Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:123

Onsdagen den 4 maj

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 26 april.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1620 lill skalteutskotlel

1976/77:1621 till näringsulskollet

§ 3 Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Föredrogs utrikesutskoltels belänkande 1976/77:17 med anledning av proposilionen 1976/77:100, såvitt avser internationellt utvecklingssamarbete m. m. jämte motioner.

(Redovisning av ulskollsbetänkandet inias efter anförandena i ärendet)

Hen TALMANNEN:

I fråga om detla belänkande hålles gemensam överläggning för samlliga punkler. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas belräffande samtliga punkter i betänkandet

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Under hela den lid som vårl land deltagit i ett inlernalionelll utvecklingssamarbete, och del är vid del här laget mer än 20 är, har del ansvariga statsrådet varit en socialdemokrat. 1 dag har riksdagen att för första gången behandla en proposition, signerad av en borgerlig biståndsminister. Kan del då avläsas några stora omvälvningar i propositionen eller i den borgerliga ulskollsmajorilelens slällningslagande i fråga om biståndspolitikens innehåll och inriklning?

Påfallande mycket har förblivit vid del gamla. Långsiktig planering, fleråriga biständsutfästelser och bindningar lill internationella överenskommelser karakteriserar arbetet med biståndsfrågorna och kan vara förklaringen. Del gör å andra sidan alt osäkerheten om den framtida u-hjälpen under en borgerlig regering kvarstår.

Det har genom åren funnits vissa parliskiljande frågor, och del gäller även de nuvarande regeringspariierna. Dessa frågor har betonats olika starkt vid skilda tidpunkter. Jag kan som exempel nämna frågan om ländervalet -jag behöver bara säga Cuba, Vietnam och Etiopien för att alla skall veta vad del handlar om - vidare tidpunkten för uppnåendet av det s. k. enprocentsmålet, förhållandel mellan bistånd och svensk fö-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

retagsamhet i u-länderna liksom också stödel lill befrielserörelserna. Anslagen till IDA är också en parliskiljande fråga.

De här motsättningarna kan inte anses ha förls fram i någon särskilt tillspetsad form i år och kan inle avläsas i utskottsbetänkandel, och av motsättningarna inom regeringspariierna märks ju ingenling.

Av de skäl som jag nyss har angivit bevisar emellertid sakernas tillstånd i dag ingenting om framliden. Del finns egentligen en del oroande tecken på hur biståndet kan komma all ulvecklas i framliden, men mer om del senare.

Det har nalurliglvis varil en styrka i svensk biståndspolitik all den i väsentliga delar haft ett starkt stöd i riksdagen. Den allmänna uppslutningen kring u-hjälpen, som här i landet är jämförelsevis slark i förhållande lill vad som är fallel i andra länder, är all notera med lillfredsslällelse. För säkerhels skull vill jag tillfoga atl biståndspolitik, enligl mitt betrakielsesätl, höjer sig över den partipolitiska bedömningen lika litet som utrikespolitik. Tvärtom finns del här starka ideologiska inslag som blir vägledande för partiernas uppfallning och agerande. Men vad som gjort det möjligt alt arbela i så pass slor enighei som vi i dessa sammanhang gjort i vårt land har varit övertygelsen om att Sverige måsle la hänsyn lill de slora behoven i den faltiga delen av världen. De olika meningar som förvisso har funniis om medel och metoder har därför kommit all överbryggas sell på kort sikl. Sädana kompromisser blir sannolikt alll svårare all uppnå ju mera medvetenheten ökar om de egenlliga orsakerna lill klyftorna mellan länderna och inom länderna,

Vårl lands bisländ sell isolerat kan endasl i undantagsfall få någon avgörande betydelse. Del är som idégivare, pådrivare, stimulerande andra till vissa åtgärder vi kan spela någon roll. Del samarbele som uivecklals mellan Sverige och u-landsgruppen har gell oss chans lill nyttiga och fruktbara insalser.

Hur ser världen ul denna dag då vi skall bestämma vår biståndspolitik för den närmaste framliden? Här hemma råder belydande osäkerhet om de samhällsekonomiska frågorna, Infialion, prishöjningar och oro på arbetsmarknaden med fruklan för arbetslöshet pressar individer och hushåll. Men dessa svenska problem är ändå förhållandevis hanterliga om vi jämför med det tillstånd som råder i den del av världen som vi i dag skall ägna uppmärksamhel.

Läser vi förordet som lLO:s generalsekreterare skrivii lill slutrapporten från 1976 års väridssysselsäliningskonferens, i vilken rapport också presenter, s strategin för angrepp på massfattigdom och arbelslöshel. får vi någrf. dala som stämmer till efterlänksamhet 700 miljoner människor lever i akut fattigdom och armod, och ålminsione 460 miljoner lider av svår näringsbrist. Miljontals lever i ständig skräck för svält och oräkneliga miljoner saknar möjligheter att få bot för sina sjukdomar. Slummen i städerna växer, Antalel illitlerala vuxna beräknas ha ökat från 700 miljoner 1960 lill 760 miljoner 1970, Och slulligen: den djupt tragiska misshushållningen med mänskliga resurser i iredje världen symboliseras av

all nära 300 miljoner där är arbetslösa eller undersysselsaiia nu i millen av 1970-lalel,

Del påpekas i fortsättningen all förhållandena i själva verkel på många säll har förvärrats men också all påfallande ojämlikhel råder i fördelningen av inkomster och rikedom inom och mellan länderna. Fattigdomen framträder härigenom än mera upprörande.

Jag vill sluta detta referat från ILO-dokumentet med uppgiften atl man räknar med au man fram lill år 2000 inte bara skall skaffa jobb åt 300 miljoner, som i dag är arbetslösa, ulan åt 1 000 miljoner i tredje väriden, som fram lill sekelskiflel når arbelsför ålder.

Världskonferensen om sysselsällningen var framgångsrik så lill vida att man enade sig om en plan som koncentrerade sig på att tillgodose grundbehoven hos u-ländernas sämst ställda grupper. Främst sattes sysselsättningen, men de enskilda ländernas strategier måste dessutom omfalla befolkningens försörining med livsmedel, bosläder, kläder, hälsovård och annan samhällsservice.

Jag nöjer mig med denna koncentrerade redovisning av en del av sysselsättningskonferensens arbete och vill endast tillägga, all Sverige genom dåvarande arbetsmarknadsministern uttalade sig för handlingsprogrammet. Han underströk emellertid i linje med ILO-sekrelariateis uppfattning all det inom de enskilda länderna måsle ske en omfördelning av inkomster och förmögenheler. Den föreslagna strategin för atl tillgodose de vikligaste befolkningsgruppernas behov måsle stödjas, fätalets poliliska, ekonomiska och sociala makl måste kringskäras och de mångas berättigade inlressen främjas. Vidare slogs fast alt ansvaret för en ny och räiivisare fördelningspolilik i de enskilda u-länderna låg hos dessa länders egna regeringar.

Vi har nu all fullfölja beslulel i vårt egel arbele. Del kan och bör ske genom aktiva insalser i de internalionella organ som skall vidareutveckla programmet. Inte minsl i-landsgruppen behöver påverkas.

Vad så gäller värt direkta bislåndsamarbete kommer vi att finna all omvandlingen av idéer i beslut och handling i moUagariänderna aldrig ger resullal om inie landels ledning ger sitl aktiva slöd, Valel av land för samarbete för ulveckling mol bestämda mål kommer åierigen all visa sig vara utslagsgivande.

Del är inte min avsikt all dra upp hela ländervalsfrågan lill diskussion. Vi har genom åren kommit att samarbeta med ett ganska stort antal länder. Från börian gjordes valet efter bevekelsegrunder som vi inle skulle godkänna i dag. Vi vel numera all del är lällare att böria ell samarbele än atl avbryta det, även om del finns goda skäl för della. Del ger oss särskild anledning atl vara omsorgsfulla dä vi tar stegel för all beslämma oss för nya länder. Jag kan ingalunda dela ulskollsmajorilelens mening all del saknar belydelse att hålla på distinktionen mellan programländer och andra länder som mottar svensk bistånd. Häri ligger ju en garanli bl, a, för riksdagen att få medverka vid valel av länder som skall få elt omfattande svenskt stöd.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Man vill gärna iro att man genom atl föreskriva olika villkor för biståndet skall kunna nå mål bl, a, av den karaklär som sysselsättningskonferensen och ILO har uttalat sig för. Men det visar sig oupphörligt att ens tro kommer på skam, om inle dessa mål är övergripande och vägledande för poliliken i mottagarlandet. Många exempel skulle kunna anföras frän vår egen bislåndshistoria. Jag skall hämta ett sådant från Indien, ett land som ofla diskuteras. Till delta lands svagheter hör en brislande mobilisering av landsbygdsbefolkningen i långsikliga utveck-lingsanslrängningar; vidare en ojämn inkomst- och förmögenhetsfördelning. En myckel stor del lever i absolul fattigdom, dvs, på eller under svältgränsen. De fattigaste 20 procenten beräknas förfoga över 5 96 av inkomsterna, under det atl de rikaste 20 procenten lar i anspråk 53 % av tillgångarna,

I detla land läl SIDA göra en studie av livet i en by. Del visades bl, a, atl halva befolkningen i byn inte hade tillräcklig inkomst för ett kosthåll som gav vederbörande så myckel proteiner och andra näringsämnen atl allvarlig felnäring kunde undvikas. Även på bynivå är inkomsl-och standardskillnaderna betydande. De 14 % rikaste hade inkomster som var fem gånger slörre än vad den fattigaste halvan av befolkningen i byn hade. Denna välbärgade sjundedel skapade lika stor efterfrågan på industriprodukter som hela den övriga befolkningen. De konsumerar lyxprodukter, efler indiska mått, såsom radioapparater, cyklar, klockor, möbler, finare tyger. Del är naturligtvis viktigt atl påpeka atl levnadsnivå är elt relativt begrepp. Med utgångspunkt i svenska förhållanden lever ingen i denna by ens i välfärd, men om man ulgår ifrån vad en fattig indier anser drägligt lever många t, o. m, i överfiöd. En länkl uriämning av samlliga inkomster i byn skulle lyfta alla över falligdomsgränsen och ge de fattiga drägliga levnadsvillkor.

Slut på historien från den indiska byn, som var avsedd all ge en situationsbild av de problem som utvecklingssamarbetet skall lösa,

Sverige isolerat gör del förvisso inle. Sverige lämnar ett bistånd som molsvarar 40 öre per invånare i Indien. Det ger inie mycket till grund för att ställa krav på Indien. Det är vår påverkan på andra, mer tunga biståndsgivare som kan ha betydelse. Därigenom kommer jag osökt in på de kontroversiella frågorna i dag.

En av dem handlar om Sveriges anslag till Världsbankens utvecklingsfond, IDA. Socialdemokraternas syn på den frågan kommer att ulvecklas vidare av Sture Ericson. Jag vill emellertid framhålla alt vårl ställningstagande här har gjorts efter flera avvägningar. IDA är forlfarande den stora förmedlaren av obundet bistånd lill u-länderna. Del finns myckel atl erinra mol verksamheten - hur man prioriterar mellan länder och ändamål, hur man söker påverka mottagarens politik - men del sker ändå en viss förskjulning mol insalser av lyp landsbygdsulveckling, undervisning, slumsanering och olika sysselsällningsskapande projekl, som slammer med sladgan för uppfyllandel av människornas grundläggande behov.

Rösiningsförfarandel är forlfarande skevl, även om den nya regeringen sökl fullfölja vad den gamla siändigl arbeiade för: en jusiering av rösl-ningsreglerna. Avgörande är för oss all olika u-länder ullryckl önskemål om ell fortsall svenskt medlemskap, och det är inle heller oviktigt au Vietnam har berells tillträde som medlem av Världsbanken och IDA. Däremot kan vi inte ansluta oss lill höjningen av anslaget enligl propositionens förslag. Pä den punkten har vi en reservation.

Vi bibehåller vårt medlemskap. Vi ger fortfarande ell högl anslag, som berättigar oss till en aktiv medverkan i IDA. Della vårt slällningslagande lill IDA-anslagel ger oss ökade resurser all ulnyuja lill angelägna höjningar för andra ändamål; jag syftar främst pade betydligt ökade anslagen till fronlsiaterna i södra Afrika och lill befrielserörelserna där.

Jag har lidigare framhållil alt vi ser biståndspolitiken som sidoordnad utrikespolitiken. Ulvecklingen i Sydafrika och övriga delar av södra Afrika belyder en uppenbar risk för konfiikter med en räckvidd långt utanför delta område. Delta förhållande aren uppfordran lill initiativ från svensk sida utöver tidigare prövade. Vi har därför i en särskild motion föreslagit ålgärder för atl begränsa och avveckla svenska förelagsaktiviieler i Sydafrika och Namibia. Den moiionen kommer alt behandlas vid ett senare lillfälle.

I dag har vi alt la slällning lill våra förslag om ett större bistånd än regeringen förutsatt till Angola, Mozambique och Tanzania och likaså elt högre anslag lill befrielserörelserna i södra Afrika. Socialdemokraterna har i en reservalion yrkat pä dessa högre anslag. Denna fråga kommer yllerligare all belysas av Mats Hellström. Mitt allmänna resonemang om förulsältningarna för att nä de mål som gäller för svenskt bisländ må vara tillräckligt för all motivera de justeringar av andra länderramar som vår reservation innebär.

Man kan ställa frågan: Finns del inga ljusglimtar i den mörka bild av u-landsvärlden som vi ständigt möter? Naturligtvis finns de, och jag vill för min del säga all jag upplevde några sådana vid ell besök i Vietnam i börian av detta år - försl genom att iaktta de märkbart posiiiva förändringar som ägt rum sedan jag första gången hade tillfälle att besöka Nordvietnam 16 månader lidigare. Upplevelsen av den påtagligt mjuka övergång som man eftersträvade vid återföreningen mellan Nord- och Sydvieinam var likaså myckel uppmuntrande.

Det som gjorde ett särskill starkt intryck på mig var emellertid det djupt medmänskliga sätl man använder då man tar hand om offren för kriget och amerikanernas framfart; dessa offer räknas ju i hundratusental. Jag kommer sent all glömma besöket på ell hem för rehabilitering av lidigare prostituerade kvinnor. Många av dem var sjuka, och många hade lidigare varil narkolikaslavar. Små medel slod lill förfogande, men del goda handlagel var inie all ta fel på. Vi har myckel au lära oss av della falliga folk, som har oändliga behov all lillfredsslälla men som släller upp lill sin medmänniskas slöd långl mer än vad vi gör. Det var en ljusglimt i en mörk värld. Vi föreslår ett större anslag till Vietnam. I

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

vad gäller propositionens förslag om Vietnam noterar jag med tillfredsställelse att moderaterna fått underordna sig biståndsministern - för del är väl så?

Avslutningsvis, herr talman, vill jag beröra elt hell annat ämne, nämligen u-landsinvesteringar. Vi vel att detla är en angelägen fråga för u-länderna och ingår som ett led i genomförandet av en ny ekonomisk väridsordning. Vårt induslribislånd har blivii myckel slort och rikl för-grenal, både i fråga om länder som berörs och i fråga om branscher och varuslag som det omfattar. Del har kommit till stånd med de stödformer vi redan har. Jag är väl medvelen om atl dessa behöver ses över för att behoven hos u-länderna bättre skall mötas av insatser från vår sida. Men jag håller på atl justeringarna skall göras för atl passa elt biståndssamarbete.

Jag kan däremot inte föriika mig med alt man skulle bereda väg för svenska förelag i de fattiga länderna när försiahandsintresset är all erövra marknader och riäna pengar - sedan svenska staten försl berett vägen genom att bekosta förstudier, förinvesteringar och utbildning av anslällda samt garantera ersättning för riskerna - och de svenska intressena alltså sätts främst. Alll som är invesleringar eller affärer är inle bistånd. Om det påminns vi i dessa dagar då vi diskuterar förslaget om svenskt medlemskap i IDB.

Biståndsministern har signalerat en särskild ulredning om industri-bistånd. Den må komma, men jag förutsätter alt den ges direkliv som omöjliggör en blandning av bistånd och insatser av annal slag och för andra ändamål. Jag förutsätter likaså atl ulredningen får en allsidig sammansättning. Del fatala missödet all glömma de fackliga organisalionerna då induslrisamarbelet diskuterades härförieden kan väl inte komma alt upprepas.

Det finns ett problem som bevakas mer närgånget av de fackliga organisationerna än av någon i vårl land och internationellt, och del gäller de multinationella förelagen. Deras makl är väl känd. Den växer och den ulövas i hög grad i u-landsvärlden. All tämja den kraften är en gigantisk uppgift. Kan jag hoppas att biståndsministern häller handelsministern vaken i denna fråga? Heller Ullslen får hjälp i ell samarbele med facket, del vägar jag påslå.

Denna fråga är en av de många som bisiändspolitiska ulredningen har lagl fram ett faktaunderiag för. Jag hoppas nalurliglvis på debatt och opinionsbildning i denna fråga liksom i en lång rad andra frågor som initieras i della utredningsarbete.

Herr talman! Detta anförande var inle avsell all läcka alla propositionens områden - andra socialdemokrater kommer all medverka lill det. Ändå har jag funnit anledning att beröra ett antal frågor, även sådana som inle är kontroversiella men somjag lycker hör lill en mera fullständig debatt om utvecklingsfrågor.

Jag yrkar slutligen bifall till samlliga socialdemokratiska reservationer.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! I ett anförande den 31 januari i år i Uppsala yttrade biståndsministern ungefär följande: U-ländernas inlressen handlar inle bara om att avsätta en del av statsbudgeten lill biståndsändamål. Det handlar lika myckel om att ha u-ländernas situation för ögonen när vi diskuterar handelspolitik, industripolitik, teknisk ulveckling, sjöfarlsfrä-gor eller vad del nu kan vara fråga om. Inom vart och ell av dessa områden gäller del all hilla lösningar som ulan all gå pä tvärs med vitala svenska intressen ändå är del bäsla möjliga sell ur u-ländernas synvinkel.

Jag kan nalurliglvis skriva under della. Men tolkningen av yttrandet är vi säkert inte överens om. Vilka vitala inlressen är del som herr Ullslen syftar på? Är det svenska folkets vitala inlressen? Efler vad jag kan förslå är det inte så, utan del är storfinansens vitala intressen del handlar om.

Del är här som molsällningarna i den svenska u-lands- och biståndspolitiken finns. Å ena sidan har vi en biståndspolitik, med många positiva inslag, å andra sidan har vi u-landspoliliken, i vilken ju ingår handel, valuta, invesleringar osv.

Allt fler kommer underfund med all del måsle lill en samlad polilik genlemol den Iredje världen. Lål oss titta litel på hur della i nuläget fungerar. I praktiken har ingenting skett, och ingenting kommer heller alt ske. Varför? Vi har i del här landel en kapitalistisk ekonomi. Kapitalisternas ekonomiska bedömningar är oförenliga med solidariteten med de s. k. utvecklingsländerna.

Vad som i dag kallas utvecklingsländer är länder där majoriteten är inordnad i en internationell kapitalistisk, dvs. imperialistisk, ekonomi. I denna har de under en lång historisk process tilldelats ell visst produktionsmönster. Detta utgör ell hinder för de förändringar som är nödvändiga för att en ekonomisk utveckling skall komma i gång. I det här sammanhanget ärdel vikligi all observera de nya former för imperialistisk kontroll som utvecklats. Del iradidonella mönstret av imperialistisk utplundring av de underutvecklade länderna är ju råvaruexploalering genom de slora koncernerna och irusierna. Profilen ulnyujas inte för industriell ulveckling i u-landet utan tas hem lill del imperialistiska mo-deriandet.

Denna internationella "arbetsfördelning" har emellertid undergått betydande förändringar. I u-länderna anlades vissa industrier för hemmamarknaden, i huvudsak lätt konsumlionsvaruindustri. Del allra nyaste är att de multinationella förelagen i u-länderna skapar industriella enklaver ulan någon som helst ulvecklingseffeki, där vissa arbetsintensiva momeni läggs ul för atl utnyUja de låga lönerna. Samtidigt utvecklar dessa väldiga internalionella irusier en "teknologisk imperialism" genom uthyrning och försäljning av patent, hela industrianläggningar, hela paket av metoder, produkler och produktionsmedel. Alltså: nya beroendeformer skapas som ytterligare splittrar sönder u-ländernas ekonomier, som re-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

sukerar i att antalet fatliga och undernärda ständigt tenderar atl öka.

Kontrollen över forskningen om industrileknologi ligger i händerna på de rika storföretagen. Dessa förelag har som övergripande mål all nå en för aktieägarna tillfredsställande profil.

De investeringar som svenska och andra iransnalionella bolag gör i u-länderna är inte inriktade pä atl motsvara "mottagarlandets" behov av bostäder, livsmedel, hälsovård och utbildning för den falliga befolk-ningsmajorilelen. Majoriteten fattiga i u-länderna saknar den köpkraft som är förutsättningen för att ett företag skall vilja investera inom nämnda områden.

I slällel inriktas de privala u-landsinvesleringarna på transporlleder m. m., s. k. infraslruklurella invesleringar, och råvaruulvinning för export eller pä förädlingsindustrier, inriktade på atl möta en köpstark privilegierad överklass behov av bilar, kylskåp, lyxvaror. Investeringar för legotillverkning blir också allt vanligare, eftersom man på detla sätl kan undgå de från förelagens synpunkt oacceptabla men väl organiserade fackföreningar som ställer krav på löner och makt.

Nämnda fakta får givelvis konsekvenser för den "teknologiöverföring" resp. "överföring av anpassad teknologi" som de privata investeringarna erbjuder. "Anpassningen" lär knappast sträcka sig längre än vad som ligger inom ramen för del företagsekonomiskt lönsamma, och inom denna ram kan även ligga satsningar på s. k. arbelsintensiv teknologi. En anpassning som ulgår frän de fattigaste folkgruppernas - dvs. majorilelens - behov, som dessa uttrycks exempelvis i basbehovsstrategin, sker ytterst sällan Herr Ullstens aldrig så välformulerade meningar om solidaritet med u-länderna förblir ord till inlel förpliktande om man inle också i konkrel handling visar denna solidaritet

Innan jag går in på Sveriges utplundring av den tredje världen vill jag cilera Algerkonferensens analys av underutvecklingen och vem som i praktiken är huvudfienden: "Imperialismen är del slörsla hindret på vägen lill självsländighel och framsleg för de underutvecklade länderna, som kämpar för atl uppnå en levnadsstandard med ålminsione ell minimum av välfärd och mänsklig värdighet. Imperialismen inle bara hindrar en ekonomisk och social ulveckling av de underutvecklade länderna ulan inlär också en aggressiv inställning lill dem som molsäller sig dessa planer och försöker pålvinga dem sådana poliliska, sociala och ekonomiska slruklurer som uppmunirar lill ulländsk dominans, beroende och nykolonialism."

Ell av Sveriges ansiklen mol den iredje världen är de svenska slor-förelagens verksamhet i dessa länder. Den verksamhelen skiljer sig inle exempelvis från den verksamhel som bedrivs av de amerikanska förelagen. Lennarl Bylock, verkslällande direklören i Niiro Nobel, har hållii ell föredrag, som refererades i Örebro-Kuriren den 30 januari 1976. Där målar han till atl böria med upp en framtid där nykolonialism och teknologisk imperialism till fullo ersatt de äldre imperialistiska meloderna för utsugning och kontroll. Han säger bl. a.: "Den svenska regeringen

för en utomordentligt fram.synt ulrikespolilik. Del är u-länderna

som är framlidens exportmarknad. Sverige har bl. a. genom sill

agerande i FN byggt upp en fond av good-will i de faltiga länderna,

samtidigt som dessa är besvikna på stormakternas imperialism. Vad

det handlar om är hell enkell hur vi kan profilera på denna good-will."

När de borgeriiga och socialdemokraterna någon gång förmår sig till all diskutera svenskt privatkapitals investeringar i iredje väriden, försöker man försvara detta med atl det är till fördel dels för Sverige, dels också för iredje väriden. Jag vill, herr lalman, påslå all deua är lögnaktigt För det första har u-länderna och de alliansfria staterna en helt annan bedömning än den som presenieras av regeringen i del här landel. För det andra har svenska kapitalister gjort många uttalanden som vederiägger regeringens och ulrikesulskotleis påståenden. Jag har citerat en storfinansman i del här landel. Bylock. Men jag kan också citera L M Ericssons årsrapport, som visseriigen är från 1971, där man säger följande: "De Slarkl manuella tillverkningsmomenten - montering, förbindning och provning - föriägges i ökad grad lill de utländska fabrikerna, delvis som en följd av krav pä lokal tillverkning i respektive land och till en del orsakal av arbetskraftsbrist och kostnadsstegringar i Sverige. Del är även i linje med internationella önskemål om lämplig arbetsfördelning mellan industriländer,"

Men jag kan citera ett ännu mera rakt uttalande. Det görs av den västtyska slatliga organisationen Deutsche Entwicklungs-Gesellschafl i dess årsrapport från 1972, Där säger man följande: "Dessulom kan ett högl industrialiserat land som Förbundsrepubliken på lång sikl inte undvika att överflytta den arbetsintensiva produklionen med höga lönekostnader lill u-länderna och hemma koncenlrera produklionen på varor som baseras på modern teknologi och slor kapitalinsats, Della blir det bäsla sättet all främja arbetsfördelningen i världsekonomin och den lyska ekonomins slabiliiel och lillväxt"

Ja, del är så som arbelskraftsiniensiv industri och anpassad teknologi skall överföras lill u-länderna. Talande exempel är Formosa, Hongkong, Singapore. Sydkorea och ett flertal brutala militärdiktaturer i Latinamerika, Vissl är lillväxlen hög i dessa länder. Men vem kommer dennna tillväxt till godo? Ja, inle är del befolkningsmajorilelen i dessa länder.

Vad som är vikligi all diskuiera är. vilka u-länder man skall godkänna invesleringar i. Dessutom är det viktigt all diskuiera avsiklen med de privata utländska investeringarna.

Vad är det då som är utmärkande för svenska utlandsinvesteringar? Det visar sig alt Latinamerika i iredje väriden lar emol merparten av dessa investeringar. Brasilien är den slörsla av mottagarna. Del handlar alltså enbart om länder med yllersl reaklionära och brutala regimer.

Jag har lidigare cileral några av storfinansens män. Jag skall fortsätta med ylleriigare en. Direktör Hans Slahle i Alfa-Laval har sagl följande: "I u-länderna har vi framför alll produklion i Brasilien och Argenlina. Del är förräniningens höjd och den förväntade lidsrymden inom vilken

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

förräntningen kan äga rum, dvs, hur snabbi jag får tillbaka min investering, som blir avgörande,"

Den fråga som jag här berört är en av de vikligasle i den svenska u-landspoliliken och när vi skall diskuiera en ny ekonomisk världsordning, Problemel är nu hur den borgerliga regeringen behandlar denna vikliga fråga.

Den lidigare socialdemokraliska regeringen införde bl, a, investerings-garanlisyslemel, som var begränsal lill våra huvudmoUagarländer i iredje världen. Del var ell system som vid en eventuell naiionalisering skulle garantera svenska företag ersättning av skallemedel.

Nu vill den borgerliga regeringen utvidga detla invesleringsgaranti-syslem lill att i princip omfatta samlliga u-länder, Proposilionen har ännu inle lagls, men efler vad jag kan förstå kommer den. Denna utvidgning slår hell i överensslämmelse med de krav som har framförls av svensk slorfinans. Dessutom ligger nu ett förslag från regeringen om medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken. Det betyder atl lönarbetarna i del här landet skall bidra lill att ge u-hjälp till de brutala mililärdiklalurerna i Lalinamerika, Del är också så som vi skall lolka bisiändsminisierns tal om vitala svenska inlressen.

Någon gång i millen på december sade bislåndsminisiern i en debatt med mig om medlemskap i Interamerikanska ulvecklingsbanken atl ett medlemskap inte var förenligt med bisiändspolitiska motiv. När jag då utvidgade frågan och undrade om ell medlemskap slod i överensslämmelse med vår u-landspolilik svarade herr Ullslen: Nej, inle ens del.

Vad är del som har hänt, herr Ullslen, från mitten på december fram lill den dag någon månad senare då ni lade proposilionen som har gjorl att ni har ändral uppfattning i den frågan? Har banken förändrats? Efler vad jag förstår har den inle gjorl det Det skulle vara intressant atl få höra vad som har gjorl atl herr Ullslen nu plölsligl också kan se ell medlemskap i IDB som förenligi med vår u-landspolitik,

1 förslå hand skall svenskt kapital lillgodoses, därefier skall vi lillgodose u-länderna med biståndsanslag. Med den sorlens polilik gynnar vi regimer som är folkfienlliga. Vi bidrar lill alt förlänga dessas existens, vi bidrar lill alt förlänga lidandet för folkmajoriteterna i dessa länder.

Del vore hederligare av utskoilsrepresenianlerna och biståndsministern atl klarl säga ifrån all Sverige som elt ulvecklal kapitalistiskt land inom den kapilalisliska världsekonomin inte kan upprätta en sammanhängande och konsekvent polilik lill gagn för u-länderna. För detta krävs en total samhällelig kontroll över utrikeshandeln, kapitalöverföringar osv. Delta kräver i sin lur alt Sverige bryter sig ur de ramar som den kapitalistiska världsekonomin har angivit. Trois delta anser vi inom vpk att del finns en viss rörelsefrihet för Sverige inom systemels ramar. Vi anser exempelvis atl del borde vara möjligl att helt avskaffa investeringsgaranti-syslemel och au Sverige lämnar de imperialisliska organen Världsbanken och Oljeklubben som är rikiade mot iredje väriden. Vi anser vidare all kraven på solidaritet med de fattiga länderna och vår uppslutning bakom

u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning gör del nödvändigt alt regeringen genom lagstifining också fastställer vissa rikllinjer för svenska företags direklinvesleringar ulomlands.

Där har vi framför alll tre krav för privala svenska u-landsinvesleringar:

1. Investeringar skall ske enbarl till progressiva u-länder som begär della.

2. De fackliga organisalionerna i Sverige skall höras och även ha ve-loräll, della för att företagen inle skall kunna använda kapitalexport som medel mot de arbetande i Sverige.

3. Förelagel skall visa all dess kapilalexpori icke är lill men för det mottagande landel, snedvrider dess ekonomiska struklur eller är ell led i försök all understödja en regim som motsätter sig ekonomisk och social ulveckling och uriämning.

Herr talman! Jag vill nu någol kommenlera det avsnitt som handlar om biståndspolitiken. Där finns vissa delar som är klarl progressiva och som under årens lopp har drivits fram av en stark opinion i det här landel. Del är stödet lill progressiva och socialistiska slaler. Del är stödet lill befrielserörelser i södra Afrika. Men del är inle lack vare de borgerliga partierna som Sverige har fåll denna inriktning pä den här delen av biståndspolitiken. Man behöver bara läsa Dagens Nyheter i dag för att få della hell klart för sig.

Trols dessa posiiiva delar finns del också vissa negativa bitar i biståndspolitiken.

Della gäller försl och främsi ländervalet. Det diskuterades utförligt under förra årets biständsdebatl. Man hänvisade då lill bislåndspolitiska ulredningen. Nu finns ulredningens malerial. Majorilelen i ulredningen har på denna punkl sagl ungefär jaså.

Försl konslaleras att utvecklingssamarbetet skall bedrivas med länder vars polilik går i ekonomisk, demokratisk och sociall uriämnande riklning. Del kan heller inte vara förenligt med biståndels moliv eller mål alt det bidrar lill alt konservera en framslegsfienllig samhällsslruklur.

Frågan är nu hur dessa principer skall lillämpas i praktiken. Jag påstod i förra årels biståndsdebatl att majorilelen i den här kammaren år efter år obekymrat trampal de grundläggande principerna under folierna. Jag kan i dag säga att majoriteten i denna kammare tydligen också i fortsättningen kommer alt agera på liknande säll.

Vi kommer atl fortsätta med elt långsiktigt utvecklingssamarbete med Kenya och Zambia, trots alt det bevisligen i dessa länder inte bedrivs en polilik som kommer de fattigaste folkgrupperna till godo. Vi kommer att fortsätta samarbetet med Indien, trots att situationen där kommer alt bli eller värre än under Indira Gandhis ledning.

Bangladesh är ell annat land där situationen drastiskt försämras för befolkningsmajoriteten och där varie svenskt projekl efler vad jag kan förstå misslyckas.

En förutsättning för all biståndet skall fä en ulvecklingseffeki är efter vad jag kan förslå all regimerna i nämnda länder har utvecklingsplaner

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m.m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

- och förmåga atl genomföra dessa - som syftar till ekonomisk och social uriämning mellan alla folkgrupper. Sådana finns inle i nämnda länder. Resultatet blir i de här fallen atl de borgerliga och socialdemokraterna använder de svenska skattebetalarnas pengar till all gynna de redan besuttna i Indien, Kenya, Bangladesh och Zambia.

Nu säger representanterna i utrikesulskottet för dessa fyra partier atl vi inle kan lämna Bangladesh i sticket utan alt vi måsle forlsälla. Men hur kan ni säga på del sättet? Jusl genom all forlsälla alt pumpa in pengar uppehåller ni den ulvecklingsfienlliga regimen exempelvis i Bangladesh. Ni är ju överens med oss om all del bistånd som vi lämnar till Bangladesh inte kommer de fattigaste folkgrupperna till del. Dä måsle det alltså vara så alt värt bistånd kommer de redan besuttna till del. Sä var del med vetet för några år sedan, och sä är del nu med våra biståndspengar. Jag kan förstå atl delta inte bekymrar de borgerliga partierna med tanke på den politik de tillämpar när det gäller de privata utlandsinvesteringarna och stimulansen för desamma. Det är mera förvånande all socialdemokraterna fortsätter atl slå sig samman med de borgerliga i den här frågan.

Vårl krav är sålunda alt ingen höjning av bislåndsanslagen skall ske lill följande länder: Indien, Bangladesh, Zambia och Kenya saml att Indien, Zambia, Tunisien och Kenya successivi avvecklas som svenska programländer. Skall slöd ges lill dessa länder, bör del ske i form av kalaslrofinsalser med garantier för atl man når de mesl behövande.

Jag skall också, herr talman, säga några ord om Cuba. Vi hade en utföriig debatt i denna fråga förra årel. Jag länker inle ödsla mycket krut på den borgerliga regeringen. Det står klarl vilken inriklning svensk u-lands- och biståndspolitik kommer all få. De borgerligas solidarilel med länder som skakat av sig utländskt beroende, som avskaffat nöd och lidande, beslår i bestraffningen atl man minskar biståndet till dem.

Del är inle förvånande all moderaierna går lill väga på ell sådani säll. Del är inle förvånande atl dessa högerpolitiker lycker illa om alt Cuba ominteigjorde imperialislernas försök all förvägra Angola oberoende och självsländighel. Vi vel att den svenska högern alllid har slåtl på förtryckarnas sida, och del kommer man också all göra i framliden.

Något mer förvånande är centerns och folkpartiets agerande. Deras argument var ju desamma som moderalernas.

Cuba har haft och har enorma svårigheler all kämpa mol för atl utveckla landel. Jag länker framför alll på USA:s blockad och sabotage mot landel. som aldrig har ifrågasatts av borgarna eller moderaierna. Jag har aldrig hört några protester från del hållei mot alla de sabola-gehandlingar som USA har begåll mol Cuba. Del senasie var sprängningen av ell fiygplan, då en mängd människor omkom. Trols dessa ideliga sabotage från USA har Cuba blivit ett exempel och ell föregångsland bland de underutvecklade länderna. Cubas ulveckling visar på möjlighelerna all med slora ansträngningar och uppoffringar, där hela befolkningen delar arbetsbördan och arbetets frukter, på allvar bryta un-

derulvecklingens onda cirkel. Del bör vara en självklar plikl för Sverige all slödja denna ulveckling och därmed bevisa allvaret i målsäiiningen för den svenska bisiändspoliliken. Jag yrkar, herr lalman, med deua bifall till motionerna 675 och 671.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Del finns knappasl någon anledning för mig all la upp herr Måbrinks anförande lill granskning. Del saknar prakliskl lägel ny-helsvärde. Del var bara en sak jag fäsle mig vid. Herr Måbrink anförde all Sverige inle kunde ge någon effekiiv u-hjälp, därför all Sverige var en kapilalislisk slal och därför all Sverige saknade konlroll över ulri-keshandel, planekonomi elc.

Lål oss då se på en stat som har konlroll över ekonomin, som har en slallig uirikeshandel, som har en planhushållning och där det kom-munisliska systemet råder - Sovjelunionen. Hur är del med u-hjälpen frän del hållet? Jag skall be all få hänvisa lill en analys i tidningen Rapport, SIDA:s organ, nr 1 för 1977. Del är en analys under rubriken "Broderlig hjälp" eller lönsamma affärer?

Författarens slutsats blir: "Om man därtill lägger vad som tidigare sagts om slora äterbetalningsfiöden är del inte osannolikt att Sovjetunionen direkt tjänar på sitt biståndsprogram." Så går del tydligen lill i en siat, som har dessa goda förutsättningar för u-hjälp.

Herr lalman! Dagens deball infaller några dagar efter del atl den bisiändspolitiska utredningen avlämnat sitt med iniresse motsedda betänkande. Däri behandlas hela den svenska bislåndsproblemaliken och lämnas förslag pä lång sikl. Dessa skall nu remissbehandlas i vanlig ordning fram till den 15 oklober. Remissinslanserna behöver förvisso god lid på sig. Sedan är avsikten all del nya handlingsprogrammet skall förberedas av regeringen, innan det blir proposilion. Sedan får riksdagen 'pröva ärendet i vanlig ordning.

Debatten i dag måste med nödvändighet präglas av att den långsikliga granskningen av vår biståndspolitik är så näraliggande. Man kan därför säga all debatien i dag egentligen blir en anhåll på en lång väg, där är 1952, då det hela böriade, och år 1962, med proposilionen 100, är milstolpar på vägen.

Också ell annal utmärkande drag finns i detla belänkande från utskottet, nämligen den relativt slora enigheien mellan förelrädare för regeringspartierna och opposilionen i ulskollel vid dess behandling av proposition och molioner. Man har i utskottet skrivit sig samman, som det heler, om en ny ekonomisk världsordning, utvecklingssamarbetets inriklning samt u-landspoliliken. Man är också överens om induslribi-ständel, familjeplaneringen, del bundna biståndet, stödel till enskilda organisationer och folkrörelsemedverkan, särskill vad avser ålgärder för kvinnors frigörelse och ulveckling.

Om informationsverksamheten från SIDA och dess administraiion föreligger inle några enskilda molioner, sannolikt bl. a. därför alt den bi-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete ni. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

slåndspolitiska utredningen i dessa båda avseenden fortsätter sitl arbele.

Vad delar sig dä meningarna om? Del finns dock nio reservaiioner. Ja. i första hand är del fråga om bidraget lill iniernalionella bislånds-program, i främsla rummet Internalionella ulvecklingsfonden, IDA. Molsälining råder också om bidragel lill den Asialiska ulvecklingsbanken, men här är del fråga om relalivi ringa belopp. De pengar som enligl socialdemokralernas förslag därmed sparas vill man i slället använda bl. a. för en fördubbling av regeringens anslag lill Cuba - 70 milj. kr. i Slällel för 35 miljoner - saml för mindre höjningar av vissa anslag till några få länder, Vietnam, Tanzania etc. Men socialdemokraterna vill även - och del är vikligi - höja anslagen lill befrielserörelserna i södra Afrika, och man har också en annan mening belräffande ulvecklings-samarbelel med Pakistan och Kenya.

Vad SIDA:s förslag om de enskilda länderna beträffar är atl märka atl della av regeringen reducerats och atl reduktionen på säll och vis drabbar de olika länderna ungefär lika. Den som inte är beredd all ändra på totalbeloppet eller på anslagel lill IDA har då inte haft något annal val än all göra molsvarande prutningar på SIDA-förslaget Dessa prutningar har naturiigtvis inle vägts på guldvåg, men i förhällande till anslagens slorlek är de i alla fall tämligen marginella.

Dessa olika delar av de socialdemokraliska reservalionerna kommer i fortsättningen att från denna talarstol behandlas av andra förelrädare för utskottsmajoriteten.

En fråga som ofelbart inställer sig - inte minst hos den allmänna opinionen - är: Bör vi låna utomlands lill u-hjälp? Så har faktiskt skell under de senasie åren. Den svenska enskilda och kommunala upplåningen under de två senasie åren har uppgått lill ca 20 miljarder kronor, vartill kommer en inle obetydlig slallig upplåning.

Den slatliga upplåningen tvingas vi fortsätta och krafligi utöka under är 1977, liksom den enskilda upplåningen i viss mån kommer all forlsälla. För många ter del sig då tämligen groteskt att man, samtidigt som man höjer u-hjälpsanslaget, måste vidga sin upplåning ulomlands. Emellertid bör i della sammanhang några saker observeras.

För det första kan den svenska u-hjälpen icke bli lill ell dragspel -ut och in allteftersom vår bytesbalans förändras. Planeringen måste vara flerårig för att ge effekt och för all vår biståndspolitik skall vara trovärdig. Solidariteten kräver all utfästelserna hålles, även'när det ekonomiska underlaget förändras.

För del andra bör också observeras all även om vi nu slår inför en svacka i vår ekonomi, så är vårl läge ofantligt mycket annoriunda än de u-länders som får bistånd från oss. En ändring av format i vårl biståndsprogram kan icke motiveras med, som vi hoppas, tillfälliga ekonomiska svårigheler för oss här hemma.

En annan sak är att lillväxlen - och utebliven tillväxt - i vår ekonomi måste påverka lillväxlen i biståndet, 1 förra årels u-hjälpsdebatl sade utrikesutskoltels dåvarande ordförande Arne Geijer all den då rådande

ekonomiska situationen var ganska besvärande och alltså kommer att bli en mycket svår fråga under de närmasl följande åren i svensk ekonomi. Han blev lyvärr mer än sannspådd. Utskottet har behandlat delta på s, 8 i sill betänkande och konstaterar: "I sammanhanget bör också det i och för sig självklara förhållandet hållas i minne all en hög produktions-och exporlnivå hos vårt land har elt grundläggande samband med en fortsatt hög och växande biståndsnivå,"

I det här sammanhangel kan man också ett ögonblick stanna inför frågan om vi har uppnått enprocentsmålet eller inte och om vi kommer att uppnå det nu. Budgetåret 1975/76 nådde vi icke högre än till 0,99 % - alltså stannade vi under del enprocentsmål som dåvarande regeringen beräknade. Under år 1976, det år vi skulle ha uppnått enprocentsmålet, stannade vi vid 0,97 %. Det fattades inte mindre än 106 miljoner.

Årets prognos är genom höjningen av anslaget något fastare förankrad, men antagandet är i alla fall osäkert Stiger BNP till följd av inflationen, ökas osäkerheten, Utskcttet har behandlat frågan på s. 12, där det heter: "För budgetåret 1977/78 kommer 1 96-nivån enligl regeringens förslag att någol överskridas, även om denna beräkning är behäftad med samma osäkerhet som beräkningarna i tidigare budgetpropositioner om biståndsanslagens procentuella andel av BNP,"

I ett särskilt yttrande har socialdemokraterna understrukit denna osäkerhet - till en börian var de med på utskottets formulering som den var - och det är väl ingel all säga om det. Det är väl rikligt att det är osäkert Men man bör då kanske också lägga märke till att de förslag till ekonomiska åtgärder som hillills rests från oppositionens sida icke hade minskat denna osäkerhet. Ta t. ex. följderna av arbetsgivaravgiften, som hade slagit på bruttonationalprodukten på samma sätl, minst, som en momshöjning.

