Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens protokoll 1976/77:119 Torsdagen den 28 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:119

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:119

Torsdagen den 28 april

Kl.  12,00

§ 1 Justerades protokollen för den 20 innevarande månad,

§ 2 Om förvaringen av privata skjutvapen


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förvaringen av privata skjutvapen

 

Herr justitieministern ROMANUS erhöll ordet för att besvara fru Wik-lunds (c) den I april anmälda fråga, 1976/77:369, och anförde:

Herr lalman! Fru Wiklund har frågai mig på vilket sätt övervakning sker av privala skjutvapens förvaring och hur informalion ges till va­peninnehavare om hur förvaring skall ske.

Enligt vapenlagen får ingen inneha skjulvapen utan särskill tillstånd av polismyndighet. Enskild person kan få tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antas alt han inte kommer att missbruka del, Endasl om synnerliga skäl föreligger får tillstånd meddelas att inneha pistol eller annat fickvapen eller kul­sprutepistol eller annat automatvapen. Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ändamål.

Den som innehar skjutvapen är skyldig att ta sådan vård om del att del inte uppstår fara för atl obehöriga kommer åt vapnet. Skjutvapnet eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås, I samband med all tillstånd meddelas till vapeninnehav eller när annars särskild anledning föreligger kan polismyndigheten meddela närmare föreskrifter om hur vapnet skall förvaras. Sådana föreskrifter skall antecknas i det bevis om tillstånd att inneha vapnet som polis­myndigheten utfärdar. Bryter vapeninnehavaren mot föreskrifterna kan han slraffas. Dessutom kan tillstånd återkallas. Typfall där särskild för-varingsföreskrift kan vara motiverad är exempelvis när någon innehar ett större anlal moderna vapen eller särskilt farliga vapen som fickvapen och vapen av automatlyp. Det förekommer även att man från polis­myndighetens sida i samband med tillståndsprövning förvissar sig om atl förvaringsmöjligheterna är tillfredsställande.

När del gäller informationen lill vapeninnehavare om hur vapen skall förvaras kan meddelas att rikspolisslyrelsen har låtit trycka en särskild informationsbroschyr Skjutvapen skall förvaras under lås. Broschyren, som har tryckts i nära en miljon exemplar, har sänts ut till samtliga polisdistrikt och särskilda intressegrupper, bl. a, skytte-, jägare- och jakt­vårdsföreningar samt till vapen- och sporlhandlare. En ny, omarbetad tredje upplaga förbereds f n. inom rikspolisstyrelsen. En rikstäckande annonskampanj har företagits såväl i dags- och kvällspress som i vecko-


 


Nr 119               och fackpress. Eu särtryck på fem språk av annonsen har utarbetats för

Torsdagen den    invandrare. Även i TV har information förekommit. Vidare har utsiäll-

28 anril 1977       ningar anordnats i de flesta av landels polisdistrikt i syfte att klargöra

---------------    bl. a, vad vapenlagen kräver av en vapeninnehavare när det gäller för-

Om förvaringen av   varing av vapen. I anslutning lill dessa utställningar har särskilda dis-privata skjutvapen     kussionskvällar arrangerats för att hos allmänheten inskärpa vikten av att förvaringsbestämmelserna för skjulvapen efterlevs. Enligt min mening är det sålunda väl sörit för informationen på detla område.

Fru WIKLUND (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svarel.

Anledningen till min fråga är atl vårl kvinnoförbund har fått motioner, där del ullrycks myckel stor oro för de olyckor som har inträffat liksom också för de olyckstillbud som motionärerna känner till men som inle fått samma publicitet som dödsolyckorna.

Av statsrådels svar kan man få den uppfattningen alt det är väl sörit för information till allmänheten om hur man skall förvara skjutvapen. Ingen människa vill väl medvetet skada barn - och del är väl i de flesla fall barn som drabbats. De olycksfall och olyckstillbud som har inträffat får väl anses ha berott på slarv vid förvaringen av skjutvapen. Men vad jag lycker är allvarligt i sammanhanget är att alla tyvärr inte har nåtts av den information som lämnats.

Jag kan berätta för herr justitieministern att jag bara för några veckor sedan sammanträffade med en person, som lillfälligtvis kom att berätta atl han då hade ansökt om licenser för att få övertaga sin avlidne brors vapensamling. Jag nämnde då att det numera är ganska strängt reglerat hur man skall förvara skjutvapen, och det visade sig atl han inte hade någon aning om detta. Jag vill påpeka att personen i fråga är en i samhället myckel engagerad och väl ansedd person, alltså inte någon slarver.

Jag ringde sedan upp två olika polismyndigheter och frågade dem på vilket sätt de meddelade informalion om dessa förhållanden och hur pass noggrant de utförde denna uppgift. Jag fick ungefär enahanda svar från bägge ställena, nämligen atl man vid införandel av den nya lagen informerat alla nya vapeninnehavare men all man nu antog, atl den var så pass bekant atl man kanske inte behövde vara lika noggrann. På den ena polismyndigheten svarade man också att den broschyr som statsrådet nu talar om hade lagil slut och att man inle vissle, om del skulle tryckas några nya exemplar.

Jag menar all detta är en informationsfråga som kanske inle observerats tillräckligt. Min stilla undran är huruvida inle departementet bör överväga atl uppmana länsstyrelser och kanske framför allt polismyndigheterna atl inle försumma den mycket viktiga uppgift som denna information utgör.


 


Herr justitieministern ROMANUS:

Herr lalman! Del är beklagligtvis så alt den tryckta informations­broschyren har tagit slut, men som jag nämnde i mitt svar är en ny upplaga under förberedande, och den kommer att tillställas inte bara alla polismyndigheter utan också andra berörda intressenter. Jag hoppas att dessa åtgärder skall riäna till en förnyad påminnelse för dem det vederbör alt ta mycket noggrann vård om sina vapen.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om de allmänna barnbidragen


Fru WIKLUND (c):

Herr talman! Jag är mycket tacksam för detta besked. Det är inte länge sedan det förekom en dödsolycka och det har inträffat några sådana inom loppel av någol år. Del visar att det brister på någon punkt. Det gäller så pass allvarliga frågor alt jag lycker att det är mycket viktigt atl informationen till allmänheten följs upp på ett riktigt säll. Jag är myckel nöjd med det svar som jag här fåll.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Om de allmänna barnbidragen

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordel för atl besvara fru Marklunds (vpk) den 12 april anmälda fråga, 1976/77:372, till herr stats­ministern, och anförde:

Herr lalman! Fru Marklund har frågai statsministern om regeringen avser att ta initiativ för att göra de allmänna barnbidragen värdebestän­diga.

Enligt fastställd ärendefördelning är det jag som har att besvara frågan.

I regeringsförklaringen slås fast att del familjepolitiska reformarbetet skall fortsätta. Det gäller bl. a. utbyggnaden av samhällets barnomsorg, ökad personalutbildning för barnomsorgen och uibyggnad av en allmän föräldrautbildning. Vidare slås fast all de allmänna barnbidragen och bostadsbidragen skall förbätiras och atl föräldraförsäkringen skall byggas ut.

I regeringens budgetförslag för nästa budgetår har de familjepolitiska anslagen höjts med ca 1 400 milj. kr. Härtill kommer förslag om ut­byggnad av föräldraförsäkringen som kommer att tillföra barnfamiljerna yllerligare 500 milj. kr. om året. Bland de ökade familjepolitiska insatser som regeringen föreslagit ingår en höjning av barnbidraget från 1 800 kr. till 2 100 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978. Förslag kommer inom kort atl läggas fram om en tidigareläggning av denna bidragshöjning till den I juli 1977.

Frågan om den fortsatta anpassningen av barnbidragen till prisutveck­lingen får bedömas med hänsyn till de ekonomiska resurser som slår lill förfogande för olika ändamål under kommande år.


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om de allmänna barnbidragen


Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

I samband med presentationen av regeringens s. k. krispaket ställde vpk-gruppen fyra frågor. Den första gällde huruvida en höjning av mom­sen kunde anses slå i god överensstämmelse med givna utfästelser om skattesänkningar, den andra tog upp frågan om utvidgning och för­längning av det beslutade prisstoppet, i den tredje begärdes en redogörelse för skälen till och verkningarna av devalveringen av kronan och den fjärde, den som nu besvarats av socialministern, gällde barnbidragens värdebeständighet.

I del sammanhangel framstår det klart alt vpk ser frågan om barn­bidragens värde som en väsentlig bit i den ekonomiska politiken. Nu har frågorna besvarats vid olika tillfällen och sammanhangel därmed förryckts. Klarl är dock all vi ser prishöjningarna, den aviserade moms­höjningen och andra verkningar av den förda ekonomiska politiken som ell hot mot bl. a. den ulsalta grupp som barnfamiljerna ulgör. Social­ministern hänvisar i sitt svar till den kommande höjningen av barn­bidragen, men anpassningen av barnbidragen, säger socialministern, skall bedömas med hänsyn till de ekonomiska resurserna.

Men så har det ju alltid varit, herr socialministern. Delta med höjningar som kompensation för redan inträffade eller kommande prishöjningar är ju ingenling nyll. Sådani förekom också innan såväl centerpartiet, med Rune Gustavsson, som folkpartiet - två av regeringens tre partier - motionerade om värdebeständighet.

Ett par citat:

I parlimolionen 100, daglecknad i november 1975, säger centern: "Åt­gärder bör också vidtas för atl mildra verkningarna av prishöjningarna för särskilt utsatta grupper. Till dessa åtgärder hör i första hand en in­dexreglering av barnbidragen. Det bör ske på så sätl att barnbidragets storlek, i likhet med fokpensionernas, anknyts till basbeloppet."

I fp-motionen 102, daterad i november 1975 sägs: "Värdet av barn­bidraget urholkas i takt med prissiegringarna, efiersom deras värde inle skyddas genom indexreglering. I likhel med folkpensionerna bör enligl vår mening barnbidragen värdesäkras. Del bör ske genom en anknytning till basbeloppet"

Liknande formuleringar hittar man i partimotion från centern i januari 1976. Jag vill fråga socialministern: Är detla också ell mål som man inte nått fram lill, och när tror socialministern alt man skall nå dit?


Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Som fru Marklund framhöll har det ställts olika frågor på olika områden. Därför vill jag upprepa vad jag tidigare sagl, nämligen att det största hotet mot tryggheten är när sysselsättningen viker. De åtgärder som regeringen under denna lid har ägnat mycket stort arbete åt är åtgärder för att trygga sysselsättningen.

När det sedan gäller värdebeständigheten och åtgärder för atl lindra


 


de prishöjningar som uppstår bl. a. genom den höjda momsen har vi aviserat - och det har jag meddelat i svaret - att vi kommer atl ti-digarelägga barnbidragshöjningen. I stället för den 1 januari 1978 blir det den 1 juli i år. Därmed försöker vi atl komma så nära som möjligt det belopp som centern och folkpartiet enligl sina motioner lidigare har krävt, dvs. en indexreglering, där vi begärde atl barnbidragens nivå skulle vara 20 % av basbeloppet

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Jag är naturiigtvis överens med socialministern om alt sysselsättningsfrågorna är alldeles avgörande, inte minst för barnfamil­jerna, där ju också frågan om kvinnornas sysselsättning är en bit av väsenilig betydelse.

Men ändå: i den centermotion som jag tidigare citerade ur slår del alltså alt till de åtgärder som skall användas vid bekämpandet av in­flalionen hör i första hand - så står det fakliskl - en indexreglering av barnbidragen. När nu socialministern i sitt svar hänvisar till de ekonomiska resurserna måste jag fråga mig varför då en redan tidigare särskilt utsatt grupp skall behöva drabbas hårdast. Menar socialministern att det har varil vikligare för regeringen alt använda sin regeringsställning lill atl sänka skallen för höga inkomsllagare än lill alt genom en index­reglering göra del viktigaste ekonomiska stödet lill barnfamiljerna be­ständigt? Är del vikligare att höja anslagen till militären än atl satsa på barnfamiljerna? Är det mer angelägel att öka stödet till storföretagen än atl öka barnfamiljernas ekonomiska trygghet?

Vi har jusl under de senaste månaderna tydligt sett att samregerandet kräver sitt pris, men är del inte ell alltför högt pris för centern att varken fullfölja det krav som man i oppositionsställning drev motionsvägen eller att hålla de löften som man frikostigt strödde omkring sig i valrörelsen?

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag vill säga till fru Marklund att det som finns inskrivet i regeringsförklaringen har vi också avsett att genomföra under den här treårsperioden, men jag ulgår från atl fru Marklund är medveten om atl det inte finns någon möjlighet atl genomföra alla dessa reformer på sex eller sju månader.

Sedan har vi i olika situationer klart talat om att vi prioriterar barn­omsorgen. De satsningar som görs här är ett samlal program för insalser för barnomsorgerna och familjepolitiken, och där kommer barnbidragen in som ett viktigt led. Jag vill upprepa vad jag tidigare sagt, atl den barnbidragshöjning som vi nu tidigarelägger innebär en anpassning lill de krav som vi tidigare ställt när vi i motioner har begärt en index­reglering.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr lalman! Även efter socialministerns senaste inlägg kvarstår det faktum all den indexreglering som från både centerpartiets och folk-


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om de allmänna barnbidragen


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande tillägg till sjukpen­ning vid retroaktiv lön m. m.


partiets sida har bedömts som synnerligen angelägen har fått stå tillbaka för som jag angav lidigare, t ex. slöd till storföretagen, anslag till mi­litären och skattesänkningar för de slora inkomstlagarna. Dessa saker har ju i varie fall fått komma före en värdesäkring av barnbidragen; detta är ett faklum.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag irodde att fru Marklund och jag skulle kunna vara överens om atl slödel lill sysselsällningen var en så oerhörl viktig fråga att den hör lill dem som bör prioriteras. Del slöd som har givits lill förelagen är ju också elt stöd för sysselsättningen, fru Marklund!


Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om förslag till riksdagen rörande tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön m. m.

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara fru Skaniz (s) den 20 april anmälda fråga, 1976/77:395, och anförde:

Herr talman! Fru Skaniz har frågat mig om regeringen avser atl komma med något förslag om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön m, m, och i så fall när.

Riksförsäkringsverket har i en promemoria som inregistrerades hos socialdepartementet den 7 februari i år lagl fram förslag om atl löntagarna vid retroaktiva lönehöjningar genom kollektivavtal skall få rätt till elt särskilt tillägg till sjukpenning, föräldrapenning och militärdagpenning som har uppburits under retroaklivperioden. De nya bestämmelserna av­sågs gälla fr. o. m. den 1 januari 1977.

Förslaget har remissbehandlats. De sisla remissvaren kom in lill so­cialdepartementet den 21-24 mars 1977. Remissbehandlingen har visat att en viss överarbetning av förslaget behöver göras och att en proposition till riksdagen under våren med nya regler tillämpliga från den I januari 1977 inte är realistisk. Bl, a, behöver förslagets administrativa konse­kvenser övervägas ytterligare. I den fortsatta beredningen kommer gi­velvis också de samhällsekonomiska hänsynen att spela in. Jag är således inte beredd all nu ge någol besked om när förslag om ändrade regler på detta område kan läggas fram.

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Jag ber atl få lacka socialministern för svaret. Jag hoppas innerligt atl regeringen inle säger nej lill förslaget om re­troaktiv sjukpenning, som ju skulle ge många LO-medlemmar samma förmåner vid sjukdom m, m, som tjänstemännen redan har. Tycker inte också socialministern att det är orimligt atl 2,5 miljoner löntagare inte har rätt till korrekt ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och att


 


de dessutom, när den tiden kommer, kan riskera att få för låg ATP-pension, därför att man i dag inte beaktar retroaktiva löneökningar vid utbetalning av sjuk- eller föräldrapenning som avser tid innan nya lö­neavtal träffas?

Efiersom många försäkrade - 2,5 miljoner- på grund av gällande regler i vissa fall kan gå miste om avsevärda belopp måste det, menar jag, vara angelägel atl retroaktiva löneökningar kan leda till justering av bl, a, sjukpenningen.

Del varju när vi hade en socialdemokratisk regering och Sven Aspling var socialminister som socialdepartementet till riksförsäkringsverket översände ett flertal motioner om retroaktiv sjukpenning för beaktande, bl, a, nio motioner från Handelsanslälldas förbund. Riksförsäkringsverket utarbetade, tycker jag, mycket snabbt ett förslag lill regler om retroaktiv sjukpenning. Förslaget lämnades - det har socialministern redan nämnl - den 4 februari och sändes ut på remiss den 9 februari, och remisstiden gick ut den 10 mars. Det gjorde all man fick uppfattningen att det skulle komma en proposition.

I svaret talar socialministern om administrativa konsekvenser, och jag vill ställa en direkt fråga: Vad är det? Han talar också om samhälls­ekonomiska hänsyn.

Riksförsäkringsverket hade ju i sitt förslag utarbetat olika alternativ, och nog kunde man ha tillsalt en arbetsgrupp som myckel snabbt hade sett över dem. Jag tycker nämligen att det är orimligt alt del skall vara som det nu är, att man inte får den ersättning som man borde ha.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande tillägg till sjukpen­ning vid retroaktiv lön m. m.


Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Del här problemet har inte blivit överhängande just under de sju månader jag har varil socialminister, utan det har naluriiglvis funnits tidigare.

Jag fick en direkt fråga: Vad är administrativa konsekvenser? Enligt riksförsäkringsverket fordras det för att klara den här saken minst 330 årsanställda, och del kostar ungefär 20 milj, kr. Man måsle nämligen göra det här arbetet på manuell väg, om man skall klara del. Försäk­ringskasseförbundet tillstyrker förslaget under förutsättning all admini­strationsfrågorna kan lösas och erinrar också om den administrativa be­lastningen på kassorna lill följd av andra reformer. Del är della som gör att det inte finns möjlighet atl genomföra en sådan här reform på den korta tid som riksförsäkringsverket har föreslagil, alltså ft o, m, den 1 januari i år. Som jag sade krävs det ju 330 årsanställda, och arbetet skulle därtill ske på myckel begränsad tid, Detla har framkommit från olika remissinslanser, och del känner fru Skaniz säkerligen lill.

Annars har jag samma principiella uppfallning som fru Skantz, näm­ligen alt vi bör komma fram till en lösning så att även de som nu inte omfattas av den här rätlen skall kunna få ut tillägg lill sjukpenning re­troaktivt


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande tillägg till sjukpen­ning vid retroaktiv lön m. rn.

10


Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Jag lackar för det kompletterande svarel. Det är orimligt atl vissa personer får en underkompensation vid bl, a. sjukdomsfall bara därför atl avtalen inte är klara, och jag lycker heller inte all dessa personer skall få lägre sjukpenning bara därför all man inle klarar av del ad­ministrativa - utbelalningen av sjukpenning. Jag har kanske en annan lilllro än vad socialminisiern har lill arbetsgrupper och till det arbete som man kan utföra i dem om viljan verkligen finns alt förbereda en reform. Reformen borde kunna genomföras i anslutning till de förhand­lingar som vi nu befinner oss milt uppe i.

Jag tror all väldigt många löntagare har förväntat sig detta. Jag vill bara uttrycka den förhoppningen att detla fortfarande skall vara möjligt, och jag tror att om socialministern verkligen vill så är det också möjligt alt få förslaget att träda i krafl den I januari.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag tror att fru Skantz förslår att den administrativa delen inte är så enkel. Del rör sig om 330 årsanställda, och för den korta lid som blir aktuell för den här reformen skulle det betyda ungefär fem gånger 330, om det skall fungera. Det gäller också all få arbetskraft som kan sysselsättas under så korl tid.

F. ö. hänvisar jag till vad som sagts av Försäkringskasseförbundet, som ju är involverat i detta och som torde förstå de här problemen.

Fru SKANTZ (s):

Herr lalman! Jag känner väl till det yttrande som Försäkringskasse-förbundei har lämnat. Man säger all man kan klara av ulbelalning av den reiroakiiva sjukpenningen om man kan tänka sig att handläggnings-tiderna blir längre än vad som sägs i riksförsäkringsverkels förslag. Man menar all det vore möjligt, om ärendena t. ex. kunde behandlas under fyra eller fem månader i stället för under två månader. Det är genom atl diskutera sådana alternativ man kan länka sig alt lösa den här frågan.

Del vore också intressant alt vela om regeringen haft kontakt med LO och TCO. Del hade riksförsäkringsverket när de skrev sitt förslag. Jag har noterat all när man skickade ul förslaget på remiss, då heter del i skrivelsen all LO och TCO bereds tillfälle atl avge yttrande, medan det när del gäller statens avtalsverk och riksrevisionsverkei heter att dessa anmodas atl avge yttrande. Jag känner inte lill om detta är något nyll när del gäller remissförfarande, men jag har uppmärksammat det.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Vi kan naturiigtvis inle anmoda olika förbund atl avge yiirande - del är della som är anledningen lill att man skriver så.

Jag tror att fru Skantz förenklar frågan litet Hon kan knappast peka på all man i något sammanhang kunnal genomföra en sådan här sak på så kort tid som det här gäller. Man måste utbilda arbetskraft och få den deltidsanställd - del är ju bl. a. detta det handlar om.


 


Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Jag håller hell med socialministern om atl ju längre be­slulel dröjer desto svårare blir det att klara reformen. Hade man fattat beslutet på ett tidigt stadium, så hade del varit möjligt atl anställa och ulbilda personal. Men om man dröjer med beslulel så blir del svårare, del är jag helt införstådd med.

Hen socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag vill erinra fru Skantz om att vi för ungefär en månad sedan fick in remissvaren.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om utbyggnad av verksamheten vid Hylte Bruks AB


Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Om utbyggnad av verksamheten vid Hylte Bruks AB

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för att besvara herr Inge­mund Bengtssons i Varberg (s) den 1 april anmälda fråga, 1976/77:370, och anförde:

Herr talman! Herr Ingemund Bengtsson i Varberg har frågat mig när regeringen avser atl falla beslut rörande utbyggnaden av Hylte Bruks AB.

Regeringen kommer inom kort alt fatta beslut angående Hylte Bruks AB:s ansökan den 17 december 1975 om tillstånd alt enligl 136 a ; bygg­nadslagen utvidga verksamhelen vid bolagels massafabrik och pappers­bruk i Hyltebruk.


Hen INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka bosladsministern för svaret på min fråga. Det har varit en ovanligt lång vänlan, men jag har tänkt som så alt bosladsministern säkert vill kunna ge mig elt positivt besked och därför väntar med att lämna svaret. Om så hade varit fallet hade dröjsmålet varil hell ursäktligt Jag trodde att bosladsministern skulle säga all regeringen i dag har beslulal alt ge det begärda tillståndet

Det förefaller kanske kinkigt alt inte vara nöjd med svaret all re­geringen "inom kort" kommer all fatta beslut Men del förhåller sig så all svar av den innebörden har lämnats till de inblandade i flera må­nader. Jag vill gärna säga till bosladsministern atl ulgången av del här ärendet är av stor betydelse inte bara i kommunen Hylte utan även i länet. Den planerade utbyggnaden ger välkommen sysselsättning på både korl och lång sikl i en avfolkningskommun.

Den här frågan har inle bara iniresse för Halland och för Hylte. Vi skall komma ihåg all riksdagen 1975 beslulade all vi inom fem år skall ha obligatorisk insamling och återvinning av allt avfallspapper från hus­hållen och kontoren. Det stod då hell klarl all del var nödvändigl all bygga ut induslrin för all klara ålervinningen. All regeringen inie har


11


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om utbyggnad av verksamheten vid Hylte Bruks AB


gell besked ännu tycker jag är underligt, bl. a. från den synpunkten att regeringsdeklarationen så klart talar om nödvändigheten av återvinning. Det aktuella företaget var tidigt ute - redan i december 1975, som framgår av svarel. Bostadsministern vet ju att investeringsviljan inom svenskt näringsliv för dagen inte är överdrivet stor. Och här har vi alltså ett företag som sedan några månader är berett att göra en stor saisning, som ger jobb på korl och lång sikl. Jag hoppas verkligen all slalsrådel med ultryckel "inom kort" menar all regeringen om några dagar kommer all lämna del begärda beskedet och självfallel alt del blir ett positivt sådant.


Fru bosladsministern OLSSON:

Herr lalman! Jag kan försäkra herr Ingemund Bengtsson alt regeringen är väldigt angelägen om för del första att det investerad' i industrier och för det andra att det ges sådana möjligheter att vi får fart på pappers­insamlingen i kommunerna. Men herr Bengtsson är väl medveten om att det inte bara är Hylte Bruks AB som har ansökan liggande inne, utan alt även flera andra företag har det. Sammanlagt rör del sig om en utbyggnad för återvinning av 300 000 ä 400 000 ton. Så mycket av­fallspapper kan vi inte med bäsla vilja i världen samla in här i landel. Därför måsle vi göra en samlad bedömning, och vi har då haft att invänta remissutfall även för de andra företagen som sökt tillstånd.

Vi har verkligen arbetat så snabbt som vi har kunnal med del här, och jag upprepar vad jag sade i svaret, att vi inom kort skall lämna ell besked. Jag kan i dag inte säga om beskedet dröjer några dagar eller några veckor, men besked skall komma - vi är mycket angelägna om det.


12


Hen INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Jag är väl medveten om alt det finns ett par andra förelag som också vill bygga ut sin verksamhet för att medverka lill den åter­vinning som riksdagen har beslutat om - moderaterna följde inle med oss i beslulel 1975. Del förvånar mig något atl bostadsministern har den uppfattningen alt det inte skulle bli så mycket pappersavfall. Riks­dagen beräknade ju all den obligatoriska insamlingen skulle ge 300 000 ton, och det skulle väl räcka till råvaruförsöriningen för de företag som begär all få bygga ut. Det är en fantastisk råvarutillgång - 300 000 ton betyder 4 ä 5 miljoner medelstora träd. Vid den lidpunkten ifrågasatte inget remissorgan den beräkning som då gjordes. Har man inom rege­ringskansliet kommii fram till en annan beräkning måste det bero på att man inte har varit tillräckligt aktiv när det gäller atl slimulera kom­munerna i denna verksamhet. Det var hell klart då och är hell klart nu att induslrin måste byggas ul för all klara uppgiften som samhällel har lagl på dem.

Remissyllrandena för detla företag var färdiga för länge sedan, och det finns inget remissorgan, mig veterligt, som har avstyrkt detta. Det


 


finns ingen som helst anledning atl begära nya remissyttranden för atl det har kommit en ny regering. Jag vädjar till bostadsministern: Se lill att del kommer elt positivt beslut mycket snarl och åberopa regerings­deklarationen om några iredskande kolleger i regeringen inle är med på delta!

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr lalman! Även om man är optimistisk till insamlande av papper som herr Bengtsson är - och jag vill också vara så optimistisk - så räcker det ändå inte till för alla de ansökningar som ligger inne. Därför pågår också diskussionerna om eventuell import om företagen kan förete sådana avtal.

Del är inte fråga om att ha en ny remissomgång, men för ell av fö­retagen som har sökt är den vanliga remissomgången ännu inle klar, och vi har velal ha en samlad bedömning. Vi kan inte, när det inte finns råvaror lill alla ansökningar, plocka en i sänder, ulan alla måsle få vara med i slutomgången.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om utbyggnad av verksamheten vid Hylte Bruks AB


 


Hen INGEMUND BENGTSSON i Varberg (s):

Herr talman! Min optimism bygger helt på del beslut som riksdagen fattade 1975 och de grundliga utredningar som då hade företagits om en obligatorisk skyldighet för kommunerna att samla in tidningspapper - del skulle ge detla tillskott. Ingen ifrågasatte del då, och jag befarar atl det är regeringens bristande aktivitet på detta område som inneburit atl man räknar med ett lägre anlal ton. Men jag tror fortfarande att den beräkning som riksdagen baserade sitt beslut på är riktig.

Sedan vill jag tillägga, fru bostadsminister, att detta företag har klarat sin råvaruförsörining, det har kontrakt på import, så det är ingenting att vänta på.

Fru bostadsministern OLSSON:

Herr talman! Vi kan vara lika optimistiska om utfallet av insamlingen, jag vill vara så optimistisk. Men det talades då om ungefär 300 000 ton och i ansökningarna fanns del ett behov av nära 400 000 lon. Där finns det ändå en skillnad att fylla ut, och jag hoppas att det kan ske genom utlandskontrakl som blir någoriunda långvariga.

Överläggningen var härmed slutad.


13


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.


§ 6 Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.

Fru bostadsminislern OLSSON erhöll ordel för att i ett sammanhang besvara dels herr Carlssons i Tyresö (s), dels fru Dahls (s) den 20 april anmälda frågor 1976/77:392, resp. 393, och anförde:

Herr talman! Herr Carlsson i Tyresö har frågat mig varför regeringen ännu inte framlagt någon proposition som visar de verkliga möjligheterna att spara energi i bostäder m. m.

Fru Dahl har frågai mig när regeringen kommer att lägga fram den utlovade propositionen om ytterligare åtgärder för energibesparing i den befintliga bebyggelsen.

Eftersom båda frågorna berör samma område besvarar jag dem i ell sammanhang.

Jag har i ell frågesvar lill herr Carlsson i Tyresö den 15 februari 1977 sagt alt regeringen då bedömde det möjligt att lägga fram en proposition till riksdagen, i anledning av bl. a. planverkets rapport angående möj­ligheter atl spara energi i den befintliga bebyggelsen, redan under våren 1977.

Planverkets rapport har nu remissbehandlats. Remissmaterialet är ytterst omfattande och kvalificerat. Vi har därför ansett del angeläget alt ytterligare kunna bereda innehållet i remissvaren. Däriämte kommer slatens planverk att till regeringen inom de närmaste månaderna över­lämna en ytterligare överarbetning av sin rapport Tillsammans med det arbete som bedrivs inom ramen för energikommissionens verksamhel kommer vi därmed alt förfoga över elt underlag som är avsevärt mer omfallande och genomarbetat än del vi f n. har. Della är skälet till all vi nu har valt all ej lägga fram någon proposilion redan under våren.

Som svar på fru Dahls fråga vill jag med hänvisning till vad jag nu har anfört meddela att regeringen avser atl lägga fram förslag till riksdagen angående yllerligare energibesparande ålgärder i byggnadsbeståndet i så­dan lid atl dessa kan behandlas av riksdagen under hösten 1977.


Hen CARLSSON i Tyresö (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Olsson för svaret.

I valrörelsen lovade centern att man genom energibesparing i bosläder skulle spara så mycket el som motsvarade 13 kärnkraftsreaktorer och lika mycket till. Som alla kommer ihåg påstod herr Fälldin att det hela var myckel enkelt. Det var bara kärnkraflsenlusiaster bland socialde­mokraterna som inte insåg del, enligl centerledaren.

Centern vann valel, och vi väntade naturiigtvis atl man då omedelbart skulle verkslälla sin slorslilade sparplan. När vinlern gick ulan alt något hände slällde jag i mitten av februari en fråga till fru Olsson om hur myckel el regeringen bedömde del möjligt att spara, då man nu hade hunnit ta del av planverkels rapport.

Statsrådet Olsson svarade då att hon inle kunde göra några definitiva


 


utsagor förrän remissbehandlingen var klar. De tvärsäkra uttalandena från valrörelsen var alltså redan borta. Fru Olsson uttalade emellertid att man satl en kort remisslid för att regeringen så snarl som möjligl ville underställa riksdagen frågan, I en replik preciserade sig fru Olsson till de sista dagarna i april.

Nu är vi där, och vi får beskedet att regeringen vall att ej lägga fram någon proposition under våren.

Ni skulle alltså med hjälp av er sparplan stoppa kärnkraften senast 1985, Det innebär atl det är bråttom, mycket bråttom. Ändå låter ni den första vinlern gå utan att ni lägger fram de förslag ni gick till val på. Sedan kommer planverkets rapport som inte på långa vägar skulle ge del sparande ni utlovat, men ändå drabbas ni av beslulskramp och skjuter frågan ytterligare på framliden. Del här innebär ju all också näsla vinter går ulan alt någonting rejält händer.

Varför denna oförmåga från regeringens sida all falla beslut? Jo, därför alt löftena i valrörelsen låg så enormt långt från verkligheten. För varie månad som går hamnar ni i en allt omöjligare situation om ni inte öppet och ärligt erkänner atl ni vilseledde svenska folkel, I februaridebatten sa jag: "Men sanningens ögonblick kommer och det blir bara värre, herr talman, ju längre regeringspartiets förelrädare skjuler på det slutliga och riktiga svaret,"

Därför sitter fru Olsson i sin statsrådsbänk utan sparplan, ulan pro­posilion och utan att ens kunna uppfylla sitt löfte från februari månad i år.

Men jag tror faktiskt att statsrådet Olsson har lärt sig en hel del om energihushållning under tiden och därför upprepar jag min fråga från februari: Hur många reaktorer anser statsrådet all det går all spara sedan statsrådet tagil del av planverkets och remissinstansernas material?


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.


 


Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka bostadsministern för svaret.

Till skillnad från Ingvar Carlsson fick jag också ett konkret besked: Den så många gånger till i år utlovade propositionen om ytterligare åt­gärder för energisparande i bostäder kommer inte förrän näsla riksdag. Regeringen orkar inie lill delta riksmöte lägga fram förslag lill ålgärder grundade på den rapport från planverket, som nu föreligger och har re­missbehandlats.

Ändå spelade den sparplan som skulle grundas på denna rapport en huvudroll i valrörelsens slutskede. Ändå härden, när den nya regeringen i olika sammanhang presenterat sill program för energisparande, fram­hållits som ett myckel viktigt inslag.

Del besked som bostadsministern lämnade här i dag är en svår be­svikelse för alla som är angelägna om att vi snarast möjligt gör allt för atl dra ner energikonsumtionen genom effektiva och beslulsamma spar­åtgärder. Det är ytteriigare en i raden av de svåra besvikelser som drabbal de människor som satte sin lit till centern när det partiet slällde i utsikt


15


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.


omedelbara lösningar på problem som med rätta oroade många människor och dem som trodde på centerns deklarationer att detta parti hade större vilja och beslutsamhet atl driva dessa frågor än alla andra.

1 vårl energiprogram och i 1975 års energibeslut är sparandel en hu­vudfråga. Medan vi hade regeringsmaklen satsade vi belydande resurser för atl spara energi. Vi har i oppositionsställning fortsalt atl lägga förslag om sådana ålgärder. Del har varil så mycket nödvändigare som den nya regeringens praktiska politik har inneburii en lägre ambitionsnivå än vår.

Därför kan vi inte nöja oss med det besked som regeringen nu har lämnat. Visserligen kan vi inte i bostäderna spara så myckel el alt kärn­kraften blir onödig. Men vi kan skära ner förbrukningen av el och framför allt av olja. Därför måste ytteriigare ansträngningar göras. Men de an­strängningar som görs måste vara realistiska.

Planverkets förslag har utsatts för en ganska omild behandling av re­missinstanserna - del är verkligheten bekom de oklara och förskönande orden i Elvy Olssons svar - och vi måste självfallet ta hänsyn lill detta.

Redan i januari föreslog vi i en partimotion att vi genom en försöks­verksamhet i Norrbottens län skulle skaffa oss ell bättre underiag än vi har i dag för att kunna bedöma effekten av olika sparåtgärder. En sådan försöksverksamhet skulle samtidigt spela en positiv roll i den myck­et svåra sysselsätlningssituation som råder i Norrbotten lill följd av re­geringens polilik. Det förslaget avslogs av riksdagsmajoritelen.

Nu har flera viktiga remissinslanser föreslagit en sådan försöksverk­samhet Då borde regeringen kunna svälja prestigen och ompröva sitt lidigare ställningstagande.

Därför vill jag fråga bosladsministern: Är regeringen nu beredd alt genomföra en försöksverksamhet om energibesparande åtgärder i Norr-botlen av det slag som vi föreslog tidigare i år och som flera remiss­instanser nu har förordat?


 


16


Fru bostadsministern OLSSON:

Herr talman! Jag lycker verkligen att både herr Carlsson i Tyresö och fru Dahl starkt överdriver betydelsen av att vi senarelägger propositionen. När vi ullalade förhoppningen atl vi skulle kunna lägga fram den i slulel på april var vi starkt medvetna om att vi arbeiade med mycket smala marginaler. En del av remissvaren kunde inte lämnas inom den tid som vi hade satt - vi hade satt en mycket kort remisstid. Många viktiga remissvar kom därför senare. Av den anledningen kunde vi inte lägga fram elt genomarbetat förslag nu i april utan tvingades skjuta det litet längre fram i liden, men så att riksdagen ändå skall kunna fatta beslut i höst.

Frågorna om energibalansen är inte milt departements bord, herr Caris-son, därför tar jag inte ställning till dem.

Vi har ju, fru Dahl, tillfälle alt debattera våra ambitioner i fråga om energisparande i eftermiddag när vi skall behandla energipropositionen.


 


Hen CARLSSON i Tyresö (s):

Herr lalman! Det var ganska häpnadsväckande alt höra fru Olsson säga att vi överdriver betydelsen av att regeringen nu skjuter på pro­positionen. Löftet varju att man senast 1985 skulle avskaffa kärnkraften. Och så låter regeringen de två första vintrarna gå ulan att vidta några reella ålgärder. Det är faktiskt sä atl 20 % av vår elkraft i dag kommer från kärnkraften. Skall ni ha en chans att uppfylla en bråkdel av ert löfte är det utomordentligt bråttom.

Statsrådet Olsson sade att del inte gick att lägga fram ett genomarbetat förslag i april. Men det varju så enkelt i valrörelsen! Det var bara ovilja hos socialdemokraterna som gjorde att man inte prakliskt tagel ome­delbart kunde sälla i gång en avvecklingsplan och ta bort kärnkraften! Varför har del nu så plötsligt blivit besvärligt när ni själva kommit i regeringsställning?

Slutligen säger statsrådet Olsson att detla med energibalansen inte är hennes bord. Det tror jag är det värsta jag hittills hört i energidebatten. Bostadsdepartementet har ansvarel för energisparandet i fastigheter. Jag hade det ansvarel under valrörelsen och dellog myckel aktivt i debatien. Det är detta sparande som skall ersätta de 13 reaktorerna, men fru Olsson svär sig fri från del ansvaret i energidebatten.

Jag skall inte falla min efterträdare i ämbetet, men jag vill konstatera all det finns tre alternativa svar. Det är för det första att ni står för löftet om de 13 reaktorerna, för det andra att ni inle nådde rikligt fram på delta område heller och alt ni i stället kan spara någonting på mellan O och 12 och för det tredje att statsrådet inte riktigt vet hur många reaktorer det är. Jag skulle vara tacksam för alt få veta vilket av de här tre svarsalternativen som är det rikliga.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.


 


Fru DAHL (s):

Herr talman! Jag kan försäkra, fru Olsson, att vi i eftermiddagens debatt kommer tillbaka till diskussionen om ambitionsnivån. Men jag vill ändå upprepa min fråga nu; Är ni beredda att svälja prestigen och ta upp frågan om en försöksverksamhet i Norrbottens län? Det är en viktig fråga, om det nu är som ni säger, då ni faktiskt erkänner all ni inte har det underlag för atl nu ta slällning som ni i höstas så säkerl påstod atl ni hade. Varför kan ni då inte medverka till att vi får en försöks­verksamhet, som ger oss ett bättre underiag för besluten än det som vi har i dag? Fru Olsson säger ju i svarel: "Remissmaterialet är ytterst omfattande och kvalificerat" Del är riktigt! Och många av remissin­stanserna har uttalat sig för en försöksverksamhet. Jag kan nämna vilka dessa remissinslanser är. Det är AMS, industriverket, länsbostadsnämn­den i Värmland, Näringslivets byggnadsdelegation, Chalmers lekniska högskola och Ingenjörsvetenskapsakademin.

Jag tycker att vi skulle ta fasta på de förslagen och verkligen göra någonling konkret nu, om vi är angelägna alt nå resultat

Sedan vill jag säga att det finns en annan sak i bostadsgiinisterns


17


2 Riksdagens protokoll 1976/77:119-120


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.


svar som bekymrar mig mycket. Det är den tvetydighet som ligger i att hon å ena sidan säger all beslut i denna fråga och överväganden som underlag för propositionen skall samordnas med energikommissio­nens arbete och alt hon å andra sidan säger all förslag skall framläggas så atl vi kan fatta beslut i höst. Men energikommissionens förslag kom­mer ju inte att framläggas förrän under nästa vår. Jag måste då fråga: Är denna tvetydighet medveten? Är del så att förslaget kommer i höst utan samordning med energikommissionen, eller skall det komma sam­tidigt med de förslag som grundar sig på kommissionens bedömningar? Eller är det kanske så all denna tvetydighet är medveten för atl förbereda oss på att förslaget inte heller kommer lill hösten utan atl det blir ytter­ligare en försening?


Fru bostadsministern OLSSON:

Herr talman! Jag konstaterar att det största oppositionspartiet verkligen har stora förväntningar på alt den nya regeringen skall arbela mycket snabbt och orka med mycket som socialdemokraterna i regeringsställning inte klarade av. Men jag vill också säga all om ni hade lyssnat på oss litel tidigare och själva påböriai ett arbete för all spara energi, bl. a. i byggnader, så kanske vi hade kommit en bit längre på vägen än vad vi är i dag.

Jag vill säga till fru Dahl alt den utlovade proposilionen, som vi hade ambitionen att framlägga i april men som nu kommer senare och får behandlas av riksdagen i höst, gäller ändringar i byggnadsstadgan och inte de förslag som ni förde fram i den motion som ni väckte under den allmänna motionstiden.

Det jag sagt om energikommissionen är verkligen medvetet Vi skall naturligtvis inte låla alll det arbete som utförts av energikommissionen ligga i en byrålåda eller någon annanslans till dess allting är klarl, ulan vi skall nalurliglvis successivt dra nylta av del materialet Sedan är det en annan sak atl de stora frågorna kommer atl behandlas senare, men del hindrar inte atl vi drar nylta av det materialet för alt kunna fatta beslut tidigare.

Hen CARLSSON i Tyresö (s):

Herr talman! Jag vill till statsrådet Olsson säga atl det inte var vi som skapade de orealistiska förväntningarna om sparande på energiom­rådet. Vi lade fram ett väl underbyggt förslag. Det var centerpartiet som skapade dessa förväntningar hos stora väljargrupper.

Tyvärr måsle jag konstatera att statsrådet Olsson inle heller i dag an­vänder sig av möjligheten all öppet och ärligt erkänna atl ni vilseledde väljarna och inte kan leva upp lill löftena. Det vore annars enda sättet att få denna debatt ur världen. Ni fortsätter att framhärda, och därför kommer ni att leva med denna deball, som kommer au bli lill elt fortsatt elände för er själva. Vi kommer atl känna ansvaret att fortsätta all granska er verksamhel på denna punkl.


 


Fru DAHL (s):

Herr lalman! För det första får jag med beklagande konstatera att bo­stadsministern inte vill ta fasta pä förslaget atl nu genomföra en för­söksverksamhet så all vi får ett bättre underlag och samtidigt kan bidra lill all förbättra sysselsättningen i Norrbotten. Det är ell negativt besked både för dem som är intresserade av energisparande och för dem som vill värna om sysselsättningen i Norrbotten.

För det andra är det inle bara förhoppningar som regeringen har ullalal om all kunna lägga fram denna proposilion. I t ex. den propositions­förteckning som lämnades till riksdagen den 25 februari finns denna proposition upptagen med ett löfte om att den skall läggas fram i april.

För del iredje vill jag såsom ledamot av energikommissionen säga att vi, faslän vi verkligen arbetar intensivt, på grund av att regeringen försenade igångsättningen av vårt arbete inle förrän nu har fåll i gång de olika undergrupper som sysslar med att samla in material. Jag vill starkt ifrågasätta om det ens under hand kan komma något material från energikommissionen, vilket kan spela någon större roll för propo­sitionsskrivandet under sommaren eller förhösten. Därför kvarstår min misstanke om atl tvetydigheten i skrivningen är medveten och att vi kommer att få uppleva en ylleriigare försening.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om åtgärder för att förhindra utsläpp av processavlopps­vatten från stärkelsefabriker


Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:124 om blyfri bensin

Herr jordbruksministern DAHLGREN:

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap, I i; riksdagsordningen får jag meddela atl min avsikl har varil alt den 29 april 1977 besvara herr Sand­bergs interpellation om blyfri bensin. Men med hänsyn till planeringen av kammarens arbele har jag nu överenskommit med herr Sandberg om alt besvara hans interpellation den  10 maj  1977.

§ 8 Om åtgärder för att förhindra utsläpp av processavloppsvat-, ten från stärkelsefabriker


Herr jordbruksministern DAHLGREN erhöll ordel för att besvara herr Bladhs (s) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:367, och anförde:

Herr lalman! Herr Bladh har frågai mig om regeringen är beredd att vidta sådana åtgärder att stärkelsefabrikerna i fortsättningen dels för­hindras sprida ul sill processavloppsvatlen under månaderna septem­ber-december, dels ivingas genomföra en långtgående rening av avlopps­vattnet.

Undersökningar visar alt utsläppen av s, k. fruktsaft, innehållande stora


19


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Om åtgärder för att förhindra utsläpp av processavloppsvat­ten från stärkelse­fabriker


mängder organiskt material och närsalter från stärkelsefabriker, åtmin­stone lokall kan förorsaka skador på miljön i form av syrebrist m. m.

Samtliga de sex stärkelseindustrier som i dag finns i landet har hos koncessionsnämnden för miljöskydd ansökt om tillstånd till fortsatt verk­samhet. Koncessionsnämndens behandling av ärendena pågår f n. Därvid kommer bl, a, de i frågan påtalade utsläppen av föroreningar alt prövas.

För egen del anser jag del angeläget alt effektiva åtgärder så snart som möjligt vidias, så alt man kommer till rätta med de redovisade miljöproblemen. Härvid bör man eftersträva metoder som möjliggör lill-varalagande av den råvaruresurs som fruklsaften ulgör. Vid bedömningen av hur långl gående krav på åtgärder som skall ställas måsle miljökraven emellertid vägas mot andra samhällsintressen, bl, a, sysselsättningsin­tressena. Denna avvägning får göras inom ramen för pågående prövning enligt miljöskyddslagen. Jag kan inte här föregripa denna prövning genom att nu uttala mig närmare om vilka ålgärder som bör vidtas.


 


20


Hen BLADH (s):

Herr talman! Jag ber all få tacka slalsrådel för svaret. Bakgrunden till min fråga är följande.

Landets stärkelseindustri är helt förlagd till Kristianstads och Blekinge län, där också råvaran potatis odlas. Efter en på 1950-lalet inledd struk­turrationalisering kvarstår i dag sex stärkelsefabriker, alla med svåra mil­jöproblem i samband med sin verksamhel. Två av fabrikerna släpper ut sitt starkt förorenade, kvävehaltiga processavloppsvatlen direkt i Ös­tersjön. De övriga fabrikerna sprider ut sitt avloppsvatten på mark runt omkring fabrikerna. Utspridningen molsvarar 10-20 gånger högre kvä-vegivor än jordbrukel normalt använder. Den sammanlagda mängden biologiskt syrekrävande avloppsvallen från slärkelseinduslrin molsvarar ungefär del orenade avloppsvaltnet från en miljonslad.

Miljövårdsmyndighelerna har efler flera års anslrängningar nu drivil igenom kravet atl stärkelseindustrins verksamhel skall prövas enligl mil­jöskyddslagen. I sina ansökningar till koncessionsnämnden för miljöskydd föreslår fyra stärkelsefabriker en fortsatt utspridning av sitl pro­cessavloppsvatlen på odlad mark i närheien av fabrikerna. Givorna kom­mer visserligen all minskas avsevärt, men utspridningen avses forlfa­rande ske under olämplig lid på årel, nämligen september-december, dvs. under själva kampanjtiden.

Om utspridning sker under denna årstid föreligger stora risker atl kvä­vet omvandlas lill nitrat och förorenar grundvatlnei med höjd niiralhali som följd. En grundvatlenförslöring av detta slag innebär förstöring av en naturresurs för mycket lång tid. Del tar nämligen flera tiotal år innan naturen bytt ut det förorenade grundvattnet mot nytt, opåverkat vatten.

Detta är således en verkligt slor miljö- och principfråga, vars följd­verkningar vi kanske inte i dag kan hell överblicka. Del ansökta för­faringssättet underkännes helt av miljövårdsexperier, som förordar att processavloppsvatinel renas och långtidslagras samt därefter sprids ut


 


på vall eller annan lämplig gröda under sommaren, då växtligheten kan ta hand om kvävet hos avloppsvattnet. Expertförslagel innebär en måttlig merkostnad för stärkelsefabrikerna, och man kan säga att här vägs god miljö mot ekonomiska ring, men ekonomiska synpunkter får inte fälla utslaget Jag hoppas atl statsrådet vidtar ålgärder som är miljövänliga och grundvatlenbevarande, i enlighet med experternas förslag.

1 svarel kan jag läsa mig till all statsrådet anser detta vara en angelägen fråga, och jag bedömer därför svarel som positivt.


Nr 119

Torsdagen den 28 april197r

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


Överiäggningen var härmed slulad,

§ 9 Föredrogs men bordlades åter utbildningsutskotlets betänkande 1976/77:20 jordbruksutskottets betänkande 1976/77:17

§ 10 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna 1976/77:139 och 140,

§ 11 Anslag inom industridepartementets verksamhetsområde

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1976/77:26 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser vissa anslag inom industridepar­tementets verksamhetsområde jämte motioner.

Hen TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samlliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden fram­ställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiägg­ningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten 9 (Slatens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m, m.) Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 17 (industride­partementet) under punkten B 4 (s, 57) föreslagit riksdagen att till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m, m, för budgetåret 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 10 700 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats moiionen 1976/77:885 av herr Wååg m, fl, (s), vari såviti gällde yrkandet 1 hemställts att riksdagen beslutade att anslaget Bidrag till kursverksamhet m, m, skulle vara 12 198 000 kr


Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på


21


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


motionen 1976/77:885 yrkandet 1 till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m, m, för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservations­anslag av  10 700 000 kr.

Reservation hade avgivits

1, av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, Hög­ström, Pettersson i Lund och Häll (samtliga s) som ansett alt utskottet bort hemslälla

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1976/77:885 yrkandet I till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m, m, för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservations­anslag av 12 198 000 kr


Punkten 13 (Styrelsen för teknisk ulveckling: Teknisk forskning och utveckling)

Regeringen hade under punkten F 1 (s, 215-229) föreslagil riksdagen att

1,    godkänna vad föredragande statsrådet förordat rörande återbetalning av stöd från styrelsen för teknisk utveckling,

2,    bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1977/78, i enlighet med vad föredragande statsrådet anföri, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklings­arbete m, m, som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebar åtaganden om högst 115 000 000 kr, under vart och ett av budgetåren 1978/79-1981/82,

3,    lill Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveck­ling för budgetåret 1977/78 anvisa elt reservationsanslag av 280 500 000 kr

I detta sammanhang hade behandlats molionerna

1976/77:878 av herr Torwald m, fl, (c, m, fp), vari hemställts att riks­dagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till åtgärder för atl trygga Svensk-japanska stiftelsens för forskning och ulveckling fortsatta verk­samhet, och

1976/77:940 av herr Werner m, fl, (vpk), vari såvitt gällde yrkandet 1 hemslällts att riksdagen till styrelsen för teknisk utveckling anvisade 5 milj. kr. avsedda för igångsättande av forsknings- och utvecklings­projekt för uppbyggnad av arbetsmiljöregister och näringslivsregister.


22


Utskottet hemställde

1.    att riksdagen godkände vad föredragande statsrådet hade förordat rörande återbetalning av stöd från styrelsen för teknisk utveckling,

2.    att riksdagen bemyndigade regeringen att under budgetåret 1977/78, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikläda slaten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknal löpande avtal och


 


beslut, innebar åtaganden om högst 115 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1978/79-1981/82,

3,    atl riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:940 yrkandet 1 till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och ulveckling för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 280 500 000 kr.,

4,    att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:878 som sin me­ning gav regeringen lill känna vad utskottet anfört om tryggande av Svensk-japanska stiftelsens för forskning och utveckling fortsatta verk­samhet.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


Punkten 20 (Slatens skeppsprovningsanslall)

Regeringen hade under punkterna F 8-10 (s, 241-245) föreslagit riks­dagen all för budgetåret 1977/78 anvisa

1,    till Slatens skeppsprovningsanslall: Uppdragsverksamhet ett för­slagsanslag av 1 000 kr,,

2,    lill Bidrag lill statens skeppsprovningsanslall ett reservationsanslag av 3 200 000 kr,

3,    till Statens skeppsprovningsanslall: Utrustning ett reservationsan­slag av 1 000 000 kr,

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:856 av herrar Bengtsson i Landskrona (s) och Svanberg (s), vari hemställts

1, att anslaget under Bidrag till statens skeppsprovningsanslall upp­
fördes med ett lill 4,5 milj, kr, förhöjt belopp,

2. att anslaget under Slyrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forsk­
ning och ulveckling reducerades i motsvarande mån.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på moiionen 1976/77:856 lill Bidrag till statens skeppsprovningsanslall för budgetåret 1977/78 anvisade elt reservationsanslag av 3 200 000 kr,,

2.    alt riksdagen med bifall till regeringens förslag för budgetåret 1977/78 anvisade

 

a)   till Slatens skeppsprovningsanslall: Uppdragsverksamhet ett för­slagsanslag av 1 000 kr,,

b)   lill Statens skeppsprovningsanslall: Utrustning ett reservationsan­slag av  1 000 000 kr.


Reservation hade avgivits

2, av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, Hög­ström, Pettersson i Lund och Häll (samtliga s) som ansell att utskotlel under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och moiionen 1976/77:856 till Bidrag till statens skeppsprovningsanslall anvisade ett reservationsanslag av 5 350 000 kr.


23


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde

24


Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Under punkten 20 i betänkandet, som är den enda punkt jag kommer att uppehålla mig vid, har näringsulskollet haft att ta släll­ning lill de anslag som skall utgå till statens skeppsprovningsanslall. Genom lidigare riksdagsbeslut har vi givit anslag lill uppförandet av elt nytt manöver- och våglaboralorium vid anstalten i Göteborg, en in­vestering som nu kan tas i bruk och förhoppningsvis medverka lill atl skapa lösningar på svensk varvs- och rederinärings problem. Man har genom det nya laboratoriet goda möjligheter all göra insatser inom om­rådena havsleknik, sjösäkerhet och miljövård. Atl exempelvis kunna medverka till att förbättra miljön ombord i fartygen genom alt nedbringa vibrationerna är en angelägen uppgift som ligger inom möjligheternas gräns. Genom nya forskningsrön bör också fartygskonslruktionerna kun­na förändras så all mindre bränslemängd åtgår för framdrivandet. Även delta är en angelägen uppgift.

För all kunna utnylria laboratoriets nya resurser har skeppsprovnings-anstalten begärl ökal anslag för den egna forskningen. Man framhåller som en nödvändig förulsätlning för all hålla den konsultativa och pro­jektbundna delen av verksamhelen på en hög teknisk-vetenskaplig nivå och kunna bedriva den med siktet inställt på full kostnadstäckning, att det finns ell ordentligt utrymme för egen forskning. Vi måsle göra klarl för oss atl den lekniska utvecklingen inom detla verksamhetsområde går väldigt snabbi. Också med hänsyn till konkurrenslägel är del viktigt att den egna forskningen inte eftersatts.

Vi måste se till atl redan nu inför tillkomsten av det nya laboratoriet intensifiera den grundläggande forsknings- och utvecklingsverksamhe­ten. Det är angeläget att så snabbt som möjligl bygga upp en hög eff­ektivitet och en hög teknisk-vetenskaplig nivå hos verksamheten i la­boratoriet Härigenom skapas också förutsättningarna för den utvidgade uppdragsverksamhet som erfordras för att finansiera laboratoriet

Skillnaden mellan vad vi reservanter föreslår och vad ulskolismajo­riielen slannal för är kanske inie alllför slor. Men i reservalionen hävdar vi att skeppsprovningsanstalten måste få fullgoda möjligheter alt hell kunna utnyUja sina förstärkta resurser, så att man kan göra en helhjärtad insals för varvsindustrin och sjöfarten, och därmed också för samhället i stort.

Vi menar därför att det är nödvändigt atl anstalten direkt skall anvisas det belopp man begärl för egen forskning utan alt behöva gå omvägen över STU för alt få bidrag. Pengar till denna verksamhet är nämligen inte garanterade om man följer utskottsmajoriteten, som helt följer bud­getpropositionens ullalande på denna punkt, 1 denna säger statsrådet all slöd till skeppsprovningsanstalten för angelägna forskningsprojekt av långsiktig metodutvecklande belydelse "i mån av behov bör kunna utgå upp till ett belopp av 3,5 milj. kr.". Vi hävdar från reservanternas sida att anstalten direkt, utan att behöva gå omvägen över STU och där bok­stavligt lalal behöva be om nödvändiga medel, bör få disponera hela


 


det belopp man begärt.

Delta bör givelvis inte hindra att anstalten, om behov föreligger, får yllerligare stöd från STU, allt inom den totala ram som statsrådet fö­reslagit.

Jag vill alltså göra kammarens ledamöler uppmärksamma på att del här inle är fråga om några nya pengar, ulan en omfördelning inom angivna ramar.

Med det anförda ber jag, herr lalman, att få yrka bifall lill reservationen 2.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte -mentets verksam­hetsområde


 


Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Under rubriken Teknisk ulveckling m. m. behandlas vpk-molionen 940, vilken innehåller ett yrkande som är ett delyrkande i vpk:s datamotion. Vi kräver atl STU skall anvisas 5 milj. kr. för igång­sättande av forsknings- och utvecklingsarbeten för uppbyggnad av ar-belsmiljöregister och näringslivsregister. Vi har ställt detta krav därför atl datatekniken ger stora möjligheter lill insamling och sammanställning av informalion och fakla. Dalatekniken är heller inte bara en teknisk utan framför allt en politisk fråga. Den som har makten i samhället styr nämligen datateknikens ulnyUjande,

Det är otvivelaktigt så att datatekniken mycket påtagligt påverkar män­niskors arbetsliv. Den används numera i mycket slor utsträckning i fö­relagen för att styra produktionen, och därmed styrs också de som arbetar. Inflytandet över datauppläggningarna är från de arbetandes sida myckel obetydligt,

I företagen används datan framför allt som en hjälpreda åt dem som styr förelagen, den är inriktad på alll som är lönsamt: en bra kontroll över personalfrågorna, produktionens ulveckling och inriktning, mark­nads- och försäljningsanalyser, rationaliserings- och kostnadsfrågor elc. Den används i dagens arbetsliv inle som en teknik i vanlig mening ulan ulnyujas på ell företagsekonomiskt sätl.

Men arbelslivet innehåller inle bara nämnda faktorer. Med datatekni­ken skulle man kunna se hur svenskt arbetsliv verkligen ser ul, vad som är farligt i arbelslivet, vilka risker och luftföroreningar vi har där, hur många som slås ut på arbetsplatserna, i företagen och i hela branscher osv.

Med datateknikens hjälp skulle man också kunna se vilka gifter som produceras i olika förelag och hur den omgivande miljön drabbas samt vad olika produkter -1, ex, tillverkningen av bilar, koslar svenska folkel.

Från arbetarklassens synpunkt måste ägandei och maktrelationerna lätt kunna åskådliggöras. Vilka intressen är det som styr utvecklingen i vårt land? Vilka är del som vill lägga ned företag och ibland hela branscher? Vilka förbindelser har övriga ägar- och maktgrupper i vårt land? Hur investeras de pengar som arbetarna riänar ihop? Frågorna hopar sig och är särskill starka i dag, när vi ser frukten av ägarmaklens åtgärder: in­skränkningar och nedläggningar Hur är t. ex. ägandeförhållandena kopp-


25


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


lade i svensk stålindustri i förhållande lill verkstadsindustrin? Har man helt skjutit investeringarna till verkstadsindustrin - och därmed i vissa fall också till ullandel - i slällel för lill slålindusirin? Hur har del där varil under den senasie lioårsperioden? Del är sådana frågor som man med dalateknikens hjälp skulle kunna reda ut

Datatekniken skulle också vara till slor hjälp när arbelare söker jobb. Vilkel förelag kan man få jobb på? Vilka risker förekommer del där? Hurudan är lönen? Vilken personalpolilik för man? Förekommer del slor ulslagning? Hur länge skall jag behöva vara på en arbetsplats innan jag får sjukpension, när jag inte orkar längre? Del är lill sådant forsknings-och ulvecklingsarbele som vi vill ge STU 5 milj. kr. Vi kräver sålunda all sialliga och kommunala register byggs upp, där för arbetarklassen angelägna frågor kan besvaras med hjälp av datateknik.

Register över arbetsplatser och arbetsmiljö, kopplade till medicinska data, ger underiag för fakta om arbetsmiljön, för arbelsförmedlingsy-siemet, för en effektiv samhällsplanering och även för kontroll över makt­havarna. För det måste vi ha fram data om näringslivet och registrera uppgifterna offentligl i långl slörre ulslräckning än vad som sker i dag.

Utskottet har inle ansett sig kunna tillstyrka vpk-motionen, men moti­veringen synes litet väl tunn. Ulskollel hänvisar bara lill all vissa arbelen pågår inom arbelsmiljöområdel, i miljödaianämnden och i forskning som STU slöder. Men del borde vara ulskollel bekant att ingel av dessa projekt innebär någol nämnvärt ingrepp i den nuvarande situationen och inte heller påvisar riskfaktorer, lika litet som maktförhållandena påvisas, vil­kel kunde vara ett underlag för en samhällsplanering. För della behövs kraftiga satsningar. Någol utvecklingsarbete med den inriktning vi fö­reslår i moiionen har egentligen inle ens påbörjats.

Ulskolieis skrivning andas den traditionella inställningen att del är makthavarna i näringslivet som skall driva fram tekniken och även slå för vilka användningsområden den skall ha. På annal säll kan jag inle lolka ulskotiet. Eller inser utskotlel inte behovet av register av den typ som vi föreslår i motionen?

Herr lalman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionen 940.


 


26


Fru RADESJÖ (s):

Herr lalman! I näringsutskottels belänkande nr 26 finns del ju en mängd punkter. Jag vill ta upp en punkl som jag anser vara särskill angelägen och där det också finns en reservation från socialdemokraterna i utskottet Det gäller punkten 9 Bidrag till kursverksamhet m. m.

Statens industriverk har här äskat ett anslag på 12 198 000 kr., medan det i propositionen anvisas endast 10 700 000 kr. I motionen 885, som lämnats av några socialdemokrater med herr Wååg som första namn, framhålls atl man inle bör prula på slatens industriverks äskande.

Vi motionärer anser all den kursverksamhei som bedrivs i SIFU:s regi är oerhört viklig, i första hand när det gäller de mindre förelagen. På många områden har utbildningsbehovet ökal myckel starkt under


 


de senaste åren, och utbildning av företagare och arbetsledare i de mindre företagen är särskilt angelägen. Della gäller t ex. arbelsmiljöområdel och del nu så akluella energiområdet, där del behövs kurs- och utbildnings­program som klarlägger sambandet mellan byggkostnader och energi­kostnader för bl. a. uppvärmning. Vi behöver utveckling av kurser inom områdena produktutveckling, kvalitetsutveckling och inle minsl under-leveranlörsfrågor.

I motionen påpekar vi också behovel av utbildning för kunskap om nya lagar och förordningar och av utarbetandet av en ny form av kurs­verksamhet inom den kommunala vuxenutbildningens ram.

Vidare bör man ta upp frågan om inle vissa kurser borde vara helt avgiftsfria för deltagarna. Jag tänker då främsi på sådana kurser som skall informera om nya lagar m. m., som jag ju tidigare nämnl. Den här biten får vi väl anledning att ålerkomma till. Enligt föredragande statsrådet får vi ett sådani tillfälle när regeringen tagit slällning lill in­dustriverkets rapport SIND 1975:6 och i samband därmed företagare­föreningsutredningens förslag angående stipendieverksamheten inom SIFU.

Med della inlägg vill jag, herr talman, yrka bifall till reservalionen


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


 


Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! I näringsutskottels belänkande nr 26 finns det ju en rad anslag som gäller industridepartementets verksamhetsområde och som vi i dag skall fatta beslut om. Vid utskottets betänkande har del fogats två reservationer, och utskottet har också haft all behandla några mo­tioner.

Jag skall försl ta upp den fråga som behandlas i reservationen I och som fru Radesjö lalade om. Det gäller alltså kursverksamheten inom SIFU. I långa stycken kan jag hålla med fru Radesjö om vikten och behovel av utbildning, framför allt när det gäller anställda i de mindre och medelstora förelagen. Under senare år har ju detta behov alltmer blivit uppmärksammat. I industriverkets rapport SIND 1:1974, förela-gareutbildning i mindre och medelstora förelag, konstaterades bl. a. alt företagsledare i de mindre företagen myckel sällan dellar i vidareutbild­ning, trots att de anser sig behöva utbildning. Långa avstånd till kursorlen, kursutbudels alltför teoretiska innehåll och brislande informalion om tillgängligt utbud anges som bidragande orsaker till detta förhållande.

Situationen lorde numera ha förbättrats avsevärt genom atl samtliga företagarföreningar har fått ulbildningskonsulenter. Industriverket inkl. SIFU och företagarföreningarna har fått till stånd regionala förelags-anpassade kurser. Dessa är huvudsakligen av fortbildningskaraklär inom lekniska ämnen och inriktade på avgränsade funktioner i förelagen. Via företagarföreningarna och SIFU når industriverket ut regionall med ut­bildningsfrämjande aktiviteter. I detla sammanhang vill jag också nämna verksamhelen med vidareutbildning i marknadsföringsfrågor. Det pågår


27


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde

28


en rad kurser i olika län jusl i marknadsföringsfrågor. Det finns också ett rikligt kursutbud i frågor om lagstiftning.

För min egen del tycker jag dock inle att delta är lill fyllest. Fru Radesjö log upp ell problem som vi under många år uppmärksammat från borgerligt håll, nämligen kursavgifterna vid SIFU. Dessa avgifter har varit alldeles för höga, och jag hoppas atl man på något sätl skall komma ned till en rimlig nivå. Tidigare har SIFU:s självfinansieringsgrad varil enormt hög.

Vi har tidigare uttalat - och det gör nu även reservanterna - all del är viktigt alt man får till slånd en samverkan med den kommunala vux­enutbildningen. En av de viktigaste uppgifterna är därvid att koncentrera kursverksamheten till den ort där man kan samla det största antalet av dem som är intresserade av tillgängliga utbildningsaktiviteter, lämpade för förelagen,

I sammanhanget bör också erinras om den år 1975 tillkallade utred­ningen om utbildning i företag, A 1975:1, som bl, a. skall belysa den förelagsinterna utbildningens omfallning med hänsyn lill förelagens be­hov av personal med yrkeskunskaper, Enligl vad jag erfaril beräknas utredningsarbetet vara avslulat under våren 1977, Det pågår alltså en rad aktiviteter.

Jag vill peka på vad som i detla sammanhang skiljer utskottsmajo­riteten och reservanlerna åt, I budgeten är upplagen en summa av 10 700 000 kr, lill den aktuella typen av kursverksamhei. Därutöver finns en beräknad reservation på 842 000 kr. Reservanlerna ställer sig bakom industriverkets anslagsäskande om 12 198 000 kr. Vi anser vidare att det speciella anslaget på 200 000 kr. lill regional utbildningsservice skall främ­ja jusl sådan kursverksamhet som bedrivs inom den kommunala vux­enutbildningen på delta område.

Men vad som framför allt har varil avgörande för ulskollsmajoritetens ställningstagande i detta sammanhang är det förhållandet att förelaga-reföreningsutredningen, där jag själv varil ledamot, avlämnade sitt be­länkande i januari. Belänkandet är nu ule på remiss. Vi framför i del vissa synpunkter, som vi förväntar kommer atl ge resultat i form av en senare proposilion.

Vi redovisar i utredningen bl. a. vår principiella syn på företagareför­eningarnas roll i utbildningssammanhang. Vi framhåller att föreningarnas utbildningsservice enligt ulredningens mening bör betraktas som en in­tegrerad del av företagsserviceverksamheten. Föreningarnas olika insatser härvidlag anser vi i ulredningen som regel vara sammanflätade i varandra, varvid t ex. information, rådgivning och utbildning ingår som bestånds­delar i ett samlal ålgärdsprogram. Del är bl. a. med anledning därav som utskottet har anslutit sig till del förslag som departementschefen lägger fram i propositionen.

I utskottsbetänkandel behandlas bl. a. moiionen 878, som gäller Svensk-japanska stiftelsen för forskning och utveckling. Motionärerna begär all större anslag skall utgå från STU till stiftelsen. Det är, som


 


utskottet framhåller, viktigt all stiftelsen får resurser så att den kan fort-sälta sin verksamhel. Som ulskotiet ger lill känna vållades denna verk­samhel stort avbräck genom alt man från japanskt håll drog ned de eko­nomiska bidragen.

Beträffande motionen 940, som herr Hagberg i Boriänge talade för, vill jag hänvisa till vad utskottet har redovisat under rubriken Uppgifter i anslutning till motionen på s. 8 i betänkandet. Utskottet har, som herr Hagberg redan har konstaterat, inte kunnat biträda motionen. Vi menar att miljödatanämnden, som framgår av redovisning på samma sida i be­länkandet, ansvarar för ett projekt rörande information om arbetsmiljön. Inom ramen för delta projekt bereds försöksverksamhet med datorbaserad arbetsställeregistrering. STU slöder ju forskning rörande arbelsmiljötek-nik och medicinsk teknik.

En höjning av anslaget till STU enligt motionsyrkandena är utskottet inte berett alt föreslå. Utskottet vill i detta sammanhang peka på de risker i fråga om integritetsskyddel som register enligt motionärernas förslag skulle kunna medföra.

Reservationen 2 gäller anslaget till statens skeppsprovningsanslall. Re­servanlerna är oroliga för att anstalten inte skall få medel som täcker kostnaderna för anstaltens egna forskningsprojekt. Herr Bengtsson i Landskrona har ju myckel ingående redogjort förde uppgifter som statens skeppsprovningsanslall har, så jag kan avstå från det. Men det är ju så att verksamheten vid skeppsprovningsanstalten kan delas upp i tre olika områden. Självklart är all uppdragsverksamhet och forskning är viktiga delar av verksamheten.

I reservationen, som bygger på motionen 856 av herr Bengtsson i Landskrona och herr Svanberg, vill man att anstalten skall få disponera hela beloppet 4,5 milj. kr. som anstalten har begärt för sin egen forskning. Reservanlerna vill inle att anslaget skall gå över STU.

Del är i och för sig ingenling märkvärdigt i att dessa medel går över STU. 1 fråga om en stor del av den kollekliva forskning som bedrivs vid högskolor och universitet har STU all bedöma de olika projekten och ge anslag lill dem. Det ingår ju i STU:s uppgifter i enlighet med utfärdat regleringsbrev.

När det gäller skeppsteknisk forskning tillsattes för budgetåret 1970/71 (prop. 1970:82) en särskild kommitté under hänvisning till den ekonomiska krissituation som varven befann sig i sedan 1960-talet. Den kom­mittén, som nu arbetar inom STU, beslutar på STU:s vägnar då det gäller stöd till olika projekt. Det är således skeppsforskningskommittén inom STU som fattar beslut om anslag. Det kan vara angelägel all betona all för budgetåret 1976/77 uppgår anslagel till skeppsieknisk forskning till 13 milj. kr. Skeppsprovningsanstalten kommer alltså all erhålla de medel som anstalten räknar med att behöva - enligt uppgifier kommer den atl få dessa medel inläckta. Del är också så all inläklerna för den reguljära uppdragsverksamhelen vid anstalten, som skeppsprovningsan­stalten har beräknat till drygt 15 milj. kr., får disponeras för dess egen


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde

29


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


forskning.

Jag tror i likhet med utskoltsmajoritelen atl reservanternas farhågor för alt skeppsprovningsanstalten inle skall få sina pengar är obefogade. Jag kan nämna att skeppsprovningsanstalten för närvarande har en rad projekt som ligger hos STU för bedömning och som man kan räkna med bli välvilligt behandlade.

Herr talman! Med det sagda yrkar jag på samtliga punkter bifall lill utskottels hemställan.


Fru RADESJÖ (s):

Herr lalman! Just därför atl de mindre företagarna har svårl att vara ifrån sina företag behövs del mera pengar för att lägga ut flera kurser så alt dessa kommer närmare kursdeltagarna, herr Andersson!

Om industriverket nu får det äskade anslagel finns den möjlighelen, och då blir det också möjligl atl satsa på fiera kurser för de allra minsta och rent hantverksmässiga företagen, som vi vet har ett stort behov i dag av branschanpassad fortbildning, och som man med dagens anslag inte har vågat satsa så mycket på atl behovel av den utbildningen har kunnal fulll tillgodoses.

Reservalionen på 842 000 kr. från föregående år som herr Andersson nämnde om har ju industriverket redan räknat av i sitt äskande, vilket i annat fall skulle ha varit så mycket högre.


30


Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr talman! Jag har också, herr Andersson, läst vad som slår på s, 8 i utskottets betänkande. Jag finner där bara alt utskottet har lämnat en redovisning, men jag har redan påstått att den är tunn i förhållande till vad vi kräver. Då släller man sig frågande vilka inlressen utskotlel har när det gäller detta spörsmål, eftersom forsknings- och utvecklings­arbetet för att kunna använda datorer för alt uppmärksamma arbets­miljöriskerna måste vara en mycket viktig fråga.

Nu vill regeringen ge sken av att vilja lägga fram en arbetsmiljöpro-posilion, som skall anses vara elt framsteg, och säga att det är viktigt med vidare ulveckling på detta område, men när näringsulskollet vill ulveckla lekniken för atl la fram de risker som finns i arbetsmiljön är man restriktiv och vill inle gå in för några nya linjer. Det gäller ju här inte bara del arbete som redan pågår, utan vad vi föreslår i vår motion är ell mycket mer omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, men utskottet berör över huvud tagel inte det näringslivsregisler som del där är fråga om. Jag har visseriigen en viss förståelse för att en borgerlig majoritel kanske inte vill gå in på det - det kan ju vara obekvämt all via datatekniken ganska lätt få se ägarsambanden i olika branscher och hur man manipulerar med det kapital som arbetarna har jobbat ihop!

Slutsatsen blir atl man lydligen inie vill ha någon offenllig,lällillgänglig redovisning för hur datatekniken används. Dess användning i dag i ar­betslivet är ju väldigt snedfördelad, till förmån bara för dem som äger


 


företagen, Sådani blir intrycket av det svar näringsulskollet ger.

Jag tycker all frågan om hur man skall ulnytria den här tekniken är myckel allvarlig, och därför frågar jag fortfarande: Vill inte närings-Utskottet ha en ulveckling på det här områdei både vad gäller arbets­miljöfrågor och vad gäller näringslivsfrågor?

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Herr Andersson i Örebro säger att vi reservanter och molionärer uppenbariigen är rädda för att skeppsprovningsanstalten inte skall få erforderliga medel för att driva den egna forskningen. Men det är kanske inte så konstigt, herr Andersson, om vi är litet nervösa mot bakgrund av vad som sägs i budgetpropositionen, där slalsrådel skriver att slöd i mån av behov bör kunna utgå upp till 3,5 milj, kr. Jag vill inle beteckna det som någon speciellt stark skrivning, och det är framför allt mot den bakgrunden motionen och reservationen har tillkommit.

Nu lämnar herr Andersson, efter att ha haft kontakter med STU, be­stämda försäkringar om att de här pengarna skall utgå till skeppsprov­ningsanstalten. Det är bra om så kommer alt bli fallet; jag vill kraftigt understryka att både de här pengarna och ylleriigare anslag är nödvändiga.

Jag vill bara peka på den analysgrupp som har gjort en utredning för regeringens räkning beträffande hur den svenska varvsindustrins framlid skall komma att gestalta sig. Denna analysgrupp har i sin skrivning lill industriministern sagt att anslaget bör räknas upp myckel radikalt. Unge­fär 11 milj. kr. ulgår i dag till skeppsprovningsanstalten, och gruppen föreslår all beloppet redan under nästa budgelår skall räknas upp till 25 milj. kr. - della givetvis för alt hjälpa svensk varvs- och rederinäring.

Det är alltså rätt många som understryker angelägenheten av att det här anslagel verkligen kommer att ulgå; all del kommer att behövas råder det inget tvivel om. Det kommer också att ha väldig belydelse för de forskningsresultat som kan komma fram vid skeppsprovnings­anstalten.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


 


Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Del är alldeles givet att det är en viktig uppgifl som den skeppslekniska kommittén har på STU. Som jag tidigare sade är det kommittén som bedömer de olika forskningsprojekten och lägger fram förslag; den beslutar för STU. Jag nämnde också att under det här budgetåret utgår anslagen med 13 milj. kr.

När det gäller de 280 milj. kr. som STU kommer atl få, hoppas jag, under kommande budgetår är del nalurliglvis många om budet STU måsle givelvis göra en bedömning av vari pengarna skall gå - lill skogs­teknisk forskning, till kemisk forskning eller lill miljöforskning m. fl. områden. Självfallel måsle STU alltid göra avvägningar inom ramen för del anslag som riksdagen ger.

En särskild slällning har givetvis den skeppstekniska kommittén, som har atl beslula på STU:s vägnar när det gäller skeppsieknisk forskning.


31


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


Jag förutsätter att kommitténs prövning av de projekl som nu ligger hos STU, framlagda av skeppsprovningsanstalten i Göteborg, kommer atl ske i positiv anda.

När det gäller frågan om utbildningen inom de mindre förelagen, som fru Radesjö och jag har talat om, vet vi som jag lidigare sade atl del är svårl för småföretagarna att komma till de specialinrikiade kurserna. Jag har under många år sysslat med della, och jag anser alt det är viktigt att man så mycket som möjligt försöker förlägga verksamheten inom hemorten. Ulbildningskonsulenierna inom företagarföreningarna har också som en speciell målsättning att inom de olika länen eller regionerna anordna förelagsanpassade kurser.

Herr Hagberg i Borlänge tyckte att moiionen 940 hade en tunn skriv­ning, och det kan jag i och för sig förstå. Såvill jag kunde uppfatta menade herr Hagberg atl utskottets redovisning så att säga var styrd av den bor­gerliga regeringen och alt den representerade arbetsgivarinlressena. Men jag tror inte att man kan påstå all utskottet, som var enhälligt på den här punkten, har haft någol sådant i tankarna. I det sammanhanget för­modar jag att LO:s dataråd inle är styrt av arbetsgivarinlressen, utan all man inom rådet ser på dessa problem utifrån sin slällning som ar­betstagarnas främsta representanter. Vi har emellertid hänvisat lill mil­jödatanämndens ansvar, och vi har också tagil upp - och det är ganska väsentligt i det här sammanhanget - frågan om integriletsskyddet och pekat på de risker i del avseendet som finns förknippade med förslaget i moiionen.


 


32


Hen HAGBERG i Boriänge (vpk):

Herr lalman! Vad gäller det sisla argumentet - att det skulle finnas risker i fråga om integritetsskyddet - så kan sådana risker bara drabba företagen. Deras inlressen i del sammanhangel får man då ställa emot vad det här egentligen är fråga om, nämligen de stora riskerna inom arbelsmiljöområdel.

Men jag vill se nonchalansen i utskottets skrivning litel vidare än så. Det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår i dag ulgör ju bara en ytterst liten börian. Vi föreslår konkret ell anslag för alt man skall kunna vidga den här forskningen, men lill detta ställer sig utskottet nonchalant Man kan nämna som exempel ell område inom arbetsmiljön där vi i dag har väldigt lilel forsknings- och utvecklingsarbete och där man skulle kunna använda datatekniken, nämligen del stora arbelsmil­jöproblem som skapas av arbetsintensiteten och den omfattande ulslag­ningen och som vi vel myckel litet om i dess helhet Här skulle det vara oerhörl värdefulll om man med hjälp av datatekniken kunde ta fram hur det svenska arbetslivet ser ut. Det är sådana forskningsprojekt som man verkligen skulle kunna arbeta med, och då är det viktigt alt vi böriar med dem nu. Näringsulskollets avslag måsle jag därför se som en nonchalans mot de verkliga krav som nu växer fram på arbelsmil­jöområdel.


 


Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Jag kan på intet sätt dela herr Hagbergs i Borlänge upp­fallning atl utskottet har varil nonchalant vid behandlingen av den här frågan. Vi har hänvisat till vad som pågår. Om detta inle spänner över det breda fält som herr Hagberg talar för vad gäller moiionen 940, så får delta vägas mol de risker i fråga om integriletsskyddet som vi har redovisat.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt

Punkten 9

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels re­servationen nr I av herr Svanberg m, fl,, och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bengtsson i Landskrona begärt votering upplästes och godkändes följande volerings­proposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i be­länkandel nr 26 punkten 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bengtsson i Landskrona begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Den­na omröslning gav följande resullal:

Ja - 153

Nej - 135

Avstår -     8

Punkterna 10-12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt

Punkten 13

Mom,    I   och   2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


 


Mom,   3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels ut­skottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 940 av herr Werner m, fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

3 Riksdagens protokoll 1976/77:119-120


33


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anslag inom industrideparte­mentets verksam­hetsområde


Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskottels hemställan i be­länkandel nr 26 punkten 13 mom. 3 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 940 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Den­na omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -    13

Avslår -     2

Mom.   4

Utskottets hemslällan bifölls.

Punkterna 14-19

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 20

Mom.   1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemslällan, dels re­servationen nr 2 av herr Svanberg m. fl. och förklarades den förra pro­positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bengtsson i Landskrona begärt votering upplästes och godkändes följande voterings­proposition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsulskollets hemställan i be­tänkandet nr 26 punkten 20 mom.  1  röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bengtsson i Landskrona begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Den­na omröslning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 141

Avstår -     2

Mom.   2

Utskottets hemställan bifölls.


 


34


Punkterna 21-28

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.


 


§ 12 Föredrogs Näringsutskottets betänkande

1976/77:29 med anledning av proposilionen 1976/77:96 med förslag till lag om patentbesvärsrätlen m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 13 Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1976/77:11 med anledning av propositionen 1976/77:85 om åtgärder för försöriningsberedskapen på skoområdet jämte motion.

Punkten 1

Försörjningsberedskapen på skoområdet

Regeringen hade i propositionen 1976/77:85 (handelsdepartementet) dels gett riksdagen till känna vad föredragande statsrådet anföri om försöriningsberedskapen m. m, på skoområdet,

dels föreslagit riksdagen att godkänna de åtgärder för försöriningsbe­redskapen på skoområdet som föredragande statsrådet förordat.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag om åtgärder för att trygga försöri­ningsberedskapen i fråga om skor.

Ett upprätthållande i fredstid av en viss löpande produktion av lä­derskor bedöms som nödvändig från försöriningsberedskapssynpunkt En åriig fredsproduklion på ca 2 milj. par bör säkerställas medan en pro­duklion på 2,5 milj. par är önskvärd.

För alt kunna bibehålla en aktiv läderskoinduslri bedöms en viss om­strukturering av industrin vara nödvändig. Någon hårdhänt samman­slagning av företag bör dock inte ske. Möjligheter bör också föreligga för livskraftiga, fristående förelag atl självständigt fortsätta sin verksam­het.

För att främja omstruktureringen bör särskilda s. k. skostrukturlån kun­na utgå. Lånebeloppet föreslås för budgetåret 1977/78 bli sammanlagt 10 milj. kr.

En modifiering föreslås av de s. k, försöriningsberedskapslånen. För budgetåret 1977/78 beräknas en medelsförbrukning på 10 milj, kr. Vidare beräknas en medelsförbrukning på 5 milj. kr, för utnyujande av det s, k, offeriförfarandet för att irygga den långsikliga försöriningsberedskapen. Offertförfarandet skall kunna avse dels löpande produktion, dels s. k. malpåsekapacitet

För avskrivningslån till investeringar inom skoindustrin föreslås för budgetåret 1977/78 ett ökal anslag på 10 milj. kr. Ramen för lån till teko-, sko- och garveriindustrier föreslås ökas till 170 milj. kr."


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


 


I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:1446 av herr Brännström m. fl, (s), vari såviti nu var i fråga (yrkandet 1) hemslällts


35


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, godkände de ålgärder för försöriningsberedskapen på skoområdel som förordats i mo­tionen.

Motionärerna hade bl. a. förordat alt riksdagen skulle ta slällning för elt samhälleligt ägarengagemang i all den utsträckning som behövdes för alt upprättas, k. hörnstensföretag i den omfattning som var nödvändig för all klara vår försörjningsberedskap. Under denna tid borde de nu­varande importrestriktionerna behållas.


Utskottet hemställde

1.                        att riksdagen lämnade utan erinran vad föredragande statsrådet hade
anfört om försöriningsberedskapen m. m. på skoområdel,

2.                        att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på mo­
tionen 1976/77:1446, yrkandet I, godkände de åtgärder för försörinings­
beredskapen på skoområdet som föredragande statsrådet hade förordat

Reservation hade avgivits av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holm­qvisl och Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström samt herrar Bränn­ström, Hedberg och Andersson i Gävle (samtliga s) som ansett att ut­skottet under 2 bort hemslälla

alt riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motionen 1976/77:1446, yrkandet 1, godkände de ålgärder för försöriningsbered­skapen på skoområdel som hade förordats i motionen.


36


Hen BRÄNNSTRÖM (s):

Herr lalman! All upprällhålla en god försöriningsberedskap när del gäller beklädnad, livsmedel, energi m. m. är nödvändigl för trovärdig­heten i vår säkerhetspolitik. Under de senasie åren har förulsätiningarna härför försämrats när det gäller skoområdet. Statliga åtgärder har satts in men effekten har varit otillräcklig. Statens industriverk och översty­relsen för ekonomiskt försvar har låtit utreda branschens problem. Den företagna utredningen, McKinseyrapporlen, visar atl mer betydande pro­duktivitets- och effektiviielsvinster endasl kan uppnås efler en genom­gripande och planmässig omstrukturering av den svenska läderskotill­verkningen. I en sådan process krävs med nödvändighet aktiva sam­hälleliga insalser.

Kravet på sådana insatser har vi socialdemokrater framfört i moiionen 1446 med anledning av propositionen 1976/77:85 om försöriningsbered­skapen på skoområdel. Socialdemokraterna i närings- och försvarsutskot­ten har ställt sig bakom motionens krav. Ansvariga statsrådet däremot sätter i propositionen sin lit till alt man genom statliga bidrag i olika former skall uppnå den erforderliga strukturomvandlingen och avser atl tillkalla en delegation med uppgifl att fram till nästa års ulgång bl. a. förhandla med företagen om dessa stödformer. Han avvisar däremot tan­ken på ett direkt statligt ägarengagemang.

Vi socialdemokrater i närings- och försvarsutskotten som står bakom


 


motionen är av en annan uppfattning. Samma grundsyn har kommit till uttryck i de fackliga organisationernas bedömning av vilka åtgärder som behöver vidias. En framlida skoinduslri måste enligl deras mening byggas upp kring s. k. hörnstensförelag. Vi delar denna uppfattning.

Det är inte sannolikt att man kan åsladkomma den behövliga struk­turomvandlingen med hjälp av en under viss tid insatt bidragsgivning till enskilda och företag. Eu betydligt mer aktivt engagemang från sam­hällets sida behövs, enligt vår uppfattning, om man skall nå det uppställda målet.

Vidare talar sannolika skäl för all behovet av samhälleliga stödinsatser, som bl. a. statens industriverk påpekar, kommer att bli av både långvarig och omfattande natur. Detta förhållande, i förening med den relativt sell mycket höga stödnivån, utgör ett starkt skäl för att samhällel också skall få ett direkt ägarinflyiande i branschen.

Vi vill också framhålla alt både Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO anser att den enda praktiska lösningen i allt fler företag är ett statligt engagemang. Även LO har gell ullryck för denna uppfattning. Med en sådan inriktning av näringspolitiken kan man också ge den föreslagna delegationen den aktiva roll i strukturomvandlingen som bl. a. indu­striverket efteriysl.

Det förhållandet alt det här rör sig om ett för totalförsvaret väsentligt område är också ett skäl för ett aktivt samhällsengagemang.

Vi socialdemokrater förordar således att riksdagen tar ställning för all ell samhälleligt ägarengagemang skall aktualiseras i den utsträckning som behövs för all upprätta s. k. hörnstensförelag i den omfattning som är nödvändig för alt klara vår försöriningsberedskap.

Vid bedömningen av vilka förelag som skall ingå i denna grupp måste givelvis slor hänsyn las till regionala och sysselsätlningspoliliska för­hållanden. Enligt vår mening är frågan om vilka instrument samhället kommer all nyUja avgörande för de praktiska möjlighelerna all upp­rätthålla en önskad försöriningsberedskap på främst läder- och skoom­rådel. Får inte insatserna de avsedda effekterna kan man snabbi passera möjlighelen atl upprätthålla den önskade produktionskapaciteten om minst 2 miljoner par läderskor.

I proposilionen anför statsrådet vidare att han vid ell bifall lill re­geringens förslag avser alt föreslå ett upphävande av importrestriktio­nerna för skor den I juli 1977. Ett sådant beslut är enligl vår uppfallning djupt olyckligt och skulle försvåra den avsedda omstruktureringen. Re­geringens förslag i denna del bör därför genomföras försl sedan de fö­reslagna ålgärderna för att stärka svensk skoindustri fått den avsedda effekten. Ju aktivare insatser som görs för omstruktureringen, desto snab­bare kan den förvänlas bli genomförd och därmed förutsättningarna för en avveckling av importrestriktionerna föreligga.

Herr talman! Med del anförda vill jag yrka bifall till den socialde­mokraliska reservation som fogats till försvarsulskollels belänkande nr 11.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

37


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

38


Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Under många år har vi här i riksdagen talat om sko-industrins problem. Den svenska skoinduslrin har haft problem sedan 1960-talets börian, och både riksdagen och den lidigare regeringen har varit väl medvetna om dem. Utredning efler ulredning har sedan 1940-talels.börian kartlagt den svenska skoinduslrins problem. Och riksdagen har i olika omgångar beslutat om branschstödjande ålgärder för all om möjligt göra svensk skoindustri konkurrenskraftig både på hemmamark­naden och på exportsidan.

Branschen har fått avskrivningslån som kapitalsiöd för att möjliggöra produktivitetsfrämjande investeringar i nya maskiner eller rationella fa­briksbyggnader. Dessa stödformer har dock bara haft en begränsad be­lydelse. Skoindustrin är föga kapitalkrävande, Inle mer än 8 96 av pro­duktionskostnaderna är kapitalkostnader, I andra länder där man har satl in olika former av stöd har det också visal sig att efterfrågan på kapital för rationaliseringar har varit mycket liten. Skoindustrin i Belgien t, ex., som nu knappt har näsan över vattnet, har inte tagit ut några av de pengar som finns anslagna.

Skoinduslrin har fått export- och utbildningsslöd, men del är alldeles tydligt att dessa stödåtgärder inte heller har varit tillräckliga för alt öka den svenska skoinduslrins konkurrenskraft. Även om man inom sko­industrin har rationaliserat och förbilligat produktionen har del endast haft en marginell effekt, och det skall vi ha klart för oss när vi diskuterar skoindustrins problem. Man har kunnat sänka tillverkningskostnaderna med en eller några kronor per par, och det skall då ses i relation till atl ulländska läderskor koslar 20-25 kr. mindre i tillverkning. Detta för­hållande återspeglas också i den proposilion som vi i dag behandlar.

Del är första gången som vi har fått en proposition som slår fasl hur många par skor vi från beredskapssynpunkt måste kunna tillverka här i landel. En sådan plan orkade den socialdemokratiska regeringen inte med att upprätta under alla de år den satl. I utredning efter utredning har begärts besked om hiir många par skor den svenska nationen behöver vid en avspärrning. Vi har haft garderobsinvenleringar och inventeringar av alla slag, men de har inte tidigare resulterat i någon proposition. Nu vel vi att vi skall ha en minimitillverkning av två miljoner par läderskor per år.

Den svenska skoinduslrin har fram till utgången av 1976 beviljats 7,8 milj. kr. i avskrivningslån och 1,9 milj. kr. i kreditgarantier. Det visar all del inle är pengar som är del avgörande ulan all del finns andra problem. Reservalionen från socialdemokraierna visar lydligl alt de inle har följt med i ulvecklingen. De iror på dessa slora hörnsiensföretag. Vilka svenska skoföretag var det som ramlade först? Jag kan nämna statens egen skofabrik, försvarets skoindustri. Sedan följde långa raden - Gyllene Gripen, KF:s Kembels, Oscaria m. fi. Det var i huvudsak de slörsla fabrikerna som ramlade först. Bala köpte Oscaria. De fick ett industrigaraniilån på 3 milj. kr. som de har betalat lillbaka. De lade


 


ned massor med pengar i förelaget men lyckades inle hålla det i gång.

De socialdemokratiska reservanterna menar alltså att vi måste gå in med ytteriigare statsstöd. Jag är fullt på del klara med atl statsstöd behövs för atl stimulera företagarna. Del har funnits förslag om ett särskilt pro­duktionsstöd - kommerskollegium föreslog ett sådant 1975. Men del är ju trots alll fråga om lönsamhet, och staten har tidigare inle ansett del vara lönsamt atl driva skofabriker.

Herr Brännström ondgjorde sig över atl handelsministern föreslår ell upphävande av importregleringen på skor. När dessa importbegränsningar infördes på hösten 1975, baserades de på den genomsnittliga importen av läderskor under åren 1972, 1973 och 1974, 1972 importerade vi II miljoner par läderskor, 1973 ca 8 miljoner par och 1974 ca 8 miljoner par. Del blev alltså ett genomsnitt på 9 miljoner par, Licensliden slogs ut på en 14-månadersperiod, vilket betydde elt genomsnitt på drygt 10 miljoner par.

Tror någon atl denna reglering har varit lill nytta för skoindustrin? Herr Brännström har citerat industriverket, men han borde också ha ci­terat ur propositionen på s, 21, där både kommerskollegium och indu­striverket särskilt betonar hur fariigt det är med sådana här importbe­gränsningar. Vi vet vad som inträffat på massasidan. Vid alla förhand­lingar som kommerskollegium haft under den här perioden har man haft problem med importbegränsningarna när det gäller skor. Kommers­kollegium avråder bestämt.

Det blev alltså en ökad import av skor under den här tiden, och ingen kan påslå all importbegränsningarna har hjälpt den svenska skoindustrin, I sommar får vi ett mode med tygskor, och det kommer atl bli den nya stora importen.

Jag delar handelsministerns uppfattning när han varnar för en över­driven tilltro till sammanslagningarnas posiiiva effekt Reservanlerna där­emot tror på sammanslagningar. Reservanterna har tydligen inle hört talas om Sju Skomakare, Det var sju skofabriker i Örebro som slogs ihop. Man fick bl. a. banklån för att kunna åsladkomma en effekiiv pro­duktion. Det hela blev ingen slörre succé, ulan det slutade i konkurs. Det finns i dag ingenting som säger att en stor skofabrik kan tillverka rationellare och billigare än en liten fabrik. Det finns lönsamma sko­fabriker, men det är fakliskl - del har jag belägg för - mindre skofabriker, som har en smal produktionssektor. Man kan t ex. arbeta med tre läster och sälja dessa skor över hela landet. För ett sådani förelag går det bra. Del gäller t. ex. också fabriker som gör damskor av en viss sort. Det är fakliskl sådana förelag som lönar sig bäst. Jag tror inte att dessa små företag skulle kunna ingå i elt sådant här hörnstensförelag. Med den produktionsinriktning de har skulle de i så fall få svårt atl uppnå lön­samhet

Herr talman! De problem som svensk skoindustri har finns även inom andra länders skoindustrier. Det är i och för sig en klen tröst När re­servanterna anser all starka skäl lalar för alt staten bör tillförsäkras ett


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

39


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


väsentligt ägarinflyiande i skobranschen, har de en övertro på statens förmåga att fä lönsamhet i en förlustbransch. Det som är väsentligt -och här håller jag med reservanterna - är att den särskilda grupp som skall tillsättas kommer att bestå av folk som verkligen kan ekonomi och kan branschen och som kan hålla kontakten med skoindustrin.

Herr lalman! Med dessa ord yrkar jag bifall till försvarsutskottets hem­slällan i betänkandet nr 11.


Hen BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är värdefullt atl herr Andersson i Örebro hittar nå­gonting positivt i vår skrivning. Men sanningen är ju ändå den att bor­geriigheten och vi skiljer oss i fråga om det grundläggande synsättet när det gäller hanteringen av den här branschen. Jag tror att del är viktigt att uppmärksamma att vad vi betonat är nödvändigheten att vi motsvarar de krav som vår neutralitets- och säkerhetspolitik ställer. Det är den härför nödvändiga minimiproduktionen vi på della sätl har försökt säkra.

När det gäller de kvotrestriklioner som infördes i oktober 1975 bör det noteras all de egenlligen inle fick någon genomslagskraft, eftersom man då redan hade köpt in för vinter- och sommarsäsongen. Kvoterna böriade försl långt senare påverka den situation som den svenska sko­industrin befinner sig i. Egenlligen har de böriat verka försl nu.

De olägenheter som kvolerna till att böria med förde med sig och som kanske i någon mån har påverkat svenska företags möjligheter att sälja i utlandet har nu övervunnits. Ell hävande i dag av kvoterna lorde inle nämnvärt förändra silualionen. Däremot bör det vara positivt all låta dem vara kvar lill dess man ser all omstruktureringen når de åsyftade målen. Det är nödvändigl all lägga fast atl hörnstensföretagen skall byg­gas upp kring produkter som tillgodoser de behov vi reservanter har skrivii fram. Vi tror att del är nödvändigt atl se över den struktur som den nuvarande svenska skoindustrin dras med.


40


Hen ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall återgå lill restriktionerna, som herr Brännström påstår inte har haft någon effekt. Det kan jag väl hålla med honom om. Men de hade rätt så god effekt för dem som gjorde affärer med dem. Under den första tiden sedan licenserna släppts ut betalade man 5 kr. paret I dag går det att få dem gratis. Sedan gick kommerskollegium över lill data. Men det hela böriade inte all fungera förrän i slulel av 1976. Del var någonling av kejsarens nya kläder. Del uppstod problem när del gällde förhandlingar på andra områden. De som kom från orter där man tillverkade vissa papperssorier var inte så särskilt glada. Kom­merskollegiums förhandlare hade verkliga problem i delta avseende.

Alt vi inte hyser någon övertro på slatens förmåga alt sköta skoin­duslrin är inte alls någon speciellt borgerlig filosofi. Landet behöver en skoindustri från beredskapssynpunkt. Det har jag många gånger pläderat för här i kammaren. Men vi får leva med den verklighet vi har. Pro-


 


positionen har sina fördelar och kanske nackdelar. Man skall inte ha någon slörre övertro på att svensk skoinduslri kan klara sig utan myckel speciella stödåtgärder. För delta talar all erfarenhet. Så säger också både kommerskollegium och industriverket i sina bedömningar av framtiden. Del är alltså på inget sätl en borgeriig filosofi, ulan erfarenheten är den att industriländerna med sill kostnadsläge har väldigt svårt atl hänga med i konkurrensen. Människorna är nu sådana all de köper kvalitet till del pris som passar dem själva. Del lär vi nog få svårl alt ändra på.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


Hen BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det råder väl inga delade meningar om all industrilän­derna i denna bransch har speciella svårigheter att konkurrera med låg­prisländerna. Men det är kanske inle det som skall vara avgörande för den polilik som bör föras för att möta de praktiska försöriningsproblem som finns på della område.

Innan man går in med slöd av denna omfattning, är det nödvändigt all man också ser lill alt stödet når de önskade effekterna. Vi från so­cialdemokratiskt håll menar att de effekterna når man inte om man inte samtidigt förutsätter att samhället får ett slörre inflytande än hillills. Vi är inte beredda att bara låla pengarna gå in i skoinduslrin ulan ordentlig uppföljning. Vi tror inte atl man då når de effekler som samtliga instanser som hanterar dessa problem eftersträvar.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp) korl genmäle:

Herr talman! Del är nalurliglvis viktigt all man inte går in med pengar utan atl följa upp vart dessa lar vägen. Del är också viktigt att det skapas ell försöriningsläge som kan vägas av mol en avspärrningsperiod. Vid den garderobsinventering som gjordes sades det alt var och en behöver ell par läderskor om årel. Del innebär 8 miljoner par, och propositionens förslag är därför ett minimiprogram för en avspärrning. Vi kan aldrig nå upp lill full effekt.

Men nu har vi trols alll fått en proposition, vilket vi inte fick under alla de år som socialdemokraterna hade regeringsmakten och behärskade handelsdepartementet Nu har vi någonling att bygga på, och den i dag beflntliga skoinduslrin har någonting att se fram emot och arbeta för. Del lycker jag är del mest väsenlliga i sammanhangel.


Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr lalman! Tillfredsställande försöriningsberedskap är ju en av för­utsättningarna för att vårt säkerhetspolitiska mål skall kunna uppnås. I propositionen nr 85 akutaliseras försöriningen med skor.

Naturligtvis är det myckel angelägel alt en viss minimistandard verk­ligen skall kunna upprätthållas i elt krisläge när det gäller tillgången på skor. Sedan länge har svensk skotillverkning varit föremål för utredning - jag har själv deltagit i den för några år sedan aktuella försörinings-


41


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försöijningsbered-skapen på skoom­rådet

42


beredskapsulredningen, som även log upp problemet med skoförsöri-ningen. Denna utredning föranledde atl riksdagen under hösten 1972 behandlade förslag framlagda i propositionen 1972:127. Propositionen var baserad på de bedömningar av nödvändig uthållighet och standard m. m. som försöriningsberedskapsutredningen redovisat i sill första betänkande.

Det underlag som användes vid ställningstagandet 1972 är nu omkring sex år gammalt Stödet till teko-, sko- och garveriindustrierna har verkat under några år. Imporl och produktionsförhållanden har förändrats under denna tid. Inom korl skall på nytt fallas beslut om lolalförsvarels framlida inriklning. Del blir då lillfälle att ta ny slällning till frågan om uthål­ligheten och standarden för försöriningsberedskapen mera allmänt.

För att en produklion av ca 2 miljoner eller helsl 2,5 miljoner par läderskor skall kunna upprätthållas i Sverige anser handelsministern all olika åtgärder bör vidtas. En sådan åtgärd är att staten medverkar lill att skoindustrin får en lämpligare struktur.

En omstrukturering av skoinduslrin genom sammanläggning av små företag till slörre enheier bör enligt handelsministern ge vissa fördelar. Samtidigt framhåller han att slora företag inte nödvändigtvis har bällre förutsättningar att leva vidare än små. En omstrukturering bör därför inte ske efter i förväg helt låsta modeller ulan bör praktiskt växa fram på frivillighelens grund. Omslruklureringen bör ske i samarbele med berörda fackliga organisationer. Statens roll bör vara att stimulera till en önskvärd omstrukturering och effektivitetshöjning hos skoindustrin. En särskild delegation bör bildas med uppgift att leda och samordna elt sådant arbete, bl. a. genom alt förhandla med skoförelag om olika stödformer. Handelsministern räknar med att omstruktureringen i hu­vudsak bör kunna vara genomförd före ulgången av år 1978.

Under omslruklureringsfasen kan det visa sig all den önskade om­struktureringen endasl kan ske genom att vissa ägarförhållanden ändras. En möjlighet är då kanske all ett företags anställda övertar förelagels verksamhet. En annan är all andra förelag eller företagare övertar verk­samhelen. För all göra det möjligt atl förvärva skoförelag eller delar av företag, t. ex. en viss produktionslinje, föreslår handelsministern att ell särskill skostrukturiån skall kunna ulgå och motsvara högsl 75 % av köpeskillingen. Får atl få låna skall förvärvaren - utöver att möta de krav som måste ställas på förvärvets struklurfrämjande effekt och köpeskillingens rimlighet - åta sig atl garantera en viss produklion och produktionskapacitet för en viss tidsperiod. Strukturlånen avses vara rän-le- och amorteringsfria och skrivas av åriigen under avtalsperioden, under förutsättning att förelagel uppfyller sina åtaganden. Det betonas all del inte är fråga om all allmänt lösa ut de nuvarande ägarna. Man fäster särskilt avseende vid alt en omstrukturering kan genomföras på frivillig väg. De förelag som inte vill eller inte anser det fördelaktigt atl ingå i en slörre företagsbildning bör inle i konkurrenshänseende lida skada av att avstå från detta. Den särskilda delegationen avses vid behov för­handla om s. k. skostrukturiån.


 


Det finns naturiigtvis företag som under den tid omstrukturerings-arbetet kräver kan råka i svårigheter Man räknar då med att s, k, för-söriningsberedskapslån skall kunna användas. Sådana lån skall kunna lämnas företag som bedöms ha en roll att spela för försöriningsbered­skapen i den framtida skoindustrin. Storieken på lånet bör fastställas på grundval av en av företagel lämnad offert avseende kostnaderna för att under en avtalad period, dock längst t. o. m, den 31 december 1978, upprätta en viss överenskommen produklion. Lånet avses vara räntefritt och kunna skrivas av om lånetagande företag uppfyller sina åtaganden.

Lånet bör utbetalas för högst ett år i taget och så att lånetiden anpassas lill företagens bokslutsperioder. Avskrivning skall ske i samband med bokslut.

Staten avses få full insyn i de företagsekonomiska förhållandena inom företag som har fått försöriningsberedskapslån. Den särskilda delegatio­nen avses få till uppgifl att vid behov förhandla med företag om dessa lån.

En omstrukturerad skoindustri kan inrymma nybildade företagsgrup­per som inle helt kan nå full kostnadstäckning, I dessa fall kan of-ferlförfarande aktualiseras. Det här innebär atl företagsgruppen lämnar offert lill slaten avseende merkostnaden för att i beredskapssyfie hålla i gång viss löpande produklion för en viss lidsperiod. Staten granskar då denna offert, förhandlar och träffar avtal om att köpa denna bered-skapsriänst av förelaget. Sådant offertförfarande kan också användas då företag åtar sig all underhålla sådan maskinutrustning som lagts i malpåse eller svara för utbildning av personal som i ett krisläge avses sköta den utrustning som har förvarats på delta sätt.

Det skall ankomma på den särskilda delegationen att när det behövs förhandla med företag om sådana avtal, grundade på offerter,

I de fall då den särskilda delegationen avses kunna förhandla om stöd­former räknar handelsministern med atl del skall ankomma på över­styrelsen för ekonomiskl försvar all leckna slutliga avtal om stöd med företagen.

Handelsministern anmäler all han - om de föreslagna stödåtgärderna genomförs - avser all föreslå regeringen en liberalisering av gällande importrestriktioner beträffande skor och gummistövlar. Vår bedömning är alt detla är bra.

Handelsministern lämnar också synpunkter i fråga om detaljhandelns prissällningsmeiod när det gäller skor, Enligl hans mening skulle en mera differentierad prissättning inom detaljhandeln kunna utgöra ett vär­defulll slöd för den svenska beklädnadsindustrin. Vår förhoppning är atl man genom frivilliga åtaganden från branschens sida skall kunna komma fram lill en rimlig lösning av denna fråga.

Del har ju också sedan flera år tillbaka, även av föregående regering, förhandlats på den här punkten, tyvärr ulan atl man kommii lill något slutgiltigt resullal.

Utskottet anser, på samma sätt som handelsministern, att det nu finns


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

43


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


tillräckligt underiag för att ange kraven på en skoproduktion i landet och godtar liksom handelsministern de beräkningsmetoder som har an­vänts.

Utskottet erinrar om att antaganden om krisimport är osäkra. De bygger på att del skall vara möjligt atl i viss utsträckning importera lämpliga skodon även under och åren efter en period med väpnade konflikter i vår omvärld. Enligt vad utskottet har inhämlat skall de antaganden som gjorls i detla avseende bli föremål för yllerligare översyn. Utskottet delar de synpunkter som handelsministern ger lill känna i proposilionen 1976/77:85,

Näringsutskotlel anser att handelsministerns uttalanden är välgrun­dade och lämpade som riktlinjer för det fortsatta arbetet på en struk­turomvandling inom skoindustrin. Enligt ulskotlels mening kan erfor­derlig slallig styrning och insyn i branschen åstadkommas utan att staten regelmässigt tar på sig någon ägarfunktion.

Försvarsutskottet delar näringsutskottels syn på lillvägagångssältel vid den önskvärda omstruktureringen och på statens roll i sammanhangel. Som handelsministern uttalar bör arbetet dock inle ske efter i förväg helt låsta modeller ulan praktiskt växa fram på frivillighetens grund, Detla utesluter inte all det kan bli nödvändigl för slaten alt i någon situation även ta på sig ett s, k, ägaransvar. Regional- och sysselsäll-ningspoliliska förhållanden måsle självfallel beaktas vid omslruklure­ringen.

En viktig förulsällning för alt skoindustrin skall kunna effektiviseras på relativt kort tid är alt den särskilda delegationen får goda förutsätt­ningar för sitt arbete.

Samhället skall tillförsäkras insyn i förelag som lill avsevärd del har förvärvats med utnyiriande av s, k, skostrukturiån.

Herr lalman! Jag ber all på alla punkter få yrka bifall till försvars­utskottets hemslällan i belänkandel nr 11, vilket innebär avslag på mo­tionen  1446, yrkande 1,


 


44


Hen BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Karl Bengtsson i Varberg hade en myckel nyanserad syn på både vår molion och vår argumentation i reservationen. Jag vill här bara till hans resonemang foga alt någon diskussion om prissätt­ningsfrågorna inte har förls i försvarsutskottet De lyftes bort från be­handlingen där, trols alt vi hade frågorna med i vår motion. Där tror jag emellertid atl samstämmigheten är myckel stor. Vi menar atl man skulle ha kunnal påverka branschens möjligheter betydligt just genom en annan form av prissättning än den som nu har präglat branschen.

Vad så angår bedömningen huruvida slaten skall vara mer eller mindre aktiv kommer vi inte närmare varann än vi har varil. Vi inom soci­aldemokratin har där en uppfattning, och den backas också upp starkt av de fackliga organisationerna på såväl LO- som TCO-sidan. Vi menar alt de effekler som vi eftersträvar, alltså del stöd som ändå skall utgå


 


med statliga medel, också bör slällas under en mera strikt kontroll. Och där har samhället då all gå in och så långt möjligt också engagera sig i omslruklureringsprocessen.

Vad slulligen gäller hörnstensförelagens uppbyggnad har vi inle sagl att de företagen nödvändigtvis måste vara så stora alt bara ett fåtal svarar för produktionen och täcker del behov som uppslår. Där kan givetvis länkas olika strukturer på företagen. Men vad som är viktigt är atl man får en produktionskapacitet och ett kunnande som möjliggör att bran­schen överiever.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


 


Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är medvelen om alt prissätlningsfrågan kommer all behandlas senare och i andra sammanhang, men jag lyckle all jag gott kunde ge till känna vad majoriteten i utskottet allmänt tycker på den punkten.

Vad så gäller statens engagemang och de s. k. hörnstensföretagen är del elt i och för sig myckel intressant resonemang som där förs. Jag erinrar mig hur det var i försöriningsberedskapsutredningen, när vi för­sökle finna vägar för att stödja sådan verksamhel som del här är fråga om. Det gällde då att i en krislid täcka upp försöriningen på skoområdel och på beklädnadsområdet över huvud taget. Då visste vi att det kunde bli fråga om statliga bidrag, eventuellt någon form av statligt ägande. Jag sade också i mitt första anförande att del kan uppstå situationer då ingen annan än slaten ställer upp för försöriningen. Naturiigtvis får då staten ta del ansvar som i sådana fall är nödvändigt. Därom behöver vi inte tvista. Men det gäller just formerna för hur man skall gå till väga.

När det gäller de företag som styrs och ägs av Statsföretag vet vi ju att även sådan verksamhel måsle bedrivas på företagsekonomiska grun­der. Det innebär atl Statsföretag i en viss situation kan finna all verk­samhelen inte kan forlsälla, eftersom den går med förlust. Del föreslås då all företaget läggs ned. Sådani har skell tidigare belräffande Svelex AB i olika sammanhang och nu senast gällde det Konfektions AB Rang, men vi behöver inle lasta den nuvarande regeringen då det gäller Rang. Den frågan är säkerligen inte färdigdiskuterad. Det har lidigare funnits sådana tendenser all man måst konslalera atl inle ens slaten klarar av problemen.

Om nu staten skulle gå in som ägare, måsle man alltså finna någon annan form för verksamhelen, där man från börian bara garanterar atl täcka kostnader för att rörelsen skall kunna fortsätta. Detta skulle således innebära att man årligen måsle skjuta till medel. Räcker inle dessa får man föra till nyll kapital. Vi vet att det ofta kommer atl förhålla sig på det sättet med sådan verksamhet. Därför gällde del för oss all finna någon form som stimulerar till fortsatt verksamhet, och då fann vi dessa avskrivningslån, som vi forlfarande anser att man bör pröva.


45


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försöriningsbered­skapen på skoom­rådet


Hen BRÄNNSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Diskussionen om huruvida man skall välja den väg vi har förordat eller den som den borgerliga majoriteten har föreslagit kan föra mycket långt.

Lål mig bara notera en nyans i Karl Bengtssons resonemang. Han utesluter ändå inte all staten skall gå in men bara, säger han, i sista hand när ingen annan vill göra del. Varför, skulle jag vilja fråga. Kan det inle vara rikligare alt man, när man ändå är beredd att satsa de här miljonerna i branschen, ulan förutfattade meningar försöker göra en analys och se om man inte kan samla branschen på ell sådani sätt

I

att ett statligt medinflyiande eller medägande också till den lägsta kost­naden kan leda lill de fakliska resullal man eftersträvar? Det kan vara lika rikligl atl gå in i ett bra företag som atl gå in i ett förelag som ingen annan vill driva. Varför skall man alitid låta staten vara företags­ägare och ansvarig bara i de situationer då ingen annan ställer upp? Egentligen borde man förutsältningslöst ge staten samma möjligheter som andra när del gäller att driva en verksamhet; verksamhelen borde också för statens del tillåtas vara både nyttig och så ekonomisk all den läcker de faktiska kostnaderna.


Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp) kort genmäle: Herr talman! Utredningen bestod såväl av socialdemokrater som av, som del brukar kallas, borgare. Vi hade precis samma uppfattning be­träffande flnansieringen av verksamhelen. Del var, menade vi, vår ge­mensamma uppgift all i första hand se till alt på för samhället billigaste säll lösa den här frågan. Så länge branscherna släller upp för samlal om detta och är villiga alt försöka på nytt genom atl träffa speciella avtal om ekonomiskt bidrag, där staten får garanti för elt tillfredsställande produktionsresultat med anledning av att den skjutit lill pengar, är detta intressant. Det är också den billigaste vägen. Det är nog vår skyldighel alt så länge som möjligt försöka bedriva denna verksamhet på det för landet bäsla och billigaste sättet

Herr talmannen anmälde atl herr Brännström anhållit alt till protokollel få aniecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.


46


Herr handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr lalman! Det kanske förriänar atl understrykas atl del, även om del här förekommii ell meningsskifte om viktiga frågor, också finns en enighet mellan de olika parlierna i elt antal väsentliga stycken i den huvudfråga vi nu har att falla beslui om, nämligen del enkla förhållandel atl det behövs en omstrukturering och att den av försöriningsberedskaps-skäl bör inriktas på en minimiproduktion av 2 miljoner par skor om årel saml alt del finns anledning alt försöka sätta upp ett något högre mål. Den enighet som finns i del här avseendet innebär att man har all anledning atl länka sig alt riksdagen snart kommer all fatta beslut


 


som går ut på atl en omstrukturering skall inledas och att den bör ske under ledning av en särskild delegation.

Jag vill begagna delta tillfälle till atl säga atl regeringen, om riksdagen fattar ett sådani beslui, kommer alt utse en delegation vars ordförande blir "företagsdoktorn" Ulf af Trolle. I denna delegation kommer också att ingå Karl-Erik Persson, Beklädnads ordförande, Gösta Rehnqvist, Svenska skofabrikantföreningens ordförande, Eriing Persson, verkstäl­lande direktör i Hennes & Mauritz, saml Gunnar Lagnell, f d. styrel­seordförande för Sweteco. Delegationen skall också ha möjlighet alt lill sig knyta experter på sedvanligt sätt

Denna delegation kommer förvisso atl ha ett invecklat arbete. Det gäller ju, som här redan har underslrukils, en bransch med problem. Det är därför betydelsefullt att de personer som ingår i delegationen har ett kunnande och en erfarenhet från del företagsekonomiska områdei, som kan bli av avgörande betydelse i arbelel på alt med framgång åstadkomma en omstrukturering. Del har också varit tanken bakom det förslag till sammansättning av delegationen som jag här redovisat

Del blir betydelsefullt all denna delegation får tillfälle att sätta i gång sitt arbete omedelbart. Även om det nu är svårigheter som vi inte alls skall underskatta, bör ändå de beslut som nu kan fattas i riksdagen kunna bilda en utgångspunkt för en rimlig optimism, efiersom de kan ge en ökad säkerhei i branschen om alt man kommer alt slå vakt om en viss minimiproduktion. Jag skulle länka mig, att den vetskapen hos dem som verkar i branschen ger en känsla av att man pä ett annat sätl än hittills vågar satsa resurser på investeringar. Man vet att statsmakterna kommer all vidta ålgärder som gör alt man inte får komma under en viss nivå.

Även om del alltså föreligger enighet i väsenlliga stycken, vilket kan leda till alt delegationen skall kunna sälla i gång sill arbete ganska snarl, råder del också, som har understrukits i del tidigare meningsskiftet, oenig­het på en del punkter. Jag har inte någol särskill all tillägga utöver vad herr Andersson i Örebro och herr Kari Bengtsson i Varberg har sagl i frågan huruvida man nu skall till större eller mindre del socialisera denna bransch. Men även jag vill undersiryka alt det här är en bransch som består av elt antal små förelag som ligger mycket spridda i landet. Skall man verkligen försöka la regionalpolitiska hänsyn, kan det ju inte bli fråga om au göra några verkligt långtgående hopbuntningar av olika företag, ulan del kommer även med en omstrukturering all bli en spridd struktur. Jag lever i den föreställningen atl det i en sådan situation är mycket svårl att tro att man kan uppnå några egenlliga fördelar med alt ha en "överordnad" central beslutsfunktion inordnad t. ex. i Stats­företag. Jag tror all just i en bransch av denna karaklär blir decenlraliseral beslulsfallande av allra slörsla betydelse, inte minst då det dessutom är fråga om en bransch som är ganska känslig för modeskiftningar, där det fordras snabba beslut för att kunna anpassa sig.

Det är alldeles rikligl som herr Andersson i Örebro har sagl, all man


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

41


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

48


inte skall hemfalla ål en övertro på sammanläggningars belydelse. Här har redan citerats exemplel med Sju Skomakare, Man kan också ta fasta på vad som stod i tidningarna i går från en annan bransch men också den krisdrabbad, nämligen glasbruken, där Kronagruppen har anmält atl den måsle gå i konkurs. Det är just en sådan gruppering av fyra mindre företag som har slagit sig sammän, och så har det blivit snabbare fall i den gruppen än del blivit i ell anlal andra mindre förelag.

Jag anser atl man inte skall vara doktrinärt emol tanken atl slaten här skulle kunna gå in, men jag tycker också atl herr Brännström skulle kunna gå med på att man inle heller av doktrinära skäl skall vara för detta. När jag läste reservationen och motionen fick jag en känsla av atl det inte finns så oerhört mycket argumenterande för tanken att staten skulle ta ett väsentligt ägaransvar, och det mest med en hänvisning till att LO har tyckt så. Man kanske måste ange hårdare sakskäl för atl man själv icke skall utsättas för misstanken all ha nalkats detla spörsmål från doktrinära utgångspunkter. Jag vill säga till herr Brännström alt om det vore så att Per Sköld eller Statsföretags styrelse kommer till den här delegationen och anmäler alt de skulle se en god affär uti alt med hjälp av de stödformer som finns överta någol visst skoförelag så lycker jag atl delegationen seriösl skall pröva det, för här är onekligen fråga om all finna former för att av beredskapsskäl vidmakthålla en be­tydelsefull produklion, och det måste naturligtvis ske på billigast möjliga sätt.

Delegationen måste över huvud laget få möjligheter all komma med förslag och synpunkter vad beiräffar både former för slöd och omfallning av stödinsatser under kommande budgelår. Jag har den uppfattningen - jag tror alt jag alltid i sådana här sammanhang, även i oppositions­ställning, har förfäktat den - atl det ena eller andra statsrådet vid sitl skrivbord icke är i den situationen att han med någon slörre sakkunskap exakl kan lala om hur del ena eller andra företagsproblemet konkret skall lösas. Den uppgiften måste fakliskl läggas ul på folk som har den verkliga sakkunskapen samt tid och möjlighet alt tränga in i problemen. Del är därför denna delegation skall ha möjlighelen all på grundval av sina erfarenheler komma lillbaka med tankar och synpunkter på hur under kommande budgetår yllerligare insalser kan vara utformade.

Jag skulle här också vilja säga någonting om frågan om insyn. En lanke bakom idén atl staten skulle gå in som ägare antar jag är atl man då skulle få bättre insyn i vad som händer med de pengar som satsas.

Del är och har hillills varil en självklarhet alt överstyrelsen för eko­nomiskt försvar när den har satsat pengar i projekt av den typ del nu gäller har förvissat sig om att den haft ett rimligt mått av insyn med möjlighel atl följa alla redovisningshandlingar och beställa in det material som varil av belydelse vid fallandel av egna beslui eller för all kunna komma lill handelsdeparlemenlel med förslag till beslut I del speciella fall där vi här har gjort en större saisning, nämligen när det gällt att hålla lillverkningen av gummistövlar vid liv - det finns ju bara en till-


 


verkare av gummistövlar i landet, nämligen Tretorn - har vi därför när staten gått in med stödåtgärderna varit mycket noga med att se till att vi har ordentlig insyn i förelaget. Jag har inte en så romantisk inställning lill enskilt näringsliv att jag inte tror att man skulle behöva få en ordentlig uppfattning om vad som händer och sker där, och i det här fallel har staten en person med rätt att della i styrelsesammanträden och bolags­stämmor, trols att vederbörande inte är ledamot av slyrelsen. Vidare har vi en ekonomisk expert, som löpande följer vad som händer och sker, samt en teknisk expert. Jag tror därför att den insynen är väl till­godosedd, och del tror jag även att den kommer atl bli vid uppföljningen av slödel på skoområdet.

Herr lalman! Jag vill säga någonling om exportrestriktionerna också.

Om del vore på det viset att vi bara hade skoindustrin att ta hänsyn till skulle vi förvisso kunna noga överväga del förslag som finns i so­cialdemokraternas reservation, men nu består Sveriges näringsliv inte bara av skoindustri, ulan det finns ju även andra företag och branscher där del är angeläget att villkoren för att kunna upprätthålla sysselsättning och export är de bästa möjliga. Det kan icke vara någon hemlighet för socialdemokraterna att den svenska exporten har utsatts för svårigheter, mot bakgrund av de restriktioner som införts på skosidan. Det är faktiskt på det viset atl vi redan under sommaren kommer att ställas inför mycket belydande förhandlingar på det handelspolitiska planet med t, ex, EG - del gäller en omförhandling om plafondsystemet, som reglerar export-möjligheterna till EG av exempelvis pappersprodukter Jag vill under­stryka alt det är myckel viktigt alt vi går in i dessa förhandlingar med bästa möjliga förutsättningar, Della gäller över huvud laget vad avser den tillämpning som sker år från år av detla plafondsyslem, där vi -beroende på de här skorestriktionerna - uppenbarligen har kommit i ett sämre läge än andra länder. Jag vill av den anledningen gärna att man, när man funderar på skoreslriktionerna, försöker vidga sitt betraktelsesätt till att ta hänsyn till att Sverige icke bara har en skoindustri.

Man kan dessutom ställa sig frågan: Om vi skall gå in i det här struk-luromvandlingsarbetel, skulle del då verkligen vara räll att - alldeles bort­sett från de andra exportindustriernas intressen - bibehålla skore­striktionerna? Blir förutsättningarna för själva omstrukiureringsarbetet de mest realistiska, om man bedriver det arbetet under importskydd? Är det inte snarare så atl man måste bedriva omstrukiureringsarbetet under trycket av den utlandskonkurrens som förr eller senare måste etableras? Då ser man ju vad som är hållfast och inte hållfasl, och då blir det en större benägenhet hos dem' som är i branschen och som under om­ställningsperioden lever under realistiska villkor att slälla upp och delta i strukturomvandlingen.

Jag anser alltså atl del, även om man inte behöver ta hänsyn till andra intressen än skoindustrins, inte är alldeles självklart att välja linjen att bibehålla skoreslriktionerna, I den handelspolitiska debatten i riksdagen för inte särskilt länge sedan restes från socialdemokratisk sida inga som


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet

49


4 Riksdagens protokoll 1976/77:119-120


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


helst invändningar gentemot den principiella uppläggning som redovi­sades i den handelspolitiska deklarationen där avvecklingen av skore­striktionen ingick som ett led. Socialdemokratins talesmän gjorde icke -så långl jag kommer ihåg - några invändningar i det här avseendet, trots att regeringens planer då var klart redovisade och det hade varit elt mycket lämpligt tillfälle alt anmäla andra synpunkter och ta upp dem lill en principiell debatt

När det gäller importrestriktionerna vill jag peka på en sak till, och det är all vad regeringen, om riksdagen fattar de principiella beslut om skoinduslrin som här är aktualiserade, avser alt göra är atl ta bort den globalkontingent som infördes tidigare. Det innebär med andra ord icke au vi har aviserat att vi skall la bort de restriktioner av bilateral karaktär, dvs. gentemot olika östländer, som fanns långl förut. På del området förekommer nämligen en lågprisimport, som skulle vara synnerligen svår-hanterad. Vi har aldrig sagt att de restriktionerna skall avskaffas.

Dessutom måste man ha den handelspolitiska uppmärksamheten riktad på frågan om lågprisimport även när del gäller skor, inte bara när del gäller tekoprodukler. Än så länge är denna lågprisimport från andra länder än öst emellertid inte av någon verkligt stor omfattning, till skillnad från vad som kanske framskymtade i debatten. Det är ungefär 15 % av vår import, mätt i kronor, som kommer från lågprisländer. Denna importandel har dock varit starkt ökande, och det gäller alltså att noga följa vad som här händer.

Herr lalman! Jag har velat anföra dessa synpunkter med anledning av den här debatten.


 


50


Herr BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill böria med att knyta an till handelsministerns resonemang om doktrinärt och icke doktrinärt tänkande. Vi skrev i vår motion: "Man kan därvid inte av doktrinära skäl utesluta ell samhälleligt ägarengagemang," Det är en väldig skillnad mellan den formuleringen och atl säga - som det påstås att vi skulle ha gjort - all endast staten kan klara det här problemet. Vår formulering är mycket nyanserad, och så har vi också sett på saken. Därför är det glädjande alt noiera att han­delsministern är beredd att låta staten delta i de här diskussionerna och att också tillåta att staten går in, om man finner att del är en riktig lösning. Jag tror alt det är värdefullt all konstalera det, eftersom det ändock för alla parter måsle vara väsentligt atl klara försöriningsbered­skapen. Vi menar att restriktionerna kan bidra till att vi snabbare når den önskvärda nivån än om vi häver dem utan avseende på struktu­reringsprocessen.

Jag är medvelen om att de här restriktionerna kan ha sin betydelse i förhandlingar med EG när det gäller andra viktiga produkter som vår exportindustri skall försöka sälja, men jag tror att det egentliga obehaget av restriktionerna nu lill större delen är övervunnet; vi kanske inte har samma uppfattning där. Jag vill hävda att orsaken till restriktionernas


 


införande i sina huvuddrag har accepterats av de länder som har drabbats av begränsningen.

Jag vill litet grand vända mig emot den beskrivningen atl vi skulle ha sagt att det är nödvändigt med någon total hopbuntning av företag i skobranschen för all åstadkomma de hörnstensföretag som vi menar är en väsentlig faktor i sammanhangel. Vi har ganska förutsättningslöst fört elt resonemang kring nödvändigheten av att få en bättre struktur, kring modellen hörnstensföretag, och jag tror alt man i många fall kan se dem som mindre eller, om man vill ha en nyans, mindre stora. Men det är nödvändigt att föra ihop kunnande, teknik och resurser på ett sådant sätt att man får företag som har en bättre livskraft än alllför många företag i branschen f. n, har.

Sedan är del viktigt och värdefullt att notera att handelsministern nu slår fast atl mycket av resonemangen kring propositionen och motionen baseras på enighet i struktureringsfrågorna och när del gäller behovsnivån. Del är också viktigt att den särskilda delegationen, med den samman­sättning den ser ut att få, tillgodoser den betydelsefulla grupp som be­klädnadsarbetarna ulgör i det här sammanhanget och atl delegationens arbete tydligen får möjlighet att breddas och fördjupas på ell sätl som såväl vi ansvariga politiker som branschen och de anslällda är bäst be­riänta av.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådel


Hen handelsministern BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Det kanske inte är så stor anledning för oss att fortsätta att utbyta synpunkter för och emot eller att diskutera den ena eller den andra lösningen, ulan det väsentliga är att denna delegation får tillfälle all komma i gång med sitt arbete och att framlägga synpunkter på hur fortsättningen bör bli.

Det enda jag vill tillägga är att jag anser att herr Brännström har fel i sin uppfattning att de svenska skorestriktionerna har accepterats av andra länder och att de handelspolitiska nackdelarna av dem redan är på något sätt övervunna. Det är inte på det viset, utan så sent som i höstas, i samband med att man bestämde hur man skulle hantera dessa regler inom ramen för det s. k. plafondsystemet, kom Sverige i en annan och sämre belägenhet än andra EFTA-länder. Och jag påminner om att vi kommer att ha motsvarande diskussion nästa höst, förulom alt vi lill sommaren kommer att ha en förhandling inom EG om hur hela detta plafondsystem fortsättningsvis skall utformas.

Det går således inte att bortse ifrån att man är absolut tvungen att ta hänsyn också till andra industrigrenars belägenhet, och jag tycker inte att det borde vara alltför svårt för herr Brännström att hålla med mig om det. Jag vill nämna alt jag är medveten om att både företagare och anslällda i branschlidningar grälar på mig för det här förslaget, men den typen av kritik får man ju tåla. Och här gäller del f. ö. att också fundera över villkoren för dem som är verksamma inom andra betydelsefulla svenska exportbranscher-också det tycker jag att herr Brännström skulle kunna hålla med mig om.


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Försörjningsbered­skapen på skoom­rådet


Hen BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kan naturiigtvis inle begära all handelsministern skall ge mig räll i en fråga där vi har deklarerat olika uppfattningar, och det är ganska naturligt att handelsministern vidhåller att jag har fel. Men jag tror ändå all de slörsla svårigheterna när det gäller begränsningarna har övervunnits. De har inte övervunnits helt, och del är väl ganska naluriigt med lanke på hur marknaderna har varit. Det har varit kärvt för praktiskt laget alla exportindustrier all sälja sina produkter, I någon mån har köpariänderna haft ett utsökt tillfälle atl med delta som bakgrund motivera en stramare hållning än man skulle ha gjort i en högkonjunktur, då efterfrågan på våra verkliga basprodukier i stort sett hade kunnat göra det fullt möjligt för oss att sälja allt vi kunnat producera.

Jag vill ändå understryka - och här har de fackanslutna redovisat sam­ma bedömning - all restriktionerna har ett värde och atl det värdet egent­ligen först nu har kommit till uttryck. Från fackligt håll vill man också hävda att del vore värdefulll om denna begränsning fick fortsätta all gälla lill dess man ser att omstruktureringen har fått åsyftad verkan.


Överiäggningen var härmed slutad.

Mom,   I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom,   2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen av herr Gustavsson i Eskilstuna m, fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bränn­ström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringspro­position:

Den som vill att kammaren bifaller försvarsutskottets hemställan i be­tänkandet nr 11 punkten 1  mom, 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Brännström begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja - 151

Nej - 139

Avstår -      1


52


Punkten 2

Utskottels hemställan bifölls.


 


§ 14 Bokhandelsstöd

Föredrogs kuliurulskotieis betänkande 1976/77:39 med anledning av propositionen 1976/77:81 om bokhandelsstöd jämte motioner.

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:81 (utbildningsdepartemen­tet) föreslagit riksdagen att

1,    anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om tillfälligt över­lämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets verk­samhetsområde,

2,    godkänna de riktlinjer för stöd till bokhandel sorri förordats i pro­positionen,

3,    medge alt statlig garanti för lån lill investeringar i bokhandel be­viljades intill ett belopp av 1 500 000 kr,

4,    bemyndiga regeringen alt i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen träffa avtal

 

a)   med Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag om bolagets handhavande av slödel till bokhandel,

b)   med Aktiebolaget Seelig & Co om användningen av stödet lill bo­lagets komplelteringslager,

 

5,    besluta om inrättande av en lånefond för investeringar i bokhandel,

6,    till Bokhandelsstöd för budgetåret 1977/78 under nionde huvud­titeln anvisa ett förslagsanslag av 1 300 000 kr,,

7,    till Lån för investeringar i bokhandel för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 1400 000 kr.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


 


Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås olika stödåtgärder för bokhandeln under en försöksperiod av tre år. Kreditstöd föreslås utgå till främsi fullsorterade boklådor på mindre och medelstora orter. Slödel omfallar avskrivnings-ocn investeringslån för sammanlagt 1,4 milj. kr, budgetåret 1977/78 saml statliga kreditgarantier inom en ram av 1,5 milj, kr, Kreditslödet skall enligt förslaget handläggas av Bokbranschens finansieringsinstitut ak­tiebolag som ägs av Svenska bokförläggareföreningen. Del bokhandels-ägda dislributionsföretagel Seelig föreslås vidare få 1,1 milj, kr, i stöd för siu komplelteringslager, Kompletteringslagrel underlättar för de mindre och medelstora boklådorna all hålla ell brett sortiment. Vidare föreslås statligt stöd till företagsledarutbildning inom bokhandelsbran­schen. Möjligheterna all utbilda bokhandelsmedhjälpare vid biblioteks­högskolan i Borås kommer atl prövas. Slutligen föreslås att ett försök med postorderförsäljning av böcker genomförs i Norrbottens län,"

I detta sammanhang hade behandlats

dels den under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionen 1976/77:1136 av herr Persson i Karistad m, fl. (s),


53


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976/77:1454 av herr Werner m. fl, (vpk), vari yrkats atl riksdagen uttalade sig för ett slöd till bokhandeln, innebärande

1,    att kommunerna gavs ett ansvar för att A-bokhandelns sortiment fanns tillgängligt för försäljning inom varie kommun,

2,    atl stödet fick ett kullurpolitiskt innehåll genom att kopplas till litteraturstödet enligt Sveriges författarförbunds modell,

3,    att litteraturstödet till facklitteratur byggdes ut till att omfatta ca 600 titlar,

4,    alt stödet, såväl de i propositionen föreslagna lånen och garantierna som Sveriges författarförbunds modell för prestationsstöd, skulle utgå till andra försäljningsställen än bokhandeln, t, ex, bokcaféerna,

5,    atl AB Seelig & Co förstatligades,

6,    att stödel fick en sådan utformning att det stimulerade till import av utländsk litteratur, och


1976/77:1462 av herr Andersson i Lycksele m, fl, (s), vari yrkats att riksdagen skulle

1,    ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående statlig representation i Bokbranschens finansieringsinstitut AB:s styrelse,

2,    ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om statlig representation i AB Seelig & Co:s styrelse,

3,    hos regeringen begära en utredning om möjligheterna att vidga dis-tributionsslödet i enlighet med vad som anförts i morionen,

4,    ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för en fortsatt uibyggnad av stödet lill bokhandeln.


54


Utskottet hemställde

1,    atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1454, yrkande 1, om kommunernas ansvar för bokhandeln,

2,    att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1454, yrkandena 2 och 3, om en koppling mellan bokhandelsstödet och litteraturstödet.

3,    att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:81 och med avslag på motionen 1976/77:1454, yrkande 4, godkände de i propositionen för­ordade rikllinjerna för stöd till bokhandel,

4,    att riksdagen medgav att statlig garanti för lån till investeringar i bokhandel beviljades intill ett belopp av 1500 000 kr.,

5,    att riksdagen beslutade om inrättande av en lånefond för inve­steringar i bokhandeln,

6,    att riksdagen skulle anta det i propositionen 1976/77:81 intagna förslaget till lag om tillfälligt överiämnande av förvaltningsuppgift inom utbiIdningsdepartementels verksamhetsområde,

7,    att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:81 och med avslag på motionen 1976/77:1462, yrkande I, bemyndigade regeringen atl i hu­vudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen träffa avtal med Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag om bolagets


 


handhavande av stödet lill bokhandel,

8,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1462, yrkande 4, om den framtida utformningen av ett bokhandelsslöd,

9,    att riksdagen med bifall lill propositionen 1976/77:81 och med avslag på motionen 1976/77:1462, yrkande 2, bemyndigade regeringen att i hu­vudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen träffa avtal med Aktiebolaget Seelig & Co om användningen av stödet till bolagels kompletteringslager,

 

10,   atl riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:1462, yrkande 3, om en utredning angående möjligheterna att vidga distributionsstödet,

11,   atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1454, yrkande 5, om förstatligande av Aktiebolaget Seelig & Co,

12,   alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1454, yrkande 6, om stöd till import av utländsk litteratur,

13,   att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1136 om bokdistri­butionen i glesbygderna,

14,   att riksdagen till Bokhandelsslöd för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1300 000 kr.,

15,   alt riksdagen till Lån till investeringar i bokhandel för budgetåret 1977/78 anvisade ett investeringsanslag av 1400 000 kr.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


 


Följande fyra reservationer hade avgivits av herrar Andersson i Lyck­sele och Leander, fru Johansson i Uddevalla samt herrar Sörenson, Alsén, Bladh och Klöver (samtliga s)

1. beträffande administrationen av kreditslödet, vari reservanlerna an­
sett all utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:81 och med bifall till motionen 1976/77:1462, yrkande 1, bemyndigade regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad reservanlerna förordat träffa avtal med Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolag om bolagets handhavande av stödet till bokhandel,

2. beträffande den framtida utformningen av ell bokhandelsstöd, vari
reservanterna ansett att utskottet under 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1462, yrkande 4, som sin mening gav lill känna för regeringen vad i moiionen anförts om riktlinjer för en fortsatt utbyggnad av stödel till bokhandeln.

3, belräffande stallig insyn i skötseln av Seeligs kompletteringslager, vari reservanterna ansett alt utskottet under 9 borl hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:81 och med bifall till motionen 1976/77:1462, yrkande 2, bemyndigade regeringen alt i huvudsaklig överensstämmelse med vad reservanterna förordat träffa avtal med Aktiebolaget Seelig & Co om användningen av slödel till bolagets komplelteringslager.


55


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


4, beträffande utredning om möjlighelerna atl vidga distributionsstö­det, vari reservanterna ansett atl utskottet under 10 bort hemställa

atl riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1462, yrkandet 3, hos regeringen begärde en ulredning om möjligheterna att vidga distribu-tionsslödet i enlighet med vad som anförts i motionen.


 


56


Hen SÖRENSON (s):

Herr talman! I den proposilion som kulturutskottet behandlal i sitt betänkande nr 39 i år föreslår regeringen riksdagen att besluta om stöd åt bokhandeln. Stödet innebär en försöksperiod om tre år och upptar kreditgarantier inom en ram av 1,5 milj. kr. samt avskrivnings- och in­vesteringsstöd för lån om totalt 1,4 milj. kr. till fullsorterade boklådor på mindre eller medelstora orter. Bokhandlarnas distributionsföretag Seelig skall också ges 1,1 milj, kr, som subvention till sill s. k, komplet­teringslager. Det förutsätts också atl branschen har behov av utbildnings­slöd för företagsledare. För detla ändamål vill regeringen atl 100 000 kr, skall ulgå ur statliga medel.

Propositionen får ses mot bakgrund av att branschen har liberaliserals under 1970-talet, med utökad konkurrens och ulslagning av s. k. full­boklådor på en rad orter som följd. Tidigare kulturpolitiska insatser i form av t, ex, litteraturstöd kommer då atl bromsas genom distributions­ledets flaskhals. Om man vill kan man se det som Urban Andersson gjorde i en artikel i Svenska Dagbladet i dag. Han säger:

"Men nog måsle del sägas vara en grotesk ordning, att ett helt lands litteratur, och därmed också ett språk, stora delar av ett folks fantasi och skaparkraft, skall tvingas vara en handelsvara vilken som helsl!"

Så såg också den förra regeringen på detta när den lät tillsälta en en-mansulredning, den s. k, Agska utredningen. Denna proposition, som vi skall beslula om i dag, bygger i väsentliga delar på den ulredningen som verkslälldes av Lars Ag i samverkan med branschorganisationerna. Men det finns skillnader på några för oss reservanter i utskotlel väsentliga punkter.

Om man vill kan man säga att bokslödel i den utformning del nu fått på en gång är bra och dåligt. Det är bra därigenom att regeringen erkänner att den s. k. fria företagsamheten inte är i stånd atl själv lösa ett kulturdislributionsproblem som samhällel på sin nuvarande utveck­lingsnivå kräver av branschen. Del är mindre bra därigenom att för lilel statliga medel ställs till förfogande för all det skall kunna bli fråga om annat än i tiden tillfälliga och marginella förbättringar. Bokbranschen närmar sig nu en miljardomsättning, i kronor räknat, vilket då skall ses mol de 2,5 milj. kr, som propositionen handlar om. Om ett fåtal år har läget uriämnats genom marknadskrafternas spel och situationen kommer då att vara i stort sett densamma som före reformen. Till sist är förslaget rent dåligt med avseende på den konstruktion man gett ad­ministrationen av kreditstödet, liksom i det vaga infiytande man valt att skaffa sig över de medel man ställt till Seeligs förfogande i samband


 


med dess kompletteringslager.

I den Agska utredningen föreslås två alternativ för administration av kreditslödet Dels att BFI påtar sig uppgiften, dels all en statlig nämnd inrättas med uppgift atl förvalta medlen. Efiersom Ags BFI-alternaliv innebär slallig insyn genom en statlig represenlanl i BFI skulle samhällel fått sin rätt till nödvändig insyn genom båda alternativen. Nu väljer regeringen att ge pengarna utan några andra krav från slatens sida än att man i efterhand kan granska verksamheten genom en revisor. Della är en så pass ovanlig konstruktion för administration av statliga medel att den f n. inte ens är laglig. För att lösa problemet föreslås alltså en särskild lag härom, som ger BFI möjlighet att administrera statens pengar.

På samma vårdslösa säll lämnar man ifrån sig stödpengar lill Seelig för dess kompletteringslager. Motprestationerna skall Seelig efter eget skön verkställa utan någon inblandning från samhällels sida.

Om detta säger Cari Olof Josephson, en f d. bokhandlare här i stan med slor erfarenhet frän branschen, i en artikel:

"Bokföriäggarna skall inle beskedligt hålla lill godo med att branschens framtid skall avgöras i en aktiv och tystlåten Seeligstyrelse. Framliden skall inte utformas av styrelsen i ett förelag som ägs av ett fåtal bok­handlare och som i sitl arbete måste vägledas av omsorgen om Seeligs lönsamhet i sin beslutsfattning, hur ideellt och lovvärt den än arbetar."

I och för sig är denna brist på uppföljning av insatser med samhällets medel en rimlig uttrycksform för en borgeriig-kapiialistisk regering med dess tilltro till marknadskrafternas förmåga atl lösa problemen. Ändå är det en i della sammanhang underlig logik. Här är det ju fråga om en bransch, i vilken det motsägelsefulla i doktrinen förts upp till ytan och redovisats i form av uttalade brister.

Om detta, säger Carl Olof Josephson också någonting rätt intressant. Han raljerar litel med förslaget och säger:

"Något av det posiiiva i den här proposilionen är den konventionella, förtroendefulla inställningen till och tron på branschens egen förmåga och vilja att själv ta ansvar för de anförtrodda medlen. Skötseln av Seeligs k-lager skall bara slöras av en statlig revisor, BFI skall riänslgöra som självständigt statligt kreditinstitut, utbildningspengarna anförtros helt branschorganisationerna. Det bekymmersamma med della-som del kan tyckas - charmfulla lättsinne från stalsmaklernas sida med anslagna me­del är väl, all del slår i uppenbar relation till stödels ringa och otillräckliga belopp och dess minsl sagt begränsade möjlighel att effektivi hjälpa bok­handeln."

Herr talman! Med hänsyn till all det är fråga om ett försök med be­gränsad räckvidd och tillfälle lill omprövning kan vi socialdemokrater godta omfattningen av medel som ställs till förfogande genom regeringens proposilion. Personligen skulle jag önska en utökning av omfattningen i relalion till stödet av inslilutionsteatrarna som en rimlig målsättning också för boken med alla dess led. Nu har vi emellertid med hänsyn till den akuta situationen begränsat oss till atl angripa den skeva kon-


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


57


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


slruklionen i regeringens förslag. Vi har därför i relalion lill vår egen motion reserverat oss mot utskottsmajoriteten på fyra punkter.

Vi anser först och främsi atl tre statliga representanter bör ingå i sly­relsen för BFI, varav regeringen bör tillse alt statens kulturråd och Kom­munförbundet blir representerade med ett mandal vardera.

På samma säll har vi reserverat oss till förmån för att det av Sveriges författarförbund framlagda förslaget om preslalionsslöd vägs in tillsam­mans med erfarenheter från del väntade försöket enligt regeringens pro­position vid utformningen av de framtida stödinsatser som kan bli ak­tuella, liksom för alt en stallig representant bör ingå i Seeligs styrelse för all aklivl bevaka stödets kullurpolitiska effekter.

Vi vill också att frågan om framför allt de mindre förlagens distri­butionsproblem görs lill föremål för fortsatt utredning i syfte atl ge dessa en lösning som nu tyvärr inte ryms inom den utformning stödel till Seeligs kompletteringslager har fått i propositionen.

Jag yrkar alltså, herr lalman, bifall till reservationerna I, 2, 3 och 4 i föreliggande belänkande.


Under detta anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.


58


Fröken HJELMSTROM (vpk):

Herr lalman! Vänsterpartiet kommunislerna betraktar del förslag lill bokhandelsstöd som nu föreläggs riksdagen som ett förslag som inte i första hand utformats från några kulturpolitiska utgångspunkter utan som ett förslag till stöd helt på bokbranschens villkor - ett stöd som helt gynnar A-bokhandlarna.

Vi är väl medvetna om atl del krävs statliga insalser för alt trygga utgivningen av bra litteratur och på olika sätt stödja de nya progressiva distributionsformer som böriat uppstå. Men frågan är på vilket sätl delta skall ske. Vi pekar i vår molion på att de stödformer som föreslås i första hand är avsedda för fullsorterade boklådor på mindre och me­delstora orter. Stödel har inte en sådan omfallning atl del kan slimulera lill nyetablering av boklådor. I dag saknar 113 kommuner, sammanlagt 1,3 miljoner människor i vårt land. A-bokhandel och i de kommuner där A-bokhandel finns ligger den i allmänhet på avsevärt avstånd från ytterområdena. Om avsikten med elt bokhandelsstöd skall vara att göra kvaliteislilleralur tillgänglig för inköp måsle en stödform skapas som kan utnyujas av andra former än A-bokhandeln, dvs. i första hand B-bokhandeln.

För att ett bokhandelsstöd skall få en kulturpolitisk effekt måsle del ske en koppling mellan bokhandelsslöd och litteraturstöd. Vi tycker att den modell som har föreslagils av Förfallarförbundel har många posiiiva aspekter och förordar att den införs. Ett sådant stöd skulle kunna ulformas så att del kan utnytrias också av en av de mest vitala formerna för dis­tribution av såväl debatt- som skönlitteratur som har dykt upp under


 


de senasie åren, och det är bokkaféerna runtom i landet. Det skulle kunna ske genom alt man ger dispenser från minimikravet på saluförda lit-leraturstödda titlar. Bokkaféerna specialiserar sig på politisk litteratur in­klusive progressiv och experimentell skönlitteratur. Den största verk­samheten har i dag bokkaféei i Lund, som genom sin postorderförsäljning också når ul över hela landet. Även bokkaféet i Slockholm, Morianen, har en myckel omfattande försäljning av progressiv skönlilteratur och är ell av de få ställen om inte del enda här i staden där man kan få lag på viss utländsk debattlitleratur Nu håller bokkaféei Morianen på alt försvinna, vilket många betecknar som en kulturpolitisk skandal.

Och här kommer jag in på kommunernas ansvar, I utskottskrivningen understryks kommunernas stora ansvar för en väl utbyggd och funge­rande kulturförsörining. Samtidigt avvisar utskottet ett konkret förslag från vårt håll som skulle förbättra kulturutbudet i kommunerna. Man hänvisar till beredningen av distribulionsulredningen som skall ta upp frågan. Man säger också i ulskotlels skrivning att man vill betona värdet av all kommunen beslutar i egna angelägenheter. Jag tycker, herr talman, att det är ett något egendomligt resonemang man här försöker föra. Vad vi kräver är ju just detta atl kommunerna tar sill ansvar för kulluren och ser till atl A-bokhandelns sortiment finns tillgängligt för försäljning inom varie kommun men också att kommunerna ges möjligheter härtill. Vi kan inle acceptera att man i takt med att kommunernas ekonomi försämras låter detta gå ul över i första hand kulturfrågor av skilda slag.

Av särskill intresse är vårt krav i glesbygdskommunerna där invånarna i dag är salta på undantag när det gäller kulluren. Den försöksverksamhet med postorderförsäljning i Norrbollens län som föreslås i proposilionen bör redan nu utsträckas till all omfatta fler län. Och framför allt bör enligt vpk;s mening den uppsökande verksamhelen - dvs. utlåning på arbetsplatser, på vårdinstitutioner, genom bokbussar mm.- utnyujas för atl förmedla försäljning. Det skulle innebära en bokförsäljning på ickekommersiell grund. Men del är inte lillräckligl.

Vi har i annal sammanhang, bl, a, i motionen 965, erinrat om att kom­munerna i dag svarar för den övervägande delen av samhällels insatser på kulturområdet. Men deras vilja och deras förutsättningar skiljer sig avsevärt. De kullurella standardskillnaderna kommunerna emellan blir allt större. Någon samlad samhällelig kulturpolitik existerar inte. Vi vid­håller därför vårt förslag om en allmän kulturlag som skall garantera en jämn kulturell standard och ge förbälirade betingelser för en kraftfull utveckling av kulturlivet inklusive boklivet i kommunerna. Den lagen skall garantera en minimistandard, och den måste självfallet samtidigt innebära en kraftfull höjning av statsbidragen. Delta skulle gå smidigast genom en övergång till den av oss förordade slalskommunala progressiva skatten, men den är också genomförbar med nuvarande skallesystem.

Men också i storstadskommunerna sker en utarmning. Det svek som Stockholms kommun nu slår i begrepp att begå genom all inte ens erbjuda Morianen lokaler inom sitt fastighetsbestånd visar på nödvändigheten


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


59


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


av en kulturpolitik som hänger samman och som inte - såsom nu är fallet - i mångt är splittrad och bara erbjuder elt lapptäcke av repara-lionsåigärder, som knappt ens på kort sikl kan få annat än marginella effekter.

Vi var på sin tid motståndare till all man upphävde brulloprisförbudel, efiersom vi befarade jusl den ulveckling som nu tas upp i utskottels skrivning med en utarmning av bokhandels- och boklådebeståndet och av urvalet av litteratur tillgänglig för kommunens invånare. En bok kan inte jämföras med bilar och boutiquekläder. En bok har också andra värden. Vi vill alltså att fasta bokpriser ålerinförs, och vi har fört fram det kravet i en annan motion som riksdagen kommer alt få la ställning rill.

Slutligen, herr lalman, några få ord om Seelig. Vi anser det vara helt orimligt att på det sätt som föreslås i proposilionen överlåta en viklig kulturpolitisk del till elt privat företag, som styrs enbart av kommersiella intressen. Herr Sörenson försökte härifrån talarstolen framställa social­demokralernas förslag som alldeles särskill radikalt Jag tycker inte att det är radikalt. Vill man all staten skall få möjlighel att styra de kul­turpolitiska effekterna på det här områdei, bör naturligtvis Seelig för­statligas, och det är också vårl krav.

Med detta vill jag yrka bifall till samtliga yrkanden i vår motion nr 1454,


 


60


Fru DIESEN (m):

Herr lalman! Detla belänkande handlar på sitt sätt om stöd till litteratur över huvud taget, en fråga som diskuterades här i kammaren i förra veckan, då vi också behandlade stödet lill folkbiblioteken. I dag kommer alltså bokhandelssiödet. En samlad behandling kunde naturligtvis ha gell en bättre överblick över hela detta område.

Vi har under en lång lid haft en väl fungerande bokhandel i vårl land. Redan i börian av 1600-lalet fanns det boklådor både i Uppsala och i Slockholm. När del gäller bokförlag finns del bara fyra eller fem stycken ute i världen som är äldre än Norstedt & Söner. Likaså kan den svenska bokföriäggarföreningen berömma sig av att vara den äldsta i väriden. Det var också denna förening som tog initiativet till det kommissions­förfarande som under en följd av år byggde upp den svenska bokhandeln lill alt bli en mycket väl fungerande bokhandel med elt nät av välförsedda boklådor, spridda över hela landet. Det är en förutsättning för atl goda böcker skall kunna finnas tillgängliga för dem som vill köpa böcker och inle bara låna dem genom biblioleken. Men bokhandeln är inte bara oundgänglig för litteraturen ulan även för atl man över huvud laget skall kunna få till stånd den decentralisering av kulturen som vi alla önskar se.

Samlliga nuvarande regeringspartier har lidigare väckt molioner om slöd till bokhandeln. Senast skedde det vid förra årets riksmöte. Men de molionerna avslogs, och något förslag från den gamla regeringen fick


 


vi aldrig, trots att liiieraturutredningen hade föreslagit åtskilliga åtgärder lill stöd för svensk bokhandel.

Så myckel mer glädjande är det därför att vi nu äntligen har fått ett förslag om stöd till svensk bokhandel, som på senare år har dragits med betydande svårigheler.

Förslagen i propositionen avser en försöksperiod på tre år. Både pro­positionen och den utredning som föregått denna har fått ett myckel positivt gensvar. De motioner som väckts med anledning av proposi­tionen yrkar heller inte avslag på denna, utan de går bara ut på mindre ändringar eller tillägg.

Den svenska bokhandeln har tidigare inneburit ett väl fungerande sys­tem för tillhandahållande av all slags litteratur. Men svårigheten har ökat genom upphävandet av de olika konkurrensbegränsande åtgärder som fanns före 1970, Detta har säger föredragande statsrådet, möjligen haft vissa positiva effekter, vilkel är myckel försiktigt ullryckl. Men del tycks ha inneburit ökad tillgänglighet på lättare litteratur medan del i stället har blivit svårare att få lag på mer värdefulla och udda böcker. Många fullsorterade boklådor har försvunnit, särskilt på mindre och medelstora orter, vilket är en utveckling som inle är önskvärd.

Jag går därefier över till de motioner som väckts. I motionen 1454 från vpk uttalas att det kommunala ansvaret för bokhandeln bör ta sig mer pålagliga uttryck än som skett i propositionen. Motionärerna vill, som vi hörde nyss, atl varie kommun skall åläggas ett ansvar för att A-bokhandelns sortiment finns tillgängligt för försäljning inom kom­munen. Del framgår inte närmare hur moiionärerna har tänkt sig alt detta skall ske.

Tidigare gjordes inköpen till skolor och bibliotek genom den lokala bokhandeln, och därigenom kunde man inom bokhandeln använda den lysta perioden under sommaren lill att införskaffa skolböcker lill följande hösttermin. Numera köper dock biblioleken oftast direkl från Biblioteks-riänst och skolorna direkt från förlagen.

Kommunerna borde nog besinna atl man, om man strävar efler att inköpa skolböcker till lägsta möjliga pris genom all köpa direkt från för­lagen och detta i sin tur medför att ortens boklåda försvinner, har avsevärt försvårat kommuninvånarnas möjligheter att få lag i böcker. Därmed är det tveksamt om man har tillvaratagit kommunens intressen på rätt sätt, Ulskotiet påminner här om kommunernas lagenliga räll att besluta i sina egna angelägenheter och avstyrker yrkandet I i moiionen.

Genom det statliga litteraturstödet underlättas produktionen av böcker, och flera av ålgärderna i den här proposilionen kommer att underlätta distributionen. Någon direkt koppling till litteraturstödet görs emellertid inte, eftersom regeringen nyligen har tillsatt en utredningsman all se över bl, a. hur en framlida slödordning skall utformas för alt också hjälpa till att sprida böcker genom bokhandel och bibliotek,

I motionen 1454 yrkas vidare atl bokhandelssiödet skall ges ell kul­lurpolitiskt innehåll genom att kopplas lill litteraturstödet på sätt som


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


61


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd

62


föreslagits av Sveriges författarförbund. Man förutsätter då samtidigt atl stödet lill facklitteraturen ökas lill att omfatta ca 600 titlar. Detta skulle medföra kostnader på 11-12 milj, kr, I direkliven lill utredningsmannen sägs atl möjligheterna att förbättra stödel lill facklitteraturen bör un­dersökas ingående. Med hänvisning till detta och lill all utskottet redan i ett lidigare betänkande i vår har behandlat slödel till litteraturen avstyrks yrkandena 2 och 3,

Yrkandel 4 i samma molion går ut på en ändring i förhållande till propositionen. Man föreslår att stöd skall kunna ulgå till andra försälj­ningsställen än boklådor och nämner särskilt bokkaféerna. Men avsikten med proposilionen är i första hand att bevara eller få till stånd fullsorterade boklådor på mindre och medelstora orter, eftersom det huvudsakligen är där som en nedläggning har ägt rum. Föredragande statsrådet nämner alt stödinsatserna i undantagsfall bör kunna omfatta också andra åter­försäljare av böcker. Stöd skall även kunna utgå lill antikvariat i vissa fall. Bokkaféerna ligger inte i mindre och medelstora orter utan vanligen i större städer, som också har lillgång till A-boklådor, Därför svarar bok­kaféerna inte mol de villkor som ställs upp i propositionen. Fröken Hjelm­ström har här lalal för en dispens. Med del smala sortiment som bok­kaféerna har faller de ändå utanför denna proposition. Utskottet avstyrker alltså yrkande 4.

Det kreditstöd som nu skall prövas under en treårig försökstid skall enligt propositionen handläggas av Bokbranschens finansieringsinstitut. Ingen invändning har rests mol detta. I motion 1462 säger socialdemo­kraterna att det kan vara fördelaktigt att utnylria den branschkunskap som finns hos BFI, men man vill all i dess styrelse skall ingå tre statliga representanter.

Ulskollel lycker att den av staten utsedde revisorn tillgodoser behovet av insyn. Dessutom skall BFI varie år skicka in verksamhetsberättelse till utbildningsdepartementet. Innan finansieringsinstitutet beslutar om kreditslöd skall ärendet ha remitterats till kulturrådet för att de kul­turpolitiska synpunkterna skall beaktas. Likaså bör den kommun som berörs få tillfälle att yttra sig. Allt detla ger väl betryggande insyn från många olika håll. Det lycker utskottet och tillstyrker därför propositionens förslag, vilket innebär ett bemyndigande att träffa avtal med Bokbran­schens finansieringsinstitut

I den socialdemokratiska moiionen tas också upp Författarförbundets förslag, som man vill skall ligga till grund för ytterligare insatser till­sammans med de erfarenheter som kan dras av försöksverksamheten. Ulskotiet ansluter sig till föredragande statsrådets förslag och understry­ker atl det är en försöksverksamhet som skall sättas i gång saml all man sedan naturiigtvis får dra nylta av de erfarenheler som ges och de olika uppslag som kommer fram. Vid den framtida prövningen bör således också Författarförbundets förslag beaktas.

Samma molionärer kräver en statlig representant också i slyrelsen för Seelig & Co., men ulskollel avstyrker med hänvisning lill att också här


 


föreslås en av slaten utsedd revisor.

Sedan till kravet i den socialdemokratiska motionen på en utredning belräffande möjligheterna atl vidga distribulionsstödet, bl. a. för atl lill­godose de mindre förtagen. Utskotlel är medvetet om att vissa mindre förlag kan ha speciella distributionsproblem. Men jag vill erinra om att både branschorganisationerna och Seelig saml Pressens samdistribuiion har förklarat sig villiga all redan nu förhandla om nya samarbetsformer. Statsrådet Wikström har förklarat sig beredd alt ompröva slödordningen redan innan försökstiden gått ut. Med hänvisning rill delta avstyrker ulskollel övriga yrkanden i moiionen 1462,

Till slul bör jag också nämna något om motion nr 1136, vilken tar upp problemen kring bokdistributionen i glesbygd. En viss försöksverk­samhet föreslås inledd i Värmland, Som redan har påpekats här i dag, finns det ca 1,3 miljoner människor i kommuner utan A-boklåda, Vi är alla angelägna om att förbättra deras möjligheter till bokinköp, I pro­positionen föreslås därför att man skall pröva postorderförsäljning genom bibliotek men i nära samarbete med bokhandeln. Detta försök skall äga rum i Norrbotten och pågå under ett och ell halvt år. Statens kulturråd skall delta i den närmare utformningen. Utskottet biträder det förslaget och anser att också förslaget i den nyss nämnda motionen därigenom kan anses i viss mån lillgodeselt Moiionen avstyrkes därför.

Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan på samt­liga' punkter.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


 


Hen SÖRENSON (s) kon genmäle:

Herr talman! Först korl till fröken Hjelmström: Jag försökte verkligen inte framställa de socialdemokraliska reservationerna som särskilt ra­dikala. Tvärtom försökle jag förklara atl vad som där föreslås är det minimum vi måste göra för all den Agska ulredningen, som ändå har vissa förriänsler, skall komma all fungera på ett något så när tillfreds­ställande sätl. Vidare anser jag att om samhället går in med pengar i branschen, så skall också samhället se till att de pengarna blir ulnyujade på rätt sätt och atl samhället får någorlunda rimlig insyn för de insalser vi gör i sammanhanget. När vi begränsar oss till de relativt marginella inslagen i regeringens proposition sker del självfallel mol bakgrunden av atl propositionen bara upptar en försökstid på tre år. Därefter skall vi göra utvärderingar och se vad annat och bättre som kan göras. Då kan vi ha skaffat oss någon erfarenhel av hur dessa ålgärder slår

Det gäller alltså inte särskilt radikala saker, det gäller elt minimum som vi behöver göra för all regeringens proposition skall bli något så när hyfsad och återföras till del läge som Lars Ags utredning redovisade.

Jag lyssnade med intresse till de inledande fraserna från fru Diesen om hur bra proposilionen är. Jag erinrade mig då all det som är bra i förslaget är ju egentligen del som den förre utbildningsministern be­ställde fram. Vi var klara över att branschen inle klarade sig själv. Det är alltså vi som initierat den kulturpolitik som den borgeriiga regeringen


63


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


nu på något sätl måste försöka fullfölja. Det är alltså inte den borgeriiga regeringen som fört fram den här politiken. Materialet ligger i linje med den förra regeringens kulturpolitik.

Jag skall göra ytteriigare bara några myckel korta anmärkningar med hänsyn lill min begränsade tid. Det prestationsstödsförslag som Förfat­tarförbundet lagt fram hänger inte hell i luften. Det har på remissidan tillstyrkts av kulturrådet. Författarförlaget, Sveriges allmänna biblioteks­förening, LO och TCO. Bokföriäggareföreningen tillstyrker alt BFI får statliga representanter och att dess styrelse får en opartisk ordförande. Men regeringen avstyrker detta och är således genom sin doktrin konungsligare än konungen själv i det här sammanhanget.


Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sörenson medger själv att socialdemokraternas för­slag inte är särskilt radikala. I och för sig var det vad han försökte ge sken av i sitt första anförande, men det är ju bara beklagligt att man inte försöker föra en progressiv kulturpolitik från det hållet.

Sedan vill jag bestämt tillbakavisa fru Diesens påslående om del smala sortiment bokkaféerna påstods ha. Då har inte fru Diesen läst den myckel omfattande och gedigna katalogen från bokkaféet i Lund. Det stämmer inte heller alt bokkaféerna enbart skulle ligga i de större orterna.

Så till del kulturpolitiska innehållet. Fru Diesen påpekade att vi borde haft en samlad diskussion omkring litteraturstöd och bokhandelsstöd. Jag vill varmt instämma i det. Men det är också symtomatiskt för det sätt på vilkel kulturfrågorna behandlas i riksdagen. De är, som jag på­pekade, ett lapptäcke. Förslagen har inte tillstymmelse till kullurpoliliska utgångspunkter, för då skulle bokhandelsstöd och litteraturstöd kopplas samman. Då skulle man ta ett grepp över dessa frågor och se till att bra litteratur görs tillgänglig för alla invånare i vårt land och inte bara för i första hand dem som bor i de slörre tätorterna. Då skulle sannolikt också de fasta bokpriserna återinföras.


64


Fru DIESEN (m) kort genmäle:

Herr talman! Försl vill jag säga till fröken Hjelmström att jag inte alls är negaliv till bokkaféerna. Del är väl mycket möjligt all också de så småningom kan komma med i en sådan här slödordning.

Herr Sörenson försöker att ge den gamla regeringen äran för all vi nu får förslag om elt bokhandelsstöd. Då vill jag åter påminna om att litteraturutredningen presenterade ett betänkande med förslag på ålskil-liga ålgärder, men det hände ingenting. Och de borgerliga partierna väckte år efter år motioner, i vilka man uttalade oro för bokhandelns utveckling här i landet och krävde stödåtgärder av olika slag. Men del är först nu som det har hänl någonting.

Ja, sedan känner vi ju till herr Sörensons misstro mol all privat fö­retagsamhet och hans övertro på stallig företagsamhet och statlig insyn. Jag påminner mig nu hur herr Sörenson i en kulturdebatt för något år


 


sedan nämnde den franske förfallaren Stendhal, som är mest känd för     Nr 119

sitt verk Rött och svart. Det är ju färger som herr Sörenson med förkäriek     Torsdagen den

använder rött för socialism och svart för allting annat,          28 aoril 1977


Herr SÖRENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, fru Diesen, jag är faktiskt något skeptisk mot den privata företagsamheten, framför allt då dess begränsning genom att den måste ta hänsyn till att det som säljs och tillverkas i varuproduktionen måste lämna vinst. De kullurpolitiska mål som samhället ställer upp kan ju inte utan vidare nås via den privata företagsamheten, eftersom det är så svårl att få del ena att gå ihop med det andra. Detla konstateras också i Lars Ags utredning. Men också med utgångspunkt i den privata företagsamhetens eller kapitalismens egna villkor är det svårl atl hålla fast vid vinsldoktrinen och samtidigt kräva icke-inblandning.

Jag tror inte att Wallenberg - eller Bonnier själv för den delen - kan länka sig att gå in med pengar i ell annat företag för att hjälpa del på fötter, utan att återförsäkra sig i företaget genom att se till att de får den nödvändiga insynen där och därigenom laga så atl pengarna inte äventyras utan går till ändamål som Wallenberg eller Bonnier in­tresserar sig för,

Cavefors och Press, som vi lyssnade på i ulskollel innan vi gick till beslut, upplyste också om, fru Diesen, att Seelig sanneriigen inte lill alla delar är ett bra företag för alla till branschen anslutna föriäggare. Det är inte till särskilt mycket nytta för de stora företagen, som klarar sig ganska bra själva. Säkert är det ett hyggligt företag och klarar dis­tributionsproblemen bra för de medelstora förläggarna i bokbranschen, men det är mindre bra - för atl inle säga direkt dåligt - som distributör för de små företagen med de få titlarna, Cavefors hade också i enlighet härmed gått ur Seelig för något år sedan och klarar nu distributions­frågorna själv. De stora klarar sig alltså själva. Det är inte deras problem som vi skall utreda, ulan det är hur man kan göra en sammanställning av materialet för att Seelig eller andra i branschen befintliga småföretag på ett bättre sätt än nu skall kunna klara distributionsproblemen.


Bokhandelsstöd


 


Fru DIESEN (m) korl genmäle:

Herr talman! Vad beträffar den privata bokhandeln och de privala bok-föriag som herr Sörenson misstror så starkt vill jag bara påminna om vad jag sade i mitt inledningsanförande, där jag påminde om hur svensk bokhandel under mer än 100 år har byggt upp ett mycket väl fungerande system här i landel. Del systemet var överlägset vad som finns i många andra länder Men det slogs sönder genom den slopade bruttoprissätining vi fick 1970. Det är ganska lustigt att vpk nu vill återinföra det systemet.

Slopandet av bruttoprissättningen medförde en nedläggning av en mängd boklådor och gjorde dessutom all bara den lällare litteraturen nu når ut till människorna. Men med den stödordning som nu föreslås

5 Riksdagens prolokoll 1976/77:119-120


65


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


i propositionen kan vi väl hoppas att vi skall lyckas vrida den utvecklingen räll igen.

Herr andre vice talmannen anmälde alt herr Sörenson anhållit all lill protokollet få antecknat all han inte ägde rätt lill ytterligare replik.


 


66


Herr CARLSSON i VikmanshyUan (c):

Herr talman! Det ärende vi nu behandlar nalkas vi från olika utgångs­punkter och tydligen också med olika erfarenheler. Jag skall inte närmare gå in på propositionens av kulturutskottet tillstyrkta förslag. Jag hoppas bara att det skall bli lill gagn för bokhandeln och dess möjligheter som kulturbärare. Inte heller skall jag fortsätta den diskussion som förevarit, även om det vore frestande, utan jag skall hålla mig lill bokhandeln som kulturfaktor.

Jag betraktar nämligen bokhandeln som en väsentlig kulturfaktor jusl därför att den hittills kunnat sätta boken i centrum. Det är utomordentligt viktigt att vi också i fortsällningen på allt sätt verkar för all bokhandeln skall ha en god framtid just med tanke på bokdistributionen. Här i riks­dagen behöver jag inle utveckla tankarna om värdet av tillgången på och tillgängligheten av böcker. Men jag vill ha sagt att oavsett alla mass­medieutbud och kulluraktiviteter är och förblir boken vårt främsta kultur-och informationsmedel. Bokhandeln är förmedlare av böckerna till sina kunder och, herr talman, den kanske viktigaste kulturaktiviteten i byg­den. Det är också den tankegången som ligger bakom propositionens förslag om slöd till bokhandeln. Men det räcker inle med detla. Här måste även kommunerna ta sitt ansvar för att slå vakt om bokhandeln i bygden. Är man medveten om dess betydelse handlar man också där­efter.

Med beklämning har jag tagit del av hur många kommuner glömt värdet av den egna bokhandeln och, som del heler, "strävat efter att köpa böcker och läromedel till lägsta pris". Vad är "lägsta pris på böcker och läromedel"? Är del alt spara några kronor på centralinköp utan atl tänka på den serviceverksamhet som den lokale bokhandlaren sköler för skola och lärarpersonal? Vilket värde ligger del inle i atl skolans elever får lära sig att finna vägen lill bokhandeln, till strävan efter den egna boken, att äga egna böcker? Och vilken belydelse har det inte för den bokintresserade allmänheten alt ha en bokhandel inom räckhåll, all ha möjlighel att orientera sig i bokfloden?

Det är för dessa många bokintresserade människor som bokhandeln aren kulturtillgång. Men säger någon: "Vi har ju biblioteken som fyller den uppgiften," Ja, visst skall vi låna böcker, men ell aldrig så flnt lå­nebibliotek kan inte ersätta värdel av den egna boken, av den egna bok­samlingen.

För att tillgodose dessa önskemål, all få del av bokutbudet, behövs bokhandeln med sitl breda urval av böcker. Och det är här jag vill ha sagt att kommunerna har elt stort ansvar för bokhandelns möjligheter


 


och framtid. Menar man allvar med talet om att man vill värna om ' kulturen, bör man verkligen sluta upp kring den egna ortens bokhandel. Som jag redan sagt kan detta ske genom all kommunerna anlitar den egna ortens bokhandel för inköp av vad kommunen och skolan behöver av böcker och läromedel. Jag vågar påslå, med erfarenhel av många års samarbele med bokhandeln, att med tanke på det kunnande och den service som där flnns, är det väl använda pengar all stödja den egna ortens bokhandlare - detta, som sagt, om man menar allvar med talet om sitt kullurintresse. Jag kan förstå att arbetslyngda, pressade kom­munalmän inte alllid länker på vilket kulturvärde, det breda kulturvärde, som finns i en välsorterad, välskött bokhandel, med ett brett bokutbud.

Här går nu staten in med en rad åtgärder för alt främja bokhandelns framtid, för att tillgodose efterfrågan på böcker och för att föra ul de värdefulla böckerna till en bokintresserad allmänhet

Jag betraktar delta som en av de väsentligaste uppgifterna i ett brett kullurutbud. Men då ligger del också på kommunerna ett stort ansvar för bokhandelns framtid, och detta ansvar måste de kommunala myn­digheterna bli medvetna om. Menar man allvar med talet om att man vill främja kulturen och de många människornas tillgång till böcker, måste man också handla därefter. Gör man det skall man också finna, all inköp av böcker och läromedel till lägsta pris sker i den egna bok­handeln, nämligen om man tar ad notam det kulturvärde som ligger i att ha tillgång till en välsorterad och välskött bokhandel i sin egen bygd.

Jag har lärt mig värdera och uppskatta det betydelsefulla arbete och det kulturvärde som bokhandeln slår för, och del är därför, herr talman, som jag har tagit till orda i debatten här i dag. Jag ber att få yrka bifall till utskottels förslag.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


 


Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels mo­tionen nr 1454 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt volering upplästes och godkändes följande voterings­proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kuUurutskoltets hemställan i be­länkandet nr 39 mom, 1-3 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1454 i motsvarande del.


67


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om­röstning gav följande resultat:

Ja - 279 Nej -    12


 


68


Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.  7

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr I av herr Andersson i Lycksele m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sörenson begärt volering upplästes och godkändes följande volerings­proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i be­tänkandet nr 39 mom. 7 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herr Andersson i Lycksele m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Sörenson begärde röst­räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja - 154 Nej - 137

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sörenson begärt votering upplästes och godkändes följande volerings­proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i be­tänkandet nr 39 mom, 8 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl.


 


Torsdagen den 28 april 1977

Bokhandelsstöd

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 119

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sörenson begärde röst­räkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröst­ning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 139


Mom. 9

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels re­servationen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sörenson begärt votering upplästes och godkändes följande voterings­proposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i be­tänkandet nr 39 mom, 9 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sörenson begärde röst­räkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omrösl­ning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 137

Avstår -     1

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels re­servalionen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sörenson begärt volering upplästes och godkändes följande voterings-proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i be­tänkandet nr 39 mom, 10 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Andersson i Lycksele m. fl.


69


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Sörenson begärde röst­räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna omrösl­ning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 138

Avstår -     1


Mom.  11 och 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels mo­tionen nr 1454 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken HJelmslröm begärl votering upplästes och godkändes följande voterings­proposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i be­tänkandet nr 39 mom.  II och 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1454 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna om­röslning gav följande resultat;

Ja - 276 Nej -    14

Mom. 13-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

§ 15 Datafrågor

Föredrogs

konstilutionsulskottets betänkande 1976/77:40 med anledning av pro­positionen 1976/77:100 såvill gäller anslag till datainspektionen jämte motioner i datafrågor,

finansutskottets betänkande 1976/77:14 med anledning av morion om inrättande av elt dalorbaserat informationssystem för allmänheten, m, m, och

näringsutskottels betänkande 1976/77:27 med anledning av molioner om dalaindustrin m, m.


70


Hen ANDRE VICE TALMANNEN:

Konstitutionsutskottets betänkande nr 40, finansutskottets betänkande nr 14 och näringsulskollets belänkande nr 27 debatteras i ett sammanhang


 


och yrkanden belräffande samtliga dessa betänkanden får framställas un­der den gemensamma överiäggningen,

I det följande redovisas endast de betänkanden, vid vilka under över­läggningen framställts särskilda yrkanden.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 40

I propositionen 1976/77:100 bilaga 5 (justitiedepartementet) hade re­geringen föreslagit riksdagen att till Datainspektionen för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 4 169 000 kr

I delta sammanhang hade behandlals de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna 1976/77:937 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde förslag om sådana ändringar i dalalagstiftningen att all handel med persondata förbjöds och atl de genom datalagens tillkomst ökade svårigheterna att bedriva samhälls­vetenskaplig forskning undanröjdes, och

1976/77:981 av herr Pettersson i Lund m.fl. (s), vari hemställts

1.    alt riksdagen beslulade uttala att statskontoret borde ges i uppdrag att dels utvärdera hur den hittillsvarande datoriseringen inom statsför­valtningen hade påverkal medborgarnas möjligheter till insyn i myn­digheternas verksamhet, dels utforma förslag lill riktlinjer för hur insynen i enlighet med offentlighetsprincipen skulle kunna bevaras och helst för­bättras, när myndighet stod i begrepp att lägga över pappersbunden in­formation i ett dalasystem,

2.    atl riksdagen beslulade att ge riksdagens förvaltningsstyrelse i upp­drag att utreda och framlägga förslag om hur riksdagen och dess ledamöler via en särskild dataterminal kunde utnyUja justitiedepartementels in­formationssystem.

Ulskotiet hemställde att riksdagen skulle

1.    till Datainspektionen för budgetåret 1977/78 under andra huvud­titeln anvisa ett förslagsanslag av 4 169 000 kr.,

2.    beträffande förbud mot handel med persondala m. m. avslå mo­tionen 1976/77:937,

3.    belräffande allmänhetens tillgång lill daloriagrad information för­klara motionen 1976/77:981, yrkande I, besvarad med vad utskottet an­fört,

4.    belräffande möjlighet för riksdagen att utnyuja justitiedepartemen­tets informationsdatasystem förklara motionen 1976/77:981, yrkande 2, besvarad med vad utskottet anfört.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


71


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


Näringsutskottels betänkande nr 27

I detta betänkanae behandlades motionerna

1976/77:561 av herr Sivert Andersson i Stockholm m, fl, (s), vari hem­ställts att riksdagen hos regeringen begärde en allsidigt sammansatt ut­redning för att klarlägga problemen med elektronikens påverkan på den elektromekaniska industrin,

1976/77:938 av herr Werner m, fl, (vpk), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en plan för igångsättande av nationella offenlliga projekt på dataområdet,

1976/77:940 av herr Werner m. fl. (vpk), vari såviti nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts att riksdagen beslutade om omedelbart förstat­ligande av Stansaab Elektronik AB och Ellemtel Utvecklings AB, och

1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), vari såvitt nu vari fråga (yrkandet 4) hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde att överläggningar som syftade till en samordning under samhällets ledning mellan de två datorföretagen Stansaab och Datasaab skyndsamt togs upp.


Utskottet hemställde

1,    beträffande överiäggningar om samordning mellan Stansaab och Da­tasaab att riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:1327 yrkandel 4,

2,    beträffande förstatligande av Stansaab och Ellemtel atl riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:940 yrkandet 2,

3,    beträffande utredning om elektronikens påverkan på den elektro­mekaniska induslrin atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:561,

4,    beträffande nationella offentliga dataprojeki all riksdagen skulle av­slå motionen  1976/77:938,

Reservationer hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Lands­krona, Blomkvist, Wååg, Högström, Pettersson i Lund och Häll (samtliga s)

1,                         beträffande överiäggningar om samordning mellan Stansaab och Da­
tasaab, vari reservanterna ansell att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1327 yrkandet 4 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört,

2,                         beträffande utredning om elektronikens påverkan på den elektro­
mekaniska industrin, vari reservanterna ansett att utskottet under 3 bort
hemslälla

alt riksdagen med bifall till motionen 1976/77:561 som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anföri.


72


Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! De tre .utskottsbetänkanden som vi nu skall diskutera behandlar olika datapolitiska frågor. Jag befinner mig i den speciella si­lualionen all jag är motionär i anslutning lill två av utskottsbelänkan-dena, nämligen konstitutionsutskottets och finansutskottets betänkan-


 


den, och att jag är reservant beträffande det tredje, näringsutskottels betänkande.

Del finns inga reservationer till konslilulionsulskotlels och finans­utskottets betänkanden, utan utskotten är eniga så när som på ett särskilt yttrande av finansutskottets socialdemokratiska ledamöter, men som mo­lionär vill jag ändå säga några ord på dessa punkter.

Den motion, nr 980, som vi har väckl har haft till syfte att på ett sammanhållet sätt ta upp den väldiga och, kan man säga, omvälvande kraft i samhället som datatekniken utgör och kommer att ulgöra. Syftet med motionen har varit alt söka bidra lill en breddning av daladebatten utöver integrilelsskyddsfrågorna. Debatien kring hur den personliga in­tegriteten skall skyddas är förvisso viklig, men enligl min uppfattning har den ibland fåll skymma undan andra och på sikt sannolikt ännu vikligare effekler av datatekniken. Del är nämligen en nära nog enhällig experibedömning att datatekniken kommer atl innebära mycket genom­gripande förändringar inom olika delar av samhällslivet under de kom­mande årtiondena, och redan nu möter vi som bekant datorerna på allt fier områden av vårt arbete och vår fritid.

Grundläggande för datateknikens nuvarande och kommande snabba expansion är i första hand dess utomordentliga betydelse som rationa­liseringsinstrument för att pressa kostnaderna inom industrin, den privata riänstesektorn och förvaltningen. På datatekniken, anser man, bygger i hög grad våra framlida möjligheter till välståndsökningar, inte bara när det gäller all trots högre löner bibehålla industrins konkurrenskraft gentemot utlandet utan även när det gäller att förbättra samhällsservicen till medborgarna. Ulvecklingen är emellertid inte problemfri, och det är det vi har velat peka på i vår motion.

Den fortgående datoriseringen i samhällel kommer med all sannolikhet att medföra stora problem, om inte samhället och medborgarna i lid ser upp med ulvecklingen, analyserar problemen och vidtar ålgärder lill stöd för en folklig kontroll över datateknikens användning. Filosofin bakom den datapoliliska molion, nr 980, som vi har väckl är att del krävs en slark samhällelig viljeinriktning för alt förhindra all en ökad användning av datorer ger eu ceniralslyrl samhälle och för alt utnylria möjlighelerna att i stället förbättra människornas livssituation med hjälp av datorer.

Vår uppfattning är alt om enbart de fria marknadskrafterna får styra införandet av datatekniken, blir del den ekonomiska styrkan som avgör var datatekniken används och hur den utformas. Enligt vår mening m'åste det därför till en medveten politik från samhället för all stärka del de­mokratiska inflytandet över hur datatekniken utnyujas i olika samman­hang. Det är nödvändigl atl vidla konkreta åtgärder, så att även andra grupper och enskilda än de ekonomiskt starka får möjligheter att styra datatekniken i sådan riktning all deras inlressen tillvaratas. De förslag som förs fram i motionen syftar till all lägga en första grund för en samhällelig datapolitik med den inriklningen.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


73


 


Nr 119                  1 vår molion har vi grupperat datateknikens effekter på samhällsul-

Torsdaeen den    vecklingen i fem olika problemområden, som vi anser behöver las upp

28 aoril 1977       "" "  fördjupad diskussion och där samhället måsle skaffa sig ökad

---------------    handlingsberedskap. De fem problemområdena är:

Datafrågor             1, De djupgående effekierna på sysselsättningsutvecklingen.

2.    Effekierna när det gäller arbetsmiljön.

3.    Problem och möjligheter när del gäller medbestämmande och fö-retagsdemokraliska frågor.

4.    Hur införandet av dalatekniken inom den offentliga förvaltningen påverkar offentlighetsprincipen och vad man kan göra för all ulnytria datateknik för att förbättra medborgarkontrollen över myndighelerna.

5.    Vad datatekniken innebär när det gäller strävanden lill decentra­lisering och regional utveckling.

Del här är frågor som enligt motionärernas uppfallning bäst diskuteras i ett sammanhang, eftersom själva datatekniken är av så speciell och utslagsgivande betydelse. Tyvärr har det inte varit möjligl alt med de regler som gäller i riksdagen få en sammanhållen behandling av dala­motionen inom ramen för ett utskott Med proposilioner går del, med motioner går del uppenbarligen inle. Vad vi i dag diskuterar gäller därför enbarl de alt-satser som faller under konstilutionsuiskoilels och finans-utskoltets ämnesområden. Vad gäller övriga alt-satser i motionen är ut­skottsbehandlingen inte klar än. Del kan därför inle hjälpas alt jag på några punkter lycker all utskottens resonemang är någol snäva. Ingel utskott har ansett sig böra ta upp de mera övergripande dalapolitiska frågor till diskussion som vi motionärer velal föra fram.

Herr talman! Härmed skulle jag kunna gå över till de olika utskolls­belänkandena, där man i förslå hand tar upp våra specifika alt-satser till diskussion. Lål mig först kommentera konslilulionsulskotlels be­länkande nr 40. Där har konstilutionsulskollel yttrat sig över två an­satser i moiionen. De berör allmänhetens och riksdagens möjligheter alt utnylria datatekniken för en ökad insyn i och kontroll över myn­digheternas verksamhet och beslut.

På den punkten har vi velal ha en utvärdering av hur den hittillsvarande datoriseringen inom statsförvaltningen har påverkat medborgarnas möj­ligheter till insyn i myndighelernas verksamhet och hur den har påverkat offentlighetsprincipen. Vi har också velat atl statskontoret skulle få i uppdrag all utforma förslag till riktlinjer för hur insyn i enlighet med offentlighetsprincipen skall kunna bevaras och helst förbättras, när myn­dighet står i begrepp att lägga över pappersbunden informalion i ett da­lasyslem.

Detta var, herr talman, den ena alt-satsen. Den andra alt-satsen avser
ett krav på att riksdagen skulle beslula all ge riksdagens förvaltnings-
styrelse i uppdrag atl framlägga förslag om hur riksdagen och dess le­
damöter via en särskild dataterminal kan ulnyuja justitiedepartementets
informationssystem. Delta informationssystem är nämligen enligt vår
74                     uppfattning av betydande iniresse för riksdagen och dess riänstemän.


 


Där finns en hel del dalabaser av allmänt intresse: lagar och författningar.      Nr 119
rättsfall av prejudicerande betydelse, uppgifterom pågående ulredningar     Torsdaeen den
och många andra saker.                                                  2» anril 1977

Vad gäller hur utskottet har behandlal frågan om datatekniken och      _____

offentlighetsprincipen finns det anledning att notera atl utskottet delar Datafrågor motionärernas uppfattning all användningen av ADB-tekniken för in­formationsbehandling inte får urholka offentlighetsprincipen. Enligl ut­skottet bör man i stället sträva efter att ta den nya teknikens resurser i anspråk för att öka möjligheterna alt ge allmänheten tillgång lill in­formation om myndighelernas verksamhet. Som jag ser det innebär denna skrivning ett klart medhåll från konstitutionsutskottets sida. I sin sam­manfattning pekar utskottet dock på att datalagsliflningskommiltén är i arbete, och man säger att det ingår i denna kommittés direktiv att la upp de här frågorna. Att så är fallet stämmer förvisso. Man bör dock noiera alt dalalagstiftningskommitténs huvuduppgift är all se över da­lalagen och atl del som konslilutionsulskottet refererar lill är en biuppgift för kommittén. Nu understryker emellertid utskottet denna frågas vikt, och därmed kan man kanske säga att syftet med vår påstötning har blivit tillgodosett På den punkten har jag således inget yrkande, ulan jag räknar med att datalagstiftningskommittén på allvar tar upp frågorna om man med datateknikens hjälp kan förbättra de enskilda medborgarnas insyn i myndigheternas verksamhet.

När det sedan gäller en utredning om riksdagens möjligheter atl via dalaterminaler utnyUja justitiedepartementets informationssystem säger konstitutionsulskotlel att man finner de tankegångar som framförls i motionen väl värda att vidareutvecklas. Detta tolkar jag som ett bifall till motionen, och vi är glada över det bifallet. Genom de åtgärder vi föreslagit lar man ell första viktigt steg när det gäller atl konkret pröva hur datatekniken kan utnylljas för en ökad insyn och kontroll över myn­digheternas verksamhet - lål vara all det i den första omgången främsi är riksdagen som kommer i fråga för försöksverksamheten. Den naturliga fortsättningen på verksamhelen är ganska klart utstakad, och detta skall jag ta upp när jag nu går över atl behandla finansutskottets belänkande nr 14,

Finansutskottets betänkande behandlar två andra yrkanden i vår mo­tion 980,

I det ena yrkandet krävs atl en begränsad försöksverksamhet kring ett allmänhetens informationssystem med datorterminaler i folkbibliotek igångsattes saml att styrelsen för teknisk utveckling och statskontoret ges i uppdrag all göra en förstudie avseende lämplig omfattning på detta projekt,

I det andra yrkandel krävs att ett användarinriktal dalaråd inrättas
som bevakar utvecklingen av datatekniken och dess sociala effekter på
koriare och längre sikl, I del rådet skulle enligt vår uppfattning ingå
representanter för användarintresset, löntagarna och del allmänna liksom
representanter för statliga myndigheler,                                               75


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor

76


När del först gäller försöksverksamheten kring ett allmänhetens in­formationssystem med datorterminaler i folkbiblioteken kan man väl konstatera att ulskollel är ganska kallsinnigt inför del förslaget. Dock noterar jag att de socialdemokratiska ledamöternas särskilda yttrande är någol mindre kallsinnigt. Om denna relativa kallsinnighet från finans­utskottets sida är all säga följande: Från motionärernas sida ser vi na­luriiglvis detta allmänhetens informationssystem inte som elt första steg all med hjälp av dalatekniken bredda insynen i myndigheternas verk­samhel utan kanske snarare som ett steg två. Det är här naturligt atl knyta an lill de erfarenheler som man skaffar sig via riksdagens utnytt­jande av justitiedepartementets informationssystem. Därför kan det kan­ske vara riktigt alt avvakia för dagen, och vi har inle någol yrkande på den punkten.

Bara ett litel exempel när det gäller den datorisering av diarieföringen som nu pågår inom departement och ämbetsverk. Där menar vi atl del är väldigt viktigt att inle föriora någon tid. Där beror det väldigt mycket på hur man utformar datatekniken. Kan man få elt on-line-system till riksdagen och vidare ut till folkbiblioteken, så har man därmed skapal ett väldigt fint instrument förökad insyn för medborgarna och riksdagen över vilka ärenden som passerar in och ut i våra departement och våra viktigare ämbetsverk. Jag tror att det har stor betydelse att man tar vara på de tekniska möjligheter som finns och använder datatekniken på ett sådant sätt alt medborgarinlressel främjas.

Sedan har jag bara en liten invändning när det gäller finansutskottets resonemang om försöksverksamheten med del vi kallar allmänhetens informationssystem. Utskottet avvisar den tanken på följande sätt på s. 2 i betänkandet: "Enligl utskottets mening bör intresset koncentreras på den verksamhet som bedrivs" - informationsverksamheten - "och inte primärt på den teknik som därvid används."

Men, herr lalman, jag är inte rikligl säker på all den allmänna slut­satsen, som nog är riktig i många sammanhang, är den rätta när det gäller datatekniken, utan jag menar att datatekniken är en ganska om­välvande teknik med betydande möjligheter och även med belydande risker. Just när det gäller datatekniken behövs enligl min uppfattning ell utvecklingsarbete i samhällets regi för atl se vad man kan få ut. De här systemen är nämligen inte utvecklade, och därför kan man inle bara beställa den teknik som man vill ha, utan man får faktiskt från samhällets sida - om man vill ha en närmare redovisning av vad man kan få ul - se till alt den tekniken blir utvecklad. Min slutsats på den här punkten är att finansutskottet i viss utsträckning har fallit offer för en felsyn. Den syn utskottet har kan vara rätt i många sammanhang, kanske i de flesta, men är sannolikt fel när det gäller dalatekniken på den här punkten.

Jag går nu över till näringsutskottets belänkande nr 27 där socialde­mokraterna har två reservationer. Jag klär mig nu i reservanternas skep­nad.


 


Jag vill först ta upp reservationen 2 där vi begär en omedelbar ulredning      Nr 119 om elektronikens påverkan, främst ur sysselsättningssynpunkt, på den      Torsdaeen den elektromekaniska industrin. Utskottet är här nöjt med att statens in-      2g anril 1977

duslriverk har förklarat sig berett all ta upp frågan i sin anslagsfram-      ____

ställning för budgetåret 1978/79. Men det betyder i klartext att utred- Datafrågor ningen - om nu regeringen bifaller industriverkets äskande - kanske inte kommer i gång förrän 1979, dvs. om två år. Vi anser att man inte kan vänta så länge. Utredningen bör sättas i gång omedelbart, problemen är allvarliga. Ett exempel på det var ju L M Ericssons situation i Olof­ström. Det är dock bara ett exempel, inte alla problem ute i företagen får en sådan dramatisk framtoning. Men totaleffekien, om man adderar vad som håller på att ske, är sannolikt högst betydande. Vi lycker inte att man skall vänta i två år med utredningen, den behövs så snabbt som möjligt. Jag ber därför, herr talman, atl få yrka bifall till reser­valionen 2.

Jag går nu över lill reservalionen I som gäller behovel av en sam­ordning av den svenska datorindustrin, och speciellt då sammanslagning av de två viktigaste enheterna, nämligen Datasaab och del halvslatliga Stansaab. Bakgrunden är ju allmänt bekant. Vi vet att det är de stora enheterna som har de stora möjligheterna. Vi vet att del behövs betydande investeringar såväl när det gäller forskning och ulveckling som när det gäller marknadsföring. Datorindustrin är sannolikt vår mest teknik- och forskningstunga industrigren. Om den svenska datorindustrin skall ha någon chans måste vi samordna. Även då blir vi små och därför måste vi koncentrera oss på några viktiga och centrala områden där det flnns förutsättningar.

En grundförutsättning för atl den svenska datorindustrin skall kunna komma upp ur sin vågdal är uppenbarligen att man kan få till slånd en sammanslagning av Stansaab och Datasaab. Tidigare har det gått en ganska skarp skiljelinje mellan borgeriigheten och socialdemokratin på den här punkten - jag minns att vi inle var eniga inom dataindustri-utredningen - men efter hand har kanske positionerna närmat sig varandra. Vi har i alla fall kunnal notera atl efter atl vi skrev den so­cialdemokratiska partimotionen har förhandlingar återupptagits som den socialdemokraliska regeringen initierade om en eventuell sammanslag­ning av Stansaab och Datasaab. Dock återstår enligt vår uppfattning vissa meningsskiljakiigheter när det gäller förhandlingarnas inriktning och bedrivande. Vi menar att det är rimligt med elt majoriletsintresse för staten; mycket statliga pengar behöver sällas in, speciellt för alt få Datasaab på fötter. Det finns ingen anledning all skänka bort skatte­betalarnas pengar. Därför bör de eventuella subventioner som den bor­gerliga regeringen tänker sig omvandlas lill aktiekapital. Statligt majo­riletsintresse är alltså det naturiiga i delta sammanhang.

En annan punkt där vi sannolikt skiljer oss ål är industridepartementets
förord för ett fifty-fifty-ägande. Vi anser atl del inle är en bra lösning.
Det kan bli helt förödande, nämligen om intressenterna har olika upp-        77


 


Nr 119               fattningar på väsenlliga områden - det vet vi från liknande exempel,

Torsdaeen den    Stansaab är ju halvägt och det har varit betydande klagomål från Slansaabs

28 anril 1977       ledning och personal på all det i hög grad har förlamat förelagets möj-

_____________    ligheler atl agera snabbi och smidigt. Därför är ett fifty-fifty-ägande,

Datafrågor          även om det låter bra språkligt, inte särskilt lämpligt. Del bör vara ell

majoritelsägande, och enligt vår uppfattning bör det vara ett statligt ma-joritelsägande, med hänsyn lill alt det ändå är staten som får sälla in de mesta pengarna.

Jag kan också redovisa den berörda personalens inställning. Jag har i min hand ett offentligt uttalande av de lokala fackliga organisalionerna på Stansaab, SIF, SALF, Civilingenjörsförbundet och Metall. De är hell eniga om följande uttalande: "Den vid många tillfällen påpekade för­lamande ägarstrukturen vid Stansaab måsle brytas. I en sådan förändring är vi för ett av slaten majoritetsägl Stansaab." Det är alltså klara verba från samlliga anställdas organisationer. - Vi tycker att vi har ett starkt slöd för de tankar som förs fram i reservalion nr I i näringsutskottels betänkande nr 27. Jag ber atl få yrka bifall till den reservationen.

Herr andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sam­manträdels fortsättande kl. 19.30.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag kommer i detta anförande atl beröra de av vänster­partiet kommunisternas motioner som behandlas i konslitulionsulskoi­lels betänkande nr 40 och näringsutskottels belänkande nr 27. Jag böriar med de molioner som behandlas i konslilulionsuiskoitets belänkande nr 40.

Del är två, till synes motstridiga, uppfattningar som man måsle ta ställning lill när man diskuterar användningen av datateknik i samhäl­leliga sammanhang. För del första är det den välmotiverade rädslan för missbruk av dataregislrens uppgifter om personliga förhållanden, det som vi känner som ett hot mot den personliga integriteten. För del andra är det det vällovliga önskemålet alt kunna använda denna oöverträffade teknik till insamling och lagring av fakla och kunskaper, så att vi får en bättre överblick av förhållandena i samhället för alt därigenom kunna förändra dem till det bättre.

Delta är bakgrunden till den molion från vänsterpartiet kommunisterna som behandlas i konstilutionsulskottets betänkande nr 40. Del har, som framhålls i moiionen, blivit en förvrängning i debatien. Den första av de inledningsvis nämnda uppfattningarna har använts för att förhindra en fortsatt utveckling av dalatekniken i samhällets riänsl, dvs. till atl motarbeta den andra uppfattningen. Men motsättningen är skenbar; i grunden är båda uppfattningarna väl förenliga.

Del är självklart att vi måsle ha en kontroll - och en noggrann kontroll

- av hur uppgifterna i olika dataregister arkiveras och tillhandahålls. Det

78                     finns starka ekonomiska intressen som vill ulnytria materialet i registren


 


i reklam- och försäljningssyfie. Det finns också andra inlressen som vill använda uppgifterna vid t. ex. anställning, kredilundersökningaroch and­ra tillfällen då personuppgifter är av iniresse.

Mol dessa olika missbruk har vi fått datalagen, som var ett mycket viktigt och välbehövligt steg för alt förhindra ell hämningslöst utnytt­jande av de dataregister som efter hand har upprättats. Men den har uppenbariigen inle varit tillräckligt restriktiv. Vi har fått uppleva att del efler lagens tillkomst förekommit alt uppgifier från statliga och kom­munala register sålts till privata reklam- och affärsföretag. Exemplet Del Bästa - tidskriften med det mest kommersiella och reklaminriklade in­nehåll man kan länka sig - är bara ett av flera.

Vänsterpartiet kommunisterna kräver en skärpning av dalalagen för atl det skall bli möjligt alt bekämpa kommersiellt och byråkratiskt miss­bruk av persondata. Del behövs en ökad kontroll av hur dessa uppgifter ulnyujas, inte minst när det gäller näringslivets försök att komma ut med reklam och försäljning. All handel med persondata måste förbjudas. Uttag av persondala ur statliga och kommunala register måste följa nog­granna tillämpningsföreskrifter, där del anges vilka data som får lämnas ut. Sålunda skall t, ex. ur riksförsäkringsverkets register dala om antal sjukdagar och andra personliga förhållanden endast kunna lämnas ut till medicinsk och socialvårdande personal med tystnadsplikt För atl kunna skärpa kontrollen är det också nödvändigl alt dalainspektionen får ökade resurser.

Delta är den ena sidan av saken. Den andra sidan som vi lar upp i vår molion gäller det positiva och samhällsnyttiga i datateknikens ul­veckling. Den ger oss möjligheter som lidigare inle har slätt oss lill buds alt systematiskt kartlägga vikliga delar av svensk verklighet som i dag inte är kända. Sådana systematiserade och klariäggande kunskapsmäng­der blir ibland obehagliga överraskningar för dem som har makten och hellre vill att de verkliga, dåliga förhållandena skall förbli okända. Så var del t. ex. med låginkomstuiredningen, som slog sönder mylen om del svenska samhällel som en felfri byggnad där det bara behövdes några små marginella avputsningar för att alll skulle vara fulländat Vi vel hur del gick med den. Den drogs in och försvann i kanslihuset.

Men vi behöver fler, många fler, sådana avslöjande insamlingar och systematiseringar av uppgifter om hur del svenska folket lever och ar­betar. Del är bara verkliga kunskaper om förhållandena som kan ligga til! grund för en förbättring. Men här kommer det då in elt motstånd från dem som har elt iniresse av alt dölja förhållanden som är dåliga för stora grupper. Det ligger inle i arbelsköparnas intresse att få en grund­lig kartläggning av dåliga arbetsmiljöer! Det skulle kunna väcka krav på förändringar, och del skulle kosta pengar. Del ligger inle heller i bil­tillverkarnas och oljebolagens iniresse all samhällets verkliga kostnader för bilismen avslöjas. Då skulle kanske kollekliva iraflkmedel bli mer atlrakliva, och på dem kan man inle riäna några pengar. Vilka grupper


Nr 119

Torsdagen,den 28 april 1977

Datafrågor


79


 


Nr 119               i samhällel riänar mest på inflationen? Tänk om det skulle kartläggas

Torsdagen den        ' '''J'

28 aoril 1977         Sådana här undersökningar är fullt möjliga alt genomföra och göra

_____________    överskådliga med hjälp av dalateknik. Sådan samhällsvetenskaplig forsk-

Datafrågor          ning har vi ett stort behov av. Men motståndarna till sådana under-

sökningar använder den rädsla för datatekniken som jag tidigare talade om lill att motivera nedskärning av anslag och krav på minskad insamling lill statliga och kommunala register. Det är inle i folkflertalets intresse. För en effektiv samhällsplanering och kontroll av de makthavande be­höver data om näringsliv och samhälle registreras offentligl i en helt annat omfattning än nu. Här har datalagen haft negativa konsekvenser genom atl dess tillkomst har ökal svårigheterna alt bedriva samhälls­vetenskaplig forskning. De svårigheterna bör undanröjas lika väl som handeln med persondata bör förbjudas.

Nu säger utskottet att datalagsutredningen har fått direkliv att gripa sig an med de här uppgifterna. Utredningens resultat skall ju enligt ut­skottet presenteras i höst i ett första utkast i form av en diskussions­promemoria. Därefter kan det bli aktuellt med yllerligare direkliv, sedan förnyat utredningsarbete osv. Del kan således gå avsevärd tid innan någon ändring kan komma till slånd på grundval av datalagsulredningens arbele. En snabbare förändring är önskvärd. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall till moiionen 937, Jag övergår därefter till att behandla vpk:s motioner i samband med näringsutskottels belänkande nr 27, Min partikamrat Lars Ove Hagberg i Borlänge har i sitt anförande tidigare i dag då näringsutskottets be­tänkande nr 26 behandlades berört vissa frågor i detta sammanhang, och jag kan därför fatta mig kort.

Vi vet alla atl den svenska dataindustrin inle har lyckats med atl uppnå och bibehålla en självständig ställning. De multinationella före­tagen, framför allt från USA med IBM i spetsen, har blivit helt domi­nerande. Det kunde ha funnits möjligheter till en svensk ulveckling på området om en samordning under stallig ledning hade kommit till stånd. De möjlighelerna spolierades genom samgående mellan svenska privata maskinproducenter och USA-ägda storföretag. Kvar harblivit halvslatliga utvecklingsföretag, Stansaab och Ellemtel,

Vpk anser atl en inhemsk produklion är fullt möjlig om stalsmakterna
lar initiativet till samordning. Ett första steg bör vara ett fullständigt
förstatligande av de nämnda bolagen. Det bör sedan följas upp med na­
tionella projekl inom den offenlliga seklorn. Finansutskottet har i sitt
yttrande i den här frågan framhållit alt en sådan samordning och plan­
läggning redan förekommer i statskontorets regi. Utskottet anför vidare
att man vid upphandlingsförfarande är skyldig att följa upphandlings­
kungörelsen, dvs. se till vad som är bäst och billigast för staten. Allt
skulle således vara väl beställt - det är bäst att köpa utifrån, och det
är ointressant om någon utveckling på del vikliga elektroniska området
80                     kommer lill stånd i Sverige. Sett från privatkapilalistiska perspektiv är


 


del alldeles säkerl riktigt, men delar inle någonting som är bra för Sverige      Nr 119
som nation eller för de svenska löntagarna. Dataindustrin är en fram-      Torsdaeen den
tidsinduslri, och vi bör inte molståndslöst göra oss beroende av del in-      28 aoril 1977
ternalionella storkapitalet varken på del här området eller andra.---------- ---

Herr lalman! Jag yrkar bifall till vpk-molionen 938 saml till del yrkande     Datafrågor i anslutning till moiionen 1976/77:940 av herr Werner m. fl., som utdelats lill kammarens ledamöter, nämligen

att riksdagen beslutar

a)   ultala sig för ell omedelbart förstatligande av Stansaab Elektronik AB och Ellemtel Utvecklings AB saml

b)   hos regeringen begära atl erforderiiga åtgärder för atl genomdriva detla snarast vidtages.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr lalman! De tre ulskoitsbelänkanden som vi behandlar i denna debatt rör frågor om datateknikens del i samhällsbilden. Det finns några grundläggande synpunkler, som man kan ha som en bas för diskussionen och som är gällande på de tre betänkandena. En sådan viktig synpunkt är hur långl man vill gä då det gäller all skydda den enskilda människans integriiei i samband med personregistrering. Eller för all vända på frå­geställningen: Hur skall man kunna utnyUja datatekniken för all göra den informalion som finns lagrad på ADB-medier mera lättillgänglig för allmänheten utan att skyddet för den enskilde försvagas? Och hur kan man klara en slörre öppenhet och lättillgänglighet belräffande datain­formation utan att detta hänsynslöst nyttjas i kommersiella syften?

En generell sammanfattning av motionärernas syn på dessa viktiga frågor och av den syn som företräds av mig själv och mitt parti och som kommer lill ullryck i utskottens skrivning är alt motionärerna inte fäster samma vikl vid skyddet av den enskildes integritet som vi gör. Jag drar denna slutsats av de farhågor som i hög grad speglas i vpk-motionen. 1 den motionen slår det bl. a. alt man har farhågor för att rädslan för integritetsriskerna skall nyirias av reaktionära krafter till en minskad insamling av data till statliga och kommunala register. Mo­tionärerna kräver i slällel en ökad satsning på statliga och kommunala system och all dessa sedan skall sammanställas för atl riäna arbetar­klassens och folkflertalets inlressen. I elt sådant molionskrav speglar sig en samhällsyn som ständigt säiter kollektivet framför individen och som jag anser glömmer bort att kollektivet består av enskilda människor och att deras krav på skydd och frihet är en grundläggande förutsättning för elt harmoniskt och väl fungerande samhälle.

I herr Petterssons i Lund motion flnns farhågan att dalalagskommilién
skall koncentrera sig för hårt på integriletsskyddet, så atl den allmänna
upplysningen och informerande debatten stryps. Jag lycker atl hans far­
hågor är ogrundade och att han med sin molion slår in öppna dörrar.
Men innan jag bemöter hans motion mera i detalj vill jag redovisa folk­
partiels principiella syn på datateknikens roll i samhället.                          '

6 Riksdagens protokoll 1976/77:119-120


 


Nr 119                  Folkpartiels företrädare i riksdagen har alltid framhållil all informa-

Torsdaeen den    tionsmakten i samhället är en mycket viktig form av makt, en makt

28 anril 1977       °" måsle fördelas så rältvisi som möjligt. Individens eller gruppens

_____________    räll all slippa insyn måsle vägas mol samhällels eller andra gruppers

Datafrågor          rätt all veta tillräckligt för alt vidta nödvändiga samhällsåtgärder. När

det gäller användningen av dala i sådana sammanhang har datainspek­tionen lolkat lagen så, all den som av samhällsvetenskapliga skäl vill forska i människors enskilda förhållanden måste visa dels alt ändamålet är godtagbart, dels atl försöksobjekten själva inte kan länkas ha någol emol undersökningen. Datainspektionen brukar därvid hänvisa lill de etiska koder som samhällsvetare i Sverige och i andra länder själva har ställi upp för sill handlande. En viklig princip i dessa koder är all man inte skall undersöka människor utan deras egel medgivande. Denna prax­is är liksom datainspektionens praxis över huvud taget nu under ul­redning inom dalalagstiftningskommittén, och där kommer man att se efter om och hur denna praxis skall fastslås för framliden.

Sådana data som däremol inte berör människors enskilda förhållanden ulan under alla omständigheter är offentliga skall givetvis vara tillgängliga på alla nödvändiga nivåer och på lika basis. I folkpartiels dataprogram har vi understrukit detta, och den lillgång lill dalamakten genom folk­datacentraler eller liknande som herr Pettersson i Lund motionerar om har funnits med i våra molioner under lidigare år och därigenom lagts till grund för dalalagstiftningskommitténs direktiv. Den s-jken är alltså föremål för parlamenlarisk ulredning.

I sill anförande log herr Söderqvist upp ett exempel på en värdefull insamlingsaktion av dala då del gällde all påvisa vissa snedförhållanden i samhällel. Del var den s. k. låginkomslulredningen. Han påpekade alt den ulredningen försvann i kanslihuset. 1 varie fall lyckle vi i folkpartiet inle om atl denna utredning försvann. Den borde ha fått all den of-fentlighei som den förriänade. Vi beklagar all den fick en sådan här behand­ling.

Efler denna principiella redovisning skall jag la upp de olika mo­tionsyrkandena. Vid 1975 års riksmöte beslöl riksdagen att en utredning skulle lillsällas för alt göra en allmän översyn av datalagen. 1 direktiven har iniegrilelsskyddel fått en framträdande plals. Del lycker jag är rikligl. Enligl vpk bör datalagen ändras så atl all handel med persondala förbjuds. Denna fråga finns med i datalagsutredningens uppdrag. Della gäller också frågan om personregister inom den vetenskapliga forskningen. Där anser jag att de regler, som folkpartiet företräder och som jag redovisat, bör bli gällande. Ulskotiet anser all ulredningens arbele inie bör föregripas genom ell slällningslagande nu i riksdagen. Därför avslyrks della yr­kande.

Belräffande allmänhetens lillgång lill dalaregisler för informalion och

underlag för offenllig deball delar utskotlel i slort de synpunkler som

herr Pellersson framfört i sin molion. Vår slillsamma invändning mot

82                    moiionen är all också della ingår i dalalagsulredningens uppgifter. Herr


 


Pelterssons motionskrav att via dataterminal få utnyUja justiiiedepar-      Nr 119
lémenlels informationssystem är också redan på gång, och en utredning     Torsdaeen den
inom riksdagen arbetar med den frågan.                             28 aoril 1977

Ja, herr talman, jag tror att detta var alla de öppna dörrar som mo-     _____

tionskraven i de två första betänkandena har vandrat in och ut genom.      Dalafrågor Jag vill hell kort än en gång undersiryka all alla dessa molionskrav är under utredning.

Så har vi näringsutskottets betänkande nr 27 med anledning av mo­tioner om dataindustrin. Här finns en molion från vpk med begäran om ett förstatligande av Stansaab Elektronik AB och Ellemtel Utvecklings AB saml en molion, vari föreslås igångsättande av nationella offentliga projekt.

Vid 1976 års behandling här i riksdagen av motioner om förstatligande av den svenska dataindustrin avstyrkte utskottet della med moiiveringen att del inte var erforderligt för att samhället skulle få en önskvärd kontroll över utvecklingen på dataområdet. Samma skäl till avslag finns också i dag.

Belräffande nalionella och offenlliga projekl - sådana som redan är startade genom STU och statens industriverk - planeras en utredning av elekironikområdet och elektronikens effekter på övrig verkstadsin-duslri. STU avser vidare all uiarbela konkrela förslag för samverkan och lill slöd för elekironikområdet Däri ingår den lyp av nationella of­fenlliga projekl som vpk efterlyser i sin molion.

Del kan också erinras om atl en plan finns hos statskontoret för sam­ordning, anskaffning och ulnyUjande av dalamaskiner inom statsförvalt­ningen. Denna statskontorels samordning har möjliggjort en god över­blick och samordning vid uppköp av datamaskiner och datautrustning. När man då bedömer vad som är billigast och bäsl för samhället lägger man naturligtvis in industripolitiska, sysselsättningspolitiska och de and­ra synpunkter som vägs in i samhällsnyttan.

Jag har också tittat på dataindustriulredningen, där herr Pettersson har deltagit Dataindustriulredningen säger på s, 308 i sitt betänkande all den anser det angelägel att alla samarbetsmöjligheter tillvaratas som kan stärka svensk dataindustris konkurrenskraft. Men utredningen är också medveten om alt dataverksamhelen i de aktuella förelagen ofla är starkt integrerad med annan verksamhet som utredningen inte har anledning att syssla med.

Utredningen ansåg att företagen snarast - det här var alltså 1974 -borde ta upp egna förhandlingar om ell samgående, Defgick inte så bra den gången, men nu skall en ny utredning sätta i gång, och man får väl önska den bättre lycka.

Jag har också observerat att Lennart Pettersson i den här ulredningen   ,
skrev under på att näringspolitiken på dataområdet "bör utformas inom
ramen för en fungerande marknadsekonomi" - del slår på s. 309, Sedan
avgav herr Pellersson elt särskill yttrande, där han drev samma linje
som socialdemokraterna gör i reservalionen 1 till näringsutskottels be-       83


 


Nr 119               tänkande, nämligen all sialen bör gå in mera direkl och la hand om

Torsdaeen den    dataindustrin. Detta skulle vara ell villkor för alt induslrin skulle få

28 aoril 1977       " ordenlligl forsknings- och ulvecklingsslöd, men ingenling hände den

_____________    gången. Varför har då inte socialdemokraterna, när de satl i regerings-

Datafrågor          ställning, aktualiserat frågan och lagt fram en proposilion?

Att vi skall ha en svensk dataindustri motiveras som bekant med all vi måsle ha kompelens au bedöma del som vi ändå måste köpa ut­omlands, och del är belydande komponenter lill vår industri. Del kan också konstaleras atl del finns i den här byggnaden vissa nischer där den svenska induslrin skulle kunna få ett fotfäste, inte minst genom ell nära samarbete mellan staten, kommunerna och de tillverkande fö­retagen då det gäller specialgjorda både stora och små dalasystem, Sverige har i mycket hög grad riklal in sig på användarvänliga dalasystem, och del kommer atl accentueras ännu mera tack vare medbestämmandelagen. Vi har chansen atl skapa syslem som också kan bli begärliga utomlands, ålminsione när man där kommer på samma nivå som vi i medbesläm-mandefrågorna.

Ett förstatligande hux flux av industrin skulle inle göra saken bättre. De erfarenheler vi har av delta tidigare har inte varil särskilt uppmunt­rande vare sig när det gäller industrins kvalitet, de ekonomiska utfallen eller de anställdas välfärd. Men man får väl hoppas atl dataindustrin är mera av en framlidsindustri än vad t, ex. varven och stålet har varit. Slulligen några ord om en samordning av branschen. Överläggningarna om ell långl drivet samarbete mellan Stansaab och Datasaab har en lid legal nere men kommer nu all tas upp i en arbetsgrupp som industri­ministern tillsatt I arbetsgruppen ingår företrädare för industri- och bud-geldepartementen. Ell nära samråd skall också ske med de anslälldas organisationer, och del lycker vi är viktigt

Utskottet anser atl de åtgärder som jag nu har redovisat i allt väsentligt molsvarar önskemålen i den socialdemokraliska moiionen. Samma sak gäller vad jag lidigare sagl om STU:s och industriverkets akliviiel då del gäller eleklronikens påverkan på den eleklromekaniska induslrin. Herr lalman! De ålgärder som påyrkas i reservationerna 1 och 2 vid näringsulskollets belänkande nr 27 är redan vidtagna, och jag yrkar därför avslag på dessa reservationer, likaså på yrkandel om bifall lill vpk:s mo­tioner. Slutligen yrkar jag bifall lill utskottets förslag i alla tre belän-kandena.

Hen PETTERSSON i Lund (s) kort genmäle:
Herr lalman! Herr Ångström rörde sig över vida fäll, inle minsl när
del gällde iniegrilelsskyddsfrågorna. De är viktiga, men i dagens deball
Irodde jag vi var överens om all de ligger under ulredning hos dala-
lagsiiftningskommilléen. Vi kan alltså enligl min mening ta den debatten
på ett senare stadium. Men jag kan försäkra herr Ångström atl del inte
går någon skiljelinje mellan socialdemokrati och folkparti när del gäller
84                     angelägenheten av skydd för den personliga integriteten.


 


Herr Ångström säger alt reservationerna lill näringsutskottels belän-      Nr 119 kände nr 27 enligt ulskolieis och hans egen mening i allt väsentligt     Torsdaeen den är tillgodosedda genom ulskotlels skrivningar och genom de initiativ      28 aoril 1977

indusirideparlemenlel lagil. Men låt mig säga beträffande ulredningen      ____

om de sysselsältningsmässiga effekterna av eleklronikulvecklingens in- Datafrågor verkan på den elektromekaniska induslrin att önskemålen inte alls är tillgodosedda. Den utredningen har inte påbörials. Utskollsmajoritelen nöjer sig med förklaringen att della skall las upp i näsla yrkande om anslag. Del kan, som jag sade i mitt första inlägg, dröja två år innan man kommer i gång med en sådan ulredning. Detta kan inie vara rimligt i nuvarande situation. Speciellt är del förvånande atl herr Ångslröm fö­respråkar en sådan linje mol bakgrund av del talande exempel som L M Ericssons utveckling i Olofström åskådliggör

Jag vill också säga en annan sak beträffande reservationen I och vår syn på samordningen av Datasaab och Stansaab. Det är rikligl att vi har närmat oss varandra, herr Ångström, dvs. ni har kommit närmare den socialdemokraliska ståndpunkten all det behövs ett samgående mel­lan dessa två företag och atl en förutsättning för stalligl slöd bör vara atl man kan klara upp denna situation inom den svenska datainduslrin. Men vi skiljer oss fortfarande. Ni anser del inle naluriigl alt staten här har ell majoriletsintresse. Del anser vi.

Dessulom vill jag be herr Ångslröm all i egenskap av representant för den nuvarande borgerliga regeringen - i varie fall indirekt - se lill all de anslällda verkligen får elt inflytande vid förhandlingarna. Nu är det ofta så all de fackliga organisalionerna vid Slansaab får ligga och be för all få information. De har ännu inte av industriminister Åsling fåll någon som helsl informalion om hur förhandlingarna fortgår. Det tycker jag är parodi på företagsdemokrati, herr Ångström - och det tycker jag också alt  ni skall  tala om  för industriminister Åsling.

Herr SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill någol bemöla vad herr Ångström sade om vår motion, som behandlas i konstilulionsuiskoUels belänkande nr 40. Herr Ångström sade att vpk-motionen andas förakt för individen. Då vill jag erinra om vad som står i motionen och om vad jag också framhöll i mill anförande, nämligen all vi hälsade datalagens tillkomst med slor lillfredsslällelse. Som flertalet av svenska folket ansåg vi att den var nödvändig för all få ell skydd för den personliga integriteten och för all förhindra ell hänsynslösl ulnyUjande av dalaregislren. Man kan så­lunda inle tillvita oss för att inte ha slagit vakt om det.

Som jag framhöll förra gången jag hade ordet har vi här två saker
som står emot varandra. Jag lar exemplel med låginkomstuiredningen.
Datatekniken ger möjligheter au samla in och lagra informalion som
kan bli obehaglig för de makthavande, både de byråkratiska makthavarna
i statsapparaten och de ekonomiska makthavarna i näringslivet Och där­
för använder man argumentet atl för integritetens skull måste vi se till       85


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


att det inle lagras för mycket data. Det är där vi sätter in vår krilik. Herr Ångslröm har ju också gått med på att det var beklagligt att del så all säga inte blev någon fortsättning på låginkomstuiredningen, efter­som det är det mest slående exemplet på sådana här företeelser.

När del sedan gäller näringsutskottels belänkande nr 27 och datain­dustrins förstatligande är det hell klart alt del internationella kapitalel har tagil över och mer eller mindre konkurrerat ul de svenska dala­företagen. Del finns, som herr Ångström uttryckte det, bara små nischer kvar. Den möjlighet som där fanns all få en mera bärkraflig inhemsk induslri har lappals borl. Och del är all beklaga, efiersom daiainduslrin är en framlidsinduslri. Den borde man ha varit mera mån om att satsa på för all rädda sysselsällning och andra fördelar för del här landel.


Hen ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Försl några ord lill herr Söderqvist.

Jag sade faktiskt inte alt vpk-molionen visade förakt för individen. Del var inte del uttrycket jag använde. Vad jag sade var att del behövdes en klar avvägning mellan behovel av ett mycket slarkl integrilelsskydd för individen och del allmänna intresset atl kunna nyUja datatekniken i samhällets riänst Och där har jag inte funnit samma iniresse från vän­sterpartiet kommunisternas sida för individens rätt som mitt parti och företrädarna för utskollsmajoritelen har visal. Del framgår också av de formuleringar som finns i vpk-molionen.

Sedan vill jag också påpeka för herr Söderqvisi all en av de förslå ålgärder som statsrådet Mundebo vidtog var att lägga fram förslag som försvårade ett hänsynslöst kommersiellt utnyujande av datauppgifter.

Till herr Pettersson i Lund vill jag säga alt jag inle vel om det från industridepartementet har utgått några direktiv om elt 50-50-ägande i det berörda fallet. Jag har i varie fall inte kunnal hitta några sådana direktiv. Och jag tror inte heller att man i industridepartementet har en sådan dogmatisk inställning lill denna fråga ulan alt man säkerligen eftersträvar en praktisk lösning.

Sedan tycker jag atl del är bra all herr Pellersson i Lund finner atl vår och socialdemokralernas uppfattning sammanfaller på många punktet Det borde ha framgått av utskottsarbetet. Då hade de här re­servationerna inte behövts.

Det var också rätt trevligt all höra herr Pettersson i sitl första anförande fälla yilrandel all del lydligen inte går med motioner, medan det däremot går bra alt framlägga förslag i propositioner. I all vänlighet vill jag påpeka för herr Pettersson att jag gärna skriver under på den beskrivningen, för vi har haft en ganska biller erfarenhel härav under de 44 år som har gått


86


Hen PETTERSSON i Lund (s) kort genmäle: Herr lalman! Det gladde mig all höra herr Ångslröm säga all belräf­fande ägarstrukturen skall inle den borgerliga regeringen, i varie fall inte


 


den borgerliga majorilelen i näringsulskollet ha någon dogmalisk in-      Nr 119 ställning på den här punkten. Jag tycker au della är ell fall framåt Herr      Torsdaeen den Ångslröm sade också all man eftersträvar praktiska lösningar. Jag skulle      23 april 1977

vilja tillägga att man också bör eftersträva lösningar som innebär en      __

god omsorg om skattebetalarnas pengar, sä att man inte lägger ut i form      Datafrågor av rena subvenlioner vad som i slällel kan omvandlas till ell aktiekapital, där pengarna så småningom går tillbaka. Det är dock lill sist en ut­vecklingsbar industri som vi diskuterar här i dag.

Sedan vill jag, herr Ångslröm, än en gång beröra hur de här förhand­lingarna bedrivits. Jag är medveten om au herr Ångström inle har någol ansvar på den punklen, men om han nu har goda koniakler med in­duslriminislern bör han undersiryka de förelagsdemokraliska krav som jag irodde all vi var överens om, nämligen all de anställda i bägge fö­retagen måsle få della i dessa förhandlingar på ell lidigl stadium. Nu håller lydligen indusirideparlemenlel sysiemaliski Slansaabs personal ulanför förhandlingarna, och del upplever jag, som sagl, som en parodi på företagsdemokrati. Det är värre än så, för del kan t. o. m. ävenlyra den slutliga och framgångsrika lösningen. Behöver herr Ångström am­munition geniemot industriminister Åsling kan jag cilera den offenlliga information som de fyra fackklubbarna på Stansaab har gått ul med när del gäller de här förhandlingarna. Skrivelsen är dalerad den 30 mars. Jag har undersökt om del skett någon ändring under de senaste dagarna, men del har del inle. Alltså gäller följande grundläggande fakta belräf­fande den bristande insynen:

"1, Information om pågående aktiviteter från ägarnas sida angående en eventuell sammanslagning av Datasaab med STANSAAB är bristfällig.

Det är vidare trögt atl få ullovad informalion         , Det är av största

vikl all vi omedelbart, vid förändral läge, erhåller informalion,

2. Vi kräver atl en facklig referensgrupp från STANSAAB får dellaga i diskussionerna på Departementet"

Detla är elt krav som man inte borde behöva ställa.

"3. Namnen på den förhandlingsgrupp som finns utsett. Industride­partementet - Saab-Scania, bör översändas med del snarasle."

Inle ens delta har man lydligen fåll reda på. Ta med er dessa besked, herr Ångslröm, lill induslriminislern! Då kan vi kanske få rälsida på de här förhandlingarna.

Hen SÖDERQVIST (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är just därför, herr Ångström, att vi i vpk är måna om den enskilda människans inlegrilet och skydd mot olika maktgruppers påtryckningar och annal i samhällel som vi vill använda tekniken för atl skapa underlag för all göra del bällre för de enskilda människorna. Detla slrider alltså inle alls mol vår önskan atl slå vakt om den enskilde individens integritet

87


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


Hen ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad atl herr Pettersson i Lund i sin nya replik till mig tog upp förhandlingarna i Slansaab, efiersom jag faktiskt inte hann gå in på den punklen i mitt senaste inlägg. Om herr Pettersson hade lyssnat på mill anförande, skulle han ha hört all jag vid flera tillfällen poängterade del vikliga i att de anställda fick vara med i dessa förhand­lingar. Över huvud taget skall den individ som berörs på del känsliga dataområdet, oavsett om det är som undersökningsobjekt eller som an­ställd, ha ett medinflyiande och en klar möjlighet att säga ifrån belräf­fande olika undersökningar.

När det gäller de anslälldas inflytande vid förhandlingarna beträffande Stansaab vill jag klarl deklarera, att jag anser atl de skall ha den in­formalion de behöver, och jag skall gärna framföra detta till industri­departementet Jag tror atl en förklaring lill det inträffade möjligen kan vara atl det ligger nära lill hands alt köra i gamla hjulspår i informa­tionsverksamhet och alt man i detta fall förmodligen har gjort della. Jag kommer att framföra till industridepartementet all det kommii klagomål beträffande informalionen till de anslällda vid Stansaab. Jag hoppas alt herr Pettersson är nöjd med del beskedet.


Hen SVENSSON i Skara (m):

Herr talman! Jag vill i anledning av näringsutskottels belänkande re­dovisa några principiella synpunkter på de frågeställningar som las upp i de aktuella molionerna.

En av förutsättningarna för den svenska biandekonomins funktions­förmåga är ett decentraliserat näringsliv, där en mångfald slora och små enheier under effekiiv konkurrens slrävar efter att tillgodose de mång­skiftande behoven. Ett mål för näringspolitiken är därför atl upprätthålla och stimulera en sådan näringsstruktur. De tendenser till koncentration inom den svenska företagsamheten som gjort sig alltmer gällande under senare lid och som lett till fusioner mellan lidigare självständiga enheier kan visseriigen från korisikiiga, slrikl förelagsekonomiska synpunkler ofta vara försvariiga. Icke desto mindre kan de på sikt medföra negaliva konsekvenser för den svenska företagsamhetens vitalitet, för nyföreta-gandet och för möjlighelerna att beakta viktiga konsumentintressen.

Även de anslällda måste många gånger uppfatta en fortgående fusions­verksamhet som tvivelaktig. För slora löntagargrupper måste de snabba förändringarna av ägandeförhållanden och andra förhållanden ofta te sig stötande, även om de informerats om förändringarna i god lid.

Kraven på förstatligande av elektronikindustrin måste därför avvisas. Flera principiella skäl talar emol sådana ålgärder. Herr Ångslröm har redan ulvecklal synpunkter på della.

Vad som nu sagls hindrar dock inle att man i vissa fall skall kunna samarbeta i avsikt all stärka förulsältningarna för svenskt näringslivs förmåga alt hävda sig i den internationella konkurrensen. Det är t ex.


 


i vårl samlade tekniska kunnande vi bör ha en av våra främsta kon-      Nr 119
kurrensfördelar.                                                             Torsdagen den

Det är mot bakgrund av detta principiella resonemang som man skall      28 aoril 1977

bedöma utskottets övervägande i de frågor som las upp i molionerna.      -

Utskottet har redovisat atl ett omfattande utredningsarbete i hithörande     Datafrågor frågor nu pågår, varför del inte flnns några skäl att vidla ytterligare åt­gärder vad gäller samarbels- och samverkansfrågorna.

Jag vill dock tillfoga en mycket angelägen synpunkt. Det är särskill betydelsefullt att man fortsättningsvis - inle minst i alla aktuella ul­redningar som berör dalaområdet - noga karllägger de problem, delvis av rältssäkerhelskaraklär, som kan uppkomma då staten genom ökade insalser i själva näringslivet åstadkommer en sammanblandning av sina offenlligrättsliga funktioner och de privalrätlsliga funktioner och upp­gifter som följer av ett ökat sådani engagemang.

Jag skulle vidare ha velal ulveckla några synpunkter beträffande den enskilde individens integritet, men efler att ha lyssnat på herr Ångslröm kan jag kort och gott instämma i de värdefulla synpunkler som han anförde i sill första inlägg.

Herr talman! Med den här något kortfattade redovisningen av vår prin­cipiella inställning från moderata utgångspunkter ber jag att få yrka bifall lill ulskotlels hemslällan på samlliga punkter.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Eftersom konsiiiutionsuiskoliels betänkande nr 40 är med i det paket av utskottsbetänkanden som nu behandlas och eftersom herr Söderqvisi yrkat bifall till vpk-motionen ber jag all få yrka bifall lill konslilulionsuiskoitets hemställan.

Vad gäller de delar av de akluella molionerna som faller in under konslilulionsulskoltels domäner är del nämligen på del sättet atl ell ulredningsarbele redan pågår. Ulredningen kom till i mars 1976 efler en beställning från just konslilulionsulskoUel föregående år. Och vi är inom ulskotiet hell eniga om alt del under det pågående utredningsarbetet inle finns någon anledning att biträda något av de motionsyrkanden som nu är aktuella. Vi vill avvakia och se vad ulredningen kan komma fram lill inom de besvärliga avvägningsområden som del här gäller,

Överiäggningen var härmed slulad.

Konstitutionsutskottets betänkande nr 40

Mom. 1

Ulskotlels hemslällan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels mo­
tionen nr 937 av herr Werner m. fl,, och förklarades den förra propo-        89


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Datafrågor


silionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konsiiiutionsuiskoliels hemslällan

i belänkandel nr 40 mom, 2 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 937,


 


90


Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Söderqvist begärde röst­räkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omrösl­ning gav följande resullal:

Ja - 273 Nej -    12

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momeni hemställt

Finansutskottets betänkande nr 14

Ulskotlels hemslällan bifölls.

Näringsutskottets betänkande nr 27

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels re­servalionen nr I av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra pro­posilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pettersson i Lund begärl votering upplästes och godkändes följande voteringspropo­sition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskollets hemslällan i be­länkandet nr 27 mom.  I  rösiar ja. den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Pellersson i Lund be­gärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 149

Nej - 129

Avslår -     9


 


Mom. 2                                                                        Nr 119

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels det   Torsdagen den

av herr Söderqvisi under överläggningen framslällda yrkandel, och för-   28 april  1977

klarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Se-__ ___

dan herr Söderqvist begärl volering uppläsies och godkändes följande     Datafråeor
voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskoltels hemslällan i.be­länkandel nr 27 mom. 2 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av herr Söderqvisi under över­läggningen framslällda yrkandel.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Söderqvisi begärde röst­räkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Denna omrösl­ning gav följande resullal:

Ja - 274 Nej -    II

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels re­servalionen nr 2 av herr Svanberg m. fl., och förklarades den förra pro­posilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Pellersson i Lund begärl volering upplästes och godkändes följande voleringspropo­sition:

Den som vill atl kammaren bifaller näringsutskoiieis hemslällan i be­länkandel nr 27 mom. 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen nr 2 av herr Svanberg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Pellersson i Lund be­gärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat

Ja - 149 Nej - 138

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels mo­tionen nr 938 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propo­silionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Söderqvisi begärl volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

91


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


Den som vill all kammaren bifaller näringsulskolleis hemslällan i be­länkandel nr 27 mom, 4 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 938,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Söderqvisi begärde röst­räkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omrösl­ning gav följande resultat:

Ja - 273 Nej -    13


§ 16 Föredrogs

Näringsutskottels belänkanden

1976/77:31 med anledning av proposilionen 1976/77:125 med förslag om

lilläggsbudgel III lill statsbudgeten för budgelårel 1976/77 i vad avser

teckning av aktier i Lantbruksnäringarnas Primärkredil AB, m. m. 1976/77:32 med anledning av proposilionen 1976/77:125 med förslagom

lilläggsbudgel 111 till statsbudgeten för budgelårel 1976/77 i vad avser

handelsdepartementets verksamhelsområde 1976/77:33 med anledning av proposilionen 1976/77:126 om ändring i

kapitaltäckningsreglerna för bankinstiiulen

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa belänkanden hemsiällt

§ 17 Hushållning med energi i byggnader m. m.

Föredrogs civilulskoiiels belänkande 1976/77:32 med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. jämte motioner.


92


Regeringen hade i proposilionen 1976/77:107 (bosladsdepariemenlei), såvill nu var i fråga, föreslagil riksdagen all

1.    godkänna de ändringar av grunderna för energisparslödel inom bo-siadsbeslåndel och för energisparslödel lill kommunala och landstings-kommunala byggnader som förordals i regeringsprolokollel,

2.    godkänna grunderna för del särskilda bidragel för kommunala in­salser belräffande rådgivning m. m. i vad avsåg energisparande ålgärder inom byggnadsbeslåndel som förordals i regeringsprolokollel,

3.    medge all bidrag och lån för energibesparande ålgärder inom bo-siadsbeslåndel beviljades intill ell belopp av 429 000 000 kr. under bud­gelårel  1977/78,

3. medge alt bidrag för energibesparande ålgärder i allmänna sam­lingslokaler beviljades intill ett belopp av 10 000 000 kr. under budgetåret 1977/78,


 


5.    medge alt medel för energibesparande åtgärder inom statliga bygg­nader ställdes lill byggnadsstyrelsens förfogande inom en ram av 15 000 000 kr. under budgelårel  1977/78,

6.    medge all bidrag för energibesparande ålgärder i kommunala och landstingskommunala byggnader beviljades intill ell belopp av 20 000 000 kr. under budgetåret  1977/78,

7.    medge att bidrag m. m. till prototyp- och demonslrationsverksamhet beviljades intill ett belopp av 6 000 000 kr. under budgelårel 1977/78,

8.    medge alt bidrag enligt 2 beviljades från anslaget Vissa energibe­sparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. intill ell belopp av 15 000 000 kt under budgetåret 1977/78,

9.    godkänna vad i regeringsprotokollel anförls om informations- och utbildningsverksamhet,

10.   godkänna de rikllinjer för slöd lill den forskningsinriktade expe-
rimenlverksamheten som förordats i regeringsprotokollet,

. 11. medge atl beslut om lån till experimenlbyggande m. m. preliminärt flck meddelas intill elt belopp av 20 000 000 kr. under vart och ell av budgetåren  1978/79 och  1979/80,

12.   godkänna vad i regeringsprotokollel förordats om studiecirklar i energifrågor med inriktning på energiförbrukning inom byggnadsbestån­det,

13.   på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1977/78 till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. anvisa elt reservationsanslag av 500 000 000 kr.,

14.   på kapilalbudgelen under Fonden för låneundersiöd för budgelårel 1977/78 lill Lån lill experimenlbyggande m. m. anvisa ell inveslerings­anslag av 22 000 000 kr.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


I proposilionen l976/77:IOO(bil. 16 s. 64) föreslog regeringen riksdagen all i avvaklan på särskild proposilion i ämnel lill Vissa energibesparande ålgärder inom bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1977/78 beräkna ell reservationsanslag av 326 000 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlals

dels den under allmänna molionsliden vid 1976/77års riksmöle vackla moiionen

1976/77:871 av herr Komsiedt (m), vilken molion remilterals lill nä-ringsuiskoitel och sedermera överlämnals lill civilulskollel.


dels de med anledning av proposilionen 1976/77:107 väckta molio­nerna

1976/77:1458 av herrar Forslund (s) och Ulander (s), 1976/77:1510 av herrar Norrby (c) och Olsson i Sösdala (c), 1976/77:1511 av herrar Olsson i Sösdala (c) och Norrby (c), vari hem­slällts all riksdagen beslulade ullala all regeringen vid tillämpning av


93


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


beslut föranlett av propositionen 1976/77:107 fortlöpande anpassade siöd-kriterierna i enlighet med vad som anförts i motionen, saml 1976/77:1512 av herr Palme m.fl. (s), vari hemslällls

1.   all riksdagen

a. inle godkände regeringens förslag lill ändring av grunderna för ener­
gisparslödel inom bostadsbeståndet,

b. som sin mening gav regeringen lill känna vad i moiionen förordals
om all föra in energisparslödel för bosläder i bosladslångivningen,

2.   alt riksdagen

a. inle godkände regeringens förslag belräffande eil särskill bidrag för
kommunala insalser belräffande rådgivning m. m. och hos regeringen
hemsiällde om preciserade grunder för bidragen,

b. medgav alt bidrag enligt a beviljades från anslagel Vissa energi­
besparande ålgärder inom bosladsbesiåndei m. m., dock försl sedan riks­
dagen godkäni närmare grunder för bidragsgivningen,

3.    alt riksdagen med molsvarande ändring i regeringens förslag god­kände vad i motionen anförls om informalions- och ulbildningsverk-samhel,

4.    all riksdagen lill Vissa energibesparande åtgärder inom bosladsbe­siåndei m. m. för budgelårel 1977/78 anvisade ell reservalionsanslag av 505 000 000 kr (h- 5 milj. kr),

5.    all riksdagen lill Lån lill experimenlbyggande m. m. för budgelårel 1977/78 anvisade eil investeringsanslag av 17 000 000 kr. (- 5 milj. kr.),

6.    all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad i mo­iionen anförls om finansiering av fjärrvärmeanläggningar.


 


94


Ulskollel hemställde

1. beträffande utformningen av energisparslödel för bostäder m. m.
atl riksdagen skulle

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på moiionen
1976/77:1512, yrkandel I, godkänna vad som förordals i regeringspro­
tokollel,

b. medge au regeringen meddelade de yllerligare föreskrifter som be­
hövdes för genomförande av förslagei,

2.    belräffande ändrade grunder för energisparslödel inom bostadsbe­ståndet m. m. i vad de inle lagits upp under I all riksdagen godkände vad som förordals i regeringsprolokollel,

3.    belräffande ikraftlrädandel av ändringar i ulformningen av och grunderna för energisparslödel inom bosladsbesiåndei m. m, au riksda­gen med anledning av regeringens förslag godkände vad utskotlel anföri,

4.    belräffande slödberäliigade ålgärder, ny leknik m. m., au riksdagen skulle

a. med anledning av moiionen 1976/77:1511 som sin mening ge re­
geringen lill känna vad uiskotiei anföri,

b.   avslå motionen  1976/77:871,


 


5.    belräffande energisparslödel för hus som byggis bristfälligt alt riks­dagen skulle avslå moiionen 1976/77:1510,

6.    belräffande anpassningen av de godkända kosinaderna all riksdagen med avslag på moiionen 1976/77:1512, yrkandel I i vad del inle be­handlals under I, godkände vad i regeringsprolokollel anförls,

7.    belräffande grunderna för energisparslödel för kommunala och landslingskommunala byggnader m. m. att riksdagen skulle

a.   godkänna vad i regeringsprotokollel anförls,

b.   som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskollel anföri,

8.    belräffande ekonomiskt stöd för kommunal rådgivning m. m. att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på morionen 1976/77:1512, yrkandet 2 a, godkätide vad i regeringsprotokollel anförls,

9.    belräffande informalion och utbildning sami studiecirklar i ener­gifrågor all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen 1976/77:1512, yrkandel 3, godkände i regeringsprolokollel förordade grunder,

 

10.   beträffande ulredning om viss uibildning all riksdagen skulle avslå moiionen  1976/77:1458, yrkandel 1,

11.   belräffande direktinformation på byggarbeisplalser att riksdagen skulle avslå motionen  1976/77:1458, yrkandet 2,

12.   beträffande forskningsinriklad experimenlverksamhei atl riksda­gen godkände de rikllinjer för slödel som förordals i regeringsprolokollel och som inie avsåg lån för experimenlbyggande m. m.,

13.   belräffande grunder för lån för experimenlbyggande m. m. all riks­dagen skulle

a. som sin mening ge regeringen lill känna vad ulskollel anföri om
låneförvallning m. m.,

b.   i övrigl godkänna vad som förordals i regeringsprolokollel,

14.   belräffande beslulsram för bosläder m. m. att riksdagen för bud­getåret 1977/78 medgav atl bidrag och lån för energibesparande ålgärder i bosladsbesiåndei m. m. beviljades iniill ett belopp av 429 000 000 kr. liksom atl evenluelll oulnylriat belopp på molsvarande ram för inne­varande budgelår fick utnyujas även under budgetåret 1977/78 enligt regeringens närmare bestämmande,

15.   belräffande vissa beslutsramar all riksdagen för budgetåret 1977/78 medgav

a. alt bidrag för energibesparande ålgärder i allmänna samlingslokaler
m. m. beviljades intill ett belopp av 10 000 000 kr.,

b. alt medel för energibesparande ålgärder inom civila sialliga bygg­
nader siälldes lill byggnadsstyrelsens förfogande inom en ram av
15 000 000 kr,

c. all bidrag för energibesparande ålgärder i kommunala och lands­
lingskommunala byggnader m. m. beviljades intill ett belopp av
20 000 000 kr.,

d. all bidrag m. m. lill protoiyp- och demonlraiionsverksamhei be­
viljades intill ell belopp av 6 000 000 kr..


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.

95


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


16.   belräffande ram för bidrag lill kommunerna för rådgivning m. m. all riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på mo­tionen 1976/77:1512, yrkandel 2 b, medgav all bidrag beviljades iniill ell belopp av  15 000 000 kr. under budgelårel  1977/78,

17.   att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på moiionen 1976/77:1512, yrkandel 4, på drifibudgelen under ireiionde huvudliieln för budgelårel 1977/78 lill Vissa energibesparande ålgärder inom bosladsbesiåndei m. m. anvisade elt reservationsanslag av 500 000 000 kr,

18.   all riksdagen skulle

a. med bifall lill regeringens förslag och med avslag på moiionen
1976/77:1512, yrkandel 5, på kapilalbudgelen under Fonden för låneun­
derstöd för budgelårel 1977/78 lill Lån lill experimentbyggande m. m.
anvisa ett invesleringsanslag av 22 000 000 kr.,

b. medge alt beslut om lån till experimentbyggande m. m. fick med­
delas intill ell belopp av 20 000 000 kr. under vart och ett av budgetåret
1978/79 och  1979/80,

19.   beträffande finansiering av fjärrvärmeanläggningar att riksdagen
skulle avslå motionen 1976/77:1512, yrkandel 6.


Följande åtla reservaiioner hade avgivils av herrar Bergman, Lindkvisi och Jadeslig, fru Landberg och fru Dahl saml herrar Håkansson i Trel­leborg och Nilsson i Uddevalla (samlliga s)

1.                        belräffande ulformningen av energisparslödel för bosläder m. m.,
vari reservanlerna ansell all ulskollel under I  borl hemslälla

all riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall lill moiionen 1976/77:1512, yrkandel 1, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anföri,

2.                        beträffande ekonomiskl stöd för kommunal rådgivning m. m., vari
reservanterna ansett atl ulskollel under 8 bort hemställa

all riksdagen med avslag på regeringens förslag och med bifall lill moiionen 1976/77:1512, yrkandel 2 a, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anföri,

3.                        belräffande informalion och utbildning, vari reservanlerna ansett
atl ulskollel under 9 borl hemslälla

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till moiionen 1976/77:1512, yrkandel 3, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanlerna anfört.


96


4. belräffande disposition av ouinyUjade belopp på ramen för bosläder m. m., vari reservanterna ansett alt utskottet under 14 bort hemställa

beträffande beslulsram för bosläder m. m. all riksdagen för budgelårel 1977/78 medgav all bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bo­stadsbeståndet m. m. beviljades intill ell belopp av 429 000 000 kr..


 


5. belräffande ram för bidrag till kommunerna för rådgivning m. m., vari reservanlerna ansett - under förutsättning av bifall till reservalionen nr 4 - all utskottet under 16 bort hemslälla

alt riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1976/77:1512, yrkandet 2 b, medgav all - sedan närmare grun­der godkänts av riksdagen - bidrag fick beviljas intill ett belopp av 15 000 000 kr under budgetåret 1977/78,


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


6. belräffande medelsberäkning för information m. m. - anslag till vis­
sa energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m., vari reservanterna
ansett att utskottet under 17 bort hemställa

att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för bud­getåret 1977/78 till Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbestån­det m. m. anvisade ett reservalionsanslag av 505 000 000 kr.,

7. beträffande anslag till Lån lill experimenlbyggande m. m., vari re­
servanterna ansett atl utskottet under 18 borl hemslälla

all riksdagen skulle

a. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1976/77:1512, yrkandel 5, pä kapitalbudgeten under Fonden för låneun­
derstöd för budgelårel 1977/78 lill Lån till experimentbyggande m. m.
anvisa elt investeringsanslag av  17 000 000 kr.,

b. medge atl beslut om lån till expertimentbyggande m. m. fick med­
delas intill ett belopp av 20 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren
1978/79 och 1979/80,

8. belräffande finansiering av fjärrvärmeanläggningar, vari reservan­
lerna ansett atl ulskollel under 19 borl hemslälla

atl riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1512, yrkandet 6, som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anföri.

Till belänkandel hade fogats ell särskill yttrande av herrar Bergman, Lindkvisi och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl saml herrar Håkansson i Trelleborg och Nilsson i Uddevalla (samlliga s).


Hen BERGMAN (s):

Herr talman! Tidigare i dag hade vi en frågestund, och då fördes ett samtal mellan bostadsministern och vissa ledamöter av kammaren i den fråga vi nu har att diskutera. Vi fick därvid uppleva att bosladsministern klagade över att socialdemokraterna kräver att den nya regeringen skall klara av alla den gamla regeringens försummelser. Sådana påståenden har vi nu hört i över ett halvt år. Så länge har det från stalsrådsbänkarna - när det har funnits folk i dem - klagande påståtts alt den roll vi spelar är all vi kräver att regeringen skall handla. Men det är väl enkelt att råda bot på det genom atl handla. Hur lång lid skall man behöva vänta på att den repliken skall förpassas till någol arkiv?


97


7 Riksdagens protokoll 1976/77:119-120


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.

98


Bosladsministern sade att centerpartiet redan förra årel väckt förslag i de frågor vi nu har alt diskutera. Om dessa förslag hade antagits skulle del enligl bosladsministern ha varil onödigt att diskutera dessa frågor i dag. Då kan man fråga sig varför regeringen inte lagl fram förslag av den karaktär och del innehåll som centerpartiet motionerade om förra årel. Del är mer berättigat med självrannsakan än kritik mol oss.

Allt det som nu är praktisk politik beträffande energisparålgärder i byggnader är produkter av den tidigare regeringens handlande. De ål­gärder som regeringen nu föreslår och som vi skall diskutera bygger på den gamla regeringens initiativ. Del gäller beslämmelserna för nypro­duktionen som i dag är verklighet, det gäller de föreslagna reglerna för de lägenheter som redan bebos, det gäller kommunal energiplanering och frågan om finansiering av fjärrvärmeverk.

Jag kan här räkna upp fråga efter fråga. Det vi diskuterar i dag är sådani som den gamla regeringen lagil inilialiv lill. Förra året föreslog centerpartiet, som bosladsministern sade, elt högre belopp - "en högre ambitionsnivå", som man älskar att kalla det på det här områdei, vad det nu kan betyda; del här med ord är svårt. Del var ett överbud som man var ensam om förra året liksom några gånger tidigare. Del som centerpartiet nu släller sig bakom i regeringspropositionen innebär inte någon högre ambitionsnivå, om man använder ordel i dess egenlliga belydelse. De nu föreslagna höjningarna läcker egentligen bara de jus­teringar som föranleds av prisförändringar på marknaden. Något annat är del alltså inle fråga om.

Del enda egna inilialiv som bostadsministern lagil är det som dis­kuterades under frågestunden, nämligen att man förhindrat all riksdagen nu kan få diskutera de av den gamla regeringen beställda förslagen lill regler, normer och åtgärder för det befintliga bostadsbeståndet, vilket är det verkligt energislukande området i landel. Del är det enda inilialiv den här myckel livskraftiga regeringen lagil på del här områdei, som skulle vara så väsentligt för samhällel.

De som sysslar med riksdagslryck kallar ju regeringens förslag för "proppar". Fackmännen på delta område har nu infört ell nyll ord för all beieckna denna proposilion. De kallar den inle här proposilionen för "propp" ulan för "flopp". När man går igenom del här förslagei punkl för punkl flnner man alt det inte har någon substans i sig.

Socialdemokraterna i ulskotiet har gjorl en del ambitiösa försök all komma fram lill bättre regler och bättre normer än de som föreslås i den -jag skulle kanske inle säga del - inle särdeles lyckade proposilionen. En del justeringar och förbättringar i proposilionen har vi gjort tillsam­mans och i enighet. Del är all right, del är inle förslå gången vi gör det i civilutskottet, men det var rätt många frågor den här gången.

Vi har försökt alt på en del områden få till slånd en bällre utveckling. 1974 fick vi energisparkungörelsen som ell provisoriskt arrangemang. Nu har bosladssiyrelsen föreslagit att de lån och bidrag som ulgår genom energisparkungörelsen skulle läggas in i den ordinarie bosladsfinansie-


 


ringsförordningen. Då skulle låntagare och administratörer få en författ­ning atl arbeta med. Det skulle bli myckel enklare och myckel smidigare både för sökanden och administratörerna.

Jag skall inle fördjupa mig i della, även om jag skulle kunna göra del. Jag skulle i så fall slå Georg Danells rekord när del gäller all beskriva byråkrati, krångligheter, mystifikationer och obegripligheter. Han kom­mer här alt få ell underbart material i det nuvarande förslaget när del skall tillämpas i praktiken, med dessa två lånekungörelser, i den utvidgade verksamhet som vi nu måste vara inne i. Bosladssiyrelsen föreslog alt alll skulle ingå i bosladsfinansieringsförordningen, och propositionen motiverade del alldeles ypperligt - det finner man om man läser texten. Man väntade sig då atl regeringen skulle föreslå en sammanslagning av de här två kungörelserna lill en kungörelse. Men nej, del blev inte så! Man har kvar båda. Varför? Ja, del slår inte mycket om del i pro­posilionen. Det är svårt all hitta någon förklaring. Vi försökte lura ut anledningen och frågade om den. Vi har haft hearings i utskottet, som del heler på vårt ädla språk. Del enda svar vi fick var att man ville bevara hundraprocentig belåning för alla företagskategorier såsom regeln nu är i energisparkungörelsen. Men den regeln finns ju inle i bostads­finansieringsförordningen. Där har man olika lånegränser, numera ut­jämnade på den nya regeringens initiativ och genom riksdagens beslut, men ändå olika lånefinansieringsregler för privala företag i relalion ex­empelvis till allmännyttiga företag. Men energisparkungörelsen gav, som sagt, möjlighel lill hundraprocentig belåning för alla. Det var alltså skälet, sade man, lill att man måsle ha kvar den gamla förordningen.

Del är förvånande atl man inte kom på den enkla lösning som vi lyckle låg nära lill hands, men så älskade regeringen de privala förelagen på marknaden att den inte fick i gång någon fantasi i det här fallet. Möjlighet all lill hundra procent belåna energispardelen fanns del inte några tekniska hinder mot atl baka in i bosiadsfinansieringsförordningen. Det är redan på del sättet när del gäller miljölånen, så med litet mera fantasi och mindre prestige och fastlåsning vid reglerna på bostadsmark­naden hade den möjlighelen säkerligen öppnats redan för regeringen. Nu fanns den möjligheten i vår parlimolion, vi väckte frågan i ulskollel och försökte få fram en sådan lösning just för alt stimulera till ener­gisparande med åtgärder vid bostadsbyggandet

De energibeslul vi har fallal hillills har oflasi inriktats på enkla och snabba åtgärder. Det som vi skall gå vidare med nu kräver säkerligen Slörre ingrepp i husen. Ålgärderna vidtas då oftast i samband med om­byggnadsarbeten, som finansieras med lån enligt bostadsfinansierings­förordningen. Då får man alltså söka lån enligl två förordningar med olika regler och olika innehåll. Det blir besvärligt all hantera och svårt för den sökande - som ju herr Danell ofta bekymrar sig om - all vela på vad säll han skall söka lån för all få ul den bästa effekten. Jag skulle kunna beskriva del här, men liden räcker inte till för det.

Vår lanke var alt man skulle kunna fä enkelhet genom au sammanföra


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med eneigi i byggnader m. m.

99


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977   '

Hushållning med energi i byggnader m. m.

100


reglerna för energisparslödel med bosladsfinansieringsförordningen. Men dogmaliken är väl fastlåst. Vi har inte sådan bundenhet i sättet att se på företag. Vi är mer praktiskt inriktade och tycker att man myckel väl kan länka sig atl de enskilda förelag som vill vara med och låna lill energisparande ålgärder skall få sådana lån lill hundra procent Del stör inte vår principiella inställning till bostadsfinansieringen i övrigl, och vi lycker därför all man borde ha kunnat lösa den här frågan i sam­verkan. Men det gick alltså inle - tyvärr.

Nu föreligger ett förslag från majorilelens sida som kommer all skapa krångel och som säkerligen kommer alt lillföra författningssamlingen ett tiotal fler paragrafer, därför att den vidgade verksamhet som det blir fråga om gör atl del blir rätt besväriigl atl utforma författningstexten. Jag skulle bli myckel överraskad om man kan klara det med enklare medel än med en fördubbling av det antal paragrafer som i dag finns i energispariånekungörelsen.

En annan finansieringsfråga - jag skall bara uppehålla mig vid dem -gäller fjärrvärmeverken. Industriverket hade på initiativ av den gamla regeringen tagil upp frågan om finansiering av fjärrvärmeverk, någol som vi ju alla lycker är angelägel. Vi vel all del är svårt för kommunerna, som oftast är huvudmän för den här verksamheten, all finansiera upp­förandet av fjärrvärmeverk, F, n, finns den möjligheten atl de bostäder som skall anslutas till fjärrvärmeverkel får anslutningsavgiften belånad, men de företag som bygger anläggningen får inle de lånen direkl, ulan de skall gå över de bosläder som skall ansluias. Del gäller bara dem som har en lägenhei eller ell byggnadsobjekl för belåning. Men ell tjärr-värmeverk byggs ju alllid för ell slörre område i en förväntad bebyggelse framöver. Del måste från börian dimensioneras för en viss försörining, och då finns de framlida husen inle ens på papperet utan bara i en plan. Då har man alltså ingen finansiering av den del av fjärrvärmeverkel som skall försöria kommande byggnation.

Det förslag som verkel hade framlagt var all man skulle finansiera fjärrvärmeverken över bosladsfinansieringsförordningen. Det utsattes för mycken krilik. Man sade att ett fjärrvärmeverk inte bara försörier bo­stadsområden utan kanske även fabriker, vidare banker, varuhus osv. Man ville då inte finansiera den verksamheten med bostadsfinansierings­lån, och del kan man ju förslå. Men då hade det varil enkelt alt klyva frågan. Vi har tagil upp den tanken i moiionen och sagl au för den del av fjärrvärmeverkel som avser all försöka bosläder skall de som har fjärrvärmeverket få låna pengar enligl bostadsfinansieringsförordning­en. Då är frågan enkell och klarl löst, gynnsamt för fjärrvärmeverket, gynnsamt för dem som skall disponera det och gynnsamt för energi­sparandet.

Nu föreligger ett förslag där man säger att man har gjorl upp med kreditgivaren om en viss form av prioriiering. Men den är myckel diffus, och några garantier för all del skall finnas pengar på marknaden kan självfallel inle ges. Vi vel hur svårt del är för kommunerna all över


 


huvud taget få pengar i dag. Därför kan man ulgå ifrån att del blir rätt besväriigl för fjärrvärmeverken att klara sig i konkurrensen om de knappa medlen. Del hade varil myckel enklare att få fram just den bilen om man hade gåll den väg som yrkas i vår motion, som vi har följl upp med en reservalion.

Jag skall inie gå in på några fier frågor, även om del finns fler re­servaiioner. Andra socialdemokraliska lalare kommer upp och berikar deballen,

Ålgärderna på della område var förannonserade som ell slort sleg in i ett energisnålare samhälle. Jag lycker del här förslaget innebär på slällel marsch, I den mån man rör sig, lunkar man efter de initiativ som den gamla regeringen har tagit Man har kallt avvisal elt samarbele och sam­verkan med andra partier i riksdagen för atl komma fram lill enklare, effeklivare, mer slimulerande ålgärder för all klara finansiering och bi­dragsgivning för den verksamhel vi nu diskuterar Jag beklagar att det har gåll så mycket prestige i den här frågan alt vi inle kan handskas med den på sedvanligl säll som en praklisk polilisk fråga.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill reservalionerna 1-8 i ci­vilulskoiiels betänkande nr 32,


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


 


Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! Herr Bergman böriade sitt anförande med all tala om alt han så ofta blev påmind om att vi haft en socialdemokralisk regering länge. Jag skall inte i mitt inlägg använda det argumentet Lål mig bara uttrycka mitt medlidande med herr Bergman och andra socialdemokrater för alt de - när de nu frustar av iver atl verkligen komma i gång och kritisera den nya regeringen - då och då blir påminda om alt det inle är så många månader sedan vi hade en socialdemokralisk regering.

Herr Bergmans inlägg innehöll mycket av krilik mol centern för atl proposilionen inte hade en annan utformning än den har. Man satt då och väntade på all få höra vad den socialdemokratiska politiken innehöll, som skulle vara ullryck för en högre ambitionsnivå, som del uttrycktes: mera pengar, mera ålgärder som skulle vara berättigade lill slöd och bidrag i energibesparande syfte. Men det fanns del ingenling av i den socialdemokraliska moiionen, och inte heller i de socialdemokratiska re­servalionerna.

Propositionen 1976/77:107 föreslår åtgärder för hushållning med energi i byggnader. Förslagen i proposilionen skall ses som elt led i regeringens strävan alt åsladkomma förändring av vår energipolitik, framför allt genom atl vi salsar på elt effektivare utnyujande av energin - i detta fall av den energi som används för bostadsuppvärmning.

Den nya energipolitiken inriktas alltså framför allt på sparsamhet med energin och på ulveckling av alternativa energikällor. Målet på längre sikl är alt försöka minska ökningstakten när del gäller energikonsum­tionen och atl på ännu längre sikt komma fram lill atl vi inte alls ökar energikonsumtionen. För della behövs mer långsikliga åtgärder, som riks-


101


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.

102


dagen i annal sammanhang kommer atl få ta ställning lill. Jag tänker därför nu inle alls gå in på de ålgärderna. Underlag för dessa poliliska beslut skall vi få fram genom energikommissionens arbete.

Men vi behöver också åtgärder på kort sikt, ålgärder som var för sig kan tyckas vara små men som lillsammantagna kommer all ge goda effekler på energiförbrukningen. De förslag lill ålgärder när del gäller bosladsuppvärmningen som nu läggs fram är exempel på sådana ålgärder.

Regeringen föreslår stöd i form av lån och bidrag till energibesparings-åtgärder i lokal- och bostadsbeståndet, åtgärder som isolering, förbättring av reglageutrustning osv. Man föreslår vidare stöd och lån till ulvecklings-och experimentverksamhet saml till experimenlbyggande. Dessutom fö­reslås en omfallande informalion för atl man verkligen skall få fastig­hetsägare och alla andra samhällsmedborgare intresserade av denna verk­samhel, så all del blir ett omfattande utnyujande av de möjligheter som statsmakterna ställer lill förfogande.

Della är ett viktigt område, eftersom 40 % av den energi som går ål lill hushåll, handel, förvallning och jordbruk används för bostads-uppvärmning.

För atl få lill stånd en ökad satsning på energibesparande ålgärder föreslås i propositionen en höjning av bidraget med 50 %, dvs. en höjning av bidragsbeloppet från 2 000 lill 3 000 kr. per lägenhei. Man föreslår att lOO-procentiga bidragsmöjligheter ges lill alla kategorier av låntagare. Del föreslås räntebidragsmöjligheter. Amorteringstiden för lån kan kom­ma atl uppgå lill 20 år. Lokaler och bostadsområden kan erhålla ener-gisparstöd, osv.

Civilulskollet har i sin behandling av proposilionen ställt sig bakom de förslag som jag nu har räknat upp. Dessutom har vi understrukit yllerligare några punkter. Jag vill här nämna t ex. frågan om ny teknik. I della avsnitt har del väckls molioner, bl. a. en molion av Karl-Eric Norrby och Karl Erik Olsson. 1 denna motion framhålls angelägenheten av att man är öppen för de möjligheter lill energibesparande ålgärder som en ny leknik i fortsättningen kan ge. Vi har ansell det angeläget undersiryka att detla följs upp i tillämpningsföreskrifter från regering och ämbetsverk.

När det gäller samlingslokalerna beslutar regeringen om höjning av bidragsbeloppet till 300 000 kr. Ell molsvarande förslag framläggs när det gäller primärkommunala och landslingskommunala byggnader. Ut­skottet släller sig bakom della förslag och framhåller dessulom atl re­geringen i fortsättningen bör kunna fatta beslut om de högsta bidrags­grundande beloppen även när del gäller de primärkommunala och lands­tingskommunala fastigheterna. Utskottet föreslår dessutom att kom­munalförbund och försäkringskassor skall inräknas i de fastigheisägar-kaiegorier som kan få lån och bidrag för energibesparande ålgärder.

Experimenlbyggandet är oerhört betydelsefullt för energispararbelet Del gäller all lesla de nya idéer som kommer fram för all undersöka om de är prakliskl användbara. Därför föreslås i proposilionen all 22


 


milj. kr. för näsla budgelår skall ställas lill förfogande för della ändamål. Det framhålls att det när byggforskningsrådets treårsplan framläggs i sep­tember 1977 finns möjligheter lill ell mer preciserat förslag. Det föreslås atl ramarna för de två nästkommande budgetåren faslslälls lill 20 milj. kr. De socialdemokraliska reservanlerna föreslår all anslagel skall sänkas med 5 milj, kr.

Man vill visserligen använda en del av pengarna på ett annat område, men jag lycker inte all det vitinar om att man är så särskilt angelägen om all stödja den viktiga del av energibesparingsverksamheten som ligger i all försöka ulveckla ny teknik. Tvärtom förs ell litel kvirrigt resonemang om all riksdagen inle skall godkänna sättet alt beräkna anslagsbehovet. Del anslag man begär skall precis motsvaras av de ansökningar man vill bifalla. Här måste noteras att regeringen och utskoltsmajoritelen har en annan ambition än de socialdemokratiska reservanterna.

När del gäller fjärrvärmen, som kan vara elt viktigt led i ell bällre utnyiriande av energin, anmäls förbällringar av finansieringsmöjlighe­terna genom längre amorteringstider och viss amorteringsfrihei under de första åren av lånets löptid. Ulskollel har ansett att man bör stanna för de förslag som regeringen här kommer med och inte gå vidare med de förslag som socialdemokraterna motionsvis har framfört.

Liksom så många gånger förr är vi då inne pä frågor av kreditpolitisk karaktär. Herr Bergman vet att vi många gånger har behandlat frågor med anknylning till bostadsfinansieringen och atl vi då inle funnit skäl att låla nya ändamål komma in på den prioriterade lånemarknaden. Efter­som kapilalmarknadsulredningens förslag väntas komma under 1977, har utskottet inte funnit någon anledning att nu utvidga området på del sätt som reservanterna föreslår Jag vill dock notera att regeringen anför att den mycket noga kommer atl följa ulvecklingen av den nu utverkade finansieringsmöjligheten.

Sedan gällde del enligl vilken förfallningsteknisk metod man skall hanlera låne- och bidragsgivningen. Herr Bergman uppehöll sig vid detta under större delen av sill anförande. Han tyckte det var beklagligt att man inte hade valt atl föra över alla beslämmelser till bostadsfinan­sieringsförordningen. Vi har vid vår bedömning inom ulskotiet kommit fram lill ati såväl majorilelen som reservanlerna egenlligen önskar en samordnad ärendebehandling. Del finns komplikationer i båda systemen, både i det som socialdemokraterna förordar och i del som propositionen innehåller och som majoriteten har anslutit sig lill. Det skall bli en ad­ministrativt sammanhållen behandling, utförd av bosladslänemyndighe-ten, liksom elt samordnat ansökningsförfarande för låntagarna.

Civilutskollel har påpekal vissa saker, t. ex. all besvärsreglerna ändras så alt regeringen blir sisla besvärsinstans i dessa ärenden. Vi understryker också atl regeringen har att meddela de ytteriigare föreskrifter som kan erfordras för alt få syslemet all fungera smidigt. Därför tror jag au re­servanternas farhågor inle är berättigade. Sedan gäller det ambitionen uttryckt i pengar. Totalt ställs 500 milj.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.

103


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


kr. lill förfogande. Socialdemokraterna vill göra gällande att det inte in­nebär något förändring av ambitionsnivån. Den är ungefär densamma som den nivå den gamla regeringen arbeiade efter. Den senasie budgeten, alltså den vi nu arbetar efler, innehåller ett anslag på detta område på totalt 326 milj. kr. En uppräkning har alltså sketl med ungefär 175 milj. kr Dessutom föreslär civilutskotlel att det som blir kvar av anslagel för innevarande budgelår skall av de lånebeviljande myndigheterna få las i anspråk under nästkommande budgelår. Det belyder alt vi kommer all arbela med ell belopp som ligger belydligl över 500 milj. kr. Det är därför en ökning av anslagen med över 50 %.

Sedan är del ju angelägel atl framhålla det som står i proposilionen, nämligen alt medel kommer att ställas till förfogande så att del blir möjligl atl genomföra energibesparingsarbeiel så långl som lekniska möjligheter och ekonomiska resurser förslår. Del är ju delsamma som alt ullala att man kan återkomma när det gäller medel till denna verksamhet.

Jag vill notera, som jag gjorde inledningsvis, att det fanns inget förslag från de socialdemokratiska reservanlerna om i praktiken utökad verk­samhel. Del föreslås inle mera pengar lill ändamålet.

Med dessa ord ber jag atl få yrka bifall lill utskottets hemställan.


 


104


Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är alldeles riktigt som herr Mattsson säger all vi inle har begärt mer pengar. Vi lycker au det räcker. Vi lyckle alt det räckte förra året också, och vi tycker all del förslag som vi nu har står i god samklang med förra årets anslagsramar. Det har vi utvecklat i motionen, och utskottsmajoriteten har inte försökt att vederiägga det. Hade vi fört fram elt svagt malerial så hade vi säkerligen fått en avhyvling i utskottets yttrande, men det har vi alltså inte fått Jag log det som ell tecken på all del här var saker som vi egenlligen var överens om, fasl ni inte kan uttrycka det så klarl som vi kan göra.

Orsaken till att jag för fram krilik är ju all centerpartiet har varit så kolossalt kritiskt på den här punkten mol alla andra partier och velal slå sig för sitt bröst, höll jag på att säga, men del kanske man inte bör säga med lanke på könstillhörigheten hos den som främst varit före­språkare för centerpartiets uppfattning i den här frågan. Centern har ju sagt sig vara del parti som vill satsa mest, men när man får möjlighet att satsa anslår man inga pengar utöver det som krävs för mindre jus­teringar och för prisförändringarna, som är myckel kraftiga på det här området. Det vill jag klart säga ut.

Att vi vill ge 5 miljoner mindre lill experimenlbyggen har sin enkla förklaring. Vi trodde all 22 miljoner var elt väl uträknat belopp, men när vi skrev vår molion hade vi inle fått vela om detta motsvarade ärenden som förelåg till avgörande. Vid den utfrågning som sedan skedde fick vi klarl för oss att det finns inte projekt som svarar mol de 22 miljonerna, vilkel vi ju föriells all tro. Skall alla 22 miljonerna las i anspråk måste projekten finnas så att säga i sinneväriden, för det lar


 


räll avsevärd lid atl få fram ett ärende så långt atl medel kan las i anspråk av anslaget för näsla budgelår.

Byggnadsverksamhet specielll om den skall vara experimenlbelonad, sätts inte i gång över en natt. Även om idéerna kommer snabbt så lar det sin tid att utforma dem. Därför tyckte vi att det fanns anledning att minska beloppel med 5 miljoner. Ingen kunde ju säga all projekten stod vid dörren och pockade på att bli insläppta.

Del har talats om ambitionsnivå, och det låter väldigt vackert. Men när denna nivå inte svarar mot verklighelén så är del bara fråga om fesllal, ingenling annat. Vi lyckle all del var vikligare all informations­verksamheten, som är mycket krävande, fick slörre resurser och alt de som svarar för den fick besked nu om de medel de kan förfoga över. Vi ansåg del alltså inte nödvändigt alt anslå mera pengar totalt sett ulan alt del i stället kunde göras en omdisposilion.


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Hushållning med energi i byggnader m. m.


Hen MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! När del gäller anslagen konstaterar jag att den lidigare regeringen anvisade 326 miljoner men alt den verksamhel som bedrivits inte har förbrukat de anslag som stått till förfogande. Nu föreslår den nya regeringen ell fiertal olika ålgärder som kan komma in under låne-och bidragsbestämmelserna. På det sättet räknar vi med all verksamhelen skall få slörre omfattning, och vi räknar också upp anslagen. Som jag sade i mitt första inlägg, finns det dessutom möjlighet att späda på an­slagen ytterligare genom den utfästelse som görs i propositionen. Jag går inle in på informationsverksamheten, eftersom andra kommer all la upp den diskussionen.

Lål mig belräffande experiment säga all den redovisning som lämnades av herr Bergman i och för sig är riklig. Men när det gäller den här typen av speciella byggen, där man vill prova ny teknik osv., vore del väl litet för restriktivt om man skulle begära - före det all man släller anslag lill förfogande - alt alla ansökningar som skulle kunna bifallas och som gäller utvecklingsbara projekt skulle vara inne innan anslagsbeloppet be­räknades. Man måsle utforma det på ell sådani sätt att man har uirymme för ett aktivt engagemang för all få fram den här lypen av verksamhet som kan ge oss goda erfarenheter, vilka vi kan använda i energibespa­ringsarbeiel i framtiden.


Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte använda kammarens tid lill all gå in på de olika beloppen. Del hela finns beskrivei i parlimolionen, i reserva­lionen och i utskottsbetänkandel, och jag hänvisar ledamöierna lill att titta där, så kan de se att del reellt inle är någon högre nivå på del nya budgetförslagel än på det som gäller för innevarande år.

Belräffande ansökningar lill experimenlbyggen har jag aldrig sagt eller drömt om all det skulle finnas färdiga ansökningar. Men del måsle finnas idéer i sinnevärlden, kända av någon som varil med och utformat för-


105


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

slaget. Sådana finns det inte. Vi hade hearings i utskottet De som svarade för beloppet 22 milj. kr. kunde inte ge någol som helsl underiag, inte ens i form av idéer och uppslag.

Men vi vet att folkbildningsorganisationerna pockar på pengar i de-

Hushållning med      partemenlet för atl göra i ordning kursmaterial och informationsmaterial

eneigi i byggnader   för den sludieverksamhel man vill ha i gång under kommande säsong.

m. m.                Den verksamhelen är ju viklig för oss alla, men organisalionerna har

små medel lill förfogande, Hillills har de bara fäll besked om bidrag

som ligger så lågt atl de tillsammans totalt inle får mer än vad bara

elt av studieförbunden fick förra gången. Då har man ändå inte tagit

hänsyn till penningvärdeförändringen sedan 1974. Där behövs pengarna

bättre än till del oredovisade behovel bakom experimentbyggena.


106


Hen MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag iror inle all det är någol problem med de 22 mil­jonerna. På de allra flesla områden som gäller forskning och utveckling är del ivärlom så atl anspråken och ansökningarna om bidrag som regel vida överstiger vad myndigheterna har möjligheter all bevilja.

När del gäller ambilionsnivån malt i pengar vill herr Bergman inte godkänna alt del är någon skillnad på 326 miljoner och 500 miljoner. Han måtte ha en särskilt snabb inflationslakt.

Utöver den skillnad på omkring 175 miljoner som finns har utskottet lagt till den reservation som kan väntas på anslagel innevarande budgetår, i storleksordningen 25-50 milj. kr. Därtill kommer utfästelser om ytter­ligare anslag.

Alt del inle skulle vara någon skillnad i ambition i praktiken, uttryckt i miljoner, är någonling som herr Bergman bara försöker tro på genom all gång på gång upprepa del.

På förslag av herr andre vice talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta den fortsatta överläggningen om detta belänkande lill kl.  19.30.

§ 18 Anmäldes och bordlades Molioner

1976/77:1613 av herr Palme m.fi.

1976/77:1614 av herrar Wachlmeisler i Slaffanslorp och Rydén med anledning av proposilionen  1976/77:144 om höjning av mervär­deskatten, m. m.


 


§ 19 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kam-markansliel

den 28 april


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Anmälan av interpellation


 


1976/77:141 av fru Fredrikson (c) lill herr kommunminislern om ålgärder för all begränsa skador vid oljekalastrofer:

Den allvarliga oljekataslrofen i Ekofiskfältet - vars konsekvens och omfattning man ännu inte hell kan överblicka - leder uppenbarligen till att slora mängder olja kommer att närma sig den svenska kusten om ca lio dagar. Trols febrila anslrängningar har ulfiödei ännu ej kunnat stoppas. Enligl tidningsuppgifter skulle den utströmmande oljan uppgå lill ca 4 000 lon per dygn. Redan nu har alltså bortål 20 000 lon hamnal i havet och driver nu mol svenska kusten.

Det lorde vara uppenbart all dessa oerhörda mängder olja i havet kom­mer alt medföra stora skador för fisket inte bara just nu utan även för lång tid framöver Skulle dispergeringsmedel komma lill användning ökar riskerna för rubbningar i den ekologiska balansen i både Skagerak och Kattegatt med hart när oöverskådliga effekler för fiskenäringen, som har så stor belydelse för Bohuslän.

Av denna anledning bör naturiigtvis alla ansträngningar göras för att på olika sätl la upp oljan ur havet med de meloder och hjälpmedel som kan finnas tillgängliga. Tyvärr lorde inle kustbevakningens resurser i detla avseende vara dimensionerade för atl kunna bemästra oljeutsläpp av den storleksordning som del här är fråga om. Del är därför angelägel all man söker tillvarata de resurser som andra organ, exempelvis marinen, hamnarna, raffinaderierna och naturligtvis fiskarna och kustborna utgör, för att med en gemensam kraftansträngning göra vad som är möjligl för all rädda Bohuskusten och fiskenäringen.

Med hänvisning till det anförda vill jag till herr kommunminislern slälla följande fråga:

Är statsrådet beredd att för riksdagen redovisa vilka åtgärder som vid-lagils eller evenluelll planeras för all i all möjlig mån reducerade negativa miljöeffekter som kommer all bli en följd av del katastrofala oljeulsläppel från Ekofiskfältet?


107


 


Nr 119

Torsdagen den 28 april 1977

Meddelande om frågor


§ 20 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts.

den 28 april

1976/77:410 av herr Stjernström (c) till herr kommunikationsministern om ålgärder för att ulveckla kommunikationerna mellan Jämtland och Tröndelagen i Norge:

Såväl i riksdagen som från kommuner, landsting och länsstyrelse i Jämtlands län riktades en rad framstötar till den socialdemokratiska re­geringen för all få till slånd rimliga taxor för iransporter på järnväg mellan Tröndelagen och Mellannorriand saml trafikregler som inle försvårar en godstrafik på sträckan. Framstötar har även gjorls för alt få lill slånd en flyglinje mellan Östersund och Trondheim för alt sammanbinda del norska och del svenska inrikesflyget Några pålagliga resullal uppnåddes dock inle, irols alt förbättrade ivärförbindelser skulle öka förutsättning­arna för industriell ulveckling i området.

Med anledning härav ber jag all få ställa följande fråga till herr kom-munikalionsminislern:

Vilka ålgärder ämnar kommunikalionsminisiern vidla för all ulveckla kommunikaiionerna i de berörda områdena?


 


108


1976/77:411 av fru Ludvigsson (s) lill herr budgelminislern om den statliga personalutbildningen:

I november 1976 överiämnade utredningen om den statliga personal­utbildningens fortsatta inriklning och organisalion sitl belänkande (SOU 1976:61) Statlig personalutbildning till regeringen. Remissbehandlingen av ulredningens förslag har sluiförls. Enligl proposilionsförleckning da­lerad den 25 februari 1977 utlovade regeringen proposilion om den sialliga personalulbildningen lill riksdagen den 31  mars i år.

Proposilionen har inle avlämnals.

Moi denna bakgrund vill jag lill herr budgelminislern slälla följande fråga:

Av vilken anledning har regeringen, irols lidigare besked om alt pro­position skulle avlämnas lill riksdagen den 31 mars 1977, beslutat skjula frågan om den statliga personalulbildningen på framliden?

§ 21 Kammaren åtskildes kl.  17.59.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert

Tillbaka till dokumentetTill toppen