Riksdagens protokoll 1976/77:118 Onsdagen den 27 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:118

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:118

Onsdagen den 27 april

Kl,  19.30

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977  ■

Alkoholpolitiken ■

§ 1 Alkoholpolitiken (forts.)

Fortsattes överläggningen om skalteutskottets betänkande 1976/77:40 och kulturulskollels belänkande 1976/77:40.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Människan behöver inte alkohol.

De alkoholhaltiga dryckerna är onödiga i samhällel.

Alkoholen är ell gift

Alkoholen är skadlig. Dess verkan är nedbrytande. Alkohol för med sig beroende.

Den som förlär alkohol löper risken att bli iräl under alkoholen.

Kan del vara möjligt atl dessa enkla fakta inte är kända i Sverige i dag? Kan del tänkas att de är kända men icke erkända?

Vårt folk är ju ett kulturfolk - upplysta och fria människor.

Ja, jag har i dag lyssnat nästan i åtta timmar på deballen om del som kallas alkoholpolitik, och jag har blivit djupt förundrad och rätt besviken.

Vi hade först den långa utredningen, APU, sedan beredningen och en tid av väntan på propositionen. Allt delta ligger som en märklig politisk process bakom skatteutskottets betänkande nr 40 som vi behandlar i dag. Och jag är rädd för att vi inte står vid målel, att del inte ens är en etappseger mot alkoholskadorna vi vinner och all målsättningen t. o. m. är oklar. Om målsättningen verkligen är atl nedbringa den totala konsumlionen av alkohol, är den oupphinnelig.

Jag har lyssnat mig trött. Jag kan instämma i del som herr Johansson i Skärstad sade med anledning av vår motion nr 1515. Jag kan också instämma i vad flera talare från nykterhetsfolkets sida har sagl.

Som en av dem vilka med fruktan och smärta sett alkoholens häriningar och som med förvåning erfarit hur ansvariga politiker och andra rejäla medborgare i vårt land kan tänka och tala, vill jag anföra någol i denna debatt.

Först vill jag lala om min ledsnad över det dolda eller öppna förakt för folkrörelserna som kommer till uttryck både i kammaren och ute i landet på många håll. Nykterhetsrörelsen och de kristna samfunden har talat tydligt. De vet vad de lalar om. De både känner skadorna och har pekal på botemedel och möjligheter till förbällring och vård. Men vem har lyssnat till dem?

Riksdagens ledamöter har fått brev från dem från alla delar i landel

147

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

148

under många år. Jag har bara under de senaste dagarna fåll många skrivelser -jag har några här - från enskilda och från organisationer i olika delar av landel: MHF, Blå bandet, Länsnyklerhelsförbundet

För någon dag sedan fick jag ett brevfrån en ung skribent, Ulla från Bolsmark, där hon skriver: "Hoppas all Du inför valet om mellanölets och det ev. nya folkölels vara eller inle vara, har ett medmänskligt och sunt förnuft och rösiar Nej."

Alla dessa väntar, såsom det sägs i MHF:s skrivelse, alt vi "säger ja till åtgärder som syftar lill all tränga lillbaka alkoholbrukel bland såväl äldre som yngre". Lyssnar vi lill dem?

Under många år har vi fått en vädjan alt vi skall råda boi på vad många kallat "mellanölseländel bland de unga" - en vädjan från lärare, lärarkollegier, socialarbetare, vårdare och andra som sett verkligheten på nära håll. Dessulom kommer ett rop - kanske onyanserat ibland, men med en skakande bakgrund - från mödrar och fäder om mellanölets verkningar.

Då jag lyssnat här i dag har jag förstått att de flesta tydligen inte har begripit allvaret i denna vädjan.

Det var också på ett annat sätt gripande för mig att höra vittnesbörden till ölels försvar: "all ta bort ett gott öl från alla dem som sköter sin konsumtion" eller "att vi måste tro på den enskilda människan". Jag har hela tiden suttit och länkl: Var flnns solidariteten bland oss?

Då del gäller informationen delar jag i stort herr Carishamres uppfattning. Men därtill frågar jag mig om vi verkligen ännu behöver informera om att alkoholen är giftig och skadlig, atl den är beroende-framkallande, all den är dyr för samhällel och för den enskilde. Om informalionen skall ul är det i så fall till de yngsta, lill barnen och skolorna. Del finns vissa lärare som lydligen inte heller begripit vad det är fråga om. Del berällades för mig nyligen om elt fall här i Stockholm, där en lärare sporde föräldrarna lill en elev om hur mycket öl man skulle tillåla eleverna ha med sig på skolresan lill Goiland! Jag tycker att det var en ofattlig fråga.

Då det gäller reklamen kan jag inle begripa att någon ifrågasätter att alkoholreklamen skall borl. Vem får i vårt land göra reklam för en vara som dödar eller vållar allvarliga skador på människan och socialt?

Men om informationen skall ha betydelse för de unga, måsle den kombineras med de vuxnas exempel, med samhällets egen bild, med den attityd vi har - vi som kan överblicka spritens och drogernas faror. Vi måste visa att spril inte är nödvändig. Del är inle normall att ha alkoholen med - varken lill vardag eller till fest.

Propositionens förslag om spritservering på teatrar är ohyggligt. Del befäster uppfattningen atl alkoholen hör till festen. Glansen kring sprit-bruket är en förbannelse. Vad tror barnen efter skolans informalion, där man alltså sagt alt vi skall undvika alkoholen, att den är farlig, om TV visar bilder från riksdagens fest - eller någon annan fest - där man dricker? Informationen övervinns av praktiken som barnen ser och hör. Före-

dömet, hur vi vuxna lever, är den viktigaste informationen om vad livet normalt bör vara. Och nu är den allmänna attityden lill alkohol sådan alt missbruket bland de unga är förståeligt

Del finns motioner som belyser hur Medelsvensson tänker. Det här är ofattligt, tänkle jag när jag läste ell par av dem. Del är ofattligt att man kan vara så blind när man är så klok och duglig att man fåll för-iroendel alt vara med i denna lagstiftande församling.

Inledningen i en av dessa molioner är skriven med stor begåvning. Del är räll beskrivning på vissa dagliga mölen med alkoholens offer och verkningar - det slår t. ex. om "lidandel av slarkl alkoholberoende". Sedan kommer en redogörelse för konsumtionen i vårt land. Det uttrycks förnöjelse med läget - konsumlionen är "mycket låg internationellt sett

--- den svenska konsumtionen inte uppseendeväckande hög". Felet

kan enligt moiionen inte skyllas på en "för hög loialkonsumtion eller en allomfattande oförmåga atl handskas med alkohol".

Vad är då botemedlet enligl denna motion? Del mest angelägna är att avdramalisera bruket av alkohol! Jag undrar: Vad är del för drama man länker på, och hur skall del gå lill? Så står det, all man skall lära människorna att handskas med alkohol på ett förnuftigt sätt i syfte all få mindre missbruk. Och jag läser förskräckt: "Å ena sidan måste måttligheten i den enskildes konsumtion framstå som central, Å andra sidan måsle denna måttliga konsumlion framslå som en nalurlig föreleelse," Del är del våra barn ser av de vuxnas allilyd: della att dricka spril, öl, vin är en naturiig företeelse. Ja, så var det med det - naluriigl att dricka men onaluriigl att avstå från alkohol!

Hör bara - som ett eko från 1 000 års supande i Sverige och från många kloka, dukliga svenskar i dag, som aldrig kommer att bli alkoholister fastän de både hemma och offentligt super:

"Den lolala avhållsamhelen må visseriigen vara en lämplig väg för den som så önskar men kan inle vara någol som i informalion och samhällelig uppfostran skall framstå som det mest överlägsna eller föredömliga."

Har jag någonsin hört ett så tydligt språk! Ingen fostran, ingen undervisning får meddela att absolutism är "överlägset" eller föredömligt! Egentligen borde jag väl be om ursäkt för att jag blev godlemplare vid 15 års ålder, alt jag hör till Tempelriddarorden och au jag arbetar inom MHF. I stället bör jag väl genom måttlighet lära andra målllighet 2 cl alkohol per dag och person över 15 år är normall eller önskvärt!

Då får man gratulera dessa medelsvenskar i dag, ty antalel absolulisler - som hell avslår från alkohol - blir mindre. Nedgången är mest märkbar bland kvinnorna i vårt land - de som dock varil de nyktraste och klokaste, och än är det! För mig ter sig denna ulveckling som en katastrof Enligt den handling som jag citerat ur är den nalurlig och närmast önskvärd. Så kan man alltså tänka i Sverige. Är del då underligt all de unga tar så lilel intryck av vår informalion, som kostar så mycket pengar?

Vad är då alt "handskas med alkohol på ett förnuftigt sätl"? Jag menar:

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

149

Nr 118

Onsdagen den 27 aprill977

Alkoholpolitiken

förnuftigt är alt aldrig använda alkohol. Alkohol skadar, förgiftar, dödar, minskar livels värden. Alkohol belyder elt sämre samhälle, olyckliga hem. Alkohol medför högre skaller, minskad produklion, fier sjukdagar, fier trafikolyckor.

Och sysselsättningen som man ömmar för? Jag har fått en broschyr där del på första sidan var en bild av en storm och del stod "I hård vind". Del var en broschyr från Bryggarföreningen där man ömmar för industrin i vårt land, och nog är industrin i hård vind. Men sanihället skulle ha mer pengar till stöd för industrin i övrigl och för samhällets trivsel och vård om vi inte hade brännerier och bryggerier.

Jag skulle för ungdomens skull vilja ha borl spriien från det offentliga livet, från festerna som fotograferas, filmas och sänds i massmedia.

Och dagens föräldrar - förstår de verkligen sill ansvar? De vill det bästa för sina barn. Men herr Carlshamre sade alt från de bäsla hemmen kommer många som går under. Det är alltså bra hem men hem med spril, med alkoholvanor hemma. Många som blivit alkoholister fick den första alkoholen hemma, lärda av sina föräldrar. Föräldrarna betalade det första glaset och del var ett dyrt kalas.

Man frågar efter någol som är bättre än förbud. Ja, det menar jag också att vi måsle ha. Och detta som är bättre än ett yllre förbud är ell inre ja hos oss alla lill livets positiva värden, ett ja som ger en inre frihet och som hjälper oss att få ut så mycket positivt av livet. Innerst inne behöver vi en folkväckelse.

Jag har i dag studerat en kopia av Crapula mundi, som jag har fått av en god vän som arbetar här i huset. Crapula mundi belyder "Världens rus", och del är pasioralavhandlingen som Lars Levi Lassladius för ungefär 130 år sedan lämnade i Härnösand. 1 slulel av boken finns kronofogdens redogörelse från Tornedalen sex år senare där han vitinar om all denne präst som kom dit och predikade skarpt, kanske framför all' mol alkoholen, hade en sådan framgång alt marknaderna blev nyktr Sex år efter del att boken kom ut kunde alltså kronofogde Hackzell omvittna att Tornedalen blivit ell annat land och all brotten försvunnit

Jag tror att någonling av delta måsle ske i dag. Jag är inte den som tror att vi klarar oss med förbud, men jag efterlyser alltså framför allt föredömen från oss som är vuxna och ansvariga.

150

Herr OLLÉN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nilsson i Agnas och jag kommer troligen inte heller att bli överens om målen för alkoholpolitiken efler ell meningsulbyle här. Men eftersom herr Nilsson förfasade sig vid läsningen av den molion beträffande alkoholpolitikens framtida målsättning som jag har väckt i anslutning lill regeringens proposilion, tycker jag att det är på sin plats all undersiryka all Sverige totalt sett inle har någon hög alkoholkonsumtion, i varie fall inte vid en internationell jämförelse.

Mot den bakgrunden menar jag att del är betydelsefullt atl framhålla att målet för alkoholpolitiken borde vara atl föra in alkoholbrukel på

rimliga vägar på ett sådani sätl alt människor inle råkar in i svårartat missbruk. Detla är en rimlig målsättning om vi inte inbillar oss att vi helt kan förbjuda alkoholen i samhället. Om herr Nilsson menar att det är en orimlig målsättning all förändra dryckesmönstret och att den enda målsättning som bör äga giltighet är en total avhållsamhel, då menar jag atl det naturliga kravet bör vara ett totalt alkoholförbud i vårt land. Förespråkar man inte den linjen får man eftersträva ändra lösningar. Jag menar atl en rimlig lösning - mot bakgrund av all Sverige internationellt sell inle har någon hög alkoholkonsumtion - är att eftersträva all den alkoholkonsumtion vi har och med all säkerhet kommer atl fortsätta att ha styrs in på så vettiga vägar som möjligl, alltså från ett missbruk mol ett bruk.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr NILSSON i Agnas (m) korl genmäle:

Herr talman! Jag tror inte att ett meningsutbyte oss emellan är fruktbart. Vi ser så olika på den här saken. Det enda jag tyckte var sympatiskt var att motionären framträdde med sitt namn. Av barmhärtighet nämnde jag inte hans namn. I mina hembygder och många andra trakter har moiionen liksom dragit en skugga över också milt arbete.

Jag vill påpeka atl jag inte ropade på totalt förbud. Herr Ollén tyckte att den som har min uppfattning borde göra del. Jag tror inte på det. Jag tror på andra ålgärder. Jag släller mig också tveksam till - det sade jag i milt anförande - att de lösningar som nu förordas och som vi korhmer att fatta beslut om har så stor nytta. Jag är egenlligen pessimist. Men jag har med mitt anförande velat vädja till så många svenskar som möjligt att föregå med gott exempel och till dem som har ansvar för det offentliga livet i Sverige - de som här ansvar för massmedia och de som sitter i våra olika rådsförsamlingar - atl gå in för att inte motverka informalionen om alkoholens skadliga verkan genom ett liv som slrider mol den informalionen. Jag tror forlfarande inte alt vi kan arbela för måttlighet och därmed få fram ett bruk i stället för ett missbruk.

Herr OLLÉN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har den största respekt förde åsikter som herr Nilsson i Agnas för till torgs. Jag är inte heller rädd för atl föra mina egna åsikler till torgs och stå för dem. Jag uppfattade det inte som någon odelad vänlighet att herr Nilsson ansåg alt de åsikler som har förts fram i den av mig väckta motionen inte ens bör förses med någon namnunderskrift. Jag menar all del är uppfattningar som det i högsia grad går att stå för.

Jag vill gärna säga att även andra ledamöter än herr Nilsson får brev. Del finns faktiskt ett ganska betydande anlal människor i vårt samhälle som ställer sig minsl sagt tveksamma till den av restriktivitetstro präglade alkoholpolitik som ändå styr riksdagens beslut i alkoholpolitiska frågor. Jag tycker att det förriänar att understrykas mot bakgrund av vad herr Nilsson nu senasi sade.

151

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! De åsikler och uppfattningar som framförs i moiionen har jag givetvis mött förut Men jag trodde att de vid det här laget åtminstone inte skulle framföras som ett allvariigt alternativ. De är alltså inte nya för mig.

Jag tror inte att jag i dag kan förändra inställningen hos den som forlfarande hyser denna uppfattning, men jag tror atl livet hårdhänt kommer alt visa att den var felaktig.

Herr Ollén talar om restriklivitet Jag menar inte bara att vi måste ha lagstiftning - det är helt nödvändigl med en lagstiftning som är restriktiv - ulan jag förväntar att framför alll det stora antalet svenskar som anser att de kan, som det heter, handskas med alkoholen, i solidaritetens namn skall gå in för en restriklivitet, åtminstone så att det offentliga bruket, glorifieringen av alkohol, i vårt land försvinner.

152

Fru FLODSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att begränsa mig till frågan om elablering av nya systembutiker.

Beträffande elablering av systembutiker har utskottet i huvudsak instämt i de i propositionen angivna riktlinjerna, som bl. a. innebär en komplettering av butiksnätet där det är glesast saml försök med butiker som har begränsat öppethållande på orter med litel befolkningsunderiag och långa avstånd lill närmaste butik.

Utskottet säger också att en sådan elableringspoliiik innebär att kommuner som har centralort med ett befolkningsunderlag som åtminstone motiverar en butik med begränsat öppethållande kan få en egen systembutik inom rimlig lid om de så önskar.

Ca 70 av landets kommuner saknar i dag en egen systembutik. Sys-lembolaget har varil mycket restriktivt när det gäller elablering av nya försäljningsställen. De senaste åren har i genomsnitt tre nya butiker tillkommit per år.

Jag kommer från Ljusnarsbergs kommun i norra Örebro län. Där har vi en tätort med ca 4 000 invånare och åtta mil, fram och lillbaka, till närrnaste försäljningsställe. I över tio års tid har vi ansökt om en systembutik och varie gång fått avslag. Della upplevs av kommuninvånarna som i hög grad diskriminerande och orättvist från servicesynpunkt. Det medför också sämre möjligheter såväl för den egna tätortens handel och köpenskap som för näringslivet.

Den uppmjukning av nuvarande beslämmelser som skatteutskottets betänkande ger uttryck för dämpas av att det enligl utskottets mening dock inte är lämpligl att låsa etableringar vid ett bestämt anlal butiker årligen eller att införa någon form av kvotering.

Del innebär att om samma etableringslakt som hittills bibehålls kommer det att dröja över 20 år innan landets samlliga kommuner har en egen systembutik.

Herr talman! Jag har inget särskill yrkande utan har enbart velat belysa

problemen för de kommuner som saknar systembutik, och jag anser att      Nr 118

de renl företagsekonomiska intressena måste stå tillbaka för berättigade      Onsdagen den

serviceintressen när det gäller etablerande av systembutiker, 27 april 1977

Herr RANESKOG (c): Alkoholpolitiken

Herr talman! På nytt har vi en lång debatt om alkoholfrågan och svenska folkel - och särskill om ungdomens alkoholvanor.

Alkoholfrågan har blivit vårt slörsla sociala problem, där människor offras hänsynslöst, under del att man från flera håll söker komma med både förklaringar och bortförklaringar. Kvar står dock atl vi efler 1954 års alkoholreform har fått elt klart försämrat läge. Enligt läkare som sysslar inom menialvården hade vi 2 100 män intagna för vård på grund av alkoholmissbruk år 1954 - del var alltså när motboken slopades. År 1964 hade siffran siigii lill 10 000 intagna. Sedan dess har skadekurvan stigil myckel brant.

På vilket område eller vilken arbetsplats skulle vi i riksdagen kunna tolerera en motsvarighet lill all alkoholens framfart skördar 5 000 dödsoffer per år? Trafiken skördar i runt tal 100 liv i månaden, och då arbetar vi solidariskt och intensivt för att sänka denna siffra. Ändock är det så alt yttersta orsaken till trafikolyckorna är jusl alkoholen, I slället för atl angripa alkoholens framfart bakom ratten sysslar vi med fartgränser, polisförstärkning, skärpt lagstifining m, m. Del beklämmande är att när vi tillsammans söker förbättra vårt samhälle så finns det alllför många i ansvarig ställning som vill ha skygglappar för "boven i dramat", den ökande alkoholkonsumtionen.

Vetenskapen har under senare tid kommit oss till stor hjälp då det gäller att avslöja alkoholens skadeverkningar. Vi har fått ett helt nytt ljus över orsakerna till leverskador och skrumplever, hjärl- och kärlsjukdomar, skador på bukspottkörteln och en slörre klarhet om orsaken till den stigande självmordskurvan. Del sisla gäller framför alll ungdomen som genom olika gifter och deras användning bryts ned och förlorar meningen med livet och tron på framtiden i tidiga år.

När del gäller omfattningen av alkoholens skador så har vi belydande siffror att la hänsyn lill. Siffran 200 000 nämns - och så har gjorls även i dag - men från socialvårdare och läkarhåll lalar man om 300 000 alkoholskadade. Beräkningarna går ut på all om inle alkoholkonsumtionen bryts ned i sin stigande trend, så har vi om lio år en miljon alkoholister.

Denna dag skulle kunna sluta som en glädjens och förhoppningens
dag, om vi solidariskt sluter upp kring skalteutskottets förslag. Ingen
gång under min riksdagstid har jag mött så många lacksamma människor,
både äldre och yngre, som efter förra årets öldebatt Del gick en suck
av lättnad bland ett otaligt anlal föräldrar och barnavårdare med lanke
på att mellanölsfioden skulle ta slut. Man kan bara beklaga att del skulle
behövas elt hell år för avvecklingen. Under detta avvecklingsår har öl-
bruket hunnit förstöra en mängd skoldanser och blivit orsak till en mängd
förstörelser av samhällets skolor och egendom. Ur ölburken har mängder   153

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

av ungdomar hämtat sitt "kurage" för inbrott och stölder, m. m.

Hur långl skall del gå innan vi får vilja och ambition till att stävja den förödelse som är å färde? Vi borde vara mogna i alla partier atl slå vakl om människan och hennes välfärd. Allt som är fiende till människan borde vi vara eniga om au bekämpa.

Politiskl borde vi ha fåll insikt nog för all kunna avslå från repre-senlationssprilen och ett dåligt föredöme framför allt för ungdomen. Vi borde kunna tillämpa i hela vårl samhälle vad en socialläkare sade häromkvällen: "Lär barnen all ha trevligt utan spril!"

Den skadegörelse som är för handen är nog för att vi skulle kunna böria lillämpa en ny attityd vid bruket av alkohol. De ord som i dag sagts om massmedias skuld till bruk och missbruk är allvarsord, som borde besinnas av vederbörande. En monopolradio och monopol-TV, som missbrukas på della sätt i styrd propaganda, borde snarligen slällas under en rannsakande debatt.

Slagordet "Restriktioner och förbud löser inga problem" har på nytt använts här i dag. Jag vill svara: Nej, visseriigen inle. men lag och förbud är till för atl hjälpa människor att hålla sig mitt på vägen då de har svårigheler därmed. Varför skall vi på heder och samvete och under hot om vite deklarera den 15 februari varie år? Laghol löser ju inga problem! Var finns konsekvensen i den pedagogiska uppläggningen av samhällets styrning? Vi behöver alltså förbud mot falskdeklaration, men ingen spärr mol alkoholens nedbrytande framfart i samhällel. Man kan kort och gott konstatera: Pedagogiken har oförsvarliga brister.

En fortsatt forskning och en djupare kunskap om alkoholens skadeverkningar är behövliga. Likväl kan vi säga all vi redan nu känner till så många negativa faktorer om alkoholen atl vi bör vara medvetna om vart vi syftar med skatteutskottets förslag. Kunskapen är redan så rikhaltig i detta ärende atl vi borde kunna slå hell enade i kampen mol alkoholen som folkfiende och välfärdsförslörare.

Än en gång vill jag säga: Lål oss visa barmhärtighet med den svage och utslagne i samhället! Restriktioner kan få en god förebyggande verkan och hjälpa oss till en del, men den effektivaste hjälpen är all hell avstå ifrån gifterna.

Sägas skall dock till sisl, även om vi är långt ifrån målet: Del är glädjande all vi är så många som är överens om skatteutskottets förslag! Med denna kommentar vill jag yrka bifall lill skatleutskottels förslag.

154

Fru BERNSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag skall säga några ord om min motion 1529 yrkandena I och 3.

Yrkande 1 innebär att all informalion som alkoholbolagen, Syslembolagel och Vin- & Sprilcenlralen, bedriver i alkoholpolitiskt syfte skall tas över av socialslyrelsen. Anledningen till detla är för del första att jag finner det motstridigt alt elt statligt företag reklamerar mol den vara som man själv säljer. För det andra är jag starkt kritisk mot innehållet

i många av de kampanjer som exempelvis Systembolaget har drivil. När kampanjen för all vi skulle dricka vin i stället för starksprit drevs, fick den som effekt alt vi böriade dricka vin, men vi slutade inle att dricka starksprit Utan att kunna visa det i siffror eller genom undersökningar har jag en känsla av att Systembolaget lär oss nya alkoholvanor, som det sedan blir andras uppgift atl bekämpa.

Nu har vi dessulom på senaste liden kunnal läsa helsidesannonser på temat orken och korken. En annons handlar bl. a. om riuren som lappade orken. Tjuren Filemon af Järnek skall i annonsens saga - underförstått - förföra kossan Blondis. Men riuren Filemon super sig så full alt han inle klarar av sitl mandomsprov. Kossan Blondis går då till riuren Heimdal som är en "Iråkmåns", dvs. han är nykter.

Jag vet inte vilka attityder och värderingar som Syslembolagel vill förmedla med den här annonsen. Del slår visserligen i den alt man gärna vill slå hål på myterna om spritens förträfflighet Men man förstärker också värderingar som kvinnorörelsen - från höger till vänster - tillsammans med många män starkt kritiserar. Systembolaget förslärker värderingar om preslalionskravel i männens sexualitet Socialstyrelsen bedriver upplysning i sex- och samlevnadsfrågor. Med de erfarenheler som man har av sådan upplysning är jag säker på alt man skulle kunna göra bättre alkoholupplysningsannonser än Systembolaget.

Nu har ulskotiet behandlat min motion välvilligt, även om man inte helt har kunnal lillgodose mina krav. Men jag nöjer mig med del skrivna och hoppas alt Systembolaget och socialslyrelsen frivilligt samarbetar i fråga om utformning av alkoholannonser.

Jag har i yrkande 3 i min molion begärt en ulredning om de höga restaurangpriserna på alkohol. När det blir för dyrt att dricka sprit på restaurang, vänder sig många till - som utskottet uttrycker det - tvivelaktiga ställen och dricker under okontrollerade former. Vi kan inte komma fram lill ett alkoholfrill samhälle med nu kända meloder, och del kanske inte heller är önskvärt Därför måste vi driva en polilik som syftar till att människor dricker alkohol under en social kontroll. Delta är utskottet överens med mig om. Men man skriver att man inte kan komma på något sätt atl ändra prissättningen på restaurangernas spritförsäljning. Det är just det jag vill att man skall länka till om och utreda. Jag tycker inte alt utskottet har besvarat min molion om all man skulle kunna utreda della. Jag får väl återkomma i frågan.

Jag skall slutligen kommentera någol av det som Joakim Ollén sade om inköpsåldern på systemet. Han menade att inköpsålder och myndighetsålder skall stämma överens. Jag förslår inle resonemanget bakom det. När vi krävde sänkt rösträttsålder var det inle för att man som 18-åring skulle kunna köpa sprit. Myndighetsåldern stämmer inle heller överens med alla andra åldersgränser, som Joakim Ollén gav sken av. Exempelvis måsle man vara 25 år för atl låla slerilisera sig. Jag iror också alt del är samma ålder för vapeninköp. Det flnns alltså högre ål-

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

155

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977.

A Ikoholpolitiken

156

dersgränser för sådant som vi anser kan få allvarliga konsekvenser. Rösträtt för 18-åringar är däremol ell hälsotecken i vår demokrati.

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr lalman! Jag vill i likhet med många andra kammarledamöter uttala förvåning över dagens debatt Jag har blivit minst sagl konfunderad när jag suttit och lyssnat på debatten. Vi har alt diskutera och besluta om vår framlida alkoholpolitiska målsättning, byggd på APU:s tioåriga utredningsarbete. Vad händer? Jo, debatien fokuseras nästan uteslutande kring procenttalet i vissa ölsorter. Jag träffade en erfaren socialarbetare här i riksdagshuset i dag. Han har i många år arbetat och arbetar med svårt alkoholiserade människor. När han hade lyssnat lill debatten här i kammaren kunde han inte förslå hur debattdeliagarna kunde undgå all la upp även alla andra stora, tunga, viktiga frågeställningar inom alkoholpolitiken.

Nalurliglvis har mellanölels skadeverkningar bland barn och ungdom en given plats i en sådan här diskussion, men en sådan slagsida som hela dagens debatt fått är inte försvarlig. Lål oss vara uppriktiga: Många av oss nykterister har helt och fullt och enligl mitt förmenande ensidigt engageral oss i mellanölsfrågan. Vi har gjorl det i sådan grad atl vi lämnar alla svårt alkoholiserade människor vind för våg - och det rör sig som bekant om hundratusentals människor. Vi har ett ansvar som politiker även för dessa svårl nedgångna människor och deras familjer. Jag vill ha sagt detla, herr talman. Jag förringar icke ölfrågan, men det är fel att föra alkoholdebatten så ensidigt Här måste en ändring ske.

Vår uppgift är att se lill atl barn och ungdom undgår att komma i svårigheter. Men vi har också ell stort ansvar och en slor uppgift atl hjälpa de alkoholskadade. Det är elt stort och allvarligt frågekomplex, där vi måsle greppa hela fältet.

Jag har tillsammans med min partikollega Allan Åkerlind lämnat ell lilel bidrag lill motionsfloden, och därför har jag begärt ordel. Men innan jag säger några få ord om vår molion anser jag mig tvungen alt avge något av en rösiförklaring i ell annal sammanhang. Det gäller frågan om alkoholreklamen.

Först vill jag slå fasl en sak: Jag sympatiserar lill stor del med ulskollsmajorilelens ställningstagande, när ulskollel föreslår riksdagen att begära ett regeringsförslag om förbud mol alkoholreklam. Jag har f ö. under lidigare år själv här i riksdagen framfört molionsförslag om alkoholreklamen. Men jag kan inte förstå och inte heller acceplera atl riksdagen, då den har helt klart för sig att en offentlig ulredning framlagt ett förslag om reklamen för alkohol och lobak, vilkel remissbehandlats och nu bearbetas i handelsdepartementet, totalt sätter sig över den annars i det svenska parlamentet respekterade traditionen atl avvakia med ställningstagande tills propositionen ligger på riksdagens bord.

Det är ell vanligl argument i utskotten atl avstyrka motionsyrkanden med hänvisning till pågående utredning. Jag har för min del funnit mig

i detta förfaringssätt många gånger, även när jag har motionerat i fråga om alkoholreklamen. Den metod utskottet nu vill alt riksdagen skall anta är emot spelreglerna. Man låter en av skattemedel bekostad och med betydande personella ansträngningar genomförd utredning bli en onödig omgång, och det finner jag anmärkningsvärt

Del är vikligi atl framhålla, herr talman, atl reservationen 4 gäller icke /Ö/-eller emo/alkoholreklam. Reservalionen gäller enbart den vidare handläggningen av frågan om alkoholreklamens vara eller icke vara. Ulskolismajoriielen vinner icke en dag genom den här uppläggningen - icke en enda dag. Au frångå gällande praxis tycker jag är fel. När vi hade en socialistisk regering i del här landet - det är ju inle så länge sedan - fick vi som motionerade i denna fråga våra molioner avslagna med moiiveringen alt en utredning sysslar med frågan. Nu när socialdemokraterna är i opposition och väcker en molion, med herr Palme som första namn, om införande av förbud mol alkoholreklam, då släller ut-skollsledamöterna upp - även de borgerliga. Departementet får icke tillfälle atl genomgå remisshandlingar och skriva en proposilion.

Jag lycker, herr lalman, atl i enlighet med lidigare praxis skall den här frågan behandlas i kanslihuset, och förslag därifrån skall komma riksdagen till hända, förhoppningsvis till hösten. Det är den riktiga vägen.

Av denna röstförklaring framgår atl jag kommer att rösta med reservationen 4. Jag hoppas att ingen tolkar min röstning så, alt jag skulle ha tagit ställning i sakfrågan. Jag lar slällning för ett politiskt agerande, ett agerande som är brukligt i det här huset

Så de få orden om min och Allan Åkerlinds molion. I den föreslår vi atl spärrlislorna i systembutikerna skall bibehållas. Vår argumentering är lika ovedersäglig som lättbegriplig. Vill man minska den lotala alkoholkonsumtionen skall man inle underlätta alkoholinköp för dem som bevisligen drar på sig och samhället påtagliga problem med sin förtäring. Här gäller del ofta människor som behöver vård och inte sprit. Genom all ta borl spärrlislorna undanröjer man del enda sambandel hillills mellan alkohol- och vårdpoliiiken. Della bekräftades också av herr Carishamre tidigare i debatien. Utskottet menar att spärrlislorna är verkningslösa i större orter med fiera inköpsslällen och all de på mindre orter utgör en yllerligare börda för människor som är sociall hell eller delvis ulslagna. Del har lydligen inle fallit utskottet in att spritmissbruket för vederbörande måste anses vara en ännu slörre börda. Skall vi tillskynda en sådan alkoholpolitik, som trots fagert lal om motsatsen ökar konsumtionsmöjligheterna för de redan vårdbehövande, borde vi väl i stället se lill all genomdriva legal förskrivning av åtminstone årsbehovet. Jag tror ingen skulle kunna länka sig en sådan behandlingsmetod.

Inom alkoholpolitikens ram borde vi försöka finna vägar all hjälpa alkoholens offer att få vård. Det är därför jag reagerar så starkt mot spärrlistornas avskaffande. Restriktioner och byråkratiskt krångel tycker jag illa om, men ibland kan det vara ofrånkomligt att komma lill rätta med en besvärlig sak genom förhållningsregler.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

157

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nu har utskottet inkl-, de borgeriiga ledamöterna - ell enigt utskott med andra ord - avstyrkt vår molion. Detta beklagar jag. Naturligtvis förslår jag all det är lönlöst att mot ett enigt utskott yrka bifall lill min och Allan Åkerlinds motion, och därför får jag väl inskränka mig lill att deklarera min förnöjsamhet med alt här i talarstolen ha fått torgföra min uppfallning i frågan.

158

Herr SIGNELL (s):

Herr lalman! Tillsammans med herr Rosqvist har jag under den allmänna motionstiden lämnat in en motion, 1976/77:325, i vilken vi tog upp frågan om den alkoholupplysning som bekostas av Systembolaget I vår motion framhåller vi att Systembolaget sedan några år lillbaka regelbundet haft kampanjerom alkoholens riskeroch skadeverkningar saml en omfattande annonsering om svagare och alkoholfria drycker. Kampanjverksamhelen bygger på elt uttalande av departementschefen i proposilionen  1975:143.

Jag vill inledningsvis undersiryka alt vi i vår molion på inlel sätt har riktat krilik mot Systembolaget för genomförda kampanjer, utan vi har framhållit att kampanjernas annonseringar, broschyrer och foldrar har varit mycket välgjorda och atl Systembolaget har all heder av sina ulmärki upplagda kampanjer.

Under den senaste tiden har kampanjer som "Spola kröken" och "Frii-tis" rönt myckel slor uppmärksamhet. Men trots kampanjernas vällovliga syfte och förnämliga uppläggning är det, som framhålls i motionen, alllför många som har ifrågasatt deras trovärdighet Systembolaget kan inle frigöra sig från belastningen av atl vara ell monopolbolag, vars verksamhel hell baseras på försäljning av alkoholhaltiga drycker.

Vi vill med andra ord inte på något sätl ifrågasätta kampanjernas värde när det gäller att få människor all avhålla sig från alkoholhaltiga drycker eller övergå till svagare drycker. Vad vi sagt i motionen är alt de pengar som Systembolaget avsätter för kampanjer i nämnda vällovliga syften bör överföras lill socialstyrelsen. Kampanjer i socialstyrelsens regi skulle utan ivivel få en mera trovärdig prägel.

Under 1976 har enligt uppgift Systembolagets kampanjer koslat omkring 5 milj. kr. Detta motsvarar ungefär en promille av årsförsäljningen. Därtill kommer vissa personalkostnader samt kostnader för lokalutrymmen som ställts till konsumentupplysningens förfogande. Systembolaget har alltså satsat betydelsefulla belopp i ett vällovligt syfte. Jag har tidigare framhållil all kampanjernas uppläggning har varit myckel förnämlig, men för att göra bilden fullständig kan del vara på sin plats alt redovisa atl vi i moiionen uttalat vissa tvivel när det gäller den s. k. "Friliis-kam-panjen", eftersom den lill huvuddelen byggde på välarvoderade ullalanden av "kändispersoner", som enligt uppgifl från välunderrättat håll erhållit tusentals kronor för sina uttalanden. Många av dessa kändisar återkommer i den kolorerade veckopressens reportage från cocktailparties o. d. Jag tror inte att det är många av tidningsläsarna som tror all kän-

disarna går runt på cocktailpartyna med jos och andra alkoholfria drycker i sina glas.

Del är mol denna bakgrund som många äriigt engagerade människor, inte minst inom nykterhetsrörelsen, uppfattar denna del av informationsverksamheten som något tvivelaktigt

Utskotlel har i sitt yttrande om motionen skrivit följande: "Del bör därför på längre sikt kunna övervägas om inte viss del av Systembolagets informationsverksamhet bör överföras till socialstyrelsen i egenskap av centralmyndighet för alkoholinformalionen," Jag betecknar utskottets yttrande som myckel positivt och är glad över utskottets behandling av motionen, Hell naturligt hade jag helsl sett elt tillstyrkande av motionen i dess helhet. Del är nu bara att hoppas alt man vid kommande överiäggningar mellan socialstyrelsen och Systembolaget kommer fram lill alt Syslembolagel bör slälla ekonomiska medel lill socialstyrelsens förfogande. Jag är övertygad om all kommande kampanjer då blir mera trovärdiga.

Till sist, herr lalman, vill jag förklara varför jag i den kommande voteringen inle ämnar stödja reservationen av herr Kristenson och herr Westberg i Hofors om ell öl på 3,2 viktprocent. Våren 1976 röstade jag för atl mellanölet inte skulle särbehandlas ulan las upp i samband med dagens proposiiionsbehandling. Detta ställningslagande uppfattades som ett ja lill mellanöl, vilkel ju inte var fallet. Vad frågan gällde var om mellanölet skulle särbehandlas eller ej.

Men jag vill ändå säga, att jag inte tror alt mellanölel är det allra största alkoholpolitiska problem som vi i dag har att brottas med. Om så skulle vara fallet - dvs. om vårl alkoholproblem inle var slörre -vill jag påstå att vi utan tvivel skulle vara väridens lyckligaste nation, i vad del gäller elkoholproblem.

Men varför kommer jag då inte all rösla för ell starkare öl? Jo, av den enkla anledningen alt jag tror all vi måste komma bort från denna ensidiga debatt om mellanölel. Jag iror atl vi kan få en mera allsidig alkoholdebatl, om vi nu kan koncentrera oss på de verkligt stora alkoholpolitiska problemen.

Men vi får inte vara så optimistiska att vi tror all vi nu kommer att gå en alkoholpolitiskt lindrigare lid lill mötes. Vi får i stället vara beredda på en ökad starkspritskonsumtion bland ungdomen. Kanske kommer det största problemet all bli en ökning av den okontrollerade sprittillverkningen genom hembränning. Langarna räknar säkerligen nu med goda konjunkturer. Alkoholproblemen kommer med säkerhei inte att bli mindre i framliden bara för all vi lyckas få borl mellanölet utan vi kommer, dystert nog, även i framtiden atl få brottas med stora alkoholpolitiska problem i det här landet.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr LINDAHL i Hamburgsund (fp):

Herr talman! Del är med en viss tvekan som jag beslutat mig för att della i en alkoholpolilisk debatt här i kammaren. Uppriktigt sagl

159

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

160

brukar dessa debatter sällan tillhöra de mest högtstående här i kammaren, och jag betvivlar atl jag själv på något sätt kan bidra till att höja nivån. Jag har emellertid några refiexioner i anslutning lill ett par frågor.

Jag tror atl ett alltför vanligl fel när vi diskuterar olika regler, restriktioner och ålgärder för atl minska alkoholmissbruket är, att vi visserligen ser dem ur många olika aspekter men ytterst sällan ur den normale konsumentens synpunkt. Man länker mycket litet på hur den person som berörs av olika regler och restriktioner reagerar. Jag tror atl vi där har en av de största bristerna i den svenska alkoholdebatten. Dagens beslut kommer inle heller atl särskill mycket vare sig förbättra eller försämra läget i detta avseende.

Jag vill instämma i vad Bonnie Bernslröm sade och vad även utskotlel har kommii fram till, nämligen atl del ur många synpunkler är alt föredra atl man dricker på en restaurang, dvs. under i viss mån kontrollerade former, framför att det sker på andra ställen och hell okontrollerat Det är en helt riktig slutsats, som dock inte har lett fram till någol resullal. Hela andan här i deballen, i betänkandet osv. bygger på att man bara skall införa fler restriktioner. Det skall bli spritförbud på flera ställen och man skall dra in vin- och ölrältigheler där sådana finns.

Men vad blir resultatet? För t. ex. ett diskolek och liknande ställen med ölrältigheler kan det med de nya principer som nu uppenbarligen böriar tillämpas av en del länsstyrelser och andra organ bli akluelll att man avskaffar dessa rättigheter. Vad jag förstår kan del inverka på två sätt Antingen slutar publiken att gå till just det slället - och det kanske inte är någon större skada skedd om så händer - eller också använder man sig av den vanliga svenska modellen, man stärker sig ordentligt, inte med öl ulan med brända och destillerade drycker, innan man uppsöker stället, och eventuellt lar man med sig i någon liten fickfiaska. Vad har man då åstadkommit? Jo, en rejält höjd alkoholkonsumtion med hjälp av de här restriktionerna.

Atl utfärda generella regler i det fallet tror jag också är myckel svårl. Man måste nog kunna bedöma det från plats lill plats och från läge till läge. Men man skall vara väl medveten om alt resultatet av lål oss säga en ulskänkningsbroms de faclo kan bli en konsumiionsökning. Och man skall vara väldigt försiktig innan man vidlar sådana åtgärder.

Sedan är det ytterligare en sak jag gärna vill kommentera, och det är frågorna om alkoholreklamen.

Försl kan vi slå fasl att den svenska alkoholreklamen är synnerligen oskyldig. Det lär vara svårl att leta reda på någon mer utmanande annons som har funnits under de senare åren. All del tidigare har förekommit sådana skall jag inte förneka.

Av de sorter som är Systembolagels mest sålda är del ingen som över huvud laget reklameras. Med litel eftertanke borde man kanske här kunna inse ungefär vilken betydelse reklamen har. Folk letar sig sannerligen fram lill vilken spritdryck de vill ha oberoende av reklam.

Vi har, herr talman, ett grannland där del sedan ell lag tillbaka råder

förbud mot alkoholreklam. Visserligen brukar del skämtas friskt om Norge, men del är nog ganska litet i jämförelse med hur friskt norrmännen skämtar om det egna reklamförbudet. Det har dragit ett löje över del hela, givit en gloria åt alkoholen som den inte förriänar. Erfarenheterna därifrån borde vara avskräckande.

Sedan finns del ytteriigare aspekter atl tänka på när del gäller reklam. Vi har här i landet tryckfrihet och yttrandefrihet. Principen är atl man skall ha lov alt säga vad man vill och skriva vad man vill inom vissa gränser. En princip som hillills gällt är att en vara som får säljas och användas här i landet, den får man också lov att tala om att den finns alt köpa.

Nu är alkohol och alkoholhaltiga drycker en företeelse som ogillas djupt av många människor, och de vill därför ha ell förbud mot alkoholreklam. Man kan fråga sig vad del är de nästa gång vill ha förbud mot, vad det är för något som de inte lycker om och som de näsla gång vill slå till med ell förbud mol. Jag är, herr lalman, rädd för atl så här litet grand, steg för sleg, tumma på tryckfriheten. Jag håller gärna med om att detta inte är någon stor fråga, och den lär inle innebära någol mord på den tryckfrihet vi har här i landet. Del finns säkert belydligl värre saker vi kan ta till för det. Men om man böriar här är det sedan lätt att ta ett litet, litet sleg till om något eller några år - och det, herr talman, kan jag inte vara med om. Det är bättre att stämma i bäcken än i ån.

Herr talman! Jag ämnar stödja reservationen 4.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr talman! 1955 genomfördes i vårt land två slora reformer: spriien släpptes fri, och sjukförsäkringen gjordes obligatorisk. När dessa reformer genomfördes värdet kanske ingen som säg deras inbördes samband helt klart. Nu eflerål får man kanske säga all del i alla fall var en viss irösl för de gränsskiklsalkoholisler, vilkas liv och hälsa offrades genom al-koholbeslutei, att de åtminstone fick kostnadsfri vård mot livets slut

Om jag har räknat räll var del 14 av denna kammares nuvarande ledamöler som också deltog i den riksdag som avskaffade Braltsystemet. När detla beslut logs, trodde man all avskaffandet av motboken och överförandet av de medel som syslemet kostat till "posiiiva ålgärder", sådana som forskning, undervisning och förbättrad nyklerhetsvård med särskild tonvikt på ungdom, skulle medföra ett bällre nyklerhetstillslånd i landel. En som visste mycket om alkohol, John Bergvall, sedermera talman i första kammaren, uilryckle i deballen sina djupt grundade farhågor för motsatsen. Han ville inle bära någol medansvar för beslulel och yrkade avslag på proposilionen. Vi vel nu att han fick rätt. Nyk-lerhetstillståndet i landet blev inte bättre.

Jag är gammal nog atl ha upplevt följderna av detta beslut i mill arbele. Vi fick snabbi erfara au skrumplever åter blev en vanlig diagnos på våra kliniker. Delirium tremens blev också vanligl, och bådadera drab-

161

11 Riksdagens protokoll 1976/ 77:117-118

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

162

både nu även kvinnor. Uppgifier som herr Weinehall lämnade här i kammaren i höslas visar också en tydlig ökning av antalet fall med primär levercancer, som förmodligen delvis sammanhänger med alkoholmissbruk. I det kirurgiska och psykiatriska akutklienlelel är höga blodalko-holvärden mycket vanliga. Nyare diagnostiska meloder har givit oss ökade kunskaper om alkoholens verkningar på lever och hjärna. Jag har alltmer fått ett intryck av att allvariiga skador kan uppstå även vid ell alkoholbruk som många skulle beteckna som måltligl eller normalt

Vad mellanölets fria försäljning - men förmodligen inle mellanölet i sig - banat väg för i form av grova alkoholvanor hos ungdomar vet vi. Skadeverkningarna på lång sikt av delta kan vi ännu inle bilda oss en föreslällning om.

För mitt säll all se var Braltsystemets upphävande elt misslag, och detta erkänns mer eller mindre öppet både i proposilionen och i enskilda motioner. Ingen medborgare i della land kan behöva - eller må väl av - att dricka mer än två liter spril i månaden. Den proposition om alkoholpolitiken som vi i dag behandlar fortsätter emellertid, såviit jag förstår, huvudsakligen i de sedan över 20 år uppkörda hjulspåren. Mera radikala ålgärder bedöms som politiskt omöjliga.

De senaste 22 årens alkoholpolitik måste från medicinsk synpunkt betraktas som ett experiment som misslyckades. Om experiment misslyckas, bör man undersöka varför så sketl. Det kan bero på atl hypotesen var felaktig, men också på atl försöksbetingelserna och metodiken var dåliga. I båda fallen måsle man gå lillbaka till ulgångspunkien och böria på nytt - om man anser frågan betydelsefull.

För min del tror jag atl i varje fall förutsättningarna var felaktiga: 1955 års reform, liksom det nu framlagda förslaget, bygger på en alltför naiv tilltro lill den mänskliga karaktären och en alllför slor överskatlning av effekterna av upplysningsverksamhet

Det framgår av uttalanden i propositionen och från vederbörande utskott atl man nu framför alll vill prioritera forskning inom det beleende-och samhällsvetenskapliga området, och jag lycker mig kunna utläsa en besvikelse över att den medicijiska forskningen hittills inle givit större utdelning. Jag medger gärna atl en del av den medicinska forskningen på ett olyckligt säll kommii alt fixeras vid frågan om alkoholens akul-effekter, särskilt i relation till bilkörning. Jag har emellertid en slark känsla av atl väsentliga genombrott kan väntas på mer fundamentala områden, som gäller de biologiska faktorer hos individen som gör alt somliga blir alkoholister och andra inte, nämligen de ämnesomsättnings-processer i lever och hjärna som reglerar och bestämmer både vårl behov av alkohol och de skadeverkningar som följer i alkoholbrukets spår. Alt mycket av detta betingas av ärftliga faktorer - eller möjligen kan grundläggas i fosteriivel - förefaller nu allt sannolikare.

Ända lill den allra senaste tiden har del kanske varit rimligt atl när man befunnit sig i ovisshet om vilkel som vägt tyngst, arv eller miljö, har man satsat på den senare, som man i alla fall kanske kunde göra

någol åt Vad vi lärt oss av framsteg, och besvikelser, när det gäller motsvarande forskning om åderförkalkningssjukdomarna innebär emellertid förhoppningar att man även i fråga om alkoholism och andra be-roendelillslånd skall kunna spåra riskfall myckel tidigt och kanske även finna behandlingsmetoder med förebyggande effekt. Jag har velal säga della, herr lalman, därför all jag tror det finns en tendens jusl nu att underskatta den medicinska forskningens fundamentala möjligheter att påverka missförhållanden i samhället som är knutna till enskilda individers avvikande mönster - på det cellkemiska lika väl som på det psykologiska området.

Därmed har jag inle avsell atl undervärdera sådana omgivningsfaktorer som har med samhället och dess spelregler alt göra. Självfallet spelar omgivningen en stor roll för uppkomsten och vidmakthållandet av missbruk. Dels är del en fråga om tillgänglighet - del gäller både alkohol och narkotika -, dels är del en fråga om livsstil, om mönster som stöd åt de annars lätlledda.

Jag gör mig inga illusioner om effekten av information från socialstyrelsen. Folk vill inte att myndigheterna skall föreskriva deras beteende, vare sig det gäller brödskivor eller en snaps till målen. En av mina förelrädare, Magnus Huss, lär ha rest runt i landet och visat upp skrumplevrar på burk för en bekymrad allmoge. Jag tror inte della skulle hjälpa nu. Det allra viktigaste är att få fram - eller tillbaka! - levande exempel på en fin livsstil, som unga människor kan identifiera sig med och försöka efieriikna. Idrottsmän och skådespelare skulle här kunna göra en väsentlig insats. Men jag är naturiigtvis också medvelen om att inte alla människor kommer all kunna undvara alkoholen som ett medel alt "lätta livets bördor och mildra mötande bekymmer".

Socialministern tror och hoppas atl hans alkoholpolitik skall ge resullal. Själv är jag skeptisk. Jag tror inte atl man kommer att få några nämnvärda effekter av de ålgärder som nu föreslås. För egen del har jag inle framfört några konkrela motförslag, eftersom jag bedömt förslag som mera effektivt begränsar tillgängligheten till alkohol som politiskt utsiktslösa i dag.

Men när man, som socialministern, i propositionen förklarar att missbruk av alkohol är ett av våra största sociala problem, och om man tror att förslagen verkligen skall medföra en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen, då skulle jag vilja föreslå all man säiter upp en tidtabell och en alkoholpolilisk programbudgei, inle bara beträffande utgiftssidan utan också för resultatsidan. Riksdagen och skattebetalarna bör, år för år, få vela vilka resultat man kan visa upp. Vart eller vartannat år bör man ha en - som det nu brukar kallas - kontrollstation, och det bör finnas en klar strategi för vad man då skall göra, om inte de uppsatta målen nås. Hela detta problem är alllför viktigt för alt man längre skall kunna nöja sig med fromma förhoppningar allenast.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

163

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

164

Herr STENSSON (fp):

Herr lalman! För ett par år sedan angav den alkoholpolitiska ulredningen antalet alkoholskadade till 300 000. Statens medicinska forskningsråd redovisar i en undersökning alt Sverige redan under 1980-lalel måste räkna med atl del finns mellan 800 000 och 1,2 miljoner alkoholskadade. En undersökning som gjorts av Slockholms läns landsting synes bekräfta della. Jag har sett uppgifier om att man i Stockholms kommun i dag räknar med atl del finns 50 000-60 000 alkoholskadade. Man kalkylerar med en åriig ökning på 5 000 ä 6 000 personer som får dras med alkoholskador. Om man räknar med följdproblem för familjemedlemmar, är det en mycket stor grupp som verkligen lider av de problem som alkoholbruk och därav följande alkoholmissbruk orsakar.

I tidningen Alkohol och narkolika nr 6 år .1976 redovisas en undersökning angående skolungdomens konsumtionsvanor bl. a. beträffande alkohol. Där sägs att betydligt över hälften av eleverna i årskurs 6 konsumerar alkohol och i årskurs 9 ca 90 96. Man skulle kunna tro att förhållandena är bättre på landsbygden - men undersökningen ger vid handen atl konsumtionsvanorna när det gäller alkohol är tämligen lika i tätort och på landsbygd.

Docenten och narkolikaforskaren Nils Bejerot menar alt vi är tillbaka till samma alkoholkonsumtion per invånare över 15 år som vi hade vid. sekelskiftet då frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och den unga arbetarrörelsen gick lill storms mol superiet I verkligheten är silualionen kanske ännu sämre, efiersom dryckesvanorna nu gått betydligt längre ned i åldrarna än vad de gjorde vid sekelskiftet Det kan betyda atl vi måste räkna med många unga alkoholister under det närmaste decenniet Alla ansvarskännande vill vara med om alt bromsa den katastrofala utvecklingen på alkoholskadeområdet som ovanslående referat avslöjar.

"En ansvarig alkoholpolitik" borde få stå som rubrik över del beslut Sveriges riksdag fattar denna dag. För att komma lill rätta med ett av våra största sociala problem krävs såväl samhällsinsatser av restriktiv beskaffenhet som förbällring av sociala förhållanden. Men främsi kommer det att krävas personligt engagemang och ställningslagande i solidarilel med dem som ej orkar slå emol dryckessedernas tryck.

I dagens långa debatt och många inlägg har jag inte hört någon som sökt argumentera mot bedömningen i regeringens proposition, all vi här har att göra med ell av våra slörsla sociala problem. Ingen har heller erinrat mot skalteutskottets klarl definierade mål: all minska alkoholkonsumlionen. Delta kan ske genom att nykterister fortsättningsvis också håller sig till absolutism och all av dem som använder sig av alkohol fler och fler dricker mindre och mindre av de alkoholslarka dryckerna. Del handlar alltså om solidaritet

Hur mycket är människor utan alkoholproblem villiga att offra i bekvämlighet och förment trivsel för de alkoholberoendes skull? Lättillgängligheten spelar här en viktig roll. Romantiken kring alkoholen måste

borl. Alkoholseden vid festliga tillfällen såväl i hem och familj som i officiella sammanhang måste allvariigt ifrågasättas. Ungdomen protesterar visseriigen mot vuxensamhället - men ungdomen lar också efter Vuxna måste besinna sitl ansvar. Det är ett viktigt led i en ansvarig alkoholpolitik.

Representanter för del officiella Sverige inom näringsliv och samhällsinstitutioner måste besinna atl en ansvarig alkoholpolitik kräver alt man tar önskemålen om alkoholfri representation på allvar. Det gäller själva livsstilen. Alkoholpoliliska utredningen sade bl. a. atl alkoholpolitiken skulle syfta lill atl avglorifiera alkoholen, alt öka den helnyktra sektorn och främja avhållsamhel under uppväxttiden saml skapa och vidmakthålla goda kunskaper om orsaker, egenskaper och verkningar av alkohol. Information och undervisning måste framhålla de personliga riskerna med atl dricka alkohol. Den personliga hållningen är den springande punkten i den ansvariga al koholpolili k som har som målsäilning all minska alkoholkonsumlionen.

Tyngdpunkten i förslaget läggs på insalser för ungdomen. Ja, helt visst är det så att ungdomen måsle vinnas för andra sätt än alkoholberusning för att söka välbefinnande, avslappning och upprymdhet. Vi måste finna andra vägar lill onödiga hämningars upplösande och lill olika trivselinslag. Här får vi i slor utsträckning lita till ideella, kyrkliga och frikyrkliga organisationer. Men också grundskolan, där samhället träffar prakliskt laget alla ungdomar, kan engageras ylleriigare om lid och resurser ges.

I milt hemlän, Östergötlands län, har landstinget sedan ell flertal år lillbaka anslagit medel för upplysningsverksamhet kring alkohol, narkotika och tobak i klasser på grundskolans högstadium. Ungdomens nyk- ■ terhelsförbund har organiserat kursverksamheten. Till ifrågakommande skola kommer representanter för nykterhelsorganisationer och informerar om kursens syfte och uppläggning. I klasserna utser eleverna själva kamrater som får bevista en kurs i nykterhetsorganisationens regi. Dessa kurser är av myckel gediget slag. Oftast utses elever med ledartalang att besöka dessa kurser. Efter en nära veckolång kurs, där också skolans studiereklor eller annan lärare tidvis deltagit, går ifrågavarande elever in i årskurs 8 och genomför de lektioner man fått hjälp med atl lägga upp. En påtagligt hög lyssnarintensilet har märkts i dessa klasser, där de egna årskamraterna undervisar om alkohol, narkotika och tobak och vådorna av atl använda dessa njutningsmedel.

Herr Sträng hade en sats i sitt anförande som jag tecknade ned i mitt manuskript. Han sade: "Resultat kan det bli när ungdom talar lill ungdom på räll säll." Jag kan inte ansluta mig lill herr Strängs syn på alkoholpolitiken, men den här satsen lycker jag var myckel riklig.

I vår kommun har vi också ulnyujat dessa instruktörer i årskurs 6. Vidare har Hem och skola-föreningen anordnat möten där dessa elever genomfört sina väl utarbetade lektioner.

Kursarrangemangen kostar visseriigen vederbörande kommun en del.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

165

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Det är dock väl använda pengar, synes del mig. Del lär emellertid vara så atl inte alla kommuner i vårt län anser sig kunna salsa på denna verksamhet, men det kan knappast vara av ekonomiska skäl. Motsvarande verksamhel flnns i flera län - del vel jag - men totalt torde det inte vara mer än drygt 80-talet kommuner som varit med i verksamhet av detta slag.

Jag anser att det är angeläget all nyklerheisorganisalionerna använder ökade anslag till att bygga ut sådan verksamhet som här berörts. Det bör kunna leda lill alt flera elever från varie kommun och rektorsområde får deltaga i instruktörskurser och all uppföljningskurser anordnas i slörre utsträckning.

Tyngdpunkten i förslaget läggs på insatser för ungdom, säger propositionen och skatteutskottets belänkande. Del gäller alt fullfölja de intentionerna på alla beslutsnivåer och i alla samhällssektorer.

Herr talman! Jag ber att på alla punkter få yrka bifall lill skatleutskottels hemslällan i betänkandet nr 40.

I detta anförande inslämde fru Swarlz (fp).

166

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Herr talman! Den alldeles övervägande delen av vårt folk som använder alkohol är måttlighetsförbrukare. Ungefär 10 96 av alkoholkonsumenterna beräknas förlära mer än vad som är hälsosamt. Självfallet har därför samhället ett slort ansvar all hjälpa denna stora grupp av missbrukare. Ell sätl att minska alkoholförbrukningen är all göra rusdryckerna - delta hemska ord - mindre lättillgängliga. Med tanke härpå har Systembolaget hittills fört en mycket restriktiv politik när del gäller elablering av nya försäljningsställen. I allmänhet har inte mer än två å tre nya butiker tillkommit per år. Beslut om denna reslrikliva linje fattades av riksdagen redan i mitten av 1950-lalel och ligger forlfarande lill grund för eta-bleringspoliliken.

Människors berättigade krav på service har emellertid väsentligt ökat sedan 1950-talet, Inom de allra flesta områden har också servicen avsevärt förbättrats. Så är dock inle fallel när det gäller detaljhandel med vin och sprit, även om utlämningsställen för beställda varor etablerats på många orter utan systembutik.

Det är nu glädjande att proposition 1976/77:108 visar förslåelse för allmänhetens krav att systembutik skall flnnas inom rimligt avstånd från hemorten. Del heler också att renl förelagsekonomiska inlressen måste stå tillbaka för berättigade servicekrav och att det sålunda bör kunna ges avkall på kravet på lönsamhet för varie enskild systembutik.

Socialministern konstaterar att t. o, m. invånare i vissa större tätorter f n, kan få färdas avsevärda sträckor för all komma lill ort med systembutik, och han förordar därför en successiv komplettering av bu-liksnätet där det f n, är glesast.

Kommunerna har ett givet intresse i frågor rörande elablering av sys-

lembuiiker, inte bara för atl det för merparten av kommuninvånarna är önskvärt med en sådan butik, ulan också för att det är ostridigl att en systembutik leder till.ökad omsättning för andra butiker på orten, vilket i sin tur medför möjlighet till allmänt förbättrad handelsservice på orten i fråga. Mol bakgrunden härav är det enligl min mening fullt följdriktigt all de kommunala myndigheterna får sin yttranderätt när del gäller nyetablering, nedläggning och flyttning av butik inskriven i lag, vilkel nu föreslås. Kommunerna föreslås också få rätt till överprövning av Systembolagets beslut i hithörande frågor.

Skatteutskottet har i sitl belänkande 1976/77:40 i huvudsak biträtt de riktlinjer som angivits i propositionen när det gäller komplettering av syslembuliker. Utskotlel menar dock att det inte är lämpligl att låsa elableringen vid elt bestämt antal butiker åriigen eller all införa någon form av kvotering. Prioriiering bör enligl utskottet även ske med beaktande av alkoholpolitiska och kommunala intressen. Utskottets slutsats är härvidlag av så stort intresse att jag citerar den ordagrant: "En sådan elableringspoliiik innebär all kommuner, som har centralort med ett befolkningsunderlag som åtminstone motiverar en bulik med begränsal öppethållande, kan få en egen systembutik inom rimlig tid om de så önskar."

Följer nu kammaren utskottets enhälliga förslag härvidlag innebär detta all fru Sundberg och jag fåll vår motion 1444 om generösare regler för elablering av systembutik i huvudsak bifallen, varför jag, herr talman, inte har någol yrkande i denna fråga.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Överläggningen var härmed slutad.

Skatteutskottets betänkande nr 40

Mom. I, 2 a och b

Kammaren biföll vad utskotlel i dessa moment hemställt

Mom. 2 c, d och e

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 1 av herr Wärnberg m, fl, i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller skalteulskollels hemslällan i betänkandet nr 40 mom. 2 c, d och e röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 1 av herr Wärnberg m. fl. i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-propositionen. Då herr Wärnberg begärde rösi-

167

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

räkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 164

Nej - 145

Avstår -     6

Mom. 2 f och g saml mom. 3 a I, a 2 och a 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Mom. 3 a 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels motionen nr 1537 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 40 mom. 3 a 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1537 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Boriänge begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej -   14

Avslår -      1

Mom. 3 b och mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt

168

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 238 av herr Ollén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ollén begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalteutskottets hemställan i belänkandet nr 40 mom. 7 röstar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 238.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Ollén begärde röst-

räkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 262

Nej -   32

Avstår -   21

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa momeni hemställt.

. Mom.  10

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemslällan, dels det av herr Lindkvist under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lindkvist begärt volering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skalieulskotlels hemställan i belänkandel nr 40 mom.  10 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil del av herr Lindkvisi under överläggningen framslällda yrkandel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför volering med omrösiningsapparat verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184

Nej - 124

Avstår -     7

Mom. Ila och b

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Mom. lic

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 1501 av herr Magnusson i Nennesholm m, fl, och nr 1537 av herr Werner m, fl, i motsvarande delar, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärl votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skaileulskoilels hemslällan i belänkandel nr 40 mom,  II c röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionerna nr 1501 och 1537 i molsvarande delar.

169

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej -    18

Avstår -     3

Mom. 11 d och mom. 12-14

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemställt.

Mom. 15 a

Proposilioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 2 av herrar Söderström och Lundgren i molsvarande del saml 3:o) reservationen nr 3 av herrar Kristenson och Westberg i Hofors i molsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Södersiröm begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Kristenson begärl volering beträffande kontrapropositionen upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren lill konlraproposilion i huvudvoteringen angående skatteutskottets hemställan i belänkandet nr 40 mom. 15 a antar reservationen nr 2 av herrar Söderström och Lundgren i molsvarande del rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit reservalionen nr 3 av herrar Kristenson och Weslberg i Hofors i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparat verkslälldes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   40

Nej -   81

Avslår - 194

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

170

Den som vill alt kammaren bifaller skalteutskottets hemslällan i betänkandet nr 40 mom.  15 a rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herrar Krislenson och Weslberg i Hofors i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens     Nr 118

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Kristenson begärde röst-        Onsdaeen den

räkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröst-    27 aoril 1977

ning gav följande resultat:                                                                

Ja - 196                                                                    Alkoholpolitiken
Nej - 100
Avstår -    19

Mom. 15 b

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 16

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 4 av herr Krislenson m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Södersiröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 40 mom.  16 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 4 av herr Kristenson m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Södersiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 245

Nej -   61

Avslår -     7

Mom. 17 a-d

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1537 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i belänkandel nr 40 mom.  17 a-d röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1537 i molsvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge

171

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej -    13

Mom. 17 e

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 5 av herr Wärnberg m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wärnberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalieulskotlels hemställan i betänkandet nr 40 mom.  17 e röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Wärnberg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Wärnberg begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 166 Nej - 148

Mom. 18

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 1537 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hagberg i Borlänge begärl votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller skalleulskoiiets hemställan i betänkandet nr 40 mom.  18 rösiar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall lill moiionen nr 1537 i molsvarande del.

172

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Hagberg i Borlänge begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej -    13

Avstår -      I

Mom. 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt

Kulturutskottets betänkande nr 40

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels reservalionen av herr Andersson i Lycksele m, fl,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemslällan i be
tänkandet nr 40 mom. 1 röstar ja,
den det ej vill röstar nej.                            ■

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 161

Nej - 152

Avstår -      I

Mom. 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa momeni hemsiällt

§ 2 Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

Föredrogs socialulskollels betänkande 1976/77:24 med anledning av molioner om vissa medicinska specialiteter.

I delta betänkande behandlades motionerna

1976/77:273 av herr Wiklund m. fl, (s) såvill nu var i fråga (yrkandena 1-3),

1976/77:364 av herr Wästberg i Stockholm (fp) och fru Andrén (fp),

1976/77:475 av herr Palme m. fl, (s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 4),

1976/77:704 av fru Fraenkel (fp) och fröken Bergström (fp),

1976/77:728 av fröken Pehrsson m. fl, (c),

1976/77:733 av herr Werner m, fl, (vpk), vari såvill nu var i fråga (yrkandet 4 samt yrkandet 5 i vad avsåg yrkesmedicinska kliniker och yrkesmedicinska specialister) hemställts atl riksdagen ullalade

4. alt landsting med regionsjukhus ulan yrkesmedicinska kliniker bor-

173

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

de inrätta riänster och anslå medel för sådana kliniker i sin budget för år 1978,

5. att utredningen om förelagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet gavs tilläggsdirektiv i syfte all utredningen skulle arbeta fram förslag till uibyggnad av yrkesmedicinska kliniker på länsplanet och nödvändiga utbildningsresurser för att kunna uppnå ell uppskattat behov av ca 150 yrkesmedicinska specialister (och 200 yrkeshygieniker) före 1985, och

1976/77:979 av fröken Pehrsson m, fl, (c).

Utskottet hemställde

1,    belräffande utbyggnad av den reumalologiska vården all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:273 (yrkandena 1-3), motionen 1976/77:704, motionen 1976/77:728 och moiionen  1976/77:979.

2,    beträffande inrättande av medicinsk specialitet i alkoholistvård m, m. att riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:364,

3,    beträffande utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamhelen att riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:475 (yrkandet 4) och motionen 1976/77:733 (yrkandet 4 samt yrkandet 5 i vad avsåg yrkesmedicinska kliniker och yrkesmedicinska specialister).

174

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! I motionen 733 om företagshälsovården kräver vänsterpartiet kommunisterna alt riksdagen ullalar atl landsting med regionsjukhus utan yrkesmedicinska kliniker bör inrätta riänster och anslå medel för sådana kliniker i sin budget för år 1978, samt all ulredningen om företagshälsovård och yrkesmedicinsk verksamhet ges tilläggsdirektiv i syfte atl ulredningen skall arbela fram förslag till uibyggnad av yrkesmedicinska kliniker på länsplanei och nödvändiga utbildningsresurser för atl kunna lillgodose ett uppskattat behov av ca 150 yrkesmedicinska specialister och 200 yrkeshygieniker före 1985, Den hänsynslösa ulslagningen av arbetare ur produktionen, de slora olycks- och hälsoriskerna i arbetslivet och alla de faror som lurar med nya arbetsmetoder och malerial är skäl lill atl samhället måste ta ansvar för förelagshälsovården och en snabb uibyggnad av de yrkesmedicinska klinikerna.

Frågan om de yrkesmedicinska klinikernas organisalion och behov behandlades redan 1963 av en för della ändamål särskild ulredning, som fastsiällde all del föreligger elt absolut behov av yrkesmedicinsk verksamhet. Men vad har samhället tagit för ansvar? Det som hillills kunnat redovisas på della område är verkligen inie någol all försöka framställa som att man arbetar i frågan med stort intresse. Utskottet säger i betänkandet följande: "Ulskollel vill understryka all del är angeläget all yrkesmedicinen fortlöpande byggs ut på både regionnivå och länsnivå," Sedan säger utskottet att frågan är under behandling i ulredningar och yrkar därför avslag på motionen.

Ja, detta är den vanliga vägen man använder sig av för atl på ett snyggare sätt avslå förslag eller fördröja ett förverkligande. När det gäller

yrkesmedicinen har verkligheten för länge sedan rusat ifrån ulskollel, den verklighet som gör del nödvändigt för arbetarna i det här landel alt yrkesmedicinska kliniker kommer lill slånd.

Redan 1963, när utredningen lade fram sitl betänkande, fanns det yrkesmedicinsk verksamhet. Det fanns en yrkesmedicinsk central och en yrkesdermatologisk klinik vid Karolinska sjukhuset i Slockholm, det fanns en yrkesmedicinsk avdelning vid Södersjukhuset, det fanns en yrkesmedicinsk klinik i Lund och det fanns yrkesmedicinska mottagningar vid lasaretten i Eskilstuna och Örebro. Det som egentligen har åstadkommils sedan 1963 av vad utredningen föreslog är alt mottagningen i Örebro har gjorls lill klinik och atl det fatlats beslut om enheier i Umeå och Linköping. Utredningsförslaget innebar i slort en yrkesmedicinsk klinik vid varie regionsjukhus - det finns sju sjukhusregioner. Under de 14 år som gått sedan ulredningen lades fram har endasl en av de föreslagna yrkesmedicinska klinikerna tillkommit. Under elt år - från den I januari 1976 till den I januari 1977 - har endast en - säger en - riänst medgivits och inrättats inom yrkesmedicinen.

Detla talar för all de krav som vi släller i moiionen verkligen är moliverade. Vari har socialdemokraterna, som också motionerat i den här frågan, tagit vägen? Kan ni verkligen vara nöjda med denna brist på ansvar från samhällels sida för yrkesmedicinens uibyggnad?

Skall vi nöja oss med den utveckling som utskottet redovisar? Ja, det innebär i så fall en yrkesmedicinsk riänst om året, vilkel skulle bli 21 riänster 1985, då del i stället uppskattningsvis behövs 150 sådana riänster, om vi skall kunna bevaka arbetarnas intressen och behov.

Ännu avlägsnare med den här ulvecklingen ler sig socialstyrelsens principprogram för yrkesmedicin även inom länssjukvården.

Riksdagen kan alltså inte med ansvar låta frågan vandra vidare i ulredning efter utredning utan måste se lill all förverkliga 1963 års ulredningsförslag.

Vi kan klarl konstalera all en yrkesmedicinsk klinik vid vart och ell av de sju regionsjukhusen i dag är otillräckligt Utvecklingen har gått fort när del gäller förstöring av arbetsmiljöerna, nya skadliga ämnen har tillkommit i ökad takt - ämnen som vi inte känner verkningarna av. Hela frågan om arbetsmiljöerna och deras skadliga inverkan på människorna har också rasal i väg under del senasie decenniet Della konsla-terande kan vi göra samtidigt som vi konstaterar all ålgärderna för all utreda dessa verkningar inte på långl när har följt med utvecklingen.

Alltså: Vi är i dag på detla område sämre rustade än vad vi var 1963, och del anser utskottet att vi skall finna oss i. För vår del kan vi inte göra del.

Jag minns den deball om just yrkesmedicinska kliniker som jag i maj 1975 hade med herr Gustavsson i Alvesta, den nuvarande socialministern. Den gången hade man inle satt i gång verksamheten i Umeå därför all man inle hade fåll någon att söka professuren. Vid det tillfället hävdade jag atl del fanns anledning att ändå lillsälla tekniker- och läkarriänslerna

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

175

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

så länge, och jag är övertygad om att hade riksdagen gåll med på del förslaget hade åtminstone den yrkesmedicinska kliniken fungerai i dag. Men vi skall lydligen fortfarande vänta med yrkesmedicinsk klinisk verksamhet i Umeå.

Den I juli 1975 skulle vid regionsjukhuset i Linköping ett samarbete komma lill slånd med en professur vid högskolan, där yrkesmedicinen skulle vara lyngdpunkien. Det sades också 1975. I utskottets betänkande nu kan vi konslalera all det enda som skett är atl ell beslut har fattats om inrättande av en enhet vid regionsjukhuset i Linköping. Alltså: Ingel förverkligande här heller.

Vänsierparliel kommunislerna har i den akluella moiionen också lagl fram förslag om en målsäilning för uibyggnad av yrkesmedicinska kliniker även på länsplanei före 1985. Del är ungefär delsamma som so-cialsiyrelsens principprogram. Del räcker emellertid inle all socialslyrelsen sätler in detta i ett program - del är nödvändigt atl riksdagen fattar beslut om en sådan målsättning och vidarebefordrar den till ulredningen för all utredningen skall kunna visa på hur del här skall organiseras. Men inle heller på denna punkt vill utskottet vara med.

Herr talman! Jag vill avsluta med alt yrka bifall till vpk-molionen 733.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

176

Fru FR/€NKEL (fp):

Herr lalman! Reumatism är onekligen en av våra största folksjukdomar. Alla åldrar är representerade bland de omkring en miljon reumatikersjuka i vårl land. Reumalikervården har varit och är fortfarande eftersatt Del finns flera orsaker lill delta, som jag nu inte skall gå in på. Del krävs emellertid verkliga krafilag för all man skall kunna la igen alll del som under årens lopp försummats.

1 socialulskollels belänkande nr 24 flnns del elt avsnitt om utbyggnad av den reumalologiska vården. Avsnittet sträcker sig över en och en halv sida. Läser man noga finner man alt det är en ganska positiv skrivning om den framlida reumalologiska vården. Men i år, 1977, som av FN proklamerats som världsreumatismårei hade det väl ändå varit bra, om del blivii ell mera uiförligi och helsl elt eget belänkande. Socialutskottet hade då visal alt del uppmärksammade året och all del på allvar vill arbeta för att uppfylla de krav som reumatikerna med rälla ställer på samhällel.

I en molion av fröken Bergström och mig begär vi all del skall utarbetas en ny plan för reumalikervården. I andra molioner ålerfinns liknande yrkanden, men samlliga har avstyrkts. Motiveringen är alt socialstyrelsen i sin verksamhetsplanering för 1977/78 överväger atl ta upp frågan om en översyn av den reumalologiska vården. "Överväger", del är i sanning för mig ell myckel vagl ord! Men följande mening i ulskollsbetänkandet

lugnar mig litel och inger mig en förhoppning om att det blir allvar av med översynen och att utskottet kommer att följa ärendet och vidta åtgärder, om inte översynen skulle bli av. Jag skulle, herr talman, gärna vilja läsa in denna mening i riksdagsprotokollet Den lyder: "Utskottet förutsätter att man i del översynsarbete, som i enlighet med det anförda kan förutses, kommer alt la upp bl, a, frågorna om hur rekrytering av specialistläkare till reumatologin skall stimuleras och om hur utbildning i reumatologi skall möjliggöras för andra läkarkaiegorier, som kommer i konlakt med reumaliskl sjuka palienier." Med del sagda vill jag, herr talman, yrka bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! I socialulskollels betänkande nr 24 behandlas tre molioner som några partikamrater och jag lämnat till delta riksmöte. Det gäller ett krav på atl allmänläkarna skall få mer utbildning i ämnel reumatologi. I dag är läget hell otillfredsställande. Vi vet att allmänläkarna många gånger är de som först får ta emot reumatikerna, och del är viktigt att allmänläkarna då har en sådan utbildning att de på ett lidigl stadium kan ställa en riktig diagnos.

Allmänläkarulbildningen är otillfredsställande på det område det här gäller, och den är mycket olika på olika utbildningsplatser i vårt land. Den omfattar exempelvis 22, 14, 11, 9, 8 eller 4 limmar - helt beroende på i vilken del av landet utbildningen sker. Vi förslår alla att dessa få-timmar är hell otillräckliga.

Vi har i en motion krävt att utbildningen i reumatologi skall utökas för allmänläkarna. Vi har i ett andra motionskrav hemställt om en utökad utbildning av specialister inom reumatologin. En miljon människor i vårt land lider av reumatiska sjukdomar, och vi har alldeles för få specialister på della område. Del ärdärförangelägel alt specialistutbildningen på del här områdei stimuleras,

I ett tredje motionsyrkande begär vi atl barnreumatikervården skall tillgodoses på ett bättre sätl än hittills. Ca 5 % av alla reumatikersjuka i landet drabbas av sjukdomen före 15-årsåldern, En läkare som ägnar sig ål barnreumatiker påpekar att ledgångsreumatism hos barn inte är ovanligare än exempelvis sockersjuka i barnaåren. Vi har i dag bara en avdelning, där reumatikersjuka barn behandlas, nämligen i Lund. Det är nödvändigl all vi får fler sådana avdelningar, och om man utökar antalet riänster finns del möjlighet att få en sådan också här i Slockholm.

Detta är vad vi hävdat i våra motioner. Jag lycker atl utskottet har behandlat motionerna väl. Utskottet skriver alt frågorna om det medicinska innehållet inom reumatologin i regionsjukvården f n. behandlas inom regionsjukvårdsutredningen och att denna beräknas slutföra sitt arbele under innevarande år. Utskottet skriver vidare att enligt vad man inhämtat socialslyrelsen i sin verksamhetsplanering för budgetåret 1977/78 överväger att ta upp frågan om en översyn av den reumalologiska vården. Utskottet menar atl det inte nu borde vara nödvändigl att ta

177

12 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

initiativ från riksdagens sida.

Jag vill också cilera följande uttalande av utskottet lilel längre fram i belänkandel: "Utskottet förutsätter att man i det översynsarbete, som i enlighet med del anförda kan förutses, kommer alt ta upp bl. a. frågorna om hur rekrytering av specialistläkare till reumatologin skall stimuleras och om hur utbildning i reumatologi skall möjliggöras för andra lakar-kategorier, som kommer i kontakt med reumatiskt sjuka patienter." De läkare som härmed avses är allmänläkarna. Man nämner inle särskill barnreumatikervården i utskottsbetänkandel men jag tolkar ändå skrivningen så all man lar med barnreumalikerna i den översyn som man pekar på.

Jag har, herr talman, ingel annat yrkande än utskottets, men jag hoppas att vad utskottet har sagl verkligen snabbt kommer au fullföljas. I annal fall ämnar jag ålerkomma lill frågan.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Ifrån ulskolieis sida vill jag först ta upp frågan om den yrkesmedicinska verksamheten och den motion som kommer ifrån vpk-håll. Som framgår av utskottets skrivning pågår del ulredning om frågan, och vi har inte kunnat komma längre än lill all undersiryka viklen av all den utredningen arbetar skyndsaml. Men jag vill gärna säga alt här är det ett bristområde som vi har inom yrkesmedicinen. Del är svårt all få fram expertis. Det finns visserligen dispensmöjligheier, men över huvud tagel är del resursbrist vi har atl göra med. Jag yrkar på denna punkt bifall till utskottets hemställan.

När del gäller frågan om de reumatiska sjukdomarna har jag inle mycket atl säga därför all här har del inle yrkats bifall till de motioner som är väckta. Och det synes som om moiionärerna är tillfredsställda med den skrivning som utskottet har gjort på den här punkten.

Jag ber alltså att få yrka bifall lill utskottets hemställan i dess helhet

178

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr lalman! Jag kan konsiatera att herr Svensson i Kungälv inte heller hade myckel all säga beträffande de yrkesmedicinska klinikerna och verksamheten där.

Förra gången, alltså 1975, då jag diskuterade den här frågan hade vi en socialdemokratisk regering, och då var en borgerlig ledamol uppe och försvarade utskottet Men den här gången är det tvärtom, en borgerlig regering och en socialdemokrat som går upp och försvarar utskottet. Det är rätt festligt Jag vel inle om det ligger någonting speciellt i detla. Men jag kan inte som socialdemokraterna gör förlika mig med att man bara fortsätter och utreder den här frågan om de yrkesmedicinska klinikerna.

År 1963, som jag påpekade i mill inledningsanförande, hade vi yrkesmedicinsk verksamhel i del här landel. Och del enda som tillkommil sedan det här förslaget lades fram av ulredningen 1963 är atl en lidigare

mollagning har gjorls lill klinik. Jag kan inle på något sätt förslå hur man från socialdemokratisk sida kan låta sig nöja med elt så dåligt förverkligande av en så pass angelägen sak.

När socialdemokraterna i januari i år motionerade med ungefär samma motionsiexl som vi har beträffande yrkesmedicinska kliniker borde de också ha känt lill att frågan var föremål för utredning. Då kan man ställa sig frågan: Varför motionerar socialdemokraterna, eller varför har de nu hoppat av? Det skulle vara intressant all få ett svar på den frågan.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag vill egentligen bara svara på della alt vi nu har en borgerlig regering och en socialdemokratisk opposition och att det förra gången var tväriom.

Ja, två gånger två är fyra vare sig man har en socialdemokralisk eller borgeriig regering. Och är det ell brislområde så är det ett brislområde även den här dagen, så alt säga.

Nu pågår det ändå utredning och överväganden, och vi är väl alla otåliga när det gäller själva sakfrågan. Med den otåligheten får vi låta oss nöja, och på den punkten är vi eniga också med herr Franzén.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 733 av herr Werner m. fi. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemslällan i belänkandet nr 24 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till moiionen nr 733 i molsvarande del.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmedicinska kliniker, m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297

Nej -    13

Avslår -      1

179

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sfukvården

§ 3 Den psykiatriska sjukvården

Föredrogs socialutskottets belänkande 1976/77:26 med anledning av motioner om den psykiatriska sjukvården och om självmordsförebyggande åtgärder.

I detta betänkande behandlades molionerna

1976/77:958 av herr Werner m. fl. (vpk), vari såvill nu var i fråga , (yrkandena 5 och 6) hemställts att riksdagen beslutade

5.    alt uttala sig för en reformerad psykiatrisk vård i enlighet med motionens riktlinjer,

6.    att hos regeringen begära förslag om snabba förbättringar av den självmordsförebyggande verksamhelen,

1976/77:1104 av fru Jonäng (c) och

1976/77:1107 av herr Karisson i Malung m. fl. (s).

Utskottet hemställde

1.    beträffande den psykiatriska sjukvården att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:958 (yrkandet 5) och motionen 1976/77:1107,

2.    belräffande självmordsförebyggande verksamhet att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:958 (yrkandet 6) och motionen 1976/77:1104.

180

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! År efter år beviljar riksdagen anslag lill den psykiatriska vården, men aldrig någonsin har riksdagen fört en diskussion om de sociala och politiska riktlinjerna för denna omfattande vård- och tvångs-apparat Vari består den egenlligen? Vilken är dess plals i samhället? Vad gör den med människorna? Vad är dess ideologi och sociala effekter?

Hela tiden har man sett psykvården som en teknisk fråga. Ingen annan fråga har i socialutskottets behandling så saknat tillstymmelse till målsättningsdiskussion och social analys. Del är bara vpk som krävt en sådan diskussion.

Under mina år i riksdagen har jag också nogsamt noterat att socialutskollei även i övrigt är någol av det svenska parlamenlariska systemets obestridliga mästare när det gäller att producera belänkanden som inte säger någonting som helst. Man pratar sig ifrån de homosexuellas problem, man pratar sig ifrån frågan om smärtlindring vid förlossning, man pratar sig ifrån sjukvårdskrisen osv., osv.

I det digra malerial som har hunnit samlas om den psykiatriska vårdens problemalik finns en provocerande och intressant ulredning: Hans Loh-manns Psykisk hälsa och mänsklig miljö. Socialutskottet lyckas nämna denna rapport utan att ens snudda vid den oerhört kontroversiella problematik den rymmer - en problematik som utgör själva stommen i varie målsättningsdiskussion. Vidare: Under en följd av år har skarpa brytningar uppstått i specialistdiskussionen om den psykiatriska vården. Hela den klassiska grundvalen, hela begreppsbildningen gungar. Men

när man läser socialutskottets betänkanden de senaste åren i denna fråga finner man inte i en enda bisats skymlen av en refiex från denna slora, internationella problemdiskussion. Jag frågar: Hur aningslös och hur förljugen får man vara? Hur länge får man befordra en glättad verklig-helsuppfattning, som i relation till det faktiska läget ger en - ironiskt uttryckt - närmast schizofren bild? Detta sätl all springa ifrån det politiska ansvaret är makalöst.

Också nu har utskottet funnit en förevändning all undvika en mål-sältningsdebatt som skulle kunna blotta kontroversiella frågor. Ända sedan slutet av 1960-talel - dvs. i elt helt årtionde - har man "utrett" den psykiatriska vården. En idealisk situation för ett socialutskott som inte vill ta upp den frågan: Utred problemen i all evighet, så slipper vi röra vid dem! 1973 kom ett belänkande med vissa principfrågor och rikllinjer. Men inle dög det för atl man i fjor skulle ta upp någon mål-sätlningsdebatt! Nej, man skulle vänta på den fortsatta beredningen, som skulle producera resultat hösten 1976. I lugn vänlan avvisades därför vpk:s molion i den här frågan i fjor.

Lyckliglvis för socialuiskollei hölls inle ulredningens lidsplan. Dess bällre försenas den lill höslen 1977. Vadan del passar socialuiskollei som hand i handske all la upp vpk-molionen nu i vår och då alliså ha en ny förevändning för all inle gå in på någon målsältningsdebaU. Jag vågar inle bara beteckna della som ansvarslöshet inför frågeställningen. Jag vågar säga alt del faktiskt är snudd på parlamenlarisk humbug atl i över ett årtionde undandra sig ansvarel för en stor vårdsektor med en allvarlig problematik med förevändningen atl för varie ny rapJDort som sakkunnigorganen skickar in skall man ständigt vänta till näsla rapport Det finns i socialutskottets perspektiv ständigt en "nästa" rapport

Den egenlliga orsaken till denna passivitet ligger emellertid inle på ett formellt utan på ett politiskl plan. I osökta små vändningar och mellan raderna kan faktiskt en rätt tydlig inställning utläsas hos socialuiskollei. Man är uppenbarligen där hell fixerad vid de etablerade auktorileterna, vid den konventionella inriklningen av vården, vid den primitiva sym-tomorienterade analysen av psykiska sjukdomar, vid den auktoritära vårdorganisationen. Man vill inte ha någon verklig reform. Det är det egentliga skälet.

Vpk menar alt förhalningens tid nu måste vara förbi. Vi kan inte bara sitta och konstatera att prognosen går mot en miljon fall i öppen vård år 1981. Vi måste någon gång böria fråga oss: Vad är det för samhälleliga förhållanden som ger upphov lill en sådan kollektiv störning hos en stor del av befolkningen i landet? Vad är det för en vårdinriktning som inte förmår hejda den utvecklingen? Vad är del för utbildning och för medicinsk ideologi som tillämpas? Varför är tvånget en sådan skrämmande stor faktor i den psykiatriska vården?

Sanningen är nämligen i korthet och i sina huvudpunkter ungefär följande:

En huvuddel av den psykiatriska vårdapparaten arbetar alftjämt med

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sjukvården

181

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sjukvården

182

sjukdomsbegrepp som totalt har skjulils i sank av modern internationell forskning. Merparten av läkarna har en fullständigt otillräcklig fördjupning på det sakområde där de arbetar. Alkjämt kan man möta nyexaminerade psykiatrer som kan hävda all menlalsjukdomar beror på arvsanlag. Alkjämt är utgångspunkten för läkarna inom psykvården en fysisk-medicinsk utbildning och begreppsbildning. Alkjämt dominerar biokemiska perspektiv synen på fenomen som till sin grundläggande ari inte alls hör hemma på det området ulan på del beteendevelenskapliga. Alltjämt har psykologin, vars förgrundsroll borde vara självklar, en underordnad ställning. Alkjämt är den psykiatriska vården ett maktsamhälle i miniatyr, där de auktoritära synsätten, den våldsamt uppdrivna läkar-makten, de konservativa attityderna skapar ett klimat som är direkl förödande för varie framgångsrik behandling. Alkjämt är institutionsvården enda allernalivel för de grava fallen, medan den socialt förebyggande verksamhelen är undermålig eller otillräcklig. Alkjämt är institutionerna det som i socialstyrelsens framtidsperspektiv dock skall finnas kvar. Alltjämt är det medicineringen, som livligt understödd av läkemedelsfirmorna spelar en avgörande och ledande roll i behandlingen. Alkjämt är det en farmakologisk inriktning som underslöds i den kliniska praktiken och forskningen, medan den vida svårare analysen av patienlernas föreslällningsvärld kommer i bakgrunden. Della leder i sin lur till att problemet med bristande konlakl mellan palienl och specialisl blir än värre. Forskning och analyser från ell sådani farmakologiskl perspekliv möjliggör ju en yrkeskarriär och befordran ulan all man nödvändiglvis pratar med patienten.

Del kanske mest stötande är emellertid konsekvensen av hela den auktoritära och gammaldags synen - nämligen den oerhörda plats som tvånget mol palienlerna har kommii all få.

Del är häpnadsväckande, menar vi, att tvångets omfång i den psykiatriska vården aldrig blir föremål för en politiskt ansvarig diskussion här i landet. Det accepteras som någol självklart Ingen tycks vilja se dess roll eller omfattning.

Sanningen är ju att tvånget nått en nivå som är helt orimlig och som sätter mentalvårdens bankrutt i ell obarmhärtigt ljus.

Varie år inläs 12 000 människor tvångsvis på mentalsjukhus i Sverige, Därtill kommer de som ivångsinias efter försöksulskrivning. Totalt är man uppe i ca 20 000 tvångsiniagningar varie år.

Vi diskuterar ibland här i landet rättsförhållanden i andra länder. Vi beskärmar oss - ibland kanske med full rätt - över vissa tvångsiniagningar på mentalsjukhus. Del må så vara. Men är det inle dags att se på den egna verkligheten? Hur lätt är det att bli tvångsintagen här i Sverige? Hur läll är del all oskadliggöra en obekväm människa den vägen? Hur lätt är del sedan all hålla henne gömd i ett konstlat vårdsamhälle, där läkare med en sjukdomssyn från en gången lid och med en oinskränkt makl har all bedöma när hon skall släppas ul?

På en befolkning av 8 miljoner har Sverige 20 000 tvångsiniagningar

per år. Tyska Demokratiska Republiken, där molsvarande lagrum om ivångsiniagning finns i lagsliftningen, har på en befolkning av 17 miljoner bara 500 tvångsiniagningar per år. Varför är del så? Vi behöver inte idealisera förhållandena i detla vårt södra grannland - men varför skall det vara 80 gånger vanligare i Sverige atl bli tvångsintagen? Varför denna oerhörda mängd våld mot människor? Vad beror den på? Vad är den uttryck för? Vilken syn på samhälle och auktoritet speglar den? Vad belyder den för rätlstillståndet i landet? Och vad ger den de tusentals olyckliga som dag för dag får betala för efterblivenhelen, ignoransen, ovetenskapligheten, likgiltigheten hos det traditionellt orienterade ex-periskråel, hos läkemedelsfirmorna, hos socialstyrelsen och - hos riksdagen och dess socialutskott?

Har vi inte förhalat nog nu? Har vi inte tigit tillräckligt länge? Vänsterpartiet kommunisterna menar alt vi har tigit alltför länge och att det nu bör vara slut.

Vi yrkar bifall till motion nr 958.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sjukvården

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö för egentligen den här debatien på två plan. Del första planet gäller den psykiatriska vården sådan som den utövas vid våra sjukhus. Det andra planet gäller: Hur ser det samhälle ut som vi har, som producerar så många sjuka människor?

Det är nalurliglvis mycket allvarliga frågor som herr Svensson i Malmö lar upp. Han hänvisar också i sill anförande till den ulredning som pågår inom socialslyrelsen och till den bok som Hans Lohmann har skrivit Psykisk hälsa och mänsklig miljö. Den innehåller en hel katalog av de frågor som rör den psykiatriska vården, och den är föremål för remiss och övervägande i socialstyrelsen. Vi vet all det är svåra frågor all komma lill rälta med. Vad är det för psykisk hälsa vi har i vårl land? Det är fråga om samhällsbildningen, del är fråga om hur vi skapar del här samhället. Om del kan man naturligtvis föra en lång och ingående diskussion. Jag skall för min del inte göra det.

När del gäller den psykiatriska vården, sådan som den är på sjukhusen, säger vi ganska kraftigt i socialutskottets betänkande: "Utskottet vill emellertid framhålla alt det för den psykiatriska sjukvårdens fortsatta utveckling är angeläget alt de fortsatta övervägandena utan ytterligare dröjsmål leder lill rikllinjer för vårdområdets utveckling i vad avser innehåll och organisalion m. m."

Vi har i utskottet inte kunnat komma längre just nu, och vi får alltså avvakta vad som händer inom socialstyrelsen på den här punkten.

Men jag vill gärna tillägga, herr talman, att vi inte kommer ifrån de frågor som herr Svensson i Malmö här har lagil upp. Det finns alltså anledning alt ålerkomma lill de frågorna längre fram.

183

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sjukvården

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) korl genmäle:

Herr lalman! Någon egentlig polemik mot kollegan herr Svensson i Kungälv känner jag kanske inte behov av atl ingå på. Det är tydligt att han i sitt myckel summariska anförande, där han inte går in på någon djupare sakdiskussion, ändå andas förslåelse för den problematik som finns här. Det är väl inte för myckel sagl att jag spårar en ganska klar förslåelse för den oerhörl kontroversiella situation som råder på delta område.

Herr Svensson i Kungälv tillhör liksom jag - och har engageral sig i - den svenska arbetarrörelsen och har en viss bild av hur ett samhälle bör vara för alt det skall svara mol folkflertalets behov, vilken grad av tvång och frihet som skall råda i ett sådani samhälle. Del förvånar mig lilel att varken herr Svensson i Kungälv eller andra socialdemokrater hårdare har drivit dessa frågor, alt frågorna under så lång tid har kunnat bli liggande i träda. Del är väl ändå orimligt med denna ulredningskvarn som nu har förhindrat t. o. m. en diskussion om målsättningen. Att man kanske inte är färdig att fatta definitiva beslut om målinriktningen när det gäller alla sidor av det här komplicerade problemet må vi förslå. Men vi har ju över huvud laget inte haft en i egentlig mening "politisk debatt, en medborgerligt ansvarig deball, om dessa saker i del här landel under dessa tio år.

Då hjälper det väl inte om man sedan säger atl vi förutsätter att del skall gå skyndsamt med den här sisla bilen. Då underskattar man de oerhört etablerade inlressen som här finns inblandade och som jag tror är så starka, atl de inte kommer att vika sig förrän riksdagen, som politiskl ansvarig instans, griper tag i dessa frågor, driver ell initiativ, i stället för att vänta på elt expertmaterial som vi vet kommer all vara tendentiöst, som icke kommer alt innehålla riktlinjer för en verkligt djupgående reform.

Sedan är del väl också så, att den här frågan som jag log upp och lade en viss vikl vid, nämligen den oerhörda omfaltningen som Ivångel och ivångsinskrivningarna har fått, inte är någon experlfråga på samma säll som de mer medicinskt betonade frågorna. Den är ju en allmänt medborgerlig rättsfråga som man kan ha rätt och anledning att uttala sig i, även om man inte alls har sysslat med problemen på fackmässig nivå. Jag vill fråga utskotlstalesmannen rent ut: Tycker han att det är ett tillfredsställande tillstånd med 20 000 tvångsintagningar per år? Är det inte ell tecken på att apparaten har gåll för långt i sina ingripanden mot medborgarna?

184

Herr SVENSSON i Kungälv (s) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Svensson i Malmö! Del är naturiigtvis inte svårl atl känna oro inför all så många blir omhändertagn;! med tvång, liksom det inle är svårt att känna oro inför ökningen av antalel självmord i vårl land, som också berörs i betänkandet Om det nu pågår en översyn av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall som kommer

atl redovisas höslen 1977, hoppas man alt vi också på den punkten kan      Nr 118
ålerkomma lill en diskussion. Den oro som herr Svensson känner kan      Onsdagen den
vi alla känna.                                                                27 april 1977

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) korl genmäle:

Herr talman! Jag får en känsla av atl herr Svensson i Kungälv säger mindre än han egenlligen lycker. Det är just den attityden, denna medvetet återhållsamma och avvaktande attityd från den politiskt ansvariga instansens sida som oroar mig. Det farliga med att vi sitter här och tiger inför denna väldiga tvångsapparal och dess sätt att fungera, eller rättare sagt inte fungera, är att apparaten inte får någol tryck på sig från börian. Del är ju den som själv tillrättalägger faktaunderlag som vi sedan uppges skola använda som grundval för våra beslut Men det belyder all denna apparat naturligtvis har vanl sig vid all belrakla detla kolossala omfång av tvånget som ett normalt inslag i sin arbetsrutin. Så blir det när byråkratin vänjer sig vid atl ha det på del sättet

Innan den så att säga låser fasl sina positioner i det fortsatta beredningsarbetet borde det faktiskt vara på sin plals alt den politiskl ansvariga instansen, som skall bevaka medborgarnas räll, kunde ge en liten anvisning om all della omfång av tvånget, denna tonvikt på tvångsinslaget, är vi inte beriänta av. Det kunde vara en nyttig fingervisning för de experter och den inre byråkrati som nu arbetar och som är väldigt mäktiga, därför att de i hög grad kommer att styra oss politiska beslutsfattare in i de fortsatta besluten. Vi bör därför lägga oss vinn om all försöka skaffa oss en uppfallning om dessa frågor och länka igenom dem från en mera självständig basis än vad del här beredda materialet som vi så småningom får i händerna sannolikt kommer all ge oss.

Den psykiatriska sjukvården

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om jag är ålerhållsam i mina anföranden kan del bero på atl jag inle vill utge mig för all vara expert på det här området. När det gäller de politiska bedömningarna tillsammans med de bedömningar man skall göra på det mer medicinska avsnittet är väl både herr Svensson i Malmö och jag i behov av det faktaunderlag som socialstyrelsen skall presentera innan vi böriar den stora diskussionen. Så känner jag del. Herr Svensson i Malmö kanske är kvickare att la slällning innan detta material finns.

Herr förste vice lalmannen anmälde att herr Svensson i Malmö anhållit att lill protokollet få antecknat all han inle ägde rätt till ytteriigare replik.

Fru HANSSON (s):

Herr lalman! Jag vill bara med några ord beröra den motion som herr Karlsson i Malung, jag och några lill har väckl om den psykiatriska vården.

Vi vet att den psykiatriska vården är i en mycket svår situation på

185

Nr 118               grund av läkarbrist men också på grund av brist på psykologer, kuratorer

Onsdagen den     annan utbildad personal. Jag kan bekräfta detta från mitt egel ar-

27 aoril 1977       betsfäk inom den psykiatriska vården. Jag skulle kunna berätta mycket

---------------    om den och vad som händer där, men jag upptäckte lyvärr för sent

Den psykiatriska        att det här betänkandet skulle behandlas i dag, och därför medger inle
sjukvården          tiden att jag går in på det.

Vi visar i motionen på dessa problem och vill ha en lagstiftning om minimikrav för genomförande av den psykiatriska vårdens organisalion. Det är ju så att ambitionen hos den vårdande personalen alt hjälpa patienterna lill elt fortsatt liv ule i samhället genom olika former av rehabilitering är mycket hög, och del görs också mycket från personalens sida. Man kan nämligen inte, om man har ansvar för det arbele man är satt atl utföra, lämna palienlerna åt sitt öde därför all del finns för få läkare. Den brislen kommer all finnas i många år ännu. Vi anser därför att man bör öka specialutbildningen för psykologer, kuratorer och övrig personal. Vi menar att de läkare som finns under liden kan fungera mera som konsulter.

Utskottet har inle velal tillmötesgå våra krav. Jag tycker att man borde ha kunnal göra del, mol bakgrund av att den läkarbrist vi har kommer alt bestå i många år. Man pekar i år liksom i fjol på den beredning som socialstyrelsen har och som skulle ha redovisat resultatet av sitt arbele under hösten 1976. Man pekar också på översynen av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård.

Nu kommer lydligen resultalel av denna översyn all läggas fram under hösten 1977. Jag kommer därför inte all yrka bifall lill moiionen. Men jag vill Slälla en fråga lill ulskolieis lalesman.

Ulskollel har i sill belänkande pekat på del ökade anlalel läkare med specialistutbildning och visal på antalet besök i öppen vård. Är del verkligen så, att det ökade anlalel läkare med specialistutbildning på psykiatrisk vård-antalet har ökal med 220 under åren 1970-1975-verkligen finns på de psykiatriska sjukhusen och i den psykiatriska vården? Jag har en känsla av atl många av de läkare som inriktar sin utbildning på den psykiatriska vården har en benägenhet all försvinna till andra specialileler under vägen. Del är jag rädd för atl de kommer alt forisätta atl göra fram till 1981, då man beräknar alt det skall finnas 955 läkare med sådan specialistutbildning.

Del ökade anlalel besök i öppen vård bevisar atl man måste få många
fler läkare till den psykiatriska verksamhelen. Allmänläkarna har inle
den utbildning som behövs för atl klara av de problem som dessa män
niskor dras med. Och del är den förebyggande vården som i stor ut
sträckning skall klaras av vid besöken i öppenvård, som är så nödvändiga
för att man skall slippa den slutna vården inom del psykiatriska området.
Självfallel är del nödvändigt med en ordentlig diskussion om den psy
kiatriska vårdens mål och inriktning. Så snarl vi har fått det underiag
som aviserals till i höst måsle vi föra den diskussionen; vi kommer inle
186                    ifrån den. Den har försummats under så oerhörl lång tid och någon gång

måste vi här i huset fatta beslut om hur vi egentligen vill ha del i den    Nr 118

delen. För den somatiska delen av sjukvården skulle varken patienter     Onsdaeen den

eller beslutsfattare ha accepterat ell så dåligt tillstånd som det som råder        27 aoril 1977

inom den psykiatriska vården. Men lyvärr har inte del patientklienielel------     

den talan eller personer som talar för sig på samma sätl som patienter Den psykiatriska

inom den somatiska vården. Vi motionärer skall därför återkomma. sjukvården

I detla anförande inslämde fru Sundström, herr Karlsson i Malung och fru Normark (samlliga s).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Även jag vill från denna talarstol starkt instämma i de synpunkter som Lilly Hansson förde fram.

Låt mig göra vad som för mig blir en liten slutkommentar till ulskotlels talesmans senaste inlägg. På ett fint och försynt sätt försökte herr Svensson i Kungälv tala om för mig att man skall vara försiktig med alt lägga sig i det här om man inte har expertunderlag eller en fackmässig bakgrund. Jag tror - ulan atl vilja tillskriva herr Svensson i Kungälv några diaboliska egenskaper - att det just i denna fråga är en attityd som är farlig. Vi skall ha fullt klan för oss all de som dominerar meningsbildningen på det fackmässiga området, på expertområdet, står på en bestämd sida av barrikaden i den väldiga strid som nu utkämpas på del vetenskapliga och kliniska planet när del gäller synen på behandlingen av psykiska sjukdomar eller psykiska störningar, på det samband som råder mellan samhälleliga förhållanden och samhälleliga påfrestningar å ena sidan och denna typ av störningar hos individer å andra sidan. Vi kommer alltså alt få parlsulsagor, och del kräver att vi i förväg skaffar oss den allmänna orientering som vi som lekmän ändå kan skaffa oss. Del är arbetarrörelsens skyldighet i detta land all se lill att vi inle får en tvångsapparal och en vårdapparat som inie fyller en vettig funklion för människorna ulan som utgör ett hot mol deras integritet och frihet och ett konserverande av ålderdomliga behandlingsmetoder.

Oavsett om vi är fackmän på området eller ej - och jag är verkligen inte fackman - oavsett om vi har avlagt studentexamen eller ej är del fulll möjligt för oss alt tillgodogöra oss innehållet i t, ex, en kvalificerad debattbok som Sverre Haugsgjerds översikt över just den här konflikten, den här väldiga internationella och även svenska debatten om psykiatrin. Det är fulll möjligt för en genomsnillsbegåvad tidningsläsare all läsa t, ex, Laings och Eslersons avhandlingar, som ju i sig själva är en så fruktansvärd anklagelse mot hela den traditionella psykiatrin såsom den till övervägande grad har utövats också här i vårt land. Ingen kan undgå alt gripas av exempelvis ett av Robert Laings bekanta kliniska fall som logs upp i den fackmässigt och filmmässigl mycket högtstående filmen Family Life, som verkligen satte dessa problem på sin spets.

När det gäller den sida av frågan som jag i dag har tryckt särskilt starkt på, nämligen tvångsmomenlet, den oerhörda omfattningen av

187

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Den psykiatriska sjukvården

tvångsiniagningar, så är det inte en läkarfråga och får aldrig vara en läkarfråga. Det är en rättsfråga och som sådan angår den alla medborgare oavsetl om de är medicine licenlialer eller bara har fem års folkskola bakom sig. Del angår alla - det är så att säga en konstitutionell fråga. Och det angår särskilt den arbetarrörelse som är mån om atl arbetarklassen och folkflertalet inte skall tryckas ned av auktoritära tendenser i den borgerliga statsapparaten och i ell borgerligt samhälle.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Hur man än resonerar i den här frågan måste man, herr Svensson i Malmö, ha ett faktaunderlag. Vi skapar lagar som föreskriver hur läkarna skall fungera och - i detla fall - för hur socialvården skall fungera. Men när de lagarna har skapats och vi har övervakningsmöj-ligheler och kanske också överklagningsmöjligheter, är det mycket svårt för politikerna all gå in i del enskilda fallel. Jag förmodar alt herr Svensson i Malmö inle heller anser alt vi skall göra det.

Jag framhärdar alltså i uppfattningen alt den här diskussionen kommer litet för tidigt och att vi har möjligheter all la upp den senare.

Jag har en direkt fråga av fru Hansson att besvara. Vi har naturligtvis inga garantier för att läkarna stannar inom del område som de är utbildade för. Alla de områden som vi har diskuterat i kväll är sådana som läkarna fiyr. Vi vel hur det är inom långtidsvården, alkoholislvården och den psykiska vården. Det finns andra, mer attraktiva delar av den svenska sjukvården för läkarna atl gå till. Detla är bara all beklaga. Vad som är intressant alt noiera är att vi nu har fått flera motioner på dessa punkter, som visar all riksdagsledamöter har uppmärksammal delta problem och är beredda att göra någonting ål det.

Vi har, herr talman, den här gången inle kommit längre i utskottsbehandlingen, men jag säger än en gång att vi får anledning all ålerkomma senare.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Fakla är nalurliglvis viktiga, men då man vel att fakla kommer all bli tendentiösa och tillrättalagda när de presenteras, då är självständighet hos beslutsfattaren ännu vikligare.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Men låt oss då vara uppmärksamma på det när den debatten kommer och det faktaunderiaget finns.

Överläggningen var härmed slutad.

188

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels ulskotlels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill moiionen nr 958 av herr Werner m. fl.,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i

Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialulskollels hemställan i belänkandet nr 26 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemställan med den ändring däri som föranleds av bifall till moiionen nr 958.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmässig automobiltrafik

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej -    13

Avstår -      1

§ 4 Föredrogs Socialutskottets betänkande

1976/77:27 med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 5 Yrkesmässig automobiltrafik

Föredrogs trafikutskottels betänkande 1976/77:21 med anledning av propositionen 1976/77:70 om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig aulomobillrafik m. m. jämte motioner.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! I belänkandet finns inga motioner eller reservationer med anledning av propositionen. Molioner har dock lämnals in i januari månad med samma intresseinriktning som propositionen avser. Dessa molioner har väckts av herr Hägelmark, herr Andersson i Örebro, mig själv, herr Johansson i Vrångebäck och herr Magnusson i Nennesholm. Motionerna har i stora delar tillstyrkts av ulskotiet eller behandlats myckel välvilligt.

Anledningen till atl jag lar kammarens tid i anspråk några minuter är atl det bl. a. i vissa bussföretag har uppstått en oro över det av utskottet anlagna förslaget Man anser all förslagei i viss omfallning tillkrånglar lillslåndsgivningen och gör del omöjligl, säger man, för vissa lyper av bussfärder för allmänhelen.

All redovisa innehållei i proposilionen och utskottets slällningslagande i sak här i kväll är ganska omöjligt, därför atl det är ell så omfallande malerial. Jag vill bara lill kammarens prolokoll få anföra följande: Den

189

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Yrkesmässig automobiltrafik

förändring som sker, i varie fall,som jag har uppfallal del under ul-skollsbehandlingen, går ul på all sanera de rådande förhållandena och göra del möjligt för de seriösa företagen all på ell bällre säll bedriva sin verksamhel. Ulskollel vill medverka lill all klargöra begreppen på detla område, så alt man kan handskas med de olika frågorna på ett bättre sätl.

Förändringen får alltså inle innebära all man gör del krångligare för seriösl bedriven verksamhel. Del är inie enligl proposilionen meningen all försvåra färder av lypen resa till Ölandsbron, resor lill fotbollsmatcher eller resor för pensionärer, om det inte är fråga om verksamheter som avser att långsiktigt inskränka den nödvändiga linjelrafiken. Del får alltså inte uppstå ett oriktigt konkurrensförhållande gentemot linjelrafiken, men i övrigl skall sådana här resor kunna stimuleras i stället

Del är inte heller meningen atl tillstånd skall lämnas för varie särskild resa utan sådant skall kunna ges för perioder. På det viset blir det lättare att anordna sådana här resor. Det är emellertid nödvändigl med en kontroll av att resorna uppfyller de krav som är avsiklen med lagsliftningen.

Det har också uttryckts oro från researrangörer för atl de även i fortsättningen skall vara bundna till bussägare som har erhållit tillstånd och med vilka man träffat avtal, även om bussägarna missköter sig. Så får det inte vara. Reseorganisatörerna skall omedelbart kunna vända sig till andra förelag i branschen. Tillämpningen måsle vara generös och anpassbar till de praktiska förhållandena.

Detla ville jag ha sagl för alt undanröja de missförstånd som i någol sammanhang har uppstått

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Föredrogs

Jordbruksutskottets betänkanden 1976/77:22 med anledning av motioner om buller 1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:97 om statens maskinprovningars uppgifier och organisation m. m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:140 med förslag om allmän beredskapsbudget för budgelårel 1977/78

Skalieulskotlels betänkanden

1976/77:41 med anledning av molioner om vissa ändringar i uppbördslagen

1976/77:42 med anledning av motion om avdragsräll vid förmögenhetsbeskattningen för beräknad skatteskuld, m, m.

190

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt

§ 7 Skärpt lagfartsplikt Nr 118

Onsdagen den
Föredrogs lagutskottets belänkande 1976/77:22 med anledning av mo-      27 anril 1977
tion om skärpt lagfartsplikt.                                                              

Skärpt lagfartsplikt I detta betänkande behandlades motionen 1976/77:897 av herr Claeson m. fl. (vpk), vari hemslällts atl riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lagändringar av innebörd all en skärpning av lagfartsplikten skulle ske på sätt som föreslagits i moiionen 1976/77:917.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:897.

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! I moiionen 897 har jag tillsammans med några andra kommunister föreslagit alt kontrollen av och möjligheterna alt kartlägga hyreshajarnas och fastighetsspekulanternas verksamhel skall underlättas genom en skärpning av lagfarlsplikten. Vi har pekat på att man t. ex. kan göra detta genom att ändra lagreglerna, så all man tvingar fram information till inskrivningsmyndigheterna direkl i anslutning lill köpet

Svårigheten att kartlägga hyreshajarnas och spekulanternas verksamhet har ökat i och med atl inskrivningsmyndigheterna inte kontrollerar -eller har möjlighet att kontrollera - all lagfart på köpt fastighet sökes inom föreskriven tid av tre månader. Köp som aldrig registreras undandrar dessulom samhällel lagfariskosinader, och del handlar som bekani om belydande belopp.

Elt sätt att tvinga varie köpare/säljare av fastighet all göra iransak-lionen känd kunde vara - som vi från vpk framhållil - att varie köp som inte samtidigt med upprättandet av köpehandlingen åtföljs av förhandsanmälan till inskrivningsmyndighet belades med kännbart vite men dessutom förklarades ogiltigt

I della sammanhang vill jag peka på den roll som vissa banker och andra kreditgivare spelar då del gäller alt förse hyresskojare och fas-lighelsspekulanler med pengar för hanleringen. Här måsle enligl vår mening ingripanden ske mol banker som i slrid med sunda affärsprinciper lånar ut pengar vid affärer med hyresfastigheter. Likaså måsle ökad vikl läggas vid ingripanden mot den ekonomiska brottslighet som förekommer härvidlag.

En av de inkomstbringande verksamheter som spekulanter och hajar
ägnar sig åt, framför allt i Slockholm och andra storstadsområden, är
svan försäljning av lägenheler. Handeln har slor omfallning och är inle
läll all effektivi bekämpa. Klarl är emellertid all slörre uppmärksamhet,
bl, a, från polisens sida, måste ägnas åt bekämpning av sådan verksamhet.
Nu förefaller del som om ekonomisk brottslighet i allmänhet och sådan
brottslighet på fastighets- och hyresmarknaden i synnerhel inte ges någon
förtur i polisens arbele. De som påslår all s. k. falligmansbroil ges förtur
framför del som brukar belecknas som rikemansbroll synes ha räll i            191

Nr 118               sina påsiåenden.

Onsdaeen den        ' lagulskotlels belänkande nr 22 ges en ganska utförlig redogörelse

27 april 1977       ° lidigare behandling och nuvarande förhållanden gällande möjlighe-

---------------    terna till och behovet av kontroll av lagfart Av delta framgår bl. a. atl

Skärpt lagfartsplikt någon övervakning från myndighels sida atl lagfart söks inom föreskriven tid inte förekommer saml all inskrivningsmyndighei har befogenhel all förelägga och utdöma vite när den fått kännedom om all lagfartsplikten inte fullgjorts. Omedelbart därefter konstaterar utskottet emellertid att i prakliken är inskrivningsmyndighetens möjligheter atl med hjälp av vite framtvinga lagfartsansökan begränsade.

I den interpellationsdebatt som Oskar Lindkvist och jag hade med statsrådet Friggebo den 7 december förra årel om bl. a. dagens fråga sade statsrådet all hon var medveten om all del förekommer problem i del här sammanhangel och att regeringen skulle vidta kraftålgärder för att beivra olika broll i skallehänseende och med annan anknylning lill sådana faslighelsaffärer som vi inierpellanler pålalade. Jag nolerade då all del var eu posilivi besked men sade också all jag med ulgångspunkl i de borgerliga partiernas boslads- och hyrespolilik under de senasie åren inle hade särskill stora förhoppningar. Lagutskottet med dess borgerliga majoritet ger heller inte anledning lill några större förhoppningar genom ställningstagandet i förevarande betänkande.

Utskottet visar i slor utsträckning på vad en projektgrupp inom domstolsverket kommii fram lill. Beträffande förluster på grund av försenade lagfarlsansökningar framhålls all dessa i vart fall lill en del uppvägs av den räntevinst som görs genom ansökningar innan lagfartsskyl-dighei inträder. Vad har nu delta med den påtalade försumligheten mot gällande beslämmelser atl göra?

Vidare anför utskotlel atl den helt övervägande delen lojala fastighetsägare oskyldigt skulle drabbas av ökad byråkrati eller ökade kostnader om åtgärder mot de försumliga skulle sättas in. På vilkel område i samhällslivet förekommer det inle alt lojala medborgare orsakas besvär för all man skall kunna komma lill rätta med de icke lojala?

Utskottet framhåller atl projektgruppen konstaterat att antalel överlåtelser av hyres- och affärsfastigheler endast utgör 4 96 av hela antalet fastighetsöverlåtelser Dessa siffror avser, såvitt jag kunnat finna, år 1973

-                         och alla vel all del är efter den tiden anlalel faslighelsaffärer markant
ökal!

Man lalar i utskottsbetänkandel om atl de missförhållanden som finns lämpligen bör motverkas med selekliva ålgärder. Vilka selekliva ålgärder kan ulskollel tänka sig? Projektgruppen kunde tydligen inte föreslå några, utan skyller på all man inte har kompelens. För utskottets del förefaller det nästan som om det varit mest angeläget atl framhålla att man inte får vidta åtgärder som innebär ökat arbele för inskrivningsmyndighei

- inie all införa effekliva åtgärder mot spekulanter och fastighetsskojare.
Utskottet framhåller slutligen all del ligger närmast lill hands alt in-

'92                     gripa mot den ekonomiska brottsligheten med selektiva åtgärder. Man

anför också all vissa resultat kan uppnås, om hyresgäster, hyresgästföreningar eller andra intressenter anmäler kända fall av underiålenhel att söka lagfart.

Nu är det faktiskt så, att detla är vad bl. a. hyresgästföreningen i Storstockholm har gjort sedan ett antal år lillbaka. Man har avdelat betydande personella och ekonomiska resurser men har funnit atl anmälningar av olika slag oftast inte leder lill några åtgärder, bl. a. beroende på brister i lagsliflningen. Så sent som i november månad förra året tillskrev hyresgästföreningen regeringen och begärde ålgärder för sanering av fastighetsmarknaden. Man framhöll då bl. a. alt utan ell effektivare stöd från myndigheter och beslutsfattare klarar man inte detla. Man framhöll också atl bl. a. sådana Igändringar som de vi föreslår i vpk-molionen är nödvändiga.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill moiionen 897.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Skärpt lagfartsplikt

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr talman! Del råder inga delade meningar om motionärens huvudsyfte, nämligen alt komma ål problemet med spekulation och profil i faslighelsaffärer. Del är av slörsla vikl all lagfarlsplikten efterlevs och atl kontrollen i övrigt av fasiighelshandeln är så effekiiv som möjligl.

Som herr Claeson framhöll har en projektgrupp tillsatts inom domstolsverket med uppgift att göra en översyn över vilka åtgärder som kan komma att vidtas mol försumliga lagfartssökande. Projektgruppen har nyligen avgett en promemoria i ärendet, vilken jusl överlämnals lill jus-liliedeparlemenlet Eftersom promemorian är föremål för övervägande i jusliliedepariemenlel, anser ulskollel all det f n. inle finns anledning för riksdagen all vidla några yllerligare åtgärder med anledning av herr Claesons molion.

Jag ber därför all få yrka bifall lill lagulskoilets hemslällan i belänkandel nr 22.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag skall falla mig korl. Med anledning av vad fru Nilsson i Sunne sade vill jag bara påpeka atl utskottet i betänkandets sisla siycke skriver alt enligt "vad ulskollel inhämlat är frågan om försenade lagfartsansökningar f n. föremål för överväganden inom jusliliedepariemenlel". Förslag lill lagändringar och ålgärder i syfte all komma lill rälla med den faslighelsspekulation som alltmer breder ul sig, särskill i storstadsområdena, är alltså inte föremål för överväganden inom justitiedepartementet Del är det vi har efterlyst Vi har föreslagit della i moiionen, men dei enda resulialel av del är alliså au ulskollel utlalar:

"Enligl vad ulskollel inhämiai är frågan om försenade lagfarlsansökningar f n. föremål för överväganden inom juslitiedeparlemenlel. Någon vidare ålgärd från riksdagens sida är därför inle påkallad."

Del är verkligen magert - ja, del är magrare än magert, fru Nilsson i Sunne.

193

13 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 118                  Fru NILSSON i Sunne (s):

Onsdaeen den        lalman! I sak håller vi, som jag sade i mill lidigare inlägg, hell

27 anril 1977       ' " Claeson, Men efiersom man, irols vad herr Claeson säger,

--------------    på jusliliedepariemenlel håller på all arbela med dessa frågor, måsle vi

Skärpt lagfartsplikt väl invänla det initiativ som inom inte alltför avlägsen framlid lorde komma atl las och se vad del innebär. Sedan vi granskal del får vi väl i vanlig ordning se om del föranleder någon yllerligare ålgärd, I vänlan på delta får vi alltså ge oss till tåls.

Hen CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tror alt varken den borgerliga regeringen eller lagutskottet med dess nuvarande sammansättning, efler den behandling som fru Nilsson i Sunne lalar om, kommer alt föreslå några konkrela ålgärder. På den punkten hyser jag inte slorl hopp.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 897 av herr Claeson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 22 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 897.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 292 Nej -    15

§ 8 Föredrogs Lagutskottets betänkande

1976/77:25 med anledning av motioner om ändring av avial rörande vissa underhållsbidrag

Ulskotlels hemställan bifölls.

194

§ 9 Vårdnad av barn

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:26 med anledning av molioner om vårdnad av barn m. m.

1 della belänkande behandlades molionerna

1976/77:333 av fru Andersson i Kumla m. fl. (s),

1976/77:334 av herrar Johansson i Växjö (c) och Bengtsson i Hamneda (c),

1976/77:652 av fru Hedvall (m),

1976/77:658 av fru Lindquist (m) och herr Winberg (m),

1976/77:666 av herr Svensson i Malmö (vpk), vari yrkats atl riksdagen beslutade införa tillägg till 6 kap. 7 S föräldrabalken av innebörd att domstolar och andra myndigheler vid handläggning av vårdnadslvister samt ärenden om överflyttning av vårdnad eller omhändertagande för sam-hällsvård i högre grad än vad nu skedde skulle ta hänsyn till barnets egen inställning, och

1976/77:944 av herr Gahrion (fp) såvill nu var i fråga.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.   belräffande gemensam vårdnad

a.   avslå moiionen 1976/77:333,

b.   avslå moiionen 1976/77:652,

c.   avslå moiionen  1976/77:658,

2.    beträffande resekostnader vid utövande av umgängesrätt avslå motionen  1976/77:334,

3.    beträffande barns rättsliga ställning avslå motionen 1976/77:666 saml moiionen  1976/77:944, såvill nu var i fråga.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Modern rällsuppfallning, såväl borgerlig som socialislisk, fördömer i allmänhet den ena människans fysiska och rättsliga förfogande över den andra. Livegenskap, riänstehjons- och legosladga, statarsyslem eller liknande rättsliga relationer, vilka medger ingrepp i en människas personliga liv, anses oförenliga med ell civiliseral samhälle och ell däremol svarande mått av personlig inlegrilet

På vissa områden har denna respekl för inlegrileten dock aldrig slagit igenom. Ett av de områdena är barns och minderårigas rättsställning. Atl i synnerhet mindre barns rättsliga frihet inte kan vara oinskränkt är en sak och en självklarhet. Men atl la sig räll till grova integritetskränkningar och godtyckliga person förfoganden är för den skull varken önskvärt eller nödvändigt. Man kan slälla frågan hur många barn som Ivingas in på uibildningsvägar som de inle frivilligt fått välja. Hur många undanhålls inte en rimlig ulveckling av sin begåvning på grund av föräldrars ointresse och kullurella lorftighet? Hur många tonåringar förmenas

195

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

196

inte i detla samhälle rätten till ett vettigt sexualliv på grund av sina bigotta och småborgerliga föräldrar? -

En kanske särskilt slötande sida av dessa oberättigade övergrepp mot minderåriga utgörs av del godtycke vilkel utövas i fråga om myndighets beslut av djupt ingripande nalur och vilkel gäller de underårigas personliga rättsförhållanden. I ett flertal djupt kontroversiella fall, där barnets vilja och anknytning har varil uppenbar, har myndigheterna likväl för-brutil sig utan hänsyn till varie rimlig och förnuftig regel.

Ett färskt exempel från en av landels storstäder: En moder får vårdnaden om två pojkar. Den äldste pojken flyttar när han fyllt 17 år självmant över till fadern. Den yngre 13-årige brodern rymmer upprepade gånger från modern lill fadern och återförs tvångsvis därifrån. Fadern begär i del lägel att få vårdnaden överförd på sig. Pojken rymmer då igen från modern och gömmer sig på tillfälliga tillflyktsorter, eftersom han inle vågar rymma hem lill fadern av rädsla för att tvångsvis bli återsänd lill modern. Pojken omhändertas för samhällsvård.

Detta sker alltså trots all lämplighelen inle har ifrågasalls för någon av de båda länkbara vårdnadshavarna, de båda föräldrarna, vilkel borde vara en förulsällning för ell så drastiskl ingripande. Del beslutas av myndighelerna all han skall placeras i ell fosterhem i Dalarna. Pojkens fader undanhålls vetskap om detta beslut. Pojken beräilar vid ell lillfälle grälande för andra släklingar om att han två dagar senare skall sändas lill Dalarna. Tröll av den långa slriden och i förtvivlan över all avskäras från konlakt med pojken lar då fadern sitt liv. Socialmyndighelen - här en apparal för en osedvanligl kvalificerad hänsynslöshei och inkompeiens - gör alliså försl ell barn till rymningsfall, utövar tvång i slrid med barnels önskan och uppnår slutligen atl den ena föräldern begår självmord.

Sådana fall kräver inle utredning av familjelagsakkunniga eller av någon annan segsliten svensk mammululredning. Sådana övergrepp skall över huvud taget inte få förekomma. Att de uppträder inom ramen för en lagstiftning, som officiellt proklamerar barnels bäsla som vägledande princip, visar bara alt lagar på detta område som på så många andra åsidosätts av byråkratin. Sådana fall som detta skall inte utredas. Det skall åtgärdas, och lagens auktoritet, anda och princip skall hävdas. Detta skall ske genom atl som vpk fö.reslagil inskriva i lagen skyldighel att i sådana fall utröna barnels inställning och beakla den saml all i fall där barnet har uppnått lolvårsåldern eller molsvarande mognadsgrad inle utan synnerliga skäl fatta beslut emot barnets tydliga önskan.

Tolvårsgränsen är enligl vår mening moliverbar med hänsyn till den långl tidigare mognad som barn numera uppnår jämfört med vad som var fallet vid den lid då gällande praxis formades. En sådan lagändring skulle dessutom kunna utgöra en hälsosam regel för myndigheterna. Som det nu är ser t. ex. en domstol som dömer i en vårdnadslvist aldrig det barn som berörs. Socialnämnderna ser heller inte barnet eller talar med det. Deras utredare förskaffar sig endast i undantagsfall någon !:un-

skåp om barnets verkliga behov och verkliga inställning.

Jag yrkar bifall lill moiionen 666 med del tilläggsyrkandel att den däri föreslagna lagtexten skall kunna träda i kraft den 1 januari 1978.

Till sisl en kort kommentar till varför vpk inte avser att stödja herr Gahrions motion. Herr Gahrion har kanske känt rätt, men han har enligt vår mening tänkt fel. Bl. a. tycks han vilja uppnå att, som det heter, elt barns relalion till-en tidigare vårdnadshavare inte störs. Han föreslår därvid en mycket omfattande procedur, där barn skall företrädas av en särskild mer eller mindre oberoende förtroendeman osv. Vi menar att herr Gahrions förslag innebär en klart reaktionär regel som i viss mån skämmer hans tankegångar i övrigt.

Verkligheten är ju - och den bakgrunden måste man hela tiden ha i minnet - all ett stort antal barn i Sverige, på grund av att domstolarnas värderingar i vårdnadsfrågor är 50 år efter sin tid, faktiskt har hamnal hos den sämre av två länkbara vårdnadshavare. Herr Gahrtons förslag skulle försvåra en korrigering av gamla, felaktiga domslut och därmed också molverka de möjligheter som i något ökad utsträckning har yppat sig när det gäller att låta barn vara hos den bällre vårdnadshavaren, och förslaget skulle också förstärka en reaktionär praxis.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Fru ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! I motionen 1976/77:333 har några socialdemokrater föreslagit en positiv ulslagsregel i vårdnadsfrågan. Innebörden är att om två föräldrar tvistar om vårdnaden och domstolen finner att båda i och för sig är lämpliga vårdnadshavare, så bör den av föräldrarna anförtros vårdnaden som är mest beredd att få till slånd en fungerande gemensam vårdnad. När vi lalar om gemensam vårdnad syftar vi både på den juridiska vårdnaden och på den lagliga vården av barnen. Vår utgångspunkt är således alt vi för barnens skull måste göra allt för alt främja samarbetet mellan föräldrarna i vårdnadsfrågan.

Med en sådan ulslagsregel som vi föreslår tror vi all många vårdnadslvister, tysta eller öppna, kan lösas upp - ibland t o. m. innan de ens böriat Skilsmässoföräldrarna behöver helt enkelt inte vara så rädda för varandra och för atl motparten kanske skall missbruka situationen. De måsle då också få myckel lättare än nu att undvika att små och överkomliga meningsskiljakiigheter spårar ur lill bittra och långdragna slrider. Del som skapar vårdnadstvister är ju ofla föräldrarnas rädsla och panik inför hotet att kanske ivingas förlora kontakten med sina barn.

Det är viktigt atl ge föräldrar som är ense om gemensam vårdnad goda möjligheter att förverkliga denna, men ännu viktigare är del att ge föräldrarna rimliga chanser att - för barnens skull - både bli ense och sedan också förbli ense om gemensam vårdnad.

Barnen säger ofla själva: "Om jag skulle välja mellan mamma och pappa, så skulle jag välja båda,"

I debatten om vårdnadsfrågorna har föreslagits att barnet självt borde få välja, i högre grad än nu, vem av föräldrarna det föredrar i händelse

197

14 Riksdagens prolokoll 1976/77:117-118

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

198

av skilsmässa - alltå en enda av föräldrarna. Del kan se ul som elt framsteg, men frågan är väl ändå om man inle bör vara litet tveksam inför förslagen.

Enligt min mening förhåller det sig som Berit Frändås sade här i kammaren för två år sedan om förslag i den rikiningen: "För de inblandade parterna uppnås ju inle i del enskilda fallel någon jämställdhet. Det enda som förändras är, atl det i högre grad än nu är mannen som blir den utarbetade vardagspappan och kvinnan som blir den halvt främmande person som barnet umgås med ibland på fritiden. För barnet innebär detla i realiteten ingen förbättring."

Vi motionärer menar att hela vårdnadsfrågan är fel ställd redan från börian. Vem av föräldrarna? frågar man när svarel borde vara: Båda -detta allra mest för barnens skull. Barnen skiljer sig ju inte från föräldrarna, även om dessa skiljer sig från varandra. Det är möjligt att de som förespråkar att barnet självt skall få välja också har resonerat så och hell enkell utgått från som säkert atl även barnen i en sådan situation svarar: Båda föräldrarna. Men då hade man ju samtidigt kunnat utgå från och bygga vidare på gemensam vårdnad redan i de förslag man lagt fram.

Herr lalman! Det är naturligtvis med slor tillfredsställelse vi motionärer välkomnar utskottets positiva inställning lill våra förslag med avsikt att få till stånd en utslagsregel i vårdnadsfrågan till förmån för gemensam vårdnad.

Utskottet hänvisar till siu betänkande 1975/76:33 med orden: "Ut
skottet uttryckte i lagstiftningsärendet      för sin del förhoppningen

all ulvecklingen skall gå i den rikiningen att föräldrar i stor utsträckning UlnyUjar möjligheten till gemensam vårdnad."

Fortsättningsvis säger utskottet i det belänkande som vi nu behandlar: "Syftet med förslaget i moiionen 1976/77:333 ligger således helt i linje med den uppfallning som utskottet vid föregående riksmöte gav uttryck för"

Att utskottet så klart tar ställning för våra förslag innebär alt vi nu tar ytterligare ett steg närmare den gemensamma vårdnadens familjepolitik. Det blir undan för undan alll lättare för allt fler föräldrar att för barnens bästa våga lita på varandra i den gemensamma vårdnaden.

Del är dock litet förvånande all utskottet inte alls velal stödja vårl förslag lill lagteknisk lösning. Någon motivering lill avstyrkandet ger man heller inle i belänkandet. Ändå är del väl så, atl man bekvämast och enklast informerar om del nya synsättet på det här områdei genom atl ändra i skriven lag.

Det är också litet förvånande atl ulskollel hänvisar lill all reglerna om möjlighel lill gemensam vårdnad så nyligen har trätt i kraft. Redan vid riksdagsbehandlingen förra året uttalades tydligt av bl. a. utskottet självt det eftersträvansvärda i att närma sig ett läge där gemensam vårdnad blir det normala för alla skilsmässobarn.

Lagutskottets alltför försikliga attityd riskerar alt fördröja ell reform-

arbele som ändå de flesta av oss vill se genomfört så snart som möjligt.

Au utskottet nu hänskjuier frågorna till regeringen är en ringa tröst Vad kan egenlligen komma för samlade insalser från del hållet i en fråga där vi möter motstånd från moderaterna, tveksamhet hos centern och en allmän men litet vag välvilja hos folkpartiet?

Det blir nog även här vi socialdemokraier som får driva reformarbelel vidare, på samma säit som vi nu i flera år undan för undan flyiiat fram positionerna från en förlegad vårdnadslagstiftning allt närmare den lagstiftning dit vi förr eller senare kommer och där gemensam vårdnad är huvudregel.

Herr talman!-Jag har i dag ingel yrkandel - mot elt enigt utskott vore del inte särskilt realistiskt - men vi motionärer kommer alt uppmärksamt följa den här frågan fram till dess lösning.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Hen OLSSON i Sundsvall (c):

Herr lalman! Jag vill med några få ord beröra lagutskottets slällningstagande till de tre molioner vari det yrkas ändringar i vårdnadsreglerna. Frågan om barns rättsliga ställning kommer fru Lindquist senare alt ta upp.

En av de tre motionerna är motionen 333 av den föregående talaren, fru Andersson i Kumla m. fl. socialdemokrater. Utskottet yrkar avslag på samtliga tre motioner. Del flnns anledning alt erinra om att möjligheten för icke gifta föräldrar att få gemensam rättslig vårdnad tillkom först vid årsskiftet Del är alltså en mycket ny lagsliftning, som vi ännu inle fått någon större erfarenhel av. Innan erfarenheter vunnits anser utskottet del icke vara motiverat att ändra lagen, som fru Andersson i Kumla föreslår i sin motion. Inte heller anser vi det vara lämpligt atl begära en ulredning, som föreslås i moiionen 652 - en utredning som närmast skulle syfta lill att göra gemensam vårdnad till huvudregel i vissa fall.

Ulskollel vill inie heller återinföra den genom fjolårets riksdagsbeslut upphävda delen av en viss paragraf som reglerar beslut om vårdnad.

Rätten till gemensam vårdnad infördes med hänsyn till barnets bästa. Just barnets bästa måste vara riktmärke även för övriga ställningstaganden när del gäller lagstiftningen om vårdnaden av barn.

Det är självfallet av intresse för riksdagen alt få kännedom om hur nya lagar fungerar och hur nya rättigheter utnytrias av berörda personer. Bl. a. av den anledningen gjorde lagutskottet för några veckor sedan en kort studieresa. Vi fick då tillfälle alt träffa bl. a. för barnavården ansvariga riänstemän. Det framkom vid samtal alt intresset hos föräldrarna för gemensam vårdnad hittills varit mycket litet, såväl bland föräldrar som skilts som bland ogifta sammanboende föräldrar 1 ett medelstort län hade under de första månaderna av årel endast några enstaka par försökt få gemensam vårdnad.

Det är egenlligen förvånande att så få föräldrar sökt gemensam vårdnad. Om många hade önskat gemensam vårdnad borde del, när reformen träd-

199

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

de i kraft den I januari, ha funnits ett stort uppdämt behov.

De ekonomiska konsekvenserna kan i viss mån ha motverkat intresset för gemensam vårdnad. Bidragsförskott exempelvis ulgår enligl nuvarande regler inle vid gemensam vårdnad.

Som fru Andersson i Kumla påpekade ullalade lagutskottet i fjol all vi hade en förhoppning om att den gemensamma vårdnaden i framtiden skulle komma att utnyujas av så många föräldrar som möjligt. Lagutskottet påpekade även vikten av att de ekonomiska frågorna löstes, så att människor inte av ekonomiska skäl skulle avslå från atl pröva systemet med gemensam vårdnad. Inom familjelagsakkunniga övervägs de ekonomiska frågorna, och de sakkunniga kommer i vår atl i ell delbetänkande presentera förslag i denna riktning, vilkel vi hoppas skall ekonomiskt jämställa föräldrar som vall gemensam vårdnad med övriga föräldrar.

När det gäller fru Anderssons i Kumla anförande och hennes försvar för motionen vill jag bara konstatera all utskottet av olika skäl funnit alt den lagtekniska lösning hon föreslagit inle är möjlig atl genomföra. Utskottels molivering är korl. Men om man böriar granska denna fråga inser man atl det är svårl alt fastslå vem av föräldrarna "som är mest

beredd att få lill stånd- en gemensam vårdnad", när föräldrarna

inte kan komma överens om den gemensamma vårdnaden.

Utskottets ställningstagande innebär atl den gemensamma vårdnaden är en rättighet som föräldrar skall få utnyuja när de är överens. Utskottet har däremot inte gåll in för all den gemensamma vårdnaden skall vara huvudregel.

Herr talman! Med hänsyn till familjelagsakkunnigas aviserade förslag och med hänsyn lill den myckel korta lid som reglerna om gemensam vårdnad har gälll föreslår ulskotiet all motionerna avslås, och jag yrkar bifall till ulskotlels hemslällan.

200

Fru ANDERSSON i Kumla (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle vilja säga till herr Olsson i Sundsvall att det är hell klart all den nya synen på gemensam vårdnad har påverkal många familjer. Jag är helt övertygad om atl genomslagskraften är större än vad Slatisliken visar. Den visar ju bara de fall där rättslig vårdnad har begärts.

Under förra årets deball lalade man om aitilydförändring, och man kan väl säga atl den attitydförändringen är här nu. De krav som i dag ställs kommer inte ur ingenting. De kommer allt kraftigare, och det beror på unga föräldrars erfarenheter. Vad jag menade med att lagulskoilets försiktiga allilyd kan fördröja reformarbelel är atl möjligheten inte är utesluten att man ganska snart kan skönja en lösning på de ekonomiska frågorna. Då kvarstår, om jag har förstått del hela rätt, den positiva utslagsregeln, som vi har föreslagit i vår molion, för ell fullföljande av reformarbelel. Jag har lolkat ulskolieis skrivning så, både i år och förra året, att löser sig de ekonomiska problemen så kommer vi också att lösa resten av problemen.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Andersson i Kumla inledde sin replik med alt lala om den gemensamma rättsliga vårdnaden med viss tveksamhet. Det är ju den gemensamma rättsliga vårdnaden som lagen gäller och inle den gemensamma faktiska vårdnaden.

På tal om det vill jag erinra om de uppgifier som vi har fått från berörda riänstemän, där de bl. a. påpekar att människorna tyvärr missuppfattar detla. Många tror alt gemensam vårdnad innebär atl man delar den faktiska vårdnaden, så all barn är halva tiden hos den ena föräldern och halva tiden hos den andra. Men det är väl en informationsfråga.

Om man strävar efter reformer - och med reformer i del här fallel menas alt man skall utvidga möjlighelerna för gemensam vårdnad -tror jag att man snarare skadar reformarbetet om man böriar ändra en lag som just har böriat tillämpas, innan man har vunnit erfarenheler,

I vad gäller de ekonomiska förhållandena, som familjelagsakkunniga arbetar med, kommer förslaget i vår, och det kommer väl som andra betänkanden att gå ut på remiss och prövas av regeringen samt utmynna i proposilion lill riksdagen, I det fallet har vi ju möjlighet att återkomma till dessa frågor.

Jag tror att del är viktigt atl försl de ekonomiska frågorna löses och all vi sedan får ytterligare erfarenhel av syslemet, Försl därefter har vi anledning atl pröva i vad mån den nuvarande lagstiftningen behöver ändras,

I fråga om det förslag till lagstiftning som fru Andersson har i sin motion vill jag påpeka all det är ett enigt utskott som står bakom yrkandet om avslag på både motionen i dess helhet och lagförslaget.

Herr talman! Jag vill än en gång yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Fru LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag vill bara säga några ord beträffande gemensam vårdnad. Jag har fortfarande samma uppfattning som förra året och jag har ytterligare stärkts i den uppfattningen, att det för barnets bäsla inle är någon fördel med gemensam vårdnad.

Jag vill sedan undersiryka det som herr Olsson i Sundsvall har sagt om motionen 333, all den lagtekniskt är svår atl förslå, men jag tycker alt tanken bakom den kan vara nog så riktig: att ett samförstånd melian föräldrar är mycket viktig. Det är också viktigt i en vårdnadsfråga, t. ex. när det är en mamma eller en pappa som är villig atl medverka lill alt barnet kan umgås med den andra parten, atl avgöra vem som skall ha vårdnaden. Därför flnns det tre motioner i denna fråga, varav två är moderata - en är min egen. Vi tyckte i utskottet att vi kunde avstyrka alla dessa, därför att lagen har varit i kraft mycket kort tid. Det är av mycket slorl iniresse och del är inte bara regeringen som följer ulvecklingen, det gör riksdagen i allra högsta grad.

Jag skall också säga någol om barns rättsliga ställning. Barn är en enormt slor grupp i Sverige - det flnns 1 700 000 barn. Det är inte bara

201

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

en stor grupp utan det är en tyst grupp som inte organiserar sig, inle sluter sig samman och inte kan demonstrera. Därför är det särskilt viktigt alt vi när vi lagstiftar tänker mycket på hur vi utformar lagreglerna för denna grupp.

Jag har i viss mån samma uppfattning som herr Svensson i Malmö, att barn ofta kommer i kläm, särskilt i konfliktsituationer. Det var anledningen lill alt jag förra årel väckte en motion, och jag har verkligen ingen övertro på effekterna av lagregler. Jag tyckte ändå att det kunde vara viktigt all man såg över området för barns rättsliga ställning. Ett enigt utskott tyckte att man skulle göra detta och begärde att en arbetsgrupp skulle lillsällas. Jag är glad att herr Svensson i dag har denna inställning, för förra året hade faktiskt vpk en ljummare inställning. Då sade socialdemokraterna och vpk i ett särskilt yttrande atl man inte ville motsätta sig en utredning, men man var inte speciellt för en sådan.

Kommittén har i alla fall tillsatts och har, såvitt jag förslår, böriat arbeta. Det är viktigt från många synpunkter, därför atl del som måsle komma till stånd är en attitydförändring och just att man skall uppfatta barnet inle som föräldrars egendom, inte som någon ägodel. Med risk för all låta patetisk vill jag läsa upp någonling som jag såg i en bok av en författarinna som ägnar sig ål della. Hon sade: Barnet tillhör inle någon, barnet tillhör sig självt, livet, världen. Det är ungefär så jag menar att man skall uppfatta barnet och även utforma lagreglerna i enlighet därmed.

Herr Svensson har ett speciellt yrkande beträffande en paragraf och herr Gahrton vill ändra några andra paragrafer. Utskottet anser all alla dessa frågor kommer att las upp av denna kommitté, och vi vill alliså inte nu binda oss för något särskilt, ulan vi förutsätter atl kommittén tar upp dessa frågor. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemslällan.

202

Herr SVENSSON i Malmö (vpk): Herr lalman! Några kommentarer till fru Lindquist Den vackra principen om barnets bästa är elt honnörsord som i synnerhet professionella politiker skjuter framför sig. Bakom sådana manövrer kan dölja sig någol olika värderingar och olika motiv. Atl vpk i fjol visade en viss skepsis till det varma intresset för barnets bäsla från konservativt håll hade sin grund just i att vi inte var säkra på vilka värderingar det var som man egenlligen ville främja. Vi ifrågasatte inte den goda viljan hos fru Lindquist personligen. Men vi vet ju att det svenska domarskråel har en myckel könsrollspräglad syn på vårdnadsfrågor. Ofla försöker man med hänvisning jusl lill den höglidliga principen om barnets bästa dölja en konservativ familjesyn, en konservativ syn på föräldrarollerna. Man vågar numera inte säga rent ul t ex. all man tycker att mamma är den bästa vårdnadshavaren eller atl mamma är den bäsla vårdnadshavaren för små flickor - det var man naiv nog all säga rent ut för lio år sedan. Nu lalar man i stället om barnets bästa,

barnels behov av att vara kvar hos den vårdnadshavare där barnet har rotat sig och använder andra mera allmänna fraser för all dölja sina värderingar.

Den skeptiska och kanske litet cyniska syn vi har på dessa ling efter alt ha sett hur del i verkligheten går lill i elt slort antal fall var alltså anledningen lill alt vi i fjol inle kände någon överväldigande entusiasm för all stödja moderaternas förslag. Men vår skepsis erhåller ett visst slöd genom all fru Lindquist som representant för domarskrået i dag tydligen inte känner något behov av atl understödja det förslag som vpk framlagt om en konkret förändring av en lagregel som skulle utvidga barnets rättsställning, dvs. barnels rätt all bli hört och få sina synpunkler beaktade. Denna förändring skulle i varie fall ha undanröjt möjligheterna lill sådana grova fall som det jag här anförde som exempel på hur del ännu i della nådens år kan gå lill här i landet.

Till sist bara en kommentar till frågan om gemensam vårdnad.

Utan atl spekulera över i vad mån man hade kunnat vänta sig något överväldigande genombrott i den frågan efler så korl tid vill jag säga all jag tror atl det finns flera negativa faktorer som lagstiftaren skall se upp med i den här frågan.

Först och främst har informationen varit synnerligen svag. Man skall också beakta all det i ett par av de mest spridda pressorganen i Sverige omedelbart efler årsskiftet, när lagändringen trädde i kraft, förekom redogörelser där de som nu är ensamma vårdnadshavare direkl och öppet avråddes från atl gå med på gemensam vårdnad. Dessa har alltså spritts i hundratusentals exemplar. Det är vad många människor har läst om detla. De har inte fått någon effektiv molpropaganda.

Jag har mig också bekant alt ensamma vårdnadshavare som varit positivt inställda till propåer om gemensam vårdnad och själva principiellt varit för sådani arrangemang har blivit kraftigt avrådda från della av advokater som de uppsökt, och detta med hänvisning lill all de skulle utsätta sig för godtycke när det gällde det ekonomiska stödet. Dessa advokater har alltså spritt misstro mol själva institutionen, och det är inie så märkligt med tanke på den grundinställning som Sveriges Advokatsamfund tidigare redovisat Också domarkåren tror jag vi skall se upp med. Del är väl bekani all den också har en kritisk och negativ inställning. Det må den nu ha diskussionsvis, men det får inte påverka domarnas attityd lill laglillämpningen.

Jag kan säga all jag själv har en ansökan inne om gemensam vårdnad, men den har legal inne åtskillig lid nu, och den tycks inte bli behandlad med den förtur som vårdnadsärenden enligl praxis skall ha. Den tycks ha försvunnit i byråkratin. Med den sortens attityder kan det vara risk alt genomslagskraflen för den här reformen blir något begränsad.

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Fru LINDQUIST (m):

Herr lalman! Jag är inle alls så säker på all dén där Ijumhelen förra årel som herr Svensson i Malmö talar om berodde på all förslaget om

203

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

barns rättsliga ställning kom från konservativt håll, I del särskilda yttrandet sades nämligen: "I motsats till vad motionären gör gällande vill vi påstå alt samhällel på allt sätt strävar all befrämja barns trygghet och rättssäkerhet," Jag var orolig för all del inle var så väl beställt med detta, och det var anledningen till min motion.

Vad vill herr Svensson f ö, sätta i slället? Är ändå inte barnets bästa den enda ledsriärna man har? Det klankas en del på domstolar, men det är inte bara domstolar som avgör sådana här frågor ulan det ankommer på varie förälder att ta ställning. Min erfarenhel från domstolar är all föräldrar i konfliktsituationer väldigt ofla glömmer bort barnets bäsla - de tar upp sina egna konflikter som det viktiga och spelar ul barnet mol varandra. Som domare har jag upprepade gånger fåll säga lill föräldrar: Ni måsle komma ihåg att ni skall se till barnets bäsla.

Egentligen är det synd att herr Svensson som är så samhällsengagerad inle sitter som nämndeman, för då skulle han veta att vårdnadsfrågorna, umgängesfrågorna, frågor där det gäller barns framlid är del svåraste mål man kan ha i en domstol. Jag skulle vilja påslå att de svenska domstolarna prövar de målen med en enorm noggrannhet, och där är verkligen också mänskliga känslor med.

Sedan tyckte herr Svensson atl det var underligt att jag inte gick med på den lagregel som ni har föreslagit. Men del finns som jag ser del så många lagregler som behöver ändras i detta sammanhang, och jag tror alt det är viktigt att kommittén nu får arbela oh ge de förslag som den kan finna lämpliga.

Fru ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! I motsats till fru Lindquist är vi hell övertygade om alt det tillägg till föräldrabalken som vi har föreslagit kommer att påverka föräldrarna och stimulera dem att samarbeta för barnets skull. Vi tror också att del ger fler människor ambitionen atl enas och atl föräldrarna genom en sådan lagregel lägger sig vinn om atl undvika inbördes stridigheter. Det måste i sin tur vara ägnat all främja en för barnen trygg och harmonisk ulveckling. Det kan heller inle uteslutas att den föreslagna lösningen kommer alt utöva en viss press på föräldrarna att gemensamt försöka klara problemen. Jag tycker att man i della sammanhang inte skall underskatta lagstiftningens betydelse.

204

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag skall inle vidare försvara mig mol fru Lindquist Vad jag sade var elt försvar mot förebråelsen alt vi var alllför ljumma.

Fru Lindquists senasie anförande illustrerar just att här finns olika infallsvinklar i fråga om synen på vad som är bäst för barnet. Fru Lindquist ser det hela som en domare: här är två rätlskrafliga parter som strider om en icke rättskraftig part. Del är så hon upplever del. Vi ser det från en annan ulgångspunkl. Vi menar bl. a., vilkel vi också förde fram i fjol, all domstolarna inte är lämpliga fora för beslut av detta slag.

De må vara samvetsgranna, de må vara uppriktiga, men vi anser inte atl den procedur som de representerar och del synsätt som hillills har varit förhärskande gör dem lämpliga all ta itu med dessa svåra fall. Vi har föreslagil en annan procedur.

Vi menar all man inte annat än i speciella fall - såsom jusl övergrepp mot barn - kan sätta upp barnets bäsla mot föräldrarna. I vårdnadslvister finns del inte två tvistande parler plus en part som är offer för tvisten utan det är en helhet, ett familjesociologiskl sammanhang som fortsätter att finnas till oavsett alla skilsmässor och som måste bringas att fungera på ell velligt sätt. Del var huvudtanken bakom idén om gemensam vårdnad, och det var därför vi stödde den. Den får man inte att fungera genom atl insistera på atl få ta ställning för den ena eller andra parten eller genom atl sälla upp barnet mot föräldrarna.

Atl det uppstår sådana situalioner som fru Lindquist talar om, situationer där föräldrarna talar om sig själva, är ju egentligen ingenling som är fel. Det är fel från fru Lindquists synpunkt som domare, i vilken egenskap hon enligt lagen har alt beakta barnels bäsla. I den egenskapen är hon relativt ointresserad av föräldrarnas konflikter. Men för att ell fungerande familjesociologiskl sammanhang skall kunna vidmakthållas efter en skilsmässa är del tvärtom oerhört viktigt att föräldrarna får tala om de konflikter som föranlett hela tvisten. Kan man få dem alt tala om dessa konflikter och på en annan väg än den rättsliga få vissa av dem att upplösa konflikterna eller i varie fall att bli bringade under psykisk kontroll, anser vi att del skapas elt annat klimat, som kraftigt förbättrar möjligheten all åsladkomma en faktisk och - i förekommande fall -också rättslig gemensam vårdnad. Detta är den rikliga målsättningen. Denna målsättning upphör aldrig bara därför alt en domstol gjort elt rättsligt utslag i en tvist

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

Fru LINDQUIST (m):

Herr talman! Till fru Andersson i Kumla vill jag säga all jag ser den lagregel som hon föreslår som alldeles omöjlig. Man kan inle lagtekniskt utforma en regel såsom hon har gjort.

Sedan vill jag bara säga alt det verkligen inle var vår avsikt atl i dag dra upp vårdnadsfrågorna till en slor debatt. Om del hade varit avsiklen skulle jag mycket väl ha kunnat yrka bifall till den motion som jag själv har väckt. Vi ansåg i lagutskottet efter en mycket ingående diskussion att den debatten kunde anstå, och därför säger jag inte mer om del i dag.

Till herr Svensson i Malmö skulle jag vilja säga all det här ändå är fråga om två rätlskrafliga parter. Det gäller här två makar. Vad jag vill framhålla är egenlligen precis detsamma som herr Svensson vill framhålla, nämligen att ingen lar till vara barnels intressen i de sammanhangen. Del är beklagligt atl inle den tanken har kommit fram. Del var detta som var utgångspunkten för min motion redan förra året. Om jag inte minns fel sade utskottet redan dä att man i vissa sammanhang

205

Nr 118

Onsdagen den 27 april 1977

Vårdnad av barn

skulle kunna länka sig alt vi har ett ombud för barnels rätt. Barnets rätt kommer alltså inle fram i de här konflikterna mellan föräldrarna. Det bara är på det sättet, och del kan väl herr Svensson tro på, när jag efter en lång erfarenhet av sådana här konflikter har kunnal konslalera detta. Man kan fråga och fråga, men föräldrarna är så fast i sina egna konflikter atl barnets bästa kommer i andra hand. Därför anser jag -och där är vi tydligen ense - atl del viktiga i alla sammanhang ändå är hur barnet har del.

206

Fru ANDERSSON i Kumla (s):

Herr talman! Trots alt fru Lindquist kan åberopa juridisk sakkunskap i denna fråga, vill jag ändå hålla fast vid att vårt förslag lill lagteknisk lösning mycket väl skulle kunna genomföras. Jag vill också fästa fru Lindquists uppmärksamhel på alt jag inle har yrkat bifall till min motion.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemställan, dels utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall lill motionen nr 666 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemslällan i belänkandet nr 26 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottets hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall lill motionen nr 666.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 294

Nej -    12

Avstår -      1

Påförslag av herr förste vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden lill morgondagens sammanträde.

§ 10 Herr förste vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle näringsutskottels betänkanden nr 26 och 29 uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Kammaren ålskildes kl. 23.34.                                    Nr 118

Onsdagen den

'" ""i                                                                                                   27 april 1977
TOM T:SON THYBLAD                                                    

---

/Solveig Gemert