Ell av de länder som har diskuterats är Cuba. Förra regeringens förslag om bistånd till Cuba för innevarande budgetår om 70 milj. kr. nedskärs av riksdagen till 40 miljoner. Riksdagen beslöt samtidigt att hjälpen till Cuba skulle nedlrappas. Del beslutet fattades genom lottning. Utskottets socialdemokratiska majoritet då godtog i fjol också i princip atl en nedtrappning skulle äga rum men gjorde en rad förbehåll. Dessa var t. ex. att en varaktig förbättring av landets utvecklingssituation borde konslaleras samt att bidraget borde successivt avlösas och ersättas av ett vidgat samarbele i andra former.

Riksdagens beslut var däremot ell annat - nedtrappning skulle ske, men utan förbehåll. Och det är naturligt atl den nya regeringen icke går emot detta tidigare riksdagsbeslut utan i slällel ansluler sig till detsamma.

Skälen för nedskärningen i fjol var många. Här är några av dem:

1. Cuba är ett av naturen rikt utrustat land med en bruttonationalprodukt per invånare av 710 dollar,.atl jämföra med Indiens 140 dollar och Bangladeshs 100 dollar.

2. Cuba ger självt bistånd till u-länder.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen, den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

3, Cuba har under årens lopp från en supermakt mottagit enorma summor, inför vilka den svenska hjälpen hell förbleknar,

4, Cuba har ett ingående ekonomiskt samarbete med östblockets ekonomiska organisation COMECON, och redan därmed bör landel kunna stå på egna ben,

5, Fri- och rätligheterna kan knappasl sägas tillämpas i Cuba, Detsamma gäller visserligen om många länder, men del är i varie fall inle någol skäl för ett särskilt tillmötesgående från Sverige i förhållande lill Cuba, Polisstalen finns där; antalel politiska fångar är väl bekani.

De nya skäl för ett frångående av riksdagens uttalande som de socialdemokratiska reservanterna i år åberopar för att höja beloppel lill 70 miljoner - vänsterpartiet kommunisterna vill ju ytterligare höja beloppet - är de katastrofala prisfallen på socker och de snabbt stigande imporlpriserna för Cuba, I fråga om sockret har jag framför mig en tabell som redovisar medelnoleringen i London per månad sedan 1964, År 1977 var detla pris i mars 92,70 per kg, vilket onekligen innebär en kraftig sänkning från förra årets notering i mars som var 152,21 och som i sin tur innebär ett ännu större fall sedan mars 1974 och 1975, Så långt är det socialdemokratiska resonemanget rikligl. Men å andra sidan innebär marsnoteringen i år en notering som är ungefär jämställd med priserna 1973 och 1972 och tre ä fyra gånger högre än 1966 och 1967, 1977 års siffror är t, ex, jämställda med 1964 års siffror.

Sockerpriserna på världsmarknaden liknar alltså en berg- och dalbana, ungefär som kaffepriserna. Rimligen kan det icke ankomma på Sverige att täcka gap som kan uppslå i delta sammanhang för den kubanska ekonomin, Dessulom kan det tilläggas all den övervägande delen av Cubas sockerexpori går lill Sovjetunionen lill priser som på sätt och vis parallellställs med de oljepriser som Sovjet debiterar för sin leverans lill Cuba av olja, Sovjet är som bekani den stora leverantören av olja lill Cuba. I denna mening är då Cuba mer gynnat än andra oljeimporierande länder.

I det här sammanhanget skall jag inte ingå pä den förbättring som synes vara på väg i fråga om Cubas relationer med den stora grannen och som i varie fall synes komma all leda till inkomster från turistnäringen. Detla är dock alkjämt spekulalioner. Att den på sin tid av Förenta staterna inledda ekonomiska blockaden mot Cuba - som en följd av rakelbaserna med riklning mol Förenta staterna, som uppmonterats på kubansk mark och länge förnekades - är pä väg all luckras upp är ostridigt.

När reservanterna vidare åberopar atl det svenska biståndet i dag bl. a. går till hälsovård och undervisning kan detta vara riktigt, men ingen kan väl bestrida att tillgodoseendet av dessa elementära behov i ett samhälle genom t ex, bistånd utifrån friställer kubanska statsmedel för andra ändamål. Jag behöver inte precisera vilka utgifter jag tänker på.

Jag behöver knappast heller tillägga att just anslagel till Cuba har varit ett av de mest kontroversiella i svensk u-hjälp och att en betydande

del av opinionen reagerar däremot. Alt landets statschef öppet förklarar sig verka för en världsrevolution och i handling också söker infria sitt löfte är knappasl ägnat att opinionsmässigl förankra Cubahjälpen hos del övervägande flertal i Sverige som icke önskar en sådan världsre-volulion.

Svikandet av utfästelsen till Sveriges dåvarande statsminister om tillbakadragande av de kubanska trupperna i Afrika - en ulfäslelse som gavs i ell givel och som malnylligt betraktat läge, nämligen under dåvarande utrikesminister Kissingers besök i Sverige - kan ej heller sägas ha stärkt Cubas ställning inom svensk opinion. Del kan också tilläggas atl ett i Slort sett enigt storting i Norge uttalat sig för all den norska Cubahjälpen definitivt skall upphöra 1978,

Så, herr talman, skall jag ta upp en sak som inle diskuterats i utskotlel och där jag alltså på intet sätl företräder detta, Sverige har sedan 1964 lämnat bidrag till utbildning för flyklingar och lill juridiskt och humanitärt stöd till rasåtskillnadspolilikens offer. År 1969 utvidgades detta stöd till atl omfatta befrielserörelserna i Afrika, vilket ej ansågs komma i konflikt med den folkrättsliga regeln om atl ingen stat har rätt att ingripa i en annan stals inre angelägenheter. Anledningen till atl konflikt ej ansågs föreligga var den att Förenta nationerna i detta fall tagit ställning mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. År 1975 hänvisade utrikesutskottet till detta utlåtande och anförde samtidigt att grunden för bistånd till afrikanska befrielserörelser utgörs av resolutioner av FN:s generalförsamling som Sverige kunde stödja. Detta stöd har hitintills bestått av livsmedel, kläder, utrustning för sjukvård och utbildning saml transportmedel och har betecknats som humanitärt. Hjälp har icke lämnats till militära ändamål. Del konstaterade nu senast biståndsutredningen.

Supermakternas motsättningar pä afrikanskt område demonstreras nu delvis av ombud. Att spänningarna profilerats är uppenbart, och inte minsl händelserna i Zaire visar detla. Den svenska regeln om att bistånd till befrielserörelserna icke bör lämnas för militära ändamål blir under sädana förhållanden ännu vikligare. Den tidigare regeringen bör ha en eloge för att den i ett fall där innehållet i ell avtal med en befrielserörelse missbrukades för militära ändamål hell resolut sade upp avtalet En strikt observans av regeln om icke-militärt bistånd är så mycket mera nödvändig som i samband med de tilltagande stormaktsmotsättningarna vår neutralitet eljest lätt skulle kunna ifrågasättas, om vi indirekt engagerade oss i användning av våld eller eljest militärt Jag ulgår därför från att regeringen och biståndsorganen noga övervakar all denna regel alltfort iakttas.

Så, herr lalman, kan jag väl inle låta denna debatt passera ulan all säga några ord om Vietnam, Det gäller ju att upprätthålla traditionerna, men jag skall för dagen inskränka mig lill att konstalera att våra farhågor beträffande skogsprojektel har mer än besannats. Kostnaderna beräknas nu vara uppe i I 050 milj, kt Det stannar inte vid detta utan kostnaderna

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

kommer all växa ytterligare. När projektet först presenterades för riksdagen angavs kostnaden preliminärt lill 500 milj, kr. Sedermera slöts ett avtal som gällde 720 milj, kr,, elt avtal som aldrig underställts riksdagen. Vi moderaler har aldrig röslal emol anslaget lill skogsprojekiet Vad vi däremol har krävt är att del avtal som på sin tid slöts och som gällde de 720 miljonerna skulle ändras, eftersom det till sina konsekvenser var ganska huvudlöst. Nu är liden ute. Så mycket av avtalstiden har gåll alt det inle är slor idé alt påyrka någon ändring, och därför har vi inte någol yrkande i år. Kostnadsökningen skall enligl regeringens förslag och SIDA täckas av övriga biståndsmedel lill Vietnam. Detla gör all kostnaderna inte direkl framgår av totalsiffrorna, men de flnns där i alla fall.

Så skall jag också, förtåt atl jag hoppar ett lag, la upp en liten ljusglimt, en av de få som för ögonblicket finns i biståndsarbetet. Det föreligger nämligen uppgifter som tyder på atl totalproduktionen av spannmål i år tycks öka i snabbare takt än befolkningsökningen. Det är första gängen på länge som del inträffar. Det innebär inte att problemen är ur världen, efiersom ökningen är oproportioneriigt fördelad. Den sker inle i de mesl nödlidande områdena ulan kommer huvudsakligen de stora spannmålsproducenterna till godo, men dock finns det ökade förrådet dät Del är som sagt en liten ljusglimt

Jag vill också säga några ord om en fråga som tidigare ofta berörts i biståndsdebalterna, nämligen att del råder en obalans i vårl bistånd. Stora delar av biståndet går lill länder som öppet presenterar sig som marxistiskt-leninistiska, och del kanske inle är ägnal att alltid förankra biståndet i svensk opinion. Dessa länder har naturligtvis rätt atl själva välja sin åskådning, och den skall vi inte blanda oss i när del gäller biståndsfördelningen i den mån övriga kriterier uppfyllts - fattigdoms-kriteriet etc, - men man kan ju hoppas pä alt den förnyade prövning av ländervalet och av vår biståndspolitik över huvud taget som kommer alt ske i samband med biståndsulredningens betänkande kommer alt leda lill all vi efierslrävar en något slörre balans i fråga om ländervalet.

Jag vel all jag i sådana sammanhang alllid får frågan: Vilka länder syftar ni då på? I t, ex, Afrika är övervägande antalet länder av denna typ. Jag tror alt man skulle kunna komma lill rätta med problemet, om man startade från något annorlunda utgångspunkter än vad som lidigare använts.

Jag vill till sisl, hen lalman, när det gäller kriterierna för vårl bistånd säga II det svenska biståndet glädjande nog väl har kunnat väria sig mot anklagelserna all "vi lar pengar från de fattiga i de rika länderna för atl ge åt de rika i de fattiga länderna". Men det är ell kriterium som jag tycker saknas i det sammanhangel och som redovisas i ett särskilt yttrande av Ingrid Sundberg och mig själv vid utskottets betänkande, nämligen kriteriet alt elt land som vidtager militära operationer utanför områdei för sin egen säkerhei knappast bör vara kvalificerat för svenskt bistånd. Till denna fråga återkommer fru Sundberg.

Hen MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäller nyhetsvärde, herr Hernelius, lyssnade jag uppmärksamt på vad herr Hernelius sade men fann inte mer än något lilel i den vägen, nämligen del som gällde Sovjelunionen. Jag förslår all herr Hernelius har brisl på argument och då måsle använda detta sätt att debattera. Men del var intressant atl notera att enligl herr Hernelius är nu herr Brezjnev och herr Hernelius överens om alt man skall riäna på biståndet Del är ju en intressant konstellation: herr Hernelius och Sovjetunionens ledare.

Jag tog upp vissa väsentliga frågor, herr Hernelius. Ni har ju gallskrikil och orerat om kostnadsfördyringar och annat under årens lopp när del gäller skogsprojektel i Vietnam. Jag tog upp Bangladesh. Också i del landel bedrivs ett skogsprojekt, som har mindre omfattning men som ändock lar en hel del av de svenska skattebetalarnas pengar i anspråk. Enligt de uppgifier jag har - och jag tror all också herr Hernelius är väl informerad om detla - fungerar det över huvud taget inte. Jag skulle vara intresserad av atl höra herr Hernelius uppfattning om del. Tycker herr Hernelius alt vi, trots atl miljoner slösas borl där, ändå skall fortsätta med den lypen av verksamhel, eller vad har herr Hernelius för uppfallning?

Vidare talade herr Hernelius om att förutsättningen för all vi skall kunna ge bistånd och öka biståndet är hög lillväxt och exporlnivå i landet. Del är ganska avslöjande. Ni vill diskutera biståndet, men u-landspoliliken, som jag tog upp, vill herr Hernelius inte diskuiera. Del kan han inle. det vågar han inle, för då avslöjar han sig.

Herr Hernelius har redan avslöjat sig här genom all förespråka hög tillväxt och hög exportnivå. Vad innebär del? Det innebär vad jag påpekade förut, nämligen medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken, som skall stödja förtryckarregimer i Latinamerika, förprojekt och förstudier som svenska staten, dvs. de svenska skattebetalarna, skall stå för därför all den svenska storfinansen skall kunna öka utsugningen av folk i den iredje väriden, bl. a. Lalinamerika.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Utan alt vara åberopad av herr Hernelius vill jag ändå göra en kommentar till vad han avslutningsvis anförde i sitt inlägg rörande den kommande länderinriktningen. Jag finner nämligen alt det är en polemik mol vad jag hade anledning all framföra - atl ländervalet är mycket viktigt därför alt det skall möjliggöra alt svensk biståndspolitik kan medverka till atl nå de målsättningar som vi har, nämligen atl angripa orättvisorna i länderna, att få en bättre fördelning människorna emellan, att komma åt de fattiga massornas problem. När därför herr Hernelius återigen tar upp en stark kritik av Cuba, som under hela sin tillvaro som självständigt land har kämpat med just de här frågorna och även har lyckats ganska väsentligt, tycker jag det är uppseendeväckande.

Dessutom lalas det nu om vissl styrelseskick som skulle utesluta dem

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

frän att vara samarbeisländer med Sverige - om jag fattade herr Hernelius rätt - vad dessa länder än uträttade i fråga om utvecklingspolilik.

Del är synneriigen viktigt alt vi får del klarl för oss i dag, för del skulle ju belyda en omorienlering av u-landspoliliken om vi skulle ha sådana kriterier då vi valde länder. Vi kan ju tänka på Mozambique, Angola, Tanzania. Skulle dessa länder plölsligl brännmärkas och uteslutas från samarbele med Sverige därför att de nu har den poliliska ledning och den politiska inriklning som de har?

Det vore bra om herr Hernelius gav oss besked på denna punkt.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Till fru Lewén-Eliasson vill jag säga att jag har aldrig uttryckt mig så all det kan tolkas som all Sverige skulle avbryta förbindelserna med leninistisk-marxistiska slaler i fråga om bistånd. Jag har däremol sagl atl vår biståndspolitik icke bör uppvisa en så stor slagsida som den gör. Den slagsidan kan avhjälpas genom alt andra länder kommer lill som bislåndsmottagare. Slagsidan kan också avhjälpas genom att en större del av vårt anslag går till multilateral hjälp. Men jag har icke ullalat mig om indragning av bistånd till något land på grund av dess styrelseskick - möjligen med undanlag för Cuba, där jag framhöll all dess regim icke tillämpar principen om fri- och rättigheter på ett sådant sätt att landet bör gynnas av Sverige som biståndsgivare. Det är en annan sak.

Men synpunkten om obalansen i vår biståndspolitik blir naturligtvis ännu viktigare om man länker på vad fru Lewén-Eliasson sade, nämligen atl biståndspolitiken är en del av vår utrikespolitik.

Till herr Måbrink vill jag säga atl jag finner del föga givande all gå i någon deball med honom. Herr Måbrink saknar bl. a, den elemenlär. förulsällningen för all della i en deball - all höra pä vad deballörerna säger.

Jag har icke någonsin i mill anförande sagt all Sverige skall riäna på bisiåndet Jag har åberopai en tidskriftsartikel, enligl vilken Sovjetunionen ansågs riäna på biståndet. Del är en helt annan sak, herr Måbrink, Därmed faller jämförelsen mellan herr Brezjnev och min ringhet lill marken redan av den anledningen. Del finns säkert personer och partier i denna sal som står herr Brezjnev närmare, Vilkel av de två partierna som jag syftar på som slår herr Brezjnev närmasl kommer väl alt avgöras av protokollet i Moskva, när dessa partier näsla gång tar sitl säte i någon sal för inbjudna därstädes.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara kort bestrida all del urval av motlagariänder som vi har f n, skulle ha någon politisk slagsida. Om vi går igenom dem, tror jag atl vi finner en ganska god fördelning på olika poliliska system. Men huvudsaken - jag vidhåller del - är ju att åstadkomma ett uppnående av det biståndspolitiska mål vi har. Jag hoppas att hänsyn skall las till del även i fortsättningen.

Hen HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande målsättningen är vi överens. Det finns därför inle anledning all förlänga diskussionen på den punklen.

Hen WIRMARK (fp):

Herr talman! I regeringsförklaringen angav den nya regeringen vid sitt tillträde följande målsättning för sin internationella solidaritetspolitik:

"Sverige måste öka sina insalser i kampen mol nöd och hunger i de fattiga länderna. Enprocentsmålet för vårt bistånd skall ses som ett etappmål."

Vidare fastslogs:

"Vår anslutning lill tankarna bakom en ny ekonomisk världsordning är ett uttryck för den solidaritet vi känner med fattiga och förtryckta folk. Regeringen avser att ge ett ökal stöd lill kampen för frigörelse i södra Afrika."

I det budgetförslag som riksdagen har atl la ställning till i dag är de ambitioner som angavs i regeringsförklaringen klart återspeglade. Budgetpropositionen och utskottsbetänkandel visar all den nya regeringen på en rad punkter fiyttat fram Sveriges positioner.

Del gäller biståndsanslagets höjd: anslagen ökas med sammanlagt 428 milj. kr. och har beräknats så alt de skulle överstiga 1 96 av BNP. Atl här råder osäkerhei om var vi till slul hamnar har utskottets ordförande redan berört.

Del gäller också nord-syddialogen. Vi har lagt fram förslag om ett särskilt system för kompensation för u-länderna vid bortfall av export-, inkomster på råvaror och om avskrivning av de faltiga u-ländernas skuldbörda.

Det gäller IFAD, Internationella jordbruksutvecklingsfonden, på I miljard dollar, vars tillkomst säkrades bl. a. genom ett extra bidrag från svensk sida.

Det gäller IDA - Sverige har aktivt verkat för att IDA skall ges ökade resurser så atl del nya målet på 7,2 miljarder dollar för den femte på-fyllnaden skall nås.

Del gäller också södra Afrika, där ökade satsningar på de självständiga staterna Mozambique, Zambia, Angola, Botswana, Lesolho och Swaziland nu görs i budgeten. Delsamma är fallet med stödel rill befrielserörelserna i Namibia, Sydafrika öch Zimbabwe.

Herr talman! Mot den här bakgrunden vill jag yrka bifall till utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 17 på samtliga punkter.

Biståndets volym har stor betydelse för u-ländernas möjligheter all öka sin mobilisering av egna resurser och alt påskynda både ekonomisk utveckling och sociala reformer. Med ett forlsall växande bistånd kan Sverige i än högre grad fungera som pådrivare genlemol andra länder. Det är därför glädjande att del nu med regeringsdeklarationen bekräftats atl enprocentsmålet bara är ett etappmål, att vi skall gå vidare. Någol annat vore ju inle heller rimligt. Från folkpartiets sida hävdar vi - vilket

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

framgår av deballen kring den biståndspolitiska ulredningen - att det behövs en ny plan för ökning av biståndet också efler det att enprocentsmålet är uppnått.

Alla är ju eniga om alt enprocentsmålet bidrog till att våra anslag höjdes snabbare än vad som annars skulle ha varit fallel. Också i fortsällningen kommer vi alt behöva draghjälp i form av en plan, när konjunkturer och opinioner svänger. Och vi har råd att satsa mer - det tål att sägas även i dag, när vi upplever problem med vår egen sysselsättning och utrikesbalans.

Här har politikerna ett stort ansvat Det är alllför lätt alt finna ursäkter för passivitet under en skenbart progressiv argumentering för en omvälvande u-landspolitik, som man vet inte kommer i brådraskel, eller under allmänt tal om atl det är innehållet, de politiska förändringarna, man skall diskutera, inle volymen. Det ena utesluter ju inle det andra. Även om de strukturella förändringarna genomförs i väridsekonomin och i många u-länder, kvarstår en absolul underutveckling som kräver konkreta insatser, resurser att bygga ut undervisning och hälsovård, vägar och bostäder, resurser atl satsa på landsbygdsulveckling och småindustri, för att la några exempel. Den enkla sanningen är all med slörre biståndsvolym, något som u-länderna själva begär i diskussionerna om en ny ekonomisk väridsordning, kan vi göra mer.

Det är också angeläget alt vi som poliliker slår vakt om kvaliteten i u-landsbiståndet Det är därför glädjande att det råder stor enighei om att vi skall tillämpa en landprogrammeringsieknik, som gör att u-ländernas egna önskemål blir avgörande för samarbetets inriktning och som innebär att man infogar de svenska resurserna på ell naluriigt sätt i landets egen planering. En konsekvent tillämpning av detta synsätt innebär att insatta resurser blir mer effektivt använda, får större resultat. Många av våra insatser och förslag i de internationella förhandlingarna har också till syfte all höja kvaliteten på biståndet Del gäller t, ex. skuldavskrivningarna - och skulle vi inte nå framgång bör Sverige på egen hand skriva av sina utvecklingskrediter till de minsl utvecklade och de hårdast drabbade u-länderna.

Det gäller också frågan om avbindning av biståndet Vi är eniga om alt internationellt driva kravet på avbindning - och i årets proposilion är denna viljeinriktning också markerad genom en sänkning av del belopp av vårt bistånd som skall avsällas för varubiständ. På den här punkten hänvisar vi i utskottets betänkande lill biståndspolitiska utredningen, som haft att komma med förslag lill riktlinjer för framtiden. Nu har utredningens förslag kommit, och jag beklagar att socialdemokratin och centern på mycket dåliga skäl, som jag ser det, alldeles i slutskedet hoppade av kravet på att det bundna biståndet skulle upphöra. Det blir då snarast litel patetiskt atl lyssna till fru Lewén-Eliasson, när hon säger alt hon är så ängslig för en sammanblandning av kommers och bistånd på industrisidan. Del är hon lydligen inte vad beträffar varubiståndet. Beträffande insatserna på industrisidan förutsätter jag för min del att

det uttalande som riksdagen i och med delta betänkande nu gör kommer att respekteras.

Övergång till obundet bistånd innebär inle att upphandlingen i Sverige behöver minska. Redan nu går en miljard tillbaka av bisiåndsmedlen till upphandling av varor i Sverige. Vi kan och bör ge svenska varor en fullgod chans all tävla med produkter från andra länder. Men bundet bistånd - även med den enkla bindning som riksdagen beslulal om, dvs. med regeln att u-länderna fritt skall få köpa vilka varor de vill i Sverige - innebär att u-länderna löper en uppenbar risk att få belala högre priser, att biståndet blir krångligare, att det kan försenas och atl sysselsättningen i u-länderna påverkas negativt Det skulle alltså bli en väsentlig kvalitetsförbättring om bindningen slopades. Det skulle också göra oss mer trovärdiga i de internationella förhandlingarna.

Just mot bakgrunden av vaktslåendet om biståndels kvalitet välkomnar vi från utskottets majoritel alt IDA genom den femte påfyllnaden nu garanteras slörre resurser. Vi vet all IDA och Väridsbanken gått i spetsen för del obundna biståndet och för mjuka lånevillkor för u-länderna. De här lånen har ju en löptid på 50 år. De tio första åren är amorteringsfria, och lånen löper utan ränta bortsett från en liten adminislrationsavgift Vi vet också att u-länderna själva begär alt vi skall öka anslagen till IDA. Det bekräftades inte minst vid den extra generalförsamlingen hösten 1975, då man lalade om ett irängande behov av alt kraftigt öka världsbanksgruppens kapilal och speciellt IDA:s resurser.

Vi vel också all elt utmärkande drag i bankens och IDA:s verksamhet under senare år varil att öka stödet till de fattigaste befolkningsgrupperna. För det fick Världsbankens ledning rosor från de nordiska länderna i del gemensamma tal som hölls vid Världsbankens möte i Manila i höstas. Innehållet i det talet hade den socialdemokratiska regeringen all la ställning till. Mol den bakgrunden är det svårl att förslå att socialdemokraterna nu vill sänka vår andel. Det skulle bara få ett resultat att de fattiga länderna finge mindre resurser, all vi verkade mot u-ländernas egna önskemål.

Däremot är det glädjande att notera all socialdemokratin ansluler sig lill regeringens förslag om att vi nu skall lämna bidrag lill Asiatiska utvecklingsfonden. Del gäller ell bidrag på 14 milj. kr. Men socialdemokraterna har en reservation - de vill inle vara med om att teckna andelar i den planerade kapitalhöjningen i Asiatiska ulvecklingsbanken. Vi för vår del finner del logiskt att göra bådadera, all salsa på både banken och fonden. Sedan det återförenade Vietnam nu återtagit sin plats som medlem i banken kan man böria åleruppbyggnadsinsatser i Vietnam och andra delar av Indokina, precis som man gjort i Laos. Då finns det inte längre anledning för oss att fortsätta atl vara avvaktande och passiva.

Herr lalman! Det råder bred politisk enighet om att del svenska biståndet måste inriktas på ett samarbete som innebär direkta angrepp på fattigdomen. Det är fattigdomen som är problemel. Del är den som skall

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

bekämpas. Det är den som skall minskas och helsl avvecklas.

Då är del verkligen förunderligt all höra vpk:s och herr Måbrinks funderingar om hur biståndet i framliden skall inriktas. Herr Måbrink talar om svårigheterna att nå de fattigaste i Bangladesh. I Bangladesh är 60 % av befolkningen vad man kallar absolut falliga. Då kan man väl inte säga all biståndet inte kommer alt nä några fattiga i Bangladesh. Herr Måbrink drar sä snäva poliliska gränser för ländervalet atl han inle ens försöker all angripa fattigdomen, där den är som värst.

Just mol den här bakgrunden har vi välkomnat de insatser som nu görs i olika asiatiska länder, i Indien, Bangladesh liksom i andra länder med slor fattigdom. Under senare år har också del svenska biståndet alltmer koncentrerats till mycket falliga länder. För del budgetår vi nu diskuterar räknar vi med all 90 % av medlen går till ländergruppen de mycket fattiga länderna.

Det är i del perspektivet som man bör se anslagel lill Cuba. Det är sant att Cuba i dag har ansenliga ekonomiska svårigheter, men landet tillhör inle den fattigaste ländergruppen. Cuba har, som redan påpekats här, en genomsnittsinkomst på över 700 dollar per invånare. Under 1970-talel har tillväxten i Cubas ekonomi per år varit 8 96. Den ekonomiska isolering som var ett av skälen för att Sverige skulle gå in i Cuba har nu böriat luckras upp. Många latinamerikanska länder har öppnat såväl diplomatiska förbindelser som handelsförbindelser med Cuba.

Riksdagen beslöt ju förra årel all ramen för Cuba skulle vara 40 milj. kr. Del beloppel föreslås också i år stå till Cubas förfogande - 35 miljoner för bistånd och 5 miljoner för det bredare samarbetet. Delta bredare samarbele håller man på att diskuiera och resultatet av diskussionerna har aviserats skola redovisas till nästa års proposition. Försl dä kan vi enligl min mening definitivt ta slällning lill i vilken takt avvecklingen av bisiåndet skall ske. Vi har inte angetl exakta belopp för vart och ett av de båda budgetår som följer efler det vi nu diskuterar, däremot ett sammanlagt belopp av 60 milj, kr. Självfallet bör avvecklingen ske lugnt och snyggt efter samråd med kubanerna och pä ett säll som lar rimlig hänsyn till del krav på långsikiighei som alllid bör finnas i biståndsarbetet.

Om socialdemokraterna trycker på behovet av långsiktighet i Cuba-fallei blundar de däremol för behovet av långsikiighei i biståndsarbetet med alla de länder som inte gjorls till programländer av riksdagen men med vilka Sverige sedan många år har ell biståndssamarbete. Jag syftar, på länder som Kap Verde, Laos, Lesolho, Pakistan, Portugal och Swaziland, För en del av de länderna - Kap Verde och Portugal - föreslår socialdemokraterna t, o, m, ökade anslag, och ändå vill man inle all regeringen gör ireåriga utfästelser. Men, fru Lewén-Eliasson, även här föreligger väl elt behov av långsiktighet? Eller är del möjligen socialdemokraternas åsikt atl man efter några år skall avveckla insatserna i de här länderna? Att skillnaden mellan programland, som beslutas av riksdagen, och de övriga moUagariänderna minskar kan bäras med jämnmod när vi vel alt vinslen är alt biståndspengarna blir bällre använda genom

en långsikiig planering.

Herr talman! Inför de väldiga behoven, inför de slora anslag som fordras för att möta de här behoven i u-länderna löper vi lätt risken all glömma bort enskildheterna, vikten av små insatser. Jag tänker t, ex, pä de enskilda organisationernas biståndsinsatser, som ofla sker med små medel under slora uppoffringar från medlemmarnas och biståndsarbetarnas sida. Här kan man verkligen tala om folk som tar sitt arbete som en kallelse. De här insatserna kommer Georg Åberg senare i deballen att beröra.

Låt mig bara förmedla en bild från en liten by ute i djungeln i kop-parbältel i Zambia, Jag tänker på Mpongwe, där fribaptislerna - ett samfund som kanske har 2 000 medlemmar här i Sverige - driver en av sina missionsslationer och där man har haft och har hälsovård och sjukvård, där man har bedrivit ett undervisningsarbete och haft hand om skolorna, I börian av 1960-lalel, när jag besökte Mpongwe för första gången, frågade jag en ung flicka som just hade kommit ul hur länge hon skulle stanna. Vår period är på sju år, sade hon, sedan kan vi få åka hem om vi vill. Men jag tror atl jag skall stanna ännu längre, tillade hon. Jag kunde se vid besök i år alt perioden nu gått ned någol. Den är nu fem år för de olika missionsarbeiarna. Jag kunde också se exempel pä hur arbetet burit frukt, hur samverkan mellan mission och SIDA resulterat i att en hel bygd fått helt nya utvecklingsmöjligheter. Den lypen av insalser får vi inle glömma, och därför är det glädjande att det numera råder enighei om atl bidrag till enskilda organisalioner också bör öka i snabb takt, såsom sker i årels budget

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid endasl en av de punkler som herr Wirmark har talat om och inte låla mig frestas all gå in på t, ex, de olika graderna av långsiktigt samarbete mellan Sverige och olika andra länder, efiersom det kommer atl ingående behandlas av socialdemokrater senare i deballen.

Vad jag skall säga några ord om är varubiståndet, och jag skall där inle heller vidröra den fråga som aktualiseras genom utredningen. Betänkandet från biståndspoliliska utredningen, som både herr Wirmark och jag lillhör, är ule på remiss. Vi får väl se vad olika remissmyndigheler lycker om våra förslag, och sedan får regeringen och andra ta ställning med utgångspunkt frän del.

Men i dag behandlar vi en proposilion, i vilken en folkpartislisk biståndsminister föreslår elt anslag som innebär ett inle obetydligt varubiständ. Del är del vi har att beakta i dag och ta ställning lill. Del är visserligen något mindre än i år, men den skillnaden är helt negligerbar. Så herr Wirmark får i första hand försöka påverka sin egen biståndsminister.

Hen WIRMARK (fp) kon genmäle:

Herr lalman! Jag märker på fru Lewén-Eliassons replik att hon inle

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

vill diskutera sakfrågan om bundet eller obundet bistånd.

Vad jag påpekade var följande: Om man hävdar all det måste vara en klar principskillnad mellan kommers och bistånd, så är denna ståndpunkt myckel svår alt förena med krav på att del bundna biståndet skall fortsätta, och tydligen fortsätta för en mycket lång period framåt - det är ju fru Lewén-Eliassons åsikt enligl vad som har framgått av deballen kring bisiändspolitiska ulredningen.

Jag för min del anser att en enkel bindning, som vi har i Sverige, inte skapar tillräckligt posiiiva sysselsättningseffekter. I så fall får man ta till en annan bindning, nämligen en dubbel bindning, både till land och till vara. Men den typen av bindning är vi ense om att vi inte skall ha. Därför borde alla som är intresserade av biståndet och biståndets kvalitet enas om au vi skall upplysa opinionen om atl det förhåller sig så och att del är viktigt att biståndet är obundet, därför atl della bättre riänar u-ländernas intressen.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle kunna på samma sätt som herr Wirmark re-turnera repliken genom att säga: Herr Wirmark undviker att diskuiera de problem som här har tagits upp, om en brislande gränsdragning mellan ett samarbete med förelag och bistånd i egentlig mening, genom all i stället lala om varubiståndet, som herr Wirmark vel alt jag i princip inle gillar. Med de stränga regler som gäller för varubiständ med fri upphandling, frill val av varor och riänster, kan jag inte finna all del på någol säll kan jämföras med den ulveckling som möjligen kan komma till stånd, om man skulle inlåta sig på att låta svenska förelag gä in i biståndsverksamhet utan alt gränsdragningen lagts fasl. Jag har i dag begärl besked om hur regeringen ser på den frågan.

Hen WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr lalman! 500 miljoner är ingen obetydlig summa i den bistånds-budget vi har, och om inte politikerna bedriver den opinionsbildning som de enligt min mening är skyldiga atl bedriva finns det risk för alt summan i framtiden stiger.

Vad beträffar utvecklingssamarbetet på induslrisidan är fru Lewén-Eliassons oro obefogad. Redan i utskottsbetänkandel finns det faslslagel alt en enig riksdag har uttalat all del här skall vara en klar gränsdragning. Det har också sagts från flera håll, även i samband med bisiändspolitiska utredningen, atl u-ländernas egna önskemål och prioriteringar skall vara utslagsgivande. Och det betyder all del bara är sådana insalser som kan betalas med biståndsmedel.

Herr talmannen anmälde alt fru Lewén-Eliasson anhållit atl till protokollet fä antecknat all hon inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! I södra Afrika skärps konfrontationen mellan Sydafrika och de s, k, fronlsiaterna. Klyftorna är större här än kanske på någol annat håll i världen, Aparlheidregimen i Sydafrika får varie år myckel slora kapitaltillskott utifrån. Genom ulländska industriers invesleringar där och genom omfaltande kapilalimport i form av lån fick man t, ex, nyligen från IMF närmare 550 miljoner dollar pä ett är. Förra året kunde Sydafrika utomlands skaffa pengar för all förbättra betalningsbalansen till eu belopp av 1 160 000 000 dollar. Året dessförinnan hade man på samma sätt kunnat skaffa 2 miljarder dollat

Runt omkring denna ekonomiska och industriella gigant finns de ur-fatliga fronlsiaterna. De har inte förmånen av en generös kapilalimport från andra länder. Antingen är de ekonomiskt beroende av den sydafrikanska ekonomin eller också får de bära en myckel tung del av bördan för befrielsearbetet i södra Afrika. Ell land som Tanzania gör mycket slora ekonomiska och mänskliga uppoffringar för all ge stöd till de befrielserörelser som arbetar för sina länders självsländighel. Och ett land som Mozambique gör stora ekonomiska uppoffringar genom sanktionerna mot Rhodesia. Det speciella bistånd till Mozambique som man i internalionella sammanhang har uttalat sig för och som skulle kompensera Mozambique för kostnaderna i samband med gränsstängningen mol Rhodesia har från många länder uteblivit. Endasl hälften av det utlovade sanktionsbiståndel har hiitills lämnats i form av utbetalningar. Sverige torde vara det enda land som under andra året över huvud laget har ställt upp.

Den sydafrikanska ekonomin baseras på den unika kombinationen av ett myckel högt tekniskt kunnande och av teknisk infrastruktur å ena sidan och av en ren utsugning av de arbetande genom extremt låga löner å andra sidan. De falliga fronlsiaterna kännetecknas i stället ofta av starkt beroende av råvaror med osäkra prisulsikler, med starka kastningar i prisnivån, en svag distributionsapparat och låg industrialisering. Det måste vara en förslahandsuppgifi i vår biståndspolitik au ge ett massivt stöd till fronlsiaterna och befrielserörelserna i södra Afrika, att slärka dem gentemot det ekonomiska beroendet av Sydafrika så att de klarar den uppgift som de har tagit på sig all i solidaritet slödja befrielsekampen i hela södra Afrika.

Här finns det en klar skillnad i profil mellan det socialdemokraliska alternativet och den borgerliga regeringens förslag. Vi socialdemokrater vill anslå omkring 100 milj. kr. mer till södra Afrika som helhet än vad regeringen vill göra.

Regeringen har inle velal göra Angola lill programland för svenskt bistånd. I stället prioriterar man en långsiktig upptrappning av ett land som exempelvis Pakistan, trots de enorma behov som avkolonialiseringen och befrielsen av Angola skapat. Angola är ett land med stora potentiella möjligheter till en ekonomisk utveckling för folkflertalet, men det är också elt land där distributionsapparaten i slora stycken slagils sönder

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

efler avkolonialiseringen. Man beräknar all porlugiserna log med sig kanske 25 000 av landets 28 000 lastbilar när de lämnade landet. Det finns en utbredd livsmedelsbrist i städerna, vilken till stor del beror på avsaknaden av en transportapparat Ule i byarna är läget bällre, men del finns inga eller myckel få bilar för atl klara leveranserna av livsmedel. De industrier som fanns i Angola under den koloniala tiden har på många håll fåll slänga när tekniker och andra lämnat landel. Undernäringen i städerna genom avsaknaden av en transportapparat är akut.

I Mozambique finns likartade problem. Distributionsapparaten där är kanske än svagare än i Angola. Omkring 170 000 av 200 000 portugiser lämnade landet vid avkolonialiseringen. Slörre delen av landels företagsledare, förvaltningsriänslemän, läkare, lärare och leknisk personal på alla nivåer har lämnat landel under de senasie åren. Portugal som kolonialmakl gav aldrig afrikanerna utbildning för dessa jobb.

Därtill kommer all Mozambique i vinter drabbats av en av de värsta översvämningskataslroferna i modern lid i de södra delarna av landel. Dessutom tillkommer, som jag lidigare sagt, de lunga kostnader Mozambique får dra på sig för det solidariska befrielsearbelet och för del-lagandel i sanktionerna mol Rhodesia, där alltså mycket lilel av det internationella biståndet kommit fram. Också här är bislåndsbehoven enorma. Ökningen av Sveriges bistånd lill Mozambique måste ges mycket hög priorilel.

Tanzania är ett av Afrikas fattigaste länder, men ell land som mer genuinl än kanske de fiesta andra strävat efler alt sprida de knappa framstegen till folkflertalet, till de fattigaste folkgrupperna. Den borgerliga regeringen ger uppenbarligen inte särskill hög prioritet ät biståndet till Tanzania. Man skär ned på SIDA:s petila mer än när del gäller andra länder som för oss framstår som mindre angelägna. Resultatet blir nu efter devalveringen alt del svenska bislåndel till Tanzania minskar i reala termer. Det är här fråga om ett land som alltså bär den dubbla bördan av alt bekämpa fattigdomen hos sitt eget folk och all bekämpa den sydafrikanska rasislpoliliken genom stödet lill befrielserörelserna.

Tanzania har för framliden önskat all bl. a. från Sverige fä finansiellt bistånd för att bygga ett pappersbruk. Del skulle bli ell pappersbruk av samma storleksordning som Bai Bång i Vietnam på 50 miljoner ton per år, alltså ell relativt litel bruk. Det skall bli mycket intressant alt se hur den borgerliga regeringen i Sverige kommer atl ställa sig lill del projektet Centerpartiet, bl. a. genom herr Korpås, har ju senasi när den biståndspolitiska utredningen presenterades talat om atl det skall vara slut med industriprojekt av den här storieksordningen i det svenska bislåndel, Del är tydligen så att slora pappersbruk skall förbehållas industriländerna och all u-länderna inte skall få bistånd ens till små pappersbruk. Skogsägarnas pappersbruk här i Sverige, där centerpartister sitter i ledande slällning, är mellan tre och sex gånger slörre än pappersbruket i Vietnam och det pappersbruk som Tanzania skulle få. När centerpartisterna i Sverige - helt riktigt - backar upp och bygger ut Mörrum,

Värö, Mönsterås, Dynas, Vallvik och Köpmanholmen, hur kan man dä ha mage att påstå att ett pappersbruk i u-länderna som är inemot sex gånger mindre än de svenska bruken är för stora som industriprojekt? Jag hoppas verkligen att centerpartiets nykoloniala förmyndarinställning i industrifrågor inte kommer att prägla regeringens politik. Jag hoppas det för Tanzanias skull.

Herr talman! När vi lalar om förtrycket i Sydafrika, sä tänker vi kanske oftast pä dramatiska tragedier där polis och militär anställer massakrer på skolbarn och där hundratals tonåringar skjuls ihjäl som i Soweto. Vi får för den skull inle glömma att det i Sydafrika pågår ell ständigt förtryck, som kan te sig mindre dramatiskt, mot de svarta och andra människor som i del dagliga arbetet jobbar på all förbällra levnadsvillkoren för sina kamrater. Den s, k, svarta medveienhelsrörelsen ägnar sig åt prakliskt arbele, alfabetisering - att lära andra att läsa och skriva - och enkel hälsovård ute i byar och städernas slum.

Jag skall bara ge elt exempel pä det som kontinueriigt sker för människor som har lagil pä sig arbetet att förbättra sina kamraters villkor. En läkare är chef för östra Kaps avdelning av det s, k. Black Community Program, Hon heter Mamphela Ramphele, Hon arresterades för knappt två veckor sedan pä sitt arbete i King Williams town. Ulan förvarning, ulan möjlighet att försvara sig, bannlystes hon lill en avlägsen by i norra Transvaal, När polisen log henne på hennes arbete, fick hon inte lid atl lä med sig vare sig kläder eller andra lillhörigheler, och hon fördes borl ulan att få tala med sin familj. Hon är nu på obestämd lid, minst fem år, bannlyst lill en isolerad ort, som hon inle får lämna, skild frän sin familj.

Detta slags övervåld mot det reformistiska arbetet är en ständig verklighet i Sydafrika, Vi måste efter måttet av vår förmåga ställa upp solidariskt med de människor som arbetar för alt befria sig från fascistiskt, rasistiskl förtryck och med de människor som arbetar för atl göra levnadsvillkoren drägliga för sina fattiga kamrater på landsbygden och i städerna i södra Afrika,

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 8,

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hellström hävdade atl regeringspropositionen hade behandlal Tanzania ganska snävt Jag bestrider det och tycker alt del är en egendomlig betygsältning på bisiåndet till ett land som får det näst högsta beloppel bland alla motlagariänder, Vietnam är ju vårt största mollagariand - sedan följer Tanzania, Enligt budgeten för 1977/78 får Tanzania 270 milj, kr, och för en treårsperiod över 800 milj, kr. Redan får Tanzania tre gånger mer i bistånd från Sverige än grannlandet Kenya, som socialdemokratin nu aviserar alt man vill trappa ned biståndet till - och detla trots att det landet har en bruiionationalprodukl på bara 200 dollars per invånare.

De besparingar som socialdemokratin gör genom att dra ned anslagel

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

till IDA medför att man får en del pengar över, och dessa har man satsat på södra Afrika. Herr Hellström spelar nu upp del som en slor skillnad. Det viktiga är väl ändå alt det nu för första gången sker en medveten satsning på södra Afrika i budgeten. Ökningarna är ju ansenliga för flera länder- för Mozambique 30 milj. kr., Angola 10 milj. kr., Zambia 18 milj. kr. - och befrielserörelserna har nu fått hell andra finansiella ramar att verka inom. Vi säger också att om behov fihns av ylleriigare medel, så kan man ta sådana ur katastrofbiståndsanslaget. Det finns alltså inte någon anledning alt här stryka under några beloppsskillnader mellan regeringens förslag och socialdemokralernas, eftersom enighet råder om inriklningen och om att det skall ske en medveten satsning pä alt stötta upp de krafter som stöder befrielsekampen i södra Afrika.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wirmarks inlägg var motsägelsefullt Han hävdade att del nu för första gången sker en ansenlig ökning av biståndet lill södra Afrika. Men just dessförinnan hade han talat om att biståndet till Tanzania fram lill nu legat pä en myckel hög nivå. Det är under den socialdemokratiska liden som bisiåndet har uppnätt denna höga nivå. Biståndet till befrielserörelserna skulle nu ha en helt annan storlek jämfört med tidigare år, enligt herr Wirmark. Men de slora upplrappningarna skedde före detta budgelår.

Herr Wirmark var förvånad över alt jag ansåg att Tanzania behandlades snävt Del är väl inte så egendomligt, särskilt mot bakgrunden av herr Wirmarks eget anförande, där han lalade om hur de totala bislåndsanslagen ökade. Han gjorde ett nummer av detla. Samtidigt minskar i reala termer biståndet till Tanzania, Del är sannerligen en snäv behandling, när anslagen totalt ökar.

Hen WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först vill jag framhålla att jag gör skillnad mellan Tanzania och södra Afrika. Enligl mill synsäll ligger Tanzania i Östafrika och lillhör inte de länder som vi brukar beieckna såsom länderna i södra Afrika. Beträffande de senare länderna har aldrig tidigare någon regering gjorl höjningar av denna storlek under ett enda budgetår.

Beträffande befrielserörelserna har regeringen deklarerat - och även utskottet - all skulle här föreligga behov utöver dem som läcks av anslaget kan man ta medel ur kalastrofanslaget. Därmed är det väl klart all herr Hellström för en skendebatt Om pengarna finns eller las på del ena eller andra anslaget - och vi är beredda att i verkligheten satsa allt vi kan - så kan det ju inte spela någon väsenilig roll.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Det var litet förvånande alt herr Wirmark ville göra skillnad mellan Tanzania och södra Afrika. Tanzania har för socialdemokratin alllid tillhört södra Afrikas poliliska karta. Tanzania torde vara det land

som gör de största ekonomiska, personella och materiella uppoffringarna i sitt eget land för atl slödja de sociala befrielserörelser som verkar i södra Afrika. Tanzania är en del av södra Afrika.

Del är sannerligen ingen skendebatt. Jag ägnade en del tid åt att gå igenom de enorma behov som avkolonialiseringen har skapat i Angola och Mozambique, där distributionsapparaten har slagits sönder och där man lever i akul nöd. Men man har potentiella möjligheter att få en ekonomisk ulveckling. Ett omfallande bistånd är angeläget, och det är nödvändigt att del kommer fram snabbt.

Mol denna bakgrund ulgör del socialdemokraliska alternativet, som för södra Afrika som helhet ligger i runda tal 100 milj. kr. högre än regeringens förslag, ett viktigt tillskott, särskilt för Angola och Mozambique. Det är angeläget all riksdagen i dag rösiar för den socialdemokraliska reservationen, där Angola görs till programland och därmed prioriteras också för framlida bistånd.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr talmannen anmälde atl herr Wirmark anhållit atl till protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Hen KORPÅS (c):

Herr talman! Det ligger i sakens natur med vårt politiska system atl vi diskuterar de saker som vi inte är ense om. Vi diskuterar inle så myckel de saker, aldrig så slora, där vi är ense. Jag vill gärna ändå markera såsom en inledning all här föreligger elt enhälligl betänkande i den meningen alt vi är överens om totalramen för det svenska,biståndet till de falliga folken.

Sedan är det självklart och nödvändigt att vi för en diskussion om formerna och medlen, en diskussion som aldrig kan sluta, eftersom det inte finns något definitivt slul dät

Förhållandena ändras där borta, förhållandena ändras här, diskussionen går vidare, och vi måsle della i den. Del blir då lätt så att våra olika uppfattningar om formerna och om medlen exemplifieras med stödel lill länderna, och så får vi en diskussion om biståndet lill våra olika samarbeisländer. Del är beklagligt atl det kanske måste bli så att vi diskuterar mycket land för land, när vi ändå är överens om det grundläggande, nämligen alt vi skall ge bistånd till och utveckla samarbetet med vederbörande länder. Det kan läll bli någon form av inblandning i länders inre angelägenheter, länder vilkas människor vi lärt känna genom samarbetet, men det går kanske inte alt undvika all det blir så.

Det är första gången del råder enighet om ett omfattande bistånd lill Vietnam, Det är angelägel atl säga det, eftersom Vietnam diskuteras i strängt laget varie inlägg. Regeringen och ulskolismajoriielen föreslår all anslagel lill Vietnam höjs från 325 till 350 miljoner. Del kan inte gärna vara av omtanke om Vietnam som socialdemokraterna föreslår ytterligare 10 miljoner. Det är i sammanhanget betydelselöst, men del leder till ett intryck av all här skulle föreligga oenighet om del grund-

3 Riksdagens prolokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

läggande bislåndel lill Vietnam, Jag beklagar att socialdemokraterna valt att ge det intrycket,

Vietnam är inle fattigt i Bangladeshs mening, t. ex. De höga beloppen lill Vietnam motiveras framför alll av behovel av återuppbyggnad i ett land som traditionellt har en egen hög kultur och en näraliggande utvecklingspotential. Det motiverar ofta insatser som kanske inte skulle kunna motiveras, om de gick lill elt i djupaste mening fattigt land, men del är angelägel alt i Vietnam skydda rätt kvalificerade investeringar som har gjorts under lidigare era så alt de kan användas också i fortsättningen.

Fru Lewén-Eliasson erinrade om sitt besök i Vietnam under våren. Jag hade också lillfälle all vara med då. Vi besökte lillsammans bl. a. ell pappersbruk i närheien av Saigon som gick med bara halv styrka därför att råvaror saknades. Vi besökte en stålindustri, som alldeles uppenbart led brist, kanske inte pä råvaror men på tekniskt erfaren administration.

Bistånd till ett land inom en region kan lätt uppfattas som ett utrikespolitiskt ställningstagande i förhållande lill andra länder inom regionen. Därför tror jag alt bislåndel till Vietnam på lång sikt måsle ses i relalion lill vårt biståndssamarbete med andra länder i del gamla Bortre Indien. Då är del ju särskilt aktuellt med Laos.

Vi vet atl Laos just nu knappast kan svälja så mycket mer tekniskt bistånd än del vi lämnar. Del är angelägel all hilla formerna för yllerligare uibyggnad. Landel är emellertid ensamt, isolerat, omgivet av en mil-jardnation i norr, en 50-miljonersnalion i öster, en 50-miljonersnalion i söder, ensamt med sina tre miljoner invånare. Det är, som jag ser det, inte bara angeläget att vi går in med bistånd här, ulan jag iror också del är angelägel all vi har en renl polilisk närvaro i detla land. Jag vill gärna undersiryka för företrädare för ulrikesdepartemenlel hur angeläget del är all vi får problemet med i första hand biståndsrepresenlalionen i Laos löst, men jag tror alltså även all denna måsle vara förenad med en polilisk represenlalion där.

På sikl tror jag all vår saisning på Indokina, på Bortre Indien, bör kunna förenas med FN:s Mekongprogram. På del säliel kan. vi ge ell omfaltande stöd som inte kommer bara det ena eller det andra landet lill godo ulan som komrher hela regionen lill nytta.

Samma resonemang om lika behandling av länderna inom en region kan man föra belräffande den indiska subkoniinenten. Jag ser regeringens aviserade successiva höjning för Pakistan som en sådan lika behandling. Jag beklagar atl socialdemokraterna även här valt att göra en markering mol en ulveckling av bisiåndet lill Pakistan.

Socialdemokraterna har fört in en ny diskussion om sänkning av det framlida biståndet till ell land, nämligen Kenya. Samtidigt som man för del kommande årel accepterar 80 milj. kr. räknar man bara med 200 milj. kr. totalt för alla de tre närmaste åren. Del blir bara 60 miljoner per år 1978/79 och 1979/80. Enda motivet i reservationen är all vi blivit

en av de slörsla bidragsgivarna. Skulle vi använda det argumentet så finns del ju länder där vi är förhållandevis myckel slörre. Fatiigdomen finns förvisso kvar i Kenya.

Cubabislåndel skall jag inle gå in på här - del kommer all behandlas av försie vice lalmannen Bengison. Men jag vill göra ell lilel påpekande, riklal lill bislåndsminisiern och kanske också till den här närvarande SIDA-chefen.

Vi ultalar oss för en planeringsram på sammanlagt 60 milj. kt för Cuba under de tvä åren efter det vi nu beslutar om anslag till. I olika sammanhang har vi jämfört behandlingen av Cuba och behandlingen av Tunisien. I budgelproposilionen förutsätts emellertid en biståndsram för samma tvä år på 50 milj. kr. för Tunisien. Utskotlel har inle tagit upp den här olika behandlingen. Jag förutsätter själv att skillnaden mellan behandlingen av Cuba och behandlingen av Tunisien är en olyckshändelse under den pressade budgetbehandlingen i höstas. Jag tolkar det i varie fall sä, och det här kan belraklas som en röstförklaring från min sida.

Därmed yrkar jag, herr lalman, bifall till ulrikesutskollets hemställan på alla punkter.

Jag skulle emellertid vilja gå något vidare för egen del. Den debatt vi för berör i myckel ulanverken, och del gäller även del jag har sagt. Jag vill därför sluta med att ta upp den principiella inriktningen eller i varie fall ge synpunkler på den principiella inriklningen av vårt framtida bistånd.

Trols oljekris, trots anslutningen till en ny världsordning, trots befolkningskris, trots livsmedels- och energikris, trots hotet mot vår rena luft och vårt rena vatten, så behandlar vi utvecklingsfrågor som om vi hade lösningen i del här landel, som om det bara vore att överföra vår teknik och vår ekonomi till de länder det gäller. Jag kan inte frigöra mig från atl propositionen om exportfrämjande ålgärder kan lolkas som ell tecken på det. Jag hoppas att tillsättandel av ytterligare en indu-stribiståndsutredning inle är ett tecken på detta -jag förulsälier all direktiven får ell sådani innehåll all även vårl induslribislånd blir ell slöd för en lösning av de fånigastes mest elementära behov och inte ett slöd för överförande av kapitalkrävande teknik, som kan skapa en smal, utvecklad sektor i ett u-land men som samiidigl yllerligare '.an isolera de falliga.

U-ländernas ledare vill ha vår leknik, säger man ofla som argument Ja, men om vi inle förslär själva - hur skall dä u-ländernas ledare förslå? De har ju oflasi uppfoslrals av oss själva, i varie fall i våra värderingar.

Del är emellertid inle så som del ofta sägs, att del finns ett ökande krav på överförande av västerländsk leknik. Världssysselsällningskon-ferensen förra sommaren, som fru Lewén-Eliasson också lalade om, gav nya signaler med sin inriklning pä de fattigastes mesl grundläggande behov.

I ett alldeles färski dokument från Europarådets sociala råd understryks

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

alt överföring av teknologi måsle ske med största varsamhet För att kunna motiveras måste den ha en frigörande effekt och inte skapa nya former av beroende. Den skall användas för alt möta grundläggande behov och för att förbättra de sämst ställdas situation.

Jag vill också hänvisa lill den kände u-landsekonomen Mahbub ul Haq, som i boken The Poverty Curlain, ger ullryck för denna markerade tveksamhet mol överförande av modern slorskalig teknik till de falliga.

Vi måste, herr lalman, inse atl det är de hundratals miljoner som lider nöd som är vårl förstahandsansvar. Vi gör inte världen bättre om vi ytterligare lyfter upp folk, som kanske har nåll cykelnivån, in i ell bilsamhälle. Vi gör världen bällre om vi hjälper de falligasie lill mat, hälsa, bostäder, utbildning och självmedvetande. För detta behövs arbete med egen leknik och egna tillgångar för egel behov. För del behövs inte självklart våra varor eller vår teknik.

I bakgrunden här någonslans finns emellertid också kravet på oss själva, att vi arbetar med vår framlid som en del i arbelel på den lotala värids-jämlikhelen. Vi måste lära oss att leva på de två promille av världens tillgångar som svarar mot vår befolkningsstorlek. Inle heller för del kan dagens väslerländska leknik användas.

Den angelägnasle ulredningen jusl nu inom bisländsområdet gäller hur vi skall anpassa vårl samhälle efler ell jämlikt världssamhälle, hur vår teknik skall ge oss och u-länderna ett gott liv ulan rovdrift på resurser och människor.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Korpås säger all vi inte skall tro att vi har lösningarna på u-ländernas problem och försöka pådyvla dem dessa lösningar. Jag håller med herr Korpås om del ullalandel, och del är mol den bakgrunden så anmärkningsvärt atl centerpartiel anser sig förelräda den högsia visdomen om hur industrialiseringen i u-länderna skall gå lill.

När u-länderna själva önskar bistånd i form av t, ex, pappersbruk, små pappersbruk, sex gånger mindre än de pappersbruk som byggs av skogsägarna här i landet - då säger herr Korpås med sin visdom: Del här passar inte för u-länderna.

U-ländernas erfarenhet är att när de behöver papper för skolböcker och skall importera och del då är brist här i landel, så får de inle något papper. Del vet de. De har varil i den silualionen all de skulle få papper från Sverige, men del har inte gått att fä något företag att ställa upp och e iportera. De vet att de behöver sin egen pappersproduktion för atl kiara utbildning, tidningar, skolböcker och myckel annal.

Men herr Korpås har den förmyndaraktiga inställningen au säga all den här lekniken passar bara för oss. Den skall vi här i Sverige vida-reutveckla. Jag har aldrig hört cenlerparliel kriiisera skogsägarnas satsning på Mönsterås och de andra pappersbruken här i landet. Men u-länderna skall lydligen inle ha någon produktionskapacitet över huvud laget.

Då blir emellertid resultatet faktiskt del gamla koloniala systemet, där i-länderna står för industriproduktionen, för den avancerade teknologin, och u-länderna tvingas kvar i fattigdom och underutveckling. Det blir ju resultatet av den förmyndaraktiga inställning som centerpartiet har i den här frågan.

Hen KORPÅS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet mig inte ha sagt någonting om pappersbruk i mitt anförande. Vad jag sagl är atl den teknik som i dag är användbar i ett utvecklat land som Sverige inte utan vidare är den lämpligaste alt föra över lill ett outvecklat fattigt lands fattigaste människor. Det vore som att säga att den leknik vi använder i Sverige i dag skulle ha varit den rätta i Sverige för 150 år sedan.

Tekniken har utvecklats i Sverige i dag och inte i det gamla outvecklade Sverige. Dä är del rimligt all vi länker oss för innan den här lekniken, anpassad för Sverige i dag, av oss utan vidare används i ell land som befinner sig på en helt annan nivå.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Korpås är försiktigare nu och säger att vi inte ulan vidare skall anse att den leknik som är lämplig för oss är den bäsla för de allra fattigaste människorna i de allra fattigaste länderna. Samtidigt sade han i sitl anförande lidigare all han inle betraktade Vietnam som ell av de allra fattigaste länderna. Han har visserligen i riksdagen röslal för, men ändå kritiserat, den lyp av saisning som Bai Bangprojeklel i Vietnam innebär, där vietnameserna själva ansåg atl det var en teknik som passade dem. De hade en råvarusituation och en leknik som var gynnsam från deras utgångspunkt, och vi måste naturligtvis följa deras värderingar och inte pålvinga u-länderna våra värderingar om vilken utveckling som är bäsl för dem.

Del är all slå in öppna dörrar att säga atl vi skall sträva efter alt finna en leknik som är anpassad till länder med stora arbetskraftsresurser och alt en slarkl kapitalintensiv teknik inle är den bästa i de u-länder som har brisl på kapilal men där många människor lever. Del anser de u-länderna också. Och därför försöker man ju få fram en leknik som ger möjlighet till en industrialisering som inte är sä kapilalinlensiv som den svenska, och det är väl därför som t. ex. de pappersbruk vi lalal om här är mindre kapitalkrävande än de pappersbruk som uppförs i Sverige.

Herr Korpås har som ordförande i biståndspoliliska utredningen kriliseral projektet av den storleksordning som det i Bai Bång innebär. Men del är alltså små satsningar i förhållande lill vad vi gör här i Sverige.

Jag vill slälla följande fråga lill herr Korpås: Anser herr Korpås all u-länderna bör fä producera papper själva och - om han anser det men att del inte skall ske i den lyp som är föreslagen i Bai Bång och Tanzania - hur skall då de pappersbruken se ul?

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen KORPÅS (c) kon genmäle:

Herr talman! Vi för ett resonemang som om våra resurser vore obegränsade och kunde sältas in överallt där människor befinner sig pä en utvecklingsnivå som är lägre än våt Ell faktum som jag utgår ifrån, och som vi utgått ifrån i vår reservation lill biståndspoliliska ulredningen, är att Sverige är elt lilel land och alt våra resurser är små i förhållande till behoven. Del finns alltså 400 eller kanske 700 miljoner människor - fru Lewén-Eliasson har nämnt siffrorna förut, de beror på hur man säiter gränserna - som i dag inle har hjälp med del mest elementära, för all få mal och kunna hålla hälsan uppe. Det är där som del angelägna behovet finns. Om det sedan finns halvulvecklade eller mer utvecklade länder som befinner sig pä vad jag kallade cykelnivån, så är del rimligt atl de har andra utvecklingsbehov. Men tilldelningen av våra begränsade resurser måste rimligen moraliskt kunna försvaras bäst om de går lill dem som inie har mal och som inle har hälsa, och därmed finns del ingen anledning att föra resonemang om hur slort del ena eller det andra pappersbruket skall vara.

Herr talmannen anmälde att herr Hellström anhållit atl till protokollet fä aniecknat all han inte ägde rätt till ytterligare replik.

Hen statsrådet ULLSTEN:

Herr lalman! Årels biståndsbudgel har lagls fram i ett för Sverige kärvt ekonomiskt läge. Del är i sådana situationer som biståndsviljan sätts pä prov. Del är rimligt att säga att vi har bestått del provet ganska väl.

Med utgångspunkt i de beräkningar som fanns i finansplanen överstiger bislåndsanslagen 1 96 av vår bruttonationalprodukt. Regeringen står fast vid sitt ullalande alt se enprocentsmålet som ell etappmål. Trenden mot atl öka den andel av biståndet som binds lill leveranser av svenska varor har brutits.

Vi har anledning atl noiera delta utan atl för den skull yvas alllför mycket. Vi gör inle mer än vi lovat här hemma i den politiska deballen eller i internationella åtaganden. Sedda både mol bakgrund av u-ländernas behov och vad vi anser som oavvisliga krav för vår egen välfärd är de insalser vi nu står beredda att göra trots allt blygsamma. Låt oss inte heller glömma alt de svårigheter med otillräckliga exportinkomster och sysselsättningsproblem som vi brottas med inte går all jämföra med molsvarande problem i de länder som vi kallar för utvecklingsländer.

Vi och andra induslrislater har sagl lill dessa länder all de har rätt lill en ökande andel av väridens växande resurser. Vi har lovat dem stabilare råvarumarknader och jämnare exportintäkter. Vi har lovat dem ökat uirymme pä världens kapitalmarknader, mera bistånd, skuldlätl-nader och ökad suveränitet över deras egna nalurlillgängat

Så länge som det rört sig om allmänna deklarationer har man i regel lyckats komma överens. När del däremol gälll all omsälla den luftiga retoriken i avtal har del näsian alltid gått sämre. Så har mölen på skilda

nivåer om fattigdomens problem lagls lill varandra som länkarna i en kedja, där u-ländernas förhoppningar fogals samman med nya besvikelser.

Ett ambitiöst försök atl sludera vad de internalionella förhandlingarna gäller har gjorls i en FN-rapport nyligen, den s. k. Leontief-studien. En av de centrala slutsatserna i denna studie lyder:

"För alt garantera en snabb ekonomisk ulveckling måsle ivå villkor uppfyllas; för del första krävs sociala, poliliska och institutionella förändringar i u-länderna; för del andra måsle den ekonomiska världsordningen förändras."

Detta citat, liksom hela studien, kan om man så vill tolkas pessimistiskt: för all nå de uppställda målen krävs insalser av en omfattning som vi ännu inle ens varit i närheten av. Men som jag vill se det är grundtonen i Leontief-studien ändå positiv. Det går all få till slånd en snabb ekonomisk och social ulveckling i de falliga länderna. Del går all minska den vida klyftan mellan falliga och rika länder. De åtgärder som behövs ler sig besväriiga bara i förhållande till vad som hittills åstadkommits, inle i förhållande till vad som faktiskt är möjligt om de politiska förutsättningarna skapas.

Det finns också en annan sak att ta fasta på i citatet Det pekar på behovet av au samtidigt förändra internationella förhållanden och vidla åtgärder i de falliga länderna. Genom internationella program kan u-länderna tillföras ökade resurser. Men om dessa generella åtgärder inle bara skall medverka till en iniernalionell resursomfördelning frän rika till fattiga länder utan också från rika till faltiga människor, då måste u-länderna gå in för en rättvisare fördelning också inom sina länder.

Det är lätt alt exemplifiera detta resonemang. Låt oss anla all ett internationellt råvaruavial skall ingås för någon vara av lyp kaffe, kakao eller le. För all stabilisera priserna kan fordras all man bestämmer hur myckel vart och ell av de producerande länderna får exportera. Men hur sprids det internationella avtalets fördelar bland skilda producenter inom de olika länderna? Blir det planlageägarna eller småbrukarna som delar på den nalionella produklionskvolen? Vad händer med de jordlösas löner? Del iniernalionella avialets effekler i fråga om en mer rällvis resursfördelning beror lill sisl i myckel hög grad på vad som görs i de exporterande länderna.

För svensk del är del läll all insiämma i Leonlief-sludiens analys av att del behövs ett samspel mellan internationella program för u-ländernas bäsla och nationella reformer för u-landsbefolkningens bäsla. Delta synsätt måste styra arbetet på att åstadkomma en strategi för det iredje s. k. utvecklingsårtiondet.

Vilka krav kommer då all slällas på oss i della sammanhang? Vad menar u-länderna med sill krav på en ny ekonomisk världsoi'dning? Vilka konkreta förändringar är det egenlligen som vi talar om i samband med denna nya ekonomiska världsordning?

Del är inte helt läll all konkret och kort besvara de här frågorna.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt, utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

U-länderna har sedan mitten av 1960-lalet i olika sammanhang presenterat en rad krav på förändringar i reglerna för del internationella ekonomiska samarbetel. Vid FN:s själie extra generalförsamling våren 1974, där u-länderna fick en lång rad principiella krav antagna, valde man att kalla ett av konferensens slutdokument en "deklaration om upprättandel av en ny internationell ekonomisk ordning". Därmed hade förvisso ell nyll begrepp myntats. Men de krav som sammanförts under denna rubrik var inle nya.

Det är inte heller fråga om ett färdigt, utarbetat regelsystem som kan kallas en internationell ordning. U-ländernas krav gäller mer allmänna principer:

- de vill ha elt erkännande i handling atl de har full suveränitet över sina naturtillgångar,

- de vill ha ökad möjlighel alt själva förädla sina råvaror,

- de vill ha fri lillgång lill i-ländernas marknader för sina halvfabrikat och färdigvaror,

- de vill ha en stabilisering av inkomsterna från exporten av råvaror,

- de vill ha elt fasl samband mellan priserna på de råvaror som de exporterar och priserna på de industrivaror som de importerar,

- de vill ha en ökning av bislåndel och

- de vill ha snabba och omfaltande lättnader av den väldiga skuldbörda som många av dessa länder dras med.

U-länderna sade klarl ul att man eftersträvade grundläggande förändringar av reglerna för handel och annat inlernalionelll samarbete.

Del borde emellertid knappasl finnas någol hotande i del framtidsperspektiv som tornar upp sig i den nya ekonomiska världsordningens skepnad.

För del första är del ingel hot mol vår välfärd atl också u-länderna blir rikare. På kort sikl kanske vi skulle drabbas av vissa omställningsproblem om u-länderna skulle lyckas utsätta delar av vårl näringsliv för ökad konkurrens, men i huvudsak har ju elt av sin utrikeshandel så beroende land som Sverige väsentligen fördelar av all ulvecklingen i u-länderna blir positiv och atl resultatet därmed blir en vidgad internationell marknad och ell vidgat inlernalionelll handelsutbyte.

För det andra gäller u-ländernas förslag en rad olika områden. De kommer alt diskuteras i skilda organ. Förhandlingarna kommer all ske successivt Allteftersom enighet kan nås - men på flerlalel punkler är vi tyvärr ännu inte ens i närheten av någon enighei - kommer åtgärder alt genomföras bit för bil. Det blir alltså fråga om en successiv anpassning - som dessulom sker parallellt med den strukturomvandling som i snabb takt pågått i Sverige åtminstone sedan mitten av förra århundradet.

Den nya ekonomiska världsordningen består av en läng rad självständiga delar. Flera av dessa kan införas och lillämpas oberoende av varandra och med högst varierande belydelse för olika grupper av u-länder. Ändrade regler för u-ländernas tillgång lill teknologi belyder mesl för de u-länder som har råd alt betala för den teknologin. Ett råvaruavial innebär

naluriiglvis fördelar uteslutande för de u-länder som har några råvaror atl exportera. Allmän handelsliberalisering gynnar framför alll de mer industrialiserade u-länderna. För de fattigaste u-länderna kommer bi-Ståndsdelen i den nya ekonomiska världsordningen mycket länge än atl spela en central roll, etc.

Del räcker alltså inte att stödja kraven på en ny ekonomisk världsordning i slörsla allmänhet Vi måste också la ställning lill vilka krav vi vill ge förtur framför andra krav.

Våra ulgångspunkler i den diskussionen är givna:

Vi försöker ulforma vårt utvecklingssamarbete i enlighet med de önskemål som u-länderna själva anger, och

vi försöker främja en utveckling som i första hand ger fördelar till de fattigare u-länderna.

Dessa principer gäller såväl vårl direkta bistånd som vårt dellagande i internationella konferenser av skilda slag.

Vi ställs nu inför en rad krav när del gäller utvecklingssamarbetet på industriområdet. Del är uppenbart all u-länderna vill ha och förväntar sig kraftigt ökade svenska insalser just i det här avseendet. Det är också klart att det främst är de fattiga u-länderna som har behov av bistånd på industriområdet Relativt rika u-länder kan ofla lösa sina problem genom olika slags kommersiella samarbetsarrangemang.

Det är självklart att vi skall försöka tillmötesgå u-ländernas krav när det gäller all vidga utvecklingssamarbetet på industriområdet.

För alt finna lämpliga former för detta kommer regeringen i morgon alt tillsätta den-ulredning om utvecklingssamarbete på industriområdet som aviserades i budgelproposilionen i år. Utredningen kommer all arbeta inom ramen för de biståndspolitiska principer som riksdagen fastställt. Dess huvuduppgift blir all analysera och lämna förslag lill ålgärder som på svensk sida kan vidias för all stödja u-ländernas strävanden att bygga upp sin industrisektor och sin kapacitet att utveckla, förvärva och använda induslriell teknologi.

Utredningsman blir Sveriges ambassadör i Peru, Göran Engblom, Han kommer all biträdas av en s. k, referensgrupp, lill vilken bl. a. LO, TCO, Industriförbundet Exportrådet, SHIO, KF och LRF inbjudils alt nominera representanter. Utredningsmannen kommer all få i uppdrag alt presentera sitl betänkande redan i oklober i är.

Det är tydligt - och del har inle minsl framgått av den här deballen - all våra förestående, mer omfallande åtaganden pä industriområdet väckl farhågor i vissa kretsar. Man har frågat: Skall bislåndel kommersialiseras? Skall de svenska förelagen i fortsältningen vara de som egenlligen siyr del svenska bislåndel?

Lål mig därför, herr lalman, repelera: Del är u-länderna som vill all vi skall engagera oss på industriområdet All sedan herr Måbrink och vpk inle vill det belyder mindre. En del av del kunnande som u-länderna måste få tillgäng lill finns i svenska förelag. Företagen måste alliså kopplas in på elt eller annal sätl - men del är u-länderna som avgör hur della

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

skall ske. Jag är oplimislisk nog all tro atl vi skall kunna bygga upp ett samarbete som gynnar alla parter. Någon motsatsställning mellan de svenska förelagens inlressen och u-ländernas ulvecklingssirävanden behöver inte råda.

Jag kan inte heller se all den deball som herrar Hellström och Korpås nyligen förde egentligen speglar några molsatsproblem som inte går atl lösa. Självfallet är det inte meningen all industrisamarbete mellan rikare länder och fattigare länder automatiskt skall innebära atl de rika länderna för över sin teknologi lill de falliga länderna. Den teknologin måste nalurliglvis anpassas lill vad som är rimligt ur u-ländernas synpunkt, men samtidigt är det nödvändigl att också i della avseende betona all det fortfarande handlar om ell samarbele på u-ländernas villkor. Vi skall nalurliglvis i de diskussioner vi för med u-länderna framföra våra synpunkler men det är givelvis u-ländernas priorileringar som lill sisl skall vara de rådande.

Del bör tilläggas - och del gör jag med referens inle minst lill fru Anna Lisa Lewén-Eliasson - alt även i fortsällningen skall den ledande principen vara att åtgärder som har lill primärt syfte att tillgodose det svenska näringslivets inlressen bör finansieras med andra medel än bi-slåndsmedel.

Herr lalman! De tvä principer som jag har försökl att särskill betona - att del är u-ländernas prioriteringar som är del vikliga och all den svenska biståndspolitiken skall sikta in sig på att hjälpa de fattigaste länderna - har också i hög grad styrt vårt dellagande i den s. k. nord-syddialogen i Paris. De krav som vi slött och de förslag vi själva utarbetat och lagl fram har alla haft en gemensam profil: de har siktat pä all i främsta rummet ge fördelar ål de fattigare u-länderna.

Resursöverföring lill u-länderna, lättnader i deras skuldbörda, stabilisering av råvarumarknaderna och energifrågorna står i förgrunden för förhandlingarna i Paris jusl nu.

U-länderna vill atl handeln med råvaror skall regleras. Della skall bl. a. ske genom all man inrällar s. k. buffertlager, som köper när priserna är låga och säljer när priserna är höga. Härigenom avser man att stabilisera prisnivån. Ett av u-ländernas vikligasle krav är all en gemensam fond inrättas för all bl. a. finansiera dessa buffertlager.

Flertalet slora i-länder är myckel tveksamma lill alllför omfattande ingrepp i råvarumarknaderna, dvs. till alltför omfallande ingrepp i marknadsmekanismens principer. Det råder väl inget ivivel om att del är en av anledningarna till att de här diskussionerna i allmänhet gått trögt, och del är i hög grad en av anledningarna lill all förhandlingarna i Geneve nyligen om den gemensamma fonden inle orde några framsleg.

För svensk del har vi aktivt stött u-ländernas krav på stabilare rå-varumarknader. Detla kommer vi självfallel atl göra även vid nord-syddialogens ministermöte i slulel av den här månaden, då elt nyll försök kommer att göras att nå en överenskommelse på rävaruområdet

Vi har på svensk sida också utarbetat elt förslag till finansieringssystem

för att ge kompensalion åt u-länder som plötsligt drabbas av att inkomsterna av rå varuexporten blir mindre än beräknal. Sådana bortfall kan ju hell förrycka ell lands ulvecklingsplanering, Biståndselemenlei i det svenska förslaget avser i första hand de fattigaste u-länderna.

En annan huvudfråga i Parisförhandlingarna gäller u-ländernas krav på ett ökal bislåndsflöde. Här bör del kanske tilläggas all den energi som man frän u-landshåll lägger ned på all hävda kravet på bistånd och den cenlrala roll i allmänhet som kravet på ökat bistånd spelar inom ramen för det som kallas för en ny ekonomisk världsordning ganska effektfullt motsäger det resonemang man ofta hör i andra sammanhang enligt vilket det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan kravet på bistånd och kravet på andra ålgärder för u-ländernas bästa. Delta är naturligtvis bakgrunden lill u-ländernas betoning av bislåndel, I dag uppgår OECD-ländernas bistånd bara till hälften av FN:s s, k, 0,7-procentsmål. Bislåndsandelen av bruttonationalprodukten har dessulom stadigt sjunkit under de senasie 15 åren, och det är först under den allra senaste tiden som en liten omsvängning uppåt har kunnat noteras.

Det krävs nu hell andra lag från de stora i-ländernas sida. Från svensk sida har vi sökt inrikla diskussionen på behovel för de enskilda länderna atl fastställa en långsikiig plan för all öka bisiåndet. Våra egna erfarenheter i det avseendet säger oss ju all vi kunnat klara della ulan atl vår egen ekonomi därigenom har gåll över styr. De argument vi möter i de internationella diskussionerna från de stora och mycket rikare ländernas sida går ofla ul på au della är eit orimligt mål och att del kommer all allvarligt skada ekonomin. Så säger man oss, och vi brukar då stillsamt påpeka att vi har klarat oss. Varför skulle då inte andra länder kunna göra det?

På skuldområdel finns djupa motsättningar mellan i-länder och u-länder. U-länderna vill ha en allmän lättnad som gäller alla statliga och privata krediter. 1-länderna motsätter sig varie form av generell lösning som innebär en automatisk minskning av skulderna. De menar att skuldproblem måsle behandlas frän fall lill fall.

Från svensk sida har vi i detla läge lagl fram elt kompromissbud. Vi har föreslagil skuldlättnader avseende enbarl offenlliga bislåndskre-diter och begränsade till de fattigaste länderna.

Del vore, herr talman, ell allvarligl bakslag om de s. k. Parisförhandlingarna skulle avslutas utan konkreta resultat. U-länderna har redan gjorl mycket långtgående eftergifter i förhållande till sina ursprungliga krav. Om inle dialogen skall övergå i en för alla parler olycklig konfrontation krävs att särskilt de stora i-länderna under den korta lid som nu ålerslår omprövar sin negativa inställning till u-landskraven, åtminstone pade tre områden somjag närmast har uppehållit mig vid.

Den inriktning på de falligasie länderna som är Sveriges polilik kan le sig självklar men är ändå inie hell okoniroversiell. U-länderna fram-träder ulål som en homogen grupp, och del är i vissa sammanhang käns-ligl all lala om skilda inlressen för olika grupper av u-länder. Jag iror

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

ändå all del är nödvändigl all påpeka all del finns skilda inlressen. Den vida och vidgade klyfta vi ofta lalar om finns inle bara mellan del vi kallar för i-länder och del vi kallar för u-länder. Den finns också mellan å ena sidan i-länder, OPEC-siaier, andra mineralrika eller industrialiserade länder och å andra sidan de fattiga u-länderna.

På praktiskt taget vae område kan man se förvånansvärt slora och klara skillnader mellan de någol rikare u-länderna och de verkligt fattiga u-länderna.

Under perioden 1960-1973 ökade totalproduktionen, dvs. brullonatio-nalprodukten, per invånare i hela u-landsgruppen med ca 4 96 per år. I de fattigaste u-länderna ökade den med 19 dollar på 14 år och i de rikare u-länderna med 730 dollar.

Bland de rikare u-länderna finns flera som lyckals tiodubbla sin export, och bland de fattigaste flnns några som lyckats med en tredubbling. De andra har lyckats ännu sämre. U-länderna som grupp slår för 7 96 av väridens samlade industriproduktion, medan den industriella kapaciteten i Afrika bara motsvarar 0,5 % av världens samlade industri.

En lista av det här slaget skulle kunna utsträckas lill flera områden. Delta skulle emellertid bara bekräfta vad som redan framgått Vid sidan av de oljeexporterande u-länderna finns en annan, växande grupp u-länder som lyckals uppnå och bibehålla en snabb ekonomisk lillväxt som genom en snabbi växande induslrivaruexport kan betala för importen av livsmedel, som själva i viss utsträckning kan och får låna på den internalionella marknaden och kan klara av kommersiella lån och som har en lillräckligl attraktiv hemmamarknad för att locka i-länderna till samarbetsavtal.

De här länderna har självfallet för den skull inle avskaffal fattigdomen. Även i de rikare u-länderna finns en omfallande nöd, sväll och mänsklig förnedring i storstädernas slumområden eller på den storgodsdom i nerade landsbygden. Men dessa länder har en snabbt växande kapacitet atl ta sig an de egna problemen. Det är i deras fall inte i första hand fråga om bristande resurser utan snarare om brislande politisk vilja.

I de falligasie länderna har problemen snarasl accentuerats under senare år. Den ekonomiska lillväxlen håller endast med nöd och näppe jämna sleg med befolkningsökningen. Exporten domineras i huvudsak av råvaror med oförmånlig och osäker prisutveckling. Den internationella kapitalmarknaden är slängd och bylesbalanskriser måsle mötas med prutningar i ulvecklingsbudgeten.

Del är lill dessa länder Sverige, enligl regeringens mening, skall koncentrera sill utvecklingssamarbete. Det är det vi menar när vi i budgetpropositionen säger att vi skall koncentrera u-hjälpen till de fattigaste länderna. Och när vi nu, liksom tidigare, tillägger "och lill de fattigaste människorna" menar vi att eu framgångsrikl ulvecklingssamarbeie dessulom kräver all del hos våra samarbeisländer skall finnas en vilja lill social och ekonomisk ulveckling för folkfierlalels bäsla.

Inriktningen av Sveriges direkta bistånd på de fattigare u-länderna har

alllid varit ganska klar. För budgelårel 1911/78 kommer ungefär 90 % av del bilaterala anslagel alt användas för samarbele med de mycket fattiga u-länderna.

En av de ytterst få, kanske den enda biståndsgivare som kan tävla med Sverige i delta avseende är IDA, som alltsedan sin start koncentrerat sin långivning på de allra falligasie u-länderna. Relalivi rika u-länder kan över huvud taget inte få några IDA-län. Elt land som är uleslutel från IDA:s långivning just av detta skäl är Chile, vilket märkligt nog inte gått upp för en del av de ivrigaste världsbanksdebaltörerna i Sverige.

Mol bakgrund av all IDA i hög grad har precis samma biståndspoliliska inriktning på de fattigaste länderna som den vi allmänt är överens om i Sveriges riksdag, har jag lilel svårl alt se moliven bakom det socialdemokratiska förslaget alt minska del svenska bidraget lill IDA. Vi har här i riksdagen genom åren varit överens både om de kritiska synpunkler som man kan anlägga även på IDA och på Världsbanksgruppen som helhet och om att ulvecklingen gått och går i riktning mot en allt bättre överensstämmelse mellan lDA:s verksamhel och våra samarbetsi-principer.

Vi har också varit överens om att IDA är den ulan jämförelse viktigaste källan för obunden kredilgivning på utomordentligt fina villkor till u-länderna.

Vi vel dessutom - och det är inte del minst viktiga - atl u-länderna i internationella sammanhang uttalat ell mycket starkt stöd för en rejäl ökning av lDA:s resurser och att programländerna i direkta kontakter med oss sagt samma sak. När jag var i Tanzania nyligen var det jusl della budskap jag fick med mig hem lill den nya svenska regeringen. Jag vet att Tanzanias president Nyerere hade samma maning alt rikla lill den tidigare, socialdemokraliska regeringen.

Dessa skäl räcker enligt vår mening mer än väl för att motivera en oförändrad bidragsandel. Härtill skall emellertid läggas att den internationella Överenskommelse som nyligen träffats om en ökning av lDA:s resurser bygger på all alla vikligare bidragsgivare släller upp med oförändrad andel. Om vi hade insisterat på atl få sänka Sveriges andel, som nu är 4 96, hade vi uppenbarligen riskerat alt andra länder lagil Sveriges exempel som förevändning för atl gå in för samma polilik. Det är också alldeles uppenbart atl detta skulle ha äventyrat förhandlingarna om den s. k. femte påfyllnaden, som - sedan förhandlingarna väl gått i lås -ger u-länderna 32 miljarder kronor i utomordentligt förmånliga lån under den närmaste treårsperioden.

Vissl finns det drag i Världsbankens verksamhel, som vi bör vara kritiska till och som vi bör söka reformera. Om dessa ting har det rått och råder bred parlamentarisk enighei i den svenska riksdagen, och del bekräftas även av årels ulskollsbelänkande. Vårl infiytande utövar vi bäst - därom råder också enighei - om Sverige finns kvar i IDA och Väridsbanken och stöder u-ländernas krav där.

Också när det gäller insatserna i södra Afrika finns en socialdemokralisk

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

reservation. Här kan jag dock inle pä samma sätt som när del gäller IDA se all del finns någon egenllig sakskillnad mellan regering och opposition, även om Mats Hellström gjorde vad han kunde för att få en sådan skillnad all framiona. Regeringsförklaringens ord om "ökal slöd lill kampen för frigörelse i södra Afrika" speglas i hög grad i årets bi-slåndsbudget I anslagsfrågan handlar del om en avvägning inom ramen för samma lolala biståndsanslag. Oppositionen vill använda de pengar man sparar på IDA och kalastrofanslaget för att öka anslagen bl. a. lill länderna och befrielserörelserna i södra Afrika. Den avvägningen kan jag, vilkel framgått av vad jag nyss sagt, inle acceplera.

Viktigare är ändå atl vi är överens om alt Sverige bör forisätta all fördöma aparlheidpoliliken, all hjälpa aparlheidpolitikens offer, att ge humanitärt slöd lill de rörelser, som hävdar den självklara principen om majoritelsstyre för folken i Namibia och Zimbabwe, och atl som ett led i samma strävanden slödja den sociala och ekonomiska utvecklingen i de redan fria staterna i dessa områden.

Vi kan göra detla politiskt genom alt helhjärtat ställa upp bakom de ekonomiska sanktionerna mot Rhodesia, genom atl arbela för ett tvingande vapenembargo mol Sydafrika och genom alt verka för ell slopp för nyinvesleringar i Sydafrika.

Vi gör del också genom all föreslå all de s. k. frontslalerna skall fä genomgående ökal bisländ. Mozambique, vars ekonomi ulsalls för härda påfresiningar lill följd av FN-sanklionerna mol Rhodesia, får en ökning med närmare 50 96 i förhållande till årels budget Med samma molivering får också Zambia en avsevärd anslagsökning. Med del fria Angola har regeringen förklaral sig beredd all inleda ell långsikligl ulvecklingsarbele. Även Botswana, Lesolho och Swaziland, alla länder som i dag är ekonomiskl slarkl fjällade lill Sydafrika, kommer all få mer bisländ om regeringens förslag bifalles. Och apropå vad herr Hellslröm sade om Tanzania vill jag bara påminna om all Sverige fakliskl är den avgjorl slörsla bidragsgivaren lill Tanzania, även om man räknar in Väridsbanken.

För flyktingar och befrielserörelsernas humanitära verksamhel föreslås 35 milj. kr., vilket innebär en slörre ökning än som föreslogs av en enig SIDA-slyrelse. Till yttermera visso har del understrukits all delta inle är någol tak. I den utsträckning del finns uirymme för konsirukiiva insatser, som kräver större belopp, är vi beredda att anvisa ytterligare medel ur kalastrofanslaget, vilkel herr Wirmark redan har påpekal.

Vid en resa nyligen i Afrika har jag uppmanat befrielserörelserna ZANU och ZAPU i Zimbabwe all precisera sina önskemål om bistånd, vilkel nu också skell. Dessa ansökningar övervägs f n. inom den s. k. flyk-lingberedningen. Beredningens förslag kommer naturligtvis att prövas av regeringen i positiv anda.

Del stöd vi en gång gav befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna har nu övergått eller är på väg all övergå i elt långsiktigt samarbele med politiskt fria stater. Vi hoppas naturligtvis alt den dag inte skall vara alllför långt borta då detta också kommer all gälla Namibia och Zimbabwe.

Del är inte vår eller andra utomstående staters sak att förestava utvecklingsländernas val av polilisk väg. Men själva fria har vi en skyldighel all hävda andra folks räll lill polilisk! oberoende och ekonomisk ulveckling. Della är ändå lill sisl, herr talman, allt vårt biståndssamarbetes yttersta mål.

Under della anförande övertog herr andre vice talmannen ledningen
av kammarens förhandlingar. ■

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet Ullsten kommenterade de inlägg om industrifrågor som bl. a. herr Måbrink, herr Korpås och jag gjorl. Jag tror alt han bevisade för mycket. Det behövde inte flnnas någon motsättning som inle gick alt lösa, ansåg han om herr Korpås och min deball. Vi skall inte överföra vår leknik, om den inte passar u-länderna, utan vi skall finna en teknik som är lämplig och som u-länderna önskar, sade herr Ullsten vidare, och jag håller helt med honom på den punkten.

Men därmed blir också herr Ullstens polemik mot herr Måbrink egendomlig. Herr Ullsten ville bagatellisera och hävdade att det inte fanns någon egenllig motsatsställning mellan svenska förelags inlressen och den svenska biståndspolitikens inlressen i detta sammanhang. Men de svenska företagen har nalurliglvis elt primärt intresse av alt sälja den leknik de har men inte av alt sätta i gång elt kostsamt ulredningsarbele för all finna ny leknik, som de inte har, att sälja lill u-länderna. Där finns en klar potentiell konfliklrisk mellan svenska förelags inlressen och biståndspolitikens inlressen. På den punklen tror jag alltså alt herr Ullsten bevisade lilel för myckel.

Deslo viktigare är det då atl den svenska regeringen håller hårt i in-dustribislåndet sä att inte företagsintressena får dominera, och det är del som vi understryker så kraftigt; jag skall inte gå in närmare på det nu, efiersom herr Göransson kommer atl ta upp del i sill inlägg. Vi menar emellertid all man inle skall blanda ihop bistånd och kommersiella transaktioner. Vi är motståndare lill all man gör ett bolag som delas mellan näringslivet och staten när det gäller t. ex. att sälja utbildnings-riänsler - jusl av det skälet all det gäller industriell leknik som näringslivet har eller kan ta fram. Om man skall finna en leknik som passar u-länderna snarare än det svenska näringslivet, bör ju staten kunna avgöra saken bättre än näringslivet självt, som har ell klart egeninlresse av atl sälja just sin leknik.

För herr Ullslen fanns det ingen sakskillnad när det gällde våra olika anslagsbud i fråga om södra Afrika. För socialdemokratin ligger det en självklar sakskillnad i de drygt 100 milj. kr. till södra Afrika som vi föreslår utöver regeringens förslag,

Trols alt herr Ullsten uppehöll sig vid södra Afrika fick jag ingen klarhet i ell par frågor, som oroar mig.

Varför vill inle regeringen göra Angola till programland? Förberedelser

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

för långsikligheten drogs upp sä fort som avkolonialiseringen skedde, men den nya regeringen har inle velat göra Angola lill programland, Angola är en av de vikligasle fronlsiaterna. Varför vill inie regeringen ställa upp?

Statsrådet Ullsten hänvisade lill den biståndsnivå för Tanzania som under många år har uppnålls genom den socialdemokratiska poliliken, lill vilken ni har anslutit er. Men vad jag lalade om i mill inlägg var alt bislåndel lill Tanzania med regeringens förslag, som innebär nedskärning av SIDA:s äskanden, belyder en minskning av bisiåndet till Tanzania i reala termer jämfört med föregående år. Detta ser socialdemokraterna som ell djupt beklagligl inslag i biståndspolitiken mol bakgrund av de slora behoven i Tanzania självi och hos de befrielserörelser som Tanzania stöder.

Hen MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag slällde en fråga lill herr Ullslen om IDB, och jag skulle vara lacksam om herr Ullsten svarade på den frågan.

Sedan kan jag i slort sett hålla med Mats Hellslröm när det gäller industrisamarbete. Jag vill bara påpeka för herr Ullsten att milt parti inle är emol industrisamarbete - och jag sade det faktiskt också i mill anförande. Vi har ingenting emot investeringar i vissa u-länder. Men huvudfrågan är ju till vilka länder investeringarna skall gå och vilkel syftemål de skall ha. Frågan är om de är anpassade till och insatta i resp, u-länders egna utvecklingsplaner eller om de, som det är nu, utgör industriella enklaver, som jag sade i mitt huvudanförande, i vissa u-länder med oerhört reaktionära regimer, där de ju inle på något sätt har en ulvecklingsfrämjande effekt utan tväriom snedvrider dessa u-länders ekonomi. Det kan ske därför alt det jusl i den sortens u-länder finns regimer som över huvud tagel inle har någon folklig förankring eller någol iniresse av alt utveckla landet, så atl man kan höja folkmajoritetens oerhörl låga levnadsnivå.

Del är ju della del handlar om, det är della som är kärnfrågan, och därom har inte herr Ullslen sagl någonling. Hur ser herr Ullsten på den lypen av invesleringar, som ju sker i dag? Jag nämnde Lalinamerika som ell exempel. Hur ser herr Ullslen på investeringarna i Chile? På vilket sätt kommer de svenska företagens investeringar där de fattiga och svällande människorna i Chile lill godo?

Hen slalsrådel ULLSTEN:

Herr lalman! Herr Hellström lycker lydligen inle om all jag försöker tona ned de skillnader som kom fram mellan honom och en del andra debattörer lidigare när del gäller investeringar och teknologi. Jag skall gärna erkänna att visst kan del här finnas skillnader. Det kan finnas olika idéer om vad som är del rimliga och vad som inle är det rimliga. Men jag lycker ändå att saken på någol säll från vår synpunkt ter sig relativt enkel. Del är u-länderna själva som begär all vi skall öka sam-

arbetet på industriområdet Del är u-länderna själva som begär att vi skall hjälpa till med teknologiöverföring.

Vi är givetvis på det klara med atl u-länder är svaga ekonomiskt, också i samarbete med stora investerare, vare sig det handlar om nationella eller multinationella förelag. Vi kan dock inle vara lill den grad försiktiga att vi, medvetna om de riskerna, som huvudsaklig polilik avråder u-länderna från denna lyp av industriellt samarbele, eller från att få en för u-ländernas förutsättningar anpassad teknologi. Vad vi kan göra är att i största möjliga utsträckning slärka u-landssidan i den situationen, och det är väsentligen det som utvecklingssamarbete på industriområdet skall handla om.

Sedan är det en helt annan fråga när det gäller direktinvesteringar. Här är del faktiskt så, herr Måbrink -jag vel inle om det också möjligen gäller herr Hellström - alt den motvilja mot direktinvesteringar, som präglar en del av era inlägg, ser man ingen motsvarighet till när man åker till u-länderna, eller när man sitter här hemma i Sverige och dis-kulerar med u-ländernas representanter. Det spelar ingen roll om det handlar om en utrikeshandelsminister från Vietnam eller en president i Tanzania eller Mozambique - alla är de myckel intresserade av atl få även svenska investeringar i sina länder. Jag lalar nu inte om industribistånd utan om svenska investeringar. Vissl ser vi riskerna för u-länder - att de kan komma till korta i förhandlingar om hur vinster skall fördelas eller hur investeringen i allmänhet skall läggas upp. Del måste ändå vara så, att vi har en allmänt positiv inställning till u-ländernas prioriteringar och önskemål också på detta område.

Sedan till sisl, herr talman, herr Hellströms tal om den skarpa socialdemokratiska profilen när det gäller södra Afrika. Såvitt jag förstår handlar det inte alls om någon annoriunda profil. Det handlar om litet Slörre belopp, om en ökning av anslagen till länder och rörelser för vilka regeringen redan har föreslagit en ökning. Det handlar dessutom om en ökning inom samma tolala biståndsanslag. Den av socialdemokraterna föreslagna ökningen kommer därför att gå ut över anslag till andra områden, framför allt anslaget lill IDA.

Från regeringens sida har vi menat - och samma princip gäller fortfarande - att eftersom man från u-ländernas sida fäster så stort avseende vid att IDA får större resurser, skall inte Sverige vara ett land som sviker. Då skall vi inte i ett känsligt förhandlingsläge gå in och föreslå en sänkning av vår bidragsandel med risk atl andra länder skulle följa efter och att hela päfyllnadsförhandlingen skulle gå i stöpet. Det tror jag inte något u-land hade uppskattat

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen HELLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt herr Ullstens inlägg präglades av en liberal kluvenhet när det gäller industrifrågorna. Alla u-länder är intresserade av direklinvesleringar, sade herr Ullsten. Han sade också alt u-länderna begär teknologiöverföring. Men de här två påståendena är inte självfallet

4 Riksdagens protokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

samstämda med varandra. Olika slags direktinvesteringar ger inte samma effekter. Direklinvesleringar kan vara alll ifrån en färdig fabrik med full teknologiöverföring till utläggning av legoarbelen, sarnmansältningsar-beten osv. som inle alls eller mycket litet överför teknologi. Erfarenheten av västvärldens investeringar och också Sveriges investeringar i u-länderna visar att de investeringarna i första hand går ul på atl lägga ul enkla moment som inle innebär teknologiöverföring.

Så sent som i våras underströk den svenske LM-chefen i en inlervju i Metallarbetaren att L M Ericsson hade som politik all hålla teknologin kvar i Sverige och all i sina fabriker i u-länderna lägga ut jusl den lyp av enklare arbeten som inte innebär en sådan teknologiöverföring som herr Ullslen ställer sig bakom. Har hela den deballen undgått herr Ullsten, atl direklinvesleringar som sker på företagens villkor inle är vad u-länderna i internalionella och andra organisalioner i första hand önskar ulan vad de Ivärlom molsäller sig? Kravet på teknologiöverföring har ju kommit fram så hårt i internationella fora, därför atl u-länderna ser alt de inte får en teknologiöverföring genom de direktinvesteringar som sker på de privala företagens villkor. Det är därför som del krävs en kraftfull politik också från statens sida.

Slutligen södra Afrika. Herr Ullsten säger atl reservalionen handlar om ökningar på ökningar. Men det gör den inle när del gäller Tanzania. Där skall vi rösta om anlingen en ökning av bislåndel enligl det socialdemokraliska förslaget eller en minskning av bisiåndet i reala termer enligl regeringens förslag.

Herr Ullslen har heller inle besvaral min fråga: Varför vill inte den borgerliga regeringen göra Angola lill programland? Del är en annan av de frågor som vi skall rösla om här i kväll.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte orda mera om t"oreiagsinvesleringar, därför atl herr Ullslen vill inte diskutera dem på del sätt som de borde diskuteras. Del kan man klarl konstalera efter den här debatien. Trols atl jag inte har rätt lill fler repliker upprepar jag frågan om IDB. Del är tredje gången jag ställer den frågan till herr Ullslen, och jag skall hell korl redogöra för bakgrunden.

Herr Ullsten och jag hade en debatt här i kammaren i mitten på december förra årel om medlemskap i IDB. Herr Ullsten sade då att av biståndspolitiska skäl var ett medlemskap inle acceptabelt - man kunde inte tänka sig del. Jag ställde därför frågan: Men hur är del dä när det gäller u-landsmoliv?

Inte ens del svarade herr Ullsten på.

Jag vill alltså veta: Vad är del som hänt under de två månader som gått sedan herr Ullslen sade detta i riksdagen? Nu har ju herr Ullsten, efter vad jag förstår, gått med pä medlemskap i den Interamerikanska utvecklingsbanken - alltså ett direkl stöd av skallebelalarnas pengar lill de oerhörl brutala militärdiktaturerna i Latinamerika, Och det har med den fråga som vi diskuterar här i dag all göra!

Hen Slalsrådel ULLSTEN:

Herr talman! Del är mycket riktigt som herr Måbrink påslår, att jag sagt att del inle finns några skäl att gå in i IDB om man skall se till utvecklingseffekler av den lyp som vi avser när vi diskulerar svenskl bistånd. Därför har vi som bekant heller inte gåll in i IDB med några bislåndsmedel, ulan medlemskapel i IDB har helt moliverals av exporl-skäl. Jag skall gärna gå in ulförligare på en diskussion om vad u-landspoliliken kräver för typ av avvägningar mellan vad som är rimligt från u-ländernas synpunkler och vad som är rimligt från Sveriges synpunkt Jag tillåter mig hävda atl en svensk regering, av och till, också måsle ta sig an svenska intressen.

Får jag sedan bara säga lill herr Hellslröm all jag efler hans senasie inlägg ännu mindre än lidigare förslår vad det är han och jag är oense om, Hans resonemang gick ul på alt jusl därför au svenska och andra länders företag när de investerar i u-länderna ser till sina egna intressen i första hand - det är det företag gör och skall göra - behöver u-länderna stöd också på industriområdet för t, ex, teknologiöverföring. Det stödet är vi nu beredda all ge. Vi är också beredda all försöka hitla lämpliga former för det, där det ibland kanske kan bli tal om direkta statliga insalser, där del ofla kan bli lal om samarbele mellan stålen och näringslivet och där alltsammans hela tiden har som utgångspunkt att u-länderna vill bygga upp sin industri.

När det gäller Tanzania lika väl som när del gäller andra ändamål i södra Afrika, där socialdemokraterna vill föreslå högre anslag, är det på del sättet att man tar någon annanstans ifrån. Den avvägning som socialdemokraterna förordar och som skulle innebära dels all man minskar kalastrofanslaget, dels alt man försvårar IDA-förhandlingarna har vi inte velat vara med om.

Vad sedan till sist gäller Angola, som jag lyvärr glömde att beröra i mitt förra inlägg, framgår det av budgeten atl vi är beredda atl inleda ell långsikligl samarbele med Angola. Del är möjligl all del samarbetet så småningom kommer au bli av den karaktären att Angola blir ell av Sveriges programländer. Vi böriar nu med samarbele med Angola i den här formen, och del är väl rimligl alt ta ell steg i laget. Så diskuterade, såvitt jag vet, i regel också den socialdemokratiska regeringen när den gick in i nya länder.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr lalman! Jag skall böria med ett citat,

"Vi delar den i lidigare propositioner och utskottsutlåtanden framförda uppfattningen alt kravet på solidaritet med de fattiga länderna ulgör ell tillräckligt moliv för ell omfattande svenskt biståndsprogram. Härav följer att detta motiv är överordnat andra skäl som kan anföras till förmån för Sveriges biståndsinsatser.

Solidariteten förstärks i och med alt man lägger alll slörre vikl vid strävanden mot jämlikhet och jämställdhet mellan grupper och individer

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

inom del svenska samhället. En jämlikheispolilik i Sverige kan inte be
gränsas till åtgärder som uriämnar skillnader enbarl inom nationen. Den
solidaritet som måste bära upp alla jämlikhetssträvanden blir inle tro
värdig utan sin internationella dimension. Därför blir ett omfattande bi
ståndsprogram som syftar lill internationell uriämning och social rättvisa
ett naluriigt inslag i Sveriges utrikespolitik," "Vi vill redan här un
derstryka all en biståndspolitik som huvudsakligen motiveras av soli
daritetskrav måste få en markerad inriktning på social rättvisa och eko
nomisk uriämning,-- "

"Härav följer atl del svenska biståndet i första hand bör inriktas på falliga u-länder som själva aktivt strävar atl förbättra de ekonomiska och sociala förhållandena för de sämst slällda grupperna".

Nej, del här var ingel citat från den socialdemokraliska motionen -även om det myckel väl kunde ha varit det. Det var ell citat ur den biståndspoliliska ulredningens betänkande, ett belänkande som vi nu äntligen fält och .som jag vill rekommendera kammarens ledamöler all studera - framför alll kanske Torslen Bengtson, som i fjolårets bistånds-debatt yttrade följande:

"När biståndspoliliska ulredningen har framlagt sitl betänkande måste en omprövning ske av hela den svenska biståndspolitiken och det är inte alls säkert atl de nuvarande principerna i så fall kommer att gälla. Biståndspolitikens allmänna inriktning bör bli föremål för en noggrann prövning."

Också herr Hernelius har i dag låtit antyda atl del nu skall bli en förnyad prövning, att starten kommer att ske från andra utgångspunkter. Det är självklart att ulredningens betänkande skall gå ut på remiss. Sedan får regeringen formulera en proposition med anledning av de förslag som inkommit. Men jag har svårt att förslå att regeringen skulle kunna förändra riktlinjerna för biståndspolitiken så väsentligt som framgick av herr Bengtsons inlägg förra året och som antyddes i herr Hernelius inlägg i dag, när del finns en så samstämmig uppfallning om inriklningen.

Såviti jag kan finna råder del alltså myckel stor enighet i ulredningen om principerna för ländervalet, kanske större än enigheten här i kammaren.

Om man jämför utrikesutskoltels betänkande i år med molsvarande betänkanden 1975 och 1976 kan man göra vissa intressania iakttagelser. Proposilionen och den borgeriiga utskottsmajoriteten vill i år ge regeringen fullmakt atl lämna treåriga utfästelser - inte bara lill programländerna ulan lill samlliga länder med vilka Sverige har ett utvecklings-samaibete som förutses fortgå under en längre period. Ingenling sägs om vilka kriterier som skall gälla för denna kalegori av länder. "Som förutses fortgå under en längre period" - vem är det som förutser della? Är det SIDA? Är det regeringen? Är del riksdagen?

Reservanterna menar alt detta är att så alt säga alt bakvägen ta bort programlandsbegreppet. Nu blir alla motlagariänder programländer i vår mening. Koncentrationen till ett fåtal programländer, som vi varit eniga

om, nonchaleras. Det är ett försåtligt sätt att ställa riksdagens beslut ål sidan som är betänkligt Men även sakligt sett är del betänkligt, eftersom det ligger en styrka i vår koncentration till ett begränsat anlal landet som innan vi anlog dem till programländer blev föremål för ytterst noggranna analyser.

Herr Ullslen har i dag sagl att del kan tänkas all Angola blir ell programland - man tar ett steg i laget Vad är del då för skillnad på del långsiktiga samarbetel och detta atl ett land är programland?

När man läser del utmärkta betänkandet från BPU finner man all del enbart talas om programländer i samband med långsikliga utfästelser,

Alla minns kanske - i varie fall gör jag del - hur moderaterna drev på och fick cenlern och folkpartiet med sig när de ville begränsa den socialdemokraliska regeringens fullmakter när det gällde långtidsutfästelser. Nu vill regeringen utvidga fullmakterna. Man förvånar sig verkligen över herr Hernelius lotala lystnad när det nu gäller att utöka regeringens bemyndigande. Dessutom har det kommit till min kännedom att regeringen är i färd med att slula fleråriga bindande avtal med mottagarländerna. Jag vill citera vad herr Ullsten sade i biståndsdebatien i april 1975, Han hävdade då alt förslaget om begränsning av fullmakten var ett önskemål från riksdagen att få spela en aktivare roll inom ramen för gällande principer för vår biståndsplanering.

Frågan om hur det blir med riksdagens aktiva roll när man sluter två- eller ireåriga avtal med moUagariänderna ber jag att få la upp med herr Ullsten vid ell senare tillfälle.

Del finns en annan tystnad som också förvånar, och det är moderaternas tystnad om biståndet lill Vietnam och i synnerhel lill skogsindustriprojektet. Det fanns ingen motion om delta till årets riksdag, del anfördes inte ett ord om det vid utskottets behandling av biståndet till Vietnam, Men tystnaden bröts ju i dag av herr Hernelius som sade au man måsle upprällhålla traditionerna. Jag trodde att moderaierna hade anslutit sig till den svenska Vieinampoliiiken sådan den formals av den socialdemokraliska regeringen, men så var del nu ändå inle. Vad kan det vara som har hänl?

Förra gången krävde man en omförhandling om bislåndsavialel med Vietnam, Man talade då om att kosinaderna för skogsindustriprojektet hade stigil till 800 milj, kr. Vad slår det i år? I år får man en siffra som visar all kostnaderna är I 055 milj, kr. Men då säger herr Hernelius: Del är ingen idé, tiden är ule. Förra årel sade moderaierna när del var fråga om 800 milj, kr,, att man ville frigöra medel för andra och mer angelägna uppgifter. Det måsle väl ändå, herr Hernelius, kännas genant med den här helomvändningen? Det är kanske oförsynl av mig att påminna om gångna lider, men jag tycker alt det är nödvändigl. Jag hoppas också atl herr Hernelius lyssnade till vad statsrådet Ullsten sade, att u-ländernas prioriteringar är det som är viktigast. För Vietnam har ju skogsindustriprojektet prioriterats i allra högsta grad.

Regeringen har gjort ell stort nummer av atl biståndsanslaget nästa

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

år någol kommer alt överskrida enprocentsnivån. Herr Ullslen sade nu att han bara ville notera del, inle yvas över del, Försl vill jag då noiera att regeringen och Ola Ullslen helt lysl ansluler sig lill den av socialdemokraterna genomförda omläggningen av beräkningsgrunderna för en-procentsanslaget, dvs, beräkningarna görs på del kalenderår då budgeten läggs i stället för framföriiggande budgetår.

Det sägs helt riktigt i utskollsbelänkandel: "Omläggningen motiverades med svårighelen att göra säkra prognoser om BNP:s ulveckling utöver de beräkningar som brukar göras i finansplanen för det kalenderår under vilket förstagen framläggs," Återigen en obehaglig påminnelse, men om sanningen skall fram - och del skall den ju - så reserverade sig herr Ullsten mot dessa beräkningsgrunder i utrikesutskottets betänkande 1975/76:14, Nåja, man är inle sämre karl än alt man kan ändra sig.

Hur som helst så har nu de vise vid efterhandsgranskning kommii fram till att vi nådde nog inte enprocentsmålet 1975 på grund av inflationens verkningar. Men 1977/78 når vi över enprocentsmålet, säger utskottet och citerar snällt propositionen. När vi frän socialdemokratiskt håll påpekade alt den snabba prisstegringen i bönan av 1977 och olika ekonomisk-politiska ålgärder frän regeringens sida - devalvering och föreslagen momshöjning, som ju ändå, herr Hernelius, är realiteter- innebär all propositionens prognos för BNP inte längre är aktuell, då ville majoriteten inte lyssna. Men vi menar att del med dessa fakta för ögonen inte finns något stöd för påslåendet all enprocentsnivån kommer alt överskridas år 1977,

Herr lalman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservationen 4,

Hen statsrådet ULLSTEN:

Herr talman! Jag har inte så förskräckligt mycket atl invända mol det som fru Sigurdsen sade, men på en punkt lycker jag att en kommentar är nödvändig. Del gäller fru Sigurdsens sätl all diskuiera frågan om rällen för regeringen all göra långsikliga ulfäslelser också lill andra länder än de som kallas programländer.

Fru Sigurdsen ville göra gällande all de skrivningar som finns i budgetpropositionen och som utskottsmajoritelen nu anslutit sig lill på någol sätl skulle sälla riksdagen ål sidan; regeringen skulle, befarar hon, kunna hålla på och leka hur den ville och göra det ena eller andra landet lill programland eller låta bli atl göra det. Men så är det ju inte, fru Sigurdsen, Om riksdagen anser att det är fel när regeringen hävdar att vi skall ha ett långsiktigt samarbete med något land, så har ju riksdagen möjlighet att säga ifrån, på samma sätt som riksdagen har möjligheter atl hävda alt vissa länder skall vara programländer och att vissa andra inte skall vara det. Den möjligheten har socialdemokraterna själva utnyujat vid behandlingen av det ärende som vi nu diskuterar. Om jag minns rätt tycker man inle att Kenya skall vara ell programland i framtiden, medan

man däremot anser att Angola skall vara det. Den saken kommer riksdagen så småningom all kunna votera om. Budgetpropositionens skrivningar innebär inte på något säll att riksdagens inflytande minskar.

När man från socialdemokratiskt håll går emol tanken på alt vi skall kunna ha elt långsikligl samarbele också med andra länder än programländer lycker jag alt det är inlressanl all få ell svar på frågan vad socialdemokraterna i så fall har för alternativ. En logisk konsekvens vore att man sade att vi över huvud taget inte skall ha någol samarbele med andra länder än de som kallas programländer. Men om jag fallal saken rätt, är del inte del man vill, I sä fall måste man anse att det är långsikligheten i samarbetet med vissa länder som är det felaktiga. Dä vill jag fråga: Vilka av de länder som vi föreslagit elt långsiktigt samarbete med, men som inle är programländer, tycker ni att vi skall bete oss på annal sätt med? Skall vi när det gäller Kap Verde och Laos - för atl la ett par exempel - säga alt vi inte vill ha något långsiktigt samarbete med dessa länder utan att vi när del gäller dem skall ta något slags ad hoc-beslut år efter år?

I en tidigare debatt under riksmötet förde jag en diskussion med Birgitta Dahl, där hon föreslog dels all vi skulle gå in med katastrofbistånd i Laos, dels ell långsiktigt samarbete med samma land. Hon var ganska nöjd med det svar jag då gav, nämligen en referens lill det som står i budgetpropositionen om att vi faktiskt hade tänkt oss ett långsiktigt samarbele med Laos liksom att ge katastrofbistånd. Hade regeringen varit fjättrad vid den av socialdemokraterna nu drivna tanken alt vi inle får ha ett långsiktigt samarbete med andra u-länder än dem som kallas programländer, då hade jag inle kunnat ge del beskedet

Om man nu från socialdemokratiskt håll är så rädd för att vi vill ha en långsiktig planering också i samarbetel med länder som inte kallas för programländer, så får man väl lala om hur man har länkl sig konsekvenserna av del och vilkel alternativ man i så fall vill ha.

Till sist bara några ord om enprocentsmålet. Jag kan inle se annat än all det väsentligen är en teknisk fråga vilka beräkningsgrunder man använder sig av. Så länge man bygger på en prognos om vad som kommer atl hända inom ekonomin blir del alltid en bedömning som kan slå rätt eller fel. Men det politiskl intressania alt noiera är väl ändå alt den nya regeringen klarl har sagl ut att enprocenismålei skall vara ett eiapp-mål, alt den nya regeringen med ulgångspunkl från de beräkningar den hade lill hands när budgelproposilionen fastställdes beräknade biståndsanslaget så all det skulle komma en bil över enprocentsnivån.

Del är också politiskt inlressanl atl noiera förre finansministern Gunnar Strängs omedelbara reaklion när han fick se atl den nya regeringen hade lagl sig över enprocentsmålet Han sade: Det skulle jag aldrig ha gått med på. Jag måste säga att också på den punklen tror jag honom.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ullsten säger att ni får väl säga ifrån. Det är ju det vi har gjort i den här reservationen, där vi menar alt man urholkar programlandsbegreppet. Vi har inte sagt vilka länder som skall komma i fråga, men vi har föreslagit att Angola skall bli programland. Herr Ullsten säger att det kanske blir så men att man måste gå steg för steg. Han säger också atl del inte är lätt att göra Laos lill programland.

Jag upprepar den fråga jag slällde i mill inledningsanförande: Vad är det för skillnad mellan ett långsiktigt samarbete, som man nu föreslår för jag tror samtliga länder som vi har ett samarbete med utom Somalia, och alt ett land är programland? Innan vi föreslår riksdagen att ett land skall bli ett programland förekommer ju ett omfattande gransknings-och utredningsarbete.

Jag vill ha ell klart besked av herr Ullsten om vad det är för skillnad på programlandsbegreppet och den nya definitionen långsiktigt samarbele.

Hen statsrådet ULLSTEN;

Herr talman! Svaret på fru Sigurdsens fråga är att skillnaden egentligen inie är så stor om man ser den från statsrätlslig synpunkt. Det handlar i samtliga fall om länder som vi har samarbete med i den ena eller andra formen. Men vi har valt att lyfta fram vissa länder. Vi har gjorl ett urval av länder som vi lycker i särskilt hög grad uppfyller de krav vi ställer för all nå bislåndsmålen. Dessa länder har vi kallat för programlandet och dem ger vi generellt mer bistånd än andra landet Det är den väsentliga skillnaden.

Nu reagerar fru Sigurdsen mol att jag säger att Angola kanske blir ell programland. Men den diskussion vi för här, fru Sigurdsen, är ju om riksdagen skall ha någonting alt säga till om eller inte. Det förhåller sig på precis samma sätl nu som lidigare, nämligen atl riksdagen om den vill göra Angola lill ett programland också kan göra det. Vill regeringen göra Angola till ell programland, så måsle regeringen gå till riksdagen och begära dess accepterande av del. Jag menar alltså att det inte på något sätt skall ske i smyg. Del kan länkas att vi framlägger ett sådant förslag för regeringen. Vi får se hur samarbetet med Angola kommer att le sig i framliden.

Jag tycker ändå att delta är mer än en teknisk diskussion. Politiskt intressant är däremot den fråga som jag ställde till fru Sigurdsen och som fortfarande hänger i luften: Vilka av de länder som vi nu har ett långsiktigt samarbete med men som inte är programländer är det som socialdemokraterna vill att vi skall avbryta del långsiktiga samarbetet med? Det måsle rimligen vara innebörden i kriiiken av oss för vårt långsikliga samarbete med andra länder än programländer. Kap Verde, Portugal, Pakistan, Laos, Lesotho och Swaziland är visserligen inte programländer, men när vi samarbetar med dem skall vi göra del långsiktigt, så att vi kan planera på sikt och så att de vet ungefär vad de har att

vänta sig av Sverige, Menar fru Sigurdsen att det är fel med detta slags samarbete med dessa länder fastän de inle är programländer?

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Efter att ha lyssnat till herr Ullstens senaste inlägg står det klart för mig att det inle finns någon skillnad mellan begreppet programland och den nya definition som gäller ett långsiktigt samarbete. Svaret till herr Ullsten är: Vi har föreslagil att Angola skall bli programland,

I övrigt får regeringen lov att förelägga riksdagen ett förslag, där man gjort alla nödvändiga bedömningar och värderingar, innan man föreslår alt ett land skall bli programland. Här kommer ni bara och säger rakt över att ni vill ha ett långsiktigt samarbete med alla de länder som vi över huvud tagel ger bistånd till.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen statsrådet ULLSTEN;

Herr talman! Även om denna debatt redan är långdragen, skulle jag ändå vilja ställa följande fråga, som fru Sigurdsen väl får chansen alt svara på någol senare i debatten; Är det fel att den svenska regeringen har ell långsiktigt samarbete med Laos - vilket vi f. o. är överens med exempelvis Birgitta Dahl om att vi skall ha - trots att Laos inte är ett programland? Svarar fru Sigurdsen ja på den frågan, alltså all det är fel, förslår jag resonemanget. Svarar hon nej, förslår jag henne över huvud taget inte alls.

Herr andre vice talmannen anmälde att fru Sigurdsen anhållit att till protokollel fä aniecknat atl hon inte ägde rätt till yllerligare replik.

Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Det internationella utvecklingssamarbetet får i årets budgetförslag sitt anslag ökat med 428 milj. kr. eller med 13,5 96 i förhållande till innevarande är. Därmed har biståndsanslaget beräknats översliga 1 96 av 1977 års bruttonationalprodukt lill marknadspris. Därmed fullföljs ett arbete som pågått under många år. Först föreslog Indien i Förenta nationerna att man skulle nå upp till detta mål. Sedan framfördes ett centerförslag i en motion i riksdagen, vilket fick anslutning från det ena partiet efter det andra. Nu fullföljer vi denna linje.

Det är riktigt som fru Sigurdsen påstod alt jag sade. Görs en statlig utredning, skall man därefter se om det finns någonling som behöver ändras i vår biståndspolitik. Det anser vi beträffande biståndspoliliska Ulredningen, Men del finns naturligtvis i detla samarbele vissa principer som måste fullföljas. Jag skall ange några principer, som vi inom centern har arbetat efler. De är vägledande för vad vi sedan gör i enskilda fall.

För det första har vi alltid hävdat atl del i första hand är de fattiga länderna och de faltiga människorna som skall ha u-landsbislåndet Steg för steg har vi kommii dithän. Huvuddelen av biståndsmedlen bör kon-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

centreras på mycket fattiga länder. Den medelsfördelning som förordas i propositionen innebär atl ca 90 96 av del direkt landinriktade bislåndel går lill den ländergruppen.

Det finns somliga som har andra uppfattningar om vad man skall göra. Man kan inte gärna liksom socialdemokraterna påslå all Cuba är elt av de falliga länderna. Jag skall behandla det senare. Herr Måbrinks anförande kan koncentreras mycket läll: Ge u-landsbisiåndet till länder som har kommunistiska diktaturer såsom regimer, så är det bra. Andra länder göre sig inte besvär hos vpk, även om de är nödlidande och fattiga.

För det andra vill jag säga atl det naturligtvis är ganska svårt atl avgöra hur man skall ge bisländ, men det bör ges huvudsakligen som gåva och icke som lån. Förenta nationernas generalsekreterare Kurt Waldheim betonade i eu lal i går de slora svårigheierna för länder som fåll lån. Del går inle i längden au forlsälla så.

Under innevarande budgetär ges 97 % av det länderinriktade bislåndel som gåva, Åiersloden är ränlefria 50 års krediler med en lioårig amor-leringsfri period i första hand. De länder som nu får bistånd i form av krediler är Cuba, Tunisien och Zambia,

Dessutom finns det avskrivningsmöjligheter som regeringen kan ulnyuja. För innevarande budgelår beräknas regeringen skriva av skulder för 16 miljoner, och det finns möjlighel alt skriva av ylleriigare under 1977 och 1978, Då kommer lån lill Bangladesh, Botswana, Etiopien, Indien, Kenya, Tanzania och Sudan också alt skrivas av.

För det tredje skall bistånd ges pä längre sikl. Kortsiktiga beslut kan inte vara lill fördel för något land. Jag anser atl det bör gälla också länder som inle direkt är programländer - fru Sigurdsen var inne på delta. Även om landet inle är programland så måste del vara en irygghel atl vela att det finns någon planering exempelvis för två eller tre år framåt, I annat fall kan man ju i mottagarlandet tro att del är någon form av katastrofbistånd som helt hastigt kan komma att upphöra.

För det fjärde har riksdagen sagt ifrån att Sverige i första hand bör söka samarbele med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik strävar efter all genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning. Det svenska biståndet bör vidare medverka till en samhällsutveckling i demokralisk riktning och insatserna bidra lill en bred ekonomisk och social utveckling, lill gagn för den stora massan av folket. Dessa principer fastslogs 1970,

Det är naturligtvis svårl atl finna ett land som motsvarar alla de kriterier jag har räknat upp, ulan det blir ju brister i olika avseenden, i synnerhet i fråga om den sista punklen, den om demokratin. Del är inte läll att hitta länder med ell demokratiskt styrelseskick alt ge u-hjälp till. När vi ger bistånd till diktaturer som Cuba, Vietnam och Tanzania är vi ju medvetna om all det inle är någon demokralisk utveckling där. Men vi har ändå stött dessa länder, för man kan inle renodlat säga all vi endast skall ge till länder som har demokratiska styrelseskick.

För del femte bör biståndet helsl vara frilt och icke bundet Under budgelårel 1975/76 var 505 miljoner, dvs, 20 % av de lolala ulbeial-ningarna, bundel bisländ. För innevarande budgelår är målel 600 milj, kr,, men del är all observera all del är i förhållande till den slörre summan ändå bara 19 96, Del är alltså mindre andel bundet bistånd nu. Härtill kommer atl av det beloppet utgör 180 milj, kr, katastrofbistånd och bidrag till iniernalionella livsmedelsprogram. Den formen av bislånd kan inle inordnas under bundel eller obundel bislånd.

De fem principer som är vägledande för centern är alllsä all bisländ skall ges till de falliga länderna och de fattiga människorna, bistånd skall huvudsakligen ges som gåva, del skall ges på längre sikl, det skall medverka till en social uriämning och en demokratisk ulveckling och skall så långt som möjligt vara obundet. Även när vi lar slällning lill biståndspoliliska utredningen kommer dessa principer alt vara vägledande för centerns del.

Det kan sägas om årets biståndsdebatl atl del är stor enighei om vad som har föreslagits. Totalsumman har ingen anmärkt på. Inte heller socialdemokraterna har någon anmärkning på totalsumman. Det var inget socialdemokratiskt statsråd som lade fram regeringsförslaget i år, sade fru Lewén-Eliasson, Del är rikligt, men ändå har socialdemokraterna i stort anslulit sig till vad som anförts i proposilionen. Enigheten är så pass slor all den omfördelning - inte något högre anslag - som socialdemokraterna föreslår uppgår lill bara ell par ire procent Mera är del inte. Därför flnns inle de motsättningar som t, ex, herr Hellslröm talade om. Han sade sig ju med djupt beklagande inle kunna acceplera vad som sagls om Tanzania,

I fråga om enskilda länder gäller nalurliglvis de principer som vi har arbelal efter. Då kommer man ju alltid fram till del omstridda ämnet Cuba, Vad är orsaken lill att vi inle vill all Cuba skall ha bislånd mer? Ja, del kan sägas myckel korl: Orsaken är all Cuba glädjande nog uivecklals så pass all landel inie längre hör lill den falliga gruppen, Cuba har 710 dollar per capila i bruiionationalprodukl och ligger därmed belydligl högre än en hel del av de falliga länderna. Det är egentligen det enda skälet Jag behöver inte hålla långa tal om Cuba, ulan detla är skälet

Läser man centerns motion från förra året finner man också att vi sagl att della är orsaken. Och del skulle väl vara glädjande i biståndspolitiken om land efler land kunde uppnå en så pass hög standard alt vi kunde föra över de svenska pengarna till ännu fattigare länder.

Jag upprepar än en gäng alt della är skälet Alt vi sedan kan göra vissa kommentarer som bestyrker all landet har resurser - t, ex, när det gäller Cubas aggressionskrig i Afrika - är helt klart.

Skall vi jämföra Cubas bruttonationalprodukt på 710 dollar per capita med bruttonationalprodukten i vissa andra länder vill jag försl erinra om att det s, k, falligdomskriteriel för IDA:s del är 375 dollar - alltså ungefär hälften. Och låt mig nämna siffrorna för några länder som har

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

diskuterats i dag! När Cuba har 710 dollar, så har Bangladesh 100 och Pakistan 130, det slora Indien slannar vid 140, Vietnam har 150 och Tanzania har 160. Del är alltså avsevärda skillnader i fråga om resurser mellan Cuba och dessa andra länder, som är verkligt fatliga.

Vi har sagl alt detla bislånd bör avvecklas, och riksdagen beslöt förra året att del skall avvecklas. Nu föreslår t o. m. socialdemokraierna i rea-liteien en minskning av bisiåndet lill Cuba. De föreslog förra året 70 miljoner. De föreslär 70 miljoner i år också, och med hänsyn till pen-ningvärdesulvecklingen har alltså även socialdemokraierna föreslagit en minskning av biståndet till Cuba. Skälet känner jag inte lill.

Cuba motsvarar naturligtvis inte vad vi menat i 1970 års beslut, framför allt inle i fråga om demokrati och dylikt. Cuba är en järnhård kommunistisk diktatur, och där har inte hållits några allmänna demokratiska val sedan 1959, då revolutionen ägde rum. Del finns ingen egentlig riksdag i Cuba, del finns inget riksdagshus. Det fanns icke någon egenllig författning fram lill för ett par år sedan, och den författning som då infördes antogs givetvis av Caslrojunian och inte av del kubanska folket. I fråga om frihelen i andra avseenden, så är t ex. praktiskt tagel allting ransonerat på Cuba och ransonerat på ett sådant säll atl man får hålla sig lill en affär, så folkel kan egentligen inte röra på sig något vidare.

Detta är bara några fakta som lalar om, att sådant är landel Cuba. Det har gjorts framsteg i fråga om t ex. sjukvård och undervisning -man kan redovisa de fakla som finns. Men huvudskälet för vår del, när vi säger all Cuba inle skall ha bistånd met är att Cuba glädjande nog hunnit upp till 710 dollar per capila i bruttonationalprodukt, och då är del andra länder som behöver biståndet belydligl bällre.

Här i debatten har talats om bl. a. Bangladesh och del bistånd i form av vete som Sverige gav. Jag vill säga till herr Måbrink: Jag erinrar mig myckel väl den debatt vi hade förra gången. Jag sade till herr Måbrink all dåvarande biståndsministern fru Sigurdsen hade givit besked härvidlag i ell interpellationssvar. Herr Måbrink leg vid del lillfällel. Sedan har riksdagens revisorer gjorl en ulförlig utredning om samma sak, och det finns åtskilliga andra meddelanden. Men likväl går herr Måbrink upp, i tro all vi inle skall komma ihåg del här, och använder precis samma ord som förra gången, att biståndet gick inie lill del falliga folkel.

Jag vill än en gång nämna all i Bangladesh är fattigdomen så slor all bruttonationalprodukten inte uppgår lill mer än 100 dollar per capila.

Del skall också ytterligare erinras om - herr Hernelius har redan varit inne på saken - all man i den socialdemokraliska reservalionen när det gäller Cuba som elt motiv anför att det varil svårigheter med sockerpriset i Cuba. Del är sanl alt i mars i år var sockerpriset 93 öre per kg. Del var 1:51 förra årel - del är en sänkning. Och prisfallet framstår som ännu större om man för jämförelsen längre lillbaka. Men vad menar socialdemokraierna med "under senare år" - hur lång period avser de? Dagens pris är ungefär samma pris som man hade 1973 och 1972, och

ser vi lill en lioårsperiod finner vi all prisei är ire fyra gånger så högl som del var 1966 och 1967.

Detla med sockerpriset är väl det enda skäl man anfört föratt biståndet till Cuba skall fortsätta - om det nu inte är av politiska skäl som man vill ge bistånd till den kommunistiska diktaturen.

Beträffande Tanzania sade herr Hellström alt det var med djupt beklagande man konstaterade atl utskottet inte tillstyrkte del högre anslag som föreslås i den socialdemokratiska reservationen. Det är rätt märkligt, för om man räknar med en lidsperiod på sex år, finner man alt bisiåndet lill Tanzania fyrdubblals. Både i den här socialdemokraliska reservalionen och i de andra har del gjorts rena felräkningar. 1 reservalionerna hänvisas lill SIDA, men del lalas inle om all SIDA:s lolala anslagsäskande inle uppgick till 3 550 milj, kr, utan till 3 900 milj, kr. Följaktligen är inte reservationens siffra relevant. På della sätt har socialdemokraterna gjort också i fråga om Tanzania,

Det är samma sak när det gäller Vietnam, Där har de utgått från SIDA:s förslag på 3 900 milj, kr, i stället för det belopp som nu beviljas. Socialdemokraterna har ju accepterat 3 550 milj, kt, och följaktligen använder de sig av felaktiga beräkningar,

1 fråga om Angola bör man observera - och det har också biståndsministern framhållit - att man inte på någol sätl har varit njugg. Det har getts avsevärda bidrag. I november 1976 beslöt regeringen all anvisa 40 milj. kr. för innevarande budgetår. 25 miljoner ställdes rill den angolanska regeringens förfogande för import av varor och riänster som den själv finner angelägna. Den kan alltså välja hur den vill. De återstående 13 miljonerna av årsbeloppet har gått till FN:s fiykiingkommissa-riat, och för FN:s räkning samordnas ell humanitärt bistånds- och flyktingprogram. Sedan har Frikyrkan fått ylleriigare 2 milj, kt för hjälp lill Angola, Så man kan inle alls påstå att vi har varil snåla mot Angola,

När det sedan gäller att skaffa fram pengar är det märkligt all socialdemokraterna vill minska anslaget till IDA, Del är i sak felaktigt all göra pä del sättet. Den nuvarande överenskommelsen gäller 7,2 miljarder. Det skulle emellertid kunna bli högsl allvarliga konsekvenset om Sverige drog sig undan. Om vi i slällel för de 4 96 som vi egenlligen förbundit oss att ge skulle säga atl vi bara vill ge 3 %, kunde det få konsekvenser när det gäller många andra länder. Men dessutom är IDA del organ som ger pengar - som en känd socialdemokrat, fru Inga Thorsson, sagt - lill de fattigaste bland de fatliga. Efiersom socialdemokraterna inte vill ge högre anslag, är det således här som de vill ta in pengar. Det är förvånande att socialdemokraterna föreslår att jusl från den grupp som ligger under 375 dollar per år la pengar för all ge lill andra länder, som faktiskt får räll hyggliga anslag. Det gäller t, ex, Tanzania som ligger tvåa efter Vietnam när det gäller lolalanslag, och anslagel har fyrdubblals på fyra år.

Herr talman! Jag skall på nytt betona att det inte varit så stor oenighet om årels u-landsbidrag, så när det används höga brösttoner är det mera

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

fråga om ett försök alt konstruera slörre motsättningar än de som egenlligen existerar.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall lill utskottets hemställan på alla punkter.

Hen MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag måsle kommenlera några av de värsta tossigheter som herr förste vice talmannen Bengtson hävde ur sig i sill anförande.

För det första säger herr Bengison att inga allmänna val har hållils på Cuba sedan 1959, Det är lögn, herr Bengtson, Herr Bengtson som sitter i utrikesutskottet borde väl vara informerad om all det förra årel hölls elt parlamentsval på Cuba, Den svenska riksdagen var representerad med en delegation vid öppnandet av del parlament som hade valls, Cuba är också medlem av Interparlamenlariska unionen. Herr Bengtson bör vara lilel försiktig om han skall göra lögnaktiga påståenden och inte ljuga så oerhörl grovt som här har sketl.

För det andra är del litel förvånande - även om jag kanske inte är överraskad över all höra det från herr Bengtson - atl Cuba, Vietnam och Tanzania belecknas som diklaturer. Jag lycker atl herr Bengtson skall läsa det avsnitt i den biståndspoliliska utredningen som bl, a, behandlar frågan om demokrali i u-länderna. Del är en enig utredning som står bakom det avsnittet, och ett studium av del skulle vara en nyttig lektion för herr Bengtson, På vilkel sätl är dessa länder diklaturer, herr Bengtson? Och på vilket säll är i så fall Bangladesh, Indien och Kenya demokralier? Jag ulgår från all herr Bengtson menar att de är det. Men vad är del för sorts demokrali i Indien, om 60-70 96 av dess invånare är analfabeter? Vem är demokratin till för i det landel?

Jag ulgår frän alt herr Bengison menar atl elt flerpartisystem i u-länderna är kriteriet på demokrati. Om det finns ett flerpartisystem, även om val osv, är förbehållna bara 20-30 96 av befolkningen, skulle alllsä demokrali råda. Jag skulle önska all herr Bengison utvecklade detta litet mera än vad han gjorde i sin ytliga behandling av denna fråga. På vilkel säll är Cuba, Vietnam och Tanzania diktaturer och Indien, Bangladesh och Kenya demokratier?

Herr försie vice lalmannen BENGTSON (c) korl genmäle: Herr talman! Det finns vissa kriterier för demokrati. En sak som ofta är förbisedd är att man inle bara kan se till själva valen utan också måsle la hänsyn lill nomineringarna. Hur gör man t. ex. i Tanzania? Bara ell parti är tillåtet Andra partier är förbjudna enligt den tanzaniska författningen. Redan del är högsl betänkligt Vid kandidainominering får vidare bara tvä kandidater utses i en valkrets - inte tre - naturligtvis båda tillhörande TANU-partiet Nästa steg. som innebär atl man verkligen satl loppstyrningen i system, är att kandidaterna skall godkännas av centralkommittén. De som folkel i kretsen har nominerat kan alltså underkännas.

Systemet är inle alls ovanligt ulan ålerfinns i en del andra diktaturer. Man säger där visserligen alt man håller någon sorts val, men man tillåter inte fri nominering. Det är icke demokrali, herr Måbrink, om nomineringen inte är fri och om bara ett parti är lillålet

Vad gäller Cuba förekom inga egentliga, demokraliska parlamentsval under perioden 1959-1976. I Matanzas har förekommit ett försöksval. Men att demokrati skulle råda om bara ett parti får finnas, med en sådan utformning av valen och av författningen som jag nämnl, kan inte accepteras. Vad gäller frågan om uriämningen har man hittills inte publicerat någon budget på Cuba. Vi vet alltså inte vart de pengar som regeringen får in egentligen lar vägen.

Det är tyvärr så, herr Måbrink, att slora delar av världen inle har något demokratiskt samhällssystem. Tyvärr gäller det också många av de länder som herr Måbrink känner frändskap med.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Jag kan bara konstatera all elt uttryck för centerns syn på demokrali är tydligen jusl de befängda idéer som herr Bengtson nu hävde ur sig. Jag behöver inle kommentera dem.

Men lål mig ta upp en annan sak. Skälet, säger herr Bengtson, till att vi sänkte bisiåndet till Cuba var all landet hade blivit sä rikt.

Nej, herr Bengison, del var inte ert skäl. Ert skäl var detsamma som moderaternas. Man skulle straffa Cuba för att Cuba hjälpte Angola, som slogs för sitt oberoende mol USA, Zaire m. fl. Det var skälet. När ni förra året med lotten genomdrev beslutet om en sänkning, hade sockerpriset sjunkit från 60 cent per skälpund 1974 lill 14 cent per skälpund 1976. Del är således ett falskt argument herr Bengison använder när han skall försöka förklara sänkningen av biståndet.

Del må vara alt BNP i Cuba är högre än i flera andra länder, men därmed är inte sagt att man skulle kunna avbryta eller minska bislåndel sä starkt som man gjorl. Cuba skulle ju fr. o. m. förra året, om jag inte tar fel, påböria sin industrialiseringsprocess, och det var då ni gick in och menade: Nej, självständighet och ekonomiskt oberoende för Cuba i sådan omfallning vill vi inte vara med om. Det måste vi försöka förhindra.

Del är ytterligare ett skäl lill all ni var med om att sänka biståndet.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle: Herr talman! De principer för demokrati som jag anförde här är inget speciellt centerprogram. Herr Måbrink kan läsa dem i ell dokument som är antaget i FN 1966. De står nämligen i konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Hämta del där, om herr Måbrink inle tror på vad jag säger. Konventionerna finns tillgängliga här i riksdagshuset De är också översatta lill svenska.

I fråga om Cuba gör herr Måbrink påståenden som är hell felaktiga. Jag har centerns molion från förra årel i min hand. Jag skall läsa litel

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

ur den för herr Måbrink, efiersom han synes vara mycket ovillig att läsa interpellationer och sådani som inte passar hans egna åsikler. I motionen säger vi i fråga om länderval och länderramar: "När våra samarbeisländer i allmänhet och programländer i synnerhet kan bedömas av egen kraft svara för sin befolknings livsmedelsbehov, sociala och medicinska hälsa bör avtalen omprövas. Kan därtill uppvisas klara tecken till att dessa länder också på sikt kan uppehålla och successivi förbättra levnadsförhållandena i det egna landet bör, i samarbele med detta land, det svenska biståndet avvecklas i takt med alt lidigare ingångna avtal och överenskommelser fullföljs." Därefter hänvisar vi till en motion år 1975, där vi ansåg oss kunna konstatera en sådan utveckling på Cuba. Nu måsle herr Måbrink inse att vad han yttrade var hell gripet ur luften. Det varju väl atl jag hade motionen till hands så all jag kunde läsa upp ett stycke ur den för herr Måbrink. Del behövs tydligen att man gör det.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! När det gäller anslaget lill Internationella ulvecklingsfonden, IDA, har vi socialdemokrater en reservalion där vi föreslår att det svenska årsbidragel skall höjas med 68 milj. kr. till 320 milj. kr. Den borgeriiga majoriteten har bestämt sig för en ökning av årsbidragel med 161 milj, kr, lill 413 milj. kt

Anledningen till att vi socialdemokrater vill hålla igen på anslagsökningen är inte att vi har ändrat vår inställning till IDA. Orsaken är hell enkelt att vi inom den givna biståndsramen på 3,5 miljarder under de närmaste åren vill satsa mer på södra Afrika.

Vår syn på IDA och dess verksamhet är alltså oförändrad. Vi är kritiska på en del centrala punkter, men genom att behålla årsanslaget på en så hög nivå som 320 milj, kr, under den närmaste treårsperioden markerar vi vår vilja att fortsätta multilateralt biståndssamarbete inom lDA:s ram, Elt anslag på 320 milj, kr, skulle innebära all Sverige i absoluta tal fortfarande var den sjunde största bidragsgivaren bland industriländerna. Vi skulle bidra med väsentligt mer än flera större industriländer, som Nederländerna, Australien, Italien och Belgien, och ungefär tre gånger mer än Norge. Sverige skulle med ett årsbidrag på 320 milj. kr. också i fortsättningen vara del industriland som i förhållande till sin bruttonationalprodukt ger det ojämförligt slörsla bidraget. Det skulle vara helt omöjligt atl internationellt beskylla Sverige för njugghel i sina anslag rill IDA,

Men det är, som sagt, inle denna vår unika tätposition bland givarländerna som gjort att vi lagt oss närmare 100 milj, kr. lägre än den borgerliga majorilelen. Orsaken är att vi behöver pengar till en väsentlig ökning av bislåndsanslagen till södra Afrika. Del är ett inslag i vår mer offensiva biståndsstrategi. Vi föreslär 15 milj, kr, mer till befrielserörelserna i Zimbabwe, Namibia och Sydafrika, Vi föreslår 25 milj, kr, mer lill Mozambique för atl stödja den regering som nu får ta de hårdaste

törnarna i konfrontationen med Vorslers och Smiths rasistregimer. Vi föreslår 30 milj, kr, ytterligare till Tanzania, som forlfarande lar på sig en mycket slor börda i kampen för frihet i södra Afrika, Och vi föreslår ytterligare 15 miljoner till Angola,

Pä dessa fyra anslagsposter får vi nej av den borgerliga majorilelen.

När budgeten presenterades i januari basunerades del ut att regeringen gjorde slora satsningar på södra Afrika. Men då man granskar siffrorna visar det sig atl regeringen faktiskt i slällel netto skurit ned de av SIDA begärda anslagen till södra Afrika - visserligen bara med 15 miljoner, men ändå en minskning. När vi socialdemokrater nu föreslår en klar polilisk markering av vår vilja att bidra till frigörelsekampen genom att höja anslagel med yllerligare 85 milj. kr., då säger den borgerliga majorilelen nej.

Av alla de störa orden i januari om saisning på södra Afrika blir del nu kvar näsian lika litet som av allt skrytet om all vi under nästa budgetår skulle komma all överskrida enprocenismålei.

Den omdisponering av bislåndsanslagen som föresläs i reservalionerna borde inie överraska någon. 1 fjolårets bislåndsproposition och i ulrikesutskollets skrivning för ett är sedan gjordes klara förbehåll. I regeringsförslaget sades atl vårl fortsatta bidrag lill IDA måsle avvägas mol andra biståndsinsatser. Och vi fortsatte: En sådan prövning bör naturiigen la hänsyn till hur målen för den svenska biståndspolitiken bäst främjas. Del enhälliga ulskotiet skrev samma sak.

När vi nu säger att vi bättre främjar målen för den svenska biståndspolitiken, om närmare 100 milj. kr. satsas i södra Afrika än om de går till en ytterligare höjning av vårl årsbidrag till IDA, så är del en politisk värdering som ger sig själv från socialdemokratiska utgångspunkter. Del är bara atl beklaga alt den borgerliga majoriteten kommer till en motsatt slutsats och lycker att IDA-bidragel är viktigare än stödet till södra Afrika.

Då lDA:s bidragsländer i millen av mars gjorde upp om bidragen för den närmaste treårsperioden låste sig vår nya regering för 413 milj. kr. per är. Dessa förhandlingar om den s. k. femte påfyllnaden hade eljest varit ett bra tillfälle alt ta ner del svenska årsbidragel till mer normala proportioner, IDA får nämligen jusl i år en extra påfyllnad med ca 2 miljarder kronor från nya bidragsgivare, främst vissa OPEC-länder,

Bislåndsminisiern säger nu här i dag all del iroligen inle blivii några 32 miljarder lill IDA fram lill 1980, om Sverige karskal upp sig och sagl all man visserligen även i fortsättningen avsåg all bidra mer än någol annal industriland, men att man ändå säg det som vikligare atl under de närmaste tre åren salsa 300 milj, kr, i södra Afrika, All lilla Sverige pä del saltet skulle ha sriälpt hela den femte IDA-påfyllnaden är nog att överdriva vår betydelse i det slora sammanhanget. Det är kanske lätt för en ny biståndsminister alt överskatta sin roll när IDA-givarna möts.

Men den nya regeringen skall ha ett erkännande för att den fullföljt den lidigare regeringens politik på några punkler. Det är bra all det nu

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

5 Riksdagens prolokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

skall göras en översyn av röstreglerna i IDA specielll med hänsyn lill u-ländernas inflytande inom Väridsbanken,

Det är också bra att man pekar på betydelsen av att satsa på de fattigaste länderna och alt bistå de fattigaste befolkningsrupperna och atl FN:s utvecklingsstrategi nämns i del sammanhangel.

Framtiden får utvisa om de stora västliga industriländerna, som i realiteten bestämmer det mesta inom världsbanksgruppen, känner sig förpliktade att i praklisk handling ta någon hänsyn till dessa deklarationer.

Den socialdemokratiska kriiiken mol IDA har främst koncentrerats lill tvä cenlrala områden: för det första att väslmakisinflylandet - och dä främst USA:s inflytande - varil så totalt dominerande, att u-ländernas önskemål och priorileringar kommit i andra hand. och för det andra all - som en följd av denna väsldominans - IDA inte i tillräcklig grad salsal på utvecklingsstrategier som syftat lill en jämnare inkomstfördelning, social rättvisa och oberoende.

Men hell avgörande för vår inställning har varil u-ländernas önskemål. De har genom åren varit angelägna att öka långivningen via IDA. Världsbanksgruppen är ju den ulan jämförelse största källan för obunden internationell kredilgivning lill u-länderna. Något alternativ till världsbanksgruppen, och då specielll lill IDA, finns det heller knappast realistiska förutsättningar för inom överskådlig tid.

På senare år har också långivningen genom IDA - dit ju våra biståndsanslag går - fåll en inriktning som bättre motsvarar de svenska önskemålen. Vi har kunnal registrera en strävan all söka nå fram med bislåndel till de fattigaste befolkningsgrupperna i de fattigaste länderna. Jordbruks-och landsbygdsutveckling, utbildning, vallen och avlopp saml familjeplanering är verksamhetsområden som fått ökal uirymme.

Självfallel finns del också åtskilliga inslag i världsbanksgruppens verksamhel som vi bestämt tar avstånd från. Dit hör bl. a. Världsbankens - inte lDA:s - samarbele med Chiles militäriunta. Men som medlemmar i en mellanfolklig organisation får vi ibland vara beredda att också godta beslut som vi själva inle kan slälla oss bakom. Ell ytterligare tecken på del breda u-landsiniressel för världsbanksgruppen är del nya förenade Vietnams inträde som aktiv medlem i Världsbanken.

Herr lalman! En ny anslagspost i årels biståndsproposition är anslaget till Asialiska ulvecklingsbanken. Sverige blev 1966 medlem i banken men har inte sedan dess deltagit med några bidrag lill bankens verksamhel. Vi har länge kritiserat banken för atl den koncenlrerat del mesta av sin utlåning i relativt välutvecklade länder i Asien och att man salsal pä traditionella kapitalintensiva projekt. Ett enhälligl ulrikesuiskotl framförde denna krilik sä senl som för ell år sedan.

Nu påstår vår nya regering all del skell en omfördelning av bankens utlåning lill förmån för regionens fattigaste länder. Det stämmer inle med del siffermaterial som redovisas. Banken har nämligen yllerligare koncentrerat sin utlåning till de relativt rika u-länderna i regionen. Under 1975 gick mer än två tredjedelar av lånen till Sydkorea, Filippinerna,

Malaysia och Thailand. Därför bör Sverige t v. inte engagera sig med biståndsmedel i Asiatiska utvecklingsbanken.

Vad del här nya anslagel i själva verkel handlar om avslöjas i Sveriges induslriförbunds remissyllrande med anledning av handelsdeparlemen-lels promemoria Ökade insalser för svensk export till u-länderna. Industriförbundet likställer där Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, med Asiatiska utvecklingsbanken. Vid en föredragning inför ulskollel i går bekräftade också Induslriförbundets talesman all man ser IDB och Asiatiska ulvecklingsbanken som hell jämförliga, när del gäller au öka möjlighelerna för svensk export Man exemplifierar i remissvarel med ASEA, som enligl uppgifl skulle ha gått miste om stora exporlorder för all Sverige inle aklivl engageral sig i Asialiska ulvecklingsbanken. Jag citerar ur remissyttrandet:

"Industriförbundet hälsar med tillfredsställelse att Sverige nu återupptar bidragen lill den Asialiska ulvecklingsbanken och även tillskjuter ett belydande belopp lill dess speciella utvecklingsfond. Detta bör ge svenska förelag ökade möjligheter att delta i projekl som finansieras av banken. Det är vår förhoppning all Sverige även i fortsällningen skall lämna bidrag lill AsDB och dess speciella fond."

Engagemangei i Asialiska ulvecklingsbanken är alllsä främsi en ex-porlfrämjande ålgärd av samma slag som del av handelsdeparlemenlel föreslagna engagemangei i IDB. Man kan då fråga sig varför pengarna lill den asialiska banken hämlas från biståndsanslaget Varför denna skillnad? Hade del inle varil renhårigare all också finansie-a engagemangei i Asialiska ulvecklingsbanken via handelsdeparlemenlel?

Del anslag lill Asialiska ulvecklingsbanken som den borgerliga majorilelen senare här i dag kommer alt rösta igenom innebär ett ylierligi beklagligl sleg mol en sammanblandning av svenska kommersiella inlressen med vår bislåndsverksamhet

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservalionerna 1, 2 och 3.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle: Herr lalman! De socialdemokraliska förslagen baserar sig på SIDA:s ursprungliga förslag. SIDA:s totalsumma var 3 900 miljoner. Socialdemokraterna har själva medverkat lill alt pruta detla belopp till 3 550 milj. kr. Jag vill fråga herr Ericson i Örebro: Hur stämmer della, när man pruiar hundratals miljoner ner till 3 550 miljoner? Kan man då forlfarande åberopa eil belopp som man själv har varil med om atl prula? Del totalbelopp ni åberopar existerar ju inle längre! Ändå har ni i flera reservaiioner baserat era yttranden på elt belopp som ni själva inte har accepterat

Hen ERICSON i Örebro (s) korl genmäle:

Herr lalman! Del är ju ingel ovanligt all man pruiar på äskanden -frågan är hur man pruiar. Här är del ell faktum all regeringen i januari gick ul med slora reklamlrumman och sade: Vi gör en myckel slor sals-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

ning på södra Afrika. Vad man i realilelen hade gjorl under budgeiarbelei var all man skuril borl 15 miljoner från äskade anslag lill södra Afrika.

Nu föreslår vi en myckel kraftigare ökning än den SIDA hade föreslagit Därmed markerar vi vår viljeinriklning. Vi föreslär 85 miljoner utöver regeringens förslag. Jag tycker inle all man kan lala sä förfärligt storordigt om bidragsökningen till södra Afrika när del i reala pengar inle rör sig om mer än ca 5 96. Del är omkring 5 96 reall som regeringen har ökal anslagen lill södra Afrika. Del är faktiskt inte så mycket all skryta med.

Sedan måste jag säga att del är allvarligl att så kraftigt sänka anslagel lill Tanzania. Den motivering som herr Bengison nu kommer med förvånar mig ganska myckel. Han säger all en av orsakerna lill nedprul-ningen är au Tanzania inle är en demokrali som han för sin del kan acceptera. Jag undrar just om biståndsministern ställer sig bakom den moiiveringen för sänkningen av anslagel till Tanzania.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle: Herr talman! Del som herr Ericson i Örebro senasi sade om Tanzania var väl ungefär motsatsen till det jag sade, nämligen au vi inle kan finna några länder som uppfyller alla kriterier - allra minsl del som gäller demokrali. Jag gav några exempel, och jag sade atl de länderna inte har demokratiskt styrelseskick. Det var på det sättet jag yttrade mig om Tanzania. Sedan svarade herr Ericson på något helt annat än jag frågade om. Han utvecklade synpunkler på en annan fråga. SIDA har föreslagit ett anslag på 3 900 milj. kr. och socialdemokraterna lillsammans med andra vill prula ned delta lill 3 550 milj. kr. Men ändå fortsätter man i sin argumentering att utgå från de 3 900 miljonerna. Det jag frågade var: Vad är det för logik i den sorlens beräkningar? Beräkningar av det slaget gör socialdemokraterna inle bara när det gäller södra Afrika, ulan också i de andra socialdemokraliska reservationerna har man hänvisat till SIDA:s ursprungliga förslag.

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr lalman! Med risk för all upprepa mig försöker jag än en gång förklara för herr Bengison vad det här handlar om. Det är inle så atl vi socialdemokrater håller fasl vid SIDA:s ursprungliga förslag, ulan vi lägger oss väseniligl högre, i pengar räknal 70 miljoner över SlDA:s förslag. Vad jag sade lidigare var all regeringen går ul och skryler med sin höjning - men den är i själva verket en reducering av SIDA:s förslag.

Va( deballen handlar om är hur vi skall använda ungefär 90 milj. kr. - om vi skall lägga del beloppel på en ökning av årsbidra'gei lill IDA eller om vi skall salsa det på södra Afrika. Jag försökte i min anförande förklara varför vi lycker atl det i dagens läge är mycket viktigare all salsa på en anslagsökning lill befrielserörelserna och lill Mozambique, Tanzania och Angola. Della är en mer offensiv bislåndsslraiegi, som myckel bällre än er överensslämmer med de rikllinjer som gäller för svensk bislåndspolilik. Del är bara all beklaga atl den borgeriiga ma-

jorilelen har varil så passiv och så undfallande all den inle vågal ta Nr 123

en diskussion om bidragspåfyllningen till IDA och på det säliel kunnal Onsdaeen den

frigöra 100 milj. kr. för södra Afrika. 4 i„: loy-y

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Under årens lopp har erfarenhelerna visal oss hur nödvändigl del är all huvudprinciperna för vårl iniernalionella bisländ i slora drag ligger fasl. Även om majorilelen av svenska folkel helhjärtat stöder de anslrängningar som görs från svenskt håll såväl för atl minska slora lidanden som i form av insatser för undervisning, kultur eller teknisk ulveckling så är del angelägel atl våra insalser stöds av alla i värt land. Misstanke om atl våra bidragsmedel inle kommer lill nytta eller kommer folk eller grupper till godo som inte behöver dem får inle finnas.

När statsutskottet i sill betänkande nr 84 år 1970 lade "fast grundprinciperna för svensk biståndsverksamhet påpekade ulskollel att den svenska biståndspolitiken lill sin allmänna utformning och inriklning sedan begynnelsen präglals av stor kontinuitet och siadga. Men ulskollel sade också 1970 när det gälide förändringarna av de principerna - och jag vill gärna påpeka det med särskild hänvisning lill fru Sigurdsen, mot bakgrund av de beskyllningar hon riktade mot åtskilliga talare från regeringspartierna i dagens deball - alt beständigheten i de slora dragen ändå inte har hindrat all biståndspolitiken med hänsyn till de erfarenheler som gjorls och den internationella deballen kunnal modifieras, preciseras och vidareutvecklas.

Självfallel måste delta gälla också i fortsättningen. En helt statisk inställning lill länderval, omfattning eller uiformning av vårl bislånd skulle motverka biståndels effektivitet och värde.

I molion 337 av herr Oskarson m. fl. har yrkats atl riksdagen skulle ultala all nya avtal innebärande svenskl bislånd ej bör ingås med land vilkel är aktivt engageral ulomlands vid militära operationer som icke rimligen kan betraktas som vidtagna i självförsvar.

Frågan gäller alltså om ett land som aktivt bedriver krig i annal land, kanske på långl avstånd från det egna landet, skall erhålla svenskt bislånd. I och för sig kan man säga all redan det s. k. falligdomskriteriel, dvs. den av riksdagen beslutade principen för länderinriktning, enligl vilken bisiåndet skall koncentreras lill fattiga länder, borde utgöra ett hinder för bislånd Ull sådant land.

Ett land som har råd med krigföring för annat lands räkning besitter eller får från annal håll medel av en sådan slorleksgrad atl våra svenska biståndsmedel vid en jämförelse måste le sig små. Atl man kan utbilda, utrusta och underhålla samt transportera tiotusentals soldater till främmande land Ulgör i sig elt tecken på all landets ekonomiska standard är sådan all landel inle torde uppfylla kravet på all höra lill de falligasie.

Ulskollel släller sig kriliskl lill molionens krav och påpekar all det kriterium för avbrytande eller avveckling av biståndssamarbete som föreslås inte synes lillräckligl klarl och Uttömmande för alt ulan svårighel

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

kunna lillämpas i alla länkbara situalioner och avstyrker därför motionen.

Herr lalman! Jag kan inle förslå vari oklarheten skulle ligga. Ingen vill förmena eil folk räiten all försvara siu land mol främmande intrång eller all inom landel kämpa för oberoende och självsländighel. Om ett land däremol aklivi dellar i krigshandlingar i annat land ulan att det egna landel på något sätl hotas kan del inte ligga någon oklarhet i delta. Däremot bidrar utskottsmajoritelens skrivning till alt skapa oklarhet om gällande principer för svenskl bislånd. Jag syftar då på principen all vi skall inrikla oss på de fattigaste länderna.

Motionens krav överensslämmer enligt min uppfattning väl med stals-ulskotlets ullalande från 1970 om alt gjorda erfarenheter motiverar atl biståndspolitiken modifieras, preciseras och vidareutvecklas. När våra principer för svenskt bistånd lades fast hade vi inte ställ inför sådana situalioner som las upp i moiionen i fråga. Däremol akiualiserades principerna i samband med miliiäriunlans övertagande av makten i Chile, och en överväldigande folkopinion och Sveriges riksdag log konsekvenserna och stoppade svenskl bistånd lill Chile. Det lycker jag också är ell bevis för all inga utfästelser kan göras som täcker "alla tänkbara situationer".

Herr Hernelius och jag har fogat ett särskilt yttrande lill belänkandel. Vi har inle velal föregripa behandlingen i sedvanlig ordning av bistånds-utredningens belänkande och har därför avstått från alt reservera oss, men jag har här redogjort för våra synpunkler.

Herr lalman! Jag skulle vilja ta upp en sak till. Den 7 november 1967 antog FN:s generalförsamling deklarationen om avskaffande av diskriminering av kvinnor. Deklarationen utgör en milstolpe i FN:s arbete för alt främja mäns och kvinnors lika rättigheter i enlighet med stadgans beslämmelser.

Nu har elt decennium gåll, och myckel har skett, men del är också mycket som inle har förändrats. Del är därför glädjande alt en konvention om avskaffande av diskrimineringen mol kvinnor är under utarbetande. Den skall behandlas av ECOSOC i sommar och av FN:s generalförsamling i höst

Den deklaration som antogs för snarl lio år sedan måste för många frän u-länderna le sig som ett utopiskt aktstycke. Ändå är del så att social och ekonomisk utveckling i många länder hindras just genom diskrimineringen av kvinnorna. Jag vill uttrycka del önskemålet atl man vid arbetet med denna konvention från svenskt häll kommer alt göra de eftergifter som är nödvändiga för all konvenlionen skall få en sådan uiformning att den också kan ratificeras av u-länderna.

Flera lalare här har redovisal personliga erfarenheter. När del gäller den svenska biståndspolitikens inställning till kvinnorna har Sverige -det erkännandet gör jag gärna - varil föredömligt i sitl klara konstaterande att vårt bisländ också skall bidra lill att förbältra kvinnornas situation, del må vara genom mödravård eller utbildning, i de olika biståndsländerna. Men del finns ändå en lendens lill atl i svenskl biståndsarbete

komma med lekniska lösningar av förnämligt slag, samiidigl som dessa lekniska lösningar indirekt bygger på förutsättningen all kvinnorna kan fungera t. ex. som lastdjur för det vatten eller den konstgödsel som de tekniska anordningarna så finurligt framställer.

Min erfarenhel när jag beskådade elt svenskl vattenprojekt i Tanzania var all vattnet visseriigen kom, men hade del varit män som burit de 60 kg tunga vallentunnorna på sin rygg hade projektet kanske också omfattat ulveckling av distributionen av vatten.

Jag tror att kvinnofrågan i u-länderna i framtiden är av så slor betydelse att vi inle bara skall inrikta vår biståndsverksamhet pä alt förbällra situationen renl allmänt för kvinnorna när del gäller hälso- och sjukvård, utbildning och arbele utan att vi också i varie svenskl biståndsprojekt skall försöka ta hänsyn till hur projektet som sådant kommer att inverka på kvinnornas levnadsförhållanden i del land där projektet skall verkställas.

Herr lalman! Jag har ingel yrkande förulom bifallsyrkande till utskottets belänkande. Jag har i huvudsak talat med anledning av det särskilda yttrande nr 2 som finns fogat vid utskottets betänkande.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

I detta anförande instämde herr Oskarson (m).

Herr andre vice talmannen tillkännagav atl anslag utfärdals om sam-manirädels fortsällande kl. 19.30.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunisterna har under en följd av år krävt alt Sverige skall lämna Världsbanksgruppen. Nu föreslär regeringen inte bara fortsatt medlemsskap ulan också höjda bidrag.

Världsbanksgruppen har under årens lopp gjorl sig känd som en pålitlig understödjare av reaktionära och korrumperade regimer på olika håll i världen. Del finns gott om exempel på det. Brasilien nekades stöd under den försiktigt progressive Goularls tid, men efter kuppen mot hans regim 1964 har Brasilien, där olika fascistiska militäriunlor avlöst varandra, blivit en av de största mottagarna. Likadant är det med Indonesien, som efter massakern på över en halv miljon nationalister och kommunister 1967 har fåll ell omfallande slöd från Världsbanken och IDA. Andra förtryckarregimer som har fått och får stöd är Sydkorea, Iran och Turkiet,

Eller lag exemplel Chile! Under 1960-lalel flödade lånen rikligt. När Allende tillträdde salle Världsbanken omedelbart stopp för alla nya lån i en välorganiserad aktion samordnad med övriga USA-banker, Och så, endast några dagar efler den blodiga militärkuppen 1973 då Pinocheis mördariunla tog maklen, meddelade Väridsbanken dessa gangsters alt "banken var beredd atl pröva den chilenska silualionen som ell speciellt fall som kanske skulle kräva speciella former av bislånd", I prakliken innebar delta att Chile blev en av huvudmoliagarna för Väridsbankslån, Medan en växande opinion fördömer junians terror och svällpolilik

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

hävdar bankens företrädare all "grunden nu är lagd för social ulveckling i Chile",

Nu är del inle atl förvåna alt banken för denna politik. Den är hell uppknuten kring de amerikanska storbolagens inlressen av vad man kallar ell invesleringsvänligl klimat, dvs. alt man skall göra sig så slora profller som möjligt. Bankgruppen är helt uppknuten kring den amerikanska regeringens imperialistiska politik.

Nu säger utskottet i sin skrivning om vår motion atl Sverige motarbetat lånen lill Chile och alt dessa lån inle utgör något skäl för att vi inte skall ingå i gruppen. Delta är ju renl hyckleri. Regeringen påstår sig föra en framstegsvänlig biståndspolitik. Samtidigt medverkar man alltså till all världens mesl reaklionära regimer - och det gäller inte bara Chile - får slöd av svenska statsmedel. All tro sig kunna påverka en polilik när man lillsammans med de övriga nordiska staterna har 3,51 96 av rösterna medan USA ensamt har 22,6 % av rösterna i Världsbanken och 25,14 96 av rösterna i IDA är rent nonsens och visar pä skenheligheten i den förda argumentationen.

Man hävdar också atl vi inle kan överge bankgruppen därför alt så många av iredje världens länder är represenlerade där. Della är också elt ohållbart argument All dessa länder är med beror ju pä alt de anser sig kunna ulnyuja banken eller på all några andra allernaliv inle finns. För Sverige däremot finns ell annat alternativ. Vi kan lämna denna reaklionära församling och i stället satsa pengarna på de länder där vi vel atl de gör nylta, såsom på Cuba eller pä Vietnam. Vi kan salsa dem på progressiva befrielserörelser. Jag finner del myckel svårt atl finna några hållbara argument /ö> atl vi skall vara med i denna odemokraliska proimperialistiska sammanslulning. Däremol finns del en rad skäl mol, och jag skall här bara nämna fyra.

För del forsla är beslutsprocessen, som jag lidigare nämnl, odemokratisk, eftersom antalet röster bestäms av hur slora bidrag ett land förmår ge. Della faklum kommer inte att ändras av den översyn av reglerna som nu är pä gång. 1 sammanhangel kan del kanske också noleras all Sverige är den slörsie bidragsgivaren per invånare räknal.

För del andra är del inte ovanligt all gruppen utsätter ell vissl land för ekonomiska påtryckningar - politiska påtryckningar - för all del skall få lån. Jag skall ta bara elt exempel. Tanzania ställdes inför inte mindre än elva krav på förändringar av den nalionella ulvecklingspolitiken när landel förhandlade om Världsbankslån i september 1974. Bland de krav som uppställdes var att man skulle förändra den socialistiska bypolitiken så att denna blev mer produktiv, höja matpriserna, frysa lönerna och bromsa de offentliga utgifterna.

Den politiken känns igen som ett friedmanskl recept på au försvåra social uriämning och en progressiv ulveckling men underiälla för de multinationella storföretagens expansion i iredje väriden.

För del iredje: I valel mellan bidrag lill Världsbanksgruppen eller multilaterala bidrag till FN:s utvecklingsprogram eller bilaterala svenska in-

satser framstår hela liden Världsbanken/IDA som del mesl reaklionära allernalivel.

För del fjärde: Del är uppenbart all Världsbankens/IDA:s verksamhel ingår i elt slörre politiskt mönster som i myckel hög grad är identiskt med USA-imperalismens makt- och säkerhetspolitiska inlressen.

Vpk kräver därför all Sverige omedelbart lämnar Världsbanksgruppen och hell upphör med sitl slöd.

Regeringen föreslår också all vi skall ge bidrag lill Asialiska ulvecklingsbanken och fonden. Anledningen lill alt vi nu skall starta en sådan bidragsgivning uppges vara all situationen i Vietnam har förändrats. Banken var ju tidigare djupt engagerad i Sydvietnam mot den nationella befrielserörelsen och gav sill slöd åt de amerikanska marioneliregimerna. Förvisso har silualionen i Vietnam förändrais genom USA-imperialismens nederlag, men banken har för den skull inle ändrat karaklär. Den är nu ell organ huvudsakligen för japanska inlressen mol en progressiv ulveckling. Vi yrkar alltså också i denna del avslag.

Slulligen, herr talman, några ord om dubbelmoralen från övriga partiers sida i dessa frågor. När vi kom lill husel här i morse mölles vi av fp-ungdomar som slod och delade ul lappar om en ny världsordning - en världsordning som skulle innebära ett stöd för de förtryckta folken, sade man. Centern och dess ungdomsförbund, folkpartiets ungdomsförbund och socialdemokraterna har lidigare förkastat Sveriges medlemskap i IDB. Jag kan inle se någon principiell skillnad mellan del vi skall falla beslui om i dag och vårt senare ställningstagande till regeringens förslag om inträde i IDB. De verkar under samma villkor. Del är hyckleri om man försöker påslå motsatsen. Vad det gäller i dag är ell ställningstagande mellan å ena sidan ökade inkomster för ett anlal svenska storföretag och å andra sidan de förtryckta folkens möjlighel atl befria sig från regimer som den i Chile, Argenlina eller Brasilien. Den som väljer att rösla för regeringens förslag begår en handling mot folken och för regimerna i dessa fascislslater.

Socialdemokraien herr Ericson i Örebro upprepade alldeles nyss från lalarsiolen argumentationen från föregående år, att Väridsbanksgruppen skulle vara en mellanfolklig organisation. Della imperialisliska organ skulle alllsä främja mellanfolkliga relationer. Vi tycker atl motsatsen är fallel. Däremol är herr Ericson kriiisk mol Asialiska utvecklingsbanken. Engagemanget i denna bank, hävdar han, är bara en ex port främjande åtgärd. Den ger lån lill reaklionära regimer. Men förklara då, herr Ericson, på vilkel sätt Världsbanksgruppens länderval skiljer sig från den Asiatiska utvecklingsbankens? Jag anser atl det är elt dubbelspel från socialdemokraternas sida och elt fraseologiskt biståndshyckleri.

Jag vill med del, herr talman, yrka bifall till våra motioner 338 och 339.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationelh utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr lalman! Myckel av dagens deball har handlal om indusirialisering i u-länderna. Även jag lar mig friheten au uppehålla mig vid detia ämne några minuier.

Efter dagens deball är del väl ingen som längre är oveiande om u-ländernas klara önskan om ökad industrialisering. Överförande av leknisk kapacilet och forskningskapaciiei lill u-länderna är angelägna mål som dessa länder själva har sall upp. I FN:s generalförsamlings själle exlra möle ingick även elt avsnitt om industrialisering, och enligl del bör de iniernalionella samfunden göra alla anslrängningar i syfte all befrämja industrialisering av u-länderna.

Man slår bl. a. fasl, all om u-länderna framsläller önskemål om finansiering av indusiriprojekt, så bör i-länderna slälla sig positiva lill del. En annan punkl i deklarationen är att det skall ske under allt hänsynstagande lill de lagar och regleringar som gäller i u-länderna, och alt i-länderna inte på något sätt påtvingar u-länderna saker och ling- produkler eller vad del kan vara - som de inte önskar. Delta gäller naturligtvis även exporlinriklad produklion.

Råvaran ulvinns i många länder, men den bearbelas i induslrier i den indusirialiserade världen, Nalurliglvis är det en önskan från de u-länder som producerar råvarorna atl de i framliden skall få möjligheter all även bearbeta dessa råvaror.

År 1975 utvecklades dessa krav vid UNIDOS andra generalkonferens, där man bl, a, ställde upp som några vikliga punkler alt u-ländernas andel av världens induslriproduklion skulle ökas successivi från 10 96 upp lill om möjligl 25 % år 2000, Man slog vidare fasl all de fria marknadskrafternas spel inie är den lämpligaste metoden atl slödja indusirialisering i världsvid skala. Man var också kriiisk mol vissa - för all inle säga en hel del - mullinalionella förelags verksamhel, som man ansåg måsle bli föremål för reglering och övervakning. Svensk fackföreningsrörelse och svensk socialdemokrali vill med all kraft slälla sig bakom kravet på alt denna reglering och övervakning kommer lill stånd.

De områden som man då i första hand tänker på för denna utvidgade industrialisering i u-länderna är de områden som är jordbruksbaserade eller har jordbruksrelaterad induslri. Men även basindusirier som stålindustri, kemisk och petrokemisk induslri saml mekanisk induslri bör få ell från den övriga världen ekonomiskl oberoende. Mot denna bakgrund ärdel naturligt att i-länderna skall stimulera sina förelag all delta' i investeringsprojekt i u-länderna, men det bör ske inom ramen för dessa länders egen ulveckling och planering.

Av det här framgår att u-ländernas strävan har varil densamma sedan u-länderna som grupp böriade formulera sina krav och gjorde det gemensaml. Allmänt uttryckt har målet varil all öka u-ländernas utbyie av sina ekonomiska relationer med de rika länderna. Trots all de har olika samhällssystem och befinner sig på skilda utvecklingsnivåer har

alllsä u-länderna som grupp kunnal slälla sig bakom ell krav av denna lyp.

Hur skall då u-ländernas krav pä ökad indusirialisering och pä leknisk och annan överföring rill u-länderna i relation lill den svenska biståndspolitiken kunna tillgodoses? Ja, frågan har i ett par utredningar varit föremål för en ingående behandling. Jag vill bl, a, nämna induslribislånds-utredningen, som i sitt betänkande 1972, Industriuiveckling och ulvecklingssamarbeie, har gjorl en sludie av privala investeringar i u-länder, deras omfallning, fördelning och effekler.

Denna sludie visade att det inte är möjligt att dra några generella slulsalser belräffande dessa invesieringars effekler för u-länderna. Det fanns både positiva erfarenheler - man kunde visa all invesleringarna hade haft åsyftad verkan - och negaliva erfarenheler, Hell nalurlig är då frågan: Vad är bislånd enligl u-ländernas önskemål, och vilka är de kommersiella mål som induslrin har lill syfte all utveckla?

Den svenska poliliken på del här områdei har hillills inneburii att privala investeringar och direkta biståndsinsatser betraktats som olika men komplementära delar av de ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och u-länderna. En sådan klar avgränsning mellan dessa akiiviieler har efterslrävais i de flesla fall, ålminsione då del gäller del sialliga slödel, Förulsällningen för all sådani slöd skall ulgå har varil au insalserna legat i linje med de bislåndspoliliska målen, och i sådana sammanhang har ell omfallande samarbele mellan bisiåndsmyndighei och svenska företag skett, framför allt i form av konsultuppdrag,

I den nyligen avlämnade ulredningen om Sveriges samarbele med u-länderna flnns också en del överväganden och förslag som del lyvärr inle blivii någon allmän enighet om. Bakom majoritetsytlrandel slår socialdemokralernas och folkpartiels representanter, Atl del inte råder full enighei är ju inle denna ulredning del första beviset för. Vi vel från tidigare behandling av svensk u-landspolitik t, ex, all moderaierna har haft väldigl svårt all dra gränsen mellan vad som är bislåndspolilik och vad som är kommersiella inlressen, Della kommer också fram i mo-derailedamolens säryrkande,

Cenierrepresenlanlerna i ulredningen för ett grumligt lal om all de förulsälier all överförande av modern, slorskalig produklionsleknik som bistånd till u-länderna inte skall komma i fråga förrän människorna där fåll sina grundläggande behov läckla. Ja, vad som menas med della borde nog cenlerparliel försöka ulveckla lilel tydligare. Den bild som herr Korpås gav kammaren var åtminstone för mig inle alls lillfredsslällande. För mig är del orimligt all säga som cenlern gör, all ett u-land inle skall få syssla med projekt som har slor belydelse för dess ulveckling pä olika områden. Bai Bang-projekiei har lidigare varil föremål för debatt, och jag skall inte gå in närmare på det vid detta tillfälle.

Den grundläggande principen för svenskl bislånd, som en majoritet slår bakom, är ju all bislåndel skall ulformas och inriklas i linje med u-ländernas egna önskemål eller med de synpunkler som mottagarlandets

Nr 123

Onsdagen den

4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

regering har framfört lill de svenska biståndsorganen. Den här viktiga punklen innebär enligl vårl säll all se del all mollagarlandels egen planering skall läggas lill grund för hur lillgängliga resurser skall ulnyujas,

Hell naluriigl kan svenska myndigheler slälla upp reslriklioner. Del kan gälla finansiella villkor, del kan gälla krav pä framlida bindningar eller brisl på svensk kunskap i fråga om insalser som efterfrågas. Och självfallet kan det gälla vapenexport, där ju Sverige har en myckel restriktiv hållning. Men vi är övertygade om all den metod all planera som hillills har lillämpals ger mollagarlandel slora möjligheter all frill välja hur svenska bislåndsmedel skall ulnyujas. Del har också visal sig under de senare åren all önskemålen från u-länderna som vi samarbelar med mer och mer har inrikials på induslriseklorn. Den lar f n. ungefär 10 96 av vårl biståndsanslag, alliså den del som SIDA administrerar. Delta belyder all induslriseklorn nalkas den slorlek som jordbruk och skog hillills har haft och som lar i anspråk 12 96 - undervisningsseklorn ligger på 13 %.

Del slörsla projektet inom industrisektorn är otvivelaktigt Bai Bangprojeklel i Vielnam. När del blir färdigl kommer del all innebära all Vielnam får hell andra möjligheier alt framställa pappersprodukter för landets eget behov inom utbildningsväsendet osv. Jag vet inle om del är della projekl som centerpartiets representanter i bislåndsutredningen vänder sig mot därför atl de anser det vara för storskaligl och all man i slällel borde salsa på små och medelsiora förelag. Vad de sedan skall syssla med framgår inle av ulredningen, och herr Korpås har inle heller sagl del. Möjlighelen finns naturligtvis att de kan bli legolillverkare åt mullinalionella förelag eller bysmedjor och liknande som behövs för all hälla cyklarna rullande i de länder som herr Korpås länker på.

Men del är inle bara i Vielnam som efterfrågan på svenskt induslribislånd finns. Del kommer - del vel vi - från Tanzania, Kenya och många andra länder som vi samarbelar med och där man är i full färd med all projeklera för all inplanlera svenskl induslrielll lekniski kunnande. I alla de här fallen är del dock fråga om önskemål frän u-länderna som framställts till SIDA. Å andra sidan vet vi att många svenska förelag opererar i u-länderna och där försöker sälja sitl kunnande lill landels regimer. Del är på della område som vi som sysslar med dessa frågor har anledning alt se upp. Vad är det för förelag som opererar i u-länderna? Kan vi ge dem fullmakt bara därför atl de är svenska förelag?

Vi skall vara på del klara med all här finns syflen hos dessa förelag som gör all vi har all anledning all la avslånd från dem. Därför måsle del vara av väldigl slor vikl all den överföring av induslrielll kunnande som sker lill u-länderna äger rum på u-ländernas villkor och inie enligt villkor uppställda av de kommersiella intressen som kan ligga bakom ett svenskl förelag som vill etablera sig i ell u-land.

Vi har mött denna fråga lidigare i molioner och i ullalanden från den nuvarande borgerliga majoriteten. Man har bl. a. velal ha inveslerings-garanlisyslem, utbyggda all gälla över hela världen. Man vill ha inve-

sleringsfonder, och vi skall om några veckor också behandla frågan om ulvecklingsbolag.

Del kan vara myckel betänkligt alt göra denna sammanblandning, om vi vill all svensk bislåndspolilik även i framliden skall ha del goda anseende som den har i dag. Jag lycker all man mer och mer från handelsdepartementets sida försöker ge intryck av all kommersiell verksamhel och bistånd har samma mål. Vi måsle klart slå fast alt det är en skillnad därvidlag.

Del finns enligl socialdemokratins mening all anledning för riksdagen atl ånyo ullala sig för all biståndsverksamheten inle får sammanblandas med åtgärder som syftar till att främja svenska företags kommersiella verksamhel. Vi anser inle all detta på någol säll slår i slrid med aklivare svenska insatser för att främja den industriella ulvecklingen i u-länderna. Dessa insatser måsle emellertid precis som hillills ulformas med ulgångspunkl i moiiagarnas priorileringar och allmänna önskemål. Och det är mol bakgrund av denna uiformning av den svenska poliliken på del här områdei som alll fler mollagarländer bell Sverige om bislånd för industriuiveckling.

Jag är övertygad om all överföringen av lekniski och induslrielll kunnande lill u-länderna kommer all bli en alll viktigare del av del svenska ulvecklingssamarbeiet Riksdagen har ju lidigare ullalal sig för all della bislånd skall medverka lill all öka sysselsällningen i moUagariänderna och hjälpa lill all minska de regionala inkomst och sysselsällningsskill-naderna.

Genom all man lillämpar en mer arbelsinlensiv produklion och lek-nologi kan enligl vår mening också induslrialiseringen spridas jämnare över mollagarlandel. Vi vill därför undersiryka viklen av all vårl lands indusiriinsalser får en inriklning som är i linje med den allmänna bas-behovsslralegi som u-länderna lägger upp.

Vi instämmer gärna i SIDA:s målsättning att induslribislåndel bör utformas så, alt del minskar moiiagarnas ullandsberoende genom all vidga del egna landels inflylande över industrins kapitalbildning, dess pro-dukiionsinriklning och nalurliglvis även dess lokalisering. Vi vel nämligen av erfarenhel au del är vikligi all man uppmärksammar de kommersiella förelagens roll - del gäller mullinalionella lika väl som andra. Del finns alllför många exempel där de mullinalionella förelagen med sin kommersiella inriklning och kraft har kunnat utnytria mottagarländerna på ett sätt sorn vi anser står hell i slrid med vår allmänna policy i de här frågorna.

I årels budgetproposilion signalerade bislåndsminisiern all han ämnade lillsälla en ulredning som skulle se närmare på del svenska induslribislåndel. Och för några limmar sedan deklarerade biståndsministern atl han i morgon ämnade lillkalla en ulredningsman för all göra denna ulredning och inkomma med den till oklober månad.

När jag hörde hur denna lydligen interna deparlemenisulredning skulle ledas så var del inle utan att jag lilel grand hoppade lill i min bänk

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

och böriade fundera över om nu även folkpartiet är på glid ifrån de rent bislåndspoliliska motiven för vårt induslribislånd lill u-länderna lill de mer kommersiella inlressen som moderaierna och svenskl näringsliv lidigare har slån för. Jag har nämligen i min enfald iroll pä folkpartiets uttalade önskan atl induslribislåndel skulle ges enligl u-ländernas önskemål och inle efler hur den svenska induslrin vill sälja sin kunskap och sina industriprodukter lill u-länderna. Men jag är rädd all del blir de senare moliven som kommer all ligga lill grund för denna uirednings resullal. Med all respekl för ulredningsmannen måsle jag nog säga all jag iror all hans kunskap i första hand ligger på del renl kommersiella planet och kanske i andra hand gäller de bislåndspoliliska målsällning-arna.

Jag kan inle heller förslå varför de fackliga företrädarna inte skall ingå som ledamöler i ulredningen utan tydligen vara en referensgrupp som ligger ulanför. Vi vel ju all de fackliga organisalionerna bör beredas lillfälle all della i olika ulredningar, kanske specielll när del gäller en ulredning av den här lypen. Det är inte bara fråga om en ulredning ulan del gäller även konkrela projekt som kommer atl planeras i framliden.

Vad har vi för skäl till den här ståndpunkten? Jo, naturligtvis kan de fackliga representanternas erfarenhet vara lill slor nylta vid planeringen och genomförandel av enskilda insalser, liksom all själva ulredningen kan komma all beröra områden av vital belydelse för svenska löntagare. Genom medbestämmandelagens tillkomst har de fackliga organisationerna fått ökad möjlighet all påverka beslut i de svenska förelagen. Och även möjlighelen all pröva ell fackligl slöd i samband med induslribislånd bör nalurliglvis i della sammanhang komma fram.

Herr lalman! Om några veckor skall vi behandla frågan om IDB. Den visar tydligt atl vi är på väg mol inlressen som bygger mer på kommersialism än på bislånd - även om handelsdeparlemenlel där också försöker lägga fram bislåndspoliliska moliv.

Men jag skall inle föregripa den deballen. Jag vill bara konsiatera och kanske beklaga atl den nya borgerliga regeringens ledamöter har glöml bort atl bland alll som vi sysslar med i vårl land finns också någonling som heter utrikespolitik. Och utrikespolitik, del är mycket av moral. Jag vill be den nya regeringen att ta under nytt övervägande många av de här sakerna, atl inte glömma bort moralen som övergripande argument för att föra en bislåndspolilik, en utrikespolitik som gör rättvisa ål svensk tradition.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.

Under della anförande övertog herr iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ÅBERG (fp):

Herr lalman! Utrikesuiskollels belänkande nr 17 handlar om ganska slora summor pengar. Del handlar också om hela svenska folkels ansvarslagande genlemol människor i vår värld som har hamnal på livels skuggsida.

Del jag här kommer atl beröra kan synas ulgöra endasl en liien del i del stora sammanhangel, men det gäller ett område som av många människor i vårl land anses vara en mycket viktig del - jag länker pä anslagel lill frivilligorganisationernas verksamhet.

Del var ganska små summor som beviljades då enskilda svenska organisationers ulvecklingsarbele första gången uppmärksammades i en proposition till riksdagen. Den gången gällde det i slorl sett enbart de olika missionssällskapen och deras arbele. Denna krels har därefier vidgats räll väsentligt, och förståelsen för dessa organisationers insalser har dess bällre vuxit undan för undan. Från folkpartiels sida har hela liden slätt klart vad som sägs i den nu aktuella proposilionen: "De enskilda organisalionernas bisländsverksamhel ulgör ell värdefulll komplemeni lill det direkta statliga ulvecklingssamarbeiet"

De enskilda organisalionerna och inle minsl missionerna kan ofta -om ullrycket lillåls - nå ner lill de mesl behövande grupperna i mottagarländerna, grupper som kanske inle alllid kan komma i direkl åtnjutande av de gängse större statliga insalserna. Detla all man inte alltid kan nå dem man vill hjälpa har f ö. påtalats mänga gånger, inte minst av SIDA, men här har ofla frivilligorganisalionerna större möjligheter atl göra en insals.

Då regeringen nu i propositionen föreslår en höjning av anslagel lill 70 milj. kr., vilket förslag också ulskollel förordar, får detta uppfattas som ell erkännande av dessa organisalioner för det värdefulla arbele som de lägger ner inom den renl humanitära seklorn, t ex. när det gäller sjukvård, undervisning, brunnsborrningar m. m.

I delta sammanhang liksom då del gäller u-landsarbete över huvud tagel har de olika missionerna dessulom gåll före och visal vägen. Sedan mer än 100 år tillbaka har dessa sammanslulningar ulfört stora arbeten med små ekonomiska resurser, men med slora resurser i form av entusiasm och offervilja. Del är elt hälsotecken all vårl svenska samhälle sedan några år lillbaka i handling erkänner delta arbele genom all bevilja anslag så att SIDA har kunnal inleda ell samarbele med missionerna som nu fördjupas och ulvecklas. Samarbelel mellan SIDA och frivilligorganisalionerna har också del goda med sig all förståelsen för u-ländernas problem och behov verkligen ökar inom de kretsar som står bakom och uppehåller organisationerna. Anslagel får på della säll en dubbel effekt, varvid informalionseffekten inom vårl egel land utan tvekan är värdefull.

Den summa för anslaget lill de enskilda organisalionerna som föreslagils för kommande budgetår, 70 milj. kr., innebär en höjning med 20 milj. kr. jämfört med anslagel för innevarande budgetår, men summan

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

är ingalunda anmärkningsvärt stor med tanke på de ökade anspråk som kommer all slällas pä organisationerna, I proposilionen ges också - och del med all räll - ell erkännande av del arbele som påbörials inom de fackliga organisalionerna och den kooperaliva rörelsen, då del gäller all vid sidan av del egenlliga bislåndsarbelel bedriva verksamhet inom en del utvecklingsländer. Säkerligen kommer därigenom den samlade efterfrågan på medel från anslagel all öka väsentligt

Då det gäller missionssällskapens andel och engagemang i u-lands-arbelet har del ibland sagls - även av medlemmar i berörda organisationer - att en ökad satsning från statens sida skulle kunna resultera i en minskning av det värdefulla personliga engagemanget bland de hundratusentals medlemmarna ute i landel, Della engagemang har ju haft och har lill resullal atl man av sina redan beskattade inkomster sammantaget skänker åtskilliga miljoner kronor vae år. Del finns kanske vissl fog för sådana funderingar. Del är därför med lillfredsslällelse jag har kunnal konsiatera utvecklingen inom ett av de slörre missionssällskapen då del gäller den här frågan.

Det som jag tänker på är Stiftelsen Pingstmissionens u-landshjälp, som jag känner rätt väl till. De frivilliga insalserna från medlemmarna där har ökat i takt med höjningen av del statliga stödel. Det ser ut som om riksdagens anslag har verkat som en utmaning lill medlemmarna att göra sill bästa, och enbart inom denna organisalion har man kunnal sända ul ell hundralal volontärer eller experter av olika slag.

Herr Wirmark har här tidigare i dag givit ell par goda exempel på hur missionssällskapen nåll fina resullal bland människor som varil i skriande behov av hjälp. Jag skulle också kunna visa på en hel del sådana exempel, men av lidsskäl avstår jag från della nu - del goda exemplel från ålminsione en del av lalarna före mig manar till efterföljd. Därför vill jag nu slula mill anförande med alt säga alt del är med lillfredsslällelse jag konslaierar all regeringen i proposilionen ser del som en fördel att frivilligorganisalionerna inle skall behöva känna sig bundna enbarl lill s. k. programländer. Denna frihel är värdefull, efiersom den skapar förulsällningar för organisalionerna all sälta in sina stödinsatser där de bäsl behövs.

Med detla, herr talman, vill jag yrka bifall lill ulskotlels hemslällan.

I della anförande inslämde herr Sellgren (fp).

Herr PALM (s):

Herr lalman! Del har onekligen under senare år skell en allt hårdare politisering av frågan om de svenska biståndsinsatserna i Cuba. Attityden har ökat i kärvhet i takt med de borgerliga framgångarna vid de senaste valen.

Detta bekräftades också av ulskotlels ordförande herr Hernelius i förmiddags, när han sade alt anslagen till Cuba är en av de mesl kontroversiella delarna i hela den svenska u-hjälpen. Det är onekligen sanl;

del är moderaierna som har svarat för all frågan har blivit kontroversiell. Jag är övertygad om att vi skulle kunna göra en intressant historisk sludie, om vi skulle gå igenom riksdagsprotokollen vid olika riksdagar och sludera vad som där sagls och se vilka erfarenheler som kan dras av den strid som pågått i de här sammanhangen, och jag är övertygad om att det kommer atl bli en intressant forskningsuppgift i framtiden alt sludera hela denna fråga.

Men nu har en viss förändring inträffat så lill vida all de borgerliga sluler upp bakom en renodlad borgerlig linje, Della har blivit alltmer påfallande vid de senasie ivå riksmötena,

I fjol var kammaren delad - lalmannen fick la fram den bruna loUlådan - och de borgerliga vann med lottens hjälp. De svenska biståndsinsatserna till Cuba kom all i del närmaste halveras från det socialdemokraliska förslagels 70 till de borgerligas 40 milj, kr.

Det fanns inle särskill många nyanser i den biståndsdebatien. Valet slod för eller emot två fö.slag, och inle ens centerpartiets unga ledamöter, som i en nymornad och oväntad radikalism tidigare ullalal slorl iniresse för dessa frågor, tog lill orda, Della gällde också en del folkpartister; man hade tydligen hittat hem igen. Men i riksdagsfoajén gick unga folkparlisiiska ledamöler och fann behandlingen av frågan en smula pinsam: länk, all finnas på samma linje som moderaterna i Cuba-frågan!

"Daglingandel" lycks ha spritt sig lill alll fier områden. Riksdagsprotokollen visar atl sä sent som 1972 polemiserade nuvarande biståndsministern Ola Ullsten mot moderaterna för deras allmänna snålhet mot Cuba - som han då ansåg vilade pä politiska grunder. Men nu signerar samme biståndsminister i djupaste samförstånd de borgerligas proposilioner, som innebär en betydligt snålare behandling av Cuba än del förslag som socialdemokratin slår för.

Om man undantar enstaka mörkblå motioner som då och då kommer på riksdagens bord, upplever vi numera borgerligheten som ell block när dessa bislåndsfrågor skall behandlas.

Jag skall nalurliglvis inle gå tillbaka till Monroe-doklrinens dagar, men nog kommer den amerikanska handelsbojkotten att framstå som en rc-pressalieåtgärd mot ett olydigt folk, Försl sedan vi fäll tillräcklig distans lill vad som skett genom revolutionen på Cuba kan en bedömning ske ulan övertoner. Det är en känd sak all elt av skälen lill all Cuba varil intresserat av biståndsinsatser från svenskt häll är en önskan atl komma i åtnjutande av en västerländsk teknologi. Man ville komma ifrån den låsning som blev en följd av den bestraffningsaktion som tog sig ullryck i den hårda handelsblockaden.

För ell par år sedan hade uirikesulskoltet möjligheter att på ort och ställe se hur del svenska bislåndel kom lill användning. Jag tror atl vi alla var överens om att Cuba salsar på myckel angelägna projekt. Vid besöket uttrycktes slor beundran över vad man lyckats åstadkomma och de ambitioner man har för all förbällra del kubanska folkels villkor,

I år föreslår den borgerliga majorilelen all landramen för Cuba faslslälls

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. in.

lill 35 milj, kr. Till delta kommer 5 milj. kr. all läggas lill vad som mera diffusl kallas "bredare samarbete" med Cuba. Vad man skall kunna åsladkomma med delta storslagna belopp ålerslår all se. Så särdeles brell samarbele lär del inle bli med en så begränsad insals som del här lydligen är fråga om.

I fjol drev den borgerliga loltmajorilelen myckel hårt den meningen atl biståndsinsatsen borde reduceras med hänsyn till all Cubas ekonomi ansågs i hög grad ha förbäiirals. Diskussionerna i ulskollel blev den gången ganska långdragna, och man sökte efler olika länders BNP-siffror för all få fram jämförelsemalerial.

I år föreslår den borgerliga regeringen och dess föreirädare i ulskollel atl anslagel lill Cuba skall reduceras inie för all kubanernas slandard har höjls, ulan nu skall del minskas trols all kubanernas slandard har sänkis!

De borgerliga erkänner nämligen i sill belänkande au Cubas ekonomi "påtagligt försämrats". Detla verifierades också för en stund sedan av herr Wirmark i talarstolen där han använde samma ullryck. Jag vill här i all korlhel erinra om en myckel inilierad och väldokumenterad artikel i ett av de senasie numren av Veckans Affärer. Numret kom ul den 31 mars. Man skildrar mycket ingående de slora ekonomiska problem som finns där borta, och man hoppas all den nya Carler-ad-ministralionen i Washington skall göra klimatet bättre och möjlighelerna slörre för Cuba all komma ur de svåra ekonomiska problemen.

Vad är del då för slags logik som ligger bakom det här agerandet? Del förblir anlagligen en öppen fråga. Någol besked är väl inle all vänla, och vi har ju upplevt atl lystnaden bland utrikesuiskollels ledamöler blivii allimera kompakt under del senasie halvåret Valframgången i höslas lycks ha verkal hell bedövande även på della område.

Ell argumenl som framförls frän borgerligl häll mol fortsatta biståndsinsatser har varil Cubas dellagande med iruppstyrkor i befrielsekriget i Angola. Även den frågan har diskulerais i ulskollel. Vid de föredragningar vi hade framgick med slor lydlighel all del skulle vara ulomordeniligl svårl all lillämpa ell sådant krilerium för bislåndsverksam-helen i slorl. Från socialdemokraliski håll kan vi inle acceplera all en sådan sammankoppling sker belräffande våra ålaganden på det bislåndspoliliska områdei. Våra reaktioner måste komma till ullryck i andra sammanhang, i förslå hand i Förenta nationerna. Della har också skell, och mol den bakgrunden finner vi sammankopplingen ännu orimligare.

Så åier lill siandardulvecklingen på Cuba. Som jag lidigare erinrat om framhöll de borgerliga i fjolårets biståndsdebatl att de svenska biståndsinsatserna skulle kunna irappas ner myckel radikalt med hänsyn lill den gynnsamma siandardulvecklingen i Cuba under senare år. Dä gällde diskussionen i hög grad prisulvecklingen på socker i världen. Efiersom sock-rel spelar en sä slor roll för Cuba - av den kubanska exporten lill andra länder ulgörs 86 % av socker - har ulvecklingen på sockermarknaden behandlals i ivå skilda föredragningar inför ulskollel. Man kom fram

till samma bedömning. Denna genomgång har givit klart besked om all sockerpriserna f n. är renl ul sagl usla och alt Cubas ekonomi därför blivii myckel ansträngd.

Sockerpriserna låg i februari vid ca 8,60 cent per skålpund. Släller man della i relalion till amerikanarnas beräkningar att ell självkostnadspris för deras del är näsian del dubbla - 15 cenl per skålpund - säger det oss åtskilligt om det läge som Cuba f n. befinner sig i. Dessa uppgifier underslryks f ö. i den artikel i Veckans Affärer som jag lidigare erinrade om.

Del är uppenbart all delta svåra läge också påverkar de kommersiella förbindelserna med Sverige då man har svårigheter atl fullfölja de överenskommelser som kubanerna har träffat med olika företag i det svenska näringslivet Del borde vara känt, ärade kammarledamöter, alt del funniis slora förhoppningarom ett väl utvecklat svensk-kubanskt handelsutbyte som kan avlösa de mer renodlade biståndsinsatserna.

I detta läge - när kubanerna kommii i denna svära situation - vill den borgerliga majoriteten kraftigt reducera de svenska biståndsinsatserna. Att göra en sådan nedskärning när della programland för den svenska biståndspolitiken befinner sig i elt mycket trängt läge kan vi socialdemokrater inte acceplera. Man bör samiidigl komma ihåg all del svenska bislåndel lill Cuba är inriklai på klart ullalade ändamål, främsi insalser på hälso- och sjukvårdsområdei saml på all förbällra ulbild-ningsväsendet Dessa insalser har kubanerna själva priorileral för au moi-svara de förväntningar och de krav som man vill lillgodose.

Så lill en fråga som alkjämt är yllersl oklar. Del gäller den borgerliga majorilelens löfte om 5 milj. kr. för eu s. k. bredare samarbete med Cuba. Vi har inle fått något besked under utskottsbehandlingen om vad det innebär. Vi har bara fåll veta - och det slår i ulskotlels skrivning - "all regeringen hoppas" all i näsla års budgetproposition kunna tala om vad det s. k. breda samarbetel innebär.

Herr lalman! Jag är övertygad om atl kammarens ledamöler i lika hög grad som ulskotlels är inlresserade av hur del fortsatta samarbelel skall ulformas. Sverige har en goodwill där borta, och den förpliklar. Talel om ell djupare samarbele är väl ändå inie bara en klyscha? Därför ställer jag frågan lill ulskolieis lalesman, om han vill ge kammarens ledamöler närmare besked om hur della s. k. bredare samarbele skall Ulvecklas framöver.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 6 under punkten 4.4, beträffande bislåndsanslagen lill Cuba.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Hen BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr talman! Det svenska biståndet till Cuba har sedan sin tillkomst varit föremål för en växande krilik. Del är ingen överdrift alt säga all denna krilik varil välgrundad och all den haft en rejäl förankring hos stora grupper av svenska folkel, Della gäller också socialdemokraiin.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

som med all säkerhei inte har någon majoritel inom sig för den upptrappning av det svenska biståndet lill Cuba som man sedan länge bedrivit och fortfarande försöker genomdriva.

Jag skall, herr lalman, inte här leckna del svenska Cubabislåndeis historia. Låt mig bara erinra om att biståndet steg frän 3,6 milj. kr. budgelårel 1971/72 till 60 milj. kr. 1975/76, således en dryg sextondubbling på fem år. Den tidigare socialdemokraliska regeringen föreslog för budgetåret 1976/77, alltså innevarande budgetår, en ytterligare ökning, till 70 milj. kr. Detta belopp återkommer i en reservation från de socialdemokraliska ledamöterna av utrikesutskottet i är.

Budgetpropositionen föreslår nu 35 milj. kr. saml att för de båda nästkommande budgetåren avsätts 60 milj. kr. Därutöver föreslås 5 milj. kr. lill särskilda samarbelsälgärder. Sammanlagl handlar del alllsä om ytterligare näsian 100 milj. kr. lill Cuba. Jag har svårt att förslå den borgeriiga regeringens beredvillighet all göra denna betydande satsning.

Man kan gärna inte skylla på gjorda utfästelser. Enligl SlDA:s petila för budgelårel 1977/78 uppgår de avialsenliga förpliklelserna från svensk sida mol Cuba lill 17,4 milj. kr. Varför då denna kraftiga påspädning?

Det rimmar nämligen i hög grad illa med vad som sagts av bl. a. herr bislåndsminisiern tidigare. 1 förra årets biståndspoliliska deball skrädde herr Ullsten inle orden när del gällde den dåvarande regeringens slöd till Cuba. Han yttrade ordagrant:

"Effekten av regeringens Cubapolilik har inte uteblivit Vi som ofla är ule och lalar för ökat svenskl ansvarstagande för världens fatliga har inle kunnat undgå all märka atl förståelsen för svenska u-landsinsatser över huvud tagel fått sig en knäck. Människor inser hell enkell inle varför Sverige skall ge en u-hjälp lill ell land som anser sig ha råd all salsa mångdubbell slörre belopp på att skicka irupper över Allanien lill en krigsskådeplats där landels egna säkerhetspolitiska intressen inle alls är berörda."

Herr Ullslen hade också elt och annat all säga om de inre förhållandena på Cuba. 1 en replik lill den dåvarande biståndsministern slog han fast: "Cuba är emellertid en diktatur, ell samhälle med politiskt förtryck där människor sälls i fängelse för sina poliliska åsikters skull. Del finns lusentals poliliska fångar på Cuba." Herr Ullslen moliverade kravet pä nedskärningar i biståndet till Cuba med bl. a.: "Andra u-länder är fattigare än Cuba. Del har Cuba självi visal genom all anse sig ha råd all sända över 10 000 soldater till Angola och hålla dem kvar där månad efter månad."

Soldaterna är kvar där ännu, herr Ullsten. De finns också pä en rad andra ställen i Afrika och Mellersta Östern.

Mot denna bakgrund är budgetpropositionens Cubaanslag svårl all förslå. Herr Ullslen gjorde en korrekt analys av läget vid förra årels biståndsdebatl. Han borde, nu när han själv är biståndsminister, dra slutsatserna av de ståndpunktstaganden han då gjorde.

Jag vill undersiryka alt jag och mina medmotionärer inte är ute efter

ett drastiskt avbrytande av hjälpen lill Cuba. Vi är moderatare i våra krav än moderala samlingspartiet var som parti förra året.

Vad vi emellertid inte kan förslå är all avvecklingen av hjälpen lill Cuba skall behöva la sådan lid och kosia sådana belopp. Varför 100 miljoner när del räcker med 17,4 miljoner? Kan någon ge ell rimligl svar på della?

Nej, herr lalman! Det borde ha räckt med 17,4 miljoner. Moiionärerna är emellertid beredda på del dubbla, dvs. lika myckel som regeringen har föreslagil i sin proposition. Del vore oss fjärran alt inle vilja hjälpa regeringen all uppfylla de förpliktelser som den anser kan finnas gentemot Cuba. Men del finns ingen rimlig anledning all avvecklingen skall kosta 60 miljoner ytterligare utöver de 35 som är aktuella för nästa budgetår.

Skälen till all vi bör trappa ned har herr Ullsten själv utvecklat tidigare pä ett förriänstfulk säll så som jag har citerat Del gäller bl. a. falligdomskriteriel. Cuba är inte i akut behov av svensk hjälp, inte ens med tanke på all sockerskörden pä sistone inle infriat förväntningarna.

Cuba har en relativt hög levnadsstandard och framstegen har varil belydande under del senasie decenniet enligt officiella kubanska uppgifter. De akuta problemen torde utan större svårighel kunna klaras av genom en minskning av det militära engagemangei i Afrika och Mellersta Östern, som för all citera herr Ullslen "uppgår lill elt mångdubbelt högre belopp" än vad vi ger i bislånd.

Del är självklart all också den kubanska inlerventionspoliiiken måste komma med i bilden när man diskuterar bislåndel lill Cuba. De moderata ledamöterna av utrikesutskottet har i ell särskill yttrande diskuleral denna fråga och inslämmer i princip i kravet atl bislånd icke bör ulgå till länder som är invecklade i militära operationer långl borta frän del egna landels gränser och där egna säkerhetspolitiska intressen icke är hotade.

Jag instämmer hell i de synpunkler som de moderala ledamöierna av utrikesutskottet framför. Några saker bör dock tilläggas.

Del råder ingel ivivel om all del kubanska engagemanget måste ses i elt slorl politiskt sammanhang. Sovjelunionen har undan för undan ökal sin aktivitet i Afrika, och just på allra senasie lid har delta manifesterats i den ryske presidenten Podgornys länga rundresa i denna väridsdel. Det primära syftet med denna militära och diplomatiska offensiv är knappast att ge slöd till folk som inte har självständighet ulan forlfarande regeras av vita minoriteter. Del handlar nalurliglvis om hell andra saker.

I kampen mellan supermakterna har Afrika hittills spelal en relativt underordnad roll. Men nu är Afrika på väg in i intressekonflikten mellan supermakterna. Cuba spelar där rollen av del lydiga redskapet åt Sovjelunionen.

Många tecken lyder på all vi bara befinner oss i börian av en kamp mellan supermakterna om politiskt inflylande i Afrika. Sveriges stöd lill Cuba kan då komma au uppfattas som elt slöd till den ena parten i denna strävan. Indirekt kan då vår neutralitetspolitik sällas i fråga.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m.m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Vad har vi för anledning atl försälta oss i en sådan siulalion?

Lål oss först som sist konstalera alt 1970-lalets kraftiga satsning på svenskl bislånd till Cuba, av den dåvarande socialdemokraliska regeringen, var ell politiskt bistånd. Socialdemokratin hade sina skäl för de nära konlaklerna med Cuba. Det flnns nu ingen anledning all närmare gä in på de många underligheler som förekom i detta avseende. Nu gäller del den borgerliga regeringens bislåndspolilik.

Herr lalman! Del är läll all fä siämpeln på sig, när man kriliserar den svenska hjälpen lill Cuba, all vara allmänt biståndsfienllig. Jag har härvidlag ingel dåligl samvele. Jag har inom såväl parti som ungdomsförbund arbelal för ell omfaltande svenskt u-landsbislånd under många år. Jusl därför vill jag insiämma i herr Ullslens ord från förra året, all Cubahjälpen leder lill problem när del gäller all väcka förståelse för svensk u-hjälp i övrigl.

Det är min bestämda uppfattning all del svenska biståndet lill Cuba nu måste upphöra i och med de 35 miljoner plus 5 som är föreslagna i årets budgetproposition. De resterande 60 milj. kr. bör icke komma i fråga. Jag skall inte yrka bifall lill den molion där jag slår som första namn - det finns ju möjlighet att ålerkomma nästa år, och del avser jag all göra. Jag vel inte om jag har gehör för mina krav i denna kammare, men jag är ganska säker pä atl jag och mina medmotionärer har del hos svenska folkel.

I della anförande inslämde herrar Schött, Wachlmeisler i Johannishus, Clarkson, Lundgren, Komsiedt. Knutson och Ahlmark i Uppsala (samlliga m).

Fru FREDGARDH (c):

Herr lalman! 1 dagens slora deball vill jag endasl la upp ell delområde. Försl vill jag då konslalera den ökade uppmärksamhel som nu ägnas de informationsfrågor som hör hemma under tredje huvudtiteln. Della gäller både information om Sverige i ullandel och den informalion om svensk ulrikespolilik och internationella förhållanden som ges i Sverige. Jag kommer här främsi alt behandla vissa frågor som gäller del sistnämnda området.

Inom utrikesdepartementet pågår förberedelser för en ökad informationsservice. Man tillgodoser därmed en tidigare gjord hemställan från riksdagen. Det noleras med lillfredsslällelse. Informalionen om den svenska utrikespolitiken har länge lämnat åtskilligt övrigl all önska. Delta gäller även informalion om det i hög grad beaktansvärda arbele som nedläggs av de ständig.! svenska delegationerna på olika håll i världen.

Ulrikespolilik har för genomsniitssvensken ofta tett sig som något ganska avlägset och främmande, utövat av yrkesdiplomater som lalar ell språk vilkel ännu mera fjärmar hela della ämnesområde från allmänheten. Onekligen finns det en nimbus av avskildhet kring alll som har med utrikespolitik och dess utövare atl göra. Åtskilligt hänger kanske

samman med den sociala status som sedan gammall tilldelats yrkets utövare, och man känner knappast lill den föga glamorösa arbetsvardagen på ambassader och i delegationer.

Det kunde vara frestande all här också säga några ord om de anonyma ambassadhusirurna. De skymtar ibland i veckolidningsreportage, men deras faktiska vardag ligger vanligen ganska långl ifrån den glättade tillvaro som beskrivs där. Alt vara ingift i UD är f ö. inle utan problem. Vem ordnar sysselsättning åt en diplomalhusiru med egel yrke när maken plölsligl flyttas i väg till ell annal land? Här finns ett begränsal men dock jämställdhelsproblem.

En annan orsak till den distans som vanliga människor kan känna till UD torde vara den sekretess som med nödvändighet måsle finnas. Den kan ha överdrivits - med rätt eller orätt - men allmänheten lorde vara ganska väl medvelen om den. Della har i sin lur leil lill ell oinlresse för utrikespolitiken hos många människor som del är nödvändigl all bryla. Dess bällre finns del också i dag elt slarkl och påtagligt behov inle bara av insyn i delta hittills näsian labubelagda område ulan också av kunskaper. Man vill vela - därför au man känner sill ansvar som medborgare i sitl land men också som medmänniska i ell globall sammanhang. Här finns elt växande iniresse för den svenska bisiändspoliliken och del säll varpå den ulformas. Här finns också elt alltmera uttalat krav på information om de stora och komplicerade problem som hänger samman med nedrustning som en förutsättning för beständig fred. Man känner osäkerhet inför u-ländernas krav på en ny ekonomisk världsordning, vad del innebär och hur del kommer alt beröra oss, vår livsföring, vår slandard och våra framlida möjligheter. De globala miljöproblemen, ofta konkretiserade i närproblem med bakomliggande vittgående orsaker t. ex. i fråga om vallen- och luftföroreningar liksom misshushållningen med våra ändliga resurser, möter man i frågor från många människor.

Hell naluriigl känner kvinnor elt särskill inlresie för de utvecklings-strävanden som funnit ullryck i världakiionsplanen för jämslälldhei mellan män och kvinnor och för den uppföljning som man väntar på men som man ännu vel ganska lilel om. Ändå pågår ell uppföljningsarbeie inom FN, som bl. a. resulieral i all en text till konvention mol diskriminering av kvinnor kommer all föreläggas hösiens generalförsamling.

Fru Sundberg har tidigare berört denna konvention. Jag vill framhålla all den redan har behandlals av ECOSOC under förslå veckan av vårsessionen och alt man har beslutat dels att den skall vidarebefordras till generalförsamlingen i höst, dels all den skall ulsändas lill medlemsstaternas regeringar för opiiiionsytlring. Dessa remissytiranden skall vara lillbaka lill FN-sekretariaiel före den 15 juli.

Jag hade lillfälle all för Sveriges räkning delta i det forisälta sam-manlrädei med FN:s kvinnokommission i december 1976, när man slui-förde arbelel med konventionsiexlen. För Sveriges del hade vi önskal en belydligl mer framålsyftande konvenlion. Försl och främsi menade

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

vi alt konventionen borde ha kallats konvenlion mot könsdiskriminering och icke konvenlion mol kvinnodiskriminering. Vi hävdade också all alla förändringar i kvinnors förhållanden som syftar till verklig jämställdhet inle kan ske utan au molsvarande förändringar sker beträffande männen. Här mölle vi emellertid ell ganska besiämi molsiånd från i förslå hand ösiländernas kvinnor men även frän många u-landskvinnor, som slöl upp bakom öslländerna.

Vi har alllsä nödgals all kompromissa pä vissa punkler, Dei skedde t ex, belräffande frågan om man skall ha en särlagsliflning för kvinnor när del gäller skydd på arbelsplalser. Vi menade all arbetsplaiser bör ulformas så alt de skyddar både män och kvinnor, medan man från östländernas sida bl, a, hänvisade lill alt kvinnor behöver specielll skydd i egenskap av släklels fortplanlare. Man länkle då inle på au även män kan ulsältas för genetiska skador på arbetsplatser eller för andra skador.

Vi har kompromissat på många punkler, och vi gjorde del därför all vi menar au del här mera gäller all visa solidarilel med u-ländernas kvinnor än att söka trumfa igenom en syn som ännu känns alltför avancerad för dessa kvinnor. Detta kom lill synes t. ex. när vi pä vissa punkler begärde atl del i texten skulle stå "män och kvinnor". Vi ville t. ex. när del gäller ansvarel för barnen lansera ordel föräldraskap. Men vi märkte då all det molsvarande engelska ordel parenthood inle alls belyder vad vi menar i Sverige. F. ö. gick det inle alls alt översätta lill spanska. Inte heller del franska ordet ansågs ha den betydelse som vi ville lägga in i del. Vi försökle dä att lansera "fäder och mödrar" eller i varie Tall "män och kvinnor". På några punkter lyckades vi, på andra fick vi som sagl kompromissa. Vi ansåg del emellertid viktigt all lexien blev så lilel konlroversiell som möjligl, sä all inga länder av den orsaken skulle avslå från all ratificera konvenlionen. Vi avsåg därvid givelvis främsi sådana länder där kvinnorna bäst behöver ell påtryckningsmedel av del slag som konveniionsförslagei ulgör.

Ännu mindre än när del gäller världsaklionsplanen för jämslälldhei mellan män och kvinnor har del lalals och skriviis om den deklaralion och aklionsplan för jämslälldhei i arbelslivet för kvinnor som antagits äv den internalionella arbelskonferensen. I sammanhangel kan också nämnas den av samma organisalion uiarbetade basbehovsslralegi som aniogs vid världssysselsätiningskonferensen förra sommaren. Den innebär, som redan påpekals här i kammaren, all uivecklingssamarbeiel med priorilel inriklas på all lillgodose de falligasie människornas grundläggande behov av mal, kläder, boslad, arbele och sociala riänsler - en inriklning som cenlerparliel lidigare pekal på i molioner om den svenska bisiändspoliliken.

Några känner lill dessa frågor och lar upp dem för all få vela mera, men alllför många av den svenska allmänhelen vel ingenling därom.

Ännu elt område där alllför litet har gjorts för all informera allmänhelen och där man i dag möier eit krav på upplysning uigör den kommande europeiska säkerhelskonferensen i Belgrad. När konferensen om

några veckor kommer att äga rum kan man förutse ett tillfälligt uppblossande informalionsnil inte minsl i pressen med länga artiklar som få orkar läsa. Ett jämnare utbud skulle dels i lid förbereda människor på vad som skall komma, dels göra det möjligt för belydligl flera all tillgodogöra sig den upplysning som förmedlas. Här bör den vidgade informationsservice som förbereds inom UD kunna fylla en uppgifl även när del gäller en effekiiv och fruktbringande konlakl med pressen.

En viklig funklion i della sammanhang fyller också Svenska FN-för-bundet, inle minsl därför all förbundet arbetar på sikt och i sin informalion ständigt försöker atl ligga före och möta kommande behov. En välbehövlig uppräkning av det statliga anslagel lill FN-förbundel har skell, men alkjämt är förbundets resurser otillräckliga för atl del skall kunna fylla sin uppgifl som centralt organ för FN-information i Sverige.

Som paraplyorganisation för praktiskt taget hela Organisationssverige har förbundet en räckvidd som i sitl slag är ganska enastående. Därtill kommer ett växande antal lokala FN-avdelningar och distrikt Målel är minsl en FN-förening i varje kommun. Ännu är man långl från för-verkligandel av delta och brist på medel försvårar en kontinuerlig utbyggnad. Jag skulle här vilja rekommendera våra anslagsgivande myndigheter all studera uppbyggnaden av den norska FN-organisalionen, som verkligen kan sägas vara geografiskt helläckande. Norska FN-förbundel har t ex. en regional uibyggnad som omfallar hela landel. Me-delslilldelningen är också såväl i Norge som i Danmark av annan storleksordning än i Sverige.

Av de målgrupper som det svenska FN-förbundel regelbundet når är skolan med lärare och elever en av de vikligasle. Della informalions-område bör kunna vidgas. Därmed skulle också en grund läggas för en ny och brell förankrad medveienhel när del gäller både svensk ulrikespolilik och inlernalionelll samarbele. Förbundel har i ell försök med en speciellt för förskolebarn skriven barnbok vid ett tillfälle vänt sig lill förskolan. Försökei blev en klar framgång, som manar lill efterföljd. Tyvärr har brislande resurser hillills omöjliggjort detla.

Jag vill gärna se årets ingalunda oväsentligt höjda bidrag lill Svenska FN-förbundet som börian till en ny policy frän statsmakternas sida och som ett tecken på all man är medvelen om belydelsen av del arbele som förbundet bedriver liksom att dessa behov måste lillgodoses.

Herr lalman! I sitt yttrande om informaiionsanslagen framhåller utrikesutskottet all man "noleral au bislåndspoliliska ulredningen även avses precisera de allmänna målen för den slalligl finansierade u-lands-informalionen och överväga informalionsverksamhelens organisaloriska former". Jag förulsälier atl ulredningen i sill forlsälla arbele kommer all beakla del växande informationsbehovet och alt man skall finna vägar och medel för att tillgodose della.

Herr lalman! Jag har här velal lägga fram vissa synpunkler på del ändrade informationsbehov som föreligger. I övrigt har jag inte annal yrkande än om bifall till utskottets hemslällan.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fröken MATTSON (s):

Herr lalman! Jag har djup respekl för del arbele som bedrivs i FN-sammanhang för all åsladkomma resolulioner och för informalion om konferenser. De är förmodligen hell nödvändiga. Men jag lycker atl vi i denna bisiåndsdeball också måste efterlysa lilel prakliska exempel pä information och upplysning om hur vi skall kunna sprida den och väcka opinionen yllerligare för de insalser som görs. Jag har hört yllersl få, om ens någol, exempel pä deua lidigare under den här deballen,

I reservalionen 7 vid ulrikesutskollets belänkande nämns att regeringen, enligl reservanlernas uppfallning, har lalal alllför lilel om bi-sländsbehovel i Mozambique, Jag kan, utan all ha varil i Mozambique, ulan vidare vilsorda delta, och jag kan göra del därför atl Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund har täta och goda informationer från del landel. Del bör kanske sägas här all Mozambiques nuvarande ekonomiska siiualion är svär. Omställningsproblemen inom jordbrukel och induslrin har förorsakals av all 200 000 portugiser har lämnal landel, som därmed mist huvuddelen av sin utbildade arbetskraft. Del är egenlligen räll fanlasliskl atl mer än 2 000 jordbruksenheter med modern utrustning prakliskt taget står övergivna av sina forna ägare och att majorilelen av tekniker och övrig ulbildad arbetskraft har lämnat landel. Del är enorma problem som regeringen har all bemästra. Vid fastslällande av planeringsramar lill Mozambique hänför UNDP också Mozambique lill de 25 falligasie länderna i världen.

Vi har hört många beskrivningar av detla av mozambikanska kvinnor som gästat vårt förbund. Vi har också i delegationer lill Mozambique kunnal övertyga oss själva om förhållandena där. 1 ansluining till FN:s kvinnoåroch Mozambiques befrielse tog nämligen del socialdemokraliska kvinnoförbundei inilialiv lill en informationskampanj som vi kombinerade med en insamling lill kvinnoorganisalionen OMM. Vi iryckle foldrar och vi hade gäsler från Mozambique pä kongress.

Bl. a. vid ell kvinnoseminarium fick vi verkligen klarl för oss all del trots alll tal om kvinnornas ofta låga status i de fatliga länderna finns intressanta undanlag. Frigörelsekampen har tagil i anspråk kvinnorna på ett sådani säll au de också kommii au spela en roll i det efterföljande utvecklingsarbetet Fru Fredgardh berörde denna roll då hon nämnde arbelel pä olika deklaralioner och resolulioner, där man klarl uttalade au kvinnorna skall vara med. Sådana länder väckie därför ett berättigat intresse i kvinnokretsar här hemma.

Det visade sig all vår insamling och upplysningskampanj, som - del skall för fullsiändighelens skull också sägas - även genomfördes av del norska socialdemokraliska kvinnosekrelariatei, var en myckel effekiiv metod all få många människor intresserade av eu land och en sysler-organisation och de arbelsbelingelser som gäller där. Detla har givit de deltagande - och det är verkligen reciprokl - lillfredssiällelsen atl knyta givande kontakter. För oss har del varil gläjande all kunna minska de ekonomiska svårigheler som möter en organisation i ett fattigt land.

Organisalionen OMM har inför landels uppbyggnad fått i uppdrag atl lära kvinnor läsa och skriva, all upprätta centraler för undervisning i barnavård, hälsovård och näringslära, att arbeta för kvinnornas rätt att della i samhällslivet, atl bygga och bedriva barnstugor, all arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor och att bekämpa prostitutionen.

De erfarenheter som vi har gjorl - våra kontakter med Mozambique och vår insamling lill Mozambique forisälier - ligger lill grund för moiionen 1058. Huvudanledningen lill all vi skrev den var all vi ansåg del vara viktigt all bislånd förmedials utöver de vanliga kanalerna mellan sialliga myndigheler. Ell sådani samarbele som jag här har lalal om lycker vi bör kunna utvecklas i ökad grad. Man får en slarkare inlevelse i utvecklingsproblemen, och man får ökade insikter i hur man kan lösa dem.

Vi tror alt sådana projekt som kan innehålla ell direkt ekonomiskt stöd, slöd genom organiserande och genomförande av utbildning som stärker kvinnorna eller undanröjer hinder för deras deltagande i samhällsarbetet eller slöd genom olika former av personalinsatser, är givande och ökar engagemangei. Vårl kvinnoförbund är inle ensamt om detta. Den fackliga rörelsen har också mångårig erfarenhet av utvecklingsarbete, främsi genom FFI och yrkesinternalionalerna. På senare år har LO och TCO gemensamt vidgat sitl direkta stöd lill fackliga organisalioner i u-länderna, främsi på ulbildningsområdel. Den svenska kooperationen kan läggas lill raden av de organisalioner som i många år har arbelal med bislåndsverksamhet.

Inom dessa folkrörelser finner man ett mycket slarkl iniresse för in-lernalionelll bislånds- och solidariieisarbele över huvud laget Vi iror all olika inilialiv av denna art bör kunna inordnas inom länderramarna. Det kan bli mönsterbildande för ell bredare samarbele mellan vårt land och u-länderna om det får erforderligt slöd från bisiåndsmyndighelerna.

I vår motion föreslås atl riksdagen skall ge regeringen till känna vad som har anförts i moiionen belräffande medverkan av svenska folkrörelser inom uivecklingsarbelei i programländer för svenskt bistånd. Utskottet har inte rikligl gått pä den linjen, men jag tror alt del är ell synnerligen vikligi och väseniligl påpekande som görs när man talar om del slora iniresse som SIDA redan lidigare har haft för även denna lyp av insalser - bislånd av ekonomiskl slag och en bred informalion som går sida vid sida.

Det sägs också att i SIDA:s budget har man tagit ytterligare initiativ för all ge folkrörelserna möjligheier lill denna typ av informationskampanj. Jag inbillar mig all vår molion har om inle annal så dock riklal riksdagens uppmärksamhel på den informalions-, bislånds- och koniakl-form som håller på all växa sig fram och som för den enskilda individen kan vara del medel som behövs för all hans engagemang för bislåndsfrågor skall växa.

Jag har inget yrkande, herr talman.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Fru AF UGGLAS (m):

Herr lalman! Den biståndspolitiska ulredningen har avlämnat sitt huvudbetänkande och därmed, får vi hoppas, lagt grunden för en förnyad debatt om utvecklingssamarbetets inriklning,

Enigheien om bislåndspolilikens huvudlinjer är belydande, vilket inte uiesluler skarpa meningsskiljakiigheter i vissa frågor - något som ju demonstrerats här i kammaren i dag. Den framarbetade och i sig värdefulla enigheten kring biståndspolitiken får inle heller bli en hämsko på nydaning och nytänkande.

Världen slår inle still, U-ländernas situation, krav och prioriteringar förändras. Den svenska u-landspolitiken måsle ulvecklas, anpassas och förbätiras.

Hur skall Sverige svara upp mol u-ländernas krav i den s. k. nya ekonomiska världsordningen? Hur skall vi med hjälp av en välbalanserad ekonomisk polilik, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik kunna klara strukturomvandlingen här hemma så att vi både kan köpa u-ländernas produkter och bibehålla en sådan krafl i vår egen ekonomi alt bl. a. vår förmåga atl ge bislånd upprätthålls? Del finns i dessa lider av en växande utlandsskuld anledning all erinra sig att del endasl är genom att dela med oss av svenska resurser, av egna varor och riänster som vi i verklig mening avslår något lill u-länderna. Del är genom en effektiv, resurssnål och växande produktion och export som vi får möjlighel att öka vårl bistånd.

Hur skall Sverige svara upp mol u-ländernas önskemål all deras andel av världens induslriproduklion skall öka från nuvarande 7 % till ca 25 96 år 2000? Är vi beredda all hjälpa u-länderna i denna deras strävan? Är vi beredda alt ge ett positivt gensvar lill de många av våra samarbetspartner som framför önskemål om att få till stånd ett samarbete med svensk industri? Ganska representativ för hur många u-länder ser på saken tror jag all Vietnams vice utrikesminister Thach var, när han inför en delegation från SIDA:s styrelse förklarade att bisländ är nog bra, men det Vietnam nu ville ha var ett bredare samarbele med Sverige som skulle gynna båda länderna. Han efterlyste ell samarbele med svensk induslri.

Jag menar all del nu är hög tid alt finna nya former för en samverkan mellan den ställiga bisiändspoliliken och svenskl näringsliv. Del lekniska kunnande och den induslriella erfarenhel som u-länderna vill få del av finns hos svensk induslri. Del är där del kunnandel och den erfarenhelen måsle hämlas - hos industrins tekniker och förelagsledare. SIDA kan aldrig inom sig bygga upp ell så viiiomfailande lekniski kunnande all det svarar mot u-ländernas skilda önskemål om hjälp lill industrialisering. Bai Bång är ell lalande exempel pä hur svårl del är för en bisiåndsmyndighei alt klara ell slorl indusiriprojekt

Vi måste överväga alla de möjligheter som socialdemokraterna med sådan enveienhei under del senasie decenniet har sagl nej lill i riksdagen, dvs. elt halvslalligl ulvecklingsbolag för förelagsinvesteringar i u-län-

derna, ett utvidgat investeringsgaraniisystem och s. k. pakelprojekt, där slal och näringsliv samverkar.

En annan angelägen uppgift för u-landspoliliken är all fylla begreppel "ell bredare samarbele" med innehåll. U-länderna vill ha ell bredare samarbele med i-länderna. De vill inle alt vår samverkan bara skall handla om bislånd. Sverige skall inleda ell s. k. bredare samarbele med Tunisien och Cuba i lakl med all vårl bislånd lill dessa länder irappas ned. Andra u-länder än de med vilka vi har ell direkt bisländssamarbele kan också vilja ha en samverkan med Sverige, t. ex. i fråga om leknologi och uibildning. Del bredare samarbelel kan innehålla kullurelll ulbyle, konlakl mellan universilel och högskolor saml mellan olika folkrörelser.

Hur kan SIDA:s roll ulvecklas? SIDA är i dag någol av en diversehandel i bislåndsteknik och biståndsinsatser. Kan SIDA:s kompetens och kapacitet lill kunskapsöverföring ulvecklas och förslärkas på vissa områden? Sverige har gjorl banbrytande insalser när del gäller familjeplanering. Skulle SIDA kunna göra en liknande insals t ex. när del gäller val-lenförsörining?

En av svensk bisländspoliliks heliga principer ända sedan begynnelsen har varil regeln om länderkonceniralion. Del svenska direkla bislåndel skall av effektivitetsskäl koncentreras till ell mindre anlal samarbeisländer. När denna princip knäsaltes någon gång i millen på 1960-lalel var de dåvarande s. k. moUagariänderna för svenskl bistånd fem eller sex lill anlalel. I dag är del fråga om 20 länder med vilka Sverige bedriver långsikligl ulvecklingssamarbeie. Varie år har riksdagen, precis som i år, ullalal sin anslutning till principen om länderkonceniralion, och i slort sen varie är har nya länder kommii in i krelsen av samarbeisländer. Ulvecklingen är i och för sig naturlig. De svenska bislåndsanslagen har kraftigt höjls och möjliggjort ell samarbele med fler länder. Vår önskan all slödja de nyligen självständiga staterna i Afrika har inneburii fiera nya samarbeisländer. Men ändå - det finns anledning au nu stanna upp och fråga hur många samarbeisländer Sverige och biståndsmyndighelen SIDA kan hantera ulan alt effektiviteten i biståndssamarbetet eftersatts. Är uivecklingssamarbeiel bara en fråga om köpkraftsöverföring, dvs. finansiellt slöd, kräver del inle slora adminislraliva resurser, men skall bislåndel också innebära kunskapsulbyle och leknologiskl samarbele, vilkel kanske ändå är del värdefullasle elemenlel i uivecklingssamarbeiel, krävs del lillgång till kunnig personal både här hemma och i fäliarbeiet

Herr lalman! Socialdemokraterna har under en lång följd av år varil fixerade vid det statliga biståndet lill u-länderna, dvs. de kapitalöverföringar som går via statsbudgelen. De enskilda organisalionernas insalser, näringslivels invesleringar i u-länderna, ja, även handelspoliliken har beiraklals som någol vid sidan om eller renl av som någoi negativt Den inslällningen är felaklig och föråldrad, men inte så au del offenlliga bislåndeis volym och inriklning inte är av central belydelse, vilkel underslrukils i regeringsförklaringen, utan därför all u-länderna själva skjuler handelspoliliken, indusirisamarbeiel och del kullurella ut-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete in. m.

byiel i förgrunden. U-länderna önskar ell bredare samarbete med i-länderna, där del offenlliga bislåndel inie ulgör hela konlaklylan. Del finns således utrymme för nytänkande också i fråga om bisiändspoliliken. Herr lalman! Jag ber atl fä yrka bifall till ulskolieis hemslällan.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr lalman! Jag skall i del här anförandel la upp några krav som framslällls i molioner av vänsierparliel kommunislerna och som gäller humanilärl bislånd och kalasirofbislånd.

Regeringens bedömningar och överväganden i del här avsnillel är egendomliga och har inle någol reelll slöd i verkligheien. Man konslaierar försl all de resurser som avsatts för della ändamål är avsedda för hjälp vid nalurkalaslrofer, krig eller jämförbara konflikter. Därefier gör regeringen den hell rikliga bedömningen, all del är önskvärt all så slor del som möjligt av bislåndsresurserna blir föremål för långsikiig planering och att del i valel mellan katastroföistånd och dessa andra långsiktiga bistånd bör ges företräde åt del senare. Det är någol som jag gärna vill hälla med om.

Även förebyggande ålgärder för all förhindra katastrofer och öka beredskapen, som SIDA har framhållil, är nalurliglvis rikliga. Planlösa insatser ger dålig effekt och är ett slöseri med knappa resurser. Det är önskvärt atl ell direkl samarbele med programländerna ulvecklas även på kalaslrofhjälpens område.

Men sedan kommer del egendomliga och inkonsekvenia i regeringens bedömning. Man konslaierar all en belydande del av kaiaslrofreserven under de senasie åren använts för insalser för befolkningen i Indokina och de lidigare portugisiska kolonierna. Nu, säger man, lämnas bislånd lill dessa områden inom ramen för landprogram, och därför har behovel av medel inom en kalaslrofreserv minskal betydligt Det är ell ganska egendomligl beirakielsesält Alla andra områden då, alla andra falliga och ulsatla länder? Skall del inte avsällas uirymme för kalasirofbislånd och humanilärl bislånd lill dem? För övrigl är ju långtifrån allt välbeställt i t. ex. Vielnam eller Angola. Del är en dålig tröst all regeringen förutskickar all extra medel kan ställas till förfogande om så skulle behövas.

Vänsterpartiet kommunislerna har i de här akluella molionerna lagil upp några angelägna bisländsprojekl - det gäller fall som väl uppfyller kraven för vad vi nog alla menar med ullrycket katastrofer. Utrikesutskottet har tyvärr i allt gåll pä regeringens linje och avslyrkl våra molioner. Jag skall här, i lur och ordning, redovisa vänsterpartiet kommunisternas uppfattning och vill, herr talman, lill alt böa med yrka bifall till molionerna 1976/77:670, 673, 674 yrkande 2 och 1063.

Den första av våra molioner berör förhållandena i Erilrea. Vi känner alla till atl Etiopien, i slrid med FN:s beslut införlivat Erilrea som en provins i sitt eget område. Della skedde redan i börian på 1960-lalel under den etiopiska kejsardiktaluren. Någon förändring av förhållandena skedde inle när kejsaren stönades för några år sedan. De officerare i

mililäriunlan som kom frän Erilrea och som ville ge landel självsländighel utmanövrerades snart och avrättades.

Oavsetl vilken regim som har härskat i Etiopien har emellertid det eritreanska folket fortsalt sin kamp för full självsländighel. Den har varit myckel framgångsrik, och man kan säga all befrielserörelsen nu kontrollerar hela landel med undanlag av de större städerna, ett mönster som är välkänt från andra befrielsekrig under senare år. Efter hand som befrielsen fortskrider ökar behovet av insalser för försörining, utbildning och sjukvård, för atl nämna några vikliga samhällsområden som exempel. Della lägger stora bördor både ekonomiskt och administrativt på befrielserörelsen. Kriget pågår dessutom hela liden med allt vad del innebär av skador på människor, bosläder och försörining.

Det finns således stora behov att fylla, och vpk föreslär därför att 5 milj. kr. anvisas lill Eritreas Röda kors och Röda halvmåne. Dessa organisalioner, som bildades 1975, är som utskottet hell rikligt påpekar knutna till ELF, Erilrean Liberation Front De arbetar enligt Röda korsets stadgar och är, som utskottet också påpekar, föremål för slarkl internationellt stöd. Det finns alltså all anledning att Sverige mera konkret går in och lämnar direkl bislånd och inle, som ulskollel förordar, avvaklar och nöjer sig med de små insalser som kan göras av enskilda, religiösa och andra organisalioner. Herr lalman! Jag yrkar än en gång bifall lill moiionen 670.

Motsvarande förhållanden eller, om möjligt, värre än i Erilrea råder i Libanon. Inbördeskriget där har skördal många offer och slälll många människor inför svåra ekonomiska och sociala problem. Del gäller framför alll palesiinierna. Den folkgruppens problem var vi länge oinlresserade av här i Sverige. Många svenskar hade över huvud laget ingen velskap om dess ursprung och existens. Nu vet vi mera, men det har inte förbättrat palestiniernas situation. Före jul kunde vi i våra massmedier läsa och se hur striderna i och omkring flyklinglägrel Tel el Zaalar drabbade män, kvinnor och barn ulan ålskillnad. Och del var bara en begränsad händelse av många. Del säger sig självi all behoven av de allra mesl elemenlära ting som mat och kläder är skriande för atl inte tala om mediciner och annan sjukvärdsulruslning. Om någol skall karakleriseras som kalastrof så är det händelserna i Libanon.

Här flnns en nationell hjälporganisation. Palestinska Röda halvmånen, och vpk:s yrkande är atl 10 milj. kr. anslås till den organisalionen som kalasirofbislånd. Det är tacknämligt atl Sverige och den svenska regeringen redan har gjorl stora insalser i Libanon, vilkel framhålls i ulskolieis belänkande. Vi vill inle förringa den insalsen. Men vad del här gäller är en mera direkl riklad hjälp lill framför alll de kliniker som Röda halvmånen har organiserat bl. a. i flyklinglägren. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall lill moiionen 673.

Ell annal boriglöml folk, som del senasie året fått lilel mera uppmärksamhel, är del sahariska. De bebor de västra delarna av Sahara, och följdriktigt kallas deras land Västra Sahara, lidigare som koloni Spanska

Nr 123

Onsdagen den

4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Sahara, Från 1975 förlorade den spanska kolonialmaklen alltmer av kontrollen över områdei, och befrielserörelsen Frente POLISARIO log över. Den 27 februari i fjol utropade de en oberoende, suverän slal under namnel Demokraliska sahariska arabrepubliken. Men redan dessförinnan hade Spanien genom ell iremaklsavial med Marocko och Mauretanien, två av grannstaterna, delat upp Västra Sahara mellan dessa två slaler och sakral sina ekonomiska inlressen i området Och del är inga små ekonomiska inlressen,

I Västra Sahara finns en av världens rikaste fosfatfyndigheter, dessulom järn, uran och olja. Militära och politiska skäl gör området viktigt för USA och dess militära organisation NATO, Del är alltså inle egendomligl all en reaktionär regim som den som leds av kung Hassan II i Marocko körs fram som siällförelrädare för de imperialisliska intressena i områdei, Samma roll spelar Mauretanien, Dessa tvä slaler har nu invaderal Väslra Sahara från norr och söder, och POLISARIO får kämpa på ivå fronier. Trols della har man lillfogal de invaderande slyrkorna flera slora nederlag.

Vpk slöder den frihelskamp som ulkämpas av del sahariska folkel och har därför föreslagil all 5 milj, kr, skall anslås lill humanilärl bisländ ål POLISARIO, Sverige har redan gjort insalser i områdei, såsom ulskotiet säger, men ytterligare hjälp är önskvärd. Herr talman! Jag yrkar bifall lill moiionen 674,

Slulligen har vpk en molion som gäller Demokraliska folkrepubliken Jemen, Vi föreslår all 25 milj, kr, avsälls lill kalaslrofhjälp ål della land och all del skall uppläs som programland för svenskl bislånd,

Jemen är ell av de fatiigasle länderna i världen med en genomsniiilig bruttonalionalprodukl på 500 kr, per individ och är. Del har inga ännu kända naiurlillgångar ulom ell rikligl fiske, som dock inle ulnyujas i någon slörre omfallning, Landel fyller således alla anspråk pä all komma i ålnjutande av bistånd. Då dessulom nalurkalaslrofer i form av lorka och översvämningar ofla förekommer är hjälpbehovel slorl.

Den svenska organisalionen av Rädda barnen har redan ell omfallande hjälpprogram i landel, närmare besläml från förra årel. Del moliverades av händelserna i landel 1975, då våldsamma översvämningar nästan utplånade hela skörden och förstörde slora åkerarealer. Rädda barnen har myckel goda erfarenheler frän sill arbele i landet. Frånvaron av korruption och viljan atl fördela resurserna lill de sämsl slällda har varil posiiiva erfarenheter för de svenska bislåndsarbelarna. 1976 drabbades Jemen av svår lorka, och hjälpbehovel är därför större än någonsin. Då dessulom, som redan nämnts, regimen intar en klarl progressiv allilyd, borde det vara självklart med en slörre svensk saisning.

Herr lalman! Jag yrkar därför bifall också lill moiionen 1063.

Hen KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag har lidigare här i dag lill protokollet fått foga ell inslämmande i del anförande som hölls av herr Björck i Nässjö i an-

sluining lill ulrikesulskotleis betänkande nr 17, som vi fortfarande behandlar. Anders Björck talade framför alll om det svenska biståndet till kommunislsiaten Cuba, och i motionen nr 246 där herr Björck är huvudmotionär och jag själv medmotionär kräver vi atl bisiåndet till Cuba upphör efter ulgången av näsla budgetär. Jag delar alltså de bedömningar och den uppfattning som Anders Björck fört fram även i denna debatt, och jag finner liksom han att vårl svenska skallefinansierade bislånd till Cuba år efter är, som vid del här laget kommit upp i sammanlagt fiera hundra miljoner, snarasl bör upphöra.

Atl binda sig för ytterligare bistånd de närmaste åren på fiera tiotals miljoner till ett land som har råd all föra krig i andra länder och som inle heller längre är att betrakta som fattigt, dvs. ell u-land i vanlig mening, anser jag vara helt felaktigt Jag är övertygad om att jag delar den uppfattningen med miljoner andra svenska medborgare. Skulle vi gå lill en folkomröstning om bislåndel till Cuba, torde ulgången vara ganska säker. En majoritet skulle säga nej lill fortsatta svenska miljongä-vor ål Caslroregimen, i vars fängelser del forlfarande sitter en mängd poliliska fångar, människor som bl. a. velal införa facklig frihel i sill land. Dess värre är det ju också så att det svenska bislåndel i stor utsträckning går till mottagarländer där demokratin sitter myckel trångt, länder där det råder socialistiskt enpartivälde eller ännu värre slyrning av människorna.

Herr lalman! Jag har också väckt en motion tillsammans med några partikamrater om ökad bindning av vårl u-landsbislånd. Vårt samlade bistånd - gåvorna till andra länder- uppgår det här budgetåret lill drygl 3 miljarder kronor. För nästa budgetär blir det en ökning med 428 miljoner till drygt 3,5 miljarder. Av årets miljardgävor är emellertid endasl ell belopp på 600 miljoner bundet till upphandling av varor och riänsler i Sverige. Av del miljardbelopp som svenska skattebetalare ger till mollagarländer är del således endasl en ringa del som omvandlas lill svenska produkler som u-länderna får glädje av. 1 slorl kan man alliså handla för de svenska pengarna var som helsl i världen. Och del gör man också.

Induslrier i andra länder har slor glädje av svenska folkels konlantgåvor lill u-länder. Samtidigt befinner sig vårt egel land i ett besväriigl ekonomiskl läge, där arbetslösheten skulle bli mycket svår, om inte vår borgerliga regering gick in med kraftfulla sysselsältningsstimulerande ålgärder. Dessa koslar som bekant också slora summor av skattemedel.

För nästa budgetår-som böriar den 1 juli -skall emellertid den bundna bisländsdelen minska ytteriigare och föreslås stanna vid 500 milj. kr. Det innebär att andelen svenska varor och riänsler av vårl givande minskar från 19 96 innevarande budgelår lill endast 14 96. Förra budgetåret rörde det sig om 20 96.

Jag vill lillägga all - vilkel påpekals här i kammaren lidigare under eftermiddagen - i den bundna delen ingår också 180 miljoner som avsatts till kalaslrofhjälp och som inle normall kan räknas lill vare sig del ena eller del andra, bundet eller obundel. Del gör all själva varu- och riäns-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

7 Riksdagens prolokoll 1976/77:123-124

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

tebislåndsdelen är ännu mindre - en nullitei, skulle jag vilja säga.

I vår moderata molion nr 1053 konstaterar vi således alt del i årels budgetproposition föreslås en kraftig nedskärning av det bundna svenska biståndets andel av den totala hjälpen. Någon konkrel motivering för denna ålgärd lämnas dock inle. Tvärtom framhålls i proposilionen au de negaliva effekler av bundel bislånd som beskrivs i SIDA:s anslagsframställning utgör undantag och att moiiagarna av bundel svenskt bislånd - i enlighet med av riksdagen fastställda rikllinjer- fritt kan ulnyuja detta för import från sådana seklorer där del svenska näringslivet besiller särskild konkurrensförmåga.

Vi har, herr lalman, i dag i riksdagen fått motta regeringens kom-plelleringsproposilion,därdel klarl framgår vilka anslrängningar vi måsle göra i vårl land för alt bl. a. få ordning på bytesbalansen. Underskottet är-efter flera års lättsinnigt leverne-besvärande, minst sagt. Del framgår också all induslrisysselsällningen i vårt land kommer all minska. Mot denna bakgrund vore det onekligen befogat atl öka del bundna biståndets andel av vår u-hjälp. De flesta förelag har nu ledig kapacitet, och en ökad bindning av biståndet skulle därför öka den svenska exporten och förbättra sysselsättningsläget.

Den utsträckning, i vilken det svenska biståndsarbetet kan genomföras med inhemskt producerade resurser, har också belydelse för vår förmåga att lämna bislånd på längre sikl.

Herr talman! Vi motionärer och alla andra svenskar som anser atl vi också i någon mån måste länka på vår egen ekonomi och sysselsättning i Sverige kan nu glädja oss ät atl en majorilel av den biståndspolitiska utredningen i sitl nyss framlagda belänkande - det som heler Sveriges samarbele med u-länderna och som inom parentes sagt publicerats i SOU 1977:13 och 14 - synes dela vår uppfallning. Jag skall emellertid inte närmare gä in på ulredningen - andra har gjorl det tidigare under deballen här i dag, och frågorna har ju även på annal sätl diskuterats. Men jag konslaierar alt det var med hänvisning till del dä ännu icke framlagda ulredningsbelänkandel som uirikesulskoltet avstyrkte vår molion.

Jag hoppas alltså all regering och riksdag vid ett kommande lillfälle tagil intryck även av den biståndspoliliska utredningen och således ökar andelen svenskl varu- och ijänslebisiånd i vår svenska u-hjälp.

Med denna förhoppning, herr lalman, yrkar jag således lill alla delar bifall till ulskotlels hemslällan.

Hen ANDERSSON i Gävle (s):

Herr talman! I propositionen 1976/77:100 föreslås ett oförändrat belopp på 40 milj. kr. i bislånd till Portugal under kommande budgetår.

SIDA har i sin framslällning om medel lill biståndsverksamheten föreslagit 50 milj. kr., alltså en höjning med 10 miljoner i vad avser Portugal. SIDA motiverar sitl förslag med del stora primära behovel all lindra den svåra siiualion som del myckel stora antalel flyktingar från de forna kolonierna i Afrika råkal i efler hemkomsien lill moderlandet

Herr lalman! På socialdemokraliski håll delar vi SIDA:s bedömning av behovet av en ökning av stödel lill Portugal. Vi föreslår i vår molion 157 att biståndet till Portugal under nästa budgetår skall utgå med 50 milj. kr.

Flyktingströmmen har yllerligare förvärrat Portugals allt överskuggande problem - de stora ekonomiska svårigheler som landel befinner sig i. Portugal utarmades under den långa perioden med fascisldiklaiur och uppvisade vid frigörelsen de flesta av de kriterier som karakteriserar ett u-land: stora klasskillnader, hög arbetslöshet, ett underutvecklat näringsliv och därmed också ett kroniskt underskott i handeln med utlandet, ja, totalt sett en mycket svag ekonomi.

Herr talman! Med denna verklighetsbakgrund lever den unga demokratin i Portugal i dag. Den största faran nu är alt bristen på kapital hindrar en nödvändig och snar förbättring på de centrala samhällsavsniii jag här berört De reaklionära krafterna har ingalunda gett upp hoppet att komma tillbaka. De bidar sin lid och ser sin chans i elt läge med en sönderfallande ekonomi och därav följande social oro. Historien har gett oss, och ger oss, många dystra exempel på vad som kan ske i en sådan situation. Vi socialdemokrater anser därför alt Sverige genom att öka biståndsinsatserna för Portugal på ett bättre sätt kan medverka till atl demokratin får ett stadigt fotfäste i landet. Den socialdemokratiska oppositionen menar all det i propositionen föreslagna anslagel på 40 milj. kr. i bistånd lill Portugal är otillräckligt, och jag ber därför, herr lalman, alt fä yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 7 vid ulskottsbelänkandet.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m.m.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Tillåt mig alt myckel korl ta upp några spörsmål som riktats lill mig under debatten och som jag inte har haft tillfälle all besvara förut.

I det ena fallet undrade fru Sigurdsen varför jag inle opponerade mig mol att anslag förutsattes för flera år framåt, då ju moderaterna tidigare hade yrkat på en begränsning i lid och pengar när del gäller utfästelser av det slaget. Jag vill då säga atl situationen i dag är en annan, därför au den moderatmoiion, vilken ledde lill ell ullalande av uirikesulskoltet som sedan föll efler lottdragning 1975, i alla fall biträddes av regeringen i budgeten 1976, vilket jag tillät mig konstatera i ell inlägg i budget-debatten föregående år. Jag sade då: När stormen nu gått över är det med tillfredsställelse vi kan noiera att regeringen, trots lottdragningens resullal, i slorl sell handlat i enlighet med m-motionen och utskottets betänkande. Vi har alltså inte så myckel att tillägga på den punklen.

Vi har dessutom fått slut på systemet atl presentera stenciler för ulskollel med uppgifter om tilltänkta biståndsmedel i framtiden, något som några ledamöter av denna kammare ville betrakta som för riksdagen bindande dokument.

Fru Sigurdsen frågade också hur jag ställer mig lill Vielnam i dag.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

och det har jag redan varil inne på i mill lidigare anförande. Värt yrkande om Vielnam har varit alt man skulle försöka få till slånd ändringar i del avtal som ingicks hösten 1974 ulan riksdagens hörande. Nu har del snarl gåll ire år av avialsliden. Atl då begära ändringar i delta avtal är ganska meningslöst, och därför har vi inle framställt något yrkande om della i år.

Herr Palm frågade vad de fem miljoner kronorna till Cuba skulle användas till. Den frågan logs upp i ulskotiet i en föredragning med representanter för departementet, och då meddelades atl pengarna skulle gå till arbetet i den svensk-kubanska arbetsgrupp som skulle diskuiera möjlighelerna atl vidga vårt samarbele och, som del helte, dra upp nya trådar i väven. Denna arbetsgrupp har efter detla ullalande konstiiulerats och sammanträdde första gången i Havanna i januari. Hade någon ledamot av utskottet yrkat pä fördjupande på denna punkt, skulle det ha varil möjligl alt ordna, men det framställdes inga frågor efter föredragningen,

Belräffande sockerpriserna skall jag inle trötta kammarens ledamöter med någon längre redogörelse. Jag har i min hand en tabell över sockerpriserna månad för månad under perioden 1964-1977, och den bestyrker vad jag tidigare sagt på den punkten.

Herr Palm säger sedan atl det allmänekonomiska lägel på Cuba är dåligl. Det är möjligl - del är dyrt all föra krig.

100

Hen PALM (s):

Herr lalman! Del är onekligen myckel förbryllande all de borgerliga skriver under pä en text som säger all ekonomin i Cuba under senare lid påtagligt har försämrats men samtidigt kommer fram till slutsatsen, all man skall skära ned biståndet. Jag vill markera att herr Hernelius, samtidigt som de borgerliga gör denna betygsältning, i morse målat Cubas ekonomi i belydligl ljusare färger.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Den frågan var också uppe under föredragningen i utskottet, och då meddelade en föredragande att sockerpriserna hade gått ned och därmed Cubas ekonomiska läge försämrats men att Cuba detla oaktat icke kunde räknas till de fattigare länderna.

Överläggningen, som omfattat samlliga punkler i utskottets betänkande, var härmed slulad,

I del följande redovisas endasl de punkler, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 1 (En ny ekonomisk världsordning, utvecklingssamarbetets inriklning, svensk u-landspolilik m, m,)

I denna punkl hade behandlats molionerna

1976/77:675 av herr Werner m, fl, (vpk), såvill avsåg yrkandena 4 och 5, nämligen

att riksdagen ullalade alt bistånds- och u-landspoliliken borde utformas med beaktande av

4, atl målen för handelspoliliken och lagstiftningen gällande u-landsinvesteringar bringades i överensstämmelse med biståndspolitikens mål att främja ekonomisk och social uriämning och ulveckling,

5, all invesleringsgarantisyslemel slopades, och

1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl, (s), såvitt avsåg yrkandena I och 2, nämligen att riksdagen skulle

1, ge regeringen lill känna vad som i moiionen anförls om den svenska
u-landspolitiken,

2, ultala sig för en klar åtskillnad mellan biståndsverksamheten och
svenska förelags kommersiella verksamhel.

Utskottet hemställde

1, att riksdagen ansåg motionen 1976/77:675, yrkandet 4, besvarad med vad utskottet anföri,

2, all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:675, yrkandet 5,

3, all riksdagen ansåg moiionen 1976/77:1057, yrkandena I och 2, besvarad med vad utskottet anföri.

Mom, 1 och 2

Piopositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 675 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belänkandel nr 17 punklen 1 mom, 1 och 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 675 i motsvarande del.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 310 Nej - 13

Mom, 3

Utskottets hemställan bifölls.

101

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

102

Punkten 2

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkten 3 (Bidrag till internationella biståndsprogram)

Förevarande anslag (C 1) hade i budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 föreslagils öka med 140 milj, kr, i förhållande lill innevarande budgelår lill 1 190 000 000 kt

Regeringen hemsiällde i samband därmed au riksdagen skulle

dels godkänna de rikllinjer för mullilalerall ulvecklingssamarbeie som förordals i proposilionen,

dels bemyndiga regeringen alt göra de utfästelser och ålaganden som angells i proposilionen,

dels bemyndiga regeringen all nyleckna 675 kapilalandelar om IOO(X) dollar vardera i Asialiska ulvecklingsbanken,

dels godkänna avlalel om upprällandel av den iniernalionella jordbruks-ulvecklingsfonden (IFAD) saml Sveriges ansluining till densamma,

dels lill Bidrag lill internalionella biståndsprogram för budgelårel 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 1 190 000 000 kr,

I denna punkl hade behandlals motionerna

1976/77:338 av herr Werner m, fl, (vpk), vari föreslagils all riksdagen beslulade

1, all ullala all Sverige borde ulträda ur världsbanksgruppen,

2, all avslå förslagei i budgelproposilionen bilaga 6 under punklen C I om ell anslag om 252 102 000 kr, lill Iniernalionella ulvecklingsfonden och all under samma punkl under rubriken Övriga mullilalerala bidrag anslå ell förslagsanslag med ett från 177 240 000 kr, lill 90 000 000 kr, minskat belopp,

1976/77:339 av herr Werner m, fl, (vpk), vari föreslagits all riksdagen beslutade atl avslå förslagen i budgetpropositionen bilaga 6 under punkten C I om anslag om 750 000 kr, lill Asialiska utvecklingsbanken och om 13 925 000 kr, till Asiatiska utvecklingsfonden, och

1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m, fl, (s), såviti avsåg yrkandena 4, 6, 7, 8 och 9, nämligen atl riksdagen skulle

4, lill anslagel Bidrag lill internationella biståndsprogram (C I, utrikesdepartementet) anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 107 800 000 kt minskat reservationsanslag på 1082 200 000 kt,

6, ullala alt Sveriges årliga bidrag till Internalionella utvecklingsfondens (IDA) femte resurspåfyllnad borde vara högsl 320 milj, kr,,

7, ullala all Sveriges bidrag lill ell övergångsarrangemang för 1977/78, i avvaklan på ikraftlrädandel av Iniernalionella uivecklingsfondens femie resurspåfyllnad, borde vara högsl 252 100 000 kr,,

8, avslå regeringens förslag lill nyieckningav675 kapilalandelar om 10000 dollar vardera i Asialiska ulvecklingsbanken,

9, ge regeringen lill känna vad som i övrigl anförts i moiionen belräffande världsbanksgruppens verksamhel.

Ulskollel hemsiällde

1, all riksdagen belräffande världsbanksgruppen skulle avslå moiionen 1976/77:338, yrkandel I, och anse motionen 1976/77:1057, yrkandet 9, besvarad med vad utskotlel anfört,

2, atl riksdagen belräffande bidrag lill Iniernalionella ulvecklingsfonden (IDA), med avslag på molionerna 1976/77:338, yrkandel 2, och 1976/77:1057, yrkandena 6 och 7, skulle bifalla budgeiproposilionens förslag härom,

3, all riksdagen belräffande svensk medverkan i Asialiska ulvecklingsbanken (AsDB), med avslag på moiionen 1976/77:339 i denna del och på moiionen 1976/77:1057, yrkandel 8, saml med bifall lill budgeiproposilionens förslag, bemyndigade regeringen all nyleckna 675 kapilalandelar om 10 000 dollar vardera i Asialiska ulvecklingsbanken,

4, alt riksdagen belräffande svensk medverkan i Asiatiska ulvecklingsfonden (AsDF), med avslag på moiionen 1976/77:339 i denna del, skulle bifalla budgetpropositionens förslag härom,

5, all riksdagen, med bifall lill budgeiproposilionens förslag, godkände avtalet om upprättandet av den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) saml Sveriges anslutning lill densamma,

6, atl riksdagen i övrigl godkände de rikllinjer för multilateralt utvecklingssamarbete som förordats i budgetpropositionen och bemyndigade regeringen atl göra de ulfäslelser och åtaganden gentemot internationella utvecklingsprogram i övrigl som angells i budgetpropositionen,

7, atl riksdagen, med avslag pä motionen 1976/77:1057, yrkandet 4, samt med bifall till budgetpropositionens förslag, till Bidrag till internalionella biståndsprogram för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 1 190 000 000 kt

Reservaiioner hade avgivits av fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Hellström och Ericson i Örebro saml fru Sigurdsen (samtliga s)

1, belräffande Internalionella ulvecklingsfonden (IDA), vari reservanler
na ansell all ulskollel under 2 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandena 6 och 7, saml med ändring av budgeiproposilionens förslag och med avslag på moiionen 1976/77:338, yrkandel 2, gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört belräffande bidragen lill Iniernalionella utvecklingsfonden (IDA),

2, belräffande Asialiska ulvecklingsbanken (AsDB), vari reservanlerna
ansell all ulskollel under 3 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill moiionen 1976/77:339 i denna del och motionen 1976/77:1057, yrkandel 8, skulle avslå regeringens förslag om nyteckning ay kapitalandelar i Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB),

3, belräffande anslagel C 1 för Bidrag lill internalionella bislåndsprogram
- i mån av bifall lill reservalionerna nr 1 och 2 - vari reservanlerna ansell

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

103

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

all ulskollel under 7 bort hemställa

all riksdagen, i den män den skulle bifalla reservalionerna nr 1 och 2, med anledning av moiionen 1976/77:1057, yrkandel 4, och med ändring av budgeiproposilionens förslag lill Bidrag lill iniernalionella biståndsprogram för budgetåret 1977/78 anvisade del av ulskotiet förordade reservationsanslaget med den sänkning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av dessa reservationer.

Mom, I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ulskotlels hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 338 av herr Werner m, fl, i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken HJelmslröm begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesuiskollels hemställan i belänkandel nr 17 punkten 3 mom, I rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall till moiionen nr 338 i motsvarande del.

104

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösiräkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 309

Nej - 13

Avslår - 1

Mom, 2

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskotlels hemslällan. 2:o) reservalionen nr 1 av fru Lewén-Eliasson m, fl, saml 3:o) moiionen nr 338 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Lewén-Eliasson begärde volering upplogs för besiämmande av koniraproposiiionen ånyo de båda ålerslående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flerlalels mening för sig. Sedan fröken Hjelmsiröm begärl volering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren lill konlraproposilion i huvudvoteringen angående utrikesutskottets hemställan i betänkandet nr 17 punklen 3 mom, 2 antar reservationen nr 1 av fru Lewén-Eliasson m, fl, rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill konlraproposilion i nämnda volering antagit motionen nr 338 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Hjelmsiröm begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 145

Nej - 13

Avslår - 165

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskoltels hemslällan i betänkandet nr 17 punkten 3 mom, 2 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr I av fru Lewén-Eliasson m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 168

Nej - 141

Avslår - 14

Mom, 3

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 2 av fru Lewén-Eliasson m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lewén-Eliasson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskoltels hemställan i betänkandet nr 17 punkten 3 mom, 3 rösiar ja. den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av fru Lewén-Eliasson m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 168 Nej - 155

105

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Mom, 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels motionen nr 339 av herr Werner m, fl, i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken HJelmslröm begärt volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskoltels hemslällan i belänkandel nr 17 punklen 3 mom, 4 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 339 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Dä fröken Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 310 Nej - 13

Mom, 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Punkten 4. Bilateralt utvecklingssamarbete

4.1 (Anslagsram, länderval, långlidsutfästelser m, m,) Anslaget lill bilateralt utvecklingssamarbete (C 2) hade i proposilionen föreslagits öka med ca 281,2 milj, kr, lill 2 268 milj, kr, för budgetåret 1977/78, Regeringen hemställde i samband härmed alt riksdagen skulle dels godkänna de i proposilionen angivna rikllinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

dels till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservalionsanslag av 2 268 136 000 kr.

De sålunda beräknade medlen avsågs bli lagna i anspråk för långsikligl ulvecklingssamarbeie med enskilda länder, slöd till befrielserörelser i södra Afrika, humanitära insatser i södra Afrika och Lalinamerika, katastrofhjälp, bidrag till enskilda organisalioner och viss övrig verksamhel sammanförd under rubriken Särskilda program,

I denna punkt hade behandlals motionerna 1976/77:337 av herr Oskarson m, fl, (m).

106

1976/77:675 av herr Werner m, fl, (vpk), såvill avsåg yrkandena I, 2 och 3, nämligen

atl riksdagen uttalade all bistånds- och u-landspoliliken utformades med beaktande av

1, atl biståndet lill Indien, Bangladesh, Zambia och Kenya skulle behällas pä oförändrad nivå och alt Indien, Bangladesh, Zambia, Tunisien, Kenya och Etiopien successivt skulle avvecklas som svenska programländer,

2, att de resurser som frigjordes genom bifall lill yrkande nr I och bifall till vpk:s molioner om avslag på anslaget till IDA m, m, skulle användas till ökal slöd ål anti-imperialisiiska rörelser, progressiva regimer och socialistiska slaler i "tredje världen" av vilka följande i första hand borde prioriteras: Vietnam, Mozambique, Guinea-Bissau, Cap Verde, Laos, Somalia, Angola, Tanzania, Cuba och Sydjemen, anli-imperialis-tiska rörelser som ANC i Sydaftika, SWAPO i Namibia, POLISARIO i Väslra Sahara, FRETILIN i Östra Timor samt lill Eritreanska Röda korsorganisationen och Palestinska Röda korsorganisaiionen,

3, alt slöd skulle ges lill progressiva och socialisliska länder i "tredje världen" i deras strävanden att utveckla en egen leknik anpassad efter deras behov och förutsättningar, saml

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m, fl, (s), såviit avsåg yrkandena 5, 10, 12 och 13, nämligen

atl riksdagen skulle

5. lill anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete (C 2, utrikesdepartementet) anvisa ell i förhållande lill regeringens förslag med 107 800 000 kr, förhöjt reservalionsanslag pä 2 375 936 000 kr,,

10, ullala all de riktlinjer som lades fasl av 1976 års riksdag belräffande långsikliga utfästelser inom det bilaterala utvecklingssamarbetet endast skulle gälla för programländerna,

12, ge regeringen lill känna vad som anförls i moiionen beträffande det bilaterala familjeplaneringsbisiåndei samt utnyujande av bislåndsmedel inom ramen för ett bredare samarbete med andra länder än programländer,

13, bekräfta de gällande principerna för ländervalet i det bilaterala utvecklingssamarbetet

Ulskolieis hemställan och avgivna reservaiioner redovisas efler 4,6,

4.2 (Bundet bistånd)

I denna punkt hade behandlals molionerna

1976/77:675 av herr Werner m, fl, (vpk), i vad avsåg yrkandet 6, nämligen all alll bistånd skulle ges i gävoform ulan bindningar,

1976/77:1052 av fru Bernström (fp), i vad avsåg yrkandena 4 och 5 saml

1976/77:1053 av herr Knutson m.fl, (m).

Utskottets hemställan redovisas efter 4.6.

107

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

4.4 (Samarbete med enskilda länder)

1 propositionen redogjordes närmare för pågående och planerat utvecklingssamarbete m. m. med Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesolho, Mozambique, Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Länka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vielnam och Zambia. - Av dessa \?ar Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Bissau, Indien, Kenya, Mozambique, Sri Länka, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia s. k. programländer för svenskt bistånd. För Angola, Kap Verde, Laos, Lesolho, Portugal och Swaziland hade föreslagils alt samarbetet skulle ges en långsikiig karaktär och all gentemot dessa länder ireåriga biståndsutfästelser skulle kunna ges på samma sätt som gentemot programländerna. För Pakistan hade föreslagits en successivt ökande biståndsram för de närmaste tre budgetåren.

I denna punkt hade behandlals motionerna 1976/77:246 av herr Björck i Nässjö m.fl. (m),

1976/77:671 av herr Werner m. fl. (vpk), i vilken föreslagits atl riksdagen beslulade höja biståndsbeloppet lill Cuba till 80 000 000 kr.,

1976/77:1052 av fru Bernström (fp), såvill avsåg yrkandel 6 saml

1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s), såvill avsåg yrkandena 11, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22 och 23, nämligen att riksdagen skulle 11. beslula atl Angola skulle vara programland,

15. beslula all biståndet lill Mozambique för budgelårel 1977/78 skulle ulgöra 125 milj. kr.,

16. beslula all bislåndel lill Angola för budgelårel 1977/78 skulle ulgöra 65 milj. kr.,

17. beslula atl biståndet lill Tanzania för budgelårel 1977/78 skulle ulgöra 300 milj. kr.,

18. beslula all regeringens fullmakl all göra långsikliga bislåndsul-fäslelser lill Kenya skulle begränsas lill högsl 200 milj. kr. för kommande Ireårsperiod,

19. beslula all bislåndel lill Kap Verde för budgelårel 1977/78 skulle utgöra 25 milj. kr.,

20. beslula atl bisiåndet till Portugal för budgelårel 1977/78 skulle ulgöra 50 milj. kr.,

21. beslula all ge regeringen till känna vad som i moiionen anförls om ulfäslelser lill Pakisian efter näsla budgelår,

22. beslula all biståndet lill Vietnam för budgelårel 1977/78 skulle utgöra 360 milj. kr.,

23. beslula alt bislåndel lill Cuba för budgetåret 1977/78 skulle utgöra 70 milj. kr.

108

Ulskotlels hemslällan och avgivna reservaiioner redovisas efler 4.6.

4.5 (Humanilärl bislånd lill flyktingar och befrielserörelser i södra Af
rika)

I denna punkt hade behandlats motionen 1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) såviit avsåg yrkandel 14, nämligen atl riksdagen skulle beslula alt bislåndel lill flyklingar och befrielserörelser i södra Afrika för budgetåret 1977/78 skulle utgöra 50 milj. kr.

Utskottets hemställan och avgiven reservation redovisas efter 4.6.,

4.6 (Humanilärl bisländ - katastrofbistånd m. m,)

För budgetåret 1976/77 hade sammanlagt 263 milj, kr, avsatts för ka-lastrofändamål m, m, varav 213 milj, kr, redovisades på anslaget C 2, Bilateralt utvecklingssamarbete och återstoden på anslagel C 1, Bidrag till internalionella biståndsprogram. Med anledning av vad SIDA förordal i denna fråga hade i propositionen föreslagils att medel som var avsedda för kalaslrofinsalser budgeliekniski samlades på eu siälle, nämligen inom anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete,

Kalaslrofresurserna var i första hand avsedda för hjälp ål människor i u-länder som drabbades av naturkatastrofer, krig eller jämförbara konflikter. Medlen kunde också användas för extra bislånd till länder som erhöll svensk utvecklingshjälp och vilkas försörining och ulveckling hotades av oförutsedda händelser,

I denna punkt hade behandlats motionerna

1976/77:670 av herr Werner m, fl, (vpk), vari hemslällls all riksdagen under C 2, bilaga 6 i budgelproposilionen, beslulade anvisa elt belopp av 5 000 000 kr, lill Eritreas Röda kors och Röda halvmåne,

1976/77:673 av herr Werner m, fl, (vpk), vari hemslällls all riksdagen skulle anslå 10 000 000 kr, lill paleslinska rödakorsorganisalionen Röda halvmånen som kalasirofbislånd,

1976/77:674 av herr Werner m, fl, (vpk), såviit avsåg yrkandet 2, nämligen att riksdagen beslutade anvisa 5 000 000 kr, lill humanilärl bistånd åt Demokraliska sahariska arabrepubliken och Frente POLISARIO, den revolutionära fronten för Väslra Saharas oberoende,

1976/77:1057 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s), såvill avsåg yrkandet 24, nämligen atl riksdagen beslutade atl kaiaslrofreserven skulle upptas till 135,4 milj. kr. och

1976/77:1063 av herr Werner m.fl. (vpk), vari föreslagits

1. att riksdagen beslulade att under katastrofhjälp i bilaga 6 till budgetpropositionen avsätta 25 milj. kr. för insalser i Demokratiska folkrepubliken Yemen,

2. all riksdagen hemställde lill regeringen all Demokraliska folkrepubliken Yemen upplogs som programland för svenskl bislånd.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Utskottets hemslällan och avgiven reservation redovisas här nedan.

109

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

110

Utskottet hemställde under punklen 4

atl riksdagen, belräffande ländervalet, långtidsutfästelser m. fl. principfrågor (punkten 4.1), skulle

1. avslå motionen 1976/77:337,

2. avslå motionen 1976/77:675, yrkandena I, 2 och 3,

3. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandet 10,

4. anse moiionen 1976/77:1057, yrkandel 12, besvarad med vad utskottet anfört,

5. anse moiionen 1976/77:1057, yrkandet 13, besvarad med vad ulskollel anföri,

au riksdagen, belräffande bundel bisländ (punkten 4.2), skulle

6. avslå molionerna 1976/77:675, yrkandel 6,1976/77:1052, yrkandena
4 och 5, och 1976/77:1053,

alt riksdagen, belräffande induslri- och leknologifrågor (punklen 4.3), skulle

7. anse moiionen 1976/77:1057,yrkandel3,besvarad med vad utskottet
anföri,

all riksdagen, beträffande samarbele med enskilda länderipunkten 4.4), skulle

8. avslå motionerna 1976/77:246, 1976/77:671 och 1976/77:1057, yrkandel 23, angående planeringsram m. m. för Cuba,

9. avslå moiionen 1976/77:1052, yrkandel 6, angående Somalia som programland,

10. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandel 11, angående Angola som programland,

11. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandet 15, angående planeringsram för Mozambique,

12. avslå moiionen 1976/77:1057. yrkandel 16, angående planeringsram för Angola,

13. avslå motionen 1976/77:1057, yrkandel 17, angående planeringsram för Tanzania,

14. avslå motionen 1976/77:1057, yrkandel 18, angående långsiktiga biständsutfästelser gentemot Kenya,

15. avslå motionen 1976/77:1057, yrkandet 19, angående planeringsram för Kap Verde,

16. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandel 20, angående planerings ram för Portugal,

17. avslå motionen 1976/77:1057, yrkandel 21, angående långsiktiga biständsutfästelser geniemot Pakisian,

18. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandel 22, angående planeringsram för Vielnam,

att riksdagen, belräffande bislånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika (punklen 4.5), skulle

19. avslå moiionen 1976/77:1057, yrkandel 14,

att riksdagen, belräffande humanitärt bislånd och katastroföistånd m. m. (punkten 4.6), skulle

20. avslå motionen 1976/77:670 angående Erilrea,

21. avslå motionen 1976/77:673 angående Libanon,

22. avslå moiionen 1976/77:674, yrkandet 2, angående Väslra Sahara,

23. avslå moiionen 1976/77:1063 angående Demokraliska folkrepubliken Yemen,

24. avslå motionen 1976/77:1057, yrkandet 24, angående kalaslrofre-servens storlek,

all riksdagen, beträffande stöd till enskilda organisationer (punklen 4.7), skulle

25. anse motionen 1976/77:175 angående Amnesty International besvarad med vad utskottet anföri,

26. anse moiionen 1976/77:1057, yrkandet 25, angående stöd lill fackliga och kooperaliva organisationer besvarad med vad ulskollel anfört,

27. anse moiionen 1976/77:1058 angående folkrörelsernas medverkan besvarad med vad utskottet anfört,

att riksdagen, beträffande riktlinjer för bilateralt utvecklingssamarbete, skulle

28. i övrigt godkänna de i budgetpropositionen angivna riktlinjerna
för del bilaierala ulvecklingssamarbeiet

all riksdagen, belräffande anslagsram för del bilaterala uivecklingssamarbeiel (punklen 4.1), skulle

29. med avslag på motionen 1976/77:1057, yrkandel 5, och med bifall
lill budgetpropositionens förslag, lill Bilateralt utvecklingssamarbete för
budgetåret 1977/78 anvisa elt reservalionsanslag av 2 268 136000 kr.

Reservaiioner hade avgivils av fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Hellström och Ericson i Örebro samt fru Sigurdsen (samlliga s)

vid 4.1

4. belräffande långtidsuifäsielser, vari reservanlerna ansell alt utskotlel under 3 borl hemställa

atl riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandet 10, och med avslag på budgetpropositionens förslag ullala atl de riktlinjer som lades fast av 1976 års riksdag belräffande långsikliga utfästelser inom det bilaterala uivecklingssamarbeiel endasl borde gälla för programländerna.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

5. belräffande anslagel C 2 för Bilalerall ulvecklingssamarbeie - i mån av bifall lill reservalionerna nr 6-9 nedan - vari reservanlerna ansell all ulskollel under 29 borl hemslälla

atl riksdagen skulle i den mån den skulle bifalla reservationerna nr 6-9, med anledning av motionen 1976/77:1057, yrkandet 5, och med ändring av budgeiproposilionens föpslag lill Bilalerall ulvecklingssamarbeie för budgelårel 1977/78 anvisa del av utskottet förordade reservationsanslaget med den ökning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av dessa reservationer.

111

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

vid 4.4

6. belräffande Cuba, vari reservanterna ansell att utskottet under 8 borl hemställa

atl riksdagen skulle med avslag på molionerna 1976/77:246 och 1976/77:671 saml med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandet 23, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående biståndet lill Cuba ge regeringen lill känna vad reservanterna anföri.

7, belräffande Angola, Kap Verde, Kenya, Mozambique, Pakisian, Portugal, Tanzania och Vietnam, vari reservanlerna ansell alt utskottet under 10-18 bort hemslälla

atl riksdagen skulle

10, med bifall till motionen 1976/77:1057, yrkandet II, besluta all Angola skulle vara programland,

11, med bifall till moiionen 1976/77:1057, yrkandel 15, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram för Mozambique ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

12, med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandel 16, och med ändring av budgeiproposilionens beräkning angående planeringsram för Angola ge regeringen lill känna vad reservanlerna anföri,

13, med bifall till motionen 1976/77:1057, yrkandel 17, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram för Tanzania ge regeringen lill känna vad reservanterna anföri,

14, med bifall till motionen 1976/77:1057, yrkandet 18, angående långsiktiga biständsutfästelser genlemol Kenya ge regeringen till känna vad reservanterna anfört,

15, med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandel 19, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram för Kap Verde ge regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

16, med bifall till moiionen 1976/77:1057, yrkandel 20, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram för Portugal ge regeringen lill känna vad reservanlerna anföri,

17, med bifall till moiionen 1976/77:1057, yrkandel 21, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående långsiktiga bistånds-utfästelser geniemot Pakistan ge regeringen lill känna vad reservanlerna anfört,

18, med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandet 22, och med ändring av budgetpropositionens beräkning angående planeringsram för Vietnam ge regeringen till känna vad reservanlerna anföri.

112

vid 4.5

8, beträffande bislånd till flyktingar och befrielserörelser i södra Afrika, vari reservanterna ansett atl utskottet under 19 borl hemslälla

all riksdagen skulle med bifall lill moiionen 1976/77:1057, yrkandel 14, och med ändring av budgetpropositionens beräkning beräkna bislåndel lill flyklingar och befrielserörelser i södra Afrika för budgetåret 1977/78 lill -50 milj, kr,.

vid 4.6

9. beträffande kaiaslrofreserven, vari reservanlerna ansett all utskottet under 24 borl hemställa

alt riksdagen skulle med bifall till moiionen 1976/77:1057, yrkandet 24, och med ändring av budgetpropositionens beräkning beräkna kaiaslrofreserven för budgetåret 1977/78 till 135,4 milj, kt

Vid 4,1 hade dessulom avgivits ell särskill yttrande av herr Hernelius (m) och fru Sundberg (m).

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Mom, 1

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom, 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan. dels motionen nr 675 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i betänkandet nr 17 punklen 4 mom, 2 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 675 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionén. -Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 308

Nej - 13

Avstår - 2

Mom, 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 4 av fru Lewén-Eliasson m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lewén-Eliasson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller ulrikesutskollets hemslällan i belänkandel nr 17 punkten 4 mom, 3 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 4 av fru Lewén-Eliasson m, fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde 8 Riksdagens protokoll 1976/77:123-124

113

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 168

Nej - 154

Mom, 4 och 5

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momeni hemsiällt

Mom. 6

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 675 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Måbrink begärl volering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemslällan i betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 6 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 675 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 310 Nej - 13

Mom. 7

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 8

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) ulskolieis hemslällan, 2:o) reservalionen nr 6 av fru Lewén-Eliasson m. fl. saml 3:o) moiionen nr 671 av herr Werner m. fl., och förklarades den försinämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Lewén-Eliasson begärde volering upptogs för besiämmande av koniraproposiiionen ånyo de båda ålerslående proposilionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Måbrink begärl volering belräffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

114

Den som vill all kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående utrikesutskoltels hemslällan i betänkandet nr 17 punklen 4 mom. 8 antar reservalionen nr 6 av fru Lewén-Eliasson m. fl. rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill konlraproposilion i nämnda volering anlagil moiionen nr 671.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Måbrink begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 14

Avslår - 156

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill atl kammaren bifaller ulrikesutskollets hemställan i betänkandet nr 17 punklen 4 mom. 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 6 av fru Lewén-Eliasson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä fru Lewén-Eliasson begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 168 Nej - 155

Mom. 9

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 10-18

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels reservationen nr 7 av fru Lewén-Eliasson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lewén-Eli-a.sson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesuiskollels hemställan i betänkandet nr 17 punkten 4 mom. 10-18 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av fru Lewén-Eliasson m.fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 168 Nej - 155

115

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Mom, 19

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 8 av fru Lewén-Eliasson m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lewén-Eliasson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belänkandel nr 17 punklen 4 mom, 19 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 8 av fru Lewén-Eliasson m, fl.

116

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 168 Nej - 155

Mom. 20

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 670 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesuiskollels hemslällan i belänkandet nr 17 punkten 4 mom. 20 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 670.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderqvist begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat

Ja - 310 Nej - 13

Mom. 21

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels moiionen nr 673 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvist begärl votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belänkandel nr 17 punklen 4 mom. 21 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 673.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 307 Nej - 15

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Mom. 22

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels moiionen nr 674 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller ulrikesutskollets hemslällan i belänkandet nr 17 punkten 4 mom. 22 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 674 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Söderqvist begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 309 Nej - 13

Mom. 2 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels motionen nr 1063 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärt volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesuiskollels hemslällan i belänkandel nr 17 punklen 4 mom. 23 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1063.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderqvisi begärde rösl-

117

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

räkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 309 Nej - 13

Mom. 24

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels reservalionen nr 9 av fru Lewén-Eliasson m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Lewén-Eliasson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i belänkandet nr 17 punkten 4 mom. 24 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 9 av fru Lewén-Eliasson m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då fru Lewén-Eliasson begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 170 Nej - 153

Mom. 25-29

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa moment hemställt.

Punkterna 5-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt

§ 4 Föredrogs

Juslilieulskoltels belänkande

1976/77:32 med anledning av proposilionen 1976/77:69 om ändring i lagen (1976:661) om immunilel och privilegier i vissa fall

Ulskolieis hemslällan bifölls.

§ 5 Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

Föredrogs konslilulionsulskoltels belänkande 1976/77:39 med anledning av motioner rörande förhällandet mellan stal och kyrka m. m.

118

I della betänkande behandlades molionerna

1976/77:48 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkals all riksdagen hos

regeringen begärde förslag om kyrkans skiljande frän siaien,

1976/77:436 av herr Palme m. fl. (s), vari yrkals all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna

1. all överläggningarna mellan förelrädare för sialen och svenska kyrkan borde fullföljas enligl de ursprungligen fasllagda rikllinjerna på säll närmare hade uivecklals i moiionen,

2. all arbelel borde planeras och bedrivas så all resultalel kunde redovisas under år 1977,

3. all de synpunkler i övrigl som redovisals i moiionen blev vägledande för arbeieis inriklning,

1976/77:583 av herr Nilsson i Agnas (m),

1976/77:999 av fru Ekelund (c) saml

1976/77:1002 av hen Olsson i Sundsvall (c) och fru Odelspan (c).

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle

1. belräffande förhållandel slal-kyrka förklara molionerna 1976/77:48 och 1976/77:436 besvarade med vad utskottet anfört,

2. belräffande lillfällig upplåtelse av kyrkorum avslå motionen 1976/77:1002,

3. belräffande konungens underskrift av vissa kyrkliga expeditioner avslå moiionen 1976/77:583,

4. beträffande ändrad lidpunkl för val lill kyrkofullmäktige avslå moiionen 1976/77:999.

Reservalion hade avgivils av herrar Johansson i Trollhällan, Svensson i Eskilstuna, Karlsson i Malung, Gustafsson i Ronneby och Nyquisi saml fru Cederqvist och fröken Nilsson (samtliga s) vilka beträffande förhällandet slal-kyrka ansett all ulskotlels yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse.

Till belänkandet hade fogats särskilda yttranden

1. av herr Lindahl i Hamburgsund (fp) belräffande förhållandel .Slal-kyrka,

2. av herrar Björck i Nässjö (m) och Schött (m) belräffande frågan om konungens underskrift av vissa vikligare kyrkliga expeditioner.

Hen GUSTAFSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! Slal-kyrka-frågan har under senare år diskuterats här i kammaren vid åiskilliga tillfällen och redovisning har lämnals över de pågående samtalen mellan företrädare för kyrkan och regeringen.

I olika sammanhang har efteriysls skälen lill au en parlimolion fram-lagls under den lid samlalen pågår.

Del fanns anledning atl i samband med regeringsskiftet redovisa en lägesrapport över samtalens resultat fram lill regeringsskiftet Det fanns under förhandenvarande omständigheter knappasl någon annan form än

119

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

120

motionsvägen att redovisa samlalslägel för riksdagen.

Ell annal skäl har varil all vi funnit atl samlalen nu förs med en regering som beslår av tre partier, där åtminstone två har diametralt motsatta uppfattningar om hur de framlida relationerna mellan sialen och kyrkan skall ulformas.

Dessa båda uppfaliningar redovisas lydligl i ulskolieis belänkande. På s. 12 i belänkandel ålerflnns cenierns reservalion i ansluining till KU:s belänkande 1975/76:20. Jag citerar ur reservationen:

"Väsenlliga praktiska förulsällningar för den öppna folkkyrkans bevarande är all del även i framliden finns en grundläggande lagsliftning om kyrkan av samma slag som församlingssiyrelselagen och all kyrkans beskattningsrätt bibehålls."

I ett särskill yttrande till det betänkande som vi i dag behandlar redogör herr Lindahl i Hamburgsund för folkpartiets ståndpunkt i slal-kyrka-frågan. Herr Lindahl gör det genom all redovisa folkpartiets landsmöles uttalande år 1974. Della uttalande lyder:

"De nuvarande banden mellan staten och Svenska kyrkan måsle upplösas. Reformarbetet bör återupptas. Enligt partiprogrammet bör folkpartiet verka för kyrkans frihel, jämslälldhei mellan trossamfunden i förhållande till staten och den enskildes räll alt själv avgöra medlemskap och ekonomiskl engagemang i irossamfund. Svenska kyrkan garanteras goda möjligheter att också i fortsättningen verka som öppen folkkyrka och all bedriva sitt arbele över hela landet."

Av dessa båda cilal, hämtade från samma ulskollsbelänkande, framgår med all önskvärd lydlighel all cenlern och folkpariiei har diametrall moisalta uppfaliningar i slal-kyrka-frågan. Del är slåndpunkler som inle kan förenas ulan all elt av parlierna överger sin egen ståndpunkt och ansluter sig till det andras. Del blir inle lällare om man också försöker all bedöma moderalernas slåndpunkl i frågan.

Mol bakgrund av vad här redovisals, och fler cilal kan lillhandahållas. är del uppenbarl all den borgerliga regeringen inle har en gemensam polilik i slal-kyrka-frågan. Den borgerliga ulskolismajoriielen har insell delta och därför avsläll från all ange någon uppfallning om i vilken riklning och på vilket säll de framlida relationerna mellan kyrkan och staten skall ulformas. Utskottsmajoriteten har nöjt sig med all konsiatera all del är bra all samlal mellan kyrkan och sialen pågår, och au del är bra om de leder lill eil posilivi resullal.

Får jag fråga: Vad är enligl ulskollsmajorilelens uppfallning ell posilivi resullal? Är del all kyrkan och förelrädarna för regeringen blir överens, oavsett vad de blir överens om? Är det ell posilivi resullal, om samlalen leder lill del cenlern enligl uiskollsbelänkandel vill, nämligen all behålla församlingssiyrelselagen och beskallningsrällen, eller är del posilivi om samtalen leder lill atl principerna i vår molion och folkpartiets landsmöles uttalande förverkligas?

Så länge samlalen pågick mellan den socialdemokratiska regeringen och kyrkan rådde del ingel tvivel om samtalens syfte och inriktning.

Men vad har den i delta avseende sä splittrade borgerliga regeringen för syfte med samlalen? I den sä omfångsrika regeringsdeklaralionen berörs frågan på en halv rad, och inte heller där sägs någol om samtalens inriktning. Vi hade väl inte så slora förhoppningar om att centern och moderaterna skulle i motionens anda vilja uttala sig för alt samtalen skall sträva lill atl uppnå likslällighel mellan samlliga irossamfund. Del skulle ha inneburii au dessa båda partier, främsi centern, fåll göra en helomvändning i frågan.

Nej, vad som förvånar är självfallel folkpariiels hållning och slåndpunklslagande. I sill särskilda yttrande har folkpartiets represenlanl, herr Lindahl i Hamburgsund, cileral del ullalande som antogs vid folkpartiels landsmöle är 1974. Läl mig här bara erinra om den förslå raden i ullalandel. Den är ovanligt rakl formulerad. Del sägs där:

"De nuvarande banden mellan staten och Svenska kyrkan måsle upplösas." Konsekvenserna av detta ullalande borde naturligtvis ha varil alt herr Lindahl hade yrkal bifall lill vår molion. Den innebär ell konstruktivt och generöst försök till en samlad lösning och uppfattas också som ett sådant av både kyrkan och de fria samfunden.

Vi har i denna långvariga och besvärliga fråga försökl all i vår molion flnna en gemensam nämnare, men inte endasl i motionen ulan också i utskottsbehandlingen. I syfte all få en bred uppslutning har vi avsiåii från atl yrka bifall lill vår egen motion och nöjt oss med all låla moiionen vara besvarad med vad utskottet anföri. Men på en enda punkl har vi ansell del nödvändigl all gå ell lilel sleg längre än ulskoltsmajoritelen. Vi har önskal ge en anvisning om i vilken riklning lösningen skall sökas i de pågående samlalen. Vi ville alt utskotlel skulle ultala atl vad som anförls i vår molion väl kunde läggas lill grund för en överenskommelse om en relationsförändring mellan staten och kyrkan.

Herr Lindahl i Hamburgsund, som böriar sitt särskilda yttrande med den stolta devisen all banden mellan staten och svenska kyrkan måsle upplösas, ansåg tydligen all även en så slillsam viljeyttring skulle vara alltför påfrestande för de mera slat-kyrkligl inställda koalilionsbröderna.

Del skall dock sägas all herr Lindahl icke heller har ansett sig kunna stödja del uttunnade yiirande som föreslavals av cenlern och moderaierna och lagl ner sin röst Även i övrigl är nalurliglvis herr Lindahls yiirande alt föredra framför ulskollsmajorilelens.

Självfallel hyser jag den förhoppningen all om herr Lindahls partikamrater inte anser sig kunna följa oss, så skall de åtminstone följa sin utskoilsrepreseniani.

Den borgerliga ulskoltsmajoritelen har anföri att resultaten av samtalen bör avvaktas innan riksdagen gör något uttalande i frågan. Del kunde varil en förståelig ståndpunkt om den regering som är den ena samtalspartnern hade deklarerat en ståndpunkt i frågan, om samlalen grundats på en uppfallning om i vilken riklning lösningen på relalionsfrågan skall sökas. Så är emellertid inie fallel. Samlalen förs med en regering som enligl lillgängliga dokumeni innehåller diameiralt olika uppfattning-

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

121

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

ar.

a I delta läge är det yllersl angelägel all riksdagen ger slöd och siadga

ål samlalen genom - om än försiktigt - alt ange vilka principer som

skall ulgöra ulgångspunkl för samlalen.

Den långa tid som stat-kyrka-frågan varil aktuell här i riksdagen är ett uttryck för alt del är en fråga som aldrig kan dö och aldrig smygas undan. Får den borgerliga utskottsmajoriteten som den vill kommer frågan att skjutas in i en oviss framtid. De fria trossamfundens rimliga önskan all alla samfund skall arbela under likvärdiga förhållanden i vårl land kommer icke alt uppfyllas i en överblickbar framlid.

Del är all djupt beklaga alt de borgerliga parlierna icke ville vara med nu och lyfta denna fråga upp över partigränserna. Vår motion är utformad i en så generös anda all det borde ha varil möjligl all lösa frågan i bred enighei.

När de borgerliga parlierna nu självmedvetet avvisar vår motion och inle ens kan ansluta sig lill del yllerligt återhållsamma yttrande som vi avgivit i utskottet, tar de på sig ell slorl ansvar.

Vi har alla kunnal konstalera alt det sedan siai-kyrka-beredningen 1972 lade fram sitl förslag har sketl en kraftig förändring i opinionen. Denna opinionsförändring har gjort del möjligl atl framlägga elt samlal generöst förslag till lösning av relalionsfrågan. När de borgerliga parlierna nu avvisar denna möjlighel lill en oviss framlid, så vet de ingel om under vilka förulsällningar som frågan då kommer all behandlas och vilkel opinionsläge som då kommer alt råda. Del är lällsinnigi - om nu del ullryckel får användas i kyrkliga sammanhang - all inte vilja ta till vara de möjligheter lill en lösning av frågan i bred enighei som nu borde ha förelegat

För en sak tror jag vi skall noiera: Del kommer aldrig all bli möjligl all lösa frågan med slörre generositet geniemot kyrkan än vad vi anvisat i vår motion. Vi lassar redan nu på gränsen till vad som de fria trossamfunden kan godta för atl de skall anse att en godtagbar likställighet uppnålls. Atl gå längre är icke möjligt om likställighet skall uppnås mellan kyrkan och övriga trossamfund.

De orättfärdiga förhållanden som nu råder mellan svenska kyrkan och övriga Irossamfund bör icke längre upprällhållas i elt samhälle som skall präglas av full religionsfrihet och rättvisa. Del är min förhoppning alt när vi om en stund går till röstning i frågan skall åtminstone folkpartiets riksdagsledamöter inse detta och rösta därefter.

Jag ber, herr lalman, att få yrka bifall till reservationen av herr Johansson i Trollhällan m. fl.

1 della anförande inslämde herr Mellqvist (s)

122

Hen SCHÖTT (m):

Herr lalman! Herr Guslafsson i Ronneby har relativt utföriigl redogjort för frågan om förhållandet mellan stat och kyrka och denna frågas lidigare

behandling i riksdagen. Del är därför naluriigl alt jag fattar mig korl. Jag skall begränsa mig till riksdagsbehandlingen av slal-kyrka-frågan åren 1975 och 1976.

Båda aren uttalade konstilulionsutskoilet sin lillfredsslällelse över all - pä initiativ av dåvarande kyrkoministern Hans Guslafsson - överläggningar kommii till slånd mellan staten och kyrkan och hemställde, att riksdagen i avvaklan på resultatet av dessa överläggningar skulle avslå motionerna i ämnet. Riksdagen följde båda åren utskottet

Mol denna bakgrund - au överläggningar, initierade av den socialdemokraliska regeringen, mellan represenlanler för slal och kyrka pågår och väntas bli avslutade innevarande år - måste del belecknas som anmärkningsvärt all socialdemokraterna nu i en parlimolion föreslagil alt riksdagen skall ge regeringen till känna sin mening i vissa frågor rörande förhållandet mellan stat och kyrka. Parlimolionen är desto mer anmärkningsvärd som slalsminisler Fälldin i regeringsförklaringen den 8 oklober 1976 meddelat, all samlalen mellan svenska kyrkan och sialen skall fullföljas och alla är medvetna om att överläggningarna pågår programenligt Alllnog. I sitl belänkande i år anför konsiitutionsutskoiiel bl. a. följande:

"Ulskollel har lidigare ullalal sin lillfredsslällelse över de samlal och expertöveriäggningar som kommit lill slånd mellan sialen och kyrkan. Ulskollel har även förulsatl all om de pågående överläggningarna leder lill posilivi resullal del forlsälla reformarbelel sker under medverkan av bl. a. de poliliska parlierna. Som nyss nämnls är arbelel i de nämnda samråds- och expertgrupperna inriktat på att slutföras under innevarande är. Ulskollel förulsälier all samråds- och expertgruppernas förslag kommer all bli föremål för en bred remissbehandling. Sammanfallningsvis vill Ulskollel ullala att riksdagen innan något initiativ i slal-kyrka-frågan övervägs bör avvakia resultatet av de pågående överläggningarna mellan staten och kyrkan saml del utredningsarbete som i del sammanhangel bedrivs. Ulskotiet föreslår att molionerna 48 - vpk - "och 436" - socialdemokraterna - "förklaras besvarade med vad ulskollel anföri."

Utskottets socialdemokraliska ledamöler har som vi hörde lyvärr ej accepterat denna skrivning. De har visserligen frångått parlimolionens krav på lillkännagivande ål regeringen, men de har i stället krävi följande ullalande: "Ulskollel anser au vad som anförls i moiionen 436 väl kan läggas lill grund för en överenskommelse om en relationsförändring mellan staten och kyrkan."

Detta har hell naturligt ej kunnat accepteras av den borgerliga utskottsmajoriteten, dä det skulle innebära en bindning och bryta ulskotlels genom åren konsekventa linje att avslå från varie slällningslagande i sak i avvaklan på resultatet av pågående överläggningar.

Herr lalman! Någon sakdebatt i slal-kyrka-frågan skall ej förekomma i dag. Dagens deball avser såvill jag förslår endasl procedurfrågan. Jag har med milt anförande velal förklara ulskollsmajorilelens insiällning i denna.

Det förefaller mig anmärkningsvärt all herr Guslafsson i Ronneby

Nr 123

Onsdagen den

4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

123

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

nu talar för elt förslag, som innebär alt han vill föregripa den behandlingsordning, som han själv har varit med om all besluta. Herr Guslafsson lalade om socialdemokraternas generositet Jag hoppas alt den sträcker sig så långl all man kan avvakia resulialel av de överläggningar som pågår.

Till slul är jag angelägen undersiryka, all ulskollel och dä inle minsl dess moderala ledamöler hyser den uppfaliningen au statsmakterna måste medverka lill en snar reformering av kyrkans organisations- och arbetsförhållanden. Ulskollel vill således pä inlel säll fördröja lösningen av slal-kyrka-frågan, vilken fråga djupt engagerar stora medborgargrup-per.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets hemslällan.

I della anförande inslämde herr Johansson i Vrångebäck (in) och fru Andersson i Hullsfred (m).

124

Hen BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! I en fråga där så små sleg las som i stal-kyrka-frågan är del möjligl all del skall belraklas som ell framsleg au den molion som i Ool avslogs i år anses besvarad. Men vikligare är nalurliglvis vad ulskollel anföri som svar på moiionen.

Redan konslilulionsulskoltels beskrivning av vad som hänt i denna fråga vitinar om all det är mycket små steg som tagits. Utskottet hänvisar lill 1958 års ulredning, som efter ell lioårigi ulredningsarbele följdes av 1968 års slal-kyrka-beredning och vars resullal ännu inte föranlett några regeringsförslag. Det ser ut som om vi ålminsione också får skriva årtalet 1978 innan någol händer.

Della gäller de ulredningar som företagils. Frågan har givelvis en belydligl längre hisioria. Inom arbetarrörelsen har kravet på kyrkans skiljande från Slaten rests mycket länge och vunnil anhängare i breda skikt, även bland religiösa människor. Uppenbarl är atl om de partier som uttalat sig för kyrkans skiljande från sialen verkligen gäll in för della i riksdagen sä skulle frågan för länge sedan varil löst.

Vänsterpartiet kommunislerna har drivil denna fråga, och vi anser all förhållandel mellan slaten och kyrkan bör regleras i enlighet med demokratins och religionsfrihetens principer. Vi menar atl denna fråga inle bör få förhalas längre. Vi har heller inle ansell del särskill sannolikt all denna fråga skall kunna lösas "i en så långt möjligl lugn och avspänd aimosfär" och alt "en uppslitande polilisk slrid" skall kunna undvikas, som konslitulionsulskoltet hävdade vid förra lillfällel frågan behandlades. Politiska beslut måsle nog las. Vår uppfattning därvidlag grundar vi bl. a. på de hätska angrepp mol tanken på kyrkans skiljande från siaien som under den förda deballen förekommii från vissa kreisar.

Enligt vår mening ulgör stal-kyrka-beredningens förslag, som framlades 1972, tillräcklig grund för alt lösa frågan om förhållandet mellan slaten och kyrkan ulan yllerligare dröjsmål. Delta avvaktande på resullal

från arbelsgrupp, arbelsulskoll och expertgrupper, detla hänvisande lill pågående samlal som konslilulionsulskoUel ägnar sig ål leder bara lill all en lösning ylleriigare fördröjs.

1 moiionen 1976/77:48 har vpk upprepai kravel om au riksdagen hos regeringen begär förslag om kyrkans skiljande från sialen. Med åberopande av i huvudsak de skäl som i fjol ledde till avstyrkande av vpk-molionen anser i år ulskollel motionen besvarad. Vi nolerar givelvis allilydförändringen men kan knappasl anse all vårl yrkande om förslag rörande kyrkans skiljande från sialen är besvaral med vad ulskollel anfört, i varie fall inie lillfredsslällande besvaral.

Den socialdemokraliska motion som väckls i frågan innehåller ett par intressanta markeringar. Den ena är all regeringen måsle lägga 1968 års berednings principer lill grund för relalionerna slal-kyrka. Den andra är atl riksdagen bör ullala all arbelel skall bedrivas i en sådan lakl au resulialel kan redovisas senasi inom ungefär ell år.

I den reservalion som från socialdemokraliski häll fogals lill ulskotlels belänkande godlar man uppgifterna all samlalen beräknas vara slulförda under innevarande år. Detla behöver inle vara liktydigt med att också förslag är all vänla. Nya fördröjningar kan befaras. I reservalionen sägs all vad som anförts i moiionen myckel väl kan läggas till grund för en överenskommelse om relationsförändring mellan staten och kyrkan. Däri ligger en viss markering i förhållande lill ulskoltsmajoritelen. Del är nämligen angelägel all molverka de krafter - såväl inom ulskoll och riksdag som ulanför riksdagen - som med olika manövrer söker förhindra en principielll riktig lösning av slal-kyrka-frågan.

Vi har dock svårl all se all reservationens formuleringar ulgör ell lillfredsslällande svar på vpk-molionens yrkande om förslag rörande kyrkans skiljande från staten.

Jag ber därför, herr talman, atl få yrka bifall lill motionen 1976/77:48. Om della yrkande inle vinner riksdagens bifall kommer vi i voleringen mellan ulskollsmajoritetens skrivning och reservationen all slödja reservalionen.

När del slulligen gäller det särskilda yttrandet från folkparlihåll, så visar della all man fortsätter sin balansgång. Man har ell landsmötes-ullalande som säger all de nuvarande banden mellan sialen och svenska kyrkan måsie upplösas, men herr Lindahl i Hamburgsund säger i sitl särskilda yiirande all del inle flnns lillräckliga skäl för riksdagen atl genom ell ullalande påverka de pågående överiäggningarna. Della är en svag posilion.

Nu är del angelägel alt del blir slul pä förhalningarna i denna fråga. Därför bör vpk-molionen biträdas.

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

Hen BOO (c):

Herr lalman! Frågan rörande förhållandet mellan slal och kyrka engagerar många människor på ell djupt och allvarligl säll. Della framgår av det senaste årtiondets deball i frågan. De nu pågående samlalen och

125

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Förhållandet mellan stat och kyrka m. m.

experiöverläggningarna mellan staten och kyrkan och resultatet av dessa inväntas därför med slorl intresse. Överläggningarna avses slutföras under innevarande år, och del har ulskollel i sin skrivning även noterat. Jag vill också gärna säga atl det är en självklar önskan från centerns sida alt del sker en så snabb handläggning som möjligl.

Elt enigt utskott har än en gång betonat atl det är av största vikt "alt lösningen av stal-kyrka-frägorna kan ske i en lugn och avspänd aimosfär. Enligl utskottet måsle den självklara utgångspunkten för reformarbelel på del kyrkliga områdei vara all garantier skapas för den svenska kyrkans framtida verksamhel. Utskottet anser det väsentligt atl svenska kyrkans möjligheter att verka som öppen folkkyrka bevaras. Reformerna måsle också syfta till all åstadkomma likvärdiga arbetsbetingelser för andra trossamfund".

Alt nu, då samtalen och överläggningarna är inne i elt slutskede, från riksdagens sida göra något ullalande om grunden för en överenskommelse, som reservanlerna påyrkar, måste vara fel. Delta har ju också kommit till ultryck i utskottsmajoritelens molivering. Ulskotiet förutsätter även atl samråds- och expertgruppernas förslag kommer all bli föremål för remissbehandling.

Herr lalman! Jag ber all få yrka bifall lill ulskolieis hemställan.

Herr GUSTAFSSON i Ronneby (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Boo sade atl del pågående samlalen är inne i ett slutskede. Jag skulle vara utomordentligt tacksam, om herr Boo ville säga vad som är syflet med de pågående samlalen.

På förslag av herr iredje vice lalmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den fortsalla överläggningen om delta betänkande lill kl. 19.30.

§ 6 Anmäldes och bordlades Proposilion

1976/77:150 med förslag lill slutlig reglering av statsbudgeten för budgelårel 1977/78, m. m. (komplelleringsproposilion)

§ 7 Anmäldes och bordlades Molioner

1976/77:1622 av herr Boo m.fi. 1976/77:1623 av herr Torwald m.fi.

med anledning av proposilionen 1976/77:138 om genomförandel av den nya laxeringsorganisationen.

126

1976/77:1624 av herr Bengtsson i Landskrona m.fl. 1976/77:1625 av herr Holger Bergqvisl i Göleborg m.Jl. 1976/77:1626 av herr Blomkvist m.fi. 1976/77:1627 av herrar Hagel och Lövenborg 1976/77:1628 av hen Hugosson m.fi.

1976/77:1629 av herr Håkansson i Rönneberga m.fi.

1976/77:1630 av herr Johansson i Arvika m.fl.

1976/77:1631 av herr Lindblad och fru Håkansson

1976/77:1632 av fru Lindquisl

1976/77:1633 av hen Nilsson i Uddevalla m.fi.

1976/77:1634 av herr Palme m.fi.

1976/77:1635 av herr Siegbahn m.fi.

1976/77:1636 av herr Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:139 om vissa varvsfrågor

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Meddelande om frågor

1976/77:1637 av herr Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:141 om ändring (1974:371) om rättegången i arbetstvisler, m, m.

lagen

1976/77:1638 av herr Mellqvist m.fl.

1976/77:1639 av herr Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:146 om vissa sjöfarlsfrägor

§ 8 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställls

den 4 maj

1976/77:419 av herr Claeson (vpk) lill fru slalsrådel Friggebo om ålgärder för all molverka hyreshöjningar:

Som bekani forisälier hyrorna all sliga i allt snabbare takt, och de hyreshöjningar på 15-25 kr, per kvadratmeter som hyresgäströrelsen på grund av kostnadsutvecklingen känt sig tvingad all medge saknar i många fall lidigare motsvarighet

Regeringens nyligen införda prisslopp på vissa varor, innebärande alt priserna låses vid de nivåer som gällde den 31 mars, omfattar inte hyrorna trols atl del här rör sig om en verklig "nödvändighetsvara",

Alll fler lönearbetare/hyresgäster har kommit underfund med atl varie hyreshöjning är liklydig med en lönesänkning som måsle kompenseras i höjda löner. En hyreshöjning med 10 kr, kvadratmetern molsvarar omkring en krona per arbetstimme för de flesla lönearbeiarna.

Med hänvisning till del anförda vill jag slälla följande fråga lill fru Slalsrådel Friggebo:

Är slalsrådel beredd all föreslå eller vidla ålgärder i form av prisslopp på hyrorna eller andra inilialiv för all sloppa den nuvarande hyresui-vecklingen och pressa ned hyrorna?

127

Nr 123

Onsdagen den 4 maj 1977

Meddelande om frågor

1976/77:420 av herr Slrindberg (m) lill herr försvarsminislern om försvarels ralionaliseringsinslitut

Ingen sektor inom den statliga verksamhelen har under senare år varil utsatt för en så hård koslnadspress och så omfaltande rationaliseringar som det militilära försvaret F. n, pågår ulredningar i syfte all ytterligare minska kostnaderna för fredsorganisalionen. Del lorde därför vara svårt atl utöver detla i framliden göra några mer betydande rationaliseringsvinster,

Kosinaderna för försvarels rationaliseringsinstitut (FRI) har stigit betydligt och FRI föreslås fä ca 17,5 milj, kr, för näsla budgetår. Del ter sig alltmer tveksamt om uigifterna är möjliga alt täcka in genom besparingar.

Hur ser statsrådet på FRI:s verksamhel och dess koslnader i relalion lill möjliga rationaliseringsvinster?

128

1976/77:421 av herr Svensson i Kungälv (s) till herr arbelsmarknadsminislern om lidigareläggning av vägbyggen i Strömsladsområdel:

Arbeislösheissiffrorna i Slrömstadsområdet är bland de högsia i landel. Arbetsförmedlingen rapporterar en arbetslöshet på 5,9 96, Det rör sig i hög grad om byggnadsarbetare.

Vägbyggen är projekterade som avser E 6 Hogdal-Medby, E 6 Alnäs-sjön-Rabbalshede och E 6 Slrömslad-Norrhede, De beräknas kosta ca 20 milj, kr.

Med hänvisning härtill vill jag fråga herr arbelsmarknadsminislern:

Är regeringen beredd alt lidigarelägga de nämnda vägbyggena i Strömsladsområdel, evenluelll med bidrag från arbetsmarknadsstyrelsens beredskapsmedel?

1976/77:422 av fru Bernström (fp) lill fru statsrådet Mogård om räll för gymnasieelev all överklaga rektors beslut om ledighet från skolan:

Om elever i grundskolan vill ha ledigt från undervisningen kan den ledigheten beviljas av klassföreståndare, rektor eller skolstyrelse, Della är regleral i skolförordningen 6 kap, 25 S. Del finns med andra ord möjlighel för grundskoleelever au överklaga rektors beslut Den möjlighelen finns däremot inte för elever i den frivilliga gymnasieskolan. Ledighet från undervisningen i gymnasieskolan beviljas - eller avslås - av lärare eller av rektor. Della är regleral i 9 kap. 54 >; i skolförordningen. Mol bakgrund av della vill jag fråga fru slalsrådel Mogård: Är slalsrådel beredd att ge gymnasieelever samma möjligheter som grundskoleelever all överklaga rektors beslut om ledighet från skolan?

1976/77:423 av fru Bernström (fp) till herr utbildningsministern om an- Nr 123
lagningen till Dramatiska institutets TV-fotograflinje: Onsdagen den

En ung kvinna har inte antagits till Dramaiiska institutets TV-fo- "J '"''

lograflinje bl. a. därför alt hon enligt inlagningsnämnden inle är lill- , . . , .

s 6 fc Meddelande om

räckligt fysiskt stark. Detta har vi kunnat läsa om i tidningarna nyligen. o

frågor En av dem som siller i inlagningsnämnden uppger enligt Dagens Nyheter

den 7 april alt TV-fotografyrkel innebär väldigl mycket fysiskt tungt

jobb med kamerorna, och den sökande är en bräcklig varelse.

Krav på fysisk slyrka vid intagningarna lill olika utbildningar drabbar främst kvinnor. Mot bakgrund av detta vill jag fråga herr utbildningsministern:

Vilka ålgärder avser statsrådet vidta för att inle kvinnor skall diskrimineras vid intagningar lill t. ex. Dramatiska institutets TV-fotograflinje?

§ 9 Kammaren ålskildes kl. 17.46.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen