Riksdagens protokoll 1976/77:122 Tisdagen den 3 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:122

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:122

Tisdagen den 3 maj

Kl. 15.00

§ 1 Justerades protokollen för den 22 och 25 april.

§ 2 Herr talmannen meddelade alt herr Lidgard den 2 maj återtagit sin plats i riksdagen, varigenom herr Petterssons i Stockholm uppdrag som ersällare för honom upphört

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

§ 3 Om åtgärder för att trygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK erhöll ordet för alt i ett sammanhang besvara dels herr Lövenborgs (-) den 12 april anmälda fråga, 1976/77:376, dels fru Berglunds (s) den 20 april anmälda fråga, 1976/77:394, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig vilka ylleriigare åtgärder regeringen ämnar vidla för all skapa full sysselsällning ät byggnadsarbetarna i Norrbollen.

Fru Berglund har frågai mig vilka konkrela åtgärder jag kommer alt vidta för atl trygga byggnadsarbetarnas sysselsällning i Norrbotten. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

Försl vill jag erinra om all regeringen i januari i år beslulade lidi-garelägga ett flertal byggnads- och anläggningsobjekt i Norrbottens län till en sammanlagd kostnad av 145 milj. kr. Objekten beräknades ge arbele ål omkring 450 personer under del här årel.

Regeringen har därefier från länsarbetsnämnden i Norrbollen, liksom också från Norrbottendelegalionen, fält in förslag lill ytterligare byggnadsobjekt, som kan lidigareläggas för all slödja sysselsällningen på bygg-arbeismarknaden i länet under nästkommande vinter. Beredning av dessa förslag pågår f n. inom regeringskansliet. Till grund för detta arbete ligger även rapporter frän länsarbetsnämnden i Norrbotten om silualionen på byggarbelsmarknaden i länet

Hen LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag ber all få lacka slalsrådel för svarel på min enkla fråga.

Del är ju bra all man funderar över de här problemen och länker på vad som kan lidigareläggas, men enligl de informationer som jag har fåll slår det helt klarl att det behövs myckel belydande insatser. Situationen är ytterst allvarlig inför senhösten, vinlern och våren 1977/78.

På byggnadsarbelarhåll lalar man om kalaslrofhol, och del är ingen

151

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

överdrift Trots tidigarelagda byggprojekt finns det nu i del närmaste I 000 arbetslösa byggnadsarbetare i Norrbotten, och då skall man la med i beräkningen att många redan har ivingals lämna länet.

För oss i Norrbotten är det trist att notera alt flyttlasspoliliken håller pä att återuppslä, atl Norrbotten sätts på sparlåga, atl oron sprider sig och all folk återigen böriat lappa tron på framtiden. Den tron fick verkligen en knäck när Stålverk 80 torpederades. Man trodde att den gamla kolonialpolitiken äntligen hade avlösts av någol bättre, men så blev del tvärtom.

Nu står människorna i det nordligaste länet med problem upp till halsen. Krissilualionen för länkarna lillbaka till 1930-talels svåra år. Jag skall inle gå igenom hela problematiken, eftersom del inle finns tid för del nu. En av de hårdast drabbade grupperna är emellertid byggnadsarbetarna. Herr Ahlmark gav inget konkret besked om hur jobben och tryggheten för den här yrkesgruppen skall kunna garanteras. Vi har som sagl närmai-e 1 000 arbetslösa, men del kommer att bli ännu svårare. 1978 kan, om ingenting verkligt radikalt sker, bli del rikligl svåra årel med kanske 1 500 arbelslösa byggnads- och anläggningsarbelare redan under de förslå sex månaderna.

Hur skall den arbelslöshelen klaras av och vilka konkreta besked har herr Ahlmark all ge en myckel orolig byggnadsarbetarkär? Hur skall jobben garanteras för dem som redan är arbelslösa? Del är frågor som trols vad herr Ahlmark nu sagl är obesvarade. Jag skulle vilja fråga om arbetsmarknadsministern har för avsikt att engagera sig för något slörre projekt, som väsentligt skulle kunna förändra situationen. Annars måste jag, som byggnadsarbetarna i ett brev till herr Ahlmark redan gjorl, ställa frågan: Råder du våra medlemmar atl lämna Norrbotten?

152

Fru BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag får lacka slalsrådel Ahlmark för svarel pä min fråga. Jag tycker atl del är bra atl man i regeringskansliet tänker och överväger, men jag hoppas också alt det inle drar för långl ut på tiden.

Anledningen till min fråga är den oro som byggnadsarbetarna i Norrbotten känner för sin framlid. De har också i elt brev till statsrådet gett ullryck för oron och önskat få diskutera den uppkomna situationen med statsrådet Ahlmark. De har ännu inte fäll veta när detla kan ske. Kan statsrådet i 'dag ge besked om när överläggningarna med byggnadsarbetarna i Norrbotten kan komma lill stånd?

Byggnadsarbetarna är en yrkesgrupp som har svårl alt känna irygghel på arbetsmarknaden, bl. a. beroende på atl de fiesta är objeklsanslällda. Därför är del viktigt all man inte förhalar beskeden och yllerligare förvärrar arbetarnas situation.

Under valrörelsen försökte ledamöler i den nuvarande borgerliga regeringen ge sken av alt alla sysselsättningsfrågor kunde lösas genom atl de som på grund av lågkonjunktur, kärnkraftsstopp eller annat blev arbelslösa skulle isolera hus. Nu när del finns möjlighet för dessa le-

damöler alt förverkliga ell av sina vallöften har de borgerliga partierna avslagit det socialdemokratiska förslaget om en särskild försökskampanj för energisparande och sysselsällning i Norrbotten.

F. n. är 10 % av byggnadskassans medlemmar arbelslösa. Höslen 1977 kommer 1 000 all vara arbelslösa och våren 1978 1 500. Del finns behov av 100 praklikplalser, då 140 elever kommer all uiexamineras från bygg-nadsiekniska linjer vid gymnasieskolan. Del är silualionen i ett nötskal.

Därför måsle statsrådet Ahlmark förslå atl byggnadsarbetarna i Norrbotten finner det högsl egendomligt, mol bakgrunden av alla de borgerliga partiernas löften och den bistra verkligheten för byggnadsarbetarna i Norr-botlen, atl regeringen inle tar tillfället i akt all som komplement lill en del lidigareläggningar också igångsätta försöksverksamhelen med husisolering.

Arbelsmarknadsslyrelsen har i sill remissvar angående energisparmöj-ligheter i befintlig bebyggelse framhållit att ett snabbi genomförande av planverkets förslag skulle få ett betydande genomslag på arbetsmarknaden med risker för störningar av den normala byggnadsverksamheten. AMS förordar därför en försöksverksamhet som kan ge vikliga erfarenheler på området

Herr talman! 1 Norrbollen hotar slor arbelslöshel. Del är därför motiverat all försöka även med husisolering, och del brådskar med en sådan ålgärd.

Nu har regeringens proposilion angående energisparande åtgärder skjulils upp på en oviss framlid, och därför vill jag fråga herr Ahlmark: Ämnar statsrådet Ahlmark med tanke på byggnadsarbetarnas sysselsätlningssituation överväga atl se lill au en försöksverksamhel med energisparande ålgärder kommer lill slånd i Norrbollen med del snarasle?

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Herr Lövenborg lalade om "kolonialpolilik". Jag vill bara erinra om all vi för några månader sedan presenlerade en hel rad olika ålgärder för atl Irygga sysselsällningen för byggnadsarbetarna i Norr-botlens län. De gällde Holmforshemmet i Boden, tekniska högskolan i Luleå, en mekanisk verkstad i Kalix, en rad projekt för televerket, rätt många åtgärder avseende vägverket, brobyggen, SJ osv.

Kostnaden för förslagen uppgick till sammanlagt 145 milj. kr., och de beräknades ge jobb för ungefär 450 personer. Della är elt ultryck för vår ambition atl inle bedriva det som herr Lövenborg kallar en kolonialpolitik ulan all i slällel satsa på sysselsättningen i Norrbollens län.

Jag är hell på det klara med au del är ell allvarligl läge för byggnadsarbetarna i Norrbollens län inför näsla vinter. Vi har fått in många förslag lill byggnadsobjekl, som kan lidigareläggas för att klara sysselsättningen. Del rör sig om sammanlagt ell åttiotal olika förslag, som skulle kosta fiera hundra miljoner att genomföra.

Innan regeringen beslular all lidigarelägga några av dessa objekt måsle vi sludera varie förslag och fråga oss, hur myckel sysselsällning de kom-

153

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

mer alt ge, om projekteringen är klar, om det finns några planhinder av formell karaktär eller andra tekniska problem som först måste lösas. När den prövningen är klar - och jag hoppas all den skall bli färdig under denna månad - kommer regeringen att beslula om lidigareläggningar.

Hur mänga och vilka projekl del kommer atl bli kan jag därför inte svara på i dag. Men jag kan försäkra både herr Lövenborg och fru Berglund att vi är fullt medvetna om de allvarliga problemen i Norrbottens län och all vi jobbar med jusl de frågorna.

154

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Mörkret tycks sänka sig över Norrbollen. Man känner en fläkt av den gamla lidens kolonialpolilik. Vi har en hög arbetslöshet, vi har en kataslrofartad situation.

Det största regeringspartiet gick i valkampanjen ut med beskedet all man skulle skaffa 400 000 nya jobb bara man vann valel. Vi har snarl 100 000 färre jobb i vårl land och åtskilligt färre än förut i Norrbotten.

Byggnadsarbetarna i det nordligaste länet är inle hjälpta med mer eller mindre yviga deklarationer, ulan det handlar faktiskt om atl skaffa fram jobb och göra del mycket snart.

Vad som flnns i ett eventuellt paket, som herr Ahlmark säger skall komma myckel snarl, vel vi ju ingenling om. Man har från länsarbetsnämndens sida begärt tidigareläggning av några större projekl för atl klara problemen för byggnadsarbetarna och för anläggningsarbetarna.

Dit hör exempelvis frågan om ett kulsinterverk i Kiruna, där ju LKAB har beslutat om senareläggning. Det skärper läget yllerligare, och beslulel Slrider även på annat säll mot länels intressen.

Jag skulle vilja fråga herr Ahlmark hur han ser på den frågan och om han har några allvarliga tankar pä all la initiativ för atl trycka på så atl del projektet skall bli av - inte senare ulan nu mycket snabbt.

Ell annat projekl som har aktualiserats är mellanriksvägen Kiruna -Narvik, där länsarbetsnämnden kräver byggstart hösten 1977, Har arbetsmarknadsministern för avsikt alt göra någol för att det projektet skall lidigareläggas?

Utöver alla dessa problem har vi de drastiskl minskade arbetstillfällena som Vattenfall orsakar genom au anläggningsarbeten avslulas.

Vad vill arbetsmarknadsministern göra för alt klara de myckel svära problemen?

Fru BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill framhålla att om man på lång sikl skall lösa sysselsättningsfrågorna i vårl län, både för byggnadsarbelarna och för andra kalegorier, krävs del all våra basindusirier byggs ul och förnyas och all förädlingen av skogen, malmen och siålei uiökas. Där har den borgerliga regeringen elt slort ansvar.

När det gäller byggarbetsmarknaden och den situation som byggnadsarbetarna har kommit i alldeles oförskyllt, är det viktigt all man inle dröjer för länge med besked.

Jag slällde en fråga lill herr Ahlmark: När kommer byggnadsarbelarna att få diskutera med herr Ahlmark om den situation som berörs i brevet från Byggnads till kanslihuset?

Anledningen lill den stora oron är i första hand silualionen som sådan, men också del besked som man fick när Hammaren-projektet skulle stoppas. Då sade företrädare för den borgerliga regeringen atl byggnadsarbetarna skulle stämpla och åka söderut. Och del har verkligen blivit en realitet för dem att de inte har några möjligheter alt få arbete på hemmaplan eller i länet, ulan de erbjuds arbete på t. ex. Golland,

Den andra frågan som jag ställde lill herr Ahlmark och som jag inte fick svar på gällde energisparande åtgärder såsom husisolering. Vi minns alla från valrörelsen hur den nuvarande statsministern påstod atl man kunde spara ungefär 50 % av den energi som åtgår för bostadsuppvärmning genom all förbältra isoleringen. Hela argumentationen gick ut på all man skulle skaffa jobb genom all isolera hus. Hur går det med den saken?

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Energibesparande ålgärder genom isolering av hus var uppe lill debatt här i förra veckan. Jag går alltså inte nu in på isoleringsfrågorna. Vad gäller innehållet i ett nyll paket för Norrbollen har jag redogjort för all vi hoppas bli klara med del under den här månaden. Vi håller på atl gä igenom de projekt som har föreslagils av länsarbetsnämnden och Norrbottendelegalionen,

Fru Berglund låtsas som om vi skulle vara ointresserade av basinvesteringarna i Norrbotten, Men vilken var egenlligen den första kris som den nya regeringen fick la itu med i oktober förra årel? Jo, del var ju NJA och Stålverk 80! Vi märkte atl kalkylerna för Stålverk 80 bara inte höll, utan var en fasad. Och vi fick gå in med 1,8 miljarder kronor för all klara rekonstruktionen av NJA,

Är inle det ett tillräckligt bevis för all den nuvarande regeringen verkligen vill värna om basinvesieringarna i Norrbotten? Vi kommer att fortsätta med det och lägga fram nya förslag för atl undvika en annars hotande arbelslöshel bland byggnadsarbetarna i Norrbotten,

Hen LÖVENBORG (-):

Herr talman! Herr Ahlmark säger atl det finns bevis Kr atl den nuvarande regeringen vill slå vakl om basnäringarnas utveckling i Norrbotten, men jag tror liksom de flesta av vårl folk där uppe alt han är rätt ensam om den bedömningen. Jag kan ju inte göra annal än konslalera alt del inle är Per Ahlmark som anläggnings- och byggnadsarbelarna i det länet skall föriila sig på - här får man inga som helsl konkrela besked, och bara halvkvädna visor kan ju byggnadsarbelarna inte leva på!

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

155

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att tiygga sysselsättningen för byggnadsarbetare i Norrbotten

Del fanns; all anledning till berättigad kritik under den förra regeringens lid, men en sak slår då hell klar för mig, och del är all när det blev ell borgerligt styre i landet var del ungefär som att dra ner en rullgardin, framför alll för oss som lever i de nordligaste länen.

Fru BERGLUND (s):

Herr talman! Jag låtsas inte någonting, utan den oro jag känner är äkta. Jag delar den oron med mänga människor i Norrbotten -jag skulle tro atl flertalet norrbottningar är väldigl oroliga för vad som kommer alt ske där i framtiden. Vad kommer den borgerliga regeringen atl göra för dem? Kommer den all slå fast vid det beslut som riksdagen i stor enighei fållade, au man skulle lillförsäkra Norrbollen 2 300 nya arbelslillfällen?

Den borgerliga regeringen lalar om ett metallurgiskt cenlrum, men jag har ännu inle mött någon som kan lala om vad delta skulle innebära sysselsällningsmässigl och i form av invesleringar i Norrbotien. Del är bara så; del äralllsä ingenling som jag låtsas, ulan jag är verkligen myckel orolig.

När det gäller strukturproblemen inom slålindusirin måste jag säga atl lågkonjunklur och siruklurproblem inle kan få ödelägga hela vår länsdel. Där måsle las ett ordentligt lag för alt lösa strukturproblemen, och det är regeringen som skall göra del.

Herr arbetsmarknadsminisiern AHLMARK:

Herr lalman! Jag har ju hela liden visal atl vi delar oron för sysselsättningsläget i Norrbottens län. Del var därför som vi gick in med denna enorma saisning på I 800 milj. kr. för atl klara rekonstruktionen av NJ.\. Inte hade vi gäll in med 1,8 miljarder kronor om vi inle hade varil oroade för sysselsättningen i Norrbotten. Och inle hade vi fortsatt arbelel med paketet som vi lade fram i januari för all öka sysselsällningen bland byggnadsarbetare med en rad olika projekl, om vi inle varit oroade för hur sysselsäliningslägel annars skulle ha kunnal ulvecklas!

Och om vi inle hade varit oroade skulle vi naturligtvis inte heller jobba som vi nu gör med ett åtiital olika förslag för att öka sysselsättningen blano byggnadsarbelarna, i konlakl med den byggdelegaiion, där parterna pä byggarbelsmarknaden ingår under ledning av statssekreteraren i arbelsmarknadsdepariementet

Vi delar alltså oron för sysselsättningen i Norrbollen. Därför vidlar vi åtgärder. Vi har gjorl del, och vi kommer alt göra del även i fortsällningen.

156

Fru BERGLUND (s):

Herr lalman! Del är bra om ni delar vår oro. men det är viktigt all den borgerliga regeringen då också lämnar konkreta besked om t ex. hur sysselsättningsproblemen skall kunna lösas på lång sikl. Jag har forlfarande inle fåll någol besked om när statsrådet Ahlmark har lid all

diskutera de frågorna med Byggnads i Norrbotien.

Jag kan väl bara säga att lidigareläggningen av olika projekt är en ulmärki ålgärd men all en av byggnadsarbelarna i en inlervju sagl all vad de nu upplever visserligen är bra men all del ändå bara är som atl ge en magnecyl vid en livshotande sjukdom: plågorna dämpas bara något för stunden. Del är därför vikligi alt regeringen också arbetar på atl flnna långsiktiga lösningar på sysselsällningsproblemaliken.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om negativa konsekvenser av utbildningsbidrag till företag

§ 4 Om negativa konsekvenser av utbildningsbidrag till företag

Herr arbetsmarknadsminisiern AHLMARK erhöll ordel för atl besvara herr Fridolfssons (m) den 13 april anmälda fråga, 1976/77:378, och anförde:

Herr lalman! Herr Fridolfsson har frågat mig om jag har uppmärksammat de negaliva konsekvenser som ulbildningsbidragel, den s. k. 25-kronan, fåll när del gäller möjligheier au rekrylera arbelskrafi lill expansiva företag på vissa orter.

1 slutel av januari i år föreslog regeringen en kraftig höjning av stödet lill förelag som i stället för att permillera låter de anslällda gå ul i utbildning. Detta bidrag, den s. k. 25-kronan, har haft myckel god effekt Under liden den 1 februari-den 24 april har drygl 75 000 personer i 715 förelag beviljats sådan utbildning.

Under tidigare år har många gånger problem uppstått för företag som i en konjunkturnedgång gjort sig av med personal och sedan fält svårigheler all åtei-fä utbildad arbetskraft när en uppgång har kommit. Hjälp lill förelagen alt kunna behålla personalen under en nedgång och dessulom höja utbildningsnivån hos de anslällda måsle därför vara riklig politik.

I den senasie konjunklurbaromeiern från konjunkturinslitulet uppgav 27 % av alla industriförelag atl de hade brisl på yrkesarbelare. Att förelag på vissa orler och i vissa branscher har brisl på ulbildad arbelskrafi är ell problem som flnns vid såväl hög- som lågkonjunktur. Dessa problem söker vi lösa med olika arbelsmarknadspolitiska medel - arbelsmark-nadsulbildning, flyiiningsersättning m. m. Vi försöker också lösa dem genom alt förmå arbetssökande alt välja elt yrke som inte är så köns-rollsbundet

Mol den här bakgrunden kan jag inte hålla med herr Fridolfsson om alt de expansiva förelagens problem på vissa orler är en konsekvens av 25-kronan.

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag lackar slalsrådel för svarel på min fråga. Först vill jag - för undvikande av eventuella missförstånd - säga alt jag flnner del av regeringen föreslagna och av riksdagen beslutade ul-

157

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om negativa konsekvenser av utbildningsbidrag till företag

bildningsbidraget, den s. k. 25-kronan, vara ett riktigt och effektivt grepp i rådande konjunkturläge. Denna uppfattning delar jag med huvudparten av riksdagsledamöterna, och jag skulle tro atl stora delar av industrin tycker sammalunda.

Att förelag med sysselsätlningssvårigheler genom utbildningsbidraget har fått möjligheter att behålla sin arbetskraft upplevs nalurliglvis som någol positivt. Skulle inte riksdagen ha beslutat om 25-kronan, hade endast en utväg funniis för mänga förelag - nämligen permilterings-förfarandet Därför tycker jag alt den anvisade vägen är riktig och befogad under en övergångstid.

Men det står helt klart - och det är anledningen lill min fråga - alt utbildningsbidraget slagit snett på vissa orler. Flera expansiva företag har icke haft möjligheter att rekrytera arbelskrafi, medan andra företag på orten får utbildningsbidrag för många arbetare för all inle tvingas permillera dem. Det kan ju inte vara rikligt.

Del i vällovligt syfte insatta slödel på 25 kt i timmen för utbildning av personal \ de krisdrabbade företagen får naturligtvis inte försvåra en nalurlig övergång av arbelskrafi från mindre expansiva företag till företag med brist pä arbelskrafi - särskilt när det gäller samma ort.

Jag fick ett långl och uttömmande svar på min fråga, och jag är inte direkt bortskämd med så rejäla svar. Jag kan också insiämma i statsrådets lovprisning av 25-kronan - den har gjort slor nytta. Men nog måste väl ändå arbelsmarknadsminislern hålla med om all vissa negaliva konsekvenser har följl i 25-kronans kölvatten. Det finns många exempel på förelagsom icke kan klara exportorder på grund av arbetskraftsbrist. Del irodde jag all statsrådet var medvelen om, Pä den här punklen skulle det ha varit glädjande med elt klarl besked; det finns vissa negaliva konsekvenser med 25-kronan, men dem skall vi försöka komma lill rälta med.

158

Herr arbelsmarknadsminislern AHLMARK:

Herr lalman! Herr Fridolfsson böriar med en lovsång till 25-kronan, Han säger all del är ett "rikligl" och "effektivt" grepp, atl en majoritet i riksdagen håller med om det och alt man upplever 25-kronan som något positivt också i industrin. Hade man inte haft 25-kronan, hade det blivit en massa permitleringar i onödan. Herr Fridolfsson står alltså, såvitt jag förstår, bakom den förda poliliken.

Men så kommer en del halvkvädna visor i senare delen av inlägget, nämligen orri atl 25-kronan har fått negaliva konsekvenser. Del är klart, om jag nu skall lolka herr Fridolfsson välvilligt, alt om 25-kronan ulgår lill ett företag där problemen egentligen inte är konjunkturberoende, om förelaget inle kan behålla personalen på sikl, och om del samtidigt finns ell annat förelag på orten som söker samma typ av arbetskraft, så skulle den i enstaka undantagsfall få en fördröjande effekt. Del måste vi i så fall beklaga. Men det vore inlressanl om herr Fridolfsson hade några exempel på detta; då får vi titta på de exemplen.

Huvudtanken med 25-kronan är ju följande: Den första försvarslinjen mol arbetslöshet går i företagen själva. Se till att man inte permitterar vid en nedgång! Håll kvar de anställda! Se till all de blir utbildade i det jobb de har - eller någol annat - så atl de är bättre rustade när orderingången väl böar komma och konjunkturen har vänt!

Såvill jag förslär slår herr Fridolfsson bakom ideologin när del gäller 25-kronan, Del är bra. Han säger all den har lett lill oönskade konsekvenser i några fall. Jag efterlyser dä de konkrela fallen, så skall vi titta på dem.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om negativa konsekvenser av utbildningsbidrag tillföretag

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Slalsrådel tyckte att jag sjöng en lovsång lill 25-kronan, och del är riktigt - det gjorde jag. Och slalsrådel Ahlmark kan visst tolka mig välvilligt Jag lycker 25-kronan var ett bra initiativ.

Men jag påtalade en nackdel i delta förträffiiga paket, och den nackdelen var också anledningen lill min fråga. Man är säkerl inom arbetsmarknadsdepartementet klar över atl det, som har framgått av tidningsartiklar och massmedia i övrigl, finns exempel pä att expansiva förelag på samma ort där utbildningsbidrag utgår har haft svårigheter med att anställa arbetskraft. Jag har ett par tidningar här som beskriver förhållandena och en uppställning från Sveriges Verkstadsförening över ett liolal förelag där man icke kunnal rekrylera arbelskrafi. Jag skall skicka över della malerial lill deparlemenlet.

Min posiiiva inställning till 25-kronan skall inte ifrågasättas. Men för den skull lycker jag alt man kan påtala en detalj som noleras som negativ inom industrin.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Vi är i departementet oerhörl intresserade av alla negativa detaljer som skulle kunna störa helhetsbilden. Dem vill vi kunna lilla noggrannare på. Jag nolerar atl herr Fridolfsson inle kommer med någol sådant exempel ulan i slället säger all principerna är rikliga men all del kan bli negativa konsekvenser någon gång. Jag har beklagat om det skulle vara så.

Om del gäller ell förelag där svårighelen inle är konjunklurbelonad, där man inte kan behålla personalen på sikt, och om det samtidigt finns elt annat förelag på orten som söker samma lyp av arbetskraft, som herr Fridolfsson säger, då kan del bli eri fördröjande effekt, och del är i sä fall beklagligl. Men då måsle vi länka på alt företagsutbildningen kommer till stånd efter samråd mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och de fackliga organisationerna. Här har ju också fackel en viklig tillsynsfunktion. Och vi måsle kunna lita på all fackel ulnyUjar sill medinflyiande och sill medansvar.

159

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om vidgad bristyrkesulbildning inom vårdsektorn

Hen FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag har inte tagit upp den här frågan för att störa helhetsbilden. Jag deklarerar än en gång all ulbildningsbidragel var elt bra grepp, men alt man från induslrihåll har pälalal vissa negaliva konsekvenser. Del måsle, efler vad jag kan förstå, vara av iniresse för regeringen all en enskild riksdagsman, som f ö, siller i del ulskoll som behandlal de här frågorna, lar upp problem som förelag ule i landet brottas med.

Jag kan naturligtvis ta riksdagens tid i anspråk med att läsa upp de tio ä tolv exempel som Sveriges verkstadsförening har skickat över en förteckning på, men det vore kanske all pressa riksdagens arbetsschema för hårt. Jag skall skicka över förteckningen lill departementet så all ni kan tiila på den och se om della är någonling som man kan göra någol ål.

160

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om vidgad bristyrkesutbildning inom vårdsektorn

Herr arbetsmarknadsminisiern AHLMARK erhöll ordel för alt besvara fru Landbergs (s) den 21 april anmälda fråga, 1976/77:396, och anförde:

Herr talman! Fru Landberg har frågai mig om jag är beredd atl vidga brisiyrkesulbildningen lill atl omfatta fler yrkeskategorier inom vårdsektorn,

Brisiyrkesulbildningen beslår av särskilda AMU-kurser som ordnas för yrken med stor brist på arbelskrafi. Inom vårdområdet får bristyrkesulbildning f n, ordnas för följande yrken: sjukvårdsbiträden, biträden för sjukvård och åldringsvård, undersköterskor, arbetsterapeuter, lera-pibiträden, biträden inom den psykiska barnavården, skötare i psykiatrisk vård, barnskötare, övervakningspersonal, fritidspedagoger och hemvårdare. För dem som är eller löper risk alt bli arbelslösa finns AMU-kurser inom yllerligare några vårdyrken.

Jag delar fru Landbergs uppfattning alt samhällels utbildningskapacitet för vårdyrken är för liten. Att del är svårt all öka utbildningskapaciteten beror främsi på alt många utbildningar måste ske hell eller delvis inne på sjukhusen. Man måsle utnyuja den utbildade vårdpersonalen som lärare, och eleverna måsle få konlakl med del dagliga arbetet Det behövs alltså ell långsiktigt arbete med att öka utbildningsresurserna. Ulbildningsminislern har för avsikt alt tillsätta en ulredning om sjukvårds-utbildning inom högskolan, och gymnasieskolans vårdlinje byggs ul etappvis. Jag delar också fru Landbergs uppfallning all del är angelägel atl de som redan är anslällda inom sjukvården får möjlighet lill vidareutbildning   Huvudansvaret för del ligger hos arbetsgivarna.

Fru LANDBERG (s):

Herr lalman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

En av anledningarna till atl jag ställt frågan är den framställning som arbetsmarknadsstyrelsen gjorde höslen 1976 till statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Av den framställningen framgår

all ca 900 riänsler för sjuksköterskor/sjukskötare f n. är vakanta och att bristen på vidareutbildade sjuksköterskor/sjukskötare är särskill markant inom långtidsvården,

att ca 380 hemvårdsassistenler och lika mänga ålderdomshemsföreståndare eller biträdande ålderdomshemsföreståndare saknar formell kompetens för sina arbetsuppgifter,

att över 200 laboratorieassistenter saknar formell kompetens för sina arbelsuppgifter,

att många undersköterskor och skötare önskar fortbildning till sjuksköterska/sjukskötare och ålderdomshemsföreståndare. Hösten 1975 sökte 1 210 personer lill den kortare utbildningen, tre terminer, till sjuksköterska/sjukskötare, men endasl 666 togs in.

Yngre sjuksköterskor visar ringa intresse för arbete inom långtidsvården och åldringsvården. Inför vårterminen 1976 inkom 5 280 ansökningar till de I 346 utbildningsplatser i vidareutbildningskurserna enligt den nya studieordningen för sjuksköterskor/sjukskötare. Till 546 utbildningsplatser i vidareulbildningskurs för medicinsk och kirurgisk sjukvård inkom I 064 ansökningar. Till 15 utbildningsplatser för åldringsvård inkom sex ansökningar.

Arbetsmarknadsstyrelsen anförde i den nämnda framställningen alt en vidgning av brisiyrkesulbildningen i första hand föreslås omfatta fortbildning av undersköterskor och skötare för uppgifier inom långtids- och åldringsvården samt kompleierande utbildning för viss laboratoriepersonal.

Represenlanler för socialstyrelsen och skolöverstyrelsen samt för Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Sveriges kommunakjän-siemannaförbund. Svensk sjukskölerskeförening och Svenska laboralo-rieassistentföreningen ställde sig bakom och tillstyrkte framställningen.

Slalsrådel säger i sitt svar bl. a. att huvudansvaret ligger hos arbetsgivarna. Det är de som står bakom AMS framställning! Får jag tolka svarel, eftersom del andas en positiv inställning, sä att arbetsmarknadsministern kommer att bifalla den här framställningen, som AMS gjorde i september 1976.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om vidgad bristyrkesutbildning inom vårdsektorn

Herr arbetsmarknadsminisiern AHLMARK:

Herr lalman! Fru Landberg har hell rätt i alt det här är elt mycket viktigt problem. Det kommer all bli allt viktigare genom att behovet av vård ökar i vårt samhälle mycket snabbt. Personalbehovet på vårdsektorn har vuxit kraftigt på senare år. Del blir likadant i framliden.

Del kommer därför atl finnas ett stort behov av nyrekrytering till vård-

161

11 Riksdagens prolokoll 1976/77:121-122

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om vidgad bristyrkesutbildning inom vårdsektorn

yrkena. Då är det två problem som är centrala.

Det ena är: Hur skall vi kunna ulbilda alla de människor som behövs i vården? Del andra är: Hur skall vi slimulera dem som fåll utbildning att stanna kvar i yrket?

I dag är vårdutbildningen splittrad och på fiera punkler föråldrad, Ulbildningsminislern kommer därför, som jag meddelade i mitt svar, atl inom de närmaste veckorna tillsätta en utredning om vårdutbildningar inom högskolan. Det är det slaget av ulbildningar som fru Landberg främst tycks avse med sin fråga. Den utredningen kommer med förtur att ta upp frågorna kring praktikriänslgöring, som under lång lid varil flaskhalsen i utbildningsplaneringen. Den kommer nalurliglvis också att la upp andia problem, som fru Landberg delvis snuddade vid.

