Riksdagens protokoll 1976/77:112 Onsdagen den 20 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:112

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:112

Onsdagen den 20 april

Kl, 19,30

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Intern TV-sändning

Förhandlingarna leddes till en börian av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Intern TV-sändning

Föredrogs konslitutionsutskollels betänkande 1976/77:38 med anledning av molion om intern TV-sändning,

Herr FRIDOLFSSON (m):

Herr talman! Konstilutionsulskottets belänkande nr 38 tar upp till behandling en motion som jag tillsammans med min partikollega herr Nilsson i Agnas väckte under den allmänna motionstiden i januari, Moiionen och belänkandet gäller frågan om vidgad räll lill s, k, intern TV-sändning, dvs, möjligheten för bl, a, ideella organisationer och samfund all via TV överföra möten m, m, till andra lokaler.

Den här frågan har i likhet med många andra politiska angelägenheter som vi behandlar här i kammaren lidigare varil föremål för riksdagens handläggning. Liknande molioner har förekommit vid och behandlats av  1970 och  1973 års riksdagar.

Anledningen lill all Tore Nilsson och jag lill årets riksdag aktualiserade frågan var den att i börian av det här året - del var f. ö, jusl under den allmänna motionstiden - förekom slora kristna ekumeniska möten i Scandinavium i Göteborg, Genom myndigheternas godkännande överfördes via intern TV dessa möten till Stockholm, närmare bestämt lill Filadelfiakyrkan vid Rörsirandsgatan, Del var en myckel uppmärksammad och tekniskt lyckad sändning som följdes av en slor publik uppgående lill ca 3 000 personer vid varie sändningstillfälle.

Man kan nalurliglvis nu fråga sig, herr talman, varför vi väckt en molion om interna TV-sändningar när dessa tydligen kan och får genomföras. Ja, anledningen till motionen är atl tolkningen av radiolagen då det gäller överföring av delta slag har varil skiftande. Del har flera gånger under den lidigare poliliska regimens dagar - alltså när socialdemokraterna regerade i det här landet - blivit avslag på liknande sändningsansökningar. Denna gång, dvs, i januari månad i år, lämnades tillstånd med motivering att sändningen inte mötte hinder, efiersom den inte var riktad lill allmänhelen ulan lill en sluten grupp som i ett speciellt fall hade väsentligt större intresse av alt följa den interna TV-sändningen från Göteborg med Billy Graham som talare än atl se på Sveriges Radios TV-sändningar, Man ansåg också på Sveriges Radio all del inte-föreligger någon principiell skillnad om sändningar utgår lill fler platser eller om

141

Nr 112               de utgår lill endasl en plats så länge man riktar sig lill en iniressege-

Onsdaeen den     menskap. All det finns möjlighet till olika tolkningar, vilkel - som jag

20 aoril 1977       redan framhållit - inneburit atl man tidigare fått nej på ansökan till

_____________    intern TV-sändning, är uppenbart Del är därför angelägel all principen

Intern TV-sändning   om rätt lill TV-utsändningar till andra slutna lokaler slås fast

Vad jag kan förslå kan icke intern-TV som sänds utan reklaminslag och ulan vinningssyfte strida mol radiolagen, om exempelvis samfundels syfte är att framföra sitt budskap och stärka gemenskapen. Denna form av möiesverksamhet hör framliden till. Den konkurrerar inle med TV 1 och TV 2, ulan inlern-TV används endasl för specialinrikiade möien till slutna lokaler.

Utskottets yttrande över motionen är väl någol dunkelt formulerat. Jag förslår att det är fråga om en kompromisskrivning, eftersom ulskotlels ledamöter - både de borgerliga och socialdemokraterna - är eniga, Atl ulskollel hänvisar till pågående ulredningar är ett gammalt och välkänt tillvägagångssätt. Utskottet menar alt dessa utredningar sysslar med frågan, och man bör därför avvakta utredningarnas slällningstagande.

Jag vel, herr talman, all man i utskottsbetänkanden icke skall inläsa något annat än vad som står skrivet - man skall inle läsa något "mellan raderna", 1 det här fallet kan jag dock icke undgå att noiera en positiv inställning lill moiionen och till frågan som sådan. Jag är också övertygad om all den politiska konstellation som vi nu har här i riksdagen skall se till, atl intern-TV-sändningarnas möjligheter byggs ut och all man utformar radiolagen så tydligt och så preciserat all inga tolkningssvårigheier kommer atl uppslå. Denna fråga följs med slorl iniresse av många organisalioner och sammanslulningar. Möjligheten atl via intern TV få sända sill budskap till andra slutna lokaler finner man inle bara intressant utan också angelägen.

Med den ullalade förhoppningen om snar positiv handläggning av vårt motionskrav avvaktar också vi motionärer, dvs. jag och herr Nilsson i Agnas, frågans vidare handläggning. Jag har därför, herr lalman, inget yrkande.

Herr BOO (c):

Herr talman! Frågan om beslämmelserna i radiolagen om intern TV-
sändning har varit uppmärksammad i skilda sammanhang, som herr Fri-
dolfsson nyss påpekade. Den har även varil föremål för riksdagens ställ
ningstagande. Vid dessa tillfällen har riksdagen hänvisat till pågående
utredningar, bl. a. massmediautredningen. Frågan avses komma att yller
ligare övervägas i ulredningen rörande en ny yttrandefriheisgrundlag.
Den är därutöver föremål för övervägande i radioutredningen. Denna
ulredning förvänlas lägga fram sill förslag redan näsla vecka, och del
belyder all riksdagen inom en inle alllför avlägsen framtid får möjlighel
lill ell grundligare ställningslagande. Det bör också påpekas au vissa
principer redan har fastslagits genom del avgörande som förevarit i högsta
142                    domstolen.

Med detta ber jag, herr lalman, atl få yrka bifall lill utskottels hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Riksdagshusfrågan

§ 2 Riksdagshusfrågan

Föredrogs konstilutionsulskottets betänkande 1976/77:41 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagda förslag om vissa anslag för budgetåret 1977/78 under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. jämte motioner.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Konstilutionsuiskotteis betänkande nr 41 ger mig anledning alt framföra några synpunkler och ställa en fråga inför den fortsatta planeringen av riksdagens hus.

Mitt anförande blir kanske litet utförligare än vad som med andra övervägningar kan anses rimligt att kräva. En debatt om motionerna och vissa andra frågor är givetvis inte möjlig nu, efiersom betänkandet endast redovisar utskottets förslag att en summa pengar skall anvisas för fortsatt utredningsarbete. Med anledning av atl utskottet yrkar att riksdagen skall bevilja 2,5 milj. kr. för ändamålet anser jag dock det motiverat alt anföra följande, bl. a. för all väcka ell ökal iniresse för frågan inför dess avgörande näsla gång.

Del synes mig som om den utredning som sker blivit oerhört kostsam och långvarig. Hela handläggningen av ärendet om riksdagens hus förefaller mig egendomlig, vilket jag avser atl la upp vid ett senare tillfälle här i kammaren.

Vad som nu inger undran och farhågor är den slora summa pengar som yllerligare begäres - i ett läge där man icke vet vad riksdagen kommer all besluta i ärendet lill hösten.

Det finns ju en molion nr 584 till detta riksmöte som redovisar en annan lösning enligl ett förslag som innebär att riksdagen får alla sina lokaler på Helgeandsholmen. Det finns också motioner där det yrkas på ell kvarblivande här i City vid Sergels torg, och även om de för många inte torde te sig så realistiska i dag med lanke på senaste händelserna med hot om terror osv. måsle de beaktas.

Hur kan ulredningen nu fortsätta enbart med sikle på all förverkliga förslaget Aron II, som man alltså arbetar efler - ett förslag som enligt min mening inte är genomförbart om man skall få acceptabla kommunikationer, om tiden för voteringarna inte skall bli orimligt lång, om säkerhetsfrågorna skall lösas utan hissnande kostnader och stora risker?

Herr lalman! Jag förutsätter atl utredningsarbetet numera icke inriktas

143

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Riksdagshusfrågan

144

på en lösning där även kanslihuset skall vara med. Men därom redovisas inlel i betänkandet

En huvudförulsälining var redan vid arkilekiiävlingen om riksdagens hus all della skulle vara belägel på Helgeandsholmen och enbarl där. Under planeringen har sedermera kanslihusel och t o. m. dess annex dragils in i bilden. Jag har svårl all begripa varför.

Nu finns del avgörande skäl mol all någon väsenilig del förlägges ulanför Helgeandsholmen. Tidsmässigl är del omöjligl med ledamolsrum förlagda lill kanslihusel - alliså på andra sidan Slallkanalen. Av säkerhetsskäl kan endasl den praktiska lösningen med alla lokaler på Helgeandsholmen godkännas. Från ekonomisk synpunkt är del förmånligt med en samling av alll på Helgeandsholmen.

Nu har del förljudils - faslän ingenling officiellt meddelats därom - alt både annexet och kanslihusel förls bort ur planeringen. Jag vill fråga: Är detta riktigt? Det går helt enkelt inle alt ha en lösning med kanslihusel - kan någon längre betvivla del?

Men hur kan man då forlsälla all planera enligl det förslag som kallals Aron II - ell förslag som en gång vid prislävlingen fick femte pris och som av lävlingsfunktionären 1971 betecknades med O 1 3 när han begärde vissa upplysningar av de tävlande, elt förslag som då angavs uppfylla de uppställda villkoren? Della förslag har senare drivits fram faslän del inle representerade en lösning som överensstämde med förutsättningen atl alll skulle rymmas på Helgeandsholmen och fastän det i dag måsle frångås lill många delar.

Min fråga lill konslitulionsulskoilels ordförande blir: Hur skall nu Aron II kunna ligga lill grund för ulredning och för byggnad? Om svarel blir alt lösningen skall ändras lill all omfalla endasl del som var föruisätt-ningen, nämligen Helgeandsholmen med riksdagens och riksbankens hus, frågar jag: Vad innebär då delta i förhållande lill det förslag som heter Samspel och som 1971 och senare liksom Aron II angells uppfylla villkoren för tävlingen? Del är detta förslags lösningar som jag - och många med mig tidigare enligt molioner m. m. - funnit hell överlägset.

Jag måste vidare fråga: Kan man fortsätta och bygga enligt Aron 11 ulan alt de ändringar som i så fall måste göras innebär ett efterhärmande av förslaget Samspel, ett plagierande? Jag vill vela om det är möjligt.

1 Samspel finns den lösning som enligl min mening riksdagen måsle föredraga.

Nu skall förslagen icke sakbehandlas i dag - och jag beklagar atl jag måste la upp kammarens lid, eftersom jag eljest hade kunnal få någol besked - mén del är absolut nödvändigl all alla riksdagens ledamöter får båda förslagen redovisade innan den i betänkandet aviserade beslutsdagen kommer hösten 1977. Många är nya i riksdagen, och även vi som har varil med länge har kanske inte haft möjlighel all hell sälla oss in i frågan; vi har ju många ärenden all syssla med.

Jag frågar alliså konslilulionsulskotlels ordförande: Vill konslilulions-uiskoiiei verka för all alla riksdagens ledamöler får lära känna de lös-

ningar av riksdagshusfrågan som de båda förslagen presenlerar? Vill konsiiiutionsuiskoliels ordförande ge ledamöierna lillfälle att se modeller och la del av dala, fakta om avstånd, kommunikationer, planlösningar och inte minsl kostnadsuppgifter?

Samspel kan byggas billigare än förslaget Aron II, och då har Samspel i priset också med grundförslärkningar som nu icke förutsätts nödvändiga enligt förslaget Aron II.

Jag kan också nämna atl Aron II har utsatts för en ganska nedgörande kritik på olika håll, bl. a. i arkitekternas tidning, och alt de personalorganisationer som känner till dess förslag till gångavstånd, transportleder, trappor in. m. helt avvisar Aron II. Jag skulle vilja göra mina kamrater här i kammaren nyfikna på detta.

Därtill kommer säkerhetsfrågorna. Det blir slora problem i framtiden, slörre än någon har anat, all lillfredsslällande se lill att säkerheten blir vad man kräver.

Vad slutligen beiräffar idén att riksdagen skulle fortsätta som permanent hyresgäst hos Slockholms kommun vid Sergels torg i lokaler med ett riugotal ingångar - 16 säger en del - anser jag den tanken helt befängd. Det torde stå klart för den som inser de risker och den terror som finns i dagens värid, att det är ett mycket fariigl hus och kommer att vara det än mer i framliden.

Men om del skall bli möjligl för riksdagen att falla ett klokt beslut hösten 1977 måsle samlliga ledamöler i riksdagen få la del av andra förslag, t. ex. del förslag som presenteras i en molion vilken måste behandlas i höst. Jag anser att detta måste krävas i dag - man kan från utskottet säga alt "det kan du komma tillbaka med i oktober", men då är del för sent. Det rikliga vore att presentera förslagen dessförinnan. Jag vel all del för partigrupperna i riksdagen planeras vissa upplysnings-kvällar, kanske i slutet av den här månaden, och del är bra. Men innebär del då bara all Aron II presenieras så lycker jag all det med lanke på behandlingen i riksdagsmotionerna till hösten är för litet.

Jag har stor respekt för utskottets vilja och kunnighet och hoppas få ell positivt svar - alltså svarel: Ja, också Samspel skall presenteras. Om icke kommer båda förslagen när de ställs fram i behandlingen inte alt vara lika gynnade ur rättvisesynpunkt hösten  1977.

Jag tycker också att man i förslaget i byggnadskommitténs PM inte alls har beaktat kostnaderna för eu nytt kanslihus. Del borde vara med, om riksdagen skall ta det gamla kanslihuset i anspråk.

Jag tror all det av kostnads- och säkerhetsskäl är viktigt atl riksdagens åierfiytining hellre forceras och tidigareläggs än fördröjs. I sak har jag alltså ingenting all invända mol all de begärda pengarna anslås, men jag lycker au jag som molionär och riksdagsledamot bör ha rätt all kräva besked i de frågor jag här har framfört

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

R iksdagsh usfrågan

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! I en reservation till konstitutionsutskottets betänkande

10 Riksdagens proiokoll 1976/77:111-112

145

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Riksdagshusfrågan

när riksdagshusfrågan behandlades förra gången anfördes från vpk stor tveksamhet mot att bevilja begärda medel. Konstilutionsulskotiel anförde att anslaget behövdes för alt skapa den nödvändiga grunden för kommande prövning av ärendet. I ett särskilt yttrande från tre socialdemokratiska ledamöter faslslogs all utskottets ställningstagande inte innebär att riksdagen frånhänder sig handlingsfrihet inför det slutliga ställningstagandet

Det är inget Ivivel om att de starka betänkligheter mot en återflyttning lill Helgeandsholmen som lidigare anförls har förslärkts efter besluiet om åierflyltning. Detta gäller såväl från funklionssynpunkl som i fråga om kostnadsberäkningarna.

Därför är det viktigt atl inte utrednings- och projekteringsarbete bedrivs på elt sådant sätt alt alternativet Sergels torg utesluts.

Vi reagerade från vpk mot förslaget i budgetpropositionen om ell reservationsanslag på 4,5 milj. kr. för fortsatt utredning om riksdagens hus m. m. Förvaltningsslyrelsen hade anfört alt begärda medel behövs för alt det kontinueriiga projekteringsarbetet inte skall avbrytas vid utgången av innevarande budgetår.

I motion 234 yrkade vi avslag på anslagsyrkandet. Vi hävdade i motionen att tyngdpunkten alltmer flyttas över från utredning till projektering och att arbetet ensidigt inriktas på att fullfölja planerna på en återflyttning till Helgeandsholmen.

Motsvarande yrkande finns också i motion 589 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. Även i denna motion hävdas atl riksdagen måsle behålla sin handlingsfrihet inför det slutliga ställningstagandet

Konstitutionsutskottet föreslår nu att del begärda anslagel reduceras till 2,5 milj. kr. Detta förslag grundar sig på en PM som byggnadsstyrelsen upprättat 1 denna hävdas bl. a. alt om riksdagen inle beviljar någon del av del begärda anslagel skulle vissa kompletterande utredningar inte kunna fullföljas. Del hävdas också att utredningen kring alternativet Sergels torg endast skulle kunna bli summarisk.

Det finns fortfarande skäl till tveksamhet inför ytterligare anslag, och vi kan endast medverka till medelsanvisning för en ulredning som inte begränsar riksdagens handlingsfrihet inför del slutliga ställningstagandet. Vi tillmäter utskottets ändring av anslagels slorlek viss belydelse som markering av alt det endasl är utredningsarbetet som skall fullföljas och att det slutliga ställningstagandet återstår.

Vi skall därför, herr talman, inte framställa annal yrkande än utskottets men vill starkt betona uppfattningen atl återflyttning lill Helgeandsholmen inte får vara del enda alternativet vid del slutliga slällningsiagandet

146

Herr BOO (c):

Herr talman! I anledning av den direkta fråga som herr Nilsson i Agnas ställde vill jag erinra om atl del beslut som riksdagen log 1975 i princip innebaren återflylining till Helgeandsholmen. Därutöver innefattade beslutet all del i första hand var enligt alternativ 2 som det forlsälla ul-

rednings- och projekteringsarbetet skulle bedrivas och alt man om det uppkom frågor som krävde avvikelser skulle återkomma till riksdagen. Ell slutligt förslag till ställningslagande kommer att föreläggas riksdagen för prövning i november-december månad i år.

1 det lägel finns del anledning att avgränsa diskussionen i dag till frågan om del fortsatta utredningsarbetet Då vill jag bara meddela atl vi i utskottet inte har fått annan redovisning än atl man arbetar vidare med alternativ 2, dvs. också ianspråkiagande av Kanslihusel för ledamolsrum. Det betyder självfallet att del inle är aktuellt alt parallellt med delta än en gång redovisa alternativet Samspel. Jag uppfattar också frågeställningen så all det var endast under förutsättning atl man förändrade inriktningen och inle avsåg alt ta i anspråk Kanslihuset som herr Nilsson i Agnas menade all den parallella redovisning som han efteriysie borde ske.

Jag vill därulöver säga all alla nya ledamöler, som inte haft tillfälle atl la del i del tidigare arbelel när del gäller riksdagshusfrågans lösning självfallet har möjligheter all få fram det materialet Jag tror alt förvaltningsslyrelsen kan slälla del lill deras förfogande och också orientera i det här ärendet.

Sedan vill jag ytterligare understryka att vad utskottet nu föreslår är ett i förhållande till budgetpropositionen med 2 milj. kr. reducerat anslag. Men del belopp som ulskollel förordar har utskottet bestämt sig för efter hörande av byggnadskommittén och indirekt också förvaltningsstyrelsen. Det belyder en garanti för att utredningsarbetet skall kunna fullföljas, så att man planenligt kan förelägga riksdagen ett fullständigt förslag till ställningstagande i höst.

Det är också anledning alt peka på atl utskottets förslag innebär en senareläggning av återfiyiiningen med ett år. På det sättet har redan utskottet i sill ställningstagande tagit ett beslut som innebären beaktande också av vad regeringen vid senare tillfällen sagl när del gäller lidpunkten för återflyttning.

Herr talman! Med delta ber jag all få yrka bifall lill ulskolieis enhälliga förslag.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Riksdagshusfrågan

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! En debatt i själva sakfrågan är omöjlig, det medger jag. Men del var intressant all få svarel av konslitutionsutskollels ordförande att man fortfarande arbetar med del som kallas alternativ 2 - och endast del - och alt man skulle återkomma om del gjordes avvikelser. Men några avvikelser har inle förekommit Läget skulle alltså vara atl byggnadskommittén och andra som arbetar med projektet fortfarande siktar på alt använda Kanslihusel. Efter den kritik som framförts från många håll och som jag, och även utskottet, tagit del av anser jag all detta är olyckligt, och jag hoppas all del före hösten skall bli klart all en sådan lösning är omöjlig. Del går inte atl debattera nu, och del är därför jag ställt det här kravet.

147

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Riksdagshusfrågan

När det gäller redovisningen anser herr Boo alt del räcker all de nya ledamöierna får informalion om alternativ 2. Det förefaller mig inle vara rikligt rent spel. För om nu riksdagen i höst en sisla gång skall la slällning til! en så oerhört allvarlig och viktig fråga som parlamentets hus i vårl land för en lång framlid borde ledamöierna också ha möjlighel all sälla sig in i del som presenlerais lidigare och som las upp i min molion och många molioner bakom den - om nu dessa skall finnas med i behandlingen. De måste få veta att del när del gäller Helgeandsholmen finns ett förslag som är annorlunda och enligt mångas mening överlägset. Det är ell rimligt krav atl även modeller, dala och fakia om del förslagei görs tillgängliga. Jag har myckel svårl som enskild riksdagsledamot alt klara en sådan presentation. Jag har låtit undersöka vissa saker när del gäller Samspel - jag har frågat utomstående personer om uppgifterna var rikliga och fåll beskedet alt del är så. Jag klarar inle mer. Jag hade hoppals atl del skulle bli möjligt för alla riksdagsledamöter all få vela all det finns ell alternativ som innebär en myckel bättre lösning då del gäller t ex. avstånd än det alternativ som innebär atl ledamöierna i riksdagen i fortsättningen skall bo på andra sidan Slallkanalen - med vad del innebär av tidsåtgång och risker. Men jag får lacka för svarel som jag fått i dag och jag kommer väl inle längre.

Herr BOO (c):

Herr talman! Jag vill understryka alt del självfallel är viktigt atl man har en så god information som möjligt i de ärenden som man skall fatta beslut i. Jag vill återigen framhålla all del här är en riksdagsbeställning som ligger och som vidareutvecklas i fortsatt ulredning och delvis projektering. Del är självklart atl riksdagen innan någon eventuell förändring kan ske i inriktningen ånyo måsle ta ställning i den frågan. Del är i höst som materialet skall presenteras och det reella ställningstagandet ske.

148

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Mitt namn står inte under del här ulskottsbelänkandet Jag hade inle tillfälle alt närvara vid undertecknandet, men jag har deltagit i behandlingen av frågan. Jag vill gärna säga några ord med anledning av vad herr Berndtson sade.

Jag har frångått yrkandet i den molion som jag jämte några andra socialdemokratiska ledmöter väckt om avslag på anslagel lill vidare utredning. Del har jag gjorl därför alt jag anser atl de synpunkter jag och några andra socialdemokrater framförde i ell särskilt yttrande förra gången frågan behandlades har blivit tillgodosedda. Riksdagen frånhänder sig inle sin handlingsfrihet inför det avgörande beslutet. Del kan alltså fattas här i höst Det var önskemålet om handlingsfrihet som vi ville tillgodose genom den molion vi väckte.

Jag vill gärna undersiryka all anslagel på 2,5 milj. kr. också enligl bedömningarna i promemorian innebär atl del pågående samrådet med

kommunala organ och övriga berörda myndigheter kan fullföljas och att utredningen kring alternativet Sergels torg inte blir summarisk utan mera fullständig än man lidigare hade tänkt sig. Därmed vill jag också yrka bifall lill ulskolieis hemslällan. Jag anser alt man på della sätt får ett så allsidigt beslutsunderiag som möjligl i höst

Överiäggningen var härmed slulad.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Beskattning av ränta på vinstandelslån

Ulskotlels hemställan bifölls.

§ 3 Beskattning av ränta på vinstandelslån

Föredrogs skalleulskoiiets belänkande 1976/77:36 med anledning av proposilionen 1976/77:93 om beskattning av ränta på vinslandelslån, m. m. jämte molioner.

I proposilionen 1976/77:93 hade regeringen (budgeidepartemeniei) föreslagil alt riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag lill

1.    lag om ändring i kommunalskaitelagen (1928:370),

2.    lag om upphävande av vissa förfallningar om skyldighet all föra räkenskaper som underlag för taxering.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"1 proposilionen läggs fram vissa förslag på skalleområdel som närmast är föranledda av den nya aktiebolagslagen (1975:1385) och den nya bokföringslagen (1976:125).

Den nya aktiebolagslagen innehåller beslämmelser om vinslandelslån, dvs. lån som löper med ränta vars sloriek är helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare i bolaget eller bolagets vinst 1 propositionen föreslås att aktiebolag skall få avdrag för hela räntan på ett sådani lån under förulsätlning all rätien till teckning inle har förbehållils aktieägare eller vissa andra grupper med iniresseanknyining lill bolaget Börsnoterade bolag föreslås i princip få avdrag för hela räntan även om aktieägarna har fåll förelrädesrält lill teckning. Samma regler som för aktiebolag avses gälla för ekonomiska föreningar.

För vissa yrkesgrupper (tandläkare, pälsdjursuppfödare, kreaturshandlare m. fi.) finns särskilda beslämmelser om skyldighel all föra räkenskaper som underiag för taxeringen. Den nya bokföringslagen gör dessa föreskrifter överflödiga. De föreslås därför bli upphävda.

Reglerna för beskattningen av vinstandelslån avses bli lillämpliga på lån som beslutats av del lånlagande företagel efter det all de nya reglerna trätt i kraft. De särskilda räkenskapsföreskrifterna föreslås upphöra att gälla den  1  maj  1977."

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av proposilionen väckta motionerna

149

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Beskattning av ränta på vinstandelslån

1976/77:1449 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemslällts atl riksdagen beslutade avslå förslaget i proposilionen 1976/77:93 till lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370), och

1976/77:1450 av herr Wärnberg (s), vari hemslällts all riksdagen vid behandlingen av proposilionen 1976/77:93 beslulade

1.   alt räll till avdrag för röriig ränta på vinslandelslån ej medgavs om räntemollagaren tillhörde den personkrets som upptagils i propositionens förslag lill anvisningar till 41 c >i b),

2.   all uppgiftsskyldighel skulle föreligga för utgivna räntor som företag hade avdragsräll för.

Utskottet hemställde

1.    belräffande beskattningen av ränta på vinstandelslån alt riksdagen med avslag på motionen 1976/77:1449 och med bifall till motionen 1976/77:1450, yrkandet 1, skulle anla del vid propositionen 1976/77:93 fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskatielagen (1928:370) med den ändringen all anvisningarna lill 41 c >j skulle erhålla av utskottet angiven lydelse, innebärande atl fåmansföretag över huvud laget inte skulle få avdrag för rörlig ränta som utbetalades lill delägare eller andra iniressenier i förelagel,

2.    belräffande uppgiftsskyldighet för utbetalad ränta alt riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1450, yrkandel 2, skulle anta av ulskollel framlagt förslag lill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3.    belräffande särskilda räkenskapsföreskrifter atl riksdagen med bifall lill proposilionen 1976/77:93 skulle anla det vid proposilionen fogade förslaget till lag om upphävande av vissa författningar om skyldighet alt föra räkenskaper som underlag för taxering.

150

Herr BERNDTSON (vpk):

Herr talman! En viktig uppgift på det skatlepolitiska området bör vara all slävja missbruk. Vi vel all samiidigl som vanliga inkomsttagare skal-tar för varie inriänt krona, så finns del grupper som på olika säll kan undanhålla inkomster från beskattning.

De i propositionen nr 93 föreslagna reglerna för beskattning av ränta på s. k. vinslandelslån skapar fakliskl nya möjligheier lill manipulationer. Även i proposilionen förutsätts all "missbruk" kan ske.

Vinsiandelslånen, där långivaren får en ränta som salts i förhållande lill förelagens vinst eller utdelning, är en relativt ny företeelse på den svenska kapitalmarknaden. Med propositionens förslag uppstår nya möjligheter alt krypa undan med skatter.

Från vänsterpartiet kommunislerna yrkar vi därför i moiionen 1976/77:1449 avslag på propositionens förslag.

I en motion av herr Wärnberg pekas också på riskerna för all en ny väg kan öppnas till obehörig skatievinst Motionären och undertecknaren av skalteulskollels betänkande är samme person. Herr Wärnberg finner

tydligen de mått och steg som utskottet har tagit tillräckliga för atl undanröja farhågorna för obehöriga skaltevinsler.

För vår del anser vi inte atl utskottets förslag är tillräckliga i detta avseende, och vi anser forlfarande all proposilionen bör avslås. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till motionen  1449.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Frågan om vinslandelslån har behandlats av såväl ka-pitalmarknadsulredningen som aktiebolagsulredningen. Den nya aktiebolagslagen innehåller också särskilda regler angående vinslandelslån. Det är således ell betydande ulredningsarbele, som också har remissbehandlats, som har föregått det förslag om beskattning av ränta på vinslandelslån som nu behandlas i propositionen 1976/77:93.

Som framgår av såväl propositionen som utskottsbetänkandel har slor uppmärksamhet riktals just på beskattningen av räntan på denna typ av lån. Utskottet har på ell par punkter föreslagit en skärpning av beslämmelserna jusl för att förhindra skatteflykt Jag anser alt man på detta sätt har undanröjt de farhågor som herr Berndtson har framfört. I och med denna ytterligare skärpning och de uttalanden som därvid gjorts är också uppmärksamheten riktad på denna nya lånemöjlighet Syftet med vinsiandelslånen är ju alt förbällra företagens förutsättningar att låna kapital, i en för långivaren mera riskvillig form av kredilgivning.

Med denna mycket korta motivering ber jag, herr talman, alt få yrka bifall lill ulskotlels hemställan.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Beskattning av ränta på vinstandelslån

Överläggningen var härmed slutad.

Mom.    I

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1449 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller skalleulskoiiets hemslällan

länkandet nr 36 mom.  1  röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil moiionen nr 1449.

be-

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Berndlson begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat Denna omrösi-ning gav följande resullal:

Ja - 278 Nej -    11

151

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Mom.   2   och   3

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt

§ 4 Föredrogs

Beskattningsregler-    Skalleulskoiiets betänkande

na för pensionsför-    1976/77:37 med anledning av motion om avdrag vid inkomsttaxeringen

säkringar               för kostnader för arbetskläder

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 5 Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar

Föredrogs skalleutskotlets betänkande 1976/77:39 med anledning av molion angående beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar.

152

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Herr lalman! 1975 beslöt riksdagen begränsa avdragsrällen för privata pensionsförsäkringar, och man skärpte också försäkringsvillkoren i det i och för sig vällovliga syftet alt motverka alt pensionsförsäkringar ul-nyujades för andra ändamål än pensionering.

Del förefaller emelleriid mig uppenbart atl de nya beslämmelserna medför konsekvenser som inte är acceptabla - något som påtalas i den av herr Rydén och mig väckta moiionen 1976/77:626 - och som jag nu skall ge några exempel på. Ändring av förmånslagarförordnande för pensionsförsäkring fick ske t. o. m. den 31 december 1976 men inle efter denna tidpunkt Samtidigt innebar lagen en begränsning av den krets personer som får sättas in som förmånsiagare. Efler den försäkrades död får pensionsbelopp endasl tillfalla den försäkrades make eller sammanboende saml barn under 20 år.

Följande exempel är fullt tänkbart

En ensamslående person hade som förmånsiagare till sin pensionsförsäkring insatt sin bäste väns välartade och skötsamme son. I likhet med många andra ungdomar i dagens samhälle spårade emellertid den förhoppningsfulle ynglingen ur och kom under påverkan av narkotika. Efiersom förmånslagarförordnandet inte får ändras ser nu försäkrings-lagaren i andanom hur efter hans död den utfallna pensionsförsäkringen aktivt medverkar till hans unge väns undergång. För alt kunna ändra förmånslagarförordnandet har med den nya lagsliftningen den ensamstående endera alt gifta om sig eller att flytta samman med någon som således kan bli godkänd som förmånsiagare - en knappast önskvärd följd av lagsliftningen.

Ell annat länkbart fall är all äkta makar med barn över den magiska 20-årsgränsen samtidigt går borl, t ex. i en irafikolycka. Med lagslifi-ningens snäva gräns för förmånsiagare finns i detta fall ingen mottagare lill makens pensionsförsäkring, ulan beloppet tillfaller enligl uppgift ifrå-

gavarande försäkringsbolags övriga försäkringstagare.

I skatleutskoUets belänkande 1976/77:39, som behandlar vår molion, heler del avslutningsvis all detaljer i den nya lagsliftningen eventuellt kan behöva justeras. De av mig relaterade konsekvenserna av den nya lagsliftningen är alltså enligl ulskotlels uppfallning blott detaljer i del stora hela.

Herr lalman! Jag har inget yrkande, utan nöjer mig med atl uttrycka den förhoppningen atl ulredningen om beskattning av riänstepensioner, vilken har atl se över den nya lagsliftningen, ser liiei mer realistiskt på problemen än vad skalleulskollet gjorl.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Endast i ell lilel avsnitt av sitt anförande berörde herr Wachlmeisler i Staffanstorp vad som behandlas i moiionen.

Såsom framgår av skalieulskotlels belänkande 1976/77:39 är syflet med de 1975 och 1976 genomförda ändringarna beträffande pensionsförsäkringar alt motverka all dessa försäkringar uinyirias lill andra ändamål än pensionering. Av herr Wachtmeislers anförande verkar del som om han hell inslämde i della. Då kan man fråga sig om del innebär elt visst avståndstagande från vad som framförs i motionen.

1 motionen 626 till årets riksmöte har yrkats bl. a. alt pensionsför-säkringssysiemei skulle få utnyujas såsom någol slags inkomsturiäm-ningssysiem för bl. a. jordbrukare. I riksdagen har vid åtskilliga tillfällen motionerats om och diskuterats införande av ett resultaturiämningssys-tem, där vederbörande deklarant skulle ha möjlighel all med hänsyn lill årets rörelseresultat inom vissa gränser göra uttag eller insättning. Från centern, folkpartiet och moderaterna har man varit enig om ett sådant yrkande, och det är bakgrunden lill del utredningsarbete som nu pågår i företagsskalieberedningen. Jag anser alt ett sådant uriäm-ningssyslem skulle vara myckel bättre än att låsa fast en viss del av ell gynnsamt årsresultat i en pensionsförsäkring.

Beträffande avdragsräll för pensionsförsäkringar från kapitalinkomster har tidigare rätt enighet om all avdragsräll endasl skall föreligga vid A-inkomst 1 princip anser jag all delta är rikligt. Dock kan i enstaka fall föreligga skäl för avdragsräll. Jag förmodar all della kommer all uppmärksammas i del fortsatta utredningsarbetet

Beträffande efterlevandepension tycks inte motionären ha uppmärksammal alt till denna grupp av försäkringar räknas också försörinings-ränlan, som kan ulgå under garanterad uibelalningstid även lill barn som fyllt 20 år.

Syftet med pensionsförsäkringarna är att de skall utnyujas för pensionering. Detaljer i lagstiftningen kan eventuellt behöva justeras. Men della har den pågående utredningen om beskattning av riänstepensioner all la upp lill förnyad prövning.

Jag anser all vi skall hålla fast vid all syftet med möjlighel till pensionsförsäkring är atl säkra en pensionering. Detta bör vara en regel för

153

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Beskattningsreglerna för pensionsförsäkringar

systemet också i framtiden. Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall till utskottets hemslällan.

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Herr talman! Jag tog inle alls avstånd från moiionen, ulan jag bara påvisade ett par av de orimligheter som var konsekvenserna av propositionen. All det rådde slor tveksamhet i riksdagen när propositionen behandlades 1975 visas bl. a. därav atl det den gången fanns inte mindre än tolv reservationer fogade till skalieulskotlels belänkande, 1975/76:20.

Del gläder mig att herr Josefson också är av den uppfattningen att utredningen om beskattningen av riänstepensioner skall se över konsekvenserna av lagstiftningen och förhoppningsvis komma med förslag om rättelser där så är befogal,

I fråga om försöriningsräntan slutligen är det rikligl som herr Josefson påpekade all i det sammanhanget är inte åldersgränsen för barn satl vid 20 år, men della gäller ju bara en del av de pensionsförsäkringar som en avliden kan lämna efter sig.

Herr JOSEFSON (c):

Herr talman! Herr Wachlmeisler i Staffanstorp sade i sitt första inlägg all del inte utgår någon efterlevandepension till barn längre än till högsl 20 år. Jag ville bara påpeka all i fråga om försöriningsräntan gäller inte denna åldersgräns.

När del gäller frågan om att inkomst av kapital skulle kunna utnyujas för pensionsförsäkringar sade jag att i princip står jag fast vid del beslut som riksdagen tidigare har fatlat. Del kan dock finnas vissa enstaka fall då ett undanlag kunde varil motiverat, och jag har blivit uppmärksammad på elt exempel. En person fick eu avgångsvederlag som egentligen skulle användas för säkrande av en pensionsförsäkring. I stället för att ta pensionsförsäkringen tog han beloppet i kontanter, men efler den lagändring som skedde 1975 hade han inte möjlighet all använda avkastningen av kapitalet lill pensionsförsäkring. Sådana fall kan alltså finnas, men i princip står jag som sagl fast vid den slåndpunkl som jag lidigare inlagil.

154

Herr WACHTMEISTER i Slaffanslorp (m):

Herr talman! Del förhållandel all premierna kan kvillas endasl mol A-inkomst och inle mot B-inkomsl har, som herr Josefson mycket rikligt sade, fört med sig vissa konsekvenser. Jag kan anföra som exempel en försäkringstagare som lidigare haft inkomst av riänst men som sedan i förlid pensionerat sig med hjälp av det kapital han kunnal spara ihop under de många åren i riänst Han har fått en beskattningsbar inkomst på 13 800 kr., och på del skall han betala 11 400 kr. i skall. Han har alltså 2 400 kr. över. Han har skickat en kopia av sin debetsedel som jag kan visa om del behövs. Exemplel åskådliggör att del finns skönhelsfel som del onekligen är befogat all rätta till.

Herr JOSEFSON (c): Nr 112

Herr lalman! Alt diskutera enskilda personers skattsedlar och hur Onsdagen den

mycket dessa personer får belala i skatt är omöjligt. Man måsle ju kunna          jn april 1977

bedöma alla omständigheter i sammanhanget. Därför skall jag avslå från___ ___

all kommentera herr Wachtmeislers senaste exempel. Markpolitiska

frågor Överiäggningen var härmed slulad.

Ulskolieis hemställan bifölls.

§ 6 Markpolitiska frågor

Föredrogs civilutskoltels betänkande 1976/77:21 med anledning av molioner i markpolitiska frågor.

I della belänkande behandlades molionerna

1976/77:427 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits alt riksdagen skulle

1.    ullala sig för ett successivi överförande av privala hyreshus i samhällets ägo,

2.    hos regeringen hemställa alt en plan snarast utarbetades för genomförande av denna målsättning,

1976/77:430 av fröken Öhrsvik m. fl. (s),

1976/77:551 av herr Danell m. fl. (m), vari såviti nu var i fråga hemslällts

1. all riksdagen med anledning av den föreslående revideringen av byggnadslagsliflningen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts belräffande del enskilda ägandet,

3. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som
i moiionen anförls angående viklen av valfrihet mellan ägande och tomt
rätt.

1976/77:914 av herr Augustsson m. fl. (s) och

1976/77:929 av herr Wachlmeisler i Johannishus m. fl. (m), vari hem-slällls alt riksdagen gav regeringen lill känna vad i moiionen anförls rörande den personliga äganderätten, en ökad privatisering av vårt lands naiurlillgångar och enskilda markägares rättsliga slällning.

Utskottet hemställde

1.    beträffande uttalanden om det enskilda ägandet m. m. all riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:551, yrkandet  I, och 929,

2.   beträffande ägandet av hyreshus m. m. att riksdagen skulle avslå                155

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

molionerna  1976/77:427 och 430,

3.    belräffande ulredning om priskoniroll på all mark alt riksdagen skulle avslå moiionen  1976/77:914,

4.    belräffande valfrihet mellan ägande och tomträtt atl riksdagen skulle avslå moiionen  1976/77:551, yrkandel 3.

Reservation hade avgivits belräffande uttalanden om del enskilda ägan-del m. m. av herrar Danell (m) och Nisser (m) som ansell all ulskollel under I  borl hemslälla

att riksdagen med bifall till moiionen 1976/77:551, yrkandet I, och med anledning av motionen 1976/77:929 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

156

Herr DANELL (m):

Herr lalman! I en passus i regeringsförklaringen i höstas uttalades alt den fysiska riksplaneringen av mark skall ske i former som säkerställer såväl angelägna samhällsintressen som den enskildes rälislrygghel. Den meningen berör en huvudfråga i markpoliliken, nämligen just avvägningen mellan samhällsintresse och enskilt iniresse.

För en socialist innebär den här frågan förmodligen inga större problem, eftersom samhällsintresset generellt sett alltid då tar överhanden. För oss icke-socialister måste del däremot vara en viktig uppgifl all inför markpolitiska reformer som ger ökat samhällsinflytande också fråga vad det här betyder för den enskilde markägaren. Hur kommer markägaren i framtiden att kunna hävda sin räll? Kan man fortfarande säga sig följa folkviljan som är för äganderätt av hem och mark? Kommer äganderätten fortfarande atl innehålla någol påtagligt?

Under 1970-talet har vi fått en rad nyordningar inom markpolitiken, t ex. ny expropriationslag med bl. a. tvivelaktiga ersättningsregler, nya lälbebyg-gelsebegrepp som ställer ökade krav på planering före användningen av mark, förköpslag med allt slörre användningsområde, markvillkor och naturligtvis den fysiska riksplaneringen, som om något ställer avvägningen mellan samhällsinlresse och enskilt intresse på sin spets.

Alla dessa förändringar av möjligheterna för den enskilde alt utnyttja sin markbil har genomförts med en enda övergripande målsättning, nämligen alt vidga .samhällsinflytandei över markanvändningen.

Säkert har det inför varie förändring i marklagarna funnits samhällsproblem som man velal rätta till. Men man kan fråga: Vart log medborgarnas intressen vägen? Det är klarl alt man alllid kan hävda alt flera av de nya markreglerna är till fördel för oss allihop. 1 den fysiska riksplaneringens spår bör vi kunna se atl mark som är värdefull från t ex. friluftssynpunkt eller agrar synpunkt säkerställs till gagn för samhället och de enskilda. Men ändå behövs del att man också ger varje markägare rätt atl hävda sin sak och få skälig ersättning för sin uppoffring i form av mer samhälleligt ut-nytriande, mindre möjlighel all använda marken efter sina egna planer etc. Man ställer ofta med de nya marklagarna myckel slora krav på varie enskild

markägare, men intresset för att undvika att det blir ett fåtal markägare som skall betala på ell eller annal säll för de samhälleliga vinsterna har varit svagt

Del är således enligl min mening ett stort misslag atl vi under 1970-lalel med de många markreformerna så litet har diskuterat äganderättens värde i vår demokrati och, inte minst viktigt äganderättens innehåll. Naturiigtvis kan det invändas alt della konstaterande innebär elt ifrågasättande av alla samhällets möjligheter att styra markanvändningen. Till det vill jag då säga atl man behöver inte nödvändigtvis ständigt hitta på nya och kanske krångliga verktyg för atl få ett välplaneral samhälle. Med del kommunala planmonopolet i ryggen kan man göra mycket övrigl i samverkan mellan myndigheter och enskilda för att kommande bebyggelse skall ta hänsyn till både de redan i kommundelen boende och de nytillkommande utan all man för den skull på lösa grunder exproprierar eller hotar alt använda det instrumentet, eller att förköpa, eller all undvika dispenser från markvillkor - för att här bara nämna några viktiga åtgärder.

Herr talman! Vi moderater har i motionen 551 utgått från de allmänna markpolitiska synpunkler som jag här har talat om. Vi har uttryckt den uppfattningen all det vore värdefullt om riksdagen gjorde elt uttalande om vikten av att den enskilda äganderätten finns kvar i vårt land. För della finns del många skäl. Med i varie fall en icke-socialiiisk samhällssyn är del självklart all arbeta för ett samhälle med ägande som är spritt till så många människor som möjligl. Elt spritt ägande stimulerar lill sparande, vilkel är bra för vår samhällsekonomi men också en styrka för hushållskassan. Eu spritt ägande är garantin mot ell koncenlrerat ägande, vilkel oavsetl om del är prival, kommunall eller statligt är en svaghet för demokratin. Ägandet av mark är således en irygghelsfaklor. Del ger medborgarna möjlighel au la ansvar, och del förslärker oberoendet Det är ingen lillfällighel au del inle finns något samhälle som har kunnal förena frånvaron av enskill ägande med demokrali. Della har vi ullryckl i vår molion, och del var deiia som vi bl. a. ansåg all riksdagen borde ullala.

1 moiionen behandlar vi också planeringen av markanvändningen. Eftersom man arbetar med en ny bygglag i bostadsdepartementet och vi hoppas att snarl få diskutera den, finns det ingen anledning att nu gå in i detaljfrågor. Men jag vill ändå understryka - vilket också framgår av motionen - all man i planeringsarbetet alllid skall la hänsyn till den enskildes rällssäkerhel lika väl som lill de s. k. samhällsintressena. En medborgare som har en markbit skall genom en öppen planering vela vad som är på gång i hans område. Om förutsättningarna för all använda marken förändras skall också samhället ge markägaren möjlighet atl på lika villkor med myndighelerna hävda sin rätt och även ge honom en reell chans att lägga fram förslag om ändringar i planfrågor. Naturligtvis måsle också ersättningen för förlorad möjlighel lill markanvändning vara rättvis. Med en öppnare planering, där man utan alt dämma upp behov och kapital i oändliga byggnadsförbud kan skapa möjligheter for en lugn utveckling av byggandet i eu samhälle, minskar också risken för orimliga markvärdestegringar

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

157

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

och spekulalionsvinsler för ell fåtal. Med god framförhållning i kommunerna kan kommande exploateringar förberedas under lång tid utan atl rykten om kommande planer och hastiga kommunala markköp inverkar, vilket alltid resulterar i markvärdestegring och spekulation på markområden runt omkring.

Kommunerna måste självfallel ha en god plan- och markberedskap. Inför stora exploateringar är det bra att köpa upp mark för alt möjliggöra ett rationellt och billigt byggande. Men kommunerna borde också se till att man snabbt säljer av marken efter färdigställandel för atl undvika onödig koncentration av ägande och kapital. Den här rullande markplaneringen blir en naturlig del i den fria marknadsekonomin ulan atl någol samhällsintresse ifrågasätts.

I flera sammanhang har vi också understrukit behovet av atl konsumenterna kan välja mellan tomlrätl och äganderäll i våra kommuner. Flertalet - det vel vi - föredrar äganderätt, och della borde styra politikernas planering. Det jag förut sade om trygghet och ägande är något som ligger djupt bland medborgarna. Det är därför som vi moderater också har föreslagil alt riksdagen borde framhäva kravet på valfrihet mellan tomträtt och äganderätt.

Herr lalman! Våra förslag lill uttalanden i markpolitiska frågor, som vi framföu i motion 551, har utskottet undvikit att behandla i sak. 1 stället har ulskoltsmajoritelen uttalat att del inte finns anledning atl behandla de här principfrågorna om inte något ändringsförslag i sak är aktuellt Jag tror dock alt det hade varil värdefullt all få en diskussion och ell slällningstagande av utskottet och kammaren i de här utomordentligt viktiga frågorna. Av den anledningen yrkar jag bifall lill vår reservation i betänkandet 21 från civilutskotlel.

1 della anförande inslämde herrar Nisser, Knutson och Johansson i Vrångebäck, fru Andersson i Hultsfred samt herr Dahlberg (samlliga m).

158

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! I molion 427 från vpk som behandlas i del här belänkandel lar vi upp del gamla kravet från arbetarrörelsen och hyresgäströrelsen om överförande av de privata hyreshusen i samhällets ägo.

Trots atl del är ett gammalt krav är del forlfarande lika aktuellt, ja, del är aktuellare i dag mol bakgrund av den nuvarande situationen på bostadsmarknaden. Genom de avslöjanden som gjorts under senare lid om förhållandena i vissa privala fastighelsägarkrelsar och om den ohejdade spekulation som pågår framförallt inom storstadsområdenas fastighetsmarknad står det klart atl de nuvarande förhållandena inte kan få fortsätta.

Det finns exempel på hyresfastigheter som har byll ägare sex gånger under fyra år och därvid stigit i pris med miljontals kronor. Som vanligt är del hyresgästerna som sist och slutligen får betala spekulalionsvinslerna genom höga hyror. Hyresgästerna blir lidande även på andra sätt, genom försummat underhåll, dålig värmehållning osv. De ingripanden som med hjälp av gällande lagstiftning och beslämmelser har gjorts från hyresgäströrelsens sida

har inte kunnal förändra helhetsbilden.

Klart är att privatägandels dominans i våra tätorters centralare delar har försämrat möjligheterna alt hålla hyrorna nere, alt öka boendeinflytandel och genomföra saneringar i önskvärd omfattning. Kommunernas möjligheter alt styra utvecklingen är begränsade, och det har bl. a. inneburit att innerstäderna i stor utsträckning har kontoriserats, kommersialiserats och delvis förslummats. Om det löfte som socialdemokratin för över 30 år sedan ställde i arbetarrörelsens efterkrigsprogram - att successivt överföra mark och privala hyreshus i samhällels ägo - hade uppfyllts, skulle vi inte ha haft dessa problem i dag.

Överföringen av privala flerfamiljshus i kommunal ägo är ell grundläggande krav och mål. Delta mål måste åstadkommas utan hänsyn till de "värden", dvs. priser, som fastighetsspekulation och hyresulplundring resulterat i. Förköp lill marknadspris är en olillfredssiällande lösning, likaså expropriation på de villkor som f. n. gäller. Det finns i vart fall ingen anledning all kommunerna vid en inlösen skall belala mera än högst fastighetsägarens eget insatta kapital. Lån i fastigheten kan överföras på den nya ägaren - kommunen.

Hyresgästernas intressen kan tillgodoses på elt hell annal sätt än nu om flerfamiljshusen ägs av kommuner och allmännyttiga bostadsföretag eller, efter en upplåtelse med kommunens medverkan, av bostadsrättsföreningar med kommunal insyn och ulan kontakt med privala bygginlressen. Eu successivi överförande av flerfamiljshusen i samhällels ägo kan möjliggöra ökat ansvar och inflytande för de boende och bli ett bidrag i kampen mot ökad privatisering och slimulera till ökal kollektivt boende.

Vänsterpartiet kommunisterna har lidigare i olika sammanhang framhållit att kommunerna tillsammans med berörda hyresgäster måste ges en ledande och styrande roll vid planering och genomförande av all sanerings- och ombyggnadsverksamhet. Möjligheterna att förverkliga elt reellt hyres-gäslinflyiande är emellertid hell avhängiga av vem som äger de fasligheier som skall saneras. Inle minsl därför är frågan om överförande av de privala flerfamiljshusen i samhällels ägo så viklig.

Del är fråga om ell slorl samhälleligt engagemang och betydande ekonomiska insatser när vi på nytt ställer kravet på upprättandet av en plan för ett successivi överförande av privala flerfamiljshus i samhällets ägo. Under en femårsperiod vore del dock hell realisliskl all genomföra denna. Både ekonomiska och övriga praktiska förutsättningar föreligger enligl vpk:s mening för della.

Ell förverkligande av kravet på överförande av de privata hyreshusen i samhällets - kommunernas och bostadskooperationens - ägo skulle öka möjligheterna för kommunerna aU stoppa konioriseringen och återställa kon-toriserade lägenheter lill bostäder. Del skulle begränsa spekulationerna i fasligheter och lägenheter och den svarta handel med bostäder som nu förekommer. Det skulle också verksamt bidra till att stoppa hyresutplund-ringen och pressa ned hyrorna, genom all vinst- och spekulaiionsintressena i detta led på bostadsmarknaden försvinner.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

159

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

160

Jag yrkar bifall till moiionen 427, vari föreslås

1.   atl riksdagen uttalar sig för ett successivt överförande av privala hyreshus i samhällels ägo,

2.   atl riksdagen hos regeringen hemställer atl en plan snarast utarbetas för genomförande av denna målsättning.

Herr MATTSSON (c):

Herr talman! 1 sitt belänkande nr 21 behandlar civilutskotlel ett antal molioner som rör markpolitiska frågor. Som vi har hört av de två inläggen hittills rör sig deballen över spektrumet från vänster lill höger. Jag skall böria med alt kommentera den reservalion som har fogats till betänkandet från moderata samlingspartiels ledamöler och där man vill få ett par uttalanden. Det ena gäller del enskilda ägandet och del andra avvägningen mellan äganderätt och tomträti.

Civilutskotlel har behandlat framställningarna om dessa ullalanden på samma säll som under några föregående år. Vi har ansell att del i det bygglagarbete som pågår inte har funnits någon anledning för riksdagen alt göra ett direkt uttalande om vilken inriklning delta arbele skall ha. Det betyder naturiigtvis inle att del inte skall föras en politisk debatt om vilka principer som skall få påverka utformningen av en kommande bygg lagstiftning. Vi har alltså stått fast vid vår lidigare ståndpunkt. Jag tycker atl vi kan göra del med ännu större säkerhet i år än tidigare år, därför alt vi nu har en regering som består av folkpartiet, moderata samlingspartiet och centerpartiet Det är den regeringen som arbetar med revisionen av bygglagen. Jag lycker det vore överflödigt av riksdagen alt göra ett uttalande om all den borgerliga irepartiregeringen inle skall glömma borl äganderättens slällning i del framtida bygglagsförslaget. Samlliga dessa partier har ju den principiella inställningen atl del enskilda ägandet är värdefullt

Nu berörde herr Danell i sitt inlägg också frågan om det som brukar rubriceras enskilda planiniliativ. Visseriigen kommer detta som en rubrik, i civilutskoltels belänkande nr 26, men eftersom frågan flnns med i reservationen har jag ändå anledning atl säga att också den frågan har varil uppe lill deball tidigare år. Vi har då beskrivit den ledande roll som kommunerna har på mark- och planläggningsområdet Självfallet understryker vi angelägenheten av att del sker en öppen planering, som herr Danell uttryckte det.

En del reformer har genomförts under de senaste åren på markpolitikens område. Det gör alt den nu pågående fysiska riksplaneringen har fåll möjlighel att arbeta under öppnare förhållanden. Del finns i detta arbete också möjligheter atl lägga fram enskilda synpunkter och förslag, även om det lill slul måste bli ett kommunall avgörande för alt få en plan antagen.

Avvägningen mellan tomlrätl och äganderätt är också en fråga som vi i flera år har behandlat i civilutskotlel. Vi har bedömt det så alt det inte funnits anledning atl gå ifrån den avvägning som vi lidigare har kommit fram till. Del har funnits olika motiv för all införa tomträtt från börian, och det finns kanske i dag motiv som tillmäts större belydelse än del lidigare

sociala moiivet En del problem som sammanhänger med lomlräitens utformning när del gäller avgäld osv. kommer genom riksdagens beslut att relativt snart bli föremål för en utredning.

Utskottet har inte velat föreslå riksdagen att göra några bindande uttalanden utan sagt att del kan finnas skäl för tomträtt och atl del kan finnas skäl för äganderätt Ulskollel säger atl del slutligen är ell kommunalt avgörande och att det inom kommunerna bör finnas både äganderätlsmöj-ligheten och tomträllsmöjlighelen. Detta får då avgöras efter de speciella förhållanden som kan råda i olika kommuner I stor utsträckning blir det här en fråga om kommunalpolitik, där vi har möjligheter atl alltefter vad vi vill prioritera försöka få lomträllsinslilutel eller äganderätten alt dominera.

Om man skall göra ett sådani uttalande som herr Danell önskar kommer man ändå fram lill atl man måsle bestämma vem som skall äga en tomt Majoriteten har hela tiden ansett att del inte är möjligt för oss atl säga atl kommunen skall avhända sig den mark den skaffat sig antingen genom donation eller genom förvärv. Avgörandet måste ligga på den kommunala nivån. Jag tror inle heller alt herr Danell är beredd alt ställa sig bakom en lagstiftning, som det faktiskt i så fall måste bli fråga om. En sådan lagstiftning skulle då innebära alt en kommun blev skyldig atl sälja mark.

Utskottet har alltså uttalat atl bägge instituten bör finnas och att delta sedan får bli en fråga för kommunalpolitiken.

Därefter vill jag kommentera molionerna nr 427 och 430, med krav på atl enskill ägda hyreshus skall överföras till allmännyttig, kooperativ eller kommunal ägo. Molionerna 427 är den som herr Claeson mest uppehållit sig vid. Herr Claeson sade atl delta var ell gammalt yrkande. Jag har inte heller något nyll slåndpunklslagande atl föreslå, ulan ulskollel intar samma gamla ståndpunkt som riksdagsmajoritelen under många år ställt sig bakom, nämligen atl det inte finns någon anledning alt bifalla motionsyrkandena.

Jag vill också hänvisa till diskussionerna vid 1974 års bostadspolitiska deball. Då drog man ned på möjligheten till egenregiverksamhei när det gällde byggande. Genom ett anbudsförfarande skulle del bli en press nedåt på byggnadskoslnaderna, och man ställde sig bakom åsikten att del skulle vara konkurrens även i förvaltningsledet. Sedan har det införts åtskilliga möjligheter för kommunerna att få lill stånd en bättre konkurrens på bygg-sidan och därmed få lägre bostadskostnader. Vi tror alt samma bedömning måsle göras när del gäller förvaltning av fastigheter.

Herr Claesons framslällning var någol av en socialistisk träta, efiersom han sade all arbetarrörelsen ställt sig bakom kravet sedan lång tid lillbaka. Jag vill då bara notera att även när vi har haft socialdemokratisk eller socialistisk majoritet i utskottet, så har man kommit till samma ställningstagandet som i år, nämligen atl det inte finns någon anledning atl bifalla yrkandet om att överföra privata hyreshus i samhällets ägo. Den ståndpunkten har socialdemokraterna i utskottet inle heller i år gått ifrån, trots all det även förekommer motioner undertecknade av socialdemokrater.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

11 Riksdagens proiokoll 1976/77:111-112

161

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Herr talman! Jag vill med delta yrka bifall till utskottets hemslällan på samtliga punkter.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara göra två korta kommentarer lill herr Mallssons anförande.

Belräffande vår formdebalt om vad man bör göra och inte göra i ulskollel har vi olika uppfallning. Vi moderater tycker att mani markpoliliken inte hade behövt visa den väl strikta återhållsamhet som framgår av utskollsbelänkandel ulan alt man liksom i bostadspoliliska frågor kunnal ge en allmän policy.

Men det är naturligtvis inle detta som är det viktiga utan den principiella diskussionen. Därför vill jag som min andra kommentar säga all det var ett värdefullt uttalande som utskottets ordförande gjorde, att vi bör kunna förutsätta att regeringens fortsatta handläggning av bl. a. det bygglagarbele som ligger framför oss kommer atl - vilkel också framgår av regeringsdeklarationen - ha äganderätten som en självklar beståndsdel.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill kommentera det herr Mattsson sade apropå att man under många år avslagit de yrkanden som har ställts från vpk:s sida och atl man också under den föregående regeringens tid har varil överens om att avvisa dessa förslag. Det är ju inte vänsterpartiet kommunisternas fel all centerpartiet och de övriga borgerliga för en bostadspolitik som är lika dålig eller ännu sämre än den tidigare regeringens.

Herr Maltssons beskrivning av hur man skulle kunna komma till rätta med problemen genom ökad konkurrens och av lägel då det gällde förvaltningen är hell illusorisk. Både herr Mallsson och jag vet hur del är beträffande den utveckling på hyres- och bostadsmarknaden som har skett under de senaste åren, och vi är båda på del klara med alt denna utveckling inte kan få fortsätta i längden. Om man skall komma till rätta med den, då hjälper det inte all hänvisa lill förslagen om konkurrensbegränsningar eller till att en hel del av bostadsbeståndet nu förvaltas av allmännyttiga bostadsföretag, ulan då måste man gå lill bollen med problemen och bl. a. vidla sådana ålgärder som vi har föreslagil i vår molion.

162

Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill till alt böria med säga lill herr Claeson, au del finns en relalion mellan kostnaderna för bostadsbyggandet och bostads-förvaltningen och den hyra som vi har all erlägga, och del är nalurliglvis oerhörl intressant för hyresgästerna vilka hyror som slutgilligl skall erläggas. Jag Iror därför all del är viktigt alt man har denna möjlighel lill koslnadspress och en koslnadsobservalion. Vad sedan gäller del herr Claeson anförde om spekulalionsvinsler, konlorisering, dålig förvallning osv. har ju samhället ingripit genom ivångsförvallningsmöjlighelerna,

och nya former i tvångsförvaltningssammanhang diskuteras.

Det är vidare ingalunda så att de allmännyttiga önskemålen är lill-bakaträngda eller atl de har ett sämre utgångsläge. Tväriom är del ju så att vi både i markpolitiska och kommunalpoliliska sammanhang samt när det gäller lånemöjligheter från statens sida har möjliggjort både för de allmännyttiga företagen och för de kooperativa företagen atl vara aktiva och arbeta för alt företräda hyresgästernas intressen. Företagen har på del sättet möjligheter atl expandera på bostadsmarknaden. Herr Claeson är emellertid bara inriktad på alt få äganderällen till det redan befintliga bostadsbeståndet överförd till de allmännyttiga bostadsföretagen, lill de kooperativa eller till de kommunala.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är typiskt för de borgerliga när man diskuterar bostadspolitik att uppehålla sig vid sådana saker som herr Mattsson nu anförde. Han talade om relalion mellan kostnader. Han talade om alt man skall vara observant på ulvecklingen. Han talade om atl del pågår en diskussion om nya former. Men vad hjälper del bostadskonsumenterna, dvs. hyresgästerna? Man har aldrig de kostnadsrelationer som man hänvisar till, och man gör aldrig de observationer och för aldrig de diskussioner som man lalar om.

Vad som nu behövs är praktiska åtgärder för alt pressa ner boendekostnaderna och för att få hyrorna på en rimlig nivå. Det hjälper då inle hur mycket man än diskuterar och hur observant man än är, ulan man måste la itu med alla vinsl- och spekulalionsintressen som finns på bostadsmarknaden i dess olika led. Det gäller de höga räntorna på bostadskostnaderna. Det gäller frågan om markspekulalionen, som man måsle angripa. Del gäller de privala monopolen inom tillverkning av byggnadsmaterial. Del gäller det privata byggandet; varie gång man publicerar tabeller över de slörsla förmögenhelsägarna eller inkomsttagarna i de olika länen återfinns som bekant alltid några byggmästare i den ligan. Del gäller lill sist frågan om ägandet och förvaltandet av hyreshusen, där man ju också gör skapliga vinster. Avlas ulvecklingen på det här området genom att följa aklievinsterna för bl. a. AB Hufvud-sladen, så får herr Mattsson se!

Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill göra samma kommentar som när vi hade bostadsdebatten för någon lid sedan: Herr Claesson lalar om bosiadspo-litiken och kostnaderna i bostadsbyggandet ungefär som om bosläder existerade i ett lufttomt rum för sig. Men del är ju inte alls på det sättet. Vi kan naturligtvis ha vilken hyresnivå som helsl under förulsällning all vi är beredda au ta kostnaderna på oss som skallebetaiare; någonstans måsle vi belala kostnaderna. Men uriämningsfrågorna bör lösas på andra områden än direkt i bostadspolitiken, även om vi har åstadkommil räll myckel av uriämning inom den. Genom räntebidragen betalar vi ju i

163

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

164

dag merparten av räntekostnaderna på del slalligt belånade bostadsbeståndet över skallen, och dessutom utgår del bostadstillägg.

Herr LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag är med della inlägg inle ule i avsikl atl polemisera mot del budskap som ulskotlels ordförande har framfört i civilulskotlels betänkande nr 21. Som synes är vi överens i utskottet - med elt undantag, förstås. Moderaterna har följl upp sin motion nr 551 genom en reservalion, och del är synpunkterna i såväl motionen som reservationen som vi socialdemokrater i civilutskollel anser del nödvändigl att göra en kort kommentar till.

Vad moderaterna är ute efter är all markera en särställning i del svenska samhället för en viss kategori medborgare: markägarna. Denna grupp skall ha en speciell valfrihet Den skall ha rätt atl välja mellan äganderäll och tomirält Ell förvallningsmässigt sammanhållel småhusområde, som av kommunen upplåtits med lomträtl, skall kunna splittras sönder därför alt enskilda småhusägare ser ekonomiska fördelar i äganderäll.

Det är inle första gången vi har förslag i riksdagen av denna karaktär. Forlfarande slår moderaterna vakt om de gamla högeråsikterna och därmed också om möjligheterna all riäna pengar på markägande. Om vissa grupper skall ha en oinskränkt räll all riäna pengar på markägande, måste rimligen andra medborgare belala kalaset 1 elt samhälle där vi enligt socialdemokratisk uppfattning blir mer och mer beroende av samverkan och solidaritet sätter moderaterna genom sill agerande i riksdagen det politiska symbolstaketel runt den enskill ägda marken. Klarare kan inle skiljelinjerna i svensk politik mellan socialdemokratin och moderaterna åskådliggöras.

Konsekvensen blir: Det här är mitt och med det gör jag vad jag vill, om det också inte ligger i samhällels intresse.

Reservalionen innehåller en programförklaring lill förmån för rätlen

all spekulera i  mark som är ett under av formuleringskonst:  "    

äganderätten ger ekonomisk trygghet genom atl den boende fortlöpande anpassar sig till ulvecklingen av markkostnaden." Det är, herr talman, ett underbart säll alt uttrycka satsen "med ett oinskränkt ägande som ger möjligheter lill spekulalionsvinsler".

Del moderaterna för fram i reservalionen är trots de luddiga formuleringarna politisk klartext Äganderätten är en omistlig del i vår demokrali, sägs del vidare i reservationen. Men en lika omistlig del av vår demokrali är alla medborgares räll alt efterfråga en funktionell bostad, all ha tillgång till skog och mark, lill bad och friluftsliv, Såviti jag vet är del inle någol parii i riksdagen som har föreslagil avskaffande av äganderällen som sådan. Vad moderaterna nu återigen vill är atl äganderätten för vissa kategorier skall prioriteras på andra medborgares bekostnad. Vi är också många, och fortfarande en majoritet, som vill sälla gränser för en äganderäll - gränser som hindrar ägaren alt ulnyUja den så atl den skadar andra.

Varie markbit är unik, har del sagts. Den ingår i ell helt som är vår och våra efterkommandes samlade tillgång - något som vi förvaltar för framliden. Moderaterna ser marken som ell kapilal, vilkel som helst, som är till för att ge den enskilde avkastning och vinster. Del är den lypen av irygghel som moderaterna vill ha, den trygghet som innebär att man kan strunta i andra i samhället. Framför sig skjuter man egnahemsägaren som en symbol. Bakom den skölden kommer markspekulanterna, hyresvärdarna, byggarna och penningplacerarna, alla väl dolda bakom husknuten av mexitegel. Del gäller all se upp när man kommer med denna egnahemsägare, del är hans iniresse som man anser sig främja.

Herr lalman! Även om den moderata framstöten så starkt har tillbakavisats i utskottet ger den klarhet på yllerligare en punkt På så säll luras vi inte att tro att moderaterna, kapitalvinsternas främsta företrädare, har blivit sociala i den borgerliga regeringen. För oss inom socialdemokratin har del inle varil någon tvekan på den här punkten, och vi står med vår grunduppfattning som värnare av de många människornas intressen gentemot de gruppegoisliska intressen som återspeglas i den moderata reservationen.

Herr talman! Jag har Ingel annal yrkande än del som lidigare framförts av ulskolieis ordförande. För mig var det bara angeläget att få göra det här inlägget i kraft av den uppfallning som socialdemokratin har i denna vikliga samhällsfråga.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Oskar Lindkvist gör som han brukar: han radar upp alla argument mot äganderällen som han kan finna på - icke som finns utan som han kan finna på - och sedan har han alltid något slags reservation på slutet, där han säger alt han i och för sig ändå inte principiellt är för all ta borl all form av äganderätt. Det låter naturiigtvis betryggande för de 1,5 miljoner markägare - i huvudsak småmarkbitägare - som finns i del här landet.

Herr Lindkvist hävdar att vår reservalion och mitt anförande lidigare skulle ha präglats av alt vi vill skapa en särställning för markägare, och han säger atl vi vill skapa en speciell valfrihet för markägare. Nej, det vill vi inte göra! Vi vill skapa en valfrihet för bostadskonsumenten, speciellt för den som ännu inle har möjlighel atl få äga sin lilla markbit runt sill hus, all just få den möjligheten. Någon valfrihet för markägaren i övrigt behövs nalurliglvis inte.

Herr Lindkvist säger att vi är ule efter atl splittra alla områden i hell omöjliga bitar när del gäller funklion och förvallning genom förslagei all man för varie kvadralmeler skall kunna välja lomiräll eller äganderätt. Var finner Oskar Lindkvist slöd för det påståendet - i mitt anförande, i reservalionen eller i motionen? Del skulle vara intressant att få veta. Vad det gäller är atl man i de olika kommunerna skall kunna erbjuda olika alternativ, därför all del hell enkelt slår i överensstämmelse med hur folk vill ha del. Svårare än så är del inte.

165

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Vidare är del, som jag sade i mitt anförande, värdefullt atl folk i framliden också får äga sin mark och att del skall vara en beståndsdel i arbetet med vår bygglagsliftning. Herr Lindkvist påstår atl della innebär alt vi stöttar spekulation i olika former för all folk skall riäna pengar. Var finner han slöd för del? Nalurliglvis ingenslans! Vad vi talar om är att människor som tycker att det ligger irygghel i all äga en markbit skall ha den möjligheten. De som inte vill det skall nalurliglvis ha valfrihet alt få en god bostad på annal sätt Jag nämnde f. ö. också i milt anförande alt det finns en rad olika åtgärder ulanför de rent marksocialistiska för all komma till rätta med spekulationen.

Jag vill till slut, herr talman, bara understryka all del anförande jag höll, vår reservation och vår motion grundar sig på vad folkflertalet i det här landet anser om all äga mark. Del borde även herr Lindkvist ha respekt för.

166

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! 1 milt anförande citerade jag ell avsnitt av moderaternas
reservalion. Det avsnittet lyder ordagrant " äganderällen ger eko
nomisk irygghel genom all den boende fortlöpande anpassar sig till ul
vecklingen av markkoslnaden ." Della innebär ju ingenting annat

än att man berättar atl markägaren, som i del här fallet åberopas, anpassar sig lill kostnadsutvecklingen för egen del. Den förmögenhetsbildning som ofla inträffar på grund av samhällets aktiviteter kallar moderaterna i reservationen för all "den boende fortlöpande anpassar sig till utvecklingen av markkoslnaden". Jag lycker att det är ett resonemang som klart främjar spekulation, och jag lycker all herr Danell inle skall skämmas för alt erkänna all del måsle ha varil avsiklen när reservationen skrevs.

Sedan säger herr Danell all han lalar på folkflertalets vägnar. Då undrar jag vad det är för form av statistik eller underlag som bestyrker den uppgiften. Många som i dag bor i småhus väljer nämligen tomträtt, hyresrätt eller bostadsrätt i stället för äganderätt av många skäl, bl. a. av det skälet att den ekonomiska insatsen för förvärv av mark är så hög att åtskilliga samhällsmedborgare aldrig den vägen skulle ha möjlighet atl komma över ett eget hem.

Herr Danell skall inte spela oskyldig när han tar upp resonemanget om valfrihet mellan tomirält och äganderätt. Menar ni vad som står i reservationen, nämligen alt det skall vara valfrihet mellan tomträti och äganderätt, innebär det atl den som i dag har en faslighet på elt tomträtlsområde skall ha möjlighel all bryta sig ul för att för egen del uppnå äganderätt. Det som slår i reservalionen kan inle tolkas på annat sätt. Jag tror alt när herr Danell har kommit till insikt om att detta betyder ganska myckel högerpolitik av gammalt slag blir han litet försiktigare. Hans första replik kan inte tolkas som annat än atl han försöker lägga hell andra värderingar till sin reservation än vad som skriftligen framgår av densamma.

Herr DANELL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Om herr Lindkvist tror atl en social mark- och bostadspolitik innebären socialistisk mark-och bostadspolitik må det naturligtvis vara hans uppfattning. Vi har försökt redovisa både vår bostads- och vår markpolitik på senare tid här i kammaren och har då haft en naturlig utgångspunkt för alla våra ställningslaganden, nämligen all vi skall följa konsumenternas efterfrågan. Vad de vill ha skall vi politiker rätta oss efter.

När jag lalar om den ekonomiska tryggheten och möjligheten alt nå den genom äganderätt tänker jag på det jag nämnde i mitt huvudanförande, nämligen möjligheten för vanliga människor att ha sparobjekt, möjligheten all spara på ell bra säii - i synnerhel i inflaiionslider. Elt högt sparande är, förutom att del är bra för hushållskassan, bra för samhällsekonomin. Del är, som jag också motiverade förut, bra för demokratin att många människor äger någonting i det här landel - atl inle ell fålal kommuner och sialliga eller enskilda inlressen är de enda som har möjlighel all äga mark.

Vad beträffar prishöjningarna på marken skall vi veta att del främsta och avgörande skälet till den prisgalopp som äger rum när det gäller mark i våra storstadsområden är all man under 1960-talet struntade i all bygga efler efterfrågan och atl vi nu har ell otroligt slorl uppdämt behov av markbostäder. Vi måsle bygga i kapp efterfrågan på egnahem, på små och slora villor, småhus, markbostäder eller vad man nu vill kalla dem; människor har i flertalet fall uttalat atl de vill äga sin markbit Detta ifrågasätter herr Lindkvist. Jag behöver väl inle cilera alla de undersökningar som gjorts av Sifo och andra, som klarl har bevisat alt i vissa fall över 80 % av de tillfrågade har uttalat att de vill äga den markbil där de vill atl deras hem skall stå.

Det kan inte heller vara en slump, herr Lindkvist, atl bara omkring 50 kommuner i hela landet har tomlrätl i någon egentlig omfattning - enligt uppgifier från bostadsdepartementet Det är faktiskt på det viset all herr Lindkvists parti är slörre än att ni har majoritet i bara 50 kommuner - på gott och ont. Inte ens i de kommuner där ni har majoritet har man tydligen känt något tryck att erbjuda tomirält Man bör väl la detta ad notam - även om man inte tror på opinionsundersökningar när det gäller de här frågorna.

Jag vill lill sist understryka, herr lalman, att del gäller alt följa efterfrågan och all vi politiker, planerare och byggare skall rätta oss jusl efter vad konsumenierna lycker.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Herr LINDKVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad herr Danell inle har klart för sig är den omständigheten all del är kommunerna som har ansvaret för bostadsförsöri-ningen. Del är kommunerna som avgör om det skall vara tomträtt eller äganderätt Del är precis det som riksdagen fattade beslut om redan 1947 och som man bekräftade vid 1967 års riksdag - då riksdagen dessulom

167

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

antog ett uttalande atl kommunerna skulle förvärva mark, behålla marken i sin ägo och upplåta den med tomirält när del gäller bostadsbebyggelse.

Del är precis de riktlinjerna som många socialdemokratiska kommuner i dag arbetar efter. Vi kan inle gå ul från riksdagens sida och berätta vad de skall göra! Men herr Danell vill alt var och en skall ha valfrihet. Det innebär att vi kommer och påpekar för kommunerna: Om det i delta område med tomlrätl finns enskilda villaägare skall de själva få avgöra om de vill bryta sig ur! Det är jusl del som blir effekten av den reservation vi nu diskuterar.

Vi har tidigare behandlat motioner i denna fråga - 1973 och 1974 - från moderat håll, där man föreslog skyldighel för kommunerna alt sälja av mark till den enskilde villaägaren. Del är inle helt nya synpunkter som herr Danell för fram. Del är bara två eller tre år sedan riksdagen två år i rad avvisade förslag från moderaterna om all inan skulle tvinga kommunerna all sälja marken till den enskilde villaägaren.

Sedan skall vi göra fullständigt klart för oss atl herr Danell i sill senaste inlägg har medgell atl den trygghet som är förenad med äganderätt är all man har ell bra sparobjekt Det kan bara den ha som bor i elt markområde som undergår en klar värdeökning. Det sker ofta på grund av samhällets andra aktiviteter. En gång när den här villan skall säljas kommer en annan person att få belala de pengarna lill den som har bott där under denna förmögenhelsbildande period. Han kommer all få ge ell högt pris för en villa som stigil i värde, inle på grund av villaägarens insatser ulan på grund av att samhället har utvecklats på olika områden.

Sedan skall herr Danell också komma ihåg att det finns andra markägare än de som bor i småhus. Del finns andra markägare i tätorternas inre delar som i dag tillgodogör sig slora vinsler på grund av samhällsak-tivitelerna. Den gruppen innefaltas också i moderalernas reservalion, och de innefatlas också i del resonemang som herr Danell för i den här riksdagsdebatten.

Herr tredje vice talmannen anmälde alt herr Danell anhållit atl lill protokollel få aniecknat alt han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

168

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp):

Herr talman! Tidningen "Bygge och bostad", som är en personaltidning för de anställda vid BPA och Riksbyggen, lämnar i sill marsnummer i år en redogörelse för en konferens i byggfrågor som de båda företagen hållit I tidningen refereras elt anförande av Reidar Tileri, då generaldirektör i byggnadsstyrelsen, nu VD i BPA.

Tilert talade om alt utvecklingen av drift- och underhållskoslnaderna varil oroande. I dag svarar de för ungefär hälften av hyran för bostäder, och många bedömare anser att de om några år kommer all svara för två tredjedelar av hyran. Så långt Tilert.

Så länge kapitalkostnaderna var den dominerande faktorn i hyran, koncentrerade sig diskussionerna om boendekostnaderna till kapitaldelen.

Nu i dag måste vi ägna lika slor uppmärksamhet ål drift- och underhållskoslnaderna som ål kapitalkostnaderna.

I ett par molioner föreslås att alla hyreshus successivt skall överföras i samhällets ägo och alt endast allmännyttiga och kooperativa företag skall få uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus, dvs. också förvaltare av flerfamiljshus. Att vpk föreslår detta är konsekvent, atl fyra socialdemokrater följer denna linje är förvånande.

De här tankegångarna leder enligl folkpartiets uppfattning lill myckel besvärliga konsekvenser. Konkurrensen skulle minska i alla led, och boendet riskerar att bli dyrare. Visserligen kan man minska boendekostnaderna genom en högre subveniionering, men yllerst måsle ändå någon belala.

Sedan några år lillbaka är vi överens om all del behövs konkurrens i byggandet Vi lycker all del är angelägel all olika förelag med olika struktur och ägare får konkurrera om anbuden och därigenom söka pressa priserna. Men lika vikligi är all vi får konkurrens i förvallandet Del nyligen anlagna förslagei om atl höja övre lånegränsen för privatfinan-sierade fierfamiljshus till en summa som ligger närmare vad som gäller för andra ägareformer, ger en större möjlighel lill konkurrens. Del måsle vara möjligt för olika ägare att inte bara bygga hus utan också all behålla dem och förvalta dem. På så sätt får vi en effekiiv och heltäckande konkurrens.

Erfarenheten har visal alt det är möjligl all pressa förvaltningskostnaderna för ell bosladsområde. Delta förutsätter dock all de boende på något sätt själva är med och tar ansvar. Ett sådant ansvarslagande borde kunna lösas oberoende av vem som äger fasiigheien. En viktig förulsällning är dock all del ger ett direkt och tydligt utslag på hyreskostnaderna.

Det är angeläget att hålla nere boendekostnaderna. Men atl bara lila till all samhället skall öka sina subventioner är ingen realistisk lösning. Andra angelägna uppgifier pockar också på slörre ekonomiskl utrymme. Våra ekonomiska resurser är begränsade. En väg att gå för att pressa boendekostnaderna är att låla olika ägareformer på någorlunda likvärdiga villkor konkurrera om både byggande och förvaltande. En annan väg som samtidigt bör prövas - och har prövats - är all ge de boende större möjligheter all påverka sina hyreskostnader.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer till herr Strömbergs i Botkyrka anförande, eftersom han har hänvisat till vpk-motionen och rest invändningar mot innehållet i den.

Herr Strömberg säger all man måste vara medveten om dels alt drift-och underhållskostnadernas andel av hyreskostnaderna stiger snabbi i all-

169

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

männyttiga bostadsföretag, dels atl någon yllerst måsle betala dessa kostnader. Han nämner sedan all man kan komma lill rätta med en del av problemen genom konkurrens i anbudsförfarandet och i fbrvallningsledet

Del är yllerst små och ytterst marginella kostnader som man kan komma ål genom de recepten. Huvudorsaken till att de allmännyttiga bostadsföretagen nu har fåll en så ogynnsam kostnadsutveckling också i förhållande lill de privala fastigheterna är atl de allmännyttiga bostadsföretagen som sociala bostadsföretag får ta ansvaret för de människor som har det be-sväriigasl här i samhället och får ordna deras bostadsfråga. Del gäller barnfamiljer, pensionärer, invandrare och sådana som på elt eller annal säll har blivit utslagna i vårl samhälle. Del medför för de allmännyttiga bostadsföretagen betydligt ökade kostnader - de får vad man i dag kallar stora sociala följdkostnader. Till detta skall läggas att de allmännyttiga bostadsföretagen ofla har kostnader som de privata fastighetsägarna inle har i form av samlingslokaler, parkeringsanläggningar, lekplalser, parker, underhåll och skölsel av inlerna gångvägar och gator, belysning och en massa sådani som påverkar hyrorna direkt i de allmännyttiga bostadsföretagen och som får betalas av deras hyresgäster.

Därför vore det konsekvent alt man såg lill all de allmännytiiga bo-sladsförelagen för alt klara sådana kostnader fick lån och bidrag i likhet med de lån som de nu får för hyresförluster, när det gäller atl klara problemen med de lomma lägenheterna. Del är min förhoppning all vi också skall komma därhän.

Herr STRÖMBERG i Botkyrka (fp) kort genmäle:

Herr talman! De sociala kostnader som en del bostadsföretag får dras med känner både herr Claeson och jag väl till från våra hemorter. 1 mångt och mycket kan jag hålla med om alt sådana företeelser finns. Jag är emellertid angelägen framhålla att jag verkligen tror på all man genom konkurrens kan pressa drift- och underhållskostnaderna ganska avsevärt, så all det märks ordentligt på hyran. För mig är det väsentligt att privata ägare kan behålla sina fastigheter och förvalla dem. På del saltet ökar konkurrensen i för-vallningsledet

170

Herr CLAESON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Strömberg i Botkyrka har inte talat om hur denna konkurrens skall gå till. Låt mig bara erinra om alt de allmännyttiga bostadsföretagen får ta över och förvalla sina fastigheter och kan påverka kostnaderna först i det sisla ledet då del gäller själva förvaltningen. Alla led dessförinnan - från marken lill del färdiga huset - har varil föremål för olika vinsl- och spekulalionsintressen från bygg- och fastighetskapitalets sida, som i regel gjort slora vinsler. Inle förrän i sisla ledet - när del gäller förvaltningen - får de allmännyttiga bolagen möjlighel alt ta över. Dessa bolag får då ta över förvaltningen lill de kostnader som har konstituerats av vinsl- och spekulationsiniressena på bostadsmarknaden. Där, herr Strömberg i Botkyrka, har vi svaret på frågan

om orsaken lill svårigheterna för de allmännyttiga bostadsföretagen att konkurrera kostnadsmässigt och hålla sina hyror nere.

Fröken ÖHRSVIK (s):

Herr talman! I motionen 430 har jag tillsammans med några partikamrater krävt en översyn av gällande regler i syfte all endast allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag får uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus. Vi har gjorl del mot bakgrunden av den ohämmade och hänsynslösa spekulation som i dag förekommer på bostadsmarknaden.

Vi konstaterar att bostaden för oss alla är en social nödvändighet. Del är därför långl ifrån tillfredsställande atl privatföretag och privatpersoner skall få använda människors bostadsbehov för penningplacering och vinstintresse. En social nödvändighet bör inle behandlas som en handelsvara.

Man har lidigare pröval olika meloder för att nå de allmänt vedertagna målen: begränsning av hus- och markspekulation. Men dessa metoder har enligl vår mening haft för dålig effekt.

Vad säger då utskottet om moiionen? Man hänvisar först och främst till ell lidigare betänkande, där del helt kort konstateras att nuvarande konkurrens bäst tjänar de bostadspolitiska målen. Den socialdemokratiska gruppen reserverade sig i det avsnittet och angav synpunkter som ligger ganska nära dem som vi framfört i motionen. Man sade bl. a.: "Synen på ägandet av hyreshus som kapitalplacering och näringsfång kan självfallet inle få principiellt slöd."

Det samhälleliga målet är all förhindra hus- och markspekulaiion. I detta syfte har man antagit vissa grunder för en aktiv kommunal markpoliiik; och man har förutsatt atl de självkostnadsbestämda företagen även i framliden får en dominerande slällning inom nyproduktionen och en successivt ökande andel av beståndet i flerfamiljshus.

Della framhölls år 1970, då liknande molioner behandlades både i första och i andra kammaren.

Vilken har då utvecklingen varil? Jag har fåll några siffror som visar hur stor del av nybyggnationen som är privat byggande. År 1970 låg 19,4 % av nybyggnationen i prival regi, 1971 var siffran 17,6 96,1972 värden 15,9 96, 1975 var den 19,6 96 och 1976 var den 13,6 96.

Vi har under några år haft en stigande andel privalbyggda lägenheter i nybyggnationen. Även om siffran under 1976 gått ner, så består vår oro för ulvecklingen. Man kan på goda grunder anla atl del blir ett ökat bostadsbyggande de närmaste åren, eftersom köbildning uppstått på olika håll. Med de nya låneregler, som nyligen har antagils, stimuleras prival byggande.

Tyvärr kan jag inle få fram några siffror på andelen privalbyggda lägenheter av hela bostadsbeståndet förrän 1975 års folk- och bostadsräkning är klar. Men jag tycker alt del klart måste sägas ifrån atl del är kommunerna som skall driva och sköta markfrågorna för kommunens behov. Det är också kommunerna som skall driva och styra bostadsbyggandet på det för de

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

171

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpoliliska frågor

bostadsbehövande bäsla sättet Det är då för oss naluriigl att ställa krav på att endasl allmännyttiga och kooperativa bostadsförelag får uppträda som byggherrar och ägare av flerfamiljshus.

Det är beklagligt all ulskollel inte velat få dessa för medborgarna så viktiga frågor klariagda i en ulredning, vilket är vad vi har krävt. Man kan ju misstänka alt ni inle litar på era partikamrater ute i kommunerna. Klarar de inle den här uppgiften? Bygger de inle de bäsla bostäderna till de lägsta priserna? Litar ni inte heller på de kooperativa bostadsföretagen, som arbetar ulan vinstintressen, i demokratiska former och med kommunal kontroll? Ta en diskussion med dem, så skall vi återkomma med denna molion nästa år!

Herr MATTSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Av fröken Öhrsviks inlägg fick man nästan intrycket alt civilutskoltels ställningslagande i år - varvid alltså hänvisas till tidigare ofla upprepade ställningstaganden - skulle vara grundat t. o. m. på en av en borgerlig minoritet dikterad bestämmelse, som man från socialdemokratiskt håll reserverat sig mol.

Nu förhåller del sig emellertid inle alls så. Denna fråga har behandlats flera gånger under 1970-lalel. Man kan gå lillbaka lill riksdagens beslut 1970. Då behandlades frågan om en begränsning av rätten atl bygga flerfamiljshus. Slalsulskollel anförde då:

"Samiidigl har stalsmakterna dock framhållil önskvärdhelen av all bibehålla en konkurrens mellan de olika företagsformerna. Som utskottet tidigare yttrat" - då hänvisar man till 1967 - "är dessa syften inte oförenliga vare sig med varandra eller med den rationella produktionens krav. Utskottet kan mot denna bakgrund inle tillstyrka föreslagna utredningar om meloder för all uppnå uppsatta mål."

Del är del färskaste och mera preciserade ullalande som civiluiskotiefs förslag denna gång grundar sig på. Som jag sade i mitt första inlägg har vi inte alls övervägt all avvika från den principen utan anser atl den är värdefull när del gäller alt nå vårt mål: bra bosläder till bra priser.

Fröken ÖHRSVIK (s) kort genmäle:

Herr lalman! Vad jag hänvisat till var civilulskotlels belänkande nr 18, där socialdemokraterna i en reservalion hade uttryckt en viss principiell slåndpunkl, nämligen alt synen på ägandet av hyreshus såsom kapitalplacering eller näringsfång självfallel inte kan få principiellt stöd. Så långt hade inte den borgerliga majoriteten gått just när del gällde lån lill privata flerfamiljshus.

172

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr lalman! Även jag har undertecknat den motion som fröken Öhrsvik nyss pläderade för och i vilken vi, som hon sade, begär en översyn av gällande regler i syfte att endasl allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag får uppträda som byggherrar för och ägare av flerfamiljshus.

På detta har utskottet svarat atl sådana principiella uttalanden inle är lämpliga atl göra. Jag vill slälla frågan till utskottets lalesman: Varför? Utskottet har inte närmare motiverat sitt ställningstagande. Utskottet hänvisar bara lill allmänna fraser tidigare kring denna fråga och har inte givit något besked.

Vidare säger ulskollel all del skall råda konkurrens mellan förvaltningsformerna. I vissa fall kan man naluriiglvis få del, men i vissa fall får man del inle. Så avstyrks motionen.

Vi motionärer har f ö. inle begärl della uttalande. Vad vi har begärt aren utredning om dessa frågor just av de skäl som fröken Öhrsvik nämnde. Som vi ser det är det helt otillfredsställande all en kapitalist skall kunna riäna pengar på människors elementära behov av en bostad. Del kan inte vara rikligl.

Herr Danell pläderar visserligen för atl alla skall ha äganderätt och kunna äga mark. Tänk om herr Danell vore lika angelägen atl slå vakt om all de människor som endast hyr en lägenhet skulle få inflytande och kunna påverka sin situation. Del nämnde han ingenling om. Som herr Lindkvist sade är herr Danell bekymrad över att kapitalisterna inle kan riäna nog med pengar genom att de inte får äga sin mark.

1 de privatägda hyreshusen har hyresgästerna som regel ytterst litet atl säga till om. Det förekommer ingen insyn över huvud taget i de ekonomiska frågorna. Men det bekymrar inte herr Danell. För honom är det självklart all hyresgäslerna får betala vad herr Danells meningsfränder skall riäna. Någon måste nämligen belala för au ekvalionen skall gå ihop.

En hyresgäst i ell enskill ägl hyreshus har ingen insyn i om del är en skälig förränining som begärs på del insatta kapitalet. Reparationer och underhåll utförs ofta inle på ell skäligt säll. Det finns ell oial exempel på delta, inle minsl i Stockholm med förorter. Man kan nästan åka runt här och peka ut vilka flerfamiljshus som ägs av privala hyresvärdar. Ändå är ju hyrorna beräknade med hänsyn lill alt reparationer skall utföras med jämna mellanrum och att tillsyn skall ske. I sådana hus är del vanligt all servicen släpar efter och är otillräcklig.

1 tidningspressen kan vi läsa om hur hyresgäster vaknar en morgon och har ny hyresvärd. Huset har plölsligl försålts, och man har fåll atl göra med en ny person som skall förvalta fastigheten. Ingen har frågat hyresgäslerna om vad de tycker, men del bekymrar inle herr Danell, ulan för honom gäller all ägandei skall man slå vakt om. Den stackars hyresgästen som över huvud laget inte får yttra sig om den lägenhet han hyr bekymrar inle herr Danell.

Priset på fastigheten kan, precis som herr Claeson sade förut, plötsligt dansa upp, ofta med miljonbelopp. Och vem är del som får belala i sista änden? Är del husägaren som betalar för all han får äga markbilen, tror ni? Nej, det är naturiigtvis hyresgästen som får betala. Del har också visat sig att i de här fastigheterna kommer det plölsliga och omotiverade hyreshöjningar.

På det här sättet kan del inte få fortgå. I Stockholm, Göteborg och Malmö

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

173

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

gäller den s. k. lex Backström: på grund av en hyresskojares framfart fick vi en lag som sade alt köpare av hyreshus i de här städerna måste godkännas av hyresnämnden. Det är bra, men dess värre räcker det inle. Det är ju inte tillräckligt atl lagstifta bara för tre städer i vårl land. Del måste på någol sätt införas ett veto för hyresgäster i flerfamiljshus när en försäljning skall ske.

Jag tycker all det borde tillfredsställa herr Danell, som så gärna slår vakt om ägandei, att hjälpa även den som inte äger någonting, så alt han åtminstone kunde få säga: Jag vill inte hyra av den här personen. Ja, del får han naturiigtvis säga, men då får han också flytta ifrån sin lägenhet.

Hyresgäslerna måste ges mera inflytande och medbestämmanderätt i det privala fastighetsbeståndet och hyreshajarna måste definitivt borl från marknaden. I det här sammanhanget skulle jag också vilja fråga utskottets lalesman: Skulle det inte vara skäl i aU tiua på hur de banker som stöder hushajarna har fått sina pengar? Plötsligt visar det sig att en person som varken har deklarerat eller betalat en enda krona i skatt äger fastigheter för miljoner och atl bankerna har stött verksamheten. Detta bekymrar tydligen inte utskottet. Jag begriper inte hur bankerna kan stödja de här asociala elementen på del sätt som de gör.

Medan villaägare och andra fastighetsägare kan tillgodogöra sig inflationsvinster får hyresgästerna betala till hyreshajar som gör s. k, smarta affärer och opererar som, skulle jag vilja säga, ohyra i pälsen. Det här måsle stoppas! Del är oförskämt all del får pågå som del gjort hittills. Så snart som möjligt bör vi komma fram till det som vi begär i moiionen, nämligen att de allmännyttiga och bostadskooperativa företagen förvallar flerfamiljshusen. Först då kan hyresgästerna påverka sin egen situation och få bällre förhållanden.

Herr lalman! Jag tror inte del är meningsfullt alt i dag yrka bifall till moiionen, men situationen är sådan atl vi skall återkomma lill frågan så snart del ges lillfälle lill det.

174

Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! Jag skall bara beröra tre saker.

Herr Nilsson i Kalmar frågade mig i egenskap av utskottets lalesman varför vi inte hade tillstyrkt motionen. Jag vill hänvisa till att denna fråga behandlades här i riksdagen 1967 och 1970, då riksdagen avfärdade frågan om ulredning om överförande av enskill ägda flerfamiljshus i kommunal ägo. Man trodde mera på konkurrens mellan förelagsformerna. Jag vill också upprepa att i civilutskottets belänkande nr 21 har utskottet varit helt ense i ställningstagandet att avstyrka den socialdemokratiska motionen,

I vad gäller den diskussion som förts om förräntningen tror jag det vore värdefullt om herr Nilsson med sina partikamrater log en diskussion om bruksvärdehyrans effekler.

Sedan ville herr Nilsson också alt jag skulle säga något om lämpligheten av all göra ett uttalande. Ja, vi har sagt alt det inte är lämpligl alt göra någol principiellt uttalande av den typ som föreslagils. Det är ju på del

sättet atl om riksdagen beslutar alt göra elt sådani uttalande, så har det inte någon som helsl effekt. Det överför inte ell enda hus från privat till allmännyttig eller kommunal ägo. För alt äganderällen skall ändras erfordras en lagstiftning, och det har inte direkl krävts av motionärerna.

Slutligen kan del rimligtvis inle vara civilutskottets uppgift att fungera som bankinspektion.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Markpolitiska frågor

Herr DANELL (m):

Herr lalman! Jag skall inte låla mig luras ul på de bostadspolitiskt djupa vatten som herr Nilsson i Kalmar rörde sig i under sina minuter i talarstolen. Han lyckades ju att med det markpolitiska betänkandet svepa över hela del bostads- och markpolitiska området. De sakerna har vi diskuterat i andra sammanhang, och del finns ingen anledning all göra det nu. Men jag vill någol litet kommentera en principiell fråga, som herr Nilsson ideligen återkom till med refrängen: "Men delta bekymrar inte herr Danell",

Del vikliga här, sade herr Nilsson, är: Vad tycker den lille stackaren som hyr? I och för sig tycker jag att det uttrycket är något nedlåtande, men det får stå för herr Nilssons räkning. Del är ju bosladskonsumenlens intresse som är det avgörande, alltså hur han, hon och familjen vill bo. Det underströk jag lidigare, och nu upprepar jag det. Många människor vill ha bostadsrätt eller äganderätt, de vill ha valfrihet i upplålelseformerna och valfrihet när det gäller markbostad eller annan bostad. Och då skall vi politiker erbjuda de människorna den valfriheten. Sedan kan herr Nilsson anföra hur många argument som helsl mol äganderätten. Och han kan försöka sätta ell likhetstecken mellan att äga och spekulera - vilkel jag tycker är ell ganska larvligi argument långt ifrån verkligheten för alla de människor här i landel som äger sin lilla marktjit och trivs bäst med del, känner trygghet med det och minsann inle tänker på hur de skall kunna realisera den och på oskäligt sätt sno åt sig pengar för den.

Herr lalman! Vi har talat om denna principfråga tidigare, och det finns ingen anledning atl nu orda mer om den saken. Men jag tyckte atl del fanns anledning atl återföra herr Nilssons någol yviga anförande lill vad del handlar om i betänkandet, nämligen markpolitiken och frågan huruvida människorna här i landel även i fortsättningen skall få äga sin markbil saml om delta också skall få finnas kvar som en viktig del i vårl fortsatta marklagarbeie.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Till ulskotlels lalesman, herr Mallsson, vill jag än en gång understryka all vi inle har begärl någol uttalande i vår molion, ulan vad vi har begärt är allmännyttiga bostadskooperaliva företag som ägare och förvaltare av flerfamiljshus för att komma ifrån de spekulationer och annat som otvivelaktigt pågår - vi kan se exempel i tidningarna nästan varie dag på sådani.

Jag frågade varför utskottet inle ville gå med på del kravet, jag frågade om motiveringen lill det. Då säger herr Mattsson all del är konkurrensen

175

Nr 112               mellan de olika förvaltningsformerna som utskottet vill slå vakt om.

Onsdagen den     Men vad är det för konkurrens när de privala fastigheterna byter ägare

20 april 1977       Pä en natt? Var är hyresgäslerna   i det sammanhanget? Det är ju de

---------------    -som får betala de kostnader som del hela innebär. Del högre pris som

Markpolitiska       betalas får hyresgästen belala.

.frågor                  Av den anledningen är del självklart all vi måsle komma ifrån deiia

spekulerande. Men del är ju del som man i civilutskollel tydligen inle vill diskutera.

Herr Maltsson säger all utskottet inle är någon bankinspektion när jag hänvisar till bankernas agerande i sammanhanget Nej, självklart är utskottet inle det, men det har ändå möjligheter alt vidla åtgärder så atl bankerna inte kan agera på del här sättet - eller hur, herr Mattsson? Civilutskotlel behöver inte gå ut och säga lill bankerna: Ni får inle lämna de här lånen. Men utskottet kan dra upp riktlinjer på det säll som vi föreslagil här, och då skulle del aldrig bli aktuellt atl någon sådan situation inträffade.

Jag skall inte la upp en deball med herr Danell på annal säll än genom atl säga, atl jag undrar vem som är längst ifrån verkligheten - han eller jag-Överläggningen var härmed slulad.

Mom.    1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Danell och Nisser, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Danell begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilulskotlels hemslällan i belänkandel nr 21  mom.  1  rösiar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herrar Danell och

Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Danell begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 247

Nej -    53

Avslår -     3

176

Mom.   2

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemställan, dels ulskotlels hemslällan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 427 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra pro-

positionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskoltels hemslällan i betänkandet nr 21  mom. 2 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil ulskotlels hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 427.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförvärv

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 290

Nej -    11

Avstår -     3

Mom.   3   och   4 Kammaren biföll vad ulskollel

dessa moment hemställt.

§ 7 Lånefonden för kommunala markförvärv

Föredrogs civilulskotlels betänkande 1976/77:22 med anledning av proposilionen 1976/77:100 i vad avser anslag lill Lånefonden för kommunala markförvärv jämte motion.

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bil. 16 (bostadsdepartementet) under IV:12 (s.  121-125) föreslagil riksdagen all

1.    godkänna de ändringar i grunderna för markförvärvslångivningen, som förordals i regeringsprotokollel,

2.    medge all beslut om markförvärvslån meddelades intill ell belopp av 220 000 000 kr. under budgetåret  1977/78,

3.    på kapilalbudgelen under Slatens ullåningsfonder för budgetåret 1977/78 lill Lånefonden för kommunala markförvärv anvisa ell investeringsanslag av  100 000 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:424 av herr Werner m. fl. (vpk), vari föreslagits all riksdagen vid behandlingen av anslag under IV:12 (bilaga 16) Lånefonden för kommunala markförvärv beslulade

1.    atl till Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1977/78 anvisa ett invesleringsanslag av 150 milj. kr.,

2.    all amorteringstiden för markförvärvslån förlängdes till. 15 år, varav de första fem åren amorteringsfria.

12 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

177

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförvärv

Ulskollel hemställde

1, beträffande ändrad ändamålsbestämning för markförvärvslån alt
riksdagen skulle

a,   godkänna vad i regeringsprolokollel anförls om grunderna,

b, som sin mening ge regeringen lill känna vad uiskoitei anföri om
ikraftträdandet,

2,    beträffande amorteringstiden all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:424, yrkandet 2,

3,    beträffande beslulsram atl riksdagen medgav all beslut om markförvärvslån meddelades intill ell belopp av 220 000 000 kr, under budgelårel 1977/78,

4,    belräffande anslag att riksdagen med bifall lill regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:424, yrkandel 1, på kapilalbudgelen under Statens utlåningsfonder för budgetåret 1977/78 till Lånefonden för kommunala markförvärv anvisade ett invesleringsanslag av 100 000 000 k t

178

Herr CLAESON (vpk):

Herr talman! Det propositionsavsniii som jämte vpk-motionen behandlas i förevarande betänkande gäller för bostads- och markpolitiken viktiga frågor, som på ett avgörande sätt berör kommunernas ekonomi och möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik,

Belräffande det man i utskottsbetänkandel kallar för ändamålsbestämningen för markförvärvslånen föreslås en ändring som sammanfaller med vad vi från vpk föreslog lill fjolårels riksdag, och vi hälsar detta med tillfredsställelse.

Ännu mer lill freds skulle vi, och säkerligen också de flesta kommunerna i vårt land, vara om våra förslag om en förlängning av amorteringstiden också vunnit gehör. Vi hävdar atl den försämring som genomfördes 1975 genom förkortningen av amorteringstiden för markförvärvslån var olycklig och har fåll skadliga konsekvenser för kommunerna. Det har försvårat möjligheterna att driva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privatbyggmäsiare, materialproducenier och med dem lierade bankintressen.

Bostadsstyrelsen har, som även redovisats i propositionen, föreslagit en återgång lill vad som gällde före 1976, nämligen atl amorteringstiden förlängs från sju till lio år.

Bostadsstyrelsen anför i stort sell samma argument som vpk tidigare anfört mot en förkortning och för en föriängning av amorteringstiderna och anser liksom vpk atl del alUjämt finns skäl för kommunerna au tillämpa ett längre lidsperspektiv för sina markförvärv, Bosladssiyrelsen anför vidare bl, a, atl delta gäller inte minsl i förnyelseområden, au betydande arealer avsedda för s, k, generalplaneläggning ingår i de kommunala markförvärven och att det även här vore önskvärt att lån med längre amorteringstider kunde erbjudas kommunerna.

Bostadsstyrelsen har på ett helt riktigt sätt beskrivit förhållandena och

framhållil del önskvärda i att en sådan här återgång lill längre amorteringstider kan komma till slånd.

Jag tror att vpk:s och bostadsslyrelsens bedömning var riktig och menar att den förkortning av amorteringstiden som skedde på förslag av den socialdemokratiska regeringen var elt misstag som snarast måsle rättas lill.

Herr talman! Nära förknippad med de problem som nu behandlas är frågan om tomrätten och tomträttslånen.

Då riksdagen i slutet av fjolåret behandlade frågor som har att göra med lomlrällsinstitutet anförde lagutskottet i sitt betänkande nr 9 alt tidpunkten var inne att se över bestämmelserna om tomträtt, I betänkandet och i deballen redovisades också alt olika frågor gällande tomträttsregler och andra problem sammanhängande med tomträtten skulle bli föremål för en särskild utredning med parlamentarisk sammansättning, som regeringen enligl uppgift inom korl hade för avsikt att tillsälta. Del där tillsättandet "inom kort" har tydligen efter fyra månader ännu inte inträffat Såvitt jag vet har varken direktiv utformats eller någon utredning tillsatts ännu.

Detta är, herr lalman, ett bra exempel på det ointresse som den borgerliga regeringen visar för viktiga frågor som har att göra med mark-och bostadspolitiken och som direkt har betydelse för kommunernas ekonomi.

Vi kommunister har under många år kritiserat markspekulationen och föreslagit åtgärder som kan underlätta för kommunerna att äga marken och upplåta den med tomirält. Vi har framhållil lomlräitens fördelar och principiella innehåll, som kan uttryckas så att den bidrar till av-privatisera en del av bostadsmarknaden. Vi har understrukit betydelsen av all del ges större möjligheter för kommunerna att tillämpa tomträtt som ett av de mest effektiva instrumenten att begränsa markspekulationen i vårt land. Vi har också många gånger framhållil hur viktigt del är atl samhället äger all mark som behövs för samhälls- och bostadsbyggande och all marken inte får betraktas eller behandlas som någon vara som köps eller säljs på en marknad som andra privala ägodelar.

Del behövs en rad förändringar, bl, a, på tomträttens område, för att förhindra alt kommunerna gör sig av med kollektivt ägd mark och för all underiälla för kommunerna all i ökad ulslräckning tillämpa tomirält. Hit hör även de problem som behandlas i förevarande belänkande -de hör direkt samman med detta. Det gäller den för kommunerna och därmed också för hyresgästerna betydelsefulla frågan om bällre villkor för markförvärvslån och som en följd därav mera pengar lill marklånefonden.

Jag yrkar bifall till moiionen 424,

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförvärv

Herr MATTSSON (c):

Herr talman! Civilutskotlel tillstyrker i betänkandet nr 22 atl ändamålsbestämningen för markförvärvslånen ändras så atl den sammanfaller

179

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförvärv

med den som gäller i fråga om förköp och alt långivningen vidgas till att även omfalla förvärv av tomträtt, Därulöver behandlas Ivå yrkanden slällda i vpk:s molion. Det ena gällde amorteringstiden och det andra anslagsbeloppel.

Men innan jag går in på della vill jag någol kommenlera herr Claesons utvikning när han kom in på den.av lagutskottet tidigare föreslagna och av riksdagen beslutade översynen av tomträltsinslilutet Han tolkade det som så, att det var ett definitivt ointresse från den nuvarande regeringen att över huvud tagel få i gång detta arbete.

Jag vill lill herr Claeson säga atl utformningen av direktiv är på gång och alt utredningen kommer att startas. Men det är inte i första hand den del av lomträttsfinansieringen som herr Claeson lalar om som den här utredningen kommer att titta på, utan det är den diskussion som under så lång lid förts ute i kommunerna om det sätt på vilkel man skall beräkna markvärdet och om den förräntning man skall ha på detta markvärde för alt få fram en avgäld. En sådan översyn kommer all stöta på balansproblem när en kommun har iniresse av att få ut högre markvärden och högre avgäld, samtidigt som man vill utvidga institutels användning. Vi får avvakta vad som kommer fram av den här utredningen.

När det gäller amorteringstiden har vi ju beslutat att minska den från lio till sju år. Denna avvägning har gjorts med hänsyn till de villkor som i övrigt gäller för den kommunala verksamheten på marksidan. Sedan man infört markvillkorel i bosladsbelåningen och gjort förändringar i expropriationslagen, förköpslagen osv. har partierna, utom vpk, enhälligt kommit lill uppfattningen atl del inte längre behövs ett så långsiktigt kommunalt marklager och all amorteringstiden för markförvärvslånen skall ställas i viss relation lill detta. Då kom man fram till att sju år för markförvärvslånen kunde vara en rimligt avvägd amorteringstid. Del är en slåndpunkl som vi inte har funnit någon som helst anledning att gå ifrån när vi har behandlat vpk-motionen i år.

Då det slutligen gäller anslagsbeloppel har vpk föreslagit 150 milj. kr. mot i propositionen föreslagna 100 milj. kr. Vpk:s yrkande i det här fallet har inle någon som helsl belydelse, efiersom del i propositionen föreslås 220 milj. kr. som en ram för möjligheten all bevilja markförvärvslån. Del behövs därför ell anslag på ungefär 100 milj. kr. för all täcka de utbetalningsbehov som kommer att föreligga.

Med detta ber jag att få yrka bifall lill utskottets hemställan i civilulskotlels betänkande nr 22.

180

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Jag skall inle försöka få lill slånd någon diskussion på denna punkt utan vill bara göra några kommentarer till det som herr Maltsson har sagt.

Jag vill först notera att herr Mattsson inle har något atl säga om bostadsslyrelsens yttrande i frågan om en förlängning av amorteringstiden. Bosladssiyrelsen har i år liksom i fjol pekat på nödvändigheten av att

bibehålla en längre amorteringstid, för atl del inte skall bli negativa återverkningar för kommunernas del. Det måste väl vara jusl vad som skett. Bosladssiyrelsen har vid sina direkta kontakter med kommuner i låneärenden noterat betydande svårigheter för kommunerna på del här området, och styrelsen har därför i sina petila föreslagit atl man skall återgå till de längre amorteringstiderna.

Om del nu är så att man äntligen böriat jobba med direktiven för utredningen av frågan om lomlrätten och därmed sammanhängande problem, så hälsar jag det med tillfredsställelse. 1 det sammanhanget vill jag uttrycka samma förhoppning som jag gjorde då frågan diskuterades här i riksdagen i december månad, nämligen atl man inle ger ulredningen så snäva direktiv alt den inte kan ta upp hela problematiken med tomträtten och det som därmed sammanhänger, t. ex. frågan om ändamåls-bestämning, frågan om till hur slor procent man kan få låna pengar för lomlrättsändamål och frågan om amorteringstider och räntor. Det har ju redan på förhand sagts atl utredningen skall få vidgade direktiv utöver de snäva tomirätlsbestämmelserna, och jag förutsätter att så också kommer att bli fallet

Sedan vill jag ta upp frågan om lånebeloppets slorlek i samband med markförvärvslånefonden. Vi är inte överens om den ram som man har givit i det här sammanhanget och som herr Maltsson nu anför som argument för atl man inte skall gå med på atl anvisa ytteriigare medel till markförvärvslånefonden. Vpk har inle den uppfattningen, och vi har inte varit med om alt utforma något förslag till en sådan begränsning som de här ramarna medför.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförväiy

Herr MATTSSON (c):

Herr lalman! Herr Claeson och jag kommer inte att kunna bli överens i de här frågorna, därför att herr Claeson ser markförvärvslånen som en metod för att underlätta för kommunerna atl köpa mer mark än de egentligen behöver. Riksdagsmajoritelen anser däremol atl det bör göras en avvägning mellan de marklager som kommunerna lägger upp och de lagstiftningsåtgärder som har vidtagits. Dessa ålgärder gör det möjligt för kommunerna att förvärva mark på olika sätt, t ex. genom expropriation och förköp, och att på annal sätt bestämma markvillkoren för bostadsbyggandet, och det måste därför rimligtvis även hos kommunerna ske en avvägning mellan hur pass många års reserver man vill ha och kostnaderna för all hålla en markreserv.

Del finns i dag exempel på kommuner som har förköpt sig på mark, så att de finner att de inte under överskådlig framtid har någon användning för den i den expansion som de nu kan tänka sig. De går därför ut och avyttrar en del av sina fasligheter. Det är i det sammanhanget intressant att noiera att slatisliken visar att det framför alll är storstadskommunerna som har varit låntagare i markförvärvslånefonden, och del är särskilt detta som herr Claeson och hans parti vill understödja, så all dessa kommuner får ännu större möjligheter atl växa och lägga

181

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Lånefonden för

kommunala

markförvärv

sig till med mark, naturligtvis med avsikt atl denna mark också skall bebyggas.

Alt vidare bosladssiyrelsen har argumenterat för en tioårig amorteringstid är ingenling märkvärdigt. Bosladssiyrelsen är inle det enda ämbetsverk som har gjort framställningar baserade på sina speciella synpunkter. Alla krav och framställningar kan regering och riksdag inte i den samlade bedömningen bifalla.

Herr Claeson säger också att vi inte är överens om de ramar som givits belräffande lånebeloppels slorlek, och del är bara alt konstatera att vi inte något år har varit överens i dessa frågor. Det yrkande som finns i vpk:s molion innebär all man skall höja anslaget med 50 milj. kr., dvs. från 100 lill 150 milj. kr., och jag noterar alt della yrkande är betydelselöst. Regeringen har ju föreslagil en ram på 220 milj. kr., dvs. ylleriigare 70 milj. kr. Dessutom gör man beräkningen alt från denna fond kommer del på grundval av de lånebeslut som kommer all fattas och de amorteringar som flyter in att erfordras ungefär 100 milj. kr. i anslag.

182

Herr CLAESON (vpk):

Herr lalman! Hur myckel som erfordras för ändamålet är väl rätt svårt att säga i dag, för del beror bl. a. på om man underiättar situationen för kommunerna genom längre amorteringslider och bättre villkor för markförvärvslånen. I samma takt kommer naturiigtvis behovel av medel för det här ändamålet att växa.

Herr Mallsson talade om de förbättringar som har genomförts under senare år då det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose sitt markbehov. De har emellertid på intet säll löst frågan om kommunernas möjligheter atl driva en aktiv markpolitik och tränga tillbaka privatbyggmäslarna, bygg-nadsmalerialproducenterna och de stora affärsbankerna. De privala företagen har, trots all en allt slörre andel allmännyttiga och kooperativa företag står som ägare och förvaltare av flerfamiljshus, fortfarande ett alltför stort inflytande över markägande, byggnadsmaterial, byggande och kapital, vilket jag anförde redan i den tidigare diskussionen.

Överiäggningen var härmed slulad.

Mom.   1   och   3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom.   2   och   4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 424 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Claeson begärt votering upplästes och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller civilulskotlels hemställan i belänkandet nr 22 mom. 2 och 4 rösiar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 424.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Claeson begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 286 Nej -    10

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

§ 8 Föredrogs

Civilutskottets betänkanden

1976/77:23 med anledning av molion om ersättning vid intrång av kraftledning

1976/77:24 med anledning av molioner om planeringen för kraftledningar, m. m.

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa betänkanden hemställt

§ 9 Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

Föredrogs civilutskoltels betänkande 1976/77:25 med anledning av molion om utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven.

1 detta betänkande behandlades motionen 1976/77:548 av herr Andersson i Lycksele (s), vari hemställts atl riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts om behovel av en snar igångsättning av vatienkrafisutbyggnad i övre Åseleälven.

Ulskollel hemställde atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:548.

Reservation hade avgivits av herrar Bergman, Lindkvist och Jadestig, fru Landberg och fru Dahl samt herrar Persson i Karlstad och Håkansson i Trelleborg (samlliga s) som ansett all ulskollel borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1976/77:548 som sin mening gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om behovel av en snar igångsättning av vatienkrafisutbyggnad i övre Åseleälven.

Herr PERSSON i Karistad (s):

Herr talman! Civilulskoiiels belänkande 1976/77:25 behandlar en motion av herr Andersson i Lycksele som kräver en snar igångsättning av viss vatienkrafisutbyggnad i övre Åseleälven.

Vi inom den socialdemokratiska gruppen i civilutskottet har i vår reservation närmare utvecklat vår principiella syn. Vi följer motionärens tan-

183

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

kegångar och anser all riksdagen bör som sin mening ge lill känna alt det skall ske en snar igångsättning av akluella valtenkraflsulbyggnader i övre Åseleälven.

Elkraft måsle vi ha, och om nu centern säger nej till kärnkraften - vilkel inom parentes är mycket svävande - så ivingas vi förmodligen till att i snabbare takt bygga ut återstående delar av värdefulla älvsträckor.

Riksdagens tidigare riktlinjer om en utbyggnad av vattenkraften med 5 TWh fram till 1985 kan med nuvarande utbyggnadslakt äventyras, och myckel talar för att regeringen tvingas atl av återstående utbyggbar vattenkraft ta till flera elapputbyggnader. Vi anser all övre Åseleälven är ett intressant pilotprojekt.

Vi är ense med utskottsmajoriteten om att riksdagen i princip inte bör la ställning till enskilda tillståndsfrågor. I fallet övre Åseleälven finns det trots alll myckel starka skäl lill ell riksdagens uttalande, och vi grundar denna uppfallning framför allt på sysselsätlningspoliliska skäl. Del torde vara ostridigl att om Vattenfall skall klara en vettig planering, så bör besked lämnas utan dröjsmål. Med hänsyn till arbetsmarknadssituationen i Västerbotten har vi för vår del stannat inför del alternativet att vi bör stödja motionen och inte invänta aviserad proposilion som förvänlas först vid årsskiftet 1977-1978.

Vi socialdemokrater vill med andra ord redan nu markera sysselsättningsaspekten som så viktig atl riksdagen bör ultala sig redan i dag.

Ulskoltsmajoritelen har en annan uppfattning och vill invänta den aviserade propositionen.

Som jag tidigare nämnde har sysselsättningsläget yllerligare försämrats i den akluella regionen, och om regeringen nu ger tillstånd kan den berörda myndigheten vattenfallsstyrelsen smidigt överföra personal och maskiner från pågående arbeten vid Juktån. En fördröjning av regeringsbeslutet synes vara mycket onödig. Eftersom remissbehandlingen av ärendet är avslutad och pengar finns anslagna till projektet borde vi i denna kammare kunna göra ett uttalande lill förmån för efterlängtade arbetstilirällen som samtidigt förbilligar projektet.

Herr lalman! Det är regeringen som har det ytlersla ansvaret för till-låtlighetsprövningen. Samma regering har också det yttersta ansvaret för sysselsättningen, och della bör vägas in i helhetsresonemanget.

Sammanfattningsvis kan sägas alt medel finns, vissa avtal om vägsträck-ning har träffats med vägverket, beställningar av generatorer och turbiner har gjorts, och enligt uppgift är vissa redan leveransklara. Dessa faktorer borde tillsammans vara skäl nog för att så snart som möjligt sälta i gång med tillståndsprövningen. Vi tror inte att något i sak ändrar ell senare regeringsbeslut Del är nu Valtenfall är i behov av atl få sätta in ålgärder, och en start av projektet så snart som möjligt ger sysselsättningseffekter för kommande vintersäsong. Skall vi invänta aviserad proposilion, som möjligtvis kommer vid årsskiftet 1977-1978, torde del i sin tur innebära en ytterst ringa sysselsättningsökning kommande vintersäsong.

184

Herr talman! Med vad här har anförls yrkar jag bifall till reservationen av herr Bergman m, fl. vid civilulskotlels betänkande 1976/77:25,

Herr ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Meningen bakom de i den fysiska riksplaneringen antagna riktlinjerna är atl möjliggöra en samlad bedömning av de motstående intressen som gör sig gällande i fråga om utbyggnaden av vattenkraften. Denna bedömning skall ske från allmänna planeringssynpunkler. För projektet specifika aspekter läggs av vallendomstol enligl vallenlagen.

När riksdagen 1975 beslulade om riktlinjernas utformning för vatten-kraftsulbyggnaden i norra Svealand och södra Norrland fanns det för detta område ett beslutsunderlag i form av den s, k, Sehlstediska utredningen, där de olika utbyggnadsprojekien var klassificerade i klasserna 1-4, 1 klassen 1 ingick de som hade minst intresse från motstående synpunkter och i klass 4 de som hade elt högt bevarandevärde.

Riksdagens beslut innebar att prövning skulle tillåtas i det södra området endasl av förelag i klasserna 0-1 men med vissa undantag för förelag i klass 1, Övriga projekt, alltså klasserna 2-4, undanlogs från prövning. Man sade också att eventuellt tillkommande nya projekt skulle förutsättas få prövas av regeringen på motsvarande sätt. Klasserna 0-1 skulle alltså i fortsättningen kunna prövas. Men för norra Norriand, där utredningsunderlag vid del tillfället saknades, uttalade riksdagen att konflikter av motsvarande karaktär skulle prövas efter samma grunder som i det södra området i avvaktan på ett samlat ställningstagande, vilkel riksdagen förutsatte skulle ske så snart som möjligt. Man skulle alltså inle invänta 1978 års förnyade ställningstagande inom energipolitiken,

I den s, k, Ekslrömska utredningen, som nu är klar och remissbehandlad, har samma klassificeringssystem använts när det gäller atl la hänsyn lill motstående intressen. Där har Åseleälven, som nu är aktuell, från bevarandesynpunkt hänförts till klass 3 men nedfiyttats lill klass 2 med hänsyn lill den slora kraflnylta som det projektet har. Projektet ligger alltså klart utanför den typ av projekt som enligl 1975 års beslut angående de fysiska planeringsrikllinjerna kan komma i fråga för prövning enbart enligl vattenlagen innan ell samlat ställningslagande sker,

I den reservalion som socialdemokraierna i ulskollel har fogat till belänkandet sägs all regeringen bör tolka riksdagsbeslutet så att del här projektet faller inom den prövningsfria sektorn. Vanlig enkel matematik säger emellertid att det här inte går. Det tycks även reservanlerna nu ha insett när de som ett alternativ i samma reservation hävdar att den möjligheten finns att riksdagen i stället preciserar sill beslut Del går inte heller. Varken tolkning eller precisering i angiven riktning är möjlig. Riksdagens beslut från 1975 är helt entydigt på den här punkten.

Nej! Ell upprivande av beslutet är enda utvägen, men det har inte motionären yrkat på, och det har heller inte reservanterna ifrågasatt

Statsrådet Johansson besvarade i torsdags en fråga av herr Nygren om del här projektet. Han gjorde också klart vilken regeringens tolkning i det

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

185

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

här fallet var, nämligen alt riksdagen har sagl sitt och atl ärendet inle är prövningsbart.

Nu anför reservanlerna, senast herr Persson i Karistad, sysselsätiningsskäl för en förlida utbyggnad. Javisst! Det är i och för sig mycket goda skäl. Men vi bör erinra oss atl utgångspunkten vid ärendets behandling 1975 var att man inle skulle tillåta någon prövning över huvud laget inom norra området innan elt samlat ställningstagande görs. Men med hänsyn jusl till sysselsällning och långsiktig arbetsplanering gjordes medgivandet om en likartad prövning enligt vattenlagen för projekt av samma karaktär som man hade lämnat öppet i det södra området,

I 1975 års riksdagsbeslut har man alltså redan beaktat sysselsällnings-och planeringsaspekten - men Åseleälven ligger utanför även denna möjlighet till prövning före det samlade beslutet.

Om vi vill all rikllinjerna i den fysiska riksplaneringen skall behålla den belydelse och stadga som riksdagen avsett och varit helt enig om går det inte att -som reservanlerna vill -så snart ett motstående intresse aktualiseras rycka ut enskilda projekt för beslut i särskild ordning för alt tillgodose just del intresset. Då riskerar vi att snarl ha hela fältet upprivet på den här punkten. Hela arbetet med den fysiska riksplaneringen är en fråga om prioritering av motstående inlressen, oftast av myckel slor tyngd. Det är därför av största vikt atl handläggningen får ske i de av riksdagen beslutade formerna. Del är främst därför som utskottet har avsiyrki eti av reservanterna föreslaget ullalande, som syftar tifl en sådan särbehandling just när det gäller Åseleprojektet

186

Herr PERSSON i Karistad (s) kon genmäle:

Herr talman! Del är riktigt som här sägs. Det här är en tolkningsfråga. Vi gör en annan tolkning än majoriteten av del beslut som riksdagen fattade 1975. Och vi anser att den sysselsätlningspoliliska situationen i detta område är så pass allvariig att vi vill markera delta. Om nu regeringen är tveksam, har vi sagt, bör riksdagen kunna göra ell ullalande jusl belräffande del aktuella projektet, eftersom annars sysselsättningen äventyras och eftersom Vallenfalls maskinpark och personal kan få en vettig placering i och med del av oss förordade beslutet.

Herr lalman! Jag yrkar än en gång bifall till reservalionen.

Herr ÅKERFELDT (c) kort genmäle:

Herr lalman! Det är i och för sig inte mycket att tillägga i argumenteringen i detta fall. Jag är fullt på det klara med att upprätthållandet av sysselsättningen är ett starkt skäl, men även här blir del fråga om prioritering: Skall vi vara måna om den stadga och stabilitet som vi vill ha i det fysiska riksplanebeslulel eller skall vi prioritera sysselsättningen? I det här fallet har utskottsmajoritelen prioriterat den fysiska riksplaneringens status.

Jag skulle till sist bara vilja göra vad jag inle gjorde i mitt huvudinlägg, nämligen yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr lalman! Det var i januari jag motionerade om att riksdagen skulle uttala sig för behovel av en snar igångsättning av vallenkraftsutbyggnaden i övre Åseleälven. Jag gjorde det med anledning av atl vattenfallsverket klart sagt ifrån att man behövde besked för atl kunna planera sysselsättningen för sina anställda.

Nu har del gått drygt tre månader sedan dess. Ett besked är ännu viktigare nu. Det brådskar. Utskottet har inhämtat uppgifter från Vattenfall. Det framgår av betänkandet atl man till utskottet har framfört precis samma synpunkler om behovet av ett snart besked.

Utskollsmajoritelen har emellertid gjort hela den här frågan lill enbart en diskussion om den formella handläggningen. Det är också vad utskottets lalesman här i dag ägnat sig ål. Men nog måste det väl, som reservanlerna framhåller, vara riktigt att riksdagen genom ell ullalande markerar den vikl som den lägger vid vissa intressen som skall vägas in i tillåtlighetsprövningen.

Del är en i och för sig mycket måttfull begäran jag framställer i motion 548. Mol bakgrund av sysselsältningssituationen vill jag ha elt riksdags-uttalande om behovet av en snar igångsättning av vattenkraftsulbyggnaden i övre Åseleälven. Del är också vad reservanlerna vill.

Jag vill fråga utskottsmajoritelens talesman om han inte anser att det är vikligi alt klara sysselsättningen för byggnadsarbetarna i denna del av landel. Han sade nyss i en replik att det är fråga om en prioritering och alt man har prioriterat den fysiska riksplaneringens status framför sysselsättningen. Jag tycker det låter allvariigt. Bör inte de som jobbar inom Vattenfall få möjlighet till fortsalt sysselsättning? Ser ulskollel något behov av mera långsiktig planering där olika byggnadsobjekt griper in i varandra?

Utskoltsmajoritelen har i sill betänkande helt förbigått sysselsättningsfrågan. Del är anmärkningsvärt. Del är ju ändå framför alll sysselsättningen som min motion handlar om.

I Västerbotten finns del nu en mycket stark opinion för alt det här bygg-nadsobjeklel skall komma lill slånd. Byggnadsarbelareförbundeis avdelningar där, LO-distriklel och del socialdemokratiska partidistriktets kongress under veckohelgen har gjort enhälliga ullalanden i denna fråga.

De borgeriiga kollegerna på Väslerbollensbänken har här ell lillfälle all göra en konkret och snar insals för sysselsättningen i det egna länet. Nu saknar jag dem här i kammaren, men de kanske hör mig någonstans i huset Del lalas i så många sammanhang där uppe i Västerbotten om behovet av samverkan över partigränserna för det egna länets bästa. Jag vill nu gärna inbjuda till en sådan samverkan, till en lönsam insats för tryggad sysselsällning i Västerbottens inland för ell par hundra byggnadsarbetare. Välkomna, alla bänkkamrater!

Jag vill anföra ytterligare en aspekt på denna fråga.

Riksdagen fattade 1975 ett beslut som innebar att vi skulle bygga ut vattenkraften med 5 miljarder kWh fram till 1985. Den Ekströmska utredningen som sedan har presenterats visar att del här kan bli svårt. Med

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

187

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

den handläggning som kännetecknarden borgeriiga regeringens energipolitik verkar del bli helt omöjligt att förverkliga riksdagens målsättning på delta område.

Det är inte bara del att byggnadsarbeten försenas genom alt regeringen inte orkar falla beslut. Förhalningslaktiken innebär också att Vattenfall kommer in i något som kan liknas vid en avveckling. Genom atl kontinuiteten i Vattenfalls arbete bryts kan verket, fruktar jag, tvingas uppge den beredskap som är nödvändig för framtida åtaganden. Men det är kanske del som är avsikten med den borgerliga energipolitiken, Slalsrådel Johansson erkände vid torsdagens frågestund atl man har en myckel dålig framförhållning när del gäller sysselsällningen för anläggningsarbelare, Energiminislern har själv i hög grad orsakal den silualionen. Del är en uppfattning som delas av de berörda fackliga organisationerna.

Min motion 548 var ett lilel försök alt på ett begränsat område medverka till en bättre planering för sysselsättningen. Men den borgeriiga majoriteten avvisar mitt förslag med näst intill obegripliga formella resonemang. Om bara viljan hade funnits skulle utskottet kunnat göra en insats, det är min uppfallning. Jag konstaterar atl viljan att underiälla sysselsättningsläget för byggnadsarbetare i Västerbottens inland inte finns hos den borgeriiga majoriteten i civilutskotlel. Jag vill än en gång uttrycka förhoppningen att den viljan skall finnas hos någon av de borgerliga kollegerna på länsbänken.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Frågan om jag anser atl det är viktigt med sysselsättning är väl närmast överflödig. Vem i denna kammare skulle säga någol annat när man ser frågeställningen isolerad? Men ställs frågan i form av ell alternativ lill andra viktiga principer om vilka vi har varit eniga här är det inte fullt så enkelt

Nu beskyller herr Andersson i Lycksele oss i utskottet för all vi inte tar nödig hänsyn lill sysselsäilningsaspeklen. Del kan man måhända säga, men då bör del erinras om all civilulskoitel främsi handlägger planfrågorna. Därför har del fallit sig naturligt atl vi i första hand i della fall har värnat om planfrågan. Men därför har vi naturiigtvis inte helt negligerat sysselsättningsaspekten.

Jag vill också påpeka att man är räll långl framme i behandlingen av detta ärende. Utredningen är färdigbehandlad och arbetet med propositionen pågår. Del hör väl till ovanligheterna alt man i det stadiet går in med ell uttalande från riksdagens sida för alt bryta ul enskilda projekt Den lid man här försitter är inle av den längden alt det bör motivera ell avkall på planeringen.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Herr Åkerfeldt bekräftar nu atl förarbetet är klart. Vad väntar man då på? Vi behöver i och för sig ett samlat ställningstagande. Del skulle vi ha behövt lidigare. Men nog skulle man väl om viljan fanns ändå kunna

lyfta fram ett sådant här projekt, där det är uppenbart, tycker jag, i vilken riktning man bör handla vid det slutliga ställningstagandet? Även om civilutskotlel främst handlägger planärenden skulle man väl kunna la kontakt med andra partivänner som har sysselsättning inom sitt intresseområde. Är man representant för ett parti som har lovat 400 000 nya jobb gäller det att snabba på litet Jag föreställer mig atl problemen beträffande sys selsättningsfrågorna är så stora för den borgeriiga regeringen, inle minsl mot bakgrund av centerns löften om en massa nya jobb, all man borde ta varie chans. Här vill vi hjälpa till. Varför då inte ta den chansen? Ni är långl framme, säger ni, med planeringen. Men med den planering som den borgeriiga regeringen har på delta område missar ni chansen atl på ett naturligt sätt slussa över de arbetare som nu hotas av friställningar i Juktan till det här projektet, som ligger inom samma del av elt i syssel-sätlningshänseende drabbat område.

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

Herr ÅKERFELDT (c):

Herr talman! Herr Andersson i Lycksele återkommer till att del här är fråga om en försummelse av den borgerliga regeringen, att den borgeriiga regeringen inte förmått få fram ett beslut i denna fråga. Jag vill då erinra om att delta inle beror på någon evenluell saklfärdighet från regeringens sida, ulan del är riksdagen som - vilket jag tidigare påpekat - har.bestämt när det här beslutet skall fattas. På den punkten är del entydigt Om regeringen hade handlat på annat sätt, skulle del ha inneburit att den hade gått ifrån riksdagens tidigare ståndpunktstagande.

Sedan vill jag säga alt de sysselsättningstillfällen del här är fråga om inte kommer atl gå till spillo, ifall det här projektet nu kommer i gång. Det är ju bara fråga om en förskjutning i tiden för all möjliggöra en samlad bedömning. Dessutom är del inte fråga om hela denna arbetsstyrka.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Poängen i denna diskussion är atl man bör få en kontinuitet i arbetena för alt denna arbetarkår skall kunna ha en fast och jämn sysselsättning. Man kan då inte säga att man skall vänta med ställningstagandena till alla nya projekt till dess att pågående projekt har avslutals. Det innebär att man skapar arbetslöshet under något år, innan man drar i gång med de återstående projekten. Del är ju delta som är så olyckligt.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels reservalionen av herr Bergman m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Persson i Karlslad begärt volering uppläsies och godkändes följande voieringsproposilion:

189

Nr 112

Onsdagen den 20 april 1977

Utbyggnad av vattenkraft i övre Åseleälven

Den som vill all kammaren bifaller civilulskotlels hemslällan i belänkandet nr 25 röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Bergman m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Persson i Karlslad begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 132

Avstår -     1

190

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta behandlingen av på föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 10 Herr talmannen meddelade all på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle justitieutskoltets betänkanden nr 26-28 uppföras främst bland ivå gånger bordlagda ärenden.

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 22.47.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemen