Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:13

Torsdagen den 21 oktober

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagens kammare

Härmed får jag avsäga mig uppdraget som suppleant i den svenska delegationen till Europarådets rådgivande församling. Stockholm den 21 oktober 1976 Karin Söder

Denna avsägelse godkändes av kammaren.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om riktlinjerna för svensk internationell politik

§ 3 Om riktlinjerna för svensk internationell politik

Herr finansministern BOHMAN erhöll ordet för alt besvara herr Hermanssons (vpk) den 7 oktober anmälda fråga, 1976/77:4, till herr utrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat utrikesministern om deltagande i ett lån till en reaktionär regim av typ Argentina slår i överensstämmelse med de riktlinjer som bör gälla för svensk internaliohell polilik. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Vad herr Hermansson syftar på är ell internationellt lånepaket på ca I 1/4 miljarder dollar, dvs. omkring 5,3 miljarder kronor, lill den argentinska centralbanken från ett större antal internationella banker och Valutafonden. Riksbanken har gett svenska banker tillstånd atl delta i detta lånearrangemang.

Riksbanken har att vid sin prövning av valutaärenden följa bestämmelserna i den svenska valuialagstiftningen. Alt riksbanken bifaller en framställning av nu ifrågavarande art innefattar alltså icke någon värdering av de politiska förhållandena i ell visst land. De rikllinjer som gäller för svensk utrikespolitik ger inte underlag för avvikelse från vedertagen tillämpning av valutalagstiflningens regler.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Herr Bohmans svar innebär i sak alt regeringen lycker att del var riktigt att låna pengar lill den reaktionära regimen i Argentina. Beskedet ärju inle överraskande för an komma från herr Bohman. Möjligen kunde någon ha haft illusionen att utrikesministern, lill vilken

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om riktlinjerna för svensk internationell politik

jag ställt frågan, skulle ha haft en annan mening. Vi har emellertid nu fått reda på hur vissa formuleringar i regeringsförklaringen skall tolkas. När man talar om att Sveriges utrikespolitik "skall medverka till fred och frihet, trygghet och rättvisa för världens folk" avser man tydligen sådana förhållanden som i dag råder i Argentina. Moderaia samlingspartiet har tagit över inte bara regeringens kärnkraftspoliiik utan även dess utrikespolitik.

Bakgrunden till min fråga var ju riksbankens tillstånd till SE-banken, Handelsbanken, Götabanken och den statliga PK-banken atl della med 7 miljoner dollar lill ett lån som Argentina beviljats av utländska banker. Man kan inte betrakta ett sådant beslut som ett rutinärende. Lånet var ell politiskt ställningstagande. Den nuvarande regimen i Argentina är en reaktionär mililärregim, som inneburit en polilik av mord och terror mot alla demokratiska krafter. Fiyklingar som lidigare tagit sin tillflykt till Argentina har mördats eller utlämnats till fascistiska regimer. Arbetarklassen har drabbats av ett skärpt ekonomiskt förtryck. I stället för att med lån stödja förtryckarna borde vårt land mångdubbla sina insatser för att ge de dödsholade flyktingarna en fristad.

Herr talman! Sverige har ju också under en längre tid haft problem med sin valutareserv, vilket om en stund kommer att belysas närmare, men del tog man tydligen ingen som helsl hänsyn till när det gällde lånet till Argentina. Vänsterpartiet kommunisterna anser lånet till den argentinska regimen vara en skändlighet. Lånet beviljades under den socialdemokratiska regeringens tid. Herr Bohmans ställningstagande på den nya regeringens vägnar har på ett beklämmande sätt belyst den borgerliga regeringens utrikespolitiska program.

Herr finansministern BOHMAN:

Herr lalman! Den nuvarande regeringen och riksbanken följer gällande lagstiftning och den praxis som sedan länge har utbildats i vårt land. Jag tänker inle gå in i någon diskussion med herr Hermansson om lägel i Argentina. Hans syn får slå för honom själv. Och jag har min egen syn. Men jag vill på det bestämdaste tillbakavisa den insinuation som han här har gjort, att regeringen skulle brista i intresse för skyddet av mänskliga rättigheter eller för demokratins principer. Jag vill påminna herr Hermansson om vad utrikesminister Karin Söder sade på den punkten i sitt anförande i FN:s generalförsamling för bara någon vecka sedan - ett anförande som självfallel hela regeringen slår bakom:

"Alla FN:s medlemsstater har åtagit sig alt skydda de mänskliga rättigheterna. Denna uppgift är av väsentlig betydelse inte bara för att främja den enskilda människans välfärd utan även för atl utveckla vänskapliga relationer mellan staterna och för att undvika internationella spänningar och kriser. Desto mera måste det beklagas, att människor världen över fortfarande lider under upprörande former av förnedring och våld.

Sverige kommer att ge orubbligt stöd till kampen mot förtryck av människor och folkgrupper. Vi fördömer varje form av förföljelse av

människor till följd av deras politiska eller religiösa övertygelse på grund av ras eller etnisk tillhörighet, varhelst sådanl förekommer."

Det här är regeringens ståndpunkt, och herr Hermansson skall inte försöka skapa något tvivel om var vi står i det här hänseendet.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det avsnitt ur fru Söders deklaration i FN som herr Bohman här citerat tycker jag är alldeles utmärkt, och jag vill helhjärtat instämma i de formuleringarna. Men en sådan deklaration går inte atl förena med ett uttalande att det var riktigt att riksbanken beviljade tillstånd till lånet till Argentina och att den statliga PK-banken deltog i det lånet. Det måsie finnas en överensstämmelse mellan deklarationer och handling.

Nu vill herr Bohman antyda att riksbanken egentligen, på grund av valutalagstiftningen, var skyldig att bevilja det här tillståndet. Det stämmer naturligtvis inle. Riksbanken kunde ha sagl nej. Låt oss göra antagandet alt det hade gällt Chile. Tycker herr Bohman att det också då hade varit riktigt att riksbanken fick tillstånd lill det här lånet?

Herr finansministern BOHMAN:

Herr lalman! Jag har ingen anledning att ytterligare vederlägga herr Hermanssons fortsatta insinuationer. Men jag vill upprepa att riksbanken, enligt den lagstiftning som gäller, inte kunde ha sagt nej i det här fallet.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Det är självklart atl riksbanken, om den skall pröva sådana här tillstånd, kan säga endera ja eller nej - annars är prövningen meningslös. Den kunde alltså utan tvivel ha sagt nej till den här begäran om tillstånd.

Men jag vill också påtala att den statliga PK-banken - en bank ägd av svenska folket - deltog aktivt i detta lån. Herr Bohman kan i varje fall inte påstå att PK-banken var bunden av den formella tolkning av valutalagstiftningen som han vill göra. Åtminstone PK-banken kunde ha sagt nej. Jag tycker att del är hell fel att en statlig bank på detta sätt deltar i ett stort lån till en militär regim av det slag som regimen i Argentina i dag utgör.

Herr finansministern BOHMAN:

Herr talman! Riksbanken kan självfallel i och för sig säga både ja och nej, men när riksbanken väljer att säga ja eller nej måste det ske på grundval av en bedömning, byggd på den lagstiftning som gäller. Vill man ha en annan praxis får man ändra lagstiftningen.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om riktlinjerna för svensk internationell politik

4 Riksdagens tnotokoll 1976/77:9-15

Nr 13

§ 4 Om åtgärder mot valutaspekulation

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder mot valutaspekulation

Herr finansministern BOHMAN erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons (vpk) den 14 oktober anmälda fråga, 1976/77:16, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat mig om nedgången i valutareserven fortsätter och vilka åtgärder regeringen avser vidta mot valutaspekulationen.

Valutareservens utveckling framgår av riksbankens veckorapporter och månatligen publicerade uppgifter. Enligt den senasle rapporten per den 15 oktober 1976 minskade valutareserven med 276 milj. kr. under veckan den 7-15 oktober.

Riksbanken har som ett led i att begränsa utflödet av valuta och stärka vår motståndskraft mot effekterna av valutaoron höjt diskontot och infört utlåningstak för affärsbankerna. Dessa svenska åtgärder i förening med den i söndags vidtagna justeringen av kursrelationerna mellan de i den s. k. ormen ingående valutorna bör visa sig vara tillräckliga för att stabilisera utvecklingen på valutamarknaden. Skulle ytteriigare åtgärder mot den s. k. valutaspekulationen bedömas påkallade ligger det i sakens natur att de inte kommer att tillkännages i förväg.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar för de upplysningar som herr Bohman givit, men det är faktiskt på sin plats att riksdagen får en redogörelse för de drastiska åtgärder som vidtagits under de senaste veckorna och kring vilka det inte alls råder någon politisk enighet.

Beslutet att höja diskontot med 2 96 motiverades främst med den ohämmade valutaspekulationen. Som åtgärd mot denna spekulation drabbar räntehöjningen fel, såsom vpk:s riksdagsgrupp påpekade i ett uttalande den 4 oktober. Räntehöjningen slår inte mot spekulanterna. Den drabbar i stället konsumenter och på sikt hyresgäster. Den utgör ett hårt slag mot småföretagen, som ju den nya regeringen sagt sig ömma speciellt för. En representant för pris- och kartellnämnden har sagt att räntehöjningen pressar upp konsumentpriserna med så mycket som I 1/2 %. Den fördyringen kommer alltså ovanpå en redan hög prisstegring.

I stället för att höja räntan borde man skärpa valutalagstiftningen och övervakningen av kapitalrörelserna över gränserna. Högräntepolitiken måste överges. Valutaspekulationen måste stoppas.

Av herr Bohmans svar är det tydligt att regeringen inle alls överväger några åtgärder som direkt riktar sig mot valutaspekulanterna. I stället har man nu också devalverat kronans värde gentemot den västtyska marken. Det betyder nya prisstegringar på en rad importvaror. Effekterna av den motsatta förändringen gentemot andra valutor kommer däremot troligen bort i hanteringen.

Herr talman! Både den starka räntehöjningen och devalveringen av kronan gentemot D-marken betecknas som panikartade och skadliga av vissa ekonomer. Jag vill exempelvis hänvisa till en artikel av Sven Grass-

man i Svenska Dagbladet för i dag. Panikartadeeller ej - dessa åtgärder slår hårt mot löntagarnas, småföretagarnas och konsumenternas intressen. Jag tror att det är~ viktigt att ställa följande fråga till finansministern: Anser regeringen att räntan bör sänkas eller är regeringens linje högräntepolitik?

Herr finansministern BOHMAN:

Herr talman! För det första behöver jag tydligen påminna herr Hermansson om att riksbanken lyder under riksdagen, att riksdagen utser riksbanksfullmäktige och att det är av dem som dessa beslut fattas. För det andra är det alldeles självklart atl höjda räntor kan få negativa konsekvenser som även drabbar små och medelstora företag. Däremot drabbas inte hyresgästerna, tack vare de räntegarantier som nu finns. De här negativa effekterna skall man väga mot de effekter som inträder för små och medelstora företag och för hela det svenska folkhushållet, om vi inte kan backa upp vår valuta.

Värderingen av ett lands valuta har samband även med landets ekonomi. De åtgärder som vidtagits i detta hänseende går ut på att övertyga omvärlden om att den nya regeringen och riksbanken är beredda att göra vad som behövs för att se till alt vår ekonomi är god. Del ligger alltså i hela folkhushållets intresse.

Hert HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag är helt medveten om att riksbanken lyder under riksdagen. Men vi befinner oss ju nu i riksdagen, och därför borde man kunna diskutera dessa åtgärder.

Regeringen har väl ändå en åsikt om räntan. Den fråga jag ställde var ju om regeringen har den inställningen att den nuvarande höga räntan bör vidmakthållas eller om regeringen för sin del anser att man borde ha en lägre ränta.

Vi har en ny regering - det vet vi - men även en ny regering bör naturligtvis ha en åsikt i en så grundläggande fråga i den ekonomiska politiken som vilken räntepolitik man vill medverka till att föra. En del regeringsledamöter är dessutom partiledare, och de fiesta regeringsledamöter är medlemmar i politiska partier och borde alltså även i den egenskapen ha en uppfattning om den lämpliga räntepolitiken i vårt land.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder mot valutaspekulation

Herr finansministern BOHMAN:

Herr talman! Av naturiiga skäl - del inser säkert herr Hermansson också - har jag ingen möjlighet atl göra några utfästelser beträffande den räntepolitik som skall bedrivas: hur höga räntorna skall vara eller hur låga räntorna skall vara. Jag vill bara påminna herr Hermansson om att ränteläget avspeglar den ekonomiska situationen /landet men dessutom också ränteförhållandena mellan olika länder. Här finns en inbördes relation som vi i vissa fall endast delvis kan styra.

Nr 13 Hert HERMANSSON (vpk):

Torsdaeen den talman! Jag begärde inga utfästelser av finansministern om räntans

21 oktober 1976 lämpliga höjd. Jag begärde bara att få reda på regeringens åsikt när det

_____________ gäller räntepolitiken-

Om åtgärder för att I ett lidigare inlägg ville finansministern försvara de vidtagna åtgär-
trygga sysselsätt- derna med synpunkien att de skulle ha varit nödvändiga för att visa
ningen i Flen att vi i Sverige hade en sund ekonomi och var beredda alt försvara den.

Jag refererade i mitt första inlägg till en artikel av Sven Grassman, och

jag vill avsluta detta inlägg med alt läsa upp några av hans synpunkter.

Grassman säger:
■ "Om-------------------- en riksbankschef avbryter en resa till Stilla Oceanen, kallar

till krismöte och höjer räntan med historiska 2 procent på fel dag milt

under pågående valutaoroligheter och i vakuumet mellan två regeringar

- då måste man ställa sig undrande."

Jag tror det är fler än herr Grassman som har ställt sig undrande till

den åtgärden.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Flen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Eskilstuna (s) den 14 oktober anmälda fråga, 1976/77:18, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Eskilstuna har frågat mig vilka åigärder jag avser atl vidla för att möta de sysselsättningssvårigheier som hotar att drabba Flens kommun.

Bakgrunden till herr Svenssons fråga är främst atl AB Järnförädling har varslat sammanlagt 260 anslällda vid bolagets fabrik i Hälleforsnäs om uppsägning. Bolaget intar en myckel dominerande ställning på arbetsmarknaden i Flen.

Jag vill först erinra om atl en utredningsgrupp med representanter för företagsledningen, de anställda och samhället sedan våren 1976 har arbetat med AB Järnförädlings problem, som blivit allt allvariigare. Del varsel som nu har utfärdats har således föregåtts av ett ingående samråd med berörd personal och personalens fackliga organisationer.

Jag väntar mig att ägarna till AB Järnförädling känner sill ansvar för att skaffa nya arbeten till de anställda som nu hotas av arbetslöshet. Jag förutsätter således att AB Beijerinvest noga prövar möjlighelerna att förlägga någon expansiv verksamhel till Flen.

Lokaliseringsstöd kan beviljas företag utanför del s. k. allmänna stödområdet, t. ex. när en ort hotas av avsevärd arbetslöshet till följd av industrinedläggning eller när ett område med ensidigt näringsliv behöver tillföras ytterligare industrier.

Efter samråd med statsrådet och chefen för industridepartementet kan
52 jag meddela att ansökningar om sådant stöd till projeki som kan förbättra

arbetsmarknadsläget i Flen kommer att provas utifrån dessa regler.

Arbetsmarknadsverket kommer tillsammans med de anslällda, företaget och berörda samhällsorgan att upprätta ett program över åtgärder som kan vidtas för att möta de omställningsproblem som uppstår för de anställda.

Hert SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag tackar vice statsministern och chefen för arbetsmarknadsdepartementet för svaret på min fråga. Frågan avspeglar en djupt känd oro hos flera hundra familjer som hotas av arbetslöshet till följd av Järnförädlings tillkännagivna planer att kraftigt reducera personalstyrkan i Hälleforsnäs och lägga ned verksamheten i Västervik.

Denna oro har ökat efter regeringsskiftet. Vi vet nämligen atl under herr vice statsministern lyder en finansminister som ideologiskt har ställt sig bakom ståndpunkten att marknadsekonomins självläkande krafter borde beredas större utrymme och att den statliga medicineringen överdoserats i den svenska ekonomin. Herr Bohman torde som bekant ha en annan uppfattning än herr Ahlmark om vad statsrådet själv kallat Anders Wall-imperialismen. Därför är det bra alt statsrådet Ahlmark, som är nummer två i rangordningen inom regeringen, beretts tillfälle att här ta avstånd från dessa finansministerns idéer, till den verkan det hava kan.

Detta har varit så mycket mer angeläget som del inte står ett ord i regeringsdeklarationen om hur den borgerliga trepartikoalitionen ser på strukturproblemen inom den svenska induslrin och om man kan låta det basa på med reformer utan socialism. Människorna, som är oroliga för sina jobb, vill säkert ha klarare besked här.

Från opposilionen har vi sagt att tystnaden i regeringsdeklarationen om problemen i stålindustrin, vid varven och inom textil- och beklädnadsindustrin kan tolkas som att regeringsskiftet medfört en försvagning av samhällets ansvar att värna om människors irygghel och sysselsättning.

Belräffande de konkreta beskeden i dag vill jag säga att jag noterar en positiv grundton och att jag med tillfredsställelse noterar arbetsmarknadsministerns skepsis inför att låta de självläkande krafterna ensamma få råda.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Flen

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Det är alldeles klart all det inte räcker med några självläkande krafter när vi slår inför svåra problem med sysselsättningen. Flens arbetsmarknadsproblem gäller ju inte bara Hälleforsnäs, vilket naturligtvis Olle Svensson vet. Del finns fiera företag i Flenregionen som har varslat om driftinskränkningar eller som har sysselsättningsminskning till följd av nyanställningsstopp och naturlig avgång.

Jag hade i går ell samtal med Anders Wall. Jag inskärpte då betydelsen av att sysselsättningen i kommunen skulle stödjas och iryggas. Jag har

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen i Flen

fäsl stor vikl vid några ord i Beijerinvests presskommuniké, där man säger att ansträngningarna att inom koncernen finna sysselsättning för de friställda i Hälleforsnäs fortsätter. Från regeringens sida anser vi del vara synneriigen angeläget att de ansträngningarna blir framgångsrika. AB Beijerinvest har informerat regeringen om de ansträngningar som de nuvarande ägarna till AB Järnförädling gör för att söka tillföra orten annan sysselsättning. Jag kan meddela att arbetsmarknadsstyrelsen på regeringens uppdrag har stoppat fortsatta utbetalningar av de lokaliseringslån som den föregående regeringen beviljat AB Järnförädling. Detta sker i avvaktan på att ägarnas ansvar och fortsatta åtaganden klariäggs. Av totalt 17 milj. kr. som beviljats företaget i lokaliseringslån har hittills endast 9,3 milj. kr. utbetalats till företagel.

Hert SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse de principiella synpunkter som arbetsmarknadsministern här har fört fram, nämligen att siaten har ett ansvar för sysselsättningen och att man vill ställa krav på ägaren av AB Järnförädling. I svaret fanns en erinran om den utredningsgrupp som arbetat och som nåll fram lill det aktuella förslaget. Vi vet emellertid att dessförinnan kom ett chockbesked till de anställda vid AB Järnförädling. Det hade inte föregåtts av något samråd, och det skapade en förtroendekris i förhållande till företagsledningen.

Min slutsats blir att vi nu bör verka för att alternativet totalnedläggning av AB Järnförädling sopas under mattan. Hälleforsnäs är beroende av gjuteriet. Det är den enda utkomstmöjligheten på orten. Det är ryggraden i själva Hälleforsnäs bruk. Till detta bör komma omsorg om de anställda, som mister sina jobb.

Jag noterar som en riktig inställning att man satsar på befintliga förelag inom Flens kommun. Men principen, att kräva insatser från staten för full sysselsättning, måste fullföljas.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Olle Svensson i Eskilstuna säger, att aktiva insatser är nödvändiga.

Enligt länsarbetsnämnden har utvecklingen under 1976 i Flen- och Katrineholmsdistriktet präglats av en minskad industrisysselsättning och en förhållandevis hög arbetslöshet för både äldre och yngre arbetstagare. Antalet lediga platser som nyanmälts till arbetsförmedlingen ligger också på en låg nivå.

Självfallet är regeringen beredd atl i olika former stödja seriösa förslag, som syftar till att ge fler och mer differentierade sysselsättningsmöjligheter i regionen. Vad Flen i första hand behöver är expansiva företag som kan ge en varaktigt tryggad induslrisysselsättning.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! För att här inle skall bli något missförstånd vill jag gärna tillägga att det också är nödvändigt att se lill, all AB Järnförädling kan

fortsätta sin verksamhel. Lokaliseringslånen kan då spela en viktig roll för atl man skall komma igenom förluståren och nå fram till stabilitet i utvecklingen. Jag tolkar arbetsmarknadsministern så, att han kommer att verka i den riktningen och att ingen skall kunna ta situationen som någon förevändning för drastiska åtgärder. AB Järnförädling måste leva kvar för alt Hälleforsnäs och de familjer som lever där skall kunna känna trygghet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om ökat statligt stöd till den manuella glasindustrin

§ 6 Om ökat statligt stöd till den manuella glasindustrin

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara herr Fagerlunds (s) den 11 oktober anmälda fråga, 1976/77:8, och anförde:

Herr talman! Herr Fageriund har frågat mig om riksdagen kan förvänta att regeringen snabbt lägger fram ett förslag om utökat statligt stöd till den manuella glasindustriri.

Den svenska manuella glasindustrin har under det senaste decenniet till och från ställts inför besväriiga strukturproblem. Vid sidan av kon-junkturbetingade faktorer har problemen i hög grad sitt ursprung i den successivt ökade konkurrensen från maskintillverkal glas. Den hantverksmässiga tillverkningen har på flera områden trängts tillbaka, såväl på den svenska som på den internationella marknaden.

Under de senaste två åren har situationen för de svenska glasbruken förvärrats. Den redan tidigare pressade lönsamheten försämrades ytterligare under år 1975, då den internationella efterfrågan på svenskt glas minskade samtidigt som importen från utländska tillverkare steg mycket kraftigi.

Den i jämförelse med omvärlden oförmånliga kostnadsutvecklingen i vårt land, som nu skapar växande problem inom hela det svenska näringslivet, har påverkat även denna bransch. Den försämrade lönsamheten för glasbruken inrymmer således både ett produktionskostnads-element och ett konjunkturelement. Det internationella konkurrensläget innebär att möjligheterna att kompensera kostnadsstegringarna genom prishöjningar är ytterst begränsade.

Vid sidan av dessa kostnads- och marknadsbetingade svårigheter finns även andra problem i branschen, bl. a. dålig arbetsmiljö.

Jag tror mig kunna konstatera att det råder en någoriunda bred enighet om att den manuella glasindustrin befinner sig i ett svårt läge.

F. n. övervägs inom industridepartementet ett fortsatt åtgärdsprogram för glasindustrin. Jag kan för dagen inte ange vad övervägandena kan leda fram till.

På herr Fagerlunds fråga vill jag således svara alt jag är positiv till samhällsinsatser för den manuella glasindustrin. Jag räknar med att regeringen skall förelägga riksdagen förslag i denna fråga under nu pågående riksmöte.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om ökat statligt stöd till den manuella glasindustrin

Hert FAGERLUND (s):

Herr lalman! Jag skall be all få lacka industriministern för svaret. Däremot kan jag inte känna tacksamhet för innehållet i delsamma.

Bakgrunden till min fråga ärju den interpellationsdebalt som vi hade i riksdagen den 30 mars 1976, då dåvarande industriministern - som svar på ungefär samma fråga som jag nu har ställt till nuvarande industriministern - sade:

"Jag kan dela uppfattningen all del hade varit bra om vi hade kunnat lägga fram ell förslag redan i vår, men av arbetsiekniska skäl finner jag det inte vara möjligt. Däremot hoppas vi att, om ingel särskilt inträffar, vi skall kunna vara färdiga med ell förslag tidigt under hösten. Personligen ställer jag mig positiv till de åigärder som kan medverka till att förslärka glasindustrins konkurrenskraft och göra det möjligt alt genomföra en mera långsiktig strukturrationalisering."

Jag var hell enkelt beredd på, i och med all det blev regeringsskifte, atl man inle skulle ha samma syn i fråga om atl glasindustrin snabbt skulle få det stöd som den måste ha. Nu säger herr Åsling all del skall ske under nu pågående riksmöte, vilket kan innebära att vi får ett förslag till maj månad 1977. Jag vill säga att tidsfristen för den svenska manuella glasindustrin är kort. Det brådskar verkligen, och risken för att elden släcks under ugnarna är mycket stor. Det räcker inte med en positiv inställning.

I den nämnda interpellationsdebatten deltog även herr Andersson i
Nybro, som är partivän till herr Åsling. Han sade: "Glasbruken måste
tillföras kapital på generösa villkor för att kunna klara en snabb upp
rustning -- . Exportstödet måste snabbt byggas ut ." Kan herr

Andersson inle pä något sätt påverka herr Åsling när det gäller all snabbt lägga fram elt förslag redan nu under hösten, eftersom det verkligen behövs åtgärder?

Jag vet att man har arbetat med problemet i industridepartementet, och jag vet att man hunnit långt med förberedelserna till en proposition.

Men det räcker inte med atl bara vara positiv. Här måsle någonting ske snabbt.

Jag skall inte ta upp till diskussion den allmänna syn som herr Åsling har - det är mycket riktigt som herr Åsling säger atl där finns ingenting nytt. Men jag skall citera ur en tidning: "Det knakar i del svenska glashuset. Svenskt glas-vackert, världsberömt, fiaggskepp för konstindustrin och snöplog för exportindustrin - är hotat." Tidningen är från 1971, men läget är' precis detsamma i dag.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag vill konstatera alt på det här området liksom på en rad andra områden inom näringspolitiken är det en dålig beredskap vi har tagit i arv. Vi får börja från början för all bygga upp någonting positivt, och de är nu i industridepartementet sysselsatta med atl se över denna fråga. Den har dessutom blivit speciellt akut därför alt den ekonomiska

polilik som förts under det senaste året har skapat ett ofördelaktigt kostnadsläge för hela det svenska näringslivet. Vi förlorar i dag exportmarknader på löpande band.

Det är alltså i ett läge som inger allvarliga bekymmer rent allmänt ur näringslivets synpunkt som vi nu skall ta ställning till en rad konkreta åtgärder av den här arten. Det gäller då inte bara den manuella glasindustrin utan hela det svenska näringslivet.

Hert FAGERLUND (s):

Herr talman! Herr Åsling försöker säga att vi har dålig beredskap på den industriella sidan, men låt mig konstatera att när det gäller glasindustrin så är del påståendet fullständigt felaktigt. Det finns, herr Åsling, en utredning som lades fram i mars månad 1976. Den har varit ute på remiss och det har jobbats med en propositionsskrivning. Vad herr Åsling har atl göra är att la ställning till det konkreta problemet, som innebär atl industrin vill ha 30 milj. kr. till invesieringskapilal, men där jag själv har en annan upplänning, nämligen atl 30 milj. kr. inte räcker utan att del bör vara 100 milj. kr. Det är det som herr Åsling har att ta ställning till - och om han vill lägga förslaget i höst eller skjuta på det.

När herr Åsling säger atl vi har förlorat exportmarknader så stämmer det inle när det gäller glasindustrin för där har vi ökat vår exportandel, men vi behöver öka den ännu mer. Vår exportandel har ökat från 30 till 40 96, men för att man skall kunna bereda sysselsättning för alla anställda måste den komma upp till 60 %. Därför behövs det dels invesieringskapilal, dels stöd till marknadsföring på utlandet och dessutom en strukturomvandling. Jag tycker atl här borde herr Åsling snabbt komma fram till ett resultat. Vi får väl fortsätta den här debatten senare - del blir ju en motionstid i januari.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Herr Fagerlund citerade en siluationsbeskrivning i en tidning från 1971, och nu är det dock 1976. Del kan väl las som en illustration lill all det har gått många år utan att någonting hänt. Beredskapen har varit dålig.

Vad som gör atl det förberedelsearbete som herr Fagerlund talar om inte längre är till fyllest är den allmänna ekonomiska situation som svenskt näringsliv befinner sig i. Herr Fagerlund måste väl ge mig rätt i att den situationen bör man också ha med i bilden när man konstruerar de stödåtgärder som man vill sätta in för all rädda denna betydelsefulla del av svenskt näringsliv.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om ökat statligt stöd till den manuella glasindustrin

Hert FAGERLUND (s):

Herr talman! Sedan 1971 hardet hänt massor inom glasindustrin, herr Åsling! Det har bl. a. skett en strukturomvandling - annars hade vi icke haft den glasindustri som vi har i dag.

57'

Nr 13 Herr Åsling har talat om alt åsltidkomma 400 000 nya jobb; alla orter

Torsdagen den ' ' landet skall ha arbete. Låt mig fråga herr Åsling: Vilka jobb skall 21 oktober 1976 ' "'" ' ' ' Bergdala, Kosta, Målerås, Gullaskruv, Orrefors och Linds-

_----------- :— hammar? Jag kunde fortsätta uppräkningen. I t. ex. Lindshammar - ty-

Omfysiskt-antropo- värr är inte herr Hovhammar här i dag - finns det enbart glasindusiri. logiska undersök- Här gäller det inte att ha en positiv uppfattning- här gäller delan handla, ningar i faderskaps- herr Åsling! ärenden

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om fysiskt-antropologiska undersökningar i faderskaps-ärenden

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för all besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 12 oktober anmälda fråga, 1976/77:9, och anförde: .

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om jag anser alt omprövning av avgöranden om faderskap bör beviljas i de fall där rättsaniropologisk undersökning haft väsenilig betydelse för faderskapsprövningen och hur jag i så fall avser att tillfredsställande informera de i sådana mål berörda fäderna om det nya läget.

Enligt gällande rätt kan domstol i faderskapsmål förordna alt blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper skall äga rum belräffande modern och barnet samt den eller de män som är aktuella i målet. Blodundersökning görs vid blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rätlskemiska laboratorium, medan annan undersökning av ärftliga egenskaper hittills har skett vid del rällsaniropologiska laboratoriet vid statens rättsläkarslalion i Stockholm.

Normall förordnar domstolarna endast om blodundersökning. Antalet sådana undersökningar har under senare tid varit ca 2 500 per år. Mellan 5 och 10 % av blodundersökningarna har emellertid ansetts böra kompletteras med faderskapsundersökning vid rällsaniropologiska laboratoriet.

Socialstyrelsen tillsatte år 1973 en arbetsgrupp för all göra en översyn av verksamheten vid rällsaniropologiska laboratoriet. Arbetsgruppen har i början av året lämnat en rapport där man bl. a. kommenterar de undersökningar av yttre morfologiska karaktärer som har bedrivits vid laboratoriet. Härmed avses undersökningar av sådana faktorer som ansiktsform, öronmusslans och näsans utseende osv. Enligt arbetsgruppen kan en helt tillfredsställande och jämfört med nuläget ökad säkerhet uppnås i faderskapsutredningar, även om hittills gjorda undersökningar av yttre morfologiska karaktärer utgår. Arbetsgruppen föreslår därför att man upphör med dessa undersökningar.

Arbetsgruppens rapport har distribuerats till samtliga barnavårdsnämnder och domstolar för kännedom. Rapporten har vidare sänts ut på remiss till vissa myndigheter. Remissbehandlingen är ännu inte hell avslutad.

Socialstyrelsen har därför inte kunnat ta slutlig ställning till de synpunkter och förslag som förs fram i rapporten.

Även jag anser att det är för tidigt att göra något bestämt uttalande om de utförda antropologiska undersökningarna och deras betydelse för utgången i faderskapsmål. Jag vill emellertid erinra om att det enligt rättegångsbalken finns möjlighet för parterna i faderskapsmål atl få resning i högsta domstolen om det åberopas ny omständighet som sannolikt skulle ha lett till annan utgång i målet. Frågan om resning får emellertid prövas i varje särskilt fall för sig.

När det gäller informationsbehovet får den saken övervägas sedan man tagit slutlig ställning till arbetsgruppens rapport.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om fysiskt-antropologiska undersökningar i faderskapsärenden

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Jag ber att få lacka för svaret, som dock är otillfredsställande.

Här har en hel metod för faderskapsbesiämning avslöjats som i stort sett vetenskapligt värdelös - detta står redan nu helt klart. Metoden har utmönstrats ur fortsatt praxis. Denna metod har använts i ca 1 000 fall sedan år 1970. Den har använts när annat material i målet icke har kunnat ge säker ledning. Den har därmed avgjort utgången av många mål.

Frågan om resning kan inte överlämnas till domstolarna från fall till fall. Här rör det sig om en princip som är förutsedd i lagen. Konstitutionellt sett är den en sak för regering och lagstiftare, inte för domstol. Resning bör alltså i princip beviljas i alla de fall där metoden har haft betydelse för målets utgång. Det vore värdefullt om justitieministern kunde uttala att det är hans åsikt.

Detta skulle vara motiverat också av andra skäl. Domstolarnas praxis i faderskapsmål visar nämligen många andra underligheler. Låt mig ge några exempel pä denna praxis.

Mål har avgjorts där två män varit inblandade. Ingen säkerhet nåddes genom blodundersökning. Tingsrätten föranstaltade då om aniropologisk undersökning - av endast den ene mannen. På grund därav fälldes han lill ansvar. Den andre mannen lämnades helt åsido.

I ett prejudikatsmål har högsta domstolen fäst avgörande vikt vid en låg statistisk sannolikhet för tiden när barnet avlades och på grund därav friat den utpekade. Vid ett annat prejudikatsmål har den utpekade fällts trots att sannolikheten vid blodundersökningen var mycket lägre statistiskt sett. Vid blodundersökningar anges alltid atl ett s. k. faderskapsindex lägre än 0,053 lalar mot faderskap. Högsta domstolen fällde likväl en man med ett så extremt lågt index som 0,012. Motpartens subjektiva uppgifter fick alltså väga tyngre än den erkända vetenskapliga bedömningen.

Denna vacklande praxis får inte fortsätta - både de förmenta fäderna och barnen blir lidande därav. Först ger man barnen falska fäder, sedan nödgas man kanske många år därefter ta ifrån dem dessa fäder.

Nr 13 Jag har två följdfrågor: Vad avser justitieministern att göra för att

Torsdaeen den säkra en bättre rättsordning i faderskapsärenden i allmänhet? Och, jag

21 oktober l976 upprepar frågan, hur ämnar justitiedepartemenlet se till att de som har

-- '■----------- dömts på grundval av en nu förkastad metod får allmän kännedom om

Omjysiskt-antropo- att rättssituationen i avgörande grad nu har förändrats? För det har den

logiska undersök- gjort redan nu eftersom denna metod har utmönstrats genom social-

ningar i faderskaps- styrelsens brev lill tingsrätterna.

ärenden ■

Herr justitieministern ROMANUS:

Herr lalman! Som jag nämnde i milt svar är frågan om värdet av dessa undersökningar ännu inte avgjord - den beror på socialstyrelsens prövning. Anledningen till att socialstyrelsen har skrivit atl undersökningarna t. v. inte skall fortsätta är endast all om tvekan uppkommer beträffande en metod skall man inle fortsätta med den medan utredning pågår. Socialstyrelsens brev är sålunda ingel bevis på alt socialstyrelsen har lagit slutlig ställning i frågan.

Undersökningarna är inte bara av yttre morfologisk karaktär utan omfattar också exempelvis vävnadsprover. Arbetsgruppen har riklat viss krilik mot de yttre morfologiska undersökningarna. Såvitt arbetsgruppen har kunnat finna på grundval av det granskade material som har stått lill förfogande har den tillämpade metodiken vid dessa undersökningar inte uppfyllt gängse lillförlitlighetskrav. Arbetsgruppen betonar emellertid att man inte alltid vet i vilken utsträckning de yttre morfologiska undersökningarna har påverkal slutbedömningen vid laboratoriets utlåtanden. Undersökningar av yttre morfologisk karaktär har efter hand fått en allt mindre betydelse jämfört med de undersökningar som i övrigt har bedrivits i laboratoriet.

Resningsfrågan, som herr Svensson i Malmö tog upp, avgörs av högsia domstolen, och jag anser inte att det finns någon anledning all ändra lagstiftningen i det hänseendet.

1 fråga om behovet av ytterligare upplysning vill jag upprepa alt ställning lill den frågan kommer att tas när huvudfrågan är avgjord. Jag är inte främmande för att det då kan finnas behov av åtgärder.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Man kan väl inte med hänvisning till att all praxis skulle vara domstolarnas ensak - för så är del ju inte - säga all politiker och lagstiftare inte har någol ansvar. Tvärtom har vi ett konstitutionellt ansvar när det gäller generella anvisningar beträffande exempelvis rättsliga metoder eller tillämpning av lagar. Där är inte domstolarna allenarådande, ulan lagstiftarna och politikerna har också ett ansvar.

Någol slags parallellfall lill ett sådant generellt uttalande förekom för
en del år sedan. Det gällde, om jag minns rätt, justitiedepartementets
attityd lill frågan om vilka åtgärder som skulle vidtas mot de kvinnor
som skaffat sig abort i Polen. Från både rättslig och mänsklig synpunkt
gjordes då del riktiga ställningstagandet att här borde man generellt befria
från åtal.

Rimligtvis borde det inte vara någon svårighet för en politiskt ansvarig minister att uttala sin personliga mening om en metod som måste förkastas redan därför att man icke fått någon som helst vettig information om vad den har gått ut på - en metod som alltså i efterhand icke kan kontrolleras. När denna metod - som f ö. också under många år varit bestridd i den vetenskapliga diskussionen - har utmönstrats må väl ändå en justitieminister våga sig på yttrandet att om metoden varit otillfredsställande och om den använts som avgörande bevisunderlag i en viss typ av mål så bör de mål där denna metod spelat en avgörande roll som allmän regel kunna påräkna resning. Det kan man säga utan att gripa in i högsta domstolens avgörande av varje enskild resningsansökan som kan bli aktuell.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om barnomsorgen för vuxenstuderande

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Om barnomsorgen för vuxenstuderande

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för atl besvara fru Lantz (vpk) den 11 oktober anmälda fråga, ]916/11:1, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Fru Lantz har frågat utbildningsministern vilka åtgärder som skall vidtas för att lösa problemet med barnomsorg för vuxenstuderande. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Genom den nya barnomsorgslag som träder i kraft den 1 januari 1977 blir kommunerna skyldiga atl genom en planmässig utbyggnad av barnomsorgen sörja för att alla barn, vilkas föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, får del av samhällets barnomsorg, om inte behovet tillgodoses på annat sätt. Självfallet omfattar kommunernas skyldighet även barn till vuxenstuderande. Som ell led i en sådan planmässig utbyggnad har riksdagen under våren 1976 anslutit sig lill elt utbyggnadsprogram som innebär att 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser skall börja byggas under femårsperioden 1976-1980. Detta ulbyggnadsprogram grundar sig på överväganden om vad som kan vara prakiiski möjligt att förverkliga under perioden med hänsyn till byggnadsfrågor, personalfrågor m. m.

Fru LANTZ (vpk):

Herr talman! Först skall jag be att få lacka för svarei. Men del verkar som om herr statsrådet lånat svaret från den gamla regeringen, och dessutom har socialministern tydligen missuppfattat frågan..

Kvinnor tvingas ofta avstå från förvärvsarbete därför alt del inte finns daghemsplatser. Även när del gäller studier tvingas kvinnor avslå från utbildning därför att barnomsorgen är otillräcklig. På utbildningens område motverkas samhällets satsning på vuxenutbildning av all det inle

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om barnomsorgen för vuxenstuderande

finns daghemsplatser till de studerande som har barn.- Det enda rimliga är förslås, som vpk så många gånger lidigare påpekat, att bygga bort daghemsbristen så att alla barn får rätt till daghemsplats. Det är den enda garantin och lösningen på sikt i daghemsfrågan. Men det finns anledning att försöka ordna barnomsorg där man anordnar vuxenutbildning' - givelvis som en temporär nödlösning.

Det finns ungefär 147 600 vuxna i kommunal vuxenutbildning, och av dem är 67 96 kvinnor, Hälften studerar på dagtid, och de flesta är i åldern 25-44 år. Jag skall ta ett aktuellt exempel från Kalmar: Görans mamma kom in på kommunal vuxenutbildning. Men Göran, 8 månader, fick ingen daghemsplats. Göran har könummer 942 lill dagis. Det finns 377 daghemsplatser i Kalmar och 4 600 barn. Detta är ingel unikt exempel. Fram till 1981 skall det byggas 165 platser. Göran haralltså ingen teoretisk chans att få en plats förrän han själv är pappa. Mamman kan inte utnyttja sin rätt till vuxenutbildning. Detta är. menar vpk, ett horribelt förhållande på många sätt. Borde det inte vara skolans uppgift att se lill atl de elever som behöver barnomsorg också får den för sina barn?

Jag tyckte att det skulle vara intressant att få utbildningsministerns syn på detta problem och ställde därför frågan till honom. Nu svarar socialministern i stället. Jag vill då ha svar av socialministern på min fråga: Vore del inte möjligt att låta skolan la ansvaret för att de elever som behöver daghemsplats också får sådan genom skolans försorg?

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Fru Lantz påstår an vi har lånat delta program från förra regeringen. Vi var emellertid, fru Lantz, överens om delta program omfattande 100 000 nya daghemsplatser. Del rådde inga delade meningar om det. Den nya regeringens uppgift är helt naturligt - del vill jag klart deklarera - att fullfölja delta program. Kommunerna skall sedan se lill all det genomförs.

När del gäller den planering och utbyggnad som har skett under denna tid kan jag meddela fru Lantz att enligt det ulbyggnadsprogram som riksdagen anslöt sig till för tiden 1976-1980 skulle under åren 1976 och 1977 påbörias 34 000 daghemsplatser. Men enligt de uppgifter som socialstyrelsen nyligen har samlat in omfattar kommunernas utbyggnadsplaner under de sistnämnda två åren igångsättning av sammanlagt 36 000 nya daghemsplatser. Det innebär att de aktuella ulbyggnadsplanerna för de två första åren gott och väl motsvarar det uppställda utbyggnadspro-grammei.

Sedan harjag den uppfattningen, fru Lantz, att kommunerna gör ansträngningar för att de studerande skall få daghemsplais för sina barn.

Fru LANTZ (vpk):

Herr lalman! Den satsning som har gjorts på vuxenutbildningen motverkas av del förhållandet att kvinnorna - det är förstås mest fråga om kvinnor - inte kan utnyttja sin rätt att studera, eftersom det fattas dag-

hemsplatser. På område efter område kan man se vilka effekteV bristen på daghemsplatser får, inte bara för barnen utan även för föräldrarna och då främst kvinnorna.

Sedan vill jag litet kommentera svaret, eftersom statsrådet fortfarande inte vill diskutera utbildningen och barnomsorgen hopkopplade. Jag känner väl till målsättningen 100 000 nya daghemsplatser på fem år. Vi från vänsterpartiet kommunisterna har tidigare förklarat att vi inte alls är nöjda med den utbyggnadsplanen. Det räcker inte att få 100 000 nya daghemsplatser på fem år när del skulle behövas 450 000 i dag, 1976. Det är alltså en droppe i havet.

Med beslutet i riksdagen är dessutom inte alls förknippad någon garanti för att det verkligen blir 100 000 nya daghemsplaiser. I svaret slår också att de "skall börja byggas under femårsperioden". Därför är det nödvändigt att man på t. ex. utbildningens område verkligen garanterar de kvinnor som behöver och vill studera möjlighet atl utnyttja sin rätt och ordnar barnomsorgen direkt i anslutning till skolan. Jag skulle vilja att socialministern kommenterade detta.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid studiemedelsnämnderna

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid studiemedelsnämnderna

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara herr (y//e/7/iog5(fp)den 14 oktober anmälda fråga, 1976/77:15, och anförde:

Herr talman! Herr Ullenhag har frågat mig vilka åigärder jag avser att vidta för all nedbringa väntetiderna vid studiemedelsnämnderna.

Det senaste året har inte sällan väntelider på 6-7 veckor förekommit. Detta är oacceptabelt. Centrala studiestödsnämnden har nyligen erhållit särskilda medel för att kunna förstärka personalen vid studiemedelsnämnderna. Därigenom har de mest arbelsbelastade nämnderna kunnat' reducera liden för handläggningen av ansökningar om studiemedel. Allvarliga problem kvarstår dock.

Centrala studiestödsnämnden har begärt att regeringen beslutar om en omorganisation av sludiemedelsnämnderna och att dessa tillförsylier-. ligare resurser fr. o. m. den I januari 1977. Denna fråga bereds f n. inom regeringens kansli.

Handläggningstiderna vid studiemedelsnämnderna kan förkortas inte enbart genom all ökade resurser ges lill nämnderna utan också genom alt handläggnings- och ansökningsrutinerna förenklas.

Min ambiiion är att handläggningstiden för ansökan om studiemedel i normalfallet skall hållas inom den ram som cenlrala studieslödsnämn-den har planerat - dvs. 3-4 veckor.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid studiemedelsnämnderna

Hen ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på frågan.

1 svar på fråga från herr Nyquist den 27 april i år pekade dåvarande utbildningsministern på åtgärder som skulle vidtas för att nedbringa de långa väntetiderna vid studiemedelsnämnderna. Frågan togs f ö. upp i riksdagen redan 1964 av herr Tobé.

Nu, en bit in på höstterminen 1976, är situationen fortfarande klart otillfredsställande. Enighet råder mellan centrala studieslödsnämnden och studiemedelsnämnderna om att en acceptabel väntetid inte får överstiga 3-4 veckor. I verkligheten är den normala väntetiden i Siockholm omkring 6 veckor och i vissa fall ännu längre. För ansökningar som inlämnades första septemberveckan var behandlingstiden två månader i Göteborg och Linköping och 4-9 veckor i Umeå. Sedan har situationen förbättrats, men vissa studerande kan få vänta till årsskiftet på besked om höstterminens studiemedel.

Ingen skugga faller över centrala studiestödsnämnden och studiemedelsnämnderna, som har gjort allt man kunnat för atl med befintliga ekonomiska resurser förkorta behandlingstiderna. Situationen hade i dag varit ännu dystrare om inte centrala studiestödsnämnden gjort extraordinära insatser. Som en tillfällig nödåtgärd har nämligen åtta tjänster överfiytlats från cenlrala studieslödsnämnden till studiemedelsnämnderna. Denna åderlåtning av den centrala myndigheten på 10 % av antalet tjänstemän har medfört att bl. a. viss återkravsverksamhet nu ligger helt nere.

Flera studerandeorganisalioner har med kraft och med rätta reagerat mot den här situationen. Det betyder ju oerhört myckel för en enskild studerande att han eller hon får besked om sina studiemedel i rimlig tid.

Det framgår klart av svarei på min fråga att utbildningsministern är medveten om det otillfredsställande läget. Statsrådet slår fast att del är oacceptabelt med väntetider på 6-7 veckor och all del f n. trols gjorda insatser kvarstår allvarliga problem. Jag noterar också med tillfredsställelse att utbildningsministerns ambition är att handläggningstiden för ansökan om studiemedel normalt inte skall överstiga 3-4 veckor. Med den ambitionen som vägledande för de åtgärder som nu planeras inom regeringens kansli bör möjligheterna vara mycket goda för atl den nuvarande situationen med långa väntetider inte skall behöva inträffa igen kommande terminer.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om åtgärder mot alltför lågt vattenstånd i Hjälmaren

Nr 13

Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordet för att besvara herr Jadestigs (s) den 12 oktober anmälda fråga, 1976/77:10, och anförde:

Herr talman! Herr Jadestig har frågat mig om jag är beredd alt infria del löfte som min företrädare har gett om en utredning om åtgärder för att förhindra alltför låga vattenstånd i Hjälmaren.

Regeringen har i dag bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare för frågan om en ändrad reglering av Hjälmaren. Enligt direktiven skall förutsättningarna utredas alt åstadkomma en reglering som bättre än den nu gällande tillgodoser de allmänna intressen av olika slag som är förenade med sjöns nyttjande. Utredaren skall vidare undersöka om möjligheler finns att utnyttja vattenmagasinen i bl. a. Svartån så all låga vattenstånd i Hjälmaren så långt möjligt motverkas. Jag vill också framhålla all utredaren skall bedöma de framtida behoven av vatten inom områdei kring Hjälmaren för kommuner och industrier och för bevattning m. m. Utredaren skall dessutom i samråd med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut undersöka om man kan göra bällre prognoser än hittills med avseende på tillrinningen lill sjön. Om detta skulle vara möjligt skulle en från naturvårdssynpunkt lämplig reglering underlättas.

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om åtgärder mot alltför lågt vattenstånd i Hjälmaren

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Hjälmaren är till storleken landets fjärde sjö. Den är relativt grund, har ell medeldjup på knappa sex meter och betecknas dessutom som en näringsrik slättsjö. Dess stränder är i stor utsträckning låglänta, och detta var säkert en av anledningarna till de stora sjösänkningar som genomfördes i slutet av 1800-talei. Vallenregleringar har dessutom ägt rum via tillkomsten av Hjälmare kanal och de åtta kraftverken som finns i Eskilstunaån och i Hjälmare kanal.

Nya viktiga samhällsintressen har tillkommit i eller kring sjön. Låt mig notera alt den är vattentäkten för Eskilstuna, Arboga och delar av Örebro. Hjälmaren är också en viktig fritidsmiljö, och i samband med den fysiska riksplanen utpekades den som riksintresse inte minst från rekreations- och fiskesynpunkt.

1 dag känner många oro för Hjälmaren. Bl. a. de senaste årens ringa nederbörd har orsakat elt alltför lågl vattenstånd.

Bestämmelserna för reglering av sjön är siarki föråldrade. En sam-, hällelig åigärd har därför ansetts nödvändig och det har framförts krav på en uiredning som snabbi skulle framlägga förslag om vatlenhushåll-ningsbestämmelser och huvudmannaskap för sjöns reglering. 1 della sammanhang vill jag hänvisa lill utredningsmaterial som länsstyrelserna i Örebro, Södermanlands och Västmanlands län överlämnade i samband med en uppvaktning i den berörda frågan i juni månad i år.

Del behövs en snabb utredning, och jag är medveten om att det behövs såväl tekniska som juridiska och ekonomiska förulsällningar för att uppnå ett gon resuliai. Det finns många intressenter, och alla torde i dagens

.• Riksdagens protokoll 1976/77:9-15

Nr 13 läge vara överens om att det nu krävs snabba och kraftfulla åigärder

Torsdaeen den '°' "" rädda Hjälmaren från en miljökatastrof

21 oktober 1976 ■'' ' medveten om att det redan före statsrådet Dahlgrens utnämning

--------------- fanns ett utkast till utredningsdirektiv på departementets bord. Jag no-

Om prisstoppet på terar med tacksamhet atl regeringen nu beslutat sig för att tillkalla en vissa baslivsmedel särskild utredare. Jag tycker att de delar av direktiven som statsrådet här presenterade verkar tillfredsställande. Jag utgår ifrån att de regionala representanterna får möjligheter att dellaga i utredningsarbetet. Jag ber till slut att få lacka statsrådet för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om prisstoppet på vissa baslivsmedel

Herr handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara herr Werners (vpk) den 5 oktober anmälda fråga, 1976/77:2, och anförde:

Herr talman! Herr Werner har frågat mig om regeringen avser att upphäva det gällande prisstoppet på vissa dagligvaror.

På vissa baslivsmedel - mjölk, ost, kött, fiäsk och charkulerivaror -infördes prisstopp den 1 januari 1973. Prisstoppet, som fortfarande är i kraft, motiveras huvudsakligen av alt dessa livsmedel subventioneras via statsbudgeten. Del bör dock observeras att del sedan den I januari 1973 inte har rått prisslopp på baslivsmedel i den meningen atl priserna inte har stigit. Löpande har olika prishöjningar måst medges allteftersom kostnadssiegringarna har framtvingat detta. 1 det här sammanhanget bör understrykas atl framgången i kampen mot prisstegringarna framför allt beror på hur kostnadssiegringarna kan bemästras.

Vad beträffar andra dagligvaror än baslivsmedel råder i vissa fall prisstopp. Även här har del förekommit dispenser från prisstoppet. Statens pris- och karlellnämnd, som är den myndighet som handhar dessa frågor, har bl. a. atl som hittills löpande följa utvecklingen och pröva när de orsaker som har föranlett olika prisreglerande punktingrepp inte längre föreligger.

Genom beslut den 24 juli 1975 tillsattes en sakkunnig med uppgift atl bl. a. undersöka verkningarna i olika hänseenden av de åtgärder som vidtagits med slöd av allmänna prisregleringslagen under åren 1972-1975. Under utredningsarbetet har det framkommit atl prisstoppet på baslivsmedel genom sin långvarighel har förorsakat vissa praktiska problem för såväl myndigheter som företag.

Det är uppenbart att prisstoppet på baslivsmedel inte fungerar tillfredsställande i vissa hänseenden. Atl la ställning lill frågan om hur en rimlig lösning på del här problemet skall kunna uppnås är dock omöjligt utan ylterligare utredningsarbete. 1 avvaktan på della övervägs ingen ändring i principerna för del nuvarande systemet.

Herr WERNER (vpk):

Herr lalman! Jag vill tacka handelsministern för svaret på min fråga.

Bakgrunden till frågan är de allvarliga problem som prisstegringarna på framför alll dagligvaror innebär för fiertalel lönearbetare, främst låg-och mellaninkomsttagarna.

Vi harju under perioden september 1975 till september 1976 haft en prisstegring inom dagligvaruhandeln med över 10 96. Jämför man prisändringarna under perioden januari till september 1976 med dem under perioden januari till september 1975 visar det sig atl ökningen varit över 12 %. Och under den senaste månaden har framför allt vissa konserver, djupfrysta produkter och pappersvaror ökat i pris.

Mot den bakgrunden vore det intressant alt höra ell representativt uttalande från en företrädare för den nya regeringen om de åtgärder som den kommer att vidta för att hålla tillbaka prisstegringarna, framför alll på det område soni jag har berört. Tyvärr är regeringsförklaringen litet svårtolkad på den här punkten, liksom på andra punkler. 1 regeringsförklaringen slår det bl. a. atl ekonomin här i landet även i fortsättningen skall bygga på "fri konkurrens och en aktiv konsumentpolitik". Frågan är bara vad den aktiva konsumentpolitiken är för något. Skall den vara aktiv för eller emot konsumenterna? Den s. k. fria konkurrens som vi hittills sett exempel på har lell till monopolbildning inte minst inom livsmedelsindustrin, och monopolbildning är som bekant aldrig lill konsumenternas fördel. Eller skall man tolka den knapphändiga skrivningen i regeringsförklaringen så, att del råder oenighei mellan storfinansens direkta företrädare och de andra borgerliga representanterna inom regeringspartierna? Är del därför man inte kan komma överens om i vems inlresse konsumentpolitiken skall bedrivas?

Jag tolkar handelsministerns svar så, all del syftar till all avveckla prisstoppet. Vårt parti har den uppfattningen alt prisstoppet inte bara skall behållas utan utvidgas lill att omfatta hela dagligvaruområdei. Men av handelsministerns svar lycker jag all man kan utläsa an regeringen avser all gå en hell motsatt väg. Detta är knappasl en polilik i lönearbetarnas inlresse, därför att varje prissiegring för dem innebär en reallönesänkning.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om regeringens inställning till svenska handelsförbindelser med Sydafrika

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om regeringens inställning till svenska handelsförbindelser med Sydafrika

Hert handelsministern BURENSTAM LINDER erhöll ordet för att besvara herr Wästbergs i Stockholm (fp) den 14 oktober anmälda fråga, 1976/77:14, och anförde:

Herr lalman! Herr Wästberg i Siockholm har frågat mig om jag instämmer i uppfattningen all svenska förelag bör avveckla sina förbin-

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om regeringens inställning till svenska handelsförbindelser med Sydafrika

delser med Sydafrika.

Den svenska regeringens syn på situationen i Sydafrika har nyligen redovisats av utrikesministern i FN. Hon anförde i sitt tal inför generalförsamlingen den 13 oktober 1976 bl. a. att den situation som skapats i södra Afrika har av Sverige och många andra stater karakteriserats som ett hot mot freden. Della innebär all vi anser del riktigt atl säkerhetsrådet tillgriper sanktioner för atl avlägsna hotet, om inte godtagbara resultat uppnås genom förhandlingar. Utrikesministern framhöll också Ibljande: "Sverige skulle vidare vara berett all siödja realistiska förslag om ytterligare åigärder, däribland elt förbud mot uiländskti nyinvesteringar i Sydafrika och Namibia."

Del är regeringens uppfattning att beslut om ekonomiska sanktioner mot enskilda länder skall filtas av FN:s säkerhetsråd. Endast härigenom föreligger garantier för alt sanktionerna grundas på en samstämmig uppfattning bland stater av ekonomisk betydelse för Sydafrika, någol som i sin tur är en förutsättning för atl sanktionerna skall bli effektiva.

Det är naturligt att del politiska läge som råder i Sydafrika liksom omvärldens tryck på detta land påverkar förelagen i deras syn på investeringar i Sydafrika. Ell tecken på detta är också atl det - såvitt jag kunnai utröna- inte finns någon investeringsvilja närdet gäller Sydafrika bland svenska företag.

Jag vill vidare erinra om utrikesutskottets enhälliga uttalande i belänkande 1975:9: "Ulskotlel delar den negaliva synen på svenska invesieringar i Sydafrika som kan uppfällas som ell slöd lill landels ras-åtskillnadspolitik." Detla uttalande gjorde sedan riksdagen lill sitt.

Herr WÄSTBERG i Siockholm (fp);

Herr lalman! Jag vill lacka för svarei, som dock kräver elt klargörande.

I Sydafrika haren liien minorilel i fanalisk tro på den egna hudfärgens överlägsenhet skaffat sig all makt, politisk och ekonomisk. Arbetslivet i Sydafrika präglas av rasismen. Svarta får svältlöner. Svarta och vila får inle arbeia skuldra vid skuldra, inle ha samma malsalar. inle samma omklädningsrum - del förbjuder lagen.

Bl. a. genom det värdefulla kartläggningsarbele som Svenska ekumeniska nämnden, TCO och LO gjort vet vi att svenska förelag i Sydafrika i allmänhet inle betalar bättre löner än andra utländska förelag, all svenska företag i Sydafrika är lika rasdiskriminerande som andra arbetsgivare.

Sydafrika är beroende av kapital utifrån - och den sydafrikanska regeringen vill ha förelagsinvesteringar. Samiidigi manar oss de svartas organisationer atl stoppa svenska förelag i Sydafrika.

Del här är den allvarliga bakgrunden lill min fråga lill handelsminisiern.

Nu lycks Staffan Burenslam Linder tro atl svenska förelag upphört med sina investeringar i Sydafrika. Det är inie sant. Vad som hänl är att svenska förelag inle längre för ut pengar från Sverige till dotterföretag i Sydafrika. Men del finns svenska förelag som - t. ex. via dotterföretag

i England - fört över kapital till Sydafrika. Andra företag plöjer ner sina sydafrikanska vinster i Sydafrika.

Den förra regeringen avrådde med bestämdhet svenska företag från investeringar i Sydafrika. Från folkpartiets sida har vi tagit klar slällning. 1975 års landsmöte uttalade enhälligt all svenska ekonomiska förbindelser med Sydafrika utgör ell slöd till del orättfärdiga sydafrikanska samhällssystemet. Folkpartiet uppmanade därför svenska företag att avveckla sina intressen i och förbindelser med Sydafrika.

Det är alltså folkpartiels uppfattning. Delar Siaffan Burenstam Linder den? Är han beredd att på-den nya regeringens vägnar rikta samma uppmaning lill svensk företagsamhet som den gamla gjorde - att avstå från investeringar i Sydafrika?

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om regeringens inställning till svenska handelsförbindelser med Sydafrika

Hert handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Herr Wästberg i Siockholm och jag är överens om atl denna diskussion förs mot en allvarlig bakgrund. Frågan är då vad man mot denna bakgrund skall vidta för åtgärder. Jag vill i det sammanhanget citera ytterligare ett stycke av vad som stod att läsa i utrikesutskottets betänkande nr 9 år 1975:

"Från svensk sida har understrukits behovet av en samfälld världsomfattande aktion i detta syfte. Försök att insätta sanktioner som saknar slöd av en eller flera av Sydafrikas huvudsakliga handelspartners skulle bli ineffektiva. De skulle kunna inleda Sydafrika i tron att landet utan påföljd kan fortsätta sin raspolitik. FN:s prestige skulle i så fall kunna ta allvarlig skada.

Av dessa synpunkter, som ulskottet delar, följer bl. a. att ensidiga svenska åigärder mot Sydafrika skulle vara verkningslösa. Dessutom kan ensidiga sanktioner mot en annan stal, ulan stöd i ett sanktionsbeslut av FN:s säkerhetsråd, vara oförenliga med internationella överenskommelser, t. ex. GATT-avtalet, varav Sverige är bundet."

Herr WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag har ingen annan uppfattning än handelsministern när det gäller FN-sanktioner eller i lag beslutade sanktioner. Det är inte delta del handlar om, utan det gäller vilken vägledning svenska företag skall få av regeringen när deskall la slällning lill sill fortsatta engagemang i Sydafrika. Frågan om vilka krav som bör ställas på svenska företag ärju slor, och den hinner vi inte gå in på här, men jag menar för min del atl marknadsekonomin förutsätter atl också företagen är beredda atl på egen hand ta ett moraliskt ansvar, och del gör också svenska företag i mycket hög grad. Men då är del också naturligt alt regeringen ger företagen en vägledning i moraliska frågor.

1 regeringsförklaringen sägs det klart ul all den nya regeringen avser all ge ett ökat stöd till kampen för frigörelse i södra Afrika. De frihetsrörelser som bl. a. kommer titt få del av del stödet har vädjat lill Sverige atl hindra svenska företag atl fortsätta sitt ekonomiska stöd via

Nr 13 investeringar i Sydafrika och att stoppa de svenska företagen där, som

Torsdaeen den J" tvingas följa den sydafrikanska marknadens rasregler. Då har också 21 oktober 1976 * svenska företagen rätt att få en klar vägledning från den svenska

_____________ regeringen, och det är en sådan vägledning som jag efterlyser från herr

Om tolkningen av Staffan Burenstam Linder.

bestämmelserna

om skolornas läsår Herr handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag har faktiskt i mitt första anförande citerat elt slycke av vad utrikesutskottet enhälligt uttalade i jusl den fråga som herr Wästberg i Stockholm menar atl vi skall markera vår uppfattning om.

Hen WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag tillåter mig då atl lolka herr Burenstam Linders inte direkt glasklara ord så att han och den nya svenska regeringen instämmer i uppmaningen till svenska förelag all avstå från invesieringar i Sydafrika. Del är bra, ty vad det här gäller är all använda alla de medel som finns tillgängliga i kampen mot del värsta rasförtryck världen skådat sedan Hillers Tyskland.

Hert handelsministern BURENSTAM LINDER: Herr lalman! Det bör inte råda någon tvekan om vad jag har försökt att säga här till herr Wästberg i Stockholm. För alt olika åtgärder verkligen skall vara effektiva och inte inge en känsla av att i stället bli ett slag i luften mot Sydafrika och andra regimer som vi inte tycker om skall vi sträva efter realistiska satsningar, som måste bygga på alt Föreniti nationerna sätter kraft bakom orden.

Hert WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Den gamla regeringen riktade liksom folkpartiet en klar uppmaning till företagen att på egen hand ta det stegel alt inle investera i Sydafrika. Det handlar alltså inte om FN-sanktioner eller lagstiftning. Jag hoppas att min tolkning av herr Staffan Burenstam Linders uttalande är riktig, nämligen att han instämmer i vad den förra regeringen och folkpartiet sagt på denna punkt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Om tolkningen av bestämmelserna om skolornas läsår

Fru statsrådet MOGÅRD erhöll ordet för att besvara herr Peterssons i Röstånga (fp) den 14 oktober anmälda fråga, 1976/77:11, lill herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Petersson i Röslånga har frågat chefen för uibild-

ningsdepartementel om han vill medverka lill atl del utfärdas klara be-

70 slämmelser så att olika skolors läsår ej blir beroende av hur man skall

våga tolka rådande beslämmelser. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig alt besvara frågan.

Skolarbetstidsutredningen föreslog i betänkandet Skolans arbetstider år 1967 att läsåret skulle omfatta sammanlagi 280 dagar (40 veckor) bestående av 172 egentliga undervisningsdagar, högst 8 friluftsdagar, 10 lovdagar och 5 studiedagar samt 85 söndagar, helgdagar och lördagar. Dåvarande departementschefen och riksdagen anslöt sig till detta förslag. Föreskrifter i enlighet härmed finns också i skolförordningen. Dessa föreskrifter är generella och gäller för hela landet.

Enligt skolförordningens 5 kap. 23 S fastställs dag för termins början och slut av skolstyrelsen.

Genom en olikartad utläggning av undervisningsdagar, friluftsdagar, lovdagar och studiedagar kan läsårets början och slut variera något mellan olika kommuner. Del finns sålunda en viss frihet för skolstyrelserna att variera den tidsmässiga förläggningen av läsåret. Skolstyrelserna kan dock inte ändra det totala antal dagar som utgör skolans läsår.

Skolförordningens beslämmelser om läsårets längd, antal lovdagar m. m. medför att antalet undervisningsdagar uppgår till 172-176 beroende på det antal friluftsdagar som tas i anspråk. Någon möjlighet till skilda tolkningar härvidlag finns inte. Den frihet i fråga om utläggningen av läsåret som f n. finns för skolstyrelserna ligger i linje med min uppfattning att man lokalt skall ha möjlighet alt anpassa läsåret till skilda förhållanden.

Några bestämmelser som reglerar utläggningen av läsåret och därmed begränsar den lokala beslutanderätten anser jag därför inte vara lämpliga.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Om tolkningen av bestämmelserna om skolornas läsår

Hert PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr talman! Jag anser för min del atl läsårets längd bör vara ungefär densamma över hela landet och inte vara beroende av lokala tolkningar. Därmed har jag inte sagt alt jag vill ha något slags fullständig likformighet. Jag delar statsrådets uppfattning att det kan vara rimligt att det finns spelrum inom vissa gränser. Men när avvikelserna blir så stora som i år tyckerjag det är viktigt atl bestämmelserna verkligen klargörs.

Barn reagerar ju både häftigt och sunt mot vad de betraktar som uppenbara orättvisor. Och jag måste personligen tillstå att jag själv varken som förälder, lärare eller politiker lyckats besvara den berättigade frågan hur somliga barn kan få mycket längre lov än andra, hur man räknar helgdagar som arbetsdagar och därmed förlänger lovet, medan elever där man inte räknar så får kortare lov, osv.

Som jag ser det är det bl. a. två krav som måsie uppfyllas - två krav som kanske inte alllid går hand i hand. Del är sålunda viktigt att tillvarata ambitionen alt meddela så mycket undervisning som över huvud taget är möjligt, dvs. att man utnyttjar den tillmätta tiden. Men det är också viktigt alt barn i olika delar av vårt land har ungefär lika långa lov som inte är beroende av hur man försöker, hur man vill eller t. o. m. hur man vågar lolka gällande bestämmelser.

Nr 13 Jag tackar statsrådet för svarei. Tyvärr innehåller del väl litet för myckel

Torsdagen den uppläsning av skolförordningen. Den springande punkien är naturligtvis

21 oktober 1976 denna: Kan man eller skall man räkna helgdagar som arbetsdagar-läs-

--------------- dagar och då framför allt trettondagen? Är den en arbetsdag? Ålminstone

Om tolkningen av från min landsända sett är det mycket viktigt alt från statsrådets sida

bestämmelserna få elt klargörande på denna punkt.

om skolornas läsår

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr talman! Läsårets längd är, som jag sade, ungefär densamma över hela landet. Och det finns inte någol utrymme för sådana fria tolkningar som herr Petersson i Röslånga tror alt det finns.

Undersökningar i några kommuner visar atl kommunerna fyller kravet på antalet undervisningsdagar, och därmed har de hållit sig inom ramen för gällande bestämmelser. Om man däremot skall diskutera sommarlovets längd får man självfallel diskutera utläggningen av två läsår.

Jag förutsätter att det i kommunerna finns en medveten strävan att genom utläggningen av läsåret enligt gällande bestämmelser skapa en för elever och lärare så gynnsam undervisningssituation som möjligt -inte enbart att få längsta möjliga sommarlov.

Jag instämmer f ö. i dåvarande statsrådets uttalande i proposilionen om skolans arbetstider år 1968: "Starka skäl av pedagogisk och medicinsk natur talar för all läsåret förses med 'andningspauser' och inte komprimeras för mycket. För egen del ansluter jag mig därför lill utredningens förslag och förordar, att läsåret skall inrymma 10 lovdagar."

Om lovdagar mot förmodan i alltför hög grad används i samband med läsårets början och slul får lovdagarna inte den effekt som avsetts vid ställningstagandet lill antalet lovdagar.

Hert PETERSSON i Röslånga (fp):

Herr talman! Detta var en liten komplettering men inle elt direki svar på den fråga jag ställde.

Beträffande sommarlovet vet jag faktiskt - det är inte någonting som jag tror - att det skiljer nästan 14 dagar, dvs. två veckor, i lovets längd mellan skolorna i Skåne och i Stockholmsområdet, och delta tyckerjag är orimligt. Jag menar atl lovets längd inte skall vara beroende av hur fiffig och finuriig man kan vara när man utläser rådande beslämmelser.

Fru statsrådet MOGÅRD:

Herr lalman! Jag trodde alt jag med mina två anföranden hade talat om att man inte kan vara så fiffig och finurlig som herr Petersson i Röslånga förutsätter. Jag inbillar mig all jag har klara fakla bakom mig när jag säger det.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Då återstår bara en fråga: Är en helgdag vid skolstarten en läsdag eller inte?

72 Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Motion

1976/77:11 till skatteutskottel

§ 15 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen 1976/77:10.

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Anmälan av interpellationer

§ 16 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 20 oktober

1976/77:11 av herr Olsson i Edane (s) till herr socialministern om anordningsbidragen för daghemsbyggande:

F. n. utgår anordningsbidrag till kommunerna för sådana daghems-projekt som igångsätts före den 31 december 1976.

På grund av överhettning inom byggsektorn befarar fiera kommuner att det tidsschemat inte kan hållas. Från flera kommuner säger man sig inte kunna förverkliga sina ambitioner beträffande daghemsbyggandel. Man klarar helt enkelt inle av tidsfaktorn.

Del kan därför ifrågasällas om inte tiden för kommunerna borde utsträckas.

Enligt uppgifter har tidigare statsråd meddelat att man hade för avsikt atl under hösten ta upp denna fråga till prövning.

Överväger socialministern att utsträcka tiden för erhållande av anordningsbidrag för daghemsbyggandel i landets kommuner?

1976/77:12 av herr Karlsson i Malung (s) till herr indusiriminisiern om åtgärder för att rädda svensk skinninduslri:

I regeringsförklaringen av den 8 oktober slår:

"Regeringen skall föra en polilik för sysselsättning och boende i alla delar av landet.

---- Vårt lands ekonomi skall även i framtiden bygga på en socialt

styrd marknadshushållning med fritt konsumlionsval, fri konkurrens och en aktiv konsumentpolitik."

Sysselsättningsutredningen anförde i SOU 1975:90 bl. a.: "Var och en
som kan och vill arbeta skall ha rätt till förvärvsarbete.

En utjämning av sysselsättningsmöjligheterna mellan landets olika delar är ell grundläggande mål för sysselsättningspolitiken."

Den först citerade satsen från regeringsdeklarationen bör som jag ser det kunna jämställas med de citerade satserna från sysselsätlningsutredningen. Del ger som slutsats atl sysselsätlningsnivån på en ort eller i en region bör kunna upprätthållas på den nivå som gäller i dag samt

6 Riksdagens protokoll 1976/77:9-15

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Meddelande om frågor

att om det gäller en glesbygdsort eller en region med låg sysselsättning sysselsättningsnivån bör kunna höjas. Detta betyder behov av fortsatta kraftfulla insatser genom en aktiv regionalpolitik från statens sida med en fortsatt ökad industrialisering i glesbygden som följd.

Svensk skinnindustri med huvudcentrum i Malung upplever f n. en intensiv och ökande importkonkurrens från bl. a. lågprisländer såsom Sydkorea och Hongkong. Importen av skinnkläder ökade från 116 ton och 12,0 milj. kr. 1970 till 1 094 ton och 154,2 milj. kr. 1975. Importen från lågprisländer upplevs av branschen som dumpning. Skinnindustrin sysselsätter i dag omkring 1 500 personer vid ett 70-tal arbetsplatser, och av dessa sysselsätts ca 1 100 vid ca 60 arbetsplatser i Malung. De anställda och deras familjer är i dag oroliga över skinnbranschens möjligheter att överleva till följd av den stora imporikonkurrensen.

Beklädnadsbranschen har under en följd av år stått inför och genomfört en strukturomvandling. Denna strukturomvandling har nu även nått skinnindustrin. Siaten har gjort stora insatser för teko- och skoindustrin genom handelspolitiska och branschfrämjande åtgärder samt olika typer av lokaliseringsstöd. Dessa insatser från statens sida bör nu även utsträckas till skinnindustrin.

Med hänvisning till det anförda ber jag att få ställa följande frågor till herr industriministern:

Vilka åtgärder tänker industriministern vidta för att rädda svensk skinnindustri?

Vilka insaiser är regeringen beredd att.sätta in för att rädda arbetstillfällena för dem vilkas arbete är i fara på grund av den hårda importkonkurrensen inom skinnindustrin?

§ 17 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts den 19 oktober

1976/77:23 av herr Rosqvist (s) till herr arbetsmarknadsministern om tidpunkten för byggande av reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp:

Reaktor 3 vid kärnkraftverket i Simpevarp, Oskarshamn (0 3), ingår bland de elva reaktorer vilkas byggande tre riksdagspartier tillstyrkte vid det energipolitiska beslutet 1975.

Beställningar på reaktorkärl (Uddcomb, Karlskrona), generatorer (ASEA, Västerås) och turbiner (STAL-LAVAL) till en kostnad av 2 miljarder kronor har redan lagts ut.

En tusental byggnads-, anläggnings- och montagearbetare beräknas få sysselsättning under byggnadstiden. Såväl stora som små företag har räknat med att bli engagerade vid byggandet. Oskarshamns kommun

har förberett och står färdig att sätta i gäng byggandet av bostäder för både byggnadsfolk och driftpersonal.

Igångsättningen med byggandet av O-trean har ett stort intresse ur arbetsmarknadssynpunkt.

Vilket besked kan arbetsmarknadsministern ge kommun, anläggningsarbetare och stora och små företag som vill ha besked om starten för anläggningsarbetet med O-trean?

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Meddelande om frågor

den 20 oktober

1916/11:14 av fru Marklund (vpk) lill herr industriministern om åtgärder för att irygga sysselsättningen i Norrbotten:

Den fördjupade krisen inom LKAB och NJA reser både akuta och långsiktiga problem. Dels måste ställning las till vilket omedelbart stöd som eventuellt skall ges till NJA, dels måste den styvbarnsroll NJA fått sig tilldelad inom den samlade stålindustrin nu omprövas. Slutligen måste man på allvar ta ställning till den framtida produktionsinriktningen.

Mot nämnda bakgrund får jag ställa följande fråga till herr industriministern:

Vilka garantier är regeringen beredd att lämna för sysselsättningen i Luleå och det övriga Norrbotten med anledning av den aktuella situationen där?

1976/77:25 av herr Johansson i Åmål (s) till herr industriministern om åtgärder för atl trygga sysselsättningen i Fengersfors:

Vilka åigärder avser industriministern vidta för att dels på kort sikt, dels på lång sikl trygga sysselsättningen i Fengersfors?

1976/77:26 av herr Gahrton (fp) till fru statsrådet Troedsson om anteckningar i patientjournaler:

Anteckningar i patientjournaler kan inte sällan påverka människors förhållanden på ett integritetsingripande sätt. Därför borde patienter som regel ha möjlighet att läsa sina egna journaler och få till stånd ändringar när anteckningarna kan befaras leda till negativa personliga konsekvenser. Det är också angeläget att journaler förstörs i enlighet med fasta och ur rätlssäkerhetssynvinkel trygga rutiner.

Mot bakgrund av ett aktuellt fall i Stockholm där en kvinna misslyckats med alt få till stånd förstöring av patientjournaler, som enligt hennes mening innehåller felaktiga personomdömen som kan menligt påverka hennes förhållanden, vill jag till fru statsrådet Troedsson ställa följande fråga:

Avser statsrådet atl framlägga förslag om åtgärder i syfte att stärka patienternas integritetsskydd i samband med patientjournaler?

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Meddelande om frågor

den 21 oktober

1976/77:27 av fru Lantz (vpk) till fru bostadsminislern om åigärder för atl vidga boendedemokratin:

1 regeringsdeklarationen sägs alt del är angeläget att förbättra bristfälliga boendemiljöer och att öka de enskilda människornas inflytande över sitt boende. Detta kopplas till ett uttalande om att bättre möjligheter för den enskilde alt äga sin bostad måsle skapas. Det ger intryck av alt regeringen anser all boendedemokrati bara kan fungera om man äger sin bostad.

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande fråga till fru bostadsminislern:

Vilka åigärder ämnar statsrådet vidta för att se till all boendedemokratin kan omfatta alla boende?

1976/77:28 av fru .Ahrland (fp) till herr statsrådet Mundebo om sambeskattningen:

I regeringsförklaringen lovade statsministern att regeringen skall fullfölja avvecklingen av den faktiska sambeskattningen. Samma uttryck användes av den tidigare regeringen i en proposiiion så sent som i våras. Men samtidigt infördes en ny typ av sambeskatining för äkta makar som är verksamma i s. k. fåmansförelag, så all den ena maken - läs husirun - skall anses tjäna enbart hälften så mycket som den andre även när de fakliskl arbetar lika lång lid.

Jag frågar därför statsrådet Mundebo: Anser ni alt detta är sambeskatining? 1 så fall. hur snart är ni beredd att ändra reglerna?

1976/77:29 av herr Svensson i Malmö (vpk) till herr arbetsmarknadsministern om sysselsäiiningsproblemen till följd av uppskovet med Stålverk 80:

Planerna på Stålverk 80 har nu lagts åt sidan. Detta får inte endast betydande direkta effekter på sysselsättningsläget i Luleå och Norrbotten. Del rubbar också grunden för följdinvesteringar inom järn- och slålinduslrin. Det ställer slatsindustrierna rent allmänl i ett ändrat läge.

Mot denna bakgrund får jag ställa följande fråga till herr arbetsmarknadsministern:

Har regeringen några alternativa planer för att angripa de sysselsättningsproblem som följer i spåren av övergivandet av Stålverk 80, och vari består i så fall dessa planer?

1976/77:30 av herr Hermansson (vpk) till herr industriministern om vissa företagsfusioner:

En rad företag inom glasbranschen, bl. a. Saini-Gobain och Gräng-

esberg, har beslutat att bilda ett gemensaml holdingbolag med säte i Danmark. Beslutet har mötts av protester från de anslällda vid Emmaboda Glasverk.

Anser industriministern att fusioner av denna typ står i överensstämmelse med vad som sägs i regeringsdeklarationen om till privat maktkoncentration skall motverkas och de multinationella företagens verksamhet särskilt uppmärksammas?

Nr 13

Torsdagen den 21 oktober 1976

Meddelande om frågor

1976/77:3] av herr Andersson i Nybro (c) lill herr indusiriminisiern om åigärder för att irygga sysselsättningen i Emmaboda:

Enligt uppgifter i massmedia planeras en slorfusion mellan Skandinaviens Ire slörsla glastillverkare - franskägda Emmaboda Glasverk i Sverige, svenskägda Scanglas i Danmark och norskägda Drammens glasverk i Norge. För Emmaboda kommun kan dessa fusionsplaner leda till atl 200-300 arbetstillfällen försvinner.

När del franska Saint-Gobain övertog Emmaboda Glasverk ställdes garantier för en minst oförändrad sysselsättning i Emmaboda.

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Vilka initiativ avser industriministern vidta för alt garantierna för sysselsättningen i Emn-iaboda uppfylls från de aktuella företagens sida'.'

1976/77:32 av fru Dahl (s) till fru utrikesministern om åigärder med anledning av situationen i Thailand:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit föratt medverka till att de dagliga kränkningarna av demokratin och de mänskliga rättigheterna i Thailand stoppas samt alt förföljelserna, polisbrutaliteten och dödandel av oskyldiga människor upphör?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 15.34.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert