Riksdagens protokoll 1976/77:132 Måndagen den 16 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:132

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:132

Måndagen den 16 maj

Kl,  11.00

§ 1 Justerades protokollet för den 6 innevarande månad.

§ 2 Om frågeinstituten i riksdagen

Herr statsministern FÄLLDIN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Petterssons i Lund (s) den 5 maj anmälda fråga, 1976/77:431, dels herr Hermanssons (vpk) den 10 maj anmälda fråga, 1976/77:445, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig hur regeringen ser på frågeinstiluten i riksdagen, då särskilt institutet med frågor. Herr Pettersson i Lund har frågat mig vad jag tänker göra för alt säkerställa atl svarstiden för fråga i fortsättningen bättre följs av regeringens ledamöter.

Jag besvarar frågorna i etl sammanhang.

Till herr Hermansson vill jag svara alt jag - liksom regeringen i övrigt - delar den syn på frågeinstiiutens betydelse som grundlagberedningen anlade i det uttalande som herr Hermansson citerar i sin fråga.

Herr Pettersson säger i motiveringen till sin fråga alt del finns undersökningar som tyder på att del snarare är undanlag än regel alt statsråden följer riksdagsordningen och besvarar frågor inom en vecka efter det all frågan lämnades in till kammarkansliet. Jag är inte helt på det klara med vilka undersökningar herr Pettersson syftar på. En genomgång som jag själv har låtit göra har visat att många frågor har besvarats efter den lid som riksiagsordningen rekommenderar. Det är naturiiglvis inte bra. Avsteg från rekommendationen bör göras endast när del finns särskilda skäl.

Del förefaller troligt atl förseningar i en del fall beror på att del har visat sig svårt atl finna en tid för svar som passar både frågeställare och vederbörande statsråd. Det har också hänt alt frågestunden inte har räckt lill för de svar som har varit klara att avlämnas. Svårigheterna har i år inte blivit mindre av att antalet frågor under detta års fyra första månader ökade med drygt 25 % i förhållande till samma period år 1976. Jag kan försäkra herr Pettersson"atl det är regeringens strävan att följa riksdagsordningens rekommendation.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsministern för svaret. Meningen med riksdagens frågeinslitution är just enligt förarbetena lill gällande grundlag atl den skall göra det möjligt för riksdagsledamöterna att snabbt

101

Nr 132                få svar i aktuella politiska frågor från statsråden. Del stadgas därför i

Måndagen den 16 maj 1977

riksdagsordningen alt svar bör lämnas inom en vecka.

Vad riksdagen har fått uppleva sedan den borgerliga regeringen kom lill maklen är emellertid en utveckling som inneburit att allt längre tid

Omjrågeinstituten i    förflyter från det att en riksdagsfråga ställs till dess att ett statsråd svarar.

riksdagen

Självfallet kan man inte begära svar inom en vecka i 100 % av fallen, därom är vi överens. Det finns ibland skäl som gör del svårt för ett statsråd atl svara inom den föreskrivna liden. Men det måste finnas gränser för senareläggningen av frågesvaren. Jag kan upplysa statsministern om att den förhalning av frågesvaren som vi nu iakttar är en källa lill stigande irritation bland riksdagens ledamöter.

För att statistiskt belägga del som alla har på känn har jag låtit göra en undersökning över statsrådens svarslider inom riksdagen. Undersökningen avser svarstiden för de riksdagsfrågor som ställdes under perioden 10 januari-31 mars i år och under förra året. Resultatet visar atl under 1977 fick riksdagsledamöterna svar av de borgerliga statsråden inom i riksdagsordningen föreskriven lid endast i en fjärdedel av fallen. För den socialdemokratiska regeringen gällde däreniot för motsvarande lid 1976 att svaren kom inom en vecka i två tredjedelar av fallen.

Det är fråga om en uppseendeväckande försämring sedan den borgerliga regeringen trädde till. I själva verket tycks vi närma oss en situation där del från lidssynpunkt är bättre alt framställa en interpellation. Svaret på en fråga kommer genomsnittligt sett inte mycket snabbare än ett interpellationssvar. Delta uppfattar jag som en helt befängd situation. Utvecklingen när det gäller frågesvaren vittnar, enligt min mening, om en brist på respekt för riksdagen som inte bör accepteras.

Nu säger statsministern i sitt svar atl regeringens strävan är att följa riksdagsordningens rekommendation om svar inom en vecka. Mera i början av svaret säger han att avsteg från riksdagsordningens rekommendation bör göras endast när särskilda skäl föreligger. Jag vill då fråga statsministern: Har det i 75 96 av fallen förelegat särskilda skäl under den här perioden? Jag tillåter mig betvivla delta. Del måste ha varit andra överväganden som legat bakom atl inte mindre än tre fjärdedelar av frågesvaren har kommit senare än riksdagsordningen föreskriver.

102

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag lackar statsministern för svaret och hoppas han är villig att debattera dess närmare innehåll med mig och alltså inte i likhet med vissa av sina statsråd sitter som en mussla sedan ett formellt och intetsägande svar föredragits från talarstolen.

Frågeinstiluten är ju inte, som någon kanske inbillar sig, blott en formell sak och inte heller något påfund av den elaka oppositionen för alt hindra regeringen från atl få lid alt genomföra sina vallöften. Det är i stället, som framhållits av alla författningsutredningar och godkänts av samtliga partier i riksdagen, etl viktigt pariamentariskt kontrollinstrument. Förfallningsulredningen t. ex. underströk i sitt betänkande

1963 frågeinstiiutens betydelse som ett väsentligt led i riksdagens kontrollerande verksamhet. Allra senast framhöll grundlagberedningen, och jag noterar med tillfredsställelse atl statsministern ansl.uter sig till den meningen: "Frågeinstiiutens betydelse kan för närvarande sägas ligga i de möjligheter de ger riksdagen, särskilt oppositionen, till information, till debatt, till framförande av skilda intressen, till initiativ och till kritik av regeringen. Samma syfte bör instituten tjäna i framtiden."

Uppdelningen i interpellationer och frågor har uttryckligen gjorts för atl man skall få fram svaren tidigare. Jag vill instämma med herr Pettersson i Lund i hans kritik mot atl svaren ofta dröjer på ett orimligt sätt. Den kritiken gäller dock inte, det vill jag betona, statsministerns svar på min fråga i dag. Det har lämnats föredömligt snart. Den ändringen av frågeinslitutel har ju också gjorts under senare år atl man slopat begränsningen av antalet anföranden som frågeställaren får hålla. Syftet med detta måste uppenbarligen vara att uppmuntra till en verklig debatt mellan frågeställare och statsråd. Jag vill erinra om de mycket livliga debatter som äger rum i andra parlament under frågetimmen och som tilldrar sig stort intresse.

Jag tror det är viktigt att fastslå att inte bara oppositionen utan även regeringen har ett intresse av en livlig parlamentarisk debatt. Det är dessutom nonchalant mot riksdagen, och därmed mot svenska folket, om etl eller annat statsråd systematiskt vägrar atl. gå in i en verklig debatt och avfärdar ställda frågor med formella deklarationer. Utan att jag nämner namn förslår statsministern säkert vad jag åsyftar. Eftersom del inte förefaller vara så, att hela regeringen delar den åsikt statsministern gett uttryck för i sitt svar, det visar erfarenheten, vill jag fråga statsministern, om han är villig att hos alla regeringsledamöter inpränta åsikten att frågeinstiluten är utomordentligt viktiga och måste respekteras.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om frågeinstituten i riksdagen

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Till herr Pettersson i Lund vill jag säga vad jag redan framhållit, nämligen att det inte är något tvivel om att förseningar har förekommit. Men jag vill peka på att kammarprotokollen inte ger något exakt besked om orsakerna till förseningarna. Man får enligt min mening inte en helt rättvisande bild av förhållandet genom att läsa protokollen. Låt mig för att la ett konkret exempel nämna den fråga jag fått av herr Pettersson. Jag hade gärna velat besvara den i torsdags, men då var jag på officiellt besök i Wien, och det får väl rimligen anses vara godtagbar orsak till att jag inte besvarade frågan då. Jag var för min del beredd all svara på den redan på onsdagen, men då var herr Pettersson utomlands, säkerligen på lika goda grunder som jag dagen därpå. Det var alltså inte möjligt att besvara frågan på onsdagen.

När det gäller svårigheterna att finna en tid som passar både frågare och svårare kan man också peka atl det ofta inte finns utrymme för alla svar under den vanliga frågestunden på dagtid. Vad gäller de fall där frågorna förskjuts till kvällen hoppas jag att vi kan vara överens

103

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

om atl sannolikheten för alt både del besvarande statsrådet och den riksdagsledamot som ställt frågan då samtidigt skall vara lediga minskar. Detta är alliså några renl praktiska omsiändigheler som kan förorsaka sådana förseningar som ägt rum. Men jag upprepar att sådana inte är Om frågeinstituten i    bra. Vi skall tillämpa principen att besvara frågorna så snart som möjligt.

riksdagen

Till herr Hermansson vill jag säga atl vi naturligtvis är ense om atl frågeinslitutel är mycket viktigt. Det är ett medel att få i gång en debatt. Men av den synen på frågeinslitutel tycks herr Hermansson dra den slutsatsen att det alltid måste leda lill debatt, och det är inte rimligt. Den situationen måste naturligtvis kunna föreligga att statsrådet eller riksdagsmannen anser alt en debatt inte tillför saken något ytterligare. Då finns det inget skäl alt fortsätta meningsutbytet. Man måste acceptera atl del inte går att tvinga fram en diskussion i del läget.

Jag upprepar alt jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i förarbetena till reglerna för frågeinstituten och atl vår strävan inom regeringen är atl efterleva dessa regler.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Det finns väl anledning alt understryka för statsministern alt den borgerliga regeringens förutsättningar alt besvara frågor på intet sätt skiljer sig från dem som gällde för den socialdemokratiska regeringen. Alla de problem och.svårigheter som statsministern har räknat upp fanns redan under den socialdemokratiska liden. Icke förty kan man konstatera alt endast i en fjärdedel av fallen under den undersökta perioden har den borgerliga regeringen följt de regler som är stadgade i riksdagsordningen, medan motsvarande frekvens för den socialdemokratiska regeringen var två tredjedelar.

Jag vill fråga statsministern: Vilka är de alldeles särskilda skäl som enligt statsministern har gjort atl svaren endast i en fjärdedel av fallen har lämnats inom den föreskrivna tidsperioden? Vad är del som gör atl man inom den borgerliga regeringen har en så dålig statistik när det gäller att besvara frågor i rätt tid? Jag tycker alt det skulle finnas all anledning att få det klarare redovisat här i riksdagen.

Svårigheterna att komma överens om en gemensam tid med frågeställaren fanns också under den socialdemokratiska regeringen. Sjukdomsfall och liknande hinder förekom också då. Faktum kvarstår, atl del har skett en dramatisk försämring i svarsfrekvensen sedan den borgerliga regeringen trädde till.

Jag kan kanske återkomma i ett senare inlägg när det gäller förhistorien till besvarandet av den fråga, som statsministern skulle ha kunnat svara på redan i onsdags förra veckan.

104

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Nej, det är alldeles självklart, herr Fälldin, att jag inte heller menar att i samtliga fall ställda frågor och svar måste leda lill en fortsatt debatt. Det finns naturligtvis frågor av den karaktären alt

man kan ge ett konkret svar på dem, och därmed har frågeställaren fått besked. Men i de flesta fall är ju frågorna av en mer allmän karaktär, och då är det inte riktigt av regeringens ledamöter att avfärda dem med formella och i många fall intetsägande svar.

Jag tror därför atl man kan hävda den regeln all del i de allra flesta fall, med hänsyn till karaktären av de frågor som ställs i riksdagen, är angeläget och nödvändigt atl del blir en forlsalt debatt mellan frågeställare och statsråd för atl klara ut regeringens position och den position som frågeställaren vill framhålla.

Jag vill än en gång hänvisa till frågestunderna i andra parlament, exempelvis i Storbritannien och i Västtyskland, där man har ett mycket livligt meningsutbyte som är betydligt friare, fränare och därför tilldrar sig mycket större intresse än vad frågestunderna i det svenska parlamentet gör.

Det finns också från senare tid en rad exempel som jag kunde anföra. Det kommer på dagens föredragningslista upp etl sådant exempel, där jag menar atl det hade varit angeläget med en fortsättning på debatten från statsrådets sida.

Jag vill också anföra sådana frågor som har ställts - om devalveringen, om regeringens inställning i skattepolitiken - där vederbörande statsråd har vägrat att gå in in en verklig debatt.

Jag är emellertid tacksam för herr statsministerns positiva inställning till frågeinslitutel och hoppas alt den i fortsättningen kommer atl delas av hans ekonomiminister.

Nr 132

Måndagen den 16 maj  1977

Omjrågeinstituten i riksdagen

Herr statsministern FÄLLDIN:

Herr talman! Om herr Pettersson i Lund tittaren gång lill i del skriftliga svar som jag har överlämnat, skall han finna att när jag talar om särskilda skäl är det i de fall där man har anledning alt medvetet skjuta på svaret någon lid utöver den som är rekommenderad. Jag har sålunda icke påstått alt det har förelegat särskilda skäl av denna natur i alla de fall där svaret inte har kommit inom en vecka. Jag har försökt peka på alt del kan finnas praktiska svårigheter. Det medger herr Pettersson men hänvisar till all så har del alltid varit, och det är riktigt. Men nog kan vi väl vara överens om att om antalet frågor ökar med 25 96, måste de här praktiska svårigheterna bli större. Bl. a. krävs det ju mer lidsutryrhme för kammarens arbete osv.

Jag har inte kunna gå igenom alla de 253 frågor som är ställda hittills i år så alt jag kan ange en individuell orsak i samtliga fall.

Får jag till herr Hermansson säga att det finns naturiiglvis två tekniker när det gäller atl svara på en enkel fråga. Den ena är att man ger en så utförlig redovisning som möjligt i del svar som ursprungligen lämnas. Den andra är alt man lämnar svaret mera portionsvis i etl slags dialog. I de fall där man valt atl lämna en utföriig redovisning med en gång kan det vara ett skäl till att man inte har något ytterligare alt tillföra debatten.

105

Nr 132                  Om sedan herr Hermansson betraktar sådana svar som intetsägande.

Måndagen den        '  '' värdeomdöme som inte har med själva det formella besvarandet
16 mai  1977       '' frågorna atl göra, så den delen av diskussionen tror jag att vi får

---------------  ta helt vid sidan av frågan om hur regeringen uppträder när del gäller

Omjrågeinstituten i frågeinslitutel. riksdagen

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Som jag sade tidigare: Ingen begär alt 100 96 av svaren skall lämnas inom en vecka. Vi är överens om alt det kan förekomma praktiska problem. Men även om frågefrekvensen i riksdagen ökat i viss utsträckning, är del ändå enligt min uppfattning rimligt alt begära av den borgerliga regeringen att man någorlunda kommer i närheten av den svarsfrekvens inom den i riksdagsordningen föreskrivna liden som den socialdemokratiska regeringen kunde uppvisa. Del är en dramatisk skillnad mellan den borgerliga regeringens 27 96 och de 63 96 som den socialdemokratiska regeringen kunde uppvisa under de nämnda två jämförelseperioderna.

Vidare sade jag i mitt första inlägg atl vi närmar oss nu myckel snabbt den situation då svarstiden för frågor inte i någon väsentlig utsträckning skiljer sig från svarstiden när del gäller interpellationer. För att understryka del kan jag tala om för herr statsministern att när jag kom hem från Salzburg förra veckan roade jag mig med att se igenom svarstiderna förde frågor och interpellationer som varit uppe till behandling i riksdagen den 10 maj, alltså i förra veckan. Det visade sig att svarstiden för de interpellationer som då besvarades i snitt låg på fyra veckor, medan svars-liden för de frågor som besvarades vid samma tillfälle låg på 3,61 veckor. Med den statistiken framför sig måste väl t. o. m. statsministern erkänna atl det behövs kraftlag för att komma till rätta itied de försumligheler på den här punkten som en del statsråd gör sig skyldiga till.

Herr HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Nej, herr Fälldin, jag tror inte man kan reducera frågan till atl bara gälla en värdering av innehållet i de svar som man gett. Det handlade inte om det. Det handlar i stället - och det har praktiken visat - om att särskilt etl visst statsråd använt denna taktik, atl icke gå i svaromål, systematiskt mot en viss grupp i riksdagen. Delta är anledningen lill atl jag har ställt denna fråga lill herr Fälldin. Det är alltså inga allmänna överväganden, utan det är myckel konkreta situationer, som också är bekanta för herr Fälldin. Ett sådant tillvägagångssätt är inte bra. Del gör frågeinslitutel rätt meningslöst, och det är dessutom som jag tidigare framhållit - och detta är det allvarliga - nonchalant mot riksdagen.

Överläggningen var härmed slutad.

106

§ 3 Om generösare riskprövningsregler i samband med grupplivförsäkringar

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för all besvara herr Granstedis (c) den 29 april anmälda fråga, 1976/77:414, till herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Herr Granstedt har frågat socialministern om denne är beredd alt ta initiativ för alt förmå försäkringsbolagen att tillämpa generösare riskprövningsregler i samband med grupplivförsäkringar. Frågan har överlämnats till mig för atl jag skall besvara den.

Grupplivförsäkringar är av två slag, tjänslegrupplivförsäkringar och s. k. frivilliga grupplivförsäkringar. Tjänstegrupplivförsäkringarna vilar på utfästelse från arbetsgivaren i kollektivavtal eller på annat sätt. De frivilliga grupplivförsäkringarna bygger på individuell anslutning från gruppmedlemmarna. Premierna i de frivilliga försäkringarna erläggs i regel av de enskilda gruppmedlemmarna. Tilläggspremier på grund av sjukdom förekommer inte. Överskott som uppkommer i verksamheten tillförs gruppen i form av återbäring.

Genomgående krävs i de olika grupplivförsäkringarna att gruppmedlemmarna skall vara arbetsföra för alt kunna anslutas. Någon individuell hälsodeklaration krävs i de flesta fall inte. Detta gäller också de frivilliga grupplivförsäkringarna som herr Granstedi i första hand torde syfta på i sin fråga. Sålunda räcker det t. ex. i fråga om anslutning till en redan existerande grupp alt företrädaren för gruppen intygar atl den som skall ansluta sig lill försäkringen är fullt arbetsför. För vissa situationer innebär dock de av bolagen tillämpade riskprövningsreglerna all hälsodeklaration skall lämnas och alt riskbedömningen sker efter samma rikllinjer som gäller för individuella livförsäkringar. Så är fallet t. ex. om en person dröjer utöver viss lid från del att försäkring tidigast har kunnat erhållas med att söka anslutning till en existerande försäkring, om det sökta försäkringsbeloppet är särskilt högt och i vissa fall när etl nytt gruppavial skall träda i kraft. Villkoren varierar något mellan försäkringsbolagen.

Av vad jag har sagt nu framgår atl personer som lider av t. ex. diabetes men som likväl är arbetsföra i betydande utsträckning kan vinna anslutning till frivillig grupplivförsäkring. I en del fall ställs emellertid sådana personer utanför. Att detta kan upplevas som en orättvisa har jag full förståelse för. A andra sidan kan man inte borise från alt en liberalare riskprövning än den som nu tillämpas kan länkas leda lill en sådan höjning av premierna för de frivilliga försäkringarna alt dessa skulle förlora i. attraktionskraft för många försäkringstagare.

Sedan år 1974 arbetar en särskild kommitté, försäkringsrältskommittén, med atl se över den försäkringsrältsliga lagstiftningen, främst 1927 års lag om försäkringsavtal. En av kommitténs uppgifter är att överväga en ordning med granskning av allmänna försäkringsvillkor. En annan av kommitténs uppgifter är alt pröva just de problem som är förknippade med grupplivförsäkringar och andra kollektiva försäkringar. Enligt vad

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om generösare riskprövningsregler i samband med grupplivJÖrsäkring-ar

107

Nr 132     jag har inhämtat avser kommittén all behandla de spörsmål som jag

Måndagen deti ' nämnt nu i två delbetänkanden, varav del som gäller villkorspröv-

16 maj 1977                                                       ningen är att vänta i år.

--------------- Frågan om hälsokraven vid tecknande av grupplivförsäkringar ligger

Om generösare inom ramen för de ämnen som kommittén avser alt behandla i de nämnda

riskprövningsregler i betänkandena. Med hänsyn härtill är något särskilt initiativ från min

samband med                                              sida i frågan inte aktuellt f n.

grupplivförsäkring-        rn AMc-rcr.-r ,

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret på min fråga. Bakgrunden till frågan är etl konkret fall.

En diabetiker nåddes av information om en frivillig grupplivförsäkring. Han kontaktade försäkringsbolaget och efterhörde om han kunde påräkna att komma med i en sådan grupplivförsäkring, och han fick ett tämligen positivt besked. Sedan tog han initiativ på sin arbetsplats och lyckades samla en grupp som tecknade försäkring - men han fick själv inte möjlighet alt vara med. Han blev nämligen tvungen atl lämna hälsodeklaration därför atl gruppen hade mindre än 25 deltagare. Det är tydligen en regel som tillämpas i många fall att man kräver hälsoiniyg när del gäller grupper under 25 deltagare.

Grupplivförsäkringar är ju en ganska viktig social faktor, framför allt för de människor som inte har tillgång lill tjänstegrupplivförsäkringar. Därför måste det anses vara ganska otillfredsställande all rätt betydande grupper av människor ställs utanför möjlighet alt skaffa sig den trygghet som en grupplivförsäkring utgör, vare sig den är tjänsleanknuten eller frivillig. Det borde därför vara angeläget att försöka finna sådana former att även de som lider av sådana folksjukdomar som diabetes regelmässigt skall kunna delta i sådana här försäkringar. En sådan regel som den om 25 deltagare, som alltså tillämpas, innebär ju atl i synnerhet människor på små arbetsplatser, där det kan vara svårt atl få lill stånd stora grupper, ställs utanför på ett väldigt otillfredsställande sätt.

Justitieministern hänvisar i svaret till risken för att det skulle bli alltför stora premiehöjningar, om man hade mera generösa tillämpningsregler. I många fall har emellertid människor som lider av t. ex. diabetes ändå en god hälsa med låg frånvaro. Dessutom är de grupper som nu ställs utanför relativt små på del hela taget. Det borde alltså vara möjligt atl inlemma också dem utan alltför drastiska premiehöjningar; måhända skulle det förutsätta vissa utjämningsregler inom företagen.

Med anledning av alt justitieministern hänvisar lill försäkringsrätts-kommittén skulle jag vilja fråga, om han är beredd att, oavsett vilken teknisk lösning man väljer, medverka lill atl man försöker lösa de här gruppernas problem. Jag begär inte något konkret ställningstagande, men kanske en principdeklaralion av justitieministern är möjlig.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! På den senaste frågan kan jag svara, att jag i princip
108                    är helt ense med herr Granstedt om alt finns det en möjlighet alt till-

godose dessa grupper så bör man utnyttja den. Frågan är bara om del finns teknisk möjlighet atl göra detta utan atl man måste höja premierna för de andra i sådan utsträckning alt del blir en större olägenhet.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om atl det är möjligt alt lösa de här gruppernas problem, om viljan finns. Därför noterar jag justitieministerns uttalande med stor glädje. Jag tolkar det så, att de människor som nu stängs ute från den här möjligheten med ganska god tillförsikt kan se fram emot alt den så småningom kommer att öppnas också för dem.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om innebörden av 2 § polisinstruktionen, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om innebörden av 2 § polisinstruktionen, m. m.

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för alt besvara fröken Hjelmsiiöms (vpk) den 6 maj anmälda fråga, 1976/77:432, och anförde:

Herr talman! Fröken Hjelmslröm har - med hänvisning till en händelse som har inträffat i Umeå - frågat mig om polisens samarbete med allmänheten. Sedan frågan besvarats av mig den 5 maj 1977 har fröken Hjelmslröm ställt vissa ytterligare frågor.

Fröken Hjelmslröm har för det första frågat mig om 2 >; polisinstruk-lionen innebär alt polisen med våld kan föregripa en omprövning av politiskt fattade beslut. Svaret är alt polisen självklart inte får göra någon lämplighetsbedömning av politiskt fattade beslut eller några överväganden huruvida sådana beslut efter val eller inträffade händelser kan komma atl rivas upp.

Fröken Hjelmström har för del andra frågat mig om lagen om tillfälligt omhändertagande (LTO) bör användas mot demonstranter. Delta är en fråga som har diskuterats förr i denna församling. Som min företrädare förklarade i november 1973 finns inga formella hinder mot atl tillämpa 3 s; LTO också i samband med demonstrationer och andra liknande opinionsyttringar. Det är också klart atl del även i samband med demonstrationer kan förekomma ordningsslörningar som tvingar polisen att ingripa. Att demonstranter angriper ett förstamajtåg kan nämnas som ett exempel där ett polisingripande kan vara påkallat. Jag vill gärna framhålla alt del är angelägel och naturligt atl de rättsvårdande myndigheterna slår vakt om yttrandefriheten när man prövar en ordningsstörnings karaktär och svårhelsgrad. Atl polisen tillämpar en hög toleransnivå i samband med demonstrationer framgår bl. a. av atl polisingripanden vid sådana tillfällen är mycket sällsynta.

Fröken HJELMSTROM (vpk):

Herr talman! Jag tackar justitieministern för de denna gång mycket utförliga svaren på mina frågor.

109

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om innebörden av 2 ,s'* poUsinstruktio-nen, m. m.

2 S polisinstruktionen innebär atl polisen skall garantera den allmänna ordningen och säkerheten. Men innebär den också att polisen kan föregripa eventuella omprövningar av beslut? Jag tycker inte alt detta är klarlagt genom justitieministerns svar. Jag undrar om justitieministern kan svara på frågan: Vem bär ansvaret för polisaktionen i Umeå?

Här i Stockholm hade vi för några år sedan etl parallellfall, nämligen beträffande almarna i Kungsträdgården. Atl döma av del svar jag nu fått är det en ren lyckträff all de slår kvar.

Jag finner det ytterst allvarligt att polisen har sådana befogenheter alt den kan gå in i en beslutsprocess och sälta sig över folkviljan på det sätt som har skett i Alidhem.

LTO:s användande har, som justitieministern också framhåller, tidigare varit föremål för behandling i riksdagen. År 1973 greps exempelvis tio grekiska demonstranter som helt fredligt protesterade mot den dåvarande juntans övergrepp i deras hemland. I Umeå greps inte bara vuxna demonstranter, utan barn omhändertogs också enligt LTO ulan alt föräldrarna underrättades. Även andra exempel skulle kunna anföras. LTO har t. o. m. använts mot arbetare på deras arbetsplatser.

När lagen en gång infördes åberopades sociala motiv för dess nödvändighet. Justitieministern framhåller i sitt svar i dag alt det är angeläget att polisen tillämpar en hög toleransnivå. Jag tycker att alla de här händelserna har visat att så inte sker. De har visat att lagen är farlig från rättssäkerhetssynpunkt och atl den strider mot den demokratiska rättigheten all få demonstrera.

Vpk:s uppfattning alt LTO snarast bör avskaffas slår fast.

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Fröken Hjelmslröm frågade mig vem som har ansvaret för ingripandel i Umeå. 1 första hand har naturligtvis polisen del. När del gäller vem som påkallat polisens ingripande vill jag säga alt - och jag nämnde det i mitt svar förra gången - polisen uppger alt man fått hemställan från de kommunala myndigheterna och från entreprenörbo-lagel. F. ö. utreds hela den historien av JO f n., så det särskilda fallet kan jag inte gå in på.

Fröken Hjelmström ifrågasatte om polisen tillämpade en hög toleransnivå. Där vill jag säga alt det skall polisen i och för sig göra, för del ligger i polisens uppgifter att när man är nödsakad atl göra ett ingripande inte använda strängare medel än förhållandena kräver. Polisen bör i första hand försöka vinna rättelse genom upplysningar och an-maningar - del slår i polisinstruktionen.

110

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Justitieministern framhåller atl händelserna i Umeå utreds av JO. Del är riktigt. Polismyndigheten i Umeå har fått ärendet på remiss för besvarande. Jag tycker alt det är förvånansvärt atl man ånyo låter polisen utreda sina egna angelägenheter. Det hade varit bättre

om JO hade haft en självständig utred ni ngsapparal i del här fallet.

Beträffande LTO är den praxis som utvecklats ytterligt allvarlig. Det är inte bara vid ett tillfälle som LTO använts mot fredliga demonstrationer, utan det härsken vid upprepade tillfällen. Vi tycker att den innebär en inskränkning av demonstrationsfrihelen i det här landet och en inskränkning även av mötesfriheten.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om villkoren för åtal mot demonstranter

§ 5 Om villkoren för åtal mot demonstranter

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för alt besvara fröken Hjelmströms (vpk) den 6 maj anmälda fråga, 1976/77:433, och anförde:

Herr talman! Fröken Hjelmström har frågat mig om det är förenligt med svensk rättspraxis atl åtala demonstranter för uppvigling och upplopp.

Som framgått av svaret på fröken Hjelmströms nyss behandlade fråga är del inte möjligt att säga atl det över huvud tagel aldrig får ske något polisingripande vid demonstrationer. I detta ligger också svaret på denna fråga. 1 den mån en demonstration har urartat till upplopp så gäller självfallet brottsbalkens vanliga regler för dem som deltar i upploppet.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag tackar justitieministern också för detta svar.

I dag står över 30 personer åtalade i ett 50-ial punkter, däribland upplopp och uppvigling, i Umeå. Straffsatserna för dessa brott ligger på över fyra års fängelse, vilket måste betraktas som mycket strängt. Redan del faktum atl den här lagparagrafen används måste ses som synnerligen allvarligt. Lagen innebär en inskränkning och en begränsning av åsiktsfriheten i vårt land. Vår självklara rätt alt demonstrera mot myndighetsbeslut inskränks allvarligt. Eller är det så alt man använder de här paragraferna bara i skrämselsyfle, att man fruktar alt den politik som förs kommer alt leda till så omfattande protester alt del är bäst att stämma i bäcken och skrämma folk lill tystnad? Det kommer i så fall att misslyckas.

I lagparagrafen stadgas dessutom att uppsåt skall föreligga atl med förenat våld sätta sig upp mot myndigheten. I fallet Alidhem var del polisen som stod för våldet och inte barnen. Också enskilda polismän har bekräftat och beklagat detta senare. Oavsett resultatet av den här rättegången är det skrämmande an tänka sig atl vi fortsättningsvis riskerar åtal för uppvigling och upplopp när vi går ut och demonstrerar.

Jag vill ställa en följdfråga till justitieministern. Anser verkligen justitieministern alt Alidhemdemonsiraiionen urartade lill ett upplopp, vilket svaret implicerar?

111

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Omjötograjéring av demonstranter

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr talman! Liksom i den förra frågan anser jag mig inte kunna gå in på detaljerna när det gäller vad som har hänt uppe i Umeå. Frågan är under utredning där.

Överläggningen var härmed slutad.

112

§ 6 Om fotografering av demonstranter

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för alt besvara fröken Hjelmsiiöms (vpk) den 6 maj anmälda fråga, 1976/77:434, och anförde:

Herr talman! Fröken Hjelmslröm har frågat mig om del är förenligt med åsiktsfriheten atl fotografera demonstranter. Denna fråga har förut diskuterats i riksdagen. Så sent som i maj 1976 förklarade min företrädare att del är varje medborgares rätt atl fotografera t. ex. demonstrationer. En sådan rätt ingår i den grundlagsskyddade informationsfriheten. Fotografering utgör i och för sig inget ingrepp i mötesfriheten eller någon kränkning av förbudet mot åsiktsregistrering. Därmed är givetvis inte sagt atl polismän i tjänsteutövning utan vidare får fotografera demonstrationer. Tvärtom bör del som regel inte få förekomma. Ibland kan emellertid fotografering vara en lämplig metod atl förebygga eller uppdaga brott i samband med demonstrationer. Förekommer brottslig verksamhet under en demonstration - demonstranterna utsätts t. ex. för angrepp av åskådarna - eller finns del grundad anledning atl räkna med att brott kommer atl förövas, föreligger del följaktligen inte något hinder mot alt fotografering sker. Genom fotografering kan man i så fall få bevis om vad som verkligen har inträffat.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag lackar justitieministern för svaret och för hans positiva instämmande i herr Geijers klarläggande atl fotografering av demonstrationer ej bör få förekomma. Men del är uppenbarligen inte tillräckligt att man säger delta från den här talarstolen. I det aktuella fallet gick en polisman t. o. m. ut offentligt och förklarade all fotona kan vara bra all ha för framtida bruk. Andra polismän förklarade att de kände demonstranterna sedan tidigare, därmed antydande att registrering redan tidigare skett. Man frågar sig vilka som har tillgång till ett sådant register.

Del krävs, herr talman, atl del går ut instruktioner till polisdistrikten om atl fotografering av demonstrationer inte bör få förekomma. Det nu aktuella fallet visar att det verkligen krävs sådana instruktioner.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om kravet på borgen i rättegång

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för all besvara herr Jan Bergqvisis i Göteborg (s) den 20 april anmälda fråga, 1976/77:391, och anförde:

Herr talman! Herr Jan Bergqvist i Göteborg har frågat mig om jag observerat alt kravet på borgen i rättegång vid svensk domstol ibland kan få otillfredsställande sociala konsekvenser för vissa länders medborgare.

De bestämmelser som herr Bergqvist syftar på finns i lagen (1886:84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada. Enligt den lagen åligger del utländsk medborgare som vill väcka talan mot svensk medborgare vid domstol i Sverige atl ställa borgen eller annan säkerhet för den ersättningsskyldighet mot svaranden som kan uppkomma till följd av domstolens avgörande. Lagen gäller oavsett om den utländske medborgaren är bosatt här eller inte. En förutsättning för att säkerhet skall behöva ställas är dock atl svaranden begär det. Undanlag från kravet på säkerhet gäller för vissa mål.

Genom överenskommelse med annan stat kan utländsk medborgare befrias från kravet på ställande av säkerhet i rättegäng. I själva verket är tillämpligheten av 1886 års lag numera så begränsad på grund av olika konventioner, att lagen framstår som undantag snarare än som regel. Av länderna i Europa är det bara etl fåtal som står utanför konventioner som innebär generell befrielse från skyldigheten att ställa säkerhet i tvistemål. Också åtskilliga länder utanför Europa är anslutna till sådana konventioner. Jag vill vidare erinra om alt även statslösa personer och politiska flyktingar som stadigvarande vistas i Sverige enligt en särskild kungörelse är befriade från skyldighet att ställa säkerhet enligt 1886 års lag.

Statens invandrarverk har i början av året begärt att lagen skall ses över. Enligt invandrarverket bör lagen ändras så att alla utländska medborgare med hemvist i Sverige befrias från skyldigheten att ställa säkerhet. Jag delar uppfattningen att en översyn är befogad. Frågan övervägs f n. inom justitiedepartementet. För dagen är jag dock inte beredd att göra något bestämt uttalande om vad översynen kan komma att föranleda.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om kravet på borgen i rättegång

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! På Jan Bergqvisis vägnar ber jag att få tacka justitieministern för svaret. Herr Bergqvist är tyvärr förhindrad all ta emot del.

Det är tillfredsställande atl justitieministern delar uppfattningen alt en översyn är befogad. Jag vill bara uttrycka förhoppningen atl översynen kommer till stånd och all erforderliga åtgärder vidtas.

Överläggningen var härmed slutad.

8 Riksdagens protokoll 1976/77:131-132

113

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de anställdas inflytande vid utflyttning av statlig verksamhet

§ 8 Om de anställdas inflytande vid utflyttning av statlig verksamhet

Herr budgelministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara herr Wäsibeigs i Stockholm (fp) den 27 april anmälda fråga, 1976/77:409, och anförde:

Herr talman! Herr Wästberg i Stockholm har frågat mig på vad sätt jag ämnar tillse att de anställda får inflytande över beslut om utflyttning av statlig verksamhet till Stockholms ytterområden.

Genom den nyligen genomförda reformen på arbetsrättens område har de anställda tillförsäkrats ett betydande inflytande i frågor som rör villkoren på arbetsplatserna. Lagstiftningen om medbestämmande i arbetslivet omfattar hela arbetsmarknaden, således i princip även den offentliga sektorn.

Med hänsyn till att den offentliga verksamheten i sig är demokratiskt uppbyggd måste emellertid de statsanställdas legitima intresse av medbestämmande i frågor som rör den egna arbetssituationen i vid bemärkelse vägas mot medborgarnas intressen sådana de kommer till uttryck genom beslut i politiskt demokratisk ordning.

Del råder stor enighet - även mellan parterna på den offentliga arbetsmarknaden - om att de statsanställdas särskilda intressen måste vika i frågor som skall avgöras i offentligrättslig ordning av de politiskt ansvariga organen. Jag vill mot denna bakgrund understryka att statsmakternas rätt att bestämma om förläggningen av statlig verksamhet inte kan sältas i fråga.

Den primära förhandlingsskyldighet som följer av medbestämmandelagens 11 i; gäller emellertid även i sådana frågor som för beslut av riksdagen, regeringen eller departementschef förbereds inom regeringskansliet. Ett särskilt organ - statens förhandlingsråd - har inrättats med uppgift bl. a. att samordna och genomföra förhandlingar i sådana frågor. Härigenom har de anställda genom sina organisationer garanterats inflytande innan beslut fattas även i frågor av den typ herr Wästberg nämner.

Jag vill i delta sammanhang också understryka vikten av att alla verksflyttningar-även de som primärt föranleds av verkens lokalförsörjningsproblem i Storslockholmsområdet - genomförs med största möjliga hänsyn lill de anställdas möjligheter atl påverka handläggningen av alla viktiga frågor som rör flyttningen.

114

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):     .

Herr talman! Jag vill tacka budgetministern för svaret.

I ett antal verk har de anställda fått beskedet att det skall bli en utflyttning. Det har väckt oro, och de anställda vid de berörda verken är kritiska. Det måste man ha förståelse för. I bakgrunden flnns den stora verksutflyttningen där lusentals människor tvångsförflytiades med personliga tragedier och stora svårigheter för de berörda verken som följd.

Den utflyttningen genomfördes mot de anställdas protester.

Nu kommer beslut om en ny utflyttningsvåg - inte alls i samma skala och med samma genomgripande effekter, men det tycks ändå som om statsmakterna har ställt personalorganisationerna inför fullbordat faktum. Det är förvånande med tanke på vad budgetministern sade i ett interpellationssvar den 13 december 1976 om utlokalisering av verk till förorter i Stockholm, nämligen atl han räknade med "att det bör bli en bred allmän debatt kring varje verks lokalisering och därmed större möjligheter att påverka ett beslut innan frågan kommer upp i riksdagen".

Jag har självfallet förståelse för atl staten i valet mellan lokalisering i en av två Stockholmsförorter väljer den södra - inte därför att det kommer att ge så mycket av ökat skatteunderlag och ökade arbetstillfällen åt t. ex. Botkyrka eller Tyresö utan därför att det kan ingå i en långsiktig strävan att stärka den allmänna attraktionskraften hos de kommunerna. Men går man bryskt till väga, och håller man inte en väldigt god kontakt med personalorganisationerna, försvårar man möjligheterna att fortsätta en sådan utlokaliseringsverksamhet.

Eftersom i regel båda i en familj arbetar och gör det på olika ställen är det inte troligt att utlokaliseringen i någon intressant utsträckning leder lill att de berörda verkens personal flyttar med.

Problemet med denna utlokalisering tycks vara att beslutet har vuxit fram så snabbt.

Tag FOA, där personalen sedan länge varit inställd på en utlokalisering till Ursvik. Det är naturiiglvis en klar försämring för personalen, som förut haft sin arbetsplats inne i Stockholm. Men sedan beslöt man ganska plötsligt att verket i stället skall till Botkyrka. Det innebär omplanering, omställning och oro samt betydande personliga problem för många. Den som skall hämta ett barn på dagis kan i värsta fall få restiden föriängd med upp till en och en halv timme per dag.

Jag vill ställa två frågor till Ingemar Mundebo:

1.    Det pågår just nu överläggningar mellan personalorganisationerna och myndigheterna. Är de överläggningarna en ren formalitet vad beträffar själva utflyttningen, eller kan personalorganisationerna påverka utflytlningsbeslulet?

2.    Finns det några planer på att flytta ut ytterligare verk från Stockholms innerstad till förortsregionerna?

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de anställdas inflytande vid utflyttning av statlig verksamhet

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig först slå fast att någon ny utflyttningsvåg inte är aktuell. Min uppfattning är all det må vara nog med de två beslut som riksdagen har tagit. Omlokaliseringar av statliga verk kan komma i fråga men inte i form av några nya vågor. I samband med inrättandet av nya verk och i samband med omorganisationer måste i varje enskilt fall frågan om det verkets lokalisering prövas. Också inom en region, och i synnerhet inom en sådan region som Storstockholmsområdet, kan omflyttningar av olika verk bli aktuella. Det kan finnas många skäl för

115

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de anställdas inflytande vid utflyttning av statlig verksamhet

detta. De regionalpoliliska skälen kan väga tungt, men det kan också vara så atl de lokaler som verken disponerar är mindre lämpliga, varför man har att söka sig nya lokaler. Då måste man pröva vilket som är den bästa lokaliseringen inom regionen.

Milt svar är alltså att någon ny utflyttnings- eller omflytlningsvåg inte är aktuell. Däremot kan också i framtiden omlokaliseringar av enskilda verk komma i fråga såväl inom landet som inom en region. Det som just nu är aktuellt är lokaliseringen av statens industriverk, utbildningsradion och en del av FOA. Låt mig påpeka att det ännu inte har faltals några beslut, Det pågår överläggningar mellan staten och personalorganisationerna inför kommande beslut. Självfallet kommer vi att uppmärksamt lyssna på personalorganisationerna.

Men det kan naturligtvis komma ett skede som jag antydde i svaret, atl vi har att göra en avvägning mellan de av organisationerna framförda skälen och de regionalpolitiska skälen. Jag vet precis hur det borde vara: arbetsgivare och anställda skulle efter utredningar och överläggningar bli överens om en omlokalisering, både i fråga om orten och delen av regionen. Men del gäller här ofta svåra avvägningar, där det finns delade meningar. Man blir inte alltid överens. Då måste det til syvende og sidst vara staten, regering och riksdag, som fattar det avgörande beslutet.

116

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! I Stockholmsregionen är del alltid fördelaktigast att ha sitt jobb" inne i centrum, eftersom kommunikationerna är sådana. När budgetminislerns eget departement nu planerar sin flyttning, tänker man sälla sig i Adelcrantzska palatset här bredvid. Ett förslag om utflyttning till förorterna skulle sannolikt väcka viss oro bland personalen. På samma sätt får man ha förståelse för den oro som uppstått bland personalen på de här berörda verken.

Jag har ingen annan åsikt än budgelministern när det gäller nya verk och verk som utsätts för betydande omorganisation. Då skall man allvarligt pröva alt lägga dem i Stockholms södra förorter. Men jag hoppas jag får tolka budgetministerns svar på min fråga om förhandlingar med de anställda så, alt de överläggningar som nu pågår inte är en ren formalitet, ulan atl de anställdas uppfattningar också kan påverka själva beslutet om en eventuell utflyttning.

Herr budgelministern MUNDEBO:

Herr talman! Låt mig också understryka atl jag har stor förståelse för de synpunkter som de anställda framför. Självfallet skall vi lyssna till dem. Men ännu en gång vill jag slå fast alt i ett slutligt avgörande måste skilda synpunkter vägas mot varandra. Till sist blir det statsmakterna som har all fatta det avgörande beslutet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om hundskattens utformning

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för att besvara herr Ahlmarks i Uppsala (m) den 27 april anmälda fråga, 1976/77:406, och anförde:

Herr talman! Herr Ahlmark i Uppsala har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att förverliga del uppdrag riksdagen år 1975 gav regeringen att lägga fram förslag om införande av en kommunal hundavgift i stället för den hundskatt som nu utgår.

Som svar på frågan kan jag nämna att beredning f n. pågår inom regeringens kansli i syfte atl omarbeta hundskatten i enlighet med de riktlinjer som riksdagen angivit.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977    .

Om hundskattens utformning

Herr AHLMARK i Uppsala (m):

Herr talman! Jag tackar budgelministern för svaret på min fråga.

Hundskatten väcker stort intresse trots att det rör sig om förhållandevis litet pengar både för den skaltskyldige och för samhället. Inte minst möjligheterna atl differentiera hundskatten har vid skilda tillfällen aktualiserats. F. n. kan kommunerna inom givna gränser bestämma hundskattens storlek. Däremot har man inte rätt att t. ex. tillämpa en lägre skattesats på landsbygden än i tätorterna.

Situationen upplevs, speciellt efler kommunsammanläggningarna, av många landsbygdsbor som orättvis. Deras hundinnehav vållar knappast några olägenheter.

Riksdagen beställde 1975 förslag om en hundavgift som förhoppningsvis bättre än den nuvarande skatten skulle tillgodose önskemål om rättvisa.

Jag tolkar det svar som budgetministern givit på det sättet att en lagstiftning kommer som också tillgodoser dessa önskemål. Däremot är det ju dess värre så all inte alla hundägare fullgör sin skattskyldighet.

Del är problematiskt med en lagstiftning som i viss utsträckning inte efterlevs. Del vore en fördel om, i samband med den nya lagstiftningen, också delta förhållande kunde förbättras. Som ett tips till budgelministern vill jag väcka tanken att man på deklarationsblanketten skulle ange eventuellt hundinnehav och att debitering sedan skulle ske.

Jag vill avslutningsvis fråga budgetministern inom vilken lidsram man arbetar då det gäller den nya lagstiftningen i denna fråga.

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag vill bara tillägga att min inriktning av det beredningsarbete som nu pågår är att vi under detta år skall kunna bli färdiga och lägga fram ett förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

117

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om tjänstetidsberäkningen vid tillsättning av statliga tjänster

§ 10 Om tjänstetidsberäkningen vid tillsättning av statliga tjänster

Herr budgetministern MUNDEBO erhöll ordet för alt besvara fru Ahr-lands (fp) den 29 april anmälda fråga,  1976/77:416, och anförde:

Herr talman! Fru Ahdand har - med hänvisning till ett av gene-rallullstyrelsen nyligen fattat beslut - frågan om jag anser det vara en riktig personalpolitik att styrelsen i befordringsärenden tillämpar en praxis som innebär att den tid som en sökande varit tjänstledig för vård av minderårigt barn inte får tillgodoräknas som tjänstetid. Om jag anser att detta inte är en riktig personalpolitik, frågar fru Ahrland om jag är beredd att ta något initiativ så att alla statsmyndigheter uppmärksammas på hur tjänsletidsberäkningen i liknande fall bör ske.

Generaltullstyrelsens beslut har genom besvär förts till regeringens prövning. Intill dess att ärendet har slutligt avgjorts anser jag mig inte kunna uttala någon uppfattning i det aktuella fallet.

Allmänt kan jag emellertid säga att några fall av detta slag som tidigare prövats på regeringsnivå har fått en positiv utgång för de sökande.

Dessutom vill jag tillägga att inom departementet pågår arbete med att ge myndigheterna riktlinjer för meritvärdering i del hänseende det här rör sig om.

118

Fru AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Mundebo för svaret. Det är relativt positivt, som jag uppfattar det.

Jag vill ta upp anledningen till min fråga. Den är naturligtvis att jag inte anser att det är en riktig personalpolitik om statsverket räknar bort den tid som en tjänsteman - antingen det är en kvinna eller en man - har varit tjänstledig för vård av barn. Vi strävar alla efter att skapa barntillsynsmöjligheter så att alla som hellre vill förvärvsarbeta än stanna hemma hos barnen skall kunna göra det. Statsrådet vet, lika väl som jag, alt vi ännu inte har lyckats i de strävandena. Men därför är det så mycket viktigare att inte de som tvingas ta viss tjänstledighet på grund av rådande brister i barntillsynen också kommer i ett sämre läge när det gäller befordringsmöjligheterna.

Jag hade emellertid ännu en orsak att ställa denna fråga. Statsrådet nämnde själv atl det har funnits ärenden av sådan här typ som för flera år sedan har prövats på regeringsnivå, och att de har fått en positiv utgång för de sökande. Del innebär alltså att det flnns prejudikat för att även tid när man har varit tjänstledig för barntillsyn skall få tillgodoräknas i fråga om tjänst. Detta prejudikat tycks inte vara tillräckligt känt hos centrala och regionala statsmyndigheter eftersom man fortfarande, åtminstone på vissa håll, inte tar hänsyn till det. Jag misstänker inte statliga myndigheter för att medvetet motarbeta någon regerings politik, utan om man beslutar emot prejudikat måste det bero på att regeringen inte har gjort principerna kända med tillräcklig kraft. Jag fruktar att under

den lid som gått sedan prejudikaten kom kan många statstjänstemän - kvinnor mest förstås - ha gått miste om befordran därför atl den gamla regeringen försummat att ge klara anvisningar på området. Då är det viktigt att den skadan repareras med det snaraste.

Statsrådets svar ger mig och tusentals kvinnliga statstjänstemän gott hopp för framliden. Får jag bara tillägga att jag hoppas att det i fortsättningen skall bli allt fler män i staten som vågar och vill ta tjänstledighet när barntillsynen kräver det. Lika väl som männen alltid vetat att de inte skulle råka ut för någon avräkning av tjänstetid för sin militärtjänst får de på så sätt också veta att barntillsyn av staten anses lika värdefull för landet. Både de själva och barnen skulle då även få en bättre kontakt med varandra. Så skulle vi kunna skapa ett mänskligare samhälle.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om varningsmärkning av hälsovådliga krukväxter

Herr budgetministern MUNDEBO:

Herr talman! Jag hoppas att fru Ahrland har förståelse för atl jag inte vill kommentera det enskilda fall som nu är under regeringens prövning och kanske inte heller gå in i någon juridisk diskussion om likartade ärendens prejudicerande karaktär. Vad jag vill understryka - och det är ju del avgörande för handläggningen av kommande likartade fall -är att min inriktning är atl vi snart skall kunna arbeta fram riktlinjer för hanteringen av de här ärendena, och de riktlinjerna skall vi förvisso se lill får spridning inom den statliga förvaltningen.

Fru AHRLAND (fp):

Herr talman! Jag är glad över att det kommer riktlinjer. Låt mig bara tillägga, all det kan inte vara så svårt att skriva dem - det bör kunna gå ganska fort. Jag hoppas alt jag snart får se dem.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om varningsmärkning av hälsovådliga krukväxter

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för alt besvara fru Frcenkels (fp) den 12 april anmälda fråga, 1976/77:375, lill herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Fru Freenkel har frågat jordbruksministern om han avser medverka till atl skyldigheten att märka hälsofarliga varor utsträcks till att omfatta även krukväxter som kan ge upphov till förgiftning eller på annat sätt vara hälsovådliga. Frågan har överlämnats till mig för att jag skall besvara den.

Del är naturligtvis viktigt att konsumenterna görs uppmärksamma på de skadliga effekter vissa växter kan ha. Samlället ger konsumenterna redan i dag sådan information på olika sätt. Giflinformationscenlralen vid Karolinska sjukhuset står lill tjänst med upplysningar om växters

119

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om varningsmärkning av hälsovådliga krukväxter

giftighet. Konsumentverket har vidare utarbetat ett faktablad om olika växters giftighet och irritationsförmåga.

Marknadsföring av krukväxter omfattas av marknadsföringslagen. Konsumentverket, som i första hand svarar för marknadsföringslagens tillämpning, har hittills inte haft anledning all ingripa mot krukväxter på grund av atl de skulle anses vara hälsovådliga.

Enligt vad jag erfarit har svåra förgiftningsfall i samband med förtäring av krukväxter inte förekommit i Sverige. Endast lindriga besvär hos barn som har ätit vissa krukväxter är kända. Riskerna med de krukväxter som f n. finns på den svenska marknaden måste bedömas som små. Regeringen har därför inte någon anledning att vidta särskilda åtgärder för alt få till stånd varningsmärkning av 3essa varor. Jag vill dock understryka vikten av alt man även i fortsättningen har uppmärksamheten riktad på denna fråga.

120

Fru FR/€NKEL (fp):

Herr talman! Jag tackar handelsministern för svaret. Del var faktiskt inte mycket i det som jag inte visste, och jag är ledsen att del inte fanns litet mera positiva besked i svaret.

Nu hoppas jag att statsrådet inte har tagit intryck av de insändare och de litet överlägsna kommentarer som förekommit i pressen om atl jag skulle vilja ha dödskallar och kors på krukor och blommor ute i naturen. Del är inte fråga om det, utan för min del är det fråga om en konsumentupplysning som varje människa som köper en vara har rätt att få. Och jag tycker inte som statsrådet, all samhället redan nu ger konsumenterna tillräcklig information. Enligt min mening är informationen inte tillräcklig.

Jag har här ett tidningsuttalande som har gjorts av en blomsterhandlare.

Han säger: "Jag varnar alltid för prickblad   . Men om vi har mycket

att göra i butiken är del svårt att hinna med atl förklara riskerna .

Själv fick jag röda utslag i ansiktet när jag smulade sönder ett blad lill en julstjärna och sedan strök med handen över kinden. Händerna har svullnat upp på biträden som skött om prickblad och jag känner till ett fall, där en katt blev förlamad i bakkroppen efter att ha ätit en julstjärna. Vissa kaktusar kan också vara farliga och ge blodförgiftning, om man sticker sig."

Inte kan man väl begära att människor skall känna till sådant här bara därför all giflinformationscenlralen har givit ut etl informationsblad om detta! Jag har gått runt till några blomsterhandlare och frågat om de kände lill informationsbladet, och de flesta hade ingen aning om att det fanns. En enda av dem jag frågade hade informationsbladet och plockade fram det ur en låda.

När jag köper en amaryllis får jag en liten söt bok med på köpet, och där står det hur jag skall sköta löken och växten så atl jag får nytta och glädje av den. Jag tycker att man för varenda krukväxt kunde ha en sådan här liten trevlig bok där det står uppgifter som t. ex.: Den

här växten kan vara giftig. Den kan förorsaka utslag, så var försiktig och ställ den inte så alt barn kommer i närheten av den. - Det är sådant jag efterlyser.

Låt mig så läsa upp ytterligare något som en blomsterhandlare har sagt: "Personligen tycker jag inte att växter som ger brännässelliknande utslag eller framkallar kräkningar och inflammationer kan anses som giftiga. Några dödsfall, orsakade av krukväxter, har inte förekommit sedan 40-talel, och så länge inget allvarligt hänt tycker jag inte all vi behöver skicka med någon varningslapp."

Måste det inträffa dödsfall innan vi skickar med en varningslapp?

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om varningsmärkning av hälsovådliga krukväxter

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag vill försäkra fru Fraenkel all jag inte har tagit intryck av några särskilda tidningsskriverier. Den bedömning som jag har gjort utgår från alt det enligt de myndigheter som sysslar med dessa frågor inte tycks ha förekommit några allvarliga förgiftningsfall. Giflinformationscenlralen vid Karolinska sjukhuset använder uttryckssättet "allvarliga fall". Om jag förstått del hela rätt har man där den utgångspunkten att om man skall sätta upp varningsmärken av något slag, då får det verkligen lov att vara fara å färde, därför att annars minskar allmänhetens respekt för de olika varningsmärken som finns. Del är detta som varit utslagsgivande vid den bedömning som gjorts.

Sedan finns del naturligtvis fall där människor har reagerat allergiskt på olika sätt. Jag är övertygad om atl sådant förekommer, men utan alt vara medicinsk expert har jag en känsla av atl delta med allergier är mycket individuellt. En del människor är allergiska för hundar, men vi har inte för den skull varningsmärken på dem, och en del människor är allergiska för krukväxter, och inte heller på dem har vi varningsmärken.

Men jag vill upprepa vad jag sade i mitt svar, nämligen atl det är viktigt att vi har uppmärksamheten riktad på dessa frågor. Man kan t. ex. inte utesluta alt vi får nya växter som kan vara farliga. Konsumentverket, som ju har gjort en förteckning över farliga växter, har när del gäller krukväxter bara klassificerat två sådana som farliga i den bemärkelsen alt de kan förorsaka människor den ena eller andra typen av obehag.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr talman! Jag kan erkänna all jag kanske har felformulerat min fråga så till vida alt jag där talade om varningstexter. Vad jag egentligen avsåg var en konsumentupplysning.

Om jag t. ex. köper en påse karameller, så slår del på den all karamellerna innehåller vissa färgämnen. Är jag då rädd om mina små barnbarn, så köper jag inte dessa karameller. Det är liknande information jag avser, och inte varningsmärken i form av dödskallar. Jag talar om en konsumentupplysning,. Det är lika viktigt att jag får upplysning om ämnen som man kan reagera mot när jag köper en krukväxt som när

121

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om bibehållande av Östaskolan i Heby

jag köper en påse karameller.

Jag har kanske förvillat begreppen genom atl jag i min fråga talade om varningstexter, men det är inte del jag vill ha utan upplysning.

När det gäller frågan om allergier säger socialutskottet i sitt belänkande att man måste se över allt som kan framkalla sådana reaktioner, eftersom allergierna sprider sig mer och mer och ökar i omfattning. Hade socialutskottet tagit sitt betänkande innan jag ställde min fråga, då hade jag formulerat den annorlunda. I del sammanhanget vill jag framhålla all jag tycker att man skulle informera folk om sådana växter, t. ex. vissa primulaarter, som man vet är allergiframkallande. Det är konsumentupplysning även i sådana frågor jag efteriyser.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om bibehållande av Östaskolan i Heby

122

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för atl besvara herr Fågelsbos (c) den 9 mars anmälda interpellation, 1976/77:112, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat om utbildningsministern är beredd all medverka till alt Östaskolan bevaras med nuvarande verksamhet för anpassning och träning av rörelsehindrade och handikappade ungdomar. Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

Vid Östaskolan i Heby kommun bedrivs sedan år 1963 en anpassningskurs för rörelsehindrade inom arbetsmarknadsutbildningens ram. Sedan år 1973 benämns denna typ av kurser omställning och träning och följer en speciell läroplan samt de metodanvisningar som utarbetas av skolöverstyrelsen. Kurserna syftar främst till att stärka de handikappades möjligheter att självständigt klara sin vardag i och utanför bostaden, i arbetet och på fritiden. Stor vikt läggs vid ämnen som boendeträning, fysisk och social träning, praktisk och teoretisk yrkesorientering och liknande. För atl uppnå delta syfte har SÖ utarbetat vissa normer för personal- och lokalbehov, utrustning m. m.

När del gäller kursen i Östa - som ursprungligen var tänkt som ett provisorium - har SÖ funnit det svårt alt bedriva verksamheten i enlighet med intentionerna i läroplanen bl. a. på grund av skolans isolerade läge samt otillräckliga och mindre ändamålsenliga lokaler. Mot denna bakgrund har SÖ i skrivelse lill AMS, som är den myndighet som beslutar om lokalisering och dimensionering av kurser inom arbetsmarknadsutbildningen, aktualiserat en förflyttning av verksamheten i Östa till AMU-cenirel i Hedemora. Körkortsutbildning för gravt handikappade är förlagd lill detta centrum, och arbetsmarknadsmyndigheterna i Kopparbergs län har hemställt all denna verksamhet skall kompletteras med en kurs för omställning och träning för rörelsehindrade.

Eftersom AMS i egenskap av ansvarig myndighet ännu inte fattat något beslut i frågan om en eventuell omlokalisering av kursverksamheten vid Östaskolan är jag inte beredd alt nu ta ställning i frågan. Enligt vad jag har erfarit undersöker AMS f. n. möjligheterna alt ersätta nuvarande kurs med utbildningsverksamhet för andra handikappgrupper än rörelsehindrade. Man planerar alltså inte, såvitt jag vet i dag, att upphöra med utbildningsverksamhet vid Östaskolan.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Först ett tack till arbetsmarknadsministern för att jag fåtf min interpellation besvarad. Det är i dag jämnt två månader sedan jag ställde den, men av svaret har jag inte fått någon klarhet i hur det skall bli med Östaskolan i framtiden.

Det är som bekant skolöverstyrelsen som föreslagit att den s. k. OT-kursen - OT står för omställning och träning - i Östa skall omlokaliseras lill Hedemora. Motiven för detta är mycket dåligt underbyggda. Såväl AMU-cenlret i Västerås, personalen vid Östaskolan, länsarbetsnämnden i Västmanlands län som kommunen där skolan är belägen har påvisat hur bristfälligt SÖ:s förslag är motiverat.

I svaret talas om skolans isolerade läge, men samtidigt talas det om att AMS f n. undersöker möjligheterna alt ersätta nuvarande kurs med utbildningsverksamhet för andra handikappgrupper än rörelsehindrade. Jag förstår inte att det som kallas ett isolerat läge blir något annat då. Isolerad kan man känna sig i en storstad - kanske mer där än på en sådan plats som Östa. Jag vet inte om det finns något AMU-center som har en sådan vacker och storslagen yttre miljö som denna skola invid Dalälven. Och den inre miljön är något av hemmiljö då den är som bäst. Den lilla skolan med endast 20 elever, som alla bor på skolan, bidrar till detta.

Det är alllid en lång kö av sökande till skolan. Och elever som inte alls funnit sig lill rätta vid andra skolor har funnit sig väl till rätta och här vunnit den trygghet och gemenskap som den lilla enheten ger. Antalet elevplalser är högst 20 mot 30 på motsvarande andra skolor. Men personalen är dimensionerad härefter, och därför inverkar inte elevantalet så att det blir någon kostnadsfördyring. Tvärtom ligger kostnaden per kursdeltagare lägst i landet därför atl kursen alltid är fullbelagd. Så är inte förhållandet vid alla OT-kurser i vårt land.

Det sägs i svaret som ett argument från SÖ att körkortsutbildningen för gravt handikappade är förlagd lill AMU-centret i Hedemora och all arbetsmarknadsmyndigheterna i Kopparbergs län hemställt alt verksamheten skall kompletteras med en kurs för omställning och träning för rörelsehindrade. Delta är inget argument för alt fiytta Östaskolan, för elever som där bedöms lämpliga får nu prya för körkortsutbildning i Hedemora, och om de bedöms lämpliga härför får de körkortsutbildning.

Den sociala träningen för boende i egen lägenhet finns inte vid Östa, har det sagts. Detta är alltså ett annat argument som SÖ har anfört.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om bibehållande av Östaskolan i Heby

123

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om bibehållande av Östaskolan i Heby

Men Heby kommun har medverkat till att man nu hyr en lägenhet för egen boendeträning vid skolan.

Länsarbetsnämnden i Västmanland framhåller i sin skrivelse om skolan att sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor inom den huvudort där Östaskolan ligger är starkt begränsade och all skolan har utgjort en stor tillgång ur arbelsmarknadssynpunkt. De flesta av de kvinnliga anställda är lokall bundna. Därför bedömer nämnden del som myckel svårt att finna nya arbetstillfällen för dem vid en eventuell nedläggning av skolan. Men del primära i frågan är förlusten av en enastående god skolmiljö för eleverna.

Jag vill fråga statsrådet: Kommer samråd med berörd personal och kommun att upptas, om ändrad inriktning av Östaskolan kommer att fattas? Ovissheten för skolans framtid är påfrestande för många, och det svar jag fåll är inte sådant att det skingrar ovissheten hos personalen eller hos föräldrar som funnit Östaskolan vara en ljuspunkt för deras barn när det gäller att finna sig lill rätta i livet.

124

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Herr Fågelsbo vill slå vakt om verksamheten vid Östa-skolan. Det förstårjag myckel väl.

Enligt gällande regler är det AMS som beslutar om lokalisering och dimensionering av kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Som jag sade i mitt svar behandlar AMS f. n. frågan om den fortsatta verksamheten vid Öslaskolan. Jag kan därför inte föregripa arbetsmarknadsstyrelsens beslut genom att ta ställning i frågan, vilket ju herr Fågelsbo också känner till.

Jag förutsätter atl AMS, som är den för arbetsmarknadsfrågor ansvariga myndigheten, även beaktar behovet av sysselsättning inom regionen vid sin behandling av frågan. Enligt vad jag har hört planerar man inte i dag att upphöra med utbildningsverksamhet vid Öslaskolan. Däremot har jag förstått alt man diskuterar en eventuellt annan inriktning av utbildningen.

Men del är omöjligt för mig alt nu avgöra eller uttala mig om för vilken typ av utbildning som Östaskolan skulle vara bättre eller sämre lämpad. Vilken utbildning det i så fall skulle bli fråga om har man ju heller inte beslutat om. Uppenbart är dock att de argument som anförs för atl flytta den nuvarande utbildningen inte med samma kraft kan anföras mot annan länkbar utbildning.

Jag kan mycket väl förstå de synpunkter som herr Fågelsbo här allmänt anför. Bakgrunden är naturligtvis - vid sidan av de konkreta saker som herr Fågelsbo log upp - också regionalpolitiska hänsynstaganden.

Jag känner lill alt efterfrågan på arbetskraft har minskat kraftigt inom Heby kommun under senare år. Kommunen har genom utflyttning haft en stark befolkningsminskning. Befolkningens sammansättning visar därför i dag en hög andel äldre människor. Fortfarande spelar också jord-och skogsbruket en mycket stor roll för sysselsättningen. Framför allt

är sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor starkt begränsade. Öslaskolan, med sina arbetstillfällen, är därför en inte oviktig tillgång.

För atl förbättra sysselsättningsläget inom den här regionen krävs naturligtvis en rad regional- och sysselsättningspolitiska insatser. Jag vill då också peka på - för atl göra bilden något mer fullständig - att Heby kommun ligger i det gränsområde till del allmänna stödområdet, som i vardagslag kallas den "grå zonen". Detta innebär att särskild hänsyn las vid prövning av regionalpolitiskt stöd. Flera förelag inom regionen har ju också erhållit lokaliseringsstöd i någon form.

Jag förutsätter att AMS, som är den för arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken ansvariga myndigheten, även beaktar behovet av sysselsättning inom regionen vid sin behandling av frågan om Östaskolans fortsatta verksamhet.

Så till slut herr Fågelsbos fråga om samråd. Jag vill erinra om all arbetsmarknadsutbildningen till sin natur är myckel flexibel. Innehåll och inriktning är beroende av hur arbetsmarknaden utvecklas. Det sker ständigt förändringar i antalet kurser, deras inriktning och lokalisering.

Del finns etl utbyggt system för personalsamråd inom arbetsmarknadspolitiken. Anställningstryggheten för personal inom arbetsmarknadsutbildningen är avtalsreglerad. Förändringar vid Öslaskolan som skulle kunna beröra personalens arbetsförhållanden kommer självfallet också alt föregås av föreskrivet samråd.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om viss ändring i fastighetsbildnings-lagen

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Till del som arbetsmarknadsministern nu har sagt har jag inte annat alt tillägga än etl hjärtligt tack för de synpunkterna. Vi får väl hoppas alt den här frågan skall få sin lösning, även om den inte har klarlagts vidare här i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om viss ändring i fastighetsbildningslagen

Fru bosladsminislern OLSSON erhöll ordet för att besvara herr Nordins (c) den 29 april anmälda interpellation, 1976/77:143, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nordin har frågat justitieministern dels om han har uppmärksammat de ur rättssäkerhetssynpunkt otillfredsställande verkningarna av faslighetsbildningslagen, dels om regeringen är beredd alt vid en kommande översyn av faslighetsbildningslagen särskilt beakta de rättssäkerhetsproblem som uppstått för innehavare av servilut. Enligt fastställd ärendefördelning är del jag som har atl besvara inierpellaiionen.

De frågor som herr Nordin har framställt i inierpellaiionen avser närmast rättssäkerheten för innehavare av s. k. skogsservitut. Härmed förstås servilut som innefattar rätt till skogsfång eller mulbete på skogsmark.

125

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om viss ändring i fastighetsbildningslagen

Sådana servilut bildades tidigare i ganska stor utsträckning, särskilt i Norrland. Numera får de dock inte bildas vare sig genom faslighets-reglering eller genom avtal. Vad frågan gäller är alltså sådana skogsservitut som har bildats före fastighelsbildningslagens och jordabalkens ikraftträdande den 1 januari 1972.

Enligt 15 § lagen om införande av fastighetsbildningslagen får servitut avseende skogsfång eller bete upphävas genom fastighetsreglering, även om de allmänna förutsättningarna för ändring av servilut enligt faslighetsbildningslagen inte föreligger. Regleringen syftar alltså lill en avveckling av skogsservituten. Som skäl för en sådan avveckling åberopades i förarbetena lill faslighetsbildningslagen att dessa servilut medför olägenheter från skogsvårdssynpunkt. Skogsfångsrältigheterna lägger inte sällan hinder i vägen för ett rationellt brukande av skogen över huvud taget. Vad gäller betesservitulen framhölls all skogsbelel numera allmänt anses vara en olämplig betesform, främst av jordbruksekonomiska skäl. Behovet av serviiuten som komplettering av ofullständiga jordbrukslä-genheler antogs'också efter hand ha minskal.

Enligt min mening är det allmänt sett angelägel atl dessa servilut upphävs. Denna uppfattning synes också ha stöd bland aktiva jordbrukare. Samtidigt vill jag betona atl det självfallet är angelägel att fastighetsbildningsmyndigheten bevakar att olägenheter inte uppkommer för fastighetsägarna, i synnerhet för den bofasta befolkningen.

När etl skogsservitut avvecklas skall en uppgörelse komma lill stånd. Huvudregeln är att eventuella värdeförändringar skall utjämnas genom ersättning i pengar. I förarbetena till bestämmelsen om upphävande av skogsservituten sägs emellertid att markvederlag också kan komma i fråga. Enligt allmänna bestämmelser får fastighetsreglering nämligen inte ske så att del uppstår avsevärda ölägenheter för fastighetsägare. Skulle innehavaren av ett skogsservitut ha ett verkligt behov av servitutet, kan del inte avvecklas ulan att fastigheten tillförs mark som kompensation. Genom denna regel och genom bestämmelserna om fastighetsreglering i övrigt är enligt min mening rättssäkerhetsintressena väl tillgodosedda.

126

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Allra först ett lack till statsrådet Olsson för svaret på min interpellation. Jag skall dröja något med alt kommentera svarets innehåll och i stället inledningsvis redovisa orsaken till inierpellaiionen.

För en lid sedan kallades ett 40-ial småbrukare inom Sollefteå kommun till ett sammanträde förs. k. fastighetsreglering. Ett stort skogsbolag hade begärt all småbrukarnas servitutsrätt till vedbrand, stängsel- och häs-sjevirke skulle upphävas. De berörda småbrukarna blev först överraskade, sedan förtvivlade.

Vid sammanträdet klargjordes nämligen att bolaget hade ensidig rätt att få servituten upphävda, att någon rätt till vederlag genom skogsmark inte förelåg, atl ersättning skulle utgå genom ett engångsbelopp i pengar efter s. k. sammanvägning av de positiva och negativa följderna av ser-

vitutets upphävande.

De berörda småbrukarna känner sig rättslösa - det är helt klart! De har köpt eller ärvt en fastighet där servitutet ingått som en del av fastighetsvärdet. De har grundat sin bränsleförsörjning och livsföring på ved- och virkesrättigheterna. De, liksom de flesta andra fastighetsägare, inser nog att den enskilda äganderätten i vårt land inte är absolut. Den är ju inte absolut mot samhällsintressena. Man får exempelvis finna sig i atl samhället, för alt dra fram vägar, kraftledningar och liknande objekt, helt eller delvis måste ta enskild mark och enskilda nyttigheter i anspråk. Däremot har lagsliftarna alltid slagit vakt om den enskildes rätt mot annan enskild eller juridisk person. Här får vi nu uppleva hur de många små fastighetsägarna måste vika för en enda stor fastighetsägare. Var detta lagstiftarnas avsikt?

Riksdagsbeslutet 1970 om en ny fastighetsbildningslag föregicks ju av ett mycket grundligt utredningsarbete. Faslighetsbildningskommillén arbetade åren 1954-1963. Den var i sitt utlåtande enig om att skogs-fångsserviiulen skulle avvecklas. Men kommittén var också enig om all skogsfångsserviiutsinnehavarna skulle ha vederlag i form av skogsmark. Kommittén förutsatte också all serviiulsavvecklingen skulle ske successivt. Del var ett nödvändigt konstaterande, ty i vissa delar av landet är antalet servitulsfasligheler stort. Faslighetsbildningskommillén uppskattade antalet sådana fasligheter till över 10 000 i mitt hemlän Västernorrland. Så många är del väl inte i dag, men del lär finnas kvar ca 10 000 i Norrlandslänen.

Nu urvattnades faslighetsbildningskommiiiéns förslag vid både remissbehandling och regeringsbehandling. Trycket från skogsbolagen var stort, och departementschefen Geijer tog bort förslaget om obligatoriskt mark-vederiag. Men markvederlagel fanns kvar som en möjlighet i propositionen, och det förklarar väl också varför lagen på denna punkt antogs utan protester i riksdagen hösten 1970. Atl skogsfångsserviiulen i princip skall avvecklas får man väl acceptera. De flesta servilut utnyttjas ju inte längre. Men följderna av riksdagsbeslutet håller på all bli bekymmersamma.

När jag nu övergår lill all kommentera statsrådet Olssons svar, vill jag först notera all jag på grund av den s. k. ärendefördelningen inom regeringskansliet inte får tillfälle atl känna justitieministern på pulsen när del gäller hans uppfattning om den administrativa domstolsbehandling som tillämpas vid upphävande av servilut och fastighetsreglerings-mål. En enda person, förrättningsmannen, skall fälla dom. Han skall fälla den på grundval av en lagparagraf och lanlmälerislyrelsens anvisningar. Del är en svår uppgift. Frågan är väl hur de inblandade sakägarna upplever en sådan domstol.

Frånsett denna speciella del av problemet har jag naturiiglvis ingenting emot all diskutera servitutsfrågorna med statsrådet Olsson, tvärtom.

Låt mig då säga att statsrådet Olsson på flera punkter gav ett klart positivt besked. Hon sade att det är angeläget atl faslighelsbildnings-

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om viss ändring i fastighetsbildningslagen

127

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om viss ändring i Jästighetsbildnings-lagen

myndigheten bevakar all olägenheter inte uppkommer för fastighetsägarna, i synnerhet för den bofasta befolkningen. Fastighetsreglering får alltså inte ske så, att det uppstår avsevärda ölägenheter för fastighetsägarna. Markvederlag kan alltså komma i fråga. Om serviiulsinnehavaren har ett verkligt behov av serviiuten, kan de inte avvecklas utan att fastigheten tillförs mark som kompensation, står det i svaret. Och del är etl bra besked.

Men, fru statsrådet, så går del ju inte till i praktiken. Markvederlag har, såvitt jag vet, inte utgått eller erbjudils sedan 1972. De avsevärda olägenheterna finns ju. Atl byta ut etl vedeldningssysiem till olja eller el kostar för den genomsnittlige serviiulsinnehavaren mellan 20 000 och 30 000 kr. bara i investeringskostnad. Det rör sig alltså i många fall om avsevärda ekonomiska ölägenheter. Varför döms del då inte ut några markvederlag? Såvitt jag förslår är förklaringen jordbrukspolilisk. Lant-mäterislyrelsen var när anvisningarna utfärdades, och förrättningsmännen är del ju fortfarande, uppbundna av 1967 års jordbruksbeslut, vilket som bekant inte känns vid några dellidsjordbruk, inte känns vid några småfasligheler. Vi lever ju ännu i skuggan av 1967 års dogmatiska fixering lill tron på de stora enheterna, de stora arealerna, där allt smått betraktas som hinder.

Här kommer det väl nya rikllinjer, och del blir väl också en översyn av faslighetsbildningslagen - det har ju skymtat vissa antydningar om del. Men vad skall det hända ute på fältet lill dess? Hur skall vi få en mera smidig rättvisa skipad?

Jag skall inte provocera statsrådet Olsson till något ministerstyre i dessa dechargetider, men nog vore del aktuellt med klarare direktiv i denna fråga från del ämbetsverk del angår, inte sant?

128

Fru bosladsminislern OLSSON:

Herr talman! I det län som herr Nordin kommer från, Väslernorriands län, finns enligt vad jag inhämtat de flesta skogsservituten. Del är, också enligt uppgift, ungefär 100 servitut som där upphävs varje år. De sökande kan vara skogsbolag men är lika ofta enskilda jordbrukare. Ansökningarna har då i allmänhet bifallits. I några fall har det utgått markvederlag, men i allmänhet har ersättning utgått i pengar.

Herr Nordin uttalade farhågor för rättssäkerheten, men jag vill understryka alt den som är missnöjd med faslighelsbildningsmyndighetens beslut kan överklaga detta i fastighetsdomstolen och därifrån föra saken vidare både till hovrätt och till högsta domstolen. Ärendet kan alltså prövas i flera instanser.

Jag kan naturiiglvis, som herr Nordin känner till, inte som statsråd gå in på hur bestämmelserna har tillämpats i de enskilda fallen. Jag förutsätter emellertid att markvederlag utgår i sådana fall där serviiuis-havaren har ett verkligt behov av servitutet. Skulle det vara olämpligt alt mark vederlag utgår, förutsätter jag faktiskt att servitutet lämnas orubbat.

Vad sedan gäller frågan om kompensation utgår ersättningen efler samma principer som gäller för all annan ersättning som bestäms enligt fastighetsbildningslagen. Jag har f ö. erfarit att man inom lantmäteriverket är i färd med atl utarbeta anvisningar för de speciella frågor som ser-vitulsförrättningarna för med sig, inte minst i ersättningshänseende. Jag konstaterar också, herr Nordin, atl vi är överens i princip angående ser-vitutens avveckling framöver. Men jag utgår också ifrån att ärendena verkligen handläggs så all inte skada uppstår för dem som innehar serviiuten.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om viss ändring i fastighetsbildningslagen

Herr NORDIN (c):

Herr talman! Jag är naturligtvis lacksam för de kompletterande upplysningar som statsrådet Olsson har lämnat. De ger mig faktiskt möjlighet all vidarebefordra något ökade förhoppningar lill de drabbade människorna, i detta fall i mitt hemlän men naturiiglvis också i vidare mån till alla de tusenden som kommer senare och som nu är rätt uppskrämda av den utveckling som har ägt rum.

Självfallet kan man överklaga beslut i sådana här ärenden, men vi skall ha klart för oss atl det är en mycket kostsam procedur. Den skulle man kunna slippa om klarare anvisningar utfärdades. Vi fick nu del beskedet all lantmäteriverket håller på att utarbeta sådana. Del skulle förhoppningsvis kunna leda lill att vi får för del första en enhetlig handläggning och bedömning i första instans landet över av dessa ärenden, så all de inte blir beroende av vilken förrättningsman som omhänderhar dem, för del andra att man lar större hänsyn till de helt ändrade förutsättningar som uppkommit på detta område.

Synen på vad vedbrand är värd var naturligtvis en annan i början på 1970-lalet, när vi inte hade några funderingar om all någonsin möta en energikris och då del var självklart att olja och el skulle finnas i obegränsad mängd. Därför betraktades naturiiglvis en tillgång i form av husbehovsved såsom ringa, och av del skälet i sin tur måste ju reglerna innebära all värderingarna blev låga för serviiulsinnehavaren, medan man på motsvarande sätt skrev upp värdet för den tjänande fastigheten av all slippa vara belastad.

Här har vi återigen svårigheten all göra riktiga bedömningar av olika intressenters situation.

Men som sagt: Jag lackar än en gång för de kompletterande beskeden och hoppas all vi tillsammans skall kunna vända denna utveckling i en mera positiv riktning.

Överläggningen var härmed slutad.

9 Riksdagens protokoll 1976/77:131-132

129

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om åtgärderJÖr att förhindra nedläggning av vissaJöretag inom Byggmagrup-pen

§ 14 Om åtgärder för att förhindra nedläggning av vissa företag inom Byggmagruppen

Herr industriministern ÄSLING erhöll ordet för atl besvara herr Karl Bengtssons i Varberg (fp) den 22 april anmälda fråga, 1976/77:397, och anförde:

Herr talman! Herr Karl Bengtsson i Varberg har frågat mig om jag avser att la något initiativ för atl förhindra nedläggningen av de många mindre och medelstora företagen i Byggmagruppen.

Byggmaföretagen, med ca 1 700 anställda, inställde betalningarna i början av april. Många krafter har därefter arbetat för all finna lösningar som skulle göra det möjligt alt bevara åtminstone flertalet av företagen och trygga sysselsättningen för de anställda. Ackordscentralerna arbetar alltjämt med dessa problem.

Med hänsyn till bl. a. att inte mindre än tre börsnoterade bolag var ägare lill den krisdrabbade företagsgruppen log jag på ett tidigt stadium vissa initiativ för att försöka få en samordnad lösning till stånd. En sådan lösning - i samförstånd mellan aktieägarna - har emellertid inte gått atl åstadkomma.

Arbetet inom ackordsceniralerna har hittills resulterat i att man funnit olika former för fortsall drift av ett betydande antal företag i den tidigare Byggmagruppen. Solventa företag har kunnat frigöras från betalnings-inställelsen och i andra fall är del sannolikt atl nya intressenter eller anställda kan ta över och driva verksamheten vidare. Det flnns i dag grundad anledning att räkna med all sysselsättningen för större delen av de anställda skall kunna räddas. Några ytterligare initiativ från min sida anser jag inte vara påkallade f. n. Jag kommer emellertid att fortlöpande hålla mig informerad om utvecklingen i ärendet.

130

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Tack för svaret, herr industriminister.

Tre svenska börsförelag håller på atl överge ett bolag i kris. Byggma - 70-lalets affärsskandal. Det är rubriker som i pressen har beskrivit den situation som föranlett den här frågan.

Jag tycker det är bra atl industriministern och regeringen har tagit vissa initiativ. Och jag skulle ha blivit förvånad om så inte hade skett.

När börsnoterade förelag ingriper på marknaden, såsom har skett i detta fall, och köper upp i varje fall stora delar av en bransch, förväntar man sig atl de skall vara beredda all la sitt ansvar fullt ut, gentemot både de anställda och andra berörda.

Ägarna av Byggma är tydligen inte beredda all ta del ansvar de som ägare skulle ta. Man har en känsla av alt belalningsinslällelsen har skett helt förhastat. Sedan ägargruppen och bankerna har fåll sill, blir som vanligt tredje man lidande.

Min mening är all solventa ägare skall ta sill ansvar fullt ut. Nu tycks ägaransvaret endast sträcka sig så långt det aktielecknade beloppet räcker.

Resten får tredje man stå för.

När det gäller enskilt ägande i små förelag får ansvar utkrävas lill sista öret enligt principen om personligt ansvar. 1 förevarande fall, Byggma, åberopas etl hemligt avtal, där del bl. a. slår skrivet: "Euroc-kon-cernen har icke för avsikt att göra ytterligare tillskott lill Byggmakon-cernen." Man har alltså från början varit medveten om hur man skulle handla i en viss situation. Det är med bl. a. detta som bakgrund som jag har ställt frågan lill industriministern.

Jag hoppas atl industriministern och regeringen i anledning av det inträffade vaksamt följer utvecklingen som del sägs i svaret, så att ett upprepande kan förhindras. Del förtjänar erinras om - ifall jag nu inte minns fel - den befrielse från realisationsvinstbeskattning som erhölls i samband med Byggmas tillkomst. Man kunde förvänta ett större och bättre samhällsansvar av berörda ägare.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara

dels herr Björcks i Nässjö (m) den 27 april anmälda interpellation, 1976/77:139,    '

dels herr Franssons (c) och herr Gustavssons i Nässjö (s) den 19 april anmälda frågor,  1976/77:389 och 390, och anförde:

Herr talman! Herr Björck i Nässjö har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ för all lokaliseringsstöd enligt de bestämmelser som gäller för del allmänna stödområdet skall utgå inom Nässjö kommun och om del flnns några planer på all ge Nässjö den statliga ersättningsindustri som utlovades från den förra regeringens sida. Herr Fransson har frågat vilka initiativ jag är beredd att ta för atl medverka till alt nya arbetstillfällen skapas inom Nässjö kommun. Herr Gustavsson i Nässjö har frågat mig på vilket sätt regeringen är beredd att förlänga driften vid Konfektions AB Rang eller medverka lill alt annan sysselsättning lokaliseras lill Nässjö i stället för den som försvinner genom nedläggningen av Rangs fabrik. Jag besvarar inierpellaiionen och frågorna i etl sammanhang.

Nässjö kommun har under senare år drabbats av sysselsättningsproblem i samband med upprepade driflinskränkningar inom såväl industrin som den offentliga sektorn. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen har varit vikande. Sysselsättningen för kvinnlig arbetskraft har varit låg. Kommunens enda större industri med huvudsaklig kvinnlig arbetskraft. Konfektions AB Rang, slår nu inför hotel av nedläggning. Regeringen

131

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommun

har därför ansett del nödvändigt att snabbi vidta åtgärder. Del är mot denna bakgrund jag nyligen har tillkallat en arbetsgrupp som har fått i uppgift att i samråd med länsarbetsnämnden behandla sysselsättningsproblemen i kommunen. Avsikten är all gruppen successivt skall lägga fram förslag om sysselsällningsfrämjande åtgärder. Det är angelägel att gruppen arbetar skyndsamt då en nedläggning av Rang befaras under år 1978. Arbetsgruppen skall därför slutföra arbetet senast den 30 juni 1978.

Till inierpellanlen och frågeslällarna vill jag säga alt del regionalpoliliska slödel är ett viktigt instrument när det gäller statens medverkan för atl skapa nya arbetstillfällen. Sysselsättningsulredningen behandlar frågan om den framlida utformningen av regionalpolitiken och därmed också frågan om indelningen av landet i stödområden. Nuvarande regler ger emellertid möjlighet all lämna stöd även till orter utanför stödområdet med särskilda sysselsättningsproblem. Till förelag som bygger ut eller nyelablerar sig på dessa orter kan lokaliseringslån och i undantagsfall lokaliseringsbidrag utgå.

För att underlätta strävandena all påverka lokaliseringen av industriinvesteringar lill orter med särskilt svårlösta sysselsättningsproblem kommer en ordning atl tillämpas som innebär atl regeringen efter förslag från länsstyrelsen kan förordna alt kommun utanför stödområdet eller gränsområdet lill detta för viss tid skall ingå i den s. k. grå zonen. Länsstyrelsen i Jönköpings län har föreslagit alt Nässjö kommun på delta sätt skall infogas i den s. k. grå zonen. Ärendet bereds f. n. inom regeringskansliet. Jag vill inte föregripa denna prövning, men jag kan redan nu säga all regeringen kommer alt pröva ansökningar om lokaliseringsstöd till nyetableringar eller utbyggnader i Nässjö i positiv anda.

På herr Björcks fråga om statlig ersättningsindustri vill jag svara all del i rådande konjunkturläge är få expansioner aktuella inom den statliga företagssektorn. Vid de utbyggnader som dock kan komma i fråga och där alternativa orler kan övervägas kommer Nässjö all vara med vid bedömningen.

132

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Jag ber alt få lacka industriministern för svaret på min interpellation. Det är på flera punkter positivt och ger anledning alt tro att man från regeringens sida är beredd all vidta de åtgärder som är möjliga för all lösa de besvärliga sysselsättningsproblem som i dag finns i Nässjö kommun.

Jag har i min interpellation påpekat atl staten har ett stort, ja, helt dominerande ansvar för den situation som Nässjö nu befinner sig i. Statens järnvägar har minskat antalet anställda i kommunen med över 500 personer sedan början av 1960-lalet. Svenska Tobaks AB hade tidigare en fabrik i Nässjö som vid sin nedläggning 1970 sysselsatte ca 160 personer. I mitten av 1960-lalet arbetade där ca 350 personer, de fiesta kvinnor. Men fabriken lades ned och tillverkningen fiyltades till Malmö.

Också andra aktiviteter av mindre omfattning har flyttat från kommunen under senare år. Nu har budet kommit alt konfeklionsföretagel Rang, som ägs av den statliga SweTecokoncernen, skall läggas ned med resultat alt 220 anställda, de flesta kvinnor, mister sitt arbete.

Även på den privata sektorn har det inträffat nedläggningar. WST-koncernen har minskat såväl i Forserum som i Nässjö. Den privata sektorn har dock tack vare den starka expansionen hos kommunens största industri, Eldon AB, klarat sig förhållandevis bra.

Jag skall inte trötta kammaren med att ge fier fakta om sysselsättningslägel i Nässjö kommun. Låg mig i stället gå över till innehållet i det svar som herr industriministern har lämnat. Jag kan inte tolka svaret annorlunda - även om det formella beskedet dröjer något ytterligare - än atl Nässjö kommun kommer alt ingå i den s. k. grå zonen till dess atl kommunens problem är nöjaktigt lösta. Det innebär att vi i Nässjö kan erhålla lokaliseringslån och även lokaliseringsbidrag vid in-dustriulbyggnad eller nyetablering. Delta är utomordentligt, och jag är lacksam för herr industriministerns positiva inställning.

Beträffande min andra fråga, om ersättningsindustri lill Nässjö, vill jag framhålla atl dåvarande finansministern Gunnar Sträng utlovade en sådan i samband med tobaksfabrikens nedläggning. Detta löfte är snart tio år gammall, men är tyvärr ännu inte uppfyllt. Under denna lid har riksdagen bl. a. haft alt la ställning lill två stora lokaliseringsomgångar. Nässjö har dock inte fått någon ersättningsindustri eller annan verksamhet vid dessa eller andra tillfällen.

I och med den varslade nedläggningen av del statligt ägda konfektionsföretaget Rang är det naturligt all frågan om en ersättningsindustri blir särskilt aktuell, om driften vid Rang inte skulle kunna fortsätta. Etl bibehållande av Rang framstår, tror jag, från många synpunkter som den bästa lösningen om så är möjligt, och jag förutsätter att det sista ordet inte är sagt i denna fråga, ulan alt alla möjligheter tas till vara att bevara Rang.

Det är förståeligt all regeringen i nuvarande konjunkturläge har svårt alt hitta lämpliga ersätiningsobjekt; jag medger det. Men staten har tidigare haft god lid på sig och goda möjligheter att göra en insats för Nässjö. Viljan har tyvärr inte räckt lill - det upplever vi i dag, när vi har en befolkningsminskning sedan början av 1960-talet på 1 500 personer.

Herr talman! Jag tycker att svaret är positivt, och jag hoppas alt herr industriministern kommer att följa uppdel. Del är också min förhoppning att regeringen tar till vara alla de möjligheter som finns att ge Nässjö en ersättningsindustri, om Rangnedläggningen till slut kommer till stånd. Jag hoppas atl den positiva inställning som industriministern har redovisat i vad gäller att inordna Nässjö i den s. k. grå zonen också skall medföra atl kommunens myckel bekymmersamma läge kan komma alt förändras lill det bättre.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

133

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

134

Herr FRANSSON (c):

Herr talman! Först vill jag lacka industriministern för svaret på min fråga.

Den totala sysselsättningsutvecklingen för Nässjö kommun har sedan mitten på 1960-lalet varit negativ, och delta har naturligtvis också påverkal befolkningsutvecklingen inom kommunen i negaliv riktning. De statliga verksamheterna har alllid intagit en stark ställning i Nässjö, och man kan utan överdrift påstå alt centralorten har grundals och helt vuxit fram genom statens järnvägars utveckling. Statens järnvägar har under långa tider varit kommunens störste arbetsgivare och hade flest anställda i början på 1960-lalel, då personalstyrkan uppgick till ca 1 400 anställda. Genom olika åtgärder har statens järnvägar minskat antalet anställda, och i dag uppgår personalstyrkan lill ca 850.

På den privata sektorn flnns anledning nämna nedläggningen av WST:s snickerifabrik i Nässjö år 1975. Denna industri hade vid ingången av 1974 närmare 500 anställda.

De nämnda exemplen visar de större sysselsältningsförändringar i negativ riktning som förekommit inom kommunen och som självklart har påverkat utvecklingen. Den ersättningsindustri som lokaliserats till kommunen har varit mindre men ändå betydelsefull. Jag tänker då i första hand på nyetableringen av ASEA Kabel AB samt den utökade verksamheten vid Eldon AB. Här har man ifrån statsmakternas sida varit positiv i och med atl man beviljat lokaliseringspolitiska medel.

När styrelsebeslutel från SweTeco meddelades den 15 april om atl Konfektions AB Rang i Nässjö skulle läggas ner under 1978, spred detta helt naturligt en stor oro bland de anställda och i kommunen. Konfektions AB Rang sysselsätter i dag ca 220 anställda, och av dessa är 175 kvinnor. En sådan nedläggning skulle ytterligare försvåra situationen i kommunen, och särskilt besvärligt skulle det bli eftersom Rang är ett av de fä förelag i kommunen som huvudsakligen sysselsätter kvinnlig arbetskraft.

Med delta som bakgrund är det naturligtvis myckel angelägel alt man från samhällets sida vidtar alla de åtgärder som är möjliga för alt på ett eller annat sätt trygga anställningen för ifrågavarande personal -genom antingen fortsatt verksamhet vid Konfektions AB Rang eller någon ersättningsindustri. Jag är fullt medveten om den situation som vi befinner oss i när del gäller lekobranschen, och här har ju samhället i olika omgångar ställt resurser till förfogande.

Jag hälsar med tillfredsställelse del initiativ som industriministern har tagit när det gäller utseendet av en särskild arbetsgrupp, som fått i specialuppdrag atl behandla sysselsättningsproblemen inom kommunen. Tillsättandet av en sådan kommitté vittnar ju om atl man från regeringens sida är starkt medveten om den situation som råder inom Nässjö kommun. Med tanke på den representativa sammansättning som arbetsgruppen har fåll bör de allra bästa förutsättningar finnas för all Nässjö kommuns sysselsättningsproblem skall kunna lösas. Om arbetsgruppens arbete inte skulle ge önskvärt resultat inom den planerade liden, alltså

senast den 30 juni 1978, utgår jag ifrån att industriministern är beredd att påverka SweTecos styrelse och ledning att fortsätta verksamheten ytterligare någon tid, för att arbetsgruppen skall få ytteriigare rådrum atl komma med konkreta åtgärder till nya sysselsättningsmöjligheter.

Möjligheterna för statsmakterna atl gå in med regionalpolitiskt stöd är naturligtvis mycket betydelsefulla när det gäller att skapa nya.arbetstillfällen. Genom det beslut som riksdagen fattade förra veckan öppnades ju möjligheterna för kommuner som ligger utanför stödområdet eller gränsområdet atl erhålla detta stöd. Sådana möjligheter har i och för sig funnits tidigare, men nu kan länsstyrelserna föreslå regeringen att kommun under en viss tid skall kunna ingå i den s. k. grå zonen. En enhällig länsstyrelse i Jönköpings län har gjort en sådan hemställan lill regeringen, och alt döma av industriministerns svar ser han mycket positivt på det hela. Jag är medveten om att lokaliseringslån och bidrag bör behandlas med viss resiriktiviiel utanför stödområdena, men med tanke på den situation som Nässjö kommun befinner sig i ser jag det som helt naturligt och nödvändigt alt dessa möjligheter skall finnas för de företag som kan tänka sig nyetablering eller ulvidning av redan befintlig verksamhet inom kommunen.

Jag noterar, herr talman, industriministerns positiva antydan om att vid utbyggnad av den statliga företagssektorn också Nässjö kan komma i fråga vid bedömningen av de orter i vilka en sådan utbyggnad skall kunna ske. Jag utgår ifrån atl den nya regeringens handlande blir mera positivt för Nässjö kommuns vidkommande och att man därmed har möjlighet att förverkliga förre finansministerns löfte om statlig ersättningsindustri efler Svenska Tobaks AB:s förflyttning lill Malmö 1970.

Slutligen, herr talman, vore jag tacksam att få en kommentar från industriministern hur han ser på möjligheten atl kunna förlänga verk-.samheten vid Konfektions AB Rang ytteriigare någon lid, om delta skulle erfordras för all bereda de anställda sysselsättningsmöjligheter inom kommunen.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Rädda Rang! Stoppa SweTecos ullandsaffärer! Regerings-Stöd åt Rangarbelarna! Stoppa statens svek mot Rangarbetarna!

Så formulerade de anställda vid Rang sina krav i kanske den största försiamajdemonstration som någonsin förekommit i Nässjö. Protesterna mot beslutet all lägga ned Rang växer sig allt starkare. Och del är naturligt. De över 200 människor som håller på alt sparkas ut från sina arbetsplatser går en oviss framlid till mötes. De vet alt arbetsmarknaden i Nässjö är besvärlig. De vet all speciellt kvinnorna har svårt alt få jobb. 80 % av de anställda är kvinnor. De vet också att samtidigt som deras jobb försvinner lägger arbetsgivaren ut tillverkningen av deras produkter till en stenhård diktaturstat som Sydkorea. Där får de anställda jobba för svältlöner i ett politiskt syslem som har som mål atl suga ut det arbetande folkel. Det är inte svårt all förstå de anställdas oro över sina

135

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

136

jobb. Det är inte svårt atl förslå deras ilska över SweTecos ullandsaffärer. Och det är inte heller svårt alt förslå deras krav att få behålla sina jobb, eller - om del inte går - få garantier för nya arbeten.

Det är både naturligt och riktigt atl solidarisera sig med de anställda och deras krav. Del har också skett från flera håll. Lokalt i Nässjö har såväl arbetarkommunen som LO-sektionen ställt sig bakom dessa krav. Nässjö kommun har skrivit till regeringen och ställt krav på bibehållande av verksamheten vid Rang. Om det inte går, kräver man annan sysselsättning för de anställda innan Rang läggs ned. På länsplanet har länsstyrelsen ställt motsvarande krav. Också Beklädnadsarbetarnas förbund har efler nedläggningsbeslutet reagerat mot SweTecos agerande.

Vid etl sammanträde med Beklädnads förbundsstyrelse i torsdags beslöt man också atl gå in med en skrivelse som industriministern nu har fått. Också här ställer styrelsen kravet alt någon nedläggning inte får komma till stånd innan de uppsagda vid Rang har beretis nya arbeten. Det är också naturligt alt Beklädnads förbundsledning tar upp frågan om SweTecos utläggning av produktionen lill Sydkorea. I brevet heter det bl. a.:

"Någon offentlig debatt har inte förts om SweTecos utläggning av produktion till Sydkorea. Beklädnads klubbar har däremot av SweTeco ställts inför påståendet att import från Sydkorea var en säker väg att rädda jobben ål de anställda i Sverige. Delta har varit fallet i exempelvis Nässjö. I hopp om att rädda sysselsättningen ansåg sig klubben där i höstas tvungen alt gå med på Koreaimporl. Hur kortsiktigt detta beslut var visar beskedel om nedläggning nu."

Alt ett statligt företag som SweTeco handlar på detta sätt mot sina anställda måste betecknas som etl svek. Jag vill fråga industriministern om han anser att det är riktigt att på del sättet lägga ut jobben i en stenhård diktaturstat som Sydkorea.

Ser man på de löften som företrädare förde borgerliga partierna ställde under valrörelsen i höstas stämmer inte verkligheten särskilt väl med dessa löften. Centern lovade 400 000 nya jobb. Nu får inte ens de statligt anställda behålla sina jobb. Folkpartiet lovade att kvinnan inte skulle diskrimineras på arbetsmarknaden. Nu rycker man i ett slag undan jobben för 175 kvinnor. Del sker dessutom i en kommun där det är myckel låg sysselsättningsgrad bland kvinnorna. Jönköpings län tillhör, om jag inte minns fel, de län som har den lägsta sysselsättningsgraden i landet bland kvinnorna.

När industriministern har tagit så osedvanligt lång tid som en månad på sig innan han svarat på min fråga här i riksdagen trodde jag atl han skulle ha betydligt mer att komma med. Jag trodde atl han skulle tillmötesgå de anställdas krav. Alt han inte har gjort del är jag naturligtvis besviken över. Men det är ointressant alt jag är besviken. Betydligt mer intressant och framför allt allvarligare är att de anställda vid Rang även i fortsättningen får leva i ovisshet om sin framtid.

Rang skall läggas ned till varje pris - del tycks nu också vara regeringens

linje. Men trots detta vill inte regeringen garantera några nya sysselsättningstillfällen för de anställda. SweTeco har tidigare genomfört nedläggningar på andra platser i landet, exempelvis i Örbyhus. 1 det sammanhanget ställde man krav på nya sysselsättningstillfällen innan nedläggning kom till stånd. Kravet tillmötesgicks också. Man har anledning atl fråga sig varför del skulle vara omöjligt för en borgerlig regering all uppfylla sådana krav som tillmötesgicks på den liden då vi hade en socialdemokratisk regering i landet.

Det är naturiiglvis bra alt en arbetsgrupp har tillsatts för alt titta på sysselsällningsfrämjande åtgärder inom kommunen. Men del orimliga är all Rang kommer att läggas ned långt innan gruppen är klar med sitt arbete. Och jag vill fråga industriministern om del inte vore lämpligt att vänta med nedläggningen, så att arbetsgruppens förslag kan genomföras parallellt med en nedläggning av Rang. Alt Rang skall läggas ned har ju del statliga företaget med regeringens goda minne bestämt sig för.

Industriministern säger också all han är beredd alt pröva all låta Nässjö för viss tid ingå i den s. k. grå zonen. Jag vill erinra om atl företag i Nässjö tidigare har erhållit lokaliseringsstöd efter särskilt beslut i regeringen. Del är alltså inget nytt som den nuvarande regeringen kommer med på den punkten.

Industriministern säger också alt få expansioner är aktuella inom den statliga förelagssektcrn. Ja, det tycks vara ungefär tvärtom - del är ju det vi upplever i Nässjö; man drar i stället ned sysselsättningen. Del enda rimliga är då alt man väntar med att göra någonting tills de anställda får garantier för nya jobb.

Vi menar från socialdemokratiskt håll att det krävs etl program för att lösa de långsiktiga problemen. I det programmet måste ingå all skapa en sådan förelags- och ägarstruktur i branschen atl viktiga samhällskrav kan förverkligas. Man måste ta hänsyn till konsumentpolitiska krav, till de krav som kan ställas från sysselsältningspolitisk synpunkt, till regionalpolitiska konsekvenser och lill följderna för vår försörjningsberedskap. Den borgerliga regeringen har inte lagt fram något sådant program.

Vi kräver från socialdemokratiskt håll också lagstiftning för alt få bort de s. k. procentpåslagen i beklädnadshandeln. De missgynnar kraftigt svenska produkter, och i de förhandlingar som förts om ändring av detta syslem har man inte nått något resultat. Då återstår som så ofta annars bara lagstiftningsvägen. Men regeringen tycks inte vara villig atl lyssna på beklädnadsarbelarnas och socialdemokraternas krav på denna punkt.

1 detta läge, när de långsikliga planerna för branschen ännu inte finns, väljer det statliga SweTeco atl lägga ned fabriken i Nässjö. Det är orimligt. Över 200 arbetare och tjänstemän blir utan jobb. I stället planerar man att öka sysselsättningen i Hongkong och Sydkorea. Mer cyniskt än så kan inte ett statligt företags politik uttryckas.

Vi kräver därför att nedläggningen av Rangfabriken i Nässjö skall stoppas. På så sätt kan man ge rådrum för ett långsiktigt beslut, som krävs

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-Jiämjande åtgärder inom Nässjö kommun

137

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-Jrämjande åtgärder Inom Nässjö kommun

för lekobranschen, och för atl få fram annan sysselsättning. Industriministern får ursäkta alt jag säger delta, men den regering som har råd alt sänka skatterna för höginkomsttagare och företagare med en halv miljard kronor extra i år, och den regering som har råd all höja för-svarskoslnaderna med flera hundra miljoner kronor, den regeringen har också råd att rädda jobben i Nässjö!

Herr STRÄNG (s):

Herr talman! Både i herr Björcks i Nässjö och i herr Franssons inlägg fick man en bekräftelse på den gamla sanningen att om man har etl obekräftat rykte och för det vidare tillräckligt flitigt, så blir del slutligen en bekräftad sanning som man själv tror på. Jag har aldrig lovat någon statlig industri till Nässjö - jag har ett behov av alt säga del. Jag har inte heller lovat utflyttning av något statligt ämbetsverk till Nässjö. Den frågan aktualiserades först etl par år senare, när Tobaksbolaget lade ner verksamheten i Nässjö.

Man kan inte, inte ens när del gäller ett statligt företag, vägra vederbörande förelagsslyrelse rätten att rationalisera verksamheten. Vad man som ansvarigt statsråd kan göra är atl se lill atl en sådan omläggning inte går ut över den anställda arbetskraften ulan alt den bereds annat arbete. Så skedde följaktligen när man lade ner Tobaksbolagels avdelningar i Stockholm, i Södertälje, i Gävle och i Nässjö. Samtidigt som verksamheten i Nässjö nedlades startade nämligen HSB i lokalerna och med samma arbetskraft en tillverkning av kökssnickerier. Jag var själv nere och invigde HSB:s nya fabrik och hade då tillfälle atl tala med de anställda i det gamla Tobaksbolaget, och del fanns inga erinringar mot den ersättningsindustrin. Beslutet om den hade fattats i samråd med de kommunala myndigheternas representanter och med företagsnämnden på platsen. Jag vågar nog säga alt omläggningen i Nässjö gjordes på ett ganska föredömligt sätt, och del bör för atl komplettera och korrigera de båda tidigare inläggen sägas ifrån i denna debatt.

138

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tycker alt del var angelägel alt herr Sträng tog lill orda i debatten, och jag är tacksam för all han bidrog till historieskrivningen när det gäller Nässjö. Den målsättning som herr Sträng för sin del anger delar jag. Vi måste se till all nödvändiga och ofrånkomliga strukturförändringar i näringslivet - del må då gälla också statliga företag - inte går ut över arbetskraften. Det är det mål som vi också har för ögonen.

Får jag sedan säga till interpellanten och frågeslällarna alt del är alldeles uppenbart all även statligt företagande måste arbeta med krav på lönsamhet för atl kunna leva vidare i den konkurrens som marknaden erbjuder. Oavsett vem som är ägare till etl förelag är detta en förutsättning för alt trygga sysselsättningen.

Till herr Björck i Nässjö och herr Fransson vill jag säga alt vi är beredda

att undersöka vad som kan flnnas alt mobilisera av ersättningsindustri. Man skall inte heller borise från möjligheterna - vilket jag tycker alt man har gjort i denna debatt - atl verksamheten i den befintliga industrin i denna region kan expandera. Detta län är en ganska expansiv del av vårt land. Arbetslösheten i länet är i dag så låg som 1,3 % medan riksgenomsnittet ligger på 1,8 96. Det bör alltså finnas en viss icke oväsentlig expansionskraft i detta näringsliv. Jag kan också försäkra herr Fransson all Investeringsbankens ledning är beredd atl salsa på seriösa projekt i Nässjö för atl hjälpa till att klara dessa problem.

Herr Gustavsson i Nässjö har tagit upp en rad fråjgor som väl mera är av propagandistisk än saklig natur. Han förvånade mig dock genom alt säga atl nu får inte ens de statligt anställda behålla sina jobb. Det antyder atl herr Gustavsson menar alt samhället i sin syn på anställningstryggheten skall vara beredd atl göra åtskillnad mellan anställda i enskild och i statlig verksamhet. Det är en slutsats som jag bestämt reagerar mot. Jag undrar verkligen om herr Gustavsson har förankring i fackföreningsrörelsen för en sådan vårdslös beskrivning av del arbetsgivaransvar som vi menar atl alla förelag, de må vara statliga, privata eller kooperativa, har mot sina anställda.

Del låter naturligtvis bra, i synnerhet hemma i valkretsen, när man säger atl "vi kräver all Rang skall fortsätta". SweTeco har dock lämnat besked om sina svårigheter i god lid. Regeringens bestämda föresals är alt den arbetsgrupp vi tillsatt skall hinna se över situationen, analysera Rangfabrikens fortsatta verksamhet fram till dess driften skulle förändras och se till alt man under liden också skaffar det tillskoll av sysselsättning som kan bli erforderligt för alt garantera sysselsättningen i Nässjö.

Det är alltså helt felaktigt alt SweTeco skulle komma alt lägga ned med regeringens goda minne, som herr Gustavsson i Nässjö säger. Vi har inte på något sätt sanktionerat SweTecos agerande. SweTeco har dock att arbeta på samma villkor som andra fristående företag. SweTeco ägs av Investeringsbanken, men detta förändrar varken kravet atl uppfylla de bestämmelser som reglerar förhållandena på arbetsmarknaden eller kravet alt visa en lönsam drift och en möjlighet atl överleva.

Herr Gustavsson i Nässjö säger också att detta med atl inrätta en grå zon inte är någonting nytt. Nej, det är sant all det har förekommit lokaliseringsstöd till ett par förelag i Nässjö tidigare. Men vad man gör om man nu - vilkel vi inte tagit ställning till än - flyttar upp Nässjö i den grå zonen är atl man formaliserar möjligheten atl använda lokaliseringsstöd för insatser i omsorgen om sysselsättningen i kommunen.

Jag är inte klar över om herr Gustavsson ansåg delta vara av mindre värde. Jag tror all de kommunala befattningshavare som har ett ansvar för sysselsättningen upplever detta inte bara som ett moraliskt stöd, utan naturligtvis också som ett reellt stöd för sina ansträngningar.

Herr Gustavsson tar upp procentpåslagen i tekohandeln. Jag är medveten om alt delta är ett problem. Del är därför regeringen gett SPK i uppdrag att se över den frågan. Vi är klara över alt man hamnat i

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

139

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

140

ett läge som får svårartade verkningar för svensk tekoindustri. Det är min bestämda uppfattning att så kan del inte fortsätta. Även handeln har sitt ansvar i sammanhanget.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Låt mig först säga att Gunnar Strängs inlägg i denna debatt förvånade mig något. Vi har i Nässjö kommun och i Jönköpings län levt i den tron alt Gunnar Sträng i samband med Tobaksbolagets förfiyttning lill Malmö utlovade någon form av ersättningsindustri. Jag vill, herr talman, understryka atl jag i mitt inlägg icke talat om någon statlig ersättningsindustri, utan bara om ersättningsindustri som sådan.

Gunnar Strängs löfte har stått i åtskilliga tidningar åtskilliga gånger och åberopats i åtskilliga kommunala debatter. Man undrar varför Gunnar Sträng icke tidigare så bestämt som i dag har dementerat detta. Man måste säga all Nässjö kommun levt i en utomordentligt god tro. Gunnar Sträng kan väl ändå inte mena att ersättningen för Tobaksbolaget var alt HSB använde lokalerna för en del av sin tillverkning? Jag tycker atl del är beklagligt om kommunens invånare har levt i en felaktig tro under så lång lid.

Får jag lill herr industriministern säga alt jag tror vi alla är mycket tacksamma över all Nässjö nu - som jag tycker vi har fått bekräftat - även formellt blir en grå zon. Del innebär alt det blir betydligt lättare atl klara upp en rad problem, än om man bara kan ge stöd till några enskilda företag enligt vissa undantagsbestämmelser.

Att jag har nämnt samhällets ansvar i dag beror ju på att samhället har ett speciellt stort ansvar. Det är nämligen i huvudsak -jag upprepar det - på den statliga sidan som man har minskal så pass kraftigt. Det flnns även etl par privata företag - det skall det ingalunda stickas under stol med - som har minskal sysselsättningen. Men jag nämnde i mitt första inlägg statens järnvägar. Svenska Tobaks AB, Rang, och jag skulle nämna en rad mindre, statliga aktiviteter - förändringar inom polisen, domkrelsindelningen och mycket annat - som har lett till atl människor har mist jobb i Nässjö.

Vad man frågar sig är: Finns det någon statlig samhällelig lotalplanering för en viss kommun eller etl visst område? Eller kan man la bort pusselbil efter pusselbit av den statliga kakan ulan alt någon gång fråga sig: Måste inte den ena handen veta vad den andra gör? Det är del som har oroat oss väldigt mycket.

Låt mig lill sist bara göra en kommentar lill vad herr industriministern sade om den höga sysselsättningsgraden i Jönköpings län. Det är rikligt alt den är ganska bra, men det gäller inte Nässjö kommun och inte ens östra delen av Jönköpings län, som har haft en utomordentligt besvärlig utveckling. De fina siffrorna som herr Äsling pekade på beror

uteslutande på atl man i Östbo- och Väslboområdel i Jönköpings län har haft en mycket förnämlig expansion. Det är naturligtvis den delen av länet all gratulera lill, men det hjälper inte människorna i den östra länsdelen särskilt mycket.

Herr STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Atl jag inte tidigare har sagt vad jag säger i dag har den enkla förklaringen att om jag under min finansministertid skulle ha rest omkring och dementerat alla falska rykten som man kunde läsa i tidningarna skulle jag säkerligen inte fåll någon lid över lill något rejält arbete.

Jag understryker atl när Tobaksbolaget lade ner sin avdelning i Nässjö var det efler förhandlingar med de anställda, med företagsnämnden. Jag var själv nere och invigde ersättningsindustrin, HSB:s köksinredningsfabrik. Jag hade tillfälle att tala med de anställda, och det förelåg vid del tillfället inga klagomål på förhållandena vid denna omläggning. Jag har sedermera vid upprepade tillfällen vid besök i Nässjö haft tillfälle all tala med de kommunala representanterna. Några anklagelser mot undertecknad i samband med Tobaksbolagets nedläggning har aldrig framförts. Däremot har man varit angelägen om atl av andra skäl - här anfördes bl. a. reduktionen på SJ-sidan - om möjligt kunna få komma i åtnjutande av annan statlig lönsamhet. Så har ju också skett i något avseende - televerkets centralförråd har lokaliserats bl. a. till Nässjö.

Detta säger jag som en komplettering lill milt första inlägg.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror inte att svenska folket har lärt känna Gunnar Sträng som en blyg och försynt person som inte dementerar när dementier behövs, utan vi har nog varit vana vid alt herr Sträng har gett ganska raka och klara besked. Herr Sträng har säkerligen haft partivänner som har påpekat för honom att han har åberopats gång på gång under snart tio år.

Del är beklagligt om här har spritts falska rykten - vi vet alla hur lätt falska rykten sprids numera. Därvidlag kan jag förstå all herr Sträng tycker all han har råkat sällsynt illa ut. Men jag kan ändå inte komma ifrån alt jag tycker atl vi kunde ha fått ett klart besked på den här punkten tidigare. Jag har inte kritiserat Gunnar Sträng, jag har tvärtom beklagat att vi inte har fåll den industri som vi trodde alt Gunnar Sträng lovade oss under de gångna åren.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr FRANSSON (c):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse industriministerns uttalande om atl Investeringsbanken seriöst och positivt kommer alt pröva de alternativ lill sysselsättningsmöjligheter som jag hoppas alt den tillsatta arbetsgruppen skall komma med. Det är naturligtvis myckel betydelsefullt atl Investeringsbanken är beredd att ställa erforderligt kapital

141

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-Jrämjande åtgärder inom kommun

till förfogande.

Sysselsättningsgraden i Jönköpings län som helhet är - som herr Björck i Nässjö sagt tidigare - naturligtvis tillfredsställande. Men vi har en ojämn balans i länets östra delar, och till de östra delarna hör som bekant Nässjö kommun. Vi hoppas emellertid att vi med gemensamma ansträngningar även där skall kunna se lill alt sysselsättningsgraden på sikt höjs.

Så, herr talman, några ord till Gunnar Sträng.

Jag känner myckel väl till herr Strängs besök i Nässjö och på HSB, eftersom jag själv sedan ett 20-lal år tillbaka är anställd inom HSB-kon-cernen. Jag vill betona alt del var nya lokaler som invigdes vid detta tillfälle - i mycket ringa omfattning tog man i anspråk de lokaler som Tobaksbolaget tidigare hade disponerat. Man använde dessa lokaler i viss utsträckning som lagerlokaler, och någon större ökning av personalstyrkan i samband med delta övertagande skedde inte. Man utökade antalet sysselsatta i viss utsträckning, men del berodde på den nybyggnad som HSB svarade för och som invigdes vid det tillfälle då Gunnar Sträng gästade Nässjö.

Jag tror del finns anledning atl också nämna detta i del här sammanhanget.

Herr STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tänkte inte lägga mig i den här debatten något mera, men det kanske bör tilläggas atl Tobaksbolagels gamla lokal och HSB:s nya lokal ligger kloss i kloss bredvid varandra, i stort sett så nära varandra de kan komma. Om en del av lokalen används som lager och en annan del - den nya - används för produktion tycker jag är ganska oväsentligt. Del väsentliga var all här fick man en industri som förklarade sig beredd all på ett anständigt sätt klara av de personalbekymmer som förelåg när Tobaksbolaget gjorde sin ralionaliseringsdrive.

142

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag skall inte delta i någon diskussion om vad som tidigare har hänt i Nässjö. Jag vill bara säga till herr Björck i Nässjö och herr Fransson alt jag finner del litet märkligt atl man strävar efter all diskutera en historik i stället för all diskutera framliden. Exempelvis del Anders Björck närslående Svenska Tändsiicks AB har i hög grad bidragit till att minska sysselsättningen i Nässjö genom atl lägga ned industrier med åtskilliga hundra anställda.

Jag beklagar att industriministern inte har velat svara på de frågor som jag ställde till honom i mitt forsla anförande. Den första frågan var: Anser industriministern atl det är rikligt atl ett statligt företag lägger ut jobb i ett fascistland som Sydkorea och ställer de anställda utan jobb men samtidigt förespeglar de anställda att det är möjligt för dem atl få behålla sina jobb?

Den andra frågan som jag ställde var: Vore del inte lämpligt atl vänta med nedläggningen, så att förslaget från den arbetsgrupp som nu är tillsatt

har kunnat genomföras innan man beslutar atl verkställa nedläggningen?

Delta är krav och synpunkter som de anställda på förelaget har, och jag tycker del är rimligt atl de får sina krav tillgodosedda.

Industriministern säger: Del verkar som om Åke Gustavsson är mer intresserad av att göra uttalanden av propagandistisk natur än av alt diskutera sakligheler. Ja, jag tror alt de anställda vid Rang har ganska lätt all hålla sig för skratt när industriministern säger någonting sådant.

Så frågar industriministern: Skulle staten då göra någon åtskillnad och föra en bättre politik än den privata företagsamheten? Ja, man kan i vart fall kräva atl politiken inte skall vara sämre. Men del mest uppseendeväckande är när industriministern sedan frågar: Vilken förankring kan Ake Gustavsson ha i fackföreningsrörelsen, när han kommer med sådana påståenden? Jag vet inte i vilken utsträckning industriministern läser de brev som adresseras till honom. När Beklädnadsarbetarnas förbunds styrelse i torsdags fattade beslut och sedan sände ett brev lill industriministern var del ju just denna fråga som Beklädnadsarbetarnas förbund tog upp. Det slår så här i brevet:

"Beklädnadsarbelarnas förbund har vid styrelsemöte den 12 maj behandlat den uppkomna situationen. Styrelsen var då enig om atl kräva, all staten inte lägger ned Rangfabriken innan de uppsagda i Nässjö beretis nya arbeten. Kravet ställs mot bakgrund av att industriministern vid etl flertal tillfällen - bl a vid Sveriges aktiesparares årsmöte 26 mars 1977 - uttalat, att det är företagens ansvar all klara jobben. Samma ansvar som industriministern ålägger de privata förelagen måste gälla även de statliga förelagen. Beklädnadsarbetarnas förbund tar med hänsyn till detta för givet all industriministern ser lill att annan statlig industriverksamhet förläggs till Nässjö och ställer frågan: vilka åtgärder ämnar industriministern vidta?"

Jag har velat vidarebefordra denna fråga, eftersom jag tycker att det är rimligt atl industriministern ger svar på den.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Först en kommentar lill herr Björcks i Nässjö uttalande att samhället har ett särskilt ansvar. Del är rikligt att samhället har ett ansvar, och vi är alla medvetna om all del framför allt är den statliga sidan som har sviktat i Nässjö. Bl. a. hårde statliga verkens rationalisering inneburit en avtappning av arbetstillfällen. Man måste alltså, och här är jag enig med herr Björck i Nässjö, ha en statlig lotalplanering, och därför tillsatte regeringen föregående vecka det lokaliseringsråd som skall ha lill särskild uppgift all övergripande följa den regionala utvecklingen och därvid också engagera de statliga verken i detta arbete, där dessa självfallet också har ett medansvar. Det är någonting som inte tidigare förekommit, men vi hoppas att med lokaliseringsrådei kunna främja de statliga verkens ansvarstagande när det gäller den regionala utvecklingen.

Det var i och för sig intressant alt lyssna på den fortgående debatten mellan herr Sträng och herrar inlerpellanler. Om inte annat har den väl

143

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

gett belägg för all mycket av ansvaret för situationen i Nässjö åvilar den förra regeringen, som inte i tid varit ute för atl gardera sig mot den här utvecklingen. Jag tycker atl herr Gustavsson i Nässjö skall ha klart för sig att del i hög grad är gamla underlåienhetssynder som har orsakat dagens problem i Nässjö.

Sedan lill herr Gustavssons direkta fråga, om det är rikligt atl lägga ut jobb i utlandet. Självfallet betraktar jag inte det som något acceptabelt alternativ. Men regeringen kan naturiiglvis inte gå in och detaljslyra företagen i detta avseende. Min uppgifi och regeringens inställning är all man måste se till att sysselsättningen hålls uppe i Sverige. Det är en självklarhet.

Herr Gustavsson sade atl det vore rimligt alt vänta med nedläggningen tills arbetsgruppen hunnit framlägga sina förslag. Herr Gustavsson måtte ha lyssnat rätt dåligt på milt svar. Jag sade atl man nu har gett order lill arbetsgruppen att arbeta så skyndsamt att dess arbete hinner genomföras parallellt med de dispositioner som SweTeco kan vara tvunget att vidta.

Herr Gustavssons yttrande är väl ett sätt all försöka skapa osäkerhet om intentionerna. Men herr Gustavsson skall ha klart för sig atl arbetsgruppens uppgifi är all i tid förebygga negativa konsekvenser av Rangs eventuella nedläggning. Jag har med tanke på den sammansättning arbetsgruppen har fåll ingen anledning all betvivla all den ger sig i kast med den uppgiften med allt det engagemang som erfordras.

1 den principiella frågan försöker herr Gustavsson komma ifrån sitt yttrande, som han fällde inledningsvis om atl de anställda skall ha helt andra krav på anställningstrygghet i statliga förelag än i enskilda förelag. Del är som jag ser del en ganska häpnadsväckande beskrivning av såväl Åmanlagarnas som medbestämmandelagens konsekvenser. Den princip vi alla accepterar är alt förelag har ett ansvar för anställning enligt de rikllinjer som riksdagen dragit upp, och de gäller privata och statliga företag i samma mån. Samtidigt måste statliga företag drivas efter samma principer som andra förelag, dvs. de måste vara lönsamma och måste kunna avyttra sin produktion. Kan man inte del - och del är ju kärnpunkten - måste man också vara beredd all vidta nödvändiga omdis-posilioner. Målsättningen bör då vara att detta skall göras så att man så långt möjligt undviker all skapa problem på arbetsmarknaden.

144

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag vill först säga lill industriministern alt jag verkligen inte försöker komma ifrån någonting av del som jag har sagt. Vad jag sade i milt första anförande var exakt följande: Centern lovade 400 000 nya jobb. Nu får inte ens de statligt anställda behålla sina jobb.

Hur är saklägel i Nässjö? Får de statligt anställda vid Rang behålla sina jobb? De krav som jag har ställt på regeringen ligger helt i linje med de synpunkter och krav som Beklädnadsarbetarnas förbund har framfört.

Vidare säger industriministern all den situation som vi nu har i Nässjö är ett resultat av underlåienhetssynder från den gamla regeringen. Vilken regering har beslutat atl lägga ned eleklrobyggnaden vid SJ? Inte är del den socialdemokratiska regeringen. Under vilken regering har beslutet om nedläggningen av Rang fattats? Inte heller det skedde under den socialdemokratiska regeringen.

Vad jag hävdar och tycker är rimligt är alt regeringen medverkar till all de anställda garanteras jobb fram lill dess atl en ersältningsverksamhel har ordnats. Ja, den fackliga organisationen, Nässjö kommun och länsstyrelsen kräver att man skall få garantier för jobben. Då säger industriministern all herr Gustavsson vill skapa osäkerhet. Men det är ju regeringen som skapar osäkerhet genom atl vägra all ge dessa garantier. Jag försäkrar industriministern alt ett beslut av regeringen om sådana skulle hälsas med den allra största tillfredsställelse av de anställda.

Eftersom jag begär att industriministern skall svara på mina frågor, skall jag väl också något kommentera vad industriministern säger om mina påståenden. Han säger all SweTeco protesterar mot mitt uttalande om alt SweTeco läggs ned med regeringens goda minne. Regeringen har möjlighet alt genom användande av arbetsmarknadsmedel förlänga driften vid Rang i Nässjö om så visar sig nödvändigt för atl garantera jobben. En underlåtenhet på den punkten ger belägg för all säga alt nedläggningen sker med regeringens goda minne därför all den är underrättad om detta och har full vetskap om det.

Till slut vill jag, eftersom industriministern frågade hur jag ställer mig till tanken all Nässjö förs till den s. k. grå zonen, säga att jag i och för sig inte alls tycker atl det är något negativt, och del har jag inte heller försökt ge intryck av. Men industriministern har helt rätt när han i sitt anförande säger alt vi nu formaliserar möjligheten atl erhålla lokaliseringsstöd. Tydligen är detta en formell fråga. Reellt har denna möjlighet funnits tidigare.

Litet större ambitioner trodde jag t. o. m. alten borgerlig regering skulle ha på denna punkt.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Till del sista vill jag säga, herr Gustavsson i Nässjö, atl det kan ha sin betydelse - och del är omvittnat av ansvariga kommunalmän - att man formaliserar lokaliseringsstödet, så all kommunalmännen vet vad de har alt rätta sig efter när de går att försöka säkra sysselsättningen i en ort. Om man ständigt måste vara beredd alt leva utifrån föreställningen alt man måste övertala statsmakterna att medverka i varje enskilt företags engagemang, är det inte tillfredsställande. Del är bättre att ge klara grunder för den kommunala, aktiviteten, och del är delta jag menar atl en formalisering av de grå zonerna innebär.

Jag blev faktiskt inte mera klok av vad herr Gustavsson säger beträffande åtskillnaden mellan behandlingen av anställda i statliga och enskilda företag. Jag vill nog sammanfattningsvis säga alt det är myckel

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:131-132

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-Jrämjande åtgärder inom Nässjö kommun

anmärkningsvärt alt herr Gustavsson vill föra vidare argumenteringen all del är försvarligt all tänka sig en kategoriklyvning bland människor på arbetsmarknaden, dvs. atl man skall ha lägre ambitionsnivå när del gäller anställningstryggheten för människor verksamma i privata förelag än i statliga förelag. Herr Gustavsson är här inne på ett helt orimligt resonemang. Enligt min uppfattning måste anställningstryggheten och de grunder som gäller för anställningstryggheten vara likartade oavsett vilken typ av förelag del rör sig om.

Sedan vill jag säga atl vi har inte fallat något beslut om nedläggning av Rang. Del är SweTeco som har fört fram frågan för överläggning. Vi har självfallet heller ingen anledning all börja diskutera en förlängning av driften med arbetsmarknadspolitiska medel. Men den möjligheten finns naturiiglvis, om det skulle vara aktuellt nästa år. Om ifrågavarande arbetsgrupp föreslår del bland de åtgärder som man anser angelägna, så inte kommer vi i regeringen alt sälla oss emot det. Men alt föra den debatten i dag, ett år innan åtgärden kan aktualiseras, är ganska meningslöst, herr Gustavsson.

Slutligen vill jag säga atl vi skall i Nässjö som i andra orter med motsvarande problem göra allt för alt säkra sysselsättningen, och vi tvekar inte när det gäller alt använda alla de medel, regionalpoliliska och ar-betsmarknadspoliliska, som står lill regeringens förfogande för detta ändamål.

146

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Industriministern anför all han inte blir klok på vad jag säger. Jag skall inte försöka ta upp en diskussion om min förmåga eller oförmåga atl uttrycka mig eller något annat i den vägen.

Men vad jag har sagt beträffande de anställda vid Rang i Nässjö är exakt samma sak som Beklädnadsarbelarnas förbund ger uttryck ål i sin skrivelse lill regeringen, nämligen att åtminstone skall man ställa samma krav på ansvar för de statliga förelagen som de privata, för säger man att det är företagens ansvar att klara jobben och ett företag, oavsett om det är statligt eller privatägt, inte klarar av all göra detta, då håller ju inte den doktrin som man har gått ut och predikat så myckel om i andra sammanhang.

Sedan vill jag notera all det naturligtvis är positivt all industriministern anser att man - om arbetsgruppen så föreslår - kan diskutera att gå in med en förlängning av driften i Nässjö med arbetsmarknadsmedel. Del är bra all vi har fått det beskedet; tidigare har regeringen på den punkten tigit som en mussla. Men del allvarliga är all man avser att lägga ner Rang i Nässjö efter årsskiftet eller under våren. Samtidigt säger industriministernj sitt svar att arbetsgruppen skall slutföra arbetet vid halvårsskiftet. Då är del väl bättre all säga atl inga åtgärder skall vidtas vid Rang förrän en alternativ sysselsättning är ordnad. På så sätt ger man de anställda den garanti som en kompakt opinion kräver, inte bara lokalt i Nässjö ulan också i länet och de anställdas fackliga organisationer.

Jag skulle, herr talman, uppriktigt vilja rekommendera industriministern att resa lill Nässjö för att diskutera läget med de anställda, fråga hur de upplever sin situation och försöka komma fram till ett handlande av regeringen. Känner industrimjnislern då solidaritet med de anställda, kommer han säkert fram lill samma slutsats som vi har gjort på de här punkterna.

Jag vill till slut också, herr talman, säga alt del är bra att industriministern anser del nuvarande systemet med procenlpåslag på kläder orimligt, men del är beklagligt atl inte regeringen har gett uttryck för denna synpunkt. Detta tycks vara en personlig uppfattning hos industriministern - del ullalandet har vi aldrig hört av handelsministern, som såvitt jag begriper är ansvarig på den här punkten. Vad vi behöver, om vi skall kunna bidra till all bibehålla en svensk textilindustri, är därför en lagstiftning.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Får jag säga till herr Gustavsson i Nässjö atl den omständigheten all regeringen gett priskontrollnämnden i uppdrag att se på delta självfallet är en reaktion och ett ställningstagande till att här finns problem, men sedan får väl del sakmaterial som SPK redovisar bilda underlag för regeringens mera definitiva slåndpunktstagande till vad som bör göras.

Härtill har vi, herr Gustavsson, tillsalt en arbetsgrupp med länsmyndigheterna, länsarbetsnämnden och länsstyrelsen involverade i arbetet atl analysera situationen i Nässjö och föreslå de åtgärder som där erfordras. Hur tror herr Gustavsson all del skulle fungera om vi skulle föregripa det arbetet med alla möjliga direktiv och önskemål och synpunkter på hur arbetsgruppen skulle lösa sin arbetsuppgift? Del vore en orimlighet. Här måste herr Gustavsson ha ett ansvar som det är skäl att visa inte bara i ord ulan också i handling, och här har vi alla ett ansvar alt låta arbetsgruppen i lugn och ro se över situationen i Nässjö och undersöka vilka möjligheter till alternativ sysselsättning eller vidare drift av Rang SweTeco har för all sedan komma med förslag lill de åtgärder som erfordras. Därefter är jag, herr Gustavsson, beredd att medverka till en positiv prövning av åtgärder som kan säkra sysselsättningen för de anställda vid Rang.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om sysselsättnings-främjande åtgärder inom Nässjö kommun

Herr GUSTAVSSON i Nässjö (s):

Herr talman! Jag beklagar atl jag i mitt senaste inlägg tog upp frågan om procentpåslagel. Jag tyckte all industriministerns första uttalande var bra och ville ge industriministern ros för det. Desto tråkigare är det då alt industriministern nöjer sig med atl bara konstatera alt del här finns etl problem som bör lösas. Socialdemokraterna i riksdagen har krävt att man skall gå in med lagstiftningsåtgärder för att på så sätt få rimligare prissättning inom detaljhandeln. Den frågan behöver inte utredas, utan det är bara atl fatta ett beslut på den punkten.

147

Så frågar industriministern: Hur skulle det fungera om vi i regeringen skulle föregripa arbetet i den grupp som jobbar? Men det allvarliga är ju, herr Äsling, atl man får en nedläggning av företaget innan gruppen har hunnit slutföra sitt arbete. Dessutom har industriministern i dag, genom sitt uttalande om att föra in Nässjö i den s. k. gråzonen, medverkat

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977.

Om de politiska

JÖrhållandena i Iran till att föregripa arbetet. Och jag tycker inte att det är något fel alt göra det; om man föregriper arbetet i en arbetsgrupp genom all vidta åtgärder som skapar större trygghet för de anställda, tror jag inte att någon i arbetsgruppen är särskilt ledsen för det. Jag kan garantera industriministern all de anställda på Rang skulle välkomna ett sådant initiativ, och därför är det beklagligt atl regeringen inte är beredd atl garantera dem en ersättning, om Rang tvingas all lägga ned.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 16 Om de politiska förhållandena i Iran

148

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för all besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:359, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om regeringen avser all protestera mot schahregimens växande terror eller om handelspolitiken lägger hinder i vägen för detta.

Vid ett flertal tillfällen, senast i utrikesdebatten den 30 mars, har jag framhållit den vikt som regeringen tillmäter skyddet av de mänskliga rättigheterna. Det är tragiskt alt konstalera all så många, kanske flertalet, av FN:s medlemsstater åsidosätter dessa. Regeringen kommer att ge orubbligt stöd till kampen mot förtryck av människor och folkgrupper. Vi fördömer varje form av förföljelse av människor lill följd av deras politiska eller religiösa övertygelse, deras ras eller etniska tillhörighet, varhelst sådan förföljelse förekommer.

Regeringen har tagit initiativ till atl FN skall särskilt uppmärksamma de politiska fångarnas situation med sikte på all skydda dessa fångars mänskliga rättigheter. Under höstens generalförsamling kommer vi att fullfölja detta initiativ.

Vi kommer atl fortsätta arbetet med all avskaffa dödsstraffet. Det stora flertalet stater - däribland Iran - har beklagligtvis behållit dödsstraffet som en påföljd inom straffrätten. Vi har framhållit all del är en viktig uppgift för FN all aktivt verka för minskad användning av detta straff och för dess slutliga avskaffande.

Irans regering är väl underrättad om den svenska inställningen i dessa frågor.

När del gäller det fortsalla arbetet att vinna respekt för de mänskliga rättigheterna i de olika hänseenden som jag nu berört, är del av största betydelse att de aktioner som vidtas får en bred internationell anslutning.

Regeringen låter inte några handelspolitiska hänsyn diktera dessa strävanden.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag lackar för svaret. Del är ett utomordentligt avslöjande svar. Den undvikande och utslätade diplomatiska texten döljer nämligen bara bristfälligt sanningen.

Fru Söder söker dölja att hon hela tiden visligen hållit sig undan från varje offentlig kritik av den brutala schahregimen. Hon har här talat om mänskliga rättigheter så där i största allmänhet. Hon har inte ens nämnt Iran i det sammanhanget.

Det finns som bekant några få länder där omfattande tortyr, mass-fängslanden, gruppvisa utrotningar, politiska avrättningar och mord hör lill, bokstavligt talat, ordningen för dagen.

Fru Söder har i olika sammanhang flitigt uttalat sig om helt andra länder. Hon har därvid, i och för sig motiverat, offentligt påtalat enskilda rättsfall och övergrepp. Men det har varit övergrepp som inte tillnärmelsevis är jämförbara med de oerhörda brulaliteier som begås i Iran.

Får jag nu fråga: Varför tiger fru Söder om Iran? Varför talar hon om andra länders utvisningar och tiger om den iranska regimens dagliga avrättningar? Vad är det för logik och proportioner? Varför talar hon om andra länders utvisningar och förbigår med tystnad sin egen regerings utvisning av 60-talel iranska studenter från.Sverige? För vems mänskliga rättigheter är den utvisning, som fru Söder själv medverkat till, ett försvar?

Här står Karin Söder och talar i största allmänhet om mänskliga rättigheter. Och så ger hon och regeringen detta handtag åt den politiske charlatanen på påfågelstronen och hans hemliga polis.

Hur, fru Söder, går det ihop? Kan fru Söder ge mig ett svar på den frågan - ett svar som är rakt och ulan diplomatiska slingerbuliar?

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Iran

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag kan försäkra herr Svensson i Malmö att jag står på deras sida som förtrycks oavsett var förtrycket sker. Jag har ifrån denna talarstol deklarerat det många gånger och jag kommer även fortsättningsvis all göra del.

Jag kan också till herr Svensson nu säga all så sent som i förra veckan framfördes från regeringens sida lill företrädare för den iranska regeringen vår syn på del sätt varpå den behandlar sina medborgare när del gäller rättegångar, dödsstraff och andra uppgörelser med aktiva oppositionella.

Aktioner från enskilda länder kan ha sin betydelse. Del är därför jag i olika sammanhang har fört fram synpunkter på de mänskliga rättigheterna. Men för att det skall bli en verklig effekt fordras en bred uppslutning kring de här frågorna. Det vore också skäl i att man från regimers sida som står herr Svensson nära engagerade sig i de här frågorna när del gäller situationen i Iran.

149

11  Riksdagens protokoll 1976/77:131-132

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Iran

Det beklagliga och tragiska förhållandet att inte alla sluter upp kring detta får inte förtrolla oss på den svenska sidan alt i internationella sammanhang stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Men det får inte vara en tom demonstrationspolitik, ulan del måste bli en bred internationell uppslutning kring de här frågorna.

Beträffande de iranska studenter som herr Svensson åberopade kan jag säga all frågan om deras vidare öden är under prövning.

150

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Först vill jag säga, fru Söder, atl jag undanber mig den typ av insinuationer som talet om "regimer som står herr Svensson nära" innebär. Man får faktiskt lov atl precisera på vilket sätt de regimerna skulle stå mig nära, jämfört med det lands regim i vilkel jag är medborgare.

Jag har alltså konstaterat alt till skillnad från de uttalanden som gjorts rörande andra regimers övergrepp - i de flesta fall i och för sig helt berättigade uttalanden - har något motsvarande inte gjorts när det gäller Iran. Och del är märkligt därför alt just Iran hör till den rätt begränsade grupp av nationer där övergreppen sker en masse och där de är speciellt svåra. Man är all*så mer flitig med all uttala sig om övergrepp som är av mindre kvalificerad natur än de som sker i Iran. Man kommer då med påståenden om att det inte alllid är bra och ändamålsenligt alt uttala sig offentligt därför att man inte kan få en bred uppslutning kring uttalandena. Nåväl, men det finns faktiskt tillfällen då Sverige har om inte gått i spetsen så i varje fall varit rätt tidigt ute, och där delta har haft en viss verkan även om uttalandena inte just då - jag tänker t. ex. på Vietnam - vunnit allmän anslutning. Så tesen om delta håller inte.

Jag skulle återigen vilja ställa frågan: Är man mån om alt försvara de mänskliga fri- och rättigheterna, varför låter man del då introduceras - för någonslans måste ju tanken komma ifrån - en helt ändrad praxis när del gäller en del av de studenter som framför allt på grund av den massiva politiska förföljelsen i Iran har kommit hit? Varför försvårar man för dem? Vilka förbindelser - skulle jag också vilja fråga - har de svenska myndigheterna haft i del här fallet med de iranska myndigheterna, för del är ju en önskesiiuaiion för Savak, schahens hemliga polis, med dessa utvisningar som nu förbereds. Och det finns paralleller till denna skärpta attityd som vi kan iaktta i Västtyskland, vars socialdemokratiska regering är mycket mån om alt av handelspolitiska skäl hålla sig väl med schahen.

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Del faktum alt jag här redovisar det som sades till den iranska regeringen i förra veckan är ju, herr Svensson i Malmö, ett offentliggörande av vår inställning i de här frågorna.

När del gäller de iranska studenterna vill jag upprepa att deras situation fortfarande är under prövning.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Ja, fru Söder, del är utomordentligt intressant all i förra veckan, alltså en lid efler del all den här frågan aktualiserades och ställdes här i riksdagen, fann regeringen tydligen en anledning alt internt lill den iranska regimen framföra vissa betänkligheter - jag vet inte vilka och hur de framfördes, men man gjorde i varje fall någon form av framställning. Samtidigt går man alltså den iranska regimen till hända genom alt introducera en skärpt praxis i villkoren för förföljda studenter all vistas och studera i Sverige. Det där går inte ihop! Varför har man inte tidigare uppmärksammat denna fråga och tagit något initiativ? Del har dock varit väl känt länge vad som pågått i Iran. Del är en mångårig förtrycksregim av synnerligen kvalificerad natur. Det har ju annars inte funnits några hämningar när det gällt att gå ut och kritisera övergrepp i olika länder, kritik som vi är fullt överens om är helt berättigad och som vi inom vpk i långa stycken har instämt i.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Bolivia

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om de politiska förhållandena i Bolivia

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för alt besvara herr Lövenborgs (-) den 29 april anmälda interpellation, 1976/77:145, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har i en interpellation ställt denna fråga till mig:

Har regeringen uppmärksammat den plan för en export av apartheidregimen från södra Afrika lill Bolivia som inleddes i mars i år, och strider inte denna export mot de resolutioner som antagils och den verksamhet som sedan åtskilliga år bedrivs inom FN:s ram för alt isolera och eliminera Sydafrikas aparlheidregim?

Regeringen har haft uppmärksamheten riktad på de uppgifter som under de senaste månaderna förekommit om planer på en organiserad folk-förflyttning från södra Afrika lill Latinamerika, särskilt Bolivia. De fakta som regeringen inhämtat ger följande bild av dagslägel.

Många latinamerikanska länder, däribland Bolivia, är intresserade av att öka sin befolkning genom invandring. Sålunda utfärdades år 1976 i Bolivia en immigrationslag som syflar till alt stimulera invandringen av bl. a. kvalificerade jordbrukare.

Del är riktigt all den bolivianska regeringen uttryckt intresse för alt la emot ett antal invandrare från södra Afrika. Företrädare för den bolivianska regeringen har emellertid framhållit all det ingalunda skulle röra sig om invandring av den omfattning som herr Lövenborg angivit. Det bör anmärkas att tankarna på att låta vita från södra Afrika invandra lill Bolivia har väckt kritik även inom Bolivia.

Vi har inte kunnat få fram några belägg för all en organiserad folk-förflyttning från södra Afrika lill Bolivia skulle ha inletts och saknar

151

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Bolivia

152

därför anledning att ta ställning till om eventuella sådana projekt skulle strida mot de av Förenta nationerna antagna principerna i Sydafrikafrågan.

Herr LÖVENBORG (-)

Herr talman! Jag ber all få tacka utrikesminister Söder för svaret på min interpellation. Jag måste dock säga att svaret gör mig något besviken. Del är undanglidande och ger ingen klarhet beträffande regeringens principiella syn, om uppgifterna i min interpellation skulle vara riktiga.

I svaret redovisas en dementi från företrädare för den bolivianska regeringen, men det är ju inte särskilt betryggande. Den regimen är djupt inblandad och kan inte gärna ha något intresse av att rikta uppmärksamheten på en sådan planerad export av apartheid från Sydafrika.

Det är, herr talman, åtskilligt som tyder på atl uppgifterna om alt man planerar en nykolonial lösning i södra Afrika genom export av vila rasister till Bolivia i Latinamerika är rikliga. Enligt mycket bestämda uppgifter finns det en plan som redan har börjat fungera för evakuering av vita från såväl den brittiska kolonin Sydrhodesia som Namibia och själva Sydafrika. Flyglransporterna från Sydrhodesia har redan inletts.

Den bolivianska regimen är en järnhård fascistisk diktatur, en produkt av USA-imperialismens öppna eller maskerade verksamhet i Latinamerika. Mellan 60 och 70 96 av Bolivias befolkning är indianer.

General Hugo Banzer har för avsikt atl i Bolivia installera vita ko-lonialislersom föredraratl emigrera framföralt tillsammans med de färgade leva i demokrati och jämlikhet. 1976 vidtog den bolivianska regeringen vissa lagliga åtgärder som förberedelse. Del året infördes via dekret den s. k. immigrationslagen,som myndigheterna belecknarsom "ett instrument för den nya befolkningspolitik som landet skall följa".

Biträdande immigralionssekreteraren Guido Strauss Ivanovis har officiellt deklarerat inför pressen att arbetsprogrammet för 1977 har som målsättning att "i första hand öka inträdet i landet av starka och betydande grupper av vita immigranter av tyskt och holländskt ursprung, speciellt de som kommer från Namibia, Rhodesia och Sydafrika i avsikt all kolonisera vidsträckta områden av det nationella territoriet".

Citaten är hämtade ur den katolska dagstidningen Presencia i La Paz, Bolivia, den 9 januari  1977.

Nu är också västtyskt kapital inblandat i detta projekt, som enligt uppgifter som kommit mig lill hända skulle röra sig om en folkförflyttning på upp lill 150 000 människor. Bolivia får som hjälp en västtysk kredit på 150 miljoner dollar - och dessutom bistånd av internationella organ.

Dit hör ICEM, som har säte i Geneve och formellt står under Förenta nationerna. ICEM beskrivs i invandrarverkels tidning Ny i Sverige nr 5 som "i första hand en transportorganisation, som hjälpt till atl frakta över 2 miljoner immigranter och ge dem första hjälp". Är den uppgiften om ICEM:s roll riktig är del inte mindre uppseendeväckande.

Av de uppgifter från bolivianskt håll som jag tidigare citerat framgår att Bolivia förbereder sig på att la emot ett betydande antal människor från just de länder som nämns i min interpellation. Del är möjligt atl man kommer atl försöka kamouflera det som en humanitär åtgärd. Del är i så fall en humanism som är snarlik den som utvecklades när 300 000 portugiser flyttades från Artgola lill Portugal - en förflyttning som USA beredvilligt organiserade under sensommaren och hösten 1976. Först skrämde man upp portugiserna med all de skulle bli massakrerade av de färgade när dessa kom till makten, sedan erbjöd man dem transport till Portugal. På så vis lyckades man avhända det nya Angola betydande och nödvändig arbetskraft samtidigt som man förstärkte den reaktionära vågen i Portugal.

Den massevakuering som nu planeras är ingen humanitär aktion, eftersom de förflyttades trygghet på intet sätt garanteras. De flyttas lill ett land där över 60 96 av befolkningen är indianer och del förutsätts att de förflyttade skall la deras land ifrån dem. Är del någon som tror all indianerna i Bolivia godvilligt kommer atl finna sig i detta? De exporterade rasisternas trygghet kommer bara temporärt att kunna garanteras med vapen i hand. Det förefaller klart.

När del gäller Sydrhodesia slår det klart atl den brittiska regeringen har ett intresse av all bli kvitt problemet med sin irilskande koloni. Man ser alt rasistregimerna är på väg atl braka ihop och vill bädda för en ny kolonialism, som innebär all de färgade får möjlighet alt ta hand om regeringsmakten - bara andra, smidigare rasister och kolonialisler får ta hand om ekonomin. Mot den bakgrunden är det förståeligt atl multinationellt kapital har intresse av att bli av med dem som inte ens kan tänka sig en nykolonial lösning och alltså slår hindrande i vägen. Bolivia skall ta emot dem och de första kontingenterna har enligt uppgift redan avsänts.

Också Sydafrika är i dag ett land som befinner sig i djup kris. Först kom slrejkrörelsen 1972 i gruvorna i norra Namibia, som snabbi spreds till städerna i Sydafrika. Hundratusentals färgade reste sig i strejk. Del andra allvarliga krislecknel var det internationella valutasystemets sammanbrott 1973, som gjorde alt guldpriset rasade. För ett land som Sydafrika, vars ekonomi i stor utsträckning vilat på guldexport, var detta ett hårt slag. Det tredje orosmomentet för Sydafrikas rasister var befrielserörelsernas framgångar i Mogambique, Guinea Bissau och Angola. Från del sistnämnda landet tvingades de sydafrikanska trupperna snöp-ligen alt retirera, och del var en ytterligare varningssignal för rasislerna.

De vita folkgrupper som i första hand är rekryteringsbasen för fotfolket har å andra sidan förstått all den sydafrikanska regeringen mest behöver dem som kanonmat i hopplösa, galna rasisliska krig. Att fiytta lill Bolivia kan verka mera lockande.

Del är, utrikesminister Söder, alltför myckel för all del skall kunna nonchaleras som talar för all del förbereds en gigantisk export av rasism från södra Afrika lill Latinamerika, i första hand Bolivia. Sverige har

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Bolivia

153

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska förhållandena i Bolivia

154

anledning alt på ett tidigt stadium skaffa sig noggrann kännedom om detta och med kraft agera på det internationella planet, framför allt i FN. Det känns inte betryggande när fru Söder bygger sitt svar på uppgifter hämtade från företrädare för den bolivianska regeringen. Att lita på de uppgifterna är ungefär som om man satte sin lit till premiärminister Vorster i Sydafrika när han förklarar all allt är väl där.

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag kan försäkra herr Lövenborg alt vi inte bygger våra uppgifter enbart på informationer från Bolivia. Vi har ett mycket allsidigt underlag för vårt ställningslagande.

Jag skulle vilja ta upp den diskussion som herr Lövenborg förde om en stor folkomflyttning från södra Afrika lill Bolivia.

Jag kan varken bestrida eller verifiera existensen av planer på en folk-förflyttning från södra Afrika lill Bolivia. Som jag sade i mitt svar är vi medvetna om den bolivianska regeringens intresse att ta emot invandrare från södra Afrika, och del är naturiiglvis fullt möjligt atl det i Bolivia kan finnas mer eller mindre konkreta planer på att i stor skala ta emot invandrare från Namibia, Zimbabwe och Sydafrika. Svårigheten är all vi inte vet mer om eventuella sådana planer och projekt än vad vi läst i den internationella pressen, där uppgifterna varierar åtskilligt. Den bolivianska regeringen har naturiiglvis inte offentliggjort några sådana planer. Inga projekt har heller framlagts inom någon internationell organisation. På detta underlag har det varit svårt atl göra någon kommentar beträffande planerna.

Däremot vet vi atl ingen organiserad utvandring eller ens någon påtaglig ökning av antalet emigranter har noterats i Sydafrika och Namibia. I fråga om Sydafrika gäller att antalet invandrare alltjämt avsevärt överstiger antalet utvandrare. Bland Zimbabwes ca 270 000 vila invånare har däremot en markant ökning av utvandringen ägt rum under de senaste två åren. Vissa utvandrare - som lämnar Zimbabwe på individuell basis och inte i organiserad form - söker sig enligt de uppgifter vi har fått huvudsakligen lill Storbritannien och Sydafrika. Det finns i varje fall i dag inget som lyder på atl en folkomflyttning från södra Afrika till Bolivia skulle ha påbörjats.

Som jag nämnde har inga projekt eller ärenden med detta syfte lagils upp i någon av de internationella organisationer som herr Lövenborg här har nämnt. Enligt våra uppgifter har exempelvis FN inte på något sätt varit inblandat. Saken har heller inte aktualiserats med FN:s flyk-lingkommissarie eller med Internationella röda korset. Inga framställningar har gjorts hos den inlereuropeiska migralionskommiltén, ICEM, som herr Lövenborg nämnde, om förflyttningar av personer från södra Afrika till Bolivia. Någon sådan fråga är följaktligen inte föremål för behandling inom ICEM.

Jag vill understryka all vi följer detta ärende med mycket stor uppmärksamhet. Skulle det visa sig alt ryktena om en organiserad folk-

omflyttning är riktiga, kommer vi naturiiglvis atl agera på detta område. Vi vill från svensk sida verkligen inte stödja utan tvärtom motverka en uppbyggnad av en ny aparlheidregim, var denna än skulle komma att äga rum.

När del gäller det påstådda deltagandel från västtysk sida i finansieringen av projektet vill jag säga all vi efter bästa förmåga har undersökt hur del ligger till med del. Regeringen i Bonn får naturiiglvis tala för sig själv, men de talesmän för ministeriet som vi haft kontakt med dementerar de uppgifter som förekommit i den mexikanska tidningen Ex-elcior, där del talades dels om att Bolivias regerung skulle ha föreslagit en överflyttning av omkring 35 000 tyskättlingar i Namibia till den nordostliga provinsen Beni i Bolivia, dels om all förbundsregeringen i Bonn skulle ha gjort hemliga sonderingar om möjligheten härav. Dessa planer är okända i Bonn. De skulle naturligtvis också slå i strid med den Sydafrikapolitik som de företräder.

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska JÖrhållandena i Bolivia

Herr LÖVENBORG (-):

Herr talman! Att den västtyska regeringen dementerar uppgifterna är kanske inte alltför förvånande, fru Söder.

Jag förstår all del är svårt all få fram material, men del finns ju källor atl ösa ur utanför de officiella och utanför den internationella pressen, som inte alllid ägnar sådana här frågor den uppmärksamhet som de egentligen förtjänar.

Jag framställde min interpellation med anledning av uppgifter som jag hade fått från bolivianska flyktingar i Sverige, vilka jag förutsätter myckel noga följer utvecklingen i sitt hemland. Den bolivianska fredskommitténs svenska sektion har f ö. också gjort ett uttalande som innehåller en rad uppgifter som bekräftar våra farhågor och som i varje fall visar all del är myckel angeläget atl man från svensk sida följer utvecklingen och försöker få fram sanningen. Bolivianerna skriver i sitt uttalande bl. a. så här:

"Omplanteringen av 150 tusen kolonister innebär i själva verket upprättandet av en mäktig nykolonial, rasislisk och fascistisk enklav i hjärtat av den latinamerikanska kontinenten.

För ett land som vårt, med mindre än fem miljoner invånare, som lill största delen beslår av bönder och aimaras - som också är färgade enligt rasislerna - skulle ekonomiska, sociala, kulturella och politiska sammanstötningar få katastrofala konsekvenser.

De nya kolonisatörerna skulle komma dit för all upprepa den tragiska cykel som deras föregångare i Afrika åstadkom.

Med de rikedomar som de tagit från de afrikanska folken och med hjälp av sina internationella beskyddare kommer del inte att dröja förrän de har byggt upp ett ekonomiskt imperium, som skulle förvandla den utarmade inhemska befolkningen till ett flöde av billig arbetskraft som ger lättförtjänta vinster.

Alla föregående levnadsförhållanden visar atl inte något folk förbättrar

155

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Om de politiska JÖrhållandena i Bolivia

sina levnads- och arbetsförhållanden med denna typ av kolonister.

Kolonialismens historia är tvärtom fylld av fattigdom, exploatering och förtryck av de infödda massorna. Och samma sak skulle ske i Bolivia.

Inom kort skulle vi ha en ny version av apartheid installerad på andra sidan av Oceanen och ännu ett folk som förolämpas av den rasisliska dominansen."

Dessa bolivianska flyktingar skriver vidare i sitt uttalande.

"Som man vet har varje rhodesisk eller sydafrikansk kolonisten militär utbildning, ägnad speciellt ål atl förtrycka de folk som lyder under dem.

General Banzer, som är fascist och av germanskt ursprung, skulle säkert ha lusentals effektiva soldater i dem, beredda att försvara hans diktatur.

Men del bolivianska folket som kämpar för atl befria sig från fascismen

skulle i dem ha en potentiell krigshärd emot sig.    Och vi höjer

våra röster i varning till hela mänskligheten för alt den måtte hjälpa oss förhindra all detta monstruösa brott mot del bolivianska folkel begås.

Vårt folk har ingen frihet atl självt uttrycka sin opposition mot general Banzers planer. Enbart bolivianer kommer inte all kunna hejda fördärv-bringande anlinationella planer.

Enbart en omfattande solidaritetsrörelse av internationell räckvidd skulle kunna rädda vårt fädernesland från den tragedi som hotar det.

Därför vädjar vi till Förenta Nationerna, till de demokratiska regeringarna, lill politiska, fackliga, kulturella och religiösa föreningar, till alla personer med demokratiskt sinne och frisinnade åsikter, till alla dem som ej vill vela av rasism och uttalar sig för nationernas verkliga oberoende, för all dessa med sina omedelbara aktioner måtte förhindra att den i Afrika döende kolonialismen får nytt liv i Latinamerika.

Den avkolonialisering för vilken folken kämpar blir aldrig verklighet om den bara byter kontinent i smyg.

Man måste av den federala tyska republikens regering, av den internationella kommissionen för folkförflyllningar i Europa och alla agen-turer, som är inblandade i denna fråga, kräva att de upphör med alla förhandlingar med general Banzer.

Ursprungsländerna har del moraliska ansvaret atl mottaga de kolonister som vill lämna Rhodesia, Namibia och Sydafrika. De kan ta emot dem på sina egna territorier, men de har inte rätt att ålägga länder i tredje hand atl dessa ska ta emot den koloniala lasten och på egen bekostnad lösa de problem som den imperialistiska politiken har skapat."

För dessa bolivianska flyktingar är detta alltså en hotande realitet.

Överläggningen var härmed slutad.

156

§ 18 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:1643 till finansutskottet

§ 19 Föredrogs men bordlades åter finansutskottets beiänkanden  1976/77:26-28 lagutskottels betänkande 1976/77:29 socialförsäkringsulskoiiets beiänkanden  1976/77:27-29 socialutskottets betänkande  1976/77:40 jordbruksutskottets betänkande 1976/77:31 näringsutskottets betänkande  1976/77:38 civilutskoltets beiänkanden  1976/77:35-38

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Meddelande om .fråga

§ 20 Herr förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle socialförsäkringsulskoiiets beiänkanden nr 27-29 och näringsutskoiiets betänkande nr 38 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 21 Anmäldes och bordlades

Proposition

1976/77:149 om arbeismiljölag m. m.

§ 22 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:1644 av herr Palme m.Jl.

med anledning av propositionen 1976/77:145 om ändrade lider för allmän

fastighetstaxering

1976/77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m.Jl. 1976/77:1646 av herr Bötjesson i Falköping

med anledning av propositionen 1976/77:150 med förslag lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m.(kompleiieringspro-position)

§ 23 Meddelande om fråga

Meddelades alt följande fråga framställts den 16 maj

1976/77:459 av herr Hellström (s) lill herr handelsministern om prissättningen på exportvaror:

Ett huvudsyfte med den svenska devalveringen har varit alt exportföretagens priser skall kunna sänkas på utlandsmarknaderna för atl stärka de svenska produkternas konkurrenskraft. Sedan devalveringen genomfördes den 1 april har exportföretagen emellertid inte utnyttjat möjligheterna till prissänkningar i utländsk valuta. För de viktigaste svenska exportprodukterna - järn och stål, pappersmassa, sågade och hyvlade

157

Nr 132

Måndagen den 16 maj 1977

Meddelande om .fråga

trävaror samt verkstadsprodukler från ett urval av stora marknadsledande verkstadsföretag - har exportpriserna i huvudsak varit oförändrade räknat i utländsk valuta. I stället för prissänkningar på utlandet har devalveringen inneburit-att intäkterna i svenska kronor har ökat, dvs. företagen har ökat sina vinster på exporlförsäljningen. Med hänsyn till syftet med devalveringen måste del anses oroande all ännu efter ca en och en halv månad inga tendenser finns till de åsyftade prissänkningarna för exporten.

Mot bakgrund härav vill jag lill herr handelsministern ställa följande fråga:

Vilka initiativ avser handelsministern atl la för all påverka exportföretagen att sänka sina exportpriser, så all syftet med devalveringen uppnås?

På hemställan av herr förste vice talmannen beslöt kammaren kl. 14.31 att ajournera sina förhandlingar till kl. 16.30, då de till dagens bordläggning anmälda utskollsbetänkandena väntades föreligga.

§ 24 Förhandlingarna återupptogs kl. 16.30 under ledning av herr talmannen.

§ 25 Anmäldes och bordlades

Skatieutskoitels beiänkanden

1976/77:45 med anledning av propositionen  1976/77:135 om ändrade

regler för beskattning av ideella föreningar, m. m. jämte motioner 1976/77:48 med anledning av propositionen 1976/77:144 om höjning av

mervärdeskatten, m. m. jämte motioner

Utrikesutskottels betänkande

1976/77:20 med anledning av propositionen 1976/77:142 om medel för det nordiska ministerrådets allmänna budget år 1978 m. m.

Socialutskottets beiänkanden

1976/77:28 med anledning av propositionen 1976/77:87 om insatser för

handikappades kulturella verksamhet, såvitt propositionen hänvisats

lill socialutskottet, jämte motioner 1976/77:33 med anledning av motioner om viss medicinalpersonal m. m.

158

Kulturutskottets beiänkanden

1976/77:44 med anledning av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till kulturutskottet, samt propositionen 1976/77:100 i vad avser bidrag till kulturprogram inom föreningslivet m. m. jämte motion

1976/77:46 med anledning av propositionen 1976/77:98 om stöd lill Are-projektei jämte motion

1976/77:47 med anledning av propositionen 1976/77:136 om 1978 års verksamheisbudget för det nordiska kultursamarbetet m. m.

Jordbruksutskottets betänkande Nr 132

1976/77:33 med förslag om uppskov med behandlingen av vissa till ut-      Måndagen den skottet hänvisade ärenden

Måndag 16 maj 1977

Arbetsmarknadsutskottets betänkande Meddelande om

1976/77:28 med anledning av propositionen 1976/77:141 om ändring i      Jråga lagen (1974:371) om rättegången i arbetslvisler, m. m., jämte motioner

§ 26 Meddelande om fråga

Meddelades atl följande fråga framställts

den 16 maj

1976/77:460 av herr Börjesson i Falköping (c) till herr statsrådet Ullsten om den svenska biståndsverksamheten i Etiopien:

Den senaste lidens händelser i Etiopien ger anledning till oro. Enligt uppgifter från hemvändande svenskar och i massmedia förekommer omfattande terror och våldsdåd mot civilbefolkningen. Del kan ifrågasättas om del svenska biståndet når fram lill de avsedda ändamålen.

Mot bakgrund av del anförda vill jag lill herr statsrådet Ullslen ställa följande fråga:

Vad anser regeringen om utvecklingen i Etiopien och om den svenska biståndsverksamheten där?

§ 27 Kammaren åtskildes kl.  16.31.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemen