Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:111

Onsdagen den 20 april

Kl, 10,00

§ 1 Fyllnadsval till utskott

Herr TALMANNEN: Sedan fru Johansson i Tidaholm beviljats ledighet från riksdagsarbetet har socialdemokratiska riksdagsgruppen för uppdrag som suppleant i lag- och socialförsäkringsutskolten anmält hennes ersättare herr Fransson i Mariestad,

Herr talmannen förklarade därefter vald lill

suppleant i lagutskottet och socialförsäkringsutskottet herr Fransson i Marieslad (s).

§ 2 Justerades protokollet för den 12 innevarande månad,

§ 3 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:118 om åtgärder mot inflationen

Herr ekonomiministern BOHMAN:

Herr talman! Jag ber all få meddela alt jag har blivit förhindrad att inom den i riksdagsordningen angivna liden besvara herr Feldts interpellation om åtgärder mot inflationen. Svaret kommer att lämnas fredagen, den 22 april.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1976/77:138 lill skalteutskotlel

1976/77:139 till näringsutskottet

1976/77:141 till arbetsmarknadsulskotiet

1976/77:142 lill uirikesulskoltet

§ 5 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:144 till skatteulskollel

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Belräffande delta ärende hade regeringen föreslagit att riksdagen skulle besluta att motionstiden förkortades till tio dagar.

Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå fredagen den 29 april.

§ 6 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:146 lill trafikutskottet

§ "7 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1976/77:1564 lill kulturutskottet

1976/77:1565-1567 lill irafikulskoltel

1976/77:1568 lill finansulskollel

1976/77:1569-1573 lill socialförsäkringsuiskoiiel

1976/77:1574-1576 lill civilulskollet

1976/77:1577 och 1578 till lagulskotiel

1976/77:1579 lill näringsulskollet

1976/77:1580 lill finansutskottet

1976/77:1581 och 1582 lill arbelsmarknadsulskollel

1976/77:1583 till skatteulskollel

§ 8 Invandring m. m.

Föredrogs arbelsmarknadsulskoiieis belänkande 1976/77:22 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller Invandring m. m. jämte motioner.

Regeringen hade i proposilionen 197.6/77:100 bilaga 15 (arbetsmarknadsdepartementet) efler föredragning av herr statsrådet Ahlmark föreslagit att riksdagen för budgetåret 1977/78 skulle

1. lill Statens invandrarverk anvisa ett förslagsanslag av 31001000 kr.,

2. till Ålgärder för flyktingar anvisa ett förslagsanslag av 67 000 000 kr.,

3. till Ålgärder för invandrare anvisa ett reservationsanslag av 8 525 000 kr.,

4. till Översällningsservice anvisa ett förslagsanslag av 300 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:229 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen beslutade att hos regeringen hemställa om förslag innebärande

1. alt ell kollektivt avgiftssystem genomfördes för företagens utgifter för svenskundervisning.

2. att invandrarna vid anställning tillförsäkrades rätlen all från första dagen bli informerade om sina rättigheter,

3. att förelag, som anställde invandrare som enligl lagen ägde rätt lill undervisning, senasi inom 30 dagar skulle ha påböriai densamma,

4. all begränsningen till 160 limmars undervisning för invandrare med vissa förkunskaper avskaffades,

5. alt svenskundervisningen skulle bedrivas på ordinarie arbetstid.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

1976/77:405 av herr Fagerlund m. fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen anvisade 600 000 kr. utöver regeringens förslag lill statens invandrarverk för budgetåret 1977/78 för förstärkning av personalen vid lillståndsbyrån och regislerenhelen,

2. att riksdagen anvisade 1 milj. kr. utöver regeringens förslag till åtgärder för invandrare för budgetåret 1977/78 för facklig information om lagen om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning,

1976/77:909 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om förslag till

1. en höjning av kvoten för flyktingar från Latinamerika lill i första hand 2 000 per år,

2. ökade resurser lill statens invandrarverk (SIV) för all minska väntetiden för dem som begärde asyl vid ankomsten lill Sverige,

3. en översyn av flyktingarnas rällssäkerhel och frågan om all överföra arbetsuppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) lill SIV,

1976/77:985 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen hos regeringen hemställde om all en utredning tillsattes, i vars direktiv borde ingå all kartlägga förekomsten av diskriminering av invandrare i vad gällde typer av arbete, löneförhållanden, anställningsvillkor, arbetsmiljö och övriga arbelsrätlsliga problem, varvid särskild tyngdpunkt borde läggas på invandrare som var anställda i tunga och slitsamma yrken,

1976/77:989 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. alt riksdagen beslutade alt under XII huvudtiteln, arbetsmarknadsdepartementet, D 3 Åtgärder för invandrare uppta ell särskilt anslag till Stockholms finska zigenarförening och Zigenarflyktingarnas förening i Sverige om vartdera 125 000 kr. och att anslaget under D3 fastställdes lill 8 775 000 kr.,

2. att riksdagen uttalade att åtgärder borde vidtas för ett slalligt ekonomiskt stöd till kommunerna för alt stimulera lill bättre bostadslösningar för socialt handikappade,

3. att riksdagen uttalade au i kommittéer, utredningar och arbetsgrupper där den zigenska folkgruppens förhållanden diskuterades borde denna vara representerad, och

1976/77:1270 av herr Hallgren m. fl. (vpk), vari yrkats att riksdagen

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

beslutade att anslaget under bil. 15, arbetsmarknadsdepartementet, Ålgärder för invandrare höjdes med 562 000 kr. lill 9 087 000 kr. i syfte alt trygga Invandrartidningens fortsatta utgivning med oförändrad omfattning och kvalitet.

Ulskollel hemsiällde

1. all riksdagen med avslag på motionerna 1976/77:405, yrkandet 1, och 1976/77:909, yrkandet 2, lill Statens invandrarverk för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 31001000 kr., • 2. beträffande höjning av flyklingkvolen m. m. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:909, yrkandena 1 och 3,

3. att riksdagen lill Ålgärder för flyktingar för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 67 000 000 kr.,

4. beträffande insatser för den zigenska folkgruppen alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:989, yrkandena 2 och 3,

5. belräffande översyn av lagen om rätt till ledighet och lön vid dellagande i svenskundervisning för invandrare alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:229,

6. att riksdagen med anledning av propositionens förslag och motionerna 1976/77:1270 och 1976/77:405, yrkandet 2, samt med avslag på motionen 1976/77:989, yrkandet 1, till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1977/78 anvisade ell reservationsanslag av 9 325 000 kr.,

7. belräffande utredning om invandrarnas situation på arbetsmarknaden att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:985,

8. att riksdagen till Översällningsservice för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 300 000 kr.

Följande Ivå reservationer hade avgivits av herrar Fagerlund och Johansson i Simrishamn, fru Ludvigsson, herr Nilsson i Kalmar samt fru Berglund, fru Leijon och fru Flodsiröm (samtliga s)

1. beträffande personalförslärkning lill statens invandrarverk, vari reservanterna ansett all ulskollel under 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:405, yrkandet 1, samt med anledning av propositionens förslag och motionen 1976/77:909, yrkandet 2, till Statens invandrarverk för budgetåret 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 31 601 000 kr..

2. belräffande information om svenskundei;visningslagen, vari reservanterna ansett all ulskollel under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:405, yrkandet 2, och med anledning av propositionens förslag och motionen 1976/77:1270 saml med avslag på motionen 1976/77:989, yrkandet 1, till Ålgärder för invandrare för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 9 825 000 kr.

Fru LEIJON (s):

Herr lalman! Målen för den svenska invandrarpolitiken sammanfattades av riksdagen år 1975 med begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Beslutet om de här målen fattades i stor politisk enighet, men vi vel alla alt verkligheten ligger långt från de uppsatta målen. Stora brister finns ännu på många områden, och utan ett fortsatt aktivt arbete kommer de långtgående målen inle att kunna uppnås. En grundförul-sällning för att vi skall lyckas är att alla människor i Sverige känner en grundtrygghet. Vi vel ifrån andra länder att arbetslöshet och oro för att mista jobbet är en grogrund för främlingshat. Den oro som under vintern har präglat den svenska arbetsmarknaden, med dagliga rapporter om driftsinskränkningar, företagsnedläggningar och varsel om avskedanden, har inte heller i det här avseendet gått spåriöst förbi. Den som har kontakter med invandrare och med svenskar som i sin lur har sådana kontakter märker en ökad oro, en kärvare inställning, också här hemma. Vi måsle alla hjälpas ål att dämpa den oron, och grunden för del är en vettig ekonomisk politik som tryggar sysselsättningen. Vi måste också alla hjälpas ål att klargöra vilken stor belydelse invandrarna har haft för den svenska välståndsutvecklingen.

Rädsla hos medborgare är ett hot mot demokratin i ett samhälle. Planerad terrorverksamhet av del slag som nyligen har avslöjats kan medverka till att skapa en sådan rädsla. Om sedan några få utländska medborgare är inblandade i aktiviteterna, kan delta också vändas i ett främlingshat. Det är en uppgift för oss alla att medverka lill au så inle sker. Många invandrare har kommit lill vårt land för att få en fristad undan förtryck och förföljelse. Jag är övertygad om att avskyn för terrorverksamhet är om möjligt ännu större bland dessa våra invandrare än bland svenska medborgare.

Så, herr lalman, vill jag övergå lill de socialdemokratiska reservationerna vid arbetsmarknadsulskottets belänkande nr 22, vilka har en direkt anknytning till det som jag nu har talat om.

Vi har en central myndighet, invandrarverket, som bland sina viktigaste uppgifter har just all medverka lill att förverkliga de för invandrarpolitiken uppställda målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Den uppgiften har invandrarverket under vintern till viss'del fåll eflersälla därför att man varit tvingad all anslå så myckel av sina resurser lill alt minska den väldiga balansen av oavgjorda tillslåndsärenden. Invan-diarverkets personal har gjort en enorm insats, och balansen har kunnat minskas väsentligt. Men vad är det som döljer sig bakom nedgången i antalet oavgjorda ärenden?

Andra och vikliga arbetsuppgifter har, som jag förut sade, fått eftersättas. Personalen har inle i den utsträckning som var planerad kunnat delta i inlem uibildning och i informalionsverksamhel. Personalen har arbelal under myckel pressade förhållanden, och överiidsuliagen har varit alltför stora. Det som framför alll gjort alt den stora balansen har minskal har varit alt man betat av s. k. enkla ärenden men däremot har man

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

fortfarande kvar ett myckel stort antal svåra och kvalificerade ärenden, som det lar lång tid för verket att handlägga.

Invandrarverket har under i stort sell hela sin existens haft problem med handläggningstider och med alltför stora balanser för grupper av oavgjorda ärenden. Verket har för att klara dessa problem fått ökade personalresurser och extra tilldelningar. 1 del nu aktuella lägel hänvisar utskottsmajoriteten till utredningar och organisationsarbete som är på gång. Men vi socialdemokrater finner situationen just nu så allvarlig alt vi menar, all verket för nästa budgetår måsle få sådana förstärkningar att det bättre kan klara sin situation och kan ägna sig åt alla de arbetsuppgifter som åligger del ulan all som nu tvingas avsätta så opro-porlioneriigl stora resurser just ål lillståndsärendena.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill reservationen 1.

Ett av de medel som vi använder för all uppnå målen för invandrarpolitiken är att på olika sätt ge svenskundervisning. Vi har för det ändamålet bl. a. en lagstadgad undervisning på 240 limmar, och arbetsgivaren är skyldig att ge arbetstagaren ledigt med lön när denne skall genomgå sådan undervisning. Denna lagstiftning har varit utsatt för mycken kritik. Man har hävdat all alla invandrare inle skulle få sin räll lillgodosedd i della avseende. Därför har vi förbällrai och förslärkl lagen och också tidigare avsatt pengar för information om den från de fackliga organisationerna ute på arbetsplatserna. Vi kräver sådana informationspengar även för nästa år.

Med glädje kan jag konstatera att vi i utskottet har nått en halv seger därför att majoriteten där är villig att salsa 500 000 kr. Men man vill alltså inte sträcka sig ända till del som vi krävde i vår motion, 1 milj. kr., vilket också är vad invandrarverket har krävt.

Vi kan inte förstå denna snålhet. Utskottet har fått en noggrann redovisning av de problem som informatörerna möter ute på de olika arbetsplatserna, problem som hänger samman med att behovet av den här informationen har visat sig störst inom branscher som domineras av ett stort antal små förelag eller inom förelag med en ofta snabb omsättning av arbetskraft, med utbrett deltidsarbete, med oregelbunden arbetstid, osäkra anställningsförhållanden i allmänhet, men också i områden där invandrarna är glesl spridda över större geografiska områden.

Vi ser också satsningen på information om svenskundervisningslagen som ett viktigt steg på vägen alt förbättra invandrarkvinnornas situation därför alt vi vel alt de grupper som fortfarande inle har fått del av denna utbildning i stor utsträckning är just kvinnor, kvinnor med låga inkomster, med oregelbundna arbetstider och med ringa kontakt med det svenska samhället, kvinnor som det är svårt för de fackliga informatörerna alt nå. Vi kan inle se några motiv för den snålhet som ulskoltsmajoritelen har visat i detta sammanhang.

Jag yrkar därför bifall lill vår reservation nr 2.

Får jag sedan avslutningsvis, herr lalman, bara nämna alt frågor som hänger samman med en del av det som las upp i delta belänkande.

nämligen pengar till projektstöd, kommer all diskuteras vid ett senare tillfälle, när stödet till tidningar på andra språk än svenska skall diskuteras, och jag ber att när del gäller den minskning av anslaget lill projektstöd som regeringen nu föreslagit få återkomma vid detta senare riilfälle.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Invandringen lill Sverige har flera orsaker. En del invandrar hit som politiska flyktingar. De kommer lill Sverige för att få en fristad. Men den huvudsakliga invandringen hit är ekonomiskt betingad. Invandrare lockas hit med löften om arbete och höga löner. De lockas hit ofta från en tillvaro i arbetslöshet och fauigdom. Denna ekonomiska invandring följer de ekonomiska konjunkturerna och används också i ett konjunktururiämnande syfte. Den används som en press på lönerna och på krav om bättre arbetsförhållanden.

Det är mol den bakgrunden ingenting all förvånas över alt invandrarna i genomsnitt får de smutsigaste och sämst betalda jobben, att informationen om deras fackliga, sociala och andra rättigheter fortfarande är bristfällig, att de utsätts för kulturell utarmning och isolering och alt diskriminerande ideologier underhålls och sprids för att insikten om att svenska och invandrade arbetare har gemensamma intressen skall fördunklas för de arbetande.

Invandrarna i gemen är utsatta för diskriminering. Särskilt hårt slår denna diskriminering mot de invandrade kvinnorna. Deras situation, där många av dem är hemarbetande utan kunskaper i det svenska språket, vilket medför en oerhörd isolering och ell starkt beroendeförhållande till maken, utgör den kanske mest öppna och påtagbara diskriminering som det kapitalistiska klassamhället åstadkommer. Roten till diskrimineringen av invandrare finns dock i hur dessa används i arbetslivet. Del är därför som vpk ställer kravet på en utredning som i detalj bör karilägga hur denna diskriminering går lill i vad gäller lyper av arbete, löneförhållanden, anställningsvillkor, arbetsmiljö och övriga arbetsrätts-liga problem. Utskottet förnekar inte att det finns ett behov av en sådan utredning, men man vill inte la några initiativ för att tillsätta en sådan utan man förutsätter all undersökningar görs. Vi kan inte godta della. Jag yrkar därför, herr lalman, bifall till motionen 985.

Vpk har i motionen 909 föreslagit en utökning av kvoten för fiyklingar från Latinamerika till 2 000 per år. 1 motionen begärs dessutom en översyn av flyktingarnas situation efter ankomsten lill Sverige med inriktning framför allt på rättssäkerheten, något som efter de senaste veckornas händelser framstår som i allra högsta grad befogal. Jag skall återkomma till delta senare yrkande, men jag vill först ta upp frågan om kvoterna.

För budgetåret 1976/77 fastställdes ursprungligen en flyktingkvot på 750. Den uppfylldes snabbt, och regeringen medgav i slutet av. förra året en utökning av kvoten till 1 250. Della antal vill man nu lägga till grund för beslutet om kvotering för nästa budgetår. Del är då att

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

märka att detta är hela flyklingkvolen, inte enbart kvoten för latinamerikaner, även om dessa prioriteras.

Läget i Latinamerika har inte förändrats till det bällre sedan vi i januari skrev vår motion. Den skärpning av förtrycket som har skett under senare år och som var orsaken till att regeringen i december förra året såg sig nödsakad all utöka kvolen för flyklingar därifrån beslår och förstärks. Speciellt ger ulvecklingen i Argentina efter militärens maktövertagande anledning till oro och till ökad uppmärksamhet på vad som håller på alt hända i Latinamerika. Vi har under eftervinlern och våren i den svenska pressen kunnat läsa en hel del om ett kidnappningsfall i Argentina. Trots all den unga svenska som det här gällde varit i en privilegierad situation jämfört med argentinare i opposition och flyktingar i Argentina från andra latinamerikanska länder, så är hennes öde alUjämt ovisst. Det är lätt all räkna ul vilka chanser flyktingarna från Chile, Paraguay, Uruguay och andra länder på kontinenten har när del gäller all undkomma sedan Argentinas polis har fåll lag i dem.

Situationen är inte bättre på andra håll i Latinamerika. Alla kända fakta därifrån är bakgrunden till all vpk vid upprepade tillfällen krävt alt Sverige skall la initiativ till bojkoltåtgärder och ingripa mot svenska förelags investeringar i Latinamerika. Dessa krav har alllid avvisats med motiveringen alt enskilda svenska åtgärder skulle vara meningslösa och t. o. m. skadliga för FN:s arbete. 1 det här fallet, när del gäller flyktingfrågan, finns del dock ingen som helsl ursäkt för alt inle ta egna initiativ. Nu säger ulskollel all del ankommer på regeringen att bedöma i vilken omfattning flyklingar skall tas emot. Men riksdagen bör kunna uttala sig för en utökning av flyktingkvoten, speciellt mol bakgrund av del ökade förtrycket i Latinamerika. All under rådande omständigheter bibehålla samma kvot som tidigare är varken hedrande eller befogal med tanke på de resurser som vi ändå har.

Vpk har i motionen också begärt att en översyn skall göras för att förbättra flyktingarnas rättssäkerhet. Terrorisriakten här i landet den senaste liden har visat alt della krav verkligen är aktuellt. Här har människor från bl. a. Latinamerika gripits och förhörts utan bevis på brottslighet. Det har räckt alt de har bott i samma faslighei som de som skäligen har misslänkls. Efler förhör har del visat sig all inga anklagelser har kunnal riktas mot dem, men det inträffade har fått många oskyldiga människor all känna rädsla och undra om de kan känna sig säkra här.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill motionen 909 yrkandena 1 och 3 och lill reservationen 1, som också innefattar yrkandet 2 i vpk-motionen.

1 motionen 1270 har herr Hallgren m. fl. föreslagit en ökning av anslaget lill Invandrartidningen. Utskottet har vid behandlingen av frågan insett det orimliga i att, som man föreslagit i regeringens proposition, i praktiken minska anslaget till Invandrartidningen. Del hade nämligen blivit följden, eftersom den ökning som regeringen föreslog inle ens hade läckt de automatiska kostnadsökningarna för utgivningen.

Självfallet hälsar vi med tillfredsställelse den uppräkning med 300 000

kr. som föreslås av utskottet, men vi kan inle förklara oss nöjda med delta. Det är ett känt faktum all informalionen lill invandrare lider av mycket stora brister och långt ifrån når alla. Det rör sig om information som är av vital vikt för invandrarnas deltagande i det svenska samhällslivet, och del handlar också om att förbättra möjligheterna att publicera texter, författade av invandrare för invandrare.

Insikten om betydelsen av att Invandrartidningen inte bara får möjlighet till oförändrad utgivning ulan också åtminstone kan planera för förbättringar av verksamheten gör all jag anser all moiionsyrkandet bör stödjas av riksdagen. Jag yrkar därför bifall till motionen 1270.

1 parlimolionen 989 framställer vpk vissa förslag för att förbättra den zigenska befolkningens situation här i landet. Genom den någol rutinmässiga uppdelningen av frågor på olika utskott här i riksdagen händer det ibland att frågorna får en alltför begränsad behandling. Så är exempelvis fallet när del gäller den här motionen. Vpk-motionen innehåller nämligen också förslag om förbättrade utbildningsmöjligheter och, inle minst, om inrättande av ett zigenskt kulturcentrum och en zigensk folkhögskola. Vi ser ell mycket nära samband mellan kulturcentrum och folkhögskolan. Uppgiften måste vara inle bara all bevara ulan också all utveckla betydelsefulla delar av den zigenska kulturen, som efter århundraden av förföljelse och diskriminering och i synnerhet efler de senaste decenniernas snabbt minskande möjligheter att upprätthålla de traditionella zigenska förvärvskällorna helt enkelt riskerar att dö ut. Man kan historiskt studera följderna av en sådan utveckling och se hur den för många folk har lett lill social förslummning och misär.

Del är bl. a. mol den här bakgrunden som vpk:s förslag om särskilda anslag lill de zigenska föreningarna skall ses. Vi anser nämligen - och ingen kan rimligen förneka det riktiga i det - alt just de zigenska föreningarna måsle få en central uppgifl när del gäller all tillvarata den zigenska gruppens intressen och arbeta på att återupprätta den zigenska kulturen. Ingen annan kan ulföra del arbetet.

I motionen föreslås vidare att riksdagen skall uttala sig för ell ekonomiskt stöd lill kommunerna för all stimulera lill bällre bostadslösningar för socialt handikappade. Utskottet hänvisar till del arbete och de överväganden som r n. sker inom bosladsdepariemenlei på del här området. Jag förutsätter att det arbetet kommer all bedrivas skyndsaml och all förslag i frågan med del snarasle kommer alt föreläggas riksdagen och nöjer mig därför t. v. med vad utskottet har sagt.

Däremot kan jag inle nöja mig med utskottets uppfattning när del gäller moiionsförslagel, nämligen att riksdagen skall ultala all i kommittéer, utredningar och arbetsgrupper där den zigenska folkgruppens förhållanden diskuteras bör denna vara representerad. Del heter i betänkandet:

"Utskottet utgår vidare från all samråd eiableras med den zigenska folkgruppen då denna grupp berörs av ulredningar m. m."

Jag vill fråga: Vad har ulskollel för grund för della? Visst förekommer

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

det all representanter för den zigenska folkgruppen ibland får komma med på ett hörn, men det är långl ifrån regelmässigt, och praktiskt taget aldrig har sådana representanter någol verkligt inflytande över arbetet i dessa kommittéer och arbetsgrupper, Alll bestäms helt och hållet över deras huvuden.

Men jag vill tolka utskottels skrivning så, all ulskollel verkligen anser alt de zigenska represeniarilerna borde komma med på ell sådant sätt som vi föreslår i vår motion, och efiersom verkligheten inte ser ut så som utskottet föreställer sig, kan det vara rimligt all utskottet ställer sig bakom vpk:s förslag på den här punkten.

Jag yrkar bifall till motionen 989, punkten 1,

I motionen 229 föreslår vpk en översyn av lagen om svenskundervisning för invandrare. Som utskottet mycket riktigt konstaterar är delta inga nya vpk-förslag. Men efter hand som det slår mer och mer klart att lagen i sin nuvarande utformning är helt otillräcklig, blir utskottets argumentering för att avslå vpk-förslagen alltmer ihålig. Vi har vid det här laget fått åtskilliga rapporter från fackföreningar och fackförbund om hur arbetsköparna landet runt i stor utsträckning nonchalerar lagen om svenskundervisning. Från vpk:s sida har vi aldrig haft några illusioner om de svenska arbelsköparnas sociala ansvar, och vi tycker att det vore rimligt om de övriga partierna här i riksdagen också snart insåg hur liten deras sociala känsla av ansvar verkligen är. Om inte annal borde del vara ett intresse för dessa partier att tillse all syftet med de beslut som fattas här i riksdagen också i praktiken förverkligas.

Därför ber jag, herr talman, all också få yrka bifall till motionen 229,

Herr WIRTÉN (fp):

Herr talman! Invandringspolitik är, kanske man kan säga, frågan om hur många utländska medborgare som får komma in i Sverige, och frågan om vilka som får komma in i Sverige, Men det är också en fråga om hur tillvaron blir för de invandrare som kommer in i Sverige, Vad kan och bör det svenska samhället göra för invandrarna? Vilka möjligheter erbjuds dem? Vilka krav möter dem?

Om de här frågorna finns en del information i arbetsmarknadsulskottets betänkande nr 22, som vi nu diskuterar, I vad gäller invandringens omfattning så har nettoulvandring åren 1972 och 1973 återigen förbyns lill en nettoinvandring fr, o, m, 1974, Föregående år, 1976, var netlot 21 000 personer. Man kanske kan tillåta sig all göra en jämförelse med del svenska födelseöverskottet. För 1976 var det 8 000 barn. Det måsle sägas vara myckel lågt, rent av del lägsta under 1900-ialet,

Antalet människor som under 1976 kom till Sverige och för första gången fick kontakt med vår kultur var betydligt större, Brutloinvand-ringen var nära 40 000 personer, och det är det antalet vi skall ha i åtanke när vi bedömer behovet av åtgärder för att underlätta invandrarnas situation. Vi bör också ha i åtanke de över 400 000 utländska medborgare som fiyiiat lill Sverige före 1976, All byta hemland kan innebära en

svår omställning. Särskilt stor blir påfrestningen om miljön är mycket annoriunda än hemlandets. Språket är i allmänhet det svåraste men viktigaste alt komma lill rätta med.

Får jag bara erinra om en liten strof som invandraren Theodor Kal-lifatides har skrivit och där han säger: I fabrikerna, på kaféerna skall jag gå på taggarna av ell språk som aldrig blev mitt,

I regeringsförklaringen från i höstas sades: Åtgärder vidtas för alt förbättra invandrarnas villkor i det svenska samhället. En del av de utfästelserna är nu på väg att infrias. Visst skulle man önska all resurserna hade räckt till ännu kraftigare satsningar, men som alllid måsle olika önskemål vägas mot varandra. Resultatet i budgetpropositionen innebär dock bl, a, en kraftig uppräkning av anslaget Åtgärder för fiyklingar. Främsta anledningen till den uppräkningen är kostnaderna för att ta hand om de ca 6 000 assyrier som kom till Sverige från Turkiet, Men de anslagna pengarna skall också räcka lill att ungefär 1 250 nya fiyklingar från länder med svårt politiskt förtryck får komma lill Sverige under nästa budgetår.

Med anledning av vad fru Marklund nyss sade om vpk:s yrkande på en uppräkning av den kvolen vill jag påpeka - fru Marklund var ju själv medveten om detta - att det nämnda talet är en riktpunkt för del antal fiyklingar som vi är beredda att ta emot i Sverige, Beslutet i november 1976 visar att om det finns ell speciellt behov för ytterligare människor alt komma hit från exempelvis något av de sydamerikanska länder som fru Marklund nämnde så har regeringen möjlighet att tillgodose della. Därför finns det inle någon anledning alt följa fru Marklund i hennes yrkande på den här punkten.

Stödet till invandrarnas egna tidningar och tidskrifter är en annan viktig anslagspost som kommer all räknas upp kraftigt inom kort. Del nämnde fru Leijon kortfattat i sitt anförande, I proposilionen 1976/77:99 föreslås en höjning från nuvarande 600 000 kr, lill inte mindre än 3,5 milj, kr, för budgelårel 1977/78, Men som fru Leijon nyss sade förbereds den frågan av konsiitulionsutskoltet, och den kommer senare lill kammarens behandling. Vi har i arbetsmarknadsutskottet yttrat oss över förslaget och gjort det med tillstyrkan.

På två punkter har arbetsmarknadsutskottet föreslagit ändringar i förhållande till budgetpropositionen. Det första gäller anslaget lill Invandrartidningen, Vi har i utskottet varit eniga om alt tidningen har en utomordentligt viktig roll i informationsgivningen lill invandrarna. Vi har därför också varit eniga om att tidningen i fortsättningen skall kunna ges ut i samma omfattning som hittills, dvs, på sex språk med 45 nummer per år. För att klara del utgivningsprogrammel har vi vid utskottsbehandlingen funnit det nödvändigt att föreslå en höjning med 300 000 kr, utöver de 2 325 000 kr, som föreslagils i budgetpropositionen. Även med del högre anslag som vi föreslagil måste prenumeralionsavgiften höjas från 15 kr. till 20 kr. per år för att stiftelsen Invandrartidningens affärer skall gå ihop.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Den andra punkten där utskottet har skilt sig från budgetpropositionen gäller information om lagen om svenskundervisning. Jag framhävde tidigare betydelsen av all invandrarna får möjlighet att lära sig svenska. Del var också den fråga invandrarutredningen lade särskild vikt vid i sina förslag. I sitt första belänkande år 1971 föreslog ulredningen en lag om invandrarnas räll till svenskundervisning på betald arbetstid och riksdagen tog beslut om lagen 1972.

Men trots de stimulanser som har funnits för att få med så många invandrare som möjligt i svenskundervisningen har det visat sig att många invandrare inte känt till sina rättigheter i det här avseendet. Del var därför, som fru Leijon påpekat tidigare, riksdagen 1976 som en engångsåtgärd-jag vill gärna undersiryka det-anslog 1 milj. kr. lill särskilda informationsinsatser med hjälp av fackliga organisationer. Avsikten var att nå de invandrare som vistals i Sverige en längre lid men fortfarande inte fått del av svenskundervisningen.

Nu är snart de pengarna slut. Tyvärr har ulskollel kunnat konstatera att många invandrare inle kommer att nås av den avsedda informationen. Anslaget räcker helt enkelt inte lilLoch liden är för knapp. Vi har därför ansett det vara angelägel all forisälta verksamheten när del finns en utbyggd organisation i gång. Ytterligare 500 000 kr, föreslås därför, -men samtidigt säger vi att den pågående verksamheten måste utvärderas ordenlligl, så alt riksdagen får en klar redovisning av hur utfallet av. svenskundervisningen blivit. Det är motivet för utskottsmajoritetens ställningslagande och inte alls, som fru Leijon här försökt göra gällande, någon form av snålhet! Det är mer förvånande, tycker jag, att ulskolls-minoritelen inte vill invänta en sådan utvärdering ulan vill anslå ytterligare 500 000 kr, utöver vad vi velal göra. Vi avvisar från majorilelens sida det förslaget.

Utskottet har delats på ytterligare en punkt, och den gäller resurstilldelningen till invandrarverket som fru Leijon talade om. Ärendebalansen vid verket är, som sades här tidigare, ogynnsam. Särskilt illa var del vid årsskiftet 1976-1977, då inle mindre än 21 000 ärenden låg och väntade på beslut. Av dem var så. mycket som 1 800 s. k. kvalificerade ärenden, dvs. sådana som är särskilt tidsödande all la ställning till.

Nu har åtskilliga åtgärder vidtagits för all rätta till de här förhållandena. Invandrarverket har ordnat med en extra styrka på regislerenhelen, som på kvällstid försöker arbeta av balansen. Man har också vidtagit andra åtgärder för all komma i fall. F. n. pågår en intensiv utbildning av personal som nyrekryterals efter SIV:s omlokalisering till Norrköping. Regeringen har å sin sida tilldelat verket åtta riänster i höstas, - och i budgetpropositionen anslås pengar till ytteriigare en riänst vid lillslånds-byrån. Under våren 1977 kommer ullänningslagkommiitén all framlägga förslag som syftar till all förkorta handläggningsliden i utlänningsärenden.

Det är mol den bakgrunden, herr talman, som vi i utskollsmajoritelen menar all man bör avvakta dessa ålgärder innan ytteriigare permanenta

riänster tilldelas invandrarverket. Man kan avvakta också med den vetskapen all goda resultat redan uppnåtts. I mitten av mars hade ärendebalansen minskat lill 12 500 liggande ärenden. Del är alltså en reduktion med 8 500 ärenden på knappa tre månader. Del är ell utomordentligt bra jobb som har gjorts på invandrarverket för alt klara av den här besvärliga situationen.

Låt mig så, herr talman, beröra ytterligare en sak, som fru Marklund tog upp i sitt anförande. Det gäller diskrimineringen av invandrare på arbetsplatserna. Jag är säker på alt fru Marklund har räll i att del sker en diskriminering. Detta är ett mycket viktigt problem att vara uppmärksam på.

Men det är ju ändå så, att vi i Sverige har varit aktiva för att försöka undvika motsättningar och konfrontationer mellan den inhemska befolkningen och de nya invånare i vårt land som kommer från andra länder. Det är ett arbete som kanske i första hand har lagils upp av invandrarutredningen. - Den höll på rätt länge med sådana här frågor och framlade också åtskilliga förslag för att komma till rätta med dessa problem. Till sin hjälp hade invandrarutredningen expertgruppen för invandrarforskning, som alkjämt är i verksamhet. Det arbete som professor Trankell och hans många medarbetare gjort på delta område har gett ell underlagsmaterial för olika myndigheter - vare sig de är verksamma på central, regional eller lokal nivå - i deras arbete att åstadkomma ett mjukare samhälle för invandrarna. Jag tror all man i sitt fortsatta arbete skall kunna ge oss ytterligare material för att komma till rätta med det här problemet, som jag i och för sig erkänner finns.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall lill arbelsmarknadsutskotlets hemställan på alla punkter.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Fru LEIJON (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är ett bra jobb som invandrarverkets personal har gjort, sade herr Wirlén. Ell bra jobb som resulterat i att den balans av oavgjorda ärenden på ungefär 21 000 som man hade vid årsskiftet har minskat till ungefär 12 5QQ. Jag vill verkligen understryka att det är ett bra jobb man har gjort. Men för att kunna göra det har också personalen på invandrarverket pressats på ett sätt som i längden är helt oacceptabelt. Herr Wirlén talade själv om de kvällsjourer man har fått lov att sätta in.

Detta är bakgrunden till den socialdemokratiska reservationen på denna punkt. Vi menar att vi inle har någon anledning att avvakta det utrednings-och organisationsarbete som pågår-de kunskaper som vi redan i dag har är tillräckliga för att klart säga att det behövs en förstärkning på invandrarverket, om personalen inle också i fortsättningen skall få arbeta under samma pressande förhållanden som under vintern.

När det gäller vår andra reservation ber jag att få hänvisa till herr Nilsson i Kalmar, som strax kommer att få ordet.

2 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Fru MARKLUND (vpk) korl genmäle:

Herr talman! Vårt yrkande när del gäller kvoterna är baserat på att del alllför ofla i olika sammanhang där kvoier faslslälls blir så all man rällar sig efler de angivna talen, även om möjligheter finns alt överskrida dem. Vi är inle ensamma om den farhågan. I en inlervju i Dagens Nyheler i december förra årel hävdade också invandrarverkels chef all kvoterna är för knappa och att det finns ell behov av särskilt stöd just för flyktingar från Latinamerika.

En höjning av prenumerationspriset är nog inle den enda negativa konsekvens man kan vänta sig av all Invandrartidningen inte får tillräckligt anslag. Förmodligen måste det också bli fråga om en inskränkning av sidanialel och av utgivningstälhelen, och vad det har för negativ belydelse för den information som behöver spridas står väl klart för alla. Det belopp vi föreslår är inle någon överdrift, ulan del är verkligen en summa som behövs för del här arbetet.

Jag noterar herr Wirténs erkännande av invandrarnas problem i arbetslivet. Självfallet är det ingen som förnekar att del har gjorts och görs åtskilligt av betydelse när del gäller all förbältra situationen. Vi är självfallet också på del klara med all fackföreningarnas insatser på della område är väsentliga. Men del beror ju inle bara på dem om del skall åstadkommas rättelser; del måste också göras en hel del från statens sida, inom både social-, utbildnings- och kulturpolitiken. Det är utifrån de behov som finns på alla dessa områden som vi begär den här utredningen.

Alt det är nödvändigt med ytterligare information och ett intensifierat arbete på della område tycker jag all vi har ell talande bevis på från Norrbotten, där lokalradion nu får stark kritik för att den använder åtskillig lid till att sända program på andra språk, särskilt del språk som är hemspråk för en i Norrbotten ändå så väl företrädd invandrargrupp som den finländska. Del visar att del fortfarande finns fördomar och bristande förståelse för den här frågans vikt. Informalionen är därför så betydelsefull att våra motionsyrkanden är befogade.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fru Leijon menar all del i dag finns motiv för alt förstärka invandrarverkets personalresurser. Mol bakgrund av vad jag sade tidigare tycker jag ändå all vi bör avvakta de viktiga förändringar som är på gång. Den interna ralionaliseringsundersökning som pågår vid verket och som skall vara färdig under 1977, de förändringar som ullänningslagkommiitén väntas föreslå, den intensifierade interna utbildningen på verket efter omlokaliseringen till Norrköping - della är i alla fall tre faktorer som jag tycker är så väsentliga att vi bör vänta med beslut om en uppräkning av anslagel till den permanenta personalslaten. Del har ändå på mycket korl tid tillkommil nio nya riänsler just på de vikliga enheter där arbelsbalansen har varil mest besvärande. Och genom de ålgärder som vidtagits har man, som jag sade tidigare, på

tre månader kunnal minska arbelsbalansen med 8 500 ärenden. Delta är ell mycket gott resultat, det anser ju både fru Leijon och jag.

Det kan också tilläggas att det inte är tänkbart att verkets arbetsbalans någon gång kommer ned lill noll. Tvärtom anser verket all balansen normalt bör vara 5 000 ärenden, och därmed ligger man nu inte så långt från vad man själv anser vara normalläget.

Jag tycker alt fru Marklund har direkt fel i sitt påstående all regeringen inte har viljan all förändra intaget av flyktingar om den märker all det finns ett klart uttalat behov. Del var ju vad som skedde i november 1976, när det politiska trycket ökade i Latinamerika. Då bestämde regeringen sig för att ta in ytterligare 500 fiyklingar. Detta är väl ett bevis så gott som någol på att man är beredd att ändra riktpunkten om det finns klara motiv för del.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Regeringen har, som tidigare påpekats i debatten, i den föreliggande propositionen inte anvisat några medel till information om lagen om svenskundervisning för invandrare. Detta har motiverats med att anslagel förra budgetåret var en engångsföreteelse.

Statens invandrarverk har yrkat all det liksom för innevarande budgetår skall utgå ett belopp på 1 milj. kr. Av den socialdemokratiska motionen 1976/77:405 och av annal material framgår att det föreligger ell betydande behov på detta område, vilkel jag för min del tycker att regeringen borde ha uppmärksammat.

I min fackliga verksamhet inom sydöstra LO-distriklet har jag haft kontakt med denna del av arbetet. Vi har fått vissa anslag, och jag kan intyga att behovet av information är utomordentligt stort. Resultatet av del arbete som lagts ned har blivit utomordentligt bra.

Jag anser för min del alt det skulle vara helt felaktigt att inte utnylria de anställda som nu är utbildade och som är verksamma som informatörer. De har som sagt gjort ett utmärkt jobb, de böriar veta var bristerna finns och borde följaktligen få fortsätta. Om man avbryter verksamheten nu skulle det bli en halvmesyr och knappt det en gång.

Man har här tidigare nämnt arbetsgivarnas sociala ansvar, och jag vill understryka det. I vissa fall lever de upp till detta ansvar, i andra fall inle. Som tidigare nämnts är problemen kanske störst på de mindre arbetsplatserna. I den mån arbetsgivarna inte frivilligt uppfyller detta krav bör ansvaret för informationen vara en statlig angelägenhet.

Inom fackföreningsrörelsen har vi på ell naturligt sätt kontakt med invandrarna. Problemet är emellertid att vi inte har medel för att kunna klara den här detaljen. I del distrikt där jag arbetar har vi en mycket aktiv invandrarkommitté med en kvinnlig invandrare som ordförande. Kommittén har gjort ett uppmärksammat arbete, och man vet som sagt att bristerna finns.

Erfarenheterna visar att invandrarna ofta arbetar utan att känna till sina rättigheter. Erfarenheten visar också att förelagen är beredda alt

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

ställa upp bara de får praktiska anvisningar om hur denna verksamhet skall genomföras, även om det nalurliglvis finns undanlag.

Dessutom visar erfarenheten alt den här verksamheten är mer tidskrävande än vad man från börian kanske trodde.

Nu är del emellertid så att situationen på della område är avsevärt sämre än vad man troll. Inom fackföreningsrörelsen har vi varil på det klara med att denna verksamhet inle fungerat som den skulle och att det funnits stora brister, men att bristerna var så stora som del nu har visat sig trodde vi inte.

Uiskottskansliel har tagit fram uppgifter som visar all del finns stora problem. Man har tagit reda på hur många invandrare man nått, hur många som återstår, osv. Att få fram definitiva siffror om detta är självfallet ogöriigt, men jag tror att de siffror vi fåll fram är i slorl sett riktiga.

Dessa uppgifter visar att det finns 230 000 utländska medborgare i Sverige och all minst 60 96 av dessa, dvs, 138 000, skulle behöva undervisning i svenska. Man räknar med att ca 70 000 undervisas eller har undervisats och att del följaktligen skulle återstå ca 67 000, dvs, lika många som hillilldags fått undervisning.

Man räknar också med att vi med 1 milj, kr, skulle kunna nå ca 30 000 invandrare. Denna beräkning har gjorts på basis av de erfarenheter av verksamheten som vi fått i de fackliga organisationerna. Men även om man anslår 1 milj, kr, skulle det alltså komma alt återstå 40 000 invandrare som inte fåll undervisning i svenska. Sannolikt kommer siffran att bli ännu större, efiersom det här är fråga om den sista resten, som del otvivelaktigt är svårast att nå. Det är alltid så i sådan här verksamhet att det är besvärligast au få falt i de sista,

Utskottsmajoriteten har nu gått med på ett anslag på 500 000 kr, Ut-skotlsordföranden ifrågasatte våra uppgifter och våra avsikter. Jag tycker emellertid att del finns anledning alt ifrågasätta ulskollsmajoritetens och till viss del också regeringens uppfallning i denna fråga. Det är nämligen uppenbart att dessa pengar inte kommer alt räcka lill. Del behövs minst 1 milj. kr. under det närmaste budgelårel, och sannolikt kommer del alt krävas lika mycket under kommande budgetår, efiersom det ändå kommer att kvarstå en rest som vi inte nått. Enligt vår uppfattning är della myckel väl använda pengar om man kan få invandrarna alt förslå eller i varie fall göra sig förslådda på svenska.

Jag vill, herr lalman, understryka alt det ändå är regeringen som har ansvaret för att riksdagens beslut genomförs. Riksdagen har fattat beslut om alt invandrarna skall ha denna undervisning, och då bör regeringen se lill att del beslutet fullföljs på ell riktigt sätt.

Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.

Herr statsrådet ULLSTEN:

Herr lalman! Det är nu snart två år sedan riktlinjerna för vår invandrings- och flyktingpolitik lades fast. Det skedde i bred enighet mellan riksdagspartierna. Den bärande tanken var att invandrare skall ha samma

rätt till samhällsservice och gemenskap som andra människor i del här landet. De skall dessutom stödjas i sina strävanden att förena inpass-ningen i det svenska samhället med bevarandet av den egna kulturtraditionen.

Vi har också varil eniga om att den här politiken förutsätter en kontrollerad inströmning av utomnordiska invandrare. Vi måsle se till alt de som kommer hit har möjligheter att få jobb, bostad, hygglig utbildning etc. Det är därför vi av de utomnordiska invandrarna - de nordiska länderna utgör ju en gemensam arbetsmarknad - kräver arbetstillstånd före inresan hit. Del är detta vi kallar en reglerad invandring.

Jag tror vi vågar säga att den här politiken, som bedrivs i nära samverkan med och under aktiv medverkan av de fackliga organisationerna, hittills har fungerat mycket bra. I utvandringsländerna vet man vilka krav vi ställer. Antalet personer som vi har behövt avvisa vid våra gränser därför att de saknat arbetstillstånd har varit ganska litet.

Vi skulle nalurliglvis ha kunnal föra en helt annan politik. Vi hade kunnal säga oss all alla som vill komma hit skall få göra det. Finns del jobb så finns det, annars får de väl åka tillbaka dit varifrån de kom eller till något annat land som passar dem bättre. Eller också hade vi med en generösare tankegång kunnat säga att vi skall låta a/la, oberoende av nationalitet, få konkurrera på lika villkor om jobben på den svenska arbetsmarknaden.

Det är bara del alt en sådan politik i första hand skulle betyda sämre villkor för just invandrarna. Att erbjuda lika villkor, när förutsättningarna är så olika, är en generositet utan förpliktelser. Vi skulle få ett gästar-betarsysiem - ta in människor när vi behöver deras arbetskraft och köra ut dem när de gjort sin plikt. Vi skulle få en grupp andra klassens invånare ulan möjligheter all ställa krav på samhällets service och därmed utan den trygghet som vi vill att människor som lever och verkar i vårt land skall ha.

Arbetsmarknadssituationen i Sverige under de senaste åren - det har flera talare redan berört - har gjort alt invandringen av arbetskraft varit obetydlig. Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, som under 1960-laleis första hälft uppgick till i genomsnitt ca 10 000 personer per år, har därefter successivt avtagit och nu nästan helt upphört. De som kommer till Sverige i dag är politiska fiyklingar, släktingar till invandrare och andra personer som har haft särskilda skäl all få komma hit. Till detta kommer ca 20 000 invandrare per år från de nordiska länderna, vilket också del är en lägre siffra än tidigare.

Ändå är och förblir Sverige ett invandrarland. Statistiska centralbyrån vel berätta all det vid förra årsskiftet fanns närmare 420 000 utländska medborgare i Sverige, varav någol mindre än hälften kommit från länder utanför Norden, Nästan var fjärde var född i Sverige av invandrade föräldrar. Till del kommer ca 270 000 tidigare invandrare, som numera blivit svenska medborgare.

Jämför vi Sverige med andra länder i Västeuropa finner vi all vår

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

andel utländska medborgare är ganska låg. Siffrorna visar väl ändå -det är därför jag nämner dem - alt vi har behov av att sätta in resurser av olika slag, om vi skall kunna leva upp lill vår invandringspolitiks ganska ambitiösa målsättning om valfrihet, jämlikhet och samverkan,

I arbetsmarknadsdepartementels budget, som riksdagen just nu behandlar, återfinns bara en del av de ålgärder som behövs i del här syftet. Många viktiga insatser finns i andra delar av statsbudgeten. Låt mig bara nämna tre exempel.

En betydande satsning görs på hemspråksundervisning. Den är inte obligatorisk för invandrarbarnen, men det är fr, o, m, 1977 en skyldighet för kommunerna att anordna sådan undervisning för dem som vill ta del av den, F, n, bedrivs hemspråksundervisningen på inte mindre än ett femtiotal olika språk. En nyhet för året är att statsbidraget till kommunerna för alt anordna hemspråksundervisning för invandrarbarn nu också gäller förskolan,

Budgelminislern har framlagt ett förslag som innebär att presstöd nu också skall kunna ges lill invandrarnas tidningar, både deras nyhetstidningar och deras medlemstidningar. Därmed undanröjs en länge, inle minst från folkpartiets sida, påtalad orättvisa.

Grundutbildning i svenska för vuxna analfabeter införs, och det särskilda studiestödet för dem som följer sådan undervisning förbättras. En riksomfattande informationskampanj i skolöverstyrelsens regi kommer att genomföras.

Del här är bara tre exempel på ålgärder för att göra det lättare för invandrare all leva och trivas i Sverige, ålgärder som finns redovisade i andra delar av statsbudgeten än den vi just nu diskuterar.

Ett problem som tilldragit sig ganska stor uppmärksamhet, både i den allmänna debatten och i den debatt som vi just nu för, gäller situationen vid invandrarverket. Problemen där är långl ifrån nya. Ända sedan verket kom till för nu snart åtta år sedan har resurserna varit otillräckliga i förhållande lill arbetsbelastningen. All situationen nu har tillspetsats har, precis som herr Wirlén var inne på, främst tre orsaker:

För det första har antalet ärenden blivit mycket större.

För det andra har ärendena blivit mera komplicerade, främst därför alt de mer rutinbetonade arbetstillståndsärendena blivit färre, medan de ofta myckel tidskrävande och komplicerade fiyktingärendena har blivit desto fler.

För det tredje har verket till följd av utlokaliseringen utsatts för en extremt stor personalomsättning - närmare 90 % av personalen lämnade verket i samband med fiyltningen lill Norrköping.

Att försöka lösa det här problemet bara genom all bevilja nya riänster, som både fru Leijon och fru Marklund varil inne på, tror jag inte är någon riktig väg, i varie fall inte på kort sikt. Del är faktiskt på del viset att brislen på utbildad personal just nu är viktigare än brislen på inrättade riänster. Regeringen har genom extra anslag möjliggjort för verket all sätta in extra personalresurser på de hårdast drabbade avdelning-

arna, i siorl sett i den omfattning som verket självt begärt. Genom de här åtgärderna men främst genom omdisponeringar mellan avdelningarna och berömvärda extrainsalser av personalen har man lyckats begränsa ärendebelastningen på del sätt som bl. a. fru Leijon redovisade, från tidigare 21 500 till nu 13 500, dvs. med närmare 8 000 ärenden.

Detta är en överraskande positiv utveckling, men det har inle lett mig och regeringen till slutsatsen alt vi nu kan slå oss lill ro med della konstaterande. Det är nödvändigt-på den punkten håller jag med tidigare talare - alt gå vidare när del gäller personalutbildning och interna ra-tionaliseringsålgärder. Särskilda utredningscenlraler kommer att inrättas i de tre största polisdistrikten, vilkel kommer all underiälla handläggningen av komplicerade utlänningsärenden hos invandrarverket. Ullänningslagkommiitén överväger andra förslag som skall göra del möjligt att förkorta handläggningsliden.

Vi skall dock ha klart för oss - det glömmer man gärna bort i den här diskussionen - att skälet lill att utlänningsärenden ibland tar lång tid inle bara är en resursfråga. En väsentlig anledning är alla de rätts-säkerhetsgarantier som finns inbyggda i ärendegången. En utlänning har räll, och skall ha räll, att få sin sak prövad och överprövad i flera omgångar, i sista hand av regeringen. Ett ärende som ursprungligen avser uppehållstillstånd kan med nuvarande regler, även om handlingarna inte blir liggande en enda dag extra på grund av personalbrisl eller andra administrativa svårigheter, komma att ta upp till ett och ett halvt år innan det blir slutligt avgjort.

När vi därför nu skall se över dessa regler i syfte all göra dem smidigare gäller del att göra den rätta avvägningen mellan kraven på administrativ effektivitet å ena sidan och den enskildes berättigade krav på att få sin sak grundligt prövad å den andra sidan.

En viktig grupp invandrare, som också tidigare talare har berört, är de politiska flyktingarna. Här är del inle del arbetsmarknadspoliliska lägel i Sverige som bestämmer invandringen ulan den allmänpolitiska situationen ute i världen.

Aldrig tidigare har så många människor fördrivits från sina hemländer på grund av politiskt förtryck som just nu. Omkring tre miljoner människor är politiska flyktingar i Genévekonventionens mening, och många fler är del i annan mening.

På senare lid har situationen i Latinamerika kommit i förgrunden. 1 Chile har nästan hela vänstern och intelligentian fängslats, tvingats i landsflykt eller mördats. I Argentina har polislerrorn irappals upp och de demokraliska inslilulionerna satts ur spel.

I Sydostasien har ell grymt och meningslöst krig bland mycket annat lämnat efter sig ett nästan oöverskådligt stort flyklingproblem. I Afrika flyr människor i tiotusental från terrorns Uganda, från stammordens Burundi och från Smilhregimens Rhodesia.

Del är nödvändigl all vi som säger oss tillhöra den fria världen tar vårt ansvar i kampen mot förtrycket. Vi kan göra det genom att låta

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

människor som utsätts för politisk förföljelse få en fristad i vårt land, men också genom all della i protesterna mol ofriheien var den än förekommer och med vilka ideologiska förtecken den än utövas, genom att ekonomiskt stödja internationella organ som arbetar bland flyktingar och genom all lyfta av en del av bördan från de länder som lar emot de mycket stora flyktingströmmarna.

En del av della gör vi. Vi har ökat den s. k. flyklingkvolen från 750 till 1 250, vilket innebär all vi nu organiserat kan överföra nästan dubbelt så många latinamerikanska flyktingar som tidigare. Vi har höjt anslagen lill FN:s flyklingverksamhei med närmare 50 % lill 75 milj. kr. Vi har nyligen anslagit 5 milj. kr. till Mozambiques regering för dess verksamhet bland flyktingar från Zimbabwe och undersöker nu möjligheterna all också ge direkt stöd lill de zimbabwiska befrielserörelsernas flyktingarbete. Vi har satt i gång ell arbete för att bl. a. öka beredskapen att med korl varsel kunna la emot flyktingströmmar när plölsliga behov uppslår.

Jag vill här understryka vad Rolf Wirlén sade i sin diskussion med framför allt Eivor Marklund, nämligen att vi inte skall se flyktingkvoten som ett uttryck för det enda som vi kan göra. Den är en sammanvägning av behovet att ta emot folk och möjligheterna att göra del. Men del är klart att om det uppstår speciella situationer ute i väriden som trycker på för att vi skall ta emot flera flyktingar, måste vi självfallet vara beredda all slälla upp. Det var ju just av del skälet som vi ökade flyklingkvolen när situationen utvecklades som den nu gjorde i Latinamerika. Vi skall också veta att del vid sidan av den kollektiva flyklingöverföringen finns en ganska stor spontan flyktinginslrömning. Den kanske är större än den organiserade.

Det här var några exempel på vad vi i all blygsamhet försöker göra på delta område. Jag tycker att det är viktigt att det inte råder någol som helst tvivel om Sveriges villighet att föra en generös flyktingpolitik. Ingen som i Genévekonventionens mening är politisk flykting skall vägras tillträde till Sverige. I tveksamma fall måsle utslaget oftare bli friande än fällande. Jag talar då om människor som är politiska flyklingar i kvalificerad mening, om människor som om de inle får en fristad i vårt land eller någon annanslans utanför sitt hemland riskerar sin frihet eller sina liv.

De ca 6 000 assyrier som fått stanna här i landet är en annan kategori. Ulan att vara politiska flyktingar har de ändå ansett sig, och säkert också med goda skäl, trakasserade i sina hemländer på grund av sitt ursprung och sin religion. De har därför inte velal stanna i sitt hemland ulan önskat bosätta sig någon annanstans. Assyrierna har liksom andra s. k. B-flyktingar jämställts med politiska flyklingar i fråga om insatser för omhändertagande m. m. Regeringen har dessutom vidtagit särskilda åtgärder för att göra del möjligt att ta hand om en så stor grupp på en gång. Bl. a, har Södertälje kommun, där en mycket stor del av assyrierna allriämt vistas och som gjort en faniaslisk insals för alt klara de svåra

problemen, fått särskilt statligt stöd för olika insatser till förmån för assyrierna.

Regeringens beslut i november förra året innebar visserligen att de illegalt invandrade assyrier som då fanns i landet skulle få stanna här, men samtidigt gjordes det fullständigt klart att assyrier som kommer hit efter regeringens principbeslut kommer all vägras tillstånd. Regeringen ansåg, och anser alkjämt, all en fortsatt illegal invandring av turkiska assyrier inte kan accepteras. Vi vill i första hand sätta in resurserna lill förmån för sådana människor som måsle fly från länder där de riskerar sina liv eller sin frihet. Något nytt beslut som innebär alt ytterligare ett stort antal illegalt invandrade assyrier skall få stanna i Sverige kommer därför inle att fallas.

Herr lalman! En annan sak bör också sägas när vi talar om flyktingpolitiken. Då vi bedömer vilka som är politiska flyklingar, får vi inle gå omkring med några ideologiska skygglappar. Människor som söker sin frihet och som vill hävda sin räll skall vara välkomna lill vårt land vare sig de flyr undan kommunistiska, fascistiska eller andra diktatorer.

Lika självklart är det att den svenska öppenheten inte gäller det fåtal som söker sig hit för all här företa lerrorhandlingar eller härifrån planera sådana handlingar. Del är människor och grupper som ser nästan hela världen som en krigsskådeplats och som är beredda all använda kidnappning och andra våldshandlingar mol oskyldiga. Vi måste med fasthet men ulan hysteri eller överdrifter försvara oss mot dessa grupper. Vi får inte visa någon släpphänthel mot dem men inte heller låta oss provoceras till all stänga det öppna samhälle som vi lever i och som vi vill fortsätta att leva i.

En sådan politik kräver en balansgång som är myckel svår, men vi har, menar jag, goda förutsättningar alt klara den balansgången. Vi har en allmän opinion som avvisar våldsmenlalitel och vi har en polismakt, som är väl medveten om viklen av all undvika varie överdrift i sill svåra arbete.

Det är ofla svårt att avgöra vilka personer som hör till terrorgrupperna. Vi måsle undvika både godtrogenhet och överdriven misstänksamhet. Regeringen och myndigheter har en plikt all skydda medborgarna men måste också skydda misstänkta, så all de behandlas med respekt för de regler som gäller i en rälisslat. Sverige skall förbli en fristad för förföljda och ett land där inga flyklingar behöver känna någon oro.

Det är inte alldeles lätt att sälta sig in i terroristernas lankevärid. Det handlar här inte om ylterkantsgrupper vilkas politiska åsikter vi kan djupt ogilla men ändå respekiera. Del rör sig inte om sammanhängande tankesystem och arbetsmetoder som förriänar beteckningen politiska.

Alt de anser rådande politiska och sociala system i Västeuropa förtryckande och orättvisa må vara deras bedömning, men del är oförsvariigt alt den uppfattningen skall kräva oskyldiga människors liv, och del är obegripligt att de kan tro all de med användning av skräck och terror

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

skall kunna övertyga om att de själva är i stånd all skapa ett bättre samhälle.

Kanske är detta inte heller deras syfte. Kanske är de snarare ute efler att provocera demokratierna lill mera av poliskontroll och hårdare maktutövning i ett desperat försök all få flera människor att omfatta samma bild av demokratins natur som de själva har.

Vårl demokraliska samhälle slår på samma gång svagt och starkt i kampen mot terrorister. Svagt därför att det är ett öppet samhälle. Här gömmer sig inle ansvariga politiker undan i skyddade fästningar. Här bevakar inte polis och myndigheter varie steg som människor lar. Del är inte särskilt svårt och det är inte någon bragd att ta sig in över den svenska gränsen och sedan hålla sig undan här en längre eller kortare tid.

Vi är beredda all acceplera denna svaghet därför att vi ser styrkan i den demokratiska öppenheten som viktigare. Vår folkstyrelse bygger på människors inre övertygelse och aktiva medverkan, inte på tvång och hot. Terroristerna saknar varie stöd hos människor. Det är därför de tillgriper våld i stället för argumentering, slår besinningslösl och desperat i stället för att gå ut i öppen debatt och försöka övertyga människor.

Så visar lerrorhandlingarna på dessa gruppers politiska svaghet och isolering. Terroristerna är måhända ute efter all framkalla ett molvåld för all därigenom försöka visa att staten har den förtryckarkaraktär de i sina förvirrade tankar inbillar sig. Men som den västtyske förbundskanslern Helmulh Schmidl uttryckte det i sitt tal vid begravningen av den mördade riksåklagaren Siegfried Buback: Våra frihetsprinciper kan bara frångås av oss själva. Rättsstaten blir osårbar så länge som den lever i oss själva. Därför får vi inle vackla i kampen mot terrorismen. Terrorismen är internationell. Därför måsle den också bekämpas över gränserna.

Vi får heller inte låta terroristerna provocera oss all göra avkall på centrala principer i en rättsstat och demokrati. Polisen skall uppträda med omdöme och sans. Andra myndigheter skall pröva ärenden som rör misstänkta terrorister med största noggrannhet och känsla för rättssäkerhetens krav. De misstänkta skall ha stöd av offentliga försvarare. Vår bedömning måsle alllid grundas på fakta - aldrig på hastigt uppblossande känslosvall.

Nyligen har regeringen med stöd av utlänningslagens s. k. terrorist-paragrafer utvisat ett antal utlänningar från Sverige. De hade inte begått några terrorhandlingar här, men del fanns, såsom lagen formulerar del, "grundad anledning anta" att de deltagit i planeriiigen av sådana handlingar. Detta är enligt lagen tillräckligt för utvisning.

Nu kräver många papperen på bordet. På vilka grunder har regeringen faltal sill beslut, frågar man, och jag finner för min del, i varie fall ibland, all sådana frågor är berättigade. Ändå kommer vi kanske inte att kunna offentliggöra allt bevismaterial i ärendena. En del måste förbli hemligt för all skydda enskilda människor, annal av andra sekretesskäl.

Ändå finner jag talet om en allmän mörkläggning vara ganska överdrivet. En del har regeringen redan gett offentlighet åt. En del har polisen redovisat. Både regering och polis har varit öppnare än vad lag och praxis kräver.

Dessutom skall vi inte glömma bort att polisens verksamhet sker med parlamentarisk insyn genom partiernas representanter i rikspolisstyrelsen, alt regeringens tillämpning av utlänningslagen kommer att prövas av konslitulionsulskoltet och av riksdagen och att den s. k. särskilda spaningslagens användning också den redovisas inför riksdagen.

Herr talman! Vi kommer att hålla fast vid en generös och liberal flyktingpolitik. Jag är medveten om att del finns risk för att en del av den folkliga reaktionen mol terrorism kan föra vilse och förvandlas lill en reaktion också mot utlänningar och fiyklingar. Vi har alla ett ansvar alt ta itu med sådana tendenser. De fiyklingar som kommer lill vårt land från diktaturer av olika slag och andra invandrare har självfallel ingenting att göra med terrorister. Tvärtom riskerar de, precis som fru Leijon påpekade, all hårdare än andra drabbas av terrorismens verkningar.

Ingenting av det som hänt de senaste veckorna kommer att få regeringen alt vika från en generös hållning mot människor på flykt. Ingen skall från vårl land utlämnas lill förföljelse och förtryck i en diktatur. Tvärtom skall vi välkomna fler som här vill söka den frihet som de inte har i sill hemland. Det är vår oeftergivliga plikt som demokrater. Det är en viktig del av vårt givna ansvar för den personliga frihet sorn vi i Sverige upplever som självklar men som hundratals miljoner människor i andra delar av väriden förvägras men ständigt drömmer om.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! Del avsnitt av statsbudgeten som vi behandlar i kammaren i dag är mycket viktigt, det berör ett politiskt mycket viktigt område. Invandrarna utgör en myckel stor tillgång för vårt samhälle inle bara på det sättet att invandringen till Sverige har spelat en mycket stor roll för vår arbetsmarknad och för vår ekonomiska utveckling under lång lid. Lika betydelsefullt är, som jag ser det, det viktiga kulturella bidrag som invandringen till vårl land har medfört.

Sverige är beläget i ell avlägset hörn av den europeiska kontinenten. Genom vår historia har vi präglats av en viss kulturell isolering från omvärlden. Genom den betydande invandringen under senare år har vi tillförts många kulturella impulser som har verkat livgivande på vårl samhälle. Men självfallet är det av stor belydelse vilka insatser samhället gör för all underiälla invandrarnas situation i Sverige, för att öka svenskarnas förståelse för deras särart, för att öka svenskarnas kunskap om invandrarna och deras bakgrund och invandrarnas kunskap om det svenska samhället och de livsbetingelser som del ger. Del är också utomordentligt viktigt all samhället på ett aktivt sätt medverkar lill alt låta invandrarna bevara och vidareutveckla sin kulturella särart.

Mol denna bakgrund är det glädjande alt konstatera de betydande re-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

sursökningarna på detta område, både i statsbudgeten och i del förslag som arbetsmarknadsulskotiet nu har förelagt riksdagen.

Sammantaget, och om man också lar hänsyn lill det förslag som senare kommer att behandlas om invandrartidningar och andra tidningar på utländska språk i Sverige, har vi en resursökning när del gäller åtgärder för invandrare på 4 milj. kr. - något mer än 4 milj. kr. om man lar hänsyn till de yllerligare tillskott som ulskottsbelänkandet innebär.

Utskottet har ju, som också herr Wirlén påpekade, velat öka på anslagel någol, i första hand när det gäller Invandrartidningen, där vi kunde konstatera att en ökning av anslagel jämfört med regeringens förslag var nödvändig för att garantera fortsalt utgivning i oförminskad omfattning. Vi har också fått en utökning i form av anslag för information om lagen om svenskundervisning för invandrare. Jag skall senare återkomma lill den frågan.

Vi lever i en värld där del förekommer mycket av våld och förtryck mot oliklänkande, Sveriges roll som en möjlig fristad för flyktingar är därför väldigt viktig. Vårt beslut i dag kommer att innebära en myckel kraftig uppräkning av anslaget för omhändertagandet av flyklingar. Det är fråga om mer än en fördubbling. Denna anslagsökning utgör i och för sig bara ett hänsynstagande till den faktiska omfattningen av vår flyklingverksamhei, men med anslagsökningen markerar vi att den viktiga humanitära tradition som mottagandet av flyktingar i Sverige innebär skall föras vidare och vidareutvecklas.

Flyktingbegreppet har på sistone kommit all vidareutvecklas också på del sättet all del inte bara gäller personer som är utsatta för politisk förföljelse i Genévekonventionens mening, ulan del kan också gälla andra människor som riskerar att utsättas för förföljelse, I min egen hemkommun. Södertälje, har vi ett exempel på della i och med alt en stor del av de assyrier som i betydande omfattning invandrat till Sverige kommit att bosätta sig just där. Jag tror alt assyrierinvandringen på ett utmärkt säll visar på viklen av att vi är flexibla i våra bedömningar och all vi kan la hänsyn lill andra typer av förföljelse än ren politisk sådan i strikt mening. Vad beträffar de assyrier som invandrat till Sverige är det mycket som talar för att dessa verkligen haft mycket goda skäl för att lämna sin hembygd,

1 samband med denna invandring ser vi också vikten av alt samhället har ordentliga resurser för att ta hand om de människor som kommer, ge dem ell utrymme i det svenska samhället och skapa de utbildningsresurser och arbetsmöjligheter som behövs. Jag tror all vi måste konstatera all vi inle var rustade för all ta emot assyrierinvandringen på ett helt tillfredsställande säll. Det är därför glädjande all man nu håller på all bygga upp en ökad beredskap för all kunna möta nya liknande situationer.

Herr talman! Två reservationer har fogats till utskottets betänkande. Den ena gäller personalresurserna på statens invandrarverk, och den andra gäller information om lagen om svenskundervisning, 1 båda fallen begär

den socialdemokratiska minoriteten i utskottet ökade anslag. När del gäller information om lagen om svenskundervisning innebär - som jag redan nämnt och som också påpekats tidigare - utskottets ställningstagande alt ett anslag beviljas också för det kommande budgetåret, I nuvarande skede nöjer sig utskottet med au föreslå 0,5 milj, kr,, men man framhåller samtidigt all vi bör avvakta den utvärdering av verksamheten som har aviserats från den fackliga rörelsen och från invandrarverket och alt vi är beredda att tillstyrka ytterligare anslag om detta visar sig nödvändigl. Utskottet har alltså inte på något sätt för avsikt alt strypa denna verksamhet, ulan vi är beredda all medverka till alt de resurser som behövs också ställs lill förfogande. Men vi vill ha ett ordentligt underlag innan vi tillstyrker de anslag som kan visa sig vara nödvändiga. Vi är således beredda att återkomma lill denna fråga.

När det gäller statens invandrarverk är situationen likartad. Inte heller där har utskottet uteslutit ytteriigare resurslillskoll. Redan i proposilionen framhålls all man bör avvakta det organisations- och ulredningsarbele som pågår inom verkel för all få bällre underlag för en bedömning av vilka resurslillskoll som kan bli nödvändiga. Det är alltså mycket tänkbart att statens invandrarverk kan komma att behöva ytterligare resurser -men för all vi skall kunna se till att sådana resurser sätts in på effektivast möjliga sätt finns del anledning att avvakta det utredningsarbete som pågår.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottsbetänkandel i dess helhet saml avslag på de reservationer som bifogats och de bifallsyrkanden som fru Marklund har anfört beträffande olika vpk-motioner.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr lalman! Statsrådet Ullsten sade bl, a, ätt det förelåg behov av all sälla in resurser när det gällde invandrarverksamheten, och del kan jag hålla med om. Men del är litet förvånande all regeringen inle har uppmärksammal behovet av resurser när del gäller informalionen om svenskundervisningen. På det området föreligger onekligen ett betydande behov, vilkel också de fackliga organisationerna har informerat om. Att utskottet nu har gått med på halva beloppet är i och för sig bra, men, herr Gransiedl, att komma och slänga in några hundra lusen i efterskott är helt omöjligt därför att de fackliga organisationerna måste planera denna verksamhet långt i förväg. Jag hemställer att man i så fall lill de fackliga organisationerna skickar ut ett meddelande om att de skall planera för att få ytteriigare medel.

Den utredning som utskollskansliel har gjort borde i stället regeringen ha redovisat. Jag tycker all det är en svaghet att regeringen inte har gjort det. Utredningen visar ju att ungefär hälften av behovet är täckt i dag. Del innebär att det fortfarande är 70 000 invandrare som ej nålls av informalionen om svenskundervisning. 30 000 av dessa skulle vi ha kunnal nå med ell lolalanslag om 1 milj. kr. Nu föreslås ett anslag på en halv miljon, och del skulle uppskattningsvis innebära au vi når 15 000

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

av de invandrare som ej fåll information. Hur skall vi kunna veta när och hur vi får medel lill resten, om vi inte får ett meddelande om alt dessa pengar står till förfogande?

Herr GRANSTEDT (c):

Herr lalman! I utskottsbetänkandel pekar vi på del utvärderingsarbete belräffande de hittillsvarande insatserna som har aviserats från invandrarverket och från LO. Del kommer att ge bästa möjliga underlag för en framlida planering. Med utgångspunkt i det utvärderingsarbetet finns del också möjlighet att bedöma vilka resurser som behövs för vidareutvecklingen av arbetet. Den primära utgångspunkten för arbetet måsle vara all man bedriver verksamhet som täcker det behov som finns.

Jag tror alltså inte att det skall vara någon svårighet för den fackliga rörelsen alt göra en bedömning av vilka insatser som behövs för all nå fram till de invandrargrupper som man behöver nå. Med utgångspunkt i detta får man göra de vidare ekonomiska bedömningarna. Såvitt jag vel pågår också del arbetet, och det finns alltså anledning att avvakta det.

Får jag dessutom konstatera att när vi i ulskollel log ställning till den här frågan hade vi tillgång lill senare malerial än vad regeringen hade när man skrev budgetpropositionen. Vi har alltså fått ytterligare information, och det är anledningen till att utskottet har kommit fram lill ett annal ställningslagande än regeringen har gjort i budgetpropositionen. Det har gått några månader däremellan, så del är i och för sig inte förvånansvärt.

Herr statsrådet ULLSTEN:

Herr lalman! Jag har inget större behov av att lägga mig i debatten om svenskundervisningen, som har förts på ell utmärkt sätt av herrar Gransiedl och Wirlén. Men det kanske är ett påpekande som ändå bör göras.

Del här anslagel, som vi nu talar om, avser ju alt finansiera informalion till de invandrare som inte tidigare fått svenskundervisning i linje med den lagstifining som nu gäller. I fråga om den typen av insals sade den gamla regeringen uttryckligen i sin proposition all det gällde ett engångsbelopp. Nu har del under hand visat sig att det här behovet ännu inte är helt tillgodosett, och då har riksdagsmajoritelen gått med på att, utöver vad den gamla regeringen alltså ansåg nödvändigt, salsa ytterligare en halv miljon. Del tycker jag är bra.

Men det vore ju fel av mig, av både formella och sakliga skäl, alt gå ut och lova all det här anslaget skall komma igen år efler år. Delta rör sig om ett övergående problem som vi hoppas kunna klara av så snabbi som möjligt.

När det gäller rätten till svenskundervisning för invandrare i övrigt, så har arbetsgivaren skyldighet inle bara all finansiera undervisningen ulan också att upplysa invandrarna om att de har denna räll. Jag föreställer

mig att dessutom också de fackliga organisationerna är aktiva även när del gäller den upplysningsverksamheten.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr lalman! Det är klart att della var ett engångsbelopp. Men jag vill undersiryka vad jag sade avslutningsvis i mitt första anförande, att det ändå är regeringen som har ansvaret för all se till att de beslut som riksdagen fattar också blir verkställda.

Här säger man nu att vi har fått uppgifter i efterskott. Ja, visst har vi fåll del. Men varför tog inle regeringen fram dessa uppgifter innan man fattade besluten? Del är det jag ställer mig frågande lill. Jag tycker all del är svagt att nu komma och säga all sedan vi har haft ärendet uppe i utskottet går man med på halva beloppet. Och så säger man: O.K., ni kanske får resten också. Del är ungefär som villkorspropositionen, tycker jag - man böriar skapa dimridåer. Del är lika bra alt ge ett rejält, klart besked med en enda gång: Så här myckel finns det all röra sig med.

Del kan ändå inte vara de fackliga organisationernas primära uppgift att se till att den här informationen kommer ut. Vi är villiga att göra del, men vi menar att det är arbetsgivarnas och statens ansvar att se lill all den kommer ut.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Herr GRANSTEDT (c):

Herr talman! De fackliga organisationerna har åtagit sig alt genomföra den här verksamheten, och det tycker jag är alldeles utomordentligt. Del innebär alt det är de fackliga organisationerna som har möjlighet att skapa ell bedömningsunderiag för verksamhetens omfattning och kostnader. Detta utredningsarbete pågår inom LO och dessutom hos invandrarverket, som också har ett stort ansvar på del här området. Det är ganska naluriigt att man låter del utvärderingsarbetet, som skall ge en ordentlig och fyllig bild av den hittillsvarande verksamheten och de behov som återstår, ligga till grund för en bedömning av vilka resurser som måsle slällas lill förfogande på litet längre sikt. Nu har vi från ul-skotlets sida föreslagil ell anslag på en halv miljon, som innebär all verksamhelen inte behöver avbrytas. Sedan får vi alltså se om del beloppet är tillräckligt eller om det fordras ytterligare resurser.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Fagerlund m. fi., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Leijon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan

i betänkandet nr 22 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Fageriund

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Leijon begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 153

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels ulskotlels hemslällan, dels motionen nr 909 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsulskoiieis hemslällan

i belänkandet nr 22 mom. 2 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 909 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 14

Mom. 3 och 4

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa moment hemställt.

Mo m . 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 229 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsutskotlets hemslällan

i betänkandet nr 22 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 229.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 15

Mom. 6

Herr TALMANNEN: Propositioner ställs först särskilt beträffande framställda yrkanden om uppräkning av vissa delposter som ingår i anslaget Åtgärder för invandrare. Därefter företas frågan om övriga delposter och anslagsberäkningen lill avgörande i ett sammanhang.

Bidrag till stiftelsen Invandrartidningen

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1270 av herr Hallgren m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkandet nr 22 mom. 6 såvitt avser bidrag till stiftelsen Invandrartidningen röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1270.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299 Nej - 14

Bidrag lill invandrar- och minoriteisorganisationers verksamhet Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 989 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbelsmarknadsulskollels hemslällan i belänkandet nr 22 mom. 6 såvitt avser bidrag lill invandrar- och minoritetsorganisationers verksamhet röstar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 989 i motsvarande del.

3 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Invandring m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298 Nej - 14

Bidrag lill iiformaiion om svenskundervisningslagen

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen nr 2 av herr Fagerlund m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Leijon begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan

i betänkandet nr 22 mom. 6 såvitt avser bidrag till informalion om

svenskundervisningslagen röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Fagerlund

m. fl. i motsvarande del.

Ja - 160 Nej - 152

Övriga delposter och anslagsberäkningen Ulskotlels hemslällan bifölls.

Mom . 7

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 985 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller arbetsmarknadsutskottets hemslällan

i belänkandet nr 22 mom. 7 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 985.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 14

Mom. 8

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Föredrogs arbelsmarknadsulskollels belänkande 1976/77:18 med anledning av proposilionen 1976/77:100, bilaga 3, För flera huvudlitlar gemensamma frågor jämie motion.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad ulskollel i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

1 propositionen 1976/77:100, bilaga 3, punkten 8 (budgetdepartementet) hade riksdagen delgelts vad föredraganden herr statsrådet Mundebo anfört om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig riänst.

I enlighet med statsmakternas beslut hade ett arbete satts i gång för att öka jämställdheten mellan kvinnliga och manliga anställda i statsförvaltningen. Utgångspunkten för detta arbete fanns i förordningen (1976:686) om jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig riänsl och cirkuläret (1976:687) om arbetet för jämställdhet mellan könen. Som ett led i arbetet skulle myndigheterna tillsammans med de anställda åriigen utarbeta en plan för sill jämslälldhelsarbete. De åtgärder som myndigheterna vidtagit och resultaten av dessa skulle åriigen i samband med anslagsframställning redovisas för regeringen. 1 propositionen anmäldes all malerialei kom all beredas och sammanställas inom regeringskansliet. Del sammanslällda malerialei kom all lillslällas samlliga myndigheter för all underiälla myndighelernas successiva ålgärder med jämställdhets-frågor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1976/77:543 av herr Palme m. fl. (s), vari såviii nu var i fråga (yrkandel 14) hemställts att riksdagen skulle begära att regeringen senasi i samband med tilläggsbudget III för budgelårel 1976/77 redovisade sin bedömning av vidtagna jämsiälldhelsåtgärder för anställda i statlig riänsl.

Ulskollel hemsiällde

all riksdagen med avslag på motionen 1976/77:543, yrkandel 14, lade punkten 8 i bilaga 3 lill proposilionen 1976/77:100 till handlingarna.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

Reservation hade avgivits av herr Fagerlund, fru Hörnlund, herrar Johansson i Simrishamn och Nilsson i Kalmar, fru Leijon och fru Flodström samt herr Ulander (samlliga s) som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77:100, bilaga 3, punkten 8, och motionen 1976/77:543, yrkandel 14, som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! Jämslälldhetsdelegationen lade 1975 fram ell belänkande som belyste ojämlikheten för kvinnor i största allmänhet och kvinnor i statlig riänst i synnerhet. Av betänkandet framgick alt flertalet kvinnor i statlig riänsl hade underordnade och relativt låga befattningar. Antalet kvinnor i statlig riänst utgjorde 42 % av samtliga arbetstagare. Det var en strikt uppdelning mellan manliga och kvinnliga yrken och riänster, och kvinnorna var mest missnöjda med arbetsorganisation och personalpolitik. Kvinnorna fick inle della i utbildning på samma premisser som männen, de hade mindre möjligheter till befordran osv,

I delegationens betänkande föreslogs vissa åtgärder för all förbättra möjligheterna för dellidsarbelande all få utbildning och befordran. Där föreslogs all en utbildningsplan skulle utarbetas, att lönenivån för de kvinnliga yrkena skulle ses över och en ny arbetsvärdering göras. Vidare föreslogs aktiva åtgärder av olika slag både centralt och i myndigheterna. Man ville också ha en årlig redovisning av de ålgärder som hade vidtagits i verk och myndigheter. Man föreslog en intern pryoverksamhet. Man påvisade all det fanns 15 000 lokalvårdare som sannolikt hade del sämst ställt, och man ville ha en snabb översyn av deras situation.

Detta betänkande låg till grund för proposilionen 1975/76:173 om kvinnor i siailig riänst. Utskottet och riksdagen godkände i stort sett den proposition som den dåvarande socialdemokratiska regeringen lade fram.

Då kan man, herr talman, fråga sig vad som har hänt efter delta. Jag kan konstatera all den borgerliga aktiviteten var ganska betydande vid förra årets riksdagsbehandling av denna fråga. Inte mindre än nio motioner väcktes, och tillsammans upptog de ungefär 20 sidor i riksdagstrycket. Kraven var flera och i vissa fall ganska långtgående. Bl, a, fanns ell par partimolioner som var underskrivna av personer som nu sitter som statsråd i regeringsställning.

Men, ärade kammarledamöter, sedan man fick regeringsmakten har uppenbarligen intresset för dessa frågor svalnat högst betydligt, 1 den här budgetpropositionen, bilaga 3, avfärdas frågan på ungefär tre kvarts sida. Delta är allt man kommer med.

Det är egentligen märkligt, herr lalman, hur snabbi den ändrade ma-joriielsituationen i riksdagen kunde förändra den borgerliga attityden till dessa frågor. Man har avskaffat den såvill jag vet effektiva jämslälldhetsdelegationen och i stället tillsatt en jämlikhetskommitté. Mig veteriigt har denna kommitté ännu inte presterat någonting. Jag tycker all det skulle vara intressant all få veta vad som hänt. Ordföranden

finns ju bland kammarens ledamöter, varför jag förulsälier att vi skall kunna få en redovisning i del avseendet.

Vad säger då regeringen om detta? Jo, att man noggrant skall följa utvecklingen och alt del malerial som myndigheterna är ålagda alt redovisa för regeringen skall sammanställas och skickas ut till myndigheterna. Man säger ingenting i proposilionen eller i övrigt om all man skall ta några initiativ eller vidta ålgärder av något slag. Jag tycker att della är utomordentligt svagt mot den bakgrund jag här skisserat.

Vid förra riksmötets behandling av dessa frågor visade de borgerliga partierna ett stort intresse genom motioner och på annat sätt. Men när man nu har kommit i regeringsställning skyfflar man undan frågorna med några få ord.

Många av de synpunkter och förslag som jämslälldhetsdelegationen lade fram borde enligl min uppfattning verkligen ha lett till initiativ, inte minst - som delegationen påpekade - från centralt håll. Varför har man exempelvis inte föranstaltat om en arbetsvärdering för de kvinnliga yrkena? Det tycker jag skulle vara ett alldeles utmärkt initiativ från regeringen. Eller är del möjligen så alt regeringen tycker alt en städerska i statlig riänst skall ha dåligt betalt, att hon över huvud tagel skall ha ell skiriobb? Jag skulle vilja rekommendera regeringens ledamöler alt la skurhinken och gå ul och pröva på det jobbet - då kanske de ändrar uppfattning.

Den socialdemokratiska departementschefen framhöll i propositionen till 1975/76 års riksmöte att det är naluriigt att staten som arbetsgivare har ansvar för och lar initiativ lill genomförandet av reformer på detta område. Jag tycker all regeringen bör rycka upp sig ur den allmänna slappheten och aktivt driva dessa frågor och fullfölja dessa tankegångar. Det räcker inte alt man sitter och bearbetar rapporter som myndigheterna kommer in med, utan här måste del tas initiativ så att det blir någonting uträttat. Dessa frågor är så pass kartlagda av jämslälldhetsdelegationen alt det inle finns anledning alt man längre sitter och avvaktar. Nu måste del uträttas någonting.

Jag tycker också att det är självklart all riksdagen skall få en redovisning av de ålgärder som vidtas och av del som görs med anledning av riksdagsbeslutet förra årel. Denna redovisning bör enligt vår uppfallning ske senast i tilläggsbudget III, som kommer så småningom.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall lill reservationen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

Fru WINTHER (fp):

Herr talman! Del ärende som vi nu skall behandla upptar inle många rader av alll del riksdagslryck som diskuleras under ell riksmöte. Jag vill ändå hävda att arbelsmarknadsulskollels belänkande nr 18 p. 4, som berör frågan om jämställdhei mellan kvinnor och män i stallig riänsl, hör lill de viktigaste.

Arbetslivet präglas fortfarande av en stark uppdelning på manliga och kvinnliga yrken. Den statliga verksamhelen utgör inget undantag dar-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

vidlag. Det visade med förfärande tydlighet den utredning om kvinnor i stallig tjänst som gjordes 1975. Ungefär två tredjedelar av totala antalet heltidsanställda staisriänsiemän arbetar inom riänslekalegorier som till minsl 90 % domineras av ettdera könet. Flertalet kvinnor har underordnade befattningar och låga löner. Kvinnorna deltar i mindre utsträckning än männen i personalutbildning samt har sämre befordringsmöj-ligheler. Kvinnor känner oftare än män otillfredsslällelse med arbetsorganisationen och personalpolitiken.

Staten såsom arbetsgivare har ett slorl ansvar för au få en förändring lill slånd, så att också kvinnorna får arbetsförhållanden som utvecklar och stimulerar. Riksdagen beslöt också under riksmötet 1975/76 all staten såsom arbetsgivare skulle verka för jämställdhet mellan sina kvinnliga och manliga anställda.

Riktlinjer för jämslälldhelsarbelel finns utfärdade dels i en särskild förordning, dels i ett cirkulär om arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig riänsl. Regeringen redovisar nu i bilaga 3 lill budgetpropositionen 1976/77 för riksdagen hur arbetet bedrivs.

Målet för myndigheternasjämsiälldhetsarbete är att bryta uppdelningen på olika riänslekalegorier och skapa likvärdiga arbetsförhållanden saml lika utbildnings- och befordringsmöjligheier för båda könen. Regeringen har tillsatt en särskild jämställdheiskommitté för att bl. a. undersöka möjligheterna att genom lagstiftning åstadkomma ökad jämslälldhei. Man har inlett försöksverksamhet med bl. a. ersättning för merkostnader för barntillsyn för deltagare i stallig internaluibildning.

Som ett led i arbetet skall myndigheterna tillsammans med de anställda årligen utarbeta en plan för sitt jämslälldhelsarbete. I planen skall man ange målen för bl. a. rekrytering och anställning av kvinnor på iradi-lionellt manliga riänslekalegorier och omvänt, saml målen för utbildning av personal, delegering av handläggaruppgifter, byte och utvidgning av arbetsuppgifter och annan individuell personalutveckling. Redovisningen skall lämnas lill regeringen i anslutning till myndighelernas förslag lill anslagsframställning. I år bestämdes del alt planen skulle lämnas före den 31 januari.

Nu pågår arbetet med en sammanställning av de inlämnade planerna, och sammanställningen kommer alt delges de olika myndigheterna som ett underlag för vidare åtgärder. Regeringen kommer givetvis också att ta de initiativ som bedöms nödvändiga.

Socialdemokraterna har i en parlimolion föreslagil alt riksdagen skall begära au regeringen senasi i samband med lilläggsbudgel 111 för innevarande budgetår redovisar sin bedömning av vidtagna jämställdhets-åtgärder för anställda i statlig riänst. Utskottet har ansett del rimligt au avvakia tills sammanställningen av materialet är färdig. Man kan ju inte gärna redovisa sin bedömning av ell malerial som ännu inle är klan och analyseral. Ulskollel har därför avstyrkt motionen.

Utskottet utgår också från au regeringen kommer att ta till vara de möjligheter som finns att följa jämslälldhelsarbelel och anser inte all

del i dag finns någon anledning för riksdagen alt kräva en särskild redovisning.

Herr lalman! Jag vill med della yrka avslag på den socialdemokratiska reservationen och bifall lill arbetsmarknadsutskottets hemställan.

Fru LEIJON (s):

Herr talman! Myndigheternas rapporter till regeringen om deras jämställdhetsarbete har kommit in. Det kanske är helt naturligt alt myndigheterna hittills inte har kunnal redovisa så värst mycket av genomförda konkreta åtgärder. Men många av de förslag och planer som man redovisar är väldigt intressanta. Jag skall bara nämna några exempel.

En lång rad myndigheter vill göra särskilda informationsinsatser och rekryieringskampanjer för alt bryta den i dag väldigt könsbundna rekryteringen lill olika befattningar. Många myndigheter vill salsa på en utbyggd och bättre utbildning av kvinnor i låg- och mellanlönegraderna, vilket jag anser vara del allra väsentligaste i dessa förslag.

Många myndigheter vill salsa på utbildning av kontorspersonal inom t. ex. de tekniska områden där de arbetar. Man vill satsa på utbildning för en formell kompetens för all ge kunskap för högre riänster eller mer kvalificerade arbetsuppgifter. Jag tror alla kan vara överens om au de planer som myndigheterna säger sig vilja genomföra är väldigt intressanta och skulle kunna medverka till att föra jämställdheten en bit framåt i den statliga förvaltningen. Men för att della skall kunna bli verklighet krävs del naturiigtvis resurser. Del kommer all krävas pengar.

Genom riksdagens beslui för ungefär elt år sedan har den borgerliga regeringen fåll chansen all ta rejäla lag för att öka jämställdheten i statlig riänsl, men intresset för att utnyUja den chansen är, som herr Nilsson i Kalmar sade, väldigt magert.

Arbetet med myndighelernas rapportering har försenats, och det kan jag i och för sig ha förståelse för, men jag kan inte ha förståelse för att man försummar all ge myndigheterna de nödvändiga resurserna för att i praktiken följa upp det beslut som riksdagen har fattat. De rapporter som har kommit in sammanställs nu inom regeringskansliet, och redovisningen av den sammanställningen skall skickas ut lill myndigheterna. Eventuellt kommer man - det finns myckel vaga och svaga löften om del - att ha någon form av försöksverksamhet som man kanske kan ge pengar till.

1 otaliga sammanhang har den borgerliga regeringens företrädare pekat på jämsiälldhelskommitléns viktiga arbete. Men som del nu ser ul kommer den kommittén och dess presidium - som vanligt, vill jag säga -alt Slällas utanför en verklig möjlighet all påverka arbetet. Och riksdagen kommer ju också all hållas utanför.

När beslutet i riksdagen togs för ungefär ett år sedan fanns det en vpk-motion som krävde all regeringen skulle hålla riksdagen informerad om del här arbelel. Den motionen avslogs, därför alt den socialdemokratiska regeringen i sin proposition hade talat om alt riksdagen skulle

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

få dels en redovisning i samband med budgetarbetet, dels en samlad bedömning år 1980. Riksdagen utgick alltså förra årel från avt den varie år skulle få en redovisning av de här frågorna. Det går den borgerliga regeringen och ulskoltsmajoritelen nu ifrån. Eftersom del inte var möjligt att i år ge redovisningen i samband med budgetarbetet, måste den naturligtvis komma vid ett annat tillfälle.

Nu säger fru Winlher alt man måsle avvakta sammanställningen, och därför yrkar hon avslag på vår reservation. Det är väl ganska självklart, fru Winlher, att man inle kan ge någon redovisning innan man har malerial, men vad ni vill är all inte lämna någon redovisning alls för frågan. Den redovisning man nu jobbar med inom regeringskansliet skall ju bara gå ut till de olika myndigheterna. Den skall aldrig delges riksdagen, och därmed får riksdagen inte heller tillfälle att diskutera vilka konkreta åtgärder som behövs för alt följa upp det förra beslutet om jämställdhet i statlig riänsl, vilka ekonomiska resurser vi måste tillföra myndigheterna för alt de skall kunna genomföra de planer de redovisar i rapporterna till regeringen. Vi kräver därför i vår reservation att riksdagen skall få den redovisning som vi förutsatte när beslutet logs förra årel. Kvinnornas situation i statlig förvaltning behöver förbättras i en rad olika avseenden, och del har inle minsi fru Winlher talat om här. Låt då inle budgetåret 1977/78 bli eU förspillt år.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru WINTHER (fp):

Herr lalman! Fru Leijon säger att det finns inga pengar i budgeten. Nej, del är riktigt, därför att det fanns inga äskanden i samband med de förslag som kom från de olika departementen och myndigheterna. Förordningen innehöll inget meddelande om att man skulle begära pengar i samband med de förslag som framställdes. Därför visste man tydligen inle rikligt hur man skulle bete sig, och del får man väl ändra på till nästa gång. En redovisning kommer sedan i samband med budgetarbetet. Den redovisningen av olika planer och förslag kommer all bli offentlig och möjlig all ta del av för var och en av oss. Då kan man komma med synpunkter under den allmänna motionstiden. Delta är alls ingenting som kommer att gömmas undan, utan vi kommer att kunna la del av det allesammans.

Herr Nilsson i Kalmar säger att inga åtgärder alls har vidtagits och all inga åtgärder föreslås. Man har kommit så pass långl med sammanställningen av materialet all en första redovisning skall gå ul i dagarna lill de olika myndigheterna. Den är utformad som en tipskaialog med åtgärder som myndigheterna kan vidta. Därmed kan man väl säga att ett av önskemålen i den socialdemokratiska reservationen är liUgodosett.

Arbetet med en utförligare rapport och analys pågår, och del måste få ta litet tid. Man diskuterar också olika former av försöksverksamhet och kommer att bevilja medel för sådan. Vilken form det blir får man bedöma längre fram. Jag tycker alt del är fel att av regeringen kräva

en bedömning av vilka åtgärder som skall vidtas, när materialet ännu inte är färdiganalyserat.

Fröken ANDERSSON (c):

Herr talman! Det är en myckel viktig fråga vi nu behandlar, om ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i stallig riänst. Jämställdhetskom-mitlén har med stort intresse följt vad som händer, och vi har också anledning att under aktivt pådrivande följa utvecklingen. Jag är dock en aning konfunderad över den debatt som förts här i frågan. Jag kan inle finna så stora skiljakligheler mellan det som utskottsmajoriteten skriver och det som reservanterna skriver. Anna-Greta Leijon var i sitt inlägg betydligt mer nyanserad än herr Nilsson i Kalmar; hon känner ju också väl till arbetet och svårigheterna att bedriva det. Dröjsmålet har till en del berott på att myndigheterna har haft stora svårigheter med att faslslälla sina planer. Det är en trevande börian, och jag skall gärna erkänna att den från min utgångspunkt är alltför trevande. Man får ofla ta della arbete steg för steg.

Reservanterna skriver i sin reservalion all "regeringen bör la vara på framkomna uppslag och med ledning av dessa ge myndighelerna inspiration till nya initiativ på jämställdhetsområdet". Del är ju precis del som håller på att ske. Efter den försening som beror på att myndighelerna fick uppskov med all lämna in planerna har nu regeringen sammanställt dem och kommer inom korl - inom någon vecka om jag är räll un-derrällad - att sända dem på återremiss till myndighelerna för all de skall få la del av varandras uppslag och för alt ge just den inspiration som reservanterna talar om.

Det är riktigt all det inte anvisats några pengar i budgeten lill detta. Fru Winlher anförde också skälet. Del är den trevande börian jag talade om; man har inte varit helt klar över att man skulle begära pengar, på vilket sätt eller till vad man skulle begära dem. Man har haft relativt vaga planer i den första omgången. Jag hoppas all planerna skall bli mer preciserade nästa gång myndighelerna återkommer. Men regeringen har alltså redan nu ställt i utsikt och kommer all bevilja medel för en försöksverksamhet med några av de många intressanta planer som är framlagda. Vad jag vel kommer pengarna i första hand all beviljas jusl för del som Anna-Grela Leijon speciellt pekade på som viktigt, nämligen för utbildning av kvinnor i låg- och mellanlönelägena för att de skall få möjligheter att avancera inom sina resp. verk.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

Fru LEIJON (s):

Herr lalman! Både fru Winlher och fröken Andersson har sagt alt inga pengar anvisades i budgeten, vilkel berodde på all myndighelerna hade så svårt att göra en första redovisning av vad man skulle åsladkomma, och del är naturiigtvis riktigt. Sedan hoppas då fru Winlher och fröken Andersson alt myndigheterna nästa gång de lämnar in sina anslagsäskanden mer skall kunna precisera vilka pengar man behöver

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

för att i praktiken kunna driva ett jämslälldhelsarbete.

Förslår då inte fru Winlher och fröken Andersson alt del här blir ell glapp på ett budgetår då i stort sett ingenting kommer all hända? Vi menar helt enkelt att eftersom del nu inle var praktiskt möjligt för regeringen alt i samband med årets budgetproposition lägga fram förslag på den här punkten, så måsle man vid ett annal tillfälle komma tillbaka till riksdagen med en redovisning och begäran om medel för att kunna bedriva detta arbete. Vi vill inte att nästa budgetår, alltså hösten 1977 och våren 1978, skall bli en förspilld period i della avseende. Jag menar, fröken Andersson, att de otroligt vaga och svävande löften som har getts om en försöksverksamhet är ett myckel magert resultat för 1977/78 av de stolta tankar som riksdagen hade förra årel när den fattade beslutet om en förbättring av kvinnornas situation och jämställdhet med männen i statlig riänsl. Det kan inte vara rimligt att här bara bedriva en mindre försöksverksamhet, när myndighelerna har ställt en rad krav på reguljär verksamhet för att åstadkomma en bällre situation för de många lågavlönade kvinnor som finns i stallig förvaltning. Därför kräver vi att regeringen för riksdagen skall redovisa vad som har gjorts och vad som kan göras.

Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till vår reservalion.

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Herr lalman! Vi har självklart inte, fru Winlher, krävt all regeringen skall redovisa någol malerial förrän man har fått in det. Men det enda som redovisas i budgetpropositionen är all detta material skall sammanställas, sändas ut till olika myndigheter osv. Ändå säger fru Winlher au det har hänl en hel del. Hon säger att man skall sammanställa detta malerial och redovisa del för de olika statliga myndighelerna. Ja, men det är ju självklart, fördel har riksdagen beslutat. Det är alltså regeringens uppgift.

Nu får vi veta all malerialei skall skickas ul som en lipskatalog. Är del meningen att myndigheterna skall använda sig av de tre alternativen etta, kryss och tvåa? Del tycker jag låier märkligt.

Varför har inte regeringen tagit de initiativ som riksdagsbeslutet förra årel innebar? Det skulle las centrala initiativ, och jag pekade på några av de områden som jämslälldhetsdelegationen har tagit upp. Tänk exempelvis på detta med arbetsvärdering! Vilken myndighet skall besluta om en sådan, om inte regeringen tar initiativ lill en arbetsvärdering över hela fältet? Man måste vidare se över lönenivåerna för kvinnorna i statlig riänsl.

Det är sådana saker som vi efterlyser, men som regeringen inle har kommit fram med. Jag tycker det är utomordentligt svagt all i år avvisa denna fråga och bara avsätta tre Oärdedels sida i trycket för det, I fjol fanns del 20 sidor med löften och olika förslag.

Det är bara all beklaga att fröken Andersson har fått denna uppgift sig tilldelad. Varför skulle det vara en trevande börian? Jämställdhels-

delegationen fanns ju sedan tidigare och var, såviii jag kan förslå, aktiv och lade fram ett betänkande. Varför böriar man plötsligt treva på del sätt som nu tydligen sker?

Jag håller med fru Leijon när hon påstår all del kommer att gå elt helt år utan all någonting händer. Är del regeringens uppfallning all det skall vara på det sättet i dessa viktiga frågor?

Fröken ANDERSSON (c):

Herr lalman! Fru Leijon säger att det blir elt glapp på ett budgetår i hela det statliga jämslälldhelsarbelel. Riktigt så illa är del faktiskt inle. Jag är rätt övertygad om att myndighelerna kommer all göra en del ulan pengar. Del är inle alll som kräver pengar i jämslälldhetsarbetet, utan mycket arbete kan pågå i väntan på medel. Del gäller t. ex. att se lill au kvinnor och män på samma villkor får delta i den utbildning som redan finns. Del koslar inte mer att ha med kvinnor i kurser än män.

Jag beklagar emellertid all arbetet har fördröjts. Fru Leijon och jag har väl del gemensamt alt vi vill försöka driva på ulvecklingen i dessa frågor.

Herr Nilsson i Kalmar missuppfattade mig totalt. Det var inte jäm-ställdhelskommillén som hade gjort en trevande börian. Tvärtom har vi haft en myckel bra börian, som jag upplever det, så att de fem partier som ingår i kommittén har kunnat enas om många vettiga förslag. Den trevande börian stod de statliga verken för, som hade svårt att med ledning av den förordning som skickades ut av den förra regeringen veta hur de skulle handlägga dessa frågor. Det är det som har gjort att planerna inte är så preciserade som man önskar. Della gör också all det är litet svårt all f n. exakt säga vilka åtgärder som skall vidtas.

Jag tror emelleriid alt del blir bällre när de statliga verken nästa gång presenterar sina planer. Under liden kommer regeringen all ulnytria de planer som har kommit in lill all starta en försöksverksamhet.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Jämställdhet mellan kvinnor och män i statlig tjänst

Fru WINTHER (fp):

Herr talman! Herr Nilsson i Kalmar raljerade litet över del jag kallade för en tipskatalog. Men jag tycker alt det är exakt vad socialdemokraterna kräver i sin reservalion. Man vill nämligen att regeringen skall la lill vara framkomna uppslag och med ledning av dem ge myndighelerna inspiration lill nya initiativ på jämslälldhetsområdet. Här får de ju uppslag för sitt fortsatta arbete.

Försöksverksamhet kommer även att bedrivas just på de områden som herr Nilsson i Kalmar ömmar för och som även jag tycker är viktiga. Del gäller t, ex, della med utbildningsmöjligheter för låglöne- och mel-lanlönegrupperna.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Del kommer också, fru Leijon, att beviljas medel för försöksverksamhet. Men som fröken Andersson påpekade kan också en hel del initieras och göras utan att det behövs extra medel.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservationen av herr Fagerlund m, fi,, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Kalmar begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller arbelsmarknadsulskollels hemslällan

i belänkandet nr 18 punkten 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Fagerlund m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Kalmar begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 148

Avslår - 1

§ 10 Föredrogs

Arbelsmarknadsulskollels belänkande

1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 såviti gäller vissa anslag inom budgetdepartemenlets verksamhetsområde m. m.

Näringsulskollets betänkande

1976/77:28 med anledning av proposilionen 1976/77:95 i vad avser slallig garanli för lån lill hanlverks- och induslriförelag

Kammaren biföll vad ulskoiien i dessa betänkanden hemställt.

§ 11 Anslag till litteratur och folkbibliotek

Föredrogs kuliurulskotieis betänkande 1976/77:35 med anledning av proposilionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag lill litteratur och folkbibliotek jämte motioner.

Herr TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hålles gemensam överiäggning för samlliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överläggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Litteraturstöd)

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten B 20 (s. 69-74) föreslagit riksdagen all

1. godkänna de i proposilionen förordade riktlinjerna för stöd lill utgivning m. m. av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk,

2. godkänna vad i propositionen förordats om ett långsiktigt avtal om utgivning av Strindbergs samlade verk,

3. besluta all statens industriverk för budgetåret 1977/78 fick räll att bevilja kreditgarantier för lån till nyetablering av föriag m. m. intill ett belopp av 2 000 000 kr.,

4. lill Litteraturstöd för budgetåret 1977/78 anvisa ell reservationsanslag av 12 387 000 kr.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:740 av herr Andersson i Lycksele m. fi. (s), vari yrkats

1. alt riksdagen beslutade alt för Litteraturstöd (B 20, Utbildningsdepartementet) anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 300 000 kr förhöjt reservationsanslag av 12 687 000 kr., varvid bidraget lill ny svensk skönlitteratur skulle utgå med 4 360 000 kr.,

2. all riksdagen beslutade all hos regeringen begära förslag angående stödet till facklitteratur i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:757 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats

1. all riksdagen uttalade att utgivningen av prisbillig kvalitelslitieratur borde kompletteras med utgivning av litteratur för barn och ungdom enligt i motionen angivna riktlinjer,

2. all riksdagen beslutade höja anslagel under B 20 för utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur med 2 500 000 kr., avseende barn- och ungdomslitteratur, till 5 000 000 kr..

1976/77:962 av herr Andersson i Lycksele m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen beslutade

1. alt bemyndiga regeringen att ingå avial med Kooperativa förbundet angående stöd för ulgivning av barn- och ungdomslilleralur i huvudsak enligl de riktlinjer som angells i moiionen,

2. all lill Litteraturstöd (B 20, ulbildningsdepariementel) anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 14 387 000 kr.,

3. att ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts angående lagerslöd för barn- och ungdomsböcker,

4. all hos regeringen begära förslag om stöd till framställning av svenska serietidningar och seriemagasin av hög kvalitet.

5. att ge regeringen till känna vad som i moiionen anförts angående

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

ett organ för självsanering av bok- och seriebranscherna enligt i moiionen angivna synpunkter,

1976/77:1137 av herr Sundman m.fl. (c, m. fp) och

1976/77:1141 av herr Werner m.fl. (vpk), vari yrkats

1. all riksdagen godkände de i moiionen angivna riktlinjerna för utformningen av litleralurstödel,

2. alt lill Lilleralurstöd för budgetåret 1977/78 anvisades ell reservationsanslag av 16 487 000 kr.

Ulskollel hemsiällde

1. all riksdagen godkände de i proposilionen 1976/77:100 förordade rikllinjerna för stöd lill ulgivning m. m. av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk,

2. att riksdagen godkände vad i proposilionen 1976/77:100 förordals om ell långsikligl avtal om ulgivning av Strindbergs samlade verk,

3. all riksdagen medgav all slatens induslriverk för budgelårel 1977/78 fick räll all bevilja kreditgarantier för lån till nyetablering av förlag m. m. intill elt belopp av 2 000 000 kr.,

4. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1141, yrkande 1, om godkännande av vissa riktlinjer för utformningen av litleralurstödel,

5. all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:962, yrkande 3, om ell ullalande angående lagerstöd för barn- och ungdomsböcker,

6. all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:740. yrkande 2, om förslag angående slöd lill facklitteraturen,

7. att riksdagen skulle

a. belräffande en i förhållande till vad som beräknats i propositionen
1976/77:100 ökad medelsanvisning till läckande av kostnadsökningar un
der anslagsposten Slalligt litteraturstöd avslå motionen 1976/77:1141, del
av yrkande 2, såviti nu var i fråga,

b. belräffande en i förhållande lill vad som beräknats i proposilionen
1976/77:100 ökad medelsanvisning till stöd för ulgivning av ny svensk
skönlilteratur avslå motionerna 1976/77:740, yrkande I, och
1976/77:1141, del av yrkande 2, båda motionerna såviti nu var i fråga,

8. all riksdagen belräffande en i förhållande lill vad som beräknals i proposilionen 1976/77:100 ökad medelsanvisning för utökning av stödel lill översättningar, facklitteratur saml barn- och ungdomslitteratur skulle avslå moiionen 1976/77:1141, del av yrkande 2, såvill nu var i fråga,

9. all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:757, yrkande 1, och 1976/77:962, yrkande I, om utgivning av prisbillig kvaliteislilleralur för barn och ungdom,

10. all riksdagen belräffande en i förhållande lill vad som beräknats
i propositionen 1976/77:100 ökad medelsanvisning till utgivning av pris
billig kvalitetslitteratur skulle avslå motionerna 1976/77:757, yrkande
2. och 1976/77:962, yrkande 2, båda motionerna såvitt nu var i fråga.

11. alt riksdagen belräffande anslagsbeloppet med bifall lill proposilionen 1976/77:100 saml med avslag på motionerna 1976/77:740, yrkande I, 1976/77:757, yrkande 2, 1976/77:962, yrkande 2, och 1976/77:1141, yrkande 2, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, lill Lilleralurstöd för budgelårel 1977/78 anvisade ell reservationsanslag av 12 387 000 kr.,

12. all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:962, yrkande 4, om framslällning av svenska serietidningar och seriemagasin av hög kvalitet,

13. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:962, yrkande 5, om elt organ för självsanering av bok- och seriebranscherna,

14. all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:1137 om stöd lill rikssvensk ulgivning av litteratur från Finland.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Följande sju reservationer hade avgivits av herrar Andersson i Lycksele, Leander och Green, fru Johansson i Uddevalla, herr Bladh saml fru Rönnung och fröken Öhrsvik (samlliga s)

1. beträffande lagerstöd i fråga om barn- och ungdomsböcker, vari
reservanterna ansell all ulskollel under 5 borl hemslälla

all riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:962, yrkande 3, som sin mening gav till känna för regeringen vad som i moiionen anförts angående lagerstöd för barn- och ungdomsböcker,

2. beträffande en i förhållande till vad som beräknats i propositionen
ökad medelsanvisning lill slöd för ulgivning av ny svensk skönlitteratur,
vari reservanterna ansett alt ulskollel under 7 borl hemslälla

att riksdagen skulle

a. beträffande en i förhållande till vad som beräknats i proposilionen
1976/77:100 ökad medelsanvisning lill läckande av kostnadsökningar un
der anslagsposten Statligt lilleralurstöd avslå moiionen 1976/77:1141, del
av yrkande 2, såvitt nu var i fråga,

b. belräffande en i förhållande lill vad som beräknals i propositionen
1976/77:100 ökad medelsanvisning till slöd för ulgivning av ny svensk
skönlitteratur med anledning av motionen 1976/77:1141, del av yrkande
2, och med bifall till motionen 1976/77:740, yrkande I, båda motionerna
såvill nu var i fråga, besluta au 300 000 kr. utöver vad som beräknats
i proposilionen skulle anvisas för delta ändamål,

3. belräffande avtal om ulgivning av prisbillig barn- och ungdoms
lilleralur, vari reservanterna ansell all ulskollel under 9 borl hemslälla

all riksdagen med anledning av moiionen 1976/77:757, yrkande 1, och med bifall till moiionen 1976/77:962, yrkande I, bemyndigade regeringen all ingå avial med Kooperativa förbundet angående slöd för ulgivning av barn- och ungdomslitteratur i huvudsak enligt de riktlinjer som angells i sistnämnda motion,

4. belräffande anvisande av medel lill ulgivning av prisbillig barn-

Nr 111 och ungdomslitteratur, vari reservanterna ansell all ulskollel under 10

Onsdagen den ori hemslälla.

20 aoril 1977 '' riksdagen beträffande en i förhållande till vad som beräknals i pro-

--------------- positionen 1976/77:100 ökad medelsanvisning till ulgivning av prisbillig

Anslag till litteratur kvalitetslitteratur med anledning av moiionen 1916/11:151, yrkande 2, och folkbibliotek och med bifall till moiionen 1976/77:962, yrkande 2, båda motionerna såvill nu var i fråga, beslutade alt 2 000 000 kr. utöver vad som beräknats i proposilionen skulle anvisas för delta ändamål,

5. belräffande anslagsbeloppel, vari reservanterna ansett alt utskottet
under 11 bort hemslälla

att riksdagen, i den mån den biföll reservationerna nr 2 och 4, lill Lilleralurstöd för budgelårel 1977/78 anvisade del av reservanlerna förordade reservalionsanslaget med den ökning som föranleddes av riksdagens beslut med anledning av dessa reservationer,

6. belräffande framställning av svenska serietidningar och seriema
gasin av hög kvalitet, vari reservanlerna ansell att utskottet under 12
bort hemslälla

all riksdagen med bifall lill moiionen 1976/77:962, yrkande 4, hos regeringen begärde förslag om slöd lill framslällning av svenska serietidningar och seriemagasin av hög kvalitet,

7. beträffande ell organ för självsanering av bok- och seriebranscherna,
vari reservanterna ansell all ulskollel under 13 borl hemslälla

alt riksdagen med anledning av moiionen 1976/77:962, yrkande 5, som sin mening gav lill känna för regeringen vad reservanlerna anfört om elt organ för självsanering av bok- och seriebranscherna.

Punkten 2 (Bidrag till folkbibliotek)

Regeringen hade under punkten B 22 (s. 75-80) föreslagil riksdagen all lill Bidrag lill folkbibliotek för budgelårel 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 17 430 000 kr.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna 1976/77:482 av herr Werner m. fl. (vpk), vari yrkats alt riksdagen beslutade

1. att hos regeringen begära förslag till en lag om normer för folkbibliotekens verksamhet,

2. all normerna för folkbibliotekens verksamhet skulle fastställas och kontinueriigt revideras av härför lämplig central myndighet, förslagsvis kulturrådet,

3, all statsbidrag skulle kunna utgå till kommunerna för uppfyllande
av dessa normer,

4, alt för budgetåret 1977/78 under anslaget Bidrag till folkbibliotek
48 anvisa ytterligare 2 000 000 kr, för biblioteksverksamhet på arbetsplatser.

1976/77:737 av herr Andersson i Lycksele m, fl, (s), vari yrkats

1, att riksdagen beslutade all ge regeringen lill känna vad som i motionen anförts angående behovet av ökade rnedel för utlåning på arbetsplatser,

2, att riksdagen beslutade att till Bidrag till folkbibliotek (B 22, utbildningsdepartementet) anvisa ett i förhållande lill regeringens förslag med 700 000 kr, förhöjt reservationsanslag av 18 131 000 kr,, varvid bidraget lill Lokal biblioteksverksamhet skulle utgå med 8 952 000 kr,, och

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

1976/77:987 av herr Werner m, fl, (vpk), vari såvitt nu var i fråga yrkats all riksdagen ullalade

2, all service, besiåndel av böcker och andra medier på invandrarspråk vid biblioleken borde utökas kraftigt,

3, att kommunerna borde ges möjlighet lill förbättrade statsbidrag för au stimulera försök alt föra ut biblioteksverksamheten bland invandrarna,

Ulskollel hemsiällde

1, all riksdagen skulle avslå moiionen 1976/77:482, yrkandena 1, 2 och 3, om normer för folkbibliotekens verksamhet,

2, all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:737, yrkande 1, om behovet av ökade medel för utlåning på arbetsplatser,

3, all riksdagen med bifall lill proposilionen 1976/77:100 saml med avslag på motionerna 1976/77:482, yrkande 4, och 1976/77:737, yrkande

2, till Bidrag tilll folkbibliotek för budgetåret 1977/78 anvisade ett re
servationsanslag av 17 430 000 kr,,

4, att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:987, yrkandena 2 och

3, om biblioleken och invandrarna.

Reservationen hade avgivits

8, belräffande utlåning på arbetsplatser av herrar Andersson i Lycksele, Leander och Green, fru Johansson i Uddevalla, herr Bladh saml fru Rönnung och fröken Öhrsvik (samtliga s) som ansett att utskottet under 2 och 3 borl hemslälla

2, all riksdagen med bifall till motionen 1976/77:737, yrkande I, som sin mening gav till känna för regeringen vad i moiionen anförts angående behovet av ökade medel för utlåning på arbetsplatser,

3, att riksdagen med anledning av proposilionen 1976/77:100 och motionen 1976/77:482, yrkande 4, saml med bifall till motionen 1976/77:737, yrkande 2, lill Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1977/78 anvisade ell reservationsanslag av 18 130 000 kr.

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Del nu gällande litieralurslödet infördes 1975, Då inleddes en treårig försöksverksamhet, Deballen om formerna för litteraturstöd var då mycket intensiv. Många av oss har i klart minne den dramatiska omröstningen här i kammaren. Den reservalion som socialdemokraterna

4 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

och vpk i kullurulskollel stod för segrade med 1 rösts marginal.

Jag erinrar mig all Per-Olof Sundman i kammarens kulturdeball i fjol belecknade denna ulgång i voleringen som ell olycksfall i arbelel.

Den stödordning som således beslutades av riksdagen fördömdes i hårda ordalag av talesmän för samlliga tre nu regeringsbildande partier,

I riksdagens kulturdebatt i maj 1976 spelade frågan om litteraturstöd också en framträdande roll. Det gällde då frågan om massmarknads-utgivning enligt den modell som föreslagits av Litteraturfrämjandet, men även frågan om det allmänna litteraturstödet var föremål för debatt.

Moderaternas och folkpartiets representanter i kulturutskottet uttalade i en reservation lill kulturutskottets belänkande 1975/76:35 all vunna erfarenheter motiverar att riksdagen redan nu begär förslag lill förbätlringar och utvidgningar av stödet. Det är inle rimligt all den ireåriga försöksperiodens slul avvaktas innan uppenbara brister i litteraturstödet rättas till, skrev de i sin reservation. Förslag om sådana ändringar bör regeringen lägga fram för riksdagen våren 1977, ansåg dessa reservanter, som alltså representerade moderater och folkpartister.

Nu har det inträffat all en av dem som skrev denna reservation 1976 är utbildningsminister och själv har fåll skriva regeringsförslaget 1977, Det är därför utomordentligt intressant att se hur årets utbildningsminister har förverkligat sin egna krav från i Ool.

Jag noterar då au del är med en viss svårighel som man kan låia sig övertygas om all del är samma person som har skrivii fjolårels reservalion och årets proposition. Del litteraturstöd som fördömdes 1975 och som 1976 ansågs orimligt att bruka längre - om delta heter det 1977 att det är för tidigt att dra bestämda slutsatser. Ulan tvivel har mångsidigheten i utgivningen ökat genom stödet, sägs del i proposilionen. Det framhålls all prishöjningar har kunnal hållas tillbaka och all en ulgivning av kvalitetslitteratur till myckel låga priser har startats. Del är allmänt sell en ganska ljus bild man får när man läser propositionen, tycker jag.

Den som för ett år sedan framstod som den främste kritikern av gällande litteraturstöd godtar således nu all slödordningen får gälla lill försöksperiodens slul. Jag noterar denna sinnesändring med stor tillfredsställelse. Däremot är jag besviken över att kulturministern sätter den gällande stödordningen på svältkost under det sista av försöksperiodens tre år,

Kullurrådel har beräknal alt en kompensation på 13 % är erforderlig för all läcka kostnadsökningarna. Denna anslagsökning bedöms erforderlig för alt undvika att del reella värdet av stödel minskar, I propositionen föreslås emellertid höjning av anslagen med endast ca 11 %. Utbildningsministern hävdar att della är tillräckligt för att klara kostnadsökningarna. På vilka grunder han gör detta framgår inle. Utskottets borgerliga ledamöter ansluter sig till propositionens bedömning av behovet av medel för att täcka kostnadsökningar. Jag vill fråga ulskotlels talesman om han står för della uttalande också i dag. Sedan ulskotlels

belänkande skrevs har ju den borgerliga regeringen lagt fram förslag om en momshöjning. Redan della måsle väl innebära att kostnadstäcknings-behovet har ökat. Därtill kommer all elt snålt tilltaget stöd kommer all minska den prispress som stödordningen ger möjlighet lill. Denna innebär nämligen att kulturrådet åsätter stödberättigad litteratur ell högsta tillåtet föriagsnettopris. Här skall man lägga märke till att om kullurrådel Ivingas acceplera en höjning av förlagsnetlopriset med en krona, innebär del en höjning av konsumentpriset med två kronor. För bokköparen medför detta en fördubbling av påslaget,

1 reservation 2 har vi socialdemokrater i kulturulskollei föreslagit en uppräkning av stödel till ny svensk skönlitteratur med 300 000 kr, i syfte att dels kompensera för kostnadsökningar, dels förhindra all delar av denna litteratur skall hållas utanför stödordningen. Vi vill med andra ord förhindra en urholkning av stödel under försöksperiodens sista år. Vi menar att en utvärdering av stödordningen inte blir rättvisande om stödels verkningsgrad nu begränsas med en för snål medelstilldelning. Och för den ståndpunkten har vi starkt slöd ifrån Författarförbundet, som har pekat på precis samma förhållande,

I reservation 1 begär vi förslag om ett lagerstöd för barn- och ungdomsböcker. Kulturrådet har framhållit detta behov. Den nödvändiga upprustning av de kommunala bibliotekens barnavdelningar, som startats på många ställen i landet, stöter ideligen på problem genom bristande lagerhållning. Den snabba förslitningen av bibliotekens barnböcker, som uppstår genom att barnbokslånen är så många - glädjande nog - gör alt stora luckor snabbt uppslår i bokbestånden. Del har visat sig omöjligt all fylla dessa luckor på grund av bristande lagerhållning.

Den borgeriiga utskoltsmajoritelen skriver några till intet förpliktande rader om att det i och för sig är angeläget att barn- och ungdomsböcker i större utsträckning än nu finns tillgängliga på olika försäljningsställen. Sedan hänvisar man till det arbete som utredaren av litteraturstödets framtida utformning skall göra.

Men därvid är att märka att i direktiven lill denna utredning sägs ingenting om lagerstöd till barn- och ungdomslitteratur, Utskotlsmajo-rileien gör heller ingen ansträngning för all markera ett behov av jusl denna stödform. Någon vink om att utredningen bör ägna någon uppmärksamhet åt det här problemet ges inte i utskottets majoritetsskrivning. 1 reservation 1 vill vi därför att riksdagen klart skall uttala all lagerstöd för barn- och ungdomsböcker är en angelägen fråga, som bör få en lösning redan vid nästa riksmöte. Och jag tycker att det hade varil rimligt att utskottet enigt kunnal slälla upp bakom det kravet.

Kulturpolitiken måsle i högre grad än hittills utformas så att den kan tillgodose barnens behov. Det kommersiella kulturutbudet pressar sig med allt större krafl på barn och ungdom. Däri ligger en stor fara. De kommersiella intressena frågar inle efler verkliga behov hos individen. De söker i stället skapa den efterfrågan som ger de största försäljnings-vinsterna. Det kulturutbud som har vinstintresset som främsta drivkraft

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

erbjuder ofla en passiviserande verklighetsflykt i stället för medvetenhet och egen aktivitet. Det speglar inte sällan könsfördomar, rasism och våld. Vi har här i riksdagen beslutat att ell mål för den statliga kulturpolitiken skall vara att motverka kommersialismens negativa verkningar. Om detta har det rått enighet mellan partierna, med undantag för moderata samlingspartiet. Del är viktigt att i praktisk handling försöka finna former och vidta ålgärder som förverkligar någol av denna målsättning. Barn och ungdom är de mest utsatta grupperna för de kommersiella intressena på kulturområdet. Vi kan inle passivt slå och betrakta della förhållande. Här krävs handling.

Den socialdemokratiska gruppen i kulturulskollei har i moiionen 962 utvecklat några synpunkter belräffande kulturålgärder för barn och ungdom. Några av förslagen i den moiionen är föremål för behandling här i dag, andra kommer upp lill behandling senare. Calarina Rönnung kommer all i sill inlägg i debatten beröra några punkter i motionen, och jag skall kommentera del förslag som förs fram i moiionen och i reservation 3 och som har direkt beröring med frågan om litleralurslödel. När riksdagen i fjol fattade beslut om massmarknadsutgivning av litteratur för vuxna rådde del stor enighet om att regeringen snarast borde förelägga riksdagen ett förslag om liknande bokutgivning för barn och ungdom. Dåvarande statsrådet Zachrisson ansåg del synnerligen angeläget all kvalileisulgivning av billiga barn- och ungdomsböcker kom lill stånd. Riksdagen instämde i della. Med hänsyn till att det inom folkrörelserna och till dem anknutna förlag fanns planer på en massmark-nadsuigivning av barn- och ungdomslitteratur så ansåg vi oss kunna räkna med en möjlighet till snara åtgärder.

För tre månader sedan presenterade Kooperativa förbundet förslag om Ulgivning av myckel billiga barn- och ungdomsböcker. Vi tycker all KF har redovisat en intressant idé och visat en god ambition i linje med riksdagens tidigare uttalade önskemål på della område. Genom att ge KF elt treårigt stöd med 2 milj. kr. kan en viktig kulturpolitisk insats göras för barn och ungdom.

Men kuliurutskoltets borgeriiga majoritet avvisar det här förslaget. Man nöjer sig med ett par rader. För ett år sedan var vi överens om att åtgärder snarast borde komma till slånd. Nu anser de borgerliga att del inle finns tillräckliga skäl all la fasta på och alt förverkliga de utarbetade idéer som finns på detta område. En folkrörelseorganisation har utarbetat ell förslag, förklarat sig beredd alt förverkliga del - om den får ell relativt blygsamt stöd från riksdagen och regeringen. Men de borgerliga säger nej.

Om della är all säga all den .som nu på några månader skall utvärdera alla delar av lilieralurslödel och lägga förslag om nya ålgärder får en i del närmaste omänsklig uppgift. Även om han skulle lyckas lägga förslag belräffande massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur enligl sin tidsplan så innebär del ytterligare ett års dröjsmål. Elt bifall lill reservation 3 skulle kunna ge oss billiga kvalitetsböcker för barn och

ungdom redan della år. Och del skulle ske lill en förhållandevis blygsam kostnad för samhället.

Jag har svårt alt förslå den negativa attityd som de borgerliga uppvisar i della fall. Här har vi chans all ta lill vara ell inilialiv från en av våra största folkrörelser. Men den borgerliga reaktionen känns igen från i fjol. När Litteraturfrämjandet erbjöd sig att starta massmarknadsuigivning av litteratur för vuxna - då reste de borgerliga en rad invändningar. Förslaget ansågs inle genomtänkt. Förlagsintressena var inle tillgodosedda. Konkurrensen skulle snedvridas. Osv. Efter sju konster och knep lyckades vi ändå få de borgerliga med på idén då. Men nu är majoritetsförhållandena förändrade. Nu anser sig den borgerliga majoriteten inte behöva argumentera. Nu kan man rycka på axlarna åt erbjudanden och förslag från en av landets största folkrörelser. Utgivning av prisbillig kvalitetslitteratur för barn och ungdom kan få vänta: Under tiden prånglar Kalle Anka ut sina erbjudanden till våra yngsta. Jag har själv fått dem i min brevlåda till mina filekor. Och jag frågar: Är det för all ge Kalle Ankas bokklubb ett rejält försprång som de borgerliga vill vänta med slöd till kvalileisulgivning? Frågan är berättigad.

Nära förknippad med litteraturstöd är frågan om bokdistribution. Bokhandelns situation blir föremål för behandling i ett särskilt betänkande. 1 dag lar vi ställning lill anslag för biblioteksverksamhet.

1 den socialdemokratiska motionen 737 betonar vi värdet av bokutlåning på arbetsplatser. Enligt kulturrådet är detta ett av de viktigaste inslagen i den nya kulturpolitiken.

Denna verksamhet har fått ett glädjande gott gensvar bland löntagarorganisationerna. På många arbetsplatser har de fackliga organisationerna tagit inilialiv lill den här verksamhelen med bokullåning. Och många kommuner försöker tillgodose arbetarnas önskemål och ansöker om bidrag från kulturrådet. Men på grund av knapphet på resurser Ivingas kulturrådet avslå många ansökningar. Den kraftiga kostnadsökningen hotar också här alt urholka kulturrådets möjligheter att ge stöd. Målsättningen att fördela tio bokbussar per år lill kommuner har fåll krympas ned lill all gälla alla. Efiersom arbelsplatsullåning skall stödjas ur samma anslag är risken stor för all kullurrådel ivingas sänka ambitionsnivån också här. I reservalion 8 föreslår vi därför yllerligare 700 000 kr. till denna verksamhet. Det är ell berättigat krav, som syftar lill att nå klart eftersatta grupper, att bryta vallar. Och det är ju del vi är så angelägna om på andra områden av kulturpolitiken. Varför inle hjälpa lill med det?

Jag yrkar bifall lill samlliga reservationer som fogals lill kulturutskottets betänkande nr 35.

Avslutningsvis vill jag konstalera att de socialdemokratiska förslag som jag här har yrkat bifall lill innebär en ökning av insatserna på lit-leraturområdel med 3 milj. kr. för nästa budgetår utöver regeringens förslag. Kulturministern har i pressen fått många rosor för de ökade insatser han har föreslagil. 1 mitt inlägg har jag pekat på ell par områden

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

där uppräkningarna i budgetpropositionen inle ens håller takten med kostnadsökningarna. Men om man kalkylerar med små automatiska kostnadsökningar, ökar utrymmet för sådant som kan kallas reformer. Det aren teknik som beklagligtvis tycks ha kommit rätt flitigt lill användning i den borgerliga budgeten.

Under della anförande överlog herr andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! I kulturutskottets betänkande nr 35 behandlas fyra motioner från vpk. Samlliga är inriktade på att på olika säll söka bryta den ökade kommersialiseringen och monopoliseringen på kulturområdet i kampen för en progressiv inriktning av det statliga kullurslödet.

1 motion 1141 om litieralurslödet tar vi upp dess konstruktion och omfattning. I årets budgetproposition höjs slödel, som redan lidigare har påpekals, med endast 11 96 för kostnadsökningar. Slatens kulturråd beräknar kostnadsökningarna lill 13 96, vilket även det torde vara en alltför låg siffra med den inflationslakt vi f. n. har och mot bakgrund av det förstag om momshöjning som nyligen lagts fram av regeringen. Författarförbundet hävdar att budgetpropositionens belopp bör höjas med minst 600 000 kr. för all fullvärdig värdesäkring skall uppnås.

De här kraven behandlas av ulskoltsmajoritelen på två rader, och den hävdar lakoniskt att den ansluler sig till bedömningen av kostnadsökningarna i proposilionen. Jag har, herr lalman, myckel svårt att mot bakgrund av den utveckling vi ser i Sverige i dag och kulturrådets och Författarförbundets bedömning förslå hur utskottet tänker, om del nu är det som ulskollel har ägnat sig ål. Del faklum alt man inle ens ger tillräckliga anslag för all läcka kostnadsökningarna kan inle tolkas på annat sätt än som ell misstroende mol den nuvarande stödformen.

För all yllerligare stärka lågprislinjen föreslog kulturrådet vidare en höjning med 350 000 kr. till ny svensk litteratur. I annat fall skulle en kullurpoliiiskl viktig del av den svenska skönlitteraturen hållas utanför stödel och alltså bli dyrare. Med hänvisning till alt en utredning pågår har utskottet inte heller tillstyrkt detta. Jag tycker all del är en mycket svag argumenlalion. Kullurrådels krav är klarl dokumenterade och myckel välgrundade. Den njugghel utskoltsmajoritelen genomgående visat när del gäller dessa krav måsle betecknas som klart kulturfientlig. Den rimmar illa med de uttalanden som de borgerliga partierna stått för i kulturdebatten. Däremot överstämmer del med det motstånd man lidigare visat mol reformen. Man vill uppenbarligen försämra den.

1 motion 1141 och motion 757 behandlar vi utgivningen av billig kvalitetslitteratur för barn och ungdom. Redan då den prisbilliga massutgivningen av skönlilteratur för vuxna startade protesterade vänsterpartiet kommunisterna och många andra mot alt utgivningen inte också omfattade barn- och ungdomslitteraturen. Vi kan nu konstatera all denna

uigivningsform fungerat bra. Varför då inte också utsträcka den till all omfatta litteratur för barn? Barnen är den grupp som är mest exploaterad av kommersialismen, och då i första hand arbetarklassens barn. Barnböckerna stiger i dag ännu snabbare i pris än vuxenlilteraturen. Vi tycker därför all del är av oerhört slorl kullurpoliiiskl intresse all man får lill Slånd en prissänkning av barn- och ungdomslitteraturen och alt en massmarknadsutgivning snarast kommer till stånd.

Utskottet påpekar alt det redan då riksdagen våren 1976 fattade beslut om slöd till massmarknadsutgivning av kvalificerad och lättillgänglig skönlitteratur förutsattes att regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag beträffande barn- och ungdomslitteraturen. Nu säger ulskollel att det ingår i utredningsmannens uppgifl att lägga fram ett dylikt förslag. För det första tycker jag detta är en något egendomlig tolkning av begreppet "snarast". För det andra finns redan förslag i della avseende. All invänta en yllerligare utredning kommer att fördröja ett eventuellt beslut om en förbättring för barn- och ungdomslitteraturen med minst ett år.

Yllerligare en eftersatt grupp i vårt samhälle i vad gäller kulturen är invandrarna. Vi föreslår i moiionen 987 att bibliotekens service på invandrarspråk kraftigt ökas, vilket också måste gälla beståndet av böcker och andra media. Kommunerna bör genom förbättrade statsbidrag stimuleras all föra ul biblioteksverksamheten bland invandrarna. Inte minst väsentligt anser vi del vara att invandrarbarnen och invandrarungdomarna inte föriorar kontakten med sin kultur. Vi vill därför på detta område få lill slånd en uppsökande verksamhet i kommunerna. Inte heller del tillstyrker ulskollel utan yrkar blankt avslag på motionen.

I samma motion kräver vi också en bibliotekslag med normer för folkbibliotekens verksamhet och att statsbidrag skall utgå för uppfyllandet av de normerna. Vi ser den standardskillnad som i dag finns vid folkbiblioteken som helt oacceptabel. Enligt statens kulturråd varierade 1975 kommunernas kostnader för folkbiblioteken mellan 12 och 107 kr. per invånare. Folkbiblioteken tvingas redan nu arbeta under mycket knappa förhållanden som dessutom ständigt försämras. Och denna försämring går i första hand ut över de redan utsatta grupperna - de som i första hand använder den kommunala servicen.

En av åtgärderna i den statliga kulturpolitiken inom folkbiblioteksområdet är stöd till startande av biblioteksverksamhet på arbetsplatserna. Trots all de resurser som getts lill delta har varit mycket blygsamma, kan arbetsplatsutlåningen betecknas som elt av de viktigaste kullurpo-liliska inslagen i den nya kulturpolitiken. Den nedtrappning som sker år från år och som innebär all alll färre arbeisplaisbibliolek vart år får bidrag är djupt olycklig. Vi föreslår ytterligare 2 milj. kr. för detta ändamål för att möjliggöra en kraftig utökning av verksamheten.

Slutligen, herr talman, har vi också påpekat bristen på slöd lill fack-lilleratur. 1 dag är del endast 20 standardverk av allmänt intresse per år som får slöd. Budgetpropositionen ändrar ingenting i denna enorma

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Nr 111 begränsning. Något stöd utgår inte lill svenskproducerad facklitteratur

Onsdagen den debattlitleratur som inle har skönlitterär prägel. Stöd utgår inle heller

20 aoril 1977 ''" nydanande översiktlig och för samhället vital utländsk litteratur, som

--------------- vid utgivningstillfället inle kan bedömas som standardverk. Också della

Anslag till litteratur krav avstyrks, och man hänvisar i utskottet lill utredningsmannens ar-och folkbibliotek bete. Jag vill instämma i den föregående talarens bedömning all denne utredningsman får en gigantisk uppgift all ta itu med.

Slutsatsen efler alt ha läst utskoltsmajorilelens behandling av viktiga kullurpolitiska krav måste bli att man från de borgerligas sida inle är intresserad av en progressiv kuliurpolitik i kamp mot kommersialismen. I synnerhet framgår delta vid en jämförelse mellan de summor del här gäller och del som man är beredd att satsa på olika stödformer åt storfinansen. Där är man beredd alt slänga ut mångmiljardbelopp, medan på kulturens område årets budgetproposition de facto innebär drastiska nedskärningar, bl. a. genom alt man inle ens täcker upp kostnadsökningarna.

Med detta, herr lalman, yrkar jag bifall lill motionerna 757, 1141, 482 och 987.

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag har antecknat mig för 15 minuter, och jag beklagar all jag kanske kommer all nyuja någol längre tid - om min förkylda röst håller så länge.

Till den del av utskottets betänkande nr 35 som avser del statliga litieralurslödet har som bekant fogals inle mindre än sju socialdemokratiska reservationer - åtta med den som avser biblioteken - och lill delta kommer de motioner som fröken Hjelmsiröm har yrkat bifall lill.

Man skulle kunna förledas tro alt del var bäddat för en större lit-teraiurstödsdebatt här i kammaren - för tredje årel i följd. Men del blir knappast så.

Del är naturligtvis frestande att göra en genomgång av vad som föregått vår nuvarande ordning för litteraturstöd. Jag syftar på litteraiurutred-ningens omfattande arbete och belänkande, propositionens förslag våren 1975, utskottsmajoritelens motförslag och slutligen riksdagens beslut, som byggde på Författarförbundels utkast och en vpk-motion. Det är frestande att gå igenom detta malerial inte minst med hänsyn lill vad som då utlovades om stödordningens prispressande effekter. Men jag avstår från del i dag.

Jag stannar vid att konstatera att varken socialdemokraterna eller vpk i dag är nöjda med den ordning vi har. Del framgår ju av deras motioner och av utskollsminoriletens reservationer - om också av naturliga skäl missnöjet är formulerat i förläckta ordalag.

Och jag kan tillägga alt de ire nuvarande regeringspariierna har varil missnöjda hela liden. Den slödordning som drevs igenom var inle särdeles lyckad. Jag har betecknat den som ell olycksfall i arbetet. Denna stödordning var ett hastverk. Men den var i alla fall bällre än del ur-

sprungliga socialdemokratiska förslaget i proposilionen. Det kanske herr Andersson i Lycksele håller med om.

Herr Andersson sade någol om all vår nuvarande utbildningsminister har svängt i sina värderingar av stödordningen. Det tror jag är alt tolka skrivningen i propositionen litet väl positivt från herr Anderssons synpunkt. Det väsentliga i formuleringen i proposilionen är ju utbildningsministerns ord: Det är ännu för tidigt all dra bestämda slutsatser om stödels effekter och funktion.

Det är en alldeles korrekt formulering. Den är dessutom mycket artig gentemot socialdemokraterna och kommunisterna. Men dess bättre är det ju bara fråga om en försöksordning. Och som upphovsmännen, socialdemokraterna och vpk, framhåller måste vi göra någol ål denna försöksordning.

Man kan hanlera en sådan här försöksordning på olika sätt. Man kan försöka lappa och plåstra, bygga på med några hundra tusen här och kasta fram en liten påse guldsand där. Det är det oppositionen föreslår. Men del hjälper naturiigtvis inle i stort.

1 stället för att lappa och plåstra kan man ta itu med denna försöksordning på ell annat sätt. Man kan genomföra en utvärdering av effekterna hittills, dra nytta av erfarenheterna, arbeta fram underlag för en bättre och vettigare stödordning.

Utbildningsministern har valt denna senare och förnuftigare väg. En särskild sakkunnig har tillkallats för att genomföra en snabb och metodisk översyn och lägga fram förslag om reformer. Man räknar med att denna översyn skall bli färdig i god lid för en proposition nästa vår.

1 avvaktan på denna utredning har anslaget för litteraturstöd i budgetpropositionen räknats upp endast med hänsyn till den sannolika kostnadsutvecklingen. Såväl socialdemokrater som kommunister menar all uppräkningen är för låg. Det är möjligt att de har räll, men därom vet vi ingenting med säkerhet i dag. Utskollsmajoritelen har accepterat propositionens bedömning av kostnadsutvecklingen, vilken naturligtvis kan diskuteras. Utskottet avvisar dock reservationen 2 lill belänkandet liksom vpk-molionen i molsvarande delar.

1 reservationen 1 lalas del om lagerstöd för barn- och ungdomslilleralur. Frågan om lagerslöd diskuterades tämligen ingående i lilleralurulred-ningens huvudbetänkande. Socialdemokraterna har haft fiera år på sig att arbeta fram förslag i denna riktning, men de har hittills - fram lill den nu aktuella motionen - ställt sig kallsinniga gentemot den tanken.

Del är en alldeles riklig iakttagelse som görs i reservationen, att del inte står något i den tillkallade enmansutredarens direktiv om all han skall lilla på behovet av lagerstöd för barn- och ungdomslitteratur. Enligt ulskollsmajoritetens uppfattning är della dock något som han inle kan undgå att fundera över. Något särskilt påpekande från riksdagens sida behövs inle enligt vår mening.

1 reservationen 3 lar ulskolieis socialdemokraier upp frågan om mass-marknadslilleralur av god kvalilel för barn och ungdom. Reservationen

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

anknyter till elt av KF och Rabén & Sjögren framlagt förslag om en barnboksklubb, för vilken man i varie fall i inledningsskedet önskar statligt stöd. Fröken Hjelmström framförde liknande synpunkter i sitt anförande nyss.

Jag befarar att socialdemokraterna i sitt litet yrvakna lilleraturstöds-inlresse liksom kommunislerna här blandar ihop massmarknadsuigivning med bokklubbsutgivning. Jag kanske bör förtydliga mig: Littera-turslödsinlresset är icke yrvaket hos kommunislerna, men hos socialdemokraterna. Massmarknadsutgivning och bokklubbsutgivning är två skilda saker. Jag skall inte fördjupa mig i den saken nu. Della är i klartext någol som utredningsmannen har att fundera över. Även här har vi au avvakta hans förslag och proposilionen lill nästa riksmöte. Reservationerna 3 och 4 kan avvisas, eftersom de handlar om sådant som utredningsmannen skall ta itu med.

Såväl fröken Hjelmsiröm som herr Andersson i Lycksele åberopade ålmislone vid elt tillfälle Författarförbundet och dess värderingar. Della ligger också till grund för den litieralurslödsordning vi har, men jag kanske i del sammanhanget bör nämna att just Författarförbundet i skrivelse den 18 mars i år till utbildningsdepartementet ställer sig avvisande lill KF:s förslag om en bokklubb för barn.

1 moiionen 962 liksom i reservalionen 6 pläderar socialdemokraterna för ett ökat statligt slöd för ulgivning av goda svenska serietidningar. Också detta är något som på sin tid diskuterades av liiieraturutredningen. Jag tycker all det är glädjande all socialdemokraterna nu intresserar sig för det här området.

Utskottet i sin helhet delar synpunkterna i moiionen all "del är önskvärt med en ökad framslällning av svenska serietidningar och seriemagasin av hög kvalilel". I reservationen vill socialdemokraterna beställa ett förslag om stödinsatser från regeringen. Majoriteten är litet mer avvaktande. Den lidigare flera gånger omnämnde utredningsmannen har inte i direktiven direkt fått i uppdrag all granska utgivningen av serier. Han skall ju som påpekals arbeta snabbi, och hans arbetsområde måste därför begränsas. Av praktiska skäl måsle vi när del gäller litteraturstödet ta en sak i taget. Först gäller det all få ordning på del allmänna litteraturstödet. Därefter blir det dags alt ta itu med andra spörsmål inom lilteratursektorn, och dit hör ulan tvivel utgivningen av seriemagasin.

I förbigående vill jag gärna nämna all jag ställer mig litet undrande inför det förhållandet alt moiionärerna och reservanlerna bara lalar om svenska serielidningar och seriemagasin. Ett framlida stöd för della lii-leralurområde måste givetvis också omfatta utländska produkter av god kvalitet - och sådana finns del verkligen vid sidan om del nästan skräckinjagande massulbudet av banala, infantila och våldsromanliserande serier.

1 motionen 962 liksom i reservalionen 7 tar socialdemokraterna upp ell verkligt allvarligt problem. Man påpekar alt ungdomsböcker och serielidningar ofla präglas av våld, sadism, könsfördomar och rasism. Det

förhåller sig utan tvivel så. Man vill komma till rätta med detta och vill nå fram genom en sorts självsanering med hjälp av ett organ av samma typ som Pressens opinionsnämnd. Man betonar att det inte är fråga om ell censurorgan ulan snarare ett frivilligt organ som skall diskutera och rekommendera etiska principer för den ulgivning det här gäller.

Utskotlsmajoriteten framhåller i betänkandet att man är ense med motionärerna om alt det handlar om ett stort och allvarligt problem. Majoriteten anser dock inte alt det är lämpligt att riksdagen tar initiativ i denna sak. Även om man minsl av allt avser en censurinstitution ligger del snubblande nära alt ett sådant organ, en sådan självsanerande instans, ändå kan få karaktären av censurmyndighet, om den kommer lill som en följd av ett riksdagens eller regeringens initiativ.

Jag vill gärna framhålla all jag för egen del hyser sympati för de tankegångar som ligger bakom den socialdemokratiska motionen. För åtskilliga år sedan dellog jag aktivt i en kampanj mot våld och sadism i serietidningarna. Tyvärr tonade den ul och gav inga resultat. Det vore bra om den socialdemokratiska motionen och vad som sägs här i dag i kammaren kunde stimulera lill en debatt kring de här frågorna, en debatt som kunde resultera i att utgivare och förläggare själva tog initiativ till en sanering. Det finns sannerligen publikationer som vi öppet kan säga att vi inte vill se i kiosker och tobaksaffärer, utan att vi därför är anhängare av en begränsning i tryckfriheten och yttrandefriheten.

Till slut några ord om folkbiblioteken.

1 budgetpropositionen föreslår departementschefen alt det statliga bidraget till folkbibliotekens verksamhet skall höjas med 2,8 milj. kr. lill 17,4 milj. kr. Av detta är 1 milj. kr. öronmärkla för inköp av invand-rarlitieraiur. Del är en höjning av nu uigående anslag med 40 %. För den lokala biblioleksverksamheten i allmänhei föreslås en höjning med drygt 1,2 milj. kr. Bidragen skall av kullurrådel fördelas på olika kommuner. Det sistnämnda beloppet är i första hand avsett för allmän upprustning, inköp av bokbussar och utlåning på arbetsplatser.

Såväl socialdemokraterna i reservalionen 8 som vpk i moiionen 482 vill avsevärt öka kulturrådels möjligheter att ge bidrag till utlåningsverksamheten på arbetsplatserna.

Det råder inga som helsl delade meningar i kulturulskollei om värdet av arbetsplalsutlåningen - även del en idé framlagd en gång i tiden av den förträffiiga liiieraturutredningen. Det har visat sig alt arbetsplats-utlåningen är ett utomordentligt viktigt inslag i bibliotekens externa, uppsökande verksamhet. Den höjning som föreslås i propositionen av anslagsposten bör medge åtminstone någol utökat statligt stöd lill arbetsplalsutlåningen - dock inte myckel, det är också ulskoltsmajoritelen medveten om.

När majoriteten nu ändå stannat för alt godta propositionens förslag då det gäller bidrag till folkbiblioteken sker del bl. a. med hänvisning till den utveckling som detta bidrag har genomgått under senare år efter

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

beslut i riksdagen. Budgetåret 1973/74 uppgick hela del statliga bidraget lill 3,2 milj. kr. För budgelårel 1977/78 - alltså fem år senare - föreslås ell mellan fem och sex gånger högre belopp, nära 17,5 milj. kr. Del är alltså en avsevärd stegring under de här tämligen få åren.

Man bör naturiigtvis också erinra om att folkbiblioteksverksamheten är en primärkommunal angelägenhet. 1 debatien låier del ofta som om arbelsplaisullåningen enbart var avhängig av de statliga bidragen till folk-biblioteksverksamheten. Men del är ju inle på del viset. De statliga medlen utgör bara en smal marginal i kostnaderna för folkbiblioteken. Denna marginal är ändå viktig - avsikten med den är all slimulera kommunerna lill vissa verksamheter och att medverka lill att uriämna olikheterna mellan skilda kommuner vad angår biblioteksstandarden.

Här kommer man lätt över till vpk:s motion 482 och fröken Hjelm-ströms anförande nyss om behovet av en bibliolekslagsliftning. Det är ett yrkande som har diskuterals i riksdagen och ulskollel sedan våren 1972. Motioner om en bibliotekslag har avvisats åtminstone tre gånger tidigare i riksdagen.

Men del här är faktiskt en väldigt gammal fråga, om man skall se litet historiskt på den. Den går tillbaka på 1842 års folkskolestadga, som ålade prästerskapet all verka för tillkomsten av bibliotek i sina resp. socknar. Detta åläggande betraktades faktiskt som ett obligatorium och föranledde jusiiliekanslern alt göra vissa erinringar i en rundskrivelse till rikets domkapitel i slutet på 1850-lalet. Men det blev aldrig någon riktig ordning på den liden på de här biblioleken - man hade ju ont om pengar ute i socknarna och riksdagsmotioner om statsstöd till biblioteksverksamheten blev avslagna.

Under 1900-talel har frågan om lagstiftning behandlats i fyra olika statliga utredningar, som lagt fram sina betänkanden 1911, 1924, 1949 och 1974. 1 alla dessa betänkanden har man efler överväganden ställt sig avvisande mot tanken på en bibliolekslagsliftning. Del sistnämnda betänkandet producerades av 1968 års liiteralurutredning. där skälen för och emot en lagstiftning diskuterades tämligen ingående. Den diskussionen är fortfarande relevant.

Nu är del ändå så, som har påpekats från många håll, alt biblioteksstandarden växlar starkt mellan kommunerna. Det finns kommuner som gör stora satsningar, och del finns kommuner som håller sig på en ganska blygsam nivå. Men någol som gör hela frågeställningen extra besvärlig är all tillgången lill biblioteksservice för medborgarna också växlar starkt inotn de olika kommunerna. Del är en omständighet som sannerligen inle gör det lättare att knåpa ihop en bibliotekslag, om man så skulle vilja.

Kravet på en bibliolekslagsliftning har under senare år aktualiserats på nytt - och inte bara i vpk-molionen.

Vi har odiskutabelt mera allmänt sett en mycket hög biblioteksstandard i Sverige. Det gäller såväl bokbeståndens storlek som lokalernas kvalitet, och vi har en ambitiös och idérik kår av bibliotekarier och andra med-

hjälpare. Del framgår också av all de svenska ullåningssiffrorna är utomordentligt höga. 1 den internationella statistiken är del bara Danmark som kan visa någol högre siffror; danskarna gick om oss för ell par år sedan. Men fortfarande finns de nyssnämnda olikheterna mellan kommunerna och mellan delar av enskilda kommuner. Frågan är om del är elt tillräckligt skäl för en speciell lagstiftning.

Som framhålles i propositionen pågår vissa undersökningar av biblioteksverksamheten i landet i avsikt att bällre belysa de skillnader som finns. Jag tror för egen del knappast att vi därmed kommer all få ett underlag för en lagstiftning. Däremot kan vi få en bättre utgångspunkt för diskussioner kring hur de statliga stimulansbidragen bör dimensioneras och utformas.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till kuliurulskotieis hemslällan i betänkandet nr 35.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) korl genmäle:

Herr talman! Herr Sundman konstaterar att man med anledning av de många reservationerna skulle kunna tro att det var bäddat för stor lilteralurdebatt här i dag. Nej, det har vi inle i och för sig inbjudit till. Vi har bara konslaleral - och det sade jag i mitt tidigare inlägg - att man nu från den borgerliga sidan godtar formerna för litleralurstödel under försöksperiodens gång. Vad vi anmärker på är att den borgerliga majoriteten anvisar för litet pengar för att fullfölja försöksverksamheten, och framför allt anklagar vi den för att visa ovilja alt gå vidare och förverkliga de förslag som man i fjol var så angelägen om att begära, nämligen utgivning av massmarknadslilleraiur för barn och ungdom. Reservanlerna är således inle missnöjda med slödordningen i sig. Den skall naturiigtvis utvecklas, men den skall ges chans all verka under rättvisande former till dess all utvärderingen har skett.

Utbildningsministern konstaterar - del sade jag i mitt tidigare anförande - all del ännu är för lidigl all dra bestämda slutsatser. Jag citerade delta uttalande av utbildningsministern mot bakgrund av att han och flera andra i kulturutskottet i rioi var säkra på hur del förhöll sig och då drog slutsatser. Då ville man ändra, då ville man fördöma slödordningen och då begärde man nya förslag i rask följd. Men nu accepterar man slödordningen, och jag har noterat det med tillfredsställelse.

Herr Sundman säger all vi vill lappa och plåstra - jag tror all del var så han uttryckte sig. Vi motsätter oss inle den översyn som utredningsmannen skall göra, men jag vill upprepa att den skall ske under rättvisande former, precis såsom Författarförbundet har framhållit. Man får inte svältföda det här förslaget under liden.

Herr Sundman beskyller oss för att visa ett yrvaket intresse för litteraturstöd. Herr Sundman kan - om han vill plocka politiska poänger - beskylla oss för vad han vill, men vad del nu gäller i fråga om massmarknadsutgivning för barn och ungdom är att vi vill fånga upp ell initiativ från en folkrörelseorganisalion, som har lång erfarenhel på del

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

här området och under lång tid har visal ett stort intresse. Nu vill den organisationen gå vidare och begär elt blygsamt slöd, men till det säger den borgerliga majoriteten nej. Under tiden prånglar Kalle Anka ut sina färggranna broschyrer om Bambi och hans vänner, Dumbo m. fl. på elt f ö. ganska tvivelaktigt sätt. Den sortens litteratur får naturiigtvis ett försprång, som jag sade i mitt huvudanförande. Varför vill inle de borgerliga ge ett snabbt besked till KF om utgivning av kvalitetslitteratur till barn och ungdom, som vi i fjol var överens om att vi ville ha?'

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) korl genmäle:

Herr lalman! Det är riktigt, herr Sundman, att vi har synpunkter på stödordningen och vill ha förbättringar i olika avseenden. Men della är ju någonting hell annal än vad de borgerliga parlierna i ulskollel slår för. Där kom inga inslruktiva förbättringsförslag fram. Tvärtom! Herr Sundman medgav ju här från talarstolen all kostnadsökningarna t. o. m. kan bli större än de 11 96 som man räknat med i utskottet. Då tycker jag också att herr Sundman skulle dra konsekvenserna av della och medge all årets budgetproposition de facto innebär försämringar på det kullurpoliliska området

Jag lycker att i många avseenden var herr Sundmans argumentation på intet sätt mer övertygande än utskoltsskrivningen - tvärtom när del gäller vad som sades exempelvis belräffande bibliotekslagen. En bibliotekslag blir ju inte mindre väsentlig för alt vi lägger fram förslag om den år från år. Det märkliga i del sammanhanget är snarare all inte fler här i riksdagen sätter sig in i frågan och röstar för bifall till våra motioner.

Herr Sundman sade att det finns olikheter inte bara mellan kommunerna utan 1. o. m. inom kommunerna. Del styrker verkligen våra .krav på normer och statsbidrag knutna till kommunerna för uppfyllande av uppställda krav.

Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! För att böria bakifrån: Vi avvisar naturiigtvis inle ett förslag om bibliolekslagsliftning därför all del år från år återkommer från vpk-håll. Vad jag ville säga är alt denna fråga om bibliotekslag är ganska komplicerad. Den har diskuterats och analyserats gång på gång. och det finns utomordentligt myckel malerial samlat kring de här problemen. Man har i slorl sell kommit fram lill att vi inte behöver någon bibliotekslag i dag. Vi vet f ö. inte riktigt hur vi skall konstruera den så att den får de önskade effekterna. Del här finns ganska utförligt redovisat i litleralurulredningens belänkande. Där finns också den historik som jag som hastigast snuddade vid.

När del gäller massmarknadsföriaget verkar del som om det var första gången den frågan var uppe lill diskussion här i kammaren, som om del var första gången en motion hade väckts i den saken. Så är ingalunda fallet. Det har fiera gånger i det förgångna väckts motioner om ell mäss-

marknadsförlag för barn. Vår förhoppning inom ulskolismajoriielen är också alt få ell sådant massmarknadsförlag för barn. Jag vill dock påpeka än en gång alt Rabén & Sjögrens idé om en barnbokklubb i och för sig är intressant - men del är inle detsamma som ell massmarknadsförlag med massmarknadsuigivning. Det är två hell skilda saker, och jag vill upprepa all man från förfallarhåll myckel starkt har kritiserat förekomsten av bokklubbar - en kritik som jag inle hell instämmer i. Man har också ställt sig negaliv lill del förslag som KF och Rabén & Sjögren har kastat fram. Därför lycker jag att vi naturligtvis bör avvakia den utvärdering som ändå pågår.

Herr Andersson i Lycksele nämnde att en utvärdering - på grund av all det inte blir någon höjning med hänsyn lill kostnadsökningar och liknande - inle kommer alt ske under rättvisande former. Jag vill påpeka att utvärderingen skall vara genomförd inom en mycket nära framtid och alt man endast kan la hänsyn till det lilleralurstöd som vi har haft under den socialdemokratiska perioden.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Herr ANDERSSON i Lycksele (s) korl genmäle:

Herr talman! Herr Sundmans inlägg här var på intet sätt någon förstärkning av försvaret för den negativa attityd ni har till KF:s förslag om ulgivning av billiga barnböcker.

Herr Sundman säger all del har väckts motioner lidigare. Ja visst, men det är inget argument för all man nu - när man har elt konkret förslag på bordel - också skall avslå motioner. Tidigare har vi tvingats avslå dem därför att vi inte haft något förslag. Men nu har vi elt konkret förslag, som en folkrörelseorganisation är intresserad av alt förverkliga till en billig penning - för samhället. Herr Sundman vill blanda bort korten genom au säga all KF:s förslag handlar om någonling annal. Vad del ändå gäller är all erbjuda barn och ungdom god litteratur till lågt pris, så all vi kan nå nya läsargrupper. Herr Sundman kan givelvis vara formell om han vill, och vi kan naturligtvis diskutera formerna. Men KF har redovisat, i sin skrivelse och i en uppvaktning inför ulskollel, en rad skäl för au man vall bokklubbsformen. Men KF har också förklarat sig berell au diskutera sådana preciseringar och förändringar som ett intresse från statsmakternas sida kan föranleda - lägg märke lill della! Det sade man också inför ulskollel. Men de borgerliga ledamöterna, de bestämmande i statsmakten, har tydligen inget intresse av detta. De har därför inte velat diskutera förändringar och preciseringar. De har bara lyssnat lill föredragningar och möjligen läst igenom förslaget och sedan avstyrkt del. Hade det inte funnits skäl att litet närmare sälla sig in i förslaget, försöka fånga upp det värdefulla i det och snabbt få det i funktion? 1 stället hänvisar man till fortsatta överväganden.

När det gäller arbetsplalsutlåningen är vi besvikna över all man inte vill höja anslaget för att kunna garantera en i varie fall oförändrad utvecklingstakt på del området. Det är en viktig sektor. Delta har samband med frågan, hur vi skall nå ut i arbetslivet med kulturen. Vi återkommer

Nr 111 lill den frågan längre fram under våren. Beklagligtvis kommer vi tydligen

Onsdagen den också au kunna noiera atl de borgerliga ledamöterna av kulturutskottet

20anril 1977 ' ' swnh intresse för, ja, är direkt negativa lill nya vägar alt nå ut

_____________ med kulluren till nya grupper.

Anslag till litteratur

och folkbibliotek Herr SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Regeringspartiernas representanter har nalurliglvis inle någon negativ hållning till olika nya metoder för all nå fram lill nya människor med kulturuibudet - inte alls. Vi är alla överens om all arbelsplaisullåningen är en förlräffiig ny ålgärd; del är Ingel ivivel om den saken. Men jag vill erinra om alt de statliga insatserna måste förbli marginella i jämförelse med de stora insatserna, som skall göras av resp. kommuner.

När del gäller massmarknadsutgivning för barn och ungdom vill jag återigen betona all i varie fall centern -jag minns inle hur del är med folkpartiet och moderaterna på den punkten - lidigare motionsvägen väcki förslag om della. Vi är myckel glada över atl utredningsmannen fått i uppdrag all utreda den frågan och komma med förslag.

Den andra lilla frågan - om en bokklubb för barn - tycker vi bör granskas i del sammanhanget. Det är massmarknadsutgivningen som är det viktigaste enligl vårl säll atl se på saken.

Fru RÖNNUNG (s):

Herr talman! Man kan fråga sig varför skräplilleralur, dåliga seriemagasin och slereotypa ävenlyrsböcker i så hög grad dominerar barns läsning. En anledning är givelvis priset och marknadsföringen. Del är billigare atl göra serier och böcker som tillverkas efler mallar och mass-dislribueras. En annan är atl innehållet bygger på starka sensationer med vålds- och skräckskildringar och en förenklad och insmickrande verklighetsskildring.

Mellan 35 och 40 miljoner serietidningar säljs per år i Sverige. Det betyder att över 100 000 serietidningar säljs varie dag. Speciellt seriebranschen har grovt exploaterats av kommersiella krafter.

Del har under senare år blivt alll vanligare med våldsskildringar i seriemagasinen. Där finns det traditionella våldet, som framställs som försvarbart eller t. o. m. heroiskt, om del riktas mol fiender, indianer, asiater eller någon annan folkgrupp, som enligl serievärldens många gånger ra-sistiska värderingar inle har någol människovärde. Dessutom har det böriat spridas en typ av skräckserier där våld och sadism är egenvärden, våld för våldets egen skull.

Del har på senare år diskuterats vilken effekt sådan litteratur har på barn. Troligt är all många barn reagerar med ökad ångest och aggressivitet när de läser om våld som någol acceptabelt och i vissa situationer t. o. m. eftersträvansvärt. Vid sidan av pojkseriernas värld av våld och brutalitet finns hela floran av romantiska flicktidningar med uttalade könsfördomar.

Reservanterna har funnit del skäligt atl flnna vägar för atl skydda barn och ungdom för de ökande tendenserna mot grövre våld och sadism, mot könsfördomar och rasism i böcker och serietidningar. Därför vill vi alt ett organ som motsvarar Pressens opinionsnämnd, som närmast är en hedersdomstol i ärenden som gäller god publicistisk sed, också skapas för barn- och ungdomsböcker och för seriebranschen. Och, herr Sundman, del skulle inle vara fråga om elt censurorgan, inte någol som ens ligger snubblande nära ett censurorgan. Det skulle inle vara en instans som skulle döma om innehåll och kvalilel i enskilda fall; det skulle i stället vara ett organ som rekommenderar vissa klara eliska principer för innehållet. Naturligtvis kan inte regering och riksdag besluta att ett sådant organ inrättas. Vad reservanterna yrkar är att regeringen med största möjliga uppmärksamhet följer utvecklingen på barnlitteraturens område och tar initiativ till överiäggningar med berörda parter i bok-och seriebranschen.

Men utskottsmajoriteten anser inte att ett uttalande av riksdagen är elt lämpligt initiativ för att åstadkomma något sådant. Och varför är det inte det? På vilka andra vägar skall man gå fram? Utskottet understryker alt det är ett allvariigt problem som moiionärerna behandlar. Skall man då inle beakta delta allvarliga problem? Skall man inte försöka förmå regeringen all göra någonling? Jag tyckte alt herr Sundman i sin plädering uttryckte sympati för idén med en självsanering. Varför då låta saken falla på della sätt? Skall man inte diskutera ett ingripande på något sätt för att skydda barnen från den kommersiella exploateringens värsta avarter?

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 7.

I reservalionen 6 begär vi socialdemokrater ett ökat statligt slöd för att få till stånd en svensk produktion av kvaliietsserier för barn. I seriemagasinen är 70 96 av serierna av utländskt ursprung, och i seriealbumen är 99 % av materialet importerat, enligt en doktorsavhandling av Magnus Knutsson. Serieimporlen blir givelvis alltid billigare än svensk produktion, eftersom det bara är fråga om en översättning av texterna och eftersom serierna går ut i stora upplagor. Den utländska dominansen på seriemarknaden betyder också att svenska serietecknare och serieförfattare arbetar under myckel vanskliga villkor. Svensk serieproduktion betalas upprörande dåligt därför all förlagen utnyujar billig import. Kvaliteten på denna import är med några få undanlag undermålig.

Inom ramen för anslagel till barnboksstöd avsattes pengar för försök med svenska kvaliietsserier. Hittills har Rabén & Sjögren fåll ett stöd, om än blygsamt, för produktion av seriealbum. Vi anser alltså atl ytterligare statligt slöd lill svenska serielidningar av hög kvalitet är väl motiverat. Det är de svenska serietidningarna, herr Sundman, som har de största problemen, eftersom de utländska seriemagasinen säljs i mycket stora upplagor. Jag vet också all det finns ell intresse hos goda barn-boksförfatlare och tecknare att göra svenska serier. Men de har förståeligt nog av ekonomiska skäl tvekat att ge sig in i branschen. Men de svenska

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

5 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20apriil977

Anslag lill litteratur och folkbibliotek

kvalitelsserierna behövs verkligen som en motvikt mol all importerad seriesmöria, som våra barn tvingas läsa. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen 6,

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! När det gäller de serielidningar som finns alt köpa sammanfaller fru Rönnungs och mina värderingar helt. Jag vill undersiryka alt ulskollel delar socialdemokraternas uppfattning atl det behövs en självsanerande institution som tar itu med dessa frågor. Våra uppfattningar skiljer sig bara på en punkt, nämligen när del gäller frågan om hur en sådan här institution skall komma till. Socialdemokraterna anser atl del bör ske efter initiativ från regering och riksdag. Vi anser alt den bör komma till på någol annat sätt, dvs. utan all statsmakterna lar inilialiv. Jag vill här erinra om all Pressens opinionsnämnd, som har åberopats, kom till just genom ett frivilligt initiativ från pressen i självsanerande syfte. Jag kan också erinra om atl nämnden har fått efterföljd runt om i världen - det var tydligen ett bra initiativ.

Även när det gäller serielidningar av god kvalilel är vi av samma uppfattning, 1974 lade litteralurulredningen fram sitt belänkande med förslag om stöd lill serietidningarna. Socialdemokraterna har haft en del år på sig att lägga fram förslag med anledning av utredningsbetänkandet, men ännu har det inle kommit. Jag räknar med att det inom en inte alllför avlägsen framtid skall komma ell förslag på det här området från den nu sittande regeringen. Men som jag sade i mitt huvudanförande får vi ta en sak i sänder. Vi har just nu viktigare och mer pockande frågor all ta itu med.

Fru RÖNNUNG (s):

Herr lalman! Jag har trots alll myckel svårt atl förstå ulskollsmajoritetens ovilja alt begära all regeringen förhandlar med seriebranschens parler för atl få till stånd denna helt nödvändiga självsanering. Hur skall man annars kunna få bort de vålds- och skräckskildringar, den rasism och del kvinnoförtryck som är ingredienser i alllför många serier och böcker? Jag anser all branschen behöver få ell tryck på sig all inte saluföra vilken smöria som helsl.

Dessutom är läsarna barn - barn som behöver skyddas mot fördomar, barn som har myckel svårare än vuxna all genomskåda vad som är fördomar, barn som har svårare alt välja.

Det är möjligt all en deball i pressen skulle kunna få en viss effekt. Men sådana här pressdebatler är ofla snabbi uppblossande, myckel korta historier som snart glöms bort.

Herr Sundman poängterade alt han tyckte att saken är angelägen. Om man lycker alt ett allvariigt problem som diskuleras är angelägel alt lösa, förstår jag inte varför man inle vill göra någonting ål saken, dvs. varför man i delta fall inte vill att regeringen skall la upp överläggningar med branschens parter.

Herr Sundman sade också all socialdemokraternas ålgärder för att åsladkomma svenska serietidningar av hög kvalitet hade varit obefintliga. Det är inte helt riktigt, herr Sundman. Inom ramen för barnboksstödet på 1,3 milj. kr. har det redan avsatts en del pengar för svenska kvalitetsserier. Vi vill alltså bygga på den grund som den tidigare regeringen lade; vi vill ha elt ökat ekonomiskt slöd. Idén med svenska kvalitetsserier lanserades ursprungligen av den socialdemokratiska regeringen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1141 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken HJelmslröm begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kuliurutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 4 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1141 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 300

Nej - 11

Avslår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslällan, dels reservalionen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Anders,son i Lycksele begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 5 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 149

Avslår - 2

Mom . 6

Utskottets hemslällan bifölls.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall lill l:o) ulskotlels hemslällan, 2:o) reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl. saml 3:o) moiionen nr 1141 av herr Werner m.fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Lycksele begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fröken Hjelmström begärl votering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren lill konlraproposilion i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 7 antar reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl. rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren till konlraproposilion i nämnda volering antagit moiionen nr 1141 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmsiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 11

Avstår - 153

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill au kammaren bifaller kuliurutskoltets hemslällan i belänkandet nr 35 punkten I mom. 7 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 149

Avslår - 2

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Mom. 8

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemslällan, dels motionen nr 1141 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 8 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1141 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmsiröm begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 298

Nej - 11

Avstår - 4

Mom. 9

Propositioner gavs på bifall till l:o) utskottets hemslällan, 2:o) reservalionen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl. samt 3:o) moiionen nr 757 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Lycksele begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fröken Hjelmström begärt volering belräffande koniraproposiiionen, uppläsies och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturuiskolteis hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 9 antar reservationen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl. röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda volering antagit motionen nr 757 i motsvarande del. ,

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat lör ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150

Nej - 11

Avslår - 151

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 9 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 162

Nej - 149

Avstår - 2

Mom. 10 och 11

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 12

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen nr 6 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kuliurutskoltets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 12 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 6 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 163

Nej - 147

Avstår - 2

Mom. 13

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskolieis hemslällan, dels reservalionen nr 7 av herr Andersson i Lycksele m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Lycksele begärl volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anslag till litteratur och folkbibliotek

Den som vill alt kammaren bifaller kuliurulskotieis hemställan i betänkandet nr 35 punkten 1 mom. 13 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen nr 7 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 148

~ Avstår - 3

Mom. 14

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 482 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 2 mom. 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 482 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmsiröm begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297

Nej - 11

Avstår - 4

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Mom, 2 och 3

Proposilioner gavs på bifall lill l:o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 8 av herr Andersson i Lycksele m, fl, samt 3:o) utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till moiionen Anslag till litteratur nr 482 av herr Werner m, fl, i motsvarande del, och förklarades den och folkbibliotek förstnämnda proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Andersson i Lycksele begärde volering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan fröken HJelmslröm begärl volering belräffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående kulturutskottets hemställan i betänkandet nr 35 punkten 2 mom, 2 och 3 antar reservationen nr 8 av herr Andersson i Lycksele m, fl, rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren lill kontraproposition i nämnda votering antagit ulskotlels hemslällan med den ändring däri som föranleds av bifall till motionen nr 482 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 154

Nej - 12

Avslår - 146

I enlighet härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller kulturuiskolteis hemslällan i betänkandet nr 35 punkten 2 mom. 2 och 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herr Andersson i Lycksele m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Lycksele begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 161

Nej - 148

Avstår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels motionen nr 987 av herr Werner m. fl. i molsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken HJelmslröm begärl volering uppläsies och godkändes följande volerings-proposilion:

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämnden, m. m.

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskollets hemslällan i be-

tänkandel nr 35 punkten 2 mom. 4 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 987 i molsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmsiröm begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 295

Nej - 10

Avslår - 3

Punkten 3

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 12 Bokföringsnämnden, m. m.

Föredrogs lagutskottets belänkande 1976/77:19 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till Bokföringsnämnden jämte motioner.

Regeringen hade i proposilionen 1976/77:100 bilaga 5 yusliliedepar-lemenlel) under punkten G 7 (s. 88) föreslagit riksdagen all lill Bokföringsnämnden för budgelårel 1977/78 anvisa ell förslagsanslag av 730 000 kr.

I della sammanhang hade behandlals molionerna

1976/77:457 av herrSiveri Andersson i Stockholm m. fl. (s), vari yrkats all riksdagen beslulade all hos regeringen begära en ulredning med uppgifl atl snarast komma med förslag till en lagstiftning som tillgodosåg såväl samhällets som de anställdas krav på en mera ingående insyn i förelagen, och

1976/77:655 av herr Hellström m. fl. (s).

Ulskollel hemsiällde

1. all riksdagen lill Bokföringsnämnden för budgelårel 1977/78 anvisade ell förslagsanslag av 730 000 kr..

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

2. all riksdagen belräffande konsinärliga och litlerära yrkesutövares bokföringsskyldighet skulle avslå motionen 1976/77:655,

3. att riksdagen beträffande diversifierad bokföring skulle avslå motionen 1976/77:457.

Reservalion hade avgivils av herrar Andersson i Södertälje och Olsson i Timrå, fru Nilsson i Sunne saml herrar Andersson i Gamleby, Konradsson, Andréasson och Silfverstrand (samtliga s) som ansett alt ulskollel under 3 bort hemslälla

all riksdagen belräffande diversifierad bokföring med anledning av motionen 1976/77:457 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört angående utredning av frågan om särredovisning av resultatutvecklingen vid olika rörelseenheler m. m.

Herr SILFVERSTRAND (s):

Herr lalman! Lagutskottets belänkande nr 19 behandlar förutom anslag lill bokföringsnämnden också två motioner, en med förslag om alt utreda rörutsättningarna alt undanta vissa grupper från bokföringsskyldighet och en som tar upp företagens redovisningsskyldighet och redovisningssystemets tillgänglighet från informationssynpunkt. När det gäller såväl anslaget lill bokföringsnämnden, som har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning, som den förstnämnda motionen har utskottet kommit fram till ett enigt ställningstagande, varför jag inte har någon anledning att här gå närmare in på dessa frågor. Mina kommentarer till utskottets betänkande inskränker sig därför helt till den del som omfattar sistnämnda motion, om förelagens redovisningsskyldighet. I detta avsnitt har den socialdemokratiska gruppen en gentemot den borgerliga utskottsmajoriteten avvikande uppfattning och har därför avlämnat en reservation.

För ungefär elt år sedan antog riksdagen en ny bokföringslag, som ersatte den i många avseenden otidsenliga bokföringslagen från 1929. Syflet med lidigare gällande lag var alt i första hand bereda skydd åt en näringsidkares fordringsägare. Den nya lagen tillgodoser förvisso på ell annal sätt än den tidigare också behov som kan finnas hos andra intressenter i företagens intressesfär. Det gäller den bokföringsskyldiges egna behov av informalion, de anslälldas krav på uppgifier om rörelsens utveckling och framtidsutsikter, samhällets intresse av underlag för all kunna beräkna skatteintäkter, avgifler, underiag för planering av samhällets investeringar, sysselsättningen m, m. Men trots förbätlringar, som t, ex. utvidgningen av kretsen bokföringsskyldiga, skärpta krav på systematisering av den löpande bokföringen, klarare regler för uppställning av årsbokslut, kvarstår fortfarande grundprincipen att del är fordringsägarnas intressen som prioriteras också i den nya bokföringslagen.

I ell remissyttrande över den ulredning som föregick propositionen om ny bokföringslag underströks från fackligt håll att en av förutsättningarna för en fungerande företagsdemokrati är förståelse för den eko-

nomiska information om företagel som till viss del hämtas ur redovisningshandlingarna. Fackföreningsrörelsen ansåg att föreliggande utredningsförslag därvidlag var behäftat med många brister och föreslog flera kompletteringar i avsikt att stärka de anställdas möjligheter lill reell insyn i företagens ekonomiska situation genom redovisningssystemet.

Förslagen från fackligt håll omfattade bl. a. atl standardiserad årsredovisning skulle fastställas i lagtext för de företag vilkas redovisning inle regleras av aktiebolagslagen. Vidare föreslog man att interna ekonomiska transaktioner inom en koncern, en företeelse som fått allt större omfattning under senare år, skulle redovisas öppet, så alt en riklig bedömning skulle kunna göras av resultatet för de enskilda koncerndelarna.

LO:s remissyttrande upptog också konkreta förslag lill klarare uppställning av resultaträkningen, särredovisning av finansiella poster, så atl del marknadsmässiga nettovärdet av interna räntor och andra finansiella intäkter och kostnader framgår, samt krav på att koncerner med utländska dotterförelag skulle särredovisa dessa dotterföretags ekonomiska verksamhet i den svenska årsberättelsen, och delta i enlighet med de normer som gäller för svenska företag.

De multinationella oljeförelagens fördelning av överskotten mellan de olika koncernenheterna genom bl. a. lån lill dotterföretagen med ty åtföljande ränteinbetalningar från dessa till moderföretaget och de resultatmässiga oklarheter som detta ger upphov till utgör en slående illustration lill vad jag här anfört.

Det då ansvariga statsrådet anslöt sig i propositionen till fackföreningsrörelsens synpunkter om behovet av en mera differentierad bokföring i syfte att ge de anställda en bällre insyn i förelagen. I proposilionen ställdes också i utsikt en prövning av de förslag som framförts från fackligt håll i vad gäller såväl kraven på särredovisning av olika produktgrupper och driftställen som särskild redovisning av nämnda koncerninterna leveranser.

En enskild socialdemokratisk motion med krav i samma riklning behandlades av lagulskoltel i samband med propositionen om ny bokföringslag i fjol- Den föranledde då inte någon åtgärd, under hänvisning till de ålgärder som ställts i utsikt av den socialdemokratiska regeringen.

1 moiionen 457 lill årets riksmöte tar samma motionärer, Sivert Andersson i Stockholm m. fl., upp frågan. Den socialdemokratiska gruppen i laguiskoltet delar motionärernas uppfattning atl de olika ålgärder som vidtagits för att vidga de anslälldas infiytande på arbetsplatsen måsle följas upp med ålgärder som gör företagens ekonomiska rapporterings-och redovisningssystem tillgängligt för alla de grupper av anställda som i dag inte har möjlighet att tillgodogöra sig denna information.

Det är mycket intressant att notera atl den borgerliga majoriteten i lagutskottet åberopar bl. a. lagen om medbestämmande (MBL) och all denna enligt borgerlig uppfattning kommer all göra det lällare all skapa förulsällningar för en från informationssynpunkt ändamålsenlig bokföring. Därmed erkänner man ju inle bara att förhållandena är otillfreds-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämnden, m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämnden, m. m.

ställande som de är i dag när det gäller redovisningssystemels lättillgänglighet från informationssynpunkt. Man ger härmed också elt erkännande till de förbättringar inom arbetsrättens område som initierats från fackligt håll och som drivits här i riksdagen av socialdemokraterna, ofta under hårt borgerligt motstånd.

I majoritetens uiskoltsskrivning heter det också: "Den år 1975 träffade överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK om ekonomikommitté och arbelstagarkonsult visar att del är möjligt att nå samförståndslösningar när det gäller frågan om de anställdas insyn i förelagens resultatredovisning." Låt mig i anslutning till detta citera vad som står under rubriken Uppdragels innehåll i den åberopade överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parler:

"För alt klara dessa uppgifier - d. v. s. uppgifterna alt i första hand ge de anställdas represenlanler i företagsnämnden och i förelagets styrelse råd och vägledning i ekonomiska frågor - förutsätter avtalet att arbets-lagarledamöierna i ekonomikommittén och arbelstagarkonsulterna regelbundet följer och bevakar företagels ekonomiska ställning och utveckling, granskar, analyserar och tolkar förelagets olika rapporter saml granskar rapporternas underlag såsom bokföring, slatislik, prolokoll, avtal och andra företagshandlingar."

Jag vill fråga utskollsmajoriietens lalesman: Hur skall man kunna granska, tolka eller analysera dessa omfattande och vikliga uppgifter ulan atl redovisnings- och andra företagshandlingar av åberopat slag är uppställda på ett sådant säll atl de kan förslås också av personer som inle har ingående kännedom och kunskaper om företagens redovisningssystem? Där förekommer del ju inle sällan bokföringstekniska spetsfundigheter av för icke experter delvis obegripligt slag.

De fackliga kraven på särredovisning av koncerninterna leveranser liksom kraven på en från redovisningssynpunkt klarare uppdelning mellan svenskt moderföretag och dess dotterföretag utomlands kan delvis ses mot bakgrunden av de koncenlrationstendenser i form av koncernbildningar o. d. som är karakteristiska för utvecklingen inom näringslivet. Marknadsekonomins inneboende cenlraliseringstendenser gör behovel av en översyn av redovisningssystemet i enlighet med motionärernas förslag än mer angelägel.

Nu kryper utskollsmajoritelen bakom den motivering som förra året föranledde ulskollel alt lämna moiionen ulan ålgärd. I utskollsmajo-ritetens skrivning står bl. a. följande: "Som anfördes förra årel har inom juslitiedeparlemenlel arbete inletts i syfte atl utarbeta särskilda regler beträffande denna fråga. Enligl vad utskottet inhämtat har detta arbete ännu inle avslutats." Jag skulle vilja fråga utskottsmajoritelens lalesman: Hur långt har arbetet avancerat? Under den socialdemokratiska regeringen var man beredd alt ge denna fråga hög prioritet. Vad händer nu med frågan i del borgerligt styrda justitiedepartementet? Vi har en stark känsla av att det skett en markant sinnesförändring i riklning mot en ljumhet. för att inte säga känslokyla, inför berörda problem efler det

borgerliga regeringstillträdet. Denna känsla kvarstår intill dess herr Olsson i Sundsvall eller någon annan företrädare för borgeriigheten i denna kammare förmår övertyga oss om att det pågår verklig aktivitet i kanslihuset i syfte atl la itu med dessa frågor.

Från socialdemokratisk sida vill vi verka för en så öppen, överblickbar och lältförståeiig ekonomisk redovisning inom företagen som över huvud taget är möjlig. Därför ansluter vi oss lill de tankegångar som framförts i motionen 457 och förordar att de av motionärerna väckta spörsmålen om en mer ändamålsenlig bokföring blir föremål för särskild ulredning.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall lill den reservalion som är fogad till utskottets betänkande nr 19.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämnden, m. m.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! I fjol fattade riksdagen beslut om en ny bokföringslag, vilken trädde i kraft vid årsskiftet. Enligl denna lag är samtliga näringsidkare bokföringsskyldiga med undantag av jordbrukare, för vilka särskilda regler gäller. I samband med beslutet om bokföringslagen fattades även beslut om inrättande av en speciell bokföringsnämnd. Denna trädde i verksamhet redan den 1 juli i fjol. Nämnden är en statlig myndighet som skall fungera som ett expertorgan och bl. a. lämna råd och anvisningar om tillämpningen av den nya bokföringslagen. Bokföringsnämnden avger rekommendationer, baserade på systematiserad redovisningspraxis och på redovisningsteoretiska bedömningar. Den skall även främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Bokföringsnämnden beslår av represenlanler för sialliga organ, LO och TCO, Industriförbundet, Föreningen Auktoriserade revisorer och Revisorssamfundet m. fi. Nämndens sammansättning är sådan alt den skall garantera både allsidighet och stor erfarenhel från det redovisningstekniska området.

I lagutskottets betänkande nr 19 behandlas dels förslag om anslag lill bokföringsnämnden, dels två socialdemokratiska motioner med krav på Ulredningar, syftande till ändringar av bokföringslagen. Båda motionerna väcktes strax efler del atl den nya bokföringslagen trätt i krafl.

I den ena motionen, nr 457, krävs utredning syftande till lagändring som innebär bestämmelserom särredovisning rör olika rörelsegrenar och driftställen inom ett företag; del är denna motion som är underlag för reservationen. Den andra motionen, nr 655, innehåller krav på alt kulturarbetare skall undantas från bokföringsplikten.

Motsvarande motionsyrkanden förelåg även vid riksdagens behandling i fjol av propositionen med förslag till bokföringslag. Molionerna avslogs då av riksdagen på hemställan av ett enhälligt lagutskott. Motionen med krav på undanlag för kulturarbetarna från bokföringsplikten kommer i år från socialdemokrater. I, fjol var del motioner av representanter för de tre icke-socialistiska partierna som hade motsvarande yrkande.

Med hänsyn lill de motioner som avgivits i år har jag velat nämna något om bokföringsnämndens uppgifier och sammansättning. Jag vill

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

även erinra om atl lagutskottet för att ta del av bokföringsnämndens arbete och synpunkter på aktuella frågor, bl. a. de båda motionsyrkandena, har gjort några limmars besök hos nämnden och därvid träffat såväl kanslichefen som ell flertal av nämndens ledamöter.

Vid besöket hos bokföringsnämnden fick ulskollel bl. a. en redovisning för de överläggningar som ägt rum mellan nämnden och representanter för kulturarbetarna. Dessa överläggningar har lett till rekommendationer och information som underlättar de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas bokföringsarbete. Nu liksom i fjol anser utskottet alt undanlag från bokföringsplikl för vissa grupper är svår atl genomföra på grund av gränsdragningsproblem och behovet av en bokföring som underiag för självdeklarationen. Tack vare alt den icke-socialistiska sidan segrade vid fjolårels votering om bokföringslagen slipper näringsidkare göra års-boksslui, om brulloomsättningen understiger 200 000 kr. och de har färre än två årsanställda. De flesta kulturarbetare torde ingå i den gruppen och tack vare riksdagsbeslutet slippa göra årsboksslut.

1 motion nr 457 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. framförs önskemål om s. k. diversifierad bokföring i företag, dvs. särredovisning för olika rörelsegrenar och driftställen inom ett förelag. Sådan redovisning kan avse omsättning, ekonomiskt resultat, investeringar, antalet anställda m. m.

I fjol avslogs, som jag nämnt, samma yrkande från samma motionär. I år har däremot, som den tidigare talaren angav, lagutskottets socialdemokratiska ledamöter reserverat sig för en mera positiv skrivning och ell lillkännagivande för regeringen. Vi övriga har nu liksom i fjol yrkat avslag på motionen, främst på grund av det arbete som pågår inom justitiedepartementet och den korta lid som bokföringslagen gällt.

Låt mig någol erinra om aktiebolagslagens beslämmelser! Enligl denna lag skall aktiebolag i sin offentliga årsredovisning särskilt redovisa av varandra väsentligt oberoende rörelsegrenar. Likaså skall inom en koncern leveranser inom koncernen redovisas offentligt i såväl moderbolag som dotterbolag. Motionärernas motiv för sill yrkande är alt lagen behöver ändras så, all man renodlar de olika enheternas och produktions-gruppernas resultat för att de anställdas inflytande och insyn skall bli effektiva.

Denna fråga behandlades även i propositionen med förslag lill bokföringslag. Föredragande statsrådet framhöll då att del är förenat med åtskilliga svårigheler alt bygga upp en lagstiftning som innebär all företagen åläggs all differentiera bokföringen på della sätt, men atl man inom juslitiedeparlemenlel övervägde dessa frågor. Det skrevs år 1975.

Arbetet med denna fråga har ännu inle avslutats inom juslitiedeparlemenlel. Under sådana förhållanden vore del mot praxis i riksdagsarbelel att fatta annat beslut än riksdagen gjorde i Ool. alltså avslag på motionen.

Herr Silfverstrand ifrågasatte arbetets omfattning och inriktning. Jag vill nu bara påminna om all arbelel fortgår och att det handläggs, enligt vad jag inhämtat, av samma riänstemän i departementet som handlade

detta ärende under den tid då vi hade en socialdemokratisk regering. Med hänsyn till de många och svåra problem som här föreligger får vi räkna med att arbetet kan ta lid.

Jag vill betona att vi alla är överens om att de anställda skall ha medbestämmande och insyn i förelagens verksamhet. Inom ramen för med-beslämmandelagstiftningen ligger det i båda parternas på arbetsmarknaden intresse alt skapa förutsättningar för en från informationssynpunkt ändamålsenlig bokföring. Den bokföring som företaget har kan facket inom ramen för medbestämmandet få rätt all la del av.

De anslälldas möjligheter lill insyn i elt förelag förutsätter bl. a. alt företagets bokföring är ordnad så, att den ger tillgång till ekonomiska fakta om ställningen och ulvecklingen både för företagel i dess helhet och för ett driftställe eller en produklionsgrupp, i de fall företagets produktion är differentierad på olika enheter och grupper.

Jag vill erinra om atl vid vårl besök hos bokföringsnämnden var det ingen av bokföringsnämndens ledamöler som förordade en sådan lagstiftning som begärts i motionen. Vissa ledamöter i nämnden motsatte sig bestämt lagändring i den riktningen. I stället bör enligl bokföringsnämnden praxis avvaktas. Vi måste komma ihåg atl lagen gäller endast sedan årsskiftet.

Egentligen är vi, trots vad herr Silfverstrand sade, rätt överens i utskottet. Reservanlerna förordar inte heller lagstiftning, åtminstone inle klart. Men reservanterna vill ge regeringen lill känna all den här frågan behöver utredas. Reservanlerna anger inga riktlinjer för del ulredningsarbele som man lalar om. Vi i majoriteten konstaterar nu liksom i fjol att frågan övervägs i justitiedepartementet samt alt lagstiftningen är ny och all bokföringsnämndens verksamhet är ny. Både tillämpningen av lagstiftningen och det arbete bokföringsnämnden kommer all utföra bör avvaktas, innan man har tillräckliga motiv för annal än avslag på moiionen även i år. Jag är förvånad över au socialdemokraterna har ändrat uppfallning från i fjol då vi, som jag nämnde, enhälHgl yrkade avslag på moiionen.

Herr talman! Med delta yrkar jag bifall till utskottets hemslällan på samlliga punkter i betänkandet.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

Herr SILFVERSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olsson i Sundsvall uttrycker förvåning över all socialdemokraterna, som han säger, ändral uppfallning i den här frågan från föregående år lill i år. Detta är ett mycket märkligt påstående. Det satt vid förra tillfället en socialdemokratisk regering. Vi var förvissade om att denna fråga skulle ges mycket hög priorilel. Därför kunde vi den gången nöja oss med del besked vi fick, all frågan var föremål för övervägande inom deparlemenlet. Nu har del alltså gått ett år, och ulskoltsmajoritelen använder samma motivering, nämligen atl frågan övervägs inom departementet.

Som svar på min konkreta fråga om vad som egentligen händer säger

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

herr Olsson i Sundsvall all del är samma riänstemän nu i departementet som sysslar med del här ärendet. Då vill jag fråga: Har herr Olsson i Sundsvall och hans vänner i regeringskoalitionen inget politiskt ansvar? Är ni inle beredda att ge några politiska direktiv som påskyndar den här frågans behandling? I vad gäller frågan om lagstiftning är del en riktig iakttagelse som herr Olsson i Sundsvall har gjort, nämligen atl man krävde inle direkt - inle heller från de anslälldas organisationers sida - någon lagstiftning. Men det vikliga är ju hur förhållandena i förelagen upplevs av de anställda. Del är del som är grunden för hur man skall handla. Vi kan väl ändå vara överens om all de förhållanden som nu råder inte är tillfredsställande. De fackliga organisationerna ställer sig helt bakom att dessa frågor närmare utreds och att de får en annan prioritet än de tydligen har i den borgerliga regeringen.

För all konkretisera skulle jag ändå vilja ta upp exemplet med oljebolagen och ställa en direkt fråga till herr Olsson i Sundsvall, en fråga som jag tycker understryker behovel av all man gör en ordentlig ulredning. Det finns klara riktlinjer för vad vi menar med en utredning både i reservationen och i de remissyttranden som fanns lill propositionen.

Anser herr Olsson i Sundsvall det vara till fyllest från redovisnings-synpunkt atl som t. ex. de stora oljebolagen genom bokföringstekniska transaktioner av antytt slag ge en annan bild av en koncerndels ekonomiska resultat än vad den faktiska affärsverksamheten inom vederbörande dotterförelag i Sverige gett upphov till?

Herr OLSSON i Sundsvall (c) kort genmäle:

Herr lalman! Vad beträffar arbetet i departementet så fortgår det. Jag har själv haft kontakt med dem som arbetar med den här frågan - det är samma personer nu som under den förra regeringens tid.

Jag vill betona att det är myckel mer som förenar oss än som splittrar oss i det här fallet. Läser man utskollsbelänkandena från i fjol och i år finner man atl del råder stor enighet. Den oenighet som man från socialdemokratiskt håll har lyckats få fram i år gäller mera detaljer, eller är kanske beroende på atl man misstror den nya regeringens intresse för den här frågan.

Alla är ense om alt det är svårlösta problem. Om herr Silfverstrand inle tror det kan han läsa herr Lidboms proposition om bokföringslagen, där herr Lidbom använde ungefär de orden. Del var därför som del inle kom någol förslag i fjol, del var därför frågan behövde bearbetas.

Delta är som sagt svårlösta problem - bl. a. hur man i lagen skall ange kraven på avgränsning mellan olika kostnader. Hur fördelar man 1. ex. kostnader för forskning och utvecklingsarbete, PR, företagsledning osv.? Vilka uppgifter ger den mest värdefulla informationen för facket i det här fallet? Det är man heller inle från något håll klar över. Vad beträffar forskning på området så är det - även om inle statsmakterna bedriver sådan forskning - en fråga som intresserar ekonomer av facket i hög grad. Vi får inte i hast driva fram en lagstiftning som kan leda

till svårlillämpade redovisningsbeslämmelser. Del skulle mera skada än gagna den här saken.

Vi bör därför - och det finns många fier anledningar - vänta och se vad arbetsgruppen inom justitiedepartementet kommer fram till. Vi bör vänta och se vilka erfarenheter medbeslämmandelagen och bokföringslagen kommer all ge på del här området Och framför alll bör vi avvakta den praxis som kommer atl utbildas genom del vikliga arbete som bokföringsnämnden lägger ned på de .här frågorna. Jag vill betona för herr Silfverstrand att samlliga representanter i bokföringsnämnden motsatte sig lagstifining på området.

Med hänsyn lill de problem som måsle utredas innan man kan införa någon lagstiftning eller på annat sätt lösa de här frågorna står vi fast vid att riksdagen i år liksom i fjol har anledning all avslå motionen.

Sedan ställde herr Silfverstrand en fråga om de multinationella företagen. Jag vill säga atl vi från centerns sida i programuttalanden och på annat säll har klargjort atl det måsle finnas regler som hindrar dessa förelag från att komma undan beskattning i vårl land.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämnden, m. m.

Herr SILFVERSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Del räcker inte med aldrig så välskrivna program där man i den här frågan principiellt kanske uttalar sig ungefär i den riktning som vi gjort från socialdemokratins sida. Om programmen inte fylls med innehåll och åtföljs av handling är de inte myckel värda.

Herr Olsson i Sundsvall talar här om att det finns mer som förenar än som skiljer oss åt. Låt mig bara undersiryka var skiljelinjerna går. Herr Olsson i Sundsvall menar - om jag har uppfattat honom riktigt, och det tror jag atl jag har - alt man kan låta det här arbelel pågå utan att närmare precisera när man är beredd all verkligen sätta i gång med utredningen. Den utredningen skall se till att få fram underlag för ell redovisningssystem som eliminerar alla de brister exempelvis när det gäller de multinationella företagen som herr Olsson erkände finns - om nu centerns uppfattning därvidlag är representativ för den borgerliga regeringen, vilket man verkligen kan undra. Det finns närmast en /åt-gåmenlalilet hos utskottsmajoriteten, medan vi från socialdemokratiskt håll verkligen vill påskynda lösningen av den här frågan. Det är därför vi i vår reservation markerar ett intresse av att omgående få frågorna utredda.

Olägenheterna finns - det bekräftade herr Olsson i Sundsvall, även om det kanske var litet försynt. Det är alliså inte fråga om lagstiftning eller inte. Herr Olsson i Sundsvall vel, och det framgår klart av reservalionen, att vi inte kräver någon lagstifining. Det han säger är alltså en lek med ord. Är förhållandena otillfredssiäliande vill vi omgående ha en ulredning som kan lägga fram förslag om hur vi skall komma till rätta med de missförhållanden som råder.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:1]l-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

Herr OLSSON i Sundsvall (c) korl genmäle:

Herr talman! Den föregående talaren sade atl utskottsmajoriteten hade en låtgåmentalitet. Jag vet inte vad han grundar det på. Jag har sagt, och jag kan upprepa det en gång till, all arbelel fortgår. Den socialdemokratiska regeringen satt kvar åtskilliga månader efter del all herr Lidbom hade skrivii propositionen om bokföringslagen - jag har inte räknat efter hur många månader del är, men jag utgår från att del rör sig om minst ett år. Under den tiden hann man inte komma fram till något förslag, i varie fall inte någol som var klart all lägga fram för riksdagen - vad jag vel. Jag tror all alla utom socialdemokraterna i utskottet i år var överens om att det här lar sin tid. Det var väl därför som man från socialdemokratiskt håll var nöjd med atl frågan utreddes inom departementet i fjol, och man ansåg sig inte då behöva ge regeringen till känna att det hela skulle skyndas på. Det som förvånar oss är atl man nu vill göra del.

Samtidigt tycker jag att reservalionen inle innehåller särskilt myckel. Den säger inte klart ut i vad mån man vill ha lagstiftning eller inle, den säger inle ut hur utredningen skall bedrivas och den ger inga riktlinjer för direktiv; det anförs bara all del bör ankomma på regeringen atl närmare bestämma formerna för utredningens bedrivande osv. - och där lycker jag att jag har stöd för vad jag lidigare har sagl, nämligen au del inle är så mycket som skiljer majoriteten och reservanterna. Jag tror snarare att reservationen är ett ullryck för en vilja hos de socialdemokratiska ledamöterna att markera sig i den här frågan, utan atl de i sak egentligen har annan mening än vi alla hade i fjol.

Herr talman! Vi skall väl inle föriänga den här debatien mer. Kvar för oss står atl frågan är under ulredning, alt lagstiftningen i fråga bara har gällt i några månader, all vi har en bokföringsnämnd som har arbetat mindre än ett år och atl det finns anledning att avvakia hur lagstiftningen kommer all tillämpas, hur bokföringsnämnden kommer alt arbeta och dessutom all avvakia del arbete som sker inom departementet

Herr andre vice talmannen anmälde atl herr Silfverstrand anhållit alt till protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytteriigare replik.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Motionen 457 tar upp frågan om bokföringslagens anpassning lill kraven på de anslälldas insyn och inflytande över de ekonomiska förhållandena i framförallt de större forelagen.

Vi träffade från löntagarorganisationernas sida år 1975 ett avtal om ekonomiska kommittéer och arbetsiagarkonsulter. Avtalet ger de anställda möjlighet att vid förelag där företagsnämnd finns inrättad utse eko-nomikommilié samt intern arbelstagarkonsult eller extern sådan. Kommittén eller konsulten har rätt till ekonomisk informalion i förelaget. Denna räll gäller utan inskränkningar och innebär mer konkret tillgång till bl. a. förelagels böcker och räkenskaper, ekonomiska rapporier, ana-

lyser, korrespondens, inkomna order, avial och andra handlingar som är av belydelse för bedömningen av företagels ekonomiska ställning och utveckling. Gäller del koncern eller företag med flera ekonomikommii-téer har kommittéerna och eventuell arbelstagarkonsult samlliga räll till informalion som gäller såväl arbetsställets/företagets ekonomi som koncernen totalt.

Då kan man kanske undra: Varför behövs det då ytterligare regler i en bokföringslag eller på annal sätt? Ja, del är mot bakgrund av er-farenheierna av arbelel i ekonomikommiltéerna och moi bakgrund av de erfarenheler som lönlagarkonsullerna gjort som motionen kommit till. Vi anser att de redovisningar som nu föreläggs våra representanter i ekonomikommittéerna, det malerial och underlag som de får ta ställning till, inle utan omfattande bearbetningar ger den information som vi anser alt det finns anledning all kräva för att kunna göra en riklig bedömning av företagets ställning.

I den socialdemokratiska reservalionen anförs också all del behöver tillsättas en utredning som gör det möjligt atl få fram regler om en särredovisning som direkt kan lämna informalion om viktiga ekonomiska förhållanden.

Utskottsmajoritelens negativa hållning kan jag inte tolka på annal sätt än så all de borgeriiga partierna nu vidhåller den inställning man lidigare ådagalagt till arbetarrörelsens strävan atl uppnå demokraliska förhållanden på företagen. Vi minns behandlingen av medbeslämmandelagen, som talare från de borgerliga parlierna nu står här och skrävlar om. Det var lack vare er insats som den lagen gröptes ur när det gäller möjligheterna alt driva de anställdas mening i förelagen. Sedan fick vi uppleva hur ni i finansieringsfrågan ställde er vid sidan av löntagarnas bedömningar av hur det skulle gå till och undergrävde lagen även på den punkten.

Vi har i dagarna fått det s. k. klargörandet av medbestämmandelagens ställning kontra den associalionsrällsliga lagstiftningen. Det får direkt till följd att del viktiga området företagsledningsfrågor undantas från möjligheten till medbestämmande för de anställda. Vi minns också er inställning när del gällde representationen i länsstyrelserna. Den var inle ägnad att lyfta fram löntagarinlressena!

Regeringens uppträdande i den ekonomiska politiken har också totalt undergrävt och raserat plattformen för årets avtalsrörelse. Oviljan - jag kan inte beteckna det på någol annal sätt - från de borgerliga partierna atl medverka lill all skapa bättre möjligheter för del fackliga arbetet och ge större insyn i företagens ekonomiska redovisning är ytterligare ett exempel på ert löntagarfientliga agerande. Det finns många exempel på atl regeringen nu för en klarl mot lönlagarna riktad konfrontations-politik. Det är det som ligger bakom vår inställning att vi verkligen vill ha en utredning till stånd.

1 utskottsmajoritelens skrivning i betänkandet heter del all den år 1975 träffade överenskommelsen mellan SAF, LO och PTK om eko-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn -den, m. m.

nomikommittéer och arbetsiagarkonsulter visar alt del är möjligt all nå samförståndslösningar. Ja, hur var det med det egentligen? År 1969 väcktes denna fråga i förhandlingar med Arbetsgivareföreningen. År 1975 lyckades vi träffa en överenskommelse med arbetsgivarna beroende på atl lagstiftning hotade, och arbetsgivarsidan accepterade då en uppgörelse med oss på den punkten. Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservalionen.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr lalman! Jag vill erinra om all det är lagutskottets betänkande beträffande bokföringsnämnden och två motioner i anslutning därtill som vi diskuterar och inle de allmänna politiska frågorna från medbestämmande lill den ekonomiska politiken, länsstyrelsernas sammansättning osv. Jag har ingenting emot att ha en diskussion om de frågorna - jag kan klarl deklarera centerns positiva inställning i inflyiandefrågorna nu liksom lidigare - men i dag gäller del den socialdemokratiska reservalion som är fogad vid lagutskottets belänkande nr 19.

Kvar slår, herr Sivert Andersson, att ingen i utskottet, inle heller socialdemokraterna, i likhet med Siverl Andersson som motionär har förordat en lagstiftning på della område. Jag undrar därför om Siverl Andersson vill karakterisera även sina partivänner som löntagarfientliga.

När vi i utskottet har hänvisat lill vissa samförståndslösningar, bl. a. överenskommelsen 1975 om ekonomikommiiié och arbelstagarkonsult, har vi givit ett exempel på hur man ulan lagstifining kan verka för ökat medinflyiande, ökad insyn. Med medbestämmandelagen har de möjligheterna ökat avsevärt Herr Siverl Andersson säger all ekonomikommiltéerna har fått den och den erfarenheten av redovisningarna. Men vi får komma ihåg att vi ännu inle har haft någol redovisningsår där den nya bokföringslagen har tillämpats och bokföringsnämnden kunnal ge synpunkter eller där man inom ramen för medbestämmandel kunnat påverka redovisningarna. Dessa frågor är nya från i år. All erfarenhel från riksdagsarbelel i övrigt talar för atl vi i år inle fattar någol beslut i riksdagen ulan nu liksom i fjol avslår herr Siverl Anderssons motion om lagstifining belräffande diversifierad bokföring.

Herr SIVERT ANDERSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Herr Olsson i Sundsvall anser alt de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet skulle ha en löniagarfientlig inställning bara för att dé'inle har yrkat bifall lill moiionen i den meningen all de har krävt lagstifining. Om så skulle vara fallet skulle även jag som yrkat bifall lill reservalionen vara löniagarfientlig, och det vore nog svårt t o. m. för herr Olsson i Sundsvall all påslå det.

Moiionen går ju ut på elt krav på utredning, låt vara all del talas om en utredning som leder till lagstiftning. Självfallel anser jag det vara riktigt atl vi bara beslutar om en ulredning. Vad den leder lill får vi se när vi har materialet framme. Vad ni gör är hell enkelt all ni lar

avstånd från tanken all lyfta fram denna utomordentligt viktiga fråga. Från löntagarhåll kan vi inte anse del vara någol annal än ett fullföljande av den löntagarfientliga politik som jag har givit exempel på. Del finns gott om exempel atl peka på från den lid vi har haft den nya regeringen. Del är inte alls konstigt all jag i del lägel anser atl jag bör skärpa tonen när det gäller denna typ av frågor.

Ekonomikommittéerna och lönlagarkonsullerna har arbelal sedan 1975. De har haft möjligheter att studera ulvecklingen under del här första kvartalet Jag kan försäkra all inte någon av dem som jag har träffat och som sysslat med detta material är nöjd med de redovisningsprinciper som ligger till grund för boksluten ute i företagen. Låt vara att man inte har granskat årsboksluten, men man titlar ju även på de löpande redovisningarna.

Jag anser all delta är viktiga frågor, som man inle kan krypa undan. Man måsle här visa vad man har för uppfattning. Bäst gör man det genom atl stödja utredningskravet.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bokföringsnämn-. den, m. m.

Herr OLSSON i Sundsvall (c):

Herr talman! Jag tänker inle fortsätta debatten med del ordval som Siverl Andersson i Stockholm här använt och inte heller med den inriktning han gett deballen när han lalar om löntagarfientlighet och annat. Della är uppenbara överdrifter. I denna fråga är enigheien betydande. Såväl ulskolismajoriielen som reservanterna har uttalat sig klarl positivt om värdet av att bokföring och redovisning läggs upp så att de anställdas inflytande och insyn blir reella. Skillnaden i uppfattningen gäller bara hur denna fråga skall hanteras under den närmaste liden.

Jag vill betona atl bokföringsnämndens ledamöler inte har föreslagil någon lagstiftning på området Om del nu förekommer brister i börian av tillämpningen av den nya bokföringslagen bör man undersöka om man kan lösa dessa via den bokföringsnämnd som arbetar och vars sammansättning dels garanterar stor erfarenhel, dels är sådan all represenlanler för organisationer med olika intressen på området får ge sina synpunkter på frågorna. Vid vårt besök hos bokföringsnämnden fann vi att nämndens samlliga ledamöler aktivt deltar i del arbetet.

Efiersom en grupp i justitiedepartementet arbetar med denna fråga, en grupp som samlliga socialdemokrater här i kammaren när vi i fjol behandlade della ärende ansåg skulle få forlsälla sitt arbete, och ingen har begärt lagstiftning, inle ens motionären - han backar alltså något från sitt motionsyrkande - har jag svårt att inse atl vi på något vis gynnar denna fråga, om vi hanterar den på annal säll än i Qol. Jag utgår från au utskottsmajoritelens positiva skrivning i ärendet är ett klarl uttryck för vår inställning. Jag är övertygad om alt de som har att arbeta med dessa frågor lar noggrann del av vad utskottet har uttalat.

Herr talman! Därmed vill jag än en gång yrka bifall lill hemslällan i lagulskotlels betänkande nr 19.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

dessa moment hemställt

Mom. 1 och 2 Kammaren biföll vad utskottet

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels reservationen av herr Andersson i Södertälje m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Silfverstrand begäu volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller lagulskotlels hemslällan i betänkandet nr 19 mom. 3 röstar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservalionen av herr Andersson i Södertälje m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Silfverstrand begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 161 Nej - 138

§ 13 Föredrogs Lagulskoilets betänkande

1976/77:23 med anledning av proposilionen 1976/77:72 om ändring i jordabalkens regler om inteckning, m. m.

Utskottets hemslällan bifölls.

§ 14 Preskriptionslag

Föredrogs lagutskottets betänkande 1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:5 med förslag lill preskriptionslag, m. m.

1 proposilionen 1976/77:5 hade regeringen (justitiedepartementet) -efter hörande av lagrådet - föreslagil riksdagen alt anta i propositionen framlagda förslag lill

1. preskriptionslag,

2. lag om ändring i förordningen (1862:10 s. I) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmälningsmål,

5. lag om upphävande av lagen (1946:843) om lid för framställande

av anspråk mot löftesmän enligl 4 S förordningen den 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lagsöknings- och utmälningsmål,

6. lag om ändring i lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar,

7. lag om ändring i lagen (1942:263) om preskription av räll till medel som innesiå hos offentlig myndighet,

8. lagom ändring i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa beslämmelser om elektriska anläggningar,

9. lag om ändring i vallenlagen (1918:523),

10. lag om ändring i lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens,

11. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

Ulskollel hemställde

atl riksdagen med avslag på proposilionen 1976/77:5 gav regeringen till känna vad utskottet anfört om att förslag till särskilda preskriptionsregler i konsumentförhållanden borde föreläggas riksdagen.

Reservation hade avgivits av herrar Andersson i Södertälje och Olsson i Timrå, fru Nilsson i Sunne saml herrar Andersson i Gamleby, Gillslröm Konradsson och Andréasson (samtliga s) som ansell atl utskottet borl hemslälla

alt riksdagen med förklaring att proposilionen 1976/77:5 inte kunnat oförändrad bifallas skulle

1. anta förslaget lill preskriptionslag med de ändringar reservanterna föreslagit,

2. anta förslaget till lagom ändring i lagen(1927:56)om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar med dels de ändringar reservanlerna föreslagil, dels sådan ändring av ingressen lill lagförslaget som föranleddes härav,

3. anta de övriga genom proposilionen framlagda lagförslagen med den ändringen all lagarnas ikraftträdande skulle bestämmas till den 1 januari 1978.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr lalman! Tanken på alt ersätta 1862 års förordning om preskription av skuld med en ny modern lagstiftning är på intet sätt någon ny tanke. Redan 1951 beslöt justitieministrarna i de nordiska länderna alt tillkalla sakkunniga med uppgifl all i nordiskt samarbete se över bestämmelserna om preskription.

Efler det alt framlagda förslag remissbehandlats och nya initiativ tagits i Nordiska rådet under 1960-lalet och i börian av 1970-talel samt efter omfattande utredningsarbete i de skilda medlemsländerna kunde den förra svenska regeringen i augusti månad 1976 lägga fram en proposition till riksdagen med förslag till preskriptionslag. Äntligen hade en mer

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

än hundra år gammal förordning omarbetats lill en ny modern lag, som tog hänsyn till den snabba utveckling som ägt rum i vad gäller både produktionsförhållanden och konsumtionsvanor.

Mot bakgrund av del omfattande arbete som bedrivits i Nordiska rådet och dess juridiska utskott fanns välgrundad anledning tro alt det nya lagförslaget skulle vinna en bred majoritet i Sveriges riksdag. Det skulle senare under ärendets behandling i lagutskottet visa sig atl della anlagande var felaktigt

Ulskotlels borgerliga majoritet tycks ha det övergripande målet i sill arbete all proposilioner som framlagts av den förra regeringen skall avslås. Det är inte så lång lid sedan samma majoritet i lagulskoltel avstyrkte proposilionen om ny konkurslagsliftning. På relativt kort lid har således två proposilioner med stark opinion bakom sig från lönlagarorganisalioner och från slorä grupper av konsumenler avslagits av den borgerliga majoriteten. Det är fullt tydligt mot vilka grupper av människor som den nuvarande majoriletspolitiken riktas.

Huvudsyftet med propositionens förslag är all åstadkomma atl fordringar avvecklas snabbare än f n. Detta kommer lill uttryck på två sätt: dels föreslås en förkortning av den allmänna preskriptionstiden, dels föreslås en skärpning av reglerna om preskriptionsavbroU.

Enligl huvudregeln skall en fordran preskriberas ire år efler den dag den tidigast kan göras gällande. Tiden skall dock vara tio år för fordran som grundar sig på skuldebrev eller annal skriftligt fordringsbevis, såvida inle fordringen avser ett konsumentköp eller en konsumenttjänst. En tioårig preskriptionstid skall gälla också för fordran som har fastställts genom dom e. d. Propositionens förslag är enligl min uppfattning väl avvägda och anpassade till såväl dagens som morgondagens verklighet.

Proposilionen har ägnats en mycket omfattande behandling i lagutskottet Ulskollel har motlagil skrivelser från olika intressegrupper och haft överläggningar med represenlanler för många organisationer. Under dessa överläggningar har särskilt konsumentombudsmannen och depar-temenlets förelrädare på ell kraftfullt säll givit proposilionen sill slöd. När del gäller preskriptionstidens längd tillstyrks förslaget om förkortning från tio till tre årav flera remissinslanser, bl. a. Kommunförbundet Lands-lingsförbundel. TCO, SACO/SR, LRF, Föreningen Auktoriserade revisorer, Sveriges domareförbund, staiskoniorel, televerket ett antal länsstyrelser och kronofogdemyndigheter. Del är alltså en mycket representativ samling av remissinslanser som tillstyrker detta avgörande förslag i proposilionen.

Under utskottsbehandlingen har ulskollel haft en delegation som besökt de övriga nordiska länderna, och jag vill gärna ge det erkännandet all detta har varit ett bra initiativ från utskottets sida. Under den rundresan har vi kunnat inhämta all i Norge har man kommit myckel långt med elt lagförslag om förkortning av preskriptionstiden. Där är situationen den att man avser atl under hösten della år lägga fram förslag för stortinget. Man har haft en ireårsregel sedan lång lid tillbaka, och

den görs nu till huvudregel i del förslag som regeringen avser atl lägga fram.

När vi har lyssnat på uppfattningarna i Danmark och Finland har vi funnit alt representanterna för de ländernas justitiedepartement inle har någon principiell invändning mot atl del läggs fram nya förslag rörande en avkortad preskriplionsiid. Del är bara del all man har haft så slor arbelsbörda all man inle har kunnal prioritera detta lagstiftningsärende. Men man följer utvecklingen i Norge och Sverige med mycket stort intresse. Och om vi här i Sverige nu hade kunnal enas om ett gemensamt förslag med stora likheter med det norska, så hade det inneburit ett stort steg mol atl äntligen få en gemensam nordisk lagstiftning på della område. Nu måste jag tyvärr konstatera att med den ståndpunkt som laguiskoiieis majoritet här har intagit kommer det nordiska samarbetet i denna fråga all försenas avsevärt - och frågan är om vi någonsin kommer fram till en gemensam nordisk lagstiftning.

När man tar del av ulskollsmajoritetens skrivning märker man all där reses en rad hinder för bifall lill propositionen. För det första tar utskoltsmajoritelen inte så allvarligt på företeelsen med dubbelkrav. För del andra hävdar ulskollel alt konsumenterna inte sparar sina kvitton i tre år; följaktligen avstyrks förslaget, och den tioåriga preskriptionstiden bibehålls t. v. För det tredje anser utskottet all de nuvarande reglerna i slorl sett inle har några olägenheter. För del Qärde har ulskollel svårt all upptäcka någol egentligt behov av en nordisk enhetlighet på della område.

Vi reservanter kan inle acceplera dessa hinder. Vi anser all liden nu är mogen för en helt ny preskriplionslag och alt lagreglerna skall vara samlade i en gemensam preskriptionslag. Förslaget om en förkortning av den allmänna preskriptionstiden och en skärpning av reglerna för preskriptionsavbroU innebär betydande fördelar sett från konsumentsynpunkt Även när del gäller fordringar utanför konsumenlområdet är del en fördel alt fordringsförhållandena avvecklas inom inte alllför lång tid. Jag vill särskilt framhålla all del är en belydande vinning om man kan ha enhetliga, generella preskriptionsbeslämmelser, inle olika beslämmelser för skilda typer av fordringar,

Utskoltsmajorilelens skrivning utmynnar i att riksdagen skall ge regeringen lill känna atl man någon gång i framliden vill ha ett nytt lagförslag, och framför alll vill man då ha en treårig preskriptionstid för konsumenlköp, Ell sådani förslag om särskilda preskriplionsregler i kon-sumenlförhållandena bör, säger ulskolismajoriielen, föreläggas riksdagen senasi i samband med att förslag lill lagstiftning på grundval av kon-sumenujänstutredningens arbete föreläggs riksdagen. Men del flnns ingen lidplan för när konsumentriänstutredningens betänkande kan länkas föreläggas riksdagen, vilkel är en förulsätlning för all vi skall kunna få någon liien dellösning på del stora problemet med förkortad preskriptionstid. Och under alla omständigheter innebär utskoltsmajorilelens skrivning en stark försening av del lagförslag som vi har längtat efter

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

i så många år och som så många framstående riksdagsledamöter har lagt ned ett omfattande arbete på i Nordiska rådet. Det arbelel förs nu ål sidan, och vi får se om vi någon gång i framliden möjligen kan komma tillbaka och göra någonling på della område. Genom ulskollsmajorilelens skrivning har man nu försuttit elt tillfälle att förverkliga ell lagslift-ningsförslag som stora grupper av människor står bakom,

I vår reservalion har vi särskilt understrukit några punkter, vilka i någon mån skiljer sig från propositionens förslag. För det första gäller del datum för ikraftträdandet Med hänsyn lill den myckel långa lid under vilken vi har behandlat den här proposilionen i ulskollel anser vi reservanter det motiverat att föreslå ett ikraftträdande från den I januari 1978,

Vi stryker för del andra under behovel av informalion lill allmänhelen och kräver all de informationsanslag, som juslitiedeparlemenlel har, i del häl" fallet särskilt skall utnyujas lill en kraftfull och omfattande information till alla berörda under den lid som återslår fram lill årsskiftet Vi har också i reservalionen - och där är utskottet enigt - tillgodosett elt önskemål från bankerna när del gäller preskription av sådana fordringar.

Herr talman! Med della ber jag atl få yrka bifall till den reservalion som är fogad lill delta utskottsbetänkande.

Herr SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! I lagulskoilets belänkande nr 24 behandlas den förra regeringens förslag lill ny preskriplionslag,

Ulskolismajoriielen föreslår, som förelrädaren för reservanlerna nyss antydde, all riksdagen skall avslå delta förslag och i stället, som också antyddes, begära förslag till en begränsad reglering avseende konsumentförhållanden. Jag skall något kommentera ulskolieis handläggning .■'v ärendet och huvudskälen lill utskottets ställningstagande,

Ulskolieis slällningstagande kan i förstone te sig litet överraskande med hänsyn lill all proposilionen inle föranlett några motioner. Del är rätt ovanligt all ell utskott avstyrker en proposition ulan alt detta har yrkats i motioner.

Emellertid har det sedan proposilionen hänvisades lill utskottet inkommit flera skrivelser från företagarorganisationer, bankföreningar m, fl,, i vilka riktats grava anmärkningar mol propositionens förslag. Med anledning härav ordnade utskottet en hearing med förelrädare för justitiedepartementet samt myndigheter och organisationer, nämligen konsumentverket, bankinspektionen. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Götabanken, köplagutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, Sveriges grossislförbund, Sveriges mekanförbund, ASEA och Kooperativa förbundet

Vi har respekt för del omfattande förarbete som ulskotlels vice ordförande nyss talade om. Även om del kanske var litet överdrivet atl

säga all flera framstående ledamöter av de nordiska parlamenten skulle Nr 111

ha längiai efter en ny preskriptionslag, har vi ändå respekt för del be- Onsdagen den

lydande arbete som under ett 25-årigl nordiskt lagstiftningsarbete har 20 april 1977

skett Jag kan bl, a, peka på att Nordiska rådet år 1965 utfärdade en ----

rekommendation till de nordiska regeringarna att genomföra en gemen- Preskriptionslag sam lagstiftning om preskription av fordringar. Med hänsyn lill de allvarliga invändningar som vid nyssnämnda hearing riktades mol förslaget från näringslivet, däribland även från Kooperativa förbundet, fann ulskollel del angeläget att från de övriga nordiska länderna inhämta upplysningar och synpunkter på frågan om enhetliga nordiska regler om preskription. Det var en delegation om fem ledamöler som jämte kanslichefen besökte Oslo, Köpenhamn och Helsingfors, Programmet var detsamma på alla tre platserna. Delegationen sammanträffade först med förelrädare för vederbörande justitiedepartement och därefter hölls en hearing med företrädare för resp, lands industri, handel och konsumentintressen.

När utskottet nu kommer till den sluisaisen alt propositionsförslaget icke kan tillstyrkas har del sålunda skett efler en myckel ingående utskottsbehandling.

De här gällande bestämmelserna är, som Lennart Andersson nyss sade, en förordning från 1862, Man kan säga att bestämmelserna under årens lopp har genomgått vissa ändringar, men ändå är de grundläggande principerna oförändrade sedan förordningens tillkomst Preskriptionstiden är tio år. Tiden räknas då från fordringens tillkomst. Därvid saknar förfallodagen betydelse för preskriptionstidens beräkning. För preskriptions-avbrott räcker det enligt denna gällande författning med ett formlöst krav eller en muntlig påminnelse. Efter varie sådant avbrott böriar en ny tioårig preskriptionstid löpa. Vid sidan av de allmänna reglerna om preskription som vi nu behandlar finns det emellertid särskilda regler om preskription av fordringar i olika specialförfaltningar. Dessa regler avviker i flera hänseenden från beslämmelserna i den här övergripande förordningen.

När del gäller våra nordiska grannländer överensstämmer de finska beslämmelserna med de svenska, I såväl Danmark som Island och Norge har man koriare preskriplionslider för vardagslivels fordringar; i Danmark fem år, Island fyra och Norge tre år. Utgångspunkten är dock inte fordringens tillkomst utan förfallodagen. Preskriptionsavbrott kan ske endast antingen genom atl gäldenären erkänner skulden, t, ex, genom att betala amortering eller ränta, eller genom att borgenären inleder rättsligt förfarande. Del förriänar all påpekas atl i begreppet vardagslivels fordringar ingår inle bara konsumentfordringar utan även fordringar mellan näringsidkare och mellan privatpersoner,

I denna proposition föreslås nu en reglering som innebär all samtliga
konsumentfordringar skall preskriberas ire år efter den dag då fordringen
lidigasi kan göras gällande, dvs, i huvudsak tre år efter förfallodagen.
Om det däremot har utfärdats ett löpande skuldebrev är preskriptions- 91

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

liden tio år. När del gäller fordringar mellan näringsidkare och privata fordringar är preskriptionstiden ire år om fordringarna är munlliga och lio år om de är skriftliga. Det är rikligl som Lennart Andersson antydde all det är svårt med olika regler i dessa sammanhang, men del är vad proposilionen innehåller,

Belräffande avbrott i preskription föreslås i propositionen atl de skall kunna ske förutom genom gäldenärens erkännande av skulden endast genom alt borgenären inleder ett rättsligt förfarande. Från preskriptionen undantas vidare helt fordran på medel som inneslår på bank. På denna punkt har reservanlerna gått emot det socialdemokratiska regeringsförslaget, och reservationen innehåller således icke något sådani undantag för bankfordringar.

Som jag tidigare nämnde riktades stark kritik mot förslaget från näringslivets sida. Man vände sig bl, a, mol atl munlliga och skriftliga fordringar i förslaget getts olika långa preskriptionslider. Vidare kritiserades den koriare preskriptionstiden, reglerna för preskriptionsavbroU samt avsaknaden av en yttersta preskriptionstid. Och företagarorganisationerna ansåg atl förslaget sett som en helhet skulle medföra betydande olägenheter för näringslivet.

Som jag förut nämnde intog även Kooperativa förbundet, som får anses representera såväl näringslivs- som konsumentintressen, en avstyrkande slällning lill förslaget Bankföreningarna och bankinspektionen vände sig emot all förslaget inte skulle omfatta bankfordringar. Endast konsumentverket var positivt vid denna vår hearing. Framför allt ansågs del alt förslaget om korl preskriplionsiid i konsumeniförhållanden innebar belydande fördelar för konsumenierna. Och della har utskoltsmajoritelen accepterat på del sättet att vi, som förut är anmält, hemställer om ell kommande förslag i fråga om preskription i konsumentförhållanden.

Utskottets majoritet har således konslaleral all de framförda invändningarna mot förslaget är tungt vägande och inte kan frånkännas betydelse.

1 den socialdemokratiska reservationen har framförts all efiersom nä-ringslivel både i Danmark och i Norge ulan svårigheler kunnat leva med en kortare preskriptionstid borde även del svenska näringslivet kunna göra del. Men när man resonerar så bortser man från det vikliga faklum atl dessa regler är gamla i alla nordiska länder och alt de i princip förblivit oförändrade under större delen av den tid då handeln och industrin utvecklats och expanderat En väsentlig ändring av dessa regler måste därför Iföra med sig ett kraftigt ingrepp i affärsseder, administrativa rutiner m. m. Jag vill också påpeka att vid utskollsdelegalionens besök i Köpenhamn framhöll företrädare för det danska näringslivet atl redan en sänkning av preskriptionstiden från fem till tre år för danskt näringsliv skulle medföra avsevärda problem. För svenskt vidkommande innebär de föreslagna reglerna en väsentligi större omställning än liknande förslag skulle göra i Danmark.

Härtill kommer, vilket närmare kommer atl beröras av senare talare.

atl lagförslaget fåll en utformning som gör det svåriillämpat, framför allt för småföretagare som inte har tillgång lill juridisk expertis och för vilka del alltså finns risk för rätlsföriust

Även när del gäller privatlivets fordringar har utskottet funnit förslaget mindre bra. Alt en borgenär skulle behöva vända sig lill domstol inom en så relativt korl lid som tre år för atl undvika preskription av t ex. ett handlån kan med hänsyn till släkt- och vänskapsförhållanden många gånger komma all te sig allt annat än tilltalande.

I reservationen har gjorts gällande alt nuvarande lagstiftning är föråldrad och i stort behov av modernisering. Jag vill inle bestrida alt lagstiftningen kan behöva moderniseras. Del säger sig självt atl en mer än hundraårig lag kan behöva ändras. Men enbart del förhållandel all lagen är gammal utgör väl inle någol skäl för en genomgripande förändring av gällande syslem? I della fall har någon principiell ändring inte skett under lagens bestånd, vilket tyder på all de nuvarande reglerna fungerai lillfredsslällande. Någon särskild kritik mol beslämmelserna har inte heller framförts vare sig av organisationer eller i massmedia. Detsamma är förhållandet i våra grannländer, något som ulskottsdelegalionen fick bekräftat under den nordiska resan.

Del enda som under de senaste åren framförts, bl. a. i en kvällstidning, är att del har förekommit dubbelkrav, att konsumenler som belalal en fordran ånyo krävts på samma belopp, ibland sedan en ganska lång tid förflutit För att få en uppfallning om hur pass frekvent det kan vara med dubbelkrav har utskottet inhämtat upplysningar därom från konsumentverket Den sammanställning som överlämnats till utskottet ger emellertid inte några belägg för all dubbelkrav skulle utgöra någol större problem och att det därför skulle vara oundgängligen nödvändigl med en sänkning av preskriptionstiden. Utskottet har emellertid konslaleral alt del måsle vara ett allmänt konsumentintresse atl konsumenifordringar avvecklas inom en rimlig lid. Enligt utskottets mening är del därför principiellt motiverat med en förkortning av preskriptionstiden. Vi hemställer all regeringen förelägger riksdagen förslag om särskilda preskriptionsregler senasi i samband med atl förslag till lagstiftning på grundval av konsumentriänstutredningens arbete föreläggs riksdagen. Vad jag nu har sagt innebär självfallet inte att det skulle vara motiverat med nya, generellt gällande preskriptionsregler. Konsumenternas intressen kan tillgodoses genom särskilda regler. Så har t. ex. skett när det gäller kon-sumentköplagen och den nya konsumentkreditlag som nu ligger på riksdagens bord. Frågan är i stället om behovel av enhetliga nordiska regler är så stort all man bör införa en lag som innebär betydande nackdelar när det gäller affärslivets och privatlivels fordringar.

Herr lalman! Erfarenheterna från ulskollsdelegationens resa kan uttryckas så, atl man i samtliga länder gärna ser att det införs enhetliga regler på området under förutsättning atl övriga länder i sin lagstiftning närmar sig det egna landels beslämmelser.

Något större intresse av atl ändra sina egna bestämmelser har inle

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

framkommit i vare sig Danmark eller Finland. Norge kan inte heller länka sig au som en kompromiss acceplera den danska preskriplionsliden på fem år.

En femårig preskriptionstid ansåg man vara en "antikvert" ståndpunkt Del förslag som nu läggs fram i Norge innebär endast en teknisk över-arbelning av gällande rätt Formellt gör man där lill huvudregel vad som redan är praxis.

Från de svenska näringslivsorganisalionernas sida framhålls all man klarar sig bra med de nuvarande reglerna och alt det inte föreligger någol behov av enhetliga nordiska regler.

De av mig redovisade omständigheterna har föranlett utskottets majoritet atl avstyrka den föreslagna nya preskriptionslagen jämte följdändringar i annan lagstiftning. I stället anser vi atl särskilda preskriplionsregler bör utformas för all tillgodose konsumentintressena. Förslag härom bör upprättas av regeringen och föreläggas riksdagen. Vi har ansett all della bör ske senast i samband med atl del framläggs en proposilion på grundval av konsumentriänstutredningens blivande belänkande. Ulskotlels vice ordförande anlade nyss vissa kritiska synpunkter med anledning av den lidsutdräki som della kan föranleda, men mig förefaller del dock rimligt med tanke på del stora utredningsarbete som föregått lagstiftningsförslagel.

Jag skall i varie fall inte just nu la upp några av de synpunkter som herr Andersson i Södertälje anförde med anledning av all lagutskottet under kort tid har avvisat två propositioner. När del gäller propositioner som ligger kvar efter en tidigare regering är ju alternativet alt den nya regeringen återkallar propositionerna. I bägge de fall som logs upp av herr Andersson i Södertälje har vi ansell det riktigare alt låta propositionerna bli föremål för riksdagens behandling, även om det, som i della fall, leder till ett utskoltsförslag om avstyrkande.

Herr lalman! Med stöd av det anförda ber jag atl få yrka bifall lill lagulskoilets hemslällan i betänkandet nr 24.

Fru NILSSON i Sunne (s):

Herr lalman! Det är väl inget Ivivel om att det finns en intressekonfiikl mellan konsumenter och företagare då det gäller frågan omen förkortning av preskriptionstiden. Det är de vanliga enkla konsumenierna som löper den allra slörsla risken all bli ulsalta för dubbelfordringar för sina köp av hushållsarliklar och annan lös egendom eller för ersälining för re-paraiionsarbelen o. d. Det är de vanliga konsumenierna som riskerar all få belala räkningar två gånger, eftersom de som regel inle för ordenlliga räkenskaper och vanligen inle sparar sina betalda räkningar i så lång tid som lio år. De har därför stora svårigheter alt vid eventuella dubbelkrav kunna visa all en förment skuld verkligen är betald. En så lång tid som lio år öppnar därför möjligheter för mindre nogräknade borgenärer all komma med dubbelfordringar.

Alt del verkligen förekommer dubbelfordringar har, som också herr

Svanström nyss sade, konsumentverket verifierat. Även om del angivna antalet fall - någol mer än lio per år - som kommer till konsumenlverkel får anses vara ringa, kan man inle borlse från atl många kan bli orätimäligl krävda men betalar utan all vända sig lill konsumenlverkel. Eftersom de inle kan bevisa all de redan lidigare har belalal den förmenla skulden

- de kanske f ö. också kan vara osäkra på del rälta förhållandel - föredrar
de all belala ulan all krångla. Della förhållande är självfallel otillfreds
ställande.

Vid den lidigare nämnda hearing som utskottet hade i samband med utskottsbehandlingen kunde också konsumentombudsmannen vittna om atl det finns exempel på alt fordringar köps upp i samband med konkurser

- en sak som f ö. också vitsordades av Advokatsamfundets represenlanl
vid samma hearing - och all man därefter sätter i gång en inkasso-
verksamhet Det kan då förekomma all vederbörande kräver en kon
sument efter myckel lång lid från fordringens uppkomst Då del inte
sällan kan antagas atl det uppköpta konkursboet haft bristfällig bokföring,
kan dubbelfordringar bli ganska vanligt förekommande.

Ell annal väseniligt moliv lill en förkortning av preskriptionstiden är dock atl den vanliga konsumenten inte skall behöva spara kvitton i tio år för att vara säker på all inle behöva belala en eventuell dubbelfordran. Har man en treårig preskriptionstid, är del inle oöverkomligt all spara kvitton under preskriptionstiden, varigenom man också får en bällre överblick över sina räkenskaper. Atl spara kvitton och räkningar under lio år torde däremot för de allra fiesta le sig som en alllför sior och betungande apparat

Ulskollel har, som också nämnts under debatten, i samband med behandlingen av delta ärende haft en delegation på studiebesök i de övriga nordiska länderna. Bedömningarna av vad som kom fram vid dessa resor är kanske varierande, men jag vill framhålla all man framför alll i Norge var myckel positiv till en treårig preskriptionstid, efiersom man i praxis lillämpal della förhållande sedan lång lid lillbaka. Som Lennarl Andersson talade om i sill inlägg har del utarbetats en departementspromemoria i delta ärende, och proposilion väntas till stortinget i höst om atl treårig preskriptionstid skall bli huvudregel. Såväl i Danmark som i Finland har förelrädare för resp. justitiedepartement uppgivit all de inte har några principiella invändningar mot förkortade preskriptionstider, även om man bedömer att frågan i och för sig inle har någon större priorilel. Men om frågan blir föremål för lagstiftning i Sverige och Norge, kommer också Danmark och Finland alt aktualisera en liknande lagstiftning.

Det är från konsumenternas synpunkt beklagligt all den borgerliga majoriteten i ulskollel inle velal slälla sig bakom förslaget om en ny preskriplionslag, med kortare preskriptionslider. Därmed spolieras återigen eti förslag från Nordiska rådei au på della område försöka skapa nordisk rällslikhet Om majoritetsförslaget vinner här i kammaren, spolieras också den möjlighet lill förbättrad ställning för enskilda konsumenter gentemot näringsidkare som ett antagande av propositionens för-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

slag skulle innebära.

De som vill verka för ell ökal skydd för konsumenierna gör alliså detta bäst genom alt rösta med den socialdemokratiska reservalionen, som jag härmed också yrkar bifall lill.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr OLLEN (m):

Herr talman! Efter atl ha lyssnat på deballen så här långl ställer man sig naturligtvis frågan: Vilka skäl finns för antagandet av en ny pre-skriplionslagsliftning? Den frågan borde utgöra en naturlig utgångspunkt vid behandlingen av delta ärende. Granskar man de argument som har förls fram av socialdemokraierna finner man i huvudsak fyra.

För del första: Den nuvarande preskriplionslagsliflningen är gammal, den är över 100 år, och behöver därför utbytas mol en nyare lagstiftning.

För det andra: Den nordiska rättslikheten kräver alt Sverige antar preskriplionsregler som slår i överensstämmelse med Nordiska rådels rekommendationer i denna fråga.

För del tredje: 1 Sverige har arbetet med ny preskripiionslagstiftning pågått under en lång följd av år, och del måsle därför nu vara rimligt att verkligen anta ell förslag lill ny preskriplionslag.

Och slutligen för det fjärde: Del finns elt behov utifrån skilda intressen av nya preskriplionslider.

Om man granskar dessa socialdemokratiska argument för en ny preskripiionslagstiftning, vad finner man då? Jo, för del första: Preskriplionslagsliflningen är obestridligen gammal. Men har den därför leti lill några praktiska svårigheler? Tillämpningssvårigheler? Nej, några sådana svårigheler har fakliskl inte försports. Inte heller socialdemokraterna har f ö. hävdat alt den nuvarande preskriptionslagsliftningen skulle vara svårlillämpad eller i del dagliga livet skapa problem. All lagstiftningen är gammal kan, som ulskotlels ordförande lidigare framhållit, därför inte ensamt utgöra skäl för att byta ul den mot nyare. Tvärtom är det så att jusl det förhållandel all den tioåriga preskriptionstiden i Sverige gällt under en myckel lång lid har bidragit och bidrar till all den bestämmelsen är en av de mera välkända civilrällsliga principerna.

För det andra: Det är sant all Nordiska rådet antagit rekommendationer om en gemensam nordisk preskripiionslagstiftning. Men såväl det nordiska som del europeiska samarbetet på detta område har stött på stora svårigheler. Även om vi i Sverige skulle anta förslaget till ny preskriptionslag, skulle någon nordisk rättslikhet därigenom inle uppnås. I förhållande lill de övriga ländernas preskripiionslagstiftning skulle betydande skillnader kvarstå. Från nordisk samarbetssynvinkel förefaller del därför mera rimligt alt inte nu anta ny preskriplionslag utan låta del nordiska samarbetet på della område forlsälla för all om del är möjligt i en framlid leda lill förslag om en verkligt gemensam preskriplions-lagsliflning.

För det tredje: All del svenska lagstiftningsarbetet med en ny preskriplionslag har pågått under en följd av år skulle kunna vara ett argument för antagandet av det föreliggande förslaget. Emellertid kan man starkt ifrågasätta om inte just det lagstiftningsarbete som förevarit på detta område i vårt land inger betänkligheter mot atl anta förslaget. De två förslag till ny preskriplionslagsliftning som hittills remissbehandlats har rönt mycket stark kritik. Propositionen, som ju inte har remissbehandlats, har också den rönt mycket stark krilik. Faklum är all samlliga nya förslag lill preskriptionslagstiftning mött en så stark kritik i förhållande lill de nu gällande reglerna att del finns all anledning att behålla den preskriptionsförordning som vi f n. har.

För det fjärde: Något verkligt behov av i grunden förändrade preskriplionsregler har inle framkommit. Det finns inga praktiska olägenheter alt tala om med den nuvarande tioåriga preskriptionen. Reglerna för preskriptionsavbroU liksom övriga regler fungerar bra. På ett område kan det dock finnas behov av nya regler, nämligen konsumenlområdet. Såsom har framgått av dagens debatt och av utskottsbetänkandet föreslår också utskottsmajoriteten att för konsumenifordringar en kortare preskriptionslid skall införas. Företrädare för konsumentverket har f. ö. förklarat att detta ur verkels synvinkel vore ett godtagbart alternativ.

Utöver de argument för en ny preskriptionslagstiftning som nu har behandlats kan man naturligtvis tänka sig ytterligare ett Del skulle vara alt det förslag som framlagts har så utomordentliga förriänsler och skulle innebära en sådan förbättring av civilrättslagstiftningen i denna del att man hell enkelt inle skulle kunna motstå all anta lagförslaget. Dessvärre förhåller det sig emellertid inte så. Tvärtom har centrala delar i det socialdemokratiska förslaget kritiserats just därför att de kan leda till tolkningssvårigheier och svårigheter i rättstillämpningen. En sådan kritik har riktals mot bl. a. reglerna om utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning, formerna för preskriptionsavbrott och gränsdragningen mellan fordringar som preskriberas efler tre och efter tio år. Dessutom har förslaget all lämna bankfordringar utanför preskriplionslagen mön en sådan kritik atl även socialdemokraterna har sett sig föranlåtna all föreslå en ändring i propositionen.

Belräffande utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning, den dag fordringen tidigast kan göras gällande, kan nämnas att en av landets främsta civilrältsexperier, professor Jan Hellner, vid den hearing utskottet hade ullalade sin tveksamhet beträffande tolkningen av detta stadgande. Naturligtvis inger del starka betänkligheter mot att anta förslaget. Mot den föreslagna utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning kan också riktas den invändningen att del i vissa fall kan dröja mycket länge innan preskriptionstiden inträder. Hit hör de fall då parterna har avtalat om en förfallodag som ligger långl fram i liden. Förslaget i proposilionen har därför föranlett lagrådet att föreslå en absolut yttersta preskriptionslid, ett förslag som dock socialdemokraterna ställt sig kallsinniga inför.

Beträffande formerna för preskriptionsavbrott skall blott sägas, all det

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

7 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

krav som ställs i propositionen på alt borgenär skall väcka talan mol gäldenären kan leda lill stora praktiska svårigheter i umgänget inom affärsvärlden. Man har från näringslivshåll framhållit att del är orimligt atl man skall behöva stämma en kund för att kunna göra gällande sin fordran.

När del slutligen gäller frågan om vilka fordringar som skall preskriberas efler tio och vilka som skall preskriberas efler tre år kan man måhända hävda att de gränsdragningsproblem som har skulle uppkomma skulle kunna ge upphov till både intressanta seminarieövningar i civilrätt för de juriststuderande och kanske också en och annan uppsats i ämnet Samtidigt bör man dock understryka att till någon glädje för dem som skall använda lagstiftningen i sin praktiska verksamhet kan knappast sådana gränsdragningsproblem bli. Vilken rättslig ställning fakturor, orderbekräftelser och andra handlingar har i förhållande till sådana regler kan vara svårt för den enskilde alt känna lill. Såväl för enskilda personer som för näringsidkare som inte har direkt tillgång lill juridisk expertis skulle elt anlagande av preskriplionslagförslaget kunna leda lill direkta rättsförluster i denna del.

Sammanlaget kan man alltså konstatera att de av socialdemokraterna åberopade argumenten för antagandet av en ny preskriplionslag inte kan anses bärkraftiga och att dessutom det förslag som lagts fram är behäftat med så många diskutabla juridiska konstruktioner och sannolikt skulle komma all leda lill så betydande tolkningssvårigheier och svårigheler. i rättstillämpningen alt del knappast kan finnas några rimliga anledningar all anta förslaget

Herr talman! Utöver vad som nu sagts kan tilläggas följande. Debatten i denna fråga handlar egentligen inte enbart om huruvida en ny preskriptionslag skall antas eller inle. Den handlar också om vad som skall krävas för all förändringar skall göras i civilrältslig lagstiftning, eller för den delen i annan lagstiftning som berör ett stort antal människor. Under senare år har stark krilik riktats mot lagstiftningsarbetet i vårl land. Del har hävdats atl för många lagar har producerats, all lagslift-ningen varil behäftad med brister i olika avseenden och all lagstiftaren genomgående inle har givit sig tid alt genomarbeta nya lagar. Den här kritiken har inle förls fram från någol enstaka håll utan från många som är verksamma med praktisk rällslillämpning. Del finns därför all anledning all la kriiiken på allvar. En framstående jurislprofessor har uttryckt kritiken på följande säll: "Klagomål över den ökade massan av författningar liksom över hastigt och ofullständigt utarbetade lagtexter och över knapphändiga motiv i de s. k. departementspromemoriorna är emellertid moment som återkommer så ofta i denna deball all man vågar nämna dem ulan all göra sig skyldig lill ovederhäftighet"

Också moderata samlingspartiet har i riksdagen vid otaliga tillfällen påtalat riskerna med en lagstiftning som är hafsig och framforcerad. 1 det här fallet kan man alltså konstatera att den socialdemokratiska minoriteten, som tidigare i regeringsställning har haft del yttersta ansvaret

för lagstiftningsarbetet, kräver alt riksdagen skall anta en ny lag som del inte finns något praktiskt behov av och som har åtskilliga här i debatten och i utskottels betänkande påtalade brister.

Om den allvariigt menade strävan med lagstiftningsarbetet skall vara all undan för undan reformera de delar av lagsliflningen som inte längre svarar mol dagens behov och ersälla dem med en funklionsduglig lag-slifining men i övrigl inle försvåra räilslillämpningen genom all ständigt införa nya regler, om strävan skall vara alt skapa så goda förutsättningar som möjligt för att enskilda medborgare själva skall kunna känna till gällande räiisregler, ja, då är del inle svårt att yrka avslag på den socialdemokratiska propositionen och bifall till utskottets hemställan i dess helhet.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

1 detta anförande instämde fru Lindquist (m) och fru Håkansson (fp).

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Herr Ollen har inte varit i riksdagen särskilt länge och är också en av kammarens allra yngsta ledamöter, men redan instämmer han i den kör som vi har hört så många gånger tidigare: Det produceras för många nya lagar i Sveriges riksdag, den tidigare socialdemokratiska regeringen har alltid lagt fram dåligt skrivna lagförslag osv.

Herr Ollen ulnyUjar sina juridiska kunskaper till att raljera över propositionen, talar med litet förakt i tonen om seminarieövningar och frågar vad man lämpligast skulle kunna använda det här lagförslaget lill. Del skulle ha varit mera konstruktivt, om herr Ollen velat begagna sina kunskaper till all tala om, hur man på ett bällre sätt skulle kunna formulera de punkter som han kritiserar i propositionen.

Vidare säger herr Ollen atl om vi nu skulle bifalla propositionen skulle del ändå inte bli någon nordisk rättslikhet Nej, det blir det naturiigtvis inte på en gång, men jag har hävdat och hävdar fortfarande att bifaller vi propositionen tar vi ett stort steg i riklning mot en nordisk rättslikhet. Del är ett faklum alt Norge i dag i verkligheten har en treårig preskriptionstid och Danmark en femärtg. Enligt herr Ollen skall Sverige t v. behålla en tioårig preskriptionstid. En sådan attityd är inte ägnad att underiälla arbelel på all nå fram lill en nordisk rällslikhet.

Herr OLLEN (m):

Herr talman! Herr Andersson i Södertälje nämnde förut att lagutskottels majoritet också vid ell tidigare tillfälle har avstyrkt en socialdemokratisk proposition. Det är naturiigtvis ingen slump alt den propositionen i likhet med den här har avstyrkts, utan det sammanhänger med alt den borgerliga majoriteten har velat markera alt det är betydelsefullt all lagstiftningen blir så klar och redig som möjligt och att man inte i onödan och i hafsiga former framforcerar ny lagstiftning. Som herr Andersson i Södertälje påpekar-jag framhöll det också tidigare - har mycket stark kritik riktats mot det lagstiftningsarbete vi har haft

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Preskriptionslag

100

i vårt land under senare år. Det innebär inte att alla socialdemokratiska lagförslag skulle vara dåliga, men tillräckligt många har varit det för atl det skall finnas anledning alt avslå en och annan socialdemokratisk proposition i den här riktningen.

När det sedan gäller frågorna om nordisk rättslikhet och om vad man skall göra med preskriptionsreglerna i framtiden vill jag till en börian understryka att även om vi hade antagit det här förslaget, hade vi haft en mängd olika preskriplionsregler på olika områden. Vi hade alltså inte haft någon enhetlig preskriptionslagstiftning.

Ett arbete i riktning mot atl få en sådan enhetlig preskriptionslagstiftning skulle jag inte för min del motsätta mig eller avvisa. Del är väl möjligt att just avslaget på den här propositionen kan vara en start för elt sådani nytt arbete. Det faller ju mycket väl samman med utskottets krav på kortare preskriptionstid i konsumentförhållanden.

I övrigt noterar jag när det gäller det nordiska samarbetet på det här området att vi inte rimligen skulle ha kunnat få en gemensam nordisk lagstiftning, även om vi hade antagit detta förslag. Men genom att avslå det öppnar vi ju även på det området möjligheteratt i framtiden måhända skapa just den gemensamma preskriptionslagstiftning som vi naturiigtvis i och för sig skulle hälsa med tillfredsställelse.

Herr ANDERSSON i Södertälje (s):

Herr talman! Herr Ollén talar om någon gång i framtiden, och sedan inför han reservationen "måhända". Det visar ju hur osäker han ändå är om hur man i framtiden skall lyckas klara detta.

I mitt huvudanförande talade jag om alt den borgeriiga majoriteten i utskottet lidigare har avvisat en proposition om konkurslagsliftningen och i dag avvisar della förslag. Del skall vägas mot de fördelar som hade följt med att kunna genomföra dessa två lagsförslag vid de tidpunkter som den socialdemokratiska regeringen har föreslagit. I stället skall vi nu vänta på att i en oviss framtid herr Ollén och andra kan komma med några lagförslag, för att se vilka lösningar det innebär.

Herr OLLÉN (m):

Herr talman! Vi skall väl nu inle återuppta en deball om konkurrenslagförslaget. Jag vill bara säga atl det var ett utomordentligt exempel på en lagstiftning som var framforcerad och onödig i det läget.

När det sedan gäller vad som skall komma i framliden på detta område kan jag naturiigtvis inte med bestämdhet säga någonting om när man exempelvis i Norden skulle kunna få en gemensam lagstiftning. Det får ju framliden utvisa. På den punkten vore det orimligt av mig att lova någol.

En sak kan jag däremot säga med bestämdhet, och det är atl loge man detta förslag i dag, så skulle man ha skapat regler som i många avseenden innebär olägenheter- och dessutom inte ha fått någon nordisk rättslikhet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Andersson i Södertälje m. fl., och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Södertälje begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

Den som vill alt kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkandet nr 24 röstar ja, den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Andersson i Sö-' dertälje m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöler ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Södertälje begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 140

Avstår - 1

§ 15 Föredrogs kulturutskottets betänkande 1976/77:36 med anledning av proposilionen 1976/77:100 såviti gäller anslag lill filmstöd jämte motioner.

Punkten I

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2 Filmstöd

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 12 (ulbildningsdepariementel) under punkten B 19 (s. 64-68) föreslagil riksdagen dels att godkänna att skyldigheten för Stiftelsen Svenska filminstitutet all lämna bidrag lill driftkostnaderna för dramatiska institutet upphörde ft. o. m. budgelårel 1977/78, dels att till Filmstöd för budgelårel 1977/78 anvisa ett reservationsanslag av 8 102 000 kr.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:481 av fru Theorin (s) och herr Björk i Gävle (c), vari yrkats atl riksdagen hos regeringen begärde att hela ansvaret för barnfilmfrågorna lades på barnfilmrådet, samt

1976/77:1134 av herr Palm m.fl. (s).

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen godkände att skyldigheten för Stiftelsen Svenska filminstitutet atl lämna bidrag till driftkostnaderna för dramatiska institutet upphörde fr. o. m. budgetåret 1977/78,

101

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

2. all riksdagen till Filmstöd för budgetåret 1977/78 anvisade ett reservationsanslag av 8 102 000 kr.,

3. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:481,

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1134.

Reservalion hade avgivits av herrar Andersson i Lycksele, Leander och Green, fru Johansson i Uddevalla samt herrar Sörenson, Alsén och Bladh (samlliga s) som ansett alt utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av moiionen 1976/77:481 som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanlerna anfört om barnfilmområdel och om behovet av en parlamentarisk utredning om den statliga film-politiken i dess helhet

Vid denna punkt hade avgivils elt särskilt yttrande av fru Diesen (m) och herr Ahlmark i Uppsala (m).

102

Herr GREEN (s):

Herr lalman! Kulturpolitik bör, som jag ser del, ha två syften. Dels skall kulturpolitik skapa förutsättningar för delaktighet och valfrihet i kulturlivet i ett brett prespektiv för alla medborgare och inte bara för en relativt begränsad, privilegierad grupp, dels skall kulturpolitik ingå i och inte avgränsas från andra delar av vårt samhällsliv.

Den nya kulturpolitiken vill klargöra att del föreligger ett direkt samband mellan kulturpolitik och politiska värderingar och samhällets ekonomiska och sociala struktur. Detta innebär all kulturpolitik under gynnsamma betingelser kan medverka till atl människor ifrågasätler det vedertagna och kritiserar och angriper fördomar. Kulturpolitik kan stimulera till debatt och i bästa fall visa på nya möjligheter för mänsklig samlevnad och utveckling.

Och jag ser i filmen ett ypperiigt instrument i vårt arbete mot de här högt uppställda målen. Filmen, och då kanske främst barnfilmen, utgör ett viktigt område inom det samlade kulturuibudet av flera skäl. Jag vill nämna tre.

För del första: Filmen har en stor publik i jämförelse med övrig verksamhet inom det traditionella kulturområdet

För del andra innebär kontakten med filmen för många människor det första och kanske också del enda mötet med kulturliv i en något snäv bemärkelse. Lägger vi därtill att filmpubliken i mycket hög grad domineras av barn och unga människor blir vårl ansvar inte mindre.

För det tredje: Filmen är den konstart, fortfarande i traditionell mening, som är minst belastad av etiketten finkullur. Man går på bio oavsett var man befinner sig på den sociala och ekonomiska rangskalan.

I filmulredningens betänkande och i 1975 års kulturproposition underströks med krafl filmens betydelse som kullurpolitiskt instrument I konsekvens härmed föreslogs också ökade statliga insatser på filmområdet - insatser som skulle ses som komplement lill gällande filmavial.

vilket löper fram till 1983 och i vilket Filminstitutet i dag spelar en huvudroll. Vari Filminslilulels uppgifter beslår framgår klarl av del betänkande vi nu behandlar.

Dåvarande statsrådet lade särskild vikt vid en förstärkning av insatserna på barnfilmområdet, vilket resulterade i atl barnfilmrådet tillsattes i juli 1975. Rådet skulle fungera som ell övergripande centralt organ på hela barnfilmområdet och vara sammansatt av människor med erfarenhet från barn- och ungdomsverksamhet, från filmarbete och från kommunal verksamhet. Rådet skulle ses som det statliga organet för barnfilmfrågor och stödja lokala initiativ och samla och föra vidare kunnande.

Barnfilmrådet, som från början provisoriskt knöts lill Svenska filminstitutet i avvaktan på departementets barnkulturgrupps arbete, har bl. a. påböriai den av den dåvarande regeringen ålagda försöksverksamheten tillsammmans med kommuner och organisationer- en verksamhet som vi måsle betrakta som synnerligen angelägen, bl. a. därför all barnfilmen inle ingår i gällande filmavial.

Nåväl, del visade sig all kopplingen lill Filminsiilulet inte fungerade tillfredsställande, varför departementschefen ett år senare, dvs. i juli 1976, överförde barnfilmrådet till statens ungdomsråd. I vår reservation förutsätts att departementet ägnar barnfilmrådel ingående uppmärksamhet och all regeringen återkommer till riksdagen med förslag i frågan. En självklar utgångspunkt måste då vara att rådet ges möjligheter att fungera i enlighet med vad riksdagen tidigare har uttalat, alltså i kulturpropositionen 1975:20.

Vid behandlingen av frågan om filmstöd kunde utskottet konstatera atl det utöver barnfilmen också förelåg andra problem inom filmområdel, t ex. de fria filmarnas siiualion.

Olillfredssiällande är också all de filmpoliliska frågorna, beroende på filmavlalel, inte blir föremål för någon genomgripande bedömning i samband med den nyligen genomförda reformeringen inom kulturområdet. Statens kulturråd anser det också vara en brist atl den här viktiga seklorn inom kullurområdel ligger hell utanför rådets verksamhetsområde.

Det finns alltså, herr talman, starka skäl som talar för en översyn av filmavialet, som om det inle förnyas måsle sägas upp redan 1981. Och efiersom vi reservanter betraktar filmpolitiken som synnerligen angelägen anser vi att översynen bör ske genom en parlamentarisk utredning, vilket också riksdagen bör ge regeringen till känna.

Med del anförda, herr talman, yrkar jag bifall lill reservalionen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

Herr SUNDMAN (c):

Herr lalman! Utskoltsskrivningen kring anslagsposten Filmstöd är korl, bara två sidor. Del beror ingalunda på bristande intresse från utskottets sida. Tvärtom har ledamöterna alltid ägnat filmfrågorna slor uppmärksamhet och verkligen lagt ned tid på att sälla sig in i frågeställningarna.

Till betänkandet är fogad en reservation av socialdemokraterna. Reservationen till trots råder det egentligen stor enighet inom ulskollel.

103

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

104

När meningarna går isär rör det sig bara om nyanser. Jag vill gärna passa på tillfället att säga all jag helt kan instämma i det herr Green sade inledningsvis.

Vad gäller barnfilmområdet finner utskottet i sin helhet del beklagligt att de statliga insatserna i dag är splittrade på å ena sidan Filminstitutet och å andra sidan barnfilmrådet. I år utgår 920 000 kr. för ändamålet, och drygt hälften går till barnfilmrådet via statens ungdomsråd och knappt hälften lill Filminstitutet.

Den här splittringen är inte tillfredsställande, som också herr Green framhöll. Den s. k. barnkullurgruppens arbete skall enligt uppgifter avslutas längre fram i vår. Del är ulskollsledamölernas förhoppning att man då skall få underlag för en samordning av de statliga insatserna på just barnfilmområdel. Utskottsmajoriteten förutsätter att departementet ägnar frågan "ingående uppmärksamhet och lar de initiativ som erfordras". Reservanterna förutsätter alt departementet ägnar frågan "ingående uppmärksamhet och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag". Man behöver möjligen ett förstoringsglas för all se skillnaden i de två formuleringarna.

I reservationen finns emellertid ett andra avsnitt. I det uttalar reservanterna att det behövs en ny parlamentarisk utredning om den statliga filmpolitiken i dess helhet.

Delta önskemål bygger inle på något motionsyrkande. Det förhåller sig så all utskottet under sin behandling av avsnittet Filmstöd i budgetpropositionen uppmärksammade att det finns en hel del problem förknippade med den svenska filmpolitiken. Ja, del var ingen ny upptäckt. Som jag påpekade inledningsvis har utskottet alltid ägnat filmfrågorna stor uppmärksamhet och stort intresse.

Jag vill här gärna göra ett påpekande. Tillkomsten av 1963 års avtal mellan slaten och filmbranschen och den i samband därmed grundade stiftelsen Svenska filminstitutet har varit av mycket stor betydelse i svensk kulturpolitik. Den produktion av seriös spelfilm som ägt rum i Sverige sedan dess hade inte varil möjlig utan denna filmreform. Svensk film har fått och behållit elt gott internationellt anseende. Den svenska filmpolitiken har väckt uppmärksamhet i många andra länder - ungefär på samma säll som vårl system med biblioieksersältning till författarna. På båda dessa områden har Sverige varit någol av elt föregångsland.

1963 års filmavtal tvingades ytterst fram av den kris filmproduktionen hamnade i vid televisionens genombrott Det är därför av desto större värde att vi numera har också elt avtal mellan Sveriges Radio och Filminstitutet som möjliggör yllerligare produktion av kvalilelsfilm i icke ringa omfattning. Det nu gällande avtalet mellan Filminstitutet och Sveriges Radio gäller to. m. halvårsskiftet 1980, och det har stor kultur-politisk betydelse.

Del är närmast en självklarhet alt sådana filmpolitiska ålgärder som det här är fråga om också får en del icke önskade eller icke förutsedda bieffekter.

Ulskollel liksom reservanlerna pekar på några av dem i sina skrivningar. De s, k, fria filmarna har kommit i ett mellanläge och har svårt att finna uppdragsgivare. De filmpolitiska frågorna har hamnat vid sidan om 1970-lalels mera allmänna kullurpolitiska ställningstaganden och reformer. Det var naturligt alt Filminstitutet under 1960-lalel fick myckel vittomfattande arbetsuppgifter. De har därefter vuxit undan för undan. Men i dag framstår del som tveksamt om landets största filmproducent också skall ha betydelse vid fördelningen av bidrag till andra producenter och dessutom vara huvudman för dokumentation, arkivering och informalion etc. inom sill verksamhetsområde. Det kan verkligen diskuleras om det en gång oundgängliga Filminstitutet i dag inte fått en alllför dominerande roll inom det svenska filmområdet.

Avtalet mellan staten och filmbranschen går, som herr Green påpekade, ut år 1983 och skall sägas upp senasi 1981 om det inte skall löpa vidare. Utskottets socialdemokrater är av den uppfattningen all vi redan nu av regeringen bör beställa en parlamentariskt sammansatt ny filmutredning.

Utskottets majoritet har i stort sett samma syn på den akluella si-lualionen, men vi vill inle beställa en ny filmulredning. Den tidigare genomförda ulredningen ligger inle så långl lillbaka i liden. Dess belänkande är ännu inte täckt av mögel. Där finns myckel av faktiska uppgifter och karlläggningar som fortfarande har relevans. Vad som har hänl under den lid filmavlalel och Filminstitutet har exisleral är väl dokumenleral, och en slor fond av erfarenheler ligger tillgänglig för nya överväganden och nya ställningslaganden.

Vi menar därmed alt det inte alls är klart all vi behöver en ny parlamentarisk utredning. Del kan räcka med en enklare och snabbare genomförd översyn. Och vi menar all det ankommer på regeringen att ta slällning i den saken.

Också i denna fråga rör del sig om en myckel ringa skillnad mellan reservanternas och ulskollsmajoritetens värderingar och önskemål. An-lingen riksdagen följer utskoltsmajorilelens eller reservanternas förslag innebär del att riksdagen uttalar sig för behovet av en översyn, granskning och utvärdering av den svenska filmpoliliken. Enligt min mening är della elt viktigt kullurpolitiskt beslut.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets hemslällan.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

Herr GREEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Skillnaden mellan majorileisskrivningen och reservationen är alt den borgerliga majoriteten vill frånta riksdagen ett direkt infiytande och också ett direkt avgörande över vilken form en sådan översyn skulle ha. Jag kan inte betrakta det som enbart en nyansskillnad. Dessutom skulle, herr Sundman, en översyn tidsmässigt ligga räll lill nu med lanke på en eventuell uppsägning av filmavlalel 1981, då riksdagen kanske ivingas falla elt beslut redan 1980. Jag kan alltså inle se att skillnaden enbart beslår av nyanser.

105

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

Herr SUNDMAN (c) korl genmäle:

Herr talman! Vad gäller lidsfaktorn är herr Green och jag hell överens. Jag bedömer skillnaden i vår syn på en ulredning som en fråga om nyanser. Herr Green delar inte den uppfattningen. Jag vidhåller, herr lalman, att del är en fråga om nyanser.

106

Herr PALM (s):

Herr lalman! Statsminister Fälldin förklarade i ett tal den 26 november förra årel att "den nya regeringen kommer atl verka för en successiv ökning av de ekonomiska resurserna i kullurlivet". Den deklarationen har inle följts av så särdeles imponerande insatser - i varie fall inte på filmens område. Vi väntar fortfarande på alt även dessa löften skall infrias.

I motionen 1976/77:1134 har några av oss socialdemokrater begärl alt det görs en uppräkning av anslagen lill Svenska filminsiilulet dels för all på ett tillfredsställande sätt upprätthålla samarbetet om filmproduktion med Sveriges Radio, dels för alt möjliggöra alt äldre svensk film skall kunna bevaras för framliden. Nu begärs i den socialdemokratiska reservationen all en ny filmulredning skall lillsällas. Det är en lanke som jag ansluter mig till.

Jag har lyssnat med stort intresse på meningsutbytet mellan herr Sundman och herr Green. Jag håller med min partivän herr Green när han säger atl del handlar om stora kullurpolitiska frågor, och jag ställer mig myckel skeptisk lill herr Sundmans lanke på ett slags enklare översyn i största allmänhet. Det är av stort intresse för oss parlamentariker atl vi, med de erfarenheter vi har gjorl på della område, får insyn i vad som sker. Jag vill emellertid understryka alt om regeringen vill driva en kraftfull filmpolilik finns det f. n. en hel del malerial på bordet. Det är rikligt som har sagts all en filmutredning avslutades 1973. Ur den skulle man kunna plocka bilar samtidigt som det bedrivs utredningsarbete på någol längre sikt. Det är ytterst en fråga om politisk vilja. Det vore en olycka om man skulle ta en ny ulredning som intäkt för atl fördröja reformarbetet på filmens område. Det är väl ingen av oss som vill ha en sådan utveckling.

Del väsentligaste är all det kulturella reformarbete som inleddes av den socialdemokratiska regeringen inte avstannar.

Vi som satt i sex år med arbetet i filmutredningen var hell överens om att den svenska filmproduktionen måste stimuleras för all garantera ett så mångsidigt utbud som möjligt. Visst låg tanken på en socialisering av hela eller delar av branschen mycket nära, men del gick vi inte in på - vi sökte andra lösningar.

Del talades om kris. Del var inte varvskris, det var inte stålkris och del var inte lekokris - den gången talade branschens företrädare om filmkrisen, bl. a. som en följd av konkurrensen från TV.

Filmutredningen hade som en av sina huvudsakliga ambitioner atl motverka en monopolistisk utveckling och garantera ett mångsidigt ut-

bud. Mol den bakgrunden föreslog vi olika ålgärder, men när filmutredningens slutbetänkande låg i korrektur stod Dagens Nyheters företagsledning i draperierna och väntade. Man anade en ljusnande framtid, och Dagens Nyheter köpte Svensk Filmindustri. Del är svårt au länka sig att drivkraften för den ekonomiska ledningen för Dagens Nyheter var att främja konkurrensen och ell mångsidigare kullurutbud. Säkert hade man hell andra skäl, och alll detta skedde utan alt ulredningen varit underrättad om dessa planer. Men så här fungerar nu kullurkom-mersialismen, och så här kan det gå när man gör affärer i kultur.

Tyvärr hann inle den socialdemokratiska regeringen förverkliga så mycket av utredningens olika förslag, men jag vill rikta uppmärksamheten på en mycket viktig ålgärd som genomfördes på socialdemokratiskt initiativ. Del gäller avtalet mellan Svenska filminslitutel och Sveriges Radio, som det här erinrats om tidigare. Detta kom på ett radikalt sätt atl förändra klimatet för den svenska filmbranschen. Delta är någol betydligt positivare ur filmens synpunkt än de privatkapitalistiska monopolsträvanden som praktiseras av del nyss nämnda slorförelaget

Förslagei om ell samarbele mellan Svenska filminslitutel och Sveriges Radio var en av de mest betydelsefulla frågor som fördes fram av utredningen.

Man frågar sig i della läge: Vad gör nu den borgerliga regeringen? Jo, den fryser anslagen lill Filminslitutel. Den minskar möjligheterna att ta vara på gammal film som snabbt riskerar atl förstöras. Den vill all vi skall förlila oss på osäkra lotterimedel för alt finansiera den här verksamhelen. Delta stämmer ganska illa med statsminister Fälldins uttalande i det föredrag i höstas som jag hänvisat till.

Utöver det förslag jag redan nämnt vill jag påminna om ytteriigare några uppslag som fördes fram av filmulredningen för all förbättra förhållandena på detta område.

Vi föreslog bl. a. inrättande av samhällsstödda biografer för visning av kvalilelsfilm. Tanken på lokala programråd lanserades.

På barnfilmområdel föreslogs att statliga produktionslån skulle utgå under tre år. Ulredningen föreslog statliga lån för dubbning av importerad film. Vidare föreslog vi statliga intäklsgaranlier under fem år för mali-névisningar. Dessutom föreslogs en vidgad verksamhet för granskning av barnfilm saml ökad informalion om barnfilm.

Vi begärde ökade insatser för att förbättra undervisningen om film och TV i såväl grundskolan och gymnasieskolan som folkbildningsverksamheten, där utbildningen på delta område skulle förbättras.

Filmarkivens problem skulle utredas och anslag till filmvetenskap beviljas.

För atl möjliggöra en ökad produktion av kortfilm skulle statsbidrag beviljas under fem år. Förslag om upprättande av regionala filmverkstäder på sju platser i landet framfördes. Detta förslag framfördes i avsikten alt filmen förhoppningsvis skulle kunna tillföras nya talanger. Filmverk-städerna skulle drivas i samarbele med Sveriges Radio.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

107

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

108

Talfilmen skulle uppmärksammas bl. a. genom att en särskild filmkopiebank upprättades.

Biografverksamhelen skulle förankras i kommunernas kullurliv. Frakl-stöd skulle ulgå för värdefull film.

Vi föreslog elt successivt stöd lill Filminslilulel för atl institutet skulle kunna fullfölja och bygga ul sin verksamhet för filmlivet. Denna uppfattning delar jag alUjämt fullt ut med hänsyn lill den utveckling som sker inom den kommersiella kultursektorn.

Jag har redan erinrat om att ulredningen förde fram frågan om samarbele mellan Sveriges Radio och Filminstitutet för all främja en ökad svensk filmproduktion. På della område föreslog utredningen dessutom bl. a. all Sveriges Radio bör lägga ul besiällningar hos svenska film-producenler för en ökad sändningslid av minsl 100 limmar.

Alla dessa förslag ger elt gott underlag för en praktisk politik på filmens område. Men, herr lalman, jag finner i likhet med de socialdemokratiska reservanterna i kulturutskottet att det kan vara motiverat atl den statliga filmpolitiken och erfarenheterna av olika insatser på nytt blir föremål för analys och ulredning. Några skäl kan nämnas:

Sedan filmutredningen lämnade sina första delbelänkanden har nya grepp tagits bl. a. genom tillkomsten av s. k. kvalitetsbiografer. Ett sam-arbetsavlal mellan Sveriges Radio och Svenska filminstitutet har upprättats och tillämpats. Erfarenheterna av dessa insatser borde utvärderas.

Del pågår alltid diskussion om huruvida filmutbudel har förbällrats. En förbättring av filmproduktion och distribution var ju en gång motivet för atl vuxencensuren för biograffilm skulle avskaffas.

Filmcensurutredningens betänkande har nu legat i tio år i kanslihuset För några år sedan begärdes upprepade gånger av den dåvarande borgeriiga oppositionen att filmcensuren skulle avskaffas. I dag har vi en folkpar-listisk utbildningsminister, som - mot många av sina uppdragsgivares förväntningar - inte aktualiserat denna fråga. Jag förslår både de nuvarande och de lidigare problemen så länge filmutbudel ser ul som del gör.

Kräver vi filmcensurens avskaffande måsle vi vara beredda all betala ell pris för det. Enligt min mening krävs därför betydligt kraftfullare insatser från samhällets sida på filmens område innan man bör vidta en sådan åtgärd. Här vågar jag påslå alt jag lalar mot bakgrunden av många års erfarenheter.

De föreslagna åtgärderna beträffande filmundervisningen i skolorna tycks hittills inte ha givit så stora resultat Den intressanta frågan hur filmutbudel marknadsförs har inle heller blivit föremål för någon analys. Filmens påverkan på sin publik är också en myckel angelägen fråga.

Tanken på all skapa filmverkstäder på sju platser i Sverige - för atl stimulera produktionen av god kortfilm - har hittills endast resulterat i tillkomsten av en s. k. work-shop. Möjligheterna atl starta sådana filmverksläder har nu ökal starkt sedan Sveriges Radios regionalradio blivit verklighet.

Lägger man härtill all filmavlalel löper ul 1983, talar även detta för atl en ny filmulredning fick analysera dessa frågor. Mol denna bakgrund blir del möjligt att la slällning lill frågan om vi skall fortsätta på den hittillsvarande vägen, som i många avseenden varit banbrytande och tilldragit sig stort intresse även utanför vårt lands gränser. Jag uppskattar herr Sundmans positiva uttalande om Filminstitutets stora roll för denna kultursektor.

Herr talman! Socialdemokratin varnar ständigt för de faror som följer med kullurlivets kommersialisering. Vi har gjort del i vårl eget land och vi har gjort det på del nordiska planet Atl kartlägga dessa frågor är en stor uppgift. Därför har man vall alt angripa dessa frågor inom olika delområden. Filmen är ell sådant område.

Enligt min mening bör en sådan utredning, om den kommer till stånd, i sitt arbete knyta an till vad den tidigare filmulredningen framhöll i avsnittet Filmen och samhället. Jag citerar:

"Samhällels stöd till filmen fördelas med selektiva metoder, efter redovisade principer, med syfte all slimulera lill en mångfald konstnärliga och ekonomiska insatser och nyskapande på. filmens område. 70-lalets filmpolitik knyts först och främst lill filmen som en del av kulturområdet, inte den kommersiella filmbranschen eller en viss branschstruktur."

Även om jag inte är hell nöjd med behandlingen av min och mina partivänners motion, har jag i delta sammanhang, herr lalman, inget annal yrkande än det som anges i den socialdemokratiska reservalionen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Filmstöd

Herr SUNDMAN (c):

Herr talman! För säkerhets skull vill jag bara betona atl jag inte sade alt det var erforderiigl med en enkel översyn. Jag framhöll alt del kunde räcka med en enklare och snabbare genomförd översyn och alt det ankommer på regeringen att göra den avvägningen.

Sedan vill jag lacka herr Palm. Jag vet sedan gammall alt vi har myckel sammanfallande synpunkter på filmpolitiska frågor. Jag vill tacka honom för den kalalog över goda förslag från den gamla filmutredningen som han presenterade här. Men, herr Palm, jag lycker att del är väl myckel begärl att den nya regeringen redan i sin första budgetproposition skall genomföra alla de filmreformer som socialdemokraterna försummat att genomföra under en följd av år.

Herr PALM (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater har inle försummat någonting, herr Sundman, men vi fick tyvärr inle tid på oss alt fullfölja jobbet. Vi var i gång på det här området, och vad jag ville säga med mitt lilla anförande var att jag hoppas all man fortsätter de initiativ som den socialdemokratiska regeringen böriade med.

När det talas om utredning eller inte utredning så vill jag erinra om att de stora problem vi mötte på pressens område föranledde tre rejäla parlamenlariska ulredningar innan vi någorlunda fann formen för del

109

framtida presstödet

Del är rikligt som herr Sundman säger, att han och jag i långa stycken är överens i våra bedömningar. Men jag är inte alls säker på all dessa bedömningar delas av de övriga poliliska grupperingarna och intressena

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bidrag till regionala som finns inom herr Sundmans politiska revir. museer

Överiäggningen var härmed slutad

Mom. I och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom, 3

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemställan, dels reservationen av herr Andersson i Lycksele m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Green begärt volering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller kullurulskollets hemställan i betänkandet nr 36 punkten 2 mom, 3 rösiar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Andersson i Lycksele m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Green begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat Denna omröstning gav följande resultat

Ja - 161

Nej - 136

Avslår - 1

Mom, 4

Utskottets hemslällan bifölls.

Herr förste vice talmannen tillkännagav au anslag ulfärdals om sammanträdels fortsättande kl, 19,30,

§ 16 Föredrogs kullurulskollets betänkande 1976/77:37 med anledning av propositionen 1976/77:100 såvitt gäller anslag till regionala museer m, m. jämte motioner.

110

Punkten 1

Bidrag till regionala museer

Fröken ELIASSON (c):

Herr talman! Efter alla år som frågan om statsbidraget til

länsmuseiverksamheien stötts och blötts är del glädjande atl riksdagen i dag om några minuter kommer atl fatta beslut om atl införa ett nytt siaisbidragssysiem. Del sialliga slöd som funnits hiitills har varit avsett för avlöningar inom landsanlikvarieorganisalionen, och del är en ordning som i synnerhet efter omorganisationen av den regionala kullurminnes-vården inle längre är ändamålsenlig, Någol museistöd har det egentligen inle varit.

Det stöd lill regional museiverksamhet som nu införs fr. o. m. det kommande budgetåret bör ses som ett betydelsefullt led i en kulturpolitik inriktad på det decentraliseringsmål riksdagen lade fast i beslutet för några år sedan om den framtida kulturpolitiken. Från centerns sida ser vi det som angelägel att ge den kvalificerade och goda museiverksamhet som bedrivs på många håll i landet möjligheter alt utvecklas, och vi har aktivt drivit på i riksdagsarbetet för att åstadkomma ett statligt stöd lill denna verksamhet. De tunga centrala riksinstitutionerna här i Stockholm är långt ifrån alltid den givna utgångspunkten när del gäller att på bästa sätt dokumentera människors livsmiljöer och aktivt följa skeendet i vårl kulturliv och samhällsliv. Det växande intresset för närmiljö och för sammanhang och kullurliv i del lokala och regionala perspektivet bör tas till vara också på museiområdet. Den länsmuseala verksamheten kan och bör här spela en viktig roll.

Del nya regionala museistödel skall enligt min mening ses som elt instrument för decentralisering i två väsentliga avseenden. För det första är det fråga om att medvetet stödja uppbyggnaden av museiresurser ute i landet på regional nivå och med ett regionalt ansvarstagande. För det andra innebär de växande krav som ställs på länsmuseerna, inte minst inom kulturminnesvården, alt ambilionsnivån måsle sättas högt när del gäller att täcka in hela länen i verksamhelen och nå ut lill och samarbeta med de enskilda kommunerna, hembygdsrörelsen, andra organisationer och den breda allmänhelen. Länsmuseerna måste känna som sin uppgift att vara museer för hela länen, inte bara för värdkommunen och dess omgivningar.

Att del tagit lid atl komma fram till en lösning i slatsbidragsfrågan hänger samman med atl de första förslagen som presenterades inte omfattade län där länsmuseum i vederlagen mening saknades, I proposition 1975/76:100 framhölls all frågan om statsbidrag lill museiverksamheten i sådana län borde behandlas samtidigt med förslaget om ett nytt länsmuseislöd. Det är en uppfattning som också riksdagen har delat. Förväntningarna har därför varit stora på det förslag som nu lagts fram för riksdagen.

1 Stockholms län finns inte något länsmuseum i vedertagen mening, och sedan några år tillbaka har del pågått ell arbele inom Stockholms läns landsting för att få till stånd en länsmuseal verksamhet, avpassad för de förhållanden och behov som är aktuella i länet

Arbetet med detta förslag, som man ägnat åtskillig möda åt från många håll, har haft en sådan inriktning att man nått fram lill en bred enighet

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bidrag till regionala museer

111

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bidrag till regionala museer

112

bland alla berörda parler. Några partipolitiska meningsskiljakiigheter har inte heller rått Så sent som i måndags beslöt Stockholms läns landsting enhälligt all anta förslaget lill inrättande av ett decentraliserat länsmuseum. Del praktiskt inriktade förhandlingsskede som nu tar vid mellan parterna beräknas kunna avslutas vid årsskiftet Den länsmuseala verksamheten skall ledas av förtroendevald styrelse, representerande landsiingel, de berörda kommunerna och Slockholms läns hembygdsförbund, och baseras på de lokala museerna Slockholms stadsmuseum, Södertälje museum, Sigtuna museer och Roslagsmuseet i Norrtälje, I organisationen kommer av naturliga skäl Stockholms stadsmuseum alt få en framskjuten roll.

Med den struktur Slockholms län har är det givetvis av särskilt intresse att pröva en organisatorisk lösning som bygger på samverkan mellan flera institutioner i stället för en enda central institution, lokaliserad i länets kärna, där museitätheien f ö, är den högsta i landet,

I det budgetarbete som föregått budgetpropositionen har det beslut som landsiingel fallat så sent som i måndags inle kunnat beaktas. Något närmare resonemang som anknyter lill Slockholms läns situation förs inte i proposilionen. Med den provisoriska lösning som föreslås komma med ett statligt stöd till Stockholms stadsmuseums service inom Slockholms kommun är del naturligt alt det uppslår någon osäkerhet inför den närmaste framtiden i länet och i landsiingel. När och hur kommer Stockholms län in i det nya staisbidragssysiemet för regionala museer? Varför har det provisoriska slödel fått den utformning del fåti, och varför finns det under en annan anslagspost?

Mot bakgrund av dessa oklarheter väcktes moiionen 746 för atl utskottet i sin behandling av ärendet skulle kunna beakta alt länsmuseifrå-gan i Stockholms län förls alll närmare sin lösning och också låta detta förhållande påverka utskottsbehandlingen. Min medmotionär, socialdemokraten Åke Wictorsson, och jag ansåg all en klargörande ståndpunkt från utskottets sida med hänsyn till händelseutvecklingen skulle vara betydelsefull för alla dem som i länet vill åstadkomma en slutlig lösning så snart som möjligt. Utskottet är emellertid mycket kortfattat i denna fråga och även i övrigt när del gäller utskottets syn på det nya statsbidragssystemet till regionala museer och vad som därmed skall åstadkommas. De frågor som aktualiseras i vår motion bemöts i slorl sell med en hänvisning lill det föreslagna provisoriet med Slockholms stadsmuseum. Att utskottet i anknytning till motionen konstaterar alt statsbidragssystemet i princip är utformat så, att det kan tillämpas över hela landet, torde dock vara en markering för atl möjliggöra atl Slockholms län snart kommer in i statsbidragssystemet

Med den erfarenhel jag har av kuliurulskotieis arbele känner jag väl lill det intresse ulskollel under årens lopp har haft för all man skall nå fram till ett heltäckande statsbidragssystem för länsmuseiverksamheten.

Jag vill ställa ell par frågor lill utskottets ordförande för atl få elt

klarläggande från utskottets sida. Det skulle vara värdefullt för många som i dag frågar sig hur riksdagens kulturutskott ser på det provisorium för Slockholms läns del som utskottet nu ger sitt godkännande,

1, Anser utskottet alt det är positivt att Stockholms läns landsting enhälligt kommit fram lill en lösning på museifrågan som beaktar både länets förhållanden och museiverksamhetens behov?

2, Anser utskottet att Slockholms län i likhet med andra län snarast möjligt skall omfattas av det statliga stödel lill regional museiverksamhet?

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Bidrag till regionala museer

Herr ANDERSSON i Lycksele (s):

Herr talman! Kulturutskottet uttalar i sitt betänkande nr 37 stor tillfredsställelse över atl elt beslut om nytt bidragssystem för regional museiverksamhet nu kan fallas av riksdagen. Den väsentliga ökning av statens slöd till länsmuseerna som därmed genomförs utgör en viktig byggsten i den kullurpolitiska utvecklingen,

Kullurulskollel tillstyrker propositionens förslag i vad gäller bidragsbeloppels slorlek. Däremol har ulskollel funnit anledning att göra en avvikelse från propositionen belräffande bidragssystemets konstruktion. Jag vill gärna kommentera della någol.

En stark opinion bland dem som är direkt engagerade i regional museiverksamhet har övertygat utskottet om atl del bidragssystem som kulturrådet föreslagil är alt föredra framför det som föreslås i proposilionen. Utskottet tillstyrker därför motionerna 365, 1139 och 1140 i denna del. Genom alt ställa statsbidraget i relation till antalet riänster vid museerna på samma sätt som gäller vid bidrag till regionala teatrar och musikensembler vinner man enligl ulskolieis mening vissa fördelar. En långsiktig planering i regionerna underlättas, enhetlighet belräffande statsbidragssystem för skilda former av regional kulturverksamhet bibehålles och det bidragssystem som utskottet föreslår anser vi utgör en bättre stimulans för kommuner och landsting all vidla ålgärder på museiområdet

Del önskemål som framförs i moiionen 1139 är därmed tillgodosett I anslutning därtill vill jag framhålla att det nya statsbidraget bör göra del möjligt alt förstärka och utvidga den regionala museiverksamheten i skilda delar av landet. Del skulle enligl min mening vara olyckligt om de regionala huvudmännen skulle se statens bidrag som en möjlighet all minska de egna insatserna. Verksamheten bör i stället utvecklas. Därför behövs ett starkt engagemang från kommuner och landsting. Slatens stöd skall ses som en ytterligare stimulans i det hänseendet. Utskottets förslag till bidragskonstruklion är utformat i enlighet med delta synsätt

När kulturutskottet hade att la slällning till moiionen 746 var frågan om i vilken form man vill bedriva en länsmuseiverksamhet i Stockholms län inte slutligt avgjord i landstinget Av fröken Eliassons inlägg framgår nu atl landsiingel i måndags faltal beslut i frågan. I anledning av fröken Eliassons frågor i avslutningen av hennes inlägg vill jag först citera kulturrådels skrivelse till utbildningsdepartementet den 26 oktober 1976,

113

8 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Försöksdjurs verk -samheten

där kulturrådet skriver följande:

"Kulturrådet är positivt till regional museiverksamhet i Stockholms län och till statligt slöd av denna när en sådan verksamhet böriar utvecklas. Omfattning och utformning måsle givelvis avvägas med hänsyn till de statliga och statsunderstödda museerna i Stockholm och i vilken

utsträckning dessa redan läcker behoven. Skulle planerna på en

regional museiverksamhet inom kort leda till en samlande lösning bör
möjligheten till elt generellt statsbidrag på nytt övervägas."

Jag kan som kulturulskollels lalesman instämma i kulturrådels synpunkter på den regionala museiverksamheten i Slockholms län och stålens stöd till denna. Detta får utgöra ett svar på Anna Eliassons frågor.

Eftersom man nu, som framhållits av fröken Eliasson, fatlat beslut i landsiingel om den organisatoriska uppbyggnaden av länsmuseiverksamheien, bör frågan om statsbidrag lill denna på nytt kunna övervägas.

Jag yrkar med del anförda bifall till kulturutskottets hemställan i dess betänkande nr 37.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Ulskotlels hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs Kuliurulskotieis belänkande

1976/77:38 med anledning av proposilionen 1976/77:82 om slöd lill kul-lurlidskrifter

Ulskolieis hemslällan bifölls.

§ 18 Försöksdjursverksamheten

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande 1976/77:18 med anledning av motioner om försöksdjursverksamhelen m. m.

114

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Jag har under årens lopp väckl några molioner om djurens rätt Framför alll har min gode vän Mårten Werner, som nu har lämnat kammaren, väckl molioner i detta ämne, vilka jag har tagit del av med slor tillfredsställelse.

Vid detta riksmöte har jag i moiionen 213 begärt en ulredning i syfte all begränsa plågsamma djurförsök. 1 del betänkande som vi nu behandlar svarar utskottet med en erinran om vad som har skett under tidigare

riksmöten. Man säger all just den här frågan och de problem som hänger samman med den har ägnats slor uppmärksamhet och alt man för något år sedan förordade en översyn av möjligheterna till ökad kontroll av försöksdjursverksamheten samt lill användande av alternativa metoder. Detta gav man regeringen lill känna. I belänkandet nämns också all lantbruksslyrelsen har utfört en översyn och föreslagit att en nämnd bestående av forskare m. fl. personer skall inrättas. Med detta lämnar utskottet min motion ulan alt besvara allt i den.

Nu tänker jag inte ställa något yrkande i dag, det vore meningslöst Som jag fattar det anser utskottet att det som är gjort räcker. Jag vill då erinra om den försöksdjursutredning som framlade elt förslag 1972, och att resultatet av dess arbete knappast är uppmuntrande. Förslaget gick bl. a. ut på all endasl djur som uppfötts för vetenskaplig forskning skulle få användas som försöksdjur så all allmänheiens sällskapsdjur inle hotades. Men vi vel alt förhållandena ännu är desamma som tidigare.

Vad menas då med djurförsök? Jag påslår i moiionen att denna verksamhet inle längre kan försvaras eller anses nödvändig med hänsyn till den mänskliga kullurens utveckling och den vetenskapliga forskningens framsteg. Del låter nästan ironiskt, men jag menar allvar. När man tar del av djurförsökens omfattning i Sverige så blir man rädd. Jag skall nämna några siffror som är kända för somliga men inte för andra. Undersökningar har visat alt djurförsöken 1975 omfattade 7 500 katter, 3 500 apor, 5 000 hundar, 1000 svin, 40 000 kaniner, 312 000 marsvin och 1 200 000 möss och råttor. Därtill kommer en mängd andra icke specificerade djur.

Insynen i dessa djurförsök är mycket dålig och lycks bli sämre. 90 96 av försöken är "mörklagda". Man skyller på smittorisken när man vägrar att släppa in folk för atl se djurförsöken. Den motiveringen kan jag på sätt och vis förslå.

Är dessa djurförsök verkligen nyttiga? Är det en sådan likhet mellan människans och djurets konstruktion och konstitution all en test av ett gift eller eii s. k. läkemedel på elt djur verkligen kan vara vägledande när det gäller användningen på människor? Är inte verksamheten vid det här laget så gammal all alla länkbara resultat finns redovisade? Injektioner, instrument som opereras in i djurens kroppar, gifter och fistlar som placeras i levande djur är exempel på sådant som man gjort så länge all man borde veta vad som sker. Sådana försök förefaller mig upprörande och onödiga. Jag tycker det är en makaber forskning och ifrågasätter om den behöver fortsätta vid utbildning och undervisning. Vet man inte nu hur ingrepp och prov av preparat och ämnen på djur verkar?

Är då dessa djurförsök plågsamma? Jag har hört somliga säga alt djuren inte begriper eller känner så mycket. För mig är del redan en plåga att länka på alt djurförsök förekommer. Jag har på min bänk en pärm med bilder från förvaring av och försök med djur som jag hade tänkt visa kammarens ledamöler. Nu vel jag atl del inte brukar vara så många som lyssnar, och därför avstår jag. Men bland dessa bilder, som är tagna

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Försöksdjursverksamheten

115

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Försöksdjursverksamheten

116

på bl. a. Karolinska sjukhuset och på statens bakteriologiska laboratorium, finns del sådana som verkar skrämmande på mig och som jag har svårt atl se på. Jag lycker all det förefaller vara djurplågeri. I vanliga fall är ju djurplågeri slrafföart, och della ler sig för mig som avancerad loriyr av djuren. 1 vilkel fall som helsl menar jag all del är eliskl oförsvariigt och orimligt atl della fortgår.

Vid transporten av djuren använder man sig av myckel diskutabla metoder. Man har ofta olämpliga fordon, och djuren är hopstuvade. De sitter sedan i mörka och trånga burar vid institutionerna. Det finns också uppfödare som arbetar på kontrakt för dem som skall ha försöksdjur. Som exempel kan nämnas atl på en plats i Västsverige 250 kattor vid en undersökning av veterinär visade sig vara så sjuka all de måsle avlivas. Hundarna har många gånger ingen raslgård eller möjlighel till rörelse. Somliga av dem har haft långtidsförvaring i lio år. Del finns i Sverige bortglömda djur. Forskarna som en gång experimenterat med dem har rest lill andra länder och väridsdelar och fortsatt sin verksamhet, och djuren har blivit lämnade kvar. Man frågar sig: Vad kostar del att hysa dem och atl ge dem mal? Hur länge skall della lål-gå-syslem få forlsälla?

De frågor som jag här har väckl begär jag egentligen inle någol svar på, efiersom jag förslår att jordbruksutskottet inle är berett all lämna någol sådant med tanke på atl en nämnd nu är tillsatt Men debatten är glädjande nog i gång, och jag menar atl den har gjorl nytta, även om ingenting har hänt i sak. Det finns en stark opinion i vårt land, och den är växande - troligen är majoriteten av svenskarna i dag motståndare lill dessa plågsamma djurförsök.

Sedan vill jag la upp ytterligare en sak, nämligen frågan om skolan och barnen. Som liten fick jag lära mig att man inte skulle skada djur eller vålla dem plåga. 1 dag finns det exempel på all bland skolungdomar pågår verksamhet som faktiskt innebär atl man plågar djur. Djurombudsmannen har t ex. gjorl en anmälan till skolöverstyrelsen om atl man på ett gymnasium i Umeå låtii skolans lokaler användas av ivå föreningar för - som de kallar sig - unga forskare. En elev sysslar där med försök, för vilka han har byggt upp ell invecklat labyrintsyslem ål tre möss. En annan har önskat sig 400 möss för alt undersöka hur de påverkas av rök och asbest Vi vel ju redan vilken skadlig inverkan rökning och asbestdamm har på människor, så varför skall då sådana här försök få utföras? Respekten för levande varelser avtrubbas på del här sättet, och jag skulle önska att man i skolorna mer än som f. n. sker gick in för atl i stället tala om för barnen och ungdomarna atl man skall vara rädd om djuren.

Jag vill härefter ta upp den fråga som ulskollel inte har berört men som jag har behandlat i min motion. Del gäller hur inslilulionerna får lag på försöksdjuren. Jag har personligen vid julliden kommit all slällas inför några fall där sällskapsdjur, hundar och kaller, uppenbariigen slals och boufördes från elt samhälle här i Sverige. Djuren fördes lill en hell annan del av landel så atl man inle skulle kunna ideniifiera dem vid

efterfrågan. Del påslås på fullt allvar all många inköpta hundar och katter är stöldgods. I vanliga fall är den som köper stulna föremål halare, och jag lycker alt del är märkligt alt slaten, dess myndigheter och skolor skall köpa sådant som man inle rikligt vel varifrån del kommer och som man på goda grunder kan misslänka vara stulet. Man måste begära all det kontrolleras vem som har fångat ett djur och varifrån del har kommit Så långl jag kunnal läsa har ulskollel inle med ell ord berört dessa frågor.

Slutligen vill jag relatera vad jag med slorl intresse läste'i Expressen i lördags, den 16 april. 1 tidningen säger en känd läkemedelsexpert "Jag ångrar djurförsöken." Denna inflytelserika läkemedelsexpert har enligl tidningen sagl följande på ett forskarmöte i Uppsala: "Jag har varit en slor djurdödare i mina dar. Nu ångrar jag lidandel jag tillfogat djuren. Jag tror många djurförsök kan ersällas av provrörsmeioder när vi testar nya läkemedel." 1 artikeln sägs också atl seriösa forskare böriar instämma i djurvännernas kritik av djurförsöken. De anses inle längre tillförlitliga.

En vid mötet närvarande docent, som är expert på missbildningslära vid Karolinska institutet, angrep också nyligen djurleslen i tidskriften Arbetsmiljö:

"Djurens ämnesomsättning av läkemedel och andra kemikalier skiljer sig från människans. Resultaten blir därför inte tillförlitliga. Det är hög tid att utvärdera de djurtest som nu används för att pröva om ett läkemedel kan skada elt foster."

Expressen säger vidare atl ingen seriös forskare vågar avskaffa djurförsöken. Jag vill sätta i fråga om det kan vara sant. Alt människor och djur inte är likadant beskaffade när del gäller matsmältning och ämnesomsättning borde ju ha varil känt förut Dessutom visar sig många mediciner som tas fram irols alll vara farliga eller meningslösa i slället för läkande. Vi har också i Sverige en alldeles för slor konsumlion av läkemedel. Jag lycker alt det vore bällre all inrikla sig på hälsofrämjande verksamhet, på vidgad informalion om näring och livsmedel, om mal-vanor och kost och om risken all bli slav under mediciner och droger.

Vad aliernaliva meloder beiräffar har försöksdjursuiredningen pekal på möjligheter all använda cell- eller vävnadskulturer. Det innebär att celler isoleras från ell levande organ och hålls vid liv i speciella näringslösningar, där de förökar sig och kan växa ul i sammanhängande förband. Därav bildas cell- eller vävnadskullurer. Dessa kuliurer kan användas för olika ändamål, främsi som underiag för virusodling. Del finns somliga som tvivlar på att den metoden är lika bra, men den visar ändå atl alternativ föreligger.

Hur som helsl är del ovärdigt människan att plåga djuren för all eventuellt nå en lindring av sina egna plågor. Jag tror också alt vi måsle kräva - och det skall vi återkomma lill - alt Sverige får en bällre djurskyddslag.

Med della har jag sagl mitt i den här frågan.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Försöksdjursverksamheten

117

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Försöksdjursverk -samheten

Herr LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Det är riktigt som herr Nilsson i Agnas säger, alt vi har ägnat slor uppmärksamhet åt de här frågorna under flera år, Senasi när vi i utskottet i fjol log ställning till motioner som förelåg påpekade vi att det var angelägel att man fick till stånd en närmare översyn av möjligheterna lill ökad kontroll av försöksdjursverksamheten och uttalade oss för användandet av alternativa metoder. Jag vill särskilt understryka atl vi fäste stort avseende vid jusl den delen av betänkandet, där vi även diskuterade möjligheterna atl använda cell- och vävnadskullurer.

Vi ansåg också att det var angelägel atl den förordade kontrollen inriktades på en etisk prövning av djurförsöken, inte minsl på planeringsstadiet; däri innefattar jag även det sätt på vilket djuren anskaffas.

På förslag av utskottet beslöt riksdagen att ge regeringen till känna vad som anförts i ärendet, och vi fick den åsyftade översynen till stånd på regeringens uppdrag. Lantbruksstyrelsen har gjort översynen och redovisat resultatet. Bl, a, föreslås atl vi skall få en nämnd med inslag av forskare, försöksdjurspersonal och lekmän, däribland företrädare för djurskyddsorganisationerna, i var och en av de sex högskoleregioner som avses i de av regeringen nyligen framlagda förslagen rörande reformering av högskoleutbildningen.

Del är alltså fel när herr Nilsson i Agnas påstår all insynen skall bli sämre. Tväriom arbetar vi för att insynen skall bli bättre på det sätt som nu har redovisats. Och det är inte så atl herr Nilsson inte kan ställa frågor till oss därför att vi inte skulle vänta oss någonting av den närmaste framtiden när del gäller förbättringar av djurskyddet. Tvärtom väntar sig utskottet mycket av det arbete som pågår f. n. på djurskyddels område.

Vi har haft lantbruksstyrelsen på föredragningar i jordbruksutskottet, och vi känner oss övertygade om alt den fortlöpande skärpning som sker i alla avseenden skall ge till resullal vad vi alla önskar i del här sammanhanget: elt bällre djurskydd.

Del är elt enhälligt utskott som har tagit ställning till herr Nilssons i Agnas motion. Jag konstaterar också all vi är ense i sak med motionären. Yrkandet i herr Nilssons i Agnas motion är ju atl vi skulle vidla åtgärder i syfte atl begränsa plågsamma djurförsök. Vi är ense om angelägenheten av alt kunna begränsa plågsamma djurförsök. Vi menar emellertid atl det vore olämpligt atl sälla lill en speciell ulredning för all hanlera dessa frågor. Det är rikligare all vi redan nu försöker handla på det sätt som faktiskt har sketi och fortlöpande kommer all ske i delta sammanhang.

Jag yrkar alltså bifall lill ulskolieis hemslällan.

118

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag har inte sagl all det skall bli sämre - del är ett fuluralt ullryck som herr Lundkvist använde. Jag sade alt insynen var dålig och hade blivit sämre, tycktes det. Om del nu skall bli bättre enligl herr Lundkvist, så vill jag gärna hoppas att han har rätt. Jag vill gärna tala

för att det skall bli bättre, och jag hoppas att det som utskottet säger, och som jag i sak är ense med utskottet om, skall vara effektivt

Det är dags all handla. Ja, del är jusl del som djurvännerna - djur-skyddsfaniaslerna som somliga kallar dem - hoppas alt del skall bli, inle bara deball ulan handling. Jag förbidar då resultatet av del som ulskollel redovisar här.

Fru ANÉR (fp):

Herr lalman! Som den andra av moiionärerna i del här ärendet vill jag bara tillägga ett faktum som har kommit fram jusl i dag.

Lantbruksslyrelsen har nu fått papperen från en liten ulredning som skulle se på möjligheten atl ersätta försöksdjur med vävnadskulturer och annat sådant. Utredningens fyra vetenskapliga experter lägger fram några myckel intressanta resultat - särskilt professor Claes Ramel gör del -som visar alt del finns en mängd utmärkta sätt på vilka man kan få goda resultat med vävnadskulturer. En hel del av de djurexperiment som nu görs kan ersättas genom experiment med vävnadskulturer. Däremot säger de alt man inle kan göra så med alla experiment; en del måste fortfarande utföras med djur. Men del finns väldigt mycket kvar atl göra, och all del behövs mer pengar lill den forskning som använder vävnadskulturer i stället för försöksdjur understryks mycket tydligt.

Del föreligger inle någol beslut, men della är vad lantbruksslyrelsen har kommit fram till, och del kommer naturiigtvis atl påverka den vidare utvecklingen.

Belräffande de stulna djuren vill jag bara påpeka vad som ju är allmänt känt, att det kommer att bli en sådan ordning atl inga andra djur kommer atl användas än de som är speciellt uppfödda för ändamålet Del där med sriälandet av djur kommer i varje fall att vara ett förflutet kapitel, och det är jag lika glad för som herr Nilsson i Agnas.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Användningen av DDT-preparat inom skogsbruket

§ 19 Användningen av DDT-preparat inom skogsbruket

Föredrogs jordbruksutskottels betänkande 1976/77:19 med anledning av motion om användningen av DDT-preparat inom skogsbruket.

I detta betänkande behandlades motionen 1976/77:844 av herrar Leu-chovius (m) och Nisser (m), vari hemslällts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla all regeringen införde dispens för användning av DDT inom skogsbruket.

Utskottet hemställde atl riksdagen lämnade moiionen 1976/77:844 utan ålgärd.

119

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Användningen av DDT-preparat inom skogsbruket

Herr NISSER (m):

Herr talman! Ulan att vilja föriänga deballen i denna arbetslyngda kammare ber jag, herr talman, alt endasl med några ord få kommentera jordbruksutskollels belänkande nr 19. Det handlar om användning av DDT-preparat inom skogsbruket och baseras på en motion, nr 844, av herr Leuchovius och mig.

Betänkandet och moiionen behandlaren högsl allvarligt problem, dels för skogsbruket som sådani, dels rent nationalekonomiskt sett. Riksdagens och regeringens beslut på sin lid all fr. o. m. 1975 ingen som helsl skyddsbehandling får ske av barrskogsplanior genom s. k. doppning av plantorna i DDT-lösning innan de sätts ul har nu visat sig vara ett haslverk och därmed också ett lastverk. Genom delta olycksaliga beslut har i vårl land skogsbruket, skogsindustrin och statskassan åsamkats förluster som, kapitaliserade under en skogsgeneration, uppgår till miljardbelopp. Beslutet togs kanhända av bara farten i den miljövårdsyra som under dessa år slog ul i full blom. Men efterverkningarna lät som sagl inte vänta på sig.

Genom delta förbud ökade insektsangreppen,.främsi av den s. k. snyt-baggen, lokalt rent katastrofalt Man har konstaterat alt i flera län, bl. a. i Kopparbergs, Värmlands, Örebro och Gävleborgs län, skadorna på ny-planterade hyggen uppgår till ca 70 96 pä mark som ej kunnal markberedas. Snyibaggen har två mycket otrevliga egenskaper: dels alt den inle ett dyft lycks bry sig om vad eventuella statsministrar, funderande jordbruksministrar eller parlament lycker, kanske förslåeligl och kanske även acceptabelt, dels alt den återkommer år efler år vid omplanteringar, vilket måhända är förståeligt men absolut ej acceptabelt ur skogspolitisk synpunkt Riksdagen har dessutom beslutat att hyggen skall inom tre år vara antingen besådda eller planterade. Men vad hjälper det, om planteringarna år efter år förstörs? Man har till slul varken råd eller lust atl odla "mal åt ohyran". Nu ges visserligen ekonomisk hjälp lill ny-plameringar, men del är i många fall som alt "kasta pengarna i sjön". Ett dispensförfarande, som föreslås i motionen, skulle onekligen vara både praktiskt och billigt.

Arbelarskyddfslyrelsen anser all det finns risker vid behandlingen av plantorna, och del är ell vägande skäl. Men del finns ju skyddsanordningar. Varför inle ulveckla dessa?

Jordbruksutskottet påpekar all en arbetsgrupp eller projektgrupp av skogsstyrelsen tillsatts atl utreda alla dessa problem och atl denna grupp skall avge ell betänkande någon gång under år 1977. Motionärerna hälsar detta med tillfredsställelse, men jag vill påpeka att tiden i det här avseendet verkligen lider och att snabba åtgärder är av nöden. Ingen part har råd med del sakernas tillstånd som nu är rådande, och vad man än kommer fram till för resullal från både ulredningar och myndigheter kommer vi motionärer alt hålla denna fråga under lupp och lampa för eventuell framlida ihågkommelse.

120

För all markera delta ber jag, herr talman, all få yrka bifall lill motionen 1976/77:844.

Herr LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Ulskollel är nalurliglvis väl medvelel om de problem som i det här sammanhanget har uppstått för skogsbruket Men DDT är ju elt farligt gift som_ inle bryts ner i naturen, och vi har av de skäl som är redovisade i utskollsbelänkandel inle funnit anledning atl lill-siyrka bifall till den motion som herr Nisser och hans medmotionär framlagt När det pågår elt arbete inom en arbetsgrupp för att se på vilket säll man skall kunna komma förbi de här problemen lycker vi atl det vore orimligt alt vara så fixerad lill alt lill varie pris utnyUja DDT all man innan arbelsgruppen är färdig med sill resultat skulle återgå lill en lidigare ordning. Det är viktigt inte minsl ur arbelarskyddssynpunkt atl vi är försikliga med den här typen av ämnen. Därför har ett enhälligt utskott yrkat avslag på motionen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

Herr NISSER (m):

Herr lalman! Vi ville med den här motionen så all säga skynda på behandlingen, för del är verkligen ute på fältet - eller i skogen kanske man skall säga - oerhört svårt atl få upp nyplanleringar. Jag vet själv att del finns mängder av människor som iröllnar på all nyplanlera år efter år på grund av all planteringarna förstörs. Del koslar stora pengar.

Vi motionärer är nalurliglvis väldigt tacksamma om den här projektgruppen verkligen snabbi presenterar resullal och om man kan få fram andra behandlingsmedel. Men som det i dag är åsamkas svenskt skogsbruk alldeles för slora förlusler på grund av förbudet mot att doppa plantorna i DDT-lösning.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels ulskotlels hemslällan, dels motionen nr 844 av herrar Leuchovius och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 20 Slybekämpningen

Föredrogs jordbruksutskollels belänkande 1976/77:20 med anledning av motion om slybekämpningen.

Herr GILLSTRÖM (i):

Herr lalman! När man läser jordbruksulskoltels belänkande nr 20 angående slybekämpningen får man onekligen ett intryck av all meningarna varit delade men atl viljan att komma överens segrat Därför har ulskollel också kostat på sig en positiv skrivning och inle ens avslyrkl vår molion

121

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

122

ulan hamnal på hemslällan "alt riksdagen lämnar motionen 1976/77:840 utan åtgärd."

Jag har ingen uppfattning om vilka utskollsledamöter som varil ne-gativa till bifall till motionen, men nog kan man väl ulan all la alllför myckel fel misslänka markägarna i ulskollel för alt lill varie pris vilja undvika en utredning om hur slybekämpning skall ske vid två olika fall, som inga nu gällande lagar omfallar.

För del förslå hindrar lagsliflningen människor från all förelä slybekämpning på annans mark.

För del andra finns inga regler som tvingar markägare lill slybekämpning på egen mark.

Samhället har f. n. alltså inga som helsl möjligheter atl bibehålla en öppen landskapsbild på mark, där ägaren är ointresserad av landskapsvård. Det hjälper inte ens med de anslag som finns för sådan slybekämpning och som både motionärerna och ulskollel klarl och lydligl redovisar. När det inle hjälper med morolen så måste man la till piskan.

Nu gör ulskollel elt försök au hänvisa lill nalurvårdslagen 19 i, enligl vilken del är möjligl all efter den 1 januari 1975 förklara område som nalurvårdsområde, när särskilda ålgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön, där det inle är lämpligl alt göra naturreservat

För mig, för flera som jag talat med i naturvårdsverket och för länsstyrelseriänsiemän på området förefaller del vara en utväg som blir väl drastisk. Om del vittnar väl också atl länsstyrelsen i mitt eget hemlän, under de mer än två år som lagen funnits, inle förklarat ett enda område som nalurvårdsområde. Ulskotlels hänvisning till nalurvårdsområde måsle bero på elt stort missförstånd eller bristande vilja alt förstå problemaliken med uppväxande slydungar vid t. ex. mindre vallendrag. Ingen kan väl ha undgått all se dessa slydungar växa ul rum våra sjöar och åar och så småningom hell gömma den vallenspegel som finns bak om.

Men ingen skulle heller komma på den befängda idén all begära all länssiyrelsen förklarar dessa små ylor på kanske några hundratal eller tusental kvadratmeter som nalurvårdsområde. Avsiklen med lagen måsle ha varil all del skall röra sig om slörre områden om man skall sälla i gång de långa och omsländliga förrällningar som föregår sådana beslut Del bekräftas också av nalurvårdsverket Man uppger där all lagen läcker in en vidgning av del gamla landskapsbildsbegreppel, där man lidigare enligl den gamla nalurvårdslagstiflningen hade skydd för landskapsbilden, men där lagen nu ger skydd för nalurmiljön.

Nalurliglvis är de möjligheier som nu slår lill buds posiiiva. Alldeles ulmärki är del all fr. o. m. den 1 juli 1977 inle bara 50 % kan ulgå i statsbidrag för landskapsvårdande ålgärder ulan i särskilda fall mer än 50 96. Beredskapsarbetena fyller givelvis en viktig funktion. Tyvärr ökar och minskar intensiteten med konjunkturens växlingar, vilkel betyder all denna typ av arbele ibland ligger nere. Då sker en stark sly-lillväxt Just i samband med de här beredskapsarbetena kan man iakllaga

svaghelen i lagsliftningen på området Om beredskapsarbetet gäller bekämpning av sly runt en mindre sjö så är del inle ovanligt att på ett eller annat ställe blir slytillväxten kvar. Del beror helt enkelt på atl markägarna sagl ifrån att de inte tillåter röjning på sin mark. Efiersom man, som påpekas i motionen, inte får avverka på annans mark utan ägarens tillstånd, uppslår ganska underliga landskapsbilder på vissa ställen.

Herr talman! Även om ulskotlels betänkande vittnar om missförstånd så är det enhälligt, och därför torde del inle vara mödan lönt att yrka bifall till moiionen. Men vi kommer igen nästa år, om inga förändringar skett, eftersom det är nödvändigl att samhället skaffar sig styrmedel även mot markägare som tredskas eller - för all uttrycka sig mildare - är mindre intresserade av landskapsvård.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

Herr LUNDKVIST (s):

Herr talman! Förhållandel är nog inle att utskottet har missförslåit moiionen. Tvärtom - det är självfallel angelägel alt man på ett lillfredsslällande säll kan klara den typ av landskapsvård som här avses, alltså slybekämpning.

De sakliga grunderna för utskottets ställningstagande är följande.

Vi har fått institutet naturvårdsområde. Det är tämligen nytt Del är rikligl att del har ulnytrials i mycket liten omfattning. Vi säger i utskottets betänkande att det finns all anledning att man i slörre omfattning prövar del. Vi tror all del skulle kunna vara ett verksamt medel i många av de fall där del gäller atl exempelvis hålla stränder öppna. Institutet naturvårdsområde gör del också möjligl all röja undan sly på en markägares område.

Ett annal skäl som vi vill åberopa är atl nalurvårdsverket kommer att tillsätta en arbetsgrupp som skall kartlägga de erfarenheter som hittills gjorts när det gäller bekämpning av busk- och trädvegetation. Den här arbelsgruppen skall uppenbarligen arbeta snabbi - man skall framlägga resultalel av sill arbele under näsla år. Jag medger atl del här kan bli fråga om fall när inslituiei nalurvårdsområde inte alls är lämpligl. Men del finns all anledning all förmoda all jusl den här typen av svårigheler kommer alt diskuteras i arbetsgruppen.

Det skulle vara alt ta i atl tillsätta en speciell ulredning för att lösa det här detaljproblemet. Vi är övertygade om all naturvårdsverkets arbetsgrupp i sin översyn också kommer atl la upp della problem och föreslå lämpliga ålgärder för att komma till rätta med del.

Med hänvisning alltså lill vad som redan är på gång har utskottet enhälligt ansett atl motionen inle bör föranleda någon ålgärd.

Jag ber all få yrka bifall lill ulskolieis hemställan.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag noterar all herr Lundkvist medger att del finns fall där naturvårdsområdesinslilutet inle kan tillämpas. Det har jag försökt visa; det vore litet grand all "skjula mygg med kanon". Men samiidigl

123

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

skriver ulskollel längsl ned på s. 2 i belänkandel: "I slorl torde emellertid som ulskollel framhållil starka skäl finnas för forlsälla effekliva ålgärder från såväl samhällels som enskildas sida för all hålla slyväxien under erforderlig kontroll." Då frågar man sig varför man inte fullföljer den tankegången ulan hänvisar lill omsiändigheler som f ö. också vi motionärer hänvisar till. Hela utskottets betänkande är i stort sett bara ell upprepande av moiionen.

Jag vill undersiryka vad herr Lundkvist sade belräffande informalion om nalurvårdsområde. Naturvårdsverket har så sent som i dag sagt rent ut atl informalionen om 19>; i naturvårdslagen varil mycket dålig. Det beror på all andra problem sysselsatt den arbetskraft som man har tillgänglig. Därför har del inle varil möjligt atl informera på räll säll. Då tycker jag man skall komma ihåg all del här är en lag som vi haft i ivå år och tre, snarl fyra månader. Så lång lid får del inle la för en lag alt slå igenom. Då måsle andra ålgärder vidtas.

Men man kommer ändå inte åt de fall jag har tänkt på och som jag har exemplifierat när det gäller beredskapsarbeten - fall alltså med treds-kande markägare. Del måsle andra ålgärder lill, såvida man inle vill böria göra de omsländliga ulredningar som behövs för kanske mycket små naiurvårdsområden.

Jag vidhåller all ulskollel borde ha lillstyrki förslagei all göra en översyn av frågan. Jag hoppas då all i stället den naturvårdskommilté som nu finns lar sig en funderare på problemet Att det är elt problem, speciellt i Norrland och i Dalarna, råder det inget ivivel om. Jag vel inte om det finns några representanter i utskottet för den delen av landel, men förmodligen finns det del. De borde då känna lill de här små slyområdena.

Herr LUNDKVIST (s):

Herr lalman! Del är alldeles rikligt all vi vill all det skall göras en översyn av dessa problem, men vi har konstaterat alt den översynen kommer. Vad som skiljer oss ål är alltså all motionärerna vid sidan av den arbetsgrupp som tillsätts av naturvårdsverket vill ha en särskild utredning. Del tyckte ulskollel var överflödigt, och det är därför som vi inle ansett oss kunna biträda motionen.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! En utredning kan givelvis göras på olika sätt Om man från utskottets sida varil så positiv lill förslaget som herr Lundkvist vill göra gällande tycker jag all utskottet skulle ha begärl alt direktiven för någon av de utredningar som utskottet har pekal på utvidgades lill atl omfatta också det här problemet

124

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr lalman! Jag hade inle tänkt lägga mig i den här deballen, men eftersom jag tillhör de markägare i utskottet som herr Gillslröm betecknade som iredskande och som har motarbetat hans molion kanske jag

i alla fall får säga några ord.

Jag undrar om herr Gillslröm har rikligt klarl för sig vad slyskogen är för någonting. Den är ell utvecklingsled i landskapets förändring från det öppna odlingslandskapet till ell slulnare landskap. Det öppna landskapet hängde ihop med all jorden brukades dels för rena jordbruksändamål, dels för bete. Del är alltså inte någon naturprodukt utan del är en utpräglad kulturprodukt som har uppkommit genom våra förfäders vidtagna eller underiåtna åtgärder århundrade efler århundrade. När nu krealursdriften har minskal har dessa öppna marker spelat ul sin roll och kommer i enlighet med naturens ordning alt övergå lill ett slutet landskap.

Om man då menar all vissa områden - och det är dem herr Gillslröm tänker på - är av sådant värde för landskapsbilden och för allmänhetens friluftsliv all de skall hållas öppna även i framliden, är det del allmännas sak all slå för uigifterna för ålgärder som åläggs markägaren och medför all han inte kan förvalta sin jord på del ekonomiskl bäsla saltet Det ekonomiskt bäsla sättet för honom kanske är just alt låta slyskogen, som ju är ell begynnelsesladium, övergå i ell fullsluiet bestånd. Om en markägare inte vill vara med om röjning av utomstående som är komplett osakkunniga när del gäller jusl del florisliska eller del fau-nisiiska på ell vissi område, lycker jag del är lilel hårt all kalla honom en iredskande markägare. Om jag vet att precis där har jag ett område med en sällsynt blomma, där håller en ovanlig fågel hus, då vill jag inle ha röjt där. Jag kan peka på många exempel där man i sin iver atl hålla landskapet öppet utmed våra sjöar och vallendrag har begått slora misstag som sedan inte går att bota.

Det finns ell säll att klara dessa problem. Det är det som kommer fram i en utredning som naturvårdsverket har lagt fram och som kallas "Landskapsvård i odlingsbygd" eller något sådant. Enligt den ulredningen finns del bara ett sätt all på sikl klara denna fråga: ail hävda landskapei med precis samma medel som en gång i tiden har skapat del. Men det är ett irrationellt jordbruk som gör all markägaren förtjänar mindre än han annars skulle ha gjort. Man skulle kunna klara det problemet så all samhället betalar marginalen mellan vad han får ul om han driver jordbrukel på del säll som herr Gillslröm och också jag menar vore del lyckligaste - all han driver det irralionelll på del gamla saltet - och vad han skulle ha fåll ui om han hade drivit del på det för honom ekonomiskl bäsla säiiet Atl betala den marginalen blir mycket billigare för del allmänna än att så all säga göra del hela från börian och gå ut med AMS-röjarlagen.

Jag är angelägen om all belöna all dessa AMS-röjarlag gjorl kolossala riänster. Vi får la nackdelarna med fördelarna. Nackdelarna är ju detta alt de är lokalt osakkunniga, att de är zoologiskt och botaniskt osakkunniga och all del därför händer en hel del olyckor. Men om då någon markägare på förhand vill trygga sig och landskapei mol dessa misslag genom au säga atl han inle vill ha någon röjning ulan au han sköler

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

125

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

det hela själv, tycker jag inle au man skall siämpla honom som Iredskande.

Jag delar i princip herr Gillsiröms åsikler- och del har jag också framfört i ulskollel. Men jag Iror atl vi skall vara myckel försikliga med atl släppa in utomstående, som inte alllid är så angelägna om samarbete med markägare ulan som bara säger: Nu skall här röjas - flytta på dig!

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Del är tråkigt all man får medhåll av ulskottsledamöler först efter utskottsbehandlingen och efter del all belänkandel skrivits. Del hade varil mycket bättre om jag hade fåll detta medhåll medan utskottet arbetade. Då hade vi kanske kunnal få med dessa synpunkler, och vi hade möjligen även kunnal få ell slöd för kravet på en översyn.

Det här inlägget får mig atl misslänka all herr Wachlmeisler i Johannishus inte varil norr om Dalälven och sett de små enheier som finns där ulan atl han stirrat sig blind på de blekingska och skånska godsen. Där finns förmodligen inle de problem som moiionärerna här berört

Sedan vill jag bestämt hävda atl del här inle är fråga om någol ekonomiskl problem. I många fall har AMS - del framhöll jag i milt inledningsanförande - tagit på sig kostnaderna för denna bekämpning. Men ändå har dessa iredskande markägare - jag forisälier alt kalla dem så - sagt ifrån att man inte får gå fram över deras lilla markområde. Del uppslår därigenom en myckel underlig landskapsbild. Jag tycker att herr Wachlmeisler i Johannishus borde ha tagit hänsyn till delta under utskottsbehandlingen, när han nu säger sig vara så positivt inställd.

Påståendet alt man skickar ut komplett osakkunniga utomstående på dessa marker vill jag inte särskilt mycket kommentera. Jag skulle emellertid vara tacksam om AMS tar del av della uttalande. Om det förhåller sig på detta sätt, finns det väl anledning att göra någonting åt del. Jag irodde au AMS hade sakkunnigl folk.

126

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr lalman! AMS har sakkunnigl folk när del gäller atl göra själva röjningen. Men deras arbetsledare lillsäits icke därför alt de har någon särskild sakkunskap i botaniska och zoologiska frågor eller i skogsfrågor. I det avseendet finns inga villkor alls, ulan de tillsätts jusl därför att de är duktiga människor som kan leda röjningarna och se lill alt arbelel bedrivs effektivt

Jag har faktiskt varil en hel del norr om Dalälven. Jag erkänner -och del har jag även gjort i ulskollel - de problem som där finns. Där uppe i landet är del inte så myckel björken och aspen ulan gråalen som är det stora bekymret. Men gråalen är ell övergångsstadium. Den naturens dynamik som förekommer överallt gör atl vi, när landskapei håller på att ändra karaktär och övergå till skog, får en lund av gråal. Där under har den blivande skogen lätt alt komma fram. Därför ser jag delta över-

gångssiadium med gråal inte som någonling enbart förkastligt Även detta kan på sikl vara en fördel. Men det är all beakla all de ålgärder som herr Gillslröm efteriysie inle bara gällde norra Sverige ulan även södra Sverige.

Eftersom jag använder all ledig tid till att själv röja kan jag tala om atl del är ell fasligl besvär all hålla markerna öppna. Om inle jag lyckas med dei, så lyckas AMS ännu sämre. Man har inom AMS så stora områden alt arbeta över att man inte hinner återkomma mer än vartannat eller vart tredje år till samma plats för röjning. På den tiden växer det igen efler en röjning. För varje pinne björksiy man tar bort kommer del riugo nya.

När jordbruksuiskoiiei skulle resa i södra Sverige häromårei röjde jag upp elt väldigt fint område. Det är nu tre år sedan. I dag finns där en mur av växtlighet Man ser ingenling. Jag har inle haft lid all röja jusl den lilla bilen. Men i fråga om dessa öppna områden är det så att har man röjt färdigt i den ena ändan är del dags all böria om igen i den andra. Dessa bekymmer har man att brottas med, vilket man måste ha klarl för sig.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Slybekämpningen

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag hoppas all den bekämpning som herr Wachlmeisler i Johannishus personligen företar inle bara sker vid de tillfällen då jordbruksutskottet skall komma och lilla på ägorna utan någon gång däremellan också.

Jag tror fortfarande inle atl del är så enkelt som herr Wachlmeisler säger på denna punkt Framför alll iror jag definilivi inle atl AMS låter osakkunniga gå fram över ägorna ulan att man har samråd med t. ex. en sådan markägare som herr Wachlmeisler, om det nu skulle gälla hans ägor. Jag föreställer mig atl han lill bristningsgränsen ulnyUjar de pengar som AMS satsar i della avseende. Del gör man nalurliglvis om man är en förståndig markägare. AMS skulle förmodligen aldrig gå fram utan att samråda med en botaniskt inriktad markägare, som har vissa synpunkter på fauna och flora.

Herr WACHTMEISTER i Johannishus (m):

Herr lalman! 1 herr Gillsiröms trakter växer en blomma, som heter fällslålörl, Genliana campesiris. Den är inle så ovanlig där uppe. Hos oss i söder är den emellertid myckel ovanligare. Den växte på ett ställe, där ell AMS-röjargäng kom och röjde undan. Med nästan matematisk precision eldade de upp avfallet efler röjningen, på varenda genlianatuva en liten brasa. Gör de någonting, gör de det verkligen hundraprocentigt De lyckades på den platsen utrota den blomman omsorgsfullt Del finns ingenling kvar.

Jag kan nämna andra fall där enstaka och myckel ovanliga träd har försvunnit. Samrådet har inte exisleral och fungerar forlfarande inle alllid.

127

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Folkrörelsernas roll i samhället

Jag lalar av erfarenhel i delta fall. Fungerar samrådet bra är det ulmärki och del fungerar bättre nu än lidigare.

Herr GILLSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tvivlar inte alls på all herr Wachlmeisler i Johannishus är oerhörl erfaren på della område och dessulom kunnig. Jag lackar för lektionen. Jag känner inle lill denna blomma, men jag föresläller mig att de markägare som finns även norr om Dalälven, i den mån de har blomster som är speciella, tar kontakt med AMS och säger hur det skall gä till om AMS kommer in på deras områden. Har man i det ena fallet möjlighel all hell avvisa AMS, har man naturligtvis också räll alt tala om hur röjningen bör ske. Därför skall man inle vara rädd för AMS i del fallet.

Överiäggningen var härmed slutad.

Ulskolieis hemslällan bifölls.

§ 21 Föredrogs

Jordbruksutskollels belänkande

1976/77:21 med anledning av molion om miljödemokrali.

Ulskotlels hemslällan bifölls.

§ 22 Folkrörelsernas roll i samhället

Föredrogs konstilutionsuiskotteis belänkande 1976/77:37 med anledning av molion om folkrörelsernas roll i samhället

1 della betänkande behandlades moiionen 1976/77:1000 av herr Gustafsson i Ronneby m. fi. (s), vari yrkats all riksdagen gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om folkrörelsernas roll i samhället.

Utskottet hemställde

att riksdagen förklarade motionen 1976/77:1000 besvarad med vad ulskollel i belänkandet anfört

128

Reservalion hade avgivils av herrar Johansson i Trollhättan, Mossberg, Svensson i Eskilstuna, Karlsson i Malung, Gustafsson i Ronneby och Nyquisi saml fru Cederqvist (samlliga s) som ansett atl ulskollel borl hemslälla

all riksdagen skulle bifalla moiionen 1976/77:1000,

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Folkrörelserna har spelal en myckel slor roll i Sverige

och gör del forlfarande. Många av oss hoppas all de också kommer all göra del och del finns förulsällningar härför.

Under den tid folkrörelserna växte fram böriade det svenska samhället förändras, och lill dessa förändringar har inte minst folkrörelserna själva bidragit. Därmed har emellertid också villkoren för folkrörelsernas arbete förändrats, Della behöver belysas på många olika sätt Men, herr talman, jag skall inte ta upp tiden med all göra det här i kammaren.

Under hela denna lid har folkrörelserna intagit en fri och självständig ställning. Det är väsentligt all detta förhållande bevaras i framliden. Folkrörelserna skall själva skriva sina program, bestämma sina arbetsuppgifter och utforma sina arbetsmetoder.

På grund av folkrörelsernas stora roll behövs del emellertid ett samarbele mellan dem och stat och kommun. Det är angelägel au vi kan finna en genomtänkt strategi för della samarbete. Denna strategi skall framför alll la sikte på atl bereda största möjliga utrymme för folkrörelsernas verksamhet. Under den föregående regeringens lid startades ell karlläggningsarbete på inilialiv av dåvarande kommunminislern Hans Gustafsson, Det har bedrivits framgångsrikt. Med tillfredsställelse konstaterar vi atl del fullföljs av den nuvarande regeringen. Det är emellertid angelägel alt denna verksamhet fortsätter systematiskt och med hög intensitet. När herr Gustafsson i Ronneby, herr Alsén och jag väckte vår motion gjorde vi del därför alt vi ville få en deball här i riksdagen om folkrörelseangelägenheter, och vi ansåg alt riksdagen skulle kunna anföra synpunkler på utformningen av den genomtänkta strategi jag nyss nämnde.

Mot bakgrund av detta och med tanke på folkrörelsernas självständighet tyckte vi socialdemokrater i utskottet atl del var naturligt atl begära en bred remiss över motionen. Det gjordes upp en förteckning över lämpliga organisationer - självfallel kunde den kompletteras - men så inträffade del underliga och för mig forlfarande oförklarliga att den borgerliga majoriteten inom konstitutionsutskottet avvisade förslaget om en bred remiss. Genom en sådan remiss hade del varit möjligt för folkrörelserna att själva föra fram sina synpunkler. De är väl skickade för della. Där finns en belydande sakkunskap och stor erfarenhel alt la till vara.

De organisationer som vi i första hand tänkt oss - jag upprepar att del hade funnits alla möjligheter alt komplettera förteckningen - var ABF, Bygdegårdarnas riksförbund. Folkels Husföreningarnas riksorganisation. Folkparkernas centralorganisation, HSB:s riksförbund. Hyresgästernas riksförbund. Kooperativa förbundet, LO, Lantbrukarnas riksförbund. Medborgarskolan, Pensionärernas riksorganisation. Studieförbundet Vuxenskolan, Svenska korporalionsidroltsförbundet, Sveriges frikyrkoråd, Sveriges nykierheisvänners landsförbund, Sveriges riksidrottsförbund, TBV, TCO, Våra gårdar och SKS.

Jag tycker atl del är beklagligt att dessa organisationer inte fick möjlighet att föra fram sina synpunkler till utskottet Ur folkrörelsernas egen syn-

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Folkrörelsernas roll i samhället

129

9 Riksdagens protokoll 1976/77:111-112

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Folkrörelsernas roll i samhället

punkt är del lilel av en ulmaning atl de inte fick denna möjlighel.

När det gäller den fortsalla verksamheten har vi socialdemokrater i en reservation lill ulskotlels betänkande pekal på tre områden sorn enligl vår mening kräver stor uppmärksamhet.

För del första är del folkrörelsernas slällning i informationssammanhangen - när del gäller journalistutbildningen, ulnyujandel av lokalradion och ansvaret för informationen i samhällsfrågor, för atl nämna tre exempel.

För det andra menar vi att tiden nu är kommen atl kartlägga uppgiftsfördelningen mellan folkrörelserna å ena sidan och staten och kommunerna å den andra. Del bör vara möjligl all arbeta fram olika modeller för detta samarbete och även pröva dem i försöksverksamhet Självklart kan varken kommuner eller folkrörelser åläggas något på della område, men del bör vara lill stöd för dem om man kan arbeta fram sådana modeller.

För det tredje har vi berört folkrörelsernas konkurrenssituation i förhållande till de kommersiella intressena. Till en del är denna fråga föremål för en allsidig undersökning genom slatens ungdomsråd, men stora delar av della väsentliga område berörs inte. Det behövs en belysning av hela detta område under den närmaste framliden. De kommersiella intressena hotar folkrörelserna. Och den första förutsättningen för alt folkrörelserna skall lyckas övervinna del motstånd som här möter och de svårigheter som man där brottas med är en ordentlig kartläggning - och den bör samhället kunna svara för.

Herr lalman! Med del anförda yrkar jag bifall lill reservalionen.

130

Herr TARSCHYS (fp):

Herr talman! Den socialdemokratiska moiionen innehåller en lång rad värdeomdömen om folkrörelserna, som utskottsmajoriteten helt kan ansluta sig lill. Den innehåller också en rad påminnelser lill regeringen, som vi säkert också hade kunnat ansluta oss lill om de hade varit nödvändiga. De upplysningar som utskottet fått visar emellertid att det knappast behövs några speciella uppmaningar, eftersom de frågor som motionärerna vill atl regeringen skall uppmärksamma redan är under behandling. Del finns omfattande kontakter mellan departementen och folkrörelserna, och de statliga stödåtgärderna åt olika folkrörelseverk-samheier har byggts ut väsentligt sedan den nya regeringen trädde till. Om vi stannar vid de punkter som berörs i motionen kan vi konstatera att motionärernas önskemål i många fall redan är uppfyllda:

1. Man begär ell slörre utrymme åt folkrörelserna i journalistutbildningen och fortbildningen för journalister. I propositionen om den nya högskolan framläggs förslag om en bredare samhällsorieniering i jusl den utbildningen.

2. Man begär slöd lill organisalionstidskrifter. I proposilionen om lid-skrifisslöd föreslår regeringen all riksdagen beviljar 40 milj. kr. lill det ändamålet.

1. Man begär bällre möjligheter för folkrörelserna atl arbeta med nya medier, som t. ex. videogram. Den videoutredning som regeringen kommer all lillsälla anlingen i morgon eller möjligen i näsla vecka lar sikle på bl. a. jusl della.

2. Man begär ökad saisning på folkrörelsernas informalion i alkohol-och narkoiikafrågor. Del är precis vad regeringen har föreslagil. 1 budgetpropositionen räknades anslagel lill frivilliga organisationer på alko-holområdet upp från 5,9 miljoner till 8 250 000 kr. I den alkoholpolitiska propositionen föreslås därutöver elt organisationssiöd till vissa nykterhetsorganisationer på 10 milj. kr. - en ökning med 4 milj. kr. Centralförbundet för alkohol- och narkolikaupplysning, som omspänner en stor del av Folkrörelsesverige, får enligt samma förslag 3 021 000 kr., vilkel innebär en ökning med 700 000 kr.

3. Man begär ökad saisning pä folkrörelsernas informalion i internationella frågor. Även här har det skett en viss uppräkning i budgetpropositionen, och vi har i dag ell stöd på 10 miljoner till den u-lands-information som bedrivs av skilda organisationer.

Detta visar, tycker jag, rätt tydligt att den nya regeringen trots ett mycket besvärligt ekonomiskt läge har givit stödet till folkrörelserna en hög priorilel. Några påminnelser från riksdagens sida är därför knappast påkallade. Jag yrkar följaktligen bifall till utskottets hemställan.

.Så några ord om den uteblivna remissen.Vi är väl överens här i riksdagen om atl det är en överloppsgärning atl remittera var och varannan molion till en mängd instanser för all inhämta synpunkter. En sådan procedur bör användas för all inhämta sakinformalion inför konkreta avgöranden, mén i det här fallet var del inle fråga om några konkreta avgöranden utan om en serie påminnelser till regeringen. Klämmen i moiionen gick ju ul på all riksdagen skulle ge regeringen lill känna de synpunkler som anförls om folkrörelsernas roll i samhället. All be en lång rad remissinstanser kommentera de många allmänt vedertagna uppfattningar som framförs i moiionen hade knappast varit meningsfullt vare sig för riksdagen eller för folkrörelserna själva. De har andra kanaler för alt uttrycka sina åsikler och förmår mer än väl tala för sig själva ulan några hänvändelser från riksdagen.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Folkrörelsernas roll i samhället

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr lalman! Del är självfallet inte på del saltet atl den regering som nu finns avbrutit verksamhet som avser stöd till folkrörelserna. De exempel som herr Tarschys tog visar ett intresse från den nuvarande regeringens sida. Jag hoppas bara att delta intresse skall sitta i när man nu sätter in besparingsåtgärder, som jag läst om i tidningarna. På två punkter blir det en test på della inom en snar framtid.

Slödel lill organisationslidskrifterna är ett gammalt socialdemokratiskt initiativ, och självklart är vi glada över atl det nu vinner stöd från olika håll. Jag hoppas alltså alt riksdagen med mycket bred majoritet skall avvisa den motion som föreligger från moderalhåll om en ny utredning

131

Nr 111 av den frågan. Varie riksdagsledamot får möjligheter atl snart nog ge

Onsdagen den '' ' "" konslilutionsulskottet återkommer med ett betänkande på

20 april 1977 detta område.

--------------- Vad gäller alkoholfrågan tolkar jag herr Tarschys inlägg på det säiiel

Folkrörelsernas roll att den socialdemokratiska motion som kommer upp till behandling här
/ samhället nästa onsdag får slöd åtminstone från en utanför det socialdemokratiska

lägret

Daniel Tarschys inlägg visade varför man inte kunde bifalla motionen - det skulle uppfattas som en påminnelse till regeringen. Ja, men nog kan väl riksdagen få göra sådana påminnelser. Nog kan väl riksdagen få säga sin mening på den punkten.

Del som saknades i Daniel Tarschys inlägg, som saknas i utskotts-betänkandet och som hiiinlills också saknats i regeringens politik, del är ett samlat grepp - det som jag talade om förut och kallade en genomtänkt strategi - den finns inte.

Ett av syftena med motionen var att slimulera ett tänkande på den här punkten. Och två av de centrala frågor som vi tagit upp gick Daniel Tarschys förbi, nämligen uppgiftsfördelning och kommersialisering.

Vad det slutligen gäller den uteblivna remissen så håller jag hell med Daniel Tarschys om att var och varannan molion inle kan sändas ut på remiss. Men när vi nu har folkrörelser som arbetar med dessa problem och del väcks en motion av central belydelse för dem så lycker jag att det vore naturligt att inhämta deras mening. De skulle säkert själva vara intresserade av det Eller är del så att de borgerliga ledamöterna av konstitutionsutskottet innan de avstyrkte motionen gick ut och frågade t. ex. Riksidrotlsförbundet, Medborgarskolan, ABF, Frikyrkorådet och Nykterhetsrörelsens landsförbund och därifrån fick besked om att de inle skulle svara i alla fall? Hade det inte varit intressant att få veta hur Frikyrkorådet, Medborgarskolan, lantbrukarnas organisationer osv. hade ställt sig till detta? Nu får vi inle den unika möjligheten. Jag beklagar det, och jag lycker fortfarande atl del är utmanande mol folkrörelserna alt de inle fick den chansen.

132

Herr TARSCHYS (fp):

Herr talman! Hilding Johansson medgav att den nya regeringen inte avbrutit stödet till folkrörelserna. Kanske skulle han kunna gå ett steg längre. Det verkliga förhållandet är ju alt slödel lill folkrörelserna nästa år kommer att bli avsevärt större än vad det varit under något enda enskilt år då den socialdemokratiska regeringen suttit vid maklen. Slödel lill folkrörelserna har ökat efter regeringsskiftet i höstas.

Hilding Johansson efteriyser en samlad strategi för samhällels stöd till folkrörelserna. Man kan givetvis tänka sig en samlad strategi. Man kan också tänka sig all i de olika departementen, i anslutning till enskilda sakfrågor som handläggs där, försöka se i vilken utsträckning man kan söka kontakt med och assistans från folkrörelserna för all förverkliga vikliga mål. Det är också den linje som socialdemokraterna följt under

mänga ar.

Man har alltså haft en partiell strategi för många olika områden, och det föresvävar mig all del är en ganska klok strategi också för framtiden all på område efter område se vilka konkreta insatser man kan göra. Det fanns en ambition atl samla ansvaret för denna politik till kommun-departementet, och della deparlemenl har en enhet som spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang, men jag tror inle alt Hilding Johansson vill atl de andra departementen skall upphöra med sina kontakter med folkrörelserna. Den samlande strategin kan lätt bli en negaliv slraiegi, om den innebär atl man inle på alla möjliga områden, på bred front, söker upprätthålla dessa kontakter.

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Folkrörelsernas roll i samhället

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Endast två påpekanden. Det första är att när utredningar som har tillsalls av den föregående regeringen, sålunda på socialdemokratiskt initiativ, är färdiga med sitt arbete blir det aktuellt att lägga fram förslag för riksdagen. Så har också skett, och vi får se hur förslagen kommer all fullföljas. Nästa onsdag blir någol av en prövodag för den som skall la ställning till folkrörelsernas roll i alkoholpolitiken.

Det andra påpekandet är helt enkelt atl jag vill instämma med herr Daniel Tarschys på en punkt, nämligen att man inle skall flytta över all slallig aktivitet på detta område lill ett enda departement. Den bör vara fördelad på olika departement. Men just därför är del synnerligen väsentligt att man har en genomarbetad gemensam strategi för förhållandel mellan staten och kommunerna å ena sidan och folkrörelserna å den andra.

Överiäggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Johansson i Trollhättan m. fi., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Johansson i Trollhättan begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill atl kammaren bifaller konslitutionsutskollels hemslällan i betänkandet nr 37 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Johansson i Trollhällan m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Johansson i Trollhättan begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 136

133

Nr 111 På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren att uppskjuta

Onsdaeen den behandlingen av på föredragningslistan ålerslående ärenden till kl, 19,30.

20 april 1977

§ 23 Anmäldes och bordlades

Motioner

1976/77:1584 av fru Månensson och herr Nilsson i Östersund

1976/77:1585 av herr Olsson i Edane m.fi.

1976/77:1586 av herrar Polslam och Jonsson i Alingsås

med anledning av propositionen 1976/77:113 om körkortslag

1976/77:1587 av herrar Rydén och andre vice talmannen Magnusson med anledning av proposilionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgifislämnande m, m.

1976/77:1588 av herr Börjesson i Falköping 1976/77:1589 av herr Ringaby 1976/77:1590 av herr Ringaby m.fi. 1976/77:1591 av herrar Rosqvist och Östrand 1976/77:1592 av herr Wachlmeisler i Slaffanslorp 1976/77:1593 av herr Werner m.fi.

med anledning av proposilionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen, m, m,

1976/77:1594 av herr Börjesson i Glömminge m.fi. 1976/77:1595 av herr Rejdnell m.fi. 1976/77:1596 av herrar Träff oz\\ Hovhammar 1976/77:1597 av herrar Träff och Komsiedt

med anledning av proposilionen 1976/77:123 med förslag lill konsumentkreditlag m, m,

1976/77:1598 av herr Werner m.fi.

med anledning av proposilionen 1976/77:124 om godkännande av den

europeiska konvenlionen den 27 januari 1977 om bekämpande av ler-

rorism, m, m,

1976/77:1599 av herr Lundkvist m.fi.

med anledning av propositionen 1976/77:125 med förslag om lilläggsbudgel 111 till statsbudgeten för budgetåret \91 6lll

1976/77:1600 av herr Palme m.fl. 1976/77:1601 av herr Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:127 om upphävande av stallig myndighels skyldighet att anlita Post- och Kreditbanken, PK-banken

134 1976/77:1602 av herr Bergman m.fl.

1976/77:1603 av herr Werner m.fl. Nr 111

med anledning av propositionen 1976/77:129 med förslag lill lag om Onsdagen den
kommunal energiplanering, m, m, 20 april 1977

1976/77:1604 av herr Lindblad Anmälan av

med anledning av proposilionen 1976/77:130 med förslag lill riktlinjer interpellationer. för modernisering av det statliga budgetsystemet

1976/77:1605 av herr Feldi m.fl. 1976/77:1606 av herr Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:131 om fortsalt valulareglering m, m,

1976/77:1607 av herr Lindahl i Hamburgsund m.fl. 1976/77:1608 av herr Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:134 om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

1976/77:1609 av herr Palme m.fl. 1976/77:1610 av herr Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1976/77:137 om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

1976/77:1611 av herr Torwald m.fl.

med anledning av propositionen 1976/77:139 om vissa varvsfrågor

§ 24 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 19 april

1976/77:135 av fru Andersson i Täby (c) till herr kommunikationsministern om förslag lill skydd mot trafikbuller:

Buller har blivit ett allvariigt problem i vår miljö. Om inga speciella bullerbegränsande ålgärder vidtas kommer det s, k, samhällsbullret att ständigt öka.

Vägtrafiken har blivit den mest utbredda och störande bullerkällan. År 1964 konstaterade en utredning att ca 20 % av ett för riket representativt urval människor ansåg sig vara störda av vägtrafikbuller. Även andra bullerkällor, så.som flygplatser, industrier, byggarbetsplatser, etc. ger upphov lill störningar.

Buller påverkar människan på många sätt. Vid höga ljudnivåer under lång tid kan hörselskador inträffa. Buller kan vara samtalsslörande, för-

135

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Anmälan av interpellationer

orsaka sömnstörningar och framkalla stressreaktioner.

Målsättningen för bullerskydds/saneringsarbelel är atl skapa och säkra en så bullerfri samhällsmiljö som möjligl. Därvid måsle arbetet primärt inriktas på att åstadkomma en situation, där ingen människa behöver utsättas för allvarliga bullerstörningar i sin bostad. Även vid vårdinrättningar, skolor, daghem och arbetsplatser måste samhällsbullret aklivl motarbelas.

Den sialliga trafikbullerutredningen (TBU) avlämnade sommaren 1974 sitt belänkande avseende vägtrafik, I utredningen konstateras all ira-fikbullret måste åtgärdas både vid källan (emissionen) och hos mottagaren (immissionen). Denna utredning har varit ute på en omfattande remissomgång. Del största problemet torde vara de ekonomiska konsekvenserna av TBU:s förslag.

Med hänvisning lill den statliga trafikbullerutredningen vill jag till herr kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Avser statsrådet all framlägga proposilion i riksdagen med anledning av nämnda betänkande?

2. Om så är fallet, när beräknas della ske?

den 20 april

136

1976/77:136av herr Lövenborg (-) l\\\ herr statsrådet Johansson om import av gas från Sovjetunionen:

I regeringens proposition 1976/77:125 redogörs utförligt för möjligheter lill en framlida gasimport från Norge. Det måsle belraklas som posilivi alt naturgasen tillmäts en betydelse för vår framtida energiförsörining.

Gas är som bekant ett rent bränsle som förbränns med hög verkningsgrad och fullständigt Den har låg svavelhalt, vilkel medför små korrosionsrisker, och den måsle i stort sell betraktas som en miljövänlig energikälla. Från sistnämnda synpunkt är nalurgas helt överlägsen oljan. Sverige har redan nu ett alllför stort oljeberoende, och alt snabbt söka få fram andra energikällor är en fråga som bör få hög prioritet.

Av betänkandet Naturgas i Sverige, som lades fram av 1968 års ulredning om rörlransport av olja och gas (UROG) framgår att man med naturgas ganska snabbi skulle kunna ersätta en betydande del av oljeförbrukningen.

UROG räknade med att man i ett inledningsskede skulle kunna avsätta 8 miljarder m' naturgas, vilkel med 1980 års beräknade förbrukning skulle röra sig om ca 10 96 av den svenska energimarknaden och 35 % av riock-oljemarknaden.

Det finns i dag kända naturgasfyndigheter både öster, söder och väster om Sverige. I proposition 1976/77:125 understryks att förutsättningarna för import av nalurgas är osäkra. Först mol slutet av 1970-ialet väntas del stå klart om del norska samlingsrörprojeklel kommer all kunna leda till en nalurgasimporl lill Danmark och Sverige. Bearbetning av det ak-

tuella imporiprojeklel fortsätter, enligl propositionen.

Men lidigare har del också pågåll diskussioner om förulsätiningarna för import av nalurgas från Sovjetunionen. I samarbele med Svenska gasföreningen har en arbetsgrupp under ledning av f d. generaldirektören undersökt förulsältningarna för sådan import Kvantiteter som då kunde komma i fråga angavs lill 2-2,5 miljarder m från år 1978, 3-4 miljarder m från år 1980 och 4-6 miljarder m från år 1985.

Några överenskommelser kom dock aldrig till stånd. Under vintern 1973 bildades ell bolag, Öslgas AB, med uppgift all göra lekniska, ekonomiska och andra ulredningar i syfte all klarlägga förulsäliningarna för imporl av sovjetisk nalurgas via Finland för avsättning i Mellansverige. Samma år tillkallades också en delegation med uppgift all samordna den svenska utrednings- och förhandlingsverksamheten m. m. avseende import av naturgas till Sverige.

Under år 1974 erbjöd Sovjet Sverige en kvantitet på 1 miljard m-* per år fram lill sekelskiftet Del ansågs dock från svensk sida vara en för liien kvantitet Sovjet återkom inofficiellt under år 1975 med ett erbjudande om 2,5 miljarder m mol svenska siålleveranser.

Alll tyder på att man från svensk sida har missat betydande möjligheter all komma fram lill en omfattande import av sovjetisk gas. Från sovjetisk sida gjordes på ell mycket tidigt stadium erbjudanden om belydande gasleveranser. Intresset från svensk sida var då påfallande svagt, och Sovjet har nu slora gasleveranser lill andra länder som gör del osäkert all bedöma vad som återstår för Sverige om seriösa förhandlingar skulle inledas. Som jag bedömer del vore det dock ett svenskt intresse all söka bana väg för gasleveranser också från delta håll, inle minst om del skulle kunna förknippas med svenska siålleveranser.

Med hänvisning lill del anförda vill jag lill herr energiminislern ställa följande frågor:

1. Pågår del i nuläget några kommersiella förhandlingar om imporl av gas från Sovjelunionen?

2. Om så icke är fallet: Är statsrådet beredd all la initiativ för all sådana skall komma lill slånd?

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Meddelande om frågor

§ 25 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts den 20 april

1976/77:391 av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s) lill herr justitieministern om kravet på borgen i rättegång:

Har justitieministern observerat att kravet på borgen i rättegång vid svensk domstol ibland kan få otillfredsställande sociala konsekvenser för vissa länders medborgare?

137

Nr 111

Onsdagen den 20 april 1977

Meddelande om frågor

1976/77:392 av herr Carlsson i Tyresö (s) lill fru bosladsministern om förslag lill riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.:

I valrörelsen uttalade centern att man genom isolering av hus kunde spara så mycket energi all de 13 kärnkraftsreaktorerna kunde stoppas senasi 1985.

Med hänvisning härtill vill jag slälla följande fråga till fru bosladsministern:

Varför har regeringen - trots all planverkels förslag remissbehandlats - ännu inle framlagt någon proposilion, som visar de verkliga möjligheterna att spara energi i bostäder m. m.?

1976/77:393 av fru Dahl (s) till fru bosladsministern om förslag till riksdagen rörande energisparande i bostäder m. m.:

I regeringsförklaringen uttalar regeringen all den avser all presentera ett program för effektivare användning av energi vid uppvärmning av bostäder och lokaler samt vid industriella processer. 1 olika sammanhang - bl. a. i budgetpropositionen bil. 16 samt i prop. 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m. och prop. 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering m. m. - har regeringen uttalat atl en viktig punkt i ett sådani program skulle ulgöras av förslag grundade på den utredning som statens planverk utfört på uppdrag av den förra regeringen saml att ett sådani förslag skulle framläggas för riksdagen snarast möjligt. Med hänvisning härtill vill jag fråga fru bosladsministern: När kommer regeringen alt lägga fram den utlovade propositionen om ytterligare åtgärder för energibesparingar i den befintliga bebyggelsen?

1976/77:394 av fru Berglund (s) lill herr arbetsmarknadsministern om åtgärder för atl trygga byggnadsarbetarnas sysselsättning i Norrbotten:

Byggnadsarbetarnas sysselsätlningssituation i Norrbotten har försämrats myckel snabbi, och situationen kommer enligt länsarbetsnämnden atl ytterligare försämras. Under senhösten 1977 kan den här arbetslösheten komma atl uppgå lill 1 000 personer och under första halvåret 1978 lill ca 1 500 personer. Med hänvisning till del anförda vill jag ställa följande fråga: Vilka konkreta åtgärder kommer arbetsmarknadsministern att vidla för atl trygga byggnadsarbetarnas sysselsättning i Norrbotten?

138

1976/77:395 av fru Skaniz (s) lill herr socialministern om förslag till riksdagen rörande tillägg lill sjukpenning vid relroakliv lön m. m.:

På uppdrag av regeringen har riksförsäkringsverket utarbetat ett förslag om tillägg till sjukpenning vid retroaktiv lön m. m. Förslaget överlämnades lill regeringen den 4 februari i år och har därefter remissbehandlats

i vanlig ordning. Nr 111

Avser regeringen atl komma med någol förslag, och i så fall när? Onsdagen den

20 april 1977
§ 26 Kammaren åtskildes kl, 17,57,

Meddelande om
In fidem .frågor

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1976/77:111 Onsdagen den 20 april

Riksdagens protokoll 1976/77:111