Men vi får inte glömma att det inle bara gäller atl ulbilda ny personal. Det gäller också att se lill att de som utbildas inle lämnar sitt yrke. Om de sjuksköterskor som av brisl pä barnomsorg eller av andra skäl inte är yrkesverksamma skulle återgå i riänst på heltid eller dellid, skulle sjukskölerskebristen minska högst betydligt. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram finns ju reaktiveringskurser för sjuksköterskor, och de har varit av stort värde för dem som velat återgå till yrket men inte kunnat eller vågat, därför att de under några år har lappat kontakten med sitt jobb.

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Jag får lolka det senasie svaret så, atl arbetsmarknadsministern inte kommer att bifalla den framställning som gjorts från AMS till arbetsmarknadsministern - en framställning stödd av alla de organisationer som jag räknade upp och t o. m. fackliga organisationer. Del kommer i så fall all innebära all de människor som i dag arbetar inom sjukvården och som saknar formell utbildning, men som skulle kunna ges bristyrkesulbildning inom de här sektorerna som nu är trånga, inte kan fylla dessa luckor.

Kommer arbetsmarknadsministern atl bifalla den här framställningen eller inte? Om arbetsmarknadsminisiern gör del kan man omedelbart hjälpa till atl minska bristen på ulbildad arbetskraft. Om vi finge fler sjuksköterskor skulle också annan sjukvårdspersonal få jobb. Nu hindras de genom alt det inte finns utbildade sjuksköterskor.

162

Herr arbetsmarknadsminisiern AHLMARK:

Herr talman! Vad fru Landberg delvis lalar om är en förhållandevis lång utbildning på eftergymnasial nivå. För ungefär två är sedan behandlade riksidagen ingående frågan, om man skulle anordna arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå. Den gamla regeringen gjorde då följande uttalande, som riksdagen godkände:

"Detta behov bör--- mötas främst med särskill anordnade kurser.

Dessutom bör i undantagsfall även korta yrkesinriktade reguljära kurser
kunna utnytrias. --. - Det vore i allmänhet inle förenligt med

arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning och avgränsning mol annan utbildning att låla den omfatta mångåriga studievägar."

Men självfallel kommer den nya regeringen också all vidla åtgärder som kan visa sig lämpliga på kort sikl. Bristyrkesutbildningens omfattning omprövas fortlöpande. Om det skulle visa sig möjligl att genom särskilda bristyrkesutbildningar öka utbildningen till sjuksköterskor avsevärt mer än vad som kan åstadkommas på annal sätt, är jag beredd att överväga det.

Nr 122   

Tisdagen den 3 maj 1977

Om vidgad bristyrkesutbildning inom vårdsektorn

Fru LANDBERG (s):

Herr talman! Jag förslår att arbetsmarknadsminisiern med sitt svar menar au han har en helt annan uppfattning än socialstyrelsen, skolöverstyrelsen. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Kom-munakjänstemannaförbundet. Svensk sjukskölerskeförening och Svenska laboratorieassistenlföreningen när det gäller den vidareutbildning av personalen som begärts i AMS framställning. Del innebär såvitt jag kan förstå att arbetsmarknadsminisiern kommer all avslå den framställning som gjorls av AMS, och det beklagar jag. Del kommer samlliga dessa organisalioner också att beklaga. Det är nämligen mycket sällan som samtliga dessa organisalioner träffar en överenskommelse för att få till stånd en bristyrkesulbildning.

Herr arbetsmarknadsministern AHLMARK:

Herr lalman! Del som gjorde fru Landberg ledsen var ell direkt citat av vad den gamla regeringen skrev om arbetsmarknadsutbildning. Jag citerade bara ur en proposition som avgavs till riksdagen 1975 och som riksdagen då ställde sig bakom - propositionen 1975:45 s. 81-21. Det är alltså ingenting all bli upphetsad över.

Jag sade också att vi är beredda att vidta åtgärder som kan visa sig lämpliga även på kort sikt. Och jag upprepar: Bristyrkesulbildningens omfattning omprövas fortlöpande. Skulle det visa sig möjligt alt genom särskilda bristyrkesulbildningar öka ulbildningen lill sjuksköterskor avsevärt mer än vad som kan åstadkommas på annal säll är jag beredd att överväga det.

Jag har också visal på vilket säll vi jobbar för all få fier sjuksköterskor. Jag har pekat på utredningen, som skall arbeta med förtur för atl se till atl flaskhalsarna minskar. Och jag har pekat på de reaktiveringskurser som redan finns inom arbetsmarknadsutbildningens ram.

Överiäggningen var härmed slulad.

163

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om strukturomvandlingen inom gummiindustrin

§ 6 Om strukturomvandlingen inom gummiindustrin

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordel för alt besvara herr Håkanssons i Trelleborg (s) den 25 mars anmälda fråga, 1976/77:349, och anförde.

Herr talman! Herr Håkansson i Trelleborg har frågai mig på vilket sätt kommunerna dellar i utredningsarbetet rörande gummivaruindu-slrin.

Regeringen gav i december 1976 slatens induslriverk i uppdrag att utreda vissa frågor rörande gummivaruinduslrin. Enligl uppdraget skall verket i utredningsarbetet låla sig biträdas av en särskild referensgrupp med representanter för bl. a. berörda myndigheter och organisationer.

Givetvis är utredningens arbete av slort intresse för berörda kommuner, och det är angeläget att industriverket på lämpligt sätt samråder med dessa i utredningsarbetet. Jag förutsätter alt delta kommer all ske på ett tillfredsställande sätt

164

Herr HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Bakgrunden lill min fråga är en debatt som jag hade med industriministern den 25 november i fjol- Den utmynnade i ell uttalande där industriministern sade: "Den nya regeringens inriklning på en decentraliserad näringspolitik, som framgår av regeringsdeklarationen, gör det självklart att kommunerna deltar i detla samrådsarbete."

Inbjudna lill det samrådsarbete som industriministern hänvisar till i sitt svar är enligt ett PM från riksdagens upplysningsriänst: Arbetarskyddsstyrelsen, industrideparlemenlet, kommerskollegium, LO, slyrelsen för leknisk ulveckling, SAF, Svenska fabriksarbeiareförbundel, Sveriges Gummiindustriförening, SIF, TCO och överstyrelsen före ekonomiskl försvar. Direktiven för den här referensgruppen finns i form av elt pressmeddelande.

Det skulle i och för sig vara intressant att föra en diskussion med industriministern om gummiindustrins utveckling, strukturförändring etc, men det var inle detla frågan gällde - den gällde kommunernas roll i utredningen. Hur stämmer statsrådets uttalande i dag med hans uttalande i den senaste debatten och med verkligheten? Det har ju hänt en del. Håller den skisserade lidsplanen all en första lägesrapport skall presenteras sommaren 1977? Hur blir eller hur är formerna för utredningsarbetets bedrivande?

Jag har alltför ofla i olika sammanhang tvingats konstatera att kommunerna i näringslivsfrågor tyvärr har Ivingals atl spela den passive åskådarens roll. Låt mig bara helt kort påminna om att del finns företag inom gummiindustrin som har tappat I 000 arbetstillfällen på några få är. Och det finns kommuner som har ell så ensidigt näringsliv all det i allt väsentligt består av en ytterst dominerande gummiindustri. Ser man detta mot den tämligen självklara bakgrunden att en av hörnpelarna i den kommunala ekonomin, om än mest indirekt, är näringslivet, skall

vi väl inte nu behöva utveckla effekierna för kommunerna. Därför måsle kommunerna ges en plats i referensgruppen.

Jag ber att få tacka för svarel även om det inte helt stämmer med innehållet i del tidigare lämnade svarel. Berörda kommuner kan inte vara nöjda med den reviderade uppfattning som kan beskrivas med den nu rätt berömda satsen "vi nådde inle ända fram". När ulredningen nu pågår får man bara hoppas att den inte skall sluta i del nästan lika välkända uttalandet "lycka till", utan att den skall leda till snabba och positiva resullal för näringen och därmed för sysselsättningen och kommunerna. Den senare förhoppningen tycks industriministern och jag dock vara hell överens om.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om strukturomvandlingen inom gummiinduslrin

Herr industriministern ÅSLING:

Herr lalman! Jag vill undersiryka vad jag har sagl i milt svar lill herr Håkansson i Trelleborg, att kommunerna kommer att bli delaktiga i della utredningsarbete. Om vi skulle ha följt herr Håkanssons recept och utsett en representant för kommunerna i referensgruppen, hade naturligtvis de kommuner som inte blivit förelrädda där känt sig vid sidan om utredningsarbetet. Metodiken måste i stället vara den att referensgruppen lar kontakt med representanter för alla berörda kommuner. Även om del finns en viss koncentration inom gummiindustrin, finns det ändå ett stort antal mindre förelag. Även de kommuner där dessa är verksamma bör självfallel få säga sitt inför referensgruppen.

Hen HÅKANSSON i Trelleborg (s):

Herr lalman! Jag lycker all vi skall hålla oss till hur själva sakfrågan skall hanteras. Jag har bara noterat att i den förra diskussionen sades det all det är självklart att kommunerna skall della i del här samrådsarbetet, medan del i dag sägs all det är angelägel att industriverket på lämpligt sätt samråder med kommunerna i utredningsarbetet. Del är som jag ser del en viss skillnad mellan dessa båda ullalanden.

Jag skall inle föra diskussionen vidare, men det hade varil fulll möjligl att Kommunförbundet hade fält svara för den kommunala samordningen lill fördel för kommunernas roll och infiytande i själva utredningsarbetet

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Jag tror att herr Håkansson i Trelleborg inte känner till hur frågan upplevs i kommunerna. Kommunerna har ett legitimt behov att direkt della i detla arbele. Om vi vall herr Håkanssons modell skulle kommunerna ha varil represenlerade av mer än elt liolal ledamöler, och det är inte praktiskt möjligt. Vi har också en lidsplan all följa. Därför är det bättre all det kommunala samrådet får ske från kommun lill kommun i regi av denna arbetsgrupp och den personal som sköter utredningen i industriverket

Överläggningen var härmed slutad.

165

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

§ 7 Om ett prototypstålverk i Vikmanshyttan

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordet för att besvara   herr Ny-
—   quists (s) den 13 april anmälda fråga, 1976/77:377, och anförde:
Om ett prototyp-   Herr talman! Herr Nyquisi har frågat mig om jag är beredd att ta

stålverk i Vikmans-   initiativ till ett statligt åtagande för ett prolotypslålverk av vissl utförande.

hyttan

att uppföras; exempelvis i Vikmanshyttan.

Som herr Nyquisi anför i sin fråga är jag mycket inlresserad av de projekt som pågår för nya stålframställningsprocesser. Ell av del mesl framåtsyftande är det som har presenterats av professorerna Eketorp och Stranden. Mitt intresse delas av styrelsen för leknisk utveckling som f n. stödjer en första utredande fas av projektet.

Projektet innebär inte enbarl en studie av stålprocessen som sådan utan också ett försök till optimering av hela arbetsprocessen, inkl. transporter, miljö och sysselsättningsaspektet

Jag vill emellertid understryka all projektet ännu befinner sig i sin förberedande fas. Något underiag för ett beslut om byggande finns f n. inte. Möjlighelerna all successivt ta till vara utvecklingsresultaten skall dock självfallel beakias.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag ser myckel positivt på att styrelsen för leknisk ulveckling har engagerat sig i detla projekt. Jag kommer atl med stort intresse följa utvecklingsarbetet När utvecklingsresultaten föreligger får frågan om slalligt stöd för alt överföra resultaten lill praktisk användning prövas.

166

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Jag ber att få lacka för svarel,

Enligl länspressen uppe i Dalarna skulle industriministern för någon tid sedan ha sagl att mycket av dagens problem inom svensk industri härrör från att den tekniska utvecklingen gåll ifrån de svenska företagen. Den presenterade idén med en hell ny leknik för smältprocessen - energisnål och snabb - ansågs visa en ny väg, I svaret i dag säger induslriminislern all den innebär "ett försök lill optimering av hela arbetsprocessen, inkl, transporter, miljö och sysselsättningsaspekter".

För min del är jag beredd atl insiämma i den uppfattningen, givelvis under förutsättning atl projektet håller vad det lovar. Men del måste ju provas fram, helst skalenligt.

Svenskarna har ju under årens lopp på sill sätt utvecklat bessemer-meloden, eleklrostålugnarna och kaldougnarna. Del vore ett avgjort steg framåt om tillverkningsprocessen för stål ylleriigare kunde avkortas och bli både snabbare, energisnålare och kanske t, o, m. miljövänligare. Vi kunde då få ;se en ny kapilalkosinadskurva, och del vore ju en intressant sak,

Mol den bakgrunden tycker jag all svaret är litet vagt formulerat när det sägs all del ännu inle finns något beslut om byggande. Projektet befinner sig visserligen ännu på experimentsladiel, men jag tycker ändå

att svaret kunde ha slutat i ett besked om atl detta arbete på något sätt skall stimuleras utöver vad STU f n, gör.

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Här lillämpas den arbetsordningen att så länge ell projekt av den här karaktären är föremål för ulveckling, är det styrelsen för teknisk utveckling som har tillsynen över och även resurser atl stödja dylika projekl. Så snart projektet är realiserbart i praklisk användning, får man ta över det i andra former, och då kan del bli en del av näringspolitiken och industripolitiken.

Så snart denna nya process visar sig praktiskt användbar är jag, som jag framhållil i svarel, beredd all förelägga riksdagen förslag om formerna för alt realisera projektet.

Nr 122    ..

Tisdagen den 3 maj 1977

Om hotet mot stålindustrin i Eskilstunaområdet

Hen NYQUIST (s):

Herr talman! Enligt forskarna kan man i denna process använda både fosforhaltig malm och lågvärdigl kol. Den reaklorsnabba processen ger också metanol. Man kan hålla med de båda förslagställande teknikerna om atl forskning i löpande produklion, där man prövar nya slålkvaliteter, finns i alltför liten utsträckning i Sverige.

Dessutom kanske ett skalenligt försök skulle ge möjlighel för arbetarna atl för första gången få vara med om att planera och bygga den industri de skall jobba i. Det är just vad Vikmanshyllearbelarna vädjat om på första maj.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om hotet mot stålindustrin i Eskilstunaområdet

Herr industriministern ÅSLING erhöll ordel för all besvara herr Gustavssons i Eskilstuna (s) den 22 mars anmälda interpellation, 1976/77:120, och anförde.

Herr talman! Herr Gustavsson i Eskilstuna har frågai mig om jag är beredd att när det gäller Gränges Nyby medverka till ålgärder som tar sikte på hela sysselsättningssituationen i Eskilsiunaområdet

All den svenska stålindustrin befinner sig i en situation där strukturella förändringar är nödvändiga för att branschen skall kunna öka sin internationella konkurrenskraft synes flertalet bedömare vara överens om, Della gäller inle minst inorri det produktområde där Gränges Nyby är verksamt, dvs. produktionen av rostfritt stål. Bl, a. finns det starka skäl som talar för en ökad samverkan mellan företagen i branschen.

Regeringen är beredd atl stödja en ökad samordning inom stålindustrin. Jag har tidigare framhållit att strukturomvandlingen dock måste få en sådan uiformning och ske i sådan takt atl det ges möjligheter att bereda sysselsällning ål de anslällda som berörs. Där så krävs måsle kraftfulla

167

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om hotet mot stålindustrin i Eskilstunaområdet

arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder sättas in.

Branschutvecklingen inom stålindustrin måste formas i nära samråd mellan alla berörda parter, Föratt aktivt arbeta med olika frågor i samband med de strukturella förändringar som kan aktualiseras inom stålindustrin har nyligen tillkallats en särskild arbetsgrupp. Arbetsgruppen skall sålunda medverka i arbetet med alt ulforma erforderliga åtgärder från samhällels sida för att åstadkomma önskvärda förändringar i vad avser bl, a, ägarförhållanden och produktionsinriktning. Gruppen skall vidare belysa de branschpoliliska, regionalpolitiska och sysselsältningsmässiga konsekvenserna av olika utvecklingsalternativ och överväga vilka särskilda åtgärder sorn kan komma att krävas för att säkra sysselsättningen på berörda orter, I gruppen ingår representanter för regeringskansliet, de fackliga organisalionerna samt branschorganisationerna. Arbetet med analyser av näringslivets sammansättning och utvecklingstendenser samt arbetsmarknadssituationen i de aktuella kommunerna har redan inletts. Arbetsgruppen kommer att löpande hålla konlakt med berörda kommuner och länsstyrelser. Gruppens arbete syftar sålunda lill alt göra de mera övergripande bedömningarna av sysselsätlningssiluationen i berörda kommuner som herr Gustavsson efterlyser för Eskilstunas del. Därefter får behovet av arbetsmarknads- och regionalpoliliska åtgärder prövas.

168

Hen GUSTAVSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag ber atl få tacka industriministern för svarel på min interpellation. I den del av svaret som är en branschöversikt betonar statsrådet de starka skälen för ökad samverkan inom stålbranschen och anmäler regeringens beredvillighet att stödja erforderiig samordning. Hur långt regeringen kan tänka sig gå säger inle statsrådet något om, men jag har heller inte frågai. Jag har observerat såväl restriktiva som långtgående uttalanden om graden i de samhälleliga engagemangen från regeringsledamöters sida. Här vill jag notera ett par positiva inslag i svar som jag fåll på frågor till herr Åsling. Del ena är det jag fick i förra interpellationsdebatten i ärendet, då herr Åsling uttalade all det statliga stödet kunde ske med staten som kreditgivare eller som direkt aktiv ägare. Det aktiva ägarskapet utesluter väl minoritelsposter utan inflytande.

Att fackföreningsrörelsen kommer med i en arbetsgrupp som skall verka för erforderiiga samhällsåtgärder i riktning mol förändrade ägarförhållanden och produktionsinriktning lyckerjag är bra. Del måsle innebära alt man inom fackföreningsrörelsen ansett sig ha fått garantier för att regeringen för sin del inte bara anser sig själv ha en åskådarroll utan ansvar och engagemang. Vissa yttranden utanför riksdagen har ju väckt fruktan för delta. När det gäller stålindustrin är det ju främst fackföreningsrörelsen som varil vaken för de krav som utvecklingen skulle komma att ställa. Redan år 1971 böriade t, ex. Metallindustriarbetareförbundet kräva planmässigt samordnade investeringar samt marknadsföring och

utvecklande av nya produkler för all ge sysselsättning när den gamla produktionen sviktat

All statsrådet Åsling inte väjer undan för behovel av förenklingar i ägandeförhållandena i riktning mot ell ökal slalligl ägande skall räknas honom till godo. Men jag utgår ifrån all statsrådet är medveten om att det inom näringslivet finns raska gossar som inle har sysselsällningen som ledsriärna, utan för vilka vinsten är allt, och de kan länkas vilja föregripa herr Åsling och hans arbetsgrupp med fusioner som ligger i linje med deras målsällningar - jag kan illustrera vad jag menar med ire namn: Vikmanshyttan, Uddeholm och Stora Kopparberg, Även på denna punkt tolkar jag dock herr Åsling posilivi, och-jag läser in i protokollet all jag fäll ett besked om alt någol sådani inte skall få ske. Jag är tacksam för ett bestyrkande av att min tolkning härvidlag är riktig, efiersom del är angelägel för de anslällda att få ett otvetydigt besked om atl del slatliga engagemang som nu anmälts innebär att en lolal samhällsbedömning skall få bli vägledande vid eventuella förändringar.

I detta avseende inskränker jag mig inle lill alt bara avse Gränges Nyby, men jag utesluter inle del företaget. Det har nämligen förekommit en del tidningsuppgifter om all vissa krafter skulle skära pipor i vassen genom att förse sig med de bäsla bitarna, vilkel skulle medföra nedläggning av reslen. Del vore bra om statsrådet kunde bekräfta alt det inte kommer au bli fråga om någol sådani.

I dagens interpellationssvar säger statsrådet alt de siruklurförändringar som måste lill inle får gå fortare än all del går alt få fram nya jobb och att kraftiga arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska ålgärder måste sättas in där så krävs. Det låter positivt Detsamma måste sägas om att arbetsgruppen skall arbela i god kontakt med berörda kommuner och länsstyrelser och efler genomlysning av sysselsätlningssiluationen ge underiag för arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder. Sammantaget Och mol bakgrund av den krympning av Eskilslunaområdeis för-söriningsbas som jag har beskrivit i min interpellation måste della lolkas som ett jakande svar på min fråga, om statsrådet när del gäller Gränges Nyby är beredd atl medverka lill åtgärder som tar sikle på hela sysselsältningssituationen i Eskilstunaområdet. Statsrådet kunde dock ha varil något mer konkret på denna punkt. Förutsättningarna är sådana att del hade varit möjligt att utan all föregripa något väsentligt i andra sammanhang ge ett klarl besked om all Gränges Nyby skall ges möjligheter alt leva vidare. Ligger del ell sådant besked i del svar jag har fått från statsrådet Åsling?

Som arbelsmarknadsslrukturen ser ut på åtskilliga håll tycker jag alt industriministern i likhel med mig närmast bör uppleva del som en lättnad all Gränges Nyby och därmed en god del av Eskilstunaorlens arbetsmarknad faktiskt kan lyftas ut ur den just nu svåraste problembilden genom vissa måttliga stödåtgärder.

Efler del atl specialstälsulredningen presenterades i millen av mars och jag som en följd därav slällde min interpellation har nämligen, som

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om hotet mot stålindustrin i Eskilstunaområdet

169

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om hotet mot stålindustrin i Eskilstunaområdet

statsrådet vet, vid Gränges Nyby utretts alternativa möjligheter alt slärka förelagets konkurrenskraft Därvid har framkommit atl man genom en investering i en s. k. siränggjutningsanläggning väsentligt kan sänka tillverkningskostnaderna och i kombination med den redan beslutade investeringen i Surahammar skapa en tillverkning av kallvalsad rostfri plåt som blir den effektivaste i Sverige och jämförbar med ulländska konkurrenters. Kallvalsad rostfri plåt kommer icke all vara någon höglönsam produkt men ändå av stor betydelse för Sverige, inle minst genom den produklion av svetsade rör som Nyby och andra företag har.

Det måste erkännas atl Gränges Nyby i samverkan med de anslällda trols stora personalreduceringar pä ett ansvarsfullt säll har skyddat sysselsättningen samtidigt som man haft en extremt dålig lönsamhet. Man bedömer sig inte ha möjlighel att utöver detta genomföra den beskrivna investeringen, om inte lokaliseringsstöd beviljas för densamma med ett belopp på ca 70 milj. kr. Alt fortsätta tillverkningen på det sätl som sker i dag bedömer man inte som möjligt ur företagsekonomisk synpunkt. Och alternativet till slränggjutning är alt köpa varmband på marknaden, vilket i sin lur försämrar Sveriges betalningsbalans med ca 100 milj. kr. och ger 500 färre arbetstillfällen vid Gränges Nyby. Investeringen i slränggjutning skulle även, framhåller man, påverka Surahammar positivt och ge ca 75 fler arbelslillfällen. Övriga konkurrenter i Sverige kommer endast att påverkas ytterst marginellt

Ett aktivt stöd för dessa planer innebär självfallet inte atl problemen är ur världen för evigt, men såviti jag kan förslå skulle del ge elt för alla parter värdefullt rådrum under något tiotal år.

Herr statsråd! Har regeringen i nuvarande läge, när stålbranschen i övrigt visar upp så många problem, råd att avstå från att medverka till detta rådrum?

170

Herr industriministern ÅSLING:

Herr talman! Herr Gustavsson i Eskilstuna tar här upp två skilda frågor. Den första är den principiella frågan hur del statliga engagemanget i slålindusirin skall utformas för att bidra lill den som vi nu är på del klara med nödvändiga strukturförändringen. Och där vill jag säga att vi skall låta de förhandlingar som redan har inletts ha sin gäng, innan vi tar upp den frågan till mera ingående diskussion. Den metodik som förespråkar att man redan innan förhandlingarna startar, eller innan de gåll in i ell avgörande skede, preciserar vad man vill nå i form av andelar i ägande- och ägarengagemang är att föregripa förhandlingarna. Det är en felaktig förhandlingslaktik och förhandlingsslrategi. Jag tror att man här måsle gå till verket förutsättningslöst Och jag är för min del beredd all ulan hänsyn till förutfattade meningar eller gamla dogmer medverka lill elt slalligt engagemang i stålindustrin på den nivå som blir nödvändig för atl rädda en ulvecklingsduglig stålindustri ål framliden och för att slå vakl om sysselsällningen. Lål oss alltså återvända lill diskussionen om ägarengagemangel när den dagen är inne.

När del sedan gäller den mera speciella fråga som herr Guslavsson      Nr 122 tagil upp i sin inierpellalion, alliså framliden för Gränges Nyby, är jag     Tisdagen den i allt väsentligt överens med herr Gustavsson om bedömningen av fö-      3 gj g-j-j

retagel som induslriell enhet och de länkbara tekniska förändringar och      --

utvecklingsfaser som skulle vara möjliga i Gränges Nyby. Om åtgärder för att

Men nu är situationen den att företaget inte mer än mycket preliminärt bistå spansk har anmäll sina önskemål om stallig medverkan. Från industridepar- oppositionspolitiker temeniets sida har vi uppmanat Gränges Nyby au hålla en nära kontakt med den speciella arbetsgrupp som i samband med förhandlingarna skall bevaka struktur- och arbetsmarknadsfrågorna. Vi får alltså lillfälle alt bedöma dessa frågor när Gränges Nyby inför arbetsgruppen mera precist har angivit sina synpunkter och framställt sina krav på samhällets medverkan.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om åtgärder för att bistå spansk oppositionspolitiker

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordel för all besvara herr Lidboms (s) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:365, och anförde:

Herr talman! Herr Lidbom har frågai mig vad utrikesdepartementet hittills har gjorl och avser göra för all bistå spanske medborgaren José Luis Rodriguez.

Rodriguez anhölls den 1 mars 1977 i Förbundsrepubliken Tyskland med anledning av en Interpol-efterlysning. Han hölls härefter i häkte i Liibeck i avvaklan på atl han skulle begäras utlämnad till Spanien.

När utrikesdepartementet flck kännedom om all Rodriguez hade an-hållils och förvarades i häkte, instruerades omgående generalkonsulatet i Hamburg, lill vars distrikt Liibeck hör, alt lill de tyska myndighelerna framföra alt Rodriguez redan hade lagförts och dömts i Sverige för del brott för vilkel han nu kunde komma all begäras utlämnad lill Spanien. Generalkonsulalel skulle vidare framhålla all Rodriguez hade avriänat del ådömda straffet och all han hade gjorl ansökan om amnesti som prövades av de spanska myndighelerna. Generalkonsulatet anmodades atl särskilt understryka atl Rodriguez innehade svenskt resedokument enligl 1951 års Genéve-konvention om flyktingars rättsliga slällning. Generalkonsulatet framförde dessa uppgifter och lämnade samtidigt en redogörelse för Rodriguez och hans familjs situation i Sverige saml för huvuddragen i den svenska domen.

Jag vill också nämna all ulrikesdepartemenlel såg lill all Rodriguez flck juridiskt biträde och att kosinaderna härför förskolterades av svenska staten. Generalkonsulalel hade efter anhållandet fortlöpande kontakt med vederbörande tyska myndigheler och med den advokat som biträdde Rodriguez. En riänstemän från generalkonsulalel besökte denne i fängelset

Genom ambassaden i Bonn informerades del lyska uirikesminisieriei            171

Nr 122               om de på svensk sida kända fakta i ärendet Ambassaden hade under

Tisdagen den      ärendets gång förbindelse med både utrikes- ochjusiitieminisieriei. Vida-

3 mai 1977         inhämtade ambassaden i Madrid efler instruktion från departementet

---------------   upplysningar om frågans läge i Spanien.

Om åtgärder för att      Den 13 april beslöt den lyska domstolen försätta Rodriguez pä fri fot

bistå spansk       Då utlöpte den frist som domstolen hade fastställt för ingivande av ut-

oppositionspolitiker    lämningsframställning pä diplomatisk väg. Någon framställning hade inle
inkommit till de lyska myndigheterna.

Hen LIDBOM (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka utrikesministern för svarel.

När jag ställde den här frågan i slutet av mars hade den kanske en annan fräschör. Då sall José Rodriguez i häkte i Liibeck med anledning av en eflerlysning av Interpol. Man vissle så atl säga inle vilket öde som väntade Rodriguez, om han skulle bli utlämnad till Spanien eller inle. Nu vel vi atl han är pä fri fot och återbördad. Del gör ju alt jag egentligen inle har någon anledning all här i dag föra en diskussion med utrikesministern om fallet Rodriguez. Det var visserligen så, atl José Rodriguez och hans familj enligl lillgängliga uppgifter kände sig övergivna av Sverige och skulle ha önskal en effeklivare hjälp, men jag är för min del helnöjd med del svar som utrikesministern har lämnat i del stycket. Jag lycker mig kunna utläsa av svaret atl utrikesministerns principinställning är all en polilisk flykting som har fått fristad i Sverige skall i sådana här situalioner få all länkbar assistens, ungefär på samma sätt som en svensk medborgare. Om vi är överens på den punklen är det del viktigaste för dagen och jag är nöjd.

Jag skulle möjligen vilja beröra en annan sak, och häri ligger inle den minsta förebråelse. Det är en liten reflexion som man kan göra i detla fall. José Rodriguez kom ju lill Sverige som flykting och begärdes utlämnad av de spanska myndigheterna för ett försök lill bankrån. Den dåvarande regeringen vägrade all lämna ul honom. Riksåklagaren läl ålala Rodriguez, som för della försök lill bankrån dömdes lill elt fängelsestraff i Sverige. Han avriänade också del fängelsestraffet här. Det lär vara så, alt del var samma försök till bankrän som låg bakom Interpols eflerlysning och Rodriguez rätt långa lid i häkte. Man skulle kunna lycka att Rodriguez borde ha varit avförd från Interpols register för rätt länge sedan. Om verkligen precis samma broll låg bakom efterlysningen, borde några uppgifier under mellantiden ha nätt Interpol om atl han redan avriänat straffet för del brott som föranlett Interpols eflerlysning. Därmed borde han också ha avförts från Interpols register. Det är möjligl alt det enligl kutym och gällande regler egentligen är spanjorerna som borde ha upplyst om förhållandet, men det hade kanske också varil bra om vi från svensk sida hade lämnat sädana informationer lill Interpol atl del inle behövt bli någon häktning över huvud taget.

172                      Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om en kampanj mot dödsstraffet

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för atl besvara herr Lidgards (m) den 20 januari anmälda interpellation, 1976/77:80, lill herr statsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Lidgard har i en interpellation lill statsministern ställt frågan om han är villig all medverka till att vårl land lar initiativet till en kampanj mol dödsstraffet, som är avsedd all få internationell räckvidd. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande.

Självfallet delar jag herr Lidgards syn pä dödsstraffet och hans indignation inför de avrättningar som förekommer runt om i världen. Dödsstraffet är ovärdigt ell civiliseral samhälle och är den svåraste kränkningen av människovärdet

Tyvärr måste vi emellertid konslalera all vi i internationella sammanhang får oerhörl litet gehör för vår uppfattning i dessa frågor. Herr Lidgard har själv erfarenheler av de svårigheter som förelåg när dödsstraffet för inte så länge sedan behandlades i Europarådets parlamentariska församling. I FN är problemen ännu slörre. Vi talar dess värre ofta för döva öron när vi vädjar om humanitet och respekt för människovärdet innebärande avskaffande av dödsstraffet Del gäller atl upplysa den allmänna opinionen i dessa frågor. Vi har sett exempel på hur människor har demonstrerat och krävt dödsstraff för någon som begått svära våldsbrott Enligt vår uppfattning kan emellertid inte det mest avskyvärda brott motivera atl människor klipper av en annan människas livstråd.

Som herr Lidgard själv påpekar har Sverige vid många tillfällen sökt vara pådrivande i kampen mol dödsstraffet Del var bl. a. pä svenskt initiativ som FN:s generalförsamling 1968 och 1971 antog elt par vikliga resolutioner rörande dödsstraffet I den senare resolutionen uppställs som en målsättning atl staterna skall gradvis minska antalet broll som är belagda med dödsstraff Det sägs också atl slutmålet skall vara ell fullständigt avskaffande av detla straff

Men verkligheten är inte så ljus. Man kan inle ens med säkerhei säga all ulvecklingen går mol en minskad användning av dödsslraffet På många häll ökar i slällel användningen av delta straff, särskill i lider av polilisk oro eller tilltagande väldsbrotlslighet.

Del hängivna arbete som bedrivs av enskilda och organisalioner i syfte all skapa en opinion mol dödsstraffet är mycket betydelsefullt och har regeringens fulla slöd.

Regeringen kommer alt noggrani undersöka möjlighelerna all pä nyll aktualisera dödssiraffsfrågan på del internalionella planet En möjlighet, som vi f n. överväger, är alt la upp frågan i FN med sikle på all fä den behandlad vid FN:s sjätte kongress för förebyggande av brott och behandling av brottslingar, som skall anordnas 1980. Det är ännu för tidigt all säga om denna väg kommer att visa sig framkomlig. Herr Lidgard kan vara förvissad om att vi kommer alt pröva de möjligheter som står oss lill buds för all avskaffa dödsstraffet

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om en kampanj mot dödsstraffet

173

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om en kampanj mot dödsstraffet

174

Herr LIDGARD (m):

Herr lalman! Jag lackar utrikesministern för del svar som jag har fått på min fråga om regeringen möjligen skulle kunna tänka sig alt värt land tog elt initiativ till en kampanj mol dödsstraffet, en kampanj som enligt min uppfattning måste få en internationell räckvidd. Jag måste säga att jag är mycket tacksam för den positiva grundsyn på angelägenheten av dödsstraffets avskaffande som kommer lill uttryck i svaret, inle minst när utrikesministern slår fast all dödsslraffet är ovärdigt ett civiliseral samhälle och utgör den svåraste kränkningen av människovärdet Jag är också glad ål all fru Söder delar min indignation över de avrättningar som förekommer runt om i världen.

Del var den amerikanska avrättningen i millen på januari detta år som blev den då akluella bakgrunden lill den interpellation som jag ställde. Naturligtvis riktade sig i första hand min indignation mot avrättningen som sådan och mol det meningslösa och avskyvärda skådespel som hade föregått själva exekutionen men också mol de hysteriska och förnedrande scener från denna som förmedlades bl. a. av televisionen. Jag tycker alt man där fick avslöjat för sig bättre än på många andra sätt vilka hemska instinkter som är förborgade i människan och vilken sensationslysinad som kan komma till ultryck vid sådana här tillfällen.

Sedan dess har vi fått lillfälle att ta del av tvä andra händelser, som i mänsklig förnedring inte slår den amerikanska tragedin mycket efler, trots atl inga dödsstraff utdömdes eller kunde utdömas. Jag tänker på de människor som, aningslöst hemfallna ål ingenting annat än sitl hämndbegär, en öga-för-öga-, tand-för-tand-menlalilet av gammaltestamentligt slag, ropade på dödsstraff i samband med en fransk mordräl-legång och nu senast också i Tyskland i samband med Stuttgarldomarna. Och ropen och kraven på dödsslraff kommer all fortsätta. Del framgår också av interpellationssvaret Man måsle såviii jag förstår göra något ål della och man måste göra del med kraft och allvar, om man vill bryta trenden.

Jag vill lacka för uppgiften all regeringen överväger all la upp frågan i FN i syfte all få den behandlad vid FN:s själle kongress för förebyggande av broll och behandling av brollslingar.

Naturligtvis har jag lagt märke lill alt inte ens utrikesministern känner sig riktigt säker på att det är en framkomlig väg. Men om jag inle är felunderrättad, ulgår den femårsperiod under vilken FN-sekretarialet skall undersöka utvecklingen av dödsstraffet, jusl 1980, och del kanske på någol sätt kan vara ett slöd för den svenska regeringen, om den vill ta upp saken. Frågan är ju särskilt aktuell just då.

Men detla senare är trots alll en sorls teknikaliteler. Jag tror all del viktigaste som sägs i interpellationssvaret är utrikesministerns konstaterande att det gäller att upplysa den allmänna opinionen. Men det har man ju hållit på med i ell par hundra år. Noga räknal log det väl 100-110 år i vårt eget land från del all någon jurislprofessor 1861 började diskutera dödsslraffels avskaffande i en uppsals ogh fram till dess atl man verkligen

fattade ett beslut om saken. Del finns kataloger av, låt mig kalla del dödsstraffets för och dödsstraffets emot, men såviti jag förslår har de aldrig lett till någol resultat Det är saker som har diskuterats jurister emellan och kanske ibland förts ut lill allmänheten, men inte på ett sådani säll all den allmänna opinionen verkligen har skakats i sitt innersta av dödsstraffets förfärlighet

Utrikesministern hänvisar till min egen privata lilla erfarenhet av svårigheterna i utrikespolitiska sammanhang atl vinna gehör för sina synpunkter och önskemål, ja, t. o. m. att det kan vara svårl all få i gång en seriös diskussion.

I Europarådel försökle jag vid ett tillfälle atl argumentera ungefär efter de linjer som vi har följt här i Sverige och som lett till önskvärt resultat Jag tyckte att jag mötte en viss förståelse hos en av delegaterna från ett annal land - jag skall inle säga vilket - ända till dess att han sade lill mig: Men ni skjuler dem väl när de flyr.

Del ger en kuslig relief åt det ringa allvar som man hanterar de här frågorna med på vissa håll, och det gör all jag har uppfattningen alt man måsle ta sig an den här frågan pä ett nyll sätl, föra en ny diskussion. Hur det skall gä till är jag inte den som kan säga. Men till mina nedslående erfarenheter hör den uppenbara oviljan hos många internationella parlamentariker all gå i närkamp med problemen. Det räcker kanske med atl påminna om att när man röstade om denna fråga i Europarådets juridiska utskott, höll ungefär hälften av ledamöterna sig borta från omröstningen för atl slippa ta ställning. Man kryper bakom vad man kallar för den allmänna opinionen i hemländerna och bortser helt från atl del är en opinion som bara låter höra av sig vid upprörda tillfällen såsom vid svåra våldsbrott, vid terrorislhandlingar, vid kapningar och tagande av gisslan, osv,

"Del gäller alt upplysa den allmänna opinionen", citerade jag nyss. Jag delar således den uppfattningen, men del gäller också alt upplysa dem som skall upplysa den allmänna opinionen och atl sälla material i deras händer för atl skapa underiag för deras verksamhel. Del är della jag menar med en kampanj mol dödsstraffet

I vårt land är det inte särskilt modigt att slå upp och säga: "Jag är emot dödsstraffet" Del skapar ju inga nalionella motsättningar eller förvecklingar. Men kanske jusl därför skulle vårt land kunna ulgöra en utomordentligt god bas för en kampanj för dödsslraffels avskaffande, nota bene om vi verkligen menar allvar med vad som slår i interpellationssvaret, all dödsstraff är "den svåraste kränkningen av människovärdet".

Jag har observerat alt den svenska sektionen av Amnesty International efler del alt jag ställt min fråga till statsministern har kommii med en framställning till regeringen om ett bidrag för en konferens här i Stockholm vilken skulle utgöra inledningen till en världsomspännande kampanj mot dödsstraffet Jag lycker det är elt fint initiativ som har lagils - det ligger hell i linje med de tankegångar som har varil vägledande

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om en kampanj mot dödsstraffet

175

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om en kampanj mot dödsstraffet

för min interpellation - och jag tycker också man kan säga atl del ligger i linje med inlerpellalionssvaret Och när ulrikesminislern i svarel anför all del hängivna arbele som bedrivs i syfte att skapa en opinion mol dödsstraffet har regeringens fulla slöd skulle jag kunna säga: Låt detla regeringens fulla slöd la sig del konkreta ultryckel all Amnesty International får de medel som behövs för atl kunna dra i gång den här kampanjen mot dödsstraffet!

176

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr lalman! De exempel som herr Lidgard tog fram har upprört mig i lika hög grad som de har upprört honom. Jag länker då pä den avrättning som ägde rum i USA, men också på de scener i samband med den händelsen som publicerades i tidningar och som visades i TV, Jag vill understryka än en gång att alll detla är en fruktansvärd kränkning av människovärdet, liksom del som jag apostroferade i mill svar, att det finns grupper av människor som t o, m, kan demonstrera ./Ö/- dödsstraff mol någon människa som har begått en våldshandling.

Jag kan också hålla med om alt de erfarenheler vi har av internationellt arbete på del här områdei är nedslående. Men därför får vi inle ge upp, utan det bör ivärlom vara en uppfordran lill oss alt gå vidare i kampen för avskaffande av dödsstraffet Vi bör på svensk sida gå i främsta ledet bland världens stater när det gäller denna fråga, och regeringen kommer att fortlöpande undersöka alla möjligheter all la nya realistiska initiativ i frågan.

För all kampen mot dödsslraffet skall kunna få en verklig effekt måste vi söka påverka en bred opinion - det är rikligt - men i första hand måsle vi kanske påverka de styrande i resp, länder - och lyvärr har flertalet länder i världen fortfarande dödsstraffet kvar - för atl få dem atl inse all delta straff är otidsenligt och alt det slår i slrid med de mest elementära kraven pä humanitet.

Jag vill undersiryka vad herr Lidgard sade, all sädana grupper som Amnesty International utför ett beundransvärt arbele på det här området och alt vi bör stödja dem i del arbelel. Regeringen håller just nu på all undersöka möjligheterna till stöd för den konferens om dödsstraffet som man avser all hålla här i slutel av året Vi måsle också slödja andra opinionsbildare för att på sikl kunna nå verkliga resullal i slrävandena atl avskaffa dödsstraffet i världen.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara

dels herr Hagels {-) den 13 april anmälda interpellation, 1976/77:133,

dels herr Sven Anderssons i Stockholm (s) den 14 april anmälda fråga, 1976/77:382, och

dels herr Söderqvists (vpk) den 19 april anmälda fråga, 1976/77:387, och anförde:

Herr talman! Herr Hagel har i en interpellation frågat mig vilka ålgärder regeringen ämnar vidta för all bidra till all den imperialistiska interventionen i Zaire mot Kongos nationella befrielsefront och indirekt mot befrielserörelserna i södra Afrika fördöms och bringas att upphöra.

Herr Sven Andersson i Stockholm har frågat mig vilka uppgifier regeringen har kring del utländska direkta engagemanget i Zaire saml vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att tillkännage vårt avståndstagande från utländsk inblandning.

Herr Söderqvist har frågat mig hur regeringen bedömer ulvecklingen i Zaire och hur den kommer atl på ett internationellt plan agera för att imperialistisk inblandning i Zaire och provokationen mot Angola stoppas.

Jag kommer atl besvara inlerpellalionen och frågorna i elt sammanhang.

Zaire är ett av Afrikas största länder till yla och folkmängd. Genom sitt geografiska läge och sina slora naturrikedomar har del slor polilisk och strategisk belydelse. Zaire spelar därför en viklig roll såväl i Afrika som i större sammanhang. Jag behöver bara erinra om Kongokrisen i börian av 1960-ialel, i vilken ju även värt land kom all bli direkl engageral genom vårl beslut all slälla en militär kontingent till FN:s förfogande.

Del är därför naluriigt att vi med största uppmärksamhel följl de händelser som under de senaste veckorna utspelat sig jusl i den provins i vilken Kongokrisen hade sitt ursprung, dvs. Shaba eller Katanga, som den förut kallades.

I korthet är den bild som nu avtecknar sig av händelseutvecklingen denna.

Den 8 mars inleddes en väpnad aktion i sydvästra Zaire, varvid förband, som uppenbarligen gått över gränsen från Angola, intog ett antal mindre städer i provinsen Shaba. Enligl alla förmodanden utgjordes dessa förband helt eller delvis av de s. k. Katangagendarmerna. Dessa var ursprungligen kalangesiska styrkor under Kaiangaledaren Moise Tshombes ledning, vilka valde att fly landet och slå sig ner i Angola i samband med president Mobutus makttillträde 1965. De har funniis där alltsedan dess och tillhör huvudsakligen lundaslammen.

Mellan dessa förband och de zairiska regeringsstyrkorna i områdei har strider ägt rum alltsedan den 8 mars. Striderna har så småningom koncentrerats lill områden väster om den mycket viktiga gruvstaden Kolwezi,

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

111

12 Riksdagens prolokoll l976/77:/2l-l22

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

178

som regeringstrupperna kontrollerar.

Enligt uttalanden från den zairiska regeringens sida skulle kubanska trupper eller instruktörer ingå bland dessa invaderande förband. Del föreligger dock inga andra informationer om att så skulle vara fallet.

Enligt pressuttalanden från ledare för aktionen skulle syftet med denna vara att störta president Mobulu, som man anser ha vanskött landet. Del föreligger däremot ej några antydningar om atl del skulle vara fråga om ett försök att avskilja Shabaprovinsen från det övriga Zaire, såsom var fallel 1960, Man har sagl sig ej vilja skada västväridens ekonomiska intressen i områdei,

I delta läge har president Mobulu vänt sig dels till de afrikanska staterna via den afrikanska samorganisalionen OAU, dels lill vissa stater utanför Afrika, med begäran om hjälp för alt kunna slå lillbaka vad som från zairisk sida belraklas som en regelrätt invasion och en aggression mot Zaires gränser och territorium.

Vissa länder har beslutat tillmötesgå denna begäran från zairiska regeringen, Marocko har ställt trupper lill president Mobutus förfogande, och Frankrike har medelst en luftbro transporterat de marockanska förbandens materiel lill Zaire samt sänt en del militärteknisk personal dit. Även andra länder har levererat eller utlovat skilda former av materiellt bistånd.

Del är uppenbart atl del ulländska stödel till de stridande parterna har en myckel stor betydelse för den fortsalla händelseutvecklingen. De angripande styrkornas möjligheter alt uppnå sina syften måsle i hög grad bli beroende av den hjälp de kan erhålla utifrån och det stöd de kan få av Zaires egen befolkning. Del är därför svårl alt bedöma den fortsatta utvecklingen.

Ell par slutsatser kan vi dock dra.

All erfarenhet visar alt utländsk inblandning i delta slag av konflikter kan få utomordentligt allvarliga konsekvenser. Särskilt beklagligl är det om vad som från bönan är en nationell eller lokal konflikt ulvecklas till en situation där stormakterna är direkt engagerade. Härtill kommer i della fall de svåröverskådliga följder krigel kan få för ulvecklingen i hela centrala och södra Afrika. De flesta tecknen tyder på atl supermakterna inte vill att konflikten utvecklas till en prestigestrid dem emellan.

Till bilden hör också atl de afrikanska länderna själva tillmäter principen om ländernas territoriella integritet och gränsernas okränkbarhei mycket slor vikl. De anser sig därför ej kunna slödja aktioner som kan innebära en förändring eller upplösning av existerande statsslruklurer.

Försök pågår f n. att åsladkomma en lösning på konflikten genom nigeriansk medverkan. Det är vår förhoppning all dessa anslrängningar skall ge resultat. Det måste vara en betydligt bättre och säkrare väg all söka lösa problemen i fredliga former. De afrikanska staterna själva har de bästa förutsättningarna att åstadkomma sådana lösningar.

Hen HAGEL (-):

Herr talman! Jag lackar utrikesministern för svarel, som jag dock har svårt att helt acceptera.

När del i svaret talas om "invaderande förband" och det omedelbart förut konstaterats att "enligt alla förmodanden utgjordes dessa förband helt eller delvis av ursprungligen kalangesiska styrkor", har man svårt att förstå vad det är som berättigar talet om invasion.

Att flyktingar återvänt hem lill Shabaprovinsen, och atl del bland dessa flyktingar fanns personer med militär bakgrund, har uppgells från olika källor. Del är möjligt alt den uppgiften är riktig, att en del av dem som deltar i striderna på Kongos nalionella befrielsefronts sida utgörs av sådana flyktingar, men della är verkligen ingen invasion.

Jag skall senare återkomma lill frågan om del folkliga motståndet mot Mobutus regim i Zaire,

Jag kan heller inte acceplera att utrikesministern med upphöjd neutralitet talar om "del utländska slödel lill de stridande parterna". Den enda part som verkligen fått och får slöd i alla tänkbara former är Mobutus korrumperade marionellregim. Talet om "de angripande styrkorna", dvs, alt Kongos nalionella befrielsefront är angripare, är en absurditet På samma sätt gjorde USA-imperialislerna den vietnamesiska befrielserörelsen lill angripare i Vietnam under en lång följd av år,

1 min interpellation den 12 april berörde jag den roll som marionett-presidenten Mobulu spelade i den imperialistiska aggressionen mol Angola för endast ett och ett halvt år sedan. Från Zaire invaderades Angola av zairiska trupper under vita legoknektars befäl samtidigt som reguljära trupper från Sydafrika trängde in söderifrån, från den sydafrikanska kolonin Namibia. Sydafrikanska trupper fanns också med i de förband som invaderade via Zaire. Det var ett väl samordnat angrepp för all beröva det angolanska folket den frihet och del oberoende som det kämpat så länge för och nu stod i begrepp all vinna. De bägge s. k. befrielserörelserna FNLA, under ledning av Holden Roberto, som f ö. är svåger till Mobulu, och UNITA, under ledning av Jonas Savimbi, riänade som skylt för den imperialistiska aggressionen. Det var då väl känt att båda dessa s. k. befrielserörelser var organiserade och underhållna av CIA. Del faklum att de samarbetade med aparlheidregimen i Sydafrika var i och för sig tillräckligt för att de skulle avslöja sig och dra på sig hela det svarta Afrikas och hela den civiliserade världens avsky.

Folkrepubliken Angola, vars självständighet proklamerades den 11 november 1975, fick modern krigsmateriel från Sovjetunionen och bistånd i form av trupper, läkare, ingenjörer och annan personal från Cuba. Della har inte förnekats. Men när del i vissa kretsar görs gällande alt den ena hjälpen är lika moliverad som den andra, all hjälpen till Angola från Sovjetunionen och Cuba 1975-1976 kan kvillas mol den hjälp som Mobulus regim i Zaire nu får i form av marockanska trupper, transporterade till Shabaprovinsen av franska plan, och i form av krigsmateriel och annan materiel från Frankrike, Belgien, USA. Kina osv., så tiger

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

179

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk inteiyen-tion i Zaire

180

dessa kretsar med en fundamental skillnad. Angola fick hjälp utifrån för atl försvara sin självständighet mol invaderande reguljära trupper från norr och söder. Men ingen har hittills varit i stånd atl presentera ett enda bevis för alt Zaire skulle ha blivit invaderat av främmande trupper. T. o. m. USA:s president Jimmy Carter sade vid en presskonferens den 22 april att hans regering inte hade - som han uttryckte del - "någol direkl bevis alls" för att kubaner skulle delta i striderna i Shabaprovinsen.

Kriget i Zaire, f d. Belgiska Kongo, är samma sorts krig som i Vietnam mot de franska kolonialarméerna 1945-1954 och mot USA:s flygvapen, flotta och markförband 1964-1973. Mobutus marionettregim i Zaire är inle mera värd än Thieus marionellregim i Saigon. Ulan trupper och annat bistånd ulifrån hade inte Mobulu kunnat hålla sig kvar vid makten många veckor. Inte ens med trupper och annal bistånd i slor skala frän imperialisterna kan han i längden hålla stånd mot det zairiska folkel. Erfarenheterna från Vietnam borde vara talande nog.

Kongos nationella befrielsefront, FLNC, som leder det zairiska folkets befrielsekamp, har blivit mesl uppmärksammad för folkresningen i provinsen Shaba, som tidigare kallades Katanga. Men den är ingen provinsiell rörelse, och framför allt har den ingenting gemensamt med den marionellregim som den ökände Moise Tshombe upprällade i Katanga i börian av 1960-lalet och som syftade till atl avskilja den mineralrika provinsen från Kongo och behålla den som ett reservat för kopparbolagen och de andra multinationella exploatörerna av Kalangas enorma naturtillgångar.

Kongos nationella befrielsefront syftar till all röja undan Mobulus regim i hela Zaire. Alla tillförliiliga uppgifier tyder på atl den har ett starkt folkligt stöd i alla provinser. Den förbereder sig på ell långl krig, förklarade dess ordförande general Mbumba i en intervju som återgavs av franska nyhetsbyrån AFP den 29 april. Han sade: "Lokalbefolkningen sätter allt sitt hopp lill FLNC," Han sade vidare: "F, n, hjälper vi" - alltså lokalbefolkningen - "dem att skydda sig mol bombraider och försöker alt bygga upp en ekonomi så all folkel kan existera," Han förnekade samtidigt all fronten har några utländska militära rådgivare.

Uppgifterna om antalet soldater i FLNC:s väpnade styrkor är motstridiga. Del högsia anlal jag sett anges är 4 000, Men om förhållandena i Zaire liknar förhållandena i andra länder, där befrielserörelser gått till väpnad kamp mot förtryckarna, är de reguljära soldaterna endasl en liten del av dem som dellar i striderna, 1 Vietnam fanns som bekant både reguljära trupper, regionala trupper och gerillan. Den sistnämnda bestod av bönder, som skötte sill dagliga arbele pä åkerfälten men skyddade sina byar och bislod de regionala och reguljära trupperna med livsmedel, transporter, vägbyggen och upplysningarom fiendens operationer, I Zaire har gerillan varil oavbrulel aktiv sedan 1963, Även om landet är myckel vidsträckt och Mobulu upprätthåller en effektiv censur - f ö, det enda som är effektivt under hans regim - har tillräckligt sipprat ut för alt

man skall veta atl FLNC:s väpnade styrkor har ett hängivet slöd hos slora delar av befolkningen.

Det bör tilläggas all stora delar av Mobutus egen krigsmakt, som lär uppgå till ca 40 000 man, betraktas som opålitliga för marionettregimen, I provinsen Shaba har några förband gått över till FLNC, Det enda förband som Mobulu sägs lita på är fallskärmstrupperna, som han till varie pris vill ha kvar i Kinshasa som det enda pålitliga inhemska skydd han har,

I över hundra år har folkel i vad som nu kallas Zaire varil utsatt för det mesl barbariska förtryck. När Leopold II av Belgien 1896 organiserade och gjorde sig själv lill ordförande för vad som sä vackert kallades Det internalionella förbundet för all utforska och civilisera centrala Afrika och gjorde Kongo lill sin privala egendom inleddes ell kolonialvälde som överträffade alla andra i fråga om hänsynslöshet och råhet. Det var först när Belgien inle längre kunde upprätthålla sitl kolonialvälde över Kongo som det belgiska parlamentet den 19 maj 1960 beslutade erkänna landets självständighet, Palrice Lumumba bildade den 24 juni samma år den första koalitionsregeringen. Det var vid den lid då imperialisterna ändå kunde räkna med en majoritel i FN, och FN utnyujades på del mest skändliga säll för att störta Palrice Lumumba, I börian av 1961 mördades denne store folkledare, och en ny kolonialregim upprättades. Sedan 1965 ärdel Mobutusom fungerar som imperialisternas marionettpresidenl.

Del är framför alll provinsen Shaba som intresserar de multinationella bolagen och deras imperialistiska statliga redskap. Shabaprovinsen är ell av jordens mest råvarurika områden med världens rikaste kopparfyn-dighei, stora tillgångar på zink, tenn, silver, kobolt och induslridiamanler.

"Den nu aktuella konflikten har klarl visal att västvärlden i ell krisläge fortsätter alt ge president Mobulu så myckel slöd all han kan hälla sig kvar vid maklen, trots att hans politik lett till atl landel i dag är totalt bankrutt", skrev Olof Dahlberg i en korrespondens från Kinshasa i Dagens Nyheler den 30 april. Han forlsatle:

"Zaire har skulder i utlandet på ca 13 miljarder kronor, varav 2 200 miljoner lill amerikanska och andra västliga privatbanker. Det finns andra länder som också har slora utlandsskulder. Men skillnaden är alt Zaire i dagens läge inle har någon som helst möjlighet all betala tillbaka lånen."

Vid den tidpunkten hade emellertid Internalionella valutafonden räckt regimen en hjälpande hand. "Den hårt trängda Mobuiuregimen fick på måndagen efterlängtad finansiell hjälp frän Internationella valutafonden, två lån på totalt 85 miljoner dollar - 371 milj. kr.", rapporterade AP från Washington den 26 april.

Delta är naturligtvis en hjälp endasl för ögonblicket. Men Zaire är USA:s vikligasle fotfäste i Afrika. Och det är, som Olof Dahlberg skrev i den korrespondens jag jusl citerat, "ingen diplomatisk hemlighet i Kinshasa atl del är Washington och CIA som lill sist bestämmer Mobulus öde". Förre CIA-chefen Larry Devlin, som skall ha spelat en avgörande roll när Mobulu kom lill maklen 1965, siller åter igen i Kinshasa, nu

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk inteiyen-tion i Zaire

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

182

som representant för en slor amerikansk enlreprenörfirma. Samtidigt rapporterar US.-lidskriften Newsweek den 26 april all CIA och dess franska molsvarighel SDECE i elt intimt samarbete behandlar frågorna om Zaire.

Det är ingen liten hjälp Mobulu får för au forlsälla kampen mol folkel i Zaire. Den 8 april inledde den franske presidenten en luftbro lill provinsen Shaba, som i första omgången förde dit trupper om I 500 man, som snabbt sattes in i strid mot befrielserörelsen. USA skickade militär utrustning till ett värde av 13 miljoner dollar. Vila legoknektar rekryteras öppet i USA, England och sannolikt också i andra länder. Många franska officerare är pä plats. Premiärminister Leo Tindemans meddelade i börian av april alt 80 belgiska officerare var i Zaire och "fungerade som instruktörer". Egypten och Sudan har sänt militärer till Kinshasa, ackompanjerade av krigiska uttalanden från resp. statschefer. Kongos nationella befrielsefront sade i en kommuniké den 9 april att 200 legoknektar frän Uganda befann sig i gruvstaden Kolwezi i Shabaprovinsen och all det fanns planer på att transportera truppstyrkor på 20 000 man från Marocko, Uganda och Egypten för att stolta upp den murkna zairiska armén.

I en kommuniké den 16 april meddelade nationella befrielsefronten atl den identifierat franska soldater bland de stupade på Mobutus sida. Folkrepubliken Kina har sänt 30 lon av "specielll bistånd" till Mobulu. Del är också känt alt Israel tidigare stött och alkjämt slöder marionett-regimen i Zaire. Enligl en amerikansk tidningsuppgift har Mobulu accepterat - som det heler - "ell sydafrikanskt erbjudande om en inle offentliggjord mängd av finansiell hjälp och drivmedel, som del är en allvariig brisH på i Zaire".

Den väpnade resningen i Shabaprovinsen och i bl. a. provinserna Nedre Zaire, Bandundu och Väst-Kasai är en intern konflikt i Zaire, men den har ullöst en stor del av den kapitalistiska världens brandkårsresurser för att hålla en av Afrikas mest korrumperade och folkfientliga regimer vid makten. Den franske presidentens möte i Dakar med ledarna för några av de tidigare franska kolonierna den 21 april var ett försök atl få väriden alt tro att det finns ett slöd i Afrika för den aktuella interventionen i Zaire.

Temat för konferensen var "Utveckling och säkerhei", men det blev ingen diskussion om ulveckling, endast om säkerhei och endasl om en speciell sorts säkerhet, nämligen säkerheten för imperialisternas marionettregimer.

Hela denna intervention i Zaires interna affärer genomförs bakom en rökridå av propaganda mot Folkrepubliken Angola, Republiken Cuba och Sovjetunionen, De imperialistiska megafonerna sprider också ut att Tyska demokraliska republiken och portugisiska medborgare skulle vara invecklade i vad som nu äger rum i provinsen Shaba, Del är som en uppspelning av den gamla skivan om Vietnam, nämligen all folkel inle skulle ha vare sig rätt eller förmåga alt på egen hand revoltera mot outhärdliga förhållanden ulan att det alltid skulle vara ett resullal av "Moskvas intriger" och inblandning.

Under liden kämpar Zaires folk för oberoende och fred och möjlighet att exploatera sitt lands väldiga rikedomar till förmån för det egna folket. Del är en skoningslös fiende man nu möter och som man möiie när Leopold II drev Kongo som ell prival företag, 1 flera lidningsrapporter nämns atl franska plan bombat byar med napalm och fosforbomber. Ledande franska och amerikanska tidningar rapporterade den 20 april om alt tre marockanska soldater dödat två barn i Shabaprovinsen, det ena sex år, det andra två och ett halvt. Barnen hade tydligen brustit i gråt när soldaterna våldlog deras mor. Denna incident inträffade i själva staden Kolwezi och rapporterades av utländska korrespondenter som händelsevis var där. Man kan föreställa sig vad som händer ule i byarna när marockanska, sudanesiska och andra ulländska trupper och vita legoknektar drar fram utan risk för alt korrespondenter från andra länder kan bevittna och rapportera om deras framfart.

Vad bör då vårt land göra i denna situation? Vårt land bör i denna situation klarl ta slällning för det svarta Afrikas räll till en utveckling till fria och självständiga slaler. Deklarationer som kännetecknas av till inlel förpliktigande neutralitet är inget annal än stöd åt fortsatt kolonialpolitik, ell stöd åt förtryck, sväll och armod.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

Hen SVEN ANDERSSON i Slockholm (s):

Herr lalman! Jag ber all få tacka fru utrikesministern för svaret. Jag ställde min fråga för tre veckor sedan, då det från skilda håll i västväriden påstods att kubanska soldater deltog i striderna i Shabaprovinsen och då det fransk-marockanska militäringripandet hade startat Min avsikl med frågan, utöver att få ytteriigare informationer om lägel av fru utrikesministern, var att fästa regeringens uppmärksamhet på att Sverige lidigare reagerai mot utländsk inblandning inom detta ömtåliga område av Afrika och att elt sådant principiellt avståndstagande även nu borde övervägas.

De informationer om vad som hänt i Shabaprovinsen, som vi har i dag och som bekräftades i fru utrikesministerns svar, visar alt del inte finns några bevis för atl kubanska trupper ingått i de invaderande förbanden. Denna allvarliga beskyllning kommer från den högsta ledningen i Zaire, Från samma håll härstammar också påståendena om au Sovjelunionen ligger bakom konflikten. Del framstår nu alltmer klarl alt dessa påståenden och rykten utsprills för att underlätta för president Mobulu all få militär hjälp i vad som av alll att döma är börian till en inre väpnad konflikt. Många regeringar har också tagit president Mobutus uppgifier för gott och ulloval miliiär hjälp till Zaire.

Nu säger fru utrikesministern i sitt svar:

"All erfarenhet visar att utländsk inblandning i detta slag av konflikter kan få utomordentligt allvariiga konsekvenser. Särskilt beklagligt är det om vad som från börian är en nationell eller lokal konflikt utvecklas lill en situation där stormakterna är direkt engagerade. Härtill kommer i detta fall de svåröverskådliga följder kriget kan få för utvecklingen

183

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

i hela centrala och södra Afrika,"

Jag delar denna uppfattning men vill tillägga all inblandningen från en europeisk f d, kolonialmakt måste anses särskilt allvarlig och anmärkningsvärd. Den franska militära inblandningen, även om den tillkom på begäran av president Mobulu, kan lätt få sådana utomordentligt allvarliga konsekvenser som fru ulrikesminislern varnar för. Det franska beslulel, motiverat bl, a, med att ingen afrikansk stat skall behöva känna sig övergiven när den ser sin säkerhet hotad, öppnar dessutom dörren för fortsatta militära ingripanden i Afrika, Del franska ingripandel kan - vi vel det inle ännu - försvåra lösningen av konflikten pä rent afrikansk bas, vilkel alla som önskar fred inom områdei salsar på,

Rykiesfloran om atl sovjetryska intressen står bakom Katangagendar-mernas aktion visar hur känslig silualionen är och att det finns krafter som vill försöka dra in de båda supermakterna i de uppgörelser som pågår i södra Afrika, Fru utrikesministerns uppfallning om all del inte finns några tecken som lyder på att supermakterna skulle vilja bli inblandade är säkerl hell korrekt. Del är de krafter som sprider dessa falska påsiåenden och rykten som det gäller alt se upp med. De bör avslöjas därför alt man kan utgå ifrån alt motiven för ryktesspridningen knappast är ägnade att gagna freden och stabiliteten i södra Afrika,

De soldater - i varie fall förmodligen de fiesta av dem - tillhörande lundastammen som kämpar i Shabaprovinsen har riänat både den portugisiska krigsmaklen och MPLA, Angolas regering kan naturligtvis inte ha varil främmande för att gendarmerna trängt in i sitt gamla hemland. Vilken hjälp styrkan kan ha fått i Angola känner vi inle till. Den zairiska arméns aktivitet i striderna mot MPLA, och hjälpen till MPLA:s fiender, kan ha påverkat utvecklingen. Förhållandel vid della gränsavsnitt mellan Angola och Zaire har länge varit mycket instabilt Befolkningens sympatier har inte odelat varil på president Mobutus sida. Jag tror alt del är klokt alt ha della i ålanke när man försöker bedöma den kommande utvecklingen i Zaire. De ensidiga och tillrättalagda informationer som utgått ifrån regeringen i Zaire har i varie fall hittills inle svarat mot det verkliga lägel, och de bör även i fortsättningen las med en nypa salt.

184

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag ber alt få tacka fru utrikesministern för svaret.

Den fråga jag ställt kvarstår dock - i svarel ges inga konkrela besked, om regeringen ämnar göra något uttalande eller vidta några konkreta åtgärder. Jag vill därför efteriysa det svarel ylleriigare en gång.

Fru utrikesministern talade om 1960-talets händelser i Kongo och Sveriges roll i samband med Kongokrisen, Jag vill anknyta någol till delta,

I 1960-taleis börian hade vi ett annal synsäll än nu på befrielserörelser och molsvarande både i Afrika och i väriden i övrigl,

Sveriges roll i den s, k. Kongokrisen var föga hedrande. Vi slällde helt och hållet upp bakom USA och dess inlressen i Kongokrisen, Det

var inte för inle som amerikanska transportplan hämtade den svenska FN-truppen på Arlanda och flög den tvärs över Europa och Nordafrika till Katanga,

Vi ställde alltså upp bakom USA:s inlressen. Dag Hammarskjölds roll vid ullämningen av Palrice Lumumba var inle heller särskill ärofull. Det uppstod en konflikt med FN:s civile chef på området, irländaren 0'Brien, som var emot den här ullämningen. Den skedde emellertid ändå, och Lumumba blev - som alla vel - mördad av Moise Tshombe i Katanga,

Sedan dess har det hänt myckel i den svenska opinionen. Vi har fått en annan inställning lill och en helt annan syn på sådana här saker, och vi är nu, som väl är, något mer kritiska när sådana här saker inträffar. Vi ställer inte längre så helt och odelat upp på den västliga kapitalistiska stormaktens sida,

Problemel i dag är exakl delsamma som det var då. Det gäller alltså råvarorna i Katanga eller Shabaprovinsen, som den numera kallas. Det var belgiska och franska intressen som låg bakom striderna 1960 och 1961, Sedan dess har en del av de ekonomiska intressena övertagits av amerikanska intressenter i Shabaprovinsen, Dessa intressen känner nu sina positioner hotade, eftersom det har uppstått motstånd mot Mobulus regim. Man vill säkra kontrollen över råvarorna i områdei.

Utvecklingen i Kongo-Zaire efter det att Mobulu trädde lill har, som här tidigare framhållits, varit mycket dålig för landel. Det är inte konstigt att det blir opposition och t. o. m. uppror mot en sådan regim.

Massmedia har som vanligt gell en skildring av vad som hänt där nere som varit ganska dålig och som i många stycken varit rena sensationsskriverier med lösa påsiåenden som inle har kunnat verifieras. Mönstret är exakl detsamma som i börian på 1960-talet. De som befann sig i Katangaprovinsen i Kongo vid det tillfället och som så småningom fick tillfälle att ta del av vad svenska tidningar hade skrivit kunde med häpnad konstatera atl skildringarna föga överensstämde med verkligheten. Del borde vara regeringens plikt i detta sammanhang att se till alt svenska folket får en så objektiv information som möjligt om vad som verkligen pågår.

Regeringens deklaration - både i regeringsförklaringen och i utrikesdebatten av fru Söder - förplikligar, efiersom man tydligt uttalat atl vi skall hjälpa befrielserörelserna i södra Afrika. I det här fallet är det ganska tydligt all del finns en koppling mellan vad som tidigare hänl i Angola och vad som nu pågår. Den kopplingen visar att Angola skulle kunna hotas av den uppladdning som sker i södra Zaire med truppstyrkor och militär hjälp från skilda häll.

Del skulle alltså vara önskvärt att den svenska regeringen redogjorde för sin syn på dessa saker genom ell konkret uttalande, så att det står klart hur allvariigt man ser på problemel och att detta inte är någonling som Sverige inte intresserar sig för. Vi bör klargöra var vi står i denna fråga och att vi verkligen följer den med intresse. Jag efterlyser alltså

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

185

13 Riksdagens prolokoll 1976/77:121-122

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

186

fortfarande ell besked, om regeringen länker göra någol ullalande eller inle.

Fru ulrikesminislern SÖDER:

Herr lalman! Jag vill svara på några av de frågor herr Hagel slällde.

Han sade all jag hade lalal om en invasion i mill svar, men del vill jag besläml tillbakavisa. Om man läser innantill i mitt svar finner man att det står så här:

"Den 8 mars inleddes en väpnad aktion i sydvästra Zaire, varvid förband, som uppenbarligen gåll över gränsen från Angola, intog ett anlal mindre släder i provinsen Shaba."

Redan i deiia svar ligger den osäkerhei som herr Hagel efteriysie om varifrån aklionen inleddes. Vi har alliså avsell de Kalangagendarmer vars hemvist från bönan vi ändå relativt säkerl vet är Zaire.

Del är också några andra saker jag skulle vilja kommentera.

Herr Hagel talade om atl del är västvärlden som nu ger sitt slöd till Zaire. Jag tror alt det i del sammanhanget - och del kan också gälla i lika hög grad som svar till herr Söderqvisi - är väsentligt atl iaktta vad de afrikanska staterna, dvs. grannstaterna, de som bäsl känner situationen i Afrika, sagl beträffande denna konfiikl. Vi har alllid tillmätt de afrikanska staternas inställning i liknande sammanhang slor belydelse. De afrikanska länderna själva tillmäter principen om ländernas territoriella inlegrilet och gränsernas okränkbarhei mycket slor vikt. Den principen har alltså fått samfällt slöd av de afrikanska länder som ingår i-OAU. Och det är väl fasthållandet vid denna princip som gjort atl de afrikanska liinderna överlag har ställt upp helt eller delvis på den zairiska regeringens sida och i vissa fall också utlovat direkt stöd lill regeringen. Somliga länder har officiellt visat slor återhållsamhet i omdömet om den här konflikten. Det är ganska förklarligt att man upplever det på del här sättet Många av statsbildningarna är ju forlfarande myckel unga. Man känner det väl som naturligt alt inte stödja aktioner som kan få avsevärd eflekl pä deras egen situation och framför allt medverka lill en upplösning av de existerande slalsstruklurerna. Del finns väl också andra skäl för alt de afrikanska länderna undviker alt förstora eller dramatisera händelserna i Zaire.

En upptrappning av den konfiikl som pågår i Zaire och framför alll - del vill ja;? understryka än en gång - internationell inblandning i en nationell angelägenhet drar i hög grad uppmärksamheten ifrån de verkligt bränn- nde frågorna om att införa majoritelsstyre i de länder i södra Afrika som I dag inle nåll dilhän. Det är denna avvägning de afrikanska länderna gör i det här sammanhanget - del är jag övertygad om.

Vi fick också della bekräftat när vi hade besök ifrån Mozambique av Zamora Machel förra veckan, han underströk alt konfiiklen är en nationell angelägenhet som måste lösas internt

Nu släller vi frän svensk sida vår förhoppning lill atl de nigerianska medlingsförsöken skall leda lill ett positivt resultat Del är också mycket

vikligi all undersiryka all den kamp som nu pågår i södra Zaire, i Shabaprovinsen, så långt vi är underrätlade inle syftar lill en separalion av denna provins ifrån del övriga Zaire, ulan all man vill komma lill rälla med de inierna förhållandena i Zaire som en helhet.

Jag vill också undersiryka vad herr Sven Andersson i Slockholm sade i sitt anförande beträffande iniernalionell inblandning i en nationell konfiikl. Vi är överens om all en sådan inblandning kan få oerhört besvärande konsekvenser och att den sällan leder till en positiv lösning. Herr Andersson apostroferade i det sammanhanget framför alll den franska inblandningen. Sedan 15 år lillbaka har pågåll ell miliiärt samarbele mellan Frankrike och Zaire. Del hindrar inle all den svenska regeringen i del rådande krislägel ser med slorl allvar på del inlräffade och all vi i detla avseende hoppas pä en intern fredlig lösning utan yllerligare inblandning. En sådan kan nämligen leda lill all silualionen irappas upp och får myckel obehagliga konsekvenser.

Sammanfallningsvis vill jag alliså från regeringens sida säga alt vi vill se en fredlig lösning på Zairekonfiikien, och efler den principen kommer vi atl agera i alla de sammanhang vi har anledning all göra det.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire

Hen HAGEL (-):

Herr talman! Jag vill kort uttrycka min lillfredsslällelse över all vi således är överens om atl del förhållandet att flyktingar frän Katanga, som nu deltar i striderna i del berörda området, inte motiverar uttrycket "invasion". Detta registrerar jag med tillfredsställelse.

Sedan till frågan om atl del här gällde en intern angelägenhet. Problemet är ju all det icke har fått vara en intern angelägenhet Man har i stället försökt skapa en polilisk situation genom att påslå att Sovjetunionen, Angola och Cuba deltar i striderna i Shabaprovinsen, och med det som moliv har man åstadkommit en internationell inblandning i konflikten i områdei i fråga. Det är på den punkten som jag anser all den svenska regeringen borde ullala en mening, och en bestämd sådan. Här bör man ta slällning för det svarta Afrikas rätt alt ulvecklas lill en fri slal ulan inblandning från de imperialistiska staternas sida och av inlernalionelll kapital.

Hen SVEN ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Jag skall fatta mig korl. Det är riktigt som fru ulrikesminislern säger, atl självfallel måste man ta stor hänsyn till vad de afrikanska staterna gör i det här läget. Man bör då notera att de är oeniga, OAU har inte kunnat få till slånd någol sammanlräde för au la ställning. Jag träffade för 14 dagar sedan OAU:s ordförande, och han bekräftade oenigheten. Han framhöll också att han betraktade konflikten som elt inbördeskrig, men han var positiv till den hjälp som Frankrike och Marocko gav Zaire,

Jag förstår all fru ulrikesminislern inte vill ge lill känna någon annan reaklion från den svenska regeringen än den som framkommit i svaret.

187

Nr 122  och med della får vi låta oss nöja, I svaret pekar fru utrikesministern

Tisdaeen den P  utomordentligt allvarliga konsekvenser som en utländsk inbland-

3 mai 1977          "'" ' 'onl''''  delta slag kan fä, och jag betraktar det som elt

--------------- uttryck för i varie fall en mild form av avståndslagande från en utländsk

Om åtgärder för att inblandning. Med utländsk inblandning menar jag inle bara fransk eller

sprida kännedom marockansk inblandning, ulan även kubansk, angolansk eller annan så-

om slutdokumentet dan, om den förekommer. Del är della viktiga principiella ståndpunkts-

från Helsingfors- tagande som Sverige kan - och jag tror med framgång - hålla fasl vid,

konferensen för därför att vi sedan gammall är kända för att fria och oberoende kunna

fred och säkerhet i uttala sådant inför världsopinionen, med den effekt som det ibland har,

Europa              Med denna tolkning, som jag förstod all fru utrikesministern också
avsåg, tror jag att vi nu kan låta oss nöja.

Fru utrikesministern SÖDER:

Herr talman! Jag vill bara till herr Sven Andersson i Slockholm säga att den tolkning han gjort av mitt svar är den korrekta.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

Fru utrikesministern SÖDER erhöll ordel för all besvara herr Lövenborgs (-) den 14 april anmälda interpellation, 1976/77:134, och anförde:

Herr talman! Herr Lövenborg har frågat mig vilka ytteriigare ålgärder regeringen avser vidta för atl i enlighet med Sveriges åtagande i Helsingfors göra slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa känt i största möjliga utsträckning.

Liksom herr Lövenborg anser jag alt del är viktigt atl dellagarstalerna uppfyller sina förpliktelser i slutdokumentet De deltagande staterna har åtagit sig atl sprida dokumentet och göra det så känt som möjligt. På svensk sida anser vi oss leva upp till delta åtagande,

Ulrikesdepartemenlel läl efter Helsingforskonferensen publicera slutdokumentets text på engelska och i svensk översättning. Del skedde höslen 1975, inte i fjol som herr Lövenborg uppgivit Boken, som ingår i serien aktstycken utgivna av utrikesdepartementet - s. k. blå böcker - innehåller också en utföriig redogörelse om förhandlingarnas förlopp och rf sullat Den har tryckts i 3 000 exemplar och givits en myckel vid sprioning, bl. a. till tidningar, tidskrifter, slörre bibliotek och poliliska organisationer över hela landet. Boken kan också beställas i bokhandeln.

Med hänsyn till det slora iniresse för konferensen och dess resultat som visals från allmänhetens och massmedias sida beslutade utrikesdepartementet sommaren 1976 atl utge elt särtryck av slutdokumentet på svenska. En första upplaga på 15 000 exemplar utkom hösten 1976 och distribuerades likaså lill press, massmedia och bibliotek i hela landel.

Även politiska partier, folkrörelser, skolor samt bildningsförbund och intresseorganisationer erhöll särtrycket.

Den spontana efterfrågan på broschyren, som delas ut gratis, har varil glädjande stor. Den första utgåvan tog snabbt slut. Utrikesdepartementet har därför låtit trycka en andra upplaga på 10 000 exemplar. Även denna har haft stor åtgång. Sammanlagt har slutdokumentet hittills tryckts i 28 000 exemplar på svenska. Vid behov kommer utrikesdepartementet att trycka en iredje upplaga.

Herr Lövenborg hänvisar lill all ingen av de stora tidningarna i Sverige har publicerat slutdokumentet i dess helhet, såsom skett i vissa andra dellagarstater. Jag behöver knappast påpeka all regeringen saknar möjligheter atl påverka innehållet i svenska tidningar annal än genom annonsering. Efter övervägande har vi ansett det mera ändamålsenligt att sprida dokumentet på det sätl jag nämnt.

Minst lika viktigt som den kvantilaliva spridningen av slutdokumentet är att dellagarstalerna genom andra åtgärder sprider kunskap och stimulerar intresse för konferensen och dess syften. Utrikesdepartementet har också på andra sätt-t. ex. genom information, föredrag och kontakter, bl. a. med förelrädare för press, radio och TV, universilel och studiecirklar

-    sökt göra dokumentet så känt som möjligl. Vi har därvid framhållit alt dokumentet är en helhet, där alla delar är lika viktiga. Genom den verksamhet jag här redovisal - och som vi givetvis avser all fortsätta

-    hoppas vi ytterligare bidra till alt sprida kännedom om Helsingfors-dokumentet

Regeringen delar helt uppfattningen all del är angeläget alt dokumentet sprids och blir föremål för en allsidig behandling, inte minst med tanke på del instundande Belgradmötet. I detta syfte kommer utrikesdepartementet att i serien UD informerar utge ett särskilt nummer ägnat den europeiska säkerhels- och samarbeiskonferensen inför Belgradmötet den 15 juni  1977.

Låt mig lill sisl säga alt det är viktigt att deltagarstaterna informerar om slutdokumentet Ännu vikligare är emellertid att de lever upp till sina åtaganden.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

Hen LÖVENBORG (-):

Herr lalman! Jag ber all få tacka fru utrikesministern för svaret på interpellationen.

Såvitt jag kan utläsa av svaret har vi inga delade meningar om det värdefulla innehållet i slutdokumentet från Helsingfors och vikten av atl staterna lever upp till sina åtaganden. Däremol är jag inte riktigt lika överens med fru Söder när hon anser alt vårl land lever upp till förpliktelsen all göra dokumentet känt, som det heter, vidast möjligt. Dokumentet har tryckts i 28 000 exemplar i ett land som dock har 8 miljoner medborgare. Jag anser faktiskt inte atl detla är tillräckligt, utan man måste, enligl min mening, snabbt flnna former atl få ul en lätl-tillgänglig upplaga med mångdubbelt större spridning.

189

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

190

Jag anser Helsingforskonferensen vara ell oerhörl viktigt steg på vägen för all åstadkomma avspänning och varaktig fred i denna sargade del av världen. Det finns i dagens läge ingenling vikligare än kampen för freden. I Europa har del utlösts två förödande världskrig. Det är förfärliga summeringar som mänskligheten har fått göra sedan stridslarmet tystnat Del görs ofta försök att föriöjliga eller förtala kampen för fred och avspänning. Det drivs en medveten kampanj för all torpedera avspänningspolitiken och för alt mana fram en återgång till det kalla krigels atmosfär, och del är delta som inte får ske, därför atl elt kallt krig så lätt kan bli ell varmt krig.

1 det första världskriget deltog 36 stater med 1 050 miljoner invånare. Del andra världskriget drog med sig 61 stater och 1 700 miljoner människor. Det första världskriget krävde 10 miljoner människoliv och gjorde 35 miljoner till invalider. Det andra världskriget krävde 32 miljoner människoliv och gjorde 35 miljoner lill invalider. Offren i människoliv och materiell förstörelse tredubblades. Del iredje världskriget, om ett sådant skulle drabba mänskligheten, kommer atl få sådana konsekvenser atl ingen vettig människa kan undgå atl rysa vid blotta tanken därpå. Det tredje världskriget skulle bli ett atomvapenshelvete, en orgie i massmord, vars verkningar skulle sträcka sig långt in i framtiden - om det över huvud taget skulle finnas någon framlid för mänskligheten längre.

Det är mol denna fruktansvärda bakgrund som del står klarl alt kampen för avspänning och varaktig fred är mänsklighetens slörsla ödesfräga, all avspänningsprocessen på alll säll måsle befrämjas och all varje nyll inilialiv och sleg i den rikiningen är livsbejakande och konslruklivt Som kommunisl och akiiv i fredsarbelei ända sedan den förslå Slockholms-apellens dagar vill jag än en gång säga atl jag anser säkerhelskon-ferensen i Helsingfors vara elt oerhörl viktigt sleg för atl minska krigsriskerna.

Det var en konferens där man försökle finna de gemensamma formerna för all Europas jord inte än en gång skall dränkas med blod. Konferensen var en polilisk summering av det andra världskrigels resultat, och del drogs slulsalser och Iräffades överenskommelser av slor belydelse för den framlida utvecklingen. Överenskommelserna innehåller, som del heler i UD:s sammanfallning, "elt viktigt spektrum av ämnen". Det viktigaste är en rad grundsatser som skall styra staternas handlande för alt avspänningen skall bli varaktig och freden stabil. Det rör sig om förbindelser att inte använda våldsmetoder för alt främja nalionella mål och atl gränserna i Europa skall anses okränkbara. Del handlar om vidgad information och militär återhållsamhet Del gäller ekonomisk och kommersiell information, del handlar om utbyte av vetenskaplig information och om iryggandel av mänskliga rälligheler.

Del är alliså ell dokument för atl säkra den fredliga samlevnadens princip genom ell nälverk av olika överenskommelser på en rad områden. I   många fall handlar del myckel konkrel om samarbelsfrågor som del ■ hade varil hell otänkbart all ta upp under del kalla krigels period.

Vad jag ville peka på med min interpellation är det förhållandet, att när man ställer frågan om Helsingforsdokumenlels innehåll, visar del sig att många människor har en stor informationslucka. Del är väl någol som handlar om mänskliga rälligheler, säger de flesla. Jag lycker all fru Söder eller hennes närmaste medarbetare skulle göra ett par stickprov på Sergels lorg. Kungsgalan eller någonslans där del samlas myckel folk. Del skulle bekräfta mina erfarenheler att folk i allmänhet inte har en aning om det omfattande innehållet i Helsingforskonferensens slutdokument och den oerhörda betydelsen därav.

Och del är detla som är skevt och som man måste försöka göra något åt. Fru Söder lycker au spridningen av 28 000 exemplar är bra. Av dessa 28 000 har kommunisterna i Norrbotten rekvirerat 5 000, som vi har gjort vårl bäsla för att få folk atl studera. UD har också spritt informalion genom föredrag och kontakter med radio och press.

Jag vill inte alls kriiisera innehållet i de ålgärder som vidtagits äv UD, bara omfattningen och effekten av dem. Vad har svenska tidningsläsare fått vela om Helsingforsavtalets helhetsinnehåll? Ja, lidningarna kan man ju inte påverka, säger fru Söder, och det är naturligtvis riktigt, men det är verkligen inte mycket allmänheten har fått veta den vägen. Del är lösryckta satser, lämpliga att användas i ett bestämt politiskt syfte.

Jag har i interpellationen nämnl den myckel bredare spridningen i exempelvis DDR och Sovjelunionen. I grannlandet DDR har avtalet spritts i två miljoner exemplar och i Sovjelunionen i 22 miljoner exemplar.

Nu är del förstås inle bara i Sverige som spridningen av slutdokumentet är synnerligen begränsad. I Dagens Nyheler den 29 april kunde man läsa följande, under rubriken "Ingen kan läsa vad alla lalar om":

"En sovjeiisk journalisl har leiai i USA och Kanada efler exemplar av sluidokumeniel från säkerhelskonferensen i Helsingfors 1975. Resulialel var lydligen nedslående.

Enligt Tass-korrespondenten Gennadij Gerasimov, stationerad i New York, finns ingel exemplar i nalionalbibliolekel i Monlreal, ingel i na-lionalarkivet i Ollawa, ingel i del berömda New York-bibliolekel (ell av världens slörsla) och ingel i amerikanska UD:s bibliotek. 1 dokumentet står del atl de undertecknade regeringarna åtar sig all se lill att del får maximal spridning.

Hur kan kandensisk och amerikansk press 'anklaga Sovjetunionen för att bryla mol Helsingforsöverenskommelsen' när man inte ens kan få tag på en kopia i dessa länder, undrarGerasimov i en artikel i Literaturnaja Gazela.

Del har varil elt sådani väsen om Helsingforsavtalet i USA 'men amerikanerna har fakliskl inte tillgäng lill texten'. De får nöja sig med ell utdrag som New York Times publicerat, skriver Gerasimov."

En av förutsättningarna för all människor inte skall få en skev och inskränkt bild av vad Helsingforsavtalet i dess helhet handlar om är att man får det i sin hand på ett eller annat säu.

Nu kommer snarl uppföljningen i Belgrad, och då kommer åierigen

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

191

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

192

dokumeniet att nämnas i ledare i varenda tidning och nyhetssändning i radio och TV. Inte minsl mol den bakgrunden hade jag hoppats att den svenska regeringen skulle vara i färd med all planera för en bred informationskampanj för att bekantgöra dokumentets innehåll. En specialutgåva av "UD informerar" fyller knappast det syfte som jag är ute efler, om det inte planeras en jäiteupplaga som skall gå ut till alla hushåll. I så fall skulle jag ju vara nöjd, men jag tror inte att jag skall tolka formuleringen på det sättet. Eller hur, fru Söder?

Fru ulrikesminislern SÖDER:

Herr talman! Jag kan pä flera punkler hålla med herr Lövenborg, bl. a. när han talar om att innehållet i alla korgarna i Helsingforsdokumentet skall studeras och förverkligas. Det har varit vår strävan från UD hela tiden att verkligen arbeta med alla delar av dokumeniet. Detla har också varit utgångspunkten för vårt arbete, inte minsl i de kontakter som vi har haft i förberedelsearbetet med andra länder.

Vi har nämligen gjorl jusl den erfarenhet som herr Lövenborg talar om, dvs, atl det är en begränsad del av dokumentet som det talas om. De övriga delarna refereras del myckel sällan till.

Jag vill också understryka den vikt regeringen lägger vid Belgradmölet som ett uppföljningsmöte för all öka avspänningen i Europa. Jag kan likaså, ulan alt göra några stickprov på Sergels torg, instämma i alt det finns informalionsluckor i detta avseende, och dem skall vi efler bästa förmåga täppa till.

Vi har inle själva gjorl stickprov på biblioteken när det gäller tillgängligheten av dokumeniet. Däremot har vi gjorl vad pä UD ankommer. Vi har distribuerat särtrycket av slutdokumentet lill samlliga kommunbibliotek, stadsbibliotek och vetenskapliga bibliotek i Sverige. Broschyren har också givits viss spridning i gymnasie- och högstadieskolor, folkhögskolor, bildningsförbund m. fl. Vi har skickat särskilda exemplar till skolöverstyrelsen för vidare distribution. Blåboken, som jag nämnde tidigare, har distribuerats till alla tidningar och lidskrifter i hela landet samt till radio och TV.

Gensvaret har varil slort, och vi har fått nya rekvisitioner.

Jag sade också i mill svar atl vi är beredda lill nytryck av dokumentet i takt med efterfrågan. Det är alltså inte brisl på exemplar som får vara avgörande.

Man kan i och för sig beklaga att efterfrågan inte har varit större, men jag tror all man kan säga atl det ändå har varit ell myckel slort intresse hittills, om man jämför med det iniresse som andra dokument av liknande slag har mött,

I övrigt kan jag tillägga, dä vi lalar om förverkligandet av Helsingforsdokumentet och försöken att omsätta det i praktiskt handlande, att vi också tagit fram detta dokument när vi träffat avtal med andra länder. Vi har i det sammanhanget haft konlakt med näringslivets organisationer - exportrådet, Grossistförbundei och Industriförbundet - därför att de

har också en del i uppföljningen av dokumentet.

Därför vill jag påslå att vi på bredast möjliga bas försöker uppfylla de förpliktelser som Sverige åtog sig när man från svensk sida undertecknade Helsingforsdokumentet Della arbete kommer all gå vidare. Om så befinns nödvändigt, skall vi också försöka hitta nya former.

Herr LÖVENBORG (-):

Herr talman! Den formulering som finns när del gäller spridningen lyder "vidast möjligt". Det kan naturiigtvis tolkas på olika sätt, men jag vill med stor bestämdhet hävda atl det som hittills har gjorts inte hell motsvarar innebörden i orden, i varie fall inle så som jag tolkar dem. Det är möjligt att göra betydligt mer.

I svarel heter det att dokumentet getts mycket vid spridning, bl. a. lill tidningar, tidskrifter och större bibliotek. Men det visar sig, i varie fall beträffande biblioteken, att uppgiften inle är riklig. Blå boken, som är tryckt i 3 000 exemplar och vars innehåll det inte finns anledning au rikta anmärkning emot, finns inte i biblioteken. Den finns inte ens i det bibliotek som vi här i kammaren har under våra fötter, biblioteket i kulturhuset. Det visade sig vid förfrågan så sent som i går all man där inle ens visste vad slutdokumentet från Helsingfors var. I varie fall hade man inle något exemplar av det.

Det har gjorls liknande stickprov på andra håll. Dokumenlel finns alltså inte ens tillgängligt pä biblioteken runt om i landet. Det tycker jag är ett ganska märkligt faktum. Jag menar att man hell seriösl skulle la och titta över frågan om spridningen. Jag har inte den förutfattade meningen, att fru Söders departement saboterar spridningen av dokumentet, men jag tycker det är uppenbart alt man skall söka nya, effektivare vägar för alt ge dokumenlel, som det heter, "vidast möjliga spridning".

Jag erinrar mig alt inför vae val får vartenda hushåll i vårt avlånga land en broschyr om hur röstningen skall gå lill. Del är nämnden för samhällsinformation, tror jag, som ulformar och distribuerar den informationen för slatens räkning. Jag tycker inte alls all man skall vara främmande för att förfara på liknande sätl när det gäller spridningen av Helsingforsdokumentet, Då skulle man verkligen uppfylla den tidigare nämnda förpliktelsen.

Skulle man inte, fru Söder, kunna tänka sig exempelvis det tillvägagångssättet?

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

Fru utrikesministern SÖDER;

Herr talman! Jag beklagar om herr Lövenborg inle kunde få lag i blåboken i kulturhusets bibliotek här nere, men i varie fall har jag här en lång lista på de bibliotek dit denna bok har distribuerats. Det är bara att beklaga från utrikesdepartementets sida om några exemplar inte där finns tillgängliga för dem som vill låna boken.

När det gäller det uppslag som herr Lövenborg kom med vill jag un-

193

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa

derslryka att det iniresse som finns genom organisalioner och på annat sätl kan kanaliseras lill utrikesdepartementet och alt vi dä tillhandahåller slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa, - Del är vad vi kan lova i dag. Om vi skall vidta vidare ålgärder framöver får vi la slällning lill senare.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 13 Fördrogs och hänvisades

Proposilion

1976/77:145 lill skatieulskoitet

194

§ 14 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1976/77:1615-1619 lill skalleulskoltel

§ 15 Föredrogs men bordlades åter konslitutionsutskollels betänkanden 1976/77:39 och 43 skatteutskottets betänkande 1976/77:43 juslilieutskottels belänkande 1976/77:32 utrikesutskoltels betänkande 1976/77:17 försvarsulskollels belänkande 1976/77:12 kullurulskollels belänkande 1976/77:42 irafikulskollels belänkande 1976/77:23 jordbruksutskollels belänkanden 1976/77:25-28 näringsutskottets betänkande  1976/77:34 arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77:25

§ 16 Föredrogs och bifölls interpellalionsframställningarna 1976/77:142-145.

§ 17 Herr lalmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanlräde skulle utrikesutskoltels betänkande nr 17 och justitieutskollels belänkande nr 32 i nu angiven ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 18 Anmäldes och bordlades

Molioner

1976/77:1620 av herrar Svensson i Skara och Komsiedt med anledning

av proposilionen 1976/77:144 om höjning äv mervärdeskatten, m. m. 1976/77:1621 av herrar Rosqvist och Nilsson i Kalmar med anledning

av propositionen  1976/77:139 om vissa varvsfrågor

§ 19 Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 2 maj

1976/77:417 av herr Brännström (s) till herr induslriminislern om sysselsättningen vid Algois Nord:

Vilka ålgärder avser statsrådet alt vidta med anledning av att Algots-ledningen inte är beredd atl garantera någon sysselsättning efter 1977?

1976/77:418 av herr Lindberg (s) till herr kommunikationsministern om Systemet med avgiftsfinansierade broar:

Kommunikaiionsminisler Turesson har i ell ullalande i Kalmar bl. a. föreslagil all Sverige skall låna pengar ulomlands för alt bygga avgifts-finansierade broar. Som exempel har han framfört förslag om byggandet av en bro över Vallsundel i Storsjön.

Ell syslem med avgiftsfinansierade broar skulle väsentligen öka de redan höga resekostnaderna för människorna som bor i glesbygderna runt Storsjön. Även företagens redan höga transportkostnader skulle ökas. Kommunikationsministerns ullalande har skapal oro bland människorna i berörda bygder.

Mol denna bakgrund ställer jag följande fråga lill herr kommunikationsministern:

Avser regeringen föreslå atl ell syslem med avgiftsfinansierade broar införs i Sverige?

§ 20 Kammaren ålskildes kl.  17.38.

Nr 122

Tisdagen den 3 maj 1977

Meddelande om frågor

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert