Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:107

Torsdagen den 14 april

Kl. 12.00

§ 1 Meddelande om interpellationssvar

1976/77:117 om vissa åtgärder för att bistå jöräldrar till utvecklingsstörda barn

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Med hänvisning till 6 kap. 1 >; riksdagsordningen vill jag meddela följande. Min avsikt var att den 19 april besvara en interpellation lill fru statsrådet Troedsson av herr Börjesson i Falköping om vissa ålgärder för alt bistå föräldrar till utvecklingsstörda barn, vilken interpellation del enligl fastställd ärendefördelning ankommer pä mig att besvara. Herr Böriesson har emellertid inle möjlighet alt la emot svaret den dagen. Jag anhåller om atl få besvara interpeliationen vid den senare tidpunkt som kan överenskommas med inlerpellanten.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Meddelande om interpellationssvar

Om kostnadsutvecklingen inom barnstugebyggan -del

§ 2 Om kostnadsutvecklingen inom barnstugebyggandet

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för all besvara herr Henriksons (s) den 2 mars anmälda fråga, 1976/77:293, och anförde:

Herr talman! Herr Henrikson har frågat mig om jag har uppmärksammat kostnadsutvecklingen i barnstugebyggandet och vilka åtgärder som övervägs för all förhindra densamma.

1 en nyligen genomförd undersökning, utförd av Kommunförbundet och socialstyrelsen, konstateras atl kostnadsutvecklingen för byggande av daghem varit kraftig under de senaste åren. Delta fär ses mol bakgrund av allmänt ökade byggkostnader. När barnstugor uppförs med stöd av statliga bostadslän, vilket torde förekomma i flertalet fall, anpassas lånebeloppen regelbundet lill koslnadsulvecklingen.

Den beslutade utbyggnaden av den kommunala barnomsorgen följs mycket noga av regeringen. Diskussioner har inletts med Kommunförbundet omkring dessa frågor. Därvid behandlas även frågor omkring kostnadsutvecklingen för bäde byggandet och driften av förskolor och fritidshem.

Regeringen kommer au tillsammans med Kommunförbundet noggrant följa utvecklingen pä detta område.

Hen HENRIKSON (s):

Herr talman! Jag lackar socialministern för svaret pä min fråga.

Utbyggnaden av barnomsorgen är f n. inne i ell myckel vikligl skede.

Nr 107 Den socialdemokraliska regeringen framlade på sin tid fiera förslag, som

Torsdagen den riksdagen antog, vilka syftar till att ge våra unga en så långt möjligt 14 anrii 1977 - trygg och harmonisk uppväxttid. Genomförandet av besluten om barn-

_____________ omsorgen är en viktig del i della sammanhang.

Om kostnadsut- Kommunerna har att upprätta barnomsorgsplaner som skall grunda

vecklingen inom sig på redovisade behov. Del finns anledning alt understryka den viktiga

barnstugebyggandel sociala roll barnomsorgen kommer att spela. Under gärdagen diskuterades

ju dessa frågor ingående på basis av socialutskottets betänkande, och

jag skall därför inte med min begränsade tid upprepa de synpunkter som

då framfördes.

Min fråga lill socialministern handlar inle i första hand om den sidan av barnomsorgen. Jag har önskat aktualisera kostnadsutvecklingen i barnslugebyggandet, eftersom uppgifter lyder pä alt denna är mycket otillfredsställande. Riksdagen har som bekant beslutat om väsentligt ökade anordningsbidrag i samband med alt programmet om 100 000 barnslugeplatser och 50 000 fritidshemsplatser antogs. Avsikten med den ökade statliga satsningen var naturligtvis alt underlätta för kommunerna atl genomföra programmet. Det får dä inte bli så, atl olika byggnadsförelag inhöstar ekonomiska fördelar av denna satsning.

Av statistik som redovisats lill länsbostadsnämnden i Östergötlands län framgår att byggnadskoslnaden per barnstugeplals har stigit mycket kraftigt. En ganska normal kostnad 1975 var ca 17 000 kr. per plats. Motsvarande kostnad rör sig i dag om drygt 30 000 kr. Det finns enskilda exempel på ännu högre kostnader. Inför sådana siffror måste man fråga sig om det möjligen kan förhålla sig sä, atl de s. k. fria marknadskrafterna har sett sin chans all berika sig i detla sammanhang. Statens och kommunernas slora ekonomiska satsningar för alt uppnå eftersträvade sociala mål får inte öppna möjlighet för hell omotiverade bieffekter av detla slag. Länsbostadsnämnden i Östergötland har fö. den 16 mars genom skrivelse uppmärksammat såväl bosladssiyrelsen som socialstyrelsen pä den här frågan.

Nu säger socialministern i sitt svar alt man kan återfinna förklaringarna
till denna utveckling i byggkostnadernas allmänna stegring. Del är nog
en sanning som mäste modifieras en del. Under 1976 steg byggnads-
kostnaderna genomsnittligt med ungefär 12 96 i bostadsbyggandet medan
del under motsvarande tid för det aktuella slaget av byggande steg med
25 %. Det finns ingen som helst rimlig förklaring lill denna skillnad.
Socialministern säger nu alt regeringen kommer alt tillsammans med
Kommunförbundet noggrant följa utvecklingen på del här området. Det
är bra och del är väl del enda positiva i svaret pä min fråga. Men jag
skulle nog ändå vilja be socialministern att litet mera konkret ge besked
om vari det som kallas att följa utvecklingen noggrant kommer att bestå.
Jag menar att åtgärder är alldeles nödvändiga nu, efiersom vi som jag
inledningsvis sade står i elt myckel viktigt skede av utbyggnaden av
barnomsorgen. Del är angeläget atl kostnadsutvecklingen inte lägger hin-
der i vägen för ett fullföljande av samhällets åtaganden på denna punkt.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag delar herr Henriksons uppfattning att.den kostnadsutveckling som har ägt rum är mycket ogynnsam. Tyvärr kan sådana punktinsatser som vi alla var överens om att göra i och med tillkomsten av anordningsbidragen leda till effekter av detla slag. En av anledningarna till att vi förlängde anordningsbidragen elt par månader in på della år var också alt vi frän vissa kommuner fick besked om alt del förekom en överhettning pä byggmarknaden.

Herr Henrikson frågar vidare vad vi kommer att göra mera konkret. Jag vill försl säga att del ankommer på bostadsstyrelsen all följa utvecklingen av överkostnaderna och också atl vidta eller föreslå ålgärder för alt komma lill rätta med dessa problem. Enligt vad som meddelats mig har denna fråga också uppmärksammats av statens pris- och kartellnämnd, som följer utvecklingen och kommer att informera regeringen om sina bedömningar när den har det erforderliga malerialel. Vidare planerar Kommunförbundet särskilda undersökningar belräffande orsakerna till den snabba kostnadsutvecklingen. Regeringen kommer atl la del av dessa undersökningar och av annat underlag för bedömningar av vilka åtgärder som vi sedan skall vidta.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om kostnadsutvecklingen inom barnstugebyggandet

Hen HENRIKSON (s);

Herr talman! Den kostnadsutveckling som vi här diskuterar kan översällas i termer av antalet barnslugeplatser om man vill ge en mera konkrel föreställning om vad del här handlar om. Den 25-procentiga ökningen av kostnaderna som jag nämnde betyder en höjning med 64 milj. kr. Om man räknar om delta i motsvarande antal barnslugeplatser till normal kostnad betyder det nära 2 500 barnstugeplatser. Det gäller alltså en myckel allvarlig utveckling, som kan äventyra etl fullföljande av programmet.

Jag efterlyste mera konkreta besked frän socialministern om vad man avser alt göra. Jag är helt medveten om atl det inle ankommer på socialministern personligen all vidta åtgärder. Men han har ju genom sin ställning möjlighet atl initiera åtgärder.

Del förefaller lämpligt all ularbela typritningar och standardisera det här byggandet sä långt som möjligt, eftersom det ju rör sig om tämligen enkla byggnader. Självfallet kan det ske under arkitektmedverkan. Man kan tänka sig prefabricering i konkurrens mellan olika husfabriker. Man kan tänka sig alt initiera samarbete mellan bosladssiyrelsen, socialsly-relsen och kommunerna i denna fråga. Man kan också försöka utvärdera vad som har hänt hittills för att med ledning härav kunna dra de rätla slutsatserna för fortsättningen.

Herr socialministern GUSTAVSSON!:

Herr talman! Efter herr Henriksons senaste inlägg framstår del väl ganska tydligt att det är myckel viktigt alt vi fär klarhel i orsakerna lill den här ogynnsamma ulvecklingen. Del är myckel möjligl atl det finns en hel del att vinna med åtgärder av det slag som herr Henrikson

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om ersättning lill bl. a. operations-skadade personer för merkostnader för specialsydda kläder

har framhållit.

Men än en gång vill jag understryka all vi skall göra allt för alt i första hand få fram material för bedömningar och vidta de ålgärder som vi har möjlighet all göra.

Hen HENRIKSON (s):

Herr lalman! Jag lar det sista beskedel från socialministern som ett löfte om all åtgärder vidtas mycket snabbi för alt vända ulvecklingen i positiv riktning när det gäller alt tillgodose barnomsorgen för alla dem som önskar sådan.

Jag lackar alltså socialministern för det beskedel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ersättning till bl. a. operationsskadade personer för merkostnader för specialsydda kläder

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för all besvara herr Karlssons i Malung (s) den 10 mars anmälda fråga, 1976/77:307, och anförde:

Herr talman! Herr Karlsson i Malung har frågat mig om jag har uppmärksammat problemet för personer med kroppsförändringar, bl. a. som följd av operationer, att inte kunna använda konfektionssydda kläder utan nödgas specialsy eller ändra köpta kläder, vilkel ger avsevärda merkostnader, och i så fall vilka åtgärder jag avser att vidta för alt bl. a. operationsskadade personer åtminstone kan gotigöras ekonomiskt fördes-sa merkostnader.

Handikappersättningen, som infördes den 1 juli 1975, beviljas för merkostnader som orsakas av handikapp. Ersättningen utgår med 30, 45 eller 60 96 av basbeloppet, alltefter omfattningen av den handikappades merkostnader och hjälpbehov. Reglerna är väsentligt gynnsammare än reglerna för de lidigare förmånerna invaliditetslillägg och invaliditetsersättning, vilka avlöstes av handikappersättningen. Fler handikappade har också härigenom fått möjlighet till ersätlning för merkostnader och vårdinsatser pä grund av handikappet.

Regeringen har den 3 mars i är uppdragit ål riksförsäkringsverket atl före den 1 september 1977 till regeringen redovisa erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av de nya reglerna för rält till handikappersättning. Verket bör därvid lämna förslag lill de ålgärder som verket finner erforderliga med anledning av erfarenheterna.

Merkostnader som har uppkommit för personer med kroppsdeformi-leler för alt de inte kan använda konfektionssydda kläder utan måsle låta sy eller ändra kläder kan också utgöra grund för avdrag vid taxeringen. Om sålunda merkostnaderna är avsevärda i förhållande till inkomsterna kan taxeringsnämnderna medge extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Hithörande frågor har även uppmärksammats inom handikapporganisationerna. Regeringen har åren 1974 och 1976 beviljat Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar understöd med sammanlagt 385 000 kr. från allmänna arvsfonden för etl projekt som gäller utveckling av särskilt anpassade kläder till rullstolsbundna barn med ryggmärgsbråck och vissa andra rörelsehindrade. Projektet beräknas bli avslutat under den närmaste liden.

Hen KARLSSON i Malung (s):

Herr talman! Jag vill tacka socialministern för svaret.

Den här frågan är så omfattande atl den skulle motivera en interpellationsdebatt i stället för bara en debalt i anslutning till en fråga.

Jag skall som ett exempel ta en grupp människor som inte erhåller någon handikappersättning och som dessutom har svårigheter att göra skatteavdrag. Det är ju många människor som ärligen drabbas av kroppsförändringar efter operationer. Dessa kroppsförändringar skapar problem av skilda slag. För många är säkert de psykiska problemen svårast, men jag har i frågan nöjt mig med all uppmärksamma de svårigheter som uppstår när dessa människor inte kan skaffa sig konfektionssydda kläder.

Jag skall som exempel nämna de kvinnor som opererats för bröstcancer. Enligl uppgift bröstcanceropereras ca 4 000 kvinnor årligen, och läkarna säger all minst 10 96 av dessa råkar ut för armsvullnader sä atl de inle kan använda konfektionssydda kläder. Enligt det läkarintyg som jag har här i min hand har en patients ena arm svullnat sä mycket att klädesplaggen på den armen måste vara 7 cm vidare än på den andra. Della medför svårigheter att använda konfektionskläder, vilket naturiigtvis leder till fördyrade klädkostnader. Min uppfattning är all dessa människor har det svårt nog ulan att också behöva drabbas av dessa ökade klä-deskosinader. De har naturligtvis etl psykiskt tryck på sig. De måste lära sig att leva vidare med sitt handikapp och flera andra bekymmer, av vilka ökade klädkoslnader bara är ell.

Enligt det läkarintyg jag har i handen har lymfbanorna blockerats på dessa bröslcanceropererade kvinnor, varav följer svullnader, som då också medför alt deras arbetsförmåga blir nedsatt. Vissa av dem kan inte ens fortsätta i sill lidigare yrke.

Denna grupps problem, som jag här har velal exemplifiera med min fråga, har varit föga uppmärksammade, kanske därför att de själva känt sig stympade och därför inte velat framträda i någon debalt om sina problem. Enligl uppgifi ökar också antalet bröstcanceroperalioner för varie år, samtidigt som ett anlal av dessa patienter drabbas av följdverkningar som tarvar speciell uppmärksamhet så att de inle drabbas även ekonomiskt.

När nu socialministern säger att en översyn av reglerna för rätt lill handikappersättning skall ske hoppas jag all de här människornas problem skall uppmärksammas och alt de fär möjlighet till antingen bidrag eller rätt att göra avdrag. Principiellt är jag visserligen motståndare till av-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om ersättning till bl. a. operationsskadade personer för merkostnader för specialsydda kläder

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttagandel av delpension

dragssyslem, men de borde ju åtminstone kunna erhålla bidrag i någon form efter den översyn som socialstyrelsen nu skall göra. Jag hoppas alltså alt den grupp som jag här kortfattat har tagit upp som ett exempel kommer med i en eventuell översyn av handikappersättningen.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! I anslutning till vad herr Karlsson i Malung här har framhållit vill jag presentera en rykande färsk broschyr, som kan sägas vara en sammanfattande checklista för klädkonstruklion. Den är utgiven i år av Styrelsen för teknisk utveckling, där jusl frågan om kläder för vuxna handikappade och handikappade barn har uppmärksammals. Styrelsen har uppdragit ät sin konsumenllekniska forskningsgrupp att utreda och ställa samman de krav på kläders utformning för handikappade som dessa och äldre människor har. Sedan arbetet slutförts har resultatet publicerats i två olika forskningsrapporter från styrelsen, varpå denna sammanfattning alltså givits ul.

Jag hoppas all de önskemål som herr Karlsson framställer skall kunna lillgodoses vid det kommande arbetet och i de förslag som kommer. Likaså är det STU;s förhoppning att broschyren och de resultat som redan föreligger skall komma till nytta i ulbildningen för dem som har med klädformgivning all göra osv.

Hen KARLSSON i Malung (s);

Herr talman! Jag vill tacka för de kompletterande uppgifter jag nu har fått. Samtidigt vill jag passa på att tillägga all jag hoppas att riksförsäkringsverket vid denna antydda översyn särskilt beaktar svårigheterna för den här gruppen vid deras besök på hjälpmedelscentraler. När människor som skall prova ut proteser besöker hjälpmedelscentralerna kan del nämligen vid vissa lillfällen uppstå svårigheter för dem alt få sina kostnader täckta i det sammanhanget. Det är resor och naturligtvis också förlorad arbetsförtjänst som kan förorsaka utgifter och förluster för dem vilka de inte får ersättning för. Samtidigt har de, som jag har sagt förut, elt tryck på sig i andra sammanhang som gör atl de många gånger vill besöka en hjälpmedelscentral för att få sina proteser rikligt utförda.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om uttagandet av delpension

Herr socialministern GUSTAVSSON erhöll ordet för att besvara herr Blomkvists (s) den 23 mars anmälda fråga, 1976/77:342, och anförde;

Herr talman! Herr Blomkvist har frågat mig om jag uppmärksammat förhållandet all delpension inte kan tas ut halvårsvis och om jag har

för avsikt att ändra pä detta.

I ett interpellationssvar om delpension till herr Jonasson den 8 februari i år harjag redovisat de huvudregler i här aktuellt avseende som gäller för uttag av delpension. Som jag nämnde ankommer det pä riksförsäkringsverket att, efter samråd med den centrala pensionsdelegation som är knuten till verket, meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen om delpensionsförsäkring. I den centrala pensionsdelegationen ingår företrädare för arbetsmarknadens parter.

När det gäller hur deltidsarbetet skall vara förlagt för alt grunda rält lill delpension har riksförsäkringsverket föreskrivit atl arbetet i princip skall anordnas så atl arbetslagaren utför något sådant arbete åtminstone varannan månad. Undantag frän denna regel fär medges när del är motiverat av särskilda arbetsförhållanden i del enskilda fallet. Frågan om när en sådan undantagssituation föreligger får prövas av försäkringskassans pensionsdelegation i varie enskilt ärende. I pensionsdelegationen ingår bl. a. ledamöter med erfarenhet av arbetsmarknadsförhållanden. Pensionsdelegationens beslul kan sedan överklagas hos riksförsäkringsverket och slutligen hos försäkringsdomstolen.

Som jag nämnde i mitt lidigare interpellationssvar ligger det i sakens natur att den praktiska tillämpningen av en så omfattande reform som delpensionsförsäkringen kan motivera justeringar i regelsystemet. Riksförsäkringsverket har därför redan i juni 1975 fått i uppdrag atl med biträde av den centrala pensionsdelegationen noga följa utvecklingen av delpensionsförsäkringen och därvid föreslå sådana justeringar i lagstiftningen som kan visa sig behövas. Efter framställning frän riksförsäkringsverket har regeringen också nyligen lagt fram förslag till riksdagen om en viss justering i lagen om delpensionsförsäkring. Verket kommer under hösten 1977 att lämna en samlad redovisning av erfarenheterna av delpensionsförsäkringen och förslag lill de åtgärder som kan visa sig behövas.

Mot denna bakgrund harjag f n. inte för avsikt alt vidta några åtgärder i den fråga herr Blomkvist aktualiserat.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttagandet av delpension

Hen BLOMKVIST (s):

Herr talman! Jag vill först lacka socialministern för svaret pä min fråga. Jag tror atl vi alla är överens om att delpensioneringen har blivit myckel populär och gett mänga äldre arbetstagare möjlighet atl minska arbetsinsatsen till en mer personligt anpassad nivå.

Det är riktigt som socialministern säger, alt arbetsmarknadens parter ingår i pensionsdelegationerna vid försäkringskassorna. Jag har i fråga om några utslag kunnat konstatera atl resp. försäkringskassa har godkänt en ansökan om delpension som baseras på arbete med sex månaders intervaller, medan riksförsäkringsverket och försäkringsdomstolen har avslagit den.

Det som har aktualiserat frågan för mig är vad jag har läst i fackförbundspressen, där man klart och tydligt kan se de mycket betydande

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Otn uttagandel av delpension

insalser som arbetsmarknadens parter gör för all skaffa fram lämpliga deltidsarbeten, anpassade till delpensioneringen. I några fall har man efter mycken möda lyckats få fram lösningar som innebär att deltidsarbetet skall utföras under sommarhalvåret. Del har varil en lösning, anpassad till den enskilde arbetstagaren och motiverad av att vederbörande skulle ha möjligheten all arbeta vidare och samtidigt ha kvar kontakten med kamraterna i arbetslivet.

Jag lycker att man i sådana här sammanhang borde kunna godkänna elt avsleg frän huvudregeln. Del är ju fakliskl så atl detla med delpension i stor utsträckning är en sak för arbetsmarknadens parter. Det är först och främst fråga om atl fä fram lämpliga deltidsarbeten.

Jag vill uttrycka den förhoppningen alt man nu vid kommande redovisning och prövning av delpensionen kommer att beakta jusl dessa fall, sä att del ges möjlighet även för arbetstagare alt med sex månaders inlervall åtnjuta delpension.

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr lalman! Herr Blomkvist och jag är helt överens om alt delta är en mycket viktig reform. Men sedan förstod jag inte rikligt herr Blomkvists tankegångar.

Frågan gällde ju om delpension kan tas ut halvårsvis och om jag hade för avsikt alt ändra på de nuvarande reglerna. Jag vet inle om herr Blomkvist var uppmärksam i gär kväll när den här frågan behandlades. 1 ett belänkande, som ju godkändes i går kväll, har socialförsäkringsutskoilet uttalat, alt delpension i en form som innebär heltidsarbete med sex månaders inlervall inle "tillgodoser kravet på den successiva nedirappning av arbetsinsatsen och den mjuka övergång från arbete till pension som är delpensionens syfte. Tvärtom anser utskottet alt full arbetstid under vissa månader med mellanliggande hell lediga perioder i många fall kan länkas få en effekt rakt motsatt den med delpensionen avsedda."

När vi hade den här frågan uppe till behandling i det interpellationssvar som åberopades och som jag gav till herr Jonasson, så gällde det skogsarbete. Skogsarbetareförbundet ställde sig myckel kritiskt till en åtgärd av det slag som herr Blomkvist efterlyste.

Helt naturligt är detla en fråga som arbetsmarknadens parter skall försöka lösa på bästa sätt - dock inle på etl sådant sätt atl det motverkar de tankegångar som ligger bakom denna reform.

Hen BLOMKVIST (s):

Herr talman! Det är riktigt, herr socialminister, att kammaren i går behandlade ett betänkande som bl. a. gällde en motion av herr Persson i Karlstad m. fi., där man hemställde om att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att utreda den här frågan och undersöka möjligheterna atl fä en ändring lill stånd.

Men vad jag menar, herr socialminister, är mycket enkelt, nämligen följande. Arbetsmarknadens parter ute på en arbetsplats är engagerade

för att lösa frågan om delpension för en arbetstagare. De vel vilka förutsättningar som föreligger att ordna arbete. Vi antar att en äldre arbetare av hälsoskäl inle har möjlighet att arbeta ute under vintern men att del finns möjligheter atl lösa frågan så alt han kan få arbeta under sommarhalvåret och ha delpension under vinterhalvåret. Dä menar jag, med tanke på det ansvar som arbetsmarknadens parter har i delpensionsfrågan, alt en sådan ansökan borde prövas mycket noga och atl man därvid skulle ta hänsyn till del ansvar som parterna pä arbetsmarknaden har dels mot den anställde, dels mot myndigheterna.

Jag vill än en gäng uttrycka förhoppningen all man vid den prövning och den utvärdering som nu kommer att ske beaktar dessa förhållanden och att det skall finnas möjligheter all tillmötesgå även en framställan baserad pä arbete med sexmänadersinlervaller om parterna och den sökande lycker all detla kan vara en riktig lösning.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttalande rörande en särskild skatt på fritidshus

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! När man sätter i gång med en reform av det här slaget är del väldigt svårt, för atl inle säga näslan omöjligl, atl få in i bestämmelserna sådana regler all allting hell klaffar och blir till belåtenhet för alla parter. 1 den fråga som herr Blomkvist tar upp, om man inte borde göra sädana här förändringar, finns det såvitt jag kan förstå ingenting i de nuvarande reglerna som motsäger detta. Det får väl bli individuella prövningar i varje kassa.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om uttalande rörande en särskild skatt på fritidshus

Fru bostadsministern OLSSON erhöll ordet för att besvara herr Hugossons (s) den 22 mars anmälda fråga, 1976/77:335, och anförde:

Herr talman! Herr Hugosson har frågat mig om motiv för all med beskattningsinstrumenl ytterligare reglera tillgängen pä fritidshus för vanliga inkomsttagare.

Herr Hugosson bygger sin fråga på elt uttalande som jag gjorde vid en presskonferens i Bohuslän den 20 mars. Ullalandet var i första hand föranlett av de specifika problem som har uppstått genom att.den permanenta bebyggelsen i Bohusläns skärgård under en följd av år i stor utsträckning har övergått till fritidsbebyggelse. Omvandlingen har gått så långt att hela samhällen nära nog avfolkats, utom under en kon sommarperiod, och alt den bofasta befolkningen kraftigt reducerats. Anledningen till denna utveckling är främsl atl finna i den lidigare förda regionalpolitiken som präglats av koncentration av arbetsplatser och bosläder. Man kan dock inte bortse frän att prisutvecklingen på perma-nenlbostäder till följd av efterfrågan pä fritidshus också kan ha påverkat denna utveckling.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttalande rotande en särskild skall på fritidshus

Antalet fritidshus i Bohuslän har enligl frilidshusräkningar ökal markant. Kunskapen om hur många av dessa som tidigare bebotts permanent är dock bristfällig. Inom ramen för den fysiska riksplaneringen utför lantmäteriverket en frilidshusinventering som kommer alt ge uppgifter om hur många permanenibostäder som omvandlats lill fritidshus under den senaste femårsperioden. Atl del i Bohusläns fiskelägen rör sig om en relativt betydande omvandling torde slä klart.

Genom minskningen av den bofasta befolkningen i dessa områden uppstår slora problem för dem som bor kvar. Serviceunderlaget och förulsättningarna för kulturell och social verksamhet försämras. Övergången från bofast befolkning till fritidsboende ändrar också successivt den kulturmiljö som sä mänga vill slå vakt om. Även förulsättningarna för den kommunala planeringen rubbas.

Del finns således starka skäl som talar för alt omvandlingen av permanenibostäder lill fritidshus i bl. a. den bohuslänska skärgården mäste begränsas. Flera olika meloder för alt åstadkomma detla mäste emellertid studeras.

Något ställningslagande till val av metod har inle skett och jag är f n. inte beredd atl uttala vilken metod som bör väljas.

Hen HUGOSSON (s):

Herr talman! Det hör till god lon i det här huset att man skall lacka för svar på en fråga, men nu har jag inte fält svar pä den fråga jag ställde. Jag frågade bostadsminisiern om hennes uttalande rörande en särskild skatt på fritidshus.

Fru bostadsministern väljer atl tala om ett annat problem, nämligen omvandlingen av permanenibostäder till fritidshus i den bohuslänska skärgården, och säger atl denna måste begränsas. Därom råder ingen som helst politisk oenighet mellan några partier.

Men det fru Elvy Olsson chockerade sin omgivning med i Bohuslän för några veckor sedan var alt hon där krävde alt man skulle införa en lyxskalt pä alla fritidshus. Del uttalandet väckte givelvis stor uppmärksamhet, för atl inle säga indignation, bland fritidshusägarna och hos de mänga människor som häller pä att spara för all inom en snar framlid förverkliga sin dröm om en frilidssluga. Hennes personliga funderingar, som hon ulryckle sig, om lyxskalt eller andra restriktioner för att klämma åt de människor som har en fritidssluga, har efter hennes uttalande tyvärr fått slöd av andra ledande centerpartister. Inle heller har centerledaren och statsministern tagit avstånd från tanken att ex-trabeskalla människor som har en fritidsstuga.

Min fråga gäller alltså om man skall exlrabeskatla dessa människor, och det är den frågan jag vill ha svar på. T. o. m. moderatledaren tyckte alt hennes förslag var dumt och log i en TV-intervju avstånd frän hennes uttalande.

. Fru Olsson försökte sedan krypa undan frän del här uttalandet och säga att hon inle har talat om lyxskalt. Som framgått av öppna brev

i såväl Göteborgs-Posten som Bohusläningen har närvarande journalister krävt fru Olsson pä en ursäkt när hon i TV etl par dagar efter uttalandet försökte krångla sig ifrån del genom att säga att hon inte talat om lyxskalt. Det är klart verifierat att hon gjort det. T. o. m. partivänner lill fru Olsson i Bohuslän har verifierat det.

Min fråga blir därför: Kommer de restriktioner som fru Olsson och centerpartiet funderar på att sällas in på sådant vis alt de får effekt på fritidshusägarnas plånböcker? Ge oss ett klart och entydigt besked på den punkten. Som statsråd fär man ta konsekvenserna av sina personliga funderingar, som man framför vid en presskonferens.

En annan fråga: Har fru Olsson klart för sig vad en frilidssluga betyder för en vanlig jobbare i ett storstadsområde med hårt och stressigt arbete och kanske en trist och tråkig bostadsmiljö? Jag är inte säker på att fru Olsson inser vad det betyder för vanliga människor att på sin frilid kunna resa till en fritidsstuga för vila och rekreation. Hade bostadsminisiern detta klart för sig tror jag inte atl hon skulle gå och fundera på särskild beskattning eller generella restriktioner.

En tredje fråga; Anser fru bostadsminisiern att huvudparten av de fritidshus som finns i vårt land och i den bohuslänska skärgärden är av lyxkaraktär?

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttalande rörande en särskild skatt på fritidshus

Fru bostadsminisiern OLSSON:

Herr talman! Uttalandet pä presskonferensen i Uddevalla gällde de speciella förhållanden som är rådande i Bohuslän och som herr Hugosson också är väl medveten om. Jag sade där atl man kunde länka sig en extraskatt - t. ex. en differentierad faslighetsbeskattning. Men jag kan också nämna andra medel som man kan la lill och som aktualiserats exempelvis i motioner här i riksdagen. Man kan ha en planlagstiftning som binder användningen av fastigheter. Man kan ha en särskild för-köpslagstifining. Man kan också på något sätt åstadkomma ökade lånemöjligheler för människor som vill köpa äldre hus.

Alla de här instrumenten: kan, när man ser på det hela första gången, verka rätt trubbiga. Men vi måsle ändå resonera oss fram lill något sätt all hindra den nuvarande utvecklingen.

Milt uttalande harjag gjort i Bohuslän med tanke på de speciella svårigheter som finns där. Jag är myckel väl medveten om, herr Hugosson, den tillfredsställelse som människor känner över att kunna komma ut till ett fritidsboende i någon form. Men om vi skall ge många människor möjligheten att komma ut till just miljöerna pä västkusten eller i OäM-trakterna kanske vi inte kan välja den formen att var och en har sitt fritidshus. Med den metoden når man inte alla människor och alla kan då inte få den avkoppling som friiidsboendet ger. Del är ändå konstaterat alt varje fritidshus används ganska kort tid per är, och vi fär kanske tillgripa andra medel än egna hus - exempelvis stugbyar för uthyrning - jusl för alt nä alla dessa människor som herr Hugosson lalar om.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om uttalande rörande en särskild skatt på fritidshus

Hen HUGOSSON (s):

Herr talman! Del var en inlressani politisk deklaration all var och en kanske inte skall ha rätt att ha en frilidssluga i framtiden. Del var ju notabelt.

Men, fru Olsson, presskonferensen gällde inte bara permanenibostäder. Den gällde bl. a. permanenibostäders omvandling lill fritidshus, och pä den punkten har vi inga delade meningar. Men i samband med presskonferensen ställdes frågan: Avser den här beskattningen alla fritidshus? Svaret på den frågan blev ett entydigt och klarl ja från fru Olsson. Därför blir min fråga på nytt: Skall detta las ur den vanlige inkomsttagarens plånbok?

Det skadar tilltron lill politiken atl man när det böriar blåsa försöker krypa ifrån sina uttalanden och talar om någonting annat. Lät mig citera vad en journalist skriver i ett öppet brev i Göteborgs-Posten:

"1 närmare tolv år har jag umgåtts med politiker eftersom jag sä länge verkat som politisk journalist. Min kollega på Bohusläningen har nästan lika lång erfarenhet av politiker bakom sig. Varken han eller jag har under denna lid utsatts för etl beleende liknande bostadsministerns."

Detta skadar tilltron till politikerna. Det är fråga om förnekande av ell klart och entydigt politiskt ställningstagande. Jag vill därför ge fru Olsson chansen atl nu här i riksdagen säga till fritidshusägarna i vårt land: Ni kommer inte att fä någon lyxbeskattning av era frilidsstugor.

Jag är medveten om atl vi måste finna former för atl begränsa omvandlingen av permanenibostäder till fritidshus i våra bohuslänska fiskelägen. Men där finns redan den kommunala förköpsräiten. Tala med de centerpartistiska kommunalpolitikerna i de bohuslänska kommunerna - det är ju borgerlig majoritet i nästan varenda kommun i Bohuslän och de kan utnyttja den kommunala förköpsrätten.

Fru bostadsminisiern OLSSON;

Herr talman! Om en journalist skriver ett öppet brev i en tidning bör han också skicka del till den person brevet avser. Det är inte att fordra att man skall läsa alla tidningar varje dag. Jag har, herr Hugosson, tyvärr inte läst della öppna brev.

Om man vill ha en extra skall på hus som övergår från permanentboslad till fritidshus, så kan det vara svårt att dra gränsen och undanta övriga fritidshus frän den skatten. Jag har bara sagt att detla är en väg när det gäller att välja metod för att begränsa övergången från permanentboslad till fritidshus, och då medger jag atl del är svårt atl undanta de andra fritidshusen.

Jag har vid ett annat tillfälle sagl att fritidsbyggandet kanske fått för stor omfattning under senare lid. Vi kanske måste slanna upp och se vad vi har utrymme till inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Jag tycker för min del att det primära är, inte alt var och en äger sitt fritidshus utan alt så mänga som möjligt fär möjligheter all komma ul i naturen.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag vill ännu en gång understryka alt jag icke har någon annan uppfattning än bostadsminisiern om det angelägna i atl begränsa omvandlingen av permanenibostäder till fritidshus i de bohuslänska tätorterna. Vi är fullständigt överens på den punkten. Det är inte den frågan diskussionen gäller.

Frågan är: Skall man med beskattning lägga bördor på människor som kanske genom idogt sparande lyckats skaffa sig en frilidssluga? Skall man göra det omöjligt för de människor som i dag som sparmål har en frilidssluga alt förverkliga detta sparmål?

Och jag har ännu inte fått svar pä frågan: Är huvudparten av fritidshusen på den svenska västkusten lyxfritidshus? 1 samband med etl besvärsärende som gällde etl lyxfritidshus - ett svaribygge i bostadsminislerns egen hemkommun som fru Olsson godkände - sade bostadsministern att när vi i del ordinarie bostadsbyggandet strävar efter god utrymmesslandard bör vi se lill att få en god standard även i fråga om fritidsstugorna. Vilket alternativ skall vi ha? Är del lyxvillor eller är del inte lyxvillor?

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven

Herr statsrådet JOHANSSON erhöll ordet för atl besvara herr Nygrens (s) den 4 mars anmälda fråga, 1916/11:191, till herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nygren har frågat industriministern om regeringen kommer atl medverka till byggstart av planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven sä atl jobben kan tryggas för Juktans kraftverksbyggare. Frågan har överiämnats till mig för att jag skall besvara den.

Efter samråd med cheferna för jordbruks- och bostadsdepartementen får jag anföra följande.

Statens vatlenfallsverk har nyligen ansökt om tillstånd att bygga och driva kraftstationen Klippen. Med normal behandlingstid i vattendomstolen kan regeringens prövning av ärendet inle bli aktuell förrän våren 1978.

De planerade kraftstationerna Åsele och Stenkullafors ingår i elt större sammanhängande utbyggnadsprojekl som omfattar även kraftstationen Volgsjöfors och korllidsreglering i den berörda älvslräckan. Behandlingen av vattenmälet. som således avser det sammantagna projektet, har fortskridit så långt att vattendomstolen med eget yttrande har hänskjutit frågan om tillåtligheten lill regeringens prövning. Ärendet har remissbehandlats. De invändningar som rests mol projektet riktar sig främsl mol utbyggnaden av Volgsjöfors, där bl. a. en för slrömfiske värdefull forssträcka skulle gå förlorad. Även Åsele och Stenkullafors skulle beröra

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven

relativt slora bevarandevärden från främst den vetenskapliga naturvärdens, fiskets och rennäringens synpunkt.

Utbyggnaden i Åseleälven, liksom.f ö. även Klippen, har i betänkandet Vattenkraft och miljö 3 placerats i klass 2 i den slutliga rangordningen och tillhör därmed den grupp som enligt riksdagens beslut bör behandlas i etl samlat ställningstagande lill vattenkraftsulbyggnaden fram till år 1985.

Med tanke pä de förhållandevis stora bevarandevärden som skulle komma atl beröras är del viktigt att frågan om utbyggnader i Åseleälven och av Klippen får avgöras mot bakgrund av etl samlat beslutsunderlag. Regeringen är därför inte beredd alt förorda någon särbehandling av de aktuella projekten.

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Den främsta anledningen lill min fråga är att 400 byggnadsarbetare vid pumpkraftverksbyggei i Juktan i Västerbotten riskerar all bli friställda inom elt år om inle de planerade kraftverksbyggena i Åseleälven fär klartecken frän regeringen senast sommaren 1977.

Redan nu har drygt 30-lalet arbetare varslats om friställning vid halvårsskiftet i år. För ytterligare grupper, bl. a. bergarbetarna, väntar varsel den närmaste liden. Enda alternativet för dessa byggarbetare är att kraftverksbyggena i övre Åseleälven kan påbörias.

Medel har beviljats för kraftstationsbyggena i Slenkullafors och Åsele. Vattenfall har avtalat med vägverket om bidrag lill finansieringen av en allmän väg som måsle byggas i samband med utbyggnaderna. Turbin och generatorer lill Åsele har beställts och delvis levererats till Vattenfalls förråd. Allt kan verka förberett för byggstart. Nu väntar bara klartecken från regeringen.

Kommer inte det beskedet under sommaren i år försenas byggena etl hell är, eftersom dammbyggnadsarbelena är säsongberoende. Då kommer många hundra byggnadsarbetare i Norrland atl bli arbetslösa under elt år. Det är det dystra läget, herr Johansson.

Visst är det riktigt alt riksdagen genom beslut 1975 har uttalat hinder för tilltåndsprövning. Men om viljan alt trygga jobben finns inom regeringen kan riksdagen underställas förslag om atl detta hinder undanröjs. Här gäller det jobben för 400 byggnadsarbetare i en del av vårt land där inga aternativa jobb finns. Den saken tycks den borgerliga regeringen och energiministern vara helt kallsinniga inför. Inle en enda rad i det långa svar jag fått på min fråga handlar om tryggheten i jobben för arbetarna i Juktan.

Det gäller här också angelägna energiiillskott, som vi snabbt kan behöva. Här gäller det elt valienkraftsprojeki i etl område, där det endast finns ell mycket ringa motstånd mot en utbyggnad. Medel finns beviljade, och ett behövligt vägprojekt är avtalat med vägverket. Turbin och generatorer är beställda och delvis levererade.

Jag måste fråga; Har den borgerliga regeringen blivit helt okänslig för

regionalpolitiska insatser och för arbetslöshetsproblemen i Norrlandslänen? Här gäller det frågan om jobb eller arbetslöshet för 400 vaiten-kraflsbyggare och tryggheten för deras familjer. Jag frågar energiministern: Berör inle detta energiministern och den borgerliga regeringen del minsta?

Hen statsrådet JOHANSSON;

Hen talman! Det är naturligtvis herr Nygren obetaget atl ta till brösttoner om sysselsättningen när vi diskuterar saker som vi är ense om. Men då borde han naturligtvis informera sig litel bällre.

För del första har regeringen i budgetpropositionen anslagit medel till det här projektet. Det går att läsa på s. 341 i Bilaga 17 lill proposition 1976/77:100.

För det andra har riksdagen enhälligt beslutat atl vi skall ha ett samlat ställningslagande lill vattenkraftsulbyggnaden. Detla kommer, herr Nygren.

För del tredje är inte - och det gällde även den socialdemokratiska regeringens planer - Åsele och Stenkullafors ett ersättningsobjekl för Juktan, eftersom detla projekt inte ger lika många jobb som loppsys-selsätiningen i Juklanutbyggnaden. Det är bara att läsa de sysselsäti-ningskurvor som Vattenfall har levererat.

Jag håller med om att det är vikligl att vi här får elt beslut, men del bör fattas i den ordning som riksdagen lidigare enhälligt har fastställt. Detla har jag arbetat efter i mina ställningstaganden.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven

Hen NYGREN (s):

Herr talman! Man kan vidga resonemanget och säga att i dag är 2 200 byggnadsarbetare mer eller mindre fast anställda hos Vattenfall, framför allt i Norriand. Om inte planerna på kraftverk i Åsele och Stenkullafors, i Klippen i Storumans kommun och i Vojmån i Vilhelmina kommun kommer till utförande så snabbt som möjligl riskerar dessa människor atl vara av med sina anställningar i Vattenfall 1982. Så allvarlig är situationen, herr Johansson. Redan om tvä år är antalet anslällda nere i 600 å 700 man om ingenting händer. Om ytterligare ett år är man nere i 200 anställda i Vattenfalls valtenkraftsulbyggnad. Det är det allvarliga läget. 2 000 jobb försvinner om tre ä fyra är, om inle regeringen visar handlingskraft.

Nu säger herr Johansson alt medel finns till projektet. Del sade jag också i mitt inlägg. Medel finns, man har träffat avtal om vägprojekt, man har beställt generatorer och turbin, och dessa är delvis levererade. Vad man väntar pä är ett klartecken från regeringen. Men regeringen vill inte göra någonting förrän man får ett, som det heter, samlat ställningslagande. Skall då 400 byggnadsarbetare i Juktan gå arbetslösa i väntan pä att den borgerliga regeringen skall åstadkomma ett samlat ställningstagande?

Jag frågar herr Johansson; När och var skall dessa vattenfallsarbelare

2 Riksdagens protokoll 1976/77:107-108

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om planerade kraftverksbyggen i Åseleälven och Umeälven

fä jobb, när nu herr Johansson inle har för avsikt att ta något initiativ på detta område?

Hen statsrådet JOHANSSON;

Herr talman! Sedan jag fick detla jobb har också jag noterat att den lidigare regeringens planläggning verkligen inte var särskilt långsiktig. Precis som herr Nygren säger kommer hela övre Norriand atl långsiktigt drabbas av en nedgång i anläggningsarbetena. Därför har jag i samråd med Vattenfall beställt en fullständig kartläggning av Vattenfalls personalsituation beträffande avgängar, åldersfördelning, geografisk fördelning osv. inom de olika kategorierna.

Vidare har jag tillsammans med Jonas Norrby kommit fram till att vi måste starta en ordentlig genomgäng av olika tänkbara utbyggnadsprojekt i övre Norriand. En sådan kartläggning pågår inom Vallenfall. Den skall inte hindras av det som tydligen hindrade den lidigare regeringen, nämligen del faktum all ulbyggnadsprojekten inle är formellt lönsamma.

Här är det fråga om sysselsättningen. Jag delar herr Nygrens uppfattning på den punkten. Det gäller all kartlägga utbyggnadsprojekl som inte har starka motstående intressen och även om de inte är i och för sig direkl lönsamma. Den rapporten väntar jag mig omedelbart efter sommaren. Del stora problemet i övre Norrland, herr Nygren, är att vi har en mycket dålig framförhållning när del gäller sysselsättningen för anläggningsarbetare, något som naturligtvis i första hand är orsakat av den socialdemokratiska regeringens tidigare planering.

Herr NYGREN (s):

Herr talman! Nej, statsrådet Johansson, så enkelt är del inte atl komma ur denna fråga. Den lidigare regeringen hade en beredskap för atl komma i gång med de tre vallenkraftsprojekten Åsele, Stenkullafors och Volgsjöfors. Men det fanns en opinion mol Volgsjöfors. Därför lät man Vattenfall fä ärendet tillbaka. Man försökte fä i gång Åsele och Stenkullafors, som är Vattenfalls andel av det hela. Volgsjöfors ägs av Graningeverken.

Vattenfall vill göra någonting. Man vill att regeringen skall handla. Det är en önskan från Vattenfall, från de anställda och frän Byggnadsarbetareförbundet, som har varit tvingat att gä till ulskollet, därför atl energiministern är så kallsinnig på detla område att han inle intresserar sig för jobben.

Jag har ännu inle fält ell enda ord frän energiministern till svar på min fråga: Vad skall de kraftverksbyggare göra som nu blir friställda? Det gäller 30 i första omgången och fiera till hösten. Vad skall de göra, medan regeringen företar denna genomgång av projekten och detla samlade ställningstagande, som nu tycks vara så viktigt att man inle kan ta något litet initiativ på delta område?

Hen statsrådet JOHANSSON;

Herr talman! Herr Nygren har alldeles rätt. Det var etl viktigt beslut som fattades av en enig riksdag. Ett samlat ställningstagande och förslag frän regeringen kommer. Jag har så snabbt det varit möjligt för mig satt i gäng kartläggningsarbelena för att tackla den totala anläggnings-arbetssituationen i övre Norrland. Tycker herr Nygren inte att det räcker, får han i så fall rikta kritik mot det som inte har gjorts tidigare. Vi gör vad som nu kan göras. Karlläggningen utförs av Vattenfall.

Del är inte jag som har kopplat ihop dessa tre utbyggnadsalternativ, där Volgsjöfors ägs av Graningeverken. Det är naturligtvis ell komplicerande faktum. Men om bara ett av tre projekt var kontroversiellt, borde i sä fall den gamla regeringen ha tänkt på della och försökt genomföra projekten var för sig så att man inte hamnat i denna situation.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska problem

Hen NYGREN (s);

Herr lalman! Jag konstaterar att jag trots detta långa skriftliga svar på min fråga och trots flera inlägg från statsrådet ännu inte har fått svar på frågan: Vad ämnar regeringen göra för atl trygga jobben för de 400 kraftverksbyggarna i Juktan? Statsrådet Johansson har inte med ett ord berört del viktiga problemet, inle i det skriftliga svaret och inte i sina tre inlägg i debatten. Jag tycker att del vittnar om kallsinnighet mot människor som riskerar att bli arbetslösa, en kallsinnighet som jag tycker det är beklämmande att höra i denna kammare.

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr lalman! Jag noterar avslutningsvis bara att herr Nygren inte nöjer sig med svar angående det arbete som nu pågår för all så snabbt som möjligt få fram ytterligare projekt i övre Norrland. Det är etl intressant besked. Jag skall lägga det på minnet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 7 Om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska problem

Fru statsrådet FRIGGEBO erhöll ordet för alt besvara herr Westerbergs (m) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:361, och anförde;

Herr talman! Herr Westerberg har frågat mig om jag är beredd att redogöra för regeringens syn på det ekonomiska läget i de allmännyttiga kommunala bostadsföretagen och om regeringen avser atl vidta några speciella åtgärder med anledning av detta.

Mänga allmännyttiga bostadsföretag har otvivelaktigt ekonomiska svårigheter. Dessa svårigheter beror bl. a. på överskottet på hyreslägenheter i vissa kommuner. Den minskade efterfrågan på hyreslägenheter har medfört atl mänga lägenheter har blivit outhyrda. Hyrorna har inte stigit i takt med kostnaderna i fastighetsförvaltningen. Det gäller inte minst.

Nr 107

Torsdagen den 14apriri977

Om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska problem

som herr Westerberg har nämnt i sin fråga, kostnaderna för underhåll.

Antalet outhyrda lägenheter har minskat under de senaste två åren och antalet kommer, såvitt nu kan bedömas, att fortsätta all minska betydligt under de närmaste åren. Denna minskning av antalet tomma lägenheter kommer all ge förutsättningar för en förbättring av de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska situation. Del är emellertid samtidigt uppenbart att tidigare uppkomna hyresförluster i olika former kommer atl belasta företagens ekonomi även i framtiden.

Enligt den ansvarsfördelning som gäller för stat och kommun har kommunerna ansvaret för att bostadsbyggandet fär en lämplig omfattning och lämplig fördelning på hus- och lägenhetstyper. I denna ansvarsfördelning ligger också atl kommunerna bör ha det ekonomiska huvudansvaret för resultatet av sina bostadsförsöriningsåtgärder. Det gäller självfallet i hög grad när kommunerna genomför bostadsbyggandet genom sina egna förelag. Det finns enligl min mening ingen anledning att ändra på denna grundläggande ansvarsfördelning.

När det gäller det ekonomiska ansvaret för hyresförluster finns det en etablerad ansvarsfördelning. Vid statlig eftergift av hyresföriusllån gäller att huvudmannen i normalfallen får inlösa drygt hälften av lånen. I vissa fall kan kommunernas ekonomi bli hårt ansträngd vid inlösen av hyresförlustlån eller när andra kommunala åtgärder vidtas för att sanera de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomi. I den mån kommunernas ekonomi i sädana fall blir så hårt ansträngd alt statliga insatser kan behöva övervägas för att förbättra det kommunalekonomiska läget, är det andra medel än bostadspolitiska som får övervägas.

Av vad jag har sagt framgår att regeringen inte har för avsikt att ändra på den grundläggande ansvarsfördelningen mellan stal och kommun när det gäller de allmännyttiga företagens ekonomiska situation. Däremot övervägs, som jag har nämnt i annat sammanhang, förslag från hyres-rällsutredningen (SOU 1976:60) om förhandlingsordningen på hyresmarknaden samt byggadministrationsuiredningens betänkande (SOU 1976:26) som kan ha betydelse för möjligheterna atl finansiera s. k. överkoslnader i bostadsproduktionen. Vidare har byggadministrations-utredningen föreslagit ett i viss mån utökat kommunalt ansvar för förlust på bostadslån. Frågan om finansiering av underhållskostnader övervägs f n. inom bostadsdepartementet.

Herr WESTERBERG (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka statsrådet Friggebo för svaret pä min fråga.

Efter 1960- och 1970-ialens våldsamma utbyggnad av olika bostadsområden har nu inträtt etl betydligt lugnare skede. Antalet tomma lägenheter har minskat ganska kraftigt, och det finns t. o. m. vissa tendenser till en ökad efterfrågan på lägenheter och bristsituationer i vissa områden.

När bostadsbristen i stort sett upphörde för några år sedan blev del

i stället rätt stora ekonomiska problem i många av de allmännyttiga kommunala bostadsföretagen. Staten gick in med olika former av hyresförlustlån som i vissa fall sedermera avskrevs delvis. Kommunerna fick gå in med en majoriietsdel, närmare bestämt 60 96, av det tillskott som behövdes för att läcka dessa hyresförluster, och staten täckte resten.

Försämringen av bostadsföretagens ekonomi medförde minskade avsättningar till löpande och periodiskt underhåll. Som statsrådet Friggebo säkert är medveten om har Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag SABO gäll ut med rekommendationer om hur mycket som skall avsättas för löpande och periodiskt underhåll i allmännyttiga bostadsföretag.

Dessa beräkningar skall enligl uppgift göras så att man upprättar en plan för det reparationsbehov som företaget har under de kommande 30 åren. Dessa kostnader slås sedan ut jämnt över de 30 åren. På detta sätt får man fram hur mycket som behöver avsättas till reparationer för vart och etl av dessa år.

Ett stort antal av de allmännyttiga bostadsföretagen har under senare år i spåren av del ekonomiska lägel icke kunnat göra de avsättningar som dessa beräkningar givit vid handen. På delta sätt har ganska betydande ackumulerade underskott uppstått i avsättningar och reparationer. Del finns alltså ett reparationsbehov som man inte har pengar att tillgodose. Delta har även statsrådet Friggebo medgett i Svenska Dagbladet för några veckor sedan. Också i sitt svar i dag säger hon alt det finns problem med detta, men jag tycker ändå inte att jag har fått något rikligt svar.

Hur skall vi klara luckorna och möta de reparationsbehov som i dag finns och som inte kan läckas genom att lägel successivt blir bällre? Skall det betalas direkt över kommunalskatten? Del kan ju inte vara lämpligt att kommande hyresgästgeneraiioner skall få bära hundhuvudet.

Jag tycker del var ett ganska luddigt svar alt man överväger finansieringen av underhållet i framliden för bostadsföretagen. Det behöver göras något ganska snabbi för att rätta lill dessa problem, som många hyresgäster i dag drabbas av.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska problem

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! År 1974 fattades etl beslut här i riksdagen som möjliggjorde en sänkning av kapitalkostnaden bl. a. för förelag som del här gäller. Det gav ett utrymme för dem att göra större avsättningar lill underhållet och bättre följa upp de underhällsplaner som är upprättade inom företagen. Detta har alltså riksdagen medverkat till.

I första hand mäste naturligtvis företagen själva uppfylla det grundläggande målel, som är att med egen kraft gå ihop, självfallet med de stora generella statliga stöd som utgår i botten lill alla statsbelänade fastigheter. Och såvitt jag vet anstränger sig också företagen att uppfylla den målsättningen.

Jag vet att herr Westerberg har gjort en utredning beträffande de allmännyttiga företagens ekonomiska situation. Såvitt jag förstår slutade

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska, problem ' ■■.

utredningen i en rekommendation att alla de undersökta företagen, så när som på etl eller ett par, skulle gå i konkurs. Vad gott det skulle medföra förstår jag inte rikligt, och de undersökningsmetoder som användes var myckel trubbiga.

Lät mig säga att den översyn av underhållet som jag nämnt i milt svar har sitt ursprung i det önskemål som riksdagen har haft om översyn av skillnader i skattehänseende beträffande underhållet mellan privata fastighetsägare och allmännyttiga. I del sammanhanget kommer självfallet underhållsfinansiering, underhällsavsättning och underhållskostnader upp som en naturlig del. Det ingår f n. i bostadsdepartementets arbetsuppgifter atl titta pä delta.

Hen WESTERBERG (m):

Herr lalman! När det gäller de kommunala bostadsföretagens ekonomi är det väl bara atl konstatera alt den är väldigt dålig. Med utgångspunkt i SABO:s egna rekommendationer och enligl sagesman pä SABO:s kansli görs det alldeles för små avsättningar i många företag.

1 den utredning som jag gjorde sade jag inte atl förelagen skulle gä i konkurs. Jag sade i stället atl om förelagen hade att följa aktiebolagslagens regler - det behöver de ju inle göra i och med att de är allmännyttiga - skulle deras eget kapital kunna betecknas som förbrukat, dvs. de har större skulder än tillgångar. Detla är ju etl otillfredsställande läge. Man har elt ackumulerat underskott i fråga om pengar som borde ha avsatts till reparationer - något som man inle kan tillgodose i framtiden. Det behöver ju tillskjutas nya pengar; annars måsle företagen gå med vinst de kommande åren för att man skall kunna täcka in dessa underskott.

Fru .statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! Även etl allmännyttigt aktiebolag måste följa aktiebolagslagens regler. Bolagen har också auktoriserade revisorer som granskar redovisningen, och revisorerna har inte kommil med de rekommendationer som herr Westerberg gjorde i sin utredning.

Del är hell rikligt att de här förelagen bör se till atl de har tillräckliga reserver för att klara ett framtida underhåll. Jag lycker också det är riktigt att företagen nu strävar efter alt förändra sin egen situation. Jag vet att elt sådant arbeie pågår inom företagen, och det uppskattar jag. Samtidigt är vi medvetna om att på grund av den stora utbyggnadstakten under 1960-lalet och de reparalionsbehov som böriar uppstå i de allmännyttiga bolagens fastigheter är etl problem. Som jag har sagl häller vi inom bostadsdepartementet pä att undersöka dessa frågor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om avgifter till allmännyttiga bostadsföretag för kostnader vid hyresförhandlingar

Fru statsrådet FRIGGEBO erhöll ordet för all besvara herr Westerbergs (m) den 31 mars anmälda fråga, 1976/77:362, och anförde:

Herr lalman! Herr Westerberg har frågat mig om jag är beredd alt redogöra för min syn pä att somliga allmännyttiga bostadsföretag enligt tidningsuppgifter den senaste liden börjat ta ut speciella avgifter av hyresgästerna, avgifter som sedan skulle ha lämnats till hyresgästföreningarna för atl täcka deras kostnader vid hyresförhandlingarna. Herr Westerberg har också frågat om regeringen kommer alt vidta några åtgärder i anledning av detta förhållande.

Herr Westerberg syfiar pä atl vissa bostadsförelag och hyresgästföreningar inom ramen för det frivilliga förhandlingssystem, som f n. till-lämpas inom hela den allmännyttiga bostadssektorn, har enats om atl i hyran skall ingå en avgifl som skall tillfalla hyresgästföreningen som kostnadsersättning bl. a. för dess förhandlingsverksamhel. De avgifter som parterna har enats om torde i fiertalet fall ha fördelals likformigt mellan hyresgästerna, alldeles oberoende av deras medlemskap i hyresgästföreningen. I en del fall synes förhandlingsersättningen ha använts lill alt sänka medlemsavgiften till föreningen.

I samband med alt riksdagen förra året behandlade olika hyresfrågor uttalade riksdagen att det inte finns något hinder för atl ett bostadsförelag genom bidrag eller eljest tar pä sig elt visst ekonomiskt ansvar för hyresgäströrelsens medverkan i ell förhandlingsarbete som kommer alla boende lill godo. Samtidigt tog riksdagen bestämt avstånd från ett förfaringssätt som leder lill särskilda rabatter för hyresgäströrelsens medlemmar innebärande skilda hyresnivåer för medlemmar och icke medlemmar. Jag delar riksdagens uppfattning på den punkten.

I justitiedepartementet övervägs f n. del delbetänkande om förhandlingsordningar på bosiadshyresmarknaden som i höstas lämnades av hyresrättsutredningen och som nyligen remissbehandlats. Betänkandet innebär att man efter mönster från det frivilliga förhandlingssystemet öppnar möjlighet alt skapa förhandlingsordningar för hela bostadshyresmarknaden. Jag är inte beredd atl nu ange hur elt regeringsförslag i ämnet kan komma att utformas och därmed inle heller vilken betydelse etl sådant förslag kan länkas fä med avseende på det problem som herr Westerberg avsett med sin fråga. Det är min förhoppning atl riksdagen redan under den kommande hösten skall få tillfälle att ta ställning lill en proposition om förhandlingsordningar på bosiadshyresmarknaden.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om avgifter lill allmännyttiga bostadsföretag för kostnader vid hyresförhandlingar

Hen WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag ber alt få lacka slaisrådet Friggebo för svaret på frågan, även om jag lycker att det inte gav så mycket i och för sig.

Enligt civilutskotlets betänkande 1975/76:26 är grunderna för hyres-lagstiftningen alt uppfatta så, alt medlemskap i viss organisalion i sig

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om avgifter till allmännyttiga bostadsföretag för kostnader vid hyresförhandlingar

inie skall inverka på hyressätlningen för den enskilde hyresgäslen. Därom lycks vi i alla fall vara eniga. Ulskollet valde alltså atl uttala sig myckel starkt mot alla former av hyresrabatter som kunde tillämpas av olika organisationer.

Trots delta har den senaste tiden ett anlal allmännyttiga kommunala bostadsföretag böriat atl på hyresgästföreningarnas begäran ta ul speciella avgifter av hyresgästerna. Dessa avgifter skall sedan lämnas till hyresgästföreningarna för atl täcka deras förhandlingskoslnader. I Stockholm har detta bl. a. lett till att man i hyresgäströrelsen sänkt sina medlemsavgifter eller återbetalat delar av dem.

Civilutskoitet skrev också i samma betänkande alt det inle möter något hinder för bostadsföretag att genom bidrag e. d. la på sig det ekonomiska ansvaret för hyresgästföreningarnas medverkan i förhandlingsarbete som kommer alla till godo. Del är just della atl del skall komma alla lill godo som är mycket väsentligt. Under senare lid har jag fått många brev och samtal från hyresgäster, bäde sädana som är medlemmar i hyresgäströrelsen och sådana som slår utanför, som definitivt inte anser att hyresgästföreningarna har tillgodosett deras intressen. I vissa fall har det funnits hus där samtliga hyresgäster har varit eniga om alt de själva velal sköta hyresförhandlingarna, eftersom de inle lycker alt den hy-resgäslsombudsman som skött förhandlingarna gjort del så som de önskat.

Jag menar atl förhandlingsmonopol för Hyresgästernas riksförbund mot hyresgästernas i elt visst område egen vilja är kränkade för hyresgästerna. Särskilt besvärligt är det när dessa hyresgäster sedan mäste betala förhandlingskostnaderna som de inle vill acceptera. Det sker då genom en speciell avgift som läggs på hyran. Fär sedan samma hyresgäster lämna ännu mer pengar lill hyresgästföreningen, trots att de är motståndare lill den, för fritidsverksamheter inom ABF, Unga örnar m. m., kan del bli ännu mer stötande.

Bidrag till boendedemokrati skall inte bara gå lill hyresgästföreningar. Del finns många andra grupper som behöver slöd. Tvångsutdebiteringen är, enligl min mening, en mycket negaliv sak, och jag finner Birgit Friggebos svar mycket intetsägande. Just delta förhandlingsmonopol, kopplat till Hyresgästernas riksförbund, med tvängsuldebitering är någonting synneriigen negativt. Det måste vara hyresgästerna i resp. område som i första hand skall fä förhandla och därmed inte behöva betala andras förhandlingar.

Fru statsrådet FRIGGEBO;

Herr talman! Jag vill påminna herr Westerberg om atl det inte finns något förhandlingsmonopol för hyresgäströrelsen, om man bortser från de lidsbestämda avvecklingsförhandlingar på den privata hyresmarknaden som försvinner under nästa är. Även andra hyresgästsorganisationer kan förhandla om hyresvillkor, och hyresrättsutredningens förslag innebär inte någon ändring. Men låt mig säga att på denna punkt är del

min mening alt regeringens förslag till riksdagen i höst mäste vara fullständigt klarl, så atl man inte bakvägen skapar elt förhandlingsmonopol för en viss bestämd rörelse.

Jag vill sedan säga något om bakgrunden till förhandlingsersältning-arna. De enskilda hyresgästerna har ju i sina kontrakt överlåtit lill hyresgäströrelsen att överenskomma om hyra m. m. med fastighetsägaren, vilket innebär alt förhandlingsresultaten kommer alla hyresgäster lill godo så länge man använder lika hyra för lika lägenhet. Och det gör man såvitt jag vet.

Jag kan dock förstå att framför allt hyresgäster, som exempelvis har gått ur hyresgästföreningen och som nu tvingas bidra till föreningens verksamhet över sin hyra, kan finna den ordningen svårbegriplig. Men med anledning av herr Westerbergs tidigare i debatten framförda fråga om de allmännyttiga företagens ekonomiska situation kan det nog generellt hävdas, att hyresgästföreningarnas förhandlingsverksamhet när det gälleratt hälla hyrorna nere varit någorlunda framgångsrik och därmed också kommit icke medlemmar i hyresgästföreningen till godo.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Om avgifter till allmännyttiga bostadsföretag jör kostnader vid hyresförhandlingar

Hen WESTERBERG (m):

Herr lalman! Om del är "framvägen" eller bakvägen som vi fär en form av förhandlingsmonopol lycker jag är ganska ointressant. Frågan är hur det i verkligheten fungerar. Det är inte bara hyran man förhandlar om i hyresgäströrelsen. Det är en rad olika frågor om boendedemokrati, fritidsaktiviteter m. m. som kommer in.

Det problem som jag önskar att man skulle komma till rätta med är följande. Mina sagesman, som varil medlemmar av hyresgäströrelsen, har tillsammans med sina grannar i samma fastighet hos hyresmark-nadsdomslolen velat överklaga det resultat som framkommit i hyresförhandlingarna men inte kunnat göra delta därför alt de inte varit förhandlingsparter. Jag tycker att delta är beklagligt.

Om slaisrådet Friggebo är beredd alt till hösten lägga fram ett förslag som innebär all man ökar möjligheterna för hyresgäster att genom sina föreningar, om de så önskar, ta upp sädana förhandlingar, är det naturligtvis tacknämligt.

Fru statsrådet FRIGGEBO:

Herr talman! På den punkten uttryckte jag mig mycket klarl. Förslagel skall reellt innebära att hyresgästorganisation, oavsett koppling lill Hyresgästernas riksförbund, skall ha möjlighet alt förhandla. Men det är självfallet stora problem i detta sammanhang. Man kan inte ha två organisationer inom samma fastighet som konkurrerar med varandra, så att fastighetsägaren kan spela ut den ena mot den andra, utan det mäste tillämpas någon form av majoritetsförhållande. Delta är svåra frågor, som vi kommer alt överväga mycket noggrant.

Vad gäller frågan om hyresmarknadsdomstolen har jag inte hört att det skulle existera något sådani organ. Det finns något som heter hy-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Ändrade regler för ska I te til lägg

resmarknadskommittén, som är en frivillig förhandlingsorganisation mellan SABO och Hyresgästernas riksförbund. Självfallet kan inte enskilda människor vända sig dit. Däremol har varie hyresgäst i landei möjlighet all hos hyresnämnd få sin hyra prövad, oavsett om del har förekommit förhandlingar eller inte mellan hyresgästförening och fastighetsägare. Man kan också gä vidare till bosiadsdomstolen för atl fä sill ärende prövat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1976/77:136 lill kulturutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1976/77:1550-1554 till uibildningsutskottei

1976/77:1555 och 1556 till justitieutskoltet

1976/77:1557 till trafikutskottet

1976/77:1558 lill civilutskotlel

§ 11 Föredrogs men bordlades åter irafikutskottets betänkande 1976/77:18 civilutskotlets belänkanden 1976/77:21-26

§ 12 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframslällningen 1976/77:133.

§ 13 Ändrade regler för skattetillägg

Föredrogs skalieulskottets betänkande 1976/77:38 med anledning av propositionen 1976/77:92 om ändrade regler för skattetillägg enligl taxeringslagen (1956:623), m.m. jämte motion.

Hen OLLÉN (m):

Herr lalman! Är det rimligt alt man skall kunna drabbas av en straff avgift på flera tusen kronor för etl enkelt slarvfel i deklarationen? Flertalet svarar säkert ett obetingat nej på den frågan. Inte desto mindre innebär de nuvarande reglerna om skattetillägg i taxeringslagen att sä kan ske. "Medellida" och "barbariska" har skattetilläggen kallats av en av ledamöterna av regeringsrätten, landets högsta skalledomstol. Det är ett hårt omdöme. Men åtskilliga upprörande exempel visar att hårda omdömen är berättigade i en diskussion om skattetillägg.

Dess bällre har regeringen visat att den är intresserad av att lindra reglerna om skallelillägg. 1 sin proposition nr 92 föreslår regeringen all skattetillägg skall utgå med 25 % i stället för med 50 96 av den skatt som påförs efter rättandet av felaktigheten i'sådana fall där den oriktiga

uppgiften i självdeklaralionen har kunnat rättas med ledning av kon-irollmalerial som normalt är tillgängligt för taxeringsnämnden. Regeringen säger att detta är ett provisorium men ett provisorium som är nödvändigt för att åtminstone något förbättrade regler skall kunna gälla redan fr. o. m. 1977 års taxering, alltså i år.

I en motion har jag framfört för del första atl riksdagen borde uttala att skalletillägg över huvud tagel inle skall utgå i de fall där den felaktiga uppgiften lätt kan rättas med ledning av tillgängligt kontrollmaterial; för del andra att reglerna om skattetillägg i de övriga fall där sådana regler ändå kan vara motiverade inte skall kunna resultera i mycket olika straff vid ungefär samma typ av förseelser. För atl i någon mån förbättra den provisoriska lösning som regeringen nu har föreslagit har dessutom i molionen framställts yrkande om alt skattetillägg i de fall som avses i regeringens proposition skall ulgå med maximall I 000 kr.

Utskottet, som avvisar motionsyrkandena, framhåller att skatteiillägget inte är att betrakta "som ett straff vid uppsåtliga deklarationsbrott utan ■som en sanktion av annat slag som avser att träffa även slarvfel av mindre allvariig beskaffenhet". Jag frågar därför: Bör slarvfel av "mindre allvariig beskaffenhet" kunna bestraffas med avgifter på över I 000 kr.?

Au det finns gou om exempel pä alt skattetillägg med nuvarande bestämmelser har kommil atl överstiga 1 000 kr. torde det inte råda någon tvekan om. I gårdagens nummer av Expressen berättades om en sjukpensionär som av misstag råkat ta med en inkomstuppgift för fel år: Hans straff blev etl skattetillägg på 5 000 kr. Den skatledomen är överklagad, men i väntan på att eventuellt få rält i högre instans tvingas nu denne man leva på socialhjälp. Är detla över huvud taget tillsländigt i etl rättssamhälle?

Om en småföretagare i sin deklaration ett år inte rätt förstår atl som inkomst ta med föregående ärs utgående skulder, ett misstag som lätt kan begås av en icke bokföringskunnig och som lika lätt kan upptäckas av en rutinerad taxeringsnämnd, dä blir straffet ca 1 000 kr. med nu gällande regler - möjligen skulle del kunna bli 500 kr. efter genomförandet av den proposition som nu ligger pä riksdagens bord - under förutsättning atl skulderna har varil 3 000 kr. Men straffet blir minst 3 000 kr. i Slällel för 1 000 kr. om skulderna varil 10 000 kr., trots alt de fel som har begåtts i princip är identiska.

Atl den tidigare nämnde regeringsrätlsledamolen räknat ut alt de som har haft tillgång till de s. k. blå korten pä SAS skulle kunna drabbas av krav pä skatt och skattetillägg om sammanlagt 300 000 kr. per person för de fem senaste åren är måhända av mindre praktiskt intresse men kan vara ägnat att väcka eftertanke hos en del av kammarens ledamöter.

Herr talman! Det är meningslöst atl nu gå emot etl enigt utskott. Det finns också anledning alt understryka alt utskottet förväntar sig etl förslag från regeringen belräffande skattetillägg inom en snar framtid. Man fär hoppas atl det förslag som då läggs fram innebär väsentliga förändringar i reglerna om skattetillägg.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Ändrade regler för skattetillägg

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Ändrade regler för skattetillägg

Med reglernas nuvarande utformning har vi etl syslem som kan ge bisarra effekter, leda till all höga straff utdöms utan någon rättegäng. lill alt ungefär samma förseelser drabbas av hell olika straff och lill andra för rättssamhället ovärdiga företeelser. Låt oss därför hoppas all skattetilläggen i deras nuvarande utformning blir en parentes i den svenska skaltelagsiiftningens historia.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Då herr Ollén inle ställt något yrkande skall jag inle hälla pä länge, men lät mig ändå nämna all det finns en historisk bakgrund lill de här skattetilläggen.

Del var ju lidigare så att den som gjorde skattefel drogs inför domstol. Man fick domstolsförfarande även för slarvfelen, och man kunde dömas lill rätt höga böter. Del var helt enkelt ett domsiolsförfarande för förseelser, även om dessa bara var av slarvkaraklär. För atl fä bort della infördes skattetilläggen i administrativ ordning. Del kan nog inle bestridas alt skattetilläggen har varit bra även ur den synpunkten att vi därigenom sluppit dra en mängd småmäl inför de olika rätterna.

Man kan naturligtvis säga all del i ett progressivt skattesystem innebiir atl det blir olika straff i kronor räknat beroende på olika inkomster, eftersom del är fråga om olika stora belopp när del gäller den undandragna skatten - eller, om jag inte använder ett så hårt uttryck - den skatt som skulle ha utgått därest inte något slarvfel hade gjorts. Del är ju i förhällande till hur mycket den som skulle ha gjort felet skulle ha tjänat på det som avgiften är satt, och därför är systemet inte så bisarrt och så tokigt som herr Ollén påslår.

Vidare har man ju nu i förslaget gått ner lill 25 96 och alltså Sänkt skattetilläggen väsentligt. Då förslagel dessutom är all se som ett provisorium som man velat tillgripa inför årets taxering, tycker vi ändå del är ganska rimligt alt anta propositionen som den är och avslå motionen.

Hen OLLÉN (ni):

Herr talman! Del gläder mig att herr Wärnberg emotser nya förslag i riktning mot ytterligare lindringar av skallelilläggen sådana som de nu är utformade.

Jag vill bara beträffande de olikheter i skattetilläggen som i dag kan uppkomma instämma i all det naturligtvis är alldeles korrekt som herr Wärnberg säger, all olikheterna beror pä värt progressiva skattesystem. Men samtidigt är del ju så alt en omkastning av siffror eller andra misstag av principiellt identisk natur kan leda lill - just pä grund av skalte-progressionen - myckel olika straff Del kan dä ifrågasättas om förseelserna är så olika att detta är motiverat. Det kan alltså röra sig om myckel slora skillnader i slrafftillägg. Därför menar jag att det inle vore omotiverat att vid en framtida reglering av skattetilläggen allvarligt överväga atl maximera dem. Detta vore dessutom inle någon nyhet, eftersom det för exempelvis förseningsavgifter redan finns en sådan maximiavgift.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr lalman! Man kan inle i ett administrativt syslem utan någon form av rättegångsförfarande ange vilket slarvfel som är vilkel, utan där behövs schabloner. Man måste hell enkelt ha klara linjer att gä efter så au man vet när skattelilliigg skall eller inte skall påföras. Det går inte att ha del så som herr Ollén vill, all några tjänslemän ute pä de lokala skattemyndigheterna skall säga atl den här nog har fuskat, resp. inte fuskat, eller att det här är ett mindre slarvfel, etc, ulan det måsle finnas klara och entydiga regler. Det är vad det här förslaget innebär, medan herr Ollens förslag om hur felen skall bedömas och avgöras är helt omöjligt i det system som vi i dag har.

Sedan harjag inte sagt all jag bara förutser att det finns sänkta avgifter i ell kommande förslag, utan jag kan också förutse höjda avgifter i vissa lägen.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Ändrade regler för skattetillägg

Hen OLLÉN (m);

Herr lalman! Det som herr Wärnberg sade nu senast var det naturligtvis inte trevligt all höra.

Vi diskuterar egentligen två olika saker;

Den ena är frågan huruvida man kan låla bli att ta ut något skattetillägg alls i de fall dä det är fråga om fel som mycket enkelt kan rättas till av taxeringsnämnderna med ledning av tillgängligt kontrollmaterial. Det är en litel större fråga, som bör bli föremål för behandling pä vanligt sätt och som vi har anledning att återkomma till.

Den andra frågan gäller maximigrän.sen, där jag i min motion har föreslagit 1 000 kr., men man kan naturligtvis även diskutera andra gränser. Jag tror knappast att herr Wärnberg kan bestrida att del i och för sig vore tekniskt fullt möjligt alt maximera skattetilläggen på det viset.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Herr Ollén vill faktiskt skapa nya skattenyktsmöjligheter, där etl försök kan löna sig och där det inte kostar någonting om man misslyckas - det är ju egentligen vad herr Ollén rekommenderar! Om man kastar om två siffror och tjänar 10 000 kr. på det hela skall det ändå inle behöva kosta någonting! Det är ju sådani som herr Ollén propagerar för när han inte vill att man i det läget skall åläggas något skattetillägg. Det skulle ju då inle kosta någonting att försöka heller. Ibland uppstår givelvis fel på grund av slarv, men om det inle skulle bli någon påföljd alls, kunde det ju också vara medvetna försök att slippa skatt.

Herr OLLÉN (m);

Herr talman! Jag lycker atl del är litet hårt av herr Wärnberg atl påslå att jag skulle ivra för alt man skulle skapa möjligheter till skattefusk. Vad det är fråga om är ju sådana förseelser som för den som verkligen vill ge sig på skattefusk är det sämsta tänkbara alternativet - exempelvis all skriva 3 000 kr. i inkomsl när del står 30 000 kr. på kontrolluppgiften.

Nr 107 .'-■ Det är elt mycket dumt sätt alt skatlefuska, om man skulle vilja det.
Torsdaeen den '' SHer det den typ av fel som i vissa fall har lett till mycket höga

14 aDril 1977 skattetillägg, vilka har drabbat människor utomordentligt hån. 1 en strä-

van att avbyråkratisera skatte- och laxeringshanieringen så långt möjligl

Särskilt tillstånd atl borde vi' allvarligt överväga att efterge straff i de här fallen, där det verk-

tillföya kärnreak- ligen är fullt klart atl den enskildes felaktiga uppgift lätt har kunnat

tor kärnbränsle, korrigeras i efterhand.

m. m.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Herr Ollén kan väl inle neka lill alt han propagerar för en linje som kon sagl kunde uttryckas så här: Gär det så gär det, och annars kostar del inget.

Hen OLLÉN (m):

Herr talman! Jag noterar bara att herr Wärnberg enligl min uppfattning har en något egendomlig inställning till de svenska skattebetalarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskoliets hemställan bifölls.

§ 14 Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Föredrogs näringsutskottets belänkanden

1976/77:23 med anledning av propositionen 1976/77:53 med förslag till lag om särskilt tillstånd att lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m. jämte molioner och

1976/77:24 med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser energihushållning m. m. jämte molioner.

Hen TALMANNEN:

Näringsutskotiels belänkanden nr 23 och 24 debatteras i ett sammanhang och yrkanden belräffande båda dessa belänkanden får framställas under den gemensamma överläggningen.

1 det följande redovisas i näringsutskotlets belänkande nr 24 endast de punkler, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Näringsutskottets betänkande nr 23

I propositionen 1976/77:53 (industrideparlementet) hade regeringen föreslagit riksdagen alt anta förslag till lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes bl. a. följande:

"Förslaget innebär atl frågorna om hanteringen av använl kärnbränsle och högaktivt avfall skall vara lösta innan en reaktor fär tas i drift. Lagen avses bli tillämplig på reaktor för vilken tillstånd har meddelats enligl alomenergilagen (1956:306) och som inte har lillfdris kärnbränsle före den 8 oktober 1976.

Särskilt tillstånd föreslås bli meddelat av regeringen. Sådani tillstånd får meddelas endast om reaktorinnehavaren har företett avtal som på ell betryggande sätt tillgodoser behovel av upparbelning av använl kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av del vid upparbetningen erhållna högakliva avfallet kan ske. Om använt kärnbränsle inle avses bli upparbetat krävs för tillstånd alt reaktorinnehavaren har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det kan ske.

För reaktor för vilken ansökan om slutligt godkännande för drifuagning har gjorts före den 8 oktober 1976 (Barsebäck 2) föresläs särskilda föreskrifter gälla. Dessa innebär i huvudsak att reaktorn inle får drivas efter utgången av år 1977, om inte särskilt tillstånd har meddelats till det. För reaktorn föresläs mindre omfattande krav för tillstånd än vad som gäller beträffande övriga reaktorer.

Vägras tillstånd eller föranleder den föreslagna lagen i annat fall all meddelat tillstånd inte kan utnyttjas, föreslås reaktorinnehavaren bli berättigad till ersättning av staten för förlust till följd av åtgärd som han har vidtagit före lagens ikraftträdande."

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

I delta sammanhang hade behandlats

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna

1976/77:1335 av herr Palme m.fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen skulle avslå regeringens proposition med förslag till lag om särskilt tillstånd att lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.,

2. att riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som anförts i motionen i fråga om

a. förprojektering av svensk upparbetningsanläggning,

b. avtal om upparbelning utomlands,

c. del internationella samarbetet,

d. projektering och finansiering av etl cenirallager för utbränt bränsle,

e. sammansättning av styrelsen för Svensk Kärnbränsleförsörjning AB,
f ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbetet beträffande hante
ringen av utbränt kärnbränsle,

g. utarbetande av en fierårsplan för forsknings- och utvecklingsarbete beträffande del svenska urbergets egenskaper och slutförvaring av utbränt kärnbränsle ulan upparbelning,

h. ökade insalser på det under punkt g angivna forsknings- och utvecklingsområdet samt finansieringen av dessa insatser,

3. att riksdagen uttalade

a. att ägare till kärnkraftverk kom alt hållas skadeslös genom ersättning

Nr 107 av staten, om meddelad koncession drogs in av säkerhetsskäl,

Torsd'it'en den ' '"' '"isiällda vid kärnkraftverk och i företag som arbetade med upp-

14 anrii 1977 förande av kärnkraftverk i motsvarande situation kom alt hållas ska-

deslösa genom ersätlning av staten, i den mån det inte skedde genom

Särskilt tillsiånd alt ersättning från arbetsgivaren,

tillföra kärnreak- 4. att riksdagen hemställde atl av regeringen varie år få en särskild

lor kärnbränsle, redogörelse för lägel belräffande kärnkraftens säkerhetsfrågor samt re-

m. m. sultatet av pågående forsknings- och utvecklingsarbete nationellt och in
ternationellt,

1976/77:1336 av herrar Högberg (fp) och Gahrton (fp),

1976/77:1337 av herrar Rosqvist (s) och Rejdnell (fp),

1976/77:1338 av herr Werner m. fi. (vpk), vari hemställts atl riksdagen med avslag på propositionen 1976/77:53 beslutade att - med hänvisning till läget på upparbetnings- och förvaringsfronten - inga fier kärnreaktorer skulle las i drift,

dels de under allmänna motionstiden vid 1976/77 års riksmöte väckta motionerna

1976/77:124 av herr Hjorth m.fl. (s),

1976/77:400 av herr Söderqvist m.fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen beviljade elt anslag på 100 000 kr. till Rikskommitién för folkomröstning om kärnkraft, och

1976/77:881 av herr Werner m. fi. (vpk) såvitt gällde hemställan att riksdagen skulle

1. uttala alt inga nya kärnkraftsreakiorer skulle tas i drift,

2. uttala att ett framtida gradvis uppnått oberoende av kärnkraft skulle eftersträvas,

7. hos regeringen begära en plan för alternativ sysselsättning för an-läggningsarbeiarna vid pågående kärnkraftsbyggen.

Utskottet hemställde

1. beträffande lagförslaget m.m. att riksdagen skulle

a) nied avslag på molionen 1976/77:1335 yrkandet 1 och motionen
1976/77:1338 i ifrågavarande del anla det i propositionen 1976/77:53
framlagda förslaget till lag om särskilt tillstånd all tillföra kärnreaklor
kärnbränsle, m. m.,

b) avslå motionen 1976/77:1335 yrkandet 3 a,

2. beträffande ersättning till och alternativ sysselsättning för anslällda
vid kärnkraftverk att riksdagen skulle avslå

a) molionen 1976/77:124 i ifrågavarande del,
32 b) motionen 1976/77:881 yrkandet 7,

c) motionen 1976/77:1335 yrkandet 3 b,

3. belräffande ersättning till kommuner alt riksdagen skulle avslå

a) molionen 1976/77:124 i ifrågavarande del,

b) motionen 1976/77:1337,

4. beträffande inskränkning av det beslutade kärnkraftsprogrammel
atl riksdagen skulle avslå

a) molionen 1976/77:881 yrkandet 1,

b) motionen 1976/77:1336,

c) molionen 1976/77:1338 i ifrågavarande del,

5. beträffande avveckling av kärnkraftsproduktionen att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:881 yrkandet 2,

6. beträffande upparbetningsanläggning i Sverige atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1335 yrkandet 2 a,

7. belräffande avtal om upparbelning utomlands all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1335 yrkandet 2 b,

8. belräffande internationellt samarbete i fråga om hantering av använt kärnbränsle att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1335 yrkandet 2 c,

9. beträffande centrallager för använt kärnbränsle alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1335 yrkandet 2 d,

10. beträffande styrelsen för Svensk Kärnbränsleförsörining AB att
riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1335 yrkandet 2 e,

11. belräffande samhälleligt ansvar för forskning och utvecklingsarbete
i fråga om hanteringen av använt kärnbränsle all riksdagen skulle avslå
molionen 1976/77:1335 yrkandet 2f

12. beträffande forskning och utvecklingsarbete i fråga om slutförvaring av använt kärnbränsle alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1335 yrkandena 2 g och 2 h,

13. belräffande redovisning till riksdagen rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor atl riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1335 yrkandet 4,

14. belräffande anslag lill Rikskommitién för folkomröstning om kärnkraft att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:400.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd all tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Följande nio reservationer hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, Carlsson i Tyresö, Pettersson i Lund och Jonsson i Husum (samtliga s)

1. beträffande lagförslaget m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 1 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1976/77:1335 yrkandet 1 avslå propositionen 1976/77:53 samt finna molionen 1976/77:1338 i ifrågavarande del icke föranleda någon ytterligare åtgärd,

b) med anledning av molionen 1976/77:1335 yrkandet 3 a som sin mening ge regeringen till känna vad reservanterna anfört om ersättning till ägare av kärnkraftverk.

3 Rlksdagensprolokoll 1976/77:107-108

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

1. beträffande ersättning till och alternativ sysselsättning för anslällda vid kärnkraftverk, vari reservanterna ansett alt utskottet under 2 bort hemställa

alt riksdagen skulle

a) med bifall till motionen 1976/77:1335 yrkandet 3 b som sin mening ge regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

b) avslå motionen 1976/77:124 i ifrågavarande del,

c) avslå motionen 1976/77:881 yrkandet 7,

3. beträffande upparbetningsanläggning i Sverige, vari reservanterna
ansett att utskottet under 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1335 yrkandet 2 a som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

4. belräffande avtal om upparbelning utomlands, vari reservanterna
ansett att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1976/77:1335 yrkandet 2 b som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

5. beträffande internationellt samarbete i fråga om hantering av använt
kärnbränsle, vari reservanterna ansett att utskottet under 8 bort hemställa

all riksdagen med bifall lill motionen 1976/77:1335 yrkandet 2 c som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

6. belräffande cenirallager för använt kärnbränsle, vari reservanterna
ansett att utskottet under 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till molionen 1976/77:1335 yrkandet 2d som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört,

7. beträffande styrelsen för Svensk Kärnbränsleförsörining AB, vari
reservanterna ansett atl utskottet under 10 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1335 yrkandet 2e som sin mening gav regeringen lill känna vad reservanterna anfört,

8. belräffande samhälleligt ansvar för forskning och utvecklingsarbete
i fråga om hanteringen av använl kärnbränsle, vari reservanterna ansett
att utskottet under 11 bort hemställa

atl riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1335 yrkandet 2 f som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

9. belräffande forskning och utvecklingsarbete i fråga om slutförvaring av använt kärnbränsle, vari reservanterna anseti att utskottet under 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall, lill motionen 1976/77:1335 yrkandena 2 g och 2 h som sin mening gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

Näringsutskottets betänkande nr 24

Punkten 10 (Energiforskning)

Regeringen hade i propositionen 1976/77:100 bilaga 17 (industridepartementet) under punkten F 13 (s. 247-279) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl under budgetåret 1977/78, i enlighet med vad föredragande slaisrådet anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat löpande beslut, innebar åtaganden om ?iOOOOOOO kr. för budgetåret 1978/79 och 50 000 000 kr. för budgetåret 1979/80,

2. till Energiforskning för budgetåret 1977/78 anvisa etl reservationsanslag av 114 300 000 kr.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

I detla sammanhang hade behandlats motionerna

1976/77:860 av herr Böriesson i Glömminge (c),

1976/77:881 av herr Werner m. fi. (vpk), såvitt avsäg hemställan alt riksdagen skulle

3. hos regeringen begära en plan för förändring av industrins och ira-fikväsendets struktur i riktning mot högre förädling och dämpad privatbilism,

6. hos regeringen begära förslag till direkl statligt engagemang i utveckling och produkiion av vind- och solenergianläggningar,

1976/77:971 av herr Silfverstrand m. fl. (s), såvitt nu var i fråga (yrkandet 1), och

1976/77:1319 av hen Mellqvist m.fl. (s).

Av ovannämnda motioner hade 1976/77:971, punkten 1, hänvisats lill skalleutskottel som sedermera överlämnat den till näringsutskottet.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigade regeringen att under budgetåret 1977/78, i enlighet med vad föredragande statsrådet hade anfört, ikäda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inbe-räknat löpande beslul, innebar åtaganden om 80 000 000 kr. för budgetåret 1978/79 och 50 000 000 kr. för budgetåret 1979/80,

2. alt riksdagen med bifall till regeringens förslag till Energiforskning för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 114 300 000 kr.,

3. belräffande forskning rörande energianvändning för transport och samfärdsel att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:1319,

b) molionen 1976/77:971 yrkandet I,

c) motionen 1976/77:881 yrkandet 3,

4. beträffande forskning rörande vindenergi att riksdagen skulle avslå

a) motionen 1976/77:881 yrkandet 6,

b) motionen 1976/77:860.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillsiånd att lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, Carlsson i Tyresö, Pettersson i Lund och Jonsson i Husum (samtliga s) som ansett all utskottet under 2 bort hemställa

atl riksdagen med anledning av regeringens förslag till Energiforskning för budgetåret 1977/78 anvisade etl reservationsanslag av 120 300 000 kr.

Punkten 15 (Kraftstationer m. m.)

Regeringen hade under punkten I. F:l (s. 312-348) föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga regeringen atl medge statens vatlenfallsverk alt leckna borgen för lån inlill sammanlagt 3 403 000 000 kr., varav högst 110 000 000 kr. för lån till eldisiribulionsföreiag,

2. medge att statens vatlenfallsverk fick disponera en från 500 000 000 kr. till 600 000 000 kr. ökad röriig kredit i riksgäldskontoret,

3. bemyndiga regeringen att vid statens vatlenfallsverk inrätta dels en Ijänsl för överingenjör i Fe 26, dels en tjänst för datachef i Fe 25, dels en ijänsl för avdelningsdirektör i Fe 25 och dels en tjänst för avdelningsdirektör i Fe 23/24,

4. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa elt investeringsanslag av 2 265 000 000 kr.

I detla sammanhang hade behandlats molionen 1976/77:873 av herr Lövenborg m. fl. (vpk), vari hemställts atl riksdagen skulle

1. hos regeringen begära skyndsamma förslag om effektulbyggnader vid kraftverken i Messaure, Porsi och Laxede,

2. hos regeringen begära skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna alt snabbt igångsätta effektulbyggnader vid övriga vattenkraftverk.

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen med bifall lill regeringens förslag skulle

a) bemyndiga regeringen alt medge statens vatlenfallsverk all leckna borgen för län inlill sammanlagt 3 403 000 000 kr., varav högst 110 000 000 kr. för lån lill eldisiribulionsföreiag,

b) medge alt statens vatlenfallsverk fick disponera en frän 500 000 000 kr. lill 600 000 000 kr. ökad röriig kredit i riksgäldskontoret,

c) bemyndiga regeringen att vid statens vatlenfallsverk inrätta dels en tjänst för överingenjör i Fe 26, dels en tjänst för datachef i Fe 25, dels en ijänsl för avdelningsdirektör i Fe 25 och dels en tjänst för avdelningsdirektör i Fe 23/24,

d) till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett inves
teringsanslag av 2 265 000 000 kr.,

2. all riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:873.

Hen CARLSSON i Tyresö (s):

Herr lalman! Pä vissa av samhällslivets områden är det särskilt viktigt atl de ansvariga politikerna kan ge klara och långsikliga besked. Ett av dessa är energipolitiken. Del är viktigt därför atl verksamheten på mänga andra områden i samhället är beroende av tillgången på energi. Skall man kunna planera denna verksamhet måste man alltså i god lid få reda på eventuella förändringar i energipolitikens inriktning. Men del är också nödvändigt alt energipolitiken planeras långsiktigt, eftersom val av teknik för försöriningen är styrande för läng tid framåt. För att planera och bygga t. ex. etl kärnkraftverk behövs älta tio är. En ryckighet i planeringen leder till att man kan råka ul för störningar i energiförsöriningen, kapitalförstöring och självfallet svårigheter med sysselsättningen.

Centerpartiet gav faktiskt i valrörelsen entydiga och långsiktiga besked i fråga om kärnkraften. I augusti i fjol uttalade den nuvarande statsministern: "Det räcker inte atl besluta om en beredskapsplan för avveckling av de fem reaktorer som är igång och skjuta pä övriga avgöranden till riksdagens energipoliliska beslul 1978." Fälldin fortsatte: "Det mäste för alt centern skall vara med framgå av regeringsförklaringen att de tre reaktorer, som inle påböriats, får stanna på ritbordet. Del fortsatta ritningsarbetet avbryts omedelbart. Vidare ska del framgå, att byggandet av de fem påböriade reaktorerna avbryts så snart kontrakten det medger. Går detta inte av ekonomiska skäl, byggs de färdigt men laddas inte." Som bekant var Thorbjörn Fälldin på denna punkt inle beredd att daglinga med sitt samvete.

Centern kunde i valrörelsen också ge enkla och entydiga besked om hur förlusten av elkraft skulle klaras. Det var bara att isolera husen litet bättre, så skulle man spara dubbelt så mycket el som motsvarade de 13 reaktorerna. På enkelheten kunde man då inte klaga.

Med valresultatet var del emellertid slut på långsiktigheten och klarheten:

1. Centern upptäckte atl det man sparade genom att isolera hus var huvudsakligen olja, inte el.

2. Aggregaten 1-5 fick t. v. fortsätta.

3. Barsebäck 2 fick laddas.

4. Byggandet av aggregaten 7-10 gick vidare ulan alt man ens försökte bryta några kontrakt.

5. Aggregaten 11 och 12, som skulle stanna pä ritbordet, arbetar man för fullt med, bl. a. pä Uddcomb i Karlskrona.

Pä alla dessa punkter har centern sålunda svikit sina energipolitiska löfien till väljarna.

Av delta borde följa alt centern anpassade sin argumentering till sitt faktiska handlande. Del ärligaste och rakaste beskedet vore ju atl medge alt del gick inte i ansvarsställning att förverkliga den polilik som centern gick till val på.

Men icke så. I sitt svar till mig den 17 december 1976 säger industriministern att beskedel atl kärnkraften skall vara stoppad 1985 ligger

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd all lillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

Nr 107 fast. Statsminister Fälldin anslöt sig lill denna uppfattning i debatten

Torsdagen den "' 0'°'" "'" " 0 januari i år.

14 -1 ,Q-ji Det är naturligt att vi efterlyser besked om hur detla skall gä till.

_____________ Det är inte sä långt till 1985, och det centern kallar "marschen" går

Särskilt tillstånd att ju vidare.

lilljöra kärnreak- Under det här halvåret har vi ständigt fått nya besked:

tor kärnbränsle. Först hänvisade man lill regeringsdeklarationen, som emellertid visade

m. m. sig innehålla endast principiella uttalanden av oklar innebörd. Sedan skul-

le villkorsproposilionen, som angavs komma i månadsskiftet november-december, ge besked. När den lill slut krystades fram långt in i januari skapades inle heller någon klarhet. Jag skall strax återkomma härtill. Sä hänvisade man till bostadsdepartementets proposition om energisparande i fastigheter. Denna blev ell fiasko, eftersom det jämfört med Plötsligt är stopp för kärnkraften bara elt bland flera alternativ.

Sä hänvisade man till bosladsdepartemenlets proposition om energisparande i fastigheter. Denna blev ett fiasko, efiersom det jämfön med föregående år inle blev någon realökning av medlen för sparande.

Det gick så långt att bostadsdepartemenlel utlovade ytterligare en proposition i samma ämne under samma riksmöte. Nu har vi via pressen fått besked om atl bostadsdepartementet - eller rättare sagt statsrådet Olsson - misslyckats med alt få fram den utlovade propositionen. Delta är, herr talman, en skandal, inte minst mot bakgrund av påståendena i valrörelsen. Redan har den första vintern gått utan atl något rejält hänt på spårområdet utöver vad som tidigare hade beslutats. Man avslog t. o. m. del socialdemokraliska förslaget om en försöksverksamhet i Norrbotten. Vid behandlingen av planverkets förslag har regeringen gripits av beslutskramp, trots alt verkets förslag leder till långt mindre sparande utsträckt pä mycket längre tid än centern utlovade. Redan planverkets förslag kräver dels resurser, dels ingrepp i vår livsföring av etl slag som blivil en mardröm för den borgerliga regeringen, och framför allt dess centerpartister, som har ansvaret för berörda departement. Följaktligen står vi nu inför hotet alt även nästa vinter går ulan att något ytterligare rejält händer på sparsidan.

I dag står del Klart att en socialdemokratisk regering skulle ha salsal mer på energisparande än den borgerliga regeringen. Detla är kanske mer avslöjande än något annal i utvecklingen på energiområdet under del här riksdagsåret.

Villkorspropositionen är alltså en del i den eländiga sönderfallsprocess som regeringens energipolitik utgör. När statsminister Fälldin inför det nya årel uttalade atl villkorsproposilionen var regeringens dittills viktigaste poliliska handling, var han aningslös nog atl ge regeringen sämsta tänkbara betyg.

Redan då lagrådsremissen presenterades, uttalade Olof Palme all lagförslaget inte var något annat än "kejsarens nya kläder". Lagrådet ansåg att villkorslagen inte tillförde regeringen några nya handlingsmöjligheter.

38 Man hänvisade till atl regeringen med slöd av gällande atomenergilag

kan föreskriva andra villkor eller i sista hand dra in meddelat tillstånd.

För atl stoppa kärnkraften behövs ingen villkorslag. Det räcker med atomenergilagen, politisk vilja och alt centern står vid sitt ord.

Villkorspropositionen har inte ens till syfte alt stoppa kärnkraften.

För det första; Det framgår redan av namnet att den anger villkor för Jörtsatt drift av kärnkraftverk.

För det andra: Den berör över huvud taget inte aggregat 1-5 som var i drift vid regeringsskiftet.

För del tredje: Det verkliga syftet - del framgår med allt större tydlighet

- är atl täcka centerns reträtt i kärnkraftsfrågan.

Del är alltså inte juridiska eller tekniska problem som gör alt de tre regeringspartierna gnetat och knåpat med den här propositionen först i kanslihuset, sedan i riksdagshuset, vecka efter vecka. Det har gällt att i detta dokument med hjälp av lösliga och tänjbara formuleringar skyla över meningsmotsättningarna såall man hjälpligt kan regera vidare ell tag till och skjuta en kris på framtiden. Att man inle lyckals särskilt väl framgår av den förvirrade diskussionen om aggregaten 11 och 12.

öch även om man träffar en dålig kompromiss i den frågan ställs man snart inför nästa problem: Fär Ringhals 3 laddas efter riksdagsbeslutet i dag? Får Forsmark 1 laddas senare?

Den nya lagen lämnar inte svar på dessa frågor. Del enda vi vet är

- detta har t. o. m. energiministern nu erkänt - au del i sista hand är
regeringen som har ansvaret och mäste fatta det avgörande beslutet.

Lät mig med tvä exempel belysa vad jag här har sagt.

I propositionen sägs om den i villkorsproposilionen helt avgörande frågan om betryggande slutförvaring av det högaktiva avfallet: "Utgångspunkten måste vara att det högakliva avfallet frän upparbelning och del använda kärnbränslet som inte har upparbetats skall hållas åtskilt från allt liv."

Vi har under utskottsbehandlingen försökt få klarhet i om man på denna punkt ställer ett kategoriskt krav. I sä fall bör ordet "utgångspunkten" tas bort och ett rent krav föras in i lagtexten. Detta skulle naturligtvis leda lill atl samlliga aggregat fick stoppas. I stället för all i utskotlsbetänkandet skapa klarhet på denna punkt orsakas ytterligare förvirring genom att man i proposition och betänkande bollar med uttrycken "säker" och "helt säker". Resultatet blir en rättsosäkerhet för de kraftföretag som i lagen skall söka vägledning för sitt handlande. Hur folkpartiet och moderaterna kunnat delta i detta spel är för mig en gåta.

Dessa två partier tröstar väl sig med all de till slut lar hem spelet i detla helt avgörande stycke i betänkandet genom följande sats: "Att inte en rent drakonisk tillämpning av säkerhetskravet är åsyftad kommer till uttryck i det nyss återgivna citatet ur specialmotiveringen." Här avser man alltså att ordet utgångspunkten ger en reservutgång vid tolkningen.

Ordet "drakonisk" blev alltså det som räddade den borgeriiga enheten i de segdragna förhandlingarna om villkorspropositionen. Själv var jag

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Säi skilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107 tvungen att gå lill en uppslagsbok för att få klarhel. Följande stod atl

Torsdagen den läsa: "Drakon, grek. lagstiftare, lät som arkoni i Aten 621 f Kr. uppteckna

14 anrii 1977 fornatliska lagar, beryktade för överdriven stränghet. Därav drakonisk,

--------------- sträng, hård, omänsklig."

Särskilt tillsiånd att Man skall alltså inle vara omänsklig när man tillämpar villkorslagen.
tillföra kärnreak- Det är den vägledning som ges vid tolkningen. Milt tips är atl det var
tor kärnbränsle, herr Wijkman som i slutskedet av förhandlingarna kom med uppslaget
m. m. och att det var av omtanke om energiminister Olof Johansson.

Även om det är omänskligt måsle jag fråga utskoltsmajoritetens företrädare vad man menar med att säkerhetskravet inte skall tillämpas drakoniskt. Jag vet att berörda företag och anställda kräver ett besked på den punkten. Och det bör ges i riksdagen före voteringen. Annars vel vi faktiskt inle vad vi röstar om. Det vore ju pinsamt i en av regeringens viktigaste frågor.

Milt andra exempel berör också den slutliga förvaringen och därmed den avgörande säkerhetsfrågan. I specialmotiveringen i propositionen sägs följande;

"Skulle del visa sig att den slutliga förvaringen av högaktivt avfall eller använt, inte upparbetat kärnbränsle ändock inte kan anses hell säker och avfallet eller det använda kärnbränslet kan hänföras till viss reaktor, kan fråga uppkomma om driften av reaktorn bör fortsättas eller avbrytas i avvaktan pä alt problemen med den slutliga förvaringen löses."

Detla innebär alltså atl man upptäckt alt man gjort en felbedömning och att man vet atl förvaringen inte är säker. Vad säger man då i propositionen? Säger man att reaktorerna ovillkorligen skall stoppas? Nej, man säger endast all fråga uppkommer om driften av reaktorn bör fortsättas eller avbrytas. Det betyder alltså alt även när man vet alt man inte har tillgång lill en hell säker förvaring skall driften kunna fortsätta. Jag skulle kunna la fram fier exempel men detta räcker för alt till slut ställa den avgörande frågan: Pä vad sätt leder villkorsproposilionen till all kärnkraften stoppas senast 1985?

1. Reaktorerna 1-5 berörs över huvud laget inte av lagen.

2. För övriga reaktorer sätts inget stopp. Möjligen kan man säga att del bedrivs en viss kalt- och råttalek med ägarna och de anslällda vid de berörda kraftföretagen genom de suddiga skrivningarna om rätten till ersättning. Eftersom del sägs alt ägarna lill kraftföretagen skall ha sökt begränsa förlusten om och när det blivit "uppenbart" att de nya villkoren inte skulle kunna uppfyllas, är det min bestämda uppfattning att ägarna har rält till ersättning, även efter lagens tillkomst. Ingen annan än regeringen kan tolka vad den menar med drakonisk. Att det skulle vara uppenbart var regeringen slår är en orimlighet, efiersom del var och varannan dag spekuleras om regeringskris på grund av denna fråga. Om regeringen inte själv kan komma fram lill vad den tycker är del bra mycket begärt atl kraftförelagen skall ha det klart för sig.

Villkorslagen stoppar inle kärnkraften. Däremot skapar den en rättso-
40 säkerhet. Därför har vi under utskottsbehandlingen skärpi vårt omdöme

om lagen. Den är inte bara onödig ulan också skadlig.

Om man verkligen velat stoppa kärnkraften hade man i stället för villkorslagen lagt fram en proposition med det innehåll centern uttalade sig för i valrörelsen. Den propositionen hade av finansiella skäl presenterats omgående efter regeringstillträdefoch den hade innehållit följande tre punkter:

1. En beredskapsplan för avveckling av aggregaten 1-5 upprättas omgående. Barsebäck 2 laddas inte.

2. Arbetena på aggregaten 7-12 avbryts omedelbart och ersättning för kontraktsbrott utbetalas.

3. Återstående medel som avsatts för utbyggnad av kärnkraft satsas pä energibesparande åtgärder.

Detta hade - för alt använda Thorbjörn Fälldins ord - varit "alt nå ända fram". Villkorsproposilionen når ingenstans. Den är en labyrint, där de tre borgerliga partierna går runt utan atl vela vart de är pä väg.

I normala fall brukar man väl sluta sill inlägg i en debatt av del här slaget med några frågor lill regeringens företrädare. Efter all ha läst villkorsproposilionen och betänkandet mäste jag emellertid konstatera att jag känner mig inte tillräckligt drakonisk för att ställa någon fråga lill energiminister Johansson. Dessutom harjag konstaterat att i denna viktiga - regeringens hittills viktigaste - fråga är inte statsministern närvarande, inle heller energiminister Johansson. Jag får väl tolka det så all ingen av dem riktigt nådde fram till riksdagen den här dagen, dä denna viktiga proposition behandlas. Som varm anhängare av parlamentarismens principer känner jag endast elt vemod över att ett sådant här dokument behövdes för alt man efter 1976 ärs val skulle kunna bilda en majoritetsregering i värt land.

Det är också utomordentligt allvarligt, alt regeringen efter sill tillträde tvingats ägna så mycket lid ät tolkningen av detla dokument, åt taktiska finier om aggregaten 11 och 12 osv. I ett läge då regeringen energiskt borde bekämpa prisstegringarna, utlandsupplåningen och arbetslösheten ägnas månad efter månad den mesta kraften och tiden ål ett spel kring denna meningslösa proposition. Del är inte förvånande att människorna i vårt land känner stigande oro och otrygghet inför framtiden.

Herr lalman! Med slöd av vad jag här anfört berjag all fä yrka bifall lill reservationerna 1 och 2 i utskottets betänkande nr 23.

Nr 107

Torsdagen deri 14 april 1977

Säiskilt tillstånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

1 detta anförande instämde herr Pettersson i Helsingborg (s).

Hen WÅÅG (s):

Herr lalman! Det är min uppgift atl belysa de säkerhetsmässiga bedömningar som ligger bakom reservationerna till näringsutskottets betänkande nr 23.

Kärnkraftsdebatlen är känsloladdad och ologisk. Säkerheten kring kärnkraften är hög. Kärnkraftsinspektionen är minutiöst noggrann. En fackföreningsman sade under etl besök vid ett kärnkraftsaggregai: Om

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

alla arbetsplatser i landet vore så här säkra!

Sanningen är alt kärnkraften redan nu är vårt säkraste energislag. Del är väsentligt farligare att arbeta i en kolgruva eller pä en oljetanker än i ett kärnkraftverk.

Ökningen av den radioaktiva strålningen genom utsläppen från kol-och oljekraftverk, för all inle tala om svavelutsläppen, är allvarliga. Men ändå är det ingen som avser att ålägga dessa kraftproducenter att bevisa all sådana kraftverk är ofarliga innan de tas i drift. Kraftverksdammar kan brista. Del är farligare alt bo i Umeå än i Simpevarp! Borde man inte ålägga dessa kraftproducenter all bevisa atl ingen olycka kan ske, att inga kraftverksdammar kan brista?

Nya energikällor är också farliga. Naturgasen kan kanske bli en ny energikälla för oss. Del är en brandfarlig gas, transporterad i rör med över 90 atm tryck, alltså med ell tryck som överstiger 90 kg per cm. Transport sjöledes av fiyfande naturgas har blivit aktuell. Skulle brand, eller rättare sagt explosion, uppslå i en bål med en sådan transport i Öresund, dä vore del sannerligen mycket säkrare alt bo i Simpevarp!

Naturligtvis mäste dä kraftproducenterna bevisa all ingen sådan olycka kan ske, om villkorsproposilionens tankegångar skall bli en princip.

Energiskogar kräver våtmark och konsigödsling. Naturligtvis måste nu producenten innan anläggningen las i bruk bevisa all Europarådets värdering av våtmark är fel och atl konstgödningen inle skadar!

Det är inte bara Rasmussen-rapporlen och dess berömda meteorsten, som jag har talat om tidigare här i kammaren, som ger belägg för alt deballen om kärnkraftens säkerhet är överdriven och ologisk. Men eftersom debatten är som den är och har tillkommit mycket av känsloskäl, har den i sig själv blivil ell hot mol säkerheten. Den kan tvinga fram lösningar innan de är utprovade. Det gäller särskilt om enskilda ekonomiska värden står på spel. Debatten här i kammaren den 14 december i fjol om efterborgen är ell exempel på ett sådant riskläge. Villkorspropositionen som vi diskuterar nu är etl annat.

Kravet pä efterborgen för Forsmark framstod från den här synpunkten som befängt. Jag försökte här i kammaren att få utskottskamraterna att inse atl enskilda inte kan åläggas risken för framtida poliliska känslokasl och försökte också i medkänsla få dem atl finna relrällvägar genom atl tolka kravet pä efterborgen som ell olycksfall i en ny och ivehågsen regerings arbeie eller som en bestämmelse utan innebörd. Men utskottsmajorilelen kände sig slaviskl bunden och siod icke alt rubba. Förhållandet är nu detsamma med den s. k. villkorspropositionen. Därmed tar vi risken av forcerade lösningar i säkerhetsfrågan.

Genom villkorsproposilionen uppslår en förvirrande oklarhet om hur regeringen övertar det ansvar som enligt alomskyddslagen och slrål-skyddslagen åvilar kärnkraftsinspektionen och strålskyddsinstitulet.

Herr lalman! Av säkerhetsskäl yrkar jag avslag på propositionen 1976/77:53 och bifall till reservationen 1 vid näringsuiskoiteis betänkande 1976/77:23.

Villkorsproposilionen gäller endast avfallet. Del måste betyda att regeringen nu anser reaktorsäkerhelen i övrigt betryggande. Men på avfallsområdet har det också hänt en del som gjort villkorspropositionen onödig.

Aka-utredningen skrev för över elt år sedan atl med då känd teknik var avfallshanteringen möjlig atl lösa på ett betryggande sätt. Detta var Aka-utredningens ledamöter eniga om, och bland dem fanns ju företrädare för alla riksdagspartier. Del fanns särskilda yttranden men inga reservationer. Ett särskilt yttrande, del av herr Takman i vänsterpartiet kommunisterna, belyser på ett mycket inlressani sätt hur ologisk kärnkraftsdebatlen är. Herr Takman pekar på alt kärnkraften utgör endast en mycket ringa del av den militära atomhanleringen i världen och all risken med avfallet härifrän är obetydlig vid sidan av alla de militära stridsspetsar som finns lagrade överallt i världen. Herr Einar Larsson, jordbruksutskottets värderade ordförande, hade också ett särskilt yttrande där han vände sig mot atl Aka-utredningen endast hade behandlat känd teknik. Man kan möjligen fråga sig vad den annars skulle ha behandlat.

Aka-utredningen är givetvis del offentliga material som ligger till grund för villkorsproposilionen. Del är då märkligt atl departementet ännu inte, trots påtalande vid statssekreterarens besök i utskottet, har lagt fram någon sammanställning över remissyttrandena. Allt det omfattande arbete som remissinstanserna, landels ledande sakkunskap vid sidan om utredningen, har lagt ned gär oss därför förbi i denna avgörandets stund. Ett sådant underlåtande kan inle vara ell misstag - det måsle vara medvetet. Vi kan bara dra slutsatsen atl remissyttrandena inte utgör något slöd för villkorspropositionen utan tvärtom och därför med avsikt har undanhållils. Detla styrker ytterligare vårt krav på bifall till reservationen

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Upparbelning av avfallet betyder ju atl man av avfallet gör bränsle på nytt. I regeringsdeklarationen är det etl oefiergivligl krav alt upparbelning skall ske. Nu är det inte etl villkorslöst krav i villkorsproposilionen. Och när nu Amerikas president Jimmy Carter också har anslutit sig till linjen alt man kan förvara ulan upparbelning är det kanske angeläget alt framhålla all del var de tvä socialdemokraterna i Aka-utredningen jämte herr Wijkman som krävde ati även förvaring utan upparbelning skulle belysas. Inga Thorsson har också i flera sammanhang hävdat en sådan linje.

Pä det är som har gäll sedan Aka-utredningens betänkande lades har del hänt en hel del. Aka-utredningen hade alt la ställning lill tre metoder för förvaring av avfall: ingjutning i asfalt, i glas och i keramik. Av de metoderna rekommenderades glas. Nu ser ASEA:s högtryckssinlrade keramik ut att skingra all tveksamhet kring avfallsförvaringen. Det är en svensk metod som kan bli en världsartikel. Om inte regeringen tvekar.

Plutonium av den långlivade isotopen vapenplutonium är en tung beståndsdel i vad som erhålles efter den första upparbetningen. Om man använder det upparbetade avfallet, del nya bränslet, en gång till får man

Nr 107 ett nytt avfall, som nästa steg i bränslecykeln. Del avfallet är dock så

Tnrsdaeen den förorenat av den mera korilivade isotopen plutonium atl det är oan-

14 inril 1977 vändbart för militära ändamål. Men man kan också enligl en nu skönjbar

teknik denaturera bränslet så all man får ett för stridsändamäl icke an-
Särskill tillsiånd alt vändbart plutonium. Atl denaturera sprit innebär ju alt man tillsätter
tillföra kärnreak- litet iräsprit lill spriten sä att den blir omöjlig att dricka- förhoppningsvis.
tor kärnbränsle. Här kan man denaturera bränslet med uran eller torium, och det gör
m. m. avfallet odugligt för stridsändamäl. Denalurering med torium kräver en

utveckling av snabbare reaktorer, och kring en sådan utveckling pågår arbete litet varstans i världen.

Sä mycket har alltså hänt och händer på avfallsområdet all villkorsproposilionen nu bör vara meningslös även för den argaste kärnkrafts-motståndare.

Det förefaller av anslutningen i utskottet att döma som om riksdagen inte kommer alt bifalla reservationen I, och dä är följande förlydliganden angelägna.

Propositionen uttalar inle atl en svensk upparbetningsanläggning skall projekteras. Med anledning av tveksamheten mot upparbelning bör riksdagen nu uttala att en sådan projektering inle bör förhastas. Jag yrkar därför bifall till reservationen 3.

Av samma skäl bör det nu inte krävas av kraftverksföretagen att de skall förete upparbetningsavtal utomlands. Därför yrkar jag bifall till reservalionen 4.

Det är- inle minst av säkerhetsskäl -angeläget med etl internationellt samarbete om avfallsproblemen. Därför bör riksdagen göra det uttalande som innefattas i reservationen 5, som jag alltså yrkar bifall till.

Ålgärder för central lagring bör komma lill stånd inte minst för atl öka handlingsfriheten. Därför fordras elt uttalande av riksdagen, och jag yrkar bifall till reservationen 6.

Riksdagen bör uttala - inte minst av säkerhetsskäl - all bränsleför-söriningen skall handläggas under parlamentariskt inflytande. Bifall, herr talman, till reservalionen 7.

Samhällets ansvar för forsknings- och utvecklingsarbete kring avfallet bör slås fast genom ett uttalande av riksdagen, och jag yrkar bifall lill reservationen 8.

Jag yrkar även bifall till reservalionen 9, som gäller etl uttalande av riksdagen om större resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Del finns många sätt atl fördunkla och smita ifrån en viktig politisk fråga. Ett sätt är atl söka förvandla den till ett formellt spörsmål och överlämna den till juristerna. Sönderhackad i meningslösa tolkningsresonemang kan dä frågan hällas fiytande ulan atl man någonsin berör dess kärnpunkt.

Del är denna metod regeringen valt. Kärnkraftsfrågan är minst av allt
44 en juridisk tolkningsfråga. Den är knappast ens - om man spetsar till

det en smula - en teknisk fråga. Den är mer eller mindre alltigenom en politisk och ekonomisk fråga, en fråga för del direkta politiska ansvarstagandet och för det offentliga samvetet, en fråga för folkets och nationens bedömning och avgörande. Det är just därför regeringen finner den fariig. Det är därför regeringen söker göra den till just vad den minst av alll är - en juridisk fråga.

Nu är det ju klart för alla och envar varför det blivit så. Regeringen har ingen linje i kärnkraflsfrågan - som regering betraktad. Det existerar ingen regeringspolitik när det gäller energin. Del är det man tror sig kunna dölja genom att föreslå en lag som politiskt kan tolkas efter behag: av centern som bekräftelse på dess linje, av moderaterna som etl föga viktigt formalvillkor, som inle på något sätt kommer att hindra fullföljandet av det svenska kärnkraftsprogrammet.

Vi från vpk menar all delta är etl poliliskt bondfångeri av en storleksordning, som kommer alt ge näring ål den tyvärr alltmer spridda uppfattningen om politik som svarta affärer och om politiker som kroniska opportunister. Vi frågar regeringens företrädare rent ut: Hade del inle varit mycket bättre atl la en öppen diskussion om de tre regeringspartiernas faktiska linjer i kärnkraftsfrågan i stället för atl hyckla enighet kring något som man i verkligheten inlägger minst tre olika betydelser

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Vpk anser atl det nu måsle vara slut på dessa dimridåer och delta sidosteppande. Moderaterna skall inte försöka hyckla att de är överens med centern, för det är de inte. De är i stället överens med socialdemokraterna. Och centern skall inte hyckla och säga till folk att det här betyder stopp för kärnkraftsuibyggnaden, för om det vore riktigt skulle centern aldrig fä moderaterna med på det, och därför är del inte sant att säga sä. Det hade varil bättre och hederligare, om vart och ett av regeringspartierna sagt vad de egenlligen tänkte i denna fråga i stället för au försöka få folk atl tro att man vill utforma en gemensam linje i egenergipoliliken, något som dessa partier ändå aldrig haft för avsikt.

Jag vill vända mig lill de av centerns ledare och talesmän som är närvarande här. Statsministern och industriministern är inte här. Jag har blivil van vid att det är industriministerns fasta praxis att inle vara närvarande när någon från vpk talar.

Ni vet atl del finns en mäktig och ansvarsmedveten opinion i detla samhälle, en opinion som ifrågasätter kärnkraftssamhället frän många utgångspunkter. Ingel har skadat denna opinion och dess sak mer än vad centerpartiet har gjort. Genom alt inle tala om var ni verkligen står sprider ni misstro och politisk passivitet. Genom atl missbruka de röster ni rakat ät er på kärnkraflsfrågan avväpnar ni i verkligheten dem som litat på er, och ni sprider därmed förakt för polilik. Genom atl tala om avveckling i allmänna termer utan att ens ta upp de mest näraliggande problemen, nämligen en alternativ sysselsätiningsplanering för byggnads-och anläggningsarbetare, skapar ni en blotta som kan utnyttjas Kr de mest kortsiktiga och demagogiska angrepp.

Nr 107 Genom att göra kärnkraftsfrågan till en lagfråga döljer ni vad som

Torsdagen den verkligen krävs för att man skall kunna avveckla och onödiggöra kärn-

Maoril 1977 kraften. Ni vill få folk att tro att en ekonomi, byggd på rovdrift med

--------------- naturresurserna, byggd på en hämningslös privatbilism, byggd på mass-

Särskill tillstånd atl export av råvaror och energikrävande halvfabrikat samt underkastad sior-
tillföra kärnreak- finansens och marknadsspekulationens krafier, skulle kunna avslå från
lor kärnbränsle, kärnkraften. Del är ju illusioner ni sprider, illusioner som till ytteriighet
m. m. skadar den sak ni i valrörelsen påstod er företräda.

Det finns bara en väg alt gä, om man vill frigöra sig frän kärnkraften. Del är alt stegvis och planmässigt dämpa rovdriften och de delar av ekonomin där energin används till atl misshushålla med naturresurser och slå ul arbetare. Det är att medvetet dämpa privatbilismen, främst i de stora städerna, lill förmån för en medvetet gynnad kollektivtrafik. Det är att höja den allmänna förädlingsgraden i ekonomin, producera mindre energikrävande halvfabrikat och mer högt förädlade och förfinade produkter, eftersom de senare som regel kräver mindre mängder råmaterial och energi per arbetare. Det är att organiserat och med uttrycklig lagstiftning kräva samordning av företagens och kommunernas energiplanering, sä atl spillvärme och moilryckskraft i industrin snabbt och effektivt kan tas lill vara.

I centerpartiet vel man alt detta kräver ingripanden, oförenliga med privatkapitalets makt över resurser och produktionsinriktning. Man vet också i centern att detla skulle kräva elt planmässigt program på lång sikt, där man aldrig kan lila till privat vinst och marknadsmekanismer som någon ledande faktor. Nu får ni äntligen i centerpartiet välja: plan-mässighel och förändring av produktionens struktur pä sikt efter politiska mål och därmed också ett möjligl framlida oberoende av kärnkraft -eller kapitalets frihet i elt samhälle efter moderaternas ideal och därmed en ohämmad kärnkraftsutbyggnad efterstorindustrins och rovdriftsintressenas sinne. Så ser centerns vägskäl ut, och frågan gäller: Vart vill ni gå?

Del finns emellertid skäl att också vända sig till socialdemokratins
företrädare i den här frågan. Ni vet ju också myckel väl alt den storfinans
som driver kärnkraftens utbyggnad som en grundläggande intressefråga
är på offensiven. Ni vet alt amerikanska kapitalinlressen, t. ex. kärn
kraftsbolaget Weslinghouse, har skickat hit särskilda propagandaagenier,
som skall hjälpa till att bekämpa den mot kärnkraften kritiska opinionen.
Ni har ju en sådan kritisk opinion också inom ert eget partis led. Hur
kommer det sig då all ni i denna fråga så envist och ulan varie spår
av flexibilitel och självprövning släller er pä samma linje som mode-
ralerna, den svenska slorfinansen och den amerikanska alominduslrin?
Varför upplräder socialdemokraler sä ofta lill förmån för en inlerna-
tionell spridning av kärnkraflsleknologin? Varför är 1. ex. den väsltyska
socialdemokratin den mest hänsynslösa exportören av teknologi till Bra
silien, som skulle möjliggöra Brasiliens framträdande som ny atomva-
46 penmakl? Varför är den västeuropeiska socialdemokratin till så stor del

den mest fanatiska motståndaren till president Carters försök alt begränsa exporten av plutonium och kärnteknologi?

Jag menar nu inte atl den svenska socialdemokratin är moraliskt skyldig att så att säga stå upp för Helmul Schmidt, lika litet som vårt parti är moraliskt skyldigt att stå upp för andra kommunistiska partiers ställningstagande till kärnkraflsfrågan och dess olika komplikationer i olika länder. Det är dock något alt notera, eftersom det finns en faktisk överensstämmelse mellan den väldigt ensidiga linje som socialdemokratin här bedriver och den som t. ex. den väsltyska socialdemokratin har gått in för.

Frän vpk:s sida vill vi ställa problemet så: Är det inte dags att fråga vad slags samhälle arbetarrörelsen skall strida för? Är det kärnkraftssamhället som den skall mobiliseras Kr'l År det rovdriften på malm och skog? Är det den slora förmånen att få slänga halvfabrikat i gapet på den utländska stålindustrin?

Det duger nämligen inte atl säga - och del kan inte betonas ofta nog - alt man vill ha kärnkraften för att rädda jobben. Med den speciella koppling som energipolitiski och ekonomiskt-sirukturelll finns här i Sverige räddar kärnkraften inga jobb. Det som skapar behov av kärnkraft i Sverige är ju i första hand den produktion där sysselsättningen faktiskt minskar, där utslagningen av arbetare är som hårdast och där ökad tillförsel av kärnkraft kommer alt driva på denna koncentrations- och ut-slagningsprocess. Del är den produktion som genom överuttag av skog och malm hotar den framtida sysselsättningsbasen pä sikt i stora delar av landet.

Man mäste ju någon gäng sluta med alt diskutera sä ansvarslöst och kortsiktigt. Man kan inte mobilisera kortsiktiga skråintressen föratt bygga kärnkraftverk, bara för atl byggnadsverksamheten där skulle skapa arbeie. Del är lika snävt och demagogiskt som alt kräva ökade rustningar för att vapenindustrin skall få trygg sysselsättning eller atl kräva mer kalhuggning och förstörelse i skogen för skogsarbetarnas skull. Så kan man inte resonera, i synnerhet som det finns myckel bättre och varaktigare sysselsättning för byggnadsarbetare än att ligga ute pä landei i baracker och bygga energikrävande kärnkraftverk.

Någon gång mäste frågan ställas: Vad slags samhälle vill vi ha? Vad slags behov skall produktionen tillgodose? Hur skall man hushålla med råvarorna? Hur skall man komma till rätta med privatbilismens slöseri och miljöförstöring? Hur skall man kunna utveckla industrin sä att den blir mindre rovdriflsbetonad, så atl den når höga grader av förädling, som kan ge maximalt med jobb samtidigt som den tar mättliga mängder elkraft och förbränningsenergi?

Som socialister hävdar vi i värt parti: Rovdriften, slöseriet och den socialt innehållslösa varuproduktionen och förbrukningen skall inte bli tecknet på de arbetandes underkastelse under profitsamhällel. En förskjutning mol mer och högre förädling i produktionen, en gradvis omfördelning av resurser mot socialt betydelsefull produktion, det ger sam-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

Nr 107 tidigt och på sikt bättre energihushållning och fier arbeten. Beroende

Tnrsdappn den P " "'" satsar i den framtida produktionen kan man vid viss given

14 anrii 1977 mängd energi få flera hundra tusen arbeten mer eller, vid oförnuftig

_____________ satsning, mindre.

Särskili tillstånd all Men den här vägen alt förena en bra energihushållning, etl framlida
lillföra kärnreak- oberoende av och frigörelse från kärnkraften med en fullsysselsättnings-
tor kärnbränsle, politik kan man bara gå om arbetarrörelsen har en politisk vilja att styra
m. m. ekonomin i annan riktning än storfinansens önskemål och atomindustrins

intressen. Grunden för en sådan politisk viljeinriktning hos folkels fiertal

är vad en socialistisk, en antikapitalistisk, en antiborgerlig arbetarrörelse

måste ta som sin uppgift all arbeta fram. Herr talman! Med dessa synpunkler yrkar jag bifall till motionen 881

i de delar som nu är i fråga samt molionen 1338 i vad avser avslag

på regeringens proposition.

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Jörn Svensson undrade varför inte socialdemokratin var litet mer flexibel och mer inställd på självprövning och öppen och känslig för kritiska synpunkter.

Vi för fakliskl en ganska fri och öppen debalt i vårt parti. Vi gör del innan vi tagit ställning, men när vi tagit ställning står vi upp och försvarar vår ståndpunkt och förklarar och informerar varför vi intagit den.

Jag tycker inte atl Jörn Svensson är rätte mannen att tala om flexibilitet och självprövning efter det att man kastat ut John Takman frän stockholmslistan, en kommunistisk ledamot av denna kammare som var för kärnkraften.

Man har ju också sprängt del relativt lilla vänsterpartiet kommunisterna och med enorm hårdhet kastat ul dem som var avvikande och oliklänkande. Jag lycker alt man inle därefier skall tala till andra partier om atl visa siörre flexibilitet och självprövning. Det borde nog herr Jörn Svensson ha tänkt på innan han var med och ordnade partisprängningen för ett tag sedan.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle: Herr talman! Jag förvånar mig ständigt över hur ofta det gamla demagogiska tricket upprepas i denna kammare. När man släller en allvariig seriös fråga om folkets, nationens, den svenska arbetarrörelsens och arbetarklassens politiska och ekonomiska framtid, då börjar Ingvar Carlsson i Tyresö att tala om någonting helt annat, som vi inte berört, och han talar om del pä ett egendomligt sätt.

Vad jag vet är det inte ovanligt inom socialdemokratin att när en
riksdagsledamot har passerat 60-strecket, så anses del vara en rimlig ku
tym alt han lämnar platsen för yngre krafter. Jag kan inte se något orimligt
i att vi tillämpar samma sak.
48 Jag vill också påpeka alt ingen harblivit utkastad ur del kommunistiska

partiet. Del har skett en utbrytning av en liten grupp i partiet, som haft en annorlunda ståndpunkt än partiet och inte velat erkänna partiets ståndpunkt i en rad viktiga frågor. Men denna grupp har brutit ul sig själv. Det har inte varil tal om all vare sig jag eller någon annan medverkat i något utkastande. Detta vel naturligtvis herr Carisson.

Men till den huvudfråga som del gäller! Det är ju detta att del starka beroende av kärnkraften som den svenska ekonomin kommil all utveckla har sin orsak i en mängd historiska klassiska drag i denna ekonomis utveckling. Del beror på en mycket hög grad av anknytning av kapitalresurser och energi till produktionen av energikrävande råvaror och halvfabrikat som ger ringa eller rent av minskande sysselsättning. Jag menar alt del kan ju inte vara arbetarrörelsens uppgift all vidmakthålla en sådan hushållning. Det måste vara arbetarrörelsens uppgift att se till atl man arbetar sig bort frän denna typ av rovdriflshushållning, eftersom den på 20-30 ärs sikt är utomordentligt fariig. Den medför förutom energipolitiski beroende en mängd andra nackdelar: svag export, stark uislagning, koncentration av företagsenheter, stora risker för de regioner som är beroende av dess sysselsättning.

Del är dä jag menar - och det tycker jag inte är elt orimligt krav, Ingvar Carlsson - atl vi skulle kunna diskutera den framlida linjen på ett seriöst sätt. Jag vägrar nämligen all tro atl del skulle vara så illa beställt inom socialdemokratin - även om ni naturiigtvis har era berättigade disciplinära krav på era medlemmar, liksom vi har på våra - all ni för all framlid skulle stå fast vid samma linje och samma grundläggande synsätt i kärnkraflsfrågan som del moderata partiet. Del är väl inte något smickrande sällskap.

Jag tror att alla parter skulle vinna på en mer öppen diskussion från del Slora arbetarpartiets sida i denna fråga.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskih tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Hen CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror all man skall diskulera sakfrågan, och man skall ha en öppen och fri debatt kring den. Del har vi haft i vårt parti. När beslutet är fattat har man skyldighel att slå för det och försöka redogöra för det.

Däremot tror jag del är tämligen ofruktbart alt som Jörn Svensson försöka bevisa all kärnkraften t. ex. är dålig därför alt också del moderata partiet har röstat för den och att utnyttjande av kärnkraft därför skulle vara elt bevis pä kapitalistisk utsugning. Herr Castro var nyligen i Moskva och förhandlade med sina partivänner där. Med sig hem i bagaget hade han, symboliskt uttryckt, etl kärnkraftverk. Inte var det för atl åstadkomma någon kapitalistisk utsugning, ulan det var för att man skulle ha bättre möjligheter atl använda energi pä Cuba.

Detta visar att den koppling som Jörn Svensson gör till olika grupperingar, i stället för att diskutera sakfrågan, är mycket olycklig från hans egna utgångspunkter.

4 Riksdagens protokoll 1976/77:107-108

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carisson i Tyresö undviker alt tala om del som är del verkliga problemet, därför alt han tydligen tror att jag så att säga är enbart ondskefull i den' här deballen och enbart vill åt honom. Det är nu inle alls fallet.

Självfallet kan man hysa en mer eller mindre principiell motvilja, av olika skäl, mot kärnkraften. Men om man ser del från polilisk-ekonomisk synvinkel och bortser från andra synpunkter är del otvivelaktigt så, att man kan bedöma kärnkraften olika beroende på i vilkel system den fogas in, vilka intressen den tjänar, vilken typ av produktion den tjänar. Det är ju så med alla slag av energi och alltså även med kärnkraften. Därför gär del inle att göra jämförelser med etl ekonomiskt system som är annorlunda än vårt.

Att jag tar upp den här litel obekväma men intressanta frågan varför socialdemokraterna och moderaterna kom alt bilda majoritet pä sin tid här i kammaren när det gällde att driva del svenska - f ö. internationellt sett mycket stora - kärnkraftsprogrammet beror på all Sverige ju är ell kapitalistiskt land. Sverige har en viss ekonomisk struktur som gäller här och icke pä Cuba eller i Västtyskland eller någon annanstans. Moderaterna kom ju i sitt ställningstagande atl stå för inte bara att de var för kärnkraft i största allmänhet, utan de var för en typ av ekonomiskl syslem, en typ av hushållning som har mycket specifika drag och som har allvarliga inslag av rovdrift, miljöförstöring och misshushållning med människor och resurser.

Jag menar att man har i socialdemokratins förklarliga iver att vilja komma centerpartiet lill livs - en fullständigt legitim iver, samma iver som vi har i och för sig - kunnat spåra en tendens att alltför okritiskt acceptera låt mig säga samhälleliga eller ekonomiska krav på att bygga ut kärnkraften, som mycket lätt kunnat tolkas därhän att de har inneburit ell acceplerande av den lyp av högt koncentrerad kapitalism som moderaterna vill ha.

Beträffande detta atl ni har diskuterat vill jag säga att även vi har haft en energidiskussion, med en majoritet och en minoritet, och fatlat ell beslut om partiets poliliska linje i frågan. Men båda partierna hade ju diskussionerna före valrörelsen. Sedan kom valrörelsen där del visade sig att frågan ingalunda var ointressant för människorna. Jag tror att det skulle ha varit av stort intresse och till stor fördel för den svenska arbetarrörelsen, om den socialdemokratiska ledningen hade visat litet siörre flexibilitet. Som det nu var stötte ni bort en rad ärliga och seriösa kritiker som tvivlade på det framtida kärnkraftssamhällets välsignelser. Dessa tvivlare kunde vi haft glädje av, för hade vi haft dem samlade på vår sida, pä arbetarrörelsens sida, hade del kanske inte blivit någon borgeriig regering.

Herr talmannen tillkännagav atl anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Del är faktiskt med etl ogement nöje som vi på den här sidan staketet bevittnar den enastående enigheten inom det socialistiska blocket i de stora politiska frågorna, och nu i den för dagen kanske viktigaste och mest brännande frågan, nämligen energipolitiken. Debatten mellan herrar Ingvar Carlsson och Jörn Svensson visar ju att della block är målmedvetet och sammansvetsat när del gäller atl företräda arbetarrörelsens intressen, delta sagt mot bakgrund av herr Carlssons litet gnöliga lal om splittringen inom regeringspartierna.

Herr lalman! I tävlingen om vem som inle nådde fram lill målet intar nog herr Ingvar Carlsson efter dagens anförande en hedrande tätposition. Riksdagen debatterar ju i dag lagen om alt tillföra reaktor kärnbränsle, som herr talmannen anmälde. Herr Ingvar Carlsson valde atl gä ut i stor retorisk stil och med högt tonläge för att spela upp den sedvanliga snyft- och skrytvalsen, snyftet över den dåliga regeringen och skrytet över den gamla regeringens förträfflighet. Själva ämnet, utskottsbelänkandet som vi skall debattera i dag, kom han in pä bara perifert. Villkorspropositionen och de fakta som finns i denna berördes mera i förbigående och i en närmast föraktfull ton. Del är möjligl att anledningen till att Ingvar Carisson inte nådde fram till målet är ovana vid utskotts-arbete, som ju består i kritisk och saklig granskning av belänkanden som läggs fram. Del där är en brist som gär över med tiden, och näringsutskottet är en väldigt bra skola för just ovana utskottsledamöter. Jag skall, för min del, herr lalman, försöka atl närmare gä in på utskottsbelänkandet och granska även reservanternas synpunkter.

I dagens värid där alla samhällen runt klotet, oberoende av politiskt system och ideologi, häller pä att uttömma jordens ändliga resurser i en takt som på sina håll närmar sig utplundring har frågan om den framtida energiförsöriningen kommit att hamna i debattens brännpunkt. Redan strax efter kriget bökade även politiker inse, alltså inle endast forskare, alt de fossila bränslena, pä vilka energiförsöriningen under del senaste århundradet i huvudsak grundals, är en i högsta grad ändlig tillgäng och alt det ständigt ökande energiuttaget inom kort kan framkalla en ren katastrofsituation över hela världen. I detla läge kom som en bisarr vändning i ett antikt ödesdrama del fruktansvärda vapen som verksamt bidrog till atl plötsligt göra slut på andra världskriget, atombomben, atl framstå som det undermedel som alla trodde skulle medföra evig och oändlig tillgång till den energi som jordens befolkning i framtiden behöver och därmed också bli garantin för en fredlig utveckling. Klyvningen av atomkärnor värden grundläggande processen och bridreakiorerna instrumentet för att löftet om oändliga energiresurser skulle kunna infrias.

Hela 1950-talet och större delen av 1960-talel levde man pä denna ljusa framtidssyn, och för atomteknikerna framstod denna tid som en enda läng julafton. Även politikerna levde i den angenäma tron att atomkraften var en välsignelsebringande kraft, som avlyfte alla de svåra problem som en stigande brist pä energiresurser skulle medföra. Sä även

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd all lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

här i landei, där politiker i alla lägen - alltså även tillhörande mitt parti - hade denna optimistiska syn pä atomkraften.

Mot slutet av 1960-talet och i börian av 1970-lalet slogs emellertid idyllen sönder. Kritiska röster påpekade all atom- eller kärnkraften kunde medföra livshotande risker både för dagens och för kommande generationer och att det fanns något som hette atomavfall, på vars hantering och slutliga förvaring - som i fråga om vissa material måsle ske i tiotusentals år - någon lösning ännu efter 30 år icke presterats.

Sedan 1975 års riksdag genom majoritetsbeslut mot centerns och vpk:s röster beslutat om fortsalt utbyggnad av kärnkraftverk och fastställt antalet lill 13 stycken - och folkpartiet röstade för 11 verk - har två ting kommil i förgrunden. Del ena är det faktuni atl möjligheterna all avbryla kärnkraftsuibyggnaden ulan resursförluster avsevärt minskat och det andra att den genom utbyggnaden väntade ständigt ökande mängd använt kärnbränsle, som måsle tas om hand, blivit del stora och centrala problemet. Samma är förhållandet utomlands, t. ex. i USA och Västtyskland.

De tillstånd för kärnkraftsreaktorer som hittills meddelats och som lämnats av den gamla regeringen har visserligen med stöd av alomenergilagen förknippats med vissa villkor. Men dessa villkor har endast lagil sikte på förhållanden i samband med reaktorernas byggande och drift. Några tillsländsvillkor som förbundits med hanteringen av del använda kärnbränslet såväl i fråga om upparbetningen som när del gäller förvaringen av del slutliga avfallet har icke uppställts.

I- detla förhållande, herr lalman, ligger en av den gamla regeringens svåraste och mest svårursäklade försummelser. När nu socialdemokraterna i sin reservalion mol villkorslagen som en huvudpunkt anför alt denna är hell obehövlig därför att alomenergilagen, som den gamla regeringen stiftade, kan användas även för fastställande av villkor som rör hanteringen av atomsoporna, sätter man sig verkligen på en brännhet spis. Frågan frän vår sida, vilken jag genast ställer, är självklar: Varför använde ni inle atomenergilagen och uppställde villkor även för hanteringen av utbränt kärnbränsle, när ni hade regeringsansvaret? Del var ju inte särskilt länge sedan. Beror detta på att ni icke i dag vill erkänna alomenergilagens ofullkomlighet pä den här punkten eller beror del pä atl ni ända sä sent som på våren 1975, då ni meddelade tillstånd för Barsebäck 1, ansåg atl villkor för hanteringen av atomsopor icke behövde uppställas för den som ville uppföra och driva elt kärnkraftverk? Ni kanske anser detla fortfarande, och ell svar på dessa frågor är myckel angelägel icke minst för de allt flera människor som allvarligt oroas av avfallshotet. Jag avvaktar med intresse Ingvar Carlssons svar på de här frågorna.

Jag vill också ställa ytterligare en fråga. Vad har ni haft för skäl för atl så snabbt som ni gjort lämna er ståndpunkt i Aka-utredningen, där ni ansåg atl upparbetningsanläggningar var lämpliga och nödvändiga och atl en upparbelning av avfallet borde ske? Herr Palme sade upprepade gånger, inle minst i valrörelsen, att problemet med upparbelning var

löst - det hade lösts av Aka-utredningen. Nu har ni plötsligt bytt fot. Del vore inlressani alt höra varför ni har gjort det. Och varför är inle längre 13 kärnkraftverk det medel som skall rädda och frälsa Sveriges folk från fruktansvärda sysselsättningskriser och från industriell utarmning som ni hävdade så sent som i valrörelsen? Också det är en fråga som det är angeläget atl fä svar på.

För vår del anser vi att det behövs en särskild villkorslag och yrkar alltså förbehållslöst bifall till propositionen. Stöd härför ger rent praktiska krav men också lagrådets yttrande. I socialdemokratisk press har som ett inslag i den s. k. oppositionspolitiken, utformad som ell nästan sanslöst råskäll på regeringen som kollektiv och på dess enskilda ledamöter, gjorts gällande att energiministern i fråga om villkorslagen pä elt genant sätt avsågats av lagrådet, vilket skulle ha sagt atl villkorslagen är hell onödig. Reservanterna försöker skapa samma intryck genom att åberopa lagrådets yttrande ungefär som när fan citerar bibeln. Det är f ö. en klart komisk effekt som reservanterna lyckas fä fram när del gäller för dem att även i detla sammanhang bevisa regeringens förskräckliga usel-het. I reservalionen påstås inledningsvis atl villkorslagen är "överflödig". Litet längre fram är den inle bara "överflödig" ulan även "olämplig". Slutligen klämmer reservanterna till på allvar och förklarar alt lagen "är inle bara onödig och olämpligt utformad ulan också skadlig". T. o. m. del! Skadlig för vem? För kärnkraflselablissemanget eller för de mänga människor i dag och i framtiden som lagen är avsedd att skydda? Man undrar hur gräslig denna lag egenlligen skulle ha tett sig om reservanterna förlängt sin reservation ytteriigare några sidor. Då hade lagen förmodligen blivit ett globalt hot.

Herr talman! I delta sammanhang är det ulan tvivel effektivast att återge vad lagrådet i verkligheten har sagt: "Med de lösningar i sak som remissen innebär skulle det bli nödvändigt att förse vissa av atomenergilagens regler med komplicerade undanlagsbestämmelser. Det skulle vidare svårligen låla sig göras alt arbeta in de föreslagna ersättningsreglerna i alomenergilagen. Och om man under alla omständigheter måsle placera ersäliningsbesiammelserna i en särskild lag, kan delta sägas vara ell slarkl skäl för all dit hänföra även villkorsreglerna. Lagrådet anser därför att tekniken att meddela de nya reglerna i en särskild lag bör godtas."

För den som inte av ren vrånghet vill förvanska det han läser borde inle minst den sista meningen klargöra atl lagrådet långt ifrån atl onö-digförklara den föreslagna villkorslagen klarl utsäger alt den bör godtas. Herr talman! Motionärerna och reservanterna gör ett stort nummer av uttrycket "helt säker förvaring" - del gjorde herr Ingvar Carisson också i sill anförande - och ägnar sig åt en skäligen meningslös språk-analys av ordet "säker". Den sortens semantiska övningar tillför sanneriigen inte debatten något konstruktivt utan är endast uttryck för en ganska sä orkeslös opposition. Kravet på en hell säker slutlig förvaring av atomsoporna, som den gamla regeringen helt sangviniskt eller non-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd atl lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

chalant struntade i atl uppställa, behöver icke föranleda några förvirrade utläggningar. Innebörden framgår som utskollsmajorilen framhåller hell klarl av specialmotiveringen, där del fastslås att det rör sig om "mycket starka säkerhetskrav" för vilka "utgångspunkten måste vara atl del hög-aktiva avfallet från upparbelning och det använda kärnbränsle som inte har upparbetats skall hällas åtskilt frän allt liv". I propositionen anges dessutom etl antal preciserade kriterier för säkerhetsbedömningen. Utskottsmajoriteten slår därför fast att uttrycket "helt säker" på etl adekvat sätt definierar den utomordentligt höga säkerhetsnivå som är nödvändig atl fastställa. En drakonisk tillämpning av säkerhetskravet är del icke fråga om, något som framgår av specialmoliveringen. Jag lycker alt herr Ingvar Carlsson skulle ha kunnat falla del också ulan den där utfiykten lill de gamla grekerna. Men de kanske fick vara med för atl stötta upp argumentationen.

Beträffande Sydkrafts rädsla för alt regeringen, om företaget före den 1 oktober 1977 inlämnat sitt upparbetningsavtal, skall förhälla sig passiv till tillståndsprövning i mer än tre månader och därmed framtvinga att Sydkraft självmant måste stoppa reaktorn Barsebäck 2 torde detla vara att måla en ful potentat på väggen. Reservanterna deltar i denna sysselsättning.

Utskoitsmajoriteten fastslär alt det är en helt självklar förutsättning för den ifrågavarande lagbestämmelsen - 3 >; - atl regeringen ulan dröjsmål prövar del tillständsärende som Sydkrafi vill anhängiggöra. Det är också självklart all sökanden i eu sådant fall lämnar in så fullständiga handlingar all ärendet kan avgöras utan uppskov för kompletteringar. I så fall är tre månader en period som ger goda marginaler för beslut i lid.

Herr talman! I reservanternas länga rad av anmärkningar mot den föreslagna villkorslagen trycker man särskilt påen påstådd oklarhet rörande det i villkorslagen centrala villkoret all en reaktorinnehavare skall visa "hur och var" en hell säker förvaring av högaktivt avfall eller ej upparbetat kärnbränsle kan ske. Reservanterna säger att beträffande "ordet 'hur' ges en del upplysningar i specialmotiveringen". Della är verkligen ett blygsamt omdöme eftersom specialmotiveringen ägnar sin mest om-fallande begreppsanalys ål just ordet "hur". Det fastslås att avfallet och det använda kärnbränslet måste hållas avskilt frän allt liv, att det icke räcker med översiktliga planer, atl det mäste konkrel anges i vilken form avfallet skall förvaras, hur förvaringsplats och transporter skall ordnas, hur kraven som ställs lill skydd mot sirälningsskador skall uppfyllas, hur förvaringsplatsen skall isoleras för atl bl. a. del använda kärnbränslet icke skall spridas till biosfären genom naturliga processer, olyckshändelser eller sabotage och krigshandlingar etc.

Ordet "hur" är alltså nyckelordet i sammanhanget och en reaklorin-nehavare måsle därför först visa hur en hell säker slutlig förvaring skall ske med ovan angivna kriterier medtagna i bedömningen innan en närmare bestämning av villkoret "var" kan ske. Det är inle uteslutet all

t. ex. professor Jan Rydbergs metod att neutralisera avfallet kan få praktisk tillämpning eller att Asea-Aloms krislalliseringsleknik kan möjliggöra avfallets förvaring pä t. ex. havsbottnen utanför landets gränser. Även en internationell lösning på frågan om förvaringen av använt kärnbränsle och avfall är möjlig. All mol denna bakgrund fastställa preciserade kriterier pä villkoren och ordet "var", som krävs av reservanterna, skulle vara klarl olämplig. Det skulle också kunna leda till alt kärnkraflsbolagen fattar förhastade beslut, något som reservanterna oroar sig för och anser kan leda till etl allvarligt hot mot handlingsfriheten på detta område.

Vi anser alltså att villkorslagen är nödvändig och att de föreslagna bestämmelserna är lämpligt utformade. Den fundamentala filosofin bakom detta förslag är atl den för all annan industriell verksamhet oomstridda principen, att företagel självt fär ta ansvaret för att de problem som dess verksamhet ger upphov lill kan lösas, måsle gälla även för kärnkraftsindustrin. Del finns anledning all kräva elt klart instämmande häri frän socialdemokratiskt håll. Detta kan ske genom ett klarläggande här i dag, att del opreciserade uttrycket i molionen 1335 att "ägare till kärnkraftverk skall hällas skadeslös genom ersättning av staten, om meddelad koncession dras in av säkerhetsskäl" icke efter orden innebär atl ägaren skall hällas skadeslös under alla förhållanden, alltså även om han brutit mol uppställda villkor.

Herr talman! Tiden medger inle den här gängen - men jag hoppas kunna komma tillbaka i ett senare inlägg - att jag närmare kommenterar herr Jörn Svenssons anförande. Jag vill bara säga att vi för vår del, frän centerpartiets sida, anser att man skall kunna hejda och stoppa marschen in i kärnkraftssamhället även inom marknadsekonomins ram och med dess förutsättningar. Den socialistiska ordningen är verkligen ingen garanti för all del blir stopp på kärnkraftsanvändningen; del lycks tvärtom vara sä i de socialistiska samhällena all den är en garanti för en hejdlös utveckling av kärnkraften!

Herr lalman! Jag har här kommenterat utskotlsmajoritelens yttrande och i fråga om reservationerna utförligt behandlat reservationen nr 1.

Övriga reservationer liksom molionen 881 och övriga motioner tar praktiskt taget helt sikte på problem och förslag som är avhängiga av energikommissionens arbete och förslag. Delta bör såsom utskottsmajoriteten föreslär avvaktas innan någon slutlig bedömning kan ske. Jag föreslär sålunda, med avslag på alla reservationer, bifall lill utskottets hemställan på samtliga punkler.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kon genmäle;

Herr talman! Herr Sjönells ironi är inte riktigt på sin plats. Det är dock så, herr Sjönell, att socialdemokraterna och vänsterpartiet kom-munisterna aldrig har gjort anspråk pä all framträda med någon gemensam ståndpunkt i den här frågan. Vi har olika ståndpunkter, och det har vi aldrig gjort någon hemlighet av. Vi har inte försökt spela genom att säga att vi har folk med oss när vi inle har det. Vi har spelat öppet

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

i den frågan. Moraliskt sett kan man inte anklaga någotdera partiet som herr Sjönell gör.

Men det farliga med centern och den skada ni centerpartister har åstadkommil i den här frågan på de intressen ni har sagt er företräda är Ju atl ni inte har spelat öppet. Ni har spelat under täcket med två andra partier, som har helt andra ståndpunkter! Ni har inte lalal om ifall ni är överens eller inte. Har ni gjort en kompromiss eller inte? Står ni fast vid era ursprungliga ståndpunkter, som ni framträdde med i valrörelsen, eller har ni gjort en underhandskompromiss, och vari beslår den i sä fall?

Detta är ju ell hell annat politiskt-moraliskt läge. Det åligger ändå centerpartiet, om partiet fasthåller vid sin tidigare sakståndpunkt i kärnkraftsfrågan, att visa hur man skall kunna frigöra sig från kärnkraften i en ekonomi som har en ovanligt slor andel av tung och energikrävande processindustri, som har en ovanligt högt utvecklad privatbilism som har slagit sönder de stora städerna, som - inte minst genom center-partistisk byggnadspolitik i kommunerna - har omfattande och energikrävande villaområden inom ramen för sin bostadsbebyggelse, som på grund av brist på ingripanden och lagstiftning har mycket stora spill av överskollsenergi från industrin som borde ha tagits lill vara. Del åligger faktiskt er att säga någonting annat än vad man brukar få höra från centerpartisterna, nämligen alt det där reglerar prismekanismerna. Man måste ju la avgörande, planmässiga steg bort ifrån denna typ av struktur, om man ute bland människorna skall kunna göra anspråk på att bli lagen på allvar när man kräver; Stoppa kärnkraften!

Det hade varil hederligare om ni hade sagl antingen så här: "Med den struktur som råder och den utveckling som nu är på gång och som vi inle vill ingripa i kan vi inie stoppa kärnkraften, utan vi får fortsätta att acceptera åtminstone en viss ytteriigare ulbyggnad", eller också sä här; "Vi vill icke acceptera utbyggnaden, och vi ämnar kompensera för bristen på kärnkraft på det eller det sättet med de eller de planmässiga och styrande åtgärderna." Ni gör ingenting med den proposition ni har lagt fram, och ingen vet egentligen efter den propositionen var ni står. Det är ert politiska dilemma.

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kon genmäle:

Herr talman! Herr Sjönell hade en ganska fantastisk inledning, där han menade att jag gjorde ett väldigt politiskt angrepp här i fråga om villkorslagen och atl det inte fanns någon anledning för mig att göra det, för här handlade det bara om villkoren för att reaktorbränsle skulle få tillföras kärnkraftverken. Men då finns ju ingenting kvar av alla yviga uttalanden om alt detta är regeringens viktigaste politiska handling. Om herr Sjönells uttalande skulle gälla, ligger ni ju ganska nära vår bedömning av den verkliga tyngden av den här propositionen.

Vi tycker att propositionen är intressant som ett politiskt dokument om hur de tre regeringspartierna försöker skyla över de olika uppfäll-

ningarna i den viktiga energipolitiska frågan. Därmed söker man dölja bristen på handlingskraft. Vi är ganska bekymrade över hur ni låter denna fråga förlama den politiska handlingskraften på alla andra områden.

Herr Fälldin sade i TV häromkvällen att i nuvarande situation på säkerhetens område kan inle några ytteriigare aggregat laddas. Därför vill jag till herr Sjönell ställa följande som jag tycker oerhört viktiga fråga om energipolitiken: De aktuella aggregaten 7-10 kostar i framställning ca 9 000 milj. kr. Under tiden frän oktober 1976 till februari 1977 - alltså sedan valet - har man på dessa reaktorer lagt ned 1 000 milj. kr., och fram till färdigställandet skall man lägga ned ytteriigare 4 500 milj. kr. Om statsministern menar allvar med att dessa aggregat icke skall laddas, hur kan ni i nuvarande ekonomiska situation i landet ta på ert ansvar all kasta miljard efter miljard i sjön? Har vi en regering - jag måste ställa mig den frågan, herr lalman - som, samtidigt som den genomför en höjning av momsen som drabbar enskilda människor, med öppna ögon i stället för att stoppa kärnkraften och spara in pengarna kastar miljarder i sjön?

Så tolkar jag uttalandet av statsministern. Kan utskottets företrädare herr Sjönell klara ut den här punkten, sä tror jag att en stor allmänhet väntar med intresse pä svaret.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! När herr Ingvar Carlsson tror att jag ondgjorde mig över vad han betecknar som ett politiskt angrepp från hans sida, så tror han i själva verket för myckel. Jag upplevde nämligen, herr talman, inte särskilt mycket av politik i hans anförande - i varie fall inte av den politik som hör hemma i del utskottsbetänkande som vi behandlar. Jag upprepar än en gång all det var väldigt mycket allmänna fraser, allmänt gnöl, snyft Över hur usel regeringen är etc. - vilket han fortsatte med i sitt nästa inlägg.

Vad beträffar statsministerns uttalande, herr talman, harjag inte hört detta, och jag var inte i tillfälle att läsa det. Jag kan alltså inte från den här talarstolen kommentera någonting sådant, och jag utgår från att statsministern inom mycket kort lid kommer att ha tillfälle att utförligt svara på herr Ingvar Carlssons fråga.

Men jag tror inle alt krokodiltårarna behöver vara så stora, herr Ingvar Carlsson, i del här sammanhanget, om jag skall göra en personlig reflexion. De kärnkraftverk som har byggts, och som håller på att byggas men som inte laddas, måste uppenbarligen i det här landet liksom i andra länder - del planeras t. ex. i Västtyskland - kunna konverteras till något annat bränsle än just kärnkraft. Det blir visserligen en väldigt dyrbar konvertering - den kommer atl kosta miljarder. Men det kommer, såvitt vi ser och såvitt man nu kan konstatera bland västtyska politiker, att vara värt att göra en sådan sak.

Detla, herr lalman, är en personlig reflexion. Jag tänker inte stå och företräda statsministern i den här frågan. Han kommer att lämna eu

Nr 107 konkret svar pä herr Ingvar Carlssons fråga. Men gråt inte för mycket

Torsdaeen den krokodiltårar, herr Ingvar Carisson, över det här! Regeringen har ell an-

14 anrii 1977 "' tänker uppfylla del, bäde när del gäller energiproduktion och

_____________ när del gäller sysselsällningen här i landet.

Särskilt tillstånd att Till herr Jörn Svensson vill jag säga au del inte alls var av ironi som

tillföra kärnreak- jag gjorde jämförelsen med de socialistiska partiernas uppträdande i den

tor kärnbränsle, här frågan. Jag har nämligen föreställt mig alt socialistiska partier har

m. m. en gemensam grundsyn utifrån sin socialistiska ideologi och att den

grundsynen också skulle prägla en av del här århundradets viktigaste

frågor, nämligen energipolitiken. Del var därför som jag konstaterade

all del inte var särskilt mycket bevänt med enigheten. Det kanske var

en ironisk vändning när jag sade att man kunde se enigheten. Detta

sades mol bakgrund av atl herr Ingvar Carisson så oerhört starkl bekymrat

sig för den av honom påstådda oenigheten inom del icke socialistiska

blocket.

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Sjönell kan inte kommentera statsministerns uttalande om all inga mer aggregat skall laddas, för han hade inle hört detla uttalande. Jag måste säga att det är anmärkningsvärt att utskottets företrädare i fråga om villkorspropositionen inte har så pass mycket kontakt med partiordföranden och statsministern när del gäller etl så utomordentligt anmärkningsvärt uttalande. Jag beklagar mot denna bakgrund ytterligare all statsministern inte infinner sig i kammaren när vi diskuterar denna för hela landet avgörande fråga, sä att vi kan få klarhet om vad regeringens främste företrädare avser.

Nu är energiministern inne i kammaren, och jag hoppas alt han kan redogöra för den här punkten. Det är nämligen inle så, som herr Sjönell gör gällande, alt det inte gör någonting om vi bygger kärnkraftverk, för vi kan göra om dem till kolkraftverk. Man kan därigenom möjligen tillgodogöra sig 5 9-6 av investeringen, men alla experter på området säger all då är det bällre att bygga ett helt nytt kraftverk.

Här är ni alltså beredda atl plöja ner - om man skall tro statsministern - 9 000 milj. kr. i kraftverk som icke skall producera elektrisk ström, i ett läge dä detta land kämpar med oerhörda svårigheter, då landets ekonomiminister säger att nu måste vi bära tunga bördor, dä Svenska arbetsgivareföreningen hotar atl lockouta hundratusentals människor därför alt man inte anser att man har möjligheter att tillmötesgå löneanspråken, då det för första gången på årtionden talas om en reallönesänkning. I detta läge skall ni slänga bort, på investeringar som ni inte tror pä, miljard efter miljard. Sedan valet har det gått ät ytterligare en miljard och det kommer att gå åt ytterligare 4,5 miljarder innan dessa kraftverk är färdiga.

Om ni nu anser au kärnkraften är farlig, om ni anser atl vi inte skall

ha någon kärnkraft, stå då för den uppfattningen! Gå ut och stoppa kärn-

58 kraften! Det behövs ingen villkorslag för detta. Det behövs politisk vilja

och atl ni slår för vad ni sade i valrörelsen. Men del gör ni inte. Ni kryper undan bakom villkorsproposilionen och låter kärnkraften gå vidare. Pä det sättet hoppas ni att de som lät lura sig av er i valrörelsen inte skall upptäcka detta. Men ni tar fel. Det satt en partivän till statsministern bredvid honom i det här TV-programmel, som i sin förtvivlan lämnade sina förtroendeuppdrag och, om jag förstod del rält, också sitt medlemskap i centerpartiet. Ni driver ett farligt spel; fariigl för er själva, men också fariigl när det gäller tilltron till politikerna och därmed tilltron till den politiska demokratin.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Under delta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Sjönell vill jag säga all vi i vårt parti naturligtvis är de första att beklaga att man inte inom arbetarrörelsen förde en annan, mer kritisk, debatt om kärnkraft, energihushållning, ekonomisk tillväxt, dess samband med sysselsättning och levnadsstandard, och förde den just från en socialistisk utgångspunkt, som icke betraktade tillväxt och standard i samma termer som den borgeriiga nationalekonomin gör. Vi är medvetna om alt del därvidlag finns en skillnad mellan socialdemokratin och oss. Men moraliskt sett har vi som sagt aldrig gjort någon hemlighet av det. Del svåra felet med de tre borgerliga partierna är atl de aldrig klargör öppet var de nu står, vad de har för sig och vilken sorts kompromiss de häller på att koka ihop.

Herr Sjönell upprepar det jag har hört många gånger, nämligen den allmänna förhoppningen att visst gärdet att ha en kärnkraftsfri ekonomi i ett kapitalistiskt syslem. Della är sant, det finns rätt högt utvecklade kapitalistiska länder som inte har kärnkraft och som tydligen inte tänker skaffa nämnvärda mängder sådan. Men dessa länder har en annan produktionsstruktur än Sverige, inte denna väldigt tunga och energikrävande struktur, som bygger på vissa historiska traditioner som har växt fram och som också har drivits av vissa storfinansintressen. Det är litel annorlunda här.

Del är dock så, herr Sjönell, atl människorna ute i samhället frågar sig: Skulle en svensk ekonomi kunna förändras, transformeras, på sikt så att den inte blir så beroende av den här oerhört höga nivån av energiförbrukning som finns här? Skulle det vara möjligt utan att hota sysselsättning och levnadsstandard? Det är den frågan man måste ge människor ett klart besked på. Vill man ha bort kärnkraften? Anser man atl den befordrar en utveckling som man vill ha bort och som man är motståndare till?

Man är också skyldig att visa hur det skall kunna ske. Elt kort och litet förgrovat räkneexempel: Att ta bort de nuvarande kärnkraftverken skulle kunna kompenseras med alt 20 % av tungindustrins hela sysselsättning togs bort och ersattes med en ulbyggnad av den lätta för-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

ädlingsindustrin eller en utbyggnad av tjänstesektorn, alternativt en kombination av båda. Della är ju, om jag fär använda ett populärt uttryck, ingalunda en omformning som är snuten ur näsan. Den kräver en omsorgsfull planering. Den kan man inte genomföra i elt samhälle och med en regering som säger att man skall lita pä företagen, lita på marknadsmekanismerna, lita på det fria initiativet. Det går bara inte. Del upptäcker människorna. Om man påstår atl det skulle gå är man inte trovärdig.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carlsson i Tyresö skall verkligen inte slä här i kammaren och anklaga oss för att driva ett fariigl spel, som kan göra alt tilltron lill parlamentariker och tilltron till demokratin ifrågasätts. Det finns en gammal uppmaning som säger alt man försl skall sopa rent framför sin egen dörr. Herr Ingvar Carisson: Försök - även om ni bara lycks vara i första förberedande ännu i fråga om förmågan att driva oppositionspolitik - att komma upp på en saklig nivå! Sluta upp med den billiga och ensidiga hetsen mol regeringens alla länkbara ålgärder! Böria i Slällel med saklig kritik! Tänk på ert ansvar när ni bedriver den här helsen, när ni talar om vilka olyckor som skall drabba detta folk därför att man inte ramlar in i kärnkraftssamhällel, när ni säger atl det inte finns några alternativ, när ni talar om all det kostar miljarder och åter miljarder att t. ex. göra en konvertering av kärnkraftverk enligt metoder som man böriat använda i utlandet. Det finns någonting som heter ansvar för handlandet, herr Ingvar Carlsson, och detla gäller även oppositionspolitiker.

Vi i centern har den politiska viljan att följa värt program och vi tänker göra del. Vi har inte vikit en tum från vad vi sade i valrörelsen. Del finns emellertid ett gammalt ordspråk som herr Ingvar Carlsson och hans socialdemokratiska vänner kanske har erinrat sig någon gång. Jag skall översätta del till svenska. Det är välbekant även hos oss: Man kan la ett steg tillbaka för all sedan desto lättare kunna ta två steg framåt. - Den filosofin har vi i den här frågan. Man kan inte lösa dessa gigantiska problem på sex månader, herr Ingvar Carisson, men man kan sträva mot ett mål - och villkorslagen är elt mycket väsentligt instrument i vår strävan att nä målet; Att hejda marschen in i kärnkraftssamhällel.

Del är också symtomatiskt att herr Ingvar Carlsson avstod från att svara på mina frågor. Jag frågade bl. a.; Varför har ni flaxat från ståndpunkt till ståndpunkt? Varför har ni gått ifrån Aka-utredningens synpunkter om upparbelning och säger att de i dag inle är aktuella? Är del inte längre aktuellt med 13 kärnkraftverk och varför? Det skulle ju bli katastrof för svenska folkel både sysselsättningsmässigt och ekonomiskt om man inte uppförde 13 kärnkraftverk. Varför har ni lämnai den ståndpunkten? - Jag tycker att det är symtomaliski att herr Ingvar

Carlsson avstår frän att svara på de väsentliga frågor jag ställt. Men kanske han får tillfälle all återkomma.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Carisson i Tyresö anhållit att till protokollet få antecknat all han inle ägde rätt till ytterligare replik.

Hen WIJKMAN (m):

Herr talman! Den energipolitiska diskussionen här i dag skiljer sig inte så myckel från den som vi haft i samhället under de gångna åren - och den har varit märklig på flera sätt. För det första därför att debatten som sådan naturiigtvis är ny - som alla vet förekom i denna kammare praktiskt taget ingen energidebatt alls före oljekrisen 1973. För del andra, och kanske framför allt, därför att debatten - trots alt frägekomplexet är myckel vitt och brett - hittills till nära 100 % har kommit all handla om endast en del av samma problemkomplex, nämligen kärnkraflsfrågan.

Att vi - och därmed menar jag riksdagsledamöter i alla partier - inle debatterade energipolitik under de gångna decennierna måste man djupt beklaga i dag. Mycket hade sett annorlunda ul om riksdagen redan under 1950-talel lagt ned tid och arbete på hushållningsprogram samt satsat pengar pä forskning kring alternativa energislag. Vi hade då förhoppningsvis haft en betydligt lägre energikonsumtion totalt sett och vi hade sannolikt varil mindre beroende av framför allt oljan än vad vi är i dag.

Alt debatten blivit sä ensidig i vårt land beror självfallet JDä flera faktorer. Dels rymmer kärnkraftsfrågan - där ger jag herr Sjönell rält -problem av en speciell dimension, dels har inte minst massmedia - sannolikt av ren okunnighet men ibland också i spekulation - funnit det mer intressant att beskriva energiproblemen som ytterst en fråga om ja eller nej lill kärnkraft. Del är nog sä, tveklöst, att många människor i det här landet just på grund av denna ensidighet i opinionsbildningen också upplever all själva kärnfrågan i energipolitiken är kärnkraften, när i själva verket Sveriges problem består av så oändligt mycket mer på det här området.

Utgångspunkten förenergibesluiet 1975 våren relativt noggrann analys av den energipoliliska verklighet som Sverige befinner sig i. I botten låg prognoser för konsumtionsutvecklingen, antaganden om olika energikällors tillgänglighet liksom även en samling förslag till åtgärder för bättre hushållning samt resurser för forskning och utveckling kring alternativa energikällor.

Partierna var i långa stycken överens om de problem som energiverkligheten rymde. Vi var alla bekymrade över det stora oljeberoendet både från försörjningsmässig och frän miljömässig synpunkt. Vi kände alla ett behov atl spara och hushälla bättre med våra energiråvaror. Jag vill i del sammanhanget säga herr Jörn Svensson att den beskrivning han ger av mitt parti inte bara är felaktig utan direkl lögnaktig. Vi stödde alla tanken på ett brett sparprogram och även elt brett forsknings- och utvecklingsprogram kring alternativa energikällor. Vi var också alla osäk-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskih tillstånd att lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

ra om hur snabbt de olika sparåtgärder som vi föreslog skulle kunna ge effekt liksom om möjligheterna alt redan de kommande 10-15 åren fä några mera betydande tillskott i energibalansen från energislag som vind, sol, biomassa och jordvärme.

I dag, ganska exakt två år senare, har vi dess värre inle nämnvärt mycket bättre informationsunderlag till vårt förfogande. Detla beror naturiigtvis främst på all såväl forskningsprogrammet som åtgärderna för bättre hushållning varit i gång under en alltför kort lidsperiod för alt vi skall kunna dra några entydiga slutsatser. Det måste nu vara en förhoppning för oss alla att det närmaste året och arbetet i energikommissionen dock skall ge kompletterande information och erfarenheter som gör det möjligt att komma fram till ett något så när väl underbyggt energipolitiski beslul nästa år.

Om vi inte har särskilt mycket mera detaljerad information här hemma om olika delar av energipolitiken jämfört med 1975, så har dock vissa närmast dramatiska förändringar skett utomlands. Läget var ju det all man unisont i västvärlden efter 1973 års oljekris - precis som i Sverige - uttalade sig för åtgärder för bäitre hushållning, alltså mera sparande, samt satsning på alternativa energikällor, framför allt alternativ till oljan. I dag kan vi konstatera att dessa uttalanden på de fiesta håll hittills varit tomma ord. Sparprogrammen har inie blivit verklighet. Den förväntade satsningen på framför allt kol som elt alternativ har inte heller blivit av. Kärnkraftsprogrammen i en rad länder har reducerats. Sam.-mantaget innebär detla alt väridens efterfrågan på olja fortsätter atl öka snabbt.

En läng rad internationella organ har under det senaste halvåret försökt analysera situationen fram till slutet av 1980-talel. Slutsatsen är entydig, oavsett om del är OPEC, OECD eller något av de siörre oljeblagen som slår för analysen: Väriden kommer successivt allt närmare en situation där oljan blir en direkt bristvara pä marknaden. Huruvida knappheten inträder i börian, i mitten eller i slutet av 1980-talet - om det gär bedömningarna något isär. Men huvudbudskapet frän experterna är ändå delsamma: Vi måsle snabbi och bestämt vidta åtgärder för atl böria marschen ut ur oljesamhället! Det gäller inte minst länder av Sveriges lyp. Vi saknar som bekant egen olja, men är trots detta till över 70 % beroende av jusl olja för vår energiförsörjning.

Ja, herr lalman, det härar inga nyheter, men jag tror alt det är angeläget all slå fast della i det här sammanhnget. Detta är den verklighet vi lever och arbetar i. Det är den verklighet som mäste utgöra bakgrunden till varie energipolitiski beslut i det här huset. Glömmer vi för etl ögonblick bort värt huvudproblem, nämligen vårt dramatiskt slora oljeberoende, så är det fara värt att vi satsar på helt felaktiga politiska lösningar.

Det är - tvärtemot vad herr Jörn Svensson sade - ingen hemlighet all partierna i den nya regeringen har haft och har delvis olika uppfattningar om vissa delar av energipolitiken. Vi är överens om behovet av bäitre hushållning. Vi är också överens om att Sverige på läng sikt

måste i ökad utsträckning gå över lill förnyelsebara resurser. Vi är också överens om all en sådan ändrad inriktning kräver speciella åtgärder från statsmakternas sida. Vi är också överens om all energikonsumtionens tillväxt inte kan fortsätta som hittills. Del finns ekologiska gränser för denna tillväxt, och det är en förstahandsuppgift att inrätta politiken så all vi inte kolliderar med naturens egna lagar.

Vad vi inte har varit överens om är bedömningen av det korta och medellånga lidsperspektivet, dvs. hur snabbt sparåtgärderna skall kunna ge resultat och hur snabbt de alternativa energislagen kan ge etl reellt lillskoli i vår balans. Vi är vidare oense om del förnuftiga i alt utnyttja kärnkraften, en oenighet som beror dels pä de olika bedömningarna av möjligheterna att snabbt spara energi, dels pä olika uppfattningar om kärnkraftens farlighet.

Moderaterna ansåg vid 1975 års beslut efter en noggrann analys att kärnkraftens risker inte var siörre jämfört med den övriga problematik vi har på detta område än atl vi kunde acceptera en fortsatt försiktig utbyggnad, dvs. vi ansåg atl säkerhetsproblemen kunde klaras på ett betryggande sätt. Vi hade samtidigt och har fortfarande en djup respekt för dem som hävdar motsatsen. När därför den nya regeringen trädde lill var det naturligt för oss atl i den här frågan acceptera förnyade studier av säkerhetsfrågorna liksom en förnyad bred analys av hela energipolitiken.

Regeringspartiernas arbete med energifrågan fram till 1978 utgår i huvudsak från tre förutsättningar.

För det första tillsattes energikommissionen, där meningen är alt motståndare och anhängare lill olika energikällor gemensamt skall försöka komma fram till en bedömning av möjliga sparåtgärder, olika energislags miljöproblem, de förnyelsebara energikällornas förutsättningar osv. En noggrann analys av vad en avveckling av kärnkraften skulle innebära skall också las fram. I botten för kommissionens arbete ligger hell självklart värt slora oljeberoende med dess försöriningsmässiga, valulamässiga och miljömässiga risker.

Herr Carlsson i Tyresö kom in på värt ekonomiska läge. Där tror jag det är angeläget att framhålla det svåra läge som just oljeimportens fördyring har försatt oss i. Oljeimporten kostade oss omkring fyra miljarder kronor i valutor 1973. År 1976 kostade den drygt tretton miljarder kronor. Det innebär att vi verkligen måste lyfta oss i håret på en lång rad andra områden för att ha råd att betala den här fördyrade importen.

För del andra har partierna enats om bibehållen handlingsfrihet på energiområdet fram till 1978. Det mäste innebära att inga drastiska åtgärder vidtas före riksdagsbeslutet samma är. Skall t. ex. kärnkraften avvecklas därför att man finner att säkerhetsproblemen är sä allvariiga, dä skall det beslutet fattas 1978 och inte i dag, dvs. efter en noggrann analys av hela den energipolitiska problematiken och av säkerhetsfrågorna.

För det tredje och slutligen har partierna enats om alt sälta upp nya

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

villkor för att få la reaktorer i drift, dvs. den lag som vi behandlar i dag. Den nya lagen innebär, som jag tolkar den, något av elt stanna upp och länka efter när det gäller kärnkraften. Meningen är ju att vi med speciell tyngd i energikommissionen skall studera kärnkraftens säkerhets- och avfallsproblem. Vi försöker alltså inle dölja någon oenighet, herr Jörn Svensson. Vi använder snarare tiden fram till 1978 för atl ånyo studera och utvärdera dessa frågor. Och i energikommissionen sparas, det kan jag försäkra, ingen tid eller kraft för atl utvärdera alla de olika förslag som kommer från olika ledamöter.

Jag hoppas atl kammarens ledamöter uppmärksammade kontentan av vad Jörn Svensson sade; kärnkraft i Sverige är någonting fult, någonting oacceptabelt, medan kärnkraft i elt socialistiskt samhälle är någonting helt annat. Del är en ganska enastående argumentation. Det är alltså för Jörn Svensson och vpk inte primärt en fråga om säkerhetsproblem, radioakliv strålning, som del är för centerpartiet och för övriga motståndare till kärnkraften - en djupt känd oro för säkerhetsmässiga problem som kan skada människor och natur - utan det är själva grundförutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen som Jörn Svensson talar om. Men man kan inte ena dagen som vpk kräva tung, rävarubaserad induslriulbyggnad i Norrbotten och Västerbotten för att skapa sysselsättning och andra dagen stå här i kammaren och tala om behovet av finmekanik och småskaleproduktion. Det går inle ihop. Och över huvud taget är Jörn Svenssons argumentation i dessa frågor djupt lögnaktig frän börian till slut. - Herr talman! Det är inte ofta jag använder sådana kraftuttryck, men jag tycker de passar väl in på just Jörn Svensson.

Det är alldeles givet att den slutliga bedömningen när del gäller bl. a. avfallsfrågorna mäste bli en politisk avvägning. Vi kan alla ha nyansskillnader i bedömningen av vad som är en säker hantering. Vi kan också ha nyansskillnader när det gäller att jämföra riskerna vid kärnkraftsteknologin med andra energikällors säkerhetsproblem. Herr Wååg var inne pä detta. Vad innebär t. ex. en fortsatt ohämmad förbrukning av fossila bränslen - vare sig vi nu använder olja eller kol - för klimatbalansen pä läng sikt? De stora koloxidutsläppen kan vi inte göra någonting åt, och klimatologerna tycks vara mer och mer överens om atl dessa kan leda till störningar i klimatbalansen, som i sin tur drastiskt kan förändra förutsättningarna för mänskligt liv.

Herr Wååg tog upp gasfrågan, där säkerhetsanalyser i USA visar atl väldigt stora katastrofer kan inträffa, om man satsar hårt på denna energiform med dagens teknik.

Personligen harjag, herr talman, den uppfatlningen att den civila kärnkraftens avfallsproblem kommer atl kunna klaras på ett säkert sätt. Jag vill dock inslämma i den kritik som har riktats både mot ansvariga politiker och mot kärnkraftsindustrin och som går ut på alt man pä ell alltför sent stadium böriade ta krafitag för att bringa dessa frågor till en lösning. Framför alll ur den aspeklen är den föreslagna villkorslagen ändamålsenlig och bra. Berörda myndigheter och företag har fått en spark

på smalbenen, och sedan ungefär ett halvår tillbaka pågår ett mycket intensivt arbete för att klara dessa problem. Vi har redan genom herr Sjönell fått en uppräkning av vad som skett: projektet Kärnbränslesäkerhet, ASEA:s nya förslag till lösning, osv.

Den socialdemokraliska oppositionen har varit starkl kritisk lill villkorslagen, i sin motion och här i dag i kammaren. Man menar all lagen är onödig och att vi precis lika gärna kunde ha använt oss av den gamla atomenergilagen. Della hade, herr talman, varil högst tveksamt. För det första innehåller atomenergilagen inga klara regler Kr ersättning. Sådana hade man alltså ändå måst sälta upp. För det andra skulle ett användande av atomenergilagen ha inneburit atl olika reaktorer hade behandlats olika med samma lag. Delta hade rent juridiskt inle hängt ihop. Mot della hävdar socialdemokraterna i sin reservation att om nu nya reaktorer ej får tas i drift förrän lösningar pä avfallsfrågan presenterats, sä borde de som redan är i drift i konsekvensens namn också stängas av. Detta senare tycker jag är en svag invändning, eftersom var och en vet att ett sådant beslut omedelbart skulle leda lill ransoneringar och omfattande problem med sysselsättningen och för vår ekonomi.

Inget av partierna i den nya regeringskoalitionen har fört till torgs uppfatlningen att man skulle avveckla kärnkraften över en natt, ulan det har hela tiden varit fråga om att en avveckling, om den skall komma lill stånd, skall ske - lät mig använda herr Palmes ord - planmässigt, alltså efter en noggrant uppgjord plan. Villkorslagens syfte är ju just - och det vill jag understryka - att tvinga fram lösningar för att vi skall kunna fortsätta kärnkraftsprogrammet. Det är så jag upplever den.

För del tredje och slutligen är det ell obestridligt faktum all del är statsmakterna som haft ledningen när del gäller utvecklingen av den civila kärnkraften i Sverige. Staten äger ca tvä tredjedelar av reaktorerna och har genom sina engagemang i ASEA-Alom och Atomenergi varil den pådrivande kraften. När nu statsmakterna efter regeringsskiftet delvis intagit en ny attityd lill den här energiformen finns det all anledning atl markera detta med en speciell lagstiftning.

Socialdemokraterna drev under sin regeringstid utvecklingen medvetet fram mot atl Sverige skulle bygga en egen upparbetningsanläggning. Aka-utredningen var också inne på sådana tankegångar, även om utredningen icke förordade ett beslut i frågan omgående. I dagens läge har plötsligt socialdemokraterna bytt fot. Man vill inte upparbeta vare sig här hemma eller utomlands. Det är ett något egendomligt lappkast.

Del har sedan viss tid i den internationella deballen argumenterats för och emot upparbelning. Vissa personer har hävdat att själva plu-toniumhanieringen var riskabel och skulle kunna leda till en icke önskvärd spridning av kärnvapen. Det ligger förvisso någonting i deUa re-sonamang sä till vida som det finns en teoretisk koppling mellan det plutonium som produceras i en civil reaktor och framställning av vapen. Experter har dock hävdat - och della under stor enighet - atl vapen-framställning via reaktorpluionium vore en bäde krånglig, dyrbar och

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskih tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

5 Riksdagens protokoll 1976/77:107-108

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

osäker väg. Det finns dess värre möjligheter att framställa kärnkraftsladdningar pä elt enklare, billigare och mera rationellt sätt. Etl nej till upparbelning av den anledningen vore sålunda myckel av etl slag i luften när det gäller möjligheterna alt stoppa en fortsatt kärnvapenspridning. Även ulan civil kärnkraft finns del kunskap i ett stort antal länder för atl - om den poliliska viljan funnes - skaffa sig egna kärnvapen. Del är, herr lalman, den bistra och bittra sanningen.

President Carter har nyligen slagit fast alt USA f n. inte skall satsa på upparbelning, ej heller pä den s. k. bridleknologin. Han har gjort del främsl mot bakgrunden av risken för plutoniumspridning. Det är elt vällovligt initiativ, men man måste vara relativt tveksam om effekterna. Långt viktigare än detla stopp för upparbelning ser jag då Carters inbjudan till övriga industriländer atl gemensamt stärka konlrollmekanismerna och helt enkelt avstå frän export av så känslig teknologi till inslabila länder och regimer. Där kommer tanken på regionala kärnbränsleanläggningar in i bilden, en lösning som bl. a. förre statsministern Olof Palme engagerade sig för så sent som under 1976 - en modell där t. ex. ell anlal europeiska stater i samverkan och under betryggande internationell kontroll hanterar del klyvbara malerialel. Del är också något sådant som håller på att ulvecklas i Europa och dä med den franska anläggningen La Hague som bas. Presskonferensen med president Carter för en dryg vecka sedan visade med all tydlighet att han direkl förordar sådana lösningar för Europas del.

Jag vill med detla, herr talman, inte pä något sätt kategoriskt förorda upparbelningsalternativel. Tvärtom inser jag att alternativet icke upparbelning har flera fördelar men också vissa nackdelar. Fördelarna skulle ligga i att man slipper den komplicerade upparbetningsteknologin. Man slipper vidare hantering av plutonium i ren form, vilket inte minst psykologiskt kan vara en fördel. Å andra sidan blir avfallsmängderna betydligt större om man icke upparbetar, och dessutom måste avfallet hållas avskilt frän biosfären under mänga gånger längre tid, eftersom plutonium finns kvar i avfallet och dess halveringstid som bekant är mycket läng.

Vad den hittillsvarande debatten har förtigit är just del faktum atl del avfall som blir kvar efter upparbelning i stort sett kan betraktas som ofarligt efter 600-700 är. Radioaktiviteten avklingar snabbt med liden, och avfallet har redan efter 30 ärs förvaringstid endast hälften av den giftighet som gällde närmast efter kärnklyvningsprocessen.

För att summera: Hela villkorslagens syfte har varit att öka aktiviteten inte minst hos kraftförelagen på det här området. Del vore, menar vi, inte en ansvarsfull politik att fortsätta kärnkraftsutbyggnaden utan alt ha klara besked om hur man har tänkt sig all ordna avfallshanteringen. Somjag tolkar lagen är det fråga om atl få fram åtminstone e/7god lösning, som vi vet au vi kan använda oss av. Vi bör dock inte i dag bestämma oss entydigt för en specifik hantering. Själva slulförvaringen skall inte ske förrän i börian av 1990-ialet. Det viktiga är att vi får fram en lösning, ell alternativ, som vi vet att vi kan använda oss av. Vi bör självfallet.

även om och när vi funnit en bra lösning, forlsälla att satsa slora pengar på forskning och utveckling. Det är högst sannolikt alt forskningen i sinom lid kan komma att ge lösningar, som eliminerar de här problemen, eventuellt genom atl man helt enkelt lyckas fullständigt bränna ut det långlivade aktiva materialet.

Som jag redan lidigare anfört, herr talman, är jag optimistisk om möjligheterna att på ett betryggande sätt lösa de här problemen. Jag kan för dagen inte säga vilken alternativ lösning som är den bästa. Som jag redan har framhållit finns det för- och nackdelar med de olika förslag lill lösningar som har presenterats. Det viktiga är nu alt vi satsar alla krafter pä all verkligen försöka nä en lösning som är lillfredssiällande. För - och del är ett vikligl konstaterande - oavsett vad vi anser om den fortsatta kärnkraftsuibyggnaden sä har vi redan i dag avfallsmängder i värt land och utomlands som måste tas om hand. Det kan vara värt att påminna om all kärnvapenmakterna under åren efter kriget sammanlagt producerat plutoniumavfall i - jämfört med de civila avfallsmängderna - enormt slora volymer. Överslagsberäkningar tyder pä att de militära avfallsvolymerna totalt i väriden ligger någonstans omkring 500 000 m fiytande avfall. Mol delta skall ställas de mellan 2 och 3 m fast avfall som en civil reaktor producerar per år. Sedda ur det globala perspektivet är del svenska kärnkraflsprogrammets avfallsvolymer ett marginellt problem.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd ati tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Till herr Wijkman har jag endast en myckel kort fråga: Delar herr Wijkman den uppfattning som statsministern gav ullryck åt i TV härom kvällen, nämligen att några fier aggregat inte kan laddas i nuvarande situation på säkerhetsområdet?

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle:

Herr lalman! Inte heller jag säg programmet, men jag har sett del refererat i pressen. Det är väl ingen hemlighet för herr Carisson i Tyresö atl herr Fälldin och jag har haft olika bedömningar av avfallsfrågan, men jag står helt bakom del lagförslag som nu behandlas. Jag skulle vilja uttrycka mig pä det viset atl när det första kraftbolaget kommer in med en ansökan, då kan jag svara säkert på frågan.

Jag kan inte i dag t. ex. göra en utvärdering entydigt av den nya ASEA-tekniken. Jag kan heller inte i dag göra en utvärdering av de problem som sammanhänger med ett upparbetningskonlrakt i La Hague. Men min allmänna inställning är ju optimistisk, och jag har personligen under en följd av år betraktat avfallsproblemet som rimligt aU hanlera: Personligen är jag också för framtiden mera inriktad pä att studera andra delar av den här myckel komplicerade teknologin ur konlrollsynpunkt.

Jag tror att det är för tidigt atl i dag stå och diskulera tänkbara modeller som kraflföretagen kommer med. Säviu jag vel har Vattenfall och de som är inblandade i kärnbränslesäkerhelsprojeklei en tidsplan som tyder

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

pä att de någon gång i oktober-november skall lämna en preliminär rapport. Det är väl först då vi får möjlighet all studera inte bara uppar-betningsfrågan utan även berggrundsförvaring och sådana detaljer.

Herr CARLSSON i Tyresö (s) kort genmäle:

Herr lalman! Innebär delta alltså all företrädaren för moderata samlingspartiet är beredd att medverka till atl på elt område salsa 9 000 milj. kr., med stor risk för all detta kapital icke skulle utnyttjas, atl färdigställda kraftverk inte skulle fä producera elektrisk kraft? Har inte herr Wijkman i grunden den bedömningen atl säkerhetsproblemen gär all klara och all man därför skall ladda de aggregat som kommer till utförande?

Herr WIJKMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag har den bedömningen i grunden atl vi någon gäng, kanske i början av 1978 när energikommissionen böriar bli klar, kommer alt ha ett antal handlingsalternativ framför oss - med säkerhetsmässiga, miljömässiga, säkerhetspolitiska, ekonomiska osv. konsekvenser. Dä måste riksdagspartierna ta ståndpunkt, och dä kommer man att väga olika parametrar mol varandra. Det är min preliminära bedömning, och det har jag aldrig stuckit under stol med, för det första att jag tror alt säkerhetsfrågorna på kärnkraflsomrädet kan hanteras på ett rimligt och säkert sätt och för del andra att kärnkraften åtminstone under en ganska lång övergångsperiod är nödvändig i det här landet i ungefär den omfattning som vi fattade beslul om 1975. Om vi skall ha tio, elva, tolv, tretton eller femlon reaktorer är mera en akademisk fråga i det här sammanhanget. Jag tror ingen vill bygga fler än vad som absolut behövs.

Jag vill inte - lika litel som jag tror någon i regeringen och lika litet som jag tror någon socialdemokrat - föregripa den handläggning som nu sker inom energikommissionen, men det är alldeles uppenbart all de statsråd som representerar moderata samlingspartiet - det är del jag utgår frän i alla fall - har en allmänt optimistisk bedömning av möjligheterna. Annars skulle de naturligtvis inte satsa de här pengarna.

Sedan, herr lalman, vill jag säga att del är inle enbart staten som är inblandad ulan även privata kraftbolag - konsortialavtalel för Fors-marksbyggei är i. ex. av komplicerad natur. Och oavsett vilken bedömning man hade från en dag till en annan sä är det - där håller jag med herr Sjönell - ell mycket myckel stort företag att över huvud taget vända om energipolitiken. Det går inte frän en månad till en annan.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tycker det har varil intressant att följa med i den internationella debatten under den senaste tiden dä det gäller kärnkraflsfrågan. Därvid har naturiigtvis uttalanden av den amerikanske presidenten Carter varit något av del mera anmärkningsvärda. I en nyss avslutad valrörelse sade han, att man borde iaktta en viss försiktighet med

kärnkraftsutbyggnaden, men att man mera helhjärtat borde salsa pä en upparbelning av del använda kärnbränslet. Men bara någon månad efter alt han installerats i sitt ämbete kom han med ett rakt motsatt budskap och sade, all man nog har en rätt betryggande säkerhet då det gäller kärnkraft i allmänhet, men beträffande upparbetningen finns del sä mänga skäl som talar för en försiktig linje att han närmast förordade elt avbrytande av den proceduren.

Detta tycker jag ger problemet i ett nötskal. Det gäller ett mycket stort problem. Jag tror att man bör vara rätt aktsam med de tvärsäkra omdömena om vilken linje man skall ha i en framlid. Vi bör ha en flexibel anpassning till den dagsaktuella situationen.

När man diskuterar kärnkraftsfrågan bör man nog också - som de fiesta talare gjort här - göra avstampen med en tillbakablick på vad som hänt här hemma i Sverige och även internationellt.

"Festen är över" var ett bevingat uttryck som fälldes när oljekrisen för en del år sedan uppdagade mänsklighetens beroende av oljan för sin energiförsörining. Och visst var festen över. Den industrialiserade världen vaknade upp och säg sitt kolossala beroende av oljan, ett beroende som hade ekonomiska, politiska och militära konsekvenser.

Den energidebatt som sedan följt i oljekrisens spär har också ställt i fokus del förhållandel atl de energiresurser som vi mest litat till, de fossila bränslena, är en s. k. ändlig resurs och att vi i en, i del historiska perspektivet, rätt näraliggande framtid kommer att ha förbrukat dessa tillgångar om vi fortsätter samma obetänksamma slösande som tidigare.

Delta är en aspekt på energifrågan. Våra energiresurser kommer alt ta slut mycket snabbi om vi inte sparar pä dem, och de kommer inte heller alt användas pä bästa sätt om vi inte värderar den lämpliga energianvändningen forell visst ändamål. Det kan exempelvis inle vara vettigt att vi snabbt bränner upp våra oljetillgängar, när oljeresurserna behövs för viktiga ändamål i framtiden på områden där oljan inte kan ersättas.

För vår energiförsörining är vi i dag i huvudsak beroende av tre energislag: oljan, vattenkraften och kärnkraften. Oljan, som har den största andelen, tar slut så småningom och den binder oss till vissa stater och politiska block på ett icke önskvärt sätt. Förbränning av oljan har också svära miljöeffekter, så svåra alt de i ett längre perspektiv kan visa sig ödesdigra för allt organiskt liv.

Vattenkraften är en ren och bra energikälla men vi har vid det här laget nyttjat denna tillgäng till den gräns där en ytteriigare utbyggnad kommer i konfiikt med miljöintressen och med vår önskan att lämna några älvar kvar i sitt naturliga tillstånd sparade till kommande generationer. Av vattenkraften kan vi ta till vara ytteriigare kraft genom en hårdare exploatering av redan reglerade älvar och genom all modernisera gamla turbiner och bygga på dammar. Men den tillskottskraft som vi fär på det sättet är trots allt av marginell betydelse.

Sä har vi kärnkraften. Den debuterade inför mänskligheten i krigsbruk med bomberna över Hiroshima och Nagasaki, och den oerhörda kraft

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att lilljöra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107 som den utvecklade och den förödelse den åstadkom blev en chock för

Torsdaeen den mänskligheten, en chock som fortfarande sitter på djupet hos männi-

14 april 1977 "o™'

_____________ Så kom de ljusa framlidsvisionerna om kärnkraftens fredliga använd-

Särskilt tillstånd att ning. Den skulle bli billig, överiägset billig gentemot övriga energikällor.
tillföra kärnreak- Den var bättre ur miljösynpunkt, och när brideriösningen blev klar skulle
tor kärnbränsle, man ha tillgång till en energiresurs som ständigt förnyade sig i en takt
m. m. snabbare än förbrukningen. Problemen med upparbelning, annan han-

tering och förvaring av del använda kärnbränslet hade man inle sä bråttom atl la itu med. Utvecklingen av den kommersiella driften av kärnkraftverken prioriterades, avfallshanteringen och kärnkraftens säkerhetsproblem fick komma i andra hand. Så har den aktuella kärnkraftsdebatlen kommil i gång. Den har, som jag nämnt tidigare, också ett emotionellt ursprung, människans naturliga rädsla inför de väldiga krafier som finns dolda i kärnkraften och dess dokumenterade förmåga lill förödelse. Den har elt sakligt underlag i de kvarvarande, ännu ej lösta problemen med avfallshanteringen, den slutliga förvaringen av avfallet och säkerhetsrisker renl allmänt vid drift och transporter samt riskerna för kärnvapenspridning och terrorverksamhel.

I min redogörelse för nu tillgängliga energiresurser av betydelse för vårt lands energiförsörjning och den summariskajämförelse somjag gjort av fördelar och nackdelar skall jag kort föra in kolet. Kol finns i rätt slora mängder runt om i väriden och har spelat och kommer all fortsätta alt spela en betydelsefull roll i världens energiförsörjning. I Sverige har vi inga nämnbara fyndigheler av kol, och vi har ingen egentlig tradition, allmän kunskap och organisation att la emot kol och omvandla detla till användbar energi. Det tar tid alt bygga upp ett landsomfattande system för användning av kol, stora risker uppstår för människan vid brytning och annan hantering av kol och kolet är starkt nedsmutsande av miljön. Om man trots dessa nackdelar med kolet är tvungen att låta kolet överta en större del av oljans och kärnkraftens roll i energiförsöriningen, så är delta ett omslällningsarbete på rätt lång sikt. Rent allmänt bör del fastsläs att alla förändringar i vårt lands energiförsörining är stegvisa omvandlingar under relativt lång tid; länken mellan en avirappning av en energiresurs och övergängen lill en ny rör sig om minst tiotalet år. Della är viktigt att komma ihåg inför de krav på snabba förändringar i vårt lands energiförsörjning som ofta förs fram i debatten.

Jag skall komma lillbaka till den aktuella propositionen om energi
hushållning i slutet av milt anförande, men jag vill som en slutsals av
vad jag sagt om nu tillgängliga energikällor fastslå all det är av utom
ordentlig betydelse all vi i Sverige satsar på en återhållen energikon
sumtion och en tryggare energiförsörjning. Inle minst bör forskningen
och utvecklingsarbetet inriktas på de förnyelsebara energikällorna, ex
empelvis geotermisk energi, solenergi och vindenergi. Men vi skall ha
klarl för oss - och del vill jag understryka - all tidsperspektivet är ganska
70 långt. En utveckling och en omställning till dessa energikällor hinner

inte fä någon avgörande betydelse för vår energiförsörining inom de närmaste 15-20 åren, och jag tror att när jag säger det harjag inle på något sätt tagit lill i överkant.

Innanjag går vidare i mitt anförande vill jag klart slå fast atl folkpartiels linje då del gäller kärnkraften och vår framtida energipolitik är densamma som redovisades i valrörelsen och som har legat fast under hela 1970-talel. Den syfiar till att trygga energiförsörjningen, sä all inte sysselsättningen hotas. Den fär inle bli ett hot mot människors liv och hälsa, och den bör vara skonsam mot miljön. Vi vill ha en stark hushållning med energi. Belräffande kärnkraften ser vi den som en parentes i vår energiförsörining, och genom ett starkt sparprogram vill vi minska beroendet av både den och oljan. De senaste prognoserna för vår framtida energikonsumtion pekar mot ell behov av tio reaktorer omkring är 1985, och vi skall naturligtvis inte ta fler reaktorer i bruk än vad som är nödvändigt för all klara jobben och välfärden och som går all ta i bruk ulan all vi behöver öka oljeimporten. När riksdagen 1975 beslutade alt utöka kärnkraftsprogrammel gick vi emot den utökningen. Vi vägrade att lyfta på bommen för en vidare vandring in i kärnkraftssamhället innan avfallsproblemen och säkerhetsfrågorna var lösta på etl betryggande sätt. Enligt vår mening är därför villkorspropositionen, som i sin tur bygger pä regeringsförklaringen, ell nödvändigt instrument för atl kunna bedöma om vi kan ta i bruk de reaktorer som nu är under byggnad.

Vi fäster stort avseende vid villkorslagen som en möjlighet au behälla den handlingsfrihet inför etl kommande långsiktigt riksdagsbeslul om vår framtida energiförsörining som anges i regeringsförklaringen. Villkorslagen innehåller de regler som regeringen har atl handla efter fram till dess det nya energibeslutet är fattat.

Jag anser del nödvändigl att kraftigt stryka under att den energipolitik som folkpartiet gick till val på fortfarande står fast. Del är nödvändigt att göra detta, dä det varit etl flitigt kannstöpande i massmedia om au folkpartiet övergivit sin tidigare restriktiva linje i kärnkraftsfrågan. Folkpartiet har varil kärvare alt göra upp med än moderaterna - det är ett exempel pä hur skvallret har gäll. Vi har utan vidare sorterats in i ett bås med kärnkraflsivrare, ulan atl del finns något fog för detta i uttalanden frän partiledning eller riksdagsgrupp. Jag kan inte dölja att della väckt irritation inom folkpartiet. Folkpartiet har inte i tid och olid sprungit ut med kommentarer i kärnkraftsfrägan sedan det kom i regeringsställning, eftersom förhandlingar pågått inom regeringen mellan de samverkande partierna i denna poliliskt känsliga fråga. Del har alltid ansetts vara god förhandlingssed atl göra sä, dvs. att hålla lyst sä länge förhandlingarna pågår. Vi har velat hålla pä denna riktiga princip.

I den reservalion som socialdemokraterna fogat till utskottsbetänkandet nr 23 säger reservanterna all villkorslagen inte behövs, varken för alt täcka in villkorsreglerna eller ersättningsreglerna. Enligt folkpartiets mening har inte reservanterna stöd för denna uppfattning.

Som jag sagt tidigare i milt anförande är villkorsreglerna etl nödvändigl

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd alt lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

instrument för regeringen för au kunna bedöma om vi kan ta i bruk de reaktorer som nu är under byggnad. Det grundläggande i detta sammanhang är att tillstånden att driva reaktorerna är förbundna med klara regler för upparbelning och förvaring av avfallet. Jag släller här samma fråga som herr Sjönell. Om den gamla regeringen bedömde riskerna med avfallshanteringen som lika stora för miljö och människor som den nya regeringen anser dem vara kan man fråga sig, varför den inte uppställde några villkor för kraftproducenterna. Ingvar Carlsson sade att det fordras politisk vilja för all ställa upp sådana regler, men har den politiska viljan då inte funnits under de gångna åren? När man nu enligl reservanternas mening redan har detta instrument i alomenergilagen tycker jag alt frågan är berättigad. Utskottet delar också regeringens uppfattning att den nya regleringen endast omfattar de reaktorer för vilka tillstånd har meddelats men som ännu inte tagits i bruk. Detta gör också villkorsreglerna motiverade.

I sin argumentation mot lagförslaget - och del är ganska märkligt att man från socialdemokraternas sida reagerar så häftigt på lagförslag som skall öka säkerheten vid våra kärnkraftsanläggningar - gär reservanterna, enlig min mening, till överdrifter i sin argumentation. Lagen anses inle bara "onödig och olämplig utan också skadlig". Jag har svårt alt förslå hur lagen kan vara skadlig. Varje minut som reaktorerna producerar avfall och man inle har en klar plan för vad man skall göra med avfallet är ett riskmoment. Alt man nu med villkorslagen tvingar kärnkraflsförelagen atl redovisa sina planer i detla hänseende kan väl knappast vara skadligt frän samhällels och människornas synpunkt.

Reservanterna kritiserar också uttrycket "helt säker förvaring" i villkorsformuleringen. Enligl deras uppfattning kan ell sådani krav, draget till sin yttersta konsekvens, inte uppfyllas praktiskt och teoretiskt. Reservanterna menar att detla skulle betyda all all kärnkraft omedelbart mäste avvecklas. Vad del rör sig om är en skärpning av säkerhetskraven i en omfattning som den gamla regeringen inte var beredd alt föreskriva. En rad kriterier för säkerhetsbedömningen anges t. ex. i propositionen. Förvaringen skall uppfylla de krav som mäste uppställas beträffande sträl-ningsriskerna, avfallet eller del använda kärnbränslet måste ha en säker isolering tills aktiviteten minskat till en ofariig nivå, Utskottsmajorilelen finner ullrycket "helt säker" vara elt adekvat uttryck för den höga säkerhetsnivå som erfordras då det gäller förvaringen av avfallet frän kärnkraftverken.

Jag kommer så fram till hur man skall tolka uttrycken "hur och var" en helt säker förvaring av högaktivt avfall eller upparbetat bränsle kan ske. I den ordexercis som är nödvändig när man skall granska lagförslag är i det här fallet ordet "hur" del viktigaste. Ordet "var" kommer sedan som en konsekvens av "hur" avfallet skall förvaras. Specialmoliveringen anger klarl vad som skall läggas i ordet "hur" - det skall hållas avskilt så atl del inle kan skada liv, det skall finnas detaljerade planer för förvaringen, om avfallet skall förvaras i fast eller fiytande form, hur in-

slutningen skall vara utformad, förebyggande åtgärder mot att avfallet sprids genom processer i naturen, hur man skall förebygga olycksfall, sabotage och krigshandlingar.

Belräffande inslutningen av det högaktiva avfallet har ASEA-labora-toriet i Robertsfors kommil fram med en ny metod med ett hölje av en härdhetsgrad som vida överstiger det svenska urbergets. Jag har haft tillfälle alt se denna produkt, och den är framtagen ur i stort sett samma process som man använder när man under högtryck skapar syntetiska diamanter. Redan nu har ASEA:s resultat väckt stor internationell uppmärksamhet, och det skulle vara mycket tillfredsställande om Sverige på detta sätt kunde bidraga med en värdefull bil när det gäller hur man skall förvara avfallet.

Ordet "var" kommer som jag sade tidigare som en konsekvens av "hur" man skall förvara avfallet, och det fordras alltså inle sådana preciserade kriterier som reservanterna efterlyser i sitt förslag lill skrivning.

Sammanfattningsvis vill jag säga att lagförslaget är bäde nödvändigt och lämpligt utformat. I specialmotiveringen klargörs lagförslagets innebörd, och det är det väsentliga i allt lagstiftande. Precis som i all annan miljöfarlig verksamhet får kraftproducenterna ta på sig ansvaret för atl lösa de problem som deras verksamhet ger upphov till. Det har inte varil fallet vid den tidigare lillständsgivningen på kärnkraftsområdei. Redan nu kan man se tecken pä att utvecklingsarbetet och forskningen dä del gäller kärnbränslet och högaktivt avfall stimulerats och den svenska kärnkraflsinduslrin satsar nu helhjärtat för all komma i nivå med de uppställda kraven.

Avslutningsvis skall jag ta upp några av de frågor som jag berörde inledningsvis då det gäller energihushållningen och som behandlas i utskottels betänkande nr 24. Detla har varil en myckel viktig politisk fråga för folkpartiet och det är glädjande att se hur opinionen har svängt. Jag kommer ihåg hur Gunnar Helén 1973 närmast blev hånad av de poliliska motståndarna när han föreslog en målmedveten satsning från samhället på sparandets område. Den energikommission som tillsaltes i december 1976 härtill uppgifi att samla material för regeringens förslag lill riksdagen 1978, och del är en viktig deluppgift dä det gäller att lägga fram förslag om en effektiv användning av energin och hur man skall kunna påverka elkonsumtionen i dämpande riktning. Inom detla område ligger frågor om stöd till åtgärder, som kan förbättra energihushållningen, och kommissionen kommer att granska sektor för sektor i samhället. Det är helt klarl alt det finns myckel alt göra på detta område, dä vi slösar och misshushållar med energin på det grövsta i vårt dyra fosteriand. Vi i folkpartiet fäster stora förhoppningar vid del forskningsprogram som finns i regeringsförslaget, och vi tillstyrker också det bemyndigande som regeringen begär för att göra mera långsiktiga åtaganden om stöd och forskning inom energiområdet.

Herr lalman! Denna linje med sparsamhel och elt rätt utnyttjande av våra energiresurser kombinerat med satsning på utveckling och forsk-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd atl tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

ning inom samma område är centrala delar i folkpartiels energipolitik. Vi är tacksamma för den uppslutning som övriga partier nu visar i de delar där vi i ett tidigt skede stod ensamma. Beträffande kärnkraftens roll i vår energiförsörjning ser vi den som en parentes och vi måste hela tiden ha blicken riktad mot del som mäste komma efter oljan och kärnkraften. Skapande av en ny, skonsammare och bättre energivärld är del viktiga framtidsmålet.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskoliets skrivning på alla punkter i betänkandena 23 och 24 samt avslag pä alla reservationer och de motioner som i övrigt finns i ärendet.

Herr WÅÅG (s) kort genmäle;

Herr lalman! Slutsatsen av den här debatlrundan kring näringsutskotlets betänkande 23 kvarstår; Ingen har under tre och en halv timmes deball påvisat något fel i vad jag påstått - det finns inga särskilda, nya säkerhetsskäl förknippade med avfallshanteringen som motiverar villkorslagen. Del är i dubbel mening en kärnfråga i dag.

Hen ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del verkar kanske litet tjatigt att så här omedelbart gå fram och upprepa vad jag sade i delta hänseende. Vi anser i folkpartiet alt villkorslagen ger de regler som behövs för atl regeringen skall kunna bedöma de tillständsansökningar som kommer från kärnkraftsbolagen. Det har tidigare inle funnits regler som har reglerat avfallshanteringen och upparbetningen av kärnbränslet. Del tycker jag aren av de viktigaste orsakerna till alt villkorslagen behövs.

Hen PALME (s);

Herr talman! Till följd av en resa, som jag strax måste påböria, fär jag gä in på herr Petterssons i Lund plats pä talarlistan. Jag skall å andra sidan fatta mig myckel kort. Jag skall inte beröra den kritik av villkorslagen som hell nyss har framförts av Ingvar Carlsson och Nils Erik Wååg.

Herr lalman! Jag anklagar regeringen för att gravt ha misskött landei i en för vår samhällsutveckling utomordentligt viktig fråga - energipolitiken.

Energipolitiken måste vara långsiktig, bygga på ett 10-15-årsperspektiv och präglas av stabilitet. Den kan inte bygga på improvisationer, tillfälliga kompromisser, taktiska manövrer - ty då vållar man landet slor skada.

Den borgeriiga regeringen har inte förmått utforma en långsiktig energipolitik präglad av ansvar för landei. I sak är partierna djupt oeniga. I det läget har energipolitiken under dessa månader präglats av det dubbla syftet alt dels till nästan varje pris värna den politiska makten för borgerligheten och klamra sig fast vid taburetterna, dels att, också lill näslan varie pris, rädda ansiktet på centerpartiet.

Denna borgerliga energipolitik har fördel första redan vållat oss myckel

stora kostnader i effektivitetsförluster, i planeringsföriusler, i minskad arbetsglädje och trygghet för dem som arbetar på området. Det är säkerligen redan hundratals miljoner kronor som har förspillts och förslösats på det sättet.

Den borgerliga energipolitiken har för det andra skapat en stor otrygghet för enskilda människor som förmenas klara besked. Arbetarna, tjänstemännen och teknikerna i Forsmark, i Oskarshamn, i Västerås, i Karlskrona, i Finspång och på många andra platser får inga klara besked. Jag tycker det är moraliskt otillständigt att på detla sätt med berätt mod hålla enskilda människor på sträckbänken som byte för det taktiska spel som bedrivs i regeringen.

Regeringens energipolitik hotar för del tredje alt rasera en teknologi där Sverige f n. befinner sig i främsta linjen. Man snöper eller försöker snöpa forskningen, man försvårar rekryteringen av personal, som vi under alla omständigheter kommer alt behöva, man lägger hinder i vägen för utvecklingsarbetet. Får detta fortsätta blir den handlingsfrihet som alla lalar om bara ett sken; en raserad teknologi och yrkeskunskap lar lång tid att återuppbygga, om det alls är möjligt.

Den borgeriiga regeringens energipolitik innebär för del fjärde eu hot mot vår energiförsörining pä sikt. Om vi inle har tillgång till energi till rimligt pris kan vi inte utveckla vår industri, och vi kan inte heller värna om och förbättra levnadsnivån i landet. I spelet om kärnkraften bortser man helt från de myckel stora påfrestningar som kan drabba oss och mänga andra länder i oljeberoendets spår och i framtida oljekrisers spär. Där utgjorde herr Wijkman etl glädjande och välgörande undantag.

Ena ögonblicket försöker man intala folk att vi skall bygga kärnkraftverk för 10-15 miljarder kronor som aldrig skall användas - således en kapitalförstöring av hittills icke skådat mätt i detla land. Nästa ögonblick utmålas vårt ekonomiska läge i mörka färger. Man försöker påtvinga löntagargrupperna en sänkning av levnadsstandarden, man klagar över bristen på balans i vår utrikeshandel och den bristande tillgången på kapital. Del går inle ihop. Del drar ell löjets skimmer över politikens trovärdighet över huvud taget.

Och det är egentligen allvarligare än så. lett läge dä vår industri befinner sig i ett svårt skede av strukturförändringar, dä vi har rader av ekonomiska problem ägnar man huvuddelen av sina krafter lill dessa taktiska resonemang om kärnkraftsaggregai. Icke skapar del någon trygghet för löntagarna! Icke skapar det någon trygghet för industrin; vi har tvärtom hört fiera besked om att investeringsviljan sviktar därför all man icke känner sig trygg när det gäller tillgängen pä elektrisk kraft och att man av den anledningen icke längre vågar knyta längtidskontrakt.

Under valrörelsen lovade herr Fälldin att all kärnkraft skulle vara avskaffad 1985. Beviset var en sparplan som centern påstod sig presentera under valrörelsen. Jag sade vid det tillfället atl denna sparplan var en bluff Det är möjligt att del, i det stämningsläge som rådde här och var, inte var någon politisk fördel då, men del var sant.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillsiånd all lilljöra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Säiskilt tillsiånd alt tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

För ett par månader sedan frågade jag statsminister Fälldin om han ännu stod fast vid detta löfte att kärnkraften med hjälp av sparplanen skulle vara avskaffad 1985. Det gjorde han, även om löftet förvandlats till en bedömning under mellantiden. I övrigt var han ovillig alt diskutera; han sade i replik efter replik alt den diskussion som jag försökte föra fick vi ta i samband med att villkorspropositionen debatteras i Sveriges riksdag och sparplanen lagts fram lill bedömning. Det är i dag, del.

Det började med att energiministern över huvud laget icke befann sig i kammaren när den socialdemokratiske huvudtalaren Ingvar Carisson tog upp vår linje i det som regeringen betecknat som sin viktigaste fråga, sitt viktigaste beslut.

Del forsätter med alt statsministern inle har anmält sig till dagens debatt, alt han över huvud taget icke har visat sig i kammaren - trots att han alltså för tvä månader sedan sade: Den här diskussionen är jag inte beredd att la nu, ulan den lar vi i samband med villkorspropositionen. Han häller sig undan, och jag kan förstå det - ty vad skulle han säga?

Ingvar Carlsson konstaterade atl bostadsdepartementets proposition om sparande är ell fiasko. I april skulle vi få en ny proposition om en sparplan för energi, men den kom inte. Centerns sparplan ligger i spillror som den bluff den var från bönan.

Sedan herr Fälldin gav sill löfte om att kärnkraften skulle vara avskaffad 1985 har under perioden oktober-februari 1 000 milj. kr. satsats för att bygga kärnkraftverk, som enligt löftet inte skall komma till användning eller i varje fall vara borta 1985. Sedan februari har det väl kommit några hundra miljoner till. Det är klart atl i det läget håller man sig borta från Sveriges riksdag.

Detta, herr lalman, är elt ömkligt spektakel. Jag anklagar regeringen för att dess energipolitik innebär en grav misskölsel av landet. Jag är medveten om att energipolitiken rör svåra problem, svära bedömningar, känslomättade frågor - men jusl därför slälls ju kraven högl på landets regering när del gäller alt ge ledning, att ta ansvar, alt ge besked, att forma en långsiktig handlingslinje. Och för landets skull hoppas jag all ni efter dessa månader av evinnerligt taktiskt spel skall kunna samla er lill beslut som vittnar om åtminstone ett minimum av handlingskraft och ansvar.

Herr talman! År 1975 fattade riksdagen med myckel stor majoritet beslut om en långsiktig energipolitik. Detta beslul bekräftades vid 1976 års riksmöte, återigen med stor majoritet. Utvecklingen sedan dess har visat att det i alla sina huvudlinjer var ett klokt beslut, som speglade en ansvarsmedveten handlingslinje. Den häller vi socialdemokrater fast vid.

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag kan i och för sig inte hindra herr Palme frän att lämna den här lokalen sä fort han vill. Men jag har ändå några kommentarer till det han har sagt, om han vill lyssna på dem.

Det är klart atl den främste målsmannen för den kärnkraftspolitik som hittills har förts i del här landet känner sig irriterad en sådan här dag - del kan jag förstå. Del är en anklagelse som ligger i villkors-propositionen, riktad mot den tidigare regeringen Kr dess ansvarslöshet, för dess lättsinne när det gäller att behandla avfallsfrågorna. Uppfatta det gärna så, herr Palme! Jag tycker att del är en korrekt beskrivning.

Man önskar naturligtvis alltid att kunna föra energipolitik - och politik över huvud taget - långsiktigt. Så mycket medvetenhet om behovel av att samla erfarenhet hade ändå den gamla regeringen att man förutsatte elt nytt energipolitiski beslut redan efter tre år, 1978. Detta är också vad vi förutsätter. Det hade inte sagts någonting av den gamla regeringen före regimskiftet om att man tänkte underbygga detta beslut med en bred utredning av den typ som energikommissionen representerar. Den är inte en vanlig statlig utredning, den är en ulredning som tar upp och prövar vartenda väsentligt område på det energipolitiska fältet. Och behovet av att göra detta är stort. De problem som skulle lösas 1975 finns kvar i dag olösta.

Omedelbart före valet talade herr Palme i tidningen Vi om att alla problem var lösta, och han hänvisade till en helt enig svensk ulredning med representanter för alla riksdagspartier och med oberoende experter, som skulle ha sagt att redan dagens teknik erbjuder tillfredsställande möjligheter all hantera och förvara använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Då talade herr Palme mol bättre velande - veckorna före valet i konsumentkooperationens tidning.

För del förslå var det ingen enighel i den utredningen. För det andra hade redan de remissvar böriat strömma in som gav en helt annan bild av hur vetenskapsmän och forskare ser på dessa frågor. I dag är det bekräftat av alla direkt berörda att avfallsfrågorna icke är lösta. Varför satsar annars svensk kraftinduslri och kraftförelagen på ett 40-miljoner-sprojekt? Vad hade hänt med den gamla regertngens politik? Den frågan är i hög grad befogad. Hade vi fått veta mer till 1978 om inte kraven ställts?

Dessa företag är inte ensamma. ASEA:s forcerade satsning på sitt högtrycksprojekt är ett annat exempel. Världen över börjar man nu på allvar diskutera avfallsfrågorna, och man är beredd att ställa upp och hjälpa till i det svenska arbetet. Här ställs nämligen kraven och preciseras vad som måste uppfyllas innan man tar nya reaktorer i drift.

Jag skall inte gå in på allt del som herr Palme sade. Han talar om hot mot vår energiförsörining. Vad skall man då säga om den regering som under 1950-, 1960- och 1970-talen byggde upp det svenska oljeberoendet till 70 96 av den svenska energibalansen?

Det är fantastiskt att höra att vi hotar energiförsörjningen, att vi skulle snöpa forskningen när vi omfördelar anslagen till de enda alternativa energikällor som står till förfogande i framtiden. Måttet hade väl varit rågat om den socialdemokratiska minoriteten i näringsutskottet hade fortsatt att salsa på bridleknologin också, medan USA trappar ned sin verk-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd atl tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

samhet på del området. Så långt gick man inle, men det var bra nära. Egentligen handlar villkorspropositionen och den här debatten bara om en enda grundläggande fråga, herr Palme. Skall vi kräva trygga lösningar på kärnkraftens avfallsproblem nu - del borde ha varil gjort för åtskillig tid sedan - innan nya reaktorer får tas i drift, eller skall vi vältra över problemen pä andra efter oss? Kort sagt: Skall vi ta vårt ansvar eller skall vi lägga det pä de medborgare som lever efter kärn-kraflsparenlesen, som allt fier böriar tala om? Är det vad vi skall göra? Jag vill gärna ha ett svar på den frågan, om del finns något svar.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är alls icke irriterad över villkorslagen, eftersom jag när den presenterades första dagen sade att "detta är kejsarens nya kläder", och det förblir den. Det finns inga befogenheter i den som inte regeringen har redan nu.

Vi låg kanske bland de främsta i väriden när det gäller att ta upp avfallsfrågan genom att tillsätta Aka-utredningen. Inte skall herr Johansson inbilla någon att ASEA startade sitt experiment efter att vi hade fått en ny regering. De hade hållit på länge naturligtvis. Frågan var inte om det gär att lösa problemet, ulan vilken är den lämpligaste tekniska lösningen. Sä har jag alltid betraktat det.

Då del gäller forskningen tror jag atl det är mycket rikligt när en svensk forskare jämför den nuvarande energiministern med Lysenko och den stämning som rådde i Sovjetunionen under hans tid. Man försökte snöpa etl forskningsområde som icke stämde med de egna doktrinerna, och det är del fariigaste en politisk beslutsfattare kan göra. Del var ett slag mot säkerheten, därför att vi kommer all ha kärnkraft bra länge här i landet. Vi måste hela tiden forska vidare när del gäller säkerheten. I säkerhetsfrågorna var vi föregångsmän och tänker fortsätta alt vara del.

Ni har lovat alt avskaffa kärnkraften till 1985. Fälldin har lovat det, men han håller sig undan - jag fär väl lasta det pä hans Sancho Panza. Ni har lovat att de byggen som är på gäng skall avbrytas eller i varje fall icke laddas. Om ni har gjort den bedömningen all säkerhetsfrågorna icke gär att lösa vill jag helt enkelt fråga: Hur kan ni, i ett läge då ni söker pressa ned de svenska lönlagarnas levnadsstandard, då ni lar jättelika utlandslån, då ni klagar om vår ekonomi, satsa miljard efter miljard pä kraftverk som ni säger icke skall komma till användning? Della är en oansvarig politik. Skall de laddas, skall de användas eller ej? Om de inle skall användas, stoppa då byggena. Fortsätter ni all bygga utgår ni från att de kommer att laddas och användas.

Herr statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag fick inle svar på min slutfråga, men jag hade tyvärr rält svaga förhoppningar om det när jag ställde den. Herr Palme påstår att atomenergilagen kunde ha använts. Min fråga blir; Varför gjorde ni

inle det då? - Jag kanske kan fä svar på den frågan i stället, om den är mer lätthanterlig.

Dessutom: När det gäller forskningen har vi höjt anslagen till säkerhetssidan. Försök inte förvända synen på folk genom all påstå något annat. Det gär alt läsa i det andra av de tvä belänkanden som vi behandlar just nu. Vad vi däremot har gjort är all vi har omfördelat anslagen från att avse forskning om nya reaktorsyslem, forskning om briderteknologi, lill forskning om alternativa energikällor.

Sedan är del klarl atl vi har olika värderingar i energipolitiken. Jag är medveten om det, och del är respektabelt i en demokrati. Men jag lycker inte att det är respektabelt alt lägga över skulden på sina politiska meningsmolståndare och säga all de slösar med resurser - när man själv har avstått från att ställa helt rimliga villkor, som gär ut på att problemen skall klaras upp och inte förvärras. Räkningen på de resurser som lagts ned i kärnkraftsbyggnader här i landei, som eventuellt inte kan användas, blir dyr - det håller jag med om - och den bör adresseras lill den lidigare socialdemokraliska regeringen. Men vi skall göra vad vi kan för att utnyttja de nedlagda resurserna, det kan herr Palme skriva upp.

För all del inte skall kvarstå något intryck av att jag tror all herr Palme är representativ för hela den rörelse som han företräder vill jag säga att en av de saker som jag har beklagat mest i det här jobbet -och även under valrörelsen - är all det var de 16 procenten som sade obetingat ja till kärnkraften som fick råda och inle de andra.

Jag är så övertygad som allra helst om alt det finns betydande grupper inom socialdemokratin som helt delar vår uppfattning om kärnkraften. Hur kan del komma sig atl socialdemokratin - denna rörelse med bred folklig förankring; detta sagt utan någon som helst ironi - lappat kontakten med det starka motstånd mot kärnkraften som finns i folkopinionen och som dokumenterats gång på gäng? Hur är det möjligt att socialdemokraterna kunnat föra sin kärnkraftspolitik i stort sett i fost-brödralag med kraftföretag och kärnkraftsindustri - utan debatt och utan kritik i något fall som jag kan erinra mig mot dessa företag - ni som i andra sammanhang talar om att folkels väl går före storfinansens? Är det inte en av årets förstamajparoller för resten? Hur har partiet egentligen kunnat bli så totalt ett med det kraftindustriella komplexet i del här landet? Och hur kan del komma sig att partiets representanter - del tycker jag har varit genomgående hittills i debatten - fortfarande vill delta i kärnkraftsdebatlen ulan att diskutera huvudfrågan, nämligen de problem som fortfarande kräver sin lösning och som än sä länge inle fått någon lösning.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr PALME (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är alltid regeringen, och sedan riksdagen, som måste ta ansvaret för säkerhetsfrågorna. Ni kan icke skjuta över det på kraftföretag eller andra. Det ansvaret har vi lagil, och det står vi för. Ni har i taktikspeleis tecken försökt skaffa er andrum genom att skjuta

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillstånd all tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

över det på kraftföretagen.

Det finns mänga socialdemokraler som delar vår uppfattning, sade energiministern. Vilken uppfattning? Vilken är regeringens energipolitik? Skall kärnkraften vara avskaffad lill 1985? Står det löftet kvar? Skall ni bryta de pågående byggena så fort kontrakten kan sägas upp? Står den uppfatlningen kvar? Skall ni inle ladda något kärnkraftverk utöver dem som redan nu finns? - Vilken uppfattning?

Det jag anklagar regeringen för är att den icke har någon energipolitik utan bara elt taktiskt spel, och det är att gravt missköta landet.

Ni har lagt ned pengar, sade energiministern. Ja men, om ni verkligen ville stoppa kärnkraften, varför gjorde ni då inle det? Här läggs miljard på miljard ned av era pengar - skattebetalarnas pengar som ni föreslår riksdagen alt anslå - och då säger ni: Det här skall vi aldrig använda. Hur långt skall ni då pressa de vanliga lönearbetarnas standard för atl tillfredsställa centerns olika vågor och taktiska utspel?

Som den Åsa-Nisse-marxist han är försökte nu energiministern hävda alt vi fört etl spel med storfinansen. Det visar att han aldrig har begripit vad som är kännetecknande för svensk arbetarrörelse.

Vi har från börian förställ atl skall man skapa sysselsättning här i landet, skall man skapa hyggliga reallöner och levnadsvillkor, skall man kunna lösa de sociala problemen, då måste man slå vakt om och utveckla industrisamhället. Annars hade vi suttit kvar i backstugor och torp, i svälten och nöden pä den gamla landsbygden. Och det samhället vill vi icke tillbaka lill. Del är skälet, och den politiken för vi trots vår kritiska inställning till kapitalismen. Vi vel att vi måsle fortsätta atl värna och utveckla industrisamhället, om vi skall vara starka som nation. Frän den linjen skall inga sådana här mer eller mindre ockulta stämningar få oss atl vika.

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr lalman! Vilken energipolitik, frågar herr Palme. Den som står i regeringsförklaringen, den som vi steg för steg håller pä alt förverkliga, den som innebär att man skall lösa problemen innan man, som ni vill, förvärrar dem.

Vi har inte vältrat över det slutliga ansvaret på kraflföretagen, men det är de som skall visa på lösningarna av de problem som måste fä sin lösning. Tyvärr - eftersom vi redan har dem! Pä grund av de mer än 40 lönnen avfall om året kan vi tvingas att acceptera mindre goda lösningar.

Låt mig sedan beträffande personliga tillvitelser säga att man i det här jobbet lär sig att inte bry sig om dem, och det gör jag inte heller i det här fallet, herr Palme. Man blir inte särskilt sårbar om man tror på den polilik man för.

Jag hoppas verkligen att ni inte tror på den polilik som ni hittills har drivit. Tyvärr är del den socialdemokratiska ledningens kärnkraftspolitik som hittills har fäll dominera. En sak har jag emellertid efter

hand blivit alltmer övertygad om; socialdemokratin är ingen folkrörelse för kärnkraften. Sädana folkrörelser finns inte. Det är alllid en tröst.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Efter denna stora genomgång av villkorspropositionen kommer vi nu över till näringsutskottets betänkande nr 24. Regeringen har i propositionen 1976/77:100 bil. 17 framlagt förslag angående energiförsörjning och energiforskning. Detta förslag präglas naturiigtvis av den nya regeringens syn på energifrågorna och i synnerhet av skillnaden mellan centerparliels och den gamla regeringens uppfattning.

Alt energifrågorna numera har blivit en av samhällets viktigare angelägenheter slår väl klart för alla, i synnerhet efter den debatt som vi nyss har lyssnat lill. Frågan är på vilket sätt vi bäst skall lösa problemen och vilka risker vi kan tillåta.

I stora drag består propositionen på detta område av en redogörelse för del långsikliga energisamarbetet inom ramen för del internationella energiprogrammet, men ganska omfattande överväganden görs också om det inhemska energiforskningsprogrammet. Del är här som meningarna i delta betänkande är delade mellan ulskottsmajoriteten och de socialdemokratiska reservanterna.

Regeringsförslagel, som utskoitsmajoriteten hell stöder, innebär all man inom den treåriga medelsramen för sammanlagda insatser gör en omfördelning av forskningspengarna så atl en mindre del av anslaget än tidigare gär lill kärnenergiforskning och forskningen mera inriktas pä att utveckla teknik för förnyelsebara energikällor såsom solenergi, vindkraft och jordvärme.

Det är angivet i regeringens förslag all om del skulle visa sig nödvändigl för pågående program i övrigt kommer regeringen att överväga en utökning av ramen för sådana delprogram som det i varje särskilt fall kan gälla. Därför tillstyrker utskottet förslagel om ett anslagsbelopp av 114,3 milj. kr.

Den här nämnda ändringen finner utskottets reservanter anmärkningsvärd. Man fär då osökt i tankarna den argumentation som socialdemokraterna efter valet har drivit mot den förda energipolitiken - de har lalal om all förändringarna inle har varit så stora och de har t. o. m. kallat detta för svek.

Det är den föreslagna ändringen i riktlinjerna för programmet Energiproduktion från Framlida reaktorsyslem. Anrikning av uran och Utvinning av uran till forskning om mera förnyelsebara energikällor som reservanterna ogillar men som ligger helt i linje med den energipolitik som den nuvarande regeringen strävar fram emot.

Anslaget för forskning rörande de senast nämnda målen anser sig reservanterna kunna godtaga. De vill ha en ökning av anslaget med 6 milj. kr. till forskning om framtida reaktorsystem, uranproduklion och bridreaktorer.

Med hänsyn till behovet av kapital för kärnkraftsenergin i övrigt kan

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

6 Riksdagens protokoll 1976/77:107-108

Nr 107 man nog säga att skillnaden mellan utskoitsmajoriteten och reservanterna

Torsdaeen den '"' ' ' synnerhet som utgifterna för det ändamål vi här behandlar

14 anrii 1977 '°' budgetåret 1975/76 var 55,5 milj. kr. Som jag förut nämnt har dess-

_____________ utom regeringen inom Ireårsprogrammels rambelopp möjlighet att göra

Särskili tillsiånd att justeringar, om så skulle befinnas vara absolut nödvändigt.

tillföra kärnreak- I detta betänkande behandlas molionen 860, som jag har väckt under

tor kärnbränsle, det här riksmötet och där jag yrkar alt riksdagen hos regeringen begär

m. m. initiativ till uppförande av vindkraftverk på Öland. Denna landsända

hör, förutom fjällområdena, till de områden som säkert lämpar sig bra

för vindkraftexperiment. Utskottet utgår ifrån att delprogrammet för

vindkraftundersökningar kommer alt innefatta möjligheten att förlägga

vindkraftverk till Öland.

Det står klart att den framtida synen pä energifrågorna kommer att bli en annan än den vi haft under bönan av 1970-talel och under årtiondena dessförinnan.

Vi har här i Sverige inte kommit i kontakt med alla tillgängliga ener-gilillgångar i världen. På grund av yttranden som fällts lidigare i debatten vill jag som en parentes säga att vi nog inte utan vidare bör förkasta möjligheterna att använda naturgas. Det är ändå en av de ur miljösynpunkt renaste energikällor som vi känner till. Utanför Skandinavien har man i Europa etl rikt förgrenat nät av rör för transport av naturgas. Att döma av svaren på förfrågningar om del hänt några siörre olyckor med dessa naturgasledningar i Europa verkar sä inle vara fallet.

Utan tvivel satsas det runt om i väriden myckel på solugnar och övriga förnyelsebara energikällor. Det skulle vara oklokt all i detta läge vid anslagstilldelningen för forskningen inle markera detta genom att göra en glidning mol sådan energi frän kärnkraften. Av rapporter från svenska forskare som bevakat vad som sker runt om i världen framgår att t. o. m. arabländerna i Främre Orienten, som har sä mycket olja, är intresserade av solugnar. Som lidigare nämnts i deballen har president Carter i Amerika i sitt program för energipolitiken förordat att energiforskningspro-grammel i ökad grad bör inriktas från kärnenergin till alternativa energiformer.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall till näringsutskotlets hemställan i dess betänkande nr 24.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Vissa centerpartister har i dag från denna talarstol skrutit över den extra satsning på forskning kring alternativa energikällor som föreslås i budgetpropositionen. Låt mig bara säga mot bakgrund av det eviga lal som från det hållet förts när det gäller möjligheten av ett snabbt nyttiggörande av alternativa energikällor att dessa ingenting annat är än en droppe i havet.

Jag fäste mig speciellt vid energiministerns yttrande därvidlag. Jag

vill på den punkten påminna honom om att vad han i det sammanhanget

82 förtiger är alt han drar ned inte bara på anslagen till fissionsforskning.

på vilken vi har haft en del kritiska synpunkter, utan också pä anslagen till forskning kring energisparande. Därigenom blir den saken betydligt mindre heroisk. Det är i själva verket fråga om en mycket liten ökning av anslagen till forskning kring alternativa energikällor.

Jag skall, herr talman, i första hand beröra vad herr Börjesson i Glömminge tog upp, nämligen näringsutskottets betänkande nr 24 om energiforskningen. Där finns också en kuliss, som har rests i syfte att dölja centerns krokiga och svekfulla väg i kärnkraftsfrågan, nämligen de omdisponeringar av energiforskningsanslaget som energiministern har föreslagit. De är ganska små men har inle utan vidare accepterats av utskottsmajorilelen. Utskottets skrivningar lyder klart på att man med viss vånda har accepterat den mycket snabba neddragning av fissionsforskningsprogrammet som förordas i budgetpropositionen.

Det finns anledning påpeka au forsknings- och utvecklingsarbete aldrig kan vara någon ettårsverksamhet. Ryckighel och tvära kast leder till svårigheter för den inblandade personalen och äventyrar framför allt möjligheterna alt få ut några vettiga resultat. Detta gäller i allra högsta grad också energiforskningen. Del var därför som riksdagen 1975 lade fast elt treårsprogram för energiforskning som slutade på 366 milj. kr. Två tredjedelar av dessa pengar är nu satsade, och vad vi i dag har all diskutera och besluta om i riksdagen gäller i stort sett de återstående 130 miljoner av forskningspengarna som avser budgetåret 1977/78.

I årets budgetproposition vill nu energiministern med några raska snitt göra processen kort med betydande delar av forskningsprojekten inom delprogrammet fissionsforskning. Från socialdemokratiskt håll ser vi en sådan snabb och kraftig neddragning som ytterst betänklig av flera olika skäl.

För det första har den energikommission som nu arbetar med underlaget för 1978 års energipoliliska beslut faktiskt handlingsfriheten mellan olika energiförsöriningsalternaliv inskriven i sina direktiv. Att nu, ett år före energikommissionens betänkande, gå in och ändra på den beslutade inriktningen av energiforskningsprogrammet vittnar enligt vår uppfattning om en klåfingrighet, som knappast kan ha någon reell förankring inom regeringen i dess helhet. Den neddragning som energiministern föreslår i budgetpropositionen innebär ett försök att gå händelserna i förväg, som centerpartiets koalitionspartner i regeringen borde ha varit mer uppmärksamma på.

För det andra innebär energiministerns förslag, som nu utskottsmajoriteten i stort sett ställt sig bakom, just pä grund av att forskning och utveckling inte är någon ettårsverksamhet, en värdeförstöring och i hög grad bortkastade pengar. Del var ju under det tredje årel som många av de startade forskningsprojekten skulle ge resultat.

Även tre år är i och för sig en kort period, men för de flesta forskningsprojekt inom energiforskningen gäller trots allt att det första året är en period av planering och förstudier och det andra året en period av datainsamling och påbörjande av analys eller experiment. Det tredje

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

året blir det år då resultaten kan börja färdigställas. Det är först då man får valuta för de satsade pengarna.

Sammanfattningsvis: Alt avbryta forskningsprojekt efter drygt halva tiden är som att betala tvä tredjedelar av priset men att kanske bara få ut 10 % av en vara som man har beställt. Att avbryta i förtid kan också innebära slora problem för forskare och annan inblandad personal.

För del tredje ingår bland de projekt som nu skall avvecklas, främst avseende framtida reaktorsystem, utvinning av uran och urananrikning, också bevakning av den internationella utvecklingen. Det avvecklingsanslag på 2 milj. kr. som föreslagits av energiministern räcker på intet sätt till att upprätthålla denna bevakning ens pä en betydligt reducerad nivå.

Detla minskar självfallet bredden i underlaget för framlida energipolitiska beslul, men också på en annan punkt kan en avruslning av forskningen på detta område på sikt leda lill bekymmer. Det gäller Sveriges möjligheter att även i fortsättningen spela en aktiv roll i nedrustningsförhandlingarna och speciellt då de delar där vi tidigare kunnat vara aktiva, nämligen på kärnvapennedrustningens område. Ulan viss egen forskning samt bevakning och kompetent utvärdering av utländsk forskning på de områden där energiministern nu vill sätta stopp minskar våra möjligheter att komma med konstruktiva förslag i de fortgående nedrustningsförhandlingarna i Geneve.

Jag vill på denna punkt också citera vad nämnden för energiproduk-lionsforskning sade sammanfattningsvis, när näringsutskottei hade hearings med bl. a. detta organ angående energiforskningen: "Inskränkningarna fär klart negativa effekter i vad det gäller möjligheterna lill utlandsbevakning samt till engagemang av universitets- och högskoleforskare. Inskränkningen fär likaså klart negativa effekter, som ger sig till känna den dag man av något skäl skulle vilja äter ta upp avvecklad verksamhet."

Den som vill förkasta dessa uttalanden som en partsinlaga skall i så fall komma ihåg att del här rör sig om det energiforskningsorgan som också administrerar anslag lill forskningsprojekt rörande alternativa energikällor och som jämfört med andra energiforskningsorgan har fåll sina totala anslag utökade.

Nu skall del i rättvisans namn sägas atl utskottsmajoritelen i någon mån har distanserat sig frän budgetpropositionen. Utskottet har tagit intryck av den kritik som har riktats mot energiministerns benhärda linje. Man säger nämligen direkt i utskottsbelänkandet: "Utskottet räknar med alt, om så skulle visa sig nödvändigl, regeringen kommer att överväga en utökning av ramen för delprogrammet Energiproduktion bl. a. för alt pågående forskningsprogram skall kunna avslutas på ett rationellt sätt."

Denna korrigering av energiminister Johanssons förslag är emellertid inte tillräcklig, enligt vårt förmenande. Vi tillstyrker den ökning av forskningen rörande alternativa energikällor som förordas i propositionen, men

vi anser också alt ytteriigare 6 milj. kr. bör satsas på delprogrammet Fissionsforskning för atl klara de problem som jag jusl har beskrivit. Utskottsmajoriteten vill satsa 114 milj. kr. Den socialdemokratiska reservationen innebär en satsning pä energiforskning under detla anslag på drygt 120 milj. kr.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen vid näringsutskotlets betänkande nr 24.

Lät mig sedan - skall vi säga pä förekommen anledning - sälta in den svenska energiforskningen i dess internationella sammanhang. Vi möter nämligen ibland påståenden även frän ledande centerpartister om att del treåriga energiforskningsprogram som 1975 beslöts av riksdagen på förslag av den socialdemokratiska regeringen skulle ha kännetecknats av en alltför slark för att inte säga extrem inriktning pä kärnkraftsforskning och att man allvarligt skulle ha försummat såväl forskning kring alternativa energikällor som forskning kring energisparande.

Jag tror, herr talman, att del nu kan vara lämpligt att en gång för alla avslöja denna centerparliska mytbildning. Jag vill göra det genom alt redovisa några resultat från en internationell översikt på energiforsk-ningsomrädet som den statliga energiforskningsdelegalionen har låtit göra. Den utredningen visar försl hur energiforskningen snabbt har ökal i omfattning i väriden sedan oljekrisen vintern 1973-1974. Ca 10 miljarder dollar, dvs. 45 miljarder kronor, beräknas världens länder salsa i form av statliga och privata pengar på della område. Detta väldiga belopp för upp energiforskningen lill en andraplals inom forskningen. Endast den militära forskningen har mer pengar till sitt förfogande.

Men för den som intresserar sig för energisparande utgör denna rapport en nedslående läsning. Endast en ringa del av energiforskningspengarna går dit. Sä har t. ex. USA pä den statliga sidan avsatt sä litet som 3 96 för energisparande. För Japan är satsningen så liten att inget belopp alls redovisas. Tyska förbundsrepubliken har avsatt omkring 1 % av sina energiforskningsresurser för delta ändamål. Så går det vidare i land efter land i samma stil. Slutsatsen är helt klar. Det är en ringa del av olika länders energiforskning som gäller användarsidan och sparandet.

Här uppvisar emellertid Sverige en radikalt annorlunda profil. På energiforskningsdelegationens kansli beräknar man all inte mindre än 43 96 av de statliga energiforskningsorganens pengar är 1976 gick till alt hitta bättre metoder att utnyttja energi. Tas även företagens energiforskningspengar in i bilden bedömer man att andelen ändå blir så hög som en tredjedel av de totala resurserna.

Därefter över till satsningen pä alternativa energikällor, som också varit uppe i den här debatten. Den utgör också något av en restpost i iniernalionella sammanhang. Slutsatsen av rapporten är här alt en liten del. antagligen mindre än 5 96 av all energiforskning, ligger pä den myckel langsiktiga fusionsforskningen, dvs. vätekraft. En annan liten del, sannolikt av samma storleksordning säger rapporten, ligger på de kontinuerliga, alternativa energikällorna i följande ordning: solenergi, geo-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

termisk energi, vindenergi och vågenergi. Men också här har Sverige sin egen unika profil. Jag ber herr Börjesson i Glömminge alt notera det. På energiforskningsdelegalionens kansli räknar man med att inte mindre än 30 96 av de statliga energiforskningsorganens pengar går till forskning kring alternativa energikällor. Den internationella siffran är knappt 10 96.

Skillnaden mellan olika länder när det gäller satsning på kärnbränslecykelns olika steg är också intressant. Här ligger Sverige lägst bland jämförda länder, och Japan ligger i topp genom all salsa inte mindre än 90 96 av sina energiforskningspengar på kärnkraflsforskning.

Slutsatsen är alltså helt klar; Sverige satsade under den socialdemokratiska regeringen i relativa tal väsentligt mer än andra jämförda länder på energisparande och alternativa energikällor. Jag menar att det vore bra om dessa grundläggande fakta kunde ligga med i bilden när vi i dag och även för framliden diskuterar kring energiforskningen och det statliga energiforskningsprogrammet.

Jag skall också göra några kommentarer i anslutning till de synpunkler som har varil uppe om möjligheten att snabbt la de alternativa energikällorna i anspråk på allvar. Både folkpartisten Ångström och moderaten Wijkman yttrade sig pä den punkten. Det gläder mig att kunna notera att de har en klar realistisk uppfattning. Den kan sammanfattas i att vi har en mycket lång väg kvar all gä innan de aliernaliva förnyelsebara energiresurserna verkligen i stor skala kan bli etl allernaliv lill nuvarande konventionella energiformer.

Jag tycker det är väldigt viktigt att vi stryker under detta här i dag, för det finns i debatten, både här i kammaren och kanske ännu mera ute i samhället, mycket överdrivna förhoppningar om vad man på kort sikt kan åstadkomma genom en satsning på forskningsplaner när det gäller de alternativa energikällorna. Det är alltså stora problem kvar att lösa, om man skall ha någon som helst kostnadsrealism med i bilden.

Dessutom vill jag hävda att debatten om de alternativa energikällorna har en underiig slagsida också i etl annal avseende. Det gäller den nästan totala frånvaron av miljödebatt kring dessa alternativa energikällor. Det är trots alll så att de inte är helt okända för oss - man vel en hel del om dem på det teoretiska planet, man kan börja göra uppskattningar. Och här finns mycket slora miljömässiga problem som icke elt ögonblick las upp, trots all diskussionen ibland förs av personer som har synnerligen stränga miljökrav när det gäller såväl kärnkraften som oljekraften.

Ta bara del som herr Börjesson i Glömminge i dag har pläderat för här i kammaren - vindkraften. Hur ser del ut på den punkten, herr Börjesson? Jag skall bortse frän de ekonomiska aspekterna - de är än sä länge myckel bedrövande, men där kan vi kanske fä en bättre utveckling pä sikt. Men miljömässigt är situationen den, att skall man ersätta ell kärnkraftsaggregai med vindkraftverk som ger motsvarande energimängd skulle man behöva sätta upp 2 000 stycken 50 meter höga vindkraflsaggregat. Jag undrar verkligen, herr Böriesson, om ölänning-

arna är sä förfärligt trakterade inför utsikten att man skulle sätta upp de 2 000 vindkraftverk som ni pläderar för.

Del är bara ett exempel pä de miljöproblem som vindkraften orsakar. Sedan har vi bullerstörningar och många andra saker som kommer med i bilden.

Användning av biomassa, som är ett intressant utvecklingsområde för den framtida svenska energiforskningssalsningen, innebär att man skulle ta väldiga arealer i anspråk för alt odla snabbväxande sly, kan vi närmast säga, som man skördar med korta mellanrum och som man bevattnar med konsigödselblandningar och liknande. Det är också något som man varit ganska entusiastisk inför, men jag undrar verkligen om naturvännerna i vårt land har satt sig in i vad det innebär landskapsmässigt och på annat sätt. Jag tror inte alt de skulle vara så särskilt intresserade av att få den svenska nalurscenen omvandlad lill något slags jättelika slyområden över slora delar av värt land. Detta är sannolikt heller ingen lösning som håller, i varie fall inte i den grandiosa skala som man ibland förespeglar människorna.

Solvärmen medför också problem, bl. a. av ekonomisk art. När del gäller den mest gynnsamma formen av utnyttjande har man nu gjort ekonomiska kalkyler, och det visar sig att solvärmen, trots väldiga ansträngningar, fortfarande är fem gånger dyrare än vanlig värme.

Jag skulle kunna gä igenom område efter område, där man bedriver energiforskning om alternativa energikällor, och peka på stora problem från bäde miljö- och kostnadssynpunkt. Därmed vill jag inte ha sagl att vi inte kan komma fram på den här vägen. Sannolikt finns det lösningar pä sikt. Däremot vill jag understryka all det här är en myckel långsiktig fråga.

Med det anförda ber jag, herr lalman, all än en gång få yrka bifall till den socialdemokratiska reservation som är fogad till näringsutskotlets betänkande nr 24.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle;

Herr lalman! Herr Pettersson i Lund menar alt anslaget till forskningen bara är en kuliss, men jag förstår inte riktigt vad han menar med delta. Det finns ju en trend frän kärnkraften och mot förnyelsebara energikällor, som väl också återfinns i den nuvarande energiministerns allmänna politiska bedömning, så det kan ju inte vara någon kuliss. Då skulle också president Carters förslag under punkten 9 i hans program vara en kuliss, eftersom del där rör sig om ungefär samma sak.

När sedan herr Pettersson sade all man på något sätt skulle kunna äventyra nedrustningen genom dessa anslag, resonerar han ändå på elt verklighetsfrämmande sätt. Jag kan inte alls finna alt den saken skulle kunna äventyra nedrustningen i världen.

Herr Pettersson sade vidare atl det var med en viss vånda som ulskottsmajoriteten fattade beslul, men jag känner inle till atl det varil någon vånda i det här avseendet. Jag vel inie varifrån herr Pettersson

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

har fått den uppfattningen.

I fråga om ersättningsbara energikällor lalar man ju i första hand om vind- och solenergi. När man nu har talat så myckel om vindkraft och känner till all den utgör en slor reserv, kan man väl undersöka vad vindkraften kommer atl ge i praktiken. De argument som herr Pettersson anförde för att avskräcka ölänningarna tror jag inte är sä starka. Som kuriositet kan nämnas alt del på sin tid fanns 3 000-4 000 väderkvarnar pä Öland, sä ell enda vindkraftverk i vår moderna lid bleknar i jämförelse med vad som fanns då.

Läser herr Pettersson budgeten finner han att anslagen lill energiområdet totalt ökat år frän är, och därför tycker jag inte alt det finns någon anledning att uttrycka sig så pessimistiskt som herr Pettersson gjorde.

Jag vill lill sist upprepa atl del ju finns en strävan mot andra energikällor än kärnkraften. Eftersom oppositionen lidigare klagat över all det inte gjorts tillräckligt på detla område, tycker jag att oppositionen nu skulle kunna vara nöjd.

Hen PETTERSSON i Lund (s) kon genmäle:

Herr lalman! Herr Börjesson i Glömminge tyckte inle om all jag kallade den i varie fall anslagsmässigt lilla förändring som energiministern föreslår beträffande årets energiforskningsanslag för en kuliss. Men visst är det en kuliss, för om man hade menat allvar med sin lill synes blinda tro pä att snabbt kunna introducera alternativ lill konventionell energiförsörining i vårt land, hade man ju insett, herr talman, att det behövs inle bara 15 milj. kr. extra. Det behövs ett mångmiljardprogram, om ens del hade räckt - för i sista hand stupar det naturligtvis också på bristen pä kompetent personal. Men det mäste till helt andra summor än de 15 miljonerna, om man pä något sätt skall kunna växla in de löften man givit om atl skrota ned kärnkraften redan 1985.

Jag tog vidare också upp frågan om hur vi i framtiden skall fä kompetens att driva en aktiv linje i nedruslningsförhandlingarna i Geneve, om vi inte har en forskning på de områden som är aktuella i diskussionen. Vi har haft en mycket stor nytta av den forskning som har bedrivits på fissionsomrädet i de statliga organen i Sverige och genom del kunnande som därigenom existerar. Skall nu energiministern få sin vilja igenom - låt oss anla det, även om prognosen i och för sig är den att han inte får det - så att han kan skrota ned kärnkraften med omedelbar verkan, vel vi alt denna kompetens på grundval av ett kontinuerligt kunnande inte längre kommer att föreligga. Därav följer ganska naturligt att vi inle längre kan befinna oss framme vid frontlinjen när del gäller att diskulera dessa frågor i nedrustningsförhandlingarna.

Därför menar vi att man från energiministern och även från ulskottsmajoriteten åtminstone borde ha kunnat förvänta sig den generositeten atl de forskningsprojekt som den svenska riksdagen är 1975 beslöt om inom ramen för ett treårigt forskningsprogram hade fält fullföljas.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle;

Herr talman! Bara en liten kommentar. Herr Pettersson i Lund säger alt ell vindkraflprojekl ändå till sist skulle stupa på bristen pä kompetent personal. Jag är förvånad över det yttrandet. Har vi kunniga och duktiga arbetare som kan sköta kärnkraftverk, stålverk, malmbrytning osv., tror jag säkerligen också atl vi skall kunna fä personal som kan sköta ell vindkraftverk.

Hen PETTERSSON i Lund (s) kort genmäle;

Herr talman! Det gällde nu inte frågan om personalen på ett vindkraftverk. Om vi antar alt de 12 kärnkraftsaggregalen ganska snabbi skall ersättas med vindkraftverk -jag bortser nu frän alla andra problem som gör det helt omöjligt - är det 12 gånger 2 000 vindkraftverk som skall uppföras under mindre än en tioårsperiod i det här landet. En realistisk prognos för ianspråktagandet av alternativa energikällor mäste därför vara myckel långsiktig. Tyvärr är det så, oavsett om man vill kalla en sådan prognos pessimistisk eller något annat.

Jag är inte oense med herr Böriesson i Glömminge om det långsiktiga målel, men det finns all anledning att reagera mot de förväntningar som centern ständigt försöker skapa bland folk om att de alternativa energikällorna mycket snabbt kan ersätta framför alll kärnkraften. Det är fråga om ett program som måste löpa pä kanske 30 eller 40 år, under vilken lid man successivt tar olika former av alternativa energikällor i anspråk. Del är fråga om en mycket långsam och gradvis introduktion, och man måsle hela liden mycket noggrant väga de merkostnader de nya energislagen medför i förhällande lill de konventionella, som är de som vi under en lång tid framför allt mäste räkna med. Del här är svära problem.

Centern lockar med all del går en enkel och rak motorväg till de nya alternativa energikällorna. Sä är inte fallet. Före år 2000 har vi inle det slora utbyte av dessa energiformer som centern vill uppnå redan till 1985.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Börjesson i Glömminge anhållit att till protokollel fä antecknat all han inte ägde rält till ytterligare replik.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskili tillsiånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Hen SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Debatten om kärnkraftens vara eller icke vara i Sverige förs med helt olika förutsättningar av dem som är anhängare av kärnkraftsuibyggnaden och av dem som är motståndare. De förstnämnda har bakom sig hela kärnkraftsetablissemangel: statliga verk, kraftbolag, tillverkningsindustri och diverse halvofficiella kommittéer och myndigheter. Lägg därtill den politiska övervikten, representerad framför allt, av den oheliga alliansen mellan socialdemokrater och moderater, som har fått till följd den orimliga situationen att fackföreningarna - eller

Nr 107 åtminstone deras ledningar - och storföretagen har hamnat pä samma

Torsdaeen den ''"J' '" " ' " tidigare har hänt atl löntagare och ar-
14aDril 1977 betsköpare haft samma intressen.

_____________ Del stora komplexet av kärnkraftsintressenter har under hela efter-

Särskill tillstånd att krigstiden i lugn och ro fält bygga upp sina positioner. Det förtjänar
tillföra kärnreak- all påpekas atl de första kärnreaktorerna i Sverige liksom i andra länder
tor kärnbränsle, ursprungligen byggdes för att ge material, plutonium, för atombombs-
m. m. tillverkning. Tack vare ell starkl folkligt motstånd i värt land under

1950-talet blev det ingen svensk atombomb. Den gången deltog socialdemokratin och fackföreningsrörelsen pä den sida i kampen som alllid är den naturliga för ett arbetarparti, nämligen pä folkets sida mot storfinansen.

När således slorfinansen och militärerna inte fick sin atombomb, med alll vad det skulle ha kunnat innebära av lönande vapenutveckling och vapenproduklion, satsade man i stället allt på vad man kallade "atomkraftens fredliga användning". Det visade sig vara en lyckosam och för-ijänslrik satsning. Man har lyckats binda upp statsmakterna och genomdriva etl kärnkrafisprogram som är ett av de största i hela världen. På den vägen är vi ännu.

Motståndarsidan har inte haft det lika bra förspänt. Detla beror till viss del på etl från kärnkraftsanhängarnas sida medvetet undanhållande av besväriiga fakta om kärnkraftens risker och dåliga lönsamhet. Men i början av 1970-talel gick del inte längre att sopa undan dessa besvärliga fakta. Allt fier rapporter talade sill lydliga språk. Det stod klarl att kärnkraften inle var den rena och billiga kraftkälla som dess förespråkare ville fä oss att tro. Del är från denna tidsperiod, med uppskovet 1973 och det energipoliliska beslutet 1975, som motståndet mot kärnkraften började formera sig. Men motståndarsidans resurser har inte på långt när kunna mäta sig med dem som anhängarna har haft till sitt förfogande. Som alltid när det gäller grupper utanför de etablerade organisationerna har det rätt en kronisk brist på pengar.

Del är mot den bakgrunden man får se den motion om anslag till
kommittén för folkomröstning mol kärnkraft som behandlas i betän
kandet nr 23. Kommittén organiserar miljörörelser och poliliska orga
nisationer som är motståndare lill kärnkraft och som arbetar för folk
omröstning och för ett nej till kärnkraft. Utskottet har nu avstyrkt mo
tionen med motiveringen att om det skulle bli en folkomröstning sä
skall alla meningsriklningar fä anslag. Man hänvisar också till att re
geringen utlovat stöd till liknande aktionsgrupper för information m. m.
En intressant fråga i sammanhanget är varifrån kärnkraftsanhängarna
fär sina pengar till sin massiva propagandaapparat. Per Kågeson har i
en artikel i Aftonbladet för en tid sedan pekat på hur kärnkraftseta
blissemanget med hjälp av skattepengar exempelvis går ut med studie
paket till de svenska skolorna. Det rör sig inte om några billiga broschyrer,
men de erbjuds gratis. Vem betalar? Del sprids också trycksaker till all-
90 mänheten, och det erbjuds bildband m. m. Vid varie kärnkraftverk finns

påkostade och välbesökta propagandacentraler där man predikar kärnkraftens välsignelser. Dessa drivs med statliga pengar. Men utskottet anser atl försl om det blir en folkomröstning skall olika meningsriktningar få anslag. Vem har beslutat om den propagandakampanj för kärnkraft som nu bedrivs och som till stor del sker med statliga medel?

Det ger mig anledning att vända mig till utskottets cenlerledamöter. Ni säger er ju vara motståndare lill kärnkraften och vilja arbeta för all den skall stoppas. Det hade ju då varit ell lysande tillfälle att i praktisk handling visa att ni verkligen menar allvar och stöder det motstånd som finns ute i landet om ni röstat för det här blygsamma anslaget, men det har ni inte gjort - och jag förväntar mig heller inte att någon centerpartist skall stödja vår motion vid omröstningen här i kammaren. Centerpartiets representanter med statsministern i spetsen reser land och rike runt och lovar vitt och brett att avskaffa kärnkraften, men när det kommer till kritan ställer de upp bakom kapilaliniressena som det borgerliga parti del är. Det är elt verkligt hyckleri!

Jag mötte herr Olof Johansson i en debatt i Östersund just när villkorspropositionen blivit offentlig. Frågan om anslag till miljöorganisationer och kärnkraftsmotständare kom upp, och han svarade all medel till motpropaganda självfallet skulle beviljas. För ett par veckor sedan mötte jag en annan centerpartist, herr Bengt Sjönell, ledamot av näringsutskottet, i en debatt här i Stockholm inför en publik av miljöaktivister och kärnkraftsmotständare. Jag frågade honom om han var beredd att stödja den här motionen i ulskottel men fick det undvikande svaret att energiministern hade lovat anslag. Det är naturiigtvis svårt alt offentligt erkänna att man inle slår för de höga idealen - det gär bäitre i de lugna sammanträdesrummen.

Herr lalman! Vänlerparliel kommunisterna anser all det är en rättvisefråga alt den stora ekonomiska övervikt som anhängarna till kärnkraft är i besittning av balanseras av anslag till kärnkraftsmotståndarna. Jag yrkar därför bifall till motionen 1976/77:400.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Herr ROSQVIST (s);

Herr lalman! I Oskarshamns kommun, varifrån jag kommer, har vi sedan 1972 haft ett kärnkraftverk vilkel varil i drift och producerat elenergi som matats ut på stamnätet. Det första aggregatet har en effekt på 450 megawati. Sedan 1974 finns också aggregat 2 med en effekt på 580 megawati. Vidare är del planerat och klart för ytterligare ett aggregat, populärt benämnt Oskar 3. Det skall ha en effekt på 1 000 megawati.

Markområdet finns avsatt för denna reaktor sedan de första planerna på att förlägga kärnkraftverk till Simpevarp i nuvarande Oskarshamns kommun konkretiserades på 1960-talet. Kraftledningar har byggts och galor härför har röjts för tänkta elleveranser. En egen hamn med kaj, kran, farled osv. för verkets sjötransponbehov finns anlagda. Vägar har byggts och problemen med landkommunikationer har lösts på ett tillfredsställande sätt. Administrations- och förvaltningsbyggnader finns också.

Nr 107 Starten för byggandet pä platsen för Oskarshamn 3 skulle enligl de

Torsdagen den ursprungliga planerna ha ägt rum i höstas, men som jag har påtalat i

14 anrii 1977 motion 1337, understödd av herr Rejdnell, folkpartiet, har de oklara ut-

--------------- talandena angående kärnkraften, som från regeringshåll gjorts sedan i

Säiskilt tillsiånd all höstas, medfört atl byggandet av O 3 vad avser arbeie på anlägg-lillföra kärnreak- ningsplalsen inte igångsatts.

tor kärnbränsle, Jag har redan nämnt de arbeten och anläggningar som kraftbolaget

m. m. OKG gjort och som således redan finns för ett aggregat 3 i Oskarshamn,

men jag skall inte längre uppehålla mig därvid utan gå in på de problem som kommunen Oskarshamn redan fält genom framfiyttad byggstart och som blir än värre, om byggnationen nu skjuts fram pä obestämd tid genom statsmakternas agerande. Det är mänga i Oskarshamn som i dag är oroliga för kärnkraftverkets skull, men den oron beror pä bristen pä besked om sysselsättning och möjligheter till framtidsplanering. Det är kraftverkspersonal, det är anläggningsarbetare, del är förelag - slora och små - och deras personal, underleverantörer, servicepersonal, bostadsbyggare, bostadsplanerare och kommunalförvaltning, som förutsatt att ett brett förankrat poliliskt beslul skall gälla. Men sedan elt halvår tycks ingenting längre vara fast förankrat.

En bred riksdagsmajoritel ställde sig 1975 bakom förslag om minst elva kärnkraftsreaktorer, bland vilka ingick O 3.1 Oskarshamn har-grundat på statsmakternas beslut - samtliga politiska partier direkl eller indirekt, med undantag för vpk, tillstyrkt byggandet i yttrande enligt 136a § byggnadslagen. Det gjorde vi i fullmäktige 1974.

Att uppföra en kärnkraftsreaktor innebär ett stort byggnadsprojekt. Det kräver lång planeringstid. Berörd kommun måste på ell tidigt stadium i sin planering beakta de effekter som elableringen av en arbetsplats med drygt tusentalet anslällda under en period av fem, sex eller sju är medför i olika avseenden. Bostadsfrågan för anläggningspersonal är av särskilt stor betydelse för den kommunala planeringen. Andra frågor som berörd kommun har atl bevaka gäller också ordnandet av allmän och kommersiell service.

Herr talman! Jag vill även påminna om vad utredningen rörande miljöproblem m. m. i vissa industriområden - UMI - sagl i sitt betänkande frän 1975, där man bl. a. behandlat större industrietableringars inverkan på kommunernas planering. I betänkandet framställs krav på avsevärt bättre boendeförhållanden för byggnads- och montagearbetare m. fi. personalgrupper under uppförandeliden. De hittills vanligen använda baracklägren i mer eller mindre omedelbar anslutning till arbetsplatsen anses i enlighet med de fackliga organisationernas krav böra ersättas med i princip samma boendestandard som gäller för permanent boende. Anläggningspersonalen aktualiserade starkt boendefrågan under uppförandet av Oskarshamnsverkels andra reaktor, den s. k. 0 2.

Därför har Oskarshamns kommun på allvar inriktat sin planering och

sitt bostadsbyggande på att sä långt möjligt pä ell tillfredsställande sätt

92 möta behovel av tillfälliga bostäder för anläggningspersonalen vid upp-

förandel av 0 2. Realiserandet av planerna har kommunen grundat pä statsmakternas och vederbörliga myndigheters tillstånd för anläggandet av O 3 med börian under 1976. Planeringsarbetet och bostadsbyggandet har sä långt möjligt samordnats med kraftverkets personal- och lidsplanering.

Resultatet av uppskovet med starten av anläggningsarbetet har för kommunens del redan blivit elt stort antal tomma lägenheter. Antalet i kommunal regi byggda nu tomma lägenheter med åtföljande hyres-föriuster kommer att öka allteftersom liden för byggstart för O 3 uppskjuts. Snabb omläggning av bostadsproduktion är kostnadskrävande och ger också den negativa återverkningar på arbetsmarknaden.

Propositionen med förslag lill lag om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle m. m. behandlar bl. a. ersättningsfrågor vid eventuell avveckling av pågående kärnkraflsprojekl. Där sägs att del är riktigt att en eventuell avveckling av pågående projekt kan ske pä ell sätt som tar all rimlig hänsyn till arbetstagarnas och de berörda kommunernas intressen. Men i lagtexten i propositionen las ingen hänsyn till vad ett uppskov eller elt inställt byggande fär för konsekvenser för kommuner och regioner. Del är oklart om och på vilket sätt kommuner kan ersättas för direkta kostnader som åsamkats dem genom vad som i vanliga fall brukar betecknas som lovvärd förutseende planering.

Jag har efterlyst en meningsyttring från riksdagen som gär ut på all kommun som åsamkas kostnader genom nya statliga ålgärder beträffande kärnkraftsbyggande skall fä skälig ersättning härför. Utskottet hänvisar i denna fråga till energikommissionen och dess direktiv. Kommissionen skall redovisa ekonomiska och sysselsättningspoliliska konsekvenser av en eventuell avveckling av kärnkraften. Utskottet anser all frågan skall lösas av energikommissionen. Detta innebär, herr talman, en precisering av kommissionens direktiv, som annars på den här punkten är minst sagt vidlyftiga. Hittills har det gällt att redovisa konsekvenser av en avveckling. Nu fär kommissionen i uppdrag att också komma med förslag till ersättning. Och i fallet Oskarshamn och reaktor 0 3, herr talman, gäller det inte ersättning för avveckling utan ersättning för fördröjning. Kommissionen skall redovisa sill uppdrag senast nästa halvårsskifte och då skall också, enligt etl enigt utskott, önskemålet i molionen bli tillgodosett.

Det går inle i dag att exakt ange de ekonomiska förluster som kommunen kommer all göra och redan har gjort beroende pä fördröjningen av byggnationen av O 3. Det kan bara konstateras atl hade besked funnits om den nuvarande regeringens politik hade man vetat hur planeringen för framliden skall ske. öm den politik som socialdemokratin stod för helt fått gälla hade såväl kommun som förelag och enskilda sluppit alla de bekymmer för trygghet, sysselsättning, ekonomi och ovisshet som nu blivil följden av en mycket oklar energipolitik.

I en motion av herr Gahrton och herr Hörberg från folkpartiet har det krävts all tillståndet för uppförandet av reaktor 3 i Oskarshamn skall

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

återkallas. Folkpartiet var med och gav tillstånd för O 3 i riksdagen 1975. Jag vill säga, herr talman, att det gär inte att fladdra hit och dit med beslul av sä stor samhällelig och ekonomisk betydelse. Del skall tas nya beslul om vår energipolitik 1978. Därmed avstyrker utskottet nu hell kort folkparlimotionen.

Herr talman! Det är. min förhoppning att byggandet av O 3 skall vara i gång 1978 när vi lar det nya energipolitiska beslutet.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle: Herr talman! Herr Rosqvist känner väl till, såväl som jag, debatten omkring det elfte och det tolfte aggregatet i vårt kärnkraftsprogram, och känner också till de skäl som ligger lill grund för att man inte ännu har beslutat om garantierna till OKG för della verk.

Jag skulle i denna debatt vilja inflika att det, enligt de uppgifter vi har frän länsarbetsnämnden och myndigheterna i Kalmar län, aren överfull sysselsättning på byggarbelsfronien, såvida lägel inte har försämrats de senaste dagarna, och det har varit brist på byggnadsarbetare i Kalmar län. Det kanske gör atl bilden ändå inte är sä oerhört mörk som herr Rosqvist här framställer den. Jag har talat med kommunalmän i Oskarshamn och de var oroliga för atl kärnkraftsbygget och skogsägarnas stora bygge i Mönsterås skall ske samtidigt. Dä skulle upphettningen pä byggarbetsfronten jusl i den här regionen bli för slor. Jag har inle direkt lokal kännedom om hur del ligger till med jobben för byggnadsarbetarna i Oskarshamn, men det är den deball som har förts där nere bland de lokala representanterna i Oskarshamns stad.

Hen ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det var intressant alt herr Böriesson i Glömminge tog upp den här frågan från den aspekten att det är beroende på bristen på byggnadsarbetare som 0 3 inte har komrriit i gång. Men det är inte på det sättet, herr Böriesson, alt del skulle vara brist på byggnadsarbetare. I dag är del balans på arbetsmarknaden. Men det bygge som herr Böriesson nämnde, skogsägarnas industri i Mönsterås, kommer atl trappas ned inom ett halvår eller ell är. Och då skulle arbetskraftsbehovet för O 3 ha böriat stiga-därmed hade man kunnat suga upp den arbetskrafi som blir friställd från arbetsplatsen i Mönsterås. Kärnkraftsbygget i Simpevarp låg med i den planering som länsarbetsnämnd och andra hade gjort. Under några korta perioder skulle det ha blivit en viss överhettning, men som del nu är kommer det alt bli mycket djupa vågdalar, herr Böriesson. Det kommer att orsaka att sysselsättningen blir ell problem framöver.

Sedan gäller det här inle bara byggnadsarbetare, utan också annan arbetskraft som kan få sysselsättning vid en ulbyggnad av det kraftverk vi här lalar om.

Herr Böriesson har lidigare sagt beträffande kärnkraftverket i Simpevarp; Har man tvä aggregat kan man också ha tre. När herr Börjesson nu motiverar den negativa attityd som regeringspartierna har intagit mot

OKG tolkar jag honom så att hans negativa attityd inte bottnar i negativism mot kärnkraften, utan herr Böriesson är tydligen rädd för att det skall bli konkurrens om byggarbelskraflen för skogsägarna när de bygger ut sin industri i Mönsterås.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c) kort genmäle: Herr lalman! Det senaste yttrandet av herr Rosqvist var en felaktig tolkning. Jag sade att med hänsyn till att det varit överhettning inom byggnadsverksamheten i regionen var inte bakgrunden sä mörk som herr Rosqvist försökte framställa den då han talade om all del här kärnkraftverket inte hade kommil i gång.

När det sedan gäller min uppfattning om byggande av kärnkraftverk eller inle skall man inte dra några växlar på vad jag har sagl i den här frågan. Det jag anförde var bara en kommentar till läget när vi förra gången diskuterade arbetsmarknadssituationen i Oskarshamnsområdet.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Hen ADAMSSON (s):

Herr lalman! När riksdagen år 1975 fattade beslut om riktlinjerna för energipolitiken, efter ett omfattande utredningsarbete och en intensiv energidebatt, var målsättningen au hålla tillbaka den totala energikonsumtionens tillväxt. Energiförbrukningen skulle bringas ned till en genomsnittlig äriig ökningstakt pä 2 96 fram till år 1985 och man skulle uppnå nolltillväxt från börian av 1990-talet. Vi bör därvid ha i minnet all den totala energiförbrukningen under ljugoårsperioden 1953-1973 årligen ökade genomsnittligt med 5,6 96.

Enligl vad som är känt har inget annat land fallat ett politiskt beslut om en så stor återhållsamhet i energiförbrukningen som vårt. Då vi diskuterar denna målsättning bör vi också ha i minnet att värt land har relativt dåliga yttre förutsättningar att vara ett energisnålt land. Vår geografiska belägenhet kräver enbart för uppvärmning av bosläder och arbetsplatser myckel energi. En liten befolkning utspridd över stor yta medför stora transportbehov med åtföljande energiförbrukning. Våra stora naturtillgångar skog och malm kräver redan i sill första förädlingsled mycket energi. Della är fakta som vi inle kan bortse från i en deball om en tryggad energiförsörining.

Vi kan inte heller bortse från värt stora oljeberoende. Hela 80 96 av vårt lands energiförsörjning är baserad på detta enda energislag. Det blev vi synnerligen brutalt medvetna om vid den s. k. oljekrisen 1973-1974 med åtföljande kraftigt stigande oljepriser. Vi klarade energikrisen dä med etl nödrop, endast tack vare vår vattenkraft. Våra dä välfyllda vattenmagasin tömdes helt. Värmeförsörjningen höll emellertid på att råka i direkt kalasirofiäge.

Det är egentligen förvånande hur snabbt denna verkligt slora världskris fallit i glömska. Den offentliga debatten har under de senaste åren mest rört tvisiefrägan om kärnkraften och mindre frågan om hur oljeberoendet

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd alt tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

bör minskas. För Sverige med sill extremt höga oljeberoende är del den mest allvarliga frågan, allra helst som oljan snabbt kommer att bli en alltmer knapp resurs.

Här vill jag gärna erinra om ett uttalande av verkställande direktören i Svenska Shell i Veckans Affärer av den 9 december i fjol;

"Oljeman som jag är kan jag inte annal än beklaga politikernas energigalenskaper. Man pratarom marschen ur kärnkraftssamhällel, men har glömt bort den verkligt viktiga och strategiska marschen - den ur oljesamhället. Trots oljekrisen, trots det femfaldigi högre oljepriset, sä lutar vi oss lugnt lillbaka och använder alltmer olja. Vad är det för lyp av varningar som politikerna egentligen behöver?"

Ja, det kan man fråga sig. Alla är vi väl medvetna om atl oljan är den snabbast sinande energiråvaran och den mest användbara. Den borde inte brännas upp utan främsl komma till användning där ekonomiskl rimliga alternativ saknas eller där oljans unika kemiska egenskaper kan utnyttjas. Sädana områden är kommunikationerna, den petrokemiska industrin samt kvalificerade användningsområden inom industrin.

Energidebatten borde därför i första hand gälla frågan hur vi så snabbt som möjligt kan minska beroendet av olja i vår energiförsörining. I särskilt hög grad borde detta gälla för etl land som värt, som är mera beroende av olja än fiertalet länder i världen och som saknar egna oljetillgångar.

Vill vi minska oljeförbrukningen i vår energiförsörining erhålls de största besparingarna genom reduktion av de ofta betydande omvandlings-förlusterna vid produktion av värme och el. En övergäng lill industriell oljeeldning, till fjärrvärme, medför en oljebesparing som beräknas uppgå till närmare 30 96. Fjärrvärme kan också relativt snabbi byggas ut alt omfatta all slags bebyggelse i våra tälorter. Tillvaratagande av spillvärme och utnyttjande av kraftvärmeverk är andra exempel pä åtgärder som snabbi kan ge resultat i form av minskad oljeförbrukning och minskad miljöförstöring. - Detla sagt som exempel på energisparmöjligheler där samhället bör göra bruk av tillgängliga styrmedel.

Här kommer kommunernas energiplanering och den i dagarna framlagda propositionen med förslag till lag pä della område in i bilden. Jag avser inte att ta upp den lill närmare granskning. Den får vi möjligheter all återkomma lill längre fram.

Men låt mig i detla sammanhang framhålla atl skall det vara möjligt för de enskilda kommunerna att få fram energiplaner så är det nödvändigl att vissa grundläggande utgångspunkter och underlag verkligen finns alt tillgå och att dessa har en tillfredsställande grad av stabilitet. Del gäller ej endast bostadsbebyggelse, industrietablering och andra lokala program utan i minst lika hög grad den övergripande energipolitiken.

Frågor angående t. ex. kärnkraft, oljebaserad kraft, naturgas, satsning pä vissa alternativa energiformer, finansieringsmöjligheter och statliga stöd- resp. prioriteringsålgärder liksom energibeskattning och beredskapskrav kan vara av mer eller mindre avgörande betydelse för kommunernas

ställningstagande. Skall den kommunala energiplaneringen bli meningsfull måste statsmakterna ge de primära planeringsförutsättningarna med tillräcklig framförhällning och målinriktning. Försl då kan vi räkna på kommunernas medverkan i en mera målmedveten satsning pä hushållning och sparande pä energiområdet.

Här krävs det en fast styrning av vår energiplanering från statsmakternas sida, om vi på allvar skall minska det stora oljeberoendet i vår energiförsörjning. Del är en arbetsuppgift som energiministern borde ägna kraft och intresse, och där det i sanning är myckel ogjort för att hålla tillbaka den totala energikonsumtionens tillväxt - del första och övergripande ledet i den svenska energipolitiken och i energihushållningens målsättning som riksdagen fastställde 1975. Denna inriktning måste med kraft fullföljas om vi skall uppnå målsättningen högst 2 % i ökning av den totala energiförbrukningen. Det förutsätter en ordentlig satsning på en effektiv, närmast sträng, energihushållning framför allt med oljeprodukter.

Lösningen på våra oljeproblem uppnår man förvisso inle genom att hålla antikärnkrafttal eller skriva resolutioner - det krävs praktiska och realistiska lösningar av våra framtidsproblem. En bit pä vägen kan vi nå genom energihushållning och ett utvecklat energisamarbete mellan de nordiska länderna! Här utgör Nordels verksamhet etl bra exempel pä praktiskt samarbete på elområdet. Det samarbetet bör byggas ut till atl omspänna även andra områden för vår energiförsörjning. Fyndig-heterna av gas och olja i Nordsjön utgör en utmaning och en möjlighet att utveckla energisamarbeiet.

Jag tog upp den frågan vid Nordiska rådets session i Helsingfors för någon vecka sedan. Efter att ha tagit del av den norske industriministern Gjerdes lal nödgas man emellertid konstatera all del ännu är för tidigt all med siörre bestämdhet uttala sig om möjligheterna att importera naturgas till Danmark och Sverige från den norska delen av Nordsjön. Statsminister Thorbjörn Fälldin uttryckte sig också med slor försiktighet om dessa planer:

"Vi har fåll en redogörelse för dessa frågor av industriminister Gjerde. Låt mig bara säga följande. Vi har nu lärt oss åtskilligt om de tekniska och ekonomiska realiteter som styr utvecklingen pä olje- och gasområdet. De nordiska länderna har här begränsade möjligheter att påverka de internationella spelreglerna. Vi vet också atl det krävs elt målmedvetet förberedelsearbete - inte minst när det gäller naturgasen, som ju är en ny energiform för flera av länderna i Norden. Vi begär inga särskilda förmåner. Däremot räknar vi med att den nordiska aspekten skall finnas med när de avgörande besluten om tillgångarna i Nordsjön fattas."

Lät mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på atl naturgasen kan komma all minska vårt oljeberoende men endast ytterst marginellt påverka vårt elkraftbehov. Naturgasen ersätter i första hand oljan och inte elkraften. Vi bör givetvis så långt det är möjligt basera våra länders energiförsörining på egna resurser. En sådan inriktning av vår energi-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaklor kärnbränsle, m. m.

7 Riksdagens protokoll 1976/77:107-108

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd all tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

försörjning är ingen i och för sig storstilad princip. Den kan heller inte i dagens situation upphöjas till någon allmän norm. Den skulle i så fall leda till en energiförsörining där vi gjorde oss oberoende av oljan utifrån. Vi mä sträva därhän, men inte på många är ännu kan vi utveckla stora tekniska energisystem ulan att bli beroende av andra länders oljetillgångar.

I Nordels rapport till Nordiska ministerrådet meddelas att fiertalet av de alternativa metoderna för energiproduktion maximalt kan ge ell marginellt bidrag till energiförsöriningen på 1990-talet. För atl uppnå detta krävs en icke obetydlig forsknings- och utvecklingsinsats. Del är klara och kalla fakta som ställer krav pä ökade insatser på energiforskningens område. Här kan vi t. v. endast räkna med kärnkraften som det tunga inslaget, åtminstone fram till sekelskiftet.

Reaktorteknologin har nu mer än 30 års utveckling bakom sig. Den kommersiella utvecklingen av elproducerande kärnkraftsreakiorer har pågäll under väl 20 är. Trots all skräckmålning har under denna tid oss veterligt ingen människa dödats av verkningarna frän radioaktiv strålning från något kärnkraftverk. Som jämförelse kan nämnas alt enbart elektriska olycksfall i Sverige under dessa 20 år har berövat bortåt 400 människor livet. Detta inte sagt som något argumenl för atl bemöta kärn-kraftsmotslåndarnas lal om kärnkraftens farlighet. Om orsakerna till motståndet mol kärnkraften kan man diskutera i det oändliga. Kärnkrafts-motståndarna låter sig inte övertygas av sädana fakta som de här anförda.

Någon har sagt att människans fruklan inför stegel in i superiekno-logins tidsålder är en drivande kraft i kärnkraftsmoisiåndet. Alt denna fruktan kan upplevas som något påtagligt är sannolikt, om än inle alltid motivet för vederbörandes ställningstagande lill värt lands energiförsörining. Man lalar sålunda i allmänhet från kärnkraftsmotståndarnas skara om att kärnkraftens risker skulle vara av annan dimension än de risker vi upplever vid annan energiomvandling och vid nära nog all mänsklig verksamhet i vårt industrialiserade samhälle. Kärnkraftverk är inte fullständigt ofarliga, lika litet som någon annan form av mänsklig verksamhet. Men det måsle om och om igen slås fast alt ett kärnkraftverk aldrig under några omständigheter kan explodera som en bomb i Hiroshima eller Nagasaki. Säkerheten i kärnkraftverken är synnerligen hög. Del är vid del här laget ett tämligen känt faktum.

Mera okänt är alt del inte kunnat konstaleras någon ökad frekvens av medfödda missbildningar, dödfödda, barnadödlighet eller abnormitet bland de ca 75 000 barn som fölls av föräldrar vilka fick utstå strålning från atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki. Dessa krigshändelser har ingenting med kärnkraftverkens säkerhet alt göra. Däremot kommer kärnkraftens avfallsproblem in i bilden. Här är pluioniumfrägan besvärlig, och vi bör därför i nuvarande läge avvakta med den s. k. upparbetningen och i stället lagra använt kärnbränsle.

Jag har emellertid främst nämnt händelserna i Hiroshima och Nagasaki därför att jag är övertygad om att dessa händelser ingjutit skräck för

kärnkraften även i fredliga sammanhang. Del är sådana skräckbilder som synes ligga bakom kärnkraflsmolständarnas lal om ansvaret förde ofödda generationerna, om den okontrollerade tekniska utvecklingens hot mot människans miljö, om energislöseriet som sätter själva framliden i fara, fördärvar jordens resurser och färdärvar livets struktur. Det är en debatt som i politiska sammanhang mera kommit att handla om grundläggande demokratiska begrepp, om framstegs- och reformtakt, om det allmännas förtroende för experter och politiker samt om massmedias roll än om hur energiförsörjningen skall kunna klaras.

Detta är en debatt som vi politiker måsle vara lyhörda för men där vi framför allt mäste vara medvetna om det ansvar vi har för energiförsöriningen i dag och inför morgondagen. Energifrågorna är av så långsiktig natur att de beslul som fattas i dag knappast kan förväntas få elt genomslag förrän om närmare tio är. Det lar 7 ä 8 är all bygga ett storkraftverk på en ny plats och 4 å 5 år att bygga ell block på en befintlig plats.

När riksdagen 1975 för första gängen i sin historia fastställde etl energipolitiski program var del en viktig förutsättning att den ekonomiska tillväxten inle skulle begränsas av brist på energi. Energiförbrukningens ökningstakt skulle begränsas till 2 96 per är i medeltal under åren 1975-1985. Oljeförbrukningen skulle då vara i del närmaste oförändrad. Elförbrukningen skulle tillåtas stiga med 6 % per år. Detla program ansågs internationellt vara en mycket ambitiös målsättning.

Regeringsskiftet betyder alt den av riksdagen fastställda målsättningen nu är oklar för all inte säga förvirrad. Centerns enprocentsmål och dess kärnkraftslinje gör det omöjligt för kraftinduslrin att ställa upp en hypotes över den framlida elförbrukningen och dess tryggande. Det är ett ansvar som den nya regeringen fär ta för den jusl nu rådande situationen men framför allt för verkningarna i framliden i form av brist pä elkraft och därmed uppenbarligen också risk för elransonering.

Låt mig här erinra om dagslägel. Elförbrukningen i landet har trots den dåliga konjunkturen ökal med mer än 8 96 under 1976 - i Sydsverige med 11%, nära dubbelt sä mycket som angavs i den prognos som gjordes upp 1975. Alla våra tillgängliga kol- och oljeeldade kraftverk går för fullt. Också våra fem kärnkraftverk fungerar bra och svarar nu för mer än 20 96 av elproduktionen. Ulan kärnkraftverken skulle vi i dag ha haft elransonering i vårt land. Del är dagens situation.

Jag skall inte gä in pä kärnkraftens avfallsproblem eller regeringens villkorslag, eftersom de frågorna redan har tagils upp av flera talare här i dag. Detsamma gäller frågan om ökat stöd lill energiforskningen, där jag emellertid vill understryka angelägenheten av ökad satsning i enlighel med den reservalion som föreligger från socialdemokratiskt håll.

Lät mig endast slå fast alt ingen teknisk verksamhet har blivit så ingående skärskådad från säkerhetssynpunkt som kärnkraften. Myndigheterna utövar kontroll på alla stadier och i alla detaljer under ett kärnkraftverks konstruktion, byggnad och drift. Myndigheternas säkerhets-

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

kontroll böriar således redan i projektstadiet och fortsätter i driften under reaktorns hela tekniska tid. Vad jag vel finns det ingen motsvarighet till en så ingående kontroll för annan teknisk verksamhet.

Till slut. Det allvarligaste energipolitiska problem vi har att lösa -i etl land som värt som saknar egna kol- och oljetillgångar - är och förblir del starka oljeberoendet. Oljan importeras lill 100 96, medan vi i fråga om kärnbränsle själva kan tillverka bränslestavarna i landei av importerat, färdiganrikat uran. Även om uran liksom olja måste betraktas som en poliiisk-stralegisk råvara, är det ändå olika länder och intressegrupper som står för exporten av dessa båda varor. Skulle omständigheterna tvinga oss, är det ingenting som hindrar att vi själva bryter och anrikar våra egna uranfyndigheler, som uppgår till nära 20 % av världens kända uranlillgängar. Ännu så länge finns det sådan vetenskap och teknik i vårt land som kan utveckla de nödvändiga metoderna härför.

Mol bakgrund av atl vi mäste räkna med framtida oljekriser- priskriser och försöriningskriser- innebär den svenska kärnkraften en betydelsefull diversifiering av vår energiförsörining, som är ägnad att avsevärt öka vår försörjningstrygghel. Det är helt enkelt en självklar nödvändighet alt vi diversifierar vår energiförsörining på elt sådant sätt att landet inle råkar i kris om en energikälla blir avslängd. Därmed kan vi också uppnå etl minskat oljeberoende i vår energiförsörining. Jag vill ännu en gång understryka att delta är den viktigaste frågan i vår energiförsörinings-debatt.

100

Hen statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! På de få minuter som återstår till middagspausen skall jag bara säga några saker som jag inte hann med i det tidigare replikskiftet. Jag beklagar att det var nödvändigt att ändra pä talarlistan.

Jag vill anknyta till de uttalanden som gjorts angående villkorsproposilionen, som påståils vara onödig, olämplig och t. o. m. skadlig. I propositionen angav jag tre skäl för atl lagreglera villkor av detta slag.

För del första beaktades inte problemen med avfallshanteringen, när tillstånd meddelades för de reaktorer som ännu inte har tagits i drift - över huvud tagel alla reaktorer t. o. m. nr 12.

För del andra innebär villkoren en väsentlig inskränkning i tillständs-havarnas rättigheter.

För det tredje kan villkoren få omfattande ekonomiska konsekvenser för företagen och samhället. Utskottets majoritet har ytterligare utvecklat skälen för att villkors-och ersättningsfrågorna bör regleras i lag. Jag kan helt ansluta mig lill vad majoriteten sagt.

Även om man, som reservanterna menar, hade kunnat ställa upp villkoren med stöd av atomenergilagen, så hade det varit nödvändigt atl underställa riksdagen frågorna med hänsyn till ersäitningskonsekven-serna. Pä den punkten tror jag mig ha funnit all det råder enighet. I förarbetena till alomenergilagen förutsätts det att ersättning skall kunna ulgå till reaktorägare, när tillstånd återkallas eller man uppställer nytt

villkor under tillstånds giltighetstid. En åtgärd av detta slag kan medföra betydande ekonomiska konsekvenser både för företaget och för samhället, och det är därför rimligt alt riksdagen bereds lillfälle att yttra sig på förhand. Även reservanterna tycks anse alt så bör ske.

Därmed reduceras meningsskillnaderna i den frågan till en leknikalitet: I vilken form skall riksdagen höras - i form av alt den antar en lag eller pä något annat sätt?

Lagformen har frän juridisk synpunkt den fördelen att lagrådsgranskning skett, alt regeringen och andra myndigheter blir bundna på ett annal sätt än genom ett riksdagsuttalande. Jag vill också framhålla atl lagformen ger tillfälle lill klargörande motivuUalanden och till en offentlig debalt. Om regeringen hade valt atl använda alomenergilagen, hade ingeldera av detta kommil till slånd. Regeringen hade genom ett administrativt beslut ställt företagel inför fullbordat faktum, och någon politisk debatt hade del inte blivit annal än i efterhand.

Den avgörande frågan är om vi skall låta ytterligare kärnkraftreaklorer tas i drift utan att avfallsfrågorna är lösta. Om della sägs ingenting i reservationen, och del har jag tidigare beklagat.

Reservanterna gör gällande alt villkorsreglerna strider mot principen om lika behandling i lagstiftningen. Alla i kammaren vet all Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2 och Barsebäck 1 redan hade tagits i drift när regeringen fattade sitt beslut. Belräffande Barsebäck 2 var drifttagningen nära föreslående. Övriga var under byggnad eller beställda. Del fanns mellan de tre kategorierna klara och relevanta skillnader som också avspeglar sig i lagförslaget.

Varför ingrep vi då inle också mol de fem reaktorer som redan tagits i drift? Jag skulle vilja karakterisera läget sä att del inte är möjligl all i elt slag rätta till följderna av den socialdemokratiska politiken. Vi har fått nöja oss med att ställa nya villkor i den utsträckning det varit praktiskl möjligt, dvs. beträffande reaktorer som inte har tagits i drift.

Ersättningsreglerna finner reservanterna onödiga, närmast därför att de gäller bara ell fåtal reaktorer och all ersättningsfrågorna i första hand skall lösas förhandlingsvägen. Det är lätt att finna exempel på lagar som har stiftats för speciella situationer. Det mest bekanta exemplet är kanske den s. k. Lex Bogesund som tillkom uteslutande för alt staten skulle kunna inlösa en vanhävdad jordbruksfastighet. Villkorslagen är långt ifrån unik i fråga om atl innefatta en speciell reglering.

Vad gäller ersättningsfrågorna är det riktigt att regeringen siktar på att lösa dem förhandlingsvägen, och det är givetvis en styrka för staten och en rättssäkerhetsgaranti för motparterna alt vid dessa förhandlingar ha lagregler atl falla tillbaka på.

Reservanterna hävdar också atl det råder stor ovisshet om tolkningen av vissa punkter i villkorslagen. Jag vill till detta säga att ingenting är så svårbegripligt som det man inle vill förslå.

Samtidigt är det självklart all propositionen inte ger svar pä alla de tolkningsspörsmål som lagen kan ge upphov till, men lagen är inle heller

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977,

Särskili tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

101

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Säiskill tillstånd att lillföra kärnreaktor kärnbränsle, m. m.

102

på denna punkt unik. Det finns gott om exempel på lagar, inle minst bland dem som tillkommit på senare är, som överlämnar ett större eller mindre anlal frågor ål tillämpningen. Villkorslagen är dock granskad av lagrådet, och lagrådels påpekanden har i allt väsentligt beaktats.

Vad har för övrigt socialdemokraterna för allernaliv? Jo, den gamla atomenergilagen som inte ger någon som helst vägledning vare sig beträffande möjligheten att ställa villkor för avfallshanteringen eller när det gäller ersättningar. Villkorslagen ger en hell annan grund alt stå på.

Tesen atl lagen är skadlig därför atl den tvingar kraftförelagen lill förhastade beslut är minst sagt svårförståelig. Lagen kräver säkra lösningar och förslaget har utlöst en febril aktivitet från krafiföretagens sida. På sä sätt har den redan gjort nytta, och den kommer att göra ännu mer nytta. Handlingsfriheten vinns inte genom alt ytterligare reaktorer las i drift utan att avfallsproblemen lösts ulan genom alt kraven ställs nu. Med idrifltagning ökar beroendet av kärnkraften och därmed minskar även handlingsfriheten.

I reservationen ägnas åtskillig uppmärksamhet åt frågan hur och var förvaringen av avfallet skall ske. Utgångspunkten för propositionen har varit alt det är olämpligt atl ange specificerade tekniska lösningar när del gäller hur förvaringen skall ske. I stället har jag angett vilka krav som skall vara uppfyllda för atl förvaringen skall anses hell säker. Den självklara utgångspunkten är att förvaringsplatsen skall kunna användas sä all avfallet isoleras för sä läng tid som behövs för att aktiviteten skall ha minskal till ofariig nivå. Bakgrunden till min ståndpunkt är självklar. I mänga länder och även i Sverige bedrivs nu en intensiv forskning för att lösa kärnkraftens avfallsproblem.

Det vore direkl fel alt nu ange hur förvaringen tekniskt skall vara anordnad. Svaret på frågan hur beror bl. a. på om upparbelning sker eller inte. Om man utgår frän atl förvaringen skall ske i Sverige ligger det närmast lill hands att räkna med deponering i berggrunden. Men det är inte uteslutet atl man kan finna lösningar som gör förvaring ovan jord möjlig. Om förvaring utomlands aktualiseras kan lösningarna variera beorende på om förvaringen sker i nationell eller internationell regi. Jag har med det sagda velat framhålla att det finns mänga varianter atl la hänsyn till när det gäller frågan hur förvaringen skall anordnas. Hur det sker blir lill slor del styrande också för var det sker.

I reservationen ifrågasätts alt ordet "var" haren mera allmän innebörd och åsyftar exempelvis en viss typ av geologisk formation utan hänsyn till belägenheten på viss ort. Angivandet av en viss geologisk formation kan, beroende på hur vanligt förekommande den är, mer eller mindre exakt avgränsa den tänkta förvaringsplatsen men utgör inte elt godtagbart svar på frågan var. Härför krävs att en plats eller fiera tänkbara platser pekas ut även om del inle behöver ske pä metern eller kanske ens kilometern när. Men den huvudsakliga lokaliseringen måsle vara klar.

Jag har velal anföra dessa synpunkter för all komplettera den lidigare

debatten mellan utskottsrepresenlanlerna och kommentera de skäl som utvecklats och det synsätt regeringen anlagt på denna typ av lagstiftning.

Jag vill lill sist avsluta med en förhoppning om all vi också i fortsällningen har en livlig energipolitisk deball. Det krävs för att vi skall få den demokratiska förankring för kommande beslut som är nödvändig. Ingen skall känna sig stå utanför, även om del här ofta gäller en debatt om tekniskt mycket komplicerade ting, som kanske för lekmannen är svårgripbara och svårförståeliga. Det är i varie fall min förhoppning att ingen skall känna sig stå utanför. Alla har ett bidrag all ge.

Jag tror också atl det är viktigt atl vi ser på handlingsfriheten på lång sikt, att vi inte i dag utesluter energisystem och energipolitiska lösningar eller stänger vägen för de enda alternativ vi egenlligen har för framtiden, de s. k. förnyelsebara energikällorna. För alt vi skall lyckas med detta krävs en radikal hushållningspolilik, dvs. att vi häller nere förbrukningen och verkligen begränsar ökningstakten. Del ökar då hela tiden handlingsfriheten för framtiden.

Självklart skall vi satsa pä en trygg energiförsörining. Tyvärr befinner vi oss i det läget att vi till 70 96 är beroende av importerad olja. Vi måsle inom den ramen arbeta för att sprida leveranserna till fler leverantörer och lägga äggen i fler korgar än vi har i dag. Jag utgår ifrån att vi pä den grunden borde kunna vara ense om tagen, t. ex. dä det gäller det nordiska samarbetet om energipolitiken.

Till sist måste vi vara beredda all ta vårt ansvar för ekologin. Det är det bästa sättet för oss att ta ansvar inför kommande generationer.

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Anmälan av interpellation

Pä förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren atl uppskjuta den fortsatta överläggningen om dessa belänkanden till kl. 19.30.

§ 15 Anmäldes och bordlades Motion

1976/77:1559 av hen Lövenborg

med anledning av propositionen 1976/77:125 med förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1976/77

§ 16 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 14 april

1976/77:134 av herr Lövenborg (-) till fru utrikesministern om åtgärder för att sprida kännedom om slutdokumentet från Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa:

103

Nr 107

Torsdagen den 14 april 1977

Anmälan av interpellation

Slutdokumentet frän Helsingforskonferensen för fred och säkerhet i Europa fastställer efierkrigsutvecklingens resultat och visar vägen mot etl fredens och säkerhetens Europa. Konferensens resultat, som sammanfattas i det nämnda dokumentet, var en stor framgång i kampen för fred och avspänning.

I dagens läge intar dokumentet frän Helsingfors en framträdande plats i den politiska debatten, men samtidigt står det klart all den övervägande delen av det svenska folket inte har haft tillfälle att ta del av detsamma. En av överenskommelserna i Helsingfors innebar att de 35 deltagarsia-terna åtog sig att ge en så vid spridning som möjligt åt slutdokumentet i sina resp. länder.

I oktober i fjol redovisade utrikesdepartementet konferensens förlopp och resultat. För drygt ett halvår sedan beslöt UD alt utge ett särtryck av slutdokumentet i svensk översättning. En första upplaga på 15 000 ex. har utkommit och tillställts massmedia, bibliotek, organisationer m.fl.

Denna begränsade spridning kan knappast anses motsvara dokumentets förpliktelse alt "göra dokumentet känt vidast möjligl". Det är en brist som snarast måsle repareras, inte minst mot bakgrund av atl Helsingforsavtalet fiitigt åberopas i press, radio och TV. Avtalet citeras i lösryckta och fragmentariska avsnitt och synnerligen tendentiöst, men ingen av de stora tidningarna i Sverige har publicerat avtalet i dess helhet. Allmänhetens kännedom om hela avtalet är därför bristfällig. I alla de socialistiska länderna har allmänheten pä ett helt annal sätt delgetts dokumentet i dess helhet. Bara i värt grannland DDR har avtalet spritts i över 2 miljoner exemplar. I Sovjetunionen har del spritts i 22 miljoner exemplar.

Också ur svensk synpunkt måste det betraktas som viktigt alt dokumentet sprids i siörre upplaga och blir föremål för en bredare och allsidigare behandling än vad som nu är fallet. Sverige har en förpliktelse att leva upp till när det gäller spridningen, och det som hittills har skett är långt ifrån tillräckligt. En objektiv information till allmänheten är viktig inle minst mol bakgrunden av all resultaten från Helsingfors kommer alt följas upp vid det planerade mötet i Belgrad instundande sommar.

Mot den bakgrunden ber jag att till fru utrikesministern få ställa följande fråga;

Vilka ytteriigare åtgärder ämnar statsrådet vidta för att i enlighel med Sveriges åtagande i Helsingfors göra slutdokumentet känt i största möjliga utsträckning?

104

§ 17 Meddelande om frågor Nr 107

Torsdagen den
Meddelades alt följande frågor framställts 14 anrii 1977

den 14 april Meddelande om

frågor 1976/77:381 av fru Lantz (vpk) lill fru bostadsministern om åtgärder för att motverka en växande bostadsbrist:

Det finns allvarliga tendenser som pekar på all en begynnande ny bostadsbrist är på väg. I t. ex. Stockholm slår 120 000 människor i bostadskö. F. n. kan Stockholms bostadsförmedling bara erbjuda drygt 2 000 lägenheter.

Vilka åtgärder ämnar bostadsministern vidta för all motverka en växande bostadsbrist?

1976/77:382 av herr Sven Andersson i Stockholm (s) till fru utrikesministern om svenska åtgärder mot utländsk intervention i Zaire;

Vilka uppgifier har regeringen kring det utländska direkta engagemanget i Zaire? Vilka åtgärder avser regeringen vidta för all ge till känna vårt avståndstagande från utländsk inblandning?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 18.05.

In fidem

TOM T:.SON THYBLAD

/Solveig Gemert