/77:109 hade regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen atl anta i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag,

2. lag om ändring i lagen (1974:990) om den skaltemässiga behandlingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"År 1973 beslöts att alla aktiebolag måste ha etl aktiekapital på minst

50 000 kr. Bolag som bildats före den 6 juni 1973 fick dock anstånd

till utgången av år 1978 med atl höja sitt aktiekapital lill delta belopp.

I propositionen föreslås atl övergångstiden förde äldre bolagen förlängs

lill utgången av år 1981."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den med anledning av propositionen väckta motionen
140 1976/77:1538 av herr Andersson i Södertälje m.fl. (s), vari hemställts

att riksdagen skulle avslå propositionen 1976/77:109 om aktiekapitalets Nr 134

storlek,

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:651 av herr Fridolfsson m. fl. (m) samt

1976/77:1049 av fru Bernslröm (fp) och herr Wästberg i Stockholm (fp).

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. beträffande förlängning av övergångstiden för äldre aktiebolag med
avslag på motionen 1976/77:1538 anta i propositionen 1976/77:109 fram
lagda förslag till

a. lag om ändring i lagen (1973:303) om ändring i lagen (1944:705)
om aktiebolag,

b. lag om ändring i lagen (1974:990) om den skaltemässiga behand
lingen med anledning av övergång från aktiebolag till annan förelagsform,
m. m.,

2. beträffande aktiekapitalets storiek avslå motionen 1976/77:651,

3. beträffande röstvärdet för aktier avslå motionen 1976/77:1049.

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

Reservation hade avgivits beträffande föriängning av övergångstiden för äldre aktiebolag av herr Andersson i Södertälje, fru Nilsson i Sunne samt herrar Andersson i Gamleby, Konradsson, Silfverstrand, Lindström och Fransson i Mariestad (samtliga s) som ansett att utskottet under

I bort hemställa

atl riksdagen skulle med bifall lill motionen 1976/77:1538 avslå propositionen 1976/77:109.

Hen ANDERSSON i Södenälje (s):

Herr talman! Frågan om aktiekapitalets storiek har behandlats av riksdagen ett flertal gånger under de senaste fyra åren. Genom att regeringen beslutat avlämna propositionen 1976/77:109 har det blivit nödvändigt med ytterligare en riksdagsbehandling i detta ärende.

I maj månad 1973 beslutade riksdagen atl minimibeloppet för aktiekapitalet skulle höjas från 5 000 kr. till 50000 kr. Beslutet omfattade de aktiebolag som skulle komma alt bildas efter den 6 juni 1973.

I den proposition som låg till grund för beslutet framhöll föredragande statsrådet bl. a. följande:

"För egen del vill jag först framhålla alt den som driver ett företag måste ha ett ansvar för de åtaganden som görs i rörelsen. Anställs arbetstagare i förelaget, måste företagaren kunna lämna garantier för att företaget är någorlunda stabilt så alt arbetstagarens sysselsättning inte äventyras. Företagels borgenärer har också berättigade anspråk på att förelagen kan fullgöra sina åtaganden. Bland borgenärerna intar del allmänna en framträdande plats. Statens och kommunernas skatteanspråk

II Riksdagens protokoll 1976/77:133-134

141

Nr 134 skiljer sig från Övriga borgenärers fordringar bl. a. därigenom att stat och

Tisdagen den kommun inte kan trygga sitt skalteanspråk genom att uppställa krav

17 maj 1977 P borgen eller annan säkerhet. Del är av dessa skäl angeläget alt ak-

.-------------- liebolagsliflningen utformas så alt bolagen har tillräckligt ekonomiskt

Aktiekapitalets underiag för sin verksamhet."

storlek Det har vidare från vår sida hävdals i debatten att de som slår bakom

ett bolag och skall svara för rörelsen skall kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot anställda, det allmänna och andra borgenärer, varför deras kapitalinsats i bolaget måste vara betydande.

Av de remissvar som redovisades i den aktuella propositionen 1973 vill jag här återge vad TCO framhöll. Dess svar speglar på ett utomordentligt bra sätt den debatt som sedan länge pågått och fortfarande pågår inom de fackliga organisationerna:

"TCO anser alt den nuvarande låga gränsen i fråga om aktiekapitalets storlek har möjliggjort tillkomsten av inte önskvärda bolagsbildningar. Vid de konkurser som i många fall har blivit följden har arbetslagarna mist sina arbeten med åtföljande svårigheter att få nya anställningar. Många av dessa bolag skulle aldrig ha kommit lill stånd om det minsta tillåtna aktiekapitalet hade bestämls till ett högre belopp."

Motiveringen för riksdagens beslut 1973 var också alt de senaste åren hade ett osedvanligt stort antal aktiebolag nybildats varje år. År 1972 bildades inte mindre än nära 20 000 nya bolag. Och atl många av dessa bolag var s. k. skrivbordsbolag råder det ingen tvekan om.

När man nu några år efteråt ser tillbaka på riksdagens beslut 1973 all höja aktiekapitalets minimibelopp till 50 000 kr. för nybildade bolag inser man all det var etl väl avvägt beslut som riksdagen då fattade. Den statistik som finns upptagen i den proposition som vi i dag behandlar visar också all antalet nybildade bolag radikalt har minskal och att lagstiftningen från 1973 därigenom har haft effekt.

Vad har då riksdagen tidigare sagt om de äldre bolagen? Jo, i december månad 1973 beslöt riksdagen att de bolag som fanns bildade före den 6 juni 1973 skulle få fem år på sig atl öka sitt aktiekapital till 50 000 kr. Dessa bolag hade alltså åren 1974, 1975, 1976, 1977 och har även hela 1978 på sig all höja aktiekapitalet lill 50 000 kr.

I del belänkande som lagutskottet skrev i december 1973 finns det några rader som är lika aktuella i dag som de var då. Lagutskottet skrev: "Enligt utskottets mening är det angeläget att den nuvarande otillfredsställande ordningen med två typer av aktiebolag - såvitt avser reglerna om aktiekapitalets minimibelopp - inte består längre än vad som är oundgängligen nödvändigt."

Lagutskottet framhöll också all övergångstiden på fem år syntes vara väl avvägd.

Under 1973 och 1974 har man hela liden från de borgerliga partiernas

sida fört en debatt om atl vi här i landet borde införa en ny bolagsform

med etl begränsat personligt ansvar. Man framförde del motionsvägen

142 både 1973 och 1974. Ar 1974 blev det majoritet här i riksdagen för all

tillsälta en utredning om införande av en särskild bolagsform. Den utredningen fick namnet 1974 års bolagskommitlé.

När man nu sätter sig ner och läser alla propositioner, ulskottsbetän-kanden och protokoll från 1973 fram till dags dato och ser på frågan om vi i del här landet verkligen behöver en ny bolagsform, är det framför allt fem punkter man kan dela upp frågeställningen i. Den gäller:

1. insatskapitalets storlek,

2. anpassningen lill EG och Danmark,

3. formalitetskraven,

4. minoritetsskyddet och

5. skattefrågorna.

När man gör en sådan här genomgång av propositioner och ulskotts-betänkanden har i varje fall jag för min del svan atl finna några tillräckliga argument för atl här i landet införa en särskild bolagsform av typen GmbH osv., som framhållits i de olika motionerna under årens lopp.

Jag har velat säga detta som bakgrund när vi nu har att behandla dagens proposition, som innehåller förslag om att de bolag som fanns bildade den 6 juni 1973 skall få ytterligare tre år på sig innan de behöver räkna upp sitt aktiekapital lill 50 000 kr.

Vad är det då för motiv som finns i den nu aktuella propositionen?

Jo, för del första talar man om atl 1974 års bolagskommitlé har fåll två nya ledamöter och alt de ledamöterna inte har hunnit sälla sig in i alla de här frågorna om del behövs en rry bolagsform i landet eller inte, varför det är nödvändigt att utredningskommiltén får längre tid på sig.

När man granskar del argumentet får man en känsla av atl det är fältherrens schackdrag atl sätta dit två nya ledamöter i den aktuella utredningen. Därigenom får man ett motiv för att kunna förlänga den här övergångstiden, som gynnar bolagen men inte de anställda och inte de fackliga organisationerna.

Man kan också fråga sig: Var del nödvändigt alt tillsätta två nya ledamöter i den här utredningskommiltén? Jag tillåter mig all ha en avvikande mening på den punkten, eftersom utredningskommiltén hade kommit myckel långt i sitt arbete i slutet av förra året och del fanns en representant för de borgerliga redan tidigare i denna kommitté. Jag utgår från att den ledamoten under utredningsarbetets gång haft goda kontakter med sina partigrupper. Del borde ha varit möjligt även för de nya ledamöterna alt på en eller ett par månader läsa in den färdigskrivna promemorian och kunna ta ställning i detta ärende ulan all man skulle behöva försena etl ställningstagande i ytterligare tre år.

För del andra talar man i den nu aktuella propositionen om all det finns skallefrågor som ännu inte är klara, och man hänvisar till den nu arbetande förelagsskalteberedningen. Den beräknas vara klar i höst någon gång. Men vad är del för filosofi som ligger bakom? Man vill alltså invänta alla länkbara utredningar innan man från de borgerliga partiernas sida är beredd atl ta ställning i denna fråga.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

143

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

I det samhälle där vi lever, med en mycket snabb samhällsutveckling, måste man någon gång bestämma sig och ta ställning i de olika sakfrågorna, och det är omöjligt att invänta alla tänkbara utredningar. Man måste vara övertygad om atl när förelagsskalteberedningen har kommit med sitt belänkande och man har möjlighet alt ta ställning till de förslagen, kommer det också nya problem, nya frågor, på skattelagstiftningens område som behöver utredas. Är det då meningen alt man skall invänta nya utredningar innan man är beredd att la ställning i denna fråga om aktiekapitalets storiek? Riksdagen har också under såväl 1974 som 1976 beslutat i skallefrågor som berör de här bolagen, och man borde nu, även från denna synpunkt, varit beredd alt la ställning.

Detta förslag som nu föreläggs riksdagen, alt de äldre bolagen skall få ytterligare tre år på sig, vad innebär del? Jo, att del här låga aktiekapitalet på 5 000 kr. kommer atl beslå för ett mycket stort antal bolag i ytterligare tre år. 5 000 kr. i dag är inte mer än en månadslön för stora grupper av anställda. Den andra frågan man har anledning alt ställa är: Är 50 000 kr. ett så avskräckande belopp atl del är för högt som minimibelopp för dessa bolag? Nej, knappast, 50,000 kr. i dag representerar samma värde som ungefär två begagnade personbilar. Man kan inte påstå att del är ett för högt insatskapital i ett bolag som har ansvaret för många anställda och deras sysselsättning och framtid. Med den ekonomiska politik som vi i dag upplever, med en mycket kraftig infialion, kan man fråga sig: Vad kommer 50 000 kr. alt vara värda om några år när övergångstiden förlängs?

Jag har också inför detta ärende haft kontakt med LO-Förbundens Rättsskydd AB för alt få fram uppgifter om hur de upplever alla de konkurser som i dag inträffar bland de mindre bolagen. Om man tittar på de siffror som LO-Förbundens Rättsskydd AB har, visar del sig att under etl och ett halvt års tid har ett relativt stort antal bolag gått i konkurs. Del är förvånansvärt många som uppstår i ny skepnad och fortsätter sin verksamhet. De anställda har många gånger råkat illa ut, en del har fåll ut sina löner tack vare de statliga bestämmelserna om lönegaranti, men bolagen har inte betalt ut några löner.

Dessa problem kan man naturligtvis inte helt lösa enbart genom alt höja minimibeloppet för aktiekapitalet i bolagen, men det är en åtgärd som är ägnad alt komma till rätta med de konkurser som sker i en lång rad bolag.

När man då lar del av den svaga motivering som finns i den nu aktuella propositionen och den erfarenhet som finns samlad inom de fackliga organisationerna, i LO-Förbundens Rättsskydd AB osv., frågar man sig: Varför lånar sig centerpartiet lill denna politik? Man måste samtidigt konstatera all folkpartiet helt tycks ha svikit löntagarna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen.

144

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Frågan om aktiekapitalets storlek har, som Lennart Andersson nyss anförde, varit föremål för upprepade överläggningar här i riksdagen under de senare åren, och även jag skall bidra litet till historieskrivningen.

Det majoritetsbeslut som fattades år 1973 om 50 000 kr. som ett aktiebolags minimikapital föregicks av överläggningar, vari de borgerliga partierna framförde förslag om 20 000 kr. som ett minimibelopp. Man kan alltså säga atl vi alla var ense om att en höjning av minimibeloppet skulle ske, frågan var bara hur stor denna höjning skulle vara.

Efler beslutet år 1973 framkom det nya förslag om införandet här i landet av en ny särskild företagsform. Ar 1974 företog lagutskottet en resa lill Danmark, där man tog del av det nya förslag som då hade genomförts om s. k. anpartselskab, och detta besök resulterade i att utskottet enhälligt föreslog atl man skulle be regeringen överväga möjligheterna att även i vårt land införa en sådan särskild företagsform lämpad för de mindre företagen. En kommitté för atl utreda delta kom lill stånd och har arbetat sedan dess.

Ar 1975 ersattes 1944 års aktiebolagslag med en ny, och även i denna nya lag infördes minimibeloppen i enlighet med 1973 års beslut. Även år 1975 förekom det reservationer till förmån för ett minimibelopp av 20 000 kr.

Jag är alltså angelägen att understryka att det inte har rått några delade meningar om behovet av en höjning av minimikapitalet. Det är därför onödigt alt som den värderade vice ordföranden i utskottet har gjort framställa del så, alt man får intrycket att vi hela tiden skulle ha gått emot tanken på en höjning av beloppet. Jag erinrar mig atl jag själv i debatten också har framhållit alt om det infördes en särskild förelagsform som var mera lämpad för de mindre förelagen, så skulle del kunna bli aktuellt all höja beloppet om 50 000 kr. ytterligare. Del innebär all vi inte är främmande för tanken att det i de verkligt stora företagen finns behov av väsentligt högre belopp än de som f n. gäller. Lika angeläget är det att de mindre företagen får en förelagsform som är mera lämpad för dem och ett lägre minimikapital. Del är fortfarande vår förhoppning att bolagskommillén skall komma fram med etl sådant förslag.

Jag övergår härefter till den proposition som enligt Lennart Anderssons mening har myckel svaga motiveringar. Jag kan i likhet med departementschefen framhålla att här har hänt åtskilligt sedan de nya reglerna om aktiekapitalets storlek infördes. Det har åstadkommits åtgärder i syfte att bl. a. få en likformig beskattning av fåmansförelag. Därmed har i varje fall en möjlighet till skatteflykt begränsats.

Departementschefen anför alt även om de problem som har med skatterna att göra i första hand skall behandlas inom det skatte- och laxe-ringslagstiftningsmässiga området, så borde det inte vara främmande för oss som sysslar med det civilrättsliga området alt också bidra till all motverka vissa former av skattenyklsålgärder. Och jag är angelägen

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

145

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

146

om all betona alt vi inom lagutskottets majoritet är helt införstådda med behovet av atl begränsa dessa skalteflyktsmöjligheter, som bl. a. har kommit till uttryck i samband med konkurser av olika slag.

Departementschefen anför vidare alt det bör beaktas om man inte måste bedöma det här isolerat från spörsmålet om del ändå inte skall införas en bolagsform vid sidan av den nuvarande. Om en sådan företagsform tillkommer är det inte längre aktuellt med att sänka den nu gällande gränsen för aktiebolagen. Delta skriver departementschefen i anledning av en framställning som gjorts lill regeringen av Sveriges hantverks-och induslriorganisalion, som föreslagit en temporär sänkning av minsta aktiekapitalet lill de förut omnämnda 20 000. Departementschefen avvisar den länken och lagutskottet har enhälligt slällt sig bakom delta.

Departementschefen säger också atl en sådan temporär sänkning av minimigränsen från flera synpunkter skulle på ett olyckligt sätt komplicera de invecklade problem av civilrällslig, skatterättslig och lagteknisk art som en övergångsreglering för de äldre aktiebolagen redan nu ger upphov lill.

Emellertid kan man inte komma ifrån att aktiekapitalets storlek inverkar på villigheten atl etablera nya företag. Jag noterade med tacksamhet all herr Lennart Andersson med den goda insikt han har i de här frågorna inte föll för frestelsen som vissa andra debattörer tidigare har gjort alt försöka inbilla oss alla atl del är frågan om etl belopp på 5 000 kr. även för nybildade företag. De nybildade aktiebolagen måste ända sedan 1973 ha betalt in 50 000 kr.

Det är riktigt, som här tidigare har anförts, all del blivit en begränsning av nyskapandet av företag. Men del kan inte vara riktigt alt detta har varit till nytta för företagsamheten eller skapat nya sysselsättningar i områden där det är angeläget alt så sker. Därmed kan det inte heller rimligen gynna de anställda.

Därför tror vi all det är riktigt alt man får ta in del här resonemanget om en ny företagsform och andra åtgärder i ett stort paket, etl sådant som regeringen aviserar i den här propositionen. Man säger där all del är regeringens avsikt atl under hösten 1977 redovisa ett samlat små-förelagsprogram. Där kommer bl. a. all övervägas olika åtgärder för att främja etableringen av nya företag.

När det gäller den begränsade övergången lill 50 000 kr., som har skett i de förut etablerade företagen, förtjänar del också att framhållas atl de åtgärder, som från borgerligt håll föreslogs i samband med höjningen av aktiekapitalet för att skapa möjligheter för de befintliga företagen att utan orimliga skattekonsekvenser och andra svårigheter befrämja en sådan höjning, avvisades av den dåvarande majoriteten.

Propositionen mynnar således ul i ett förslag om en ytterligare övergångslid på tre år t. o. m. utgången av år 1981. Lennart Andersson och de andra socialdemokratiska reservanterna i lagutskottet anser atl detta är en alldeles för lång övergångstid. Vi har den uppfattningen atl del är angelägel all man får möjligheter atl invänta det förslag som bolags-

kommittén beräknas komma med.

Beträffande kommittén var Lennart Andersson kanske litet elak - vilkel är helt mot hans vanor - när han menade att den omständigheten att kommittén utökades med två ledamöter inte skulle behöva föranleda något ytterligare anstånd med kommitténs ställningslagande. Jag vill bara påpeka att kommitténs framställning till regeringen i januari 1977 beträffande de bristande möjligheterna att framkomma med förslaget i den ordning som man hade tänkt sig är fullständigt enhällig. Förslaget har alltså även omfattats av de socialdemokratiska representanterna.

Lagutskottets betänkande nr 29 som vi nu behandlar innehåller en reservation från de socialdemokratiska ledamöterna. Denna reservation gäller enbart del ytterligare uppskovet på tre år, medan utskottet är enigt i etl par andra frågor som har berörts i belänkandet, nämligen röstvärdet för aktier och, som jag tidigare har nämnt, den temporära sänkningen av minimigränsen lill 20 000 kr. Vad utskottet således i sin majori-lelsskrivning har kommit fram lill framgår på s. 8 i betänkandet. Vi skriver där att det i vissa fall har gjorts successiva uppskrivningar av kapitalel även om man ännu inte har nått upp lill 50 000-kronorsgränsen. Anledningen lill all man dröjt kan vara svårigheten atl under rådande konjunkturer få fram kapital. Som jag förut sagt avslogs förslagen beträffande stödåtgärder för att underlätta kapitalhöjningen, men det avgörande skälet måste anses vara alt man har velat avvakta resultatet av pågående utredningsarbete när del gäller i vilken företagsform rörelsen i fortsättningen skall bedriva. Del är ganska självklart alt företag som är små och som tror atl de skulle ha stor nytta av den här möjligheten - om den förverkligas - i del längsta väntar med atl göra förändringar i sina kapilaldisposilioner.

I den socialdemokratiska motion som yrkar avslag på propositionen och som ligger till grund för reservationen har det påståtts alt bolagskommillén hösten 1976 under hand anmält lill jusliliedepartemenlet alt utredningsarbetet beträffande den nya företagsformen var avslutat. .Vi inom utskottets majoritet känner inte närmare lill detta. Däremot är del helt klart alt kommittén i skrivelse i januari 1977 anmält att den inte kan slutföra sitt utredningsuppdrag inom den utsatta liden. Framställningen var, som jag tidigare sagt, enhällig.

Herr talman! Med del anförda ber jag atl få yrka bifall till hemställan i lagutskottets betänkande nr 29.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar med stor tillfredsställelse atl utskottets ordförande vill medverka lill all hindra skatteflykt och all vidta åtgärder för att vi skall nå det målet. Men samtidigt som jag noterar delta konstaterar jag också alt majoritetens förslag innebär att många av de mindre bolagen får fortsätta ytteriigare tre år med detta låga aktiekapital på 5 000 kr. Jag vill inte påslå all alla de bolagen är mindre seriösa, men del finns etl ganska stort antal mindre seriösa bolag bland dem som utnyttjar

147

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

bestämmelserna för atl komma undan skatt och som inte uppfyller reglerna. Och jag tycker att det är allvarligt atl de bolagen får ytterligare tre år på sig för all bedriva den verksamheten.

Sedan talade herr Svanström om hur långt bolagskommillén hade kommit i sitt arbete hösten 1976. Till del vill jag bara lägga, alt när den nya regeringen tillträdde infordrade den mycket snart från alla kommittéer besked om hur långt de hade kommit i sitt arbete. Den nya regeringen satte också in nya ledamöter eller gav nya direktiv osv. Det är ju helt naturligt att en ny regering gör det. Och lika naturligt var alt den avgående regeringen gjorde en kontroll av läget i alla pågående utredningar, innan den lämnade kanslihuset. Den ledamot som vår grupp har i bolagskommittén kunde då rapportera att man på hösten 1976 var färdig med en promemoria. Man var så långt framme att man hade utsatt ett justeringssammaniräde lill mitten av oktober det året. Men så kom då regeringsskiftet, och man fick tänka om. Del sattes in nya ledamöter, och arbetet fortsaiie kanske efter andra målsättningar - del är mer än jag känner lill. Men bolagskommittén var som sagt mycket långt framme med sitt arbete hösten 1976, och del meddelades också i vanlig ordning. Därför borde det ha varit möjligt för kommittén att slutföra sitt arbete inom den tidsram som från början dragils upp.

Hen SVANSTRÖM (c) kon genmäle:

Herr talman! Jag noterar det medgivande som herr Andersson i Södertälje här gjorde, att inte alla de s. k. 5 000-kronorsbolagen uppvisar brister när det gäller atl arbeta seriöst. Men det kanske också finns anledning fråga herr Andersson om han har den uppfattningen atl alla bolag med etl minimikapital på 5 000 kr. är garanterat seriösa nu och i all framtid. Leker de aldrig ett ögonblick med tanken atl utnyttja sin ställning och i förekommande fall försöka undvika extra beskattning?

Sedan tycker jag all herr Anderssons historieskrivning om vad som hände i höstas var mycket intressant, ärlig och uppriktig. Del är självfallet litet ovant med regimskifte här i vårt land. Vad som hände var uppen-bariigen atl både den avgående och den nya regeringen såg över sitt kommittéarbete, och i detta fall var den nya regeringen besjälad av en vilja all verkligen göra ett nytt försök all åstadkomma en företagsform som bättre passar de mindre och medelstora företagen i vårt land. Jag tycker att del var en föredömligt aktiv insats som regeringen då gjorde. Det är också min personliga förhoppning att bolagskommillén skall lyckas med sin arbetsuppgift.

148

Herr ANDERSSON i Södertälje (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt, herr Svanslröm, all jag inte påslår alt alla bolag med 5 000 kr. i aktiekapital är mindre seriösa. Del finns naturiiglvis också bland dem bolag som verkligen är seriösa. Men vi har allihop i denna kammare under ett antal år bevittnat att del är alltför många av dessa bolag som inte sköter sina lagenliga skalleförpliktelser

på etl riktigt sätt.

Herr Svanslröm frågade mig om alla bolag med 50 000 kr. i aktiekapital är seriösa. Nej, man klarar inte helt den här problematiken enbart genom alt höja aktiekapitalet till 50 000 kr., men det är en åtgärd som tillsammans med andra hjälper lill att hindra etl fortsatt fusk av många bolag. Det är min förhoppning att vi skall kunna fortsätta det här arbetet, så all allt fler bolag verkligen uppfyller sina lagenliga förpliktelser.

Beträffande arbetet i bolagskommittén och möjligheterna alt komma fram lill ett nytt förslag om en ny bolagsform vill jag bara påminna om att aktiebolagsutredningen redan på sin lid prövade den frågan men inte då fann några motiv atl föreslå en ny bolagsform. Såvitt jag förstår har ingenting radikalt nytt inträffat här i landet, så all man nu kan peka på några klara motiv för all man lägger fram förslag om en ny bolagsform.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

Hen SVANSTRÖM (c) kon genmäle:

Herr talman! Nej, vi är nog överens om all aktiebolagslagens bestämmelser om ett minimikapital inte klarar de här skatteproblemen. Del var även på denna punkt etl medgivande från Lennart Anderssons sida som jag uppskattar.

Beträffande den nya förelagsformen sade Lennart Andersson all aktiebolagssakkunniga på sin tid konstaterade att del inte förelåg något behov här i Sverige. Vid denna tidpunkt ägde det rum etl samnordiskt lagstiftningsarbete. Samma konstaterande gjorde man vid motsvarande lid i Danmark. Men på grund av Danmarks inträde i EG blev del nödvändigt att snabbt pröva frågan. Enligt den uppfattning lagutskottets ledamöter fick vid besöket i Danmark hade lagstiftningsarbetet gått skyndsamt och resulterat i en lag som tillfredsställde danskarna. Del bör därför säkert gå bra att åstadkomma en sådan lag även i Sverige, om vi har de intentionerna.

Hen SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Herr Svanslröm säger all socialdemokraterna och de borgerliga i utskottet inte hade några delade meningar om behovet av en höjning av aktiekapitalet. Men hur förhåller det sig egentligen med den saken? Ni har visserligen medgivit att det finns ett behov av alt höja aktiekapitalet till 50 000 kr. för bolag som bildats efter den 6 juni 1973. Men en mycket stor del av de berörda förelagen har bildals före denna tidpunkt, och nu får de ytterligare tre år på sig alt höja aktiekapitalet lill 50 000 kr. Detta måste innebära att man ger fortsatta möjligheter för alltför många bolag av skrivbordskaraklär all bedriva verksamhet som inte i första hand har till syfte att avyttra varor och tjänster.

Såväl propositionen 109 som lagutskottets belänkande 29 är egentligen ganska märkliga aktstycken. Inte med ett enda ord berör den borgerliga ulskoltsmajoritelen bakgrunden och orsakerna lill att gränsen för minsta tillåtna aktiekapital i aktiebolag höjts från 5 000 lill 50 000 kr. I detta avseende ansluter sig utskotlsmajoriteten följsamt till propositionen, där

149

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

150

det inte heller finns särskilt många ord ägnade åt de problem som varit förknippade med atl det i Sverige lill skillnad från flera andra jämförbara länder enbart erfordrats en så blygsam kapitalinsalls som 5 000 kr. för alt bilda och driva etl förelag, en företagsform som innebär atl ekonomisk verksamhet kan drivas ulan personlig ansvarighet för deltagarna.

Regeringspropositionen är i sin ytlighet och sin obenägenhet att vilja analysera konsekvenserna från skaltemässiga synpunkter av en ytterligare förlängning av anståndet för äldre bolag all höja aktiekapitalet till 50 000 kr. ännu ett exempel på de många haslverk som passerat regeringskansliet sedan regimskiftet i fjol.

Det kom ett brev til| regeringen i januari i år. Och delta brev från en företagarorganisation är det enda dokument som regeringspropositionen finner det mödan värt att la upp som underlag för förslaget atl förlänga frislen för höjningen av aktiekapitalet för de äldre bolagen. Ett brev betyder så myckel. Ja, denna postverkels gamla slogan är det mer än en av intressenterna inom finans- och företagarvärlden som haft anledning att göra till sin under del hittillsvarande borgerliga fögderiet.

Som skäl för uppskovet anförs bl. a. att många av de företag som i dag har ett lägre aktiekapital inte har egna medel för all kunna uppfylla kravet på höjning av aktiekapitalet. Någon närmare dokumentation som styrker ett sådant förhållande finns inte återgiven i propositionen, ej heller i utskottsbetänkandel. Låt mig till detta konstatera all tidigare gjorda undersökningar på området visat atl den genomsnittliga storleken av småföretagens egna kapital i de flesta branscher gjort del möjligt alt inom flertalet rörelsedrivande bolag företa en erforderiig höjning.

Eftersom varken i regeringspropositionen eller i den borgerliga utskotts-skrivningen löntagarsynpunkterna i denna fråga tillmätts något intresse, kan det vara på sin plats att erinra om vad herr Andersson i Södertälje sade om TCO:s inställning i dessa frågor. Många av oss erinrar sig väl också centerns annonskampanj för några år sedan. "Centern tycker som LO", stod det i annonserna. Denna centerisliska valslogan är en av de många sådana som tillhör de verkliga kuriositeterna, sett mot bakgrund av den praktiska politik som centern nu haft ca åtta månader på sig atl förverkliga i regeringsställning.

Vi kan konstatera alt såväl hänsynen lill de anställda som till stat och kommun och övriga borgenärer talar för att den högre minimigränsen 50 000 kr. för aktiekapitalet ulan onödigt dröjsmål skall genomföras för samtliga aktiebolag.

Aktiebolag bildade före den 6 juni 1973 fick enligt, föregående riksdagsbeslut, som här också tidigare erinrats om, anstånd till den 31 december 1978 med atl alternativt höja aktiekapitalet till 50 000 kr., övergå lill annan bolagsform eller avregislrera bolaget.

Några hållbara argument för en förlängning av detta anstånd till 1981 har inte framförts från den borgerliga majoriteten. Vi har inte hört några sådana argument i den här förda debatten. I utskollsbelänkandet konstateras all endast ett mindre antal aktiebolag hittills höjt sill aktiekapital

lill lägst 50 000 kr. Som skäl härför anföres bl. a. svårigheter all under rådande konjunkturer få fram kapital samt atl man velat avvakta resultatet av pågående utredningsarbeten för all få ett bättre underlag för en bedömning av i vilken förelagsform man i fortsättningen skall bedriva rörelsen.

Någon närmare analys av att detta skulle vara de enda anledningarna lill alt ett förhållandevis litet antal aktiebolag vidtagit erforderlig höjning av sitt kapital redovisas inte. Jag skulle därför vilja fråga utskottets talesman om del aldrig föresvävat utskotlsmajoriteten att åtminstone en av anledningarna kan vara atl många mindre förelag, bl. a. sådana av typen skrivbordskonstruktion, helt enkelt aldrig haft för avsikt att fortsätta atl föra ens en tynande tillvaro, om de tvingats höja sitt aktiekapital. Kan inte utskotlsmajoriteten tänka sig att denna grupp av aktiebolag inrymmer bolag som inte drivs i annat syfte än alt undkomma beskattning?

Etl av huvudsyftena med höjningen av aktiekapitalet till lägst 50 000 kr. var just att eliminera denna typ av verksamhet; alltså är det rimligt alt etl antal bolag av den här nämnda typen försvinner ur aktiebolagsregistret. Huvudtanken bakom förslaget var att om en företagare inte var beredd eller i stånd att göra en sådan kapitalinsats, borde han inte heller tillålas all använda aktiebolagsformen ulan vara hänvisad till annan företagsform, där han personligen svarade för företagets förbindelser.

Ulskoltsmajoritelen griper verkligen efler ett halmstrå när den hänvisar lill av bolagskommittén aviserade förslag om ny bolagsform för mindre förelag. Del är inget fel - del vill jag understryka - att denna fråga ytterligare utreds, men hys bara ingen övetro på möjligheterna alt efler utländskt mönster skapa förelagsformer vid sidan av dem vi har i dag, t. ex. nämnda företagsformer efter tysk och fransk modell, med begränsat ansvar för ägare! Såväl de tyska som de franska modellerna har visat sig medföra betydande faror för bolagens borgenärer. Särskilt framträdande har varit bristen på kontrollmöjligheter och publiciielsföreskrifier i vad gäller den tyska förelagsformen med begränsat personligt ansvar, då bolaget använts såsom form för en enda företagares verksamhet. Samma betänkligheter kan anföras mot ett bibehållande av de mindre förelagen inom aktiebolagslagstifiningens ram, med medgivande av undantag för dem beträffande föreskrifterna för årsredovisning och revision. De små förelag som inte vill underkasta sig aktiebolagslagens regler om årsredovisning, revision och publicitet bör vara hänvisade lill företagsformer med personlig ansvarighet, dvs. enskild firma, handelsbolag eller kommanditbolag.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad till utskottets betänkande.

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse atl herr Silfverstrand anser all del inte är fel all ytterligare utreda frågan om en ny företagsform.

151

Nr 134

Tisdagen den 17 maj 1977

Aktiekapitalets storlek

Samtidigt upplyser han emellertid med stor kunnighet om de betydande faror som det innebär. Jag förutsätter att herr Silfverstrand är mycket medveten i sin framställning - del framgår bl. a. av hans bedömning av propositionen: den var ytlig och ytterligare etl exempel på hastverk, ansåg han. Det är lill att ha bestämda uppfattningar, herr Silfverstrand! Jag håller med om att "ett brev betyder så mycket", men flera kan ju då betyda ännu mer, herr talman!

Hen SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! De bestämda uppfattningar jag har om propositionen grundar sig på innehållet i den, bl. a. avsaknaden av varje hänsynstagande till löntagarsynpunkterna. Det tycker jag är verkligt betecknande. Detta är ingen värdering, herr Svanslröm, utan jag konstaterar bara att vissa organisationer i dagens samhälle har lättare all få sina synpunkter tillgodosedda hos den borgerliga regeringen, men där ingår tyvärr inte löntagarorganisationerna.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag ber alt få framhålla all såväl den nuvarande regeringen som majoriteten i lagutskottet i högsta grad är beredda alt ta hänsyn lill löntagarintressena, samtidigt som de vill betjäna företagsamheten och samhället.

Hen SILFVERSTRAND (s):

Herr talman! Det är etl värdefullt konstaterande som herr Svanslröm nu gör, men del skulle vara ännu värdefullare alt få se dessa ord omsatta i handling vid tillfälle.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr talman! Jag anhåller atl herr Silfverstrand har tålamod, så blir det nog handling.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Andersson i Södertälje m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Södertälje begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

152

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 29 mom. 1 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Andersson i Södertälje m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 134

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Södertälje Tisdagen den

begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Den- jy j: jyy

na omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Aktiekapitalets

Nej - 139 storlek

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Föredrogs Socialutskottels betänkande

1976/77:40 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden till riksmötet 1977/78

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren au uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 7 Herr tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle skatteutskottets betänkande nr 48 och kulturutskottets belänkande nr 46 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 8 Kammaren åtskildes kl. 23.45.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen