Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:117

Onsdagen den 27 april

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollel för den 19 innevarande månad.

§ 2 Meddelande om reviderad ärendeplan

Herr TALMANNEN:

Med ledning av uppgifter från utskotten har upprättats en ny ärendeplan för återstoden av riksmötet 1976/77. Den nya planen har i dag utdelats lill kammarens ledamöter.

§ 3 Föredrogs men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkande 1976/77:40 finansutskottets belänkande 1976/77:14 näringsutskottels belänkanden 1976/77:27 och 31-33 civilutskoltels belänkanden 1976/77:32-34

§ 4 Alkoholpolitiken

Föredrogs

skalteutskoltets betänkande 1976/77:40 med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken jämte motioner såvill proposilionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet samt

kuliurulskotieis belänkande 1976/77:40 med anledning av propositionen 1976/77:108 om alkoholpolitiken såvitt gäller anslag dels lill organisationsstöd lill vissa nykterhelsorganisationer m.fi., dels lill Cenirai-förbundel för alkohol- och narkolikaupplysning.

Herr TALMANNEN:

Skatteutskottets betänkande nr 40 och kullurulskollets betänkande nr 40 debatteras i elt sammanhang, och yrkanden belräffande båda dessa belänkanden får framställas under den gemensamma överiäggningen.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Meddelande om reviderad ärendeplan

Alkoholpolitiken

Skatteutskottets betänkande nr 40

I propositionen 1976/77:108 bilaga 1 hade regeringen (socialdepartementet) föreslagit

att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1, lag om tillverkning av drycker, m. m.,

2, lag om handel med drycker,

3, lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

och alkoholhaltiga preparat,

1. lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207),

2. lag om ändring i lagen (1954:579) om nyklerhetsvård,

3. lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.,

all riksdagen skulle

1. godkänna de rikllinjer för alkoholpolitiken som socialministern hade förordat,

2. bemyndiga regeringen atl vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för all den centrala organisalion på alkoholområdet som socialministern hade förordat skulle kunna genomföras,

3. till Socialstyrelsen för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln utöver i proposilionen 1976/77:100, bil. 8, föreslaget förslagsanslag anvisa ytteriigare 300 000 kr.,

2. till Länsstyrelserna för budgetåret 1977/78 under femtonde huvudtiteln utöver i propositionen 1976/77:100, bil. 18, föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 1 500 000 kr.,

3. till Informationsåtgärder på alkoholområdel för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

4. till Upplysning i alkoholfrågor m. m. för budgelårel 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

5. till Bidrag lill Föreningen Frukldrycker för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 70 000 kr.,

6. till Lån för inrättande av alkholfria restauranger för budgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisa ett invesleringsanslag av 1 000 kr.

I bilaga 2 hade regeringen (budgeidepartemeniei) föreslagil all riksdagen skulle anla vid propositionen fogade förslag lill

lag om ändring i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin,

lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker,

lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521),

lag om ändring i lagen (1960:258) om uriämningsskall på vissa varor,

lag om ändring i lulltaxan (1971:920),

lag om dryckesskatl,

lag om ändring i skallebroltslagen (1971:69),

lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberälligade skat-lefordringar m. m.,

lag om ändring i lulllaxan (1971:920),

lag om ändring i lagen (1960:258) om uriämningsskall på vissa varor.

Bilaga 1 och 2 i propositionen hade hänvisats lill skatteulskollel, medan      Nr 117
proposilionen i övrigl (bil. 3 och 4) hade hänvisats till utbildnings- och      Onsdagen den
kulturutskotten.                                                            27 april 1977

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: Alkoholpolitiken

"I proposilionen presenieras elt samlal alkoholpolitiskt program. Missbruk av alkohol bedöms vara elt av våra största sociala problem. Proposilionen innehåller förslag lill socialpolitiska insatser av skilda slag i syfte att söka undanröja orsakerna lill alkoholmissbruk och motverka ell bruk av alkohol som leder till skador. I samma syfte föreslås all åtgärder vidtas med inriktning på en begränsning av den totala alkoholkonsumtionen. Samhällels insatser mol missbruk av alkohol föreslås bli samordnade med insatser mot missbruk av narkotika och andra liknande medel. Tyngdpunkten i förslaget lägss på insatser för ungdomen.

Socialstyrelsen tilldelas det centrala ansvaret för samhällels alkoholpolitik. Till styrelsen knyts en nämnd för alkoholfrågor med bred förankring i samhällslivet. Riksskatteverkets hitiillsvarande uppgifier på alkoholområdel överförs till socialstyrelsen.

Ökade resurser föreslås till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet Samhällel skall kunna lämna ekonomiskt bidrag till riksomfattande informationskampanjer och till särskilda informationsprojekt t. ex. inom arbetslivet. En utvidgad undervisning om alkoholfrågor i skolan förordas liksom fortbildning av skolans personal. Försöksverksamhet med fritidsaktiviteter föreslås för grupper av människor som är särskilt utsatta för risken all hamna i alkoholmissbruk. Samhällets stöd lill nykterhelsorganisationer m. fl. föreslås utbyggt. Förslaget innehåller ålgärder för en utvidgad forskning kring alkohol.

Då del gäller försäljning av alkoholdrycker föreslås att restriktionerna begränsas till sådana som av en bred allmänhet kan uppfattas som meningsfulla. I gengäld bör man enligl förslagei salsa på au bällre än i dag övervaka atl nyklerhetspolitiska olägenheter inte uppkommer i samband med försäljning av alkoholdrycker. I detta syfte föreslås en belydande ökning av den personal hos länsslyrelserna som sysslar med hithörande frågor. Del kommunala inflytandet vid försäljning av alkoholdrycker förstärks. En gemensam lag för handel med drycker föreslås träda i stället för nuvarande skilda försäljningslagar. Lagen innebär förenklingar i förhållande lill gällande regler och slörre enhetlighet vid handel med olika slag av alkoholdrycker.

I fråga om beskattning och prissättning på alkoholdrycker föreslås alt gällande ordning behålls. Enligt förslaget bör beskattningen och därmed prissättningen på alkoholdrycker användas som ett instrument i konsum-tionsbegränsande syfte. Detta innebär all priserna på alkoholdrycker även i fortsättningen kommer att sällas relativt högt och fortlöpande anpassas till den allmänna prisutvecklingen.

De kostnader som förslaget medför innebär elt ökat medelsbehov för helt verksamhetsår om ca 13,8 milj. kr. över statsbudgeten. Härtill kommer projektmedel ur allmänna arvsfonden med ett beräknat belopp om

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

5 milj. kt

Förslaget är avsett att genomföras den I januari 1978, frånsett vissa förslag främst i fråga om nu uigående budgetanslag och förslaget om förstärkning av personalen hos länsstyrelserna, som bör genomföras redan den 1 juli 1977."

Del av riksdagen våren 1976 fattade principbeslutet om slopande av mellanölet (alkoholhalt högst 3,6 viktprocent) godtogs i proposilionen ulan några kommentarer. Enligt detla beslut skulle öl med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent inte få säljas i allmänna handeln efter den 30 juni 1977.

I detla sammanhang hade behandlals

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1976/77:1444 av herr Wachlmeisler i Slaffanslorp (m) och fru Sundberg (in),

1976/77:1480 av fru Andrén (fp) och herr Richardson (fp), vari hemställts atl riksdagen skulle låta andra stycket i 41 § förslaget till lag om handel, med drycker utgå och att därmed alkoholservering i leaterlokaler, konsertlokaler eller andra liknande lokaler ej skulle tillåtas utom i de fall som föll under samma lagparagrafs första stycke,

1976/77:1481 av herr Enlund m. fl. (fp), vari hemslällts att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförls om informalionen i alkoholfrågan.

1976/77:1482 av herrar Holmqvisl (s) och Jönsson i Ariöv (s), vari hemställts

att öl inte fick försäljas på andra lider än vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00,

alt dispensmöjligheter för utsträckt ölförsäljningslid slopades,

alt 30 § första stycket i den nya lagen om handel med drycker skulle erhålla av motionärerna angiven lydelse, innebärande att detaljhandel med öl fick bedrivas av detaljhandelsbolaget och av den som hade meddelats särskill tillstånd vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00,

1976/77:1483 av fröken Littmarck (m), vari hemställts alt de kommuner som så önskade gavs möjlighet att ha kvar systemet med ok-irojperioder,

1976/77:1497 av herr Björk i Gävle m.fi. (c, m),

1976/77:1498 av fru Hedvall (m), vari hemställts alt riksdagen begärde att en ny alkoholpolilisk proposition lades fram tillsammans med den lill näsla riksmöte förväntade proposilionen om sociaUjänstlag,

1976/77:1499 av herrar Hörberg (fp) och Stensson (fp), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. hos regeringen begära

a. att tidsplan med angivande av begränsningsmål för den totala al
koholförbrukningen utarbetades och förelades riksdagen,

b. atl syslem för driflsbidrag till alkoholfria restauranger utreddes och

c. att system för starkt progressiv beskattning utreddes och förslag
härom förelades riksdagen samt

2. besluta

a. alt ge kommunen det slutliga ansvaret för elablering av butiker
för vilket beslut vederbörande utskott utarbetade erforderliga lagpara
grafer samt

b. att avslå framställningen om serveringsrätt för teatrar m. m. för
vilkel beslut vederbörande utskott utarbetade erforderliga förändringar
av lagparagrafen.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

1976/77:1500 av herr Lindkvist m. fi. (s), vari hemställts atl kommunerna gavs laglig rätt atl fatta beslut om ett bibehållande av det s. k. oktrojsyslemet i ulskänkningsfrågor,

1976/77:1501 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemslällts att riksdagen beslulade

all målsättningen för samhällets alkoholpolitik skulle vara att begränsa den totala, alllför höga alkoholkonsumtionen och atl komma lill rätta med alkoholmissbruket,

att avslå förslaget om tillstånd för teatrar och konsertlokaler all servera alkohol,

all servering av alkoholdrycker på nöjes- eller idrottsplatser helt förbjöds,

att nu gällande regler för elablering av systembutiker bibehölls,

1976/77:1502 av herr Pettersson i Helsingborg m. fl. (s), vari hemställts

att riksdagen beslutade atl öl med en alkoholhall av högsl 3,2 vikl-procent fick säljas i den reguljära livsmedelshandeln fr. o. m. den 1 juli 1977, då mellanölet försvann,

atl riksdagen fastställde skattesatsen för del nya ölet lill I krona 73 öre per liter.

1976/77:1503 av herr Westberg i Hofors m. fl. (s), vari hemställts att riksdagen beslutade atl andra stycket 26 S i förslaget lill lag om handel med drycker skulle utgå, innebärande all bestämmelsen om regeringens överprövning av Systembolagets beslut skulle slopas.

1976/77:1513 av fru Andrén (fp), vari hemställts 1. att rusdrycksförsäljningslagens bestämmelser om oktrojperioder skulle inläs i princip oförändrade i den i propositionen föreslagna lagen

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

om handel med drycker,

2. att riksdagen hos regeringen begärde förslag till ny lagstiftning rörande i motionen berörda frågor, i linje med den i motionen åberopade reservationen i alkoholpoliliska ulredningen av herrar Boo, Burman och Nyberg,

1976/77:1514 av herrar iredje vice talmannen Eriksson (fp) och Lindblad (fp),

1976/77:1515 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Nilsson i Agnas (m), vari hemslällts att riksdagen beslutade

all ytterligare förslärka informalionen om alkoholens skadeverkningar med särskild inriktning på barn i skolåldern och övrig ungdom,

alt informationen inriktades på atl angripa själva bruket av alkohol såsom onödigt och skadligt,

att reklam för alkohol förbjöds och all motreklam infördes bl. a. för att visa föräldrars och andra ansvarigas plikt atl skydda de unga mot tidigt bruk av alkohol,

att frågan om alkohol utreddes då det gällde försäkringsväsendet och ansvarighet vid olyckor,

1976/77:1517 av herr Lindblad m.fl. (fp), vari hemslällts

att riksdagen hos regeringen begärde förslag till delmål för den närmaste femårsperiodens minskning av alkoholkonsumtionen och att, om konsumlionsminskningen enligt delmålet inte uppnåddes, delta borde medföra skärpta alkoholpolitiska insatser,

att riksdagen uttalade att prissättningen var elt viktigt instrument i skattepolitiken och atl delta instrument borde användas på ett myckel mer verkningsfullt sätt än hittills,

alt riksdagen uttalade alt statens representation borde vara sprilfri och alt kommunerna uppmanades att följa samma princip,

att riksdagen i skrivelse lill regeringen begärde elt förslag om förbud mot reklam för alkoholdrycker och att delta förbud förklarades vara väl i linje med målsättningen om minskad alkoholkonsumtion,

1976/77:1518 av herr Norrby (c), vari hemställts

atl riksdagen beslulade uttala att socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor borde ha ett avgörande inflytande på de frågor som den skulle handlägga,

att Systembolaget inle borde åläggas etablera systembutiker,

att utskänkning av alkoholhaltiga drycker vid konserter och teaterföreställningar ej skulle tillåtas.

1976/77:1519 av herr Palme m. fl. (s), vari - såvitt moiionen hänvisats till skatteutskottet - hemslällts

1. all riksdagen beslutade fastställa det mål för alkoholpolitiken som

föreslagits i motionen,

atl riksdagen beslutade godkänna de riktlinjer för en treårig verksamhet i alkoholfrågan m. m. som föreslagits i motionen,

all riksdagen beslutade godkänna de riktlinjer m. m. för information i alkoholfrågan som föreslagils i moiionen,

alt riksdagen beslutade godkänna de riktlinjer m. m. för stöd till arbetstagarorganisationernas utbildning kring alkoholfrågan som föreslagits i moiionen,

att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad i motionen anförts om den centrala organisationen,

atl riksdagen till Upplysning i alkoholfrågan m. m. för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade ett i förhållande lill regeringens förslag med 1 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag om 5 500 000 kr,

9. all riksdagen lill Informationsåtgärder på alkoholområdet m. m. för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade ett i förhållande till regeringens förslag med 22 500 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 25 000 000 kt,

all riksdagen till Bidrag lill löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet m. m. i alkoholfrågan för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 600 000 kr.,

att riksdagen skulle anla av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1975:209) om skall på sprit och vin, innebärande höjd beskattning av vin,

all riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om dryckesskatt, innebärande höjd beskattning av vin,

alt riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag lill lag om handel med drycker, innebärande alt tillstånd till servering av alkoholdrycker i teaterlokal, konsertlokal eller annan liknande lokal skulle få meddelas endast om särskilda skäl förelåg,

alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill nästa års riksmöte om förbud mot alkoholreklam.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

1976/77:1527 av herrar förste vice lalmannen Bengtson (c) och Lindblad (fp),

1976/77:1528 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. (c, fp, m), vari hemställts all riksdagen beslulade

all fastställa en målsättning för samhällets alkoholpolitik lydande: "Målsättningen för samhällets alkoholpolitik skall vara att minska den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och all komma till rätta med alkoholmissbruket",

all komplettera målsättningen för informalionen med syftet all informationen också skulle förändra attityder och beleende gällande alkoholen,

att hos regeringen anhålla all frågan om Sveriges Radios roll i informationen omkring alkoholfrågan beaktades.

Nr U7

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

alt avslå förslaget om tillstånd för teatrar och konserthus att servera alkohol,

att uttala sill stöd för strävanden att värna om alkoholfria miljöer,

att ånyo hemställa till regeringen att frågan om stöd till alkoholfria hotell och restauranger övervägdes,

atl hemställa hos regeringen om en ytterligare precisering av arbetsuppgifter och befogenheter för socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor,

att hemställa att regeringen lillsalle nämndens ledamöler på förslag av berörda organisalioner,

att även i fortsättningen särskill anslag till Föreningen Fruktdrycker skulle beslutas av riksdagen,

att hemslälla hos regeringen om ytterligare skärpning av skallen på alkohol,

atl skatt på alkoholfritt öl skulle ulgå enligl samma principer som gällde för färski lättöl,

all nuvarande principer för elablering och nedläggning av syslem-butiker bibehölls,

alt det kommunala vetot bibehölls i vad gällde återkallande av tidigare beviljade tillstånd för servering av alkohol.

1976/77:1529 av fru Bernslröm (fp),

1976/77:1530 av herr Carlshamre (m), vari - såvill motionen hänvisats lill skatteutskottet - hemslällls

1. alt riksdagen beslutade

alt 41 § andra stycket i förslaget till lag om handel med drycker skulle utgå, innebärande att tillstånd till servering av alkoholdrycker i teaierlokal, konsertlokal eller annan liknande lokal under paus i pågående föreställning ej skulle få meddelas,

att försäljning av öl i allmän handel fick ske endast vardagar kl. 8-20,

2. atl riksdagen begärde

b) förslag lill fortsatt alkoholpolitiskt reformarbele i anslutning till de förslag som kunde föranledas av socialutredningens kommande slutbetänkande,

1976/77:1531 av herrar Fridolfsson (m) och Åkeriind (m), 1976/77:1532 av herr Jonsson i Alingsås m.fl. (fp, c, m), 1976/77:1533 av fru Kristensson (m).

1976/77:1534 av herr Leuchovius (m), vari hemslällls alt riksdagen vid behandlingen av proposilionen om alkoholpolitiken beslulade all lill-bakavisa förslaget om införande av möjligheter lill utskänkning av al-

koholhaltiga drycker i teatrar, konsertlokaler, revylokaler och liknande lokaler,

1976/77:1535 av herr Magnusson i Nennesholm (c),

1976/77:1536 av herr Ollén (m), vari hemställts att riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts belräffande den framlida alkoholpolitiken, och

1976/77:1537 av herr Werner m.fi. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen skulle besluta avslå proposilionen i vad gällde förslagen
till lag orn ändring i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin och
till lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning
av mall- och läskedrycker samt anhålla hos regeringen om översyn och
förslag i vad gällde ändringar i annan lagstiftning som föranleddes av
della beslui,

all riksdagen ullalade all beskallning t v. ej borde användas som alkoholpolitiskt instrument,

all riksdagen med avslag på proposilionen beslulade all socialstyrelsen skulle disponera 3 milj. kr. för informationsverksamhet och 2 milj. kr. för att utveckla konsultverksamhet i syfte all stödja kommunerna i att förbällra fritidsmiljöerna,

all riksdagen beträffande det vid propositionen fogade förslaget till lag om handel med drycker beslutar att 39 och 41 SS skulle erhålla av moiionärerna angiven lydelse, innebärande att tillstånd till servering av alkoholdrycker på nöjes- eller idrottsplats ej fick meddelas samt att förslaget om tillstånd för teatrar m. fi. alt servera alkoholdrycker skulle avslås,

att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag lill statliga ålgärder och bidrag i syfte att stödja kommunall arbele på förbälirade frilidsmiljöer,

all riksdagen skulle ullala sig för förbud mol reklam för alkohol-halliga drycker och anhålla hos regeringen om förslag därom,

dels de under allmänna molionsliden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:236 av herr Kristenson m. fl. (s).

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

1976/77:238 av herr Ollén (m), vari hemställts atl riksdagen hos regeringen begärde förslag lill ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen så att åldersgränsen för ulminutering etc. av rusdrycker anpassades till myndighetsåldern,

1976/77:325 av herrar Signell (s) och Rosqvist (s),

1976/77:625 av herr Unckel m. fi. (m), vari hemställts att riksdagen

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

beslulade fastställa den övre alkoholgränsen för öl som försåldes i den allmänna handeln till 3,6 viktprocent,

1976/77:1018 av fru Andrén (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp),

1976/77:1034 av herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Silfverstrand (s) samt

1976/77:1296 av herr Palme m. fl. (s), vari hemslällls atl riksdagen skulle anta av motionärerna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, innebärande bl. a. all avgiften på dryckesförpackningar skulle höjas.

Utskottet hemställde

/. beträffande alkoholpolitikens inriktning att riksdagen i denna del med anledning av proposilionen bilaga 1 punkten 7 och motionerna 1976/77:1481, 1498, 1499, 1501 yrkandel 1, 1515, 1517 yrkandena 1-3, 1519 yrkandel 1, 1528 yrkandel 1, 1530, 1536 och 1537 som sin mening gav till känna vad ulskollel anfört saml avstyrkte motionerna 1976/77:1498, 1499 yrkandet la, 1517 yrkandena 1-3, 1530 yrkandel 2 b och 1536 i den mån de inte därigenom kunde anses tillgodosedda,

2. beträffande informationsfrågor

a. att riksdagen i vad avsåg riktlinjer för informalionen med anledning
av propositionen och molionerna 1976/77:1481, 1515 yrkandena I och
2, 1519 yrkandena 3 och 4 samt 1528 yrkandet 2 som sin mening gav
lill känna vad ulskollel anföri och avstyrkte motionerna i denna del
i den mån de inle därigenom kunde anses tillgodosedda,

b. alt riksdagen i vad avsåg alkoholbolagens information skulle avslå
följande molioner i den mån de inle kunde anses tillgodosedda genom
vad ulskollel anföri, nämligen

moiionen 1976/77:325,

motionen 1976/77:1529 yrkandel 1,

c. att riksdagen i vad avsåg anslag lill löntagarorganisationernas ut
bildningsverksamhet m. m. skulle avslå moiionen 1976/77:1519 yrkandet
10 i den mån yrkandet inle kunde anses tillgodosett genom vad ulskollel
anfört,

d. att riksdagen i vad avsåg anslag till informationsåtgärder på alko
holområdet med avslag på motionerna 1976/77:1497 yrkandena I och
2 i vad avsåg detta anslag och 1519 yrkandena 2 i denna del och 9 samt
med bifall till proposilionen bilaga 1 punkten 11 till Informationsåtgärder
på alkoholområdet för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln an
visade ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

e. all riksdagen i vad avsåg anslag lill upplysning i alkoholfrågor m. m.
med avslag på motionerna 1976/77:1497 yrkandet 2 i vad avsåg della
anslag och 1519 yrkandena 2 i denna del och 8 saml med bifall till pro
positionen bilaga 1 punkten 12 till Upplysning i alkoholfrågor m. m. för

budgelårel 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

f all riksdagen i vad avsåg anslag lill Föreningen Frukldrycker skulle

med bifall lill propositionen bilaga 1 punkten 13 till Bidrag till Föreningen Fruktdrycker för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 70 000 kr.,

avslå moiionen 1976/77:1528 yrkandet 9,

g. att riksdagen i vad avsåg Sveriges Radios roll i informationsfrågan skulle avslå motionen 1976/77:1528 yrkandet 3 i vad del inte kunde anses tillgodosett genom vad utskottet anfört,

3. beträffande aktiviielsstöd, miljöfrågor m. m.

a. all riksdagen skulle avslå följande motioner i den mån de inte kunde
anses besvarade genom vad ulskollel anföri, nämligen

molionerna 1976/77:1499 yrkandel 1 b, 1528 yrkandel 6 och 1532 yrkandena 1 och 2,

morionen 1976/77:1527,

motionen 1976/77:1528 yrkandet 5,

motionen 1976/77:1537 yrkandena 3 och 5,

b. atl riksdagen med bifall lill propositionen bilaga 1 punkten 14 till
Lån för inrättande av alkoholfria restauranger för budgetåret 1977/78
under fonden för låneunderstöd anvisade ell invesleringsanslag av 1 000
kr.,

belräffande den centrala organisationen atl riksdagen med bifall till propositionen bilaga 1 punkterna 8 och 9 och med anledning av motionen 1976/77:1519 yrkandel 7 saml med avslag på molionerna 1976/77:1497 yrkandet 3, 1518 yrkandet 1, 1519 yrkandel 7 i vad yrkandel inte blivit tillgodosett, 1528 yrkandena 7 och 8 och 1529 yrkandel 2 skulle dels bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövdes för alt den centrala organisationpåalkoholområdet som socialministern hade förordat skulle kunna genomföras, med det tillägget all en represenlanl för någon av de organisalioner som företrädde de alkoholskadades intressen skulle ingå i nämnden för alkoholfrågor, dels till Socialstyrelsen för budgelårel 1977/78 under femte huvudtiteln utöver i proposilionen 1976/77:100, bil. 8, föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 300 000 kr.,

belräffande den lokala och regionala lillsynsorganisationen all riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1535 och med bifall till proposilionen bilaga 1 punkten 10 lill Länsstyrelserna för budgetåret 1977/78 under femtonde huvudtiteln utöver i propositionen 1976/77:100, bil. 18, föreslaget förslagsanslag anvisade ylleriigare 1500 000 kr.,

beträffande elablering av systembutiker att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1503 skulle anta proposilionen i denna del med den ändring utskottet i belänkandel förordat samt avslå molionerna 1976/77:1034, 1444, 1499 yrkandel 2 a, 1501 yrkandel 4, 1514, 1518 yrkandel 2 och 1528 yrkandet 12 i den mån de inte var tillgodosedda genom vad utskottet anföri och hemställt.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

beträffande inköpsåldern atl riksdagen med avslag på motionen 1976/77:238 skulle bifalla propositionen i denna del,

belräffande avstängning från inköp all riksdagen med avslag på moiionen 1976/77:1531 skulle bifalla propositionen i denna del,

belräffande försäljningstiderna för öl all riksdagen skulle bifalla molionerna 1976/77:1482 och 1530 yrkandel 1 b samt avslå propositionen i motsvarande del,

belräffande oktrojperioder atl riksdagen med avslag på molionerna 1976/77:1483, 1500, 1513 och 1528 yrkandet 13 i den mån de inte kunde anses tillgodosedda genom vad utskottet anfört skulle bifalla proposilionen i denna del,

belräffande servering i teaierfoajéer m. m. att riksdagen skulle

a. med bifall till molionerna 1976/77:1480, 1499 yrkandel 2 b, 1501
yrkandet 2, 1518 yrkandet 3, 1519 yrkandet 13 i vad avsåg 41 § lagen
om handel med drycker, 1528 yrkandel 4, 1530 yrkandet 1, 1534 och
1537 yrkandel 4 i vad avsåg 41 S lagen om handel med drycker avslå
propositionen i denna del,

b. avslå motionen 1976/77:1519 yrkandel 13 i vad detta yrkande inte
behandlals under a,

c. bifalla proposilionen i vad avsåg servering på nöjes- eller idrottsplatser
och avslå molionerna 1976/77:1501 yrkandet 3 och 1537 yrkandel 4 i
vad delta yrkande inte behandlats under a,

d. avslå motionen 1976/77:1532 yrkandel 3 i vad detla yrkande inle
kunde anses tillgodosett genom vad ulskollel anfört,

belräffande godkännande av föreståndare för serveringssiälle att riksdagen med avslag på moiionen 1976/77:1533 skulle bifalla proposilionen i denna del,

belräffande restaurangpriserna på alkoholdrycker alt riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:1529 yrkandel 3,

beträffande skattefri proviantering av alkoholdrycker all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1018,

beträffande alkoholhalten i öl

a. all riksdagen med avslag på molionerna 1976/77:625 och 1502 yr
kandel 1 skulle bifalla propositionen i motsvarande del,

b. alt motionen 1976/77:236 icke föranledde någon riksdagens ålgärd,

belräffande alkoholreklamen att riksdagen med bifall till molionerna 1976/77:1517 yrkandel 4, 1519 yrkandet 14 och 1537 yrkandel 6 saml med anledning av moiionen 1976/77:1515 yrkandel 3 begärde att regeringen lill näsla riksmöte lade fram förslag om förbud mot alkoholreklam,

belräffande omedelbara ändringar i beskattningen av drycker m. m.

a. atl riksdagen i vad avsåg beskailningen av spritdrycker med avslag
på motionen 1976/77:1537 yrkandet I i denna del skulle bifalla propo
silionen i denna del,

b. alt riksdagen i vad avsåg beskailningen av vin och slarköl med
avslag på molionerna 1976/77:1519 yrkandel 11 och 1537 yrkandel 1

i denna del skulle bifalla proposilionen i denna del,

c. atl riksdagen i vad avsåg beskattningen av öl med avslag på mo
tionerna 1976/77:1502 yrkandel 2 och 1537 yrkandet 1 i denna del skulle
bifalla proposilionen i denna del,

d. att riksdagen i vad avsåg beskattningen av lättöl och läskedrycker
med avslag på molionerna 1976/77:1528 yrkandet 11 och 1537 yrkandel
I i denna del skulle bifalla proposilionen i denna del,

e. att riksdagen i vad avsåg avgiften på vissa dryckesförpackningar
skulle avslå moiionen 1976/77:1296,

beträffande ulredning om beskattningen av drycker atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1499 yrkandet 1 c, 1528 yrkandel 10 och 1537 yrkandel 2,

belräffande alkoholen och försäkringsväsendet alt riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:1515 yrkandel 4,

belräffande författningsförslagen all riksdagen till följd av vad ovan hemslällts och i betänkandet anförts skulle

a. anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

lag om tillverkning av drycker, m. m. med de ändringar att 2-4, ' 9-11, 21 och 25 i?§ skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

lag om handel med drycker med de ändringar att 26, 30, 41, 44, 48, 54, 71 och 81 SS samt punkt 3 av ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av utskottet föreslagen lydelse,

lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat med den ändring alt ikraftlrädandebestämmelserna skulle erhålla av ulskollel föreslagen lydelse,

lag om ändring i ölförsäljningslagen (1961:159),

lag om ändring i lagen (1954:579) om nyklerhetsvård,

lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.,

b. anla inom budgetdeparlementel upprättade förslag till

lag om ändring i lagen (1957:209) om skatt på sprit och vin,

lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läskedrycker,

lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

lag om ändring o ölförsäljningslagen (1961:159),

lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) med den ändring all ikraflirädandebeslämmelserna skulle erhålla av ulskotiet föreslagen lydelse,

lag om ändring i lagen (1960:258) om uriämningsskall på vissa varor,

lag om ändring i lulllaxan (1971:920),

lag om dryckesskall,

lag om ändring i skallebroltslagen (1971:69),

lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberälligade skallefordringar m. m.,

lag om ändring i lulltaxan (1971:920),

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

12. lag om ändring i lagen (1960:258) om uriämningsskall på vissa varor,

c. anla av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1972:820) om skatt på spel.

Reservationer hade avgivits

belräffande informationsfrågor m. m. och viss beskatlningsfråga

1. av herrar Wärnberg, Krislenson, Johansson i Jönköping, Carislein
och Westberg i Hofors, fru Normark samt herr Boström (samtliga s)som an
sett att utskottet under 2 c, 2 d, 2 e samt 17 b i vad avsåg beskattningen av
vin och 20 i motsvarande del borl hemställa

2. c. all riksdagen i vad avsåg anslag till löntagarorganisationernas ut
bildningsverksamhet m. m. med bifall lill moiionen 1976/77:1519 yr
kandel 10 till Bidrag lill löntagarorganisationernas utbildningsverksamhet
m. m. i alkoholfrågan för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln
anvisade ell förslagsanslag av 1 600 000 kr.,

2.d. att riksdagen i vad avsåg anslag till informationsåtgärder på alkoholområdet med bifall lill motionen 1976/77:1519 yrkandena 2 i denna del och 9 och med anledning av proposilionen bilaga 1 punkten 11 samt med avslag på motionen 1976/77:1497 yrkandena 1 och 2 i vad avsåg delta anslag lill Informationsåtgärder på alkoholområdel för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 25 000 000 kr,

2.e. all riksdagen i vad avsåg anslag lill upplysning i alkoholfrågor m. m. med bifall till moiionen 1976/77:1519 yrkandena 2 i denna del och 8 och med anledning av proposilionen bilaga 1 punkten 12 samt med avslag på motionen 1976/77:1497 yrkandet 2 i vad avsåg delta anslag lill Upplysning i alkoholfrågor m. m. för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.,

17.b. och 20. i nämnda del att riksdagen i vad avsåg lagen om skatt på sprit och vin och lagen om dryckesskall med bifall till motionen 1976/77:1519 yrkandet 11 och med avslag på moiionen 1976/77:1537 yrkandet 1 i motsvarande del skulle anta vid proposilionen fogade lagförslag med de ändringar all

dels 2 S 1 mom. lagen om skatt på sprit och vin skulle erhålla av reservanlerna föreslagen lydelse,

dels 10 S lagen om dryckesskatt skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse.

belräffande alkoholhallen i öl

2. av herrar Söderström (m) och Lundgren (m) som ansett att utskottet under 15 a och 20 i motsvarande del borl hemställa

all riksdagen skulle bifalla moiionen 1976/77:625 och avslå proposilionen och motionen 1976/77:1502 i vad avsåg alkoholhallen i öl,

atl riksdagen lill följd därav skulle

a. avslå de vid propositionen bilaga 2 punkterna 3, 4, 6 och 7 fogade lagförslagen om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskalt-

ning av mall- och läskedrycker, i ölförsäljningslagen (1961:159), i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) såvitt avsåg ändring av I S, i lagen (1960:258) om uriämningsskall på vissa varor och i tulltaxan (1971:920) i. vad avsåg annan ändring än ändring i Anm.,

b. anta det vid propositionen bilaga 2 punkten 2 fogade förslaget till
lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av
malt- och läskedrycker med den ändringen att 7 § skulle erhålla av re
servanterna föreslagen lydelse,

c. begära förslag från regeringen till de lagändringar i övrigt som be
tingades av bifall till reservationen.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

3. av herrar Kristenson (s) och Westberg i Hofors (s) som ansett atl utskottet under 15 a och 20 i motsvarande del bort hemställa

a. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del och på mo
tionen 1976/77:625 skulle bifalla motionen 1976/77:1502 i vad avsåg
alkoholhallen i öl,

b. atl riksdagen skulle anta de vid proposilionen bilaga 2 punkterna
3, 4, 5 och 7 fogade förslagen till

lag om ändring i lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker med de ändringar att 1 och 7 §§ skulle erhålla av reservanlerna föreslagen lydelse,

lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159) med den ändringen att I § skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

lagom ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954:521) med den ändringen att I S skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

lag om ändring i tulltaxan (1971:920) med den ändringen att tulltaxenummer 22.03 B och C skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

c. att riksdagen begärde förslag från regeringen till de lagändringar
i övrigt som betingades av bifall till reservalionen,

beträffande alkoholreklamen

4. av herrar Kristenson (s), Söderström (m) och Lundgren (m) som
ansett att utskottet under 16 bort hemställa

att riksdagen skulle avslå molionerna 1976/77:1515 yrkandel 3, 1517 yrkandel 4, 1519 yrkandet 14 och 1537 yrkandet 6,

beträffande avgiften på dryckesförpackningar

5. av herrar Wärnberg, Krislenson, Johansson i Jönköping, Carislein
och Westberg i Hofors, fru Normark saml herr Boström (samtliga s) som
ansett att utskottet under 17 e bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1296 skulle anta av reservanterna framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Kulturutskottets betänkande nr 40

Sedan regeringen i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkterna B 62 och B 63 föreslagil riksdagen all, i av vaklan på särskild proposilion i ämnel, för budgelårel 1977/78 beräkna till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning elt reservationsanslag av 2 321 000 kr. och lill Organisationssiöd till vissa nykterhelsorganisationer m.fl. ett reservationsanslag av 6 000 000 kr., hade regeringen i proposilionen 1976/77:108, såviti nu var i fråga, föreslagit riksdagen all

dels godkänna de i proposilionen förordade allmänna rikllinjerna för fördelning av anslaget Organisationsstöd lill vissa nykterhelsorganisationer m. fl.,

dels till Organisationsstöd lill vissa nykterhelsorganisationer m. fl. för budgelårel 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

dels godkänna de i proposilionen förordade förändringarna av villkoren för bidragsgivningen till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,

dels till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning för budgelårel 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 3 021 000 kt

Utskottet hemställde

atl riksdagen godkände de i propositionen 1976/77:108 förordade allmänna riktlinjerna för fördelning av anslaget Organisationssiöd lill vissa nykterhelsorganisationer m. fl.,

att riksdagen lill Organisationssiöd lill vissa nykterhelsorganisationer m. fl. för budgelårel 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade elt reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

all riksdagen godkände de i proposilionen 1976/77:108 förordade förändringarna av villkoren för bidragsgivningen lill Cenlralförbundel för alkohol- och narkolikaupplysning,

all riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln anvisade ell anslag av 3 021 000 kr.

Reservation hade avgivits av herrar Andersson i Lycksele, Leander och Green, fru Johansson i Uddevalla och fru Rönnung, herr Klöver samt fröken Öhrsvik (samtliga s) som ansell all ulskollel under 1 borl hemslälla

alt riksdagen med anledning av proposilionen 1976/77:108 och vad reservanlerna anföri godkände de av reservanlerna förordade allmänna rikllinjerna för fördelning av anslagel Organisationssiöd till vissa nykterhelsorganisationer m. fl.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! När riksdagen nu har all ta slällning lill de närmaste årens alkoholpolitik här i landel är del efler en ulomordeniligl lång lid av förberedelse. Den alkoholpoliliska ulredningen log väldigt lång tid på sig för själva utredandet, och det var elt mycket vidlyftigt material som ställdes lill förfogande av utredningen. Remissförfarandet blev därefter myckel omfallande och tilltaget med god tidsmarginal. Vi var då framme vid mitten av 1975, men malerialei ansågs ändå inte tillräckligt som underiag för en proposilion. I börian av 1976 tillsattes en arbetsgrupp inom socialdepartementet för att överarbeta det föreliggande materialet Proposilionen uppsköts ännu ett år. Det var därför kanske inte så konstigt alt en viss oro bökade skönjas inom riksdagen över den långhalning som frågan var utsatt för. Ålgärder mol mellanölet krävdes och genomfördes också.

Har vi mot denna bakgrund nu fått elt förslag till en ny alkoholpolitik med radikala ändringar? Knappast! Det mesta förblir vid det gamla. APU föreslog inga revolutionerande ändringar. Ulredningen var ganska oenig, och remissinstanserna hade mycket olika uppfattningar i skilda frågor. Beredningsgruppen, och senare regeringen, försökte kompromissa sig fram till någol slags medelprodukt, som sedan utskottet funnit det nödvändigl att ändra en del på.

Min beskrivning av alkoholfrågans handläggning under de senaste tio åren kunde kompletteras med många andra beskrivningar av olika delfrågors behandling, men det skall inte göras här. Låt mig redan från börian säga ifrån att vad jag nu sagt inle skall uppfattas som kritik av de organ som handlagt alkoholfrågorna. I stället skall det tas som ett bevis på hur svårt det är att föra en alkoholpolitik som gör någon nylta och som samtidigt accepteras av en bred majoritet av medborgare. Låt mig, herr talman, någol ytteriigare uppehålla mig vid det motsägelsefulla när det gäller våra alkoholfrågor och försöka utveckla della.

Sedan urminnes lider används alkohol i vårl land. Den totala konsumlionen var för exempelvis 100 år sedan mycket större än i dag, men vi skall samiidigl ha klarl för oss all vi inle har någon sjunkande irend när del gäller alkoholkonsumiion ulan i slällel en starkt stigande trend. Från 1800-talets miu fram till 1920- och 1930-ialen sjönk totaikonsum-tionen ganska stadigt, men därefter har den totala konsumtionen mer än fördubblats per svensk invånare över 15 år. Så här långt är statistiken tillförlitlig, men när vi kommer över till frågan om vem som har ökal sin konsumlion blir siffrorna strax osäkrare. Åtskilliga undersökningar har gjorts både av 1944 års ulredning och av APU, som kommii fram till alt missbrukarna har ökat sin konsumlion och att nya grupper har kommit till medan måtllighetsförbrukarna har fortsatt att visa måttlighet.

Det finns också ett klart samband mellan den ökade konsumtionen och den helnyktra sektorns utveckling. Det var när nykterhetsrörelsen var som starkast och då kvinnorna i stor omfattning avstod från bruket som toialkonsumtionen och skadorna var som minsl. I och för sig är

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

detta en självklarhet, och teoretiskt skulle det vara möjligt atl radikalt förbättra landets alkoholskadesituation genom kraftfulla ingrepp mot konsumtionen och därefter på sikt få borl missbruket

Låt mig upprepa vad jag anförde, nämligen att det teoretiskt skulle vara lätt atl minska alkoholens skadeverkningar - men låt mig tillägga att det i praktiken är så mycket svårare. Inledningsvis nämnde jag alt det finns tusenåriga alkoholtraditioner inte bara i vårt land utan också i de flesta andra länder som vi umgås med. Del skall hell enkelt vara alkohol i vissa sammanhang, och dessa sammanhang har på senare tid blivit allt vanligare och gått allt längre ned i årsklasserna.

Det första en alkoholutredare möter är således ett västeriändskt kulturmönster som man snart går bet på. Detta så mycket mera som 90 % av dem som använt alkohol i modern tid hittills har klarat sig själva, sin familj och sin omgivning, skött sina förpliktelser mot samhället och inte orsakat några skador. Jag kan förstå atl dessa människor tycker att samhällets restriktioner och hjälp skall sättas in på de andra, de 10 procenten, i stället och att den skötsamme skall få ha sitt fria konsumtionsval.

Det är alltså för de 10 % som råkar ut för någonting som samhället måste ha en alkoholpolitik. Men dessa 10 % innebär i dag rätt stora absoluta tal. Alkoholfrågorna är vårt lands största olösta sociala problem. Det har många kunniga läkare, forskare och andra auktoriteter sagt, däribland de senaste socialministrarna. Alkoholskadorna kan också sägas vara vår lids största folksjukdom. Det torde vara ostridigt att vi i dag har omkring 200 000 människor som är så gravt alkoholskadade atl de icke förmår utföra vanligt arbete och att antalet skadade växer. Det är också ostridigt att en mycket stor del av den psykiska vårdens resurser, på sina håll hälften, tas i anspråk av sådana som har besvär med alkohol och att även kroppssjukvårdens platser kraftigt belastas av patienter som på grund av alkoholförtäring hamnat där. Alkoholens roll i trafikskador är ju som alla vel mycket stor.

De siffror som jag här nämnt visar med all önskvärd tydlighet att det aldrig går all enbart vårda bort alkoholskadorna. Tillförseln är i dagsläget så oerhört myckel större än alla tänkbara vårdresurser. Vården av alkoholens offer är givetvis en första rangens angelägenhet och den inställning som alltmera böriar vinna insteg, att alkoholfrågorna skall sältas in i sitt sociala sammanhang, är därför att hälsa med den största tillfredsställelse. Men jag upprepar vad jag förut anförde: utan förebyggande åtgärder i stor skala går det aldrig att vårda bort alkoholskadorna.

I den socialdemokratiska parlimolionen utgår man från en helhelssyn, dvs. alt förebyggande och vårdande insalser göres samtidigt och utan alltför hårt åtskilda gränser. Detla är en viktig synpunkt när det gäller att hjälpa alkoholskadade till anpassning i det vanliga samhällslivet. Vi är beredda att satsa rätt kraftigt på en försöksverksamhet i socialstyrelsens regi utanför de vanliga institutionerna, men vi är också beredda att salsa avsevärda belopp för att tanken bakom fylleristraffets avskaffande skall

bli verklighet och inte bara en pappersreform.

Jag har tidigare anfört att alkoholen leder till allvariiga problem för ca 10 % av konsumenterna. Då ca fyra femtedelar av landels vuxna befolkning är alkoholkonsumenter med varierande konsumtionsnivåer finns i dag således en stor majoritet av måttlighetsbrukare. I praktiken är det alltså dessa måttlighetsbrukare som bestämmer den allmänna inställningen till den alkoholpolitik som skall föras. Vi har här i riksdagen alltid försökt att utforma lagstiftningen så att den har ett stöd i den allmänna folkopinionen. Så sker givetvis också i fråga om alkohollagstiftningen. Jag är övertygad om att svenska folkel med mycket stor majoritet är bereii att underkasta sig inskränkningar i fråga om egna konsumtionsvanor och egen bekvämlighet och också är berett atl belala de skatiepålagor som finns i alkoholpolitiskt syfte om man samtidigt kan vinna alt situationen förbättras för de alkoholskadade eller missbrukarna. Jag tror att man i lika hög grad är beredd lill vissa uppoffringar om man kan förmå barn och människor i de tidigaste ungdomsåldrarna att skjuta upp alkoholdebuten några år eller renl av få dem att avslå för gott.

Detla är inte enbart en fråga om vinster, vinster som vi alla kan vinna om alkoholskadorna minskas, vinster på grund av att sjukhussängarna därigenom står till förfogande för dem som är sjuka i traditionell mening, vinsler genom all brottsligheten blir mindre, vinsler genom att inle trevnaden spolieras av för slor alkoholförtäring. Utöver dessa vinsler är del här också ytterst en fråga om medmänsklig solidaritet.

För vad betyder egentligen inskränkningar i den starkes livsföring och litet extra besvär om de samtidigt kan betyda att några svagare människor får den hjälp som behövs för all undgå alll del elände som ofta drabbar den svage i ett starkt kommersialiserat samhälle. Med detta har jag inte bara velat säga att del är restriktioner och förbud som behövs, utan att den mänskliga gemenskapen är lika viktig. Alkoholpolitik är med andra ord ett stort tvärsnitt av all social politik.

Skatteutskottet har vid sitt arbete med beredningen av förslagen lill olika alkoholpolitiska ålgärder utgått från de värderingar jag här har försökt göra mig lill tolk för. Vi känner givetvis alla en slor tillfredsställelse över att man kunnal enas om den sedan i fjol knäsalla målsättningen atl det är av stort värde att alkoholfrågorna i fortsättningen fogas in i sill sociala sammanhang och alt ett klart mål uppställs för en flerårig insats syftande till att begränsa den totala, alllför höga alkoholkonsumtionen och atl komma till rätta med alkoholmissbruket.

Som jag lidigare nämnt är utskottet således överens om all alkoholpolitiken måsle sättas in i sill sociala sammanhang, och jag kommer längre fram att la upp de konkreta ålgärder som måsle lill härför. När del gäller målsättningen all begränsa den alltför höga toialkonsumtionen menar utskottet atl del fordras en samordning av flera olika insatser, och det är glädjande alt så stor enighet har kunnal uppnås också på denna punkt Bland de åtgärder man anger är behovet av kraftig in-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

formation, utnyujande av prisinslrumentet, olika lagstiftningsåtgärder beträffande hanteringen och hur konsumtionen kan styras i fråga om olika drycker. Man kan givetvis heller inte borlse ifrån att del även är fråga om totalkonsumtionen som sådan och atl det här finns ett nära samband med enskilda människors sociala situation.

Socialdemokraterna har i sin partimotion skissat ett treårigt program för att bättre än propositionens förslag kunna uppfylla målsättningen att elt klart mål skall uppställas för en flerårig insats syftande till atl begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen. Delta treåriga program kräver anslagshöjningar under perioden i storleksordningen 100 milj. kr. utöver vad regeringens förslag innebär om man baserar detla på vad som föreslagits för kommande budgelår.

Parlimolionen är uppbyggd på nio punkter enligt följande.

Alkohol- och narkolikafrågorna skall ges en mer framskjuten plals i skolans verksamhet. Skolöverstyrelsen ges i uppdrag att utarbeta ett program härför.

Kraftfull satsning på information och deball om alkoholproblemen i ungdomsorganisationer och folkrörelser.

Stöd till alkoholfri - icke kommersiell nöjes verksam het.

De fackliga organisationerna får resurser för att ta upp alkoholfrågorna i arbetslivet.

Resurser för en kraftigt utbyggd hälsoupplysning om alkoholens verkningar.

Stöd till upprättande och genomförande av kommunala handlingsprogram för förbättring av särskilt utsatta ungdomsmiljöer.

Förbällring av de alkoholskadades sociala och kullurella slällning genom saisning på demokraliskl uppbyggd verksamhel.

Omedelbara insatser för akutvård av alkoholskadade.

Förbud mot alkoholreklam.

Därtill skall läggas atl i nämnda molion yrkas avslag på propositionens förslag om utskänkning i samband med teaterföreställningar och konserter, en miljö som också tidigare varit alkoholfri. Samtidigt är jag angelägen om att klargöra alt det inle bara är den socialdemokratiska parlimolionen som velat stoppa alkoholens spridning till tidigare alkoholfria miljöer.

Av de nio punkter som jag nyss föredrog behandlas den första punkten av kulturulskollet, varför jag inte här kommer alt beröra den. Punkt 9, som rör förbud mol alkoholreklam, har bifallits av utskottet med röstsiffrorna 12 - 3, och jag vill också på den punkten nämna all socialdemokraterna inle varit ensamma i sina krav. Kravet på reklamförbud är inte nyii. Molslåndel mot dess genomförande har hittills segrat, även om skälen har varil krystade. Sedan nu tryckfrihetslagstiftningen ändrats har man i alla fall anledning vänta att regeringen kan effektuera den beställning som jag hoppas atl riksdagen gör om några timmar. Någon annan utveckling på denna fråga anser jag knappast möjlig med hänsyn till skalieulskotlels målsättning och de ullalanden som gjorls om vinsi-inlressels bortkopplande från alkoholhanteringen.

De övriga punkterna i den socialdemokratiska parlimolionen anser sig den borgerliga ulskolismajoriielen inle kunna tillstyrka, och de socialdemokratiska ledamöterna har därför anfört reservalion. Vi är, låt mig säga det, litet besvikna över atl vi inte på de här punkterna har kunnal få de borgerligas stöd, då enligt vår mening framställningarna varit väl moliverade. Jag har tidigare berört de punkter, där de alkoholskadades problem och deras anknytning lill samhället lagils upp. Jag vill tillägga atl den förebyggande verksamhelen med ålgärder i arbelslivet genom löntagarorganisationerna väl sammanfaller därmed. Två av punkterna berör miljöer som alternativ till dagens ungdomsmiljöer av kommersiell nalur. Vi anser detta vara en mycket viktig del av våra förslag. Del går inle all bara säga nej till ungdomens alkoholkonsumtion; vi måste också bjuda de unga alternativ. Vi anser att det beträffande dessa frågor finns så färdiga planer, att en försöksverksamhet omedelbart borde kunna sättas i sjön.

1 fråga om information om alkoholproblemen och den föreslagna kraftigt utbyggda hälsoupplysningen om alkoholens verkningar föreligger i princip inga skillnader mellan ulskolismajoriielen och reservanlerna. Skillnaden ligger i att reservanterna vill ha en kraftigare saisning.

Det är också med tillfredsställelse man kan konstatera att inte heller i andra frågor som upptagits i parlimolionen har utskottsmajoritelen några principiella invändningar, utan avslagsyrkandel beror på all man vill gå litet långsammare fram. Man vill avvakia erfarenheterna av de mindre anslagshöjningar som görs och resultatet av det arbete som nämnden för alkoholfrågor kommer fram lill.

Reservanlerna däremot anser all tiden nu är mogen alt göra något extra kraftfullt. Avsvär man sig möjligheten att göra något verkligt radikalt för all bringa ned konsumtionen och skadorna, måste ändå kraftfulla ålgärder lill för alt inle det skall bli verklighet, som stålens medicinska forskningsråd förulser, nämligen all vi redan på 1980-ialei kommer alt ha ell fördubblat anlal alkoholskadade.

När jag säger att ulskollel avsvär sig radikala åtgärder - och på den punkten är utskottet enigt - så menar jag att man inte vill gå längre i restriktioner på grund av riskerna för att människorna inte lojalt skall följa lagarna. Man vill av rättviseskäl och med tanke på risk för hembränning inte använda prisinslrumentet mera än till en prisanpassning lill andra varor.

Del är i ett sådant läge man måsle göra elt försök med en annorlunda saisning. Det är inte självklart att den stora satsning som socialdemokraterna önskar genomföra kommer all leda till en säker framgång, men satsningen innebär i alla fall ett allvariigt försök, och därför ber jag, herr talman, atl få yrka bifall till reservationen 1. I den reservalionen anvisas även vägar lill hur den slora satsningen skall finansieras. En prishöjning på alkohol varor har ju också som vi vet en återhållande effekt på konsumtionen, varför vårl förslag alltså blir dubbelt verkande.

Herr talman! Inledningsvis nämnde jag hur svårt det är all föra en

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

effektiv alkoholpolitik i detta land och i en tidsålder som vår och hur svårl det är att föra en kamp mot skador, som orsakas av en dryck som används av huvudparten av medborgarna. Kanske bör man mot denna bakgrund uttala sin tillfredsställelse över det arbete som nedlagts och över att förslagen lagts fram i stor enighet. Utöver vad jag redan berört kan nämnas det arbete som nedlagts av nämnden för alkoholfrågor, med sin rätt radikala sammansättning, och de beslämmelser som införts när det gäller 20-årsgränsen, buliksetableringen, kontrollorganisationen vid servering och affärstiderna för ölförsäljning - för att ta några av de åtgärder som blivit föremål för slällningstagande.

Vid ulskottsbelänkandet finns också två reservationer med två reservanter vid varie som tar upp frågan om mellanölets bibehållande resp. införande av ett nytt öl med 3,2 % alkoholhalt. Min avsikt är inte atl ta upp någon stor debatt med företrädarna för reservationerna för alt inte fixera dagens alkoholreform vid bara den detaljen, som jag tycker att massmedia gör. Visserligen är detta en nog så viktig detalj, men ändå inte huvudingrediensen i det slora programmet I fråga om det 3,6-procentiga ölet prålade vi färdigt i fjol - eller som utskottet uttrycker det:

"De skäl som nu åberopas till stöd för upphävande eller ändring av förra årets principbeslut om mellanölsförbud var väl kända då beslutet fattades."

Riksdagen har alltså fattat sitl beslut i denna fråga, och anledningen lill atl man uppsköt beslutets verkställighet lill den I juli i år var att bryggeribranschen ville ha en relativt lång lid för omställningen. Nu tycks den inte behöva någon lång tid ulan klarar sig med mycket korl tid för att slälla om lill en hell ny sort, och det kan ju vara bra atl veta för framtiden all det verkligen inte behövs någon övergångstid om man skall göra någonling.

Belräffande reservation nr 3 om det nya ölet kanske man kan erinra om alt alla erfarenheter av del ölet inle var så goda som motionärerna och reservanlerna anför, men anspråken på goda erfarenheter är ju så olika. Del var ändå så med den här gamla förkrigspilsnern alt 10 % av det samlade missbruket officiellt redovisades komma jusl från delta 3,2-proceniiga öl. I reservationen lalas också om att ett nyll öl kan vara positivt för sysselsättningen. Jag har aldrig rikligl förstått - jag måste erkänna del än en gång - hur det kan gå åt så mycket mera folk för all tillverka en dryck som innehåller 3,2 96 alkohol jämfört med den som innehåller 2,8 %. För atl återkomma till vad jag sade förut: Om 10 % av missbruket skulle komma all härledas lill ell nyll öl, så belyder del att vi kan undvika att få 20 000 gravt alkoholskadade människor ulan del ölet, och del tycker jag är en siffra som lalar allvar.

Ingen tror atl mellanölels avskaffande ulgör någol universalmedel för alt slippa alkoholmissbruk, men de flesla vet all del uppskjuter alkoholdebuten elt eller annat år, och därmed är den frågan också en väsenilig del av de små samverkande orsaker som kan förbällra tillvaron.

Med anknytning till vad jag sagt förut skulle jag vilja säga alt jag tror att svenska folkel är berett att visa detta utslag av solidaritet mot den relativt svaga grupp medborgare som utgörs av barn och ungdomar i de lägre tonåren. Jag tänker inte tala om smak och sällskapsdrycker. Jag vet bara att vi måste hjälpa de yngsta, atl vi måste bjuda dem alternativ som är bättre än flykt från verkligheten och pressen att vara som alla andra.

Vårt ämne i dag gäller alkoholpolitiken, men jag är medveten om att det finns droger som är värre än alkohol. Jag är också medveten om atl det finns samband mellan användning av narkotiska preparat och av alkohol och att kampen mot missbruket måste föras på alla fronten Vad jag däremol aldrig kan acceptera är resonemanget att alkoholen skulle vara något slags ersättningsmedel för narkotika. Sanningen är ju den att den vanligaste utvecklingen går från alkoholsvagare drycker över lill starkare, och i slutänden kanske det också blir narkotika. Den motsatta ulvecklingen har jag aldrig hört talas om, dvs. all en narkoman först skulle övergå lill sprit och sedan kanske fortsätta med mellanöl. Det kan inte råda något som helst tvivel om vilken av dryckerna som är inkörsporten.

Herr talman! Låt mig göra en sammanfattning. Riksdagen slår i begrepp att fatta beslut om den alkoholpolitik som skall föras de närmaste åren. Inga revolutionerande nyheter föreslås, men en målsättning fastställs. Den är inte alltför högtfiygande, men därför kanske målet kan uppnås. Alkoholpolitik i dag kan inle genomföras med stora, radikala grepp. Det är de små olika detaljerna, var för sig ganska betydelselösa, som tillsammans skall kunna bli en verkningsfull enhet i den kamp som jag tror alla bekänner sig till, kampen mot missbruk och skador.

Kanske är sammankopplingen med del sociala sambandet en nyhet. De förslag som nu läggs fram försöker la hänsyn lill enskilda människors sociala situation, lill trycket av traditionens dryckesmönsler, lill undvikande av kommersialism i dryckeshanteringen och lill utökad information och upplysning.

Men för all lagar och uttalanden skall bli verklighet krävs av oss alla alt vi rätt förstått del sociala sambandet, att vi kan samla oss till medmänskligt ansvar och alt vi vill visa solidarilel med de svaga.

Med della ber jag all få yrka bifall lill reservation 1 och i övrigl lill utskottets hemställan i själva alkoholfrågan. Till reservalion 5 återkommer andra talare.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr talman! Del är faktiskt nästan på dagen elva månader sedan vi senasi diskuterade dessa problem - i samband med skatteutskottets betänkande 1975/76:64, föranlett av proposilion 142.

Denna proposition föreslog då anslag lill upplysningsverksamhet, bidrag lill Föreningen Frukldrycker och investeringsanslag till en fond, från vilken lån lill alkoholfria restauranger skulle beviljas. I samband

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

med belänkandel behandlades då även tolv olika motioner. Att regeringsförslaget hade lagts berodde på att APU lagt fram ett betänkande, som dock bara var ett delbetänkande. Del slutliga betänkandet blev tyvärr än en gång skjulet på framtiden - trots många års överväganden. Därmed kunde riksdagen inle la slällning till någon mera långsikiig alkoholpolilisk planering, utan fick nöja sig med atl försöka ta ställning bara lill en del av APU:s förslag.

Följden blev att riksdagsbehandlingen i stort sett endast blev en "mellanölsdebatt" - i varie fall påstår jag all den uppfattades så av allmänheten, detla trots alt deballen varade i ca sju timmar, varvid även andra angelägna alkoholpoliliska aspekter berördes.

Skulden härtill vill jag, som herr Wärnberg också gjorde, i viss mån lägga på våra massmedia, som lydligen endast hade intresse av om mellanölet skulle borlvoleras eller inle. Men jag lycker nog också atl APU får la på sig en del av skulden, när man lade fram ell förslag om införande av elt s. k. folköl på 3,0 % alkoholhalt, trots au del redan fanns en pilsner med 2,8 96. Del förslaget var alldeles för "genialt" för alt kunna förstås - och följden blev i slällel att det fick något av löjets skimmer över sig. Jag kan absolut inte förslå vilka nyklerhetspolitiska aspekter som låg bakom ett slopande av ett öl på 2,8 % och införande av ell på 3,0 96.

All inle enbart jag var oförslående inför detta framgår klart av det betänkande från skalleulskollet som förelåg, där man, efter att ha funnit "starka skäl" såväl för att införa ett nytt öl som för alt återgå till lägel före oktober 1965 med enbart öl på 2,8 96, stannade "med viss tvekan" inför alternativet på 3,0 96. Del avgörande var att del inle kunde väntas inbjuda lill missbruk i samma omfattning som mellanölet, och all det bättre än pilsnern kunde väntas tillfredsställa de breda grupper som vill behålla mellanölet som måltidsdryck.

Atl vi över huvud taget fick ett öl på 2,8 96 hade inte någon nyk-lerhelspolitisk bakgrund, ulan del berodde på det andra världskriget. Del ansågs då alt vi bättre borde ta vara på landels knappa spannmålsresurser än alt brygga ett öl på 3,2 96. Huruvida man av detta kan dra den vidare slutsatsen atl om vi inte fått ett väridskrig, så hade vi inte fått anledning atl införa någol mellanöl - och därmed sluppit ifrån hela den uppslitande debatt som så dominerat alkoholpolitiken sedan mellanölet infördes -det vågar jag inle ha någon säker uppfattning om. Med viss säkerhei vågar jag gissa att vi forlfarande hade haft en intensiv debatt - men den hade då gällt alkoholsiarkare drycker. Jag har den uppfattningen all den debatten i slället kommer att dominera morgondagens alkoholpolitik.

Vid votering om "folkölet" fick APU-förslagel, som väl var, endast 72 röster, medan 163 ledamöter inte ville byta ul 2,8 96-ölei. Här var det hela 95 stycken som inte tog slällning. Jag anser atl del beslutet besparade riksdagen en avsevärd goodwillföriust och all del dessutom var positivt När så mellanölets vara eller inle vara skulle avgöras blev marginalerna belydligl knappare. 159 ledamöler ansåg all del borde för-

svinna medan 148 ville ha del kvar t v. Här var del 23 som avstod från att uttala sin uppfattning. Det märkliga är alt minoriteten inte uttalade sig för atl behålla mellanölet för all framtid ulan endasl för alt vi borde vänla med del definitiva beslutet tills vi hade kunnat göra en samlad bedömning, när regeringen lagt fram sill förslag lill den framlida alkoholpolitiken.

Del brukar i de fiesta sammanhang vara vanligt i riksdagen atl man inte går händelserna i förväg utan skyndar långsamt, men lydligen var mellanölsfrågan alltför känslomässigt laddad för att praxis skulle följas. Kanske kände sig också majoriteten stärkt av skrivningen i del skalteutskoltets betänkande som förelåg och där man framhöll alt "för ett slopande av mellanölet lalar framför allt del förhållandet att man då inte riskerar någon uppståndelse i samband med introduktionen av ett nytt öl ulan man bibehåller en redan känd vara, pilsnern".

Herr lalman! Jag lillhörde de 148 ledamöler som ansåg alt det definitiva beslutet borde anstå, och eftersom pressens intresse, som jag tidigare nämnde, helt var koncentrerat just på den frågan lämnades ingen tidningsläsare ovetande om hur var och en hade röslal här i riksdagen.

Det var därför med en viss oro som jag så småningom kom hem och mölle folk av olika kalegorier. Hur skulle de reagera mol milt ställningstagande, detta speciellt som jag hade den uppfattningen att de irodde att det gällde mellanölels avskaffande eller bibehållande - inle bara elt uppskjutande av avgörandet

Men jag har, herr lalman, aldrig blivit så förvånad som då. Så gott som alla jag mötte ansåg all riksdagen hade fattal ett felaktigt beslut och att jag handlat räll. Della har bidragit lill all jag stärkts i min uppfattning att vi inte kan lösa några alkoholproblem genom förbud - inte ens bland ungdomen. Förbud kan i stället medföra att problemen uppslår inom andra områden, som många gånger kan vara fariigare och mera svårbemästrade än de som vi i dag försöker lösa. Och vad är då vunnet?

Låt mig i della sammanhang förklara all jag hell och hållet ansluter mig lill den målsäilning som finns, nämligen all alkoholpoliiiken som ell klarl mål har all alla insalser måsle syfta lill alt begränsa den totala, alllför höga alkoholkonsumtionen och komma lill rätta med alkoholmissbruket Denna målsättning betonades starkt av skatteutskottet förra året och den upprepas även i år. Det fanns inga motsättningar vid riksdagsdebatten förra året, och det kommer säkerligen inte att finnas några motsäiiningar i år heller eller förekomma någon kritik mot den målsättningen.

Nu är del lyvärr så atl vi ännu har myckel ogjort, innan vi ens har kommit i närheien av vår målsäilning - delta trots den intensiva debatt som förts under åren och trots alla försök som gjorts med bl. a. höjda priser, förbud av olika slag, omyndighetsförklaring av ungdomar m. m.

Del kan ju fakliskl vara så alt vi i viss omfallning har en felaktig alkoholpolitik, som vägrar se verkligheten som den är, och att det gör att våra strävanden misslyckas. Vi tror så mycket, men vi vet väldigt

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

litet. Dessutom har vi många olika uppfattningar om vilka vägar vi skall gå för att snabbast komma fram till målet. Man behöver bara la del av remissyttrandena över APU-förslaget för att inse att så är fallet. Flertalet av dem som yttrade sig i remissen ansåg exempelvis att mellanölet borde behållas, medan det samtidigt fanns de som föreslog myckel skärpta restriktioner. Då är det ganska naluriigt att det även i riksdagen uppträder förespråkare för olika uppfattningar som ställs emot varandra. När vi nu skall ta ställning till dagens frågor kan vi konstatera att utskottet är hell överens på praktiskt taget alla områden utom två, mellanölsfrågan resp. reklamfrågan.

Efiersom det väckts en molion om bibehållande av mellanölet har det varit naluriigt för mig alt biträda det yrkandet, och därför återfinns jag som reservant i ulskottsbelänkandet Jag har, herr talman, velat redogöra för bakgrunden till milt ställningstagande. Senare kommer även herr Lundgren att närmare beröra motiven för reservalionen. Jag kan därför nöja mig med, i del här sammanhanget, att yrka bifall till reservalionen 2.

Vad sedan reklamfrågan beträffar föreligger förslag från regeringen att vi skall avvakia med vårl slällningstagande t. v. Moiivet är all remisstiden för tobaks- och alkoholreklamutredningens betänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU 1976:63) ännu icke utgått; vi kan alltså senare få en samlad bedömning och en gemensam lagstiftning, som kan anknytas lill den nya marknadsföringen.

Man kan här jämföra med vad skatleutskottels majoritel hade för uppfattning för ell år sedan vad gällde alkoholreklamen. Eftersom utredningen beräknades slutföra sitt arbete under 1976 och resultatet väntades kunna föreläggas riksdagen 1977, var utskottet dä inte berett att förorda några omedelbara ålgärder mot alkoholreklamen utan ansåg atl riksdagen borde avvakta regeringens åtgärder.

Men nu har utskottsmajoritelen - som praktiskt laget är densamma som förra årel - inte velat vidhålla samma ståndpunkt, utan i stället föreslår man alt regeringen omedelbart skall lägga fram förslag om totalt reklamförbud, så atl nästa års riksmöte kan avgöra den frågan.

Eftersom regeringen under alla förhållanden kommer all lägga fram ett förslag om tobaks- och alkoholreklam förstår jag inle varför inte majoriteten kunde nöjt sig med detla - de vinner ju praktiskt tagel ingenting i sak; möjligen får man nöjet atl slå regeringen på fingrarna. Vill majoriteten ha ell totalt alkoholförbud, hade den exakt samma möjligheter att få det då som den har nu.

Vi har inle velal vara med om del.här beslutet, och därför har vi reserverat oss lill förmån för regeringsförslaget. Jag ber också, herr talman, all få yrka bifall till reservationen 4.

1 övrigl har jag inget yrkande när det gäller skalteulskotiels betänkande, även om jag de senaste dagarna har böriat hysa vissa betänkligheter mol den ändring som skatteulskollel gjort vad gäller sammansättningen av den centrala nämnd för alkoholfrågor som föreslås bli inrättad. Utskottet

har där bifallit en motion som yrkat att representanter för de alkoholskadades intressen skall få företräde i nämnden. Givetvis har detta skett i positivt syfte, men efter att i går ha fått ta del av en skrivelse från en samarbetsgrupp, bestående av Länkens kamratförbund, ALRO, Länkarnas riksförbund och Verdandi, har jag böriat tvivla på all vårt beslut var så klokt Skrivelsen andas så mycken misstro och negativism lill vårt förslag att det måsle bli myckel svåra påfrestningar i det praktiska samarbetet - om nu dessa organisationer verkligen kommer alt utse någon ledamot att företräda dem. Men i föriitan på att den mening som kommer till uttryck i kulturutskottets skrivning i betänkandet nr 40 skall infrias har jag faktiskt inget yrkande i den frågan.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr KRISTENSON (s):

Herr talman! Efter förra riksmötets beslut alt öl som skall säljas i allmän handel endast fick innehålla maximalt 2,8 96 alkohol har det uppstått en livlig diskussion om huruvida delta var ett klokt beslut eller inte. Skall jag döma efter de reaktioner som kommit från ölkonsumen-lerna uppfattas nog detta som ett mycket olyckligt beslut.

Ett av argumenten har varit atl riksdagens ställningstagande berott på all en liten del - kanske främst ungdom - missbrukat det s. k. mellanölet. Detla motiv för beslutet kan ej förstås av den stora majoriteten av landets ölkonsumenter.

Ett annat argument har varit att de skötsamma konsumenterna har uppfattat beslutet som ett utslag av förmyndarmentalilel mot en övervägande del av det svenska folkel. Öl aren alkoholdryck -därom behöver vi inle tvista. Alla alkoholdrycker används som sällskapsdrycker- utom av missbrukare - och då uppfattas riksdagens beslut att försämra den alkoholsvagaste drycken som något helt obegripligt, när det inle införs några begränsningar på de betydligt alkoholsiarkare dryckerna.

Många människor känner också mycket stark oro för vad som kommer att konsumeras efter den 1 juli i år, då den alkoholsvaga drycken öl försvinner. Många är oroliga för att konsumtionen av spritdrycker kommer att öka avsevärt. Effekten blir då rakt motsatt den som majoriteten avsåg, nämligen en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen - om den målsättningen är vi överens.

Men det farligaste som kan inträffa - och det befarar vi reservanter mycket starkt - är en ökning av missbruket av narkotika och produkter som går alt sniffa. Missbruk av dessa påverkandemedel är långt allvarligare än annat missbruk. Del är djupt tragiskt för den människa det drabbar och den människans anhöriga. De samhälleliga insatserna för att häva narkotikamissbruket erbjuder stora problem och blir myckel dyrbara.

Då en sådan utveckling kan befaras har ett anlal ledamöler motionerat om att ell öl med en alkoholslyrka på 3,2 96 skall få tillverkas och försäljas i den allmänna handeln. Vi reservanter vill instämma med motionärerna i att det framstår som en klok och näraliggande kompromiss. Ett beslut

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

enligt motionärernas och reservanternas förslag kan kanske leda till att målsättningen om en sänkning av den totala alkoholkonsumtionen uppnås.

Ell bifall lill reservationen ger också möjlighet all tillvarata del slora kunnande på delta område som de svenska bryggarna har. Del ger möjlighel att tillverka en god och alkoholsvag sällskapsdryck. Om riksdagen följer vårl förslag behöver man inle heller befara en kraftig nedgång av konsumtionen och därav betingade sysselsätlningssvårigheler vid många av våra bryggerier. Dessa bryggerier - som framför allt finns i stödområden, där verkningarna kommer att bli synnerligen svåra - skulle få elt gott slöd i en produkt med möjlighet all hävda sig i konkurrensen med alkoholstarka drycker.

Sedan vill jag, herr lalman, något lilel återvända till den debatt som fördes före riksdagens beslut förra året. Principfrågan var då om riksdagen ca elt år före den alkoholpolitiska propositionen skulle ta ställning i mellanölsfrågan eller vänta med ell beslut i den detaljfrågan. Vi som då hade den uppfattningen att beslutet borde anstå har i massmedia, t. o. m. så senl som i går, framställts som anhängare av eller ledare för en grupp som förespråkar mellanöl. Denna framslällning är hell oriktig. Om de delar av massmedia som det här gäller hade gjorl sig besvär med all läsa reservaiioner och molioner, hade de märkt all vi inte angivit någon alkoholprocent i ölel förrän nu, när proposilionen kom.

I tidningen Expressen för i går framfördes en underlig rekommendation till kammarens ledamöler, nämligen att riksdagen inte skall ändra på ett av riksdagen tidigare fattat beslut. Vad är nu della för en underlig rekommendation? Det skulle betyda all vi inte genom atl ändra lidigare beslut kan förändra samhällel i den ena eller andra riktningen. All följa del rådet är rena kalastrofen för alll samhälleligt arbete.

För alt all rällvisa skall skipas vill jag också kommenlera Aftonbladets artikel i går - en tidning som jag trots alll lycker bällre om än den förra. Enligl artikeln i Aftonbladet skulle en falang med mig som ledare redan förra årel ha krävt att ett öl som håller 3,6 % alkohol skulle få tillverkas och försäljas. Della är helt felaktigt

Uppgiften i samma artikel atl del under hösten 1976 hade väckts en motion med krav om ell öl med samma alkoholslyrka är lika osann. Min reflexion är all man skall slälla samma krav på korrekta informationer i massmedia som massmedia släller på andra.

Innan jag kommer till mitt yrkande vill jag bara konstatera följande. Alla partier är överens om all vi i vårl land har en myckel hög levnadsstandard. Tror någon atl vi hade uppnått denna standard om de flesta av vårl lands medborgare hade varit svårl alkoholiserade av öl eller av andra starkare sällskapsdrycker? Svaret måsle vara nej.

Tyvärr finns del missbrukare, men det är väl inte för alt lösa deras problem som alla icke missbrukare skall drabbas av olika slag av restriktioner och förbud. Tror man på den möjligheten leder det lill helt felaktiga resultat

Med denna del av milt anförande, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen 3.

Även till reservationen 4 vill jag yrka bifall. Jag har ungefär samma motiveringar som herr Söderström. Denna reservation innebär alt riksdagen inle nu begär alt regeringen till nästa riksmöte framlägger ell förslag om införande av reklamförbud när del gäller alkoholdrycker. Mitt ställningstagande grundar sig på uppfattningen atl har riksdagen beslutat sig för en ulredning och denna är färdig bör riksdagen nu liksom tidigare avvakia remissinstansernas ställningstagande.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag avhöll mig från personliga vittnesbörd om vad människor har sagt till mig efler fjolårsbeslulet De två senasie talarna har emellertid inte gjorl det, och låt mig därför säga att vi kanske träffar litet olika människor. De åsikter som har framförts till mig är rakt motsatta dem som herr Kristenson har redogjort för. Jag har träffat förfäriigt många föräldrar som är väldigt glada över det beslut som fattades i fjol. Nykterhetsrörelsen har inte ell dugg med detta atl göra, utan jag har mött en föräldraopinion.

Herr Kristenson menade att om vi nu behåller ett mellanöl av något slag kommer vi på det sättet atl kunna föra en hårdare kamp mol narkotikan. Mellanölet skulle alltså vara ett alternativ till narkotikan. Ingenling kan vara mer felaktigt. Det kan kanske vara så i någol enstaka misbruksfall, men ingen har böriat sin narkotiska missbruksbana med narkotika ulan man har böriat med någon alkoholdryck och sedan gått över till narkotika. Del gäller nu att inte få nya missbrukare.

Sedan säger herr Krislenson atl vi har en hög levnadsstandard och stor produktivitet här i landel. Det har vi, men om vi hade haft 200 000 människor till som inle hade varil gravt alkoholskadade skulle produktionen ha varit åtskilligt högre, därom råder ingen som helsl tvekan.

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Del är väl ändå en dröm atl tro all vi skulle kunna få ell helnyktert samhälle. De som tror della borde dra konsekvenserna av del och föreslå elt totalförbud mot all försäljning och all tillverkning av alkoholdrycker.

När jag berörde narkotikabruket hävdade jag alt del kommer alt öka om en god alkoholsvag sällskapsdryck försvinner. Behovet av påverkandemedel kommer då att ta sig det ullrycket au anlingen ökar sprit-försäljningen mycket eller också blir det en kraftigt ökad förbrukning av narkotika eller produkter som går atl sniffa.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Del kan myckel väl bli så atl den generation missbrukare av mellanöl som har uppstått under de här lio åren sedan del olyckliga beslutet om mellanöl en gång fattades kommer atl övergå till starkare

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

drycker- det gör den förmodligen - eller rent av till narkotiska preparat. Men med herr Kristensons förslag kommer vi att år efter år mata in nya generationer ungdomar som behöver detta starkare medel. Det är just det vi vill stoppa och försöka ge barn och ungdom elt annal alternativ än att fly bort från verkligheten med hjälp av någonting som herr Kristenson kallar sällskapsdryck. Språkbruket på detta område visar f. ö. en märklig utveckling från 1957: först skulle mellanölet vara en dryck till måltiden, sedan skulle det vara en dryck som var god och nu har det plötsligt blivit en sällskapsdryck.

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt och t. o. m. mycket troligt att vissa ungdomar kommer all minska sin ölkonsumtion. Men vad kommer de att konsumera i stället? Jag tror att det även i de mycket unga åldrarna blir en ökad vinkonsumtion, och då har man ersatt en alkoholsvag dryck med en alkoholsiarkare. Man kan befara att bruket av narkotika och annal kommer alt öka även i de unga åldrarna.

Herr ANDERSSON i Knäred (c):

Herr talman! Har vi möjligheter att i vårt land föra en framgångsrik alkoholpolitik eller befinner vi oss i den situationen att vi egenlligen bara har att registrera skadorna och försöka förhindra att de blir alltför stora? Herr Kristensons resonemang går ut på att ungdomarna alltid kommer att söka till någol som de kan berusa sig med - om vi lar borl mellanölet och försvårar tillgängligheten till andra alkoholdrycker, söker sig ungdomarna till någonting annat som de kan berusa sig med, eftersom de tydligen skall berusa sig. Om betydande kategorier av ungdomar har kommit in i det mönstret att de skall berusa sig - även i mycket unga år - och om strävan även hos de nya ungdomsgenerationerna kommer all vara att de åtminstone vissa kvällar i veckan skall berusa sig genom sniffning eller vad det nu är de får ta till, då är det klart att någonting av hopplöshet utbreder sig över framtiden. Men det är väl inte på det sättet vi skall se den här frågan.

Vi vet att vi har fått väsentligt försämrade nykterhelsförhållanden bland stora kategorier av vårt folk och under senare år speciellt bland ungdomen. Vi har under denna tid också haft en väsentligt ökad alkoholkonsumtion. Herr Wärnberg har redan redovisat att vi sedan 1920-talet har haft en försämring av nykterhetstillståndet på så sätl att alkoholkonsumtionen per person har ökat. Det var ju också därför som vi på sin lid fattade beslut om 1954 års alkoholpolitiska reform, vijken - det måsle vi nu konstatera - i stor utsträckning har blivit en besvikelse. De lättnader i restriktionerna som har kommit därefter har ytteriigare förvärrat situationen. Jag tänker exempelvis på mellanölsreformen.

Som Erik Wärnberg framhåller är ulskollel enigt på väsentliga punkter. Vi är eniga om alkoholpolitikens inriktning. Vi är också i stort sett eniga om satsningen på information osv. Formellt är vi oeniga om anslagens slorlek för det närmaste budgetåret.

Jag vill för min del inte polemLsera mol någon av punkterna i den socialdemokratiska parlimolionen. Vad som sägs i dem är riktigt. Ulskollel konslaierar också all de inte strider mot vad utskottet har kommit fram till. Vad vi är oeniga om är i vilken takt medlen skall slällas lill förfogande.

Ulskoltsmajoritelen har utgått från att det nya alkoholpoliliska organet, socialstyrelsen med dess alkoholpolitiska nämnd, som sin allra närmaste uppgift kommer all ha att dra upp riktlinjerna för att effektuera riksdagens målsättning och inriklning av alkoholpolitiken och så snabbi som möjligl försöka uppnå reella resultat Det är alldeles uppenbart att det för detta ändamål kommer all erfordras mer pengar än vad som föreslås i proposilionen för det närmaste budgetåret, ett förslag som biträds av ulskoltsmajoritelen. Men vi menar all socialstyrelsens alkoholpolitiska nämnd behöver viss tid för alt tränga in i problemen. Till ett kommande år måste slörre anslag ges, så att meningsfulla åtgärder kan vidtas i enlighet med riksdagsbeslutets intentioner.

Vi har pekat på en del punkter i anslutning lill molioner, som jag någol vill beröra. Del gäller t ex. Sveriges Radios roll i informationsfrågan. Det är alldeles uppenbart alt massmedia måsle engageras på ett annal sätl i alkoholpolitiken än den hittillsvarande inriktningen. Det har de senaste dagarna givits några exempel på hur man har skött upplysningen, och vi vel hur det var förra året. Del enda intresset då kring alkoholpolitiken var om det skulle lyckas all i riksdagen få majoritel för all slå tillbaka attacken mot mellanölet. Det verkade som om den ena kanalen i TV var den främsta av mellanölels vänner, och den andra kanalen var i stort sell inte bättre.

Vi måsle väl ulgå ifrån alt massmedia med sin enorma genomslagskraft skall kunna bidra lill att bekämpa alkoholbruket. Erik Wärnberg underströk i sitt anförande både den nuvarande och förutvarande socialministerns uttalande all alkoholfrågan är vårl slörsla olösta problem. Jag skulle kunna gå något längre lillbaka i tiden och hänvisa till statsminister Tage Erlander, som med skärpa fastslog della. Frågan är hela liden vilka framkomsivägarna skall vara för all minska alkoholbrukel hos del svenska folkel och framför alll hos dess ungdom. Del är klarl all Sveriges Radio-TV härvidlag måsle föra ul en information i uppbyggande syfte. Tyvärr har informationen från det hållet i stor utsträckning verkat neddragande.

Vi har haft uppe frågan om all representationen vid kommunala och statliga arrangemang borde göras alkoholfri. Utskottet konstaterar att man knappast bör lagstifta om detta men understryker med skärpa atl mycket stor återhållsamhet bör iakttas i fråga om alkoholdrycker vid representation. Ekonomiskt kanske del inte spelar så förfärligt slor roll, men just själva sättet att uppträda är av väsentlig betydelse. Det är klarl att det uppmärksammas hur kommuner och statliga organ sköter en sådan sak.

Under senare år har det skell en utomordentligt skrämmande utveck-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

3 Riksdagens prolokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

ling vid s. k. personalfester. Man kan naturligtvis inte lagstifta bort missförhållanden på det området, men det vore i högsta grad önskvärt att de som ordnar fester, inte minst folkrörelser av olika slag, skärpte sig vid sådana tillfällen. De flesta människor är organiserade'i en eller flera folkrörelser - jag tänker då på ordet i dess vidaste bemärkelse. Man borde kunna ha roligt på en personalfest utan sprit. Vissa restauranger, som varit föremål för uppmärksamhet när det gällt hur de skött sina rättigheter, har hävdat alt de värsta ölägenheterna uppstått i samband med personalfester.

Vi kan inte komma särskilt långl med alkoholpolitiken. Vi kan inle lagstifta fram elt nyktert folk. Men med gemensamma ansträngningar och olika satsningar borde det i alla fall vara möjligt atl uppnå betydande framsteg på vägen mot de närmaste målen: ungdomslivet bör vara nyktert, arbetslivet bör vara nyktert och trafiken bör vara nykter. Om man kunde nå ordenlliga resultat på dessa områden skulle mycket vara vunnet.

Jag skall göra några reflexioner i anslutning lill herrar Söderströms och Krislensons anföranden. Herr Söderström höll en ingående betraktelse över ölet under förkrigsliden och framåt och spekulerade i vilkel öl vi skulle ha haft om vi inte haft ett andra väridskrig. Det är klart all man kan hänge sig åt sådana funderingar. Men vem kan svara på det över huvud tagel?

Herr Söderström talade vidare om den oro med vilken han kom hem lill väljarna efter mellanölsomröslningen förra årel, innan han fann alt de ingenling hade alt erinra mot hans ställningstagande. Jag var på den andra sidan, herr Söderström, men jag hyste ingen oro för att träda fram inför väljarna, och jag har inte moll någon krilik ulan ivärlom mycken förslåelse för vårl slällningslagande. Del Iror jag alt många andra har gjort också.

När del gäller reklamfrågan, som både herr Södersiröm och herr Krislenson log upp, är del i alla fall på det sättet atl vi förra året hade mycket starka krav på ett beslut i reklamfrågan, men regeringen hade då nyligen överlåtit alkoholreklamfrågorna lill den ulredning som behandlade tobaksreklamen. Vi accepterade därför i utskottet atl behandlingen av frågan fick anstå till detla år. I propositionen har dessa frågor inte lagils upp, men det var ändå känt vid utskottsbehandlingen vad utredningens förslag innefattade, och vi visste ungefär hur frågan låg till. Majoriteten av oss i ulskollel menade alt det är rätt uppenbart alt man bör säga ifrån härvidlag.

Och jag måsle säga atl jag, när jag först läste den socialdemokratiska moiionen, med tillfredsställelse konstaterade atl herr Krislenson var en av motionärerna som begärde förbud mol alkoholreklam. Men lyvärr står herr Krislenson nu i ulskottsbelänkandet antecknad som reservant och yrkar avslag på sin egen molion.

Vi skall göra kraftfulla ingrepp mot konsumtionen, har det sagts. Och vi är ju i utskottsbetänkandel eniga om att alkoholbrukel måsle trängas tillbaka - alltså alt konsumtionen måsle minska. Men sedan vill man

i slor utsträckning inte vara med ens i de ganska blygsamma försök som görs, ulan man säger hela liden: Nej, del här får ske på någol annal säll - inle så som majorilelen vill. Man försöker alltså komma undan för tillfället genom atl säga att del här får vi skjula på framliden.

Jag tror ändå att vi skall göra klart för oss, som Erik Wärnberg framhöll, au om vi inle vill vidta mycket långt gående åtgärder - alltså införa en förbudslagstiftning, vilket vi vet att det inle finns gehör för hos svenska folkel - måste vi söka oss fram genom satsningar på olika åtgärder, som var för sig kanske inle är så särdeles imponerande och inte tillräckliga men som i alla fall samfällt bör kunna leda lill att vi vänder ulvecklingen, vänder den trend mol en ständigt ökad alkoholkonsumtion med åtföljande utomordentligt allvarliga skador som vi har bevittnat under så många år.

Jag skulle i det sammanhangel vilja hänvisa till löpsedeln för en av våra slörre veckotidningar den här veckan - en löpsedel som för ovanlighetens skull verkar vara hell riktig. Där görs påpekandet all alkoholskadorna vållar en för tidig död för 5 000 personer åriigen. Detta är alltså en av de verkligt slora folksjukdomarna, och del är ändå en folksjukdom som vi i stort sett känner orsakerna lill. Vi borde då också kunna enas om metoderna för att bringa dessa enorma skador tillbaka. Det gäller inle bara dem som direkl dör av alkoholskador, ulan det gäller också all den andra nöden, alla de andra bekymren och besvärligheterna det åstadkommer och som är av den art att vi på allt sätt måste samla oss för alt med de medel som står till buds försöka rätta lill förhållandena.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till skatteutskottets hemställan på samlliga punkter.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle kanske ha sagt "en viss spänning" i stället för "en viss oro". Mitt yttrande har tydligen orsakat en viss oro. Vi kommer emellertid inle ifrån att meningarna är delade i de här frågorna, och då finns det också anledning att ge uttryck för detta. Det finns kanske också anledning alt inte låsa fast sig i sina positioner, så att man inte i viss utsträckning kan pröva nya vägar.

I går fick jag, och jag förmodar även riksdagens övriga ledamöter, ett brev från Gävleborgs nykterhetsförbund. I sitt ullalande till riksdagen skriver förbundet bl. a. följande: "Vi står inför ekonomiska och mänskliga problem av enorm vidd, vilka utgör ett allvariigt hot mol del sociala utvecklingsarbete som under 1900-talel varit föremål för våra gemensamma ansträngningar. För att vända denna ulveckling krävs djupgående åtgärder inom många områden. Halvmesyrer har tidigare visal sig verkningslösa och kommer naturiigtvis all så vara även i fortsältningen."

Här rör del sig alltså om elt nykterhetsförbund som är litet kritiskt mot den förda alkoholpolitiken. Är det då underligt all jag som lekman kan framföra vissa kritiska synpunkter? Vad man saknar är kanske en litet mer öppen deball, litet mera förståelse för andras uppfattningar och litet större förmåga atl kunna ändra på sina ställningslaganden.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Beträffande reklamfrågan och mitt ställningstagande härvidlag, som berördes av herr Andersson i Knäred, vill jag framhålla att jag ställt frågan: Vad vinner vi på alt gå ifrån regeringens förslag? Enligl min mening vinner vi inte någonting. Jag har inte fått något svar som föranleder mig all ändra uppfattning. Vi vinner, som sagt, ingenling på all frångå regerings förslaget, och därför har jag reserverat mig.

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! I börian av sitt anförande sade herr Andersson i Knäred alt jag i mitt anförande uttalat alt ungdomen dricker för atl berusa sig. Jag hoppas alt herr Andersson läser protokollel, för där kan han finna all jag aldrig yttrade de orden. Jag sade all när ungdomar, och även äldre för den delen, samlas är de i behov av en sällskapsdryck. Då är ölel den svagasle drycken. Tas det bort eller försämras så att del inte är smakligt, ersätts den sällskapsdrycken med starkare drycker eller med narkotika.

Atl jag står bakom reservalionen men inte nu vill införa reklamförbud beror helt enkelt på att det är fråga om en parlimolion. Eftersom jag tillhör vår gruppstyrelse skrev jag under motionen, men jag har både i gruppstyrelsen och på vårl gruppmöte förklarat, och också fåll del godkänt, alt jag i den delen icke kan följa vår partimotion.

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar del herr Krislenson senasi sade konstaterar jag det faklum att han står bakom partimotionen, där del yrkas att reklamförbud skall införas. Någon annan reflexion gjorde jag inle.

Herr Kristenson påpekade sedan alt han inle sagl att man dricker för all berusa sig. Han talade om sällskapsdrycker och sade all man kan lillgripa narkolika och sniffning som ersälining för mellanölet Jag kan emellertid inle länka mig alt man gör detta i den sällskapliga tillvaron, utan avsiklen måste väl vara atl försälla sig i någol slags verklighetsfrämmande tillstånd.

Herr Söderström citerade ett ullalande av ell nykterhetsförbund, men jag kan inle förstå all della var någonling alt åberopa med anledning av hans inlägg här i dag. I själva verket ägnade sig herr Söderström åt att gissla både tro och velande på detla område, men av hans anförande fick jag faktiskt inte klart för mig om han representerar del ena eller del andra - eller intetdera.

Herr KRISTENSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Andersson i Knäred ber jag alt få säga att de som vill berusa sig och berusar sig så ofla och så mycket som det här gäller är missbrukare, och ell vissl antal missbrukare kommer vi alllid all ha i vårl land. Om den dryck som de berusar sig med förändras, så alt de inle kan använda den i fortsällningen, kommer den att ersällas med någonting annat. Mol den bakgrunden har jag sagl alt det då är

risk för alt man i större utsträckning övergår till starksprit, knark och sniffning. Nu vill jag fråga herr Andersson i Knäred: Kan herr Andersson i Knäred garantera all det efter den 1 juli icke kommer all ske någon ökning av knarkmissbruket och sniffningen bland ungdom och andra i vårt samhälle?

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr SÖDERSTRÖM (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar atl herr Andersson i Knäred missförstår mig. Det är inte min mening att skapa sådana missförstånd. Vad gäller min ställning så tillhör jag inte någon som helst ytteriighetsriktning utan tror att jag intar en räll moderai ståndpunkt i frågan. En sak tycker jag i alla fall all åhörarna borde ha fåll klar för sig, nämligen att jag inte tycker om förbud i sådana här sammanhang. Jag tror över huvud laget inte på förbud.

Herr HAGBERG i Borlänge (vpk):

Herr talman! Alkoholens roll som samhällelig skadefaklor är enorm, och omfattande nyklerhetspolitiska ingripanden är motiverade. Men som väntat föreslås i regeringens proposilion inga sådana ingripanden av belydelse. Därför yrkar jag redan nu bifall till vpk-molionen 1537 i de delar den inte har tillstyrkts av utskottet

Alkoholskadornas omfallning i vårl samhälle har belysts i många olika sammanhang. Alkoholen bidrar till sjukdom och död, lill självmord, trafikdödsfall och drunkningar. Alkohol är också en väsentlig bidragande orsak till sociala skador i form av störda hemmiljöer, våldsbrott och svåra ekonomiska problem.

Men alkoholfrågan kan inle frikopplas från klassförhållandena i samhällel. Trots all hög konsumlion av alkohol snarast är vanligast bland höginkomsttagare drabbas arbetarklassen värst av alkoholskadorna. Alkoholen har i prakliken blivit elt hjälpmedel i samhällets utslagnings-process. Alkoholproblematiker ur arbetarklassen ställs ofta utanför arbetslivet och berövas rätten lill en god bostad. Samtidigt blir de ofla föremål för åtgärder från sociala myndigheter, medan god vård undandras dem.

Samhällets loppar ges möjlighel all supa under arbetstid på skattebetalarnas bekostnad medan däremol en arbetare kan avskedas om han luktar sprit på jobbet Samtidigt som man ofta inom den härskande klassen ondgör sig över alkoholskadorna har man ingenling emol de profiter och skatteinkomster som blir följden av en ökad alkoholförläring. Inga restriktioner får ifrågasätta representationsluncherna eller höginkomsttagarnas "rätt" alt få lillgång till sprit ulan alllför långtgående restriktioner.

I alkoholpolitiken finns främsi två linjer, den alkoholliberala och den helnyktra. Målet för alkoholliberalerna är ett alkoholskadefriii samhälle. I del helnyktra betraktelsesättet fördöms allt bruk av alkohol, och målsättningen är ell alkoholfrill samhälle.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Del är inte riktigt, som alkoholliberalerna säger, att missbruk endasl beror på bakgrundsfaktorer. Alla som brukar alkohol riskerar all komma in i ell beroendeförhållande till medlet. Används alkohol som flyklmedel kommer konsumtionen efter hand alt öka och därmed risken för beroende. Självfallet är den grundläggande frågan för samhället att man skall förbättra livsmiljön och därmed undanröja faktorer som befordrar alkoholmissbruk. Därför räcker det inte med alt bara söka angripa bakgrunden, åtgärder måste också sältas in mol själva medlet och den sociala iradilionen. Min mening är all alkoholliberalernas tes "frihet under ansvar" inte hållet Den håller inte därför atl del i verkligheten inte rör sig om något fritt val under ansvar. Det fria valet sätts ur spel av en överväldigande stark alkoholtradilion, och framför allt sätts det fria valet ur spel för ungdom och människor med sociala svårigheter, de sociala svårigheter som frambringas av delta samhälle.

Vad gäller den helnyktra ideologin, som till stora delar måsle vara den riktiga målsättningen, måste del också riktas kraftiga invändningar. De som företräder denna riklning i dagens samhälle tenderar att i alllför hög grad söka lösningen på alkoholproblemen hos den enskilda människan och hennes beteende, och de tar ingen eller myckel ringa hänsyn till de bakomliggande faktorerna. En moraliserande inställning till akohol och alkoholmissbrukare är den allmänna attityd som är förhärskande.

Vad det egentligen enligl min mening är frågan om är att alkohol-och drogmissbruk måste angripas vad det gäller både de bakomliggande sociala faktorerna och själva medlet. Ingreppen måste finnas intill dess vi har format samhället så att friheten under ansvar kan vara en realitet.

Från arbetarklassens synpunkt har man alll all vinna på en minskad alkoholkonsumtion. Alkoholen försvårar klasskampen för alt förändra de sociala villkoren för arbetarklassen, och missbruket förhindrar i många fall socialt och politiskt medvetande.

Arbetarrörelsen har ell tungt ansvar. Men det har missbrukats. Det kan aldrig i kampen mot alkoholmissbruk räcka med all kämpa för förändringar i samhällel som minskar alkoholmissbruket För under liden kommer det kapitalistiska samhällel all utsätta alla för utarmning på alla områden, arbetslivet, boendet, fritiden. Den kullurella utarmningen är i dag katastrofal.

Kampen mot alkoholmissbruk är klasskamp, som allt annat i vårt samhälle. För all arbetarklassen skall kunna stå emol denna utarmning måsle hela arbetarrörelsen rida spärr mot den kapitalistiska kulturella utarmningen på alla områden.

Men arbetarrörelsens egna organisationer, som skulle kunna vara utgångspunkten för elt sådant försvar, dvs. alla folkrörelser, har givit upp, och de driver sin verksamhet på del kapitalistiska samhällets villkor. Del framkommer ofla vittnesbörd om hur del i de politiska och fackliga leden och folkrörelserna i övrigl finns ett omfallande alkoholmissbruk, och det finns heller ingel slörre motstånd mot alkoholtraditionen.

Del gäller för arbetarrörelsen all inse alkoholmissbrukets faror, ställa

upp en egen linje för att inom sig minska bruket av alkohol, inse och fostra alla i arbetarrörelsen all inse att alkohol och droger bara är en verklighetsfiykt som kan skada arbetarrörelsens egen styrka.

Del är då helt obegripligt att ledande socialdemokrater återigen ger sig in i en öldebatt om tiondels procent i stället för att med kraft driva fram förändringar i alkohollradilionerna och la itu med de bakomliggande orsakerna. Arbetarrörelsen har ett tungt ansvar. För hos kapitalintressena finns del inget slöd att hämta när det gäller alt på allvar bekämpa alkoholmissbruket

Samtidigt som arbetarrörelsen bekämpar alkoholmissbruket måsle krav slällas på samhället. T. ex. har vpk i motion 1537 föreslagil all del anslag till socialstyrelsen som skall ökas med 2 milj. kr. mycket väl kan disponeras av socialstyrelsen, men inte för informationsverksamhet, utan för all utveckla en konsultverksamhet och vara kommunerna behjälpliga med att ulveckla planer för hur fritidsmiljöerna skall kunna förbättras. Som en konsekvens av della bör också regeringen utarbeta ett förslag lill en generös bidragsgivning för atl göra det möjligt för kommunerna att genomföra byggande och drift av kulturhus, allaklivitetshus, kvar-lerslokaler och liknande för all ge framför alll ungdomen lillgång lill posiiiva frilidsmiljöer. Denna verksamhel bör utvecklas för att kunna ulgöra en beiydelsefull del av den statliga alkoholpolitiken.

Som del påpekas i proposilionen måste en avgörande del av alkoholpolitiken utgöras av arbetet på att förändra dåliga arbets-, bostads- och frilidsmiljöer, och man koslar också på sig i propositionen atl antyda effekterna av social och ekonomisk ulslagning. Vi kan från vpk:s sida inle underlåta att i det sammanhanget erinra om alla de förslag, som ställts från vårt parti under årens lopp och som syftar till just sådana positiva förändringar som propositionen framhåller vikten av.

Men tyvärr framstår uttalandet i proposilionen som tomt tal, eftersom det handlar om politiska beslut på dessa områden. Och hittills har man inte visal någon överväldigande vilja alt förändra det som kallas bakomliggande faktorer. I det sammanhanget framstår motiveringen i reservalionen 2 som rena utmaningen. Moderaterna har väl varil de, som minst värnat om alt förbällra de bakomliggande faktorerna och som gång efter annan yrkat avslag på arbetarnas förslag om förbättringar.

Herr lalman! Jag har lidigare påpekal all propositionens förslag inte är särskilt genomgripande. Jag tycker att de är torftiga och dåligt underbyggda. Detta gäller i hög grad uppfattningen atl prishöjningar har en återhållande effekt på alkoholbruket. Det har ännu inte påvisats all så verkligen är fallel. Vad som däremot är uppenbart är att prishöjningarna ger ett ökat utrymme åt en svart marknad för handeln med alkoholhaltiga drycker. Vpk anser att prishöjningar bör utmönstras som alkoholpolitiskt instrument tills det kan anses klariagt vilka effekter priserna har på alkoholkonsumtionen. Man kan i annat sammanhang diskutera frågan om prissättningen på rusdrycker, men del bör inte göras under skenet av att det handlar om åtgärder med alkoholpolilisk syftning.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Del är bra alt ulskotiet kommit fram till alt spritservering i samband med teaterföreställningar inte skall få förekomma. En sådan skulle bara motverka alla alkoholpolitiska inlressen och stärka alkohollradilionerna. Likaså är det bra att all reklam för alkoholhaltiga drycker omedelbart förbjuds. Reklam för alkohol kan bara ha ett syfte, nämligen all öka konsumlionen.

Betecknande för svensk alkoholpolitik är öldebatten. Det är klart att mellanölets införande förvärrade läget. Det har utvecklats en ny alko-holkullur bland ungdom - mellanölskuliuren, som gåll alll längre ned i åldrarna.

Föregående års beslut drevs fram av främst nykterhetsrörelsens helnyktra del, som kunde mobilisera en stor opinion på sin sida därför atl så många såg mellanölseländet. Därvidlag riktades hela nykterhetsde-batlen in på att allt var mellanölels fel. De bakomliggande orsakerna - ungdomens torftiga fritid, arbetsförhållandena för ungdom, bristen på utbildning och dåliga sociala miljöer - nämndes bara i förbigående i deballen. Den nu föreliggande alkoholproposilionen kan inte heller visa på några kraftfulla åtgärder på delta område. Om mellanölets borttagande skall få någon effekt, måste kraftfulla ålgärder vidias på andra områden samtidigt. Nu förblir tydligen allt som lidigare, förutom all man får ell svagare öl.

Del hade varit en fördel för svensk alkoholdebatt all den helnyktra falangen i nykterhetsdebatten i dag inte hade haft mellanöls- eller folk-ölsdebalten att ta till, utan att vi i slället noggrant hade kunnat diskutera de verkliga orsakerna lill alkohol- och drogmissbruk. Men det är lyvärr så, atl efler mellanölsbeslutet har en ny våg kommit, nämligen bryggeriernas och ölälskarnas offensiv. Bl. a. ledande socialdemokrater spelar nu den helnyktra nykterhetsrörelsen rakt i händerna genom all fortsätta atl debattera ölets alkoholslyrka. Nog borde ledande förelrädare för ell arbetarparti vara medvetna om att hela öldebatien skjulil undan verkliga ålgärder mol alkoholmissbruk! De båda linjerna om ölels slyrka slåss nu mol varandra, och alkoholmissbruket fortsätter. Grundorsakerna till della gör man ingenling åt. På arbetsplatserna forisälier siressen, jäklel och därmed uislagningarna. Bosladsmiljöerna blir alltmer loftiga, och inga förändringar är i sikte. Fritidsmiljöerna för såväl ungdom som vuxna är under all kritik. All vi ovanpå delta har en social alkoholtradilion innebär en allvarlig alkoholsituation i vårt land.

I ett sådant läge slåss man fortfarande, trots föregående års beslut, om ölels slyrka. Vi från vänsterpartiet kommunislerna kan inle vara med i en sådan skendebatt. Varie slällningslagande i dag för den ena eller den andra alkoholstyrkan i ölet innebär att man förlänger denna huvudlösa deball och ger den yllerligare näring. Hela vpk-gruppen kommer därför all avstå vid samtliga omröstningar som har med ölets styrka all göra. Vi vill därmed markera alt det är andra ålgärder som i dag är nödvändiga.

Herr talman! Del finns i den här debatten två lika goda kålsupare:

nykterhetsrörelsens helnyktra del, som gjort ölfrågan till alkoholpolitikens huvudfråga, och de som driver mellan- och folkölet under någol slags mystisk förevändning alt människorna skall ha valfrihet till sällskapsdrycker, en frihet som inte finns för socialt utslagna. Del är dessa två grupper som bär ell lungl ansvar för del fortsatta alkoholmissbruket i vårt land genom atl ensidigt slälla ölfrågan i centrum.

Jag hoppas all detta är den sisla alkoholdebalten i riksdagen där ölfrågan spelar en central roll. Kommande debatter bör handla om hur alkohollradilionerna skall bekämpas, hur den ekonomiska ulslagningen skall åtgärdas, hur arbelslivels ulslagning skall förhindras, hur boendemiljöerna skall förbäliras, hur frilidsmiljöerna skall bli sunda och positiva, hur kulturlivet i sin helhet skall påverka människor lill alt inle fly undan genom alkohol- och drogmissbruk.

Har sedan arbetarrörelsen och dess organisalioner lill dess insett sitt ansvar atl rida spärr mot alkohollradilioner och kapitalistisk utarmning, då har vi gjort ell slorl framsleg. Då kan också fler i vårl samhälle inse all kamp mol alkoholmissbruk är en klasskamp.

Med della, herr lalman, yrkar jag bifall lill vpk-molionen 1537 på alla punkter utom i vad gäller servering vid teatrar och reklamförbud, där motionen har lillstvrkls av ulskollel.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr HÖRBERG (fp);

Herr lalman! Det är glädjande atl skatteulskollel i dag lill hell övervägande del är enigt om alkoholpolitikens inriktning. Utskottels 15 ledamöter är hell ense i belänkandet på minsl lio väsenlliga punkter.

Det råder samstämmighet om alkoholpolitikens inriklning. Skai-teutskottet upprepar fjolårets av riksdagen enhälligt antagna uttalande, all del är "av slorl värde atl alkoholfrågorna i fortsältningen infogas i sitl sociala sammanhang och atl ett klart mål uppställs för en flerårig insals syftande lill all begränsa den totala, alllför höga alkoholkonsumtionen och till atl komma lill rätta med alkoholmissbruket". I årets betänkande tillägger ulskollel: "För alt kunna sänka den totala alkoholkonsumtionen torde fordras samordning av flera olika insalser. Utskottet vill här peka på behovel av information, på ulnyujandel av prissäll-ningsinsirumenlel och på en övervakning av hur konsumlionen av drycker med olika alkoholhall inbördes kan slyras." Ulskotiet utgår ifrån all del blir en uppgifl för socialstyrelsen atl planera hur olika insatser i fortsällningen skall utnytrias.

Det råder samsiämmighet om all det är nödvändigt "all informalionen även inriktas på atl förändra och begränsa del traditionella bruket av alkohol". Delta kan gälla, säger utskottet, "seden atl förtära alkohol vid enskilda fester eller vid högtider, vid slallig eller kommunal representation eller som en nästan daglig rutin i hemmet".

Det råder samstämmighet om atl alkoholfrågan skall överföras från atl vara en skallefråga lill atl bli inordnad i sitl sociala sammanhang. Riksskatteverkets alkoholbyrå överförs till socialstyrelsen, som också får en särskild nämnd för alkoholfrågor med bred representation för Folk-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

rörelsesverige.

Det råder samstämmighet om atl länsstyrelserna skall få en orga-nisalionsförstärkning med ett 20-tal riänster för alkoholfrågornas handläggning.

Det råder samstämmighet om principerna för elablering av systembutiker: "Utskottet anser sig i huvudsak kunna biträda de i propositionen angivna rikllinjerna, som bl. a. innebär en komplettering av butiksnätet där det är glesast samt försök med butiker som har begränsat öppethållande på orter med litet befolkningsunderlag och långa avstånd lill närmaste butik. Det är enligl ulskotlels mening dock inte lämpligl atl låsa etableringen vid ett bestämt antal butiker årligen eller att införa någon annan form av kvotering. Prioteringen bör ske efter de angivna riktlinjerna och med beaktande av de alkoholpolitiska och kommunala intressena. En sådan elableringspoliiik innebär alt kommuner som har centralort med ett befolkningsunderlag som åtminstone motiverar en butik med begränsat öppethållande, kan få en egen systembutik inom rimlig lid om de så önskar. Samtidigt bör anföras alt den forlsälla elableringen inle får leda lill elt butiksnäl som är överdimensionerat med ökade risker från alkoholpolilisk synpunkt som följd."

Det råder samsiämmighet om att lägsta inköpsåldern i systembutikerna bör förbli 20 år och att omprövning av åldersgränsen inte bör ske utan att verkningarna av nu föreslagna alkoholpoliliska ålgärder i sin helhet avvaktats.

Del råder samstämmighet om all nuvarande försäljningslider för öl i butikerna bör bibehållas. Endasl mellan 08.00 och 20.00 bör öl få säljas.

Det råder samstämmighet om atl försäljning av vin och sprit icke bör få ske i teaierfoajéer.

Del råder samstämmighet om atl regeringen bör bevaka alla möjligheter till all nå sådana överenskommelser med våra grannländer, att den skattefria provianieringen av alkoholhaltiga drycker i ulrikeslrafik till sjöss och med fiyg kan begränsas eller avvecklas.

10. Del råder samstämmighet om att uttala att del "är angeläget alt
de alkoholfria motellens situation förbättras som ett led i strävandena
alt främja de alkoholfria miljöerna".

Del är glädjande att den samstämmighet, som jag här exemplifierat, har kunnal uppnås i en fråga som av socialministern betecknas såsom ett av vårt lands största sociala problem. Det är angelägel alt konstatera att den alkoholpolitik som betänkandet redovisar baseras på framför alll informativa insatser och icke omfattar några nya restriktioner för medborgarna. För mig är det särskilt glädjande att konstalera atl ulskottsbelänkandet i allt väsentligt överensstämmer med de krav för ell alkoholpolitiskt program som folkpartiet uppställde i 18 punkter vid sill landsmöte 1975.

I ett par avseenden finns dock reservationer. När det gäller informationen vill socialdemokraterna redan i inledningsskedet salsa mera pengar än regeringen och utskottets majoritet. Den senare uttalar all "ulskollel

är inle främmande för länken all väsentligt större insalser och delvis andra metoder kan bli erforderliga i framliden. Del är emellertid angelägel alt utbyggnaden sker successivt och med ledning av de erfarenheler som den ökade satsningen kan ge." Skillnaden i uppfallning här rör närmast taklen i anslagsökningarna.

När det gäller ölfrågan vill två socialdemokratiska reservanter och två moderata reservanter införa var sitt nytt öl och häva mellanölsbeslutet från 1976. Såväl regeringens proposilion som den socialdemokratiska partimotionen avstår från atl ta upp ölfrågan på nytt Skatleutskottet konstaterar: "Propositionen bygger på förutsättningen att förra årets riksdagsbeslut om mellanölels slopande ligger fast." - För min del måsle jag ullala den förhoppningen all riksdagen genom sin röstning i dag upprepar fjolårets ställningstagande. Det skulle för medborgarna te sig inkonse-kvent och närmast löjligt om riksdagen ena årel beslutar sig för 2,8 volymprocent och andra året ändrar detta tal med 0,4 procentenheter till 3,2 volymprocent. Även bryggeriindustrin bör vara beriänt av att nu få fullfölja sina produktionsplaner, som baseras på fjolårets riksdagsbeslut.

Det finns ytteriigare två skäl som talar mot en ändring av fjolårets ölbeslut Herr Erik Wärnberg har lidigare i debatien redovisat alt 10 96 av alkoholmissbruket före andra världskriget härstammade från bruket av öl på 3,2 96. Omplacerat till dagens förhållanden skulle ölet på 3,2 96 alltså ge ca 20 000 alkoholmissbrukare.

Det andra skälet är alt effekten av den sänkta volymprocenten under krigsåren var mycket god från nyklerhetssynpunkt, enligl de statliga ulredningar som efteråt gjordes.

Det finns absolut ingel positivt att vinna med en återgång nu till för-krigslidens öl.

Jag finner stora delar av det inlägg som herr Hagberg i Borlänge gjorde närmast före mig mycket glädjande. Vpk är inne på samma linje som statsrådet i proposilionen och socialdemokraterna i sin parlimolion, nämligen alt avstå från att la upp ölfrågan på nytt. Det är samma ställningstagande som utskottsmajoriteten har gjort. Jag vill således vädja till kammarens ärade ledamöter att i dag rösta så atl beslutet från förra året belräffande ölet kommer alt ligga fast.

Herr talman! Jag ber slutligen att på alla punkter få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr JADESTIG (s):

Herr talman! För första gången sedan jag valdes lill riksdagsledamot har jag ingen egen alkoholpolilisk molion. Det är så all jag med viss stolthet ställer mig helt bakom den parlimolion som är lagd från oss socialdemokrater. Det kanske borde säga herr Hagberg i Borlänge någol om all vi organiserade nykterister inte är så ensidiga som han i sitt anförande ville påstå.

Det socialdemokratiska förslaget innebär en radikal omändring i tänkandet, att det behövs kraftfulla ålgärder i det förebyggande arbetet Vårt hundramiljonersprogram syftar lill förebyggande arbele i elt posilivi so-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

cialpoliliskl och hälsovårdspoliliskt länkande, och det är där jag finner det glädjande. Men det är också med besvikelse jag konstaterar alt skatleutskottels borgerliga majoritet inte finner det angeläget atl nu göra den saisning som vi föreslår på den förebyggande alkoholpolitikens område.

En hel del talare har redan sagt och fler kommer atl göra del under dagens lopp alt alkoholfrågan fortfarande är ett av vårt lands största olösta sociala problem. Framtidsutsikterna är inle ljusa. Enligt statens medicinska forskningsråd kommer andelen alkoholskadade att fördubblas under 1980-lalel, om vi inle lyckas bryta den nuvarande utvecklingen. Detla skulle innebära alt antalet alkoholskadade ökar från 500 000 ä 600 000, som vi har i dag, lill bortål 1 200 000 människor. Del är inte bara medicinska forskningsrådet som ger delta mörka framtidsperspektiv. Beräkningar inom Stockholms läns landsting visar på samma utveckling, dvs. att antalel alkoholskadade fördubblas på några få år om ingenling görs.

Delta borde egentligen vara en larmsignal som är lillräckligl stark för atl övertyga den här kammarens tveksamma ledamöler om alt kraftåtgärder behövs. Vi skall alltså räkna med atl dagens dystra situation kommer att försämras. Alkoholen kräver enligl vedertagna uppgifier omkring 5 000 liv per år. Uträknat per dag blir detla 13 dödsfall om dagen till följd av alkoholen. Trots detta är alkoholfrågan inle på långt när så intressant som t ex. trafiken och debatien om vissa miljögifter.

I deballen om mellanölet, som vi hade här i kammaren för ungefär ett år sedan, påtalade Nils Carlshamre au 7 96 av dem som mönstrar till värnplikt frikallas på grund av missbruk. Hälften av dessa 18-åringar frikallas på grund av alkoholmissbruk, de andra på grund av biandmissbruk eller kanske renl narkotikamissbruk. Alla undersökningar tyder dock på atl alkoholen är boven i dramat i samlliga fall. Ingen böriar all missbruka narkotika ulan att först ha skapal sig en ordentlig alkoholvana. Något tillspetsat skulle jag alltså kunna påslå alt genom att angripa alkoholfrågan angriper vi även narkotikafrågan, där insalser verkligen också behövs i dag.

Vi vet att filekorna antagit alkoholvanorna, som tidigare var så atl säga förbehållna männen. Slutsatsen är därför all om vi hade kvinnlig värnplikt skulle lika stor andel av flickorna som nu av pojkarna frikallas på grund av drogmissbruk. Är det inle siffror som oroar?

Enbart vetskapen om alll del mänskliga lidande som följer i alkoholens spår borde vara tillräcklig för att vi skall kunna falla radikala beslut för all komma lill rälta med alkoholproblemet. Men så enkelt fungerar nu inte alkoholpolitiken. Även skalleutskoltels borgerliga majoritet är i princip ense med s-reservationen kring hundramiljonersprogrammet, men man vill inle la steget fulll ul när det gäller medelstilldelningen. Men nog borde vi kunna vara överens om nödvändigheten av en satsning på förebyggande åtgärder - en saisning där folkrörelserna utgör ett verksamt instrument, en saisning där alla goda krafter i samhällel slrävar alt komma åt bruket av alkohol, främsi då bland de yngre ungdomarna.

Det är naturligt att jag som absolutist förespråkar en polilik som syftar till atl hålla ungdomsåren fria från alkohol. Alt della är nödvändigl visar bl. a. de siffror från mönstringarna som jag nyss refererade. Men ingen tror väl på allvar all dessa ungdomars alkoholmissbruk grundlagts bara pä några fä år. Nej, vetskapen om-hur alkoholmissbruket grundläggs talar sitt lydliga språk. När etablerade alkoholvanor i ungdomsåren ger utslag redan vid 18 års ålder är del fara å färde. - En sådan ulveckling kan vi aldrig acceptera.

Mol den bakgrunden är det tillfredsställande atl ell enigt skatieutskott med instämmande från socialutskollei förordar att inköpsåldern på systembolaget skall hållas kvar vid 20 år trots att detta kan anses ologiski med tanke på myndighetsåldern. Om vi kan rädda liv med en sådan ålgärd kan vi kosta på oss all vara ologiska.

Mot den här bakgrunden är det oroande att några av kammarens ledamöter är beredda all utan noggrannare undersökningar om följderna tillskapa ett nyll öl. Jag är den förste som beklagar att vi kanske får en öidominerad debatt om decimaler även den här gången. Nu föreligger ändå förslag om upprivande av fjolårels beslut och tillskapande av ell nytt öl med 3,2 viktprocent alkohol. Vi har erfarenheter i vårl land av ett sådani öl. Erfarenheterna av detta är inte, som motionärerna säger, posiiiva. Tvärtom, 3,2-procentölei är ett monument över en mörk epok i svensk alkoholpolitik. Det var 3,2-ölet som gav oss alla alkoholskadade som i folkmun kallades pilsnergubbar i min barndom. Det var med 3,2-ölet som den s. k. pilsnerdrickaepoken föddes. Det var då som nykterhetsnämnderna runt om i landet högljutt klagade över det alkoholpoliliska läget.

Denna mörka alkoholpolitiska epok gick i graven när vi på grund av brist på råvaror sänkte alkoholhalten i ölel till 2,8 %. Det var den vetskapen som låg bakom alkoholpolitiska utredningens förslag om 3,0 %, som i sin tur var faktaunderlag för vår s-motion, som jag i den förra s. k. öldebatten försvarade, men som förlorade i sluivoteringen mot 2,8-linjen. APU-förslaget byggdes då upp av svenska forskarrön. Nu vet vi om faran. Varför skall vi då ånyo utsätta oss för risken att införa ell starkare öl, om vilket vi redan på förhand vet att det kan komma att ställa lill stora bekymmer?

Låt oss i stället salsa på en positiv uppföljning av det mellanölsbeslut som vi fattade för ungefär ett år sedan. Låt oss salsa på en alkoholpolitik dominerad av positiva förebyggande åtgärder med sikte på framtiden!

Från samhällsekonomisk synpunkt är alkoholen också ett bekymmer. Såväl amerikanska som svenska undersökningar bekräftar atl bruttonationalprodukten sänks med mellan 3 och 8 % som en följd av alkoholen. För svenskt vidkommande skulle detla innebära en kostnad på 15 miljarder. Denna siffra skall jämföras med statens inkomster av alkoholen, som ligger på ungefär 5 miljarder.

I ett kärvt ekonomiskt läge vore del därför naturligt om vi också på allvar försökle komma åt alkoholproblemet. Vi vel alt 25 96 av sjuk-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

husplalserna inom kroppssjukvården upptas av människor med direkta och indirekta alkoholskador. Inom mentalsjukvården är läget ännu sämre. Där lalar man om alt hälften av platserna upptas av människor med skador till följd av alkoholmissbruk.

Lägg lill dessa oerhörda ekonomiska kostnader något som är ännu väsentligare, nämligen det mänskliga lidande som följer i alkoholbrukels spår. Delta kan inte värderas i pengar.

Vi måsle också verka för att få till slånd ell annat debattklimat än del som i dag präglar massmedias framställningar i dessa frågor. Vi måste verka för atl få lill stånd en attityd- och beteendeförändring. All undervisning och informalion i alkoholfrågan måste syfta till alt ändra på attityder och beteenden. För att åstadkomma en sådan förändring är del personliga föredömet väsentligt Detta leder bl. a. till krav på en alkoholfri samhällsrepresentaiion. Det förriänar att ständigt upprepas.

Massmedia måsle besinna sitl ansvar. Vi har om ungefär ett år möjlighet att påverka reglerna för Sveriges Radio i detta avseende. Den möjligheten får vi inte försitta - det visar trenden i dag. Sveriges Radios alkoholposiliva inställning måste förändras.

Del är med glädje jag konstaterar att det lycks finnas en klar majoritel bakom kravet på att all alkoholreklam skall förbjudas. Detta är en nödvändighet. Vi vel att det är samma marknadskrafter som gör sig gällande i reklamen för alkohol som de som motiverar dyrbar annonsering för utlandsresor, dammsugare och andra kapitalvaror.

Jag vill dock redan nu rikta en maning till den svenska bryggerinäringen. Ta ert sociala ansvar och sluta upp med förberedelserna för att kringgå ell kommande reklamförbud! Jag är övertygad om att era produkter kommer att omsättas ändå.

Jag har inle berört några frågor som sammanhänger med vården av de alkoholskadade. Inle heller har jag nämnvärt uppehållit mig vid frågor som sammanhänger med kraven på förbättringar i vår närmiljö. Dessa frågor tas upp i den socialdemokratiska parlimolionen, varför ytteriigare tid inte behöver ägnas åt detta från kammarens talarstol. Vi kommer också här i kammaren att få tillfälle att diskutera dessa frågor när so-cialutredningen inom kort kommer med sitl betänkande.

Jag har sagt lidigare, och jag upprepar det gärna igen: Det finns inget enkell genialiskt grepp för att komma till rätta med alkoholbruket. Vi måste salsa på en alkoholpolitik som aren blandning av gamla restriktioner och nya posiiiva inslag, där folkrörelserna kan bli det trovärdiga instrumentet Låt oss klara delta nu och salsa våra krafter på vårdfrågorna när socialuiredningen behandlas.

Herr talman! Jag beklagar ännu en gång all den borgeriiga majoriteten inte stöder den socialdemokratiska partimotionen om hundramiljoner-projektei och yrkar därför bifall till reservationen 1 av herr Wärnberg m.fl.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Efter många års väntan slår riksdagen äntligen i begrepp all falla beslui om alkoholpoliiiken. Den långa vänleliden har orsakal många olägenheier, främsi i fråga om all reformer som kunde ha genom-förls långl lidigare har skjulils upp på grund av den pågående alkoholpoliliska ulredningen. All sedan den dåvarande socialminisiern inle hade kurage nog atl lägga fram en proposition förra året gjorde inte saken bällre. I slället tillsattes en beredningsgrupp som åstadkom 500 sidor snömos kan man säga-den kunde ju inle förutsättas åstadkomma någol bättre än en ulredning som har hållit på i många år. Det gick t. o. m. så långt under denna väntetid att man flck ta itu med vissa frågor ändå. I fråga om hembränningen flck sålunda beslut fattas, och beträffande mellanölet reagerade riksdagen så starkt alt beslut fattades innan någol ställningslagande hade gjorls av regeringen.

Det kan konstateras, som herr Jadestig också gjorde, att det finns ingel radikalmedel som löser de gigantiska problemen med alkoholen. Så länge alkohol finns kommer en hel del människor att dricka för mycket och det kommer att orsaka stora skador på olika sätt. Det var renl nonsens när man i mellanölsdeballen sade: Tror någon all borttagandel av mellanölet löser alkoholproblemen? Del finns ingen människa som har påslåii del, allra minsl de organiserade nykteristerna. Borttagandet av mellanölet är ett Sleg som bör tas i den allmänna alkoholpolitiken, men del löser inte alkoholproblemen. Herr Södersiröm sade all förbud inle löser alkoholproblemen. Nalurliglvis inle. Jag vel inle vem som skulle ha påslåit någol sådani. Men del är en av de åtgärder som måste vidtas i del stora sammanhanget. Del är alltså en rad åtgärder som måste vidtas, och de bör leda till all den totala alkoholkomsumtionen minskar.

Del är ell bestämt samband mellan totalkonsumtion och alkoholskador. Socialstyrelsens chef har meddelat all undersökningar har visal att om konsumlionsutvecklingen fortsätter som den har gjorl på senare år skulle vi en bil in på 1980-lalet ha I miljon alkoholskadade människor i vårt lilla land. Undersökningar har också visat att ca 5 000 dödsfall i vårt land beror på alkoholskador. En amerikansk forskare, Catherine Magru-ber, har visal atl försäljningen och toialkonsumtionen av alkohol slår i direkl relation lill dödsfallen på grund av alkohol. Världshälsoorganisationen har påvisat alt "suparlever" är tre gånger så vanligt i vin-drickariänderna som i Sverige, där vi ändå dricker ganska myckel.

Brottsligheten står i samband med toialkonsumtionen. Lemkes undersökningar visar t ex. en förfärande samstämmighet mellan toialkonsumtionen och brottsligheten. Och det är som en författare en gång skrev: Det står en slank av alkohol kring ungdomsbrottsligheten. Man kan nog säga att del också staren slank av mellanöl kring ungdomsbrottsligheten så länge vi har mellanölet kvar.

Del var en bra målsättning som skatteutskotlet förra året föreslog och som riksdagen antog. Ulskollel sade atl målsättningen för samhällels alkoholpolitik skall vara all minska den lolala, alltför höga alkoholkon-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

sumtionen och all komma till rälta med alkoholmissbruket Observera formuleringen "och all komma till rälla med" - inte "så all" man kommer lill rälta med. Man var nämligen medveten om sambandet mellan toialkonsumtionen och de skador som den orsakar.

Propositionen har vidare en bra formulering i fråga om skattens inverkan. 1 proposilionen säger departementschefen:

"Jag finner det väsentligt atl alkoholbeskaliningen och därmed prissättningen på alkoholdrycker används som ett instrument i konsumtions-begränsande syfte."

Del är alldeles ulmärki -jag vel inle om della lidigare har sagls ifrån så klarl. Jag kan meddela herr Hagberg i Boriänge all del har gjorls undersökningar om hur mycket prisökningar verkar konsumtionssän-kande. Effekten är inte särskilt stor. Denna undersökning gjordes av Industriförbundet och publicerades i boken Dryckeskonsumiionen i Sverige. Man kom i undersökningen fram lill att en tioprocenlig prishöjning medförde en beslående konsumtionsminskning med 2 96. Det kan ju sägas atl det inle är så myckel, men man räknar alliså här med en beslående konsumiionsminskning - folk reagerar ju kraftigasl vid själva höjningsiillfället

Jag kan inle påslå att jag vill instämma i del som sägs i proposilionen, nämligen alt det här framläggs elt samlat alkoholpolitiskt program. Del är åtskilliga fler områden som vi behöver ta ilu med. Ännu mindre kan man säga att den socialdemokratiska motionen innebär något samlat program för alkoholpolitiken. I motionen behandlas t. ex. inte sådana saker som del enskilda vinstintresset, ölel osv. Del är alltså åtskilliga områden lill som behöver läckas in, och några samlade alkoholpolitiska program är del alltså knappast fråga om.

Det är emellertid utmärkt all del i den socialdemokratiska motionen föreslås atl reklamen för alkoholdrycker skall förbjudas. Det är precis samma förslag som fördes fram från centern förra året. Vi hade dä två förslag: bort med mellanölet och borl med reklamen! Något reklamförbud kunde vi inte få den gången, men nu skall vi hoppas alt del lyckas. Del finns ingen anledning alt vänta. Herr Söderström frågade: Varför kan man inte vänta? Jag vill slälla en motfråga: Varför skall man vänla? APU har lagt fram ett fullständigt förslag till lagtext när det gäller ett förbud mot reklam. Med en viss liten justering kan den lagtexten användas omedelbart, och del behövs alltså inle några yllerligare utredningar.

Till de övriga fördelarna med all vi fåll en ny regering kan man lägga den att del verkar som om socialdemokraierna har piggnal lill åtskilligt också i fråga om alkoholpolitiken. När del gäller frågan om alkoholreklamen sade den dåvarande justitieministern redan år 1955 i elt interpellationssvar all del ur iryckfrihetssynpunkt inte fanns några hinder för att förbjuda alkoholreklamen. Det blev emellertid ingenting av med elt förbud, ulan det gick ytterligare 22 år innan vi kunde få någon fart på den här frågan och även få det socialdemokratiska partiet med på

förslaget om elt förbud.

Erfarenheterna från Norge visar att det finns anledning att förbjuda reklamen.

Den dåvarande socialministern sade förra årel att erfarenheterna från Norge inte vara goda. Den uppgiften var missvisande, eftersom förbudet då inte hade hell genomförts. Dessulom var erfarenheterna inte dåliga.

Jag är förvånad över all herr Kristenson har skrivii under den socialdemokratiska motionen om ell förbud och sedan ansluler sig till reservalionen mol ell förbud. Del är inte så lätt, herr Kristenson, atl se osynliga reservationer mot en molion. Det enda vi kan se är herr Krislensons underskrift på en molion om ell reklamförbud. Det behövs många förklaringar om man vill reservera sig på en och annan punkt mot en molion som man varil med om alt skriva under.

Både i proposilionen och i den socialdemokratiska motionen sägs all alkoholpolitiken skall sättas in i sitl sociala sammanhang. Del är bra, men är det någonting nyll? Del verkar här som om delta vore ett nytt påhitt Nykteristerna har man ibland klandrat Man kan ju säga all alkoholen för nykleristerna personligen inle spelar någon som helsl roll, eftersom de inte använder den. Varför behöver nykteristerna då bry sig om alkoholen? Del beror på, såsom det sades exempelvis när lOGT i vårt land bildades 1879, att detta är ett av de största sociala problemen i vårt land. När det socialdemokratiska partiet höll kongress år 1911 beslöt man med 98 röster mol 2 atl krav på alkoholförbud skulle införas i partiprogrammet Det berodde naluriiglvis inle på att de var onyktra, för del var de inle - man hade inom socialdemokratin ett omfattande samarbete med nykterhetsrörelsen. Detta krav berodde i slällel på all man såg alkoholen som ett stort socialt problem. När det socialdemokratiska ungdomsförbundet året därpå höll sin kongress var 137 av de 180 ombuden organiserade nykterister. Även det var naturligtvis ell uttryck för det sociala sambandet

Trols della skall man, när man lalar om del sociala sambandet akta sig för att komma in på vad vi kallar symlomleorierj dvs. att man förklarar allting med all del på någol sätt är fel på samhället. Det finns inget land i väriden, oavsell politiskt system, som kan visa upp några särskill lysande resullal. De båda supermakterna USA och Sovjetunionen exempelvis, med sina olika ideologiska system, har oerhörl slora problem med alkoholkonsumtionen. Den högsta spritkonsumtionen i världen förekommer i ett socialistiskt land. Det är faktiskt de välsituerade som dricker mest och alllid har druckit mest. När nykterhetsrörelsen bildades var del också de minst bemedlade som utgjorde en huvudgrupp.

Del är alldeles ulmärki när man som nu säger alt sociala missförhållanden skall undanröjas och ett bättre samhälle skapas. Amerikanarna lalar om social drinking, dvs. sällskapsdrickande. Jag böriade dricka i sällskap och upptäckte en dag, sade en amerikan som tillhör del som hos oss motsvarar Länkarna, all jag log sju drinkar före lunchen och förslod atl det inle var rikligl.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

4 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Utskottet har i samband med uttalandet om den totala konsumtionen sagt några som jag lycker mycket värdefulla ord om representations-drickandet. Man säger exempelvis att praktiska svårigheter kanske gör all man inle kan förbjuda alkohol i samband med representation, men man uttalar sig mycket restriktivt, vilket jag hälsar med stor lillfredsslällelse. Skall vi skapa alkoholfria miljöer bör vi föregå med gott exempel och inte använda skattepengar till sprit.

Jag är också tacksam för utskottets uttalande atl man finner de i proposilionen föreslagna riktlinjerna för informalionen väl avvägda men vill därulöver för egen del understryka betydelsen av atl informalionen även inriktas på att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol. Del är ett bifall lill den molion som väckts från riksdagens nykterhels-grupp. Jag hälsar med slor tillfredsställelse att man förklarar att inställningen i fråga om attityder och liknande till alkoholer bör förändras.

Ölfrågan figurerar fortfarande. Tidigare diskuterade vi tre sorters öl med alkoholhalierna 2,8 96, 3 96 och 3,6 96. Nu har det dykt upp ytterligare en sort som innehåller 3,2 96 alkohol. Jag vet inle vad en sådan debatt skall riäna till. Riksdagen har fattat sill beslut och bör stå fasl vid det.

Herr Söderströms reflexioner var felaktiga i en del fall. Ölel med en alkoholhall av 2,8 96 kom visserligen hit under andra världskriget, men professor Goldbergs undersökningar om tröskelvärden visar atl kroppen har en viss reningsförmåga. Över ett vissl värde får alkoholen en berusande effekt och della tröskelvärde ligger någonstans kring 2,5 %. Därför är det inle oväsentligt om man den 1 juli höjer alkoholhalten med 14 96, från 2,8 lill 3,2. Det är inte så lilel, och resultatet blir kanske likartat del vi hade lidigare, då 10 96 av fylleriförseelserna berodde på den 3,2-proceniiga pilsnern.

Del har också höjts röster för mellanölets bibehållande. Men svenska folkel ville ju ha bort mellanölet. Jag förstår inle varför herr Söderström var orolig när han kom hem efter det riksdagsbeslutet I den slörsla undersökning som utfördes tillfrågades 4 056 personer, och den visade atl 30 % hell ville stoppa mellanölet, 29 % ville föra in det på systembolaget, och II 96 ville sänka alkoholhalten. Del var alltså 70 96 av de tillfrågade som inle ville ha det nuvarande mellanölet, medan 30 96 ville ha del kvar oförändrat.

Herr Kristenson har fört fram en hel rad gamla argument. Det skulle vara en förmyndarmentalilel att vilja stoppa mellanölet Jag måste fråga herr Kristenson: Är det inte förmyndarmentalilel atl sätta gränsen vid 3,6 96? Det flnns kanske de som vill ha öl med 3,9 96 alkoholhalt Hur definieras förmyndarmentalilel? Är del förmyndarmentalilel vid en gräns så är del väl likadant vid alla andra gränser också. Vill man inte ha förmyndarmentalilel så får man väl ta bort alla gränser och tillåta försäljning av elefantöl och annal som håller 7 eller 8 %. Atl resonera om förmyndarmentalilel vid en viss procent är helt enkelt obegripligt

Herr Krislenson säger atl han är orolig för vad som skall hända, och

han tror alt de som nu dricker mellanöl kommer att gå över till starkare drycker. Men är inte herr Kristenson orolig för tioåringarna och grupperna därunder som växer till i ålder men inle alltid så snabbt i visdom? Alla dessa skulle mellanölet hjälpa lill alt föra in på olämpliga vägar, kanske också 3,2-ölet. Det kan väl hända att en del av dem som har druckit mellanöl kommer att gå över till starkare drycker. Det har de gjorl lidigare också, så det är ingenting ovanligt, men säkert kommer också en del att avstå från det.

Och så talet om narkotika. Titta på skolöverstyrelsens undersökning. Vad sade den? Jo, den sade att del fanns de som inle ville ta narkotika vid nyktert tillstånd, men efter några mellanöl var de beredda att acceplera narkotika också. Mellanölet hjälpte till att föra in dem i narkotikaträsket

Del talas om god måltidsdryck och om sällskapsdryck. Ja, länk så sällskapliga vi är! Men nu är det ju faktiskt Bryggareföreningen som har fört fram argumentet om all denna sällskaplighet. Mellanölet har visat sig innebära så stora faror att det finns ingenting annat atl göra än att la borl det.

Herr Kristenson sade vidare att för alt några missbrukar skall man nu införa begränsningar för alla de andra. Ja, det är som alkoholpolitiska utredningens ordförande sade en gång: Om medeltemperaturen hos patienterna på elt sjukhus är 37,5 grader, så gör det ju inte saken bättre för dem som har bortemot 40. Så är del här också. Vi får vara glada åt atl inle hela svenska folket dricker massor av mellanöl.

Jag konstaterar också att skatteutskottet har uttalat sig om alternativdryckerna. Utskottet utgår ifrån alt frågan om lättöl med högst 0,6 viktprocent alkohol kommer att tas upp igen i samband med vissa beskattningsfrågor, och jag hoppas atl så blir fallet.

I informationsfrågan har utskottet gjort väsentliga uttalanden, som förriänar att understrykas. Utskottet säger sig inte vara främmande för tanken atl väsentligt större insalser och delvis andra metoder kan bli er-forderiiga i framliden. Ja, det får vi ta fasta på. Del kan bli erforderiigl med betydligt mera. Det är för all del vällovligt, som socialdemokraterna gör i en molion, atl yrka på mer pengar lill information, men del kan ju diskuleras om detta nyvaknade iniresse kan tas så allvariigt. Försl och främst är det inte fråga om 100 miljoner utan om 33 miljoner per år. Det låter naluriiglvis bällre atl säga 100 miljoner, men varie riksdag är ju suverän att besluta vad den vill, och del är mot den bakgrunden vi måste se förslaget.

Man undrar varför den här helomvändningen har kommit. Förut har det ju varil så snålt med anslagen. Vi hade tidigare något som hertte Nykterhetsrörelsens informationsriänst, som skickade ut en del saker och som hade två anställda. Det var svårt med ekonomin, så vi gick till regeringen och bad om 30 000 kr. men det avslogs, och så dog Nykterhetsrörelsens informationsriänst Del var tråkigt att regeringen var så ointresserad då.

Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning hade förr myck-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

et värdefulla treveckorskurser för ett femtiotal ungdomar och andra. Många här i kammaren har säkert haft tillfälle att bevista dem. Kurserna har emellertid upphört, för man fick så litet pengar av den socialdemokratiska regeringen att man inte kunde fortsätta.

Del ges ell litet arvode till människor som reser ut och lalar i alkoholfrågorna, men vid den här tiden på året eller litet tidigare får man ibland ett meddelande som säger all nu finns del inga pengar. Under den tidigare regeringens tid har det varit en förfärande snålhet, och då är det ju så myckel mera glädjande att socialdemokraterna nu vill vara så generösa. Men det är ju litet märkligt atl det inle kunde ske förrän de fått lämna regeringstaburetterna.

Sedan har jag ställt mig undrande lill det föreslagna anslaget till speciella grupper. Jag tror inte atl den ena gruppen super mer än den andra, så att man särskilt skulle dra fram del, ulan man bör nog ge allmänna anslag.

De alkoholfria miljöerna har framhållits myckel, och det är väldigt viktigt att de finns. Förslaget när del gäller teatrarna får jag se som ell olycksfall i arbetet - det blir ingenling av detta. Men vi har ju andra alkoholfria miljöer, t. ex. de alkoholfria restaurangerna. Dessa går inle atl driva i konkurrens med dem som serverar sprit, ulan skall man försöka skapa alkoholfria miljöer måsle man verkligen ta krafttag. Jag vädjar lill departementschefen att han lar itu med detla, för skatteulskoltel har ju sagl följande: "Med hänsyn till att värdet av och kostnaderna för stödet till alkoholfria hotell och restauranger behöver ytterligare utvärderas vill utskottet i likhet med socialministern förorda all den alkoholpolitiska nämnden prövar frågan." Man får hoppas att alkoholpoliliska nämnden prövar delta allvariigt, för annars blir följden hell enkell alt dessa restauranger dör - de kan inle konkurrera. Då har man tagit bort en alkoholfri miljö.

Belräffande reklamen har direkt eller indirekt radio och TV nämnts. Det finns molioner som tar upp den frågan, och skalleulskoltet gör även då ett väsentligt uttalande, som går ut på alt man skall la itu med problemet. Frågan "bör bedömas av nu sittande radioulredning", säger utskottet. Vi får hoppas att så blir fallet. Del gjordes tidigare en undersökning som visade att man var riugoåltonde minut tar en sup i svensk TV. Del är inle precis någol nyklerhelsfrämjande. När man sedan und-skyllde sig med att det var utländska program fördes undersökningen vidare, varvid det visade sig att del förekom mera sprit i de svenska programmen än i de utländska. Då ville man göra gällande atl programmen ju måsle återspegla verkligheten. Del visade sig emellertid alt det var tre gånger så mycket alkohol i TV som i normalt dagligt liv.

Jag anser att ibland är TV-programmen bra i nykterhetsavseende, men för det mesta är de som vanligt.

Herr talman! Jag vill slutligen säga all skalteutskottets belänkande är i stort sett bra. Man kunde önska att det skulle ha gått längre i många hänseenden, men betänkandet visaren positiv inställning till hela frågan.

och även om man skjuter upp vissa frågor präglas betänkandet av en Nr 117 framåtanda som, om förslagen fullföljs, bör kunna ge ett bra resultat. Onsdagen den Därmed yrkar jag bifall lill utskottets hemslällan på alla punkter. 27 april 1977

Herr KARLSSON i Huskvarna (s): Alkoholpolitiken

Herr lalman! Efter många och långa år av ulredningar hade man kanske väntat att regeringen skulle ha kunnal samla sig lill ett ordentligt tag om alkoholpolitiken. Men de som väntat sig krafttag av regeringen har anledning att känna sig besvikna. Det blev inga kraftlag. Det blev små ändringar här och var i bestämmelserna, och i den proposition som man så småningom åstadkommit har det också blivit vissa försämringar i lagstiftningen, så att t. o. m. del i vanliga fall följsamma regeringsunderlaget i riksdagen slagit bakut

Socialministern strör gärna uttalanden omkring sig i alkoholfrågan, i narkoiikafrågan och i en rad andra frågor av social karaklär. Han anklagar ibland myndigheler för att inte använda de pengar de har till sill förfogande, och man hade då kanske förväntat sig en kraftfullare handläggning av alkoholpolitiken än vad som skett. Men det är lättare atl göra uttalanden av olika slag än all forma förslag lill lagsliftning kring alkoholpoliiiken. Och dessutom har man naturligtvis i denna fråga liksom i alla andra fått kompromissa mellan olika ståndpunkter i regeringen. Följden har blivit alt vi fått en proposition som ingen egentligen är nöjd med, och därför håller jag den borgerliga majoriteten i skalleutskottet räkning för all den i belydande utsträckning ändral på regeringens förslag i denna fråga.

Flera av de punkter vi tagit upp i den socialdemokratiska motionen har kunnal tillmötesgås under utskottsbehandlingen. Däremot beklagar jag alt de borgeriiga sagt nej till huvudfrågan från vårt håll: att under en treårsperiod anslå 100 miljoner mer än regeringen förordar till kämpen och upplysningen när det gäller alkoholfrågan. Jag har väldigt svårt att förstå herr förste vice talmannen Bengtsons uttalande, där han närmast ironiserade över socialdemokratins inställning till den här frågan. När vi är beredda att ge 100 miljoner mer än ni i kampen mot alkoholen under en treårsperiod säger ni nej. Vad är det för konsekvens i herr Bengtsons yttrande? Del är ingen konsekvens alls. Jag lycker att han borde ha tänkt sig för innan han angrep oss på den här punkten. De förslag vi lägger i oppositionsställning kommer vi au genomföra i re-geringsställning. Jag lycker nog att herr Bengtson med hänsyn till sin inställning i alkoholfrågan kunde ha visal en annan attityd än han gjorde här. Det går inte att förklara bort att det gäller 100 milj. kr. mer; del borde herr Bengtson ha tänkt på.

Vi hade dessutom föreslagil atl dessa 100 miljoner skulle finansieras
genom en extra skall på vin. Nog hade det varit ett verkligt krafttag
om man följl det socialdemokratiska förslaget. Del skulle ha gett pengar
lill en rad åtgärder - inle minst inom de folkliga och fackliga organi
sationerna. Jag vet mig aldrig lidigare ha upplevt en situation där ett 53

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

oppositionsparti har varil berett att anvisa extra medel för åtgärder av skilda slag som föreslås. Dessa 100 miljoner hade myckel väl behövts i arbetet för alt nå en bättre situation på alkoholområdel. Det borde riksdagens förste vice talman kunna erkänna. Man lycker också att de som i riksdagen vid alla tillfällen lidigare talat om alkoholens fördärv-bringande inverkan skulle ha ställt upp bakom en sådan satsning som här föreslås, men så blir lydligen inte fallel.

De partipolitiska banden till irepartiregeringen har hindrat en uppslutning kring det socialdemokratiska förslaget. Ur nykterhetspolitisk synpunkt beklagar jag detta - ur partipolitisk synpunkt noterar jag självfallet atl de borgeriiga riksdagsledamöterna inle heller i denna fråga "nått ända fram", som del numera heter på klassiskt språk inom regeringspartierna.

Det råder i dag inga delade meningar om att alkoholfrågan har utomordentligt vittgående sociala verkningar. Det är därför nödvändigt med en bred saisning för att komma lill rätta med de problem som alkoholen förorsakar. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställer upp bakom en väl underbyggd och väl motiverad motion om alkoholpolitiken. Dess huvuddrag kan sammanfattas så här:

Alkohol- och narkolikafrågorna skall ges en mer framskjuten plats i skolans verksamhel,

kraftfull saisning på information och debatt om alkoholproblemen i ungdomsorganisationer och folkrörelser,

slöd lill alkoholfri, icke-kommersiell nöjesverksamhel,

de fackliga organisationerna får resurser för atl la upp alkoholfrågorna i arbelslivet,

resurser för en kraftigt utbyggd hälsoupplysning om alkoholens verkningar,

slöd till upprättande och genomförande av kommunala handlingsprogram för förbättring av särskilt utsatta ungdomsmiljöer,

förstärkning av de alkoholskadades sociala och kulturella ställning genom satsning på demokratiskt uppbyggd verksamhet,

omedelbara insalser för akutvård av alkoholskadade,

förbud mol alkoholreklam.

Allt detta tror jag att de flesla människor kan skriva under på. Det blir viktiga och riktiga uppgifter - uppgifier både för dagen och för morgondagen.

Man får inte glömma att alkoholvanorna grundläggs i tidiga år och alt skolan därvid har en viktig uppgift. Vi behöver ungdomsorganisationernas och folkrörelsernas medverkan i informalionen om och i debatten kring alkoholproblemen.

Det är i hög grad angelägel att stödja alkoholfri, icke kommersiell nöjesinduslri. Vi säger klart nej till regeringens förslag att spritservering skall ske på teatrarna. Hur socialministern, som i varie fall sagl sig vilja minska alkoholkonsumtionen i landet, tror sig kunna göra detta genom all öka serveringsmöjlighelerna på bl. a. teatrarna är för mig en gåta. I slällel är det angeläget atl vi skapar alkoholfria miljöer som kan vara

lika attraktiva som mysiga krogar och trevliga inneställen.

De fackliga organisationerna, som ofta känner problemen bättre än andra, måste ges ökade möjligheter att gå i närkamp med de alkoholfrågor som finns i arbetslivet Likaså är del angeläget att resurser skapas för hälsoupplysning om alkoholens skadeverkningar och vid insatser för akutvård av alkoholskadade.

Vi vill också ha förbud mot alkoholreklam, vilket naluriiglvis inle löser problemen i och för sig. Vi anser atl den är onödig, och ibland kan den sägas vara både osaklig och osmaklig. Herr Bengtsons historiebeskrivning belräffande denna frågas tidigare behandling ger jag i saklighetens intresse inte myckel för.

Slutligen bara några ord om en i och för sig liten fråga: möjlighelerna för kommunerna all ha kvar systemet med oktrojperioder.

Socialutskottet har tillstyrkt molioner från Stockholm i denna fråga. Vi har lyssnat till vad stockholmarna själva vill, och det är uppenbart alt de vill ha kvar detla system. Låt dem då också få det. Del kan underlätta för kommunen all göra aktiva alkoholpolitiska insalser. Man kan få bättre möjligheter alt överblicka de olika utskänkningsställena på en gång. Della förutsätter självfallet all man hela tiden har uppmärksamheten riktad på ulskänkningen och är beredd att ingripa när det kan behövas. Det vore oriktigt om riksdagen inte tillmötesgick stockholmarna - del är i första hand ett storstadsinlresse alt få behålla oklrojen.

Jag stöder del yrkande om bibehållande av oktrojsyslemet som senare kommer all framställas av herr Lindkvist. I övrigt yrkar jag bifall till de socialdemokratiska reservationerna i skatteutskottets betänkande.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna undrade över min inställning lill anslag över huvud taget.

Det första jag sade om de socialdemokraliska molionerna var att del är bra med 100 miljoner i ytterligare anslag. Sedan sade jag att det är förvånande, mot bakgrund av all man har varit så otroligt snål under så många år när socialdemokraterna själva hade regeringsinnehavet, att man nu blivit omvänd. Men det är ju bara bra att ni har en annan inställning i dag. Då har vi utsikter att få slörre anslag lill nykterhetsarbete, och del hälsar jag med allra största tillfredsställelse. Men snålheten lidigare har orsakat mycket slora skador, och del får ni också stå för.

Vad det gäller reklamen säger herr Karisson i Huskvarna att han inle ger myckel för min historieskrivning. Läs då Zetterbergs svar i riksdagstrycket 1955! Det fanns lidigare en utredning om reklamförbud. Det gick t o. m. så långl att Vin- & Sprilcentralens styrelse tillstyrkte förbud mot sprilreklam. Men, herr Karlsson i Huskvarna, den ulredningen stoppade regeringen undan och del blev ingenting av den gången. Så gick del många år och man gjorde ingenting ål reklamen. Förra året fanns del återigen en molion, men mig veteriigt röstade ingen socialdemokrat på den cenlerpartisiiska motionen om förbud mot reklam. Det är gläd-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

jande atl ett regeringsskifte kan få så goda följder, och del hälsar jag med mycket stor lillfredsslällelse.

Utskottet har ullalat sig positivt och säger att det inle är främmande för tanken på att större insatser och delvis andra metoder kan bli erforderliga i framtiden, men del vill bygga upp detla successivi. Del har alltså slällls i ulsikl ylleriigare insatser.

Efiersom uttrycket inte var så lämpligt skall jag inle ta upp det, men herr Karlsson i Huskvarna kommer väl ihåg det ord som användes förr - överbud. Det kanske man inle hell skall glömma borl.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag konstaterar atl herr Bengtson nu lalar om överbud i denna fråga. Herr Bengtson, när ni har drivil överbudspoliliken har ni aldrig anvisat hur medlen skall tas. Här har vi ett förslag om all höja vinskallen och på del saltet få 100 miljoner. Jag tycker verkligen all den som vill förelräda nyklerhelsiniressena inle skall förneka all den borgerliga regeringens förslag är 100 miljoner mindre. Del kan herr Bengl-son under inga förhållanden komma ifrån. Del är ändå del som är det väsenlliga. Jag tror nog att vi kommer all behöva ell regeringsskifte för alt få ökade medel lill kampen mol alkoholen.

Herr Bengtson kan naturligtvis säga all vi har varit snåla lidigare. Ja. men jag har aldrig märkt att herr Bengtson har föreslagit någonling och samiidigl anvisat medel. Följaktligen får herr Bengtson, vid varie tillfälle när han inte vill ge extra medel, framstå som den överhuds-politiker han lidigare varit.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) korl genmäle:

Herr lalman! Göran Karlssons uppgift att man inle skulle ha täckning för de förslag till utgiftsökningar som har lagts fram är felaktig. Della har varie budgetår ingående diskuterats, och man har lagt fram förslag till hur de poster skulle klaras där det föreslagits höjningar.

Den uppgiften är alltså felaktig och kan icke bevisas av herr Karlsson i Huskvarna. I annat fall begär jag all han skall göra detta.

Herr Karlssons meddelande att oppositionen efter ett regeringsskifte skall genomföra vad den nu föreslår hälsar jag med den största tacksamhet, eftersom jag hoppas alt en sådan regering som herr Karlsson i Huskvarna gärna vill ha, en socialdemokralisk, inle skall ha samma inställning i denna fråga som den tidigare socialdemokratiska regeringen, som inte kunde bevilja 30 000 till informalionen men vars förelrädare nu hell glatt föreslår att riksdagen beviljar 33 milj. kr. på ell år för detla ändamål.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är inle så, herr Bengtson, att ni har haft någon täckning i penningmedel för de överbud som ni har gett. På den punkten är det bara alt titta i alla årgångar av riksdagens handlingar i della ärende.

Alkoholreklamen och vad som har skett på del området är naturiigtvis en komplicerad fråga, det skall vi veta. Den har bl. a. med tryckfrihetslagstiftning att göra. Det här spörsmålet är sålunda inle så enkell som herr Bengtson har velal göra gällande. Men när vi nu är överens om alt vi skall ha förbud mot alkoholreklam i fortsättningen tycker jag atl vi skall noiera del som elt framsleg i kampen för ett bättre samhälle i alkoholpolitiskt avseende.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! SkatleutskoUets betänkande nr 40 med reservationer, vidhäftat yttrande från socialutskottet och allt påminner, om man ser del i elt inte alltför närsynt perspektiv, om månens yla belraklad från jorden. Den ytan ser som bekant alldeles platt ut fasl vi vet all den rymmer både höga berg och djupa dalar och nivåskillnader som är mycket slörre än OA %■

De variationer i synsätt och förslag som kommer till ultryck i belänkande och reservaiioner är naluriiglvis inle på någol säll avgörande för den svenska alkoholpolitiken nu och i framtiden. Det har väl också hillills i dag i deballen varit mycket tunnsått med optimistiska tongångar. Ingen, förefaller det, tror alt del beslut som riksdagen skall fatta i dag verkligen är någol epokgörande beslut om en ny svensk alkoholpolitik.

Del är del naturligtvis inle heller. Del kommer alt väl gå in i raden av beslut under de senaste årtiondena som i huvudsak präglas av aningslös naivitet verklighetsflykt och en osedvanligt allsidig inkompetens,

Vi har hållit på alt krafsa på ytan av del här problemel i årtionden - och fortfarande krafsar vi på ytan. Och ingen tycks tro att vi nu kommer så värst myckel djupare. Jag tror det inle heller. Jag har numera ibland en benägenhet atl bli mer pessimistisk än de flesta och frågar mig om det rent av är en i princip olöslig uppgift som vi slår inför, uppgiften alt förena önskemålet om minsta möjliga begränsningar, helst inga alls, i del problemfria flertalets rätt att handskas med och förtära alkohol, och verklig solidarilel med dem som har problem och som lider av skador. Det är möjligt att del hell enkell är en olöslig uppgift. Skall man ha någon som helst möjlighet alt komma frågan in på livet måsle man i varie fall försöka göra klarl för sig vad det gäller.

Del är nog räll typiskt inte bara för herr Krislenson utan för många, när herr Krislenson i sitl anförande, kanske mer i förbigående, sade ungefär så här: Visst finns det missbrukare, men det är väl inte för deras skull som alla som normalt brukar alkohol skall underkastas begränsningar.

Jo, herr Kristenson, det är exakt vad det är fråga om. Del är för deras skull som vi över huvud laget har en alkoholpolitik. Om del inle funnes missbruk och missbrukare och yllerligt allvariiga skador, skulle vi inte ha någon alkoholpolitik, lika litet som vi har en kaffepolilik eller en särskild politik om fläsk och bruna bönor. Del är ju uteslutande därför all vi har atl göra med ett medel som kan leda till missbruk och framkalla

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

skador som vi över huvud tagel sysslar med del i lagstiftning och i samhällsarbete. Man måsle göra del klart för sig. Och redan därmed har man egenlligen träffat ett avgörande, för om vi av della skäl, alt det förekommer missbrukare, missbruk och skador inskrider, mycket eller litet, i människors rättigheter och konsumtionsmönster, måste del vara helt klart alt inskridandena skall gå i riklning mol begränsningar. Oavsell hur långl de sedan går skall de gå i den rikiningen. Atl föra en särskild alkoholpolitik bara för all göra alkoholen så lättillgänglig som möjligl vore hell meningslöst Det skulle aldrig behövas. Detta är utgångspunkten. Del är missbrukarna, missbruket och skadorna som är orsaken till all vi över huvud laget diskuterar denna fråga i dag som så många förr.

Det är min bestämda uppfattning all vi återigen, jag vet inle för vilken gång i ordningen, med det här beslutet sviker de redan skadade. Det finns väldigt litet både i proposilionen och hos reservanterna av olika riktningar som egenlligen kan betyda någonling för dem som redan är illa ule.

Vi hade ell hopp, ålminsione hade jag del, att del skulle komma ut någonting inle minst av förra årets deklaration att nu skulle det verkligen bli allvar av samordningen av alkoholpolitik och socialpolitik. Men vad har det egentligen ännu så länge blivit? Jo, någonting ganska tekniskt och formellt, någonting närmast rent administrativt Vi flyttar över hanteringen av alkoholfrågorna från riksskalteverkets alkoholbyrå till en liknande byrå och en särskild nämnd i socialstyrelsen. Vi har lidigare flyttal dem från finansdepartementet till socialdepariemeniet

Del är i slorl sell vad som hittills har hänt. Och det gör kanske inte särskill myckel lill eller ifrån.

Anledningen till att vi inte fick en sådan här proposition för ungefär ett år sedan var att man skulle avvakia bl. a. socialutredningens förslag och passa på, när man hade två stora områden som skulle grundligt genomarbetas samiidigl, all göra del i samverkan. Nu är socialuiredningen fortfarande inte färdig. Det är på något sätl tragiskt symtomatiskt alt den enda faktiska brygga mellan alkoholpolitik och socialpolitik som hillills har funnits nu rivs utan all man sätter något annal i dess ställe.

Jag länker på Syslembolagels spärrlislor, della att man haft möjlighet all avslänga kända missbrukare från inköp. Jag har ingenting emol att spärrlistorna avskaffas, Ivärlom. De är meningslösa. De fyller inte sin uppgift, och därför kan vi lika gärna ta bort dem. Men det är ändå litet egendomligt all samtidigt som vi mer än tidigare lalar om samordning mellan socialpolitik och alkoholpolitik lar vi borl den enda bestämmelse som är ultryck för ett försök all låta de här två politiska områdena ömsesidigt stödja varandra. Del blir ingenling kvar. Och något nyll har man inle lyckals sälta i stället

För några månader sedan publicerades en undersökning om hur skolbarn i en grannkommun till Stockholm, Järfälla, brukar alkohol och vilka aliityder de har till alkohol. Den undersökningen gick förvånansvärt

ouppmärksammad förbi. Jag hörde den refereras i elt lokalradioprogram och jag läste elt korl referat i någon tidning.

Det var en rätt ovanlig undersökning därför att den hade tagit sikte på samtliga tolvåringar i hela skoldistriktet, alla de elever som just skulle gå över från mellanstadium till högstadium. Det var ungefär 1 200 barn. De hade grundligt undersökts - inle alls en stickprovsundersökning som skolöverstyrelsen och andra då och då gör - var för sig och man hade gått ganska djupt för all försöka komma underfund med hur del egentligen förhöll sig med deras vanor och attityder. Därvid hade man bl. a. funnit all 2 96 av dessa elever hade så stor alkoholkonsumtion, alt de måste anses löpa överhängande risk för att snabbt brytas ned och totalt förstöras i alkoholism.

Men - det var det intressanta - delta presenterades som en stor och positiv nyhet. "Var det inte värre?" - ungefär så stod del i rubriken. Vi hade faktiskt troll, sade undersökarna själva - för all inle lala om kommentatorerna -, all det var värre, för lidigare undersökningar har tytt på att del var fler. Så antingen har det skett en förbättring, eller också har lidigare undersökningar varil fel.

Men vad är 2 96 av 1 200 12-åringar? Jo, det är 24 barn. Kan någon människa se någol positivt i alt 24 12-åringar i en enda kommun är allvarligt på väg all brytas ned i alkoholism? För mig är del en fullständigt katastrofal siffra och verkligen inte något atl åberopa för en optimistisk grundsyn.

I samma undersökning fanns också en annan uppgift, som gällde al-tityderna. Man hade frågai dessa ungdomar hur de såg på sin siiualion. En av de vanligasle atlilyder som kom fram var alt de uttryckte ängslan och oro för att nu gå över till högstadiet från mellansladiel därför all, som de sade, där måsle man dricka så myckel öl. De var rädda all gå från 6:an lill 7:an, för de vissle alt där dricker man så mycket öl och det måste de göra också.

Flera talare har här i debatten använt uUryckel: Om man vill berusa sig gör man del med eller uian mellanöl. Men här har vi en grupp -och jag vel all del ingalunda är någon liien grupp, inle bara några 12-åringar i Järfälla - som absolul inle vill berusa sig, men som är rädda för all de kommer all göra del ändå av andra orsaker än sin egen vilja och sina egna problem, därför alt trycket i omgivningen är för starkt.

Det är visst inte alla som berusar sig därför att de vill berusa sig. Många berusar sig därför alt någon annan vill atl de skall berusa sig.

Det kunde varil frestande atl ansluta sig lill den socialdemokraliska partimotionen när det gäller resurstilldelningen. Jag vill gärna säga all jag personligen inte betraktar denna fråga som en partifråga. Jag skulle inte alls haft några betänkligheter av sådana skäl.

Men problemel är för mig elt hell annat. Jag är ytterligt osäker om all ens de mycket mindre ekonomiska resurser som regeringen och utskottsmajoriteten vill anvisa kommer att kunna användas. Vi saknar nämligen färdiga projekt. Det finns ingenstans all sälta pengarna. Ännu

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

mindre finns det projekt för 25 eller 100 miljoner till. Det lar en tid all få fram dessa projekt, och jag är tyvärr övertygad om alt det inte kommer all gå på ett åt

I dessa sammanhang är jag myckel rädd för det jag brukar kalla skenreformer, som i bäsla syfte genomförs och som bara får till effekt att vi politiker möjligen har bättre samvete och tror att vi gjort något fast vi inle har del.

Det är det enda skälet till all inte också jag anser all man skall anslå mer pengar. Del är ju verkligen inle myckel pengar del gäller. Jag lalade om den platta ytan. För mig ler sig dessa belopp som om man skulle belala 10 eller 25 öre för någol som måste kosta en tia. Del är utomordentligt små insalser i båda fallen. De kan dock sannolikt icke göras slörre förrän vi får fram projekt.

Vi ställer oss och de myndigheter som skall handskas med detta inför svåra, nästan olösliga problem. Nu skall vi satsa myckel på informalion - igen. Vi har talat om det förr och del är väl bra, men effekten blir alltid begränsad. Det finns en grupp människor för vilka man inte kan göra någonting med informalion, och del är de redan alkoholiserade, de redan skadade. Del går inle all informera borl della, bl. a. av det skälet att de redan är eminent sakkunniga, vet mer än några informatörer om brännvin och dess verkan. Deras attityder påverkas inte av all de får vela ännu mer.

Men inle bara del. Denna informationsuppgift kommer all betraktas som och verkligen också vara en av de svåraste uppgifier man kan ta på sig. Där saknas del som är själva förutsättningen för en framgångsrik informationskampanj, nämligen en målgrupp. Det finns ingen målgrupp för en antialkoholinformalionskampanj.

Svenska folket sönderfaller i den frågan i två delar, dels de människor som redan är, som jag nämnde, eminent sakkunniga på alkohol och dess verkningar och för vilka del f. ö. är för senl med informalion, dels del stora flertalet, som tar emol den informationen med den fullständigt självklara inslällningen all della gäller andra, men inle mig. Det gäller alla dem som är, och de ännu fler som inbillar sig vara, problemfria. Problemet är ju jusl delta atl man är hell övertygad om atl man inte hör till riskgruppen. Och därför kommer man atl välvilligt titta på denna informalion och säga sig: den skulle göra nytta för dem som behöver den, och det är många det, det är bara inte jag.

Delta är en svår vägg all bryta igenom för en informatör. Del är som alt tala mot en våt filt hela tiden.

Del krävs myckel koncentrerade och kraftiga insalser. Man kan klara sådana, men del kostar och tar tid.

Här har jämförts med högertrafikkampanjen. Men det var en av de lättaste informationskampanjer man kan tänka sig. Där var hela folket en utomordentligt positivt inställd målgrupp. Det fanns ingen människa som inte ville bli påmind om att hålla till höger den dagen det gällde. Del handlade bokstavligen om den egna livhanken, och det vissle man.

Dessutom var budskapet myckel small, tre ord: håll till höger! Vi skapade ell särskilt ämbetsverk och vi satsade tiotals gånger mer pengar på dessa tre ord än vi nu är beredda alt salsa på hela alkoholinformalionen. Den gången lyckades man. Men detta är tyvärr myckel, mycket svårare.

Vi skall göra särskilda insatser för särskilt utsålla grupper. Del är bra. Men det finns inte i proposilionen och inle i någon reservation, inle heller i beredningsgruppens förslag, ens ett försök alt definiera vad dessa särskilt utsatta grupper är för några. Och vi vet det inte riktigt.

En del vet vi. Del är de 24 ungdomarna i Järfälla. De är särskill utsatta. Vi känner dem lill namn och adress allihop. Kan vi göra någol för en sådan grupp är del bra. Men iror vi all vi når särskill utsålla grupper genom alt t. ex. sprida några miljoner jämnriockl över vad vi kallar tråkiga och trista bostadsmiljöer? Då når vi väldigt lilel. Vi måste myckel närmare individerna, och vilka de är vet vi inte i dag. Därför är del lyvärr inte heller mycket mening med atl lägga på fler miljoner förrän vi vel detla. Men vi hoppas atl dem vi nu lägger ansvaret pä för att hantera frågan i fortsällningen ålminsione skall försöka all få vela sådana saker och rälla sig därefier.

För all få vela mer krävs långl mer forskning. Del har man också lalal om här i dag. Det fanns ett ganska ambitiöst förslag, uttryckt i forskarriänster. Del gällde 13, vill jag minnas, men nu är det tre kvar. Del är möjligl att det ligger någol i vad beredningsgruppen sade, om jag minns rätt, all man helt enkell inle administrativt klarar atl etablera forskarriänster i snabbare takt än så. Men jag tror inte rikligl på del. Jag har en känsla av att det har hänl förr atl om vi verkligen vill, går det ganska fort alt få i gång en forskningsapparat. Men del är ändå positivt i den meningen att man på grund av en sådan formulering drar slutsatsen att avsiklen är att fortsätta alt bygga ut i den takt som är möjlig.

Det är då viktigt all vi får en allsidig forskning. Del finns en mo-deriklning i dag som tror alt problemen ligger på del beieendeveten-skapliga planet. Det är riktigt, de finns där också, men inle bara där. Vi har ett alldeles överhängande behov av en renodlad behandlingsforskning i Sverige för att få veta mer om hur man skall ta itu med de skador som redan har uppstått, och jag hoppas att det är meningen all vi skall få en sådan.

Jag vill också säga några ord om reservationerna. Jag lyssnade med stort intresse på herr Hagberg i Borlänge, det gör jag ofta. Det var ett fint anförande han höll. Det är för övrigl en ganska hedervärd uppfallning som han och hans partigrupp kommii fram lill, nämligen alt nu inte längre vilja vara med i auktionen om tiondelsprocent hit och dit. Jag kan förstå det. Men jag känner ell behov av au upprepa moiiveringen från min sida för del i och för sig föga betydelsefulla beslutet om mellanölet. Jag tror inle - och del är säkert inte många som gör del - att vi når några avgörande förbättringar av den alkoholpoliliska situationen i Sverige genom alt ändra ölets slyrka. Ingen ölgubbe kommer au bli mindre full. därför atl vi ändrar på mellanölet Jag tror inte ens alt vi

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

löser det s. k. ungdomsproblemet, i varie fall inle i någon nämnvärd utsträckning och inte om vi med ungdom menar vad vi vanligen menar med ungdom, nämligen folk i åldrarna 16, 18, 20 år och däromkring. Herr Krislenson och andra har alldeles rätt i all dessa har möjligheier atl byta. Det är inte särskilt välgrundat alt tro alt de djrekt går över till knark. Del gör de inte. Ännu mindre välgrundat är atl tro all de går över lill all sniffa thinner, för ihinnersniffningen går med egna vågor genom missbrukshavet i Sverige. Den hänger inte samman med det andra ulan dyker upp och försvinner, dyker upp och försvinner. Men visst finns det vin och sprit, och vi har som de flesta egentligen inser två inköpsåldrar på Systembolaget: den officiella och den reella som var den förra än ligger alltid är ett par tre år lägre, därför att del är samma generation, samma gäng. Därför röstar jag inle för att vi nu skall gå ned lill 18 år, eftersom vi då i praktiken gått ned till 15.

Men det finns en grupp som inle tillhör den generationen och där vi har besvär, det är den smala generationen i ungdomsvärlden, och del är de där 12-åringarna t. ex. i Järfälla. De får inte tag i vin och sprit lika lätt som de får tag i mellanölet. Visst kan de få det, och ingen tror alt vi till 100 96 uppnår det mål vi eftersträvar, men del blir en mindre konsumlion och del är, enligt min mening, det enda skälet till att vi bör göra ett försök med en begränsning i fråga om ölet och hålla fasl vid del beslut som vi fattade förra gången.

Sedan, herr talman, bara några ord om reklamförbudet. Det är faktiskt så, all den ståndpunkt som socialutskottet, med mitt instämmande, tog inte kommer upp till votering, därför alt socialutskottet tillstyrkte regeringens proposition på den punkten och inle föreslog att vi skulle fatta någol beslut i dag. Socialutskottet skrev atl man utgår ifrån alt regeringen när den är färdig kommer atl föreslå ell reklamförbud. Men man begärde inte något beslut av riksdagen i dag. Så varken skatteutskottets majoritet eller reservalionen 4 ger hell ullryck för socialutskottets hållning i den frågan. Det kan för resten göra detsamma, eftersom den frågan hör till de frågor som jag dess värre måste betrakta som skenfrågor. Jag tror alltså atl vi egenlligen inte vinner någonting med ett reklamförbud beträffande sprit Del finns en risk att vi, därför atl förbudet är så ingripande, inbillar oss att vi gjort någonting väsentligt. Jag säger om detta som om alll annat i den här proposilionen och i del här beslutet: inte gör del myckel. Jag kan inte se att någonling av del som föreslås kan göra skada. Man får trösta sig med att del lilla som görs till slörre delen sannolikt verkar i rätt riktning. Men det kommer att verka ytterst litet.

Jag vill, herr lalman, sluta med en förhoppning. Riksdagen kommer att uttala sig för ett nyll alkoholpolitiskt mål, nämligen au begränsa totalkonsumtionen och därmed missbruk och skador. Det förpliktar oss till atl om några år se efter hur det gick. Blir del någon begränsning? Jag är tyvärr hell övertygad om atl del inte kommer att bli någon sådan på grund av de ålgärder vi beslutar i dag. Om vi inte går myckel djupare ned i problemaliken de närmaste åren tror jag inle, att det blir någon

mätbar förändring.

Då får man förutsätta atl riksdagen är beredd all säga: När vi inte med de medel vi lidigare tillgripit nått vårt syfte får vi ta till andra medel. Detta ställer en uppgift för dem som skall informera oss. Jag tror att det är riktigt, som här har sagls, att det i dag inle går all genomföra en hårt restriktiv politik med en hård ransonering, ännu mindre totalförbud, som skulle vara förödande. Det skulle nämligen inle ha någon förankring i folkmeningen. Det vore mycket klokt all använda en del av informalionspengarna till atl förbereda den svenska opinionen på att det om några år kan komma att visa sig nödvändigt att angripa denna fråga på ett ännu mycket allvarligare sätt och ställa krav på solidaritet och medmänsklighet som inte har ställts i dag. Vi vill gärna hoppas att del då skall finnas underlag i den ofla åberopade folkopinionen för alt gå fram mycket mera beslutsamt än vad vi hittills har vågal göra.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag har verkligen ingen anledning all polemisera mol herr Carlshamre, som höll ell myckel klokt och väl genomtänkt anförande. Det var bara när han talade om informationsverksamheten som jag fann anledning till några randanmärkningar.

Herr Carlshamre säger att man vid övergången till högertrafik använde de tre orden "håll till höger!" Hålla lill höger kan också jag göra i trafiken, för annars riskerar jag ju mitt liv. Men jag tror atl del skulle vara mycket mindre möjligheter att nå framgång, om man i en nyklerhelskampanj skulle gå ut med uppmaningen: Böria ej dricka! Också del är tre ord, men de har inle samma magiska prägel som de tre ord som användes i Irafikkampanjen.

Men om man hade samma antal kronor som trafikkampanjen fick - jag tror del var 125 miljoner - kunde man alldeles uppenbart nå en betydande effekt även när det gäller informalionen i alkoholfrågorna.

Herr Carlshamre sade vidare atl han visst kunde länka sig all följa den socialdemokratiska linjen, innebärande 100 miljoner mer på tre år, men säger att del saknas projekl för dess genomförande. Jag iror för min del all socialslyrelsen, landslingen och kommunerna skulle kunna få fram projekt att arbeta med för de medlen under dessa år. Jag tror därför atl det hade funnits en möjlighet för herr Carlshamre att göra en insats till förmån för beviljande av dessa medel samtidigt som han hade kunnat påverka besluten i rätt riktning.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Med dagens riksdagsbehandling avslutas ett mångårigt arbele med ett samlat alkoholpolitiskt program. Samtidigt - och det anser jag är vikligare - är denna dag en ny startpunkt för ett alkoholpolitiskt arbete som breda grupper i samhällel bör vara beredda alt della i.

Del är omöjligt alt åstadkomma ett program som tillfredsställer alla. Kritiska röster har menat att de förslag som propositionen redovisar ej

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

är särskill radikala eller vittsyflande. Jag vill därför säga ifrån att om sådana meloder som eftersträvas funnes för att råda bot på alkoholmissbruket skulle de säkerligen redan ha prövats. Vi måsle också ha klarl för oss all mycket av del alkoholmissbruk som förekommer i vårt land har djupt liggande orsaker som vi kan finna i samhällets struktur och i personliga förhållanden.

Eu alkoholpoliliskl arbele är därför ell mödosami arbele på lång sikl. Del gäller alt ständigt försöka flytta fram positionerna i riklning mol elt samhälle där missbruket och skadorna är begränsade.

Missbruk av alkohol är ett av våra största sociala problem, det har tidigare framhållits här i dag. Även om vi på senare tid lalal myckel om narkotikamissbruket är missbruket av alkohol ell kvantitativt sell myckel slörre problem, inle bara sociall ulan även medicinskt

I samband med principbesluiel våren 1976 om förbud mol försäljning av mellanöl anslöl sig riksdagen enhälligt lill skalteutskottets uttalande om målet för alkoholpolitiken. Utskottet betonade då värdet av en genomgripande alkoholpolilisk reform. Utskottet underströk också att det är av slorl värde alt alkoholfrågorna i fortsättningen infogas i- sitl sammanhang och all ett klarl mål uppställs för en flerårig insals som syftar lill atl begränsa den tolala, alllför höga alkoholkonsumtionen och all komma lill rälla med alkoholmissbruket

Del alkoholpoliliska program som redovisas i propositionen har ett sådani syfte. Jag vill undersiryka all en begränsning av tolalkonsum-lionen är angelägen, men vi får inle glömma att även andra insatser måste till för alt komma till rälla med missbruket

Jag finner inte någon anledning all här ge mig in i debatien på de enskilda punkterna i propositionen eller ulskollsbetänkandet Jag vill bara ge några synpunkler på vissa av förslagen. Jag vill också göra en liten kommentar till herr Göran Karlssons 1 Huskvarna inlägg.

Kontentan av herr Karlssons yttrande var hell enkell all propositionen som vi har lagt fram för det första egenlligen inte innehåller någonting och för det andra har skjutits i sank av socialutskottet

Nu är det väl ändå inle så. Huvudlinjerna i propositionen har ju godtagits av ulskollel. Och sedan har del varil ell förberedande arbele -herr Karlsson känner säkerl lill del. Förra årel tillsatte min företrädare en beredningsgrupp, och den gruppen arbetade fram ell förslag. Del förslaget ligger till grund för den här proposilionen. Och, herr Karlsson, där hade sannerligen inle den lidigare regeringen skickal med några 100 miljoner för all arbela vidare. Så herr Karlsson har ingen anledning atl förhäva sig på det säll han gjorde här för en stund sedan.

Sedan är det också fråga om att komma till rätta med dryckesmönsler och attityder, och det är inle bara en fråga om pengar, ulan det är myckel annat som måste till här.

De gängse, sedan länge prövade metoderna att angripa alkoholproblemen har varil prisinslrumentet, restriktioner och informationsinsatser.

Prissättningen kommer även i framtiden all ulgöra ett viktigt alko-

holpoliliskl instrument Och belräffande restriktioner har jag i propositionen i första hand tagit fasta på sådana som skyddar ungdomen. Över huvud taget är ungdomen den viktigaste målgruppen för ett alkoholpolitiskt arbele. Det gäller alt så långt del är möjligt stoppa nyrekryteringen av missbrukare. I övrigt anser jag del är viktigt all begränsa restriktionerna till sådana som av ansvarskännande medborgare bör kunna upplevas som meningsfulla. Restriktioner som kan uppfattas som omotiverat förmynderi och kitslighet från myndigheternas sida menar jag bör undvikas. Jag anser att restriktioner är ett viktigt alkoholpolitiskt instrument som vi sannolikt får räkna med att utnyUja under överskådlig lid.

Informalion riktad mol olika målgrupper och undervisning i skolan är viktiga delar i ell alkoholpolitiskt program. Jag har ingen övertro på informationsinsatser och vill därför framhålla att det är viktigt alt de är väl förberedda och atl målet för informationen är klart definierat för att man skall nå ett tillfredsställande resultat.

En viklig uppgift för information och undervisning måste bli alt försöka bryta det dryckesmönsler som finns i vårt land och i flera andra landet där starkspriten dominerar bland alkoholdryckerna. Den benägenhet all dricka omåttligl för all berusa sig som är så utbredd i vårl land utsätter många människor för risker att bli alkoholskadade.

Särskilt oroande är del att - som olika skolungdomsundersökningar har visat - della dryckesmönsler är utbrett bland slora grupper av våra ungdomar redan i skolåldern. Herr Carlshamre har tidigare idag redovisat en sådan undersökning. För alt komma lill rätta med detla problem behövs inle bara insatser där ungdomarna utgör målgrupp. Även vuxna, t. ex. föräldrar, lärare och fritidsledare, måsle nås av en sådan information. Jag vill också framhålla all del är viktigt all vi planerar meningsfulla aktiviteter för ungdomar, så alt de inte i brist på sådana ägnar sig ål alkoholförläring. Föreningslivet och kommunerna gör redan stora insatser. På många håll har man dock svårt atl nå de mer komplicerade ungdomarna, de som löper den största risken. Genom medel från allmänna arvsfonden vill vi entusiasmera till ytterligare insatser. Jag vill också undersiryka värdel av alkoholfria miljöer i synnerhel för ungdom.

I propositionen föreslås ell om än någol förändral så dock bibehållet primärkommunalt inflytande. Samtidigt föreslåsen förstärkning av hand-läggarriänslerna vid länsstyrelserna. Del har i'pressen talats om en utökning av antalel spritspioner. Jag vill bestämt framhålla atl avsiklen med denna förstärkning inle är all i första hand utöka kontrollen ulan alt skapa förulsällningar för ett förebyggande arbete i samarbete med olika kommunala organ, restauratörer och butiksägare så att problem ej uppkommer. Samtidigt gäller del all ha resurser för kraftfulla ingripanden då sådana är påkallade. I del avseendet har resurserna hittills varit klarl otillräckliga.

Alkoholpolitiken måste sältas in i sitl sociala sammanhang. Många av de åtgärder som vidtas inom socialpolitiken bör rimligtvis ha som

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

5 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

effekt att begränsa alkoholmissbruket, som i så slor utsträckning har karaktären av symtom på bakomliggande störningar. Jag kan här exemplifiera med insatser mol arbelslöshel. En utbyggd SIA-reform bör också kunna få stor betydelse i detta avseende.

Med tanke på behovel av en social anknytning föreslår jag att socialslyrelsen lar ansvar för alkoholpoliiiken. Till slyrelsen anser jag bör knytas en alkoholpolilisk nämnd med bred folkrörelserepresentation. Nämnden föreslås få lill uppgifl all bl. a. la initiativ till åtgärder med alkoholpolilisk ulgångspunkl. Jag hyser en stark förhoppning alt denna nämnd skall få en ledande roll vad beträffar svensk alkoholpolitik och utgöra ett organ som ständigt håller den alkoholpoliliska debatten levande och ständigt är beredd atl ta nya inilialiv för att begränsa alkoholmissbruket. Då blir det alkoholpoliliska program som här presenieras inte bara en lill tiden begränsad insals ulan, som jag inledningsvis framhöll, ett avstamp för en effektivare, samlad och långsikiig alkoholpolitik.

Hittills har alllför få människor engagerat sig i del alkoholpoliliska arbetet. Nykterhetsrörelsen har gjort och gör en stor insals, men intresset utanför denna har varit begränsat. Det är min förhoppning alt det samlade alkoholpoliliska program som redovisas här och den debatt som föregått riksdagsbehandlingen skall leda till ett väsentligt bredare ansvar, en mera allmän uppslutning kring de alkoholpoliliska frågorna. Dessa gäller nämligen hela samhället - de gäller oss alla.

Avslutningsvis vill jag bara med några få ord beröra vårdfrågorna. I flera remissyttranden över den alkoholpoliliska ulredningen beklagades att vårdfrågorna ej berörts i utredningens direkliv och därmed ej heller av ulredningen. Som jag nämnl måsle ell alkoholpolitiskt arbele ses på lång sikl. Vi kan inle räkna med alt nå snara resullal. Under överskådlig lid kommer därför vårdfrågorna alt kräva slora insalser från samhällets sida. Elt alkoholpolitiskt arbete får därför aldrig ses som ett allernaliv lill kraftfulla insatser för dem som redan har alkoholproblem.

Under della anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förstår mycket väl all socialministern kan känna sig irriterad över mitt anförande, för jag sade ungefär så här: Del blev inga krafttag i alkoholfrågan, del blev små ändringar här och var i bestämmelserna och i vissa fall försämringar i gällande lagstiftning. Jag vidhåller vad jag sade vid det tillfället; jag behöver inle la lillbaka ell ord.

Om del gällde all prala borl alkoholen tror jag atl Rune Gustavsson skulle få mycket goda vitsord, men del är inte det del är fråga om. Det gäller ju att kunna handla, och där brister det i handlaget; del vågar jag direkl säga.

Herr Gustavsson kryper bakom beredningsgruppen, som lillsalies av den socialdemokraliska regeringen. Det hade ju stått honom fritt all göra

vad han ville både med beredningsgruppen och med dess förslag, men han hade inte kraft nog alt göra någonting. Det är hela felet

Här hade Rune Gustavsson haft en chans alt göra en stor insats som socialminister, för alkoholfrågan är onekligen vårt kanske största sociala problem. Men när del verkligen kommer till handling, då räcker inle regeringen och socialministern till.

Herr Gustavsson säger vidare alt 100 milj. kr. mer, som socialdemokraterna nu föreslår, skulle man aldrig ha fått om man hade haft kvar den socialdemokraliska regeringen. Hur i all världens namn vet Rune Gustavsson detla? Det påståendel saknar täckning.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Jag redovisade i mitt anförande delar av propositionens innehåll och del arbele som vi försöker genomföra under årens lopp. Men all Göran Karlsson skulle lyssna på del eller ta del av innehållet i propositionen är litet för myckel begärl, del förslår jag.

Jag har inte krupit bakom beredningsgruppen. Jag har bara redovisat hur vi har arbetat för att få fram proposilionen. Jag sade också belräffande de 100 milj. kr. alt del fanns inga 100 milj. kr. medskickade för beredningsgruppens fortsatta arbele.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det är klarl att det inte fanns några 100 milj. kr. med i beredningsgruppens arbete. Den skulle ju hell förutsättningslöst se på problemen och överarbeta det utredningsresultat som förelåg, så del var alldeles naturligt Men Rune Gustavsson sitter ju i en regering. Del är den regeringen som har ansvaret och det är den som inte har fyllt måttet i delta fall.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Eftersom Göran Karlsson sprider 100 milj. kr. omkring sig här skulle jag vilja ställa frågan: Hur skall de användas?

Herr andre vice talmannen anmälde atl herr Karlsson i Huskvarna anhållit alt till protokollet få aniecknat atl han inle ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! I proposition 108 om alkoholpolitiken ingår ett avsnitt som remitterats till kulturulskollel för behandling. Det gäller bl. a. organisationssiöd lill vissa nykterhelsorganisationer m. fl.

1 propositionen föreslås bildande av en särskild samarbetsnämnd, som skall få ansvarel för fördelningen av anvisade medel lill berörda organisationer. Formuleringarna i proposilionen gav oss i kulturutskottet den uppfattningen att organisationerna i fråga var helt eniga om bildandet av denna samarbetsnämnd. Det sägs nämligen att organisationerna själva

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

.Alkoholpolitiken

föreslagit en sådan ordning.

För mig och andra i kulturutskottet var del därför förvånande när fyra berörda organisalioner bad om företräde inför ulskollel för all få redovisa en hell avvikande mening. Dessa fyra organisalioner har nu skrivii lill samlliga riksdagsledamöter för all klargöra sin uppfallning. De fyra organisalionerna är Verdandi, Länkarnas riksförbund. Länkens kamralförbund och Alkoholproblemalikernas riksförbund.

Inför kulturulskollei har dessa organisalioner beskrivit överiäggning-arna om ell samarbelsorgan på följande säll -jag citerar ur deras skrivelse till kulturutskottet:

"1976 beslöl riksdagen all stödel lill nyklerheisorganisalionerna skulle utgå i friare former så all dessa själva fick avgöra hur medlen bäst skulle användas för alt främja organisationens syften och verksamhel. Denna förändring skedde efler samråd med berörda organisalioner. Från regeringens sida logs också frågan upp all organisalionerna själva skulle svara för fördelningen av bidragen, bl. a. med hänvisning lill den ordning som gäller för de fria samfunden. På denna punkt nådde man emellertid inle fram till någon lösning i överläggningarna med organisalionerna inför budgelårel 1976/1977 varför regeringen fördelade medlen för delta år.

ALRO, länkorganisationerna och Verdandi, som deltog i överläggningarna under våren 1976, anmälde då sin Iveksamhel inför möjlighelen alt upprätta ell organ omfallande alla organisalioner för att fördela bidragen. Så blev alltså inte heller fallel för budgetåret 1976/1977.

Under hösten 1976 fortsatte överläggningarna. Inle heller nu kunde man nå någon enighet om formerna för fördelningen. När det i proposilionen sägs alt organisationerna föreslår inrättande av en samarbetsnämnd m. m. så måsle det klargöras innan riksdagen går till beslut all organisalionerna inte är eniga. ALRO, länkorganisationerna och Verdandi har inle kunnal ställa sig bakom det förslag som nu förelagts riksdagen. Vi anser alt den föreslagna ordningen strider mot principerna för statsbidrag lill organisationerna och all den inle tillgodoser kraven på oberoende och integritet för våra organisalioner."

Därmed slutar citatet ur den skrivelse som man har ställt lill kulturutskottet

Sedan kulturutskottet lagil del av dessa synpunkter inbjöd vi även representanter för ett antal andra nykterhelsorganisationer. Vid överläggningarna framkom all dessa välkomnade förslaget om en samarbetsnämnd. Här fanns alliså moistridiga viljor.

Därmed ställdes utskottet i en någol brydsam situation. Alla i ulskollel - del vill jag försäkra - ser posilivi på slrävandena atl lill organisalionerna själva överlämna avgörandet om fördelning av de medel som staten ställer lill deras förfogande. Den ordningen har med framgång kunnal tillämpas i vissa andra fall. Men en sådan ordning måste enligt min mening bygga på ell medgivande från organisalionerna - helsl på en aktiv anslutning lill denna princip.

Eftersom utskottet under behandlingen av ärendet blivit klarl och en-

lydigt informerat om alt enighet om bildande av en samarbetsnämnd inte finns bland berörda organisalioner föreslogs under utskottsbehandlingen all frågan om all faslslälla samarbetsformer skulle få anstå yllerligare en lid och alt regeringen även nästa budgelår skulle fördela medlen. Del föreföll som om del fanns en majorilel i kullurulskollel för denna temporära lösning. Vid del sluiliga avgörandet visade del sig emellertid all samtliga borgerliga ledamöter bestämt sig för alt driva igenom regeringens förslag.

Jag måsle säga alt det smärtar mig all kullurulskollets majorilel på detta sätt visar en okänslighet för organisationers krav på integritet De fyra organisalioner som inte vill ingå i en samarbetsnämnd med övriga nykterhelsorganisationer har i skrivelse till samlliga riksdagsledamöter förklarat atl de anser all förslaget inle är förenligt med den respekt för en folkrörelses särart som de hillills uppfattat som en bärande princip för stalsmaklernas stöd lill organisationerna. De har därför inför utskottet föreslagil en annan organisatorisk form för fördelning av statsbidrag.

Det har inle varit möjligl atl under utskollsarbetel så ingående dis-kulera denna fråga med alla berörda organisalioner som vore erforderiigl för all la ställning till en hell ny lösning. Socialdemokraterna i kulturulskollet har därför stannat för all föreslå riksdagen au beslula om forlsälla överläggningar med organisalionerna för all finna en lösning som alla kan ansluta sig lill. Under liden får regeringen som hillills fördela medlen lill nyklerheisorganisalionerna.

Ulskotlels majorilel vill med sill förslag ivinga fria organisalioner in i en samarbelsnämnd, och del är del allvarliga. Propositionens förslag kunde måhända ursäktas med all någol missförstånd hade uppstått. Utskottet kan inte hänvisa till missförstånd. Det har stått hell klart för oss alla i utskottet alt ett anlal organisalioner anmäll principiella betänkligheter mot att ingå i denna nämnd. Utskottet har således handlat med öppna ögon. Jag har som ordförande gjort vad som stått i min makt genom all vädja och genom all föreslå bordläggning för yllerligare belänkelid för atl om möjligl förmå utskottet alt visa tillbörlig respekt också för dessa organisationers vilja.

Men allt har varit förgäves.

Jag vill dock än en gång vädja - nu lill kammarens ledamöler. Det här kan ju inte vara en partipolitiskt skiljaktig fråga. Herr Carlshamre sade lidigare att 100-miljonersprogrammet inte var någon partipolitiskt skiljaktig fråga, och del här borde ännu mindre vara del. Vi kan ha olika meningar om del berättigade i all vissa organisationer inte vill ingå i en viss form av samarbele. Det kan vi diskutera, men det är inte det saken gäller i dag. Nu är del fråga om ifall riksdagen i vetskap om ell anlal organisationers bestämda mening anser del rimligt all tvinga dessa in i ett samarbetsorgan för all erhålla medel lill sin verksamhel. Delta kan inle vara förenligt med den moderna syn som vi väl ändå ganska allmänt har på folkrörelser. Själva har de nämnda organisationerna förklarat att de upplever elt sådant beslut som ett makiövergrepp. Det

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

bör ge oss lite att länka på.

Reservationen ger sin anslutning lill tanken på att organisalionerna själva har hand om medelsfördelningen. Men riksdagen måste avvakta ytterligare en tid - till dess att man funnit former för detta som inte står i strid med vissa organisationers bestämda uppfattning. Den respekten mol organisalioner och folkrörelser bör väl ändå riksdagen kunna visa.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall till reservationen i kulturutskottets betänkande nr 40.

Fru FR/ENKEL (fp):

Herr lalman! En huvudlinje i den alkoholpolitik som riksdagen nu är i färd med all beslula om är ju, att mycket stora och betydelsefulla uppgifter anförtros åt folkrörelserna. Dit hör den alldeles överväldigande delen av informationsverksamheten, och dit hör den fritidsverksamhet som skall la sikle på människor som är särskill utsålla för risken atl hamna i ett problematiskt alkoholberoende. Denna huvudlinje, att folkrörelserna alltså skall handha stora delar av det förebyggande arbelel, är ullryck för ell siort förlroende inle minsl för nykterhetsrörelsen från statsmakternas sida. Eftersom del är så har del också varil naturligt atl anförtro fördelningen av de medel som ställs till nyklerhetsorganisalio-nernas förfogande åt dem själva.

Såsom redovisas i utskottsbetänkandel har överläggningar förekommii mellan utbildningsdepartementet och företrädare för nyklerhetsorgani-salionerna om formen för deras ansvarstagande vid fördelningen av anslaget Den självklara utgångspunkten har varil alt statsmakterna inte skall styra organisationernas verksamhel. Varie organisation skall arbela ulifrån sina egna ideologiska ulgångspunkler. Det fördelningsorgan som föreslås i form av en samarbetsnämnd skall inte ha någon annan uppgift än all just fördela pengarna mellan organisalionerna. Organisatoriskt bygger uppbyggnaden av nämnden på samma princip som gäller för fri-kyrkorådet Del hävdas i den socialdemokraliska reservalionen all "del finns anledning aii hysa en viss iveksamhel om huruvida man i sina överläggningar nått den grad av samstämmighet som utskottet anser vara en förutsättning för den i propositionen föreslagna organisationsformen".

Jag tycker att det lät på herr Andersson i Lycksele som om den tveksamheten nu hade blivit förvissning om atl det var fel.

Till att böria med vill jag framhäva alt den första reaktionen från dessa organisationer, vilkas uppvaktning hos ulskollel föranledde den socialdemokraliska reservationen, kom först dagen innan kulturutskottet skulle ta slutlig slällning till frågan om principerna för anslagsfördelningen till nyklerheisorganisalionerna.

Herr Andersson hänvisade också till den skrivelse som vi fick i går, som var undertecknad - dock inle med namnleckningar - av fyra personer. En av de personerna var med på samlliga överiäggningar i departementet som böriade den 31 augusti 1976 och slutfördes den 21 sep-

först i detta Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

lember 1976. Ingen gång reserverade sig denna person brev som vi fick lill ulskollel.

Del helt avgörande i delta sammanhang är dock att det är organisationernas självständighet och integritet som respekteras. Det får naturligtvis inle förekomma alt skillnader i synen pä hur verksamhelen skall läggas upp kan påverka fördelningen av anslaget. Jag menar emellertid för min del att denna princip är så klar atl det inle behöver råda några delade meningar. Jag har också den bestämda uppfattningen att ingen av dem som är eller kommer all bli inblandade har någon annan mening. Jag anser också att del bara är för alt understryka denna självklara inställning som utskottsmajoriteten framhållil: "Den omständigheten alt några av dem, som nyss nämnts, har andra utgångspunkter och därmed andra former för sitt arbete än flertalet får inle leda lill att de sätts i efterhand vid bidragsfördelningen."

Samtidigt är det inte heller rimligt eller acceplabell alt någon eller några organisalioner med hänvisning till dessa olika utgångspunkter och andra arbetsformer nu reser krav på atl få bestämma hur statliga medel skall fördelas. Atl hävda detta innebär, menar jag, inte på något sätt någon diskriminering av vissa organisalioner och bör inte heller av dem uppfattas som någol som helst intrång i deras frihet

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Lyck.sele (s) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Fraenkel citerade ur vår reservation, där vi anmäler att det föreligger viss tveksamhet beträffande enigheten. Ja, vi har skrivit så. Det var ett försök att åstadkomma enighet i utskottet kring en mycket försiktig skrivning, där vi inte utpekade några organisationer - varken den ena eller den andra - utan bara konstaterade atl ärendet inle var moget för ett avgörande. Denna försiktiga skrivning var en inbjudan lill samlliga ulskottsledamöler atl ansluta sig. Vi fick inte den anslutningen.

Sedan har organisationerna själva gått ut med en skrivelse till samtliga riksdagsledamöter, och det är nu för alla känt vilka organisationer som motsätter sig den ordning som majoriteten vill genomdriva. Det föranledde naturligtvis den något mera bestämda tonen i mitt lidigare inlägg.

Uppvaklningen inför ulskollel kom sent, sade fru Fraenkel. Det är riktigt. Men del har vi upplevt tidigare också, och då har utskottet ändå beaktat de uppvaktandes synpunkter. Det har t o. m. hänl atl man från departement uppvaktat oss efler motionstidens utgång och velat ändra inslag i proposilioner. och det har vi då respekterat.

Fru Fraenkel försöker beskriva vad som har hänl i överläggningarna i arbetsgruppen, där man gjort försök att bilda en samarbetsnämnd. Jag tror alt det är meningslöst att fördjupa sig i della. Vi har haft hearings inför Ulskollel. Vad vi nu med beslämdhel kan konslalera är alt utskottet och riksdagens ledamöler - oavsett vad som lidigare har skrivits och sagls - vet all det nu icke föreligger enighet om att bilda en samar-

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

betsnämnd och att alla organisationer inle vill ingå i den. Och del är nu vi fållar beslulel, i velskap om detla. Nu kan riksdagen undvika all genom ell bifall lill majorileisskrivningen tvinga dessa organisationer in i ett samarbetsorgan.

Fru FR/ENKEL (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Andersson och jag har litet olika uppfattningar om vad som framkom vid utskottels hearings med de olika organisationerna. Jag vidhåller alt undertecknandet av skrivelsen till utskottet är ett underligt förfaringssätt av två personer som från den 31 augusti 1976 var närvarande vid överläggningarna i departementet och då icke hade någol att reservera sig mol. En infann sig inle. På min fråga svarade man att man inte vare sig uppvaktat departementschefen eller tagil kontakt med något riksdagsparti - inte förrän dagen innan vi skulle la slällning. Del verkar ytterst egendomligt

Jag förslår inte vad herr Andersson är så orolig för. En stor majoritet av nykterhetsorganisationerna önskar ingå i nämnden. Vi brukar ju böja oss för majoritetens beslut Misstror herr Andersson dessa organisalioner på något sätl? Tror herr Andersson att de är så maklfullkomliga all de inle låter de mindre organisalionerna komma till tals?

På del brev som vi fick i går slår en devis: Alla är i grunden lika. Jag tycker att de organisationer som har den devisen skulle tänka igenom sill ställningstagande när de nu opponerar sig mot att gå med i sam-arbetsnämnden.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr talman! Den senaste lilla kommentaren från fru Fraenkel tyder på okänslighel för organisalionernas krav på integritet Där försöker hon ge ytterligare ett pekfinger till organisationerna om vad de borde länka och tycka.

De organisationer som del här gäller har varit involverade i en lång diskussion om bildandel av en samarbelsnämnd. Jag tror mig vela att det var ulbildningsminislern i den förra regeringen som log inilialiv i denna fråga. Man kunde inle finna en lösning i enighet De organisalioner som del här är fråga om vet vad de talar om, och vi har enligl min mening att lyssna lill dem. Då hjälper det inte all fru Frasnkel slår här och föreskriver dem vad de bör tycka och länka - det är bara uttryck för bristande respekt för deras integritet och självbestämmande.

Vi hade i utskottet hearings med båda parler, och vi framkastade då förslaget att vi skulle dröja ytterligare ett år med alt ta ställning till formerna för ett sådant här samarbete. Jag uppfattade då att båda parler fann sig kunna acceptera en sådan lösning, även om det var till nöds. Ingen av dem var nöjd, för båda parter hade förslag om hur de ville badet, men ytteriigare ett års dröjsmål uppfattade jag ändå som en minsta, gemensamma nämnare som vi utan att träda någon organisalion för när hade kunnat gå på.

Sedan kommer fru Fraenkel lillbaka lill frågan om vad som kan ha förevarit i de diskussioner som har ägt rum mellan organisationerna, all ingen har reserverat sig osv. Inför ulskollel har man förklaral all "vi har aldrig gåll med på delta". Här står alltså uppgift mol uppgifl. i varje fall så långt vi kan bedöma efter de muntliga uppgifterna - några skriftliga har vi tyvärr inte. Men del är ointressant, lycker jag. alt spekulera i och försöka leda i bevis vad som har sagls och inle sagts -det är nusitualionen som vi har all la slällning till. Då säger fru Fraenkel atl hon förslår inle vad jag är orolig för. Det är ytterligare ett tecken på bristande känslighet Jag vill visa respekt för fria organisationers rätt. Det är bara del som det är fråga om.

Jag yrkar än en gång bifall till reservalionen.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Fru FR/EENKEL (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele sade någonting som jag lycker är värt att lägga på minnet, nämligen alt arbetet med nämnden igångsattes under den förra regeringens tid. Så länge den förra regeringen satt var man tydligen enig. Det är man inte nu, men man har inle tidigare talat om att man var oenig - det gjorde man inte förrän man kom inför utskottet

1 förra veckan behandlade vi i utskottet en annan proposilion, herr Andersson i Lycksele. Vi fick då också en skrivelse från en liten grupp som inte ansåg sig vara nöjd. Den hade inle heller i förväg gjorl någon uppvaktning. Då var herr Andersson en av de förslå som sade, all vi kan inle i sisla minuien la hänsyn lill alla små gruppers meningar.

Jag var finkänslig nog atl inle hänvisa till dagens ärende, och jag hade inle heller tänkt göra det. Men jag tycker att jag i dag behöver påpeka att vi i andra fall är ense om att del är majorilelens åsiki som vi måsle la hänsyn till.

Herr utbildningsministern WIKSTRÖM:

Herr lalman! Om riksdagseiikellen hade medgivii det skulle jag ha insiämi i del anförande som herr Carlshamre höll för en limme sedan. Jag lycker inle bara all hans synpunkler, som alllid, framfördes elegant ulan också all del var ell djup i den analys som han gav av de frågor som riksdagen i dag har all la slällning lill.

Som vanligl när alkoholpoliiiken deballeras är del inte frågor om övergripande mål och inriklningen i slorl av de alkoholpoliliska insatserna som tilldrar sig det största intresset Huvudfrågan tycks t. ex. inte vara vad nyklerheisorganisalionerna skall göra för insalser med hjälp av det över en treårsperiod mer än fördubblade anslagel, utan hur det organ skall vara sammansatt som skall fördela detta större anslag. Det finns också i debatien i dag en ålerklang av den allmänna deballen i massmedia och på möten som gör att frågan om alkoholservering på teatrar och i konserthus - hur kvaniilalivl oansenlig den än är - får slörre uirymme än frågan, om målel för alkoholpolitiken skall anges vara atl åsladkomma

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

en begränsning av den lolala, alllför höga alkoholkonsumlionen. Jag iror alt detla är en olycklig avvägning som knappast bidrar till att skapa del förlroende för samhällets alkoholpolitik som är en av förutsättningarna för alt den skall bli framgångsrik.

Jag vill bara helt kort säga att jag beklagar den komplikation som uppstått genom att, såvill jag kan förslå, främsi Verdandi har reagerai mol förslaget om fördelning av anslagel till nykterhetsorganisationerna genom en samarbetsnämnd.

Det har från Verdandis sida gjorls gällande all inrättandet av en sådan samarbelsnämnd skulle innebära elt hot mot organisationernas frihet Jag kan begränsa mig lill alt säga atl del skulle ha varil någol lättare att tro alt Verdandi menade allvar, om organisationen hade tagit vara på de möjligheter till överläggningar i denna fråga som erbjudils från ulbildningsdepartementets sida och som övriga organisationer utnylriat

Verdandis brev till kulturutskottet och senare till riksdagens ledamöler får en egendomlig belysning av atl Verdandi under lång tid underlåtit att medverka i strävandena atl finna former för anslagsfördelningen. Detta förfaringssätt viilnar inle om någon stor iver från Verdandis sida atl i demokraliska former hävda vad de uppfattar som sina legitima inlressen.

Dessutom vill jag verkligen dementera de farhågor som Verdandi givit uttryck för och som tydligen ligger bakom också den socialdemokratiska reservalionen i kulturutskottet. Det finns ju mycket övertygande exempel på alt olika organisalioner som arbetar med alkoholproblemen ulan diskriminering får del av det statliga stödel - trols att deras utgångspunkter och deras arbetssätt på viktiga punkter skiljer sig från den traditionella nykterhetsrörelsens.

Eftersom del rått en viss osäkerhet om hur del skulle komma att bli för de olika länkorganisationerna i den nya situationen vill jag säga följande. Bidrag till länkrörelsen utgår via anslagel lill nyklerheisorganisalionerna, och där skall de självfallet inte diskrimineras - lika litet som någon annan organisation. Dessutom finns del hos socialdepartementet ett ganska stort anslag, ur vilkel olika länkorganisalionet bl. a. det stora anlal fria länksällskap som finns, får bidrag. Det bidraget har dessulom höjts för näsla budgetår. Sammanfattningsvis vill jag säga all de olika länkorganisalionerna självfallel inte skall bli sämre ställda än de tidigare varit i bidragshänseende.

Jag sade förut all del finns en risk för att uppmärksamheten i debatten mera ägnas detaljfrågor som är kontroversiella än frågor som kommer alt bli avgörande för samhällets framtida alkoholpolitik.

Jag vill därför betona hur viktigt del är att riksdagen nu i enighet kommer att besluta all kraftigt utbyggda förebyggande insalser på alkoholpolitikens område skall anförtros åt de frivilliga folkrörelserna. Det garanterar en bredd i kontakterna med de stora folkgrupperna som en i statlig regi bedriven verksamhet aldrig skulle kunna uppnå. Min förhoppning är all det dessulom skall visa sig innebära elt personligt engagemang och ell ansvarstagande för alkoholproblemen som leder lill goda

resultat. Del finns i alla händelser tillräckligt många och lydliga tecken, t ex. från arbelslivet, som ger anledning att hysa en sådan förhoppning: när människor personligen lar ansvar för sina egna och arbeiskamraternas problem på det här området, skapas de bäsla förutsättningarna att uppnå resultat

Jag vill lill sisl bara peka på ännu en, i deballen förbisedd men på längre sikl myckel viklig, sida av den alkoholpoliliska satsningen. Vi vel ännu alldeles för litet om orsaker och sammanhang. Därför är det av avgörande vikt att vi parallellt med satsningen på informalion och förebyggande verksamhet ger vetenskapsmännen på del här området förbättrade arbetsförhållanden. Jag tror att man vågar påslå att de senasie årens alkoholforskning kommii långt i fråga om atl klarlägga den totala konsumtionens betydelse för missbruk och skador. När vi nu anger en sänkning av toialkonsumtionen som ett mål för alkoholpolitiken är del myckel angeläget att våra forskare får möjlighet all ytteriigare arbela bl. a. med denna frågeställning. Del program för en utbyggnad av alkoholforskningen som regeringen lagt fram förslag om kommer riksdagen senare i vår all få ta slällning lill.

Herr Carlshamre uttalade den förhoppningen all della forskningsprogram bara skulle vara en börian, och del är riktigt Det är regeringens avsikl alt successivt bygga ut alkoholforskningen. Jag delar också herr Carishamres uppfallning all behandlingsforskningen då måste prioriteras.

Till sisl bara några ord om en fråga som några talare har berört. Är del möjligl alt sänka den lolala alkoholkonsumlionen? Någon talare sade atl vi vel för litel om meloderna. Ja, vi vet i varie fall att både restriktionerna och prisvapnet kan ha den här effekten, men vi behöver veta mer. En sak kan vi dock vara alldeles övertygade om: till sisl finns det bara en enda väg att uppnå en sänkning av den totala konsumtionen. Del är den vägen alt alla de som i dag avstår från alkohol fortsätter all göra del och alt alla de som i dag nylriar alkohol minskar sin egen konsumlion. Svårare är det inle.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) kort genmäle:

Herr talman! Ulbildningsminislern beklagar de komplikationer som har uppstått belräffande bildandet av den nu mycket omtalade samar-belsnämnden. Jag tror all utbildningsministern hade kunnat undvika dessa komplikationer. Den förra regeringen försökte bilda denna samarbelsnämnd men lyckades inle därför all man inle uppnådde enighet. Man visade då respekt för organisalionerna och dröjde med bildandel för alt ge utrymme för forsalla överläggningar och kanhända en lösning i andra former.

Jag lade märke lill atl utbildningsministern främst skjuter skulden på Verdandi. Verdandi skulle inte ha tagit tillfället i akt alt påverka överläggningarna, genom att underiåta atl medverka i dem. Ja, det finns bara en slutsats all dra av Verdandis agerande, nämligen atl man inte har ansett sig böra gå med i en samarbetsorganisation av denna modell.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

Därför har man inle heller velal della i dessa överläggningar.

Del är emellertid all märka alt det inte bara är Verdandi som har motsatt sig att ingå i denna samarbetsnämnd. Vi har till ulskollel fåll en skrivelse från de fyra organisalioner som jag nämnde förut, och de kom alla fyra med personliga representanter till utskottet De sade all de inle kunnat ställa sig bakom det förslag som förelagts riksdagen och atl de tagil initiativ till en samarbetsgrupp som skall kunna stå som moilagare av stalsbidrag på samma säll som den omlalade samarbels-nämnden. Vi utgår ifrån, framhöll de i skrivelsen, alt den i proposilionen föreslagna samarbetsnämnden kommer till slånd i en form anpassad lill all våra organisalioner inle dellar. Skrivelsen är undertecknad av alla fyra organisalionerna, alliså Verdandi, Länkens kamralförbund, Alko-holproblemalikerna och Länkarnas riksförbund.

De sade också myckel lydligl au del är inle pengarna del primärt gäller, utan del är principiella synpunkler man har på detla. Del hjälper inle att utbildningsministern försöker irösla med all de nog skall få de pengar som de rimliglvis har anledning atl förvänla sig. Del är inle della det gäller, utan del är principer.

Därför vill jag än en gång vädja till riksdagens ledamöler alt rösta för reservationen. Vi kan inte ha någonting alt vinna på atl tvinga några organisationer in i ett samarbete som de så entydigt har motsall sig.

Herr ulbildningsminislern WIKSTRÖM:

Herr talman! Det är faktiskt så, herr Andersson i Lycksele, all jag den 14 april, alliså för 12 dagar sedan, fick en framslällning från Verdandi - en kopia av del brev som lillslällls kullurulskollel - och del är försl därefier som jag haft anledning all forska någol i fakla. Jag kan bara beklaga att man såväl under min företrädares lid som under den lid jag len ulbildningsdepartemenlel har avstått från alt framföra dessa synpunkler vid de överläggningar som har ägl rum.

Men självfallel skall för den skull inle Verdandi och de andra organisalionerna diskrimineras vid anslagstilldelningen, och jag utgår ifrån all de vill vara med i del organ som nu lillskapas för all fördela statsbidragen.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) korl genmäle:

Herr lalman! Lål mig då bara tillägga all jag vel all ulbildningsmi-nisierns förelrädare var medvelen om alt enighet inle förelåg i den här frågan.

Även om nuvarande ulbildningsminislern inle i lid fick reda på hur förhållandel i verkligheten var, så vel i alla fall riksdagens ledamöter hur del är och kan nu undvika all ivångsansluia ell anlal organisalioner.

Herr CARLSTEIN (s):

Herr talman! Bland alla de motioner som skalieutskoilel har behandlal i sill belänkande nr 40 finns del en enda, nr 1296 av herr Palme m. fl..

som inle har någon alkoholpolilisk molivering. Det är den moiionen jag tänkle ägna några ord ål.

Moiionen lar upp avgiften på dryckesförpackningar, och den ingår som elt led i socialdemokraternas program för den ekonomiska poliliken. Skalteulskollels borgerliga majorilel har avvisal moiionsförslagel, som om del genomförs skulle lillföra slatskassan i runda lal 50 milj. kr. - välbehövliga slantar i ett utomordentligt ansträngt statsfinansielli läge. Men den borgerliga regeringen och riksdagsmajoritelen har hillills givii prov på ell ulomordeniligl lällsinne när del gäller all skola landels ekonomi, så slällningsiagandet är väl hell följdriktigt.

Den borgerliga poliliken, som har kännetecknats av kraftiga utgifts-höjningar ulan motsvarande inkomstförstärkningar, har lett till en rekordartad försvagning av statsbudgelen och en kraftig skuldsättning. Vi har från socialdemokratiskt håll varnat för effekterna av en sådan polilik och molionsvis fört fram förslag som, om de följts, skulle ha givit oss ett bättre ekonomiskl läge än det vi nu har.

Nu har man valt alt nonchalera de socialdemokratiska förslagen, och resultatet har blivit ett ekonomiskt prekärt läge som man nu söker rälla till med devalvering, höjd mervärdeskatt och andra ekonomiska åtstramningar, som på sikl leder lill prishöjningar och sysselsällningsproblem och som främsi kommer all gå ut över lönlagarna.

Moiionen 1296 avlämnades under den allmänna molionsliden. Den ingår som en del i socialdemokralernas program för den ekonomiska politiken, och den framstår i dag som synnerligen angelägen.

Jag ber. herr lalman, med del anförda all få yrka bifall till reservalionen 5 av herr Wärnberg m. fl. vid skatteutskoilels betänkande nr 40.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr LUNDGREN (m):

Herr lalman! Lål mig, innan jag går in på del egenlliga ämnel för mitt anförande, säga lill herr Carislein all del är ju forlfarande några månader kvar lill dess att den budget som den nya regeringen lagi fram och som riksdagen antagit träder i kraft och böriar fungera. Del är alltså knappast händelser som förorsakas av den budgeten som har föranlett åtstramningsåtgärder och annat. Men, herr Carislein, det lär bli lillfälle att senare här i kammaren diskutera den ekonomiska poliliken totalt sell - del som den gamla socialdemokratiska regeringen genom sin felaktiga ekonomiska polilik ställt lill med och som alltså är grunden för de problem som den nuvarande regeringen har all lösa. Del är av den anledningen som den borgerliga majorilelen i skalleutskottet avslyrkl moiionen om höjning av beskattningen av dryckesförpackningar.

Jag vill herr lalman, slå fast all när det gäller skalteulskollels behandling av alkoholpolitiken råder det bred enighet på de allra flesla punkterna. Inte minsl viktigt är detta, som tidigare sagts av flera talare i debatien. i fråga om alkoholpolitikens målsättning, där en av de väsentliga punkterna självfallel är all inle bara begränsa konsumlionen ulan också komma lill rätta med del missbruk soni förekommer- i synnerhel

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

bland ungdom, kanske man kan tillägga.

Den deball som förs i kammaren i dag rör förulom finansiering av informalionsålgärder också elt par detaljfrågor som man kanske skulle kunna anse väckl slörre uppmärksamhel än de egenlligen förriänar. Men frågorna finns med i propositionen och de behandlas i betänkandet, och eftersom del på ett par punkter finns reservationer som jag själv är med om har jag anledning atl ta upp moliven lill reservationerna.

Till alt böria med vill jag säga några ord om ölfrågan. 1 debatien förekommer, som jag ser del, en hel del överdrifter både från dem som är anhängare av mellanölel och från dem som ivrar för alt förbjuda mellanölet i den allmänna handeln. Men om jag går lill botten med del hela och försöker renodla argumenten upplever jag atl för dem som vill ta bort mellanölet finns det ett stort reellt argument Della är redovisat i förra årets betänkande nr 64 från skatleutskottet, där man säger:

"Det helt avgörande argumentet mot mellanölet ärovedersägligen ungdomens ölmissbruk. Mellanölet har blivit inkörsporten för alkoholkonsumtion i alll lägre åldrar, och del spridda missbruket i dessa grupper är det främsta argumentet mol en bibehållen försäljning av mellanöl i detaljhandeln."

Samma argument har, med olika variationer, förts fram av fiera talare i debatten här i dag. Det är alltså deras huvudargument Herr Carlshamre log upp del i sitt anförande, och i börian av deballen sade herr Wärnberg alt det gäller alt inle få in några nya missbrukare, alt uppskjuta debuten. Man har lalal om de problem som finns när del gäller i första hand ålderskategorin 12-13-14 år. Jag håller med om alt det är möjligt att man kan något öka den genomsniiiliga debulåldern vid konsumlion av alkoholdrycker - oavsell vilka del är - genom en sådan här åtgärd. Det är också möjligt alt man inom denna kategori - de allra yngsta - i någon mån skulle kunna minska det missbruk som kan förekomma. Men det är troligt att de här ålgärderna inle leder lill några slörre förbättringar. Jag tror exempelvis all de som vid 12-13 års ålder i dag missbrukar öl myckel väl skulle kunna komma alt missbruka vin, sprit eller andra berusningsmedel vid högre ålder, när man i så fall lättare får lag på sådana drycker.

Jag tror alltså att det finns fiera bakomliggande orsaker, som man i detta sammanhang, framför alll när del gäller ungdomens missbruk av alkohol, inie får bortse från.

Mot delta, dvs. det enda argumentet för ett avskaffande av mellanölet, kan man göra den invändningen - och del är den första invändning som jag har gjorl - alt det inle blir någon slörre effekt om man förbjuder mellanölet. Men den invändningen är självfallet inle den väsenlligasle. Såvitt jag förstår måste det viktigaste vara att man genom atl avskaffa mellanölet riskerar - vilket framhållits lidigare, inle minst av herr Carlshamre - atl de åldersgrupper som kan få lag på vin och sprit ersätter ölet med dessa drycker. På del sättet kan man skapa slörre problem för dessa grupper. Väger vi samman båda dessa invändningar, finner

jag all vi borde komma fram till slutsatsen atl mellanölel i detta fall inte medför så slora problem som dess avskaffande skulle kunna göra.

Undersökningar som gjorts på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet har visat, att trots att antalel mellanölskonsumenler minskal i anlal och konsumtionen av mellanöl bland ungdom gåll ned, är benägenheten all berusa sig ungefär oförändrad. Del har konstaterats att de som konsumerar mellanöl i mycket stor utsträckning också konsumerar vin och sprit Det används alltså flera olika alkoholdrycker -kanske vid olika tillfällen, men man använder olika alkoholdrycker och då även syslembolagsdryckerna. Eftersom man i mycket stor utsträckning använder såväl ölet som andra spritdrycker för alt berusa sig, kan ungdomar - och det är den slutsals som dras av de olika undersökningarna vid Stockholms universitet - komma atl gå över lill starkare drycker.

Huvudinvändningarna mot ett förbud mol mellanöl är alltså för det första atl det inte har någon större effekt och för det andra alt del kan leda till ell svårare missbruk, kanske framför alll bland ungdomar i åldern 15, 16 år och uppåt

Herr talman! Med det sagda ber jag atl få yrka bifall lill reservationen 2, som är fogad vid skatleutskottels belänkande.

Alkoholreklamförbudel är ju en fråga av ganska stor principiell betydelse, men ser man på behandlingen av den i riksdagens utskott förvånar man sig något. 1 propositionen om alkoholpolitiken redovisas alt det finns en ulredning som sysslat med de här frågorna och som lagt fram ett betänkande som remissbehandlats. Regeringen avser all göra överväganden mot bakgrund av betänkandet och de redovisade remisssvaren för atl senare framlägga en proposilion i frågan. Del är sakläget f n.

När frågan behandlades av riksdagen förra årel skrev skatteulskollel: "Med hänsyn härtill är utskottet inte berett all förorda några omedelbara

ålgärder mot alkoholreklamen ." Själva sakfrågan logs inte upp i

någon nämnvärd grad.

Frågan har nu diskuterats i socialutskottet, som hade att avge yttrande till skatteulskollel, men ulan att anföra argument för och emol alkoholreklam har utskottet kommit fram till slutsatsen att det förutsätts all regeringen kommer att lägga fram förslag om i"örbud mot alkoholreklam. Skalleulskoiiets majoritet har gåll ännu längre och kräver alt man hos regeringen beställer ett förslag till näsla riksmöte om förbud mol alkoholreklam. Inte heller i skatteulskotiels skrivning föreligger det någon väsentligare motivering. I tre olika sammanhang - i skatleulskottet förra året samt i socialutskottet och skatteutskottet i år - har man alltså ulan atl redovisa sakskäl kommii fram lill ställningstagandet att man bör införa alkoholreklamförbud och göra en beställning hos regeringen härom.

Jag tycker för min del - och del är också anledningen lill att vi har avgivii reservationen 4 - att man bör avvakia regeringens ställningstagande och den proposilion som skall komma. Man borde åtminstone

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117 i utskottets betänkande i år, om man nu vill ha delta beslällningsarbete,

Onsdaeen den redovisa ell flertal sakskäl för atl införa reklamförbud för alkohol.

77'inril 1977 '' lalman! Med detta vill jag också yrka bifall till reservalionen

_____________ 4 vid skalleutskoliels belänkande nr 40.

Alkoholpolitiken

Herr CARLSTEIN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Lundgren har givelvis räll i aii den borgerliga budgeten träder i kraft försl den I juli, men redan nu kan vi se effekierna av del som ni håller på med: devalvering, höjd mervärdeskait och andra ålslramningar. Jag anser atl vi med rälla kan lala om ell ekonomiskl lättsinne när man, som den borgerliga regeringen gjorde, river upp den överenskommelse som den förra regeringen hade träffat med löntagarorganisationerna och genomför ett förslag som ger större skattefavörer åt de högre inkomstlagarna och olika grupper av egenföreiagare saml dessulom uraktlåter alt läcka kostnaderna härför och skapar elt underskott på ca 3 miljarder kr. Då är del fråga om ett ekonomiskt lättsinne. Del hade alltså enligt vårt förmenande varit på sin plals att man hade försökt tillföra statskassan ytterligare inkomster. Det fanns en chans till detla. Förslaget var naturligtvis blygsamt, men del följer de rekommen-daiioner som fanns i belänkandet Dryckesförpackningar och miljö, och bakom del förslaget stod ju förelrädare för socialdemokraterna men också för centern och folkpartiet Däremol var del inga moderaler som stod bakom del - och del kan nalurliglvis vara så all moderaierna svarar för de ekonomiska frågorna i kanslihusel. Del verkar ju så när man lar del av förslagen.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag känner ingen aversion mol dem som önskar alt vi skall ha mellanölet kvar, men jag tycker att man kunde få en korrekt motivering för del. Del går atl motivera det med atl man dels inle tror all en ändring av styrkan på ölel har någon effekt, dels tror atl ett någol starkare öl smakar bättre. De som vill behålla mellanölet därför atl man vill ha elt godare öl och inle tror att del gör någon skada, kan alltså hävda del.

Men anför aldrig alkoholpolitiska motiveringar, för de är i bäsla fall folade på okunnighet och i varsla fall på hyckleri. Del finns ingen sådan molivering. Även med filosofin all del är bra all övergå från starkare till svagare drycker är del aldrig bra all övergå från ell svagare lill ell starkare öl. Det är naivt au tro att en stor mängd ungdomar och andra kommer alt nöja sig med ett öl med 3,2 eller 3,6 % alkoholslyrka, men går styrkan ner till 2,8 % säger de: Nej, nu får del vara nog, vi går över lill vin och spril i slällel. Del fungerar ju bara inle på del säliel. Del är en ren konstruktion, som inte är grundad på verkligheten ulanför detta hus.

Mol den bakgrunden lycker jag att del är meningslöst att fortsätta
80 all driva denna linje. Rösta gärna, ni som så vill, för det starkare ölet.

men gör det som sanningen är därför att ni vill ha ett godare öl och Nr 117

tror alt det blir godare om det är starkare. Någon annan motivering finns Onsdagen den

'"' 27 april 1977

Herr LUNDGREN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Först några ord till herr Carislein. Vi skall kanske inte i detta sammanhang föra en längre ekonomisk-politisk debatt. Lål mig bara konstatera att det som vi nu ser effekierna av är en fierårig socialdemokratisk ekonomisk politik. Såsom anförts vid tidigare tillfällen här i kammaren av företrädare för regeringen, var syftet med budgeten att slå vakt om sysselsättningen i Sverige. Det har skett en förändring i del ekonomiska läget, vilkel har föranlell nya förslag, som riksdagen så småningom kommer alt behandla.

Sedan, herr Carishamre: Man kan ju ha olika tro på om det ena eller andra argumentet håller. Jag är liksom herr Carlshamre ganska övertygad om all ell förbud mol mellanöl inte i sig självt leder till några väsentligare förbättringar. Det är det ena. Men det är skillnad i smak mellan olika öl beroende på vilken alkoholstyrka man brygger dem med, och ur de fiestas synpunkt anses det bli ett godare öl med 3,6 - eller möjligen med 3,2, det låter jag vara osagt - än med 2,8 volymprocent. Och ungdomen väljer öl som sällskapsdryck eller i vissa fall som berusningsmedel därför att de uppskattar det, tycker att det är gott - man kan i och för sig lycka att del är negativt.

Om man tar bort ölet, som kanske används en fredagskväll om man skall ul och dansa eller göra någonting annat, är risken väldigt slor att folk skaffar sig någol annat alt dricka för att bli litel berusade - vilkel är negativt i sig självt - och då väljer vin eller sprit. Jag är övertygad om att del förhåller sig just på det viset, att vi får en mycket stor risk, vilket också flera utanför det här huset har anfört, för att del blir en övergång från öl med relativt liten alkoholhalt lill vin och sprit med större alkoholhalt.

Alkoholpolitiken

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Bland de mellanölssorler som i dag saluförs på den svenska marknaden finns öl med olika styrkegrad. Spännvidden är just 0,4 96. Del svagasle öl som i dag säljs under beteckningen mellanöl håller 3,2 96, och det starkaste håller 3,6 96. Det är möjligt att herr Lundgren är tillräckligt mycket av expert, men jag tror inte alt det är särskilt många som är i stånd att tala om vilka sorter som har den ena eller den andra styrkan. Jag skulle kunna göra det, men jag vill inle göra reklam för vare sig den ena eller den andra sorlen.

Det finns alltså mellanöl som håller 3,2 96, 0,4 96 under den högsta tillåtna hallen. Och ingen människa vet om det, därför att det inte går att märka på smaken - det är tvärtom ett mycket populärt öl. Vissa tror att den där fredagskvällens inriktning på öl eller någon annan dryck beror på nyansskillnader i smak och sådant, men jag har sagl att jag

6 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

inle tror på några revolutioner genom all ändra alkoholhallen i öl, som vi beslöl förra året. Jag tror alltså inte atl man kommer all dricka mer öl - och jag Iror inte heller att man kommer all dricka mindre öl. Ulan det blir så att ölet finns kvar, men berusningseffekten, som herr Lundgren talade om, den blir något mindre. Del är vad som kommer att gälla i den gruppen. Det skall vi ha i minnet

Och när del i en annan reservation och i andra anföranden talas om sysselsättningsskäl, så är det självklart rikligl som herr Wärnberg säger alt det inle går ål mer folk för att tillverka svagare öl än starkare, men bakom önskan atl av sysselsättningsskäl behålla mellanölel ligger självklart övertygelsen atl detla öl är så mycket godare atl det kommer atl säljas och därmed drickas mer - och au del främjar sysselsällningen. Men della går inte ihop med förslaget om all ange som målsäilning för alkoholpoliiiken all begränsa den lolala konsumlionen. Endasl om man dricker mer öl av den ena eller andra sorten har det någon belydelse ur sysselsättningssynpunkt

Herr LUNDGREN (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är faktiskt så, herr Carlshamre, atl varken jag eller herr Söderström, som har reserverat oss till förmån för bibehållande av mellanölet, har anfört några sysselsätlningspoliliska skäl för del. Vi har anfört de skäl som finns angivna i reservationen och som finns i moiionen 625, som vi bygger reservationen på.

Det är alltså inte fråga om några sysselsätiningsskäl. I den deballen håller jag självfallet helt med herr Carishamre om alt vill man bibehålla en hög sysselsättning får man också se till atl konsumtionen åtminstone blir oförändrad.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag trodde, när vi förra årel fattade elt beslut om mellanölet, att frågan skulle vara avförd från dagordningen. Ett av de starkaste motiven tyckte jag egenlligen var all man borde föra undan den så att man kunde diskutera andra viktigare saker. Nu har vi frågan tillbaka, och i någon mån är vi väl skuld till det själva. Del har kommit en proposition som inle innehåller särskill mycket, och det har väckts en molion om ett nytt öl. Där slår vi nu, och vi har fått den här debatien fokuserad på mellanölet när den borde fokuseras på helt andra frågor.

I del sammanhangel kan jag inle underlåta atl ta upp del som herr Lundgren berörde, nämligen frågan om smaken på ölet. MHF samlade vid ett lillfälle ett antal personer - jag tror all del var åtla personer bl. a. från bryggerihåll och från journalislhåll - och läl dem smaka på och bedöma de olika ölsorterna, som serverades ur fiaskor utan etikett Undersökningen visade klarl atl inte ens de mest sakkunniga kunde skilja de olika sorterna åt. Frågan om smaken på ölet kan vi nog lämna därhän. Det är hell andra saker som spelar in i deballen.

Det har vid fiera tillfällen, bl. a. i dag, i riksdagen sagts atl man borde

satsa på en upplysningskampanj mot alkohol och narkotika i likhet med den kampanj man en gång satsade på när del gällde omläggningen från vänster- till högertrafik. Moiiveringen var då alt rädda liv. Det är ju, herr talman, vad det också är fråga om i dag. Thure Jadestig, Erik Wärnberg och många andra har tidigare drastiskt beskrivit de faror som föreligger. Liksom vid trafikolyckor blir många handikappade också genom alkoholmissbruk, och det kan vara en tung börda all bära.

Socialdemokraterna är genom sina motioner i narkolika- och alkoholfrågorna beredda alt satsa bortåt 50 milj. kr. per år mer än den nuvarande regeringskoalitionen föreslår för en sådan kampanj - det kanske rör sig om 40-45 milj. kr. sammanlagt, det beror lilel på hur man räknar. Vi beklagar att utskottsmajoriteterna i social- och skatteutskollen avstyrkte detta lovvärda förslag.

Jag lyssnade med iniresse till herr Andersson i Knäred när han var uppe i talarstolen. Han sade att här föreligger en ganska stor samstämmighet, och det har många sagl i den här debatten. Herr Andersson förordade ändå atl man skulle avstyrka moiionsförslagel, eftersom inte tillräckligt många projekt fanns framräknade. Han tyckte att vi skulle återkomma till denna fråga, och han ville framför allt avvakta de förslag som kan komma att framläggas genom den nämnd som man föreslagit skall inrättas inom socialstyrelsen. Argumentet att det inte finns tillräckligt med förslag lycker jag är krystat, och flera talare har sagt delsamma. Motionen är i sig ganska detaljerad och utsäger bestämt på vilka projekt man vill satsa. Vi har ju dessutom i det här samhället organ som kan sälla till alla klutar för att göra någonting, och vi behöver nu egenlligen bara en signal till dem alt göra det. Denna fråga har vi nu utrett i 12 år, och då vore del väl konstigt om vi inle nu kan bestämma oss.

Min fråga till herr Andersson i Knäred är: Betyder herr Anderssons inlägg indirekt ett bifall till den socialdemokraliska motionen? Kan vi ganska snarl vänla elt förslag, eller skall vi vänta på ytteriigare en stor ulredning som t ex. nämnden inom socialstyrelsen skall göra innan vi kan komma fram till ett förslag?

På vissa punkter har utskottens majoritet och socialdemokraterna blivit överens. Det har vi alla hälsat med tillfredsställelse. Men vad är det som egentligen händer? Jo, man blir överens mest i frågor som rör re-striktiviteten. På den förebyggande delen blir man oense. Det är en trend som gör sig gällande rätt ofta i de här sammanhangen. Polis och vaktbolag kommer in, medan de förebyggande åtgärderna får slå tillbaka därför atl man inle har pengar. Jag vill, herr talman, varna för den ulvecklingen. Del är ganska fariigl för själva alkoholpolitiken, om vi blir så ensidiga i vårt sätt att hanlera den.

Jag har vid många tillfällen från denna talarstol efterlyst en alkoholpolitik som har varil värd namnet, och adressen har då varil min egen regering. Den alkoholpoliliska utredningens förslag var lillsammantagna ell stycke på vägen, men proposilionen blev berget som födde en råtta

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpohtiken

- och en ganska liten sådan, för resten.

Nu är inte socialministern inne i kammaren, men jag skulle vilja fråga honom: Tror socialministern verkligen atl man med detla förslag kan komma till rätta med alkoholskadorna? Då har han sanneriigen en tro som kan försätta berg.

I min hand har jag ett alkoholpolitiskt program, som jag finner mycket lovvärt i. Där står det att arbelel för ökad nykterhet liksom kampen mot alkoholskadorna och narkotikamissbruket är uppgifter av första rang, all alkoholkonsumtionen måste minskas, att spritfri representation måste eftersträvas, att nykterhets- och ungdomsorganisationernas arbele måste stödjas, att forskningen måste bli socialt inriktad, att vårdresurserna måste förstärkas, att medicinsk behandling måste ges åt berusade personer och all generöst slöd måsle ges lill de ideella organisationerna.

De här i kammaren som är folkpartister känner igen programmet. Del är från 1972 och har sedan kompletterats med 18 punkter av folkpartiels landsmöle 1975.

Nu har folkpartisterna fått en god bundsförvant i del socialdemokratiska parliet, men i dagens läge, herr talman, gäller ju andra bindningar. Vi har alltså ingel att hämta från folkpartiet, inte ens från dess många nykferhetsvänner. De yrkar som andra avslag på vårt förslag om en ordentlig satsning mot alkoholmissbruket, och jag beklagar del.

Vi fick i dagarna ett brev från DKSN med en uppmaning all stödja de krafter som vill minska den totala alkoholkonsumtionen. Jag upprepar alt det kommer inte den borgerliga majoritetens förslag i dag all göra. I det avseendet instämmer jag i herr Carishamres beskrivning - både den han har gjort här i dag och den han gör i sin motion 1530. Den stämmer också ganska väl med det som står i den socialdemokratiska motionen 1519:

"De förslag som nu förelagts riksdagen innebär atl del mesta förblir vid det gamla. Minsl av alll är del fråga om någol målmedvetet försök att finna nya vägar för atl komma till rälta med alkoholskadorna. Den vilja alt värna om de svaga och utsatta i samhället som alkoholfrågan i grunden gäller har inte kunnat mobiliseras inom den borgerliga koalitionen. Enighet har vunnits till priset av stillastående.

Därför bör riksdagsbehandlingen resultera i nya rikllinjer när det gäller mål för alkoholpolitiken och i fråga om sociala insalser. Del är nödvändigl att bryta nya vägar för kampen mot alkoholskadorna."

Jag vill gärna stryka under atl det gäller atl la i ordentligt och sälta i gång fort. Vi har hållit på alltför länge med utredandet.

Socialslyrelsen skall nu genom sin nämnd för alkoholfrågor följa frågans utveckling och fördela vissa anslag. Jag vill gärna säga i den här debatten att den första av dessa uppgifter är den mest betydelsefulla. Denna nämnd skall alltså ta initiativ till åtgärder med alkoholpolilisk anknytning. Den skall vidare - jag citerar socialministern i propositionen - verka "för att alkoholpolitiska synpunkter noga beaktas i samhällsutvecklingen och att samordna olika alkoholpoliliska insalser med varandra och med in-

satser på angränsande områden". Detla skall alltså slällas mot det mål som skalleutskottet enats om och som har citerats här vid flera tillfällen, nämligen "atl begränsa den totala, alllför höga alkoholkonsumtionen och till alt komma till rälta med alkoholmissbruket".

Det betyder i klartext att socialstyrelsen har skyldighel atl föreslå vägar för begränsning och förändring av konsumlionen från nuvarande höga nivå. Stiger konsumtionen, måste vi få förslag från socialslyrelsen, och del fort. Men jag utgår också ifrån att riksdagen i framliden inte kan avhända sig rätten att såväl diskutera som föreslå åtgärder. Socialslyrelsen kan ju inte genom sin nämnd överta riksdagens ansvar. Det är i denna kammare och ingen annanslans som det yttersta ansvaret ändå ligget

Jag skall, herr talman, ta upp ytterligare en punkt i den socialdemokratiska motionen, som har varit myckel litet diskuterad här, nämligen frågan om akutvården vid polisingripande mot berusade personer.

Vi har här i kammaren varil med om avskaffa fylleristraffen. Jag tror att det var ett riktigt beslut, och jag var tillskyndare av det. Meningen var att det skulle kombineras med vård på särskilda eller lill sjukhusen anknutna kliniker. Det senare kom bort i hanteringen, och så blev del en halv reform - och därmed, skulle jag vilja säga, en dålig reform. Riksdagens justitieutskott var vid behandlingen av frågan inle nöjd utan påfordrade åtgärder. På en del håll i landet har man också gjorl en del. Nu föreslår vi i den socialdemokratiska moiionen ett anslag på 10 milj. kr. i avvaktan på socialutredningens förslag. Pengarna bör fördelas lill de orter i landel som har de största problemen.

Herr talman! Man kan inle vårda borl alkoholmissbruket Men vi har skyldighet att bistå de människor som inte orkar med alkoholseden, som blir offer för den sedvänja som svenska folkel och dess massmedia så ömt omhuldar.

Men om vården är viktig, så är de förebyggande insatserna ännu viktigare. Del är socialdemokratins svar på ett halvhjärtat försök från de borgerligas sida att komma lill rätta med, som socialministern säger, "ett av våra största sociala problem" - ett problem som dessutom hotar atl växa.

Vi inbjuder från socialdemokratiskt håll folkrörelserna att ta på sig ett arbete och ett ansvar för en bättre tingens ordning. Vi vill lösgöra krafter inom folkrörelserna för att hjälpa lill med rehabilitering av alkoholskadade, vi vill satsa på hälsoupplysning, på skolans undervisning, på informalion inom fackföreningsrörelsen när del gäller arbete och alkohol, vi vill satsa på en alkoholfri, icke kommersiell nöjesmiljö, på ungdomsorganisationer och folkrörelser, på debatt och fackliga initiativ. Vi beklagar, som jag tidigare har sagt, atl riksdagsmajoriteten troligen kommer atl säga nej i dag.

Till slul vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 5 i skalleutskoltels belänkande - av Erik Wärnberg m. fl. - vilka i stort sett överensstämmer med den avvikande mening som vi socialdemokrater anföri i socialutskollei. Jag yrkar också bifall till den socialdemokratiska reservalionen

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

i kulturutskottets betänkande nr 40.

Därtill vill jag tala för socialutskottets enhälliga yttrande över bl. a. motionen 1500 av herr Lindkvist m. fl. socialdemokrater om rätt för de kommuner som så önskar att ha kvar den periodvisa prövningen av servering av alkoholdrycker, dvs. den s. k. oktrojperioden på fyra år.

Jag kommer att ansluta mig till det yrkande som herr Lindkvist senare kommer all framställa.

Herr andre vice talmannen tillkännagav all anslag utfärdats om sammanträdets fortsällande kl. 19.30.

Hert ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag lycker all herr Svensson i Kungälv spetsade lill det onödigt mycket och ansträngde sig till det yttersta för alt få fram mol-säliningar. Vi är i själva verket, vilket har underslrukils såväl av utskottsordföranden som av mig tidigare i deballen, eniga om framkomstvägarna i mycket stor utsträckning. Däremot råder oenighet belräffande de anslag som skall beviljas för det närmaste budgetåret. Sett på längre sikt är det alldeles uppenbart att vi måsle salsa större resurser. Jag är ganska övertygad om alt skillnaderna blir skäligen små när del gäller de konkreta resultaten i fråga om anslag för tre år räknat.

Men vi har ansett att det behövs bättre överväganden av hur resurserna skall användas, vilka behov som föreligger och hur man skall sälta in kampanjer m. m. och att detta givetvis måste göras av socialslyrelsen och dess alkoholpolitiska nämnd inom en mycket snar framtid. Alldeles uppenbart är atl del är riksdagen som beslutar, men vi måste utgå ifrån all socialslyrelsen är del organ som skall arbeta fram de direkta förslagen om hur man skall använda pengarna. I del avseendet kan jag hänvisa till vad herr Svenssons bänkkamrat, herr Carlshamre, hade för synpunkler på behovel av resurser och användandet av dem. Men jag har till skillnad från herr Carlshamre den uppfattningen att man bör kunna få fram de här förslagen inom en mycket begränsad lid och all vi alltså redan när det gäller anslagel för budgetåret efter det som vi nu behandlar bör kunna komma fram till betydligt större satsningar därför att det är erforderligt Jag tror atl motsättningarna är mycket små.

När del gäller oktrojperioderna har vi i utskottet ansett - och vi är eniga därvidlag - atl man inle gärna kan ha en speciallagstiftning avsedd för vissa kommuner. I utskottets skrivning understryker vi myckel starkt att vi förutsätter atl länsstyrelserna är lyhörda för de förslag och påpekanden som kommunerna lämnar. I realiteten når man då samma resullal som om man hade haft okirojprövning.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) korl genmäle:

Herr lalman! På ell säll är jag ganska nöjd med det svar som herr Andersson i Knäred nu har lämnat. Det betyder med andra ord all han inte i dag men i morgon yrkar bifall till vår molion och till våra re-

servalioner. Vi har all inhösta detta och får sedan se vad som händer Men, herr Andersson, vi skall nu tillsälta en nämnd inom socialstyrelsen. Den skall arbeta, den skall komma med förslag, men jag är rädd all det kommer atl dröja. Jag tycker att situationen är så pass akut all man inle bör dröja. Vi menar från socialdemokratins sida atl det redan finns möjligheter; vi har socialstyrelsen, landstingen, kommunerna och de organisationer som finns och som vill hjälpa lill. Om de finge reda på i dag all medel kommer alt ställas till förfogande skulle del vara som alt trycka på en knapp. Många skulle sätta in sina resurser för alt planera, och det skulle vara vinslen med ett beslut i dag. Jag är rädd, herr talman, att det löfte som herr herr Andersson i Knäred lämnat här kommer atl skjuta frågan inle elt år ulan kanske två år framåt i tiden.

Jag har vidare inte så mycket att tillägga när det gäller oktrojperioden. Själv har jag sell del så i socialutskottet att del kan vara bra att en kommun tvingas till en sådan här prövning vart fjärde år. Jag har alltså yrkai bifall lill del som vi i socialulskollet varit överens om men som skalleutskottet varit tveksamt till.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr ENLUND (fp):

Herr talman! Till atl böria med en kort kommentar lill herr Svenssons i Kungälv anförande i de delar det berörde folkpartiets alkoholpolitiska program. Herr Svensson i Kungälv citerade några av punkterna i det programmet, som han tycker är bra. Sedan antydde han alt det här programmet inte skulle vara tillgodosett i den proposilion som regeringen har lagt och del belänkande som vi nu har alt behandla. Jag vill göra två kommentarer till de synpunkterna.

För del första är folkpartiets alkoholpolitiska program i huvudsak tillgodosett i den proposition som vi behandlar - och i ännu slörre utsträckning i del betänkande som skalleutskottet har lagt på riksdagens bord.

För det andra är del svårl att se alt den socialdemokraliska motionen skulle innehålla några radikala grepp när det gäller att komma till rätta med vårl lands största sociala problem - utöver det som finns med i skatleutskottels belänkande och i del förslag som vi nu behandlar. I den socialdemokraliska motionen finns ett yrkande om kraftigt påslag när det gäller informationspengarna, och här har flera talare sagt alt de gärna skulle se att det funnes utrymme för slörre satsning på informationen. Det har också sagts att del är märkligt att socialdemokraterna försl nu visar den generositet geniemot nykterhetsarbetet och informalionen i alkoholfrågor som de skulle ha kunnat visa under lång tid i regeringsställning.

Del är min mening, herr talman, atl i första hand beröra informationsfrågorna. Del beslut som riksdagen i dag kommer att fatta har förberetts under ovanligt läng tid. Alkoholpoliliska utredningen arbetade i nära nog tio år. Efter sedvanlig remissbehandling annonserades och

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

väntades en proposition för drygt ett år sedan. Den kom inle. I stället tillsattes en beredningsgrupp med uppgift alt "redovisa ett samlat underiag för regeringens ställningstagande i de alkoholpoliliska frågorna".

Denna segdragna förberedelse för dagens riksdagsbeslut kan inte förklaras enbart med alt alkoholpolitiken innehåller en rad kontroversiella detaljfrågor. Den långa,förberedelseliden beror snarare på att alkoholfrågorna är politiskt känsliga och av många politiker uppfattas som svår-hanterade. Man vet mycket väl att alkoholkonsumtionen bidrar till ulslagning av människor och att den kraftigt ökar samhällets vårdkostnader. Men man vill inte ta konsekvenserna av denna kunskap därför all alkohollradilionerna har så stort uirymme i svenska folkels umgänge.

Å ena sidan stora och ökande alkoholskador och å andra sidan alkoholtraditioner som omhuldas av flertalet medborgare. Del är i spänningen mellan dessa två fakta som debatien om huvudmålet för alkoholpolitiken hela tiden förs.

I moiionen 1481 har jag tillsammans med mina medmotionärer från folkpartiet tagit upp frågan om informationens utformning och inriktning. Informalionen bör självfallet utformas i överensstämmelse med det huvudmål för alkoholpolitiken som riksdagen beslutar om.

Socialdepartementets beredningsgrupp anser att informationen bör inriktas på en minskning av alkoholmissbruket och bidra lill en ökad deball och opinionsbildning kring framtida åtgärder mol missbruket Gruppen vill koncentrera upplysningen kring missbruket. Samma synsätt återfinner man i den socialdemokratiska partimotionen, "nämligen att upplysningsarbetet skall sätta in alkohol- och narkotikaproblemen i en social verklighet och därigenom öka medvetenheten om arten av svårighetsgraden av problemen".

Här finns uppenbarligen en skiljelinje mellan å ena sidan dem som anser alt informationen i huvudsak skall sättas in mot missbruket, och å andra sidan dem som menar all man inle kan komma lill rätta med missbruket om man i informationsarbetet förbiser den lolala alkoholkonsumtionens betydelse för skadornas omfallning.

Det är bra att skatteutskottel ansluter sig lill den sistnämnda uppfattningen. Ulskotiet understryker "betydelsen av alt informationen även inriktas på att förändra och begränsa det traditionella bruket av alkohol". Detta stämmer bra överens med den huvudmålsättning för alkoholpolitiken som utskottet förordar, nämligen alt "alkoholfrågorna infogas i sitt sociala sammanhang och att ett klart mål uppställes för en flerårig insats syftande lill alt begränsa den totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och till alt komma till rätta med alkoholmissbruket".

Den målsättningen betyder att samhället överger sin passiva neutralitet beträffande alkoholtraditionen och klarl säger ifrån all alkoholkonsumtionen är för hög och att den bör minska. Och då blir det inle bara fråga om att minska den konsumtion som har ell direkl samband med skadorna, dvs. missbrukarnas konsumtion. Det måste också bli fråga om att minska konsumtionen över huvud taget

Vad finns del då för skäl för en sådan hållning från samhällets sida? För det första finns det ingen säker gräns mellan "återhållsamma alkoholvanor" och alkoholvanor som innebär att människor hamnar i riskzonen. För det andra finns det ell direkt samband mellan loialkonsumtion och skador. En expertgrupp inom Väridshälsoorganisalionen har slagit fast all elt sådani samband finns. Det går alltså inle atl pressa ner alkoholskadorna så länge den totala alkoholkonsumtionen tillåts atl stiga. Och den har, som vi vel, stigit oavbrulel under senare år.

Hur skall då informalionen ulformas för all den målsättningen skall kunna uppnås? Det är den fråga vi tagit upp i vår molion och som jag här yllerligare vill belysa.

Vill man sänka den lolala alkoholkonsumlionen är det nödvändigt att försöka påverka de miljöer där alkoholtraditionerna spelar den största rollen i människornas umgänge. Det sociala tryck som alkoholvanorna utövar måste brytas. Och detla kan inte ske så länge alkoholkonsumlionen nära nog är ett villkor för gemenskapen, som det nu är i många fall.

Del är emellertid min övertygelse alt de allra fiesta människor-oavsett personlig hållning till alkoholbruket - skulle kunna bli överens på en bestämd punkt, nämligen att varie människa vid varie dryckestillfälle bör ha full frihet att välja en alkoholfri dryck som första och främsta alternativ och inte vid något tillfälle utsättas för påtryckning att välja en alkoholhaltig dryck.

Jag tror del är möjligt att få förståelse för en sådan ordning. Men den kan såviit jag förslår inle komma till stånd utan samarbete och samförstånd mellan alkoholkonsumenter och nykterister. Det betyder all de bör umgås vid samma bord. Det är enligl min mening nödvändigl, om vi skall kunna bryta alkoholtraditionernas sociala tryck. Samhällel har all anledning all främja alkoholfria miljöer för ungdomen, i arbetslivet, i trafiken osv. Men när det gäller vårt privata umgänge tror jag del är olyckligt med en separation av folk i olika grupper alll efler deras inställning till alkoholen.

Den unga människa som kommer från en helnykler miljö och vill förbli helnykler kan inte välja sitt umgänge i skolan, vid militärriänst-göringen, på arbetsplatsen, under högskolestudierna, som nyinfiyttad i höghuset eller i villaområdet med hänsyn till kamraternas eller grannarnas inställning lill alkoholen. Det är enligt min mening inte heller önskvärt att man gör ett sådant urval, om man vill bryta upp alkoholtraditionernas sociala tryck.

Alkoholinformationen bör molverka föreställningen alt fest och högtid nästan undantagslöst skall sammankopplas med alkoholförtäring. Del vore både naturligt och sannolikt även lönsamt om t. ex. sociala centralnämnderna i våra kommuner inför slörre helger gick ul med annonskampanjer för minskad alkoholkonsumtion. Det finns exempel på sådana insatser. Systembolaget har i samarbele med Föreningen Fruktdrycker redan gjort insatser av denna art, bl. a. genom information om alkoholfri glögg inför luciafirande och julhelger.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

I alltför många sammanhang är det vanligt atl värdfolk eller festarrangör tar initiativ lill alkoholförläring, micdan den enskilde gästen för alt komma över en alkoholfri dryck måsle ta ell eget initiativ som ofta orsakar avbroll i serveringspersonalens ruliner eller extra besvär för värdfolket helt enkelt därför alt det alkoholfria allernalivel inle finns med i planeringen. Så länge denna ordning beslår, kvarstår också påtryckningen att i första hand välja en alkoholhaltig dryck. Det är enligt min mening en viktig uppgift för alkoholinformationen all avskaffa denna påtryckning och därmed öka den enskilda människans valfrihet

De siändigl ökade vårdkosinaderna och våra svårigheler au nå balans mellan å ena sidan vårdresurser och å andra sidan vårdbehov är enligl min mening elt tillräckligt slarkl motiv för att myndigheter, organisationer och förelag inför alkoholfri representation. Vi vet att mellan 35 och 50 % av alla som söker vård vid sjukhusens akutmottagningar har alkoholproblem eller akuta alkoholförgiftningar. En tredjedel av dödsolyckorna och hälften av drunkningsolyckorna har samband med alkohol. Vi vel all frånvaron i arbetslivet är tre gånger högre bland alkoholkonsumenter än bland övriga. Mer behöver knappast sägas som motivering för att samhällsorgan och företag borde erkänna sill ansvar för samhällels största sociala problem och överge sin neutrala för att inle säga ibland positiva inställning till alkohol.

Skatteulskollel "förutsätter all stal och kommun bör kunna visa stor återhållsamhet i fråga om användning av alkoholdrycker i representationssammanhang". Del lycker jag aren värdefull rekommendation som jag gärna vill undersiryka. Jag hoppas all den kommer alt följas, framför allt därför all samhällels information för att minska alkoholkonsumlionen förlorar sin trovärdighet om samma samhällsorgan i sin egen represenlalion slimulerar alkoholkonsumiion. Dessulom iror jag all den offenlliga representationen i många fall är normbildande i det privala umgänget.

En viklig uppgift för alkoholinformationen är enligt min mening atl sälta in alkoholen i den aktuella miljö- och giftdebatten. Modern ungdom engagerar sig gärna i kampen mot föroreningar av luft och vatten. Ungdomarna är utomordentligt uppmärksamma på risker i den yttre miljön. När de ser att många av deras kamrater slås ut på grund av drogmissbruk kan man vänta sig att de också märker den våldsamma konflikten mellan å ena sidan alkoholhanteringen och å andra sidan exempelvis livsmedelslagens bestämmelser atl livsmedel - dit hör självfallet även alkoholdryckerna - inte får ha sådan sammansättning all de kan anlagas vara skadliga alt förtära.

Ungdomarna har ell väl utvecklat sinne för konsekvens. Jag är övertygad om att en förbättrad informalion om alkoholens roll som skadefaklor skall kunna förändra deras allilyd lill alkoholkonsumlionen och leda flerlalel av dem fram lill följande slutsats: Del är helt orimligt att en människa vid något enda tillfälle skall utsättas för påtryckningar att förtära alkohol.

Mina synpunkler på alkoholinformalionen kan sammanfallas på föl-

jande säll. Vi måsle bryla alkoholtradilionernas sociala iryck och se lill all alkoholfria drycker alllid finns med som första och främsta alternativ. Det skulle öka förståelsen och underlätta umgänget mellan människor med olika alkoholvanor. Det skulle öka den enskilda människans valfrihet och bidra till minskad loialkonsumtion av alkohol samt leda till färre alkoholskadade människor och minskade vårdkostnader för samhället.

För en liten stund sedan slällde utbildningsministern frågan: Har vi några möjligheter alt nå den här målsättningen? Han gav ett mycket enkelt svar som jag vill instämma i: Om de som icke brukar alkohol fortsätter med den modellen och om de som använder alkohol försöker dra ned sin konsumtion, då kan vi nå målet - all minska alkoholkonsumlionen och därmed också skadorna.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr lalman! Bara tre saker med anledning av vad herr Enlund sade i börian av sitt anförande.

Fördel första barden alkoholpoliliska utredningen arbetat. Det arbelel tog alllför lång tid. Så länge den utredningen pågick var det ju praktiskt taget omöjligt all handla. Det förmodar jag all herr Enlund och jag har varil överens om.

För det andra vill jag i samband med detla hänvisa till all tidningen Accent den 10 september 1976, alltså strax före valel, innehöll en intervju med den dåvarande statsministern, herr Palme. Vad han säger där slår i stort sell i överensstämmelse med den motion vi nu har väckt. Det belyder alt den socialdemokratiska regeringen redan före valet i stort sett var på det klara med hur den ville handla.

För det iredje måste jag, herr lalman, på något sätt ha missförstått folkpartiets skrivningar både i partiprogrammet och i 18-punktsprogram-met Jag hör alt herr Enlund är nöjd. Han säger alt folkpartiets förslag i huvudsak blivit tillgodosedda genom proposilionen och jag förmodar även genom de förslag som kommii lill vid uiskoltsbehandlingen och som vi är överens om. Men del som har föreslagits är ju ändå inte särskilt långtgående -jag hänvisar än en gång till vad herr Carlshamre har sagl på den punkten. Vi vel alla att de åtgärder som vi beslutar i dag inte kommer alt minska alkoholkonsumlionen. Det måste till andra ålgärder. Vi för in vissa restriktioner, men vi gör inle det posiiiva. Herr Enlund måsle vara nöjd med litet, om han är nöjd med det som nu kommer att beslutas. Det bästa som kan sägas om det majoritetsbeslut som kommer alt fallas i dag är alt del är en plattform för framtida åtgärder. Men jag vill då upprepa vad jag sagt lidigare i dag: Del lar lyvärr alltför lång lid innan dessa åtgärder kan vidias, och vi vel ännu inle om de över huvud taget kommer att vidias; vi har ännu inte fått del slutliga beskedet på den punkten.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Svensson i Kungälv är uppenbarligen mycket pessimistisk när det gäller våra möjligheter ati komma lill rälla med alkoholproblemen. Men om han nu är kriiisk mol de förslag som föreligger - jag länker då på skatteutskottets belänkande som innehåller förbättringar jämfört med propositionen - bör han rimliglvis också tala om vilka förbättringar han önskar genomföra. När det gäller anslagsökningen har vi kanske i princip samma uppfallning.

Herr Svensson i Kungälv tycks mena att del är en slor skillnad mellan de förslag som riksdagen i dag har atl la slällning till och folkpartiels alkoholpoliliska program. Jag vill då nämna bara några punkter.

Vi säger-i vårt alkoholpolitiska program att vi vill ha en sänkning av totalkonsumtionen. Såviit jag förstår finns det elt klart förord för den linjen i skalteulskollels betänkande, som riksdagen i dag kommer all anla.

Vi förordar i vårt program elt bibehållande av 20-årsgränsen. Detla förordas även i proposilionen, och det kommer i dag att beslutas av riksdagen.

Vi kräver i vårt program förbud mot alkoholreklam. Något förslag härom fanns inle i propositionen, men del finns i skatteutskottets betänkande, och riksdagen kommer med säkerhei all besluta i enlighet med skatleutskoUets förslag.

Vidare kräver vi i vårl program spritfri representation. På den punkten finns det i skalteutskottets skrivning en klar rekommendation om återhållsamhet med alkoholhaltiga varor vid offentlig representation. Jag nöjer mig med dessa fyra punkter.

Sedan är del självklart, herr Svensson i Kungälv, att inte heller jag kan vara hell nöjd och att jag hyser farhågor för att vi med dessa åtgärder ändå inle kommer all nå så långt som vi skulle önska.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart all också jag är nöjd med de förbällringar som kan ske genom socialutskottets och sedermera skatteutskottets skrivningar. Jag tror att dessa kan hjälpa till att något hejda den olyckliga alkoholutvecklingen. Däremol tror jag knappast att de leder lill en sänkning av konsumtionen. Jag uppskattar att skalleutskottet förra året och i år har salt upp ett som jag tycker realistiskt mål.

Jag är, herr lalman, inle pessimislisk, trols atl jag kanske borde vara del efter att ha sysslat med alkoholpolitik i så många år och seti ulvecklingen gå åt fel håll. Jag tror det finns möjligheter att bromsa denna olyckliga ulveckling, men då måste det sältas in väldigt starka motåtgärder. Det är slor skillnad mellan majoritetens och reservanternas förslag. Det är väl ändå inte fråga om småsummor när man vill plocka fram nästan 50 milj. kr. mer än regeringen om året för alt bekämpa narkotikamissbruket och alkoholkonsumlionen. Med dessa pengar skulle vi kunna göra mycket. De behövs och de behövs omedelbart.

Herr ENLUND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det finns en skillnad i formuleringen mellan vad som slår i folkpariiels alkoholpoliliska program och det som står i skalieulskotlels belänkande, och den skillnaden tar herr Svensson i Kungälv fram. I betänkandet sägs att vi bör syfta till atl begränsa den totala alkoholkonsumtionen. I folkpartiets program står det all vi bör minska den tolala alkoholkonsumtionen. Där säger vi också, att om vi inle lyckas med en sådan målsättning, så bör vi inom rimlig tid vidta ålgärder för att göra det.

Beträffande jämförelse i övrigl mellan del förslag som i dag ligger på riksdagens bord och folkpartiets alkoholpoliliska program nämnde jag fyra punkter. Såvitt jag förslår saknas samtliga dessa punkter i den socialdemokraliska moiionen. Jag har kanske läst dåligt och tar i så fall gärna rättelse. Där sägs ingenting om en sänkning av totalkonsumtionen, och hur är det med bestämmelsen om alt man skall ha fyllt 20 år för att få handla på systembolaget? Jag påminner mig nu att man har med ett förslag om förbud mol alkoholreklam. Det är värdefulll och något som vi lackar för. Hur är det sedan med återhållsamhet att bjuda på alkohol i samband med representation? Det kanske också finns med i den socialdemokratiska moiionen. Jag kanske kan få ett besked om alla fyra punkter finns med.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr andre vice lalmannen anmälde all herr Svensson i Kungälv anhållit aU till protokollel få antecknat all han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! I skatteutskottets betänkande 1976/77:40 behandlas två motioner som jag tillsammans med några pariivänner har väckl. Den första, nr 1034, väckte jag tillsammans med Bengl Silfverstrand under den allmänna motionstiden, och den gäller elablering av systembutiker.

Vi pekar i moiionen på atl många kommuner i dag är starkt kritiska mot den restriktiviiel som systembolaget tillämpar vid elablering av butiker och all den nuvarande ordningen innebär att många människor är hänvisade lill andra kommuner för inköp av alkoholhaltiga drycker. Ofla kan det röra sig om långa avstånd atl åka.

Vi föreslår att nu gällande restriktioner för nyetablering uppmjukas så all varie kommun som i dag saknar utminuteringsställe men som ansöker om sådant skall kunna få en butik. En beredningsgrupp har arbetat med bl. a. elableringsfrågorna och lämnat förslag härom.

I proposition 108 ansluter sig departementschefen till beredningsgruppens förslag om en försiktig elablering av nya butiker. Beredningsgruppen säger sig vara medveten om att en del butiker blir mindre lönsamma men anser att renl företagsekonomiska skäl måste vika för berättigade serviceintressen.

Utskottet tillstyrker i princip förslaget och säger i sill betänkande alt

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

en väsenilig fråga är givetvis vilken ökningstakt som kommer att till-lämpas. Ulskollel konstaterar alt proposilionen inle lämnar något en-lydigt svar, och det instämmer jag i.

Utskottet biträder dock de riktlinjer som propositionen anger och som innebär en komplettering av butiksnätet där del är glesast samt försök med butiker som har begränsat öppethållande. En sådan elableringspoliiik, säger ulskollel, belyder alt kommuner som har centralort med ett befolkningsunderlag som åtminstone motiverar en butik med begränsat öppethållande kan få en sådan systembutik inom rimlig tid. På några punkter används ganska svävande formuleringar. Vad menar utskottet t ex. med "rimlig lid"?

Herr lalman! Jag tycker att motionen har fått en positiv behandling, och jag tackar för det. Jag har inte heller något annal yrkande än utskottets i denna del.

Den andra moiionen väcktes med anledning av proposition nr 108. Tillsammans med några partivänner har jag föreslagit atl ett öl innehållande 3,2 96 alkohol skulle få säljas i detaljhandeln. Denna motion har föranlell en reservation i utskottet av herrar Krislenson och Weslberg i Hofors, och jag vill härmed yrka bifall till den reservalionen.

Jag skall inte ta kammarens lid i anspråk med all motivera motionen. Valter Krislenson gjorde det i sitt inlägg, och jag vill bara understryka vad han sade om risken för alt ungdomen ändrar sina alkoholvanor till del sämre.

Herr Wärnberg förklarade i sitl anförande alt man inte kan säga nej lill ungdomens alkoholkonsumtion, och herr Wärnberg som är en klok kari vet att man inte löser dessa problem genom förbud. Tyvärr är del väl så all ungdomar vill ha någonling all dricka när de kommer samman och har sina fester. Det har i de allra fiesta fall varit mellanöl, det är vi medvetna om. Alt en del ungdomar råkat illa ut på grund av mellanölel står helt klart, men för den alldeles övervägande delen har del gåll bra. De har skött sin konsumtion utan anmärkning och ulan skador.

Jag tror precis som herr Krislenson att om det inte finns tillgång till ett gott öl så är det risk för atl starkare drycker kommer atl få ersälla della. Då ligger det nära lill hands all lältvinet tar ölets plats, detta så myckel mer som prisökningen på läitvin efler den 1 maj kommer att framstå som mycket blygsam. Jag vill därför förorda den ökade beskattning på lättvin som föreslås i reservation nr 1 och yrkar härmed bifall till denna.

Sedan tror jag, herr talman, att många riksdagsledamöter fört sig själva och andra bakom ljuset när de givit mellanölsfrågan de proportioner som den har fått. Del värsta som hände var väl när man på sina partimöten under 1976 bestämde sig för att slopa mellanölet och därmed gjorde det till en valfråga. Detla innebar alt sakfrågan aldrig fick den behandling den borde ha haft Man gick ut med en våldsam propaganda mot mellanölet som den vanliga medborgaren inte kunde genomskåda.

Det innebar alt hela den alkoholpoliliska debatten kom all röra sig

om mellanölel. En del personer bibringades den uppfattningen all om bara mellanölel kommer borl så löser vi alla alkoholproblem för ungdomen. En del andra ruskade på huvudet och tyckte att vi riksdagsledamöter var en knepig samling, som av klåfingrighet eller oförslånd - eller låt mig säga brist på kontakt med de verkliga förhållandena -beslutade att ta bort mellanölet.

I dagens debatt har man talat om olika påtryckargrupper för den ena eller andra uppfattningen. Jag skall inte göra det Jag vill emellertid bestämt påstå att när mellanölsfrågan diskuleras exempelvis ule på arbetsplatserna har man inle stort förlroende för den här beslutande församlingen. Men jag hoppas att vi, sedan vi fattat vårt beslut i dag, skall kunna angripa alkoholproblemen ulifrån de riktlinjer som skisseras i proposilionen och som utskottet har anslutit sig till. Och jag är övertygad om, herr talman, att det kommer atl bära frukt i bra myckel större utsträckning än den hittills förda debatten.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Pettersson i Helsingborg hörde nog litet grand fel när han lyssnade på milt anförande i förmiddags. Han hävdade alt jag kunde inte säga nej till ungdomens alkoholdrickande. Jag sade emellertid så här Del går inte att bara säga nej till ungdomens alkoholdrickande ulan all ha något alternativ.

Det är detta som är det väsentliga. Del går inle atl bara säga nej, ulan vi måsle ha någol bättre att bjuda ungdomarna än en fiykt bort från verkligheten. Vi måste alltså bjuda dem någonling som ger livet värde i slället för en verklighetsflykt Ell bedövningsmedel är inte det rätta då det gäller alt göra livet så rikt som möjligt.

Sedan är det den gamla vanliga historien, när del sägs att riksdagens anseende har fördärvats av att man gick ut och pratade om att mellanölet skulle borl. Ja, då var del i alla fall fråga om all la elt tag - alt la bort någonling ur handeln som var en stor sak som hade misslyckats. Men den som har fördärvat riksdagens anseende ar ju herr Pettersson, som inle kunnal hålla sina klåfingriga labbar i siyr ulan gell sig in på ett förslag med fyra tiondelar lill för att införa ell nytt öl. Det är det som håller på att fördärva riksdagens anseende.

Nu har vi fallal ell beslut Varför skulle man då aktualisera ell nytt öl igen? I stället för alt inrikla sig på de slora sakerna har herr Pettersson givit massmedia ell utsökt tillfälle att bara behandla mellanölel eller ett nytt öl och strunta i de andra frågorna. Del är liksom inle vi som bär ansvarel för det, utan herr Petterssons ansvar är vida större.

Beträffande etableringen medger jag, herr Pettersson, atl del är låt mig säga litet suddigt skrivet i propositionen och i ulskottsbelänkandet om buliksetableringen. Det står att om vi biträder propositionen - vilkel vi gör - när det gäller riktlinjerna i fråga om glesbygder osv., så bör del bli en utökning av den elablering som sker i dag. Etableringen bör alltså ske i snabbare takt Om man med rimlig tid menar fem år eller

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

någon annan tid kan jag inle svara på för ulskollel som helhet, men personligen skulle jag vilja ange gränsen fem år som en rimlig tid. Det är emellertid min personliga mening -jag har icke ett ulskollsbelänkande som säger del.

Herr PETTERSSON i Helsingborg (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag beklagar att jag hörde fel när jag lyssnade lill del tidigare inlägget. Men kvar står ändå det faktum, herr Wärnberg, alt ungdomarna har vissa vanor när de kommer samman. Del är klart atl vi i riksdagen kan fortsätta all lala vackert om alt vi skall erbjuda något alternativ. Vi kan föreslå choklad - eller mjölk eller vad vi vill - det är ju väldigt gott alt dricka. Det är emellertid inle del ungdomarna vill ha. De vill ha någonting som stimulerar, de vill prova på det här.

Vi har väckl motionen om elt 3,2-procentigt öl därför alt ungdomarna skall ha en chans att använda detta. Jag är nämligen, precis som mina medmotionärer, rädd för att vinet annars kommer att få en framskjuten plats i ungdomarnas dryckesvanor, och det skulle betyda alt vi får ett myckel slörre problem än det vi nu har.

Och om vi ser ut över våra gränser kan vi ju konstatera alt del finns öl av samma vörlstyrka som del vi har nu - mellanölet - men också starkare. Jag kan inle, mot bakgrund av de uppgifter jag har försökt inhämia, få belägg för att man har sämre vanor eller större alkoholskador i dessa länder än på de ställen där del här starka ölet inte finns.

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har också väldigt svårt för alt göra någon jämförelse när det gäller vilket land i världen som har det bäst och vilkel som har det sämst på delta område och var någonstans på den skalan Sverige ligger. Men jag tror att man ofla gör sig skyldig till elt fel när man säger all den svenska alkoholpolitiken skulle ha varit bristfällig hitintills och kanske även kommer att vara bristfällig, och alt den skulle ha försämrat vårl läge i förhållande till de länder som har de liberala alkoholreglerna. Jag tror ingalunda att situationen är sämre i vårl land än i andra länder. Jag tror snarare att i förhållande lill Vinländerna är vår alkoholsituation betydligt bättre; sjukdomstillstånden är sämre och dödsfallsriskerna är betydligt större i dessa länder än i vårt land.

Sedan till frågan om ungdomens vanor. Ungdomen hade inle dessa vanor före 1965. Det var inte ungdomen som skrek om ett nytt mellanöl, utan det var hell andra kretsar som ville ha ett mellanöl. Man ville ha en måltidsdryck, sade man. Sedan har man försökt hindra ungdomens vanor med halvdana åtgärder som ett frivilligt 18-årsförbud, elt obligatoriskt 18-årslorbud som inte har följts eller har följts myckel bristfälligt osv. Del är de äldre som har gett ungdomen dessa vanor.

Om del inle finns någol mellanöl att köpa tror jag, som herr Pettersson, all några kommer att forlsälla med starkare drycker. Men, som jag sade förut, om man fortsätter atl ha livsmedelshandeln öppen för en stark

alkoholdryck som mellanöl kommer den gruppen att bli större och slörre som går över först till vin, sedan till sprit och sedan kanske till ännu värre saker. Det är för att stoppa detta som vi måste ha borl mellanölet ur handeln. Varför kan vi i rimlighetens namn inte försöka? Vi kan väl försöka, liksom vi gjorde av andra skäl under krigsåren, att gå ned till 2,8. Del gav ell utomordentligt gott resultat. Varför kan vi inte göra ett försök nu? Varför skall vi bråka om dessa fyra tiondelar?

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr PETTERSSON i Helsingborg (s) korl genmäle:

Herr talman! Jag har botaniserat i ulredningar och yttranden om alkoholpolitiken. Jag har inte någonstans fått något belägg för att det är som herr Wärnberg säger när del gäller mellanölet. Man kan i en ulredning få fram all årtalet 1965 har betytt väldigt mycket för ungdomens dryckesvanor. Della las sedan borl i nästa mening genom en annan tolkning av förhållandet.

Men vi gissar ju hela tiden, vi vet inte vad vi hade fått i stället om vi inte fått mellanölet 1965. Man tar till intäkt för att mellanölet har ställt till en massa bekymmer därför alt några människor som har misslyckats med mellanölel drar omkring på gator och torg med sina ölkassar. Jag har försökt analysera det också, och jag har kommii fram till en bedömning - visseriigen mycket subjektiv - att man använder mellanölet för all späda på en tidigare alkoholkonsumtion. Man har alltså druckit starksprit och tar med en kasse mellanöl när man går ut - det kan man mera obehindrat dricka på allmän plats. Jag tror alt det ligger mycket i detta. Det är de som är beroende av alkohol som gör så.

Därför vill man la bort ett gott öl för alla de människor som sköter detta alldeles ypperiigt och som tycker alt del är gott med elt glas öl. Del är att vara klåfingrig.

Herr andre vice talmannen anmälde att herr Wärnberg anhållit att till protokollel få aniecknat all han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

Herr OLLÉN (m):

Herr talman! Dagens alkoholpolitiska debatt liksom utskottets betänkande och den alkoholpolitiska propositionen präglas i stor utsträckning av en tro på restriktioner som ett verksamt medel för att minska alkoholmissbruket Det är en tro på förbud och restriktioner som ett sätt att minska problemet för de utsatta grupperna och att styra in alkoholkonsumtionen i en ny och bättre riktning. Det alkoholpolitiska beslut som i dag kommer att fattas med stor majoritet kommer att ligga väl i linje med den alkoholpolitik som tidigare har förts i detta land. Beslutet kommer inle alt innebära några större nyheler.

Det är möjligl att restriktioner och förbud kan leda till resultat Men man kan ifrågasätta om det inte är en förändrad attityd, en i grunden ändrad inställning, till alkoholen som erfordras. I min motion 1536 har jag dristat mig att framföra synpunkten att den mest angelägna långsiktiga

7 Riksdagens prolokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

strävan inom det alkoholpolitiska området inte borde vara atl sänka den totala alkoholkonsumtionen utan i stället att i så hög grad avdramatisera bruket av alkohol och i så stor utsträckning lära människor alt handskas med alkohol på ett förnuftigt sätt att alkoholmissbruket kraftigt skulle kunna minskas. Målsättningen skulle alltså bestå i att ändra det nuvarande dryckesmönstret Jag frågar mig om det inte vore möjligt att i Sverige, liksom i en del andra länder, införa ett dryckesmönsler som gjorde att vi inte behöver vare sig företeelsen eller ordel "supa". Jag skall dock inte nu yrka bifall till min molion 1536. Skulle den alkoholpolitik som vi i dag beslutar om inte visa sig leda till önskat resultat finns det all anledning att här återuppta en diskussion om alkoholpolitikens långsiktiga inriktning.

En fråga som dock riksdagen i dag bör fatta beslut om är en anpassning av åldern för inköp på systembolag till myndighetsåldern,

I denna riksdag har beslut fattats om att myndighetsåldern skall vara 18 år. Vid 18 års ålder har alltså en människa full rättshandlingskapaciiet. Vederbörande har rösträtt, kan gifta sig, har oinskränkt möjlighel att göra testamente, kan driva näring utan tillstånd av förmyndare, kan förfoga över sin ekonomi på det vis hon eller han själv önskar. En person som är myndig är alltså över huvud taget en fulll självständig person och skall så vara. Till yttermera visso anses den som är myndig vara kapabel att företräda svenska folket som kommunfullmäktigeledamot, landstingsledamot och ledamot av riksdagen. En enda sak kan den myndige dock inte göra förrän hon eller han fyllt 20 år. Vederbörande får inle köpa en fiaska vin på systembolaget. Detta förhållande är enligt min uppfattning helt orimligt. Har riksdagen beslutat om en myndighetsålder får man också följa sitt eget beslut konsekvent på olika punkter. Del kan inte försvaras alt på det vis som nu föreslås av utskottet göra elt avsteg från myndighetsåldern.

Vi har i vår lagsliftning olika åldersgränser. Det kan finnas fördelar med ell sådani system. Eri successiv upptrappning av skyldigheter och rättigheter som svarar mot den tilltagande mognaden hos unga människor är motiverad. Ett exempel på en ur en sådan synvinkel rimlig åldersgränsindelning är rätten all köra moped vid 15 års ålder, lätt motorcykel vid 16 och bil vid 18 års ålder. I elt system med differentierade åldersgränser bör dock en princip gälla oinskränkt. Den som uppnått myndighetsålder är och skall anses som vuxen. Om man inte anser atl personer som uppnått myndighetsåldern genomsnittligt sett är mogna, lika mogna som den övriga vuxna befolkningen, bör man naturligtvis kräva en höjning av myndighetsåldern. Nu har vi emellertid en myndighetsålder och den är 18 år. Att i del läget urskilja inköp på systembolaget som något så utomordentligt ansvarskrävande att det går utanpå samtliga de befogenheter som är knutna lill myndighetsåldern är naturiigtvis inte möjligl all på något rimligt säll försvara. Del är dessutom alldeles klarl alt en sådan särskiljning jusl av rätten att göra inköp på systembolaget dramatiserar den rätten i alldeles särskill hög grad.

Herr lalman! Jag nämnde tidigare, och det är ju väl känt, att den som är myndig kan bli ledamot av denna kammare. Det kan starkt ifrågasättas om respekten för Sveriges riksdag och respekten för visheten i de av oss fattade besluten ökar om vi genom ett beslut i dag markerar att vi anser att det kräver större omdöme, mer ansvar och en högre levnadsålder atl få göra ett inköp på systembolaget än att bli ledamot av denna kammare.

Jag ber atl med det sagda få yrka bifall till motionen 1976/77:238.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag skall tala för motioner som pläderar för ett bevarande av oktrojsyslemet i de kommuner som anser sig behöva detta vapen för aktivare insatser i alkoholpolitiken. Jag kommer i mitt inlägg att särskill beröra förhållandena i Stockholm. Därmed utesluter jag självklart inte att samma behov av ett oktrojsystem kan föreligga i andra kommuner där problemen är likartade.

Vi skall komma ihåg alt oktrojprövningen ger kommunerna möjligheter all ha ett starkt inflytande över restaurangbranschen och tillståndsgivningen för servering av sprit, vin och slarköl. Herr Karisson i Huskvarna konstaterade lidigare i debatten att oklrojen i huvudsak är ett Stockholmsintresse. Det är naturiigtvis riktigt. I Stockholm bedömer politikerna - alla kategorier - oktrojprövningen som både betydelsefull och nödvändig för att komma till rätta med de allt tydligare avarterna inom restaurangetableringen.

Stockholm som stad får en alltmer internationell prägel och olika aktiviteter och verksamheter påverkas av de strömningar som kommer ulifrån. Vi kan varie dag läsa i tidningarna om ekonomisk brottslighet och olika illegala verksamheter. Människor utnytrias hänsynslöst av kapitalhungriga profitörer helt i spekulativt syfte. Det är en utveckling som blivit alltmera märkbar under senare år och som växt ut lill ett stort socialt problem i dagens läge. Från 1970 och framåt har de rent kriminella inslagen satts alltmer i syslem, och starka krafter tycks stå bakom.

Det finns en ekonomisk brottslighet med förgreningar inom bl. a. fastighetsbranschen och restaurangnäringen. Häleri, koppleri, ungdomspros-titulion, narkotikamissbruk och narkotikahandel breder ut sig. Det är ett allvarligt socialt och samhälleligt problem som vi inte stillatigande kan åse. Enskilda människor slås brutalt ut ur den sociala gemenskapen. De socialt drabbade möter ett hårt öde, avlägset från all mänsklig kontakt och värme. De starka kapitalintressena - de svarta pengarna - aktar sig inle för all utnylria och hårdexploatera i första hand ungdomar.

Erfarenheterna från Stockholm visar att restaurangbranschen har kommit atl spela en central roll i detta sammanhang. Prostitution, ungdoms-prostitution, förekomsten av s, k. bulvaner, tvättning av svarta pengar, narkotika och koppleri är i dag olika inslag som man har pekat på skulle förekomma på sina håll inom restaurangbranschen. Stora pengar satsas i nya och påkostade restauranger. Detta trots att förutsättningarna för

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

100

krogarna all bli goda affärer uppenbart måste vara dåliga eller obefintliga enligt fackmännens egen utsago. Del är en fingervisning om att svarta pengar slussas in i restaurangverksamheten. Konkurserna i restaurangnäringen är många. Folk som på nära håll följer den här verksamheten frågar sig om det över huvud tagel är meningen alt förelagen ens skall gå ihop. Del har blivit tuffare tag inom reslaurangnäringen.

Men Stockholm har också blivit tuffare och mött de angivna avarterna med ökade resurser vid kontroll och övervakning av alt reglerna för tillstånden efterlevs. En krog har nyligen föreslagits få sina utskänk-ningsrälligheter indragna på grund av narkotikaproblem. Vi känner till vad som hänt med Sheraton och Strand. Ungdoms- och fiickprosliluiio-nen har fåll florera frilt och ogenerat. Samtidigt går medlemmarna i Hotell- och reslauranganställdas förbunds Slockholmsdistriki till hårda angrepp mol reslauranger som sysiemaliski säiter sig över de regler och lagar som gäller oss andra i det svenska samhället: man vägrar förhandla, vägrar belala semesterersältning. En reslauranginnehavare har under två år gjort fyra konkurser. I sin remiss i samband med oktrojprövningen har facket krävt "all tillståndsgivningen bör ulformas på ett sådani säll all trivsel och ordnade förhållanden främjas". Del är en målsättning som de flesta kan ställa sig bakom.

Herr talman! Detla är en bild av Stockholm som något återspeglar den strukturförändring som skett inom restaurangnäringen och som främst beror på nyetableringen sedan börian av 1970-talet. När de osunda spekulativa intressena breder ut sig, drabbas också den seriösa reslaurangnäringen, som ju helt naluriigl står ulanför akiiviieler av delta slag. Det ligger därför i allas intresse atl skapa ett skydd mot de inlressen som försämrar restaurangnäringens anseende.

Vid kraftmätningen mellan de restauranginlressen som jag nämnl och de kommunala myndigheterna i Stockholm har kommunen genom en ökad satsning och stärkt av oklrojen kunnat vidla en rad ålgärder för att komma lill rätta med problemen. Oklrojen är del verktyg som man vet biler på restaurangnäringen och som ger kommunen ett övertag. Del vet också restauralörerna.

Det är från det utgångsläget som vi skall bedöma regeringens sorgliga förslag att oklrojen skall upphävas och att länsslyrelserna skall överta väsenlliga uppgifter på det alkoholpoliliska området Jag lyssnade mycket noga på socialministern då han berörde kommunernas ansvar. Han talade om förstärkningen av handläggarriänsterna vid länsstyrelserna, om att öka resurserna för kraftfulla ingripanden som hittills varit alllför otillräckliga och om atl begränsa alkoholmissbruket Han hyste en slark förhoppning om atl denna satsning skulle vara av förebyggande karaktär. Allt delta kan man förslå. Men socialministern sade ingenting om atl han nu övergår från kommunalisering till centralisering. Del är effekten av alt man tar bort oklrojen.

Skatleutskottet har ställt upp på regeringens villkor. I elt läge då exempelvis Stockholms kommun bedömer det som absolut nödvändigl all

behålla oktrojsyslemet skall del bort. Det kommunala vetot överflyttas på länsstyrelsen. I stället för att man skall ha möjligheter till snara kommunala åtgärder byråkratiseras det hela genom handläggare på länsstyrelsen. Är inte kommunen nöjd med länsstyrelsens åtgärder, kan beslutet överklagas hos socialstyrelsen. Det finns ingen hejd på vad kommunen kan göra - allt prydligt och ordentligt inplanterat i byråkratins och för-halningens långsamma irrgångar.

Mot detta slår en enig kommunstyrelse i Slockholms kommun, mot detta Slår ett enhälligt socialutskott i riksdagen, mot detta står all den erfarenhet som handläggare av sociala problem i Stockholm har tillfört debatten, mol detta slår den fackliga rörelsen inom restaurangbranschen, vars medlemmar far illa av de avarter inom branschen som jag har påpekat, mol delta slår hela den seriösa delen av restaurangbranschen i Stockholm, och den är betydande.

Vår fråga till riksdagen är klar och entydig: Varför inle ge kommunerna frihet och ansvar all själva få avgöra om de vill ha oktrojsyslemet kvar? Varför skall vi på centralt håll sätta oss över en fullständigt enig lokal opinion och i slällel eftersträva uniformitet i en fråga där de lokala förutsättningarna är så helt olika kommuner emellan? Del är atl snöra av de lokala initiativen som vi i andra sammanhang bedömer som så yllerst värdefulla i den representativa demokratin.

Det flnns tre motioner i della ärende med samma krav inför riksdagens behandling av skatteutskottets betänkande nr 40. Det är motionerna 1483, 1500 och 1513. De företräder kända synpunkler på det här området och redovisar förhållandena sådana som man upplever dem hos moderaierna, folkparlislerna och socialdemokraierna i Slockholm. Jag vill med hänvisning till dessa synpunkter inför kommande voteringar framställa följande yrkande: alt riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:1483 av fröken Littmarck, 1976/77:1500 av herr Lindkvist m.fl. och 1976/77:1513 av fru Andrén saml med avslag på yrkande 13 i moiionen 1976/77:1528 av herr förste vice lalmannen Bengtson m. fl. hos regeringen begär förslag till lagstiftning innebärande all kommunerna ges laglig rätt att falla beslut om ett bibehållande av det s. k. oktrojsyslemet i ulskänkningsfrågor.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

I detta anförande instämde herr Hellström (s).

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lindkvist har här givit en skrämmande bild av förhållandena på restaurangerna i Stockholm. Men dessa förhållanden har ju uppstått medan oktrojsyslemet har tillämpats. De kan då rimligtvis inte användas som argument för att vi måsle behålla oktrojsyslemet Dessutom skall ju en okirojprövning ske i år för den närmaste fyraårsperioden, och del är ju inle meningen att resultatet av den prövningen skall ogilligförklaras. De nya bestämmelserna träder i kraft fr. o. m. årsskiftet, och delta år sker prövningen alltså enligt den gamla metoden.

101

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

När vi i skatteutskottet nu tillstyrker propositionen utgår vi ifrån att kommunerna med större uppmärksamhet än lidigare skall följa de akluella förhållandena inom restaurangbranschen och göra ingripanden inle bara vart fjärde år utan så snarl det visar sig att misshälligheter föreligger.

När del gäller tillstånds beviljande vill jag peka på att det nu är länsstyrelsen som beviljar tillstånden och all del kommer att förbli så också i fortsättningen. Det kommunala vetot avskaffas dock. Men vi utgår då från - och del har vi understrukit starkt i utskottels skrivning - att i de fall där kommunen kan visa atl det verkligen finns anledning till anmärkning skall länsstyrelsen givetvis också beakta delta.

Jag kan inte tänka mig all slopandet av oktrojsyslemet skulle förvärra förhållandena. Jag är snarare övertygad om att det med den nya ordningen, om kommunerna inriktar sig på sin väsentliga uppgift, kommer att fungera bättre än tidigare. Sämre än det nu är i Stockholm under oktrojperiodssystemet kan tydligen förhållandena inte bli.

Jag vill i det sammanhanget understryka att jag har stor aktning för de ingripanden som gjorts av de sociala myndigheterna i Stockholm under den senaste tiden. De skulle bara ha kommit långt förr.

102

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag har i mitt inlägg förklaral hur angeläget det är från Stockholms synpunkt att kommunen får behålla oktrojsyslemet. Nu säger herr Andersson i Knäred att det som jag har påtalat ju har inträffat under den tid som oktrojsyslemet tillämpats, och det är hell riktigt Det har inträffat mycket snabba förändringar inom restaurangnäringen i Stockholm, och därför har kommunen också mobiliserat ökade resurser för att lösa de sociala problem som följer i spåren av en klarl försämrad restaurangbransch.

Mol herr Anderssons i Knäred erfarenheler av oktrojsyslemet står i dag hela den samlade expertisen i Stockholm, över alla poliliska partier, hela den gruppering som sysslar med den sociala verksamheten och hela den seriösa delen av restaurangbranschen för alt ta några exempel. Jag tycker att man skall vara litel försiktig när man lar bort ett system i kommunen, som kommunens innevånare och politiska ledning själva anser nödvändigt för att kunna lösa viktiga uppgifter.

Sedan sade herr Andersson alt nu är det ju också länsstyrelserna som ger tillstånd. Ja, i dagsläget ger de tillstånd på kommunens villkot I fortsättningen kommer de att ge tillstånd på länsstyrelsens villkor. Del kan uppslå osämja mellan länsstyrelsen och kommunen. I de fallen kan kommunen gå vidare till socialstyrelsen och överklaga elt länsstyrelsebeslut. Vem riänar på denna långhalning av ärendena om inte de oseriösa branschägare som nu kommii in i bilden i Slockholm på ett alldeles speciellt sätt? Nej, vad som sker med ett beslut - om riksdagen följer regeringen och utskottet - det är att den nu återkommande omprövningen av samtliga utskänkningstillstånd försvinner Herr Andersson har missuppfattat och tror alt del bara görs en omprövning

vart fjärde år. Det är då det görs en total prövning. Men man följer ju verksamheten månad för månad, höll jag på att säga, för att kunna gripa in med olika åtgärder, som man har gjort i Stockholm.

Möjligheterna för kommunerna till en samlad prövning av antalet restauranger och lokaliseringen av dessa försvinner. Länsstyrelserna och socialstyrelsen blir de instanser som har rätt att inskränka givna tillstånd. De statliga myndigheterna är inle bundna, som nu är fallel vid oktrojprövningen, av vad kommunerna anser i de konkrela fallen, och utskottets förslag innebär att kommunalpolitikerna förlorar rätten all bestämma över givna utskänkningstillstånd. Det är den direkta praktiska effekten av om riksdagen följer skatteutskottets förslag.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr ANDERSSON i Knäred (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är ju på del sättet alt det nu är vikligare än någonsin för kommunerna att kontinueriigt följa utvecklingen på det här området, göra ingripanden och aktualisera frågor om det verkligen inträffar någonting. Vi menar väl att under oktrojsystemels tid har det blivit för slentrianmässigt Man har inriktat sig på prövningen vart Oärde år, och dessemellan har det skett alltför få ingripanden - det visar väl inte minst silualionen här i Slockholm.

Jag tror att del nya systemet kommer att bli till det bättre. Men det är alldeles givet att det här finns en tro på ömse håll. Den ena sidan tror alt det blir bättre. Den andra sidan tror att del blir sämre. Vi får väl se sä småningom. Under de närmaste fyra åren gäller ju i alla fall den okirojprövning som sker i höst. Men under den liden är det utomordentligt viktigt all de ingripanden som kan aktualiseras verkligen görs av kommunala myndigheter, och jag är övertygad om att länsstyrelserna kommer att vara lyhörda för kommunernas uppfattningar och åsikter.

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är ju rikligl som herr Andersson i Knäred säger alt tro står mol tro. Men här finns också ett annat inslag i debatien som borde tillmätas viss betydelse - den kommunala erfarenheten i Stockholm. All den erfarenhel som vunnits framför allt under senare år av försämringen inom restaurangbranschen tas del ingen hänsyn till när riksdagen skall behandla de här frågorna.

Det är viktigare än någonsin, säger herr Andersson, alt kommunerna ägnar dessa frågor uppmärksamhet. Det är riktigt Men när nu riksdagen uppenbarligen står i beredskap atl ta ifrån exempelvis Stockholms kommun oktrojsyslemet så försämras ju Slockholms möjligheter att följa upp den kontrollverksamhet som bedrivs i dag allt intensivare i denna kommun. De möjlighelerna försämras ju. Herr Andersson får ursäkta, men jag hävdar med bestämdhet att all denna politiska erfarenhet i Stockholm väger mycket tyngre än de teoretiska resonemang och förhoppningar pä länsstyrelserna som utvecklas såväl i regeringens proposition som i skat-

103

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

teutskottets betänkande. Och del är från den utgångspunkten jag menar att oktrojsyslemet i sig självt också är preventivt. Det systemet skall bort, allt skall placeras i länsstyrelsen, och om man inte kommer överens skall man gå till socialstyrelsen för att klara upp problemen i Stockholm. Detta strider, herr talman, emot del resonemang om decentralisering och om att överföra till kommunerna de uppgifier som dessa är bäst lämpade för all lösa som bl. a, herr Andersson i Knäred strider för i så många sammanhang i den poliliska debatten.

104

Herr JOHANSSON i Skärslad (c):

Herr talman! 1965 var mitt första år som riksdagsledamot, och då hade jag i del gamla riksdagshuset milt första möte med dåvarande finansministern Sträng, När finansministern då lade fram propositionen om att införa mellanöl dristade jag mig som ny i riksdagen både all yrka avslag på proposilionen och att föra debatien. Då ansågs jag antagligen som en säriing, men nu har vi den debatten, herr Sträng.

Mycket har sagts i denna debatt som man kan ansluta sig till, och jag vill särskilt understryka vad herr Carishamre anförde. Jag hoppas att många kommer atl läsa och begrunda hans inlägg. Han tog upp det som också jag hade tänkt beröra, nämligen frågan om skolan. Skolan är det område som är det viktigaste när del gäller atl vidta åtgärder. Det är i skolan som ungdomar myckel lidigl böriar all använda alkoholhaltiga drycker, och för många leder delta fram till missbruk. Förhållandet i skolan och utanför skolan är i dag sådant alt vi inte kan låta del fortsätta längre. Jag har samtalat med flera ungdomar, och de har sagl att de aldrig hade tänkt alt böria dricka mellanöl, men de kände sig tvingade till del inte minsl när de böriade på högstadiet.

Det finns tre grupper av människor i vårl land, och i någon av dem hör vi hemma allesammans.

För del första är det de många av oss som använder alkoholhaltiga drycker. Man kan i dag ställa en viklig fråga: Varför använder man alkoholhaltiga drycker? Ingen kan väl lämna ett tillfredsställande svar. Är det en sed som följer släkte efter släkte? Är det så alt nutidsmänniskan är så olycklig att hon behöver dessa medel lill flykt från verkligheten? "Min enda möjlighet till tröst när livets svårigheler kommer, det är flaskan", sade någon till mig. Är det så vi känner del? Del är beklagligt om vi har misslyckats så i vårt samhällsbyggande, alt flaskan är människors enda tröst när de kommer i nöd och svårigheter. Känner vi inte mer medmänsklighet, har vi inle mer lid än så för dessa olyckliga människor?

Man menar alt när vi inte har något tillfredsställande svar på de här frågorna, så är det svårt alt göra någonling. Men jag skulle vilja säga till alla dem som har den uppfattningen och som påstår att man måste söka efter orsakerna lill varför folk dricker, att om man anser atl vi måste bortse från missbruket och i stället leta efter bakgrunden, så blir det samma sak som om en brandkår inte vill släcka en brand förrän

man känner till brandorsakerna. Mottaglighetsfaklorerna är vikliga, men missbruket uppkommer inte av dem utan av all man börjar använda ett beroendeframkallande medel.

För det andra flnns det de som avstår från att använda alkoholdrycker, nämligen nykterister. Hur många är de? Jag har de senasie dagarna sett alt man har räknat ut att de inle är så många. Då har man räknat med dem som tillhör nyklerheisorganisalionerna, men man glömmer bort alla dem som flnns inom kyrka och frikyrka och alla de föräldrar - inte minst mödrar - som bär bekymmer för sina ungdomar som använder alkoholhaltiga drycker. Del är många fler än vi tror som säger nej till dessa giftiga drycker

Jag hör till nykleristerna, och om jag skulle motivera detta skulle jag vilja svara - jag vill passa på tillfället att i denna talarstol få säga det - atl jag är så tacksam för att min mor när jag var pojke och jusl skulle böria tonåren en gång talade personligen med mig - hon riatade inte på oss - och sade: "Hör du, Sven, lova mig atl du inte använder flaskan! Du skall inte svara högt, ulan du får svara inombords." Det gjorde jag, och det löfte som jag gav inombords har jag hållit genom åren. Jag är tacksam för mödrar som kan lala så lill unga människor när de skall gå ut i livet.

Det som gör att jag är nykterist är atl jag vill känna solidaritet med alla dem som inte kan klara alkoholen. Även om jag skulle göra del, vet jag alt det är så många som inte kan det, och jag är beredd alt säga nej till alkohol för alt vara solidarisk med dessa olyckliga och -av anledningar som jag inle känner - svaga människor som misslyckas.

Vidare har jag nu i 35 år arbetat bland människor som har misslyckats. Nykteristerna är ju fiender till spriten, men de är myckel barmhärtiga mol dem som inle har klarat den. Jag är med ute och arbetar om kvällarna med atl ta hand om sådana olyckliga människor - men varför är det så få som använder alkohol måttligt som vill vara med i del gängel? Del är en fråga som skall slällas från denna lalarstol. Jag hoppas alt de som har försvarat de här dryckerna så inlensivi i dag verkligen släller upp och känner sill ansvar när det gäller att hjälpa dem som misslyckats i samhället.

Jag har några gånger här i huset ofrivilligt kommit att lyssna till något som jag också vill nämna. Riksdagsmännen är ju guider för slörre eller mindre grupper, och när jag har stått och sett på programmet för nästa dag har jag ibland märkt all någon pekar på tavlan med de olika grupper som finns här och säger: Och så finns det två nyklerhelsgrupper. Varför del finns del förslår jag inle, men del är så. Och de där nykleristerna, säger man, är överrepresenterade här i riksdagen.

Jag måste fundera en stund över vad man menar med all nykteristerna är överrepresenterade i riksdagen. Jag log för givet att det inte var någol negativt att vara nykterist när man kommer in i riksdagen, jag trodde atl det var ell plus, och jag tror att de många väljarna också ser det så, Inle behöver vi göra sådana värderingar bland vårt folk; om vi skulle

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

105

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

106

fortsätta det resonemanget skulle vi hamna i diket totalt.

Den tredje gruppen i vårt samhälle är de alkoholskadade, I dag är de bortåt 400 000, De som har gjort undersökningar - det är inte olycks-profeter, utan det är realistiska bedömare - har räknat med att vi om några år är framme vid en miljon alkoholskadade i vårl land. Jag frågar: Orkar samhällel med detta, ekonomiskt och ur vårdsynpunkt? Inom landstingen frågar man sig i dag hur vi skall klara av denna del av vårt vårdansvar i samhället.

Men vilken grupp vi än tillhör är vi alla överens om all detta är vårt största sociala problem, ett problem som bara växer. Och vilka ålgärder skall vi vidla? Något måste göras - det behövs små och stora ålgärder. Att vi tar bort mellanölet är ett litet steg i det stora sammanhanget, men ändå elt positivt steg, inle minst med tanke på de unga.

Det är vården som misslyckats, och det är elt mycket viktigt område. Jag skulle vilja säga att mycket av det som pågår är dyrt och ineffektivt. Vi måste från samhällels sida mer inrikla oss på atl la hand om människorna personligt och hjälpa dem i deras svårigheter. Jag skulle kunna ge många exempel på hur man kan hjälpa människor - jag har ganska många sådana exempel genom mitt arbete under åren.

Tillsammans med herr Nilsson i Agnas har jag väckl en motion. Utöver det som man försökt få fram i propositionen och del ulskollsbelänkande som föreligger i dag har jag anfört någol som jag också vill ta upp i den här debatten.

När det gäller att komma till rätta med alkoholmissbruket kan fiera vägar anvisas, även om ingen på förhand kan betecknas som den bästa och effektivaste. Under alla förhållanden måsle informationen om riskerna med alkoholbruk intensifieras, i synnerhet bland barn och ungdom, så alt den får minst samma omfattning som t ex. kampanjen för tra fiksäkerheten. Det måste stå klart för varie barn i vårt land alt alkoholen är ett gift och att bruk av den medför risk för beroende av giftet och risk för all andra gifter och droger kommer in i bilden. Del gäller atl i denna informalion eftersträva atl den posiiiva attityden och den kommersiellt betingade glorian kring alkoholförtäring avlägsnas i vårt land och ersätts av samma skarpa reaktion som nu vänder sig mol bruket av narkolika.

Del är nämligen hell ovedersägligt att del är den utbredda alkoholseden i sig själv, förknippandet av alkohol med fest och högtid, som ger spriten dess glans och gloria och som insveper dess skadliga verkan och de stora riskerna i ell dunkel. Det är svårl all se hur denna gloria kring alkoholen skall kunna avlägsnas ulan atl själva seden och förknippandet av alkohol med fest avskaffas. Den svenska villigheten all godta berusning som normal vid vissa tillfällen är i högsta grad onormal. Visserligen har denna positiva syn på alkoholen tusenårig hävd i vårt land, men icke desto mindre måste den bort om vi skall få ell sundare och sociall bättre samhälle. Den har inneburit och innebär alltfort en nationell fara som medför både kulturell och demokralisk förnedring.

Det är klart att exemplets makt är oerhört stor. Därför måste inte minst de många inslagen av skålande och drickande i TV borl. I filmer och andra program förekommer bruket av alkohol i en sådan omfattning alt del ger barn och unga den felaktiga uppfattningen att spriten hör lill vårt dagliga liv och i synnerhet till festen, all man måste ha alkoholen med sig för att skapa trevnad och glädje.

En intressant fråga är om den som åstadkommer skada under alkoholpåverkan bör få svara för skadeersättningen själv genom lämpliga anordningar på försäkringssidan. I nuvarande lagstifining, framför allt ira-fikskadelagen, inverkar alkoholpåverkan under vissa förhållanden såväl på rätten lill ersättning för egen skada som på betalningsskyldigheten för skada som vållats annan. Det kan behöva undersökas om mera allmänna principer bör införas, innebärande alt en person som är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel får finna sig i alt bära kostnaderna för skador som han åstadkommer. Möjlighelen att införa en mera generell försäkringsanordning täckande skador på det akluella området bör utredas.

Många människor har kommit loss från sin alkoholism, och det borde vara mera intressant att undersöka på vilka vägar man kan komma loss. Docent Bejerot, som i tolv år har sysslat med sådana här problem, nämner tre möjligheter lill räddning undan alkoholism. Han säger bl. a.: "Den

andra möjliga vägen är en religiös upplevelse . Jag har sett lOO-tals

fall där frälsningen på ell ögonblick förvandlat alkoholister och narkomaner. Och ingen läkare i världen har sedan kunnat se några spår av del som varil."

Vi vill stödja Länkarna i deras arbete, vi vill stödja ungdomsorganisationerna och ge dem anslag, vi vill stödja nyklerheisorganisalionerna men vill vi också ställa oss bakom de krafter som med uppoffrande av sin fritid går ul till dessa människor och erbjuder dem vägen till räddning genom en religiös upplevelse?

Man talar om att det är restriktioner som vi skapar. Ja, lål oss säga atl vi lever i ett restriktivt samhälle, där det finns så mycket som begränsar oss. Varför skall vi inte också på del här området kunna skapa restriktioner som är till fromma för människorna?

Del är så som någon har sagt: Det är barmhärtigt alt bygga elt sjukhus vid bergets fot och la hand om dem som har fallit, men det är barmhärtigare att bygga ell stängsel vid bergets krön så au de inte faller ned.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Fru ANDRÉN (fp):

Herr lalman! En hel del av de molioner som behandlas i det här belänkandet har ju varil remitterade lill såväl social- som skatieulskoitet. I regel har också utskotten kommit lill samma slutsatser. Del är bara i någon fråga, tror jag, som de båda utskotten har olika uppfattningar, och det gäller i vart fall avskaffandet av oktrojsyslemet I proposilionen har ju föreslagils att delta skall avskaffas.

Som vi redan hört är vi tre riksdagsmän på Stockholmsbänken som

107

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

108

i olika molioner tagit upp den här frågan, nämligen fröken Littmarck, herr Lindkvist och jag. Del råder enighet inom samtliga poliliska partier i Stockholms kommun om atl vi bör ha kvar oktrojsyslemet. Del är i hög grad en social fråga, vilket socialutskottet tydligen också förstått. Trols vad herr Andersson i Knäred sagt i sitt replikskifte med herr Lindkvist vill jag uppehålla mig någol vid oktrojsyslemet

Skall vi kunna komma till rätta med de stora sociala problem vi har i Slockholm och som delvis sammanhänger med restaurangbranschens inriktning och förändring är det av stort värde atl ha möjligheten atl en gång vart fjärde år ompröva alla tillstånd när det gäller servering av alkoholhaltiga drycker. Som vi redan känner till har vi en överetablering av restauranger i Stockholm. Del blir lätt en stark lendens lill en fortlöpande ökning av antalet serveringstillstånd allteftersom nya restauranger öppnas. Knappast någon har kunnal undgå atl höra talas om de missförhållanden, både nyklerhetsproblem, prostitution o. d., som råder på vissa Stockholmsreslauranger och hotell och som också har uppmärksammats i pressen de senaste veckorna och som herr Lindkvist tidigare berört här.

På flera reslauranger har socialförvaltningens utskänkningsgrupp således kunnal konstatera hur utskänkning skett även till berusade personer och lill minderåriga. Matsortimeniel har inte heller varit av den omfallning som krävs av de reslauranger som skall få servera spritdrycker. De seriöst drivna restaurangerna, som uppfyller alla föreskrifter och bestämmelser, har fått allt svårare att klara sig i konkurrensen! Hotell-och reslauranganställdas förbund föreslår t o. m. alt tillstånden dras in för ett hundratal reslauranger därför atl de nekar all träffa avtal. På grund av övereiableringen och den hårda konkurrensen har man lydligen inle råd alt betala avialsenliga löner eller sociala försäkringar för sina anslällda ulan ulnyUjar på elt icke godtagbart sätt ofta invandrare och gästarbetare som personal. Många reslauranger byter också ofta ägare och konkurserna inom branschen är många.

Vissa stadsdelar, bl. a. Gamla stan, har alllför många reslauranger och del hörs ofta klagomål från de hyresgäster som bor i närheien av restaurangerna. Men framför allt försummas lätt den alkoholpoliliska bedömningen när man fattar beslut om en eller ell par krogar i taget! Det skulle verkligen inte bli bällre om oktrojsyslemet avskaffades. Konsekvenserna av en sådan politik, som tyvärr tidvis förls i Slockholm, som herr Andersson i Knäred antydde, drabbar hårt, men vid en ny oktroj-period har man dock fått möjlighel alt anpassa det tolala antalet utskänkningstillstånd till vad som är socialpolitiskt acceplabell. Och nu är det mer aktuellt än någonsin med en generell åtstramning av utskänk-ningspolitiken i Slockholm.

Slockholms kommun har utöver sill remissyttrande över APU också skrivii till socialdepartementet beträffande beredningsgruppens förslag, och samtliga politiska partier slår bakom bl. a. följande yiirande, som jag som en sammanfattning av det här avsnittet vill citera, efiersom

skatteutskottets talesman tydligen är mycket iveksam:

"Oktrojsyslemet är en viktig del av en aktiv alkoholpolitik från kommunens sida. Gruppen föreslår alt oktrojperioderna avskaffas, Stockholms kommun framhöll i remissvaret på alkoholpoliliska ulredningen att ett slopande av oktrojsyslemet medför klart försämrade möjligheter till aktiva alkoholpolitiska insatser för kommunen, Detla är särskilt allvariigt för Stockholm med sina speciella förhållanden med ett stort antal serveringstillstånd och med ständiga förändringar i fråga om serveringsrörelsens förutsättningar, struktur och inriktning. Mot denna bakgrund är det av stort värde med en samlad bedömning av alla utskänkningstillstånd. Endast oktrojsyslemet medger detla och bör därför bibehållas. Om ett slopande av oktrojsyslemet ändock slutligt skulle föreslås bör emellertid oktrojprövningen kvarstå i storstadsområdena. Den ekonomiska brottslighetens utveckling på senare tid med förgreningar inom bl. a. restaurangnäringen talar också för denna lösning.

Ett avskaffande av oktrojprövningen innebär att inflytandet i alkoholfrågor försvagas för kommunen och de folkvalda och all del sker en centralisering till tjänstemannaplanet hos länsstyrelserna. En sådan utveckling står i direkt motsatsförhållande till strävandena att vidga och fördjupa den kommunala självstyrelsen."

Utskottet och Slockholms kommun har alltså olika uppfattningar när det gäller möjligheterna för kommunerna att utöva sitt inflytande på serveringsfrågan om oktrojsyslemet avvecklas. Däremot är vi väl alla överens om atl det verkligen gäller för socialstyrelsen att vara mycket uppmärksam på utvecklingen om oktrojsyslemet nu skulle avskaffas och la erforderliga initiativ för all säkerställa del kommunala inflytandet om det skulle visa sig nödvändigt.

Ett enigt socialutskott säger på s. 131 i belänkandel: "Utskottet anser atl man då det gäller oktrojfrågan bör fästa stort avseende vid vad landets största kommun har anföri. För en storstadskommun med ell stort antal serveringstillstånd och ständiga förändringar i fråga om serveringsrörelsens förutsättning, struktur och inriktning kan det uppenbarligen vara av värde med en samlad bedömning av alla utskänkningstillstånd. Ulskollel anser därför i likhel med moiionärerna alt man bör ge de kommuner som vill ha kvar systemet med oktrojperioder möjlighet därtill." Utskottet tillstyrker därefter de tre aktuella motionerna.

Del är därför beklagligt atl skalleutskottet med hänsyn lill de förhållanden som råder på det här området i Slockholm och delvis även i andra storstadsområden inte har kunnat instämma i socialutskottets ullalande.

I en annan molion som jag väckt tillsammans med herr Jonsson i Alingsås har vi lagil upp den skattefria provianteringen och försäljningen av alkoholhaltiga drycker i utrikes trafik lill sjöss och med fiyg. Det är en gammal fråga som har varit aktuell i många år. Men något förslag för att komma till rätta med den komplicerade frågan finns inte med i proposilionen. APU tog däremot i sin utredning upp frågan lill ingående

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

109

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

110

behandling.

Utredningen framhöll bl. a. att starka skäl föreligger för all avveckla syslemet med skattefri proviantering i närlrafik mellan de nordiska länderna jämte övriga Öslersjöstater. Skälen härför är dels av allmän rätl-visekaraklär, dels skatlepolitiska och dels naturligtvis alkoholpoliliska! Trafiken på Åland påtalades bl. a., och man menade alt man inte kan godta alt det i denna omfattande internordiska trafik skall få förekomma en restaurangrörelse som i vissa fall kan ha en låg standard i fråga om både nykterhet och ordning.

APU föreslog också att tillstånd skulle krävas för servering av spritdrycker, vin och slarköl ombord på svenskt eller utländskt fartyg i trafik mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan de nordiska grannländerna och övriga Öslersjöstater. Man ansåg också all en utredning borde tillsättas.

APU:s förslag om en utredning avvisas visserligen nu men socialministern anser atl man i fortsättningen bör sträva efler atl nå en överenskommelse med bl. a. de nordiska länderna för all försöka lösa de här aktualiserade problemen. Jag förutsätter därför all regeringen kommer alt la initiativ till kontakter med våra grannländer för att nå en överenskommelse på det här området; nuvarande förhållanden är klarl otillfredsställande.

Skatlemässigt måste det också vara felaktigt atl berörda stater undandras skatt på annars högbeskaliade varot Införseln av tull- och skattefria alkoholdrycker är nämligen inte obetydlig! Efter den nu föreslagna skattehöjningen kan man väl också befara alt ännu fler kommer atl införa skattefri sprit från t ex. de prisbilliga Ålandsfäriorna.

Det här kan också ses som en jämlikhets- och rättvisefråga. Varför skall personer som bor så till all de läll kan ulnytria en sådan här möjlighet få skaffa sig alkoholdrycker billigare än andra? Eller varför skall de som har råd att göra flygresor då och då till olika semestermål få denna förmån, som det uppfattas av många? Men man skall framför alll vara medveten om de onödiga risker som de här olika grupperna utsätts för som kan skaffa sig alkohol exceptionellt billigt. Alt minska tillgången på den skattefria spriten är därför en från nyklerhetssynpunkt angelägen uppgift. Försäljningen ombord på t. ex. våra färior bryter också mot principen att man skall begränsa det privata vinstintresset inom alkoholhanterings en.

Herr talman! Låt mig bara med elt par ord också snudda vid vården av de alkoholskadade. Propositionen berör den sidan inle särskill mycket, men vi är säkerligen en hel del här i kammaren som koriare eller längre tid arbetat inom vårdsektorn och därför vel hur svårt det är atl rehabilitera de redan alkoholskadade. Därför är, som även sagls lidigare i dag, det arbetet så viktigt! Bara i Stockholms län räknar vi f n. med att det finns 50 000-60 000 alkoholister, och man befarar all deras antal kommer att öka lill det dubbla till 1990. Sätts inte effektiva åtgärder in på olika fronter, ställs vi inom sjukvården och andra områden inför mycket svåra

problem!

Det är därför angeläget atl man vid sidan om den kommunala nykterhetsvården på olika sätt stöder de frivilligorganisationer som arbetar med kontaktskapande och rehabiliterande verksamhel bland alkoholskadade - och som ibland når resultat där allting annat tidigare misslyckats!

Jag vill i det här sammanhanget påminna om. den fråga som en av våra kvällstidningar ställde på sin ledarsida i går: "Hur mycket är människor utan alkoholproblem villiga att offra i bekvämlighet och trivsel för de alkoholskadades skull? Alkoholpolitiken handlar i själva verket om solidaritet."

Tidningen fortsatte med att understryka viklen av alkoholfria miljöer. Jag delar hell den synen och del är därför med tillfredsställelse jag kan konstatera all ulskollel har tillstyrkt herr Richardsons och min motion om all alkohol inle skall få serveras på teatrar o. d. Den frågan är visseriigen en detalj i det hela, men skall nu målsättningen för alkoholpolitiken vara all begränsa den lotala alltför höga alkoholkonsumtionen - och detla lycks de flesta vara överens om - skall man väl inte skapa nya onödiga serveringstillfällen! Spril på teatrarna har inte heller direkt påyrkats av någon grupp, och den försöksverksamhet som förekom rönte inle heller något större intresse.

Herr talman! Med vad jag här har framfört vill jag yrka bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter utom vad avser oktrojsyslemet, alltså mom. 10 i betänkandet, där jag ber att få instämma i herr Lindkvists nyss framställda yrkande med anledning av de här akluella motionerna av fröken Littmarck, herr Lindkvist och mig själv.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Under detta anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr WENNERFORS (m):

Herr lalman! Jag vill försl bara understryka att jag tror att vi alla är överens om all det alkoholpolitiska problemel är ell av vårt samhälles största sociala problem, atl vi är hell på det klara med atl del finns människor som lider fruktansvärt - människor som är alkoholsjuka, människor som så gott som dagligen missbrukar alkohol. Det här är ett problem som inte på något sätt kan nonchaleras. Här måste vidias alla de åtgärder som finns för alt komma till rätta med problemel och för all hjälpa alla dessa människor.

Jag vill också i inledningen av milt anförande markera all jag känner den allra största respekt för alla dem som gör insatser för att hjälpa dessa människor och som är intresserade av atl komma till rätta med det alkoholpoliliska problemet. Jag länker därvid inte minst på dem som är aktiva i nykterhelsorganisationer Vi är eniga om målel, men vi har delade meningar om hur vi skall nå del målel. Del kan ibland växlas hårda ord, och även om jag själv har använt hårda ord och ullalal mig om nykterhelsorganisaiioner och represenlanler för dem på elt sätt som

ill

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

112

har skapat irritation kvarstår ändå det faktum alt jag känner respekt för de insalser som görs på del hållet

Herr talman! Jag var en av dem som medverkade till atl vi fick mellanölet. Ett av skälen lill det var all jag trodde på idén all vi på detta sätl skulle kunna styra över konsumtionen från starka till svaga drycker. Det utväxlades som sagl en hel del hårda ord i samband med den debatten, och jag fick höra både det ena och det andra om vad jag var för slags figur. Jag fick också många brev som lydde på all när det gäller den alkoholpolitiska debatten och de alkoholpolitiska kunskaperna i vårt svenska samhälle hade jag i många avseenden lagil miste.

Men det var ändå så för 10-15 år sedan att av den lolala konsumlionen hade starkspriten en andel av 60-65 96 samtidigt som de svagare dryckerna öl och vin hade en andel av 35-40 96. Vi gjorde jämförelser med andra länder, bl. a. med vårt grannland Danmark, och sade oss all där var det precis tväriom. Där var andelen starksprit 35 ä 40 96 och andelen svagare drycker 60 ä 65 96. Vi på den ena kanten påstod då att alkoholproblemen inle var så slora i vårt grannland Danmark. Våra motståndare påstod motsatsen. Jag vidhåller forlfarande att problemen inte var av samma art i Danmark som här. All problemen senare har blivit besvärligare i Danmark är jag på del klara med. Men del beror på andra faktorer.

Har vi då lyckals förändra konsumtionsinriktningen? Har vi någoriunda lyckals med att styra över konsumlionen från starkare till svagare drycker? Det måste ni väl medge att vi har. Vi har inte längre samma övervikt som tidigare för starksprit i förhållande till öl och vin. Det har vid något lillfälle varil nära att svänga över ål andra hållet, dvs. vi har kommit närmare de procenlsiffror som gäller i vårl broderland Danmark.

Samtidigt är vi på det klara med alt den totala konsumtionen har ökal. Vi har inte lyckats få ned anlalel missbrukare, och vi har inle fått ned antalel alkoholsjuka.

Jag tror fortfarande på idén atl det är bättre att styra över konsumlionen lill svagare drycker än alt ta bort en av dessa svagare drycker. Jag har då anledning alt ställa precis samma fråga som herr Kristenson m. fl. har ställt här förut i dag - jag kan ställa den till herr Wärnberg, till herr Hörberg, till herr Jadestig, till herr Carlshamre, till herr Svensson i Kungälv, till herr Andersson i Knäred och många andra representanter för den motsatta sidan: Vad kommer man atl dricka när mellanölel försvinner? Det är en fråga som ni bör besvara, men det kan ni inle. Ni är medvetna om alt det är ett problem - herr Wärnberg har t o. m. varil inne på det. Det är ell alldeles för stort problem för all viftas bort, och det är elt tungt ansvar som ni tar på er.

Ja, men herr Wennerfors ser väl hur det blir, säger då ni som är våra molslåndare. På del svarar jag atl vi inle kan ändra konsumtionsvanorna och konsumlionsinrikiningen på 3, 5 eller 10 år och inle ens på 15 eller 20 år, utan vi behöver längre lid på oss. Atl dricka sprit och atl ta nubben - flaskan på golvet, flaskan i busken, flaskan på toaletten osv. - är tydligen

så förankrat hos oss svenskar att det är förfärligt svårt alt på kort tid förändra dessa konsumtionsvanor. Vi måste ha lid på oss, och vi måste vidla olika åtgärder för all komma lill rätta med delta problem.

I dag har vi alltså ett förslag om ökad information och ökad utbildning, någol som jag - och många andra på båda sidor - har varil förespråkare rör. Jag tror atl vi alla är överens om atl del skall kunna medverka till alt attityderna och vanorna ändras.

Del är högsl beklagligt, herr talman, au svensk alkoholpolilisk debatt har blivit en öldebatt. Det har sagts tidigare i dag - och jag vill bara understryka och markera det - atl det är tråkigt all det har blivit en deball om tiondels procentenheter. Jag har viss förståelse för herr Hagbergs i Borlänge meddelande alt hans kolleger i vpk-gruppen inte tänker delta i omröstningen om olika alkoholhalter i ölet. Jag har mer och mer kommii fram lill att del egenlligen är ganska likgiltigt om vi har ett öl på 3,6 %, 3,2 96 eller 2,8 96. Självfallet tycker jag fortfarande alt ölel med en alkoholhalt på 3,6 % är en sådan där svag dryck lill vilken vi skulle styra över konsumtionen. Jag vel nämligen all om den drycken försvinner, så finns del risk för att man övergår till starkare drycker.

Del alkoholpoliliska problemet är alldeles för komplicerat för att kunna lösas genom att mellanölet slopas. Det har vi inte sagt, säger herr förste vice talmannen Torslen Bengtson. Nej, herr Bengtson har inte sagl ut det i ord, men inriktningen i hans alkoholpolitiska arbete i riksdagen så långt jag minns och framför allt under senare år har gått ul på att vi, om bara mellanölet avskaffas, har löst del stora problemet. Nej, det måste sägas lill svenska folket, att här är det inte främst en fråga om alkoholhalt i vare sig öl, vin eller spril.

Jag sade i förra årets debatt att det egentligen är olyckligt att använda ullrycket alkoholpolitik. Det liksom begränsar perspektivet lill alkohol-styrkan i olika drycker. Del begränsar perspektivet till prisfrågor, frågor om regler, oktroj m. m. Och vi ägnar oss inle åt alt diskuterade positiva och konstruktiva åtgärderna, vilket vi skulle göra om vi i slället kom överens om all det inte bara är fråga om alkoholpolitik, utan även om socialpolitik, familjepolitik, utbildningspolitik, kulturpolitik och fritidspolitik.

När jag hör flera av ledamöierna lala om sin tro på förbud, restriktioner, regler och krångel så blir jag bekymrad. Varför skulle ni inte kunna tro mera på den enskilda människan? Nu har jag i varie fall observerat allt flera positiva tecken på en omsvängning i debatien, även om många av mina kolleger ännu inle har svängt om. För det första märker man det alltmer bland de människor man träffar på arbetsplatserna ulanför detta hus. Fördel andra tycker jag att jag märker det bland journalisterna i massmedia, vilka tycker all deballen om ölet är en skendebatt och en fråga om skenåtgärder. Jag instämmer i det. För det iredje finns del andra uttryck som gör atl man kan hoppas på all vi skall böria länka lilel annorlunda och kommer all överväga vilka konsirukiiva ålgärder vi egenlligen måste vidta.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

114

Jag tänker exempelvis på den familjepolitiska debatien. Vi håller t o. m. på att få en debatt som skulle kunna kallas för barnpolilik. Då kan man böria hoppas, för då om någonsin har vi böriat ägna oss åt vad det egenlligen är fråga om. Då har vi böriat närma oss grundproblemet.

Jag lycker, herr la|man, all boken Barn, uppfostran och politik är ett uttryck för det. Det är en debattbok om värderingar i barnuppfostran och barnomsorg, och i den finns artiklar av en mängd riksdagsmän och experter på sådana här frågor. För all ge er ett exempel skall jag citera ur det kapitel som Lena Hjelm-Wallén har skrivit, där hon refererar lill vad Ernst Wigforss har sagt: "Människan är en verksamhelslysten varelse. Socialdemokratin utgår från all människan känner lust atl fatta beslut, att ta på sig ansvar, att över huvud tagel påverka de förhållanden under vilka hon lever." Så säger Lena Hjelm-Wallén vidare: "Detta är för mig en god utgångspunkt också i förhållandet till barn. Del handlar

om att tro på barnets förmåga att utvecklas. Alla ska ha räll lill

ett rikt och meningsfyllt liv."

Del här behöver man inte vara socialist för alt instämma i. Jag tror att vare sig vi är centerpartister eller folkpartister eller moderater så kan vi instämma i detta. Men man kan ju ställa frågan till damer och herrar socialdemokrater på den nykteristiska sidan: Varför skulle inte ni kunna instämma i del som Ernst Wigforss en gång har formulerat på det här sättet? Herr Wärnberg t. ex. - som jag förmodar också är socialist i varie fall är han socialdemokrat - varför skulle inte han kunna instämma i delta och böria tro mera på den enskilda människan?

Del är helt klart, herr talman, alt de flesla människor i dag får en utomordentligt god start i det svenska samhället. De får omtanke, kärlek, stöd och vägledning i sina hem. De får hjälp när de så småningom böriar skolan. De får inte minst lära sig alternativa sysselsättningar. Här har förhållandena förbättrats oerhört i det svenska samhällel under de senare decennierna.

Men ändå är det ju så all vi glömmer bort en liten grupp som inte får en sådan god start. Jag vel inte hur många de är - säg 5 000, 10 000 eller 15 000 av en årskull på 100 000 - men vi är hell på del.klara med efter åtskilliga undersökningar att det finns de som inte får samma goda start som alla vi andra har fått och får. De får inle samma mått av kärlek, inte samma mått av omtanke, inte del slöd och den vägledning för hur man skall leva som vi har fått.

De har inte fått hjälp när de så småningom kommit lill barndaghemmet. Deras föräldrar har inle kunnal komplettera på samma säll som andras har kunnat. Dessa barn har inte fåll stöd och hjälp när det gällt att klara uppgifter i skolan. Miljön i hemmet har varit splittrad. Föräldrarna har inte haft tid eller inte orkat, eller också har de inte själva, när de var unga, fått lära sig atl ge den omvårdnad som de fiesia får.

Jag tror atl vi är överens om att alla barn föds nyfikna och vetgiriga, och de allra flesta får hjälp med all ulveckla nyfikenheten. Jag säger

de fiesta, för det är fortfarande inte alla. Det är kanske 5 000-10 000 som inte får den här stimulansen, som inte får vara med om att utveckla sin egen nyfikenhet och vetgirighet De kommer lill daghemmet, till förskolan, till lågstadiet osv. med della handikapp. I vissa fall kan det rättas till, och del sker ofla, men i andra fall sker del inte.

Vad händer då med dem? För dem är tillvaron meningslös, hopplös. Och vad tar de till då? Jo, då lar de till ett flyktmedel. När tillvaron är hopplös, vad gör man då, om man inte har några alternativ? Man har ju inte fått lära sig där hemma eller i skolan atl ägna sig åt att titta på fåglar, sparka fotboll, fotografera, spela kula eller vad det nu är som alla vi andra har fått lära oss, vi som har fått en god start. De här barnen kan inte det, och vad gör de? De tar till flyktmedel.

De försöker glömma, de försöker fly. Vad spelar det för roll då, om ölel - om del nu är ell flyktmedel - har en alkoholslyrka på 3,6 eller 3,2 96? Vad spelar del för roll om det är öl, om det är vin eller om det är spril? Tänk alt jag tror att det är där som vi gör en kullerbytta i resonemanget som är väldigt beklaglig och som just drabbar de här svaga barnen, de här svaga ungdomarna - barn och ungdomar med handikapp. Då tror vi all vi genom förbud eller krångel eller svåråtkomlighet löser problemen, när vi i slället skulle vidta hell andra åtgärder för atl komma till rätta med problemen.

Jag skall be au få peka på ett annat kapitel i den bok som jag tidigare citerade, en bok som jag tycker verkligen bör läsas av oss politiker. Där skriver Kristina Humble:

"Målet för barnuppfostran framstår för mig klart som en strävan att ge barnen möjlighet att utvecklas lill jagstarka människor." Och här menar inte Kristina Humble, såvitt jag förslår, en egoistisk människa, utan med en jagslark människa menar hon en människa som har tillgång

till sina psykiska och fysiska resurser. " hon har en någoriunda verk-

lighetspräglad uppfattning om sig själv och omvärlden och har personlig integritet. I delta ligger, att man lål motgångar och påfrestningar utan att ge upp eller spela ut. Man har moraliska normer, som man mestadels följer, och man får dåligt samvete när man bryter mot dom. Man lar ansvar för sig själv och sin familj och sitl arbete, liksom också för den bit av samhället som man överblickar. Förmåga att känna rikt och nyanserat, sorg, vrede, tillgivenhet, längtan, avsky, ömhet, kännetecknar en jagslark människa. Likaså kan och vågar hon vara riktigt nära en partner och barn, därför att hon har tyngdpunkten inom sig själv."

Kristina Humble skriver vidare att del är svårt att vara förälder. Föräldrarollen har förändrats, föräldrarna har satts ur spel just som vägledare, beslutsfattare, ansvarstagare. Och så pekar hon på några olika skäl: "Omvandlingen skedde fort och den pågår fortfarande. Övergripande målsättningar för livet, både för individen och samhället, har också radikalt förändrats. Andliga och religiösa mål har övergivils till största delen. Den starka, känslomässigt laddade etiska målsättningen har nu en politisk inriklning,"

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

115

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Hon talar om syskonskapels "överhöghet" som gör alt själva föräldra-skapel ifrågasätts.

Jag tror att det ligger mycket i det här atl föräldrarna känner sig väldigt villrådiga i dag,

Kristina Humble fortsätter:

"Varför far så många barn illa mitt i vår välfärd? Elt av många länkbara skäl är, all denna välfärd är i för slor ulslräckning inriklad på konsumlion och för lite på relalion. För många föräldrar orkar inle med sin vuxenroll i familjen. Barnens behov av värme och slöd under sin ulveckling tillgodoses inle. Barn som får för lite, eller avvisas av de vuxna, är hänvisade till sina jämnåriga. De blir således beroende av kamrater, men oftast har de svårigheler i kontakten med sina jämnåriga. De flyter omkring i gruppen ulan förankring, rädda och aggressiva, ofta offer för sina egna och andras impulser,"

Jag tror atl Krislina Humble, bland många andra av författarna till den här boken, har träffat rätt Och jag skulle kunna citera ur många av de andra kapitlen för all peka på att trots att man kan vara bekymrad över den debatt som vi för i dag och det beslut som vi skall falla så småningom, kan man känna tillförsikt Jag tror del är ofantligt viktigt atl vi går till grunden med problemet och inle för den här skendebatlen om alkoholslyrkan i öl. Del gäller atl förebygga i slällel för alt la till åtgärderna först när man har råkat illa ut.

Det är just när barnen är små och ungdomarna upplever sina problem som vi måste sälla in ålgärderna, om vi någonsin skall kunna lösa det problem som vi kallar del alkoholpolitiska problemet men som jag även skulle vilja kalla ett socialpolitiskt, ett utbildningspoliliskt, ett familjepolitiskt och ell barnpoliliskt problem - för atl inte tala om ett fri-tidspoliliskl problem.

116

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall försöka svara på herr Wennerfors direkta fråga: Vad kommer man alt dricka när mellanölet försvinner? Visserligen har jag svarat på den frågan förut i dag och även för ett år sedan, men gör del gärna en gång till.

Jag tror alltså alt vuxna och äldre ungdomar - tonåringar och uppåt - kommer all i stor utsträckning dricka någonting annal. Jag tror också all den enda grupp som jag i della sammanhang någonsin använi som molivation för mill beslut, de yngsta barnen, kommer att dricka någol mindre. Så enkelt är del. Efiersom del icke är sant alt IO-12-åringar lika läll får lag i spril och vin som de i dag får lag i mellanöl, bör det rimligen bli en någol mindre konsumlion.

Sannoliki kommer man också atl i slor ulslräckning forlsälla all dricka öl, och herr Wennerfors säger själv all del inle är så sior skillnad mellan det ena ölel och del andra. I så fall kommer man all inla en någol mindre mängd ren alkohol, i varje fall gäller det de minsta barnen. Av renl fysisk-iekniska skäl, herr Wennerfors, kan dessa små barn inte hälla

i sig fler burkar öl än de redan gör. Så mängden ren alkohol kommer väl faktiskt atl bli mindre än vad den är i dag. Så enkelt är det.

Herr Wennerfors säger faktiskt själv att vi har lyckats styra över konsumtionen från starköl till svagare drycker men säger i samma andelag att vi däremot inte lyckals minska missbruket och skadorna. Jag tror att detta är riktigt och att vi egentligen inle vinner så mycket. Det finns t. o. m. läkare, herr Wennerfors, som menar att en viss mängd alkohol inlagen i form av slora kvantiteter öl är skadligare än en mindre kvantitet av en något starkare dryck, därför all själva den enorma välskemängden i och för sig kan vara skadlig. Jag vel inle hur det förhåller sig därmed, men man är fakliskl inle helt överens.

Herr Wennerfors lalade mycket vackert och mycket varmt - och del uppskattar jag - om de barn som får en dålig start och har det svårt. Det är riktigt och jag tror all alla i denna kammare är överens om att vi mycket mera än hittills måste försöka förbällra förhållandena för dem som nu får en dålig start Men vad jag icke kan förslå är atl starten blir bällre av atl vi bokstavligen håller upp ölburken framför ansiktet på dessa barn, för del är ju del vi gör i dag.

Sedan är det faktiskt inle sant all det är bara dessa barn som är alkoholmissbrukare. Det citerades i dag vad jag förra året berättade om, de 7 96 värnpliktsmönstrande som odugligförklarades på grund av missbruk. Det är faktiskt så, herr Wennerfors, atl överrepresenterade i denna grupp med upp lill 30 96 är ungdomar från de bäsla hemmen, från de bästa miljöerna i Sverige - icke från slummen.

Jag tror inte att man löser problemel bara genom sociala åtgärder. F. ö., herr Wennerfors, gör som jag brukar göra: Fråga dem det gäller! Jag har vid det här laget frågat väldigt många: Vad var det för problem som gjorde dig lill alkoholmissbrukare? Och jag får nästan alltid en förvånad blick och samma svar: Nej, jag hade inga problem, men jag fick när jag började supa. Det är vanligare.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle: Herr lalman! Herr Wennerfors har fått elt ulmärki svar av herr Carlshamre, och jag kan helt instämma i vad han sade.

Herr Wennerfors lalade om den enskilda människan som man skall lita på, och det kan man säga om man lever ensam någonstans. Annars måsle man tänka på den engelske filosofen Spencers ord i detla sammanhang: Frihet är varie människas rätt all göra vad hon själv vill under förutsättning alt hon lar hänsyn lill andra människors enahanda rätt Vill herr Wennerfors påstå att en människa som sitter och dricker sprit på en krog eller i hemmet, och kanske får ell par promille i blodet, efteråt kan skickas ut för alt köra bil? Skall vi då tro på den enskilda människan? Skall vi tänka atl hon kan forlsälla all dricka och alt familjen nog klarar sig ändå, lita bara på den enskilda människan? Alkoholkonsumtionen har ju dessa konsekvenser, och därför har vi sagt all problemet skall fogas in i sitt sociala sammanhang. Vi kan inle leva i en sådan

117

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

frihet, om vi vill leva tillsammans i ett samhälle.

När sedan herr Wennerfors menar atl man skall styra över konsumtionen till alternativa drycker kan det vara intressant att se vad man egentligen styrt över till när man införde mellanölet. Se t. ex. på konsumlionen 1964 och 1965, så får ni se hur det har gått!

Mellanölel kom 1965. År 1964 hade vi en spritdryckskonsumtion av 8 liter per år och invånare på 15 år och däröver. Var molsvarande konsumlion lägre 1975? Nej,då var konsumtionen över 9 1/2 liter. Mellanölel har således inte alls inverkat minskande eller ens återhållande i del avseendet

Var det då bättre ställt med vinet? Vinkonsumtionen var år 1964 någol över 5 liter. Den var något över 10 liter 1975. Införandet av mellanölel har tydligen inte alls gjorl någon nytta. Det blir inget alternativ till någondera av de nämnda dryckerna. Inte ens till starkölet har det varit något alternativ. Molsvarande konsumtion av starköl var 1964 något över 3 liter, mot 4 liter år 1975. Det är alltså så fullständigt fel som det kan vara all mellanölet skulle vara något slags allernativdryck.

Herr Wennerfors har vidare fixerat sig vid mellanölet fastän han i stället beskyller mig för atl ha gjorl detta. Observera alt konsumlionen av alkoholhaltiga drycker under 1960-talel totalt sett ökade med 1,85 liter per person. Av denna ökning orsakades 80 % av ölkonsumlionen. Det är talande siffror, som redovisas i Systembolagets årsberättelse för ett par år sedan. Så har det gått, herr Wennerfors.

Kan man då säga att mellanölet skall behållas? Nej - men på den punkten präglas anförandena från dem som nu företräder den alkoholliberala linjen av en viss uniformitet. Till att böria med menar man att läget är myckel allvarligt. Som näsla moment ägnar man sig ål uttalanden av typen: Nej, det kan vi inle gå med på, del kan vi inle heller göra och det är nu heller inte bra. På det sättet avfärdar man praktiskt tagel alla åtgärder. Det sista momentet karakteriseras av att man inte har någonting att föreslå själv - mer än atl lämna information mot en målgrupp vilken, som herr Carishamre mycket riktigt har påpekat, vi inte kan komma ål därför all man inom den har altilyden "del berör inle mig".

118

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wennerfors sade: Varför kan inte herr Wärnberg Iro på den enskilda människan? Varför skall del till förbud överallt? Det är en fullständigt felaktig beskrivning av mill anförande. Jag använde myckel lång lid för att tala om atl vi inle bara kan säga nej till ungdomens alkoholbruk ulan också måsle bjuda den andra alternativ. Det viktigaste är atl vi inte bara, som herr Wennerfors vill, erbjuder dem alternativet alt fly borl från verkligheten. Vi vill bjuda ungdomen alternativ som är värdefullare än del flyktmedel som herr Wennerfors propagerar för.

Jag tror alltså på den enskilda människan - dock inle på alla. Det finns alllför många som anser all vi behöver ha en ökad alkoholkonsumtion för att riäna pengar eller på annat sätt vinna på det. De män-

niskorna tror jag inle på.

Vidare åberopades ett citat av herr Wigforss, och herr Wennerfors frågade: Varför kan inte herr Wärnberg tro på herr Wigforss? Jo, det är det jag gör Om herr Wennerfors vill ha ett hundratal Wigforsscitat som säkerligen inte passar in i herr Wennerfors allmänna polilik, är jag beredd att ta fram dem. Men jag skall nu bara anföra ett enda yttrande av herr Wigforss, som gällde nyklerhetspolitiken och där den gamle finansministern sade: Samhället skulle må bäst av alt spriten försvinner från delta samhälle. Det skulle en finansminister tycka bäst om.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Om jag får böria med det sista, vill jag säga att jag ändå fick den uppfaliningen all herr Wärnberg menade all vi inle bara kan säga nej ulan också måsle bjuda ungdomen andra allernaliv. Jag fick det intrycket alt herr Wärnberg i det sammanhanget hänvisade lill informalion och utbildning, och det tycker jag är bra. Jag har även försökt plädera för andra åtgärder, med inriklning på barn som får en dålig start Jag menar atl vi måste sätta in våra insatser pä den punkten.

Sedan tror herr Wärnberg också på herr Wigforss, och det kan jag mycket väl förslå, men det citat som jag anförde måtte väl ändå besvära herr Wärnberg något, eftersom det just förespråkar en tro på den enskilda människan.

Herr Wärnberg svarar med ett citat av herr Wigforss, om att samhällel skulle må bäsl av alt vara ulan sprit. Men jag menar att vi skulle kunna klara elt samhälle, där dessa varor finns. Vi är på det klara med all någol totalförbud inte kan införas. Därför måsle vi göra människorna så rustade att de klarar sig i ell sådani samhälle. Men den stora miss-brukargruppen rekryteras bland de 5 000, 10 000 eller 15 000 av en årskull som får en dålig start.

Sedan är min vän Torsten Bengtson litel demagogisk. Han frågar: Är den som dricker sprit på krog och sätter sig i bil och kör efteråt en människa man kan salsa på och som man vågar tro på? Jag tycker atl det är lilel väl demagogiskt, för så har jag faktiskt aldrig menat. Men man kan ju fråga sig: Vad har vi gjorl för att lära de här enskilda människorna hur myckel var och en tål, eller rättare sagt lära dem att vi absolut inte får sälla oss i en bil om vi har druckit vare sig öl, vin eller sprit?

Herr Carlshamre kritiserar mig för alt jag säger atl vi lyckals styra över konsumlionen från starkare drycker lill svagare men ändå inte löst problemet. Det är precis så, det har jag kommii fram lill mer och mer. Även om jag tror all det har varil av värde att vi lyckals styra över konsumlionen till svagare drycker så kvarstår problemen, därför att vi inie har ägnat oss ål grundproblemet. Men jag får slöd av Nils Carlshamre och även andra - del är jag helt klar över - när jag säger all nu måsle vi ägna oss ål de unga människor som får en dålig start

Men vad hjälper det, säger sedan Nils Carlshamre, när vi formligen

119

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

120

håller ölburken framför nästan på dem? Men snälla herr Carlshamre, de barn och ungdomar som i dag har alternativa sysselsättningar, de klarar del - varför skulle vi inte kunna lära de andra det då?

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Nej, herr Wennerfors, del är jusl del de inte gör. Det är alltså hell enkelt inte sant all de som har alternativa sysselsättningar, god miljö osv. undgår alt hamna i alkoholmissbruk. Det är möjligl alt de gör det i något större ulslräckning, men det vet vi inle myckel om. Däremot är det inle sant att de undgår missbruket Vilken lärare som helst på mellan- och högstadiet kan ge herr Wennerfors massor av exempel på elever för vilka det är ölbruket, alkoholbruket, som är börian lill problemen.

Men det finns den andra möjlighelen också. Del finns båda utvecklingslinjerna. Det kan böria med en myckel svårhanterlig social situation, familjesituationer och sådant, som utvecklar just flyklbegäret och alll delta. Det kan vara så, och del är så. Men del är också mycket vanligt all ungdomar av helt andra skäl, grupptryck, kompistryck, tillgänglighet, råkar böria dricka, och sedan kommer problemen.

Del är detla man måste göra klart sig. Det är fullständigt elementärt, herr Wennerfors. Om herr Wennerfors inte vill tro del, så får han lov att gå ut och ta reda på det.

Sedan är del ju faktiskt så att det är jag, och de som i denna fråga tycker som jag, som försöker göra ett både-och. Vi är inte oense om alla de åtgärder som skall lill för att göra miljön bättre för alt ge barn en bällre start Det lilla som är uträttat har vi gjorl i bästa samförstånd. Jag har inte gått emot något. Och jag vet ingen annan som gått emot någol. Varie uppslag som kan komma fram för att ge barn en bällre start, för att skapa bättre sociala miljöer, är vi alla med på. Men till detla vill jag lägga en alkoholpolitik som i någon mån stöttar denna sociala politik. Det är alltså fakliskl jag som försöker angripa problemet från båda håll, medan herr Wennerfors på någol sätt förefaller all nu vilja angripa frågan från ena hållet och tro atl alkoholpolitiska medel är verkningslösa. Där ligger skillnaden.

Jag vill, herr lalman, för alt inga missförstånd skall råda - sådana har skymtal tidigare i debatien - säga all jag gör inte anspråk på att vara representativ för hela mitt parti, inte ens för hela min riksdagsgrupp i den här frågan. Jag har en viss representativitet, för jag har ålminsione uppdrag från förbundsslämman i mill egel moderala länsförbund all föra jusl den polilik som jag lalal för i riksdagen, men f ö. är jag inle re-presenlaliv.

Detsamma gäller herr Wennerfors. Han är inle heller represeniativ. Del är inle sagl i ond mening, men jag hiiiar ingel bällre ullryck för all beskriva herr Wennerfors uppfallning i de här frågorna än en ganska ulpräglad alkoholliberalism - proteslera om ordet är fel vall. Och del är inle heller representativt för moderala samlingspartiet Den stora grup-

pen ligger väl någonstans mill emellan.

Jag tror att det kan vara rikligt all säga det, all varken herr Wennerfors eller jag är helt representativa.

Herr förste vice lalmannen BENGTSON (c) korl genmäle:

Herr talman! Herr Wennerfors använde ett uttryck som var ganska anmärkningsvärt. Han sade: "Vad har vi gjorl för all lära människor hur myckel de lål?" Är del en sådan alkoholpolitik vi skall ha? Skall vi ge ul någon sorls handledning som säger "så mycket kan ni dricka - det går bra; vid det eller del tillfället kan ni dricka si eller så myckel"? Det var en högst anmärkningsvärd informalionsverksamhel som herr Wennerfors i så fall avser!

När herr Wennerfors lalar om ungdomen, så verkar alliing så enkell. Del är ju så lacksami all lala om ungdomen, för del berör varken herr Wennerfors eller mig, ulan del gäller andra, och dem kan man alllid mäslra och säga hur illa del går för dem. Men iror verkligen herr Wennerfors all de äldre kan silla vid sina grogglas och klanka på ungdoms-fylleriel? Tror verkligen någon all ungdomen lyssnar på något sådant? Del är nalurliglvis omöjligl all länka sig au den skulle göra del när de vuxna går före med sådana exempel. Ungdomen ser ju upp lill de äldre och gör som de gör, och därför blir exemplels makl så viklig.

Här förs dessulom någol slags axiomaliskt resonemang. Man säger att en människa dricker en viss mängd alkohol - och del måsle han dricka! - och lar man borl mellanölel så måste man fylla på med någonting annat, så att det blir exakt samma kvantitet Men så fungerar inle människan. Jag är säker på att en del av dem som i dag dricker mellanöl så småningom går över lill vin och sådana drycker, och en slor del kommer inte alls alt bry sig om del, för de är tämligen opåverkade. Men varför talar man inte om de slora kommande grupperna? Hur blir det med tioåringarna, som kanske ännu inte har böriat med mellanöl, och med dem som är ännu yngre? Hur går det för dem, om de skall fortsätta atl frestas med mellanölsburken framför näsan, som herr Carlshamre mycket illustrativt uttryckte det?

Del är sådana frågor som gör att man måste la bort mellanölel. Del är en av de ålgärder som tillsammans med många andra kan verka för att vi får en bällre situation i vårt samhälle. Det är så del skall ses. Herr Wennerfors skall inle tro all vi bara kämpar mol mellanölel - en rad andra ålgärder måste vidtas!

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Självfallel är del lilel svårare för mig all nu komma med yllerligare inlägg, efiersom herr Carlshamre har lalal om hur del är med min represenialivilet Jag förbehåller mig emellertid rätlen att represenlera mig själv, och huruvida del är många eller få inom parliel som slöder mig, det får andra avgöra. Men herr Carlshamre vel ju bällre - han vel hur det förhåller sig.

121

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Det är inte sant atl andra sysselsättningar kan ulgöra en ersättning eller ett allernaliv lill alt sitta och dricka öl, säger Nils Carlshamre. Han nyanserar sitt uttalande genom atl tillägga att det för somliga kan vara del, men för andra är del inle något alternativ. O.K., herr Carlshamre! Men skulle vi då inte kunna vara överens om att vi bör salsa på au sä många som möjligt i en årskull barn och ungdomar lärde sig alternativa sysselsättningar, så atl de struntade i den där ölburken som någon håller framför näsan på dem? Atl lära dem del skulle vi väl ändå kunna vara överens om! Då skulle herr Carlshamre inte behöva uttala sig så kategoriskt som han gör.

Är det fråga om atl lära människor hur myckel man tål? utropar nu Torsten Bengtson och blir alldeles förskräckt. Men vilket är bäsl. Torslen Bengtson: Skall vi, när vi försöker vägleda våra barn, säga "jag förbjuder dig all dricka öl, vin eller spril" och med allehanda hjälpmedel se lill all hon eller han avhåller sig från della? Eller skall vi, vilkel jag lycker skulle vara bällre, lala om för ungdomarna vilka farligheler som är förenade med all dricka öl, vin och spril? Självfallel skulle jag vara glad om mina barn blir absolulisler - del skulle vara väldigt enkelt för dem - men om de inte blir det ulan blir måltlighelsdrickare, nog vore del väl då en fördel för dem om de vissle hur myckel de lål? Så vågar tydligen inte en helnykterist resonera. Men jag är en måltlighelsdrickare och dessulom alkoholliberal, och jag tror på den enskilda människan. Och jag tror all del är möjligl atl lära våra medmänniskor var gränsen går! .Del är della som jag lycker är vikligi.

122

Herr STRÄNG (s):

Herr lalman! Jag vill göra ell kortare inlägg i den här långa debatten, och då närmast i anslutning lill Hans Petterssons i Helsingborg motion 1502, där jag bland en del andra riksdagsmän också slår som undertecknare.

Vi har fört åtskilliga alkoholpolitiska debatter i riksdagen genom åren, och som för alkoholpolitiken ansvarigt statsråd i närmare 20 år har jag ju från statsrådsbänken nödgats föra de debatterna och även signera de förslag som har lagts på kammarens bord. Av någon anledning har alla de debatterna haft en benägenhet all bli öldebatter. Man kan beklaga del, men så är del. Starkspriten har i stort sett varil tabu i debatterna. Inte ens den mest övertygade nykterhetsman eller -kvinna stiger upp i riksdagen och yrkar på totalförbud i del här landet. Man måsle se verkligheten som den är, och de nationer som har försökt sig på detta av och till har tämligen snart kommit underfund med att där lagstiftar de emol människors uppfallning - kalla det behov eller vad som helst -och snabbi varil ivingade atl häva förbudet igen.

På något underligt säll har debatterna i slället koncenlrerat sig kring den mindre farliga drycken ölet. Av någon anledning är vi nog bland världens parlament räll ensamma om all göra ölel till en så dramatisk och betydelsefull fråga. I själva verkel är ju drycken en konsumtionsvara

bland många andra som accepleras som ett naluriigt inslag i människornas konsumtionsvanor praktiskt taget världen över. Jag tror alt del svenska folket med det alltmer utbredda resandet ulanför våra gränser mer och mer inregistrerar della såsom elt faktum, och våra restriktioner på området kommer att framstå alltmer som svårförklarliga.

För ett år sedan beslöt kammaren - det har åberopats många gånger i dagens debatt - med knapp majoritel alt mellanölel skulle gå ur handeln fr. o. m. den 1 juli 1977. Det beslutet föranledde ett starkt inslag av oro hos de anslällda inom branschen och hos branschens företag. Jag försäkrar alt oron kvarstår bland de fem och ett halvt tusen anslällda som är till finnandes inom branschen; den har kommit lill ullryck i en framställning från de berörda fackliga organisationerna, ställd lill den socialdemokraliska riksdagsgruppen och dalerad den 18 april 1977.

Tidigare talare har uppehållit sig vid den här frågan, och jag vill bara understryka alt när man i den allmänna deballen talar om bryggerinäringens intresse av alt kunna producera ett öl som allmänhelen accepterar bör man inte förbise att bryggerinäringen i alll väsentligt beslår av anslällda i sedvanlig ordning, placerade på orter i landel där andra anställningsmöjligheter är ganska hårt begränsade. Man kanske kan trösta sig med att om mellanölel faller borl gör man någonting annal i stället. Dricker man rent brännvin i slällel för mellanöl belyder det emellertid inte att man kan så all säga balansera sysselsätlningssiluationen på detla enkla sätt.

Man talar ofla om bryggerinäringen, och dess vinstintresse förs fram i förklenande syfte. Jag tycker att näringen bör belraklas som alla andra näringar i vårt land. Det rör sig om företagare och anställda, och det är dessutom en näringsgren där det alll dominerande förelagel har släppt ifrån sig 60 96 av inflytandet till slaten.

Det var 1954 som riksdagen log del principiellt viktiga beslulel all avskaffa motboken och låta starksprit, vin och slarköl få säljas fritt. Del kan väl uttryckas enklast på del sättet atl riksdagen ansåg svenska folkel moget för alt ulan denna speciella reglering och delta utslag av - vågar jag nog säga- förmynderskap, umgås med alkoholhaltiga drycker. Svenska folkel som sådant har i allmänhet inle missbrukat den friheten. Några allvarligt menade förslag om atl gå lillbaka lill ransoneringen har vi ju inte upplevt, ännu mindre några förslag om totalförbud.

För atl med andra medel än förbudslinjen söka påverka konsumlionen i nykterhetspolitisk riklning har riksdagen varil enig om alt använda prispoliliken. Följaktligen är de alkoholslarka dryckerna starkare beskattade än de alkoholsvaga. Med alkoholsvaga menar jag då vin och öl. Konsumtionsvanorna hos den stora publiken under 1950- och 1960-talen har också i förhållande till moiboksliden präglats av en övergång till dessa mera alkoholsvaga drycker, vilket ju ur nykterhetspolitisk synpunkt måste anses vara en fördel.

Då har man här i debatien sagt att den lolala alkoholkonsumtionen ju ändå har ökal i förhållande lill 1950-talels mitt. Det är väl i och för

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

123

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

124

sig inte överraskande. Det svenska folket har ju en helt annan standard, helt andra möjligheter penningmässigt, i dag än vad man hade för 20-25 år sedan, och självfallet lar det sig ullryck i en ökad konsumtion även på detta område. Men det intressanta är atl vi under 1950- och 1960-talen ändå lyckades leva upp till den nyklerhetspolitiska ambition som det innebar att försöka ersälla de mera fariiga och alkoholslarka dryckerna med de mildare och mindre fariiga alkoholdryckerna.

Under 1970-lalel har emellertid en viss förändring skell i konsum-tionsvanorna. Den ökning som av naturliga skäl, i ell samhälle som präglas av bättre inkomster över huvud laget - jag nämnde del nyss - hör hemma på alkoholvarornas område, har under perioden 1970-1976 härlett sig uteslutande till de starkare dryckerna. Av själva ökningen svarar spriten för 60 % och vinet för 40 96, medan däremot ölkonsumlionen har minskat. Trots denna statistikens klara sifferbelysning är del ölel som har kommit i centrum för den alkoholpolitiska deballen. Förklaringen är helt enkelt den att om man exkluderar den slora gruppen av konsumenler, som i en eller annan utsträckning konsumerar alkoholhaltiga drycker, och gör en specialsludie av ungdomen, så torde uppskattningsvis mellan 5 och 10 % av ungdomsårgångarna missbruka alkohol, och då i en beklaglig utsträckning göra det via ölkonsumtionen.

Dess bällre - och del bör väl ändå sägas i den här deballen - är den svenska ungdomen även i umgängei med alkoholen i allmänhei på det hela tagel skötsam. Den där lilla procenten - 5-10 96 - som av och till missbrukar alkoholen har emellertid en benägenhet alt vara högröstad och ge sig till känna på elt alldeles särskilt säll, som både syns och hörs. Irritationen från allmänheten är förståelig, och slutsatsen blir då ofta: Bort med mellanölel! Mellanölel blir busen i större omfallning än vad det i själva verkel förriänar, enligl min mening.

Jag har en känsla av atl de missbrukande ungdomarna som individer får absolution för atl de missköter sig om de säger atl de har konsumerat mellanöl. Uppmärksamheten riktas mol ölel, inte mot ungdomen. Allmänhetens tolerans mot ungdomarna som individer skulle förmodligen inle vara så markerad om de sade, vilket ofla är fallel: "Jag har druckit brännvin" - eller rökt harsch, eller injicerat narkolika - "och det är därför jag bär mig illa åt,"

Då mellanölet försvinner från butiksdiskarna och därest ingenling annat händer kommer det inte all avhålla en mindre del ungdomar från all berusa sig och bära sig illa ål. Någon praktisk svårighel atl komma över vin och starksprit eller andra berusningsmedel föreligger inte. Vi kommer således vid en realistisk bedömning all ha kvar elt inslag av ungdomsfylleri som då tillfredsställs via andra och enligl min mening för ungdomen farligare alkoholslag än ölel. Den förbjudna frukten smakar ju på någol säll bäsl för den ungdom som under en viss period har ett missriktat behov all hävda sig, ibland med hjälp av alkohol.

Jag är absolut övertygad om atl problemet kommer alt kvarstå, även då mellanölel försvinner - som del förmodligen gör den 1 juli.

Nu kanske någon kan säga alt den logiska konsekvensen av denna min synpunkt borde vara att jag ställde mig som förslagsställare för alt bibehålla mellanölel och i del här avseendel i slort sell acceplera en vara som svenska folkel har visal sig sälla värde på i sin dagliga förbrukning. Jag kan emellertid inte se borl från fjolårets riksdagsbeslut och jag lycker all del skär sig mol parlamenlarisk ordning och reda all slälla förslag om ändring av elt av kammaren fattat beslut även om del fallals med knapp majorilel, innan beslulel ens har iräli i krafl. Del är rimligt alt beslut får verka ett tag innan man yrkar på en ändring. Även om jag således i sak delar den uppfattningen att Oolårels beslut bygger mera på tro än vetande och inle är represenlalivt för uppfattningen bland del svenska folket, anser jag att riksdagens s. k. oskrivna regler hindrar mig från att ställa yrkandet att mellanölet skall komma lillbaka.

Fjolårets beslut innebar emellertid atl den enda ölsort som står till konsumentens förfogande -jag ser bort från starkölet som försäljnings-mässigl är bundet till Systembolagels utskänkningsställen och lill restauranger - är pilsnern på 2,8 %. Den typen av måltidsdricka har fått en undanskymd plats bland svenska folkets konsumtionsvanor. Den representerar i dag den minsta produkten av lagrade malldrycker, och konsumtionen av den typen av måltidsdryck reducerades under 1976 med närmare en fjärdedel av sin volym. Det är i del läget som en del riksdagsmän från mitt parti moiionsledes för fram tanken på en återgång till den gamla förkrigspilsnern som höll 3,2 96. Reduktionen till 2,8 genomfördes, som har sagts tidigare här i dag, av folkförsöriningsskäl under kriget, och dessa motiv föreligger självfallet inle i dag.

Jag har ingel minne från min ungdom - det var på den liden då den gamla förkrigspilsnern var den gängse folkdrycken och dessulom salufördes myckel aktivt av den ambulerande handeln - atl denna lyp av måltidsdricka var något slags gängse berusningsmedel, i varie fall inte bland ungdomen. Berusningsmedlet var starkspriten. Det är där jag ser risken, om alternativet - ett till kvaliteten rimligt öl - försvinner, all det hela slutar med en come back för starkspriten hos ungdomen i slörre utsträckning än vi hittills behövt räkna med. Jag menar att man går ur askan i elden. Man gör del för all del i den bästa tron och den bästa ambitionen atl komma lill rätta med ell missbruk, men del mesta lalar för atl man skapar ökade förulsällningar för ell missbruk som kommer atl framstå som besvärligare. De bekymrade föräldrarna man har lalal om vid flera tillfällen här i dag kommer inte atl bli av med sina bekymmer. Jag är alldels övertygad om alt de bekymren kommer att kvarstå, därför alt världen är som den är och ungdomen är som den är.

1 den socialdemokratiska partimotionen har vi velat anvisa andra vägar. Del innebär en radikalare satsning för alt la ilu med den minoritet ungdom, som missbrukar alkoholen, ulan all eiablera sig som förmyndare för den slora gruppen konsumenler som inle finner någon som helsl dramatik eller någol sociall problem i atl konsumera öl som en måltidsdryck. 1 socialdemokralernas molion är del fråga om all under en

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

125

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

126

ireårsperiod driva en kampanj mol missbrukel, riklad dit den skall riktas och av en helt annan omfallning än tidigare. Vi har i motionen kallat det ett 100-miljonersprogram.

Vi vill ge alkohol- och narkotikafrågorna en framskjuten plats i skolans verksamhel, vi vill skapa möjligheier för en kraftfull informalion och debatt bland ungdomsorganisationer och folkrörelser. Jag tror man skall ha blicken öppen för att om ungdom får lala till ungdom på rätt sätt, så kan det ha större verkan än om äldre försöker tala till ungdom.

Vi vill via de fackliga organisationerna gå in med resurser för alt få bort alkoholen från arbetslivet. Fackföreningarna har tvivelsutan en möjlighel all här göra en insals. De är också beredda att göra det.

Moiionen innebär vidare slöd till kommunala handlingsprogram och förbättring av utsatta ungdomsmiljöer, för att nämna några av de nu väsentliga inslag som här anges.

Jag menar att detta är den enda vägen att angripa problemen med utsikt att nå ett godtagbart resultat. En upplysningskampanj som målmedvetet sätts in just när svårigheterna föreligger är enligl vad jag kan förstå den riktiga vägen. Jag är medvelen om att det är en svår, omfattande och besvärlig verksamhet, som samhällel måste ta på sig - ell försök all komma lill rälla med orsakerna och en medvelen insals för att med en serie av ålgärder undanröja orsakerna. Jag erinrar om den gamla satsen: Alla säger all Jeppe super men ingen vet varför han super. Det är det vi skall försöka klara av i den attack mot superiet som del skapas möjligheter till genom den socialdemokratiska partimotion som här föreligger.

Den alkoholpolitiska utredningen funderade, om jag minns räll, i nio år på del här problemet, och den stannade när del gäller den här speciella ölfrågan för det treprocentiga folkölet. Riksdagen sade i fjol nej även till delta. Men bakom funderingarna låg naturiigtvis en uppfattning om atl den nuvarande pilsnern inte är ell lillfredsslällande alternativ, därest mellanölet försvinner, och om att risken för övergång till starkare alkoholdrycker är stor.

Den alkoholpolitiska utredningen var med sina nio år av funderingar av en ytterligt representativ församling av riksdagsmän och andra inte någol hastverk. När riksdagen i fjol sade nej lill det s. k. folkölet, var del möjligen därför alt man tyckte all ivå tiondelar av 1 96 var litet för litel all rösta om. När mellanölel föll resignerade man följaktligen och sade sig atl den lilla nyansen knappast var värd att lägga sitt votum för

Vårl förslag om en återgång till förkrigspilsnerns 3,2 96 har, som jag ser det, två fördelar. Det ger den slora gruppen av konsumenter en rimlig kvalitelsbetonad måltidsdryck. Del är ett praktiskt och från nykterhetspolitisk synpunkt försvarbart alternativ då man vänder sig till den minoritet bland ungdomen som brukar mellanöl. I avsaknad av alternativ går missbruket över på andra ting som jag betraktar som besväriigare att komma till rätta med.

Den andra fördelen ligger däri att både företagare och anslällda anser all en slik lyp av malldryck bör ha en chans all accepteras av de svenska konsumenterna i allmänhet, vilket skulle innebära att vi undviker del arbetsmarknadsproblem som en stark konsumtionsförändring skulle innebära för näringen.

Herr talman! Orsakerna till spritmissbruket har varil föremål för många djupsinniga inlägg här i dag. Orsakerna har vi kvar i samhället. Var och en kan ha sin speciella uppfattning om vad del här är fråga om. Det kan vara den enskildes osäkerhet i tillvaron, känslan av atl han ställs inför övermäktiga problem, pressen på individen i de olika situalioner där han tycker att han behöver något av en krycka för all klara sig igenom. Det kan vara behovet att glömma personliga sorger och motgångar. Och alla de omständigheterna kommer vi all få leva med, vad vi än säger och vad vi än vill. Dessa problem löser vi självfallel inte förbudsvägen ulan all med respekt för det slora och svåra i den uppgifl som här föreligger försöka angripa problemen från den breda utgångspunkt som jag har försökt redovisa i den partimotion som jag har refererat Jag tror det är problemels kärna, som vi inte undviker genom att förvägra medborgarna en maltdryck som de uppskattar.

Herr talman! Jag lovade ell kort inlägg, och jag vill med detta yrka bifall lill reservalionen 3 av herr Krislenson och herr Weslberg i Hofors.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

I detta anförande instämde herr Adamsson (s).

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte bara i Sverige som vi har en öldebatt - Finland har liksom vi mycket dåliga erfarenheler av införandet av ett mellanöl.

Det är väl värt alt observera att det inle bara är alkoholstyrkan som är avgörande utan del är lättillgängligheten. Herr Sträng kommer till Gauffins dubbelblandning och andra starka spritsorler. Del har aldrig varit någon framgångsrik försäljning av dem, inte ens när vi hade motbok. Men lättheten alt haffa ett paket mellanöl i ett snabbköp har visat sig ha en hell annan verkan.

Del har framförls en del påståenden som inte varil hell korrekta. Också herr Sträng har gjorl del. Man säger att den enda ölsort som nu kommer atl finnas är den som håller en alkoholhall av 2,8 96. Men på syslem-bolagei finns del ingel som helst hinder all köpa 3,6-proceniigi öl, om bryggerierna vill tillverka del. Men del får alliså säljas där och inle uie i handeln. Där kommer lällillgängligheien in i bilden igen. Man sikiar alliså på atl minska lättillgängligheten, inte på atl låla bli att tillhandahålla en gott öl, som herr Sträng och andra har benämnt del. Men vad skall man säga om dessa smakprover som görs, när t o. m. en vinprovare från Vin- och sprilcenlralen betecknade del alkoholfria ölel som slarköl? Och av Ivå journalister som deltog i smakprovningen lyckades den bäsl som på åtla prov hade fem räll, men i gengäld lyckades den andre journalislen med del ännu svårare konstslycket all ha alla fel. Man säger

127

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

all vi skall ha ell kvalilelsöl på 3,2 96, men de som dricker ölet har alltså inte mycket reda på vad del är för något som de dricker

Det 3,2-procentiga ölet är så oskyldigt enligl herr Slräng. Ja, när vi hade 3,2 96-ölel var del enligl polisens uppgifter del ölel som orsakade 10 % av fylleriförseelserna.

Både herr Slräng och andra lalare här har sagl all del var en knapp majorilel i riksdagen för mellanölels borllagande. Ja, röstsiffrorna var 159 - 148. 23 avstod från att rösta. Men vilka var de 23? Del var de som i utskottet hade velal ha ett öl med en alkoholhall på 3 96. De var alltså inte för att mellanölel skulle bibehållas. Därför får man lägga till den gruppen också, och då blir det en ännu slörre majorilel som ville ha borl mellanölel.

Herr Sträng sade att vi skulle få en övergång i fråga om spriten. Det varju det som inte lyckades- människorna drack lika mycket spritdrycker när vi fick billigare vin, mellanöl och sådant, Vinkonsumlionen ökade från två liter till tio liter, och till del kom konsumlionen av slarköl. Sådan blev utvecklingen.

Den slora ökningen av alkoholkonsumtionen hänför sig lill spril, sade herr Sträng, Ja, för all del. Men under 1960-lalel, som är det senasie årtionde som vi har hel statistik frän, orsakades 80 % av ökningen av alkoholkonsumlionen av ölel.

128

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Lål mig böria mig all på en punkl instämma med herr Sträng, nämligen när han säger att ölet har fått för stor plats i vår alkoholdebatt. Jag har hela dagen försökt hålla tillbaka den frågan för att vi i stället skulle få prata om andra ting, men det har inle lyckats. Den tidigare finansministern är minsann inte den som har bidragit till att försöka hälla den fråga borta från debatten. Om vi ser det hela i ett historiskt perspektiv finner vi atl den som för första gången i modern lid förde in öldebatten i den svenska riksdagen var herr Sträng. Det var noga räknat år 1957. Det var mitt första riksdagsår, och jag kommer så väl ihåg hur herr Slräng sade: Nu måsle vi införa en god måltidsdryck, som får säljas i affärerna, så att folk inte behöver gå lill systemet för att få den, för dä köper de samtidigt andra varor som inte är så särskilt bra. Del är alltså från den dagen som vi har mellanölsdebatten. Den deballen har förls vidare under åren fram till i dag. Vi har inle velal göra ölfrågan till en huvudsak, men den har ständigt kommit upp till debatt Jag tror emellertid att det är andra än dem som herr Sträng anklagar som fört in frågan i debatten - inte minsl herr Slräng har gjort det.

Vad var det som skedde när vi fick mellanölet? Det skulle vara en dryck som slog ut de starkare dryckerna, som fanns på systemet. Herr Sträng har nyss konstaterat atl pilsnern slogs ut. Del var alltså en svagare dryck som slogs ut av en starkare dryck. Det är mellanölets stora insatser i kampen för en övergång till svagare drycker; mellanölel slog ul den åtta tiondels procent svagare drycken.

Sedan gör herr Slräng i dag följande halsbrytande manövrar. Han säger att vi nu inle skall ge oss pä ett försök att behålla ell öl på 3,6 %, eftersom riksdagen i fjol ändå bestämde att vi skulle ta bort det ölet. Om jag får forlsälla att dra ut konsekvenserna av herr Strängs resonemang, skall vi inle heller ha något öl på 3,2 %, eftersom riksdagen.i fjol bestämde atl det inte skulle finnas någol öl som var starkare än 2,8 96. Det är en halsbrytande manöver all säga att 3,6 96 är galet men atl 3,2 96 inte är så galet. Atl införa ett öl med en alkoholstyrka på 3,2 % är samma brott - om vi nu skall kalla del för "brott" - mot det beslut som riksdagen fattade i fjol.

Herr Sträng sade vidare att vi under åren före kriget inte hade några problem med det öl som innehöll 3,2 96. Jag har här en officiell utredning, som herr Sträng kan få titta på. Den visar att före kriget härstammade 10 % av det sammanlagda missbruket från det öl som innehöll 3,2 96.Ölets andel av missbrukel sjönk omedelbart till 4 96 efter ett par år sedan alkoholhalten hade sänkts till 2,8 96, en sänkning som genomfördes pä grund av bristen på råvaror som alltså fick detta lyckliga resultat. Nu skall vi alltså höja procentsatsen igen, om herr Sträng får som han vill.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

Herr STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr talman! De båda senaste inläggen tvingar mig till en kort replik.

Jag förbluffas alltid över herr förste vice talmannen Bengtsons enorma sakkunskap i spritens speciallabyrinter. Jag måste erkänna att jag känner mig litet hämmad när han böriar tala om Gauffins dubbelblandning och gör sina värderingar i avseende på spritsortimenlet Jag vill inte ge mig in i den debatien. Den är dessutom alldeles onödig - man skall nog ha herr Bengtsons speciella intresse för att vara så sakkunnig på det området

När det nu sägs att det blir möjligt att köpa mellanöl på syslemet, så är del rikligl. Men herr Wärnberg har i sill senaste inlägg citerat mina tidigare invändningar på den punkten. Tvingar man människorna lill systemet för att köpa sitt öl, riskerar man att de blir benägna alt köpa även andra varor. Vi är överens om att det är sämre att konsumtionsvanorna sväller när det gäller starkspriten än att de sväller i fråga om den mindre fariiga delen av alkoholsortimentet. Det är då inte atl rekommendera alt människorna skall hänvisas till systembolagels butiker för alt inköpa mellanöl.

Jag vill sedan säga till herr Wärnberg att han, som i allmänhet är en korrekt debattör, när han kommer in på dessa frågor får något av en helig missionär över sig och då tappar litet av balansen. Del är riktigt atl jag signerade en proposilion - och jag hade då regeringen bakom mig - där vi föreslog införande av mellanöl. Del fördes långa debatter om detta, där alla som var emot förslaget hade möjlighet alt anföra sina skäl. Resultatet blev atl den svenska riksdagen tog sitt beslut om mellanölels införande. Följaktligen är del den svenska riksdagen och inte

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:117-118

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Gunnar Sträng personligen som är ansvarig för del mellanöl som vi då fick och alkjämt har. Man måsle klara ut dessa begrepp, annars för man en alldeles omöjlig deball.

Jag kan nog säga atl om vi inte hade haft mellanölel men ändå skulle ha tillfredsställt, människornas behov och med deras finansiella möjligheter att expandera sina behov, så hade della skell med hjälp av andra drycker. Vi hade fåll en förhållandevis stark vinkonsumtion bland ungdomen liksom en förhållandevis större spriikonsumlion än i dag. Det är så det ligger till, och det är där vi har atl välja.

130

Herr WÄRNBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Om jag har tappat balansen eller inle får väl kammaren avgöra. Så mycket kan jag säga atl det beslut som riksdagen tog får den också ta på sitt ansvar. Men det var inte del jag diskuterade. Jag sade bara att den som anklagar oss för all prala för myckel om öl är den som en gång drog i gång öldebatten. Självfallet är inle den förre finansministern ansvarig för allt som riksdagen har beslulal om.

Riksdagens beslut om mellanölets införande har de som var emol det fått finna sig i. De har motionerat med tre fyra års mellanrum för alt få en ändring till stånd. Men det beslut som riksdagen tog i höslas om att mellanölel skall upphöra får inte ens träda i kraft förrän man motionerar om att vi skall ha elt annat öl i slällel. Del är all icke acceptera riksdagens beslut, någonting som jag skulle vilja kalla för klåfingrighet i den högre skolan.

Här har också talats om sysselsättningsaspekten. Jag sade lidigare att sysselsättningen inle blir högre för alt man tillverkar drycker med 0,4 procents högre alkoholhalt. Herr Sträng menar atl det inte är det frågan gäller, utan att människor, om mellanöl inte får säljas i butikerna, i stället går till syslemet och köper dess varor. Ja, det kanske de människor gör som kommit upp i sådan ålder atl de får göra det. Barn kan ju inle handla på syslemet. Det kanske gör atl barn och ungdom, i slällel för att dricka mellanöl eller ett öl med en alkoholhall på 3,2 %, köper någon annan bryggeriprodukt. De kanske t, o, m, övergår lill all dricka saft. Del kan alltså bli någon liten minskning i sysselsättningen hos öllill-verkarna. Men del priset får vi belala. En dryck som kan medföra livshotande skador på en hel ungdomsgeneration måste upphöra atl få säljas i butikerna. Man får försöka ge de anställda som varit med om alt tillverka drycken annan sysselsättning.

Hur skulle det se ut om vi inte vågade förbjuda hormoslyr därför atl del skulle minska sysselsättningen bland tillverkarna? Man får inle dra sådana konsekvenser, ulan man måsle se på vilka skador mellanölel har orsakal bland ungdomen. Del är den frågan vi skall avgöra.

Herr Sträng försöker enligl min mening komma ifrån del här lilel lättvindigt när han säger att del bara är några ungdomar som är ule och gapar och skriker saml för elt herrans oväsen. Det är inte så all socialvårdare, skolmyndigheter och andra har kommit fram lill all vi

i dag har ett avgörande missbruk bland barn och ungdom just på grund av mellanölel, I dess spår har vandaliseringen drivits till en sådan nivå att vi inle längre kan tolerera den. Nu måste någonling göras, och varför i rimlighetens namn kan vi inle försöka? Så stelbenta skall vi väl inte behöva vara. Blir det så att människor, i och med atl mellanölel försvinner från butikerna, i stället går till systemet och köper öl där, så får vi väl la frågan under omprövning. Men lål oss i all rimlighels namn försöka.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sträng talar om mina kunskaper i alkoholfrågor. Dem kan jag delvis tacka herr Strängs förelrädare på finansministerposten för. Han utnämnde en gång mig till ledamot av Vin- & Spritcentralens styrelse, och den förre finansministern var vänlig att förnya det leda-molskapet år efler år. Därför har jag lärt mig ganska myckel, som jag kunnal använda i nykterhetsdebatten. Del är kanske detta som gör att jag har en del kunskaper på det området också.

Öldebatten har varken herr Wärnberg eller jag dragit upp. Jag ägnade yllersl ringa utrymme i mitt första anförande åt ölet. Vi ville diskutera andra saker, men andra talare har tagit upp ölfrågan och då har vi ju framfört våra synpunkler.

1957 föreslog herr Slräng som finansminister att vi skulle ha ell mellanöl, men del förslaget avslogs av riksdagen. Det var den första kontakten med detta s. k. mellanöl. Sedan gick det några år, och vi fick mellanölet med allt del elände som det medförde, och nu vill vi avskaffa det. Är del någol fel i det? Det är väl hell logiskt att man tar borl del när del visal sig vara olägligt. Man kan ju inte anföra smaksynpunkter - herr Sträng berörde inte de prov som har gjorts och som jag talade om. Det går inte atl klara ul skillnaden mellan olika ölsorter.

Mellanölet kan inle vara ersättning för någon annan dryck. Det är bevisat gång på gång atl del ersätter inte någon annan dryck, utan de som dricker mellanöl dricker de andra sakerna lika fullt. Vad finns det egentligen för skäl kvar för att ha mellanöl eller ell 3,2-procentigl öl?

Herr Slräng anför det gamla argumentet atl om man måste gå till Syslembolagel för all få tag i öl så köper man också någonting annat. Men på Systembolaget är det, som herr Wärnberg påpekade, en hell annan kontroll av åldersgränser osv. än vad ell snabbköp kan utöva. Det är helt andra förhållanden i en systembutik än i en vanlig affär.

Att sysselsättningsskäl åberopas gör mig lika förvånad som herr Wärnberg. Jag tror herr Slräng har sagt någon gång att om vi inte får 3,6-procenligt öl så kan man dricka två flaskor 1,8-procentigl, vilkel är alldeles horribelt, för del blir inle samma effekt. Men skulle vi nu bara få elt svagare öl så skulle väl resultatet bli att det dricks mer av det svagare ölel, och del talar för att sysselsättningen ökar vid bryggerierna. Det är logiken i del hela. Det blir mera sysselsättning om del går åt fler buteljer, för det är inle mera komplicerat alt tillverka del ena ölel än det andra.

131

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

Jag kan inte finna något som helst skäl för att fästa sig vid detta nya hugskott i öldebatten, atl man skall ta fram del gamla ölet på 3,2 96. Riksdagen bör stå fasl vid det beslut som fattades förra året.

Herr STRÄNG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Bengtson fortsätter med sina initierade redovisningar, och han har nu kommit in på smaksynpunklerna när del gäller de olika ölsorterna. Jag är inle övertygad om att herr Bengtson är så särdeles sakkunnig på området. Jag är tvärtom räll säker på att han inte är sakkunnig, men det är ju alltid lättare att lala om saker och ling när man inte själv är sakkunnig.

Herr Bengtson tog också upp frågan om sysselsättningen. 1 mitt första anförande, som sanneriigen inte bara var elt inlägg i öldebatten - jag log där upp alkoholproblemet som jag ser det i stora drag - tillät jag mig att säga att det har gjorts en officiell framställning från det fackförbund som representerar flertalet av de 5 500 anställda inom branschen. De är djupt oroade för att den förändring av konsumtionsvanorna hos svenska folket, som man räknar med skall bli en följd av att mellanölel försvinner, kommer att föranleda risker för sysselsättningen -jag tillät mig också säga: tyvärr på sådana platser i landel där det är svårt att skaffa annan sysselsättning i stället Det är faktiskt på det sättet

Slutligen vill jag säga lill herr Wärnberg att jag har med avsikt satt mig myckel långt ner på talarlistan för att inte kunna beskyllas för au göra dagens alkoholdebatl lill en öldiskussion. Den diskussionen kom i alla fall, långt innan jag deltog i deballen, och del bör kanske understrykas.

Riksdagen voterade i fjol om elt par olika förslag; dels om mellanölel, dels om det s. k. folkölet. Det nya som riksdagen har atl ta ställning till i dag är ett öl med alkoholhalten 3,2 %, dvs. del gamla förkrigsölet Det var aldrig föremål för volering eller något direkt förslagsslällande under fjolåret, även om del i utskottets belänkande fanns en skrivning om all man inte skulle ha öl som var starkare än 2,8 96. Jag anser emellertid att situationen är annorlunda i dag, och det är anledningen till att jag och några partivänner slår för en motion om 3,2-procenligt öl.

132

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! Alkoholpolitikens målsättning och inriktning, som vi i dag diskuterar med anledning av propositionen 108 och skatteutskottets betänkande nr 40, är en viktig fråga. Skalleulskoltet konstaterar inledningsvis att missbruket av alkohol bedöms vara elt av vårt lands största sociala problem. Man skulle ha kunnal tillägga atl det är bruket av alkohol som föder missbrukel.

Hur många människor som i verkligheten slås ul på grund av alkoholmissbruk vet vi inte, då det finns elt mycket stort dolt missbruk. Vad vi vel är att det är många och all deras antal ökar i takt med alkoholkonsumtionen. Under år 1976 uppgick denna till 63,6 miljoner liter.

vilkel är den högsta alkoholkonsumtionen på ett år under hela 1900-talet. Därför är det viktigt att vi nu verkligen tillsammans försöker få ett stopp på ökningen av alkoholkonsumtionen och då inte minst bland ungdomen. Här måsle vi alla vara med och la ett ansvar för framliden.

Även om samhällsutvecklingen på olika områden har sin del i skulden till den ulslagning av människor som ett ökat missbruk av alkohol medför, så varken kan eller får vi bortse från det personliga ansvarel och föredömets betydelse. Här har talals om den felaktiga bostadsplaneringen, här har talats om felaktiga skolor, här har talats om en felaktig användning av fritiden som anledning lill detta missbruk. Och visst är det riktigt till en del. Men vad det inte har talats om från denna lalarstol i dag är del personliga ansvaret, det personliga föredömet Det gäller ju för oss att hjälpas åt att skapa så många alkoholfria miljöer som möjligt i hemmen, i skolan, vid nöjes- och idrottstillställningar och i samhället i övrigt. Vi måste med andra ord lära oss att umgås med varandra utan spril. Del är just här som jag menar att det personliga ansvarel och föredömet måste komma in. Om man vid alla fesltillfällen i hemmet och i samhället i övrigl anser att man måste ha spriten med kommer vi att misslyckas med all skapa andra alkoholvanor hos ungdomen och då kommer också missbruket att öka yllerligare, med allt vad det innebär för den enskilda människan, för familjelivet och för gemenskapen i övrigl. Vi måsle alltså bryla ett gammalt mönster i umgängei människor emellan, och där är det vi äldre som har det slörsla personliga ansvaret för en önskvärd utveckling mol ett alkoholfriare umgänge.

Är det någon som tror all vi kan få ungdomarna alt cedera alkoholen, om vi vid barndopet, vid bröllopet, vid märkesdagar i hemmet och vid andra fesilillfällen ovillkorligen måsle ha spriien med och skåla som om det skulle vara det enda uttrycket för fest? Nej, då misslyckas vi med att ändra människornas allilyd till alkoholen.

Det är mot denna bakgrund som jag och några partikamrater inom centern i en motion, nr 1501, föreslår att samhället gör en flerårig insats i syfte alt nedbringa alkoholkonsumtionen, så all vi därigenom skall kunna komma lill rätta med alkoholmissbruket. Jag är glad över att skalieutskoilel har kommii fram lill samma målsättning och atl denna även finns med i proposilionen.

Jag vill också uttala min tillfredsställelse över all utskottet är överens med oss motionärer om att föreslå riksdagen att avslå förslaget om servering av alkohol i teater- och konsertlokaler. Har man som mål för alkoholpolitiken att tränga lillbaka konsumlionen, kan man inle samtidigt utöka anlalel alkoholmiljöer.

När det gäller frågan om elablering av systembutiker anser vi som slår bakom molion 1501 att det inle finns någon anledning att ändra på de nuvarande etableringsreglerna. Redan APU framhöll i sitl slutbetänkande att strävandet inom alkoholpolitiken atl skapa återhållsamhet vid alkoholbruk inle är förenligt med en service, utformad så, all kunderna stimuleras att betrakta spriten som vilken dagligvara som helst.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

133

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

1 dag finns det systembutiker i alla primära och regionala centra och dessutom i de allra flesta konimuncentra. Dessulom flnns del mellan 400 och 500 utlämningsställen. Härtill kommer den utlämning som nu sker på buss- och järnvägslinjer. Vi vel också att utlämning sker genom bl. a. lanibrevbärare. Vi menar alt den service som nu finns fyller alla krav, varför det inle kan anses föreligga något som helsl behov av en ytteriigare utbyggnad av denna. Då ulskollel är enhälligl på denna punkl har jag inle ansett det riäna något syfte all yrka bifall till vår motion, men trots detta hoppas jag alt det inle skall bli någon slörre ändring av anlalel nya syslembuliker.

Jag har, herr lalman, i molion 1535 yrkal på att frågan om anlalel handläggare vid länsslyrelserna borde ses över. Skall dessa handläggare vid länsslyrelserna på ell meningsfulli sätl kunna sköta de uppgifter som enligt proposilionen och utskottet skall åligga dem, kommer antalet riänster inte att vara tillräckligt, i varie fall inte i de slörre och befolkningsrika länen. När storstadslänen har fått sina riänsler, får de andra länen troligen bara en riänst vardera. Då vederbörande innehavare har riänstledigi, semester eller annan ledighet kan ingen klara dessa uppgifter på länsstyrelsen, utan de blir lagda på hög. Man kommer, som jag lidigare sade, i dessa län inte atl på ell meningsfullt sätt kunna handskas med dessa uppgifter.

Skatleulskottel anser, även om man avstyrker motionen, all del finns skäl för ett utökat anlal riänster, och man säger på elt annat ställe i sitt belänkande att det inte är uteslutet att mitt yrkande kan komma att tillgodoses senare. Med anledning härav, herr lalman, har jag inte heller på denna punkt något särskill yrkande.

Så, herr talman, vill jag bara med några ord beröra det förslag om ett nyll öl som vi behandlar i dagens diskussion. Vad som kommer att sägas om riksdagen skulle stanna för att besluta införa detta nya öl, kan vi nog alla länka oss. Utöver del förhållandet att delta öl är alkoholsiarkare än den vanliga pilsnern, som har 2,8 96 alkohol, vill jag framhålla alt ett beslut om ett nytt öl kommer att föranleda den kapitalstarka bryggerinäringen all sälla i gång en ny stor reklamkampanj, precis som den gjorde när mellanölet infördes 1965. Jag är dessutom övertygad om att våra massmedia, t. ex. TV och radio, som vanligt i sådana sammanhang välvilligt kommer atl ställa upp och hjälpa lill med den reklamen. Del är en av orsakerna till all jag från denna talarstol vill uttala min förhoppning om atl riksdagen skall avslå den molion det gäller och stå fast vid det beslut som vi fattade förra året.

I detta anförande inslämde herr Carlsson i Vikmanshyltan (c).

134

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! Förstora inte upp ölproblemel! Dramatisera inte mellanölet! De fältropen har nått oss här i eftermiddag, och de har uttalats av del strävsamma paret Slräng och Wennerfors. Herr Slräng varju mel-

lanölets tillskyndare och herr Wennerfors dess främste försvarare. Båda erkänner att vår alkoholpolitik inte har lyckats genomföra de intentioner som riksdagen tidigare haft, men man pekar inte heller på vägar ur problemen. Snarare hopar sig frågetecknen.

Jag tror att herrar Sträng och Wennerfors tyvärr sitter fast i de tankegångar som alltför mycket präglade 1950- och 1960-talens alkoholteorier. Det var framför allt tre tankegångar som det gällde. Den första var övergångsfilosofin, vars företrädare sade: Ge svenska folkel ett gott öl, och det kommer alt dricka mindre starksprit och vin! Nu vet vi att del var fel. Spritkonsumtionen ligger kvar - och har ökat - på en mycket hög nivå. Vindrickandei har tilltagit kraftigt och nya grupper har genom mellanölel fångals in i ett alkoholberoende, som många inte orkar bryta med.

Den andra tankegången byggde på utvecklingsoptimismen. Man sade: Får folk bällre ekonomi, slörre bostäder, bättre arbetsmiljö och meningsfulla fritidssysselsättningar kommer alkoholdrickandet auiomatiskl atl avta. Också det var fel. Vi har fått en förbättrad ekonomi och bättre sociala miljöer, men ändå har alkoholkonsumtionen ökal.

Den iredje tankegången var fotad på smakargumentet: elt gott öl måste ha en viss alkoholstyrka. Det var det "vetenskapliga" tillbygge man log lill. Också det var fel. Vi vet att det går all göra ett gott öl med lägre alkoholhalt.

Det har även sagts i denna debatt att vi skall sätta in alkoholbrukel i sitt sociala sammanhang. Det är ett riktigt krav. Man har pekat på all social misär bidrar till drogmissbruk. Del är också rätt. Men del är bara den ena sidan av saken. Del måsle också sägas all alkoholbruk i sig självt leder till social misär och försätter de svaga grupperna i en än sämre situation. Detla faklum har dock inte övertygat de av mig apostroferade talarna. De kämpar patetiskt för att ha ölet kvar, jag höll på att säga i vilken form som helsl.

Herr lalman! Det är långt mellan de alkoholpolitiska reformerna i Sverige. Dagens alkoholpolitik bygger i princip på ett mer än 20 år gammalt beslut Därför är det viktigt atl del riksdagsbeslut som vi skall ta i dag får ell sådani innehåll alt vi med tillförsikt kan se den tiden an då 1977 års alkoholpolitiska beslut skall utvärderas.

Hur ser då dagens alkoholpoliliska situation ut?

Alll fler och alll yngre dricker alltmer alkohol.

Aldrig någonsin tidigare under detla århundrade har alkoholkonsumlionen per invånare i Sverige varit så hög som i dag. Det går att avläsa i sjukfrånvaro och produktionsbortfall. Direkta och indirekta alkoholskador belastar vår akutsjukvård med miljardbelopp och tar i anspråk stora medicinska och personella resurser.

Var iredje person som omkommer i trafikolyckor gör del på grund av alkoholpäverkan. Detta innebär att 300-400 människor varie år i Sverige möter irafikdöden på grund av rattonykterhet En människa varie dag, året runt, dödas därför att helnykterhet i trafiken inte är självklar.

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

A Ikoholpolitiken

135

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

136

Mängder av våldsbrott skulle aldrig begås om alkoholen hade en mer undanskymd tillvaro än den har i dagens kulturmönster.

Konstruktiva åtgärder behövs för ett nyktrare och mänskligare samhälle. Det finns säkert inga enkla lösningar, och det räcker inte med enstaka insatser. Det behövs socialpolitiska reformer. Det behövs insatser som engagerar ungdomen i positiv och meningsfull verksamhet. Vi behöver en förstärkning av nykterhetsvårdens resurser. Men vi behöver också restriktioner för all hejda det alltför slora alkoholbrukel.

Den alkoholpolitiska utredningen - APU - tog lång tid på sig. 1 nära tio år utredde den svenska folkets alkoholvanor. Del var en ingående analys, och den gav många viktiga svar. Där gjorde utredningen med dess ordförande herr Lindholm, som jag nu ser i kammaren, ett utomordentligt fint arbete. Men del hela hade också en negativ sida: under utredningstiden var politikerna myckel passiva. Lagstiftarna valde atl vänta och se. Under tiden fick vi bl. a. elt mellanölsmissbruk som trängde myckel långt ned i ungdoms- och barnåldrarna.

När remisstiden för APU hade avslutats under 1975 blev riksdagen ullovad en alkoholpolilisk proposilion under våren 1976. Tyvärr kom del inget förslag från den socialdemokraliska regeringen.

I regeringsdeklarationen från oktober 1976 ullovar den nylilllrädande regeringen elt samlal alkoholpoliliskl program. Del är del som riksdagen har att la ställning till i dag. Som helhet vill jag säga all del är ell bra förslag. En viktig princip slås fast som en grund för samhällels alkoholpolitik; alkoholbruket måste begränsas. Bruk och missbruk hör samman. Det går inte att komma till rätta med missbrukel om inle bruket minskar. Det är en riktig utgångspunkt, och den ligger till grund för de förslag som regeringen lägger.

Vidare fastslås värdet av en alkoholfri uppväxttid, en aktiv information när det gäller alkoholbrukets vådor och ökat stöd till nyklerheisorganisalionerna. En alkoholpolilisk nämnd knyts till socialslyrelsen och får i uppgift alt aktivt följa det alkoholpolitiska skeendet. Prisinslrumentet avses alt användas mer aktivt i alkoholbekämpande syfte. De alkoholfria miljöerna bör stärkas och vidgas.

Men regeringsförslaget hade också brister. På flera punkter var resonemanget motsägelsefullt, och flera i och för sig goda målsällningar följdes inte upp tillräckligt av konkreta åtgärder Skatieulskollei har, efler hörande av socialutskollei, gjort en förnämlig överarbetning, rättat till en del oformligheter, förtydligat målsättningen och klarare stakat ul den färdriktning som behövs för alt få en aktiv alkoholpolitik.

I moiionen 1532 har jag tillsammans med motionärer från yllerligare två partier tagit upp frågan om samhällels slöd till alkoholfria restauranger och påpekat det avsevärt försämrade konkurrensläge dessa har i förhållande lill anläggningar som bedriver spritservering.

Sedan 1955 finns en låneform för alkoholfria reslauranger Proposilionen föreslår en avveckling av dessa lån då socialministern anser atl de inte givit önskat resultat. Han hänvisar lill alt endast ett begränsat

antal lån har kunnal beviljas. Påslåendet all den nuvarande låneformen inte fungerar tillfredsställande är riktigt. All endast elt fåtal lån har kunnat beviljas lär dock inte bero på atl projekl har saknats, utan fastmer på alt ett regelsystem som är förknippat med dessa lån har gjort dem svårtillgängliga. Propositionens resonemang om all alkoholfria miljöer bör stödjas och stärkas borde i stället ha lett fram till att denna låneform reformerats,

I moiionen har vi särskill pekat på de alkoholfria motellens situation. Inom iraflken är det ju synneriigen vikligi med helnykler! upplrädande. Enligt vår mening borde detta leda lill all i princip alla anläggningar som i första hand beriänar bilisterna borde vara alkoholfria.

I börian av 1950-talel tillämpade Kungl. Maj:l och kontrollslyrelsen en policy som innebar att motellen inte erhöll rättigheter för rusdrycks-utskänkning. Denna princip har sedermera uppluckrats. Enligl vår mening är trafiknykterhelen så väsentlig, att del finns anledning till särskild återhållsamhet när det gäller all bevilja rälligheler till sådana anläggningar som i huvudsak är avsedda atl beriäna molorlrafiken.

Ell annal problem för de alkoholfria anläggningarna är del ogynnsamma konkurrensförhållandet Restaurangbranschen i Sverige omsatte förra året mellan 4 och 5 miljarder kronor. 65 96 av denna omsättning avsåg mal. Resterande 35 96 avsåg försäljning av sprit, vin och mellanöl. Brullovinsten vid försäljning av alkoholhaltiga drycker torde ligga omkring 60 %, vilket medför en väsentlig nettovinst för rörelsen. De alkoholfria anläggningarna kommer därigenom i elt ogynnsamt konkurrensläge.

Parentetiskt kan också nämnas att konkurrensförhållandet yllerligare snedvrids genom att de anläggningar som har alkoholförsäljning också har rätt att ha s. k. enarmade banditer. Intäkterna från dessa lär uppgå till ett par hundra miljoner kronor om årel. Tidningen Resiauralören påvisar atl det statliga SARA-bolaget för verksamhetsåret 1975 genom spel tagit in över 20 milj. kr., vilkel innebar ca 4 96 av den totala omsättningen vid förelagets hotell och reslauranger.

Delta exempel är inte sagl för all uttala några sympatier för de enarmade banditerna - tvärtom. Jag anser att de borde försvinna. Men exemplet ger ändå ett besked om hur slorl övertag i konkurrenshänseende som hotell med rusdrycksutskänkning har i förhållande lill alkoholfria motell. I motionen framhålls alt alkoholen och intäkterna av de enarmade banditerna ger företag med spriträttigheter en extravinst av omkring 10 % av omsättningen. Delta ojämna konkurrensförhållande kan inte kompenseras genom någon rationalisering.

För egen del hoppas jag alltså att banditerna snarl förbjuds. Del skulle även ge en förbällring av konkurrensläget Men även om ell sådant beslut fattas, måsle samhället känna ett ansvar för atl neutralisera också alkoholen som konkurrensfaktor. Den lagstiftning vi hittills haft på della område kan inte stå i samklang med en ansvarsfull alkoholpolitik.

Om de alkoholfria miljöerna skall kunna bevaras och vidareutvecklas

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Alkoholpolitiken

137

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Anmälan av interpellationer

är snabba åtgärder från statsmakternas sida påkallade. Kortsiktigt kan man rälta till konkurrensförhållandet genom temporära bidrag. På längre sikl kan man tänka sig en lånefond som ger molsvarande effekter. Utskottet delar socialministerns uppfattning att den alkoholpoliliska nämnden bör pröva den här problematiken. Men utskottet går betydligt längre än regeringsförslaget Man föreslår riksdagen alt en sådan prövning sker med förtur, och dessulom framhåller ulskotiet att den fråga vi har aktualiserat beträffande motellens konkurrenssilualion synes vara "förriänl av särskild uppmärksamhel".

Herr talman! Genom skatteutskottels förslag i denna del får socialministern ell utmärkt slöd när han har att fullfölja riksdagsbeslutet Utskottets reella bifall till vår motion är en viktig pusselbil i den bild man tecknat för en framtida bättre alkoholpolitik.

Jag ber att få yrka bifall till skalieulskotlels hemställan i belänkandel nr 40.

I detta anförande inslämde herr Sellgren (fp).

På förslag av herr lalmannen beslöt kammaren att uppskjuta den fortsatta överiäggningen om dessa betänkanden lill kl. 19.30.

§ 5 Anmäldes och bordlades Utbildningsutskottets belänkande

1976/77:20 med anledning av proposilionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m. m. jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77:17 med anledning av proposilionen 1976/77:67 om ändrad organisation för jordbrukets högskolor, m. m. jämte motioner

§ 6 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 26 april

138

1976/77:139 av herr Björck i Nässjö (m) till herr industriministern om sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Nässjö kommun:

Nässjö kommun har under senare år - i likhet med övriga delar av Jönköpings län - fått belydande sysselsättningsproblem. Dessa problem har inte - till skillnad från på vissa andra orter - uppkommit uteslutande genom att ett enstaka företag eller en enskild bransch skapal den uppkomna situationen. Del handlar i stället om en fortgående ulveckling.

Nässjö har vuxit fram som samhälle med järnvägen som bas. Från Nässjö utstrålar sex olika järnvägslinjer. SJ har sedan begynnelsen varil den dominerande arbetsgivaren på orten.

Rationaliseringar inom SJ - vilka i princip säkert varil nödvändiga

- har emellertid lett lill alt jusl Nässjö råkat särskill illa ut. Betydelsefulla
händelser i detta sammanhang är att SJ:s trafik- och banseklion 1964
flyttade lill Växjö. Fortgående rationaliseringar har nedbringat antalet
anställda vid SJ från omkring 1 400 i börian av 1960-lalet lill drygt 900
i dagsläget Nedläggningen av de s. k. elektrobyggnaderna som beslutades
av SJ i oktober 1974 kommer att leda lill en ytterligare minskning av
antalel anställda.

På den offenlliga seklorn i övrigt skall nämnas förstatligandet av polisväsendet och den nya domkretsindelningen med Eksjö som cenlral-resp. kansliort, vilket också haft ur sysselsäliningssynpunkt negaliva verkningar i Nässjö.

Svenska Tobaks AB hade tidigare en tillverkning i Nässjö som sysselsatte ca 160 personer. 1970 flyttades emellertid hela lillverkningen lill Malmö, och fabriken lades ned.

I samband därmed utlovade dåvarande flnansministern Gunnar Sträng att Nässjö skulle erhålla en slallig ersättningsindustri. Hittills har emellertid inget hänt därvidlag.

På den privata sektorn kan bl. a. nämnas nedläggning av f. d. HSB:s, sedermera AB WST-Hus, lidigare tillverkning i kommunen av kökssnickerier, nedläggning av textilföretag och en skofabrik.

För en tid sedan varslade också kommunens ledande privata förelag

- Eldon AB - om varsel av mellan 35 och 50 riänstemän. Dessa har
erbjudits anställning inom företagels verkstadstillverkning, vilket emel
lertid ej accepterats av de berörda.

Delta har lett till en befolkningsminskning i kommunen med ca 1 300 personer under 1970-lalel. I delta bekymmersamma läge kommer då beskedel all Konfektions AB Rang - som sysselsätter ca 200 anställda, huvuddelen kvinnor - nu skall lägga ned sin verksamhet.

I detla sammanhang måsle även påpekas all Nässjö är i ell besvärligt läge när det gäller landsvägskommunikalioner. Den viktigaste förbindelselänken med E4 - väg 31 - är i dåligt skick, och en planerad ombyggnad har på grund av medelsbrisl undan för undan skjutits på framtiden. Den kommer enligt nu gällande planer ej all vara färdigbyggd förrän tidigast om lio åt

Vad som är särskill olyckligt när det gäller Nässjös problem är all man förgäves försökt flnna en helhetsbedömning och en övergripande planering från statens sida. Olika delar av den statliga verksamhelen har ryckts borl från Nässjö utan att della kompenserats genom tillskott från annat statligt håll. Även inom en speciell sektor - t. ex. SJ - har en helhetssyn på verksamheten inom orten saknats.

I den statliga utlokalisering som ägl rum i två huvudomgångar har icke Nässjö fått någon del trots att detla varil i hög grad angeläget. Med

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Anmälan av interpellationer

139

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Anmälan av interpellationer

tanke på framtiden framstår det som nödvändigt atl så snart som möjligt vidtaga arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att skapa en stabil grund för Nässjö kommuns framtid. Eftersom en betydande del av de problem som nu vidlåder kommunen är förorsakade av indragning av samhällels sysselsättningstillfällen, är det rimligt att staten här tar sitt ansvar och vidtar de erforderliga åtgärderna för all vända utvecklingen räll. Bland sådana åtgärder kan särskill nämnas två:

Den ersättningsindustri som utlovats i stället för Svenska Tobaks AB bör snarast komma till stånd.

Enligt gällande bestämmelser kan lokaliseringsstöd utgå även till orter utanför det allmänna stödområdet då särskilda skäl föreligger. Sådana skäl föreligger enligt min mening beträffande Nässjö kommun. Kommunen bör därför erhålla lokaliseringsstöd enligt vad som gäller för del allmänna stödområdet.

Detta är framkomliga vägar. Med tanke på kommunens situation brådskar det. Del är nödvändigl atl vidtaga omedelbara åtgärder för att rädda sysselsällningen i kommunen. Detta gäller såväl avseende de aktuella friställningarna som åtgärder för alt i stort och på sikt lösa de problem som i betydande utsträckning är avhängiga av statens lidigare negaliva åtgärder.

Med anledning av det anförda vill jag till herr industriministern framställa följande två frågor:

Är statsrådet beredd atl ta initiativ för all lokaliseringsstöd enligt de bestämmelser som gäller för det allmänna stödområdet skall utgå lill Nässjö kommun?

Finns några planer på att ge Nässjö den statliga ersätlningsinduslri som utlovats från den gamla regeringens sida?

den 27 april

140

1976/77:140 av herr Lövenborg (-) till fru bostadsministern om ålgärder mol hyreshöjningar:

I Luleå pågår sedan en tid tillbaka en intensiv kamp mot de orimliga hyreskostnaderna. De höga hyrorna är självfallel ingenting unikt för Luleå. De är ett gissel och en plåga för löntagarna runt om i Sverige, men den hyreskamp som nu pågår i det området bör riäna som en väckarklocka och ett tecken på alt måttet snart är rågat.

Indignationen är förståelig. Hyreshöjningarna har gått snabbi och är av stort format. I vissa bostadsområden har hyran fördubblats på tio år, i andra har samma utveckling skett på fem år.

I de nya bostadsområden som växt upp i Luleå under de senasie åren kan man med skäl misslänka att byggkapiialei skott sig långl mer än vad som brukat betecknas som normalt I samband med den byggrusch som igångsattes när man trodde att Stålverk 80 skulle byggas är del uppenbart atl de kapitalägande, dvs, banker och byggkapital, log ut allt

som var möjligl, vilket också avspeglar sig när det gäller byggkostnaderna. Noteras kan exempelvis att byggkostnaderna i Luleå i stort sett låg 15 96 högre än i Skellefteå, vilket verkar märkligt.

Över huvud taget slår del klart all byggkostnadernas kraftiga ökning på kort tid är värd ett speciellt studium, Enbarl de kraftiga ökningarna under första kvartalet della år ger anledning lill misstanken all entreprenörer och tillverkare inom byggbranschen skor sig genom att räkna upp högre kostnader än vad som är moliveral mot bakgrund av den allmänna pris- och löneutvecklingen. Under del första kvartalet sleg byggnadskostnaderna med 25 96, vilket självfallel slår igenom på hyran.

De krav som hyresgästerna ställer är stopp för nya hyreshöjningar och på sikt att samhället ingriper mot de ytterst ansvariga för utplundringen. I fokus kommer då byggmonopolen, spekulanterna och storbankerna, som har samverkat för atl driva upp bostadskostnaderna till en oskälig nivå.

Kampen mot de höga hyrorna utgör en viktig del i försvaret av de arbetandes standard. Under börian av efterkrigstiden fanns tendenser att söka utforma en bällre bostadspolitik, men de posiiiva målsättningarna har undan för undan raserats. Lågräntan övergavs, och nu uppgår enbarl kapitalkostnader, räntor och amorteringar på bostadslån till två tredjedelar av hyran. Alltmer fjärmar man sig från den enda rimliga målsättningen när det gäller bostadspolitiken, nämligen att alla medborgare skall beredas goda bostäder lill rimliga priser.

Efler de förändrade planerna när det gäller Stålverk 80 slutade också inflyttningen lill Luleå. Trenden har vänt, vilket också har inneburii all det i kommunen finns elt stort antal lomma lägenheter. Enbart i ell område, Porsön, står i dagens läge en fjärdedel av alla lägenheter i höghusen lomma. Det är uppenbart au bostadsföretagen försöker kompensera sig för de kostnader detta medför och all hyresgäslerna också i andra områden kommer i kläm. Den situationen innebär också en ekonomisk belastning för kommunen som inle kan vara rimlig. På många andra håll i landet är situationen enahanda - tomma lägenheter, vilket framför alll beror på orimligt höga bostadskostnader. De snabbt stigande byggkostnaderna kommer alt förvärra silualionen. Del är dags för åtgärder från regeringens sida.

Mol bakgrund härav ber jag atl få framställa följande frågor:

Avser regeringen att vidta några åtgärder för att klariägga om byggkostnaderna på senare lid tillåtits stiga mer än vad som kan motiveras med hänsyn lill pris- och lönekostnadsstegringar, och vilka åtgärder ämnar regeringen vidla om så visar sig vara fallel?

Vilka ålgärder i övrigt ämnar regeringen vidta för atl stoppa hyreshöjningarna?

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Anmälan av interpellationer

141

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Meddelande om frågor

§ 7 Meddelande om frågor

Meddelades all följande frågor framställts

den 26 april

1976/77:402 av herr Karlsson i Motala (s) till fru statsrådet Mogård om arbelslivsorientering för lärare:

I SIA-propositionen (1975/76:39) föreslogs medel för arbetslivsorientering för lärare. Förslaget godkändes av riksdagen.

Ännu har inte tilldelade medel utnyUjats. Arbetslivsorienteringen för lärare har inte startats.

Av vilka skäl har den delen av lärarutbildningen som avser arbelslivsorientering inte kommit i gång under innevarande läsår så som av-setts?

1976/77:403 av herr Olsson i Edane (s) till herr industriministern om åtgärder mot flyttning av industri i vissa fall:

Rosengrens är sedan fem år etablerade i Nykroppa i Värmland. Här byggdes en ny fabrik avsedd för 225-250 anställda. I dag finns 150 anställda. Löftena om 225 arbetstillfällen, som fabriken byggdes för, har långt ifrån infriats.

I samband med etableringen i Nykroppa ställde staten upp med ca 11 milj. kr. i lokaliseringsbidrag. Därtill har företagel erhållit utbildningsstöd med betydande belopp.

Den statliga satsningen var av avgörande betydelse för atl elableringen skulle ske i Nykroppa.

Nu har Rosengrens planer på atl fiylta en viss del av lillverkningen från Nykroppa, och härvidlag har företagets ledning fattat beslutet om förflyttning av tillverkning av skåp mot fackets önskan.

I de lokala förhandlingarna, som medbeslämmandelagen påbjuder, presenterade fackklubbarna (Metall, SIF och SALF) ett gemensamt kompromissförslag, men företagsledningen intog en negativ allilyd.

Jag anser det nödvändigl alt, om de nuvarande reglerna för lokaliseringsstöd m. m. inte är till fyllest för överenskomna motprestationer från företagens sida, komplettera dessa.

Under åberopande av det anförda vill jag ställa följande fråga till herr industriministern:

Vilka initiativ avser statsrådet ta för att förhindra alt företag, som kommit lill en ort som ersättningsindustri och där samhället satsat slora pengar, skall kunna fatta beslut på egen hand om alt flytta delar av produktionen?

142

den 27 april

1976/77:404 av herr Åberg (fp) till herr justitieministern om ekonomisk gottgörelse åt svenska fiskare med anledning av oljekataslrofen i Nordsjön:

Den svåra oljekataslrofen på Nordsjön kan eventuellt komma atl skada svenskt fiske såväl inom de områden av Nordsjön där Sverige genom förhandlingar erhållit avtal om rätt till fiske som inom Skageraks och Kallegalls vallenområden.

Med anledning härav vill jag till herr justitieministern ställa följande frågor:

Vem är enligl internationell juridisk uppfattning atl betrakta som närmast ansvarig för händelser som kan inträffa under arbetet med oljeborrning - händelser som kan få ödesdigra konsekvenser för utomstående?

Vilka möjligheter har Sveriges regering att för de svenska fiskarnas räkning begära skadestånd om så skulle bli aktuellt?

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Meddelande om frågor

1976/77:405 av herr Åberg (fp) till herr kommunministern om beredskapen mot oljekalastrofer:

Den nyligen inträffade och fortfarande pågående oljekataslrofen på Nordsjön har slarkl accentuerat behovet av information beträffande den beredskap som finns speciellt i de nordiska länderna för all möta liknande olyckor.

Med anledning härav vill jag lill herr kommunministern slälla följande frågor:

Vilken beredskap finns f. n. uppbyggd av de oljeexploaterande länderna - inkl. Danmark och Norge - för att möta oljekatastrofer inom Nordsjöområdel?

Vilka resurser förfogar den svenska beredskapen över och hur ingår dessa i del nordiska samarbetel på området?

Anser statsrådet alt den nuvarande nordiska katastrofberedskapen mol oljeskador är tillräcklig?

1976/77:406 av herr Ahlmark i Uppsala (m) till herr budgelminislern om hundskattens utformning:

Skatleutskottet har i betänkande SkU 1975:9 funnit skäl förorda alt gällande regler för hundskatt omprövas. Utskottet anför bl. a. att varie kommun inom fastställda gränser bör få bestämma hundavgiftens slorlek och, om skäl föreligger, även differentiera avgiften med hänsyn till t. ex. lälorisgrad.

Riksdagen beslöl i enlighet med hemställan att av regeringen begära förslag om införande av hundavgifi i överensstämmelse med vad ut-

143

Nr 117

Onsdagen den 27 april 1977

Meddelande om frågor

skottet anföri.

Avser statsrådet att ta initiativ för att förverkliga den 1975 begärda förändringen av hundskattens utformning?

1976/77:407 av fru Håkansson (fp) till fru statsrådet Troedsson om elt mera förståeligt medicinskt språk:

I dagliga tidningar och även i veckotidningar finns ofta en läkarspalt Behovet av en sådan spalt visar på en brist på information från läkare till patienter och anhöriga. Många missförstånd skulle säkerl undvikas om man använde ell språk som människor kan förslå.

Alt behöva vända sig till en läkarspalt i en tidning för all få reda på vad man har för sjukdom och att som nu sker behöva översättning av en dödsattest för att veta vad en anhörig avlidit av är otillfredsställande.

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till fru statsrådet Troedsson:

Paralane es, consiliaria, sermonis medicinalis movere commutationem, ut sit omnibus perspicuus?

(Är statsrådet beredd att initiera och föreslå en förändring av del medicinska språket för all göra del förståeligt för alla människor?)

1976/77:408 av herr Sellgren (fp) lill herr kommunikationsministern om åtgärder för att främja kollektivtrafiken:

Det finns ett allmänt intresse i samhället atl satsa mera på kollektivtrafik. Genom ell ökal uinyujande av kollekliva transportmedel underlättas samhällsplaneringen, samtidigt som man uppnår positiva effekter i fråga om miljö och minskad energiförbrukning. För att nå dessa mål förutsätts åtgärder i syfte alt minska personbilstrafiken.

Dessa frågor har debatterats ganska flitigt den senasie tiden, och därvid har framförls krilik mot politikernas ointresse framför allt vad gäller medlen atl begränsa personbilsåkandet till förmån för kollektivt åkande. Kritikerna har även påtalat atl intresset för kollektivirafikforskning hos politikerna är svall.

Med anledning härav vill jag ställa följande frågor:

1, Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för alt stimulera användningen
av kollekliva transportmedel, och vilken roll väntas kollektivirafikforsk-
ningen få i fortsättningen?

2. Anser statsrådet alt kollektivtrafiken kan främjas utan restriktioner
för bilismen?

144

1976/77:409 av herr Wästberg i Stockholm (fp) till herr budgelminislern om de anställdas infiytande vid utfiyttning av statlig verksamhet:

Ett förslag har aviserals om utflyttning av statlig verksamhel från Slockholms centrum till ytterområdena. Syftet är all skapa spridning av

arbetsplatser inom Stockholmsområdet, Nr 117

Pä vad sätt ämnar statsrådet tillse all de anställda får inflytande över Onsdagen den

beslut om utflyttning av statlig verksamhet lill Stockholms yllerområ- 27 april 1977

den? -------------

Meddelande om
§ 8 Kammaren åtskildes kl, 18,00, .frågor

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen