Riksdagens protokoll 1976/77:106 Onsdagen den 13 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1976/77:106

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1976/77:106

Onsdagen den 13 april

Kl.  19.30

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen.

§ 1 Anslag    inom    socialdepartementets    verksamhetsområde

(forts.)

Fortsattes överläggningen om punkterna 36-51 i socialutskottets belänkande 1976/77:25.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! I socialutskottets betänkande 1976/77:25 behandlas bl. a. nykterhetsvärden och narkomanvärden. Att det finns ett omfattande alkoholmissbruk är väl känt. Orsakerna till detta omfattande missbruk har varit - och är - ell ständigt debattämne. Vad som gör lägel ytterligare allvarligt är att missbruket har trängt allt längre ned i åldrarna.

Situationen kan sägas vara likartad när del gäller narkotikamissbruket. Narkotikavågen började på allvar med cenlralstimulantia. Amfetamin-preludin kom 1966. Sedan kom haschen 1967-1968. Morfinbas kom därefter i marknaden, och 1972 - det som var väntat - de första heroinfallen.

Situationen har under de senaste åren ytteriigare förvärrats. Del tunga missbrukels ökning bör ge oss alla en tankeställare om hur allvariigt lägel är. Heroinet har blivit en allvarlig fråga. Vi vel all åtskilliga människor är beroende av heroin, och antalet ökar. Heroinmissbrukel finns i de stora städerna. Allt mäste göras för atl stoppa missbruket.

Problemet med narkotika är även omfattande på våra kriminalvårdsanstalter. Det svåra är ju där att många interner som aldrig prövat på narkotika blir narkomaner under sin fängelsevistelse.

Orsakerna lill del omfattande missbruket av alkohol och narkotika är all söka i en mängd olika faktorer. Att i dag även ta upp den debatten skulle bli alltför tidskrävande.

Bland de förebyggande åtgärderna är information till alla grupper i vårt samhälle en av de viktigaste. En annan väsentlig uppgift är all komma till rätta med de hänsynslösa narkoiikahajarna som dagligen drar ner barn och ungdom i narkotikaträsket. Dessa hänsynslösa människor sprider död och lidande till de människor som har behov av dessa droger. Polisen, tullen och de socialvårdande myndigheterna har här stora uppgifter i dagsläget. Jag vill gärna ha sagt att det pågår ett intensivt arbete både inom landet och i samarbete med berörda myndigheter i andra länder.

När det gäller värd och behandling av alkohol- och narkotikamiss-

139

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

140

brukare inriktar man sig alltmer pä att söka lösa de bakomliggande sociala problemen. Denna helhetssyn medför behov av ett flexibelt utnyttjande av såväl de sociala institutionernas som den öppna socialvårdens totala resurser.

Under de senaste åren har också eftersträvats en ökad samordning med den övriga socialvården, arbetsvärden och sjukvården. En vidgad verksamhet i syfte att utveckla alternativa behandlingsmodeller och pröva olika former för samverkan, bl. a. mellan sjukvård och socialvård, pågår och planeras på flera häll i landet. Den brett upplagda försöksverksamheten inom socialvården, som nu pågår i Skåne, siktar mot att finna nya lösningar på dessa frågor. I denna försöksverksamhet deltar bl. a. ett par värdanstalter för alkoholmissbrukare. I Landskrona kommun har påböriats en försöksverksamhet med ett samlat program för behandlingen av alkoholskadade. Intensifierade vårdinsatser i anslutning lill psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker m. m. pågår bl. a. vid Ulleråkers sjukhus. Karolinska sjukhusets alkoholklinik och Lillhagens sjukhus. Inom socialstyrelsen arbetar man med en samlad översikt över nykterhetsvården.

I motionen 1976/77:716,framförs frän socialdemokratiskt håll ett anlal förslag till åtgärder pä narkolikaområdet som jag här något vill kommentera. Först vill jag då erinra om alt riksdagen - på hemställan av socialutskottet - under hösten har beslutat att hos regeringen begära en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning. Utskottet har därvid bl. a. uttalat att en sådan kartläggning är angelägen eftersom den bör kunna bli av väsentlig betydelse för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för att bekämpa narkotikamissbruket. Regeringen har den 17 mars beslutat tillsätta den av riksdagen begärda utredningen. Kartläggningsarbetel bör enligt direktiven i första hand syfta till att ge en ingående beskrivning av det lunga missbrukets omfattning i syfte att ge underiag för beslut om bl. a. de olika vård- och behandlingsinsatser som krävs för mer etablerade missbrukare.

Vad avser motionärernas yrkande om att regeringen skall uppta förhandlingar med huvudmännen för att verka för tillkomsten av platser i behandlings- och inackorderingshem för narkotikamissbrukare kan anföras följande. Enligt vad utskottet inhämtat har sädana förhandlingar redan påböriats genom en konferens som hölls i december 1976 mellan företrädare för socialdepartementet. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, vissa större kommuner och landsting samt några frivilliga organisationer. Man avser nu all under våren följa upp denna konferens genom regionala överläggningar. I samband med att socialutredningen lägger fram sitt slutbetänkande och arbetet inom Nykierhetsvårdens Slrukturgrupp (NyS) avslutas kommer även att anordnas informationsmöten med huvudmännen där frågan om behovet av ytteriigare platser i behandlings- och inackorderingshem kommer in som ett naturiigt led i diskussionerna. I detta sammanhang kan nämnas de överläggningar som socialstyrelsen. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbun-

del kontinuerligt har med huvudmännen i dessa och andra frågor. Mot bakgrund av den verksamhet som sålunda pågår och planeras anser utskottet inle att det är erforderiigt med någon åtgärd frän riksdagens sida med anledning av moiionsyrkandel.

Jag vill vidare erinra om vad socialministern sade här i kammaren vid en interpellationsdebatt den 28 mars i år: "Under budgetåren 1973/74 och 1974/75 tillkom enligt socialstyrelsens uppgifter inga nya platser vid

behandlingshem och inackorderingshem.     Detta innebär att vi har

fåll en eftersläpning av vårdresurserna som vi nu måsle bygga ifatt. Skall vi därtill kunna öka pä anlalel sä att alla de som vill ha vård och som nu slår i kö kan få en plats fordras det att vi snabbi sätter i gång och bygger, och jag hoppas alt det också skall gä.

I den nya budgeten har vi också satsat på familjevärden, där vi får en ökning av statsbidraget till kommunerna från 10 till 50 kr. per dag. Jag har därför förhoppningar om atl vi skall kunna fä fram elt större anlal platser även där."

När det gäller anslag lill de frivilliga organisationerna har utskottet vid mänga tillfällen framhållit att frivilliga organisationer utför etl mycket värdefullt arbete när det gäller förebyggande och rehabiliterande insalser för missbrukare av beroendeframkallande medel. Del är därför väsentligt att dessa organisationers verksamhet på olika sätt uppmuntras och stöds. Utskottet är berett att förorda en kraftig ökning av de medel som anvisas under förevarande anslag och som till sin huvuddel fördelas mellan frivilligorganisationerna. Ökningen bör ske med de belopp som föreslås i propositionen eller med sammanlagt 2 350 000 kr. Detta innebär en mer än dubbelt så stor ökning av anslaget som den ökning som skedde förra året. Den dåvarande regeringen hade föreslagit en höjning av anslaget från 4 800 000 kr. till 5 600 000 kr., men pä förslag av utskottet anvisade riksdagen totalt 5 900 000 kr. under anslaget. Uppdelningen av det av utskottet tillstyrkta beloppet på olika delposter bör göras av regeringen med utgångspunkl i vad som anförs i budgetpropositionen och som ovan redovisats. 1 fråga om bidrag till kommuner samt frivilliga organisationer som ägnar sig ät rehabilitering av alkohol- eller narkotikamissbrukare m. fi. har departementschefen, såvitt avser stödets inriktning, särskilt framhållit atl man bör beakta projekt som avser insatser för ungdomar i riskzonen.

I fråga om försöksverksamheten med social jour finns skäl framhålla följande. Försöksverksamheten, som pågåtl sedan hösten 1974, avslutades vid utgången av år 1976. En utvärdering har i börian av innevarande år publicerats i en rapport från socialstyrelsen "Social jour. Rapport frän en försöksverksamhet". Au staten ger bidrag till en viss typ av social verksamhet som exempelvis social jour stämmer inte överens med den i socialutredningens principbetänkande angivna målsättningen att statsbidrag till socialvård bör utgå i form av allmänt driftbidrag för att man inle skall styra kommunernas verksamhet utan ge dessa möjlighet att tillämpa helhetssynen inom socialvården. Den angivna målsättningen

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

hindrar dock inte enligl utredningen atl det i vissa sammanhang kan vara motiverat med riktade bidrag för alt stimulera viss verksamhet. Utskottet utgår från atl regeringen vid den fortsatta beredningen av frågan om åtgärder mot narkotikamissbruket överväger frågan om ytterligare temporära bidrag till den här verksamheten.

När det gäller alkoholpolitiken får vi tillfälle att i samband med behandlingen av propositionen 1976/77:108 ytterligare diskulera dessa frågor.

Herr talman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan i berörda delar.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bengtsson i Göteborg har många gånger stått i talarstolen här och talat i denna fråga, och det har skett med ett visst engagemang. Sä var det även nu, men i dag hade han fått med utskottsmajoritetens skrivning, och därför var hans tal litet mera dämpat. Del borde ju, med del stora engagemang som ändå finns där, ha slutat med etl yrkande om bifall till reservationerna.

Jag vill alltså bara konstatera atl talet inte har gett ett enda öre i förbättringar.

142

Herr BENGTSSON i Göteborg (c) kort genmäle:

Herr talman! I inledningen till sitt anförande tog herr Svensson i Kungälv upp den diskussion som förts omkring alkohol- och narkolikapoliiiken och tyckte ungefär som sä, att nu skall vi ha ett samlat alkohol- och narkotikaprogram, som socialdemokratin kommer att arbeta vidare pä inför framtiden.

Detta är ju bra; jag tycker alt det är helt i sin ordning om detla blir verklighet. Men ni har ju haft regeringsmakten i 44 är, herr Svensson, och under senare år har ni varit väl medvetna om situationens allvar på alkohol- och narkotikasidan. Jag vill påstå att det inte blev någonting av de åtgärder som vi har bett om frän den här talarstolen vid åtskilliga lillfällen under 1970-talets början, sedan vi blivit medvetna om atl heroinet var på väg in i landet - vi inle bara anade, utan vi visste att det skulle komma. Den dåvarande socialministern sade visserligen att det krävdes kraftfulla åtgärder för att vi skulle kunna klara av problemet men alt vi ändå borde vänla och se. Ja, vi har väntat och vi har sett, och vi har också fått se konsekvenserna av narkotikaproblematikens utveckling, som i dag är ytterst allvariiga! Det är vi hell överens om.

Jag beklagar bara atl det skulle behöva dröja tills del kom en ny och kraftfull regering för den sakens skull. Den regeringen tillträdde sill ämbete i höstas, men den har redan nu vidtagit konkreta ålgärder för alt sä långt som det är möjligt komma till rätta med narkotikaproblemen, inte minst den hemska heroinsilualionen. Jag tycker det är beklagligt att man på den socialdemokratiska sidan inte förrän efter regeringsskiftet har vaknat upp och fält klart för sig situationens allvar i samhället. Först

då har man böriat göra det som herr Svensson nu lalar om, nämligen utarbetat ell politiskt program i alkohol- och narkotikafrågor. Delta borde ha kunnat göras tidigare - då hade vi kanske sluppit de svåra problemen i dag. Vi har gång på gång öch är efter år efteriysl sådana åtgärder, men det kom ingenting. Det finns därför anledning att böria undersöka den här saken nu - och nu har regeringen gjort det.

Om arbetslösheten vill jag säga atl vi naturligtvis är överens om att ungdomsarbetslösheten är ell stort problem och att den är en följd av en mängd olika faktorer som jag nämnde i mitt första anförande. Men skall vi ta upp den diskussionen nu blir den myckel långvarig. Jag är dock medveten om all vi måste försöka rädda ungdomen från arbetslösheten, som skapar ytteriigare problem.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. rn.

Hen SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller alkoholfrågan har vi väntat på att APU skulle bli klar och alt det skulle komma ett regeringsförslag. Det har vi alltså fått nu, och det får vi återkomma till, som herr Bengtsson i Göteborg sä riktigt erinrade om.

Läget är alltså ytterst allvarligt. Herr Bengtsson säger att ni har bett om alt vi skulle komma med ett bällre förslag. Det har vi gjort nu. Vi har elt förslag som vida överträffar del som den nuvarande regeringen har lagt fram bäde när det gäller alkoholfrågan och när det gäller narkotika. Jag tycker att herr Bengtsson i Göteborg skulle vara myckel glad över del; han borde egenlligen ha hoppat pä den här vagnen, sä hade vi fåll snabba åtgärder i större utsträckning än vi nu fär.

Jag beklagar att det inte har gäll alt komma överens på den här punkten, för läget är verkligen, som herr Bengtsson säger, ytterst allvarligt.

Herr BENGTSSON i Göteborg (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag skulle ha hoppat på vagnen, menar herr Svensson i Kungälv. Den vagnen borde ni ha haft klar för många år sedan, men den har tydligen inle blivit färdig förrän nu i eftermiddag, när herr Svensson tog lill orda frän den här talarstolen. Nog sagt om det.

Jag vill än en gäng betona det bekymmersamma lägel på kriminalvärdsanstalterna med narkotika bland de intagna. Den frågan mäste lösas, som vi lidigare har sagl. Vidare måsle alla tänkbara åtgärder sältas in för atl förhindra narkotikamissbruk under graviditet. Pä den punkten vill jag citera vad vi sade i debatten måndagen den 28 mars i är:

"De medicinska följderna av amfetaminmissbruk under graviditet är ännu inte klarlagda. Atl de sociala konsekvenserna av missbruk hos den ena eller båda föräldrarna är myckel allvarliga för barnen är dock påtagligt. Ett intimt samarbete mellan socialvård samt hälso- och sjukvård är nödvändigl om narkotikaberoende gravida kvinnor skall kunna fä den mödravård de behöver. Ett sådani samarbete är också en förutsättning för all de barn som föds skall erhålla nödvändigt stöd och skydd.

Möjligheterna atl upptäcka missbruk är f n. förhållandevis begränsade

143

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

vid mödravårdscentralerna. Del bör dock finnas möjligheter att förbättra diagnostiken. Det kan därför övervägas om det inte i instruktionen till den förebyggande mödravården bör lämnas synpunkter pä hur missbruk kan upptäckas och om man inle vid misstanke om sådant missbruk skall ta kontakt med såväl mentalsjukvård som med socialvård.

Det synes också angeläget atl tillsynsmyndigheten anger riktlinjer för samarbetet mellan socialvården å ena sidan samt mödra-, förlossnings-och förebyggande barnavård å andra sidan i fall av missbruk hos en gravid kvinna."

Jag vill gärna ha sagt delta, efiersom jag tror all del är utomordentligt betydelsefullt atl del kommer ut lill berörda myndigheter, så atl de verkligen har situationen under uppsikt och hjälper de människor för vilka hjälp är alldeles nödvändig om de skall klara sig för framtiden.

Herr förste vice talmannen anmälde all herr Svensson i Kungälv anhållit att lill protokollet få antecknat att han inte ägde rält lill ytterligare replik.

144

Herr socialministern GUSTAVSSON:

Herr talman! Det tycks numera råda enighet om atl vi i dag har etl myckel allvarligt problem just när det gäller narkotika. Att vi har problemet som sådant i den omfattning del nu har beror väl i någon män på den passivitet som har förekommit. Det har redan åberopats atl under åren 1973/74 och 1974/75 tillkom inte en enda plats pä behandlingshem osv. Detta är en oerhört stor försummelse.

Jag har tidigare sagt i en interpellationsdebatt att del inle finns utrymme för passivitet pä någon nivå, om vi skall komma till rätta med de här problemen. Därför är det naturligtvis att beklaga atl det är först efter slora rubriker i tidningar och övriga massmedia, som talar om att nu har den och den unga människan dött pä grund av heroinmissbruk, som många vaknar upp och kommer till insikt om alt nu måste någonting göras. 1 dag tror jag atl vi alla är överens om detla.

Jag vill med några ord kommentera del som herr Svensson i Kungälv sade. Han angriper oss för alt vi inle har satsat tillräckligt. Det finns säkert utrymme för alt satsa väsentligt mer än vad herr Svensson vill föreslå och vad vi har föreslagit i budgeten, för problemet är så oerhört Slorl.

Men när herr Svensson frågar mig om jag är beredd att ge socialstyrelsen signal om att omedelbart planera för nya platser, mäste jag säga alt jag inte förstår herr Svensson. Del är ingenting som har hindrat socialstyrelsen från atl planera för nya platser. Det finns reservation på 2,6 milj. kr. som inte är använda, och jag skulle tro alt del hade funnits möjlighet atl planera för nya platser under åren 1973/74 och 1974/75. Om herr Svensson vill företräda någon myndighet här, sä gär det bra att ta med beskedel alt del finns inget hinder för planering; det är bara att sälla i gäng. Men man måsle tala om för kommuner och landsting.

alltså för huvudmännen, hur situationen är. Del är detta man icke har gjort. Vi har hört i denna kammare år efter år atl man har lägel under kontroll, all man följer det med uppmärksamhet. Del räcker inle. Vi mäste tala om hur situationen är.

Det var delta som gjorde alt vi frän departementets sida före jul samlade representanter från Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Slockholm med kranskommuner, Göteborg, Malmö och några kommuner till för atl diskutera läget. Detta följs nu upp för atl man verkligen skall göra klarl för politikerna atl vi måsle jobba.

Sedan finns det ytterligare möjligheter för socialstyrelsen alt planera. Vi har i propositionen föreslagit - och vi tar det beslutet här - alt man skall höja statsbidraget till kommunerna från 10 till 50 kr. per dag för familjevården, som jag tror är ell väldigt bra komplement för många. Del gäller atl sätta i gång sä alt vi fär fram sådana platser. Här finns utrymme för hur mycket av aktivitet som helst. Vi måsle angripa problemen på bred front, som herr Svensson sade. Jag instämmer helt i detta, och jag tror inte del är så mycket som skiljer oss i det här fallet.

Det är därför som vi har lagil initiativet till den ledningsgrupp som skall samordna insatserna. Någon har angripit ledningsgruppens sammansättning. Där ingår representanter för socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen. Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Varför har vi tagil denna bredd? När del gäller vårdfrågorna är ju bland del allra viktigaste i dag att vi kan öka antalet platser så alt alla de som slår i kö och vill ha vård kan ges denna värd.

Vi måsle gä vidare i rehabilileringskedjan. Därvid kommer vi in på sysselsättningsfrågan - möjligheter atl få utbildning eller komma ul i arbetslivet direkl. Därför har vi ansett det angeläget alt koppla in arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsvärden. Jag har vid något tidigare tillfälle sagt alt behandlingshemmen inte får vara något av isolerade öar. Skall vi lyckas, så måste del vara ständig kontakt med de sociala myndigheterna, kontakt med arbetsvärden, sä atl de som skall rehabiliteras kan la steget ul i arbetslivet. Sedan mäste del vara kontakt med och stöd från arbetskamraterna på arbetsplatsen - det är också oerhört vikligl.

Vi har kopplat in skolöverstyrelsen därför atl jag har den bestämda uppfattningen atl skolan här har en oerhört stor uppgift. Jag har vid olika lillfällen sagt alt skolan mäste vara mer alert i den här frågan. Föreningen Hem och skola har en mycket stor uppgifi i detta sammanhang.

Kriminalvårdsstyrelsen är inkopplad därför alt vi inle kan acceptera knark i den omfattning som nu förekommer - eller över huvud taget något knark - inom fängelsers och anstalters väggar.

På del här sättet kan vi la ett samlat grepp. Ledningsgruppen skall alltså arbeta under kort lid. Vi räknar med elt halvt år eller tvä tredjedels år för atl verkligen komma till rätla med problemen.

Det var ganska intressant alt efter den diskussion som har varil lyssna

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

145

10 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

till herr Svensson i Kungälv när han log upp frågan om frihet och tvång. Jag skall inte la upp den frågan här eftersom vi kommer att diskutera den så småningom när vi fär socialutredningen, men jag noterade alt herr Svensson sade alt tvång kan behövas och att vi då skall tillgripa del, men att vi så långt det är möjligt skall pröva frivilligheten. Det är precis vad jag har sagl under de diskussioner vi har haft under vintern, men då har diskussionen vänt pä ell hell annat sätt.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag lycker alt det är bra att socialministern här frän talarstolen klart konstaterar atl hans borgerliga partikamrater i landstinget i Slockholm har misskött sina mandat genom den passivitet de har visat under de gångna åren.

Socialministern säger vidare att pengar finns och alt utrymme finns, och del är också bra. Men ställ då dessa resurser lill landstingens och kommunernas förfogande! Och gör då inle det genom atl på del sedvanliga planlösa sättet pylsa ut en skärv här och en där - en skärv till de förebyggande insatserna, en skärv till vården och massor till de repressiva organen - så att kommuner och landsting inte vel vad de har all utgå ifrån under en längre följd av är! Akutplalser och behandlingshem är ju ingenting som man bygger upp på några månader. Däremot är det tyvärr mycket lätt att skära ner pä befintliga platser, vilket vi nogsamt fåll erfara i jusl Stockholmsområdet.

Herr Gustavsson konstaterar all man informerar och diskuterar. Men av informationer och diskussioner blir tyvärr ingen fet, och några nya platser är heller inle alt vänla av informationer eller diskussioner. För della krävs också pengar.

146

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall inhösta det som socialministern senast sade i sitt anförande, nämligen att socialstyrelsen bara har atl sälla i gång och planera för nya platser och la de kontakter med kommunerna som behövs för det som vi här lalar om. Socialministern säger också atl sädana överläggningar redan pågår, och det vet vi genom propositionen och utskotlsbetänkandet.

Detta betyder alltså all vi indirekt har fått bifall till den del av våra yrkanden som gäller de 100 nya platserna. Om del nu inte blir exakt 100 platser - i del här sammanhanget talar jag inle för någon myndighet, utan jag talar för dem som nu behöver hjälp - så betyder del i varie fall alt socialstyrelsen nu kan gå ut och planera, och man kan göra det med socialministerns ord i ryggen.

Socialministern säger att det finns ett reservationsanslag, och del är ju alldeles utmärkt. Men då förstår jag inte varför man behövde anslå 900 000 kr. för att med oförändrade bidragsregler anordna ytterligare 40 platser vid inackorderingshem och behandlingshem - del borde ju då ha funnits pengar till dessa nya platser i reservationsanslaget. Om vi

dessutom under budgetåret skulle fä en ökning av framför allt drifts-bidraget, som jag tror är det väsentliga, som etl incitament för huvudmännen all anordna de här platserna, dä tror jag all vi har nått en bra bit på vägen. Vad som sedan fattas är naturligtvis satsningen på frivilliga organisationer, där vi föreslär elt betydligt siörre anslag än socialministern gör. Vi får alltså vänta och se, men jag lar fasta på del som socialministern har sagl på den här punkten i sitt anförande.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m):

Herr lalman! I en interpellationsdebatt här i kammaren den 28 mars redogjorde socialministern för sin syn på dagens narkotikasiluation. Mol socialministerns allvariiga och berättigade oro för utvecklingen kontrasterade - del ansåg han själv, interpellanterna och övriga deltagare i deballen precis som nu - den passivitet och valhänthel som hittills kännetecknat samhällets försvar mol delta onda.

Vid det tillfället redovisade jag färska uppgifier om missbruk och missbrukare från Serafimeriasarettets akutmottagning. Under 1976 log vi pä akutmottagningen emot III narkomaner, av vilka 10 var döda vid ankomsten och I sedermera avled pä intensivvårdsavdelningen. I år har vi haft II fall i januari, 20 i februari och slutsiffran för mars har blivit 35. Av dessa 66 narkomaner var alla utom 4 heroinmissbrukare. 3 har trots behandlingsförsök avlidit. Så gott som alla är unga människor i tjugoårsäldern.

Herr Svensson i Kungälv ansåg att mina fallbeskrivningar vid diskussionen den 28 mars var "etl angrepp". Jag har försökt fråga mig: Etl angrepp på vad? Möjligen på myndigheter av skilda slag, som låtit utvecklingen gä därhän. Jag har noga läst igenom protokollet igen och jag betraktar fortfarande det jag anförde som en alldeles objektiv faktainformation.

Vad socialutskottet i sitt belänkande nr 25 behandlar under rubriken Nykterhetsvärd m. m. är bl. a. värden av narkotikamissbrukare. Jag har ingen egen erfarenhet på detla område, men jag inser att del är komplicerat och problematiskt. Den värd mina medarbetare på akutmottagningen ger heroinmissbrukarna är mestadels livsräddande, men den brukar inle lönas med tacksamhet. Tvärtom - man har ju berövat patienten en njutning som han eller hon betalat dyra - men sällan hederligt förvärvade - pengar för.

Herr Svensson ansåg atl våra patienter skulle kunna tas om hand med hjälp av nuvarande lagstiftning. Vi har naturligtvis själva ställt oss frågan vad som är möjligt, och vi har fåll olika svar från olika experter. Men framför allt är det så att de till livet räddade vaknar upp och "sticker". Det är inte brislen på lagar utan brislen på fysiska tvångsmedel mot dessa många gånger desperata personer som gör att de försvinner ur vår åsyn.

Tillsamman med åtskilliga av kammarens ledamöter bevistade jag för två veckor sedan elt RIFO-möle om narkotika. Det mest intressanta

147

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

148

där kdm allra sist. Chefen för narkoiikakliniken vid Ulleråkers sjukhus, professor Gunne, visade en bild som åskådliggjorde den våldsamma ökningen av heroinmissbruket under den allra senaste tiden i förhållande lill del stationära eller avtagande bruket av cenlralstimulantia. De tre eller fyra etapper i narkotikabruket som kan rubriceras med orden hasch, cenlralstimulantia, morfin-heroin och eventuellt kokain har drabbat oss så som sakkunskapen redan från börian upplyste oss om att de skulle göra - fast knarkliberalerna i del längsta bagatelliserade farorna. Och det är naturligtvis precis vad de internationella narkotikasyndikaien systematiskt har eftersträvat. Men i dag tycks nyrekryteringen ofta gä direkl till heroinet.

När man nu frän socialslyrelsehåll - som man bl. a. gjorde vid det nämnda RIFO-mölel - klamrar sig fast vid sina hittillsvarande behand-lingserfarenheier, som såvitt jag förstår huvudsakligen gäller amfetaminmissbrukare, och fortsätter all tala om en behandling utan tvångsmedel, lever man i en redan passerad, jämförelsevis idyllisk situation;/);/däremol gäller del livet.

I socialutskottets betänkande läser man all "alkoholmissbruket är elt kvantitativt vida siörre problem än narkotikamissbruket". Vi har här i landet fem missbruk i den meningen alt missbrukaren, om han har tillgång till del eftertraktade ämnet, inte utan ansträngning kan avhålla sig från att tillfredsställa sitt begär. Jag tänker då pä alkohol, tobak, kaffe och sötsaker samt narkotika. Alkohol och narkotika kan i grunden fördärva personligheten och skapa sociala tragedier. Alla dessa medel används för atl tillfälligt göra tillvaron mera uthärdlig, det som amerikanska psykologer kallar "coping". Alla sammanhänger de med neurofysiolo-giska mekanismer. Mycket - inte minst svenska undersökningar av professorn i barnpsykiatri i Umeå, Michael Bohman - lalar för alt ärftliga anlag spelar en viktig roll, särskilt när del gäller alkoholen. Jag tror inle man skall nedvärdera den medicinska forskningen i jämförelse med den beteendevetenskapliga, som nu tycks vara pä model. Härda fakta är mera hållbara än subjektiva tolkningar.

Del har sagts - och det sades senast i ett i och för sig sympatiskt inlägg pä RIFO-mölel - att narkotikamissbrukarna är osäkra och osjälvständiga människor. Del må vara sant. Men osäkra och osjälvständiga människor har alltid funnits. Narkomaner blir de inte om det inte finns narkotika tillgängligt -ja, jag skulle vilja säga: lättillgängligt - och knappast heller om det inte i omgivningen finns en välvillig tolerans mot narkotikaberoende. Del är denna tolerans som odlas i popvärlden, i vissa massmedier och som kanske inte varit främmande för socialstyrelsen, för att ta tre exempel. - Jag noterade socialministerns avslöjande om socialstyrelsens passivitet. Del var myckel tankeväckande.

Jag tror inle all vi kan skapa elt puritanskt samhälle där alla njutningsmedel är förbjtidna. Vi kan och bör inle förbjuda sötsaker, även om de skadar tänderna. Vi kan och bör inle förbjuda kaffe, som är elt ganska oskyldigt, om än vanebildande, cenlralstimulerande ämne. Vi

kan avråda från cigarettrökning och upplysa om riskerna, men det är inte en fråga för ordningsmakten. Med alkoholen nalkas vi del område där beroendet fär konsekvenser också för andra människor, och med narkotikan är vi inne i en värld av skoningslös förstörelse, av den egna personligheten, av andra människor och av själva samhället. Här kan det inte fä finnas någon tvekan om samhällets rätt alt försvara sig -sig och dem del är till för.

Rikspolisstyrelsen säger resignerat all om bara vården vore bättre skulle efterfrågan pä knark minska och mindre knark komma ul i marknaden. Den bedömningen är begriplig från etl samhällsorgan som alltför länge tvungits inta en defensiv attityd i försvaret av livsviktiga samhällsuppgifter. Men del är ju ändå narkotikan, giftet, inte narkomanerna, de förgiftade, som är det primära. Del är narkotikan som försl och främst mäste bekämpas.

Vi har vid det här laget kommil så långt i undfallenhet och ansvarsrädsla här i landei att det nu är den yttersta vänstern, Jan Myrdal, som i FiB-Kuliurfront hävdar "lag och ordning" pä del här området, och författare med "mångåriga erfarenheter av knarkmissbruk och fängelser" som i DN tar lill orda för en vård med krav och tvång.

Del är jusl delta, dvs. krav med tvång i bakfickan om inte kraven uppfylls, som en erfaren läkare i åratal talat för- inför döva öron: docent Nils Bejerot, också han radikal, men inle kommunist som jag råkade säga i den förra deballen. Fru Krisiensson fär lill sist upprättelse från elt håll som hon inle hade väntat sig, och även socialministern bör hädanefter kunna la kritiken mol tilläggsdirektiven lill socialulredningen med jämnmod. Men det är inte sjukvärden som skall bära ansvaret för tvånget. Della ansvar måste bäras av samhällels myndigheter.

Herr lalman! Jag är ingen vän av upprepningar, men de har ibland en pedagogisk betydelse. Jag är dess bättre inle generaldirektör och sitter följaktligen inte i någon ledningsgrupp. Jag har inga hemliga kunskaper i denna fråga, men jag har elt uppdrag frän sjukhusels värld - och från många människor som skrivit lill mig - alt säga; Nu får det vara nog! Unga människor dör. Unga människor dras in i brottslighet och förnedring. Nästa generation kan förvärva begäret redan i moderlivet. Gör något, nu, innan det blir försent, ni som har informationen, resurserna - och ansvaret! Möt narkotikan innan den har nått sitt offer. Del var della, herr Svensson och fröken Hjelmström, som jag avsåg när jag i den lidigare deballen ville bevara Sverige renl.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Herr talman! De enskilda människoöden som herr Biörck i Värmdö drog fram i debatten den 28 mars skakade naturligtvis oss alla, även om vi redan lidigare visste atl del förhåller sig så här. Vad jag reagerar mol är alt det här radades upp fall som det inle finns någon möjlighet all bedöma - pä grund av sekretessbestämmelserna kan man inte vädra enskilda människoöden med namn och födelsenummer, och vi kan därför

149

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

inte fä reda pä hur det låg till i dessa fall. Men jag tycker att detta är så allvarligt att inspektionsmyndigheten - i della fall socialstyrelsen - borde undersöka vart och ett av dessa fall och pröva om inte de verktyg som samhället redan har hade varit användbara.

Herr Biörck säger atl man inte kunde hålla dem kvar. Men om de var omhändertagna - och det borde de ha kunnat vara, efter vad jag som lekman kan förstå, enligl lagen om sluten psykiatrisk värd i vissa fall - hade samhället också tvängsmöjligheter alt hålla dem kvar. Innan man, såsom socialministern och herr Biörck i Värmdö gör, ropar pä nya tvångsåtgärder inom socialvårdens ram, borde man därför undersöka hur man kan utnyttja de lagar som redan finns - del finns fler lagar än den jag nämnt, barnavärdslagen är ofta tillämplig efiersom det gäller unga människor.

Det är alltså här fråga om huruvida tvånget skall regleras inom sociallagstiftningen eller inle. Vi är eniga om att tvång måste tillgripas i vissa fall. Ingen i ansvarig ställning har, såvitt jag vet, frän denna talarstol pästått någonting annat. Men tvånget skall givetvis användas med försiktighet.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! När herr Biörck i Värmdö diskuterar narkotikamissbruket gör han det i termer som om det gällde något slags krigföring. En krigföring kan jag gärna ställa upp på, men då skall det gälla den organiserade narkolikabrotlslighelen och inte en hetsjakt med tvångsåtgärder på missbrukarna.

Till den här tvångsdebalten lär vi få återkomma senare i dag, men jag vill redan nu säga atl jag inte är överens med herr Svensson i Kungälv om att lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall är något idealiskt tvångsinstrument. Det är en lagstiftning som verkligen är godtycklig och som faktiskt har mindre stränga kriterier för tvångsomhändertagande än sociallagstiftningen. Därmed inte sagt alt inte tvångsomhänderlagande enligl sociallagstiftningen skall avskaffas.

Sedan vill jag bara säga till herr Biörck i Värmdö alt Jan Myrdal numera inte räknas till den yttersta vänstern utan snarare torde höra hemma på herr Biörcks kant.

150

Herr BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad beträffar det som fröken Hjelmström sade om krigföring så har hon och jag alldeles exakt samma uppfattning. Jag har svårt alt förslå hur någon kan tro alt jag avser någonting annat än jusl narkotikabrottsligheten. Jag sade i mitt anförande att del är giftet, inte de förgiftade, som man måste komma åt.

Sedan vill jag bara säga lill Evert Svensson att samtliga de fall jag redogjorde för gällde personer som hade avlidit. De har inte löpt sin väg, utan del är de andra som har gjort det. Del är klarl alt det finns sekretessbelagda handlingar, och självfallet har socialstyrelsen, om den

är intresserad, rätt att fä se de journalanteckningar som finns om dessa patienter. Del skulle kanske rent av vara lärorikt atl göra del.

Som jag sade i milt lidigare anförande har inte akutmottagningarna de fysiska tvångsmedlen att behälla personer där. Vi har givetvis övervägt att larma polis i varje särskilt fall. Jag kan inte begära att läkare och sköterskor skall ställa upp i broltningsmatcher. Det är ju det det gäller när dessa narkomaner vaknar upp. De slår sig så att säga fria.

Vi har konsulterat framstående psykiatrisk expertis, men inom denna har meningarna varit delade om hur man skall göra. Skulle vi från ännu mer kvalificerat häll få beskedet att vi i sädana här fall skall larma polisen och be den att med stöd av barnavärdslagen eller lagen om sluten psykiatrisk vård omhänderta dessa personer, skall vi naturligtvis överväga det. Men hittills har inte de råd vi fåll gått i den riktningen.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Det är inte sä svårt atl missförslå herr Biörck i Värmdö, när han samtidigt som han utropar "Håll Sverige Renl" också ropar på tvångsåtgärder riktade mol den enskilde individen.

Herr Biörck vill ringa efter polisen. Jag tycker del vore bättre om han försökte påverka kollegerna i Stockholms läns landsting all se lill att man får adekvata värdresurser jusl för akutvård av missbrukare. Det är något som saknas i dag.

Hen SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Herr talman! En ny lagstiftning inom socialvårdens ram hjälper inte såvitt jag förstår i de fall som herr Biörck drar upp här. Situationen kommer väl i slorl sett att bli densamma.

Lät oss inte glömma alt det är värdresurser och socialvårdare som saknas. Vi har under de gångna åren fått fler och fler poliser, och dessa har kanske behövts. Men det är inte övervakare eller vaktbolag som behövs här, utan det är människor som är beredda alt satsa och hjälpa dessa djupt olyckliga narkomaner lill rätla. Behandlingstvånget får ofta motsatt verkan. Även om det är svårt har man trots allt största chansen att lyckas om man kan fä den enskilde individen att frivilligt gä med på behandlingen. Det visar det som försiggår i Hassela och på andra ställen inom vår vårdkedja.

Herr BIÖRCK i Värmdö (m) kort genmäle:

Herr talman! För all undanröja alla missförstånd vill jag säga alt jag icke har yrkat på någon ny lagstiftning.

Vad gäller den långsiktiga vården av dessa personer harjag i ett lidigare anförande sagl att jag inte har någon speciell erfarenhet därav. Därför har jag inte heller velal gå närmare in på den.

Hen socialministern GUSTAVSSON;

Herr talman! Jag har, herr Svensson i Kungälv, icke ropat efter några

151

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

tvångsåtgärder. Men under den gångna vintern har jag ställt frågan, om samhället kan se människor gå under på grund av narkotikamissbruk. Då har man diskuterat tvång eller icke tvång. I den här debatten är man mer nyanserad. I verkligheten gäller diskussionen vem som skall administrera tvånget. Jag har med intresse lyssnat pä vad herr Svensson i Kungälv har haft att säga här.

En sak som jag tycker del finns anledning alt mer uppmärksamma när det gäller heroinmissbruket är den brottslighet som följer därav. Det gäller dels den brottslighet som de stora narkotikasyndikaien utövar och de svarta pengar som kommer in den vägen, dels den brottslighet som har sin grund i missbruket. Enligl de uppgifter som vi ständigt får del av behöver en person som använder heroin köpa heroin för 1 000-1 200 kronor per dygn. För atl få in de pengarna måste många missbrukare använda metoder som leder till brottslighet. Jag hävdar au vi inle kan ge dispens för brottslighet av detta slag.

152

Fru ANDRÉN (fp):

Herr lalman! Även om del fortfarande finns en hel del atl säga i stort om både nykterhets- och narkolikafrågan, vill jag nu helt kort kommentera endast en av alla de motioner söm behandlas i det här betänkandet, nämligen motionen 1976/77:186 om försöksverksamhet med omhändertagande av berusade personer, då främst gällande ett samarbete med Stockholms kommun och Stockholms läns landsting.

Del finns knappast skäl all här i detalj redogöra för de problem som lagen om omhändertagande av berusade medfört. Även om vi alla är överens om att lagen i och för sig är en bra lag, är vi nog medvetna om att den f n. mest är en pappersreform. Av alla de berusade som omhändertas av polisen hamnar fortfarande de flesta i finkan, efiersom några vårdorganisatoriska förändringar knappast kunnat göras trots att sädana är nödvändiga för atl svara mol den nya lagens krav. Orsaken härtill är inle slapphet frän kommuner och landsting ulan det faktum att några ökade resurser inte ställts till deras förfogande.

Tyvärr har inle den försöksverksamhet som dåvarande chefen för justitiedepartementet föreslog i propositionen om fylleristraffets avskaffande kommit i gäng i nämnvärd omfattning, ulan både polis- och sjukvärds-personal har ställts i myckel svåra situationer. Del handlar ofta om besvärliga gränsfall, inte bara för sjukvårdspersonalen utan även för polisen, vars ansvar för berusade i och med lagen renodlats till vårdaspekien. Det är förståeligt all man på polishåll inte är nöjd med det vårdansvar som man fått i och med den nya lagen. Detta förhällande har påtalats vid många tillfällen sedan lagen böriade tillämpas vid årsskiftet. Det har också diskuterats och kritiserats i massmedia.

Slockholmsförhållandena, som jag särskilt påtalat i min motion, aktualiserades pä nytt i förrgår kväll i TV-akluellt, och därför vill jag inte låta min motion passera ulan atl påminna om de problem som jag berört i motionen. Jag vill ge bara etl par exempel som något belyser dagens situation.

Av de 1 375 berusade personer som polisen tog hand om i Slockholm under tiden januari-mars i år fick endast 400 plats på sjukhus. Resten hamnade i cellen. Till Mariapolikliniken t. ex. körde polisen 387 personer under januari månad. På elt enda dygn besöktes kliniken av 28 polisbilar.

Det var alltså klokt och förutseende av justitieutskottet att i sitt belänkande 1975/76:37 påtala all en försöksverksamhet inte skulle begränsas enbart till Landskrona utan borde omfatta också andra områden i landet. Utskottet ansåg också att det var en förutsättning att en samverkan skedde med sjukvårdshuvudmännen och den kommunala socialvården.

En sådan försöksverksamhet förbereds tydligen nu, och en plan för försöksverksamhet ullovas komma under våren eller försommaren med inriktning pä alt verksamheten skall kunna påbörjas den 1 januari 1978. Men del är tyvärr ett hell år för sent.

Det är dock med tillfredsställelse jag kan läsa i betänkandet att den arbetsgrupp som bildats för delta ändamål tänker intressera kommuner och landsting för en sådan här försöksverksamhet även i något storstadsområde. Om del skall gälla Slockholrnsområdet är tydligen oklart, men efiersom en redovisning av uppläggningen kommer all ske här i riksdagen inom en nära framlid, nöjer jag mig för dagen med all endast understryka angelägenheten av alt Stockholms speciella problem beaktas i det här sammanhanget.

Stockholms kommun och Stockholms läns landsting diskuterar också f n. möjligheterna av all starta någon form av sociall-medicinskt omhändertagande av berusade personer och är därför säkeriigen intresserade av förhandlingar med socialdepartementet. Jag delar uppfattningen som framförs i betänkandet alt man i en försöksverksamhet kanske inte skall ha ambitionen att täcka en hel storstad utan att man kan begränsa sig lill t. ex. etl av polisens vaktdistrikt och elt till detta lämpligt beläget sjukhus.

Herr talman! Jag är säker på alt alla som är berörda av den här nya lagen och dess effekter med intresse avvaktar den redovisning som skall ske inför riksdagen, och jag själv är också beredd atl vänla på den redovisningen, efiersom den bör komma ganska snart.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Narkotika, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 36 och 37

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 38

Mom.    1,   3,   4   och   5

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Karlsson i Huskvarna m. fi., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Kungälv begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

153

Nr 106

Onsdagen den 13apriil977

Narkotika, m.,m.

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 38 mom. 1, 3, 4 och 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 7 av herr Karisson i

Huskvarna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Svensson i Kungälv begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 140

Avstår -     1

Mom .   2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom.   6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 958 av herr Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmslröm begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i belänkandet

nr 25 punkten 38 mom. 6 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 958 i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Hjelmström begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280

Nej -   13

Avslår -     2

Punkterna 39-40

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

154

Punkten 41

M o m . 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Kungälv begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 25 punkten 41 mom. 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av hen Karisson i

Huskvarna m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Då herr Svensson i Kungälv begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 153

Nej - 142

Avstår -     I

Nr 106

Onsdagen den 13aprill977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Mom.   2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkterna 42-51

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 2 Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande 1976/77:23 med anledning av motioner om vissa socialvårdsfrågor m. m.

I detta betänkande behandlades motionerna 1976/77:272 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade sig för en ny inriktning av socialpolitiken i de
arbetandes intresse innebärande bl. a.

a)   åtgärder för att trygga allas rätt lill elt meningsfullt arbeie,

b)  införande av allmän social försäkring, som skulle garantera ekonomisk trygghet vid alla former av inkomstbortfall, finansierad genom beskattning av kapitalet,

c)   en brett upplagd undersökning av hittills genomförda socialpolitiska reformers effekter,

d) fortlöpande kontroll av att beslutade sociala reformer fick åsyftat re
sultat,

2. att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om tilläggsdirektiv till so
cialulredningen i enlighel med punkt 1 a-d,

1976/77:718 av hen Köriof m. fl. (m),

1976/77:953 av fru Backberger m. fl. (vpk),

1976/77:1097 av herr Aspling m. fl. (s), vari hemställts aU riksdagen som sin mening gav regeringen till känna vad som i molionen anförts om mål och riktlinjer för socialvärdens reformering.

155

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårds-frågor m. m.

1976/77:1103 av fru Jonäng (c),

1976/77:1120 av herr Åkeriind (m) och fru Hedvall (m) samt 1976/77:1305 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen skulle anhålla om att en pariamentarisk arbetsgrupp tillsaltes som pä grundval av pensionärsundersökningens betänkande, vilket väntades under våren 1977, utarbetade riktlinjer för en politik, syftande lill alt ge pensionärerna möjlighet alt leva ett aktivt och meningsfyllt liv i gemenskap med andra.

Ulskollet hemställde

1.   beträffande en ny inriktning av socialpolitiken, m.m. all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:272,

2.   beträffande en karlläggning av barn- och ungdomsproblemen, m. m. alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:718,

3.   belräffande en kartläggning av de prostituerades ekonomiska och sociala situation, m. m. att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:953,

4.   belräffande socialvärdens framtida utformning alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1097,

5.   beträffande hyreskontrakt för boende pä ålderdomshem alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1103,

6.   belräffande statlig ersättning i vissa fall till kommunerna för socialhjälp till utlänningar alt riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:1120,

7.   beträffande åtgärder för att förbättra ålderspensionärernas sociala situation alt riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1305.

Reservalion hade beträffande socialvärdens framlida utformning avgivits av henar Karisson i Huskvarna och Svens.son i Kungälv, fru Skanlz samt herrar Johnsson i Blentarp, Nordberg, Nilsson i Växjö och Signell (samtliga s) som ansett att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1097 gav regeringen till känna vad reservanterna anfört.

156

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! I det betänkande som nu föreligger, om vissa socialvårdsfrågor, behandlas en motion av herr Aspling m. fl. om målel för den framtida utformningen av socialpolitiken.

De socialdemokraliska ledamöterna i utskottet instämmer i motionens allmänna innehåll, men vi har nöjt oss med att reservera oss i själva principfrågan om frihet och tvång i socialvården, där vi obetingat ansluter oss till motionens slutsats att man skall ta bort tvångslagstiftningen inom socialvården.

Vi anser att en ny, friare och generösare syn måste prägla socialvården i fortsällningen, och vi tar bestämt avstånd från den konservativa syn på socialpolitiken som anser människornas sociala svårigheter vara i huvudsak förorsakade av individuella brister.

Som det nu är behandlas människor olika. De bättre situerade som

har svårigheter med alkoholen blir frivilligt intagna och söker bot för delta i frivilliga former, medan de ekonomiskl svaga ofta hamnar i en situation där tvångsvård tillgrips med dåligt resultat.

Socialutredningen föreslog i sitt principbetänkande alt tvångsåtgärderna skulle inskränkas men ville ha kvar möjligheterna till tvångsomhänderlagande. Mol della reagerade socialarbetarnas organisationer starkt.

Den socialdemokratiska regeringen uppdrog ål socialulredningen all inom sociallagstiftningen utarbeta elt annal förslag i denna fråga ulan tvångsvård av vuxna alkoholmissbrukare. Socialulredningen har sedan arbetat på en sådan lösning med sikte pä atl inga tvångsbestämmelser skall finnas inom den sociala lagstifiningen.

Socialministern i den nya regeringen begärde emellertid ell alternativt förslag av utredningen, innebärande all tvångsåtgärder även i framtiden skall finnas kvar inom socialvården.

Det har uttalals alt alkoholskadade människor skulle komma all fara illa och vanvårdas, om man log bort socialvärdens möjligheter lill tvångs-ingripanden. Då bortser man emellertid från atl del genom lagstiftningen på socialvårdsområdet finns möjligheter lill omhändertagande i andra former av såväl alkohol- som narkotikamissbrukare.:Och man bortser också från alt en sådan polilik, med tvångsregler i sociallagsliflningen, skulle bli ett avgörande hinder för de nya utvecklingsmöjligheterna för socialvården. Grundtanken med en socialvård, präglad av frihet och fri-villighel i behandlingen, är atl de sociala organen kommer alt mötas av ett ökat förtroende, då det sociala tvånget vad gäller vuxna missbrukare slopas. Många positiva erfarenheter från den frivilliga narkomanvården bestyrker della.

Enligt vår mening måste en ny socialvärdslag i del avseendet bygga på frihet och inte på tvång.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill den socialdemokratiska reservalionen vid utskottets betänkande.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Socialvården har under de senaste åren förvandlats lill något av den goda feen som skall lösa alla problem här i samhället. När nu detta visat sig vara en återvändsgränd, försöker man i stället döpa om den gång efter annan för alt göra den mer tilltalande och attraktiv. För etl par år sedan var uttrycket social service högsta mode i socialutredningen. I dag skall del uppenbarligen hela en aktiv socialtjänst. Och visst rymmer socialvärden många tjänster som är till fördel för medborgarna. Dit räknar jag exempelvis barnomsorgen, även om den är myckel otillräcklig, och åldringsvärden.

Men den egentliga socialvården är ju bara ett uttryck för det här samhällels totala oförmåga atl garantera alla människor deras grundläggande rättigheter. Efter den debatt som följde på den gamla socialutredningens principbetänkande hade man kanske hoppats alt optimismen om socialvärdens möjligheter alt skapa del problemfria samhället hade minskat.

157

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

158

men ack nej! Demokrati, jämlikhet, trygghet och solidaritet är fortfarande de honnörsord man ställer upp, och ingen torde väl ha något all invända mol de målen, men del är illusionspolitik att tro alt de går att förverkliga med hjälp av socialvärden. Som de hanterats i den socialdemokraliska motionen och i utskottet förvandlas de till innehållslösa luftbubblor, vilket bara gynnar reaktionen i landet.

För atl la etl exempel - jämlikhet - förutsätter denna den absoluta rätten lill arbeie för bäde män och kvinnor. I Sverige existerar inte denna rätt. Enligl de ekonomiska lagar som gäller är vissa människor hell enkelt inte lönsamma. Jämlikhet förutsätter också alt de som arbetar har makten över sina arbetsförhållanden. Så är heller inte fallet i Sverige i dag.

Vi anser alt det är i detla perspektiv socialvården skall diskuteras. Och del perspektivet innebär atl socialvården självfallet kan göras bättre men all den aldrig kan bli elt instrument för alt förändra de grundläggande förhållanden i samhället som producerar de sociala hjälpbehoven, nämligen de som ingår i del kapitalistiska produktionssystemet.

All försöka minska kapitalismens skadeverkningar- inte avskaffa dem - har varit huvudsyftet med den förda politiken sedan 1930-lalel, främst genom olika former av inkomsllransfereringar. Inkomslöverföringarna har huvudsakligen skett genom en omfördelning mellan de lönarbetande och inle genom en omfördelning mellan kapital och arbeie. De reformer arbetarna genom politisk kamp lyckals lilltvinga sig har i många fall urholkals och anpassats till industrins behov av konjunkturuljämning och en lätlröriig arbetskraft. Socialpolitiken har på så sätt kommil alt tjäna monopolkapitalets intressen.

Någon egentlig utvärdering av de reformer som gjorts har inte skett, med undanlag möjligen för läginkomstutredningen, som ju för mänga slog hål på myten om välfärdssamhället. Läginkomstutredningen visade också, och det har senare bekräftats av andra undersökningar, atl den förda socialpolitiken inle heller haft någon inverkan på jämlikheten ens ekonomiskl. De fördelningspoliiiska effekterna av det socialpolitiska åt-gärdsregisiret blev noll. Mer forskning krävs emellertid på detla område. Del kravet har vi lagil upp i vår motion liksom också att det regelmässigt borde vara så, alt man fortlöpande kontrollerade att beslutade sociala reformer verkligen får åsyftad effekt. Jag frågar mig: Är det av rädsla för vad dessa forskningsresultat skulle visa som man i utskottet inte behandlat della krav seriöst? Jag kan inte tolka saken på annat sätt.

Den borgeriiga socialpolitiken präglas än mer av åtgärder inriktade på de enskilda individerna medan samhällels problem kommer i skymundan. Den kommer också att direkt motverka en ökad jämlikhet - elt exempel på del är ju del lidigare i dag diskuterade förslagel till ulbyggnad av föräldraförsäkringen. Otryggheten för de lönarbetande är för den borgerliga regeringen ett måste för att tillgodose kapitalisternas vinstbegär. Arbetslösheten stiger samtidigt som man skär ned, exempelvis för beredskapsarbete. Inflationen är rekordartad, vilkel främst drabbar de lönarbetande, barnfamiljerna och pensionärerna. Den höjda momsen och

devalveringen kommer alt leda lill ytteriigare försämringar för jusl dessa grupper, som redan tidigare har svårt alt fä ekonomin att gå ihop. Hyrorna har stigit rekordartat under de senaste åren.

Del finns alltså all anledning lill en offensiv bland de arbetande för en progressiv socialpolitik i folkfiertalets intresse, en socialpolitik som syftar lill atl flytta fram lönarbetarnas positioner på kapitalels bekostnad. Vi har i vår motion pekat på de viktigaste inslagen i en sådan politik, nämligen först och främst rätten till arbeie, vilket bl. a. innebär atl då inle del privata näringslivet kan tillgodose denna rätt staten måste la på sig ansvaret för att denna rätt skall förverkligas.

Vi har krävt rätten lill sex limmars arbetsdag för alla, en kraftig utbyggnad av barnomsorgen och en garanti för all kvinnornas rälligheler förverkligas, och vi har krävt en lång rad ålgärder på del bostadssociala området, på arbetsrättens och arbetsmiljöns områden, för alt bara la några exempel.

Vi har i molionen tagit upp kravet på en allmän socialförsäkring, som skall garantera ekonomisk trygghet vid alla former av inkomstbortfall. 1 dag finns en rad olika försäkrings- och bidragsformer som har tillkommit på grund av kapitalets bristande förmåga all garantera arbeie och inkomst.

Utskottet hänvisar i sin skrivning till socialulredningens kommande förslag. Men det finns anledning att förmoda att utredningens förslag i detta hänseendet kommer atl bygga pä den modell som principbetänkandet ställde upp och som vi tillbakavisade som hell otillräckligt. Del dåvarande förslagel omfattade bara en mindre del av alla de lillfällen då någon ställs utan inkomst. Del dåvarande förslagel vidhöll uppfattningen alt bidragen skulle vara marknadsbesiämda sä lill vida atl de fick utslagna personer atl välja bidragsformen framför en hopplös kamp på arbetsmarknaden, samtidigt som de inte drog den lönsamma läglö-nearbetskraften från industrin. Det dåvarande förslaget innebar all koslnaderna också fortsättningsvis skulle belasta lönarbetarna via kommunalskatten, medan bovarna i sammanhanget, kapitalismens hantlangare, skulle gå fria. En allmän socialförsäkring skall betalas av kapitalel och inte av lönarbetarna. Men samtidigt skall man vara medveten om alt bidragspolitiken aldrig kan ersätta den skärpta ekonomiska och politiska kampen mot kapitalägarna om produktionsresultaten och mot de låga lönerna. Del är förvisso aktuellt i dag.

Så till den diskussion som ånyo förorsakar den häftigaste debatten, nämligen diskussionen om tvånget i socialvärden. Den debatten är koncentrerad till möjligheterna atl inom ramen för sociallagsliflningen vidta tvångsåtgärder mol vuxna personer i form av övervakning eller omhändertagande på anstalt. Mot dessa former av ingripanden har hävdats att de avskräcker människor från alt söka hjälp och atl de väcker aggressioner som försvårar socialarbetarnas möjligheter atl försöka åstadkomma en fruktbar behandlingssilualion. För dessa former av ingripanden har hävdats att människor i vissa situationer måsle skyddas frän sig själva och all omhändertagandel är elt sätt att nå den missbrukande eller vård-

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

159

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

160

behövande med behandlingsätgärder.

Argumenten mol tvång i socialvården bygger på illusionen all etl avskaffande av tvånget skulle innebära all man fick möjligheter alt använda kvalitativt bäitre metoder i behandlingsarbetet. Problemet är bara all dessa metoder saknas och inle heller kan skapas, eftersom socialvårds-organisationen då mäste ha makt alt ingripa mol de problemskapande förhållandena i samhällsstrukturen - makt alt skapa arbete, makt all ge en bra bostad.

När del gäller argumenten för tvång kan jag medge atl skyddsfunktionen för den enskilde kan ha en viss relevans för en kortare period. Men detta argument saknas däremol helt när det gäller behandlingsfunktionen. Effekterna av tvångsomhänderlaganden har - som också tidigare sades här - studerats i en mängd sammanhang, och man har aldrig funnit några bestående positiva effekter, däremol rader av negativa. När man ändå undanlagsvis kunnat konstatera någon grad av rehabilitering har det skett trots tvånget och del institutionella omhändertagandel.

Herr talman! Jag lycker del är väsentligt alt påpeka alt när man lalar om tvång eller "åtgärder vidtagna utan den enskildes samtycke" är del bara en myckel liten del av tvångsåtgärderna inom socialvården som man åsyftar. Den enskilde hjälpsökande befinner sig ju alltid i elt underläge i förhällande till socialvårdsorganisationen. Man är beroende av den hjälp man söker och försöker därför tillfredsställa de krav som organisationen ställer upp för alt förmedla hjälpen. Det är också elt tvång och ett ullryck för socialvårdens repressiva våldsfunklion - liksom tvängsomhändertagandet.

Tvånget inom socialvärden riktar sig främst mot arbetarklassen och med den likställda grupper- de som är tvingade alt sälja sin arbetskraft eftersom de saknar andra tillgångar. Och det är inle lagstiftningen som sådan utan del samhälle som lagstifiningen finns uti som betingar della förhållande. Della gör alt om vi lar bort tvånget från socialvården kommer del att dyka upp i en annan form, i en annan lagstiftning.

Socialdemokraterna hänvisar i sin reservation till sjukvårdslvängel, dvs. lagen om sluten psykiatrisk värd, LSPV. Då skall man, som jag tidigare sade, ha klarl för sig atl jämfört med LSPV har faktiskt sociallagstiftningen strängare kriterier för omhändertagande. LSPV är en av de mest rältsosäkra lagar vi har här i landei. Bara i Stockholm omhändertas över 1 500 personer enligt denna lag på myckel lösa grunder, och kan i stort sett godtyckligt hållas inspärrade hur länge som helst. Jag lycker därför inle att del är givet att ett avskaffande av det nuvarande tvånget i sociallagsliflningen, som trots allt är helt nödvändigt, skall fä leda till en faktisk upptrappning genom att man orrihändertar missbrukare enligt sjukvårdslagstiftningen. Dessutom är del bara de direkta ivångsätgärderna, övervakning och omhändertagande, som kan las bort. Allt del övriga tvånget är direkt förknippat med socialvärden som elt organ i det kapitalistiska samhället.

Slutsatsen, herr lalman, blir all man inte kan länka sig en socialvårdsorganisation utan betydande inslag av tvång eller atl andra organ tar över detla tvång. Därför framstår denna deball, för eller emot tvång, som en skendiskussion som gör atl man tar bort intresset från de förhållanden som medför atl människor kan utsättas för tvånget. Än mer som en skendiskussion framstår debatten när man betänker vilka resurser som i dag står till buds för de värdsökande. Vi har från vpk:s sida lidigare framhållit delta, och jag upprepar del ånyo, all tvånget skall riktas mol myndigheterna alt erbjuda ordentliga resurser för vård.

Med delta, herr lalman, vill jag yrka bifall lill molionen 272 av herr Werner m. fi.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Herr LARSSON i Öskevik (c);

Herr talman! De motioner som behandlas i socialutskottets belänkande nr 23 är var för sig intressanta inlägg i en socialpolitisk debatt som ständigt bör hällas levande. Förutsättningen för att kunna bedriva en socialpolitik, som innebär åtgärder anpassade lill skiftande behov och förändringar i samhället, är en ständig debatt om mål och medel.

Jag skulle kunna göra del lätt för mig genom alt bara hänvisa till utskottels betänkande och lill alla de utredningar, allt del arbete som redan är på gång i de frågor motionärerna aktualiserar. Jag tror emellertid att det finns skäl all gå något djupare in i debatten beträffande en del av de principfrågor som anges i molionen 1097 och i reservalionen av herr Karlsson i Huskvarna m. fi.

Såväl i motionen som i reservalionen hänvisas lill socialulredningens principbetänkande som avlämnades år 1974. Utvecklingen på det socialpolitiska området har inle stått stilla sedan utredningen tillsattes är 1968.

I budgetpropositionen anges all samhällels sammanlagda årskostnader för social omvårdnad och trygghet för medborgarna år 1977 beräknas till ca 87 miljarder kronor. Della innebär räknat i fast penningvärde en ökning med ca 50 96 under den senaste femårsperioden och räknat i andel av bruttonationalprodukten en ökning frän 19 % år 1972 lill 25 96 år 1977. Kostnadsökningarna säger i och för sig inte allt om utvecklingen på del sociala området, men trenden visar hur nödvändigt det är med riktiga prioriteringar och ell effektivt utnyttjande av lillgängliga resurser.

Huvuddragen i socialutredningens principbetänkande kan väl i dag betraktas som allmänt accepterade. Organisatoriska förändringar har växt fram och delvis lagfästs efter delbeiänkanden. Helhetssynen inom det sociala arbetet har slagit igenom. Den enbart symlominriklade ärendebehandlingen har fåll vika.

Del samarbete mellan primärkommunala organ och andra samhällsorgan som initierades av utredningen måste emellertid byggas ut. F. n. fungerar delta samarbete hjälpligt i vissa fall. I andra fall fungerar det knappast alls. Här måste sociala organ samarbeta med alla andra organ som lill och från kommer i kontakt med människor som är i behov av sociala slöd- och hjälpålgärder. Delta samarbete måste gälla hela fältet:

161

11 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

162

skola, polis, kriminalvård, arbetsmarknadsmyndigheter, försäkringskassa och sjukvård. Delta samarbete är viktigt för ett adekvat resursutnyttjande.

De sociala organens infiytande i samhällsplaneringen är en nyhet som också socialutredningen lanserade, och en välkommen nyhet, inte minst ur den synpunkten atl detta inflytande bör ge en bredare debalt omkring planeringsproblemen. Vi vel atl urbaniseringen, koncentrationen av arbete och bostäder, utgjort bakgrundsorsaker lill social svikt. Vi vet all samhällsstruktur och boendemiljö är viktiga faktorer ur social synpunkt. Det gäller all undvika lidigare begångna misslag i framlida planering.

Belräffande samarbetet med andra samhällsorgan och medverkan i samhällsplaneringen har det knappast förts någon ailmän djuplodande debatt. Detta är synd, efiersom vi på dessa områden behöver en snabb konkretisering av åtgärder för atl nä effektiva resultat. Man har i slällel mera intensivt diskuterat ett mycket begränsat avsnitt i sociala sammanhang, som man missvisande gett titeln Tvång eller frihet inom socialvården.

I motionen 1097 sägs: "Genom atl på nytt aktualisera frågan om bibehållna tvångsåtgärder mol vuxna inom socialvården har den borgerliga regeringen fört socialvärdsdeballen långt lillbaka i liden." Man skulle alltså ha fört socialvärdsdeballen långt lillbaka i liden genom alt anknyta till socialutredningens principbetänkande av år 1974, framlagt av en i della avseende enig ulredning med socialdemokratisk majoritet! Jag vill gärna i detta sammanhang säga alt jag i arbetet med principbetänkandet bedömer de socialdemokratiska ledamöterna som kunniga, realistiska och med ett äkta socialt engagemang.

Utredningens förslag innebär i korthet att en fungerande vårdkedja skapas, där allt tvång skall minimeras, där ålgärder av förebyggande art och hjälpinsatser av frivillig natur i samverkan med den enskilde skall dominera.

Om trots detla en missbrukare fortsätter sitt missbruk så, alt fara för liv och hälsa är uppenbar, skall möjlighet finnas för socialnämnden att besluta om vård mot vederbörandes vilja pä institution.

Dessa institutioner bör vara lokalt anknutna inrättningar, värdtiden bör vara starkt begränsad och med individuellt utformade värdprogram, upprättade i samråd mellan hemkommunens socialarbetare och institutionens vårdpersonal.

Kontakt skall hela liden hållas mellan kommunens sociala organ och den värdbehövande för atl effektiva öppenvårdsäigärder skall kunna sällas in omedelbart efter institutionsvistelsen.

Rättssäkerheten tryggas genom alt länsrätten i varje enskilt fall prövar och fastställer vårdbeslutel.

Detta är mycket kortfattat den vårdkedja som socialulredningen presenterade i principbetänkandet och som godtogs av en bred majoritet bland remissinstanserna.

Jag förmodar alt vi alla är överens om alt målsättningen bör vara att alla som efterfrågar frivillig vård också skall kunna erhålla sådan.

Detla förutsätter ökade resurser för frivilliga vårdinsatser. Del är vikligl att denna värd byggs ut i flexibla former som svarar mot de vårdbe-hövandes behov och önskemål.

Vi människor är olika. Del finns ingen given patentlösning för vårdbehov av della slag. Därför bör samhället stödja alla frivilliga vårdformer som kan redovisa positiva resultat. Givetvis bör även målinriktad försöksverksamhet stödjas.

Såväl i den socialdemokratiska motionen som i reservalionen omtalas den positiva utveckling som ägi rum de senaste åren beträffande frivillig intagning på vårdanstalter. Även om denna ökade frivilligintagning till en del har sin grund i ändrade sjukförsäkringsbestämmelser är den, lycker även jag, all notera med tillfredsställelse.

Men om nu alla som efterfrågar vård blir tillgodosedda, kommer det ändå enligt alla bedömare atl finnas ell reslklienlel som inle godtar erbjuden vård, människor som är i klarl behov av värd för atl inte gä under men som saknar vårdinsikt. Den gruppen kommer att vara lika stor och lika liten oavsett vilken väg vi väljer belräffande formerna för sluten vård, oavsett vilket samhällsorgan som beslutar om vård mol den enskildes vilja.

Om vi är överens om all det är samhällels skyldighel alt vårda även dem som saknar insikt om sitt eget vårdbehov, är talet om atl regler om vård mol den enskildes vilja i sociallagen skulle vara en klasslagstiftning fullkomligt ovidkommande - såvitt man inte menar att samhället skulle lämna dessa värdbehövande utan all värd, och del vill jag ändå inte tro.

Om vi nu är överens om atl vård bör meddelas även den som saknar vårdinsikt så kvarstår frågan: Vilkel eller vilka samhällsorgan skall besluta om värd mol den enskildes vilja?

I debatten och nu senast i molionen 1097 och i reservalionen sägs alt tvångsregler i sociallagsliflningen skulle bli etl hinder för socialvärdens nya utvecklingsmöjligheter. I de här åberopade skrivningarna talas om vuxna missbrukare. Jag utgår därför från alt man i sociallagsliflningen vill ha kvar vård ulan enskilds samtycke för barn och ungdomar under 18 är. Del är i så fall etl tvång mot en myckel stor del av befolkningen.

Jag måste ställa frågan: Pä vad sätt kan det vara humant och socialt riktigt alt omhänderta en 17-äring, medan del samtidigt betraktas som socialt oacceptabelt alt omhänderta en 18-åring med precis samma problem? Kan inte en sådan regel innebära atl fiera ungdomar i 18-20-ärsåldern än i dag hamnar inom kriminalvården? Anser man detta vara en human och socialt riktig utveckling?

Enligt socialutredningens principbetänkande bör primärkommunala socialnämnder ha det övergripande ansvaret för medborgarnas sociala välfärd. Detta innebär all om någon är i behov av värd och socialnämnden ej förfogar över resurser som svarar mot vårdbehovet, är nämnden skyldig all hos en annan huvudman anmäla vårdbehovet.

Socialnämndernas övergripande ansvar har såvitt jag vet ingen vänt

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

163

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

sig mot. Det betyder att socialnämnden har att anmäla behov av vård även för den som saknar värdinsikt. Enligt lagen om sluten psykiatrisk vård kommer dä det juridiska beslutet om vård mol den enskildes vilja att fattas av annat samhällsorgan.

Är del någon som tror atl allmänhetens reaktion skulle bli mera positiv lill sociala organ därför att man lar initiativet till tvångsvård men ej själv tar beslut och ansvar? Frågan är om inte reaktionen skulle bli den rakt motsatta.

Jag har tidigare pekat pä nödvändigheten av atl rätt utnyttja tillgängliga resurser. Sjukvårdens resurser är i dag hårt ansträngda, inle minst den psykiatriska värdens. Vi får kallt räkna med att denna resursbrist kvarstår för läng lid framåt. Är det rimligt all i det läget avskaffa en vårdresurs som socialvärden förfogar över och ytterligare belasta sjukvårdssidan? Kommer inte delta atl leda lill försämrade möjligheter för värdbehövande människor?

Jag har när det gäller öppen, frivillig vård framhållit nödvändigheten av flexibla, individuellt anpassade värdformer. Bör vi inte sträva efter mera flexibla vårdformer även inom sluten värd?

Vi talar om värdet av nivåstrukturering inom sjukvården, dvs. atl varie patient skall fä vård avpassad till del aktuella vårdbehovet. Del borde vara naturligt att företrädare för sociala organ och sjukvärden gemensamt diskuterade problemställningarna i della avseende. All sociala organ måsle la sitt ansvar även för de vårdformer vi här diskuterar förefaller mig självklart.

Diskussionen i frågor som berörs i denna debalt kommer säkeriigen alt fortsätta. Vi bör då inte glömma alt utgångspunkten bör vara de värdbehövandes faktiska situation, all diskussionen om samhällels vårdpolitik som grund alllid bör ha humanitet och medmänsklighet.

Med delta, herr talman, yrkar jag bifall till utskotlels hemställan.

164

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna hävdade all det skulle vara en konservativ syn på sociala problem all de har sin orsak i individuella brister, i brister hos individen. Det är nu faktiskt inte sant atl del skulle vara särskilt utmärkande för konservaliv syn, i varje fall inle i någon nu gängse mening, atl alla sociala problem har sin orsak i brister hos individen. Däremot är del faktiskt sant - såvitt jag förslår i det närmaste oslridigt - att en del sociala problem har sin orsak i problem som finns hos den enskilda människan. Herr Biörck i Värmdö talade för en stund sedan om att l. ex. alkoholproblem, utan alt vi riktigt känner mekanismen, otvivelaktigt har något inslag av ärftlighet i sig. Jag tror inle alt någon i dag bestrider det. Det är en individuellt relaterad problemställning i sä fall.

Men viktigare är, oavsett hur elt problem uppstår - det kan vara etl beroendeproblem eller något annat - all när det väl har uppstått och utvecklats lill en svår situation hos en enskild människa, dä måste hjälp-

insatsen la sikte pä den enskilda människan. Ell alkoholproblem eller narkotikaproblem kan säkert i många fall återföras till yttre orsaker utanför den enskilde, t. ex. sociala missförhållanden av olika slag. Men när problemet väl är etablerat, när den fysiska och psykiska skadan är ett faktum, då kan icke längre den människan hjälpas genom att man efteråt undanröjer de yttre omständigheter som en gång orsakade skadan. Då mäste den människan få en individuellt insatt hjälp. Egentligen tycker jag att vi borde vara överens om så pass enkla ting.

Del är egendomligt atl det har slumpat sig så att vi under samma riksdagsdebatt får delvis samma debatt tvä gånger i följd, knuten lill två olika ärenden, båda från socialutskottet, nämligen i den här frågan om tvång och frivillighet. Man kan verkligen säga som herr Larsson i Öskevik sade, att det i viss mening finns ringa anledning atl diskutera denna fråga just i dag eftersom den handläggs, som vi alla vet, i annan ordning och kommer pä riksdagens bord relativt snart. Men nu är den här, och något skall väl ändå sägas.

Det är alldeles uppenbart - med en viss reservalion för fröken Hjelmström och hennes partivänner, som jag återkommer till - att det i dag råder praktiskt taget total enighet om att vi inte kan helt undvara det som vi ibland kallar Kr värd utan den enskildes samtycke och ibland, litet brutalare, kallar för tvångsvård. Det är också klarl att vi är alldeles ense om att dessa tvångsåtgärder skall, som herr Larsson uttryckte det, minimeras så långt det över huvud taget är möjligt. Minsta möjliga inslag av tvång i värden - del är en självklarhet för oss alla.

Kvar står alltså egentligen bara frågan: Vem skall till slut hålla i skaftet när det gäller de, som vi alla hoppas, få - och med åren allt färre -fall av ivångsingripande som ändå är nödvändiga? Det är på den punkten som jag vill göra en liten reflexion efter allt del som herr Larsson, som jag uppfattade det, sä korrekt och sä sakligt nyss har anfört.

Jag har under något år, sedan den här diskussionen senast tog fart, försökt all informera mig själv hos dem som det verkligen gäller.

Nu säger man atl det viktigaste motivet för att avhända just socialvärden alla tvångsmedel och placera dem någon annanstans, för de måsle alltså ändå finnas kvar, är att detla är nödvändigt för all upprätthälla och förbättra förtroendet för socialvärden. Men när jag frågar dem det verkligen gäller får jag helt undantagslöst rakt motsatt svar. Det har hänt all jag frågat en människa, som har varil eller är i en sådan situation alt hon kan länkas bli eller har blivit föremål för tvängsingripanden; Hur ställer du dig till detta? Du har umgåtts under en lång tid med någon socialarbetare, t. ex. en kurator eller kanske en sjuksköterska eller en läkare, anställd vid den kommunala socialvården - sådana finns ju också - och så kommer du i den mycket svåra situationen, din dittills svåraste, att ett beslut skall fattas om alt omhänderta dig mot din vilja. Hur påverkas ditt förtroende av att den socialarbetare, den sjuksköterska eller den kurator du känner då säger: Nu tvär jag mina händer. Nu fär någon annan ta detta obehagliga beslut, för milt förtroendekapital är

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårds-frågor m. m.

165

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

166

för värdefullt. Jag är för fin för att smutsa mina händer med det. Svaret jag får blir undantagslöst; Jag kommer aldrig mer alt ha något förtroende för en sådan människa. Han svek mig i min svåraste stund genom att säga att någon annan skulle la hand om detta.

Detta är absolut undantagslöst den information jag fär när jag försöker söka den där den borde finnas. Jag kan förslå om man menar - och jag tror t. o. m. atl det är riktigt - all när del gäller dem som ännu icke är i den situationen att ett tvångsingripande skulle kunna bli aktuellt eller som kanske är långt därifrån, då kan det ligga något i delta för-Iroenderesonemang. Jag tror all del kan vara riktigt, all den som borde söka vård frivilligt och ta kontakt med sociala myndigheter kanske något lättare gör det, om man inle vet att någonstans i bakgrunden har myndigheterna tvångsmedel och att del kanske därför är bäst alt hålla sig borta från dem. Så långt kan jag vara med. Om vi kan öka den sorlens förtroendekapital är det självfallet en fördel. Men vi gör det i sä fall lill ell fruktansvärt högt pris, nämligen genom att helt förskingra det andra förtroendekapitalet - det som är lika viktigt för dem som redan är hårt drabbade.

Jag har under rätt många år tyckt mig se alt vi pä fiera områden av det som i vid mening kan kallas svensk socialpolitik - då menar jag således även alkoholpolitik, narkotikapolilik och allt sådani - har haft en benägenhet atl offra de redan skadade, de redan svårt utsatta, i hopp om att till det priset kunna köpa bättre lycka nästa gång när vi går ut och skall försöka med s. k. förebyggande åtgärder åstadkomma en förbättring pä längre sikt. Det finns ingen människa som bestrider atl det är utomordentligt viktigt alt vi på alla upptänkliga sätt arbetar med förebyggande åtgärder på detla område. Men priset är fruktansvärt högt om vi gör det på del sättet att vi säger: Vi får släppa dem som redan är svårt skadade, därför att annars kan våra möjligheter att komma i kontakt med andra som ännu icke är sä svårt skadade försvåras.

För mig är detta den avgörande frågan: den socialvård som fram lill del ögonblick dä tvångsåtgärder i som vi hoppas väldigt få fall ändå blir nödvändiga har haft hand om den hjälpbehövande, den skall också ha hand om den hjälpbehövande i fortsättningen och ta ansvaret även för de obehagliga och svåra besluten. Man skall inte fegt smita undan det och skjuta över det pä sjukvård, kriminalvård eller någon annan - det är viktigt.

Sedan, herr lalman, vill jag helt kort vända mig till fröken Hjelmström. Del är märkligt all man kan sitta och lyssna pä kommunister i socialpolitiska debatter och nicka bifall långa stunder därför alt man lycker att man får nya uppslag och kloka synpunkler. Men rätt som del är står alltihop på huvudet. Detta inträffar gång på gång. Det inträffar näslan undantagslöst. Jag upplever sedan någon lid här i riksdagen fröken Hjelmström och hennes partivänner som de djupast reaktionära politiker vi har i socialpolitiska sammanhang. Jag upplevde del för några månader sedan, och nu gör jag det igen. Här har nu denna riksdag i stor enighet

och här har allt socialt arbetande folk i landet i årtionden försökt all etablera socialvården som en självklart mänsklig rättighet lika fin som alla andra. Vi har försökt är efter år atl få det därhän all det inte skall vara någon skam, alt det inte skall vara mer nedsättande att få hjälpen av socialvärden än av försäkringskassan. Vi vet all vi inte har lyckats med det, för ännu lever kvar mycket av den gamla stämpeln all socialvård är någonting skamligt, någonting som man mäste undvika. Men alla vi som har försökt år efter år atl bryta det gamla fördomsfulla synsättet, vi skall ständigt uppleva hur vi saboteras av kommunister, som gång på gång slår upp och lalar om atl del är skamligt att hamna hos socialvården.

För några månader sedan stod herr Lorentzon, partivän lill fröken Hjelmström, och sade precis detsamma när vi talade om arbetslösheten och arbelslöshelshjälpen: all del förhållandet alt arbetslöshetsförsäkringen inte är heltäckande - vilkel vi är överens om är beklagligt och skall försöka göra någonting ål - leder lill alt stackars människor skall tvingas ta skammen att i stället vända sig lill socialvården och få socialhjälp. Det är kommunister som varv efter varv, år efter år, återkommer till detta djupt reaktionära synsätt.

Fröken Hjelmström; Jag skall med nöje fortsätta att lyssna till intressanta uppslag och kloka synpunkter, men låt bli de här sabotagen mol allt som vi andra försöker göra för alt lyfta upp socialvärden till ell anseende som den bör ha i ett modernt samhälle.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Carlshamre anser att vi skulle betrakta det som skamligt att individen söker hjälp hos socialvärden. Då har fakliskl herr Carishamre inte lyssnat på vad jag sade i mitt anförande. Det är inte individen vi lägger skulden hos. Däremot anser vi det vara skamligt all man skall behöva ha socialvård i Sverige i dag. Vi anser del skamligt att man tillåter folk au gå arbetslösa. Vi anser det skamligt all del finns en sådan brist pä daghemsplatser att ensamstående mammor och pappor tvingas avslå frän att söka förvärvsarbete och i stället måsle leva på socialbidrag. Del är där vi anser att det skamliga ligger, herr Carlshamre, inte hos individen.

Herr Carishamre hänför genomgående de sociala problemen till individen. Han anser t. o. m. att alkoholmissbruk beror pä ärftliga defekter hos individen. Jag kan inte annat än hänvisa till del anförande som herr Carlshamre höll här och fråga: Vem är det som för en skamlig debatt? Vem är del som kommer med skamliga anklagelser?

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Nej, fröken Hjelmström, jag inle bara lyssnade, jag antecknade t. o. m. för en gängs skull när fröken Hjelmström talade. Orden föll, så nära ordagrant som jag hann med atl skriva, så här: Den totala socialvården är ett bevis för samhällels totala misslyckande i atl garantera

167

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

alla människor deras grundläggande rättigheter. - Och det är just där vi skiljer oss, fröken Hjelmström. Den totala socialvården är i stället en del av samhällets försök alt garantera alla människor dessa grundläggande mänskliga rättigheter. Och med den syn jag, och de fiesta här i kammaren, har - alt del inle är skamligt vare sig att ge eller ta emot socialvård - är del elt bra försök när det gäller de fall som inle kan klaras på något annat sätt som är smidigare eller bättre.

Däremot undrar jag om fröken Hjelmström lyssnade. Vad jag uttryckligen sade var nämligen just att del inte är så att alla sociala problem har sin orsak i individuella brister. Det var det jag försökte säga. Däremot vet vi att del finns sociala problem som har en sådan orsak - det är tyvärr ofrånkomligt. Det är ingenting att vara chockerad över, fröken Hjelmslröm. Vi vet - det är inte längre någonting som vi tror - all det finns ärftligt inslag t. ex. i benägenheten att utbilda alkoholism. Vi kan tycka illa om det - gärna det - både fröken Hjelmslröm och jag, men det är så. Del är ingenting som jag har hittat på utan det förhåller sig på det sättet.

Den människa som drabbas av alkoholism är inte hjälpt av att vi låtsas som om problemet inle fanns. Och - vad som är ännu viktigare - oavsett vilken orsaken är till eu långt gänget socialt problem, missbruk eller annat, om vi när del väl har skadat den enskilde individen inriktar alla ansträngningar på den förebyggande värden säljer vi den redan skadade i hopp all vinna någonting till della utomordentligt höga pris, och det är det jag aldrig kan vara med om. Vi får inte glömma dem som redan lidit skada, i våra försök alt undvika att fier skall drabbas av sanjma skada.

168

Fröken HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Herr Carishamre antecknade inte rätt. Jag sade "den egentliga socialvården", inte "den totala socialvärden".

Men i övrigt var del väl i stort sell riktigt, och det visar pä den avgrund som skiljer våra synsätt. Herr Carishamre tycker att del är rikligt att man inle garanterar alla människor i vårt samhälle arbete och att såväl män som kvinnor tvingas all stå i kö till daghemsplatser och under tiden anlita socialvården.

Jag hävdar fortfarande all herr Carishamre vidhåller sin uppfattning att det är hos individen man har au söka problemen. Vårt resonemang är del omvända. Värt resonemang är att del är samhället som skapar problemen. De ligger inte hos individerna. Det är samhället som inte garanterar människorna deras grundläggande rälligheler, de rättigheter som vi skall ställa krav på.

De sista reflexionerna i herr Carlshamres anförande tror jag att jag avslår frän att bemöta. De var så reaktionära, så jag bryr mig inle om att ta upp dem.

Hen CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Om fröken Hjelmström hävdar att riksdagens beryktade matta är rutig, så kan jag naturiigtvis säga att jag tolkar det så att fröken Hjelmström menar atl den är blommig. På samma sätt kan fröken Hjelmström envisas med alt tolka mitt uttalande all ingalunda alla sociala problem har sin orsak i individuella brister så att jag sagl motsatsen. Det är meningslöst att försöka föra debatten vidare på de villkoren. Därför avstår jag pä den punkten.

Nej, fröken Hjelmslröm, jag tycker inte alt det är riktigt, och jag känner ingen människa i något parti som tycker att del är rikligt och bra, alt samhället inte kan garantera alla människor sysselsättning eller lösa de andra problem som fröken Hjelmström nämnde. Men vi har ännu inle lyckats - vad det sedan än beror på - och dä lycker jag del är riktigt att vi i andra former gör så myckel vi kan för att åtminstone undanröja de värsta skadeverkningarna av värt lidigare misslyckande. Är inte det ganska rimligt, fröken Hjelmström? Skall vi vänta till den dag dä vänsterpartiet kommunisterna lyckals genomföra ell helt annat samhällssystem, ett i grunden helt annat än det gamla, innan vi känner oss förpliktade att göra någonting för dem som har råkat illa ut, gärna för mig på grund av del hittillsvarande samhällels brister? Det är det frågan gäller. Eller skall vi, så länge vi alltjämt inte lyckals eller lyckas med delsamma med allt vad vi skulle önska, ändå göra så gott vi kan för att hjälpa dem som råkar illa ut och göra det utan atl stämpla del som något slags skamlig verksamhet?

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Herr förste vice talmannen anmälde atl fröken Hjelmslröm anhållit atl till protokollet få antecknat alt hon inle ägde rätt till ytieriigare replik.

Hen ASPLING (s):

Herr talman! Den reservalion som är fogad till det utskottsbetänkande vi nu diskuterar är föranledd av en motion som elt anlal socialdemokrater väckte under den allmänna motionstiden. Som framgår av herr Karlssons i Huskvarna inlägg framstår del som angeläget för reservanterna och motionärerna alt ingen tvekan fär råda vad gäller målsättning och riktlinjer för socialvårdens kommande utformning.

När man diskuterar den kommunala socialvårdens framtida utformning och angelägenheten av dess reformering och förnyelse, tillhandahåller historien om den svenska fattigvärdens utveckling egentligen de tyngsta skälen för att den nya sociallagstiftningen verkligen blir framålsyftande och progressivt inriktad.

Det skall inle döljas alt del är här vi känner oro med hänsyn till de uttalanden och de ålgärder den borgeriiga regeringen gjort och vidtagit.

Det låg en brutal och skoningslös samhällssyn bakom gångna tiders fattigvård. Utvecklingen är kantad av åtgärder som alllid hotade de fatliga. Del var nästan alltid fråga om korrektion, tvångsarbete och förbud och inte sällan fängelse. Riksdagsprotokollen kan vittna om hur hård

169

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

170

kampen var för en humanare syn och ell ökat samhälleligt engagemang dä det gällde all komma till rätta med den värsta fattigdomen och nöden. Kvarvarande tvångsinslag i vår socialvårdande lagstiftning har med andra ord en lång och trist historisk bakgrund, som del ibland finns anledning att erinra om.

Jag skall här påminna om atl vi pä 1960-talel avskaffade de i socialhjälpslagen och barnavärdslagen givna tvångsbestämmelserna om arbelsföreläggande för s. k. försumliga försörjare. Arbelsföreläggande utnyttjades inle sällan som ett hot mot den enskilde. Det var här fråga om människor som ofta behövde vård och rehabilitering. Förhållandet är delsamma med exempelvis dagens missbrukare. Undersökningar visar all de har dåliga uppväxtförhållanden, de har haft kontakter med barnavårdsnämnd eller polis, och de har inle sällan haft en oregelbunden skolgång. De bakomliggande sociala problemen tonar alllid starkt fram.

Förnuftiga och sansade lösningar av sociala problem hotas ofta av överdrivna opinionsbildningar, som har sin grund i vissa aktuella händelser. Vem minns inte den senaste och ofta hätska kampanjen om socialhjälpen, som riktades både mot samhället och mot enskilda socialhjälpstagare. Den sakliga grunden härför var en i och för sig allvarlig ökning av socialhjälpssiffrorna från mitten av 1960-talet - dock inte större än atl so-cialhjälpskoslnadernas andel av de totala socialpolitiska utgifterna låg kvar på omkring 1 96. Då socialhjälpssiffrorna började sjunka igen från början av 1970-lalel tystnade också de lidigare häftiga kraven pä ökad kontroll av de sämst ställda - socialhjälpstagarna. Politiker "och andra opinionsbildare har i dessa frågor självfallet ett stort ansvar.

Starka skäl lalar för atl även inom sociallagsliftningen kvarvarande klassinriktade tvångsbestämmelser avskaffas. Därmed skapar vi förulsätlningar för alt de sämst ställda kan få del av samma vård som l. ex. ekonomiskt och socialt välbeställda missbrukare av beroendeframkallande medel redan i dag åtnjuter inom sjukvården - vanligen i frivilliga former men där även omhändertagande med slöd av lagen om sluten psykiatrisk värd i vissa fall, den s. k. LSPV-lagen, kan förekomma. Låt oss inle heller glömma all det redan i dag finns ett mycket stort antal patienter med alkoholproblem pä våra psykiatriska sjukhus.

Debatten om frihet och tvång inom socialvården är sannerligen inte ny, även om den i dag förs utifrån andra utgångspunkter än i det gamla falligsamhällel. Arbetarrörelsen har alltid varit djupt engagerad i dessa frågor, ty ytterst gäller det här grundläggande principer om jämlikhet, trygghet, solidaritet och demokrati.

Man har sagt att alkoholskadade människor kommer alt fara illa och vanvärdas om vi tar bort möjligheterna lill tvångsingripande. På detta vill jag svara, att utvecklingen själv har visat vägen genom att anlalel tvångsåtgärder med stöd av nykterhetsvärdslagen kraftigt minskat samtidigt som frivilligt intagna i allmänna och enskilda vårdanstalter ökat i motsvarande grad. Ingen skall behöva ligga och dö i rännslenen, som del brukar hela, därför alt socialvården förlorar sina tvångsmöjligheter

mol vuxna alkoholmissbrukare. Vi kan i stället räkna med all nykter-heisvärden fär nya utvecklingsmöjligheter och all socialvärden kommer att mötas av ett ökat förtroende då det sociala tvånget slopas. Och man bortser från att möjligheter till omhändertagande i andra former finns för bäde alkohol- och narkotikamissbrukare genom lagstifiningen pä sjukvårdsområdet.

En viktig - ibland livsavgörande - men svag länk är sambandet mellan en kanske, med stöd av LSPV, tvångsmässigt genomförd medicinsk avgiftning och en efterföljande social rehabilitering, som socialulredningen som ett alternativ kan väntas föreslå bli hell frivillig. Jag utgår från atl socialutredningen arbetat mycket med problemet om hur en huvudsakligen medicinsk behandling skall kunna övergå i en meningsfull social rehabilitering. Jag hoppas atl utredningen här kommer alt lägga fram konstruktiva förslag som syftar lill att ge förutsättningar för samverkan mellan den medicinska och den sociala rehabiliteringen pä ell meningsfullt sätt.

Men hur goda lagstiftningsmässiga konstruktioner socialulredningen än kommer fram till, så slår och faller vården av personer som har missbruksproblem med den vård de kan erbjudas med de vårdresurser samhället har och ställer till förfogande.

Ingen förnekar att tvång kan behövas för alt bryta en destruktiv situation som den enskilde själv inte längre råder över, och del är inte heller det tvångsdebatten gäller. Socialdemokratins målbestämda krav på trygghet för alla och solidaritet med de svaga kan i vissa situationer motivera åtgärder ulan den enskildes samtycke. Jag utgår från att socialutredningens förslag kommer att tillgodose såväl politiska som rättsliga och sociala krav i del avseendet. I fråga om ungdomar under 18 är kan vi sannolikt räkna med en särskild lagstiftning om värd av un-derärig i särskilda fall, en lag som då kommer atl göra det möjligl inom den framtida socialtjänsten liksom i dagens socialvård atl kunna ingripa och mot den enskildes vilja ordna vård för underårig person. Det gäller inte minst dem som har missbruksproblem.

För vuxna med missbruksproblem - vare sig det är fråga om alkohol-eller narkotikamissbruk - finns som nämnts möjligheter till omedelbara åtgärder med stöd av LSPV, om någon inte kan bedöma sitt vårdbehov och vården avsevärt kan förbättra tillståndet eller hindra alt detla avsevärt försämras.

Frågan om frihet och tvång är i hög grad en fråga om resurser, om möjligheter att kunna bereda människor den värd de själva och frivilligt söker - en värd som i dag tyvärr många inte kommer i åtnjutande av på grund av bristande värdresurser. Här kan man verkligen tala om ett tvång, då man inte kan erhålla den vård man önskar och söker. Nog finns del anledning att nyansera debatten om frihet och tvång. Vi har våra kriminalvårdsanstalter med del tvång som självfallet utmärker dessa. Det har inte hindrat elt narkotikamissbruk pä dessa anstalter.

Herr talman! Hur viktig frågan om frihet och tvång än är får den

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

171

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårds-.frågor m. m.

inle skymma att reformeringen av socialvärden handlar om en djupgående förändring och förnyelse av hela den kommunala socialvården. Socialvården står med andra ord inför ett omfattande reformarbete, som skall bli möjligt genom främsl det förslag vi har alt vänla frän socialutredningen. Det gäller att göra socialvärden lill en socialtjänst, präglad av frihet och frivillighet.

Vi har understrukit att socialvärdsreformen bör läggas fast efter det tiopunklsprogram som redovisats i molionen. Av grundläggande betydelse är självfallet att kunna förstärka grundtryggheten. Arbeie ål alla och solidarisk lönepolitik är den viktigaste vägen till utjämning av bäde ekonomiska och sociala skillnader mellan människorna. Den socialdemokraliska jämlikhelspoliliken innefattar också fiera andra områden -bostadspolitik, utbildningspolitik, kulturpolitik och socialpolitik. 1 socialulredningens arbete ingår som bekant all lägga fram förslag om förbättringar av den nuvarande grundtryggheten i olika behovssituationer genom enhetliga ersättningsregler som knyter an till socialförsäkringssystemet. En sådan reform kommer alt minska behovet av socialhjälp. Därigenom bör man kunna skapa förutsättningar för att socialvårdens direkta arbete i högre grad kan inriktas pä förebyggande och rehabiliterande åtgärder.

Vi vet att en ogynnsam social miljö leder till uislagning, bristande jämlikhet och till att mänga människor behöver socialvärdens stöd. Planerings- och miljöfrågor spelar här ofta en hell avgörande roll. Naturiigtvis sträcker sig dessa frågor långt ut över socialvårdens gränser, men socialvärden måste på ett annat sätt än tidigare vara en viktig faktor i planeringen. Del är av stor betydelse att de sociala organens kunskaper och erfarenheter tas till vara bäitre dä del gäller dessa ofta grundläggande frågor om den sociala miljöns betydelse för de enskilda människorna. Men det skall inte vara en planering socialvården medverkar i över de många människornas huvuden. Vi har slagit fast i värt tiopunklsprogram och i vår motion att socialvärden måsle ges en demokratisk förankring. Nära knutna till det socialpolitiska reformarbetet bör även vara en forskning och ett utvecklingsarbete, som skall syfta till att främja utjämning och jämlikhet mellan olika grupper i samhället.

Socialvården tillhör med andra ord de områden av socialpolitiken som arbetarrörelsen har ställt i centrum för del fortsatta reformarbetet. Skulle vi fä strid om dessa angelägna reformer, så blir det inle första gängen som socialpolitiken utgör en vatlendelare i svensk polilik. Ytterst gäller det här människor som i mänga avseenden har del svårast och är sämst ställda. Här gäller det frågor där trygghet, jämlikhet, demokrati och so-' lidarilel i djupaste bemärkelse måste vara riklgivande för värt arbeie.

172

Under detla anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 23, som nu diskuteras, behandlas en vpk-motion om åtgärder för att förbättra ålderspensionärernas sociala situation. Den beskrivning som gjorts i molionen på grundval av vad elt hemvårdsbiträde i Slockholm berättat ger verkligen en sann bild av många åldringars upplevelser. Jag skulle ytterligare kunna fylla på med fakta om hur många känner och upplever åldrandet. Varje dag blir elt enda ensamhelsproblem. Ensamheten och isoleringen är egentligen ålderspensionärernas slörsla plåga.

Redan 1972/73 gjordes i Stockholms kommun av kommunstyrelsens kommitté för kvinnofrågor en undersökning om kvinnor i kommunens tjänst. Till de yrkesgrupper som undersökningen gällde hörde jusl hemvårdspersonalen. I de personliga intervjuer som gjordes i samband med undersökningen framkom samstämmigt att del slörsla problemet med hemvårdspersonalens jobb inte var arbetet i sig, trots att del beskrevs såsom bäde tungt och stressigt, dåligt avlönat och med dålig status. Problemet med hemvårdsbiträdenas arbete var att den snävt utmätta arbetstiden hos varje hjälpbehövande inle gav utrymme för samvaro med dem som levde hell isolerat och inte möjlighet all hjälpa dem som inte var så rörliga alt de kunde la sig ut på egen hand. Hemvårdsbiträdet kunde vara deras enda kontakt under långa tider.

Trots att i målsättningen för hemvårdsbiträdenas arbetsuppgifter inle bara ingår rent praktiska göromål ulan de också har lill uppgift att genom social kontakt försöka bryta den isolering som mänga äldre lever i, beslår deras arbeie till största delen av praktiska sysslor som alt bädda, städa, handla och laga mal, vilkel också skall ske pä korlast möjliga tid.

Otillfredsställelsen med all inte kunna fylla de hjälpbehövandes stora behov av mänsklig kontakt, närhet, ömhet och sällskap, det var problemet med deras jobb. Det är inte bara städhjälp som de flesta gamla behöver. Ett hemvärdsbiträdegörden här beskrivningen-jag citerar uren intervju om hennes arbeie: "Jag tror del är elt vikligl jobb. Det måsle ju bli mycket billigare och bällre för pensionärerna alt de slipper komma in på ålderdomshem, ulan får gå hemma. Man märker skillnaden på t. ex. den lilla gubben jag var hos i tio år. I sin lilla lägenhet där var han kung, han rya på mig, på skoj förstås. När han kom till sjukhuset, satte de honom pä plats med en gång, och han sackade ihop direkt. Han fick inte öppna mun. Hemma kunde han bestämma som han ville ha det och då kände han sig bra även när han var dålig. Pä sjukhuset fick han inte bestämma någonting, självkänslan log de bort." Jag tycker alt del intervjuavsnitlel säger en hel del om hur en åldring kan uppleva sin situation.

Naturligtvis har en upprustning av pensionärernas ekonomiska standard varil både önskvärd och nödvändig, men där finns det fortfarande mycket kvar atl göra. Ingen lider väl direkt nöd, men om man med ekonomisk trygghet menar något mer än frånvaro av svält och fattigdom, dä är den ekonomiska tryggheten sällsynt bland pensionärer. De tillhör

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

173

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårds-frågor m. m.

174

också den grupp i samhället som hårdast och snabbast drabbas av prishöjningar på de nödvändighetsvaror som de ofta måste använda hela sin inkomst på. Även om folkpensionen är indexreglerad sä halkar kompensationen ständigt efter.

Men människan lever ju inte av bröd allenast. Ekonomisk trygghet är, om den finns, inte tillräcklig för ell människovärdigt liv. Vi fär inte glömma bort all i och med all man uppnår pensionsåldern så försvinner inle alla andra mänskliga behov.

I vpk-motionen beskrivs på ett mycket realistiskt sätt utvecklingen och synen på hur ålder redan i arbetslivet klassificerar människor från lönsamhelssynpunkl. Det finns ingen anledning att upprepa vad som står i molionen, men jag uppmanar alla riksdagsledamöter alt läsa den. Den är verkligen läsvärd. Jag vill bara konstalera all när pensionsåldern inträder, då är man hell nollställd från lönsamhelssynpunkl. I stället tillhör man då den s. k. tärande delen av befolkningen. Det kan inte vara särskilt uppbyggande för de äldre atl ständigt höra om det slora anlalel pensionärer och de ökade kostnader som de orsakar samhället. Vi tycks ha glömt bort att det helt övervägande antalet pensionärer har arbetat under större delen av sitt liv och att det är dessa människor som genom sin insats byggt upp det samhälle som vi i dag sä gärna kallar ett välfärdssamhälle.

Det fär inte vara slut pä omtanken när åldersstrecket är nått eller när man pensionerats av annan anledning. För detla krävs alt hela samhällels attityd till de äldre förändras. Alla åldringar är inte heller sjuka. Tvärtom visar en undersökning som gjorts alt fler 70-äringar än man trott inte hade någon särskild sjukdomsbild.

Motionen utmynnar i ell yrkande om en parlamentarisk arbetsgrupp, som pä grundval av pensionärsundersökningens betänkande, vilkel vänlas under våren 1977, utarbetar riktlinjer för en polilik, syftande lill att ge pensionärerna möjlighet att leva aktivt och meningsfullt i gemenskap med andra.

Herr lalman! Att vi inle avvaktat socialulredningen och pensionärsundersökningen, som det hänvisas lill i utskottets betänkande, beror på all den sistnämnda undersökningen närmast gäller en kartläggning, bl. a. av de äldres situation i dagens samhälle, hur pensionärernas förbättrade ekonomiska förhållanden inverkar på deras livsmönster och pä behovet av samhällets insalser i fråga om vård och serviceåtgärder för de äldre.

Vidare står det i riktlinjerna för undersökningen att insatserna bör planeras och genomföras så all de på bästa sätt anpassas till den faktiska behovsutvecklingen och tillgängliga resurser. Vänsterpartiet kommunisterna ser en fara i del där sista, med vetskap om kommunernas ekonomiska utrymme. Om undersökningen kommer fram lill att pensionärernas ekonomiska situation har förbättrats finns det risk för all detta tas som intäkt för att göra ytterligare inskränkningar och alt del då i första hand drabbar den del av verksamheten som skall medverka lill all även de gamla kan leva ett meningsfullt liv, vilket vi anser vara

lika viktigt som att vårdbehovet tillfredsställs. Tillsättandel av en arbetsgrupp med uppgift alt framlägga konkreta förslag i motionens syfte skulle förhindra den fördröjning som annars blir följden. Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till motionen 1305.

Hen KÖRLOF (m):

Herr talman! Under dagens debatt i olika sociala frågor har åtskilliga talare återkommit lill frågan om barn och ungdom och dä framhållit att det är dem som vi på olika sätt mäste försöka klara från de problem och svårigheter som vårt samhälle ställer dem inför. Det gäller stödet lill barnfamiljerna, barnomsorgsulbyggnaden, alkohol- och narkotikaproblemen, ungdomsarbetslösheten osv. Låt mig mot den bakgrunden göra några kommentarer lill vad socialutskottet har skrivit i sitt betänkande nr 23 över molionen 718, som jag och några andra moderater väckte under den allmänna motionstiden. I den molionen behandlas del svenska samhällets barn- och ungdomsproblem, och vi har där försökt anlägga ell brett perspektiv på hela della område.

Om man blickar lillbaka och försöker göra sig en föreställning om hur samhället tedde sig för barn och ungdom en eller två generationer tillbaka och jämför med dagens, sä har man långt ifrån anledning alt hemfalla lill någon sorts romantik om den hederiiga, trygga och goda gamla liden. Den gamla lidens samhälle var för fiertalet människor, inte bara för barn och ungdom, etl hänsynslöst och hårt samhälle. Trångboddhet, dålig hygien, ensidig och ibland otillräcklig kost, aga - för att inle säga misshandel - bristfällig sjukvård, torftig bildning och utbildning, tidigt inträde i ell ofta slilsaml kroppsarbete osv. var ofta nog villkoren för barn och ungdom för inle så länge sedan.

Herr talman! Varje tid har sina problem. Del som vi i denna motion har lagil upp till behandling bygger på uppfattningen att vi inle fullt ul har ett faktaunderlag för atl bedöma vilka faktorer i vårt nuvarande samhälle som leder lill de särskilda problem som barn och ungdom nu har. Jag delar utskottets uppfattning, och det sägs också i motionen, att det både har gjorts och pågår fiera utredningar och undersökningar om barn- och ungdomsfrågor. Myckel arbeie är alltså redan gjort. Vad vi motionärer önskat är hell enkelt en sammanställning och utvärdering av del mycket omfattande material som utskottet delvis har dokumenterat - eventuellt kompletterat på vissa områden med särskilda undersökningar där sädana saknas. Utskottet anför atl den övergripande kartläggning som vi har yrkat pä naturligtvis i och för sig skulle vara av intresse, men att den snart skulle mista sin aktualitet genom den snabba utveckling som sker pä olika områden.

Utskottet har säkert delvis rätt i all delar av elt sådant material skulle mista sin aktualitet efter en viss lid, men jag är tveksam om detta argumenl har bärkraft fullt ul. Jag är för egen del övertygad om att en kartläggning av del slag som vi efterlyst skulle ge underiag för en både intressant och bred diskussion, som skulle kunna bidra till att belysa

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

175

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

176

olika synsätt på dessa frågor och säkert också ge konkreta förslag på hur olika problem skall behandlas.

Frågan hur länge sådana här undersökningar står sig i olika hänseenden kan belysas av tre som jag ser det ytterligt intressanta undersökningar, som utskottet emellertid inle har nämnt. I mitten av 1950-talel undersökte Gustav Jonsson och Anna-Lisa Kälvesten 222 skolpojkar frän Slockholm i en unik socialpsykiatrisk studie. Syftet var atl beskriva del psykiska tillståndet hos en normalgrupp skolpojkar och ställa della i relation till pojkarnas barndom och familjesituation. Tanken var också alt bilden av genomsniltspojken sedan skulle användas för jämförelse med 100 pojkar från barnbyn Skå. Denna jämförelse genomfördes sedan i Gustav Jonssons doktorsavhandling. Nu har både de 222 Stockholmspojkarna och de 100 Skäpojkarna följts upp i en särskild undersökning. De tidigare undersökta pojkarna är nu i 30-ärsäldern. Den nya undersökningen försöker ge en bild av pojkarnas yttre sociala situation som vuxna. Man har studerat om olika samhälleliga organ har ingripit i deras liv med stöd, vård eller straff, eller om de på den positiva sidan har hög inkomst, god utbildning och god hälsostatus osv.

Jämförelsen mellan de 222 Stockholmspojkarna och de 100 Skäpojkarna i vuxen ålder visar alt Skäpojkarna i sä goli som samtliga avseenden fungerar sämre än de 222. Dödligheten är större, de bildar egen familj mycket lidigare, de är betydligt mer och oftare sjukskrivna - sjukskrivning på grund av psykiska besvär är nästan fyra gånger vanligare än hos normalpojkarna. De har betydligt oftare frikallais från sin militärtjänstgöring, de har sämre skolunderbyggnad, tillhör i genomsnitt lägre socialgrupp, har lägre inkomst, fier registreringar i t. ex. kriminalregister, registreras i högre utsträckning för fylleriförseelser, har oftare vistals pä ungdomsvårdsskola osv.

Totalbilden är nedslående - men inle oväntad. Del är nämligen inte bara jämförelsen mellan de båda undersökningsgrupperna som är intressant. Analysen av de 222 pojkarna har slorl intresse i sig och visar t. ex. på en pågående strukturförändring i vårt samhälle. I den unga generationen stockholmare är medelklassen talrikare än arbetarklassen, och de högutbildade närmar sig 25 96. Av de s. k. normalpojkarna är bara ungefär hälften kvar i föräldrarnas socialgrupp. Den sociala rörligheten i landet har ökal.

Undersökningen ger också en antydan om hur barn de senaste decennierna haft del i Sverige, en bild av Välfärdssverige bakom kulisserna. En jämförelse mellan generationerna visar att fiera av sönerna än av fäderna hamnar i kriminalregistrel. Sjukskrivningen på grund av psykiska besvär är dubbelt sä stor bland sönerna som bland fäderna. Över huvud tagel ger undersökningen intrycket att den yngre generationen har klarat samhällets krav sämre än den äldre.

Den andra undersökningen som jag i detla sammanhang skulle vilja beröra är 1956 års klientelundersökning, där vi moderater i annal sammanhang ställt krav på en uppföljning och utvärdering av denna un-

dersöknings mycket omfattande och grundliga material. Särskilt intressant är, tycker jag, den konfrontation av socialteori, psykologiska teorier och kriminologiska teorier som Birgitta Humble och Gitte Sellergren-Carlsson gjort i rapporten Unga lagöverträdare, nr 5 från  1974.

Klientelundersökningens olika avsnitt har ännu inte blivit föremål för den övergripande sammanställning som erfordras för all dra ut långt gående handlingsdirektiv av socialpolitisk eller kriminalpolitisk innebörd. Praktiska slutsatser bör givetvis inle grundas på en delaspekl ulan på en sä allsidig bild som möjligl.

Några slutsatser drar dock författarna, och jag kan här inle underiåla atl referera vad jag uppfattar som vikliga synpunkler i materialet, även om författarna omger sina skrivningar med vissa reservationer.

Man framhåller atl de unga pojkar som ingår i undersökningen och som visar etl socialt störande eller kriminellt beleende är en heterogen grupp, där många faller inom ramen för vad som är helt normalt bland pojkar. Men man säger också att den grupp i undersökningen som börjat falla in i elt socialt oacceptabelt eller kriminellt beleende innehåller ell kraftigt inslag av pojkar med djupgående störningar i personlighetsulvecklingen, framförallt belräffande jagfunktionen med konsekvenser för moralintegration och normefterlevnad. Bland pojkar som återfaller i socialt oacceptabla eller kriminella beteenden och fortsätter med del är dessa allvarliga störningar än vanligare, liksom vid gravare kriminalitet. Enligt den psykologiska teori som använts i undersökningen är dessa störningar väsentligen resultat av tidigt och djupt störda relationer till föräldrarna eller föräldrasubstiluten. Malerialel ger dock ingen möjlighet att pröva denna teori. Över huvud tagel lägger klienlelundersökningens uppläggning hinder i vägen för atl komma dessa faktorer så nära in pä livet som hade varit önskvärt. Vissa uppgifier om pojkarnas lidigare utveckling och familjeförhållanden finns dock. Även om sådana uppgifier är osäkra, är del givetvis väsentligt atl i den kartläggning som vi motionärer eftersträvat sammanställa sådana data om den tidigaste perioden i pojkarnas liv med deras senare utveckling. Likaså är del av stor vikt all belysa sambanden mellan olika uppfostringsmodeller och pojkarnas personligheisutveckling. Många ungdomar genomgår en period av opposition och rollexperimenterande, som kan ta sig uttryck som inte är särskilt socialt önskvärda, och denna roll kan lätt befästas, om en ung människa känner sig negativt klassificerad och utdömd som person.

Jag tror att här erfordras en ganska stor upplysnings- och utbildningsverksamhet bland föräldrar, lärare osv. om hur dessa för del mesta helt normala yttringar skall få ulvecklas och bemästras. En möjlighet som kunde förtjäna alt diskuteras vore all böria la sig an barn med svåra jagslörningar redan i samband med skolans eller förskolans början. Sex-årsäldern anges ofta vara en lämplig tidpunkt för atl börja sätta in ålgärder. Hela familjen bör oftast vara med i sådana aktiviteter.

En mer utbredd uppfattning bland föräldrar atl vården av barn under de första levnadsåren är en stor och väsentlig uppgift, och att det är

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Ill

12 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

178

en glädje och ell privilegium att följa sitt barn i nära kontakt, skulle med stor sannolikhet vara en positiv faktor. Hur en sådan förändring skall komma lill stånd är svårare att säga. Jag är djupt medveten om att många föräldrars ekonomiska, sociala, arbelslivsmässiga och andra förhållanden är sådana atl de inte kan ta hand om sina barn på hellid under fiera år. Därför skulle man önska atl det ekonomiska stödet lill barnfamiljerna kunde utformas sä alt fadern eller modern kunde vara hemma åtminstone barnets första levnadsår. Övergängen till daghemsvistelse bör sedan göras så mjuk som möjligt, så alt barn innan de uppnått gruppmognad, vilken brukar utvecklas ungefär i ireårsåldern, inte behöver tillbringa alltför lång sammanhängande lid skilda frän sina föräldrar. Författarna till rapporten framhåller att undersökningarna ytterligare bekräftat deras uppfattning atl barn under hela sin uppväxt är beroende av en positiv och nära kontakt med föräldrageslalierna för en lycklig utveckling.

Herr talman! I november 1974 kom undersökningen om barnmisshandel och skadlig uppväxtmiljö, som utfördes av socialstyrelsen i samarbete med Allmänna barnhuset. I utredningen möter man vanskötta barn och barn som blivil slagna, lämnade ensamma eller på annal sätt utsatts för djupt uppskakande händelser. Undersökningen visar många mödrar som ensamma har vårdnaden om barn och som är uttröttade, sjuka och deprimerade. Den visar också föräldrar som slår sina barn därför att de är utarbetade, besvikna, känslokalla och saknar förmåga lill inlevelse i barnens situation. Det förekommer i materialet också många mödrar, fäder eller styvfader som missbrukar alkohol eller narkotika och har sociala eller psykiska problem.

Vilka slutsatser man skall dra av de tre undersökningar som jag här kort relaterat och som utskottet alls inle kommenterar är det självfallet både svårt och kanske för tidigt all säga, men motionens syfte var bl. a. att söka få till stånd elt sä brett bakgrundsmaterial som möjligl, tillgängligt för analys och diskussion. Den korrekta överblicken över situationen, som utskottet talar om, kan man naturligtvis aldrig få, men man kan fä en bottenplalta atl stå pä från vilken man sedan kan arbeta vidare. Delta tror jag har stor betydelse för hela sättet att hanlera problemen kring barn- och ungdomspolitiken.

Den känsla man fär när man lar del av dessa rapporter är dock att värt samhälle, som i sä oerhört många hänseenden nätt långt, ännu inle har nätt fram till att i samhällsbyggandet väga in och ta tillräcklig hänsyn till barns och ungdoms behov och problem. Därför får man också en känsla av atl värt samhälle fortfarande är etl delvis hårt och hänsynslöst samhälle sett ur mänga barns och ungdomars synvinkel. Denna aspekt på samhällsarbetet, alt söka hitta elt samlande program för arbetet byggt på en faktasammanställning och en genomarbetad syn, lycker jag att utskottet har viftat bort pä ell väl lättvindigt sätt. Utskottet säger atl de barn- och ungdomsproblem som uppkommer inom olika sektorer av samhällslivet är av mycket varierande natur samt atl de måste lösas

med utgångspunkl i de skiftande förhållanden som finns på olika områden. Vidare uttalas alt problemen bör angripas efter hand och i de sammanhang där de uppstår.

Herr talman! Jag kan för egen del inte komma ifrån all jag lycker att delta något bygger på en felsyn. Del är väl i och för sig självklart, alt problemen skall angripas efter hand och i de sammanhang där de uppstår. Så gör vi ju i dag, och så har man väl alllid gjort. Men det måsle väl ändå också vara rätt all ge sig i kast med uppgiften alt söka efter bakomliggande orsaker och angripa dessa. Jag menar all vi tyvärr i dag vel för litel om dessa ting för alt bygga en strategi för att förändra dessa bakomliggande faktorer. Denna kunskap måste vi skaffa oss, och del var vad molionen bl. a. syftade till.

Herr lalman! Jag har med dessa kommentarer velat visa att jag tycker all utskottets skrivning är litel torftig och alt principutlalandet all problemen "bör angripas efter hand och i de sammanhang som de uppstår" inte, för alt uttrycka sig försiktigt, är hell lyckat formulerat. Jag har inget särskilt yrkande.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 272 av herr Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 23 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 272.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Hjelmslröm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -    12

Avslår -      1

Mom. 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa socialvårdsfrågor m. m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservalionen av herr Karisson i Huskvarna m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karisson i Huskvarna begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

179

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Statligt personskadeskydd

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 23 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Karisson i Huskvarna

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Karlsson i Huskvarna begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 142

Avstår -      I

Mom. 5 och 6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels molionen nr 1305 av herr Werner m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Nordlander begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet

nr 23 mom. 7 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 1305.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fru Nordlander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -   13

Avslår -     1

§ 3 Statligt personskadeskydd

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels betänkande 1976/77:21 med anledning av propositionen 1976/77:64 om statligt personskadeskydd m. m. jämte motioner.

180

Hen ASPLING (s):

Herr lalman! Förra året genomfördes en betydelsefull reform på socialförsäkringens område. Riksdagen biföll dä den socialdemokraliska re-

geringens proposition med förslag till lag om arbeisskadeförsäkring. Den nya lagen skall träda i kraft den 1 juli i år.

Den nya arbelsskadeförsäkringen, som efterträder den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, innebären milstolpe inom socialförsäkringen. Yrkesskadeförsäkringen var vår första socialförsäkring. Den första lagen kom till redan 1901. Den var länge vår enda försäkring som gav ersättning vid sjukdom. Inte minst under de senaste decennierna har vi därefter genom en lång rad reformer fått en allmän försäkring som ger alla medborgare ekonomiskt skydd vid sjukdom och arbetsoförmåga.

Den proposition om statligt personskadeskydd som vi nu behandlar innebären fortsättning och en uppföljning av den arbetskadeförsäkrings-reform som riksdagen beslutade om för ett år sedan. Förslagel till statligt personskadeskydd grundar sig på del belänkande varmed yrkesskade-försäkringskommitlén avslutade sitt utredningsarbete, etl omfattande och betydelsefullt utredningsarbete som jag gärna vill ge en eloge för.

Enligl sin ursprungliga lydelse skulle lagen gälla alla arbetstagare och dessutom vissa studerande. Del förutsattes emellertid, när lagen antogs, all regeringen skulle återkomma lill frågan om att utsträcka försäkringen till egenföretagare och uppdragstagare när yrkesskadekommitlén hade slutfört sitt arbete.

Den nu framlagda propositionen innebär alt arbetsskadeförsäkrings-reformen fullföljs med etl förslag om att utsträcka försäkringen lill atl omfatta, förutom anställda, också egenföretagare och uppdragstagare. Småföretagare, jordbrukare, fiskare och personer med förtroendeuppdrag kommer härigenom atl vid arbetsskada få samma ersättning som löntagare. Förslagel i den här delen innebär - menar vi i utskottet - ell betydelsefullt steg pä vägen mot samordning mellan den allmänna försäkringen och försäkringen för arbetsskador.

I en lag om statligt personskadeskydd föreslås bestämmelser om ersättning vid skada under militärtjänst, civilförsvarsljänst, räddningstjänst och under vistelse på anstalt. Den nya lagen ger enhetliga bestämmelser för statliga ersättningsformer som nu finns reglerade i elt fiertal olika författningar. Personskadeskyddel skall ge samma ersättning som arbelsskadeförsäkringen. Samtidigt med den höjning av ersättningarna som delta innebär kommer reformen att medföra ett utvidgat skydd i fiera hänseenden. Bl. a. sträcks skyddet förde värnpliktiga ut att gälla under hela utbildningstiden från inryckningen och till utryckningen, oberoende av när och var skadan inträffar.

Ersättning för lyte och men och allmänna olägenheter Kresläs reglerad i en särskild lag om statlig ersättning vid ideell skada. Denna knyter an till den tryggheisförsäkring som gäller för de statligt anslällda genom statens personskadeförsäkring.

Jag skall, herr talman, inte gå djupare in på de olika detaljerna i propositionen. Lät mig bara nämna alt propositionen i enlighel med yr-kesskadeförsäkringskommilténs förslag också innehåller förslag lill stora förbättringar för de äldre skadefallen. Livräntor som utgår enligt äldre

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Stadigt personskadeskydd

181

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Statligt personskadeskydd

182

lag föreslås bli uppräknade lill en sammanlagd kostnad av 46 milj. kr.

Utskottet har enhälligt tillstyrkt bifall till propositionen. Jag skall därför bara med några få ord beröra etl par av de molioner som har väckts under den allmänna motionstiden och med anledning av propositionen.

Arbetsskadeförsäkringsreformen innebär att de nuvarande möjligheterna alt teckna frivillig försäkring försvinner. Skälen lill della är flera. En stor del av dem som i dag har frivillig försäkring, nämligen egenföretagarna, kommer nu obligatoriskt med i försäkringen. Av övriga grupper, huvudsakligen hemmamakar och studerande, har elt mycket litel antal, ca 2 000, begagnat sig av möjligheterna atl teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Genom den allmänna försäkringens ulbyggnad har också dessa grupper fäll ett starkt förbättrat skydd vid sjukdom och arbetsoförmåga. Mänga torde dessutom ha ell kompletterande skydd genom t. ex. gruppförsäkring hos privata försäkringsbolag.

Det har mol denna bakgrund inle ansetts motiverat atl i fortsättningen belasta den statliga försäkringsadministrationen med en särskild försäkringsform för en mycket begränsad grupp försäkringstagare. Ulskollet har också avstyrkt de motioner som har väckts om frivillig anslutning lill arbetsskadeförsäkringen och om ulredning av hemarbelandes rält till arbetsskadeförsäkring. I del här sammanhanget är det, herr lalman, angelägel understryka all arbetsskadeförsäkringen enligt riksdagens enhälliga beslul skall bygga på ell ekonomiskt invaliditelsbegrepp. Del är alltså de försöriningsekonomiska konsekvenserna av arbetsskada som skall vara avgörande för arbelsskadelivräntans storlek. För all man skall kunna bedöma i vad mån förmågan till arbeie och inkomst försämras genom en arbetsskada måsle det finnas en inkomst att ulgå från. Del är därför man har gjort en fast koppling mellan arbetsskadeförsäkringen och försäkringen för ATP. Den försäkringen bygger som bekant på den försäkrades taxering. I den mån en hemarbetare har en inkomst, vare sig det nu är anställning eller av annal förvärvsarbete, sä kommer han eller hon alt omfattas av arbetsskadeförsäkringen. Riksdagen ställde sig som bekant i hög grad positiv till övergången från yrkesskadeförsäkringens medicinska lill arbelsskadeförsäkringens ekonomiska invaliditelsbegrepp.

Herr Gahrton begär i en motion all de nya lagbestämmelserna beträffande dem som skadas under militärtjänstgöring skall äga tillämpning på samtliga nu i livet varande mililärskadade personer som om deras skador hade inträffat efter den 1 juli 1977, då den nya lagstiftningen träder i kraft.

Det har alltid varit en grundläggande regel inom socialförsäkringen att ny lagstiftning skall tillämpas pä de skadefall som inträffar sedan lagstiftningen har trätt i kraft. En lagstifining med lillbakaverkande kraft skulle kunna få svåra konsekvenser - praktiska, administrativa och ekonomiska. Riksdagen har fiera gånger i skilda sammanhang bekräftat den antagna regelns giltighet. Inle ens när det har varil fråga om ell begränsat antal fall har man velat göra avsteg ifrån principen alt ny lagstiftning skall gälla alla frän elt visst datum.

Man har i stället på olika sätt velat mildra de effekter som kan uppkomma i samband med övergången till en ny lagstiftning. I propositionen om statligt personskadeskydd föreslås betydande uppräkningar av äldre livräntor, också av sådana som utgår enligl skilda militärersältningsför-fatlningar. Livräntorna har tidigare räknats upp vid skilda tillfällen. Vidare har just i militärskadefallen införts särskilda olycksfallsersäliningar för dem som har tillfogats allvarliga skador vid olycksfall. Man kan därför säga att de mililärskadade inle missgynnats. Utskottet har bl. a. mot den bakgrunden avstyrkt också denna motion.

Herr lalman! Med det anförda ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkandet nr 21.

Nr 106

Onsdagen den 13aprill977

Statligt personskadeskydd

Fröken PEHRSSON (c);

Herr talman! Riksdagen antog vid föregående riksmöte en lag om arbetsskadeförsäkring. 1 årets proposition aren viktig punkt den utvidgning av personkretsen för arbetsskadeförsäkringen som gjorts. Enligt propositionen bör arbelsskadeförsäkringen i fortsättningen gälla även småföretagare, jordbrukare, fiskare och uppdragstagare. Delta är en mycket angelägen reform, och del är många som har väntat på den.

I propositionen hänvisar man till den utvidgning av personkretsen som föresläs och menar atl det inte längre finns behov av frivillig försäkring. Med anledning av detla uttalande i propositionen har utskottet fått ett par motioner att behandla, där del hävdas all problem uppslår för vissa grupper om denna möjlighet till frivillig försäkring las bort.

I motionen 258 av herr Wiklund m. fl. krävs all hemarbelandes rätt till arbeisskadeförsäkring snabbt utreds. I motionen 1415 av fru Eliasson hemställs all möjligheterna för den som inle omfattas av den obligatoriska arbetsskadeförsäkringen att frivilligt ansluta sig lill denna prövas och att den frivilliga försäkringen för yrkesskada bibehålls i avvaktan på denna prövning.

Skulle det visa sig att' del finns brister i de beslut som fattas och alt de verkar pä det sättet alt människor kommer i kläm, är jag hell övertygad om att alla är beredda atl medverka til/ en förbättring, sä att alla människor kan känna trygghet i värt samhälle. När vi bygger ul försäkringssystemet är det ju för alt öka människornas trygghet inför det oförutsedda - sjukdom, arbetslöshet, arbetsskada osv. Det är då viktigt att systemet utformas så alt alla bereds den trygghet som försäkringen avser att ge. Det fär enligl min mening inle bli så alt vissa grupper lämnas utanför.

Alla bör alltså ha rätt till grundtrygghet, och den skall samhället garantera. Frän centern har vi vid skilda lillfällen i molioner och interpellationer hävdat grundtrygghetsprincipen. Det bör vara samhällels skyldighet att ställa resurser till förfogande för all skapa etl heltäckande grundirygghetssystem. Det ekonomiska grundlrygghelssystemet skall vara så enkelt och överskådligt att den enskilda individen lätt kan över-

183

Nr 106

Onsdagen den 13aprill977

blicka det. Systemet skall vara rättvist och om möjligt likformigt för alla.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Sjukpenningförmå-        Överiäggningen var härmed slutad. ner

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4 Sjukpenningförmåner

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels betänkande \916lll:ll med anledning av motioner om sjukpenningförmåner.

I detla belänkande behandlades motionerna

1976/77:256 av hen Nilsson i Uddevalla m. fi. (s),

1976/77:678 av herr Jan Bergqvist i Göteborg (s),

1976/77:1079 av hen Carishamre m.fl. (m),

1976/77:1087 av herr Romanus (fp), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde att förslag snarast framlades om sådan ändring av lagen om allmän försäkring, att sjukpenning kunde utgå vid intensivbehandling av stammare och i liknande fall,

1976/77:1091 av herr Werner m. fi. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade

1.   all åldersgränsen 16 år borttogs ur bestämmelserna om sjukförsäkring och all minderårigs arbeie under ferier och frilid därmed ansågs sjukpenninggrundande.

2.   att praktikanter under prakiikliden oavsett ulbildningsform skulle erhålla räu till sjukpenning och lagen om allmän rörsäkring ändras i enlighet härmed, och

1976/77:1298 av herr Palme m. fi. (s), vari i yrkandet 2 hemställts att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning av frågan om regler för sjukpenning vid dellagande i av sjukvårdshuvudmännen anordnade eller förmedlade s. k. hälsoresor.

Ulskottel hemställde atl riksdagen skulle

1.   med bifall lill motionen 1976/77:1298, yrkandet 2, och med anledning av molionen 1976/77:1087 i motsvarande del ge regeringen till känna vad utskottet anfört angående en utredning om sjukpenning vid hälsoresor,

2.   avslå molionen 1976/77:256,1976/77:678,1976/77:1079, 1976/77:1087 i motsvarande del och motionen 1976/77:1091.

184

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! De sjukförmåner vi i dag har är resultatet av den kamp de arbetande fört, en kamp för rätlen att ha råd till rehabilitering vid sjukdom.

Denna rält måste hela liden försvaras av arbetarna och tjänstemännen emot de reaktionära försämringskrav som ställs. I årets avtalsrörelse ser vi exempelvis hur Svenska arbetsgivareföreningen - SAF - attackerar denna sociala förmän.

Men även om vi hela tiden måsle slåss för alt försvara uppnådda sociala förmåner får vi inle sluta upp all försöka förbättra desamma. Att slopa diskrimineringen är en förbättring som vi anser måste till.

Det kan inle vara rimligt all de som är under 16 är och har förvärvsarbete inle skall få försäkra sig för inkomstbortfall genom sjukdom. Att utskottet avstyrker motionen med motiveringen att den socialpolitiska samordningsutredningen har till uppgift atl utreda della förhållande kan inte vara tillfredsställande. Vi har en förmåga i det här landet att utreda i så långa tider atl en felaktighet ibland till slut ler sig som normal. Men diskriminering av ungdomar det här gäller anser vi vara så pass allvariig att del inte finns anledning atl vänla längre ulan atl man i stället, när nu motioner föreligger, bör bifalla desamma och därigenom eliminera denna diskriminering.

Vad är del för ideologi som bestämmer att den som fyller 16 år försl i slutet av del är då han eller hon slutar skolan, och som direkl efter skolans slut i juni månad böriar förvärvsarbeta, inte skall ha rält till sjukpenning - samma sjukpenning som klasskamraten, som fyller sina 16 år innan han slutar skolan, har rätt lill? Detta är en orättvisa som det enligt vår mening är angelägel att redan nu undanröja.

Vad är del för rättvisa att den som slutar skolan redan efter ättonde årskursen kan fä jobba i ett och elt halvt år utan alt ha rätten till sjukpenning? Jag tror all ulskottel också är överens med oss om atl detta är en orättvisa, men att utskottet inte ser problemet som sä angeläget som vpk gör och därför fortsätter att vänla på den två år gamla utredningen. Den som förvärvsarbetar och blir sjuk och inte erhåller sjukpenning har inte heller tid atl vänta på utredningen. Det gäller dessa ungdomars försörining och möjligheter till ett meningsfullt liv, även om de inle är friska hela liden intill dess all de fyller 16 är.

Molionen tar också upp etl annat problem i detta sammanhang, nämligen praktikanternas situation. Det är riktigt, som ulskottel påvisar, alt sjukpenningen är beroende av inkomsten. Men del är inte alltid som denna motivering häller. Del finns praktikanter som har så låg praktiklön atl de inte kommer upp lill den stipulerade gränsen på 4 500 kr. i årslön. Del gäller också de praktikanter som har en praktiktid som inte är så läng att det med den utgående lönen är möjligt atl uppnå denna magiska gräns.

Dessa fall som jag påvisat är otillfredsställande. Även här föredrar utskottet att kvarhälla diskrimineringen, men nu med motiveringen att man inle kan skapa särregler för en enstaka grupp.

Herr talman! Jag är överens med utskottet om att vi inte skall skapa undanlagsregler för praktikanterna. Vi bör givelvis se över frågan i hela dess vidd. Även de som av andra skäl är tvungna att jobba en kort

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977.

Sjukpenningförmåner

185

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukpenningförmåner

tid för sin försörjning men som inte kommer upp till en årsinkomst av 4 500 kr. bör fä del av sjukpenningen. Därför föreslår vi från vpk att regeringen får i uppdrag alt utreda frågan om i vilka sammanhang det kan bli fråga om all sjukpenning inte utgår för faktiska förvärvsinkomster och varför så kan bli fallet. En sådan utredning behöver inle ta lång tid i anspråk utan bör kunna föranleda en redovisning redan i år, så att förslag kan föreläggas riksdagen före årets slut. Under sådana premisser som de nu aktuella kan man godkänna att man fär vänta pä utredningsresultat, men inle när frågor som är relativt enkla tar fiera är i anspråk. Då utgör utredningar bara ett sätt all stoppa undan frågor från behandling.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till del särskilda yrkande i anslutning till molionen 1091 som har utdelats i kammaren och som har följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1091 beslutar hos regeringen begära

a)   förslag till lagstiftning innebärande att åldersgränsen 16 år borttages ur bestämmelserna om sjukförsäkring och att minderårigs arbete under ferier och frilid därmed anses sjukpenninggrundande

b)   att regeringen utreder i vilka sammanhang som praktikanter och andra förvärvsarbetande inte kommer upp till den för sjukpenning stipulerade inkomsten och med detta som utgångspunkl framlägger förslag om förändringar så att denna diskriminering undanröjes ur lagen om allmän försäkring.

186

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Del belänkande från socialförsäkringsutskoilet som vi nu behandlar tar upp även en del andra motioner än den som herr Franzén har berört. Jag vill framhålla atl flera av de frågor som berörs i de olika motionerna redan är föremål för utredning eller behandling på olika sätt, och utskottet föreslår därför inle några ytterligare åtgärder i de sammanhangen. Utskottet tillstyrker däremot utredning beträffande frågan om möjligheterna alt få sjukpenning för deltagande i hälsoresor. Delta är en fråga som har tagits upp i den socialdemokraliska parlimolionen 1298 och i motionen 1087 av folkpartisten Romanus. Utskottet är överens om att det finns anledning att utreda denna fråga.

När del sedan gäller motionen 1091, och då i första hand frågan om borttagande av 16-årsgränsen för erhållande av sjukpenning, säger utskottet - och del har herr Franzén också konstaterat - alt den socialpolitiska samordningsulredningen bl. a. har lill uppgift atl utreda denna. Herr Franzén menar atl det är atl långhala den här historien och säger atl det är en orättvisa som bör avskaffas. Utskottet anför att det kan finnas skäl lill all sänka den här åldersgränsen, och det bör tas som en ytieriigare uppmaning till den socialpolitiska samordningsutredningen att la upp den här frågan så snart som möjligt. Utskottet har inte funnit anledning att lillslyrka motionen ulan hemställer om avslag i denna del.

I den andra delen av motionen, som rör praktikanterna, föreslås all även praktikanter skall kunna få sjukpenning under prakiikliden. Herr Franzén har här konstaterat att rätten lill sjukpenning är beroende av den inkomst som en person har. Det gäller naturiigtvis även praktikanter. Det är faktiskt på del sättet att praktikanter ofta har korta tjänstgöringstider, som många gånger inte ger en sjukpenninggrundande inkomst. Utskottet hänvisar också till behandlingen i arbetsmarknadsutskottet av en annan vpk-motion, nr 1278. Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt betänkande att praktikanternas ekonomiska villkor mäste bestämmas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Så länge frågan om de ekonomiska villkoren inte är löst lär del vara svårt atl lösa frågan om sjukpenning. Arbeismarknadsutskottet hänvisar också till alt sysselsältningsutredningen prövar frågor om de ekonomiska villkoren för praktikanter.

Det yrkande som herr Franzén lagt på riksdagens bord i det här avseendet skiljer sig något från det yrkande som finns i motionen. Del framgår inle riktigt klarl om man avser all även praktikanter som inle kommer upp till en sjukpenningberätligad inkomst skall få sjukpenning. Det förefaller som om man är kvar i samma situation - att man inte lar hänsyn lill den koppling som finns mellan inkomst och sjukpenning. Utskottet menar all det inte finns möjlighet att slopa sambandet mellan inkomst och sjukpenning och att man inte kan särbehandla praktikanter. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1091 i denna del.

Jag ber, herr talman, all med detla fä yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukpenningförmåner

Hen FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Jag förstår inte rikligt fröken Bergström. Det är ju ganska klart att det yrkande som föreligger gäller praktikanter och andra som inle kommer upp lill den stipulerade gränsen. Det som skall utredas är hur mänga det kan röra sig om, vilka det kan vara och vilka olika sammanhang som kan vara aktuella. Avsikten är atl den här gränsen skall las bort och atl den faktiska inkomsten skall vara sjukpenninggrundande - oavsett om man uppnår den magiska siffran 4 500 kr. eller inte. Såsom framgår av vårt yrkande gäller det inte bara praktikanter utan också andra förvärvsarbetande.

Man kan naturiigtvis hänvisa lill arbelsmarknadsutskottets betänkande, till den motion som behandlas där, till sysselsältningsutredningen och lill den förhandling mellan parterna som givetvis kan komma till slånd och förbättra praktikanternas situation. Men oavsett vilken lönenivå praktikanterna genom dessa förhandlingar kommer upp till lycker vi alt det är angelägel all man ser över frågan om sjukpenninggrundande inkomst. Även om praktikanterna fär bättre lön - vilket jag inneriigt hoppas; i dag är de verkligen diskriminerade i lönehänseende - kan praktiken vara så kort lid alt man inte kommer upp lill den avsedda nivån.

Det här gäller, som jag nämnde, också andra än praktikanter, t. ex.

187

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukpenningförmåner

dem som av ekonomiska eller andra skäl för en kortare lid tvingas avbryta sin utbildning för alt förvärvsarbeta och sedan återupptar studierna. De kommer inte heller i fråga för räu till sjukpenning, om de inte uppnår den magiska gränsen. Del kan alltså finnas skäl att se även pä andra än praktikanterna.

De som är på det klara med situationen kan redan i dag förfara på ell annal sätt, nämligen uppge att man skall arbeta längre tid än man skall och därigenom beräkningsvis komma över den magiska gränsen. Då erhåller man också sjukpenningrätt för inkomsten, öm man sedan slutar sin anställning innan man uppnått den uppgivna inkomsten och sjukpenning har utbetalats, krävs såvitt jag förstår inle dessa pengar tillbaka. Om man lämnar falsk uppgift om att man skall jobba längre än man tänkt, erhåller man alltså rätt lill sjukpenning. Om man däremot inte känner till detta eller inte vill använda sig av detta tillvägagångssätt, får man inle rält till sjukpenning. Systemet som det nu är kan alltså uppmuntra till att lämna falska uppgifter.

Beträffande åldersgränserna vill jag säga att vi inte tycker att det är så krångligt att del skall behöva ta särskilt lång tid alt utreda frågan. Utredningen har alltså pågått i ungefär två år. Det skulle naturligtvis vara intressant all få höra om utskottet har någon uppfattning om när utredningen kommer att vara klar med frågan. Hur länge lill skall vi behöva vänta? Kan utskottets talesman säga all utredningen pä den punkten vänlas föreligga inom en myckel snar framtid, kan jag förstå motiveringen. Men är det inle på det viset finns det all anledning att vidhålla del krav vi har ställt.

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Herr Franzén frågade när utredningen är färdig. Herr Ringaby, som är ledamot av utredningen, kom just och sade att utredningen i dag inte kan svara på del. Det är länkbart alt man kan få fram vissa saker i förväg. Men det här är elt stort område, där det gäller att samordna en mängd olika bestämmelser. Det är ett arbete som tyvärr kanske kommer att la litel tid.

När det gäller frågan om praktikanterna är del faktiskt så att det yrkande som i kväll lagts på bordet väsentligt skiljer sig frän det yrkande som finns i motionen. För alt klargöra detla skall jag läsa upp det yrkande som finns i motionen under punkten 2. Där hemställs det alt riksdagen beslutar

"att praktikanter under prakiikliden oavsett utbildningsform erhåller rätt till sjukpenning och att lagen om allmän sjukförsäkring ändras i enlighet härmed".

I det yrkande som lagts pä bordet talas det om praktikanter och andra förvärvsarbetande som inte kommer upp till den för sjukpenning stipulerade inkomsten. Del är ju att beklaga att ni i vpk inte tänkte även pä della när ni skrev motionen. Då skulle ulskollet ha haft möjligheter all behandla även den delen. Att nu ta ställning till ett helt annat yrkande

än det som ställts frän börian är inle rimligt. Jag är inle heller övertygad om atl man kan komma så långt genom all ändra den här inkomslgränsen, efiersom den ändå måsle sägas vara förhållandevis lågt satt. Herr talman! Jag ber på nytt all få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Herr FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Del är ju utskottets skrivning över vår motion som gör att vi funnit anledning att framställa ett annal yrkande. Jag föreställer mig att det inte är första gängen fröken Bergström upplever att det framställs ett annat yrkande än det ursprungliga. Om så är fallet beklagar jag del. Att man inle skulle kunna behandla ell sådant yrkande kan jag inle hälla med om. Jag lycker att det finns skäl all utreda den här frågan i det vidare perspektiv som vi angett i vårt yrkande med anledning av vad ulskottel skrivit belräffande motionen.

Jag vidhåller alltså yrkandet om bifall lill det under överläggningen framställda yrkandet, och jag beklagar att ulskottel inte kan lämna någon uppgifi om när resultatet av utredningen beträffande åldersgränserna kan föreligga.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Sjukpenningförmåner

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till det av hen Franzén under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsuiskotiets hemställan

i betänkandet nr 22 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskotlels hemställan med den ändring

däri som föranleds av bifall till del av hen Franzén under överiäggningen

framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat förja-propositionen. Dä hen Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281

Nej -   12

Avstår -     1

189

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Översyn av statliga myndigheters sjuklönesystem för forskningsanställd personal

190

§ 5 Översyn av statliga myndigheters sjuklönesystem för forskningsanställd personal

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande 1976/77:23 med anledning av motion om översyn av statliga myndigheters sjuklönesysiem för forskningsansiälld personal.

Hen BIÖRCK i Värmdö (m);

Herr talman! När socialförsäkringsutskoilet anslagit ell alldeles särskilt betänkande åt att avstyrka herr Wijkmans och min motion, nr 1976/77:679, så är det väl närmast en akt av hövlighel alt en av motionärerna kommenterar betänkandet.

Vi har i vår motion begärt atl etl fullkomligt absurt förhällande skall rättas till, och utskottet har svarat all budgetdepartementel sedan mer än ell är lillbaka funderar på saken och all molionen därför bör avslås.

Vad det handlar om kan enklast beskrivas genom ell praktiskt exempel.

Budgetminislern är inle blott en framstående politiker, han har även ett förflutet inom vetenskapen, eller åtminstone populärvetenskapen. För 15 är sedan utgav han en bok i befolkningsfrågan. Den frågan är ju nu åter mycket aktuell, även om detla inte gäll upp för alla. Det skulle kunna länkas all budgetminislern nu ville hjälpa socialministern - för det är ju under honom som nativiteten hör - att forska litel om befolkningsfrågan. Herr Mundebo skulle då kunna söka och - lät oss anta del - få ell anslag från t. ex. Wallenbergsstiftelsen för att anställa ett räknebilräde till hjälp i forskandet. Anlag nu alt räknebiträdel blir sä gripet av arbetsuppgiften all hon förväxlar teori och praktik och själv blir med barn. Då är vi inne i det den här molionen handlar om. Vad händer dä? Jo, hon lar gravidiielsledigt och budgetminislern får ingen hjälp med räknandet. Forskningen gär i stöpet. Den lagstadgade gra-viditetsledighetslönen utgår ur forskningsanslaget, som raskt smälter samman. Men efiersom ingen fär forska privat längre i det här landet, i varie fall inle om del är personal inblandad, sä har herr Mundebo knutit sin forskning lill universitetets förvaltningsapparat. Dit har hans forskningsanslag överlämnats, och därifrån utgår dä lönen.

Nu är det egentligen försäkringskassan som skall stå för fiolerna, åtminstone lill 90 96. Men ingen skall tro atl försäkringskassan ersätter herr Mundebos forskningsanslag för utläggen därifrån. Ack nej! Del är så vist ordnat atl de pengarna i stället betalas lill riksförsäkringsverket och därifrån gär in i statskassan. Alt herr Mundebos räknebilräde väntade barn ledde alltså till atl Wallenbergsstiflelsens pengar genom universitetet och försäkringskassan överfördes till statsverket, men - frånsett barnet - kom man inte befolkningsfrågans mysterier in på livet.

Herr Mundebo ger förmodligen inte tappt. Han är inte sådan. Men han har lärt av livet och anställer nästa flicka direkt pä anslaget för oförutsedda utgifter, lät oss säga inom socialdepartementet, eftersom det är det vi lalar om i dag. Då kan hon få så många barn hon vill, för

då går pengarna runt helt och hållet inom statsförvaltningen, och man kan då ulan samvetsbetänkligheter skaffa en ny flicka när den första måste ta ledigt.

Nu skall det här inle missuppfaiias. Jag slår inle speciellt vakt om Wallenbergsstiftelsen, det är inte poängen. Inte heller finner jag del onaturligt alt flickor får barn. Poängen är att alla anslag ur frivilliga fonder - Cancerföreningen, Nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar etc. - plundras på samma sätt och alt della givetvis är en mardröm för alla forskare, som tror sig vara i färd med all göra en uppläckl och i slällel finner sig finansiera samhällets åtaganden för sjukdom och barnafödsel.

Herr lalman! Detta är absurt. Och del är också absurt atl man skall behöva fundera mer än 24 timmar över detta i budgeldepariementet, där ärendet ligger. Winston Churchill skickade lappar lill sina ministrar i krigskabinettel med orden "Action this day". Jag vel inle hur Thorbjörn Fälldin gör. Kanske herr Mundebo rent av kan förekomma honom.

Herr talman! Jag har lovat en talesman för utskottet atl yrka bifall till utskottets hemställan för att bespara honom besväret. Ske alltså! Men jag hoppas pä ell så starkt bifall all del hörs ända lill kvarteret Cephalus i Gamla stan, där budgetdepartementel håller hus - om nu någon är vaken där vid denna sena timme.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

Med delta anförande, i vilket herr Molin (fp) instämde, var överiäggningen slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Vissa delpensionsfrågor

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels belänkande 1976/77:24 med anledning av motioner om vissa delpensionsfrägor m. m.

I detta belänkande behandlades motionerna

1976/77:96 av herr Persson i Karistad m. fi. (s),

1976/77:252 av hen Gahrton (fp),

1976/77:461 av herr Sivert Andersson i Slockholm m. fi. (s),

1976/77:692 av hen Ringaby (m),

1976/77:693 av hen Ringaby (m),

1976/77:696 av herrar Strömberg i Botkyrka (fp) och Ekinge (fp),

1976/77:698 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställts all riksdagen beslutade

I. att hos regeringen anhålla om en kartläggning av vilka yrkesgrupper som var sysselsatta i så lungi och påfrestande arbete och vilkas arbetsmiljö kännetecknades av så stora hälso- och olycksfallsrisker, att de borde åtnjuta en kollekliv tidigare pensionering med full pension, samt att för-

191

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

slag härom skyndsammast förelades riksdagen,

2.    att de anställdas fackliga organisationer gavs tolkningsföreträde vid avgörandet av vilka arbeten som skulle komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension,

3.    all, därest deltidsarbete inle kunnat ordnas, delpension likväl skulle kunna beviljas, under förutsättning att den anställdes fackliga organisation ingivit framställan därom, och atl inkomstbortfallet täcktes med halv ersättning från A-kassa samt atl A-kassan kompenserades för sådant uttag med statligt bidrag, och

1976/77:1092 av fru Wigenföldl m.fl. (c).

Ulskottel hemställde

1.    belräffande kvalifikationsreglerna att riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:96, 1976/77:693,  1976/77:696 och  1976/77:1092,

2.    belräffande kompensationsgraden all riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:461,

3.    belräffande rält för fackliga organisationer atl avgöra vilka arbeten som skulle komma i fråga som deltidsarbeten m. m. att riksdagen skulle avslå motionen 1976/77:698, yrkandena 2 och 3,

4.    beträffande generell sänkning av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper att riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:698, yrkandet  I,

5.    belräffande förtida uttag all riksdagen skulle avslå motionerna 1976/77:252 och  1976/77:692.

192

Hen FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Delpensionsreformen har slagit väl ut. Mänga arbetare har ansökt om delpension. Del är arbetare som har fäll deltidsarbete ordnat.

Varför har då reformen fått ell sådant positivt mottagande? Jo, av den anledningen alt det finns etl påtagligt behov av en lägre pensionsålder. Och det är precis vad vpk sade vid behandlingen av reformen 1975. Vi sade också atl det inte är tillräckligt med de lösningar som då beslutades. Vi ville gä längre, därför alt förhållandena inom arbetslivet starkl varierar. Del finns -jämte ljusa, väl ventilerade och tempererade arbetslokaler - arbetsställen med damm, fukt och giftiga ämnen, som gör luften hälsovådlig alt inandas. Arbetena är i varierande grad starkt fysiskt betungande. Maskinerna och arbetsprocesserna driver upp takten, och en förslitning av arbetskraften sker, som utmynnar i en uislagning ur produktionen. Särskilt utsatta ställen är exempelvis gruvan, skogen, hamnen, varvet och andra ställen med tunga industriprocesser.

Det finns emellertid ett gemensamt drag i arbetslivet. Den alltmer ökade arbetsintensiteten drabbar inte bara dem som har ackord och befinner sig i tvångsstyrda processer, utan den har också gjort sitt inträng i kontorslokalerna. Arbetsintensiteten innebär en snabbare fysisk och psykisk förslitning, vilket i sin lur innebär alt åldrandet i arbetslivet upplevs som en mardröm. Det är därför av stor vikt alt den allmänna pensions-

åldern anpassas just efter detta förhållande.

Det nuvarande systemet utgår från en hög pensionsålder, och sedan kan den som har turen och möjligheten därtill hel- eller delpensionera sig i förtid. Delta system måste utifrån lönearbelarnas intressen vara klart sämre än atl, som vi anser att man bör göra, vända på frågan och skapa en lägre pensionsålder.

Del finns de som har mer betungande arbeten än andra och av den anledningen skulle behöva lägre pensionsålder för all slippa vara utslitna när de går i pension och som inle heller orkar aktivera sig vidare efter pensionering vid 65 är. Människor med jobb som är lunga och slitsamma och/eller förenade med slora hälso- och olycksfallsrisker är i högre grad än andra beroende av lägre pensionsålder. Gruvarbetarna underjord har tillkämpat sig lägre pensionsålder genom avtal. Detta avtal tillgodoser dock inte det behov som gruvarbetarna anser all del borde göra, för del rör sig som alltid vid förhandlingar om en kompromiss. Men den är likväl en indikation på etl väl underbyggt krav. I vpk är vi överens med gruvarbetarna i denna fråga, men vi menar också att det finns andra som har väl sä goda skäl för lägre pensionsålder.

Utskottet hävdar i sitt betänkande "atl del knappast kan anses rimligt all i en allmän pensionslagstiflning prioritera hela yrkesgrupper med utgångspunkt i all gruppen har ett särskilt hårt eller pressande arbeie, eftersom det är tveksamt om påfrestningarna drabbar så generellt att en särskild lagstiftning är motiverad". Denna förvrängning är bara etl sätt att avstyrka ell berättigat krav ulan atl behöva ange den verkliga orsaken. Det vore ärligare om ulskottel - socialdemokrater och borgare - klarl utsade atl man inte anser alt vissa arbetare är i behov av lägre pen-•sionsålder än andra.

Jag nämnde inledningsvis alt delpensionen har rönt stort intresse, och del anser vi är bra. Vid reformens behandling 1975 framförde vi dock farhågor för atl alla inle skulle komma i fråga för delpension, och verkligheten har visat atl vi hade rätt. Alla lyckas inle få deltidsarbete, vilket är villkoret för alt delpension skall erhållas. Medbestämmandelagen, som ulskottel hänvisar till, är heller inle någon garant för detla. Den ger visseriigen förhandlingsrätt för den fackliga organisationen, men fortfarande är det arbelsköparna som bestämmer. För att citera Rudolf Meid-ner i utredningen om löntagarfonder: "Del är från ägandet som makten utgår." Del är utifrån detta faktum som vi vill lagstifta in fackets möjlighet till tolkningsföreträde i den här frågan.

Herr talman! I vissa fall är det absolut omöjligt atl ordna deltidsarbete. Del kan finnas olika orsaker till detta. Men är det då riktigt att dessa arbetare inte skall kunna tillgodogöra sig delpension? Delpensionen som sådan skall väl inte förvägras någon därför att det arbete del gäller av någon anledning absolut inte går atl dela. Det är av detta skäl som vi återupprepar kravet från 1975 om en undantagsregel, något som också pensionskommittén förordade. Förslagel om en sådan regel ville inle utskottet tillstyrka den gången och inle nu heller, med motivering alt

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

193

13 Riksdagens protokoll 1976/77:105-106

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

del rönte kritik vid remissbehandlingen.

TCO och SACO/SR, båda fackliga huvudorganisationer, var för en undantagsregel av det slag som kommittén förordade. Även LO ställde sig positiv, om avgörandet ligger hos den fackliga organisationen. Det är precis vad vi föreslär i vår motion; delpensionen skall kunna beviljas under förutsättning att den anställdes fackliga organisation ingivit framställning om detla. De fackliga huvudorganisationerna vill alltså ha denna undanlagsregel, och det kravet borde åtminstone de fackliga socialdemokraterna i denna kammare kunna ställa sig bakom.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill del yrkande som har delats ut med anledning av motionen 1976/77:698 av herr Werner m. fi. Yrkandet har följande lydelse:

atl riksdagen med anledning av molionen 1976/77:698 beslutar hos regeringen begära

a)   en kartläggning av vilka yrkesgrupper eller delar därav som är sysselsatta i så tungt och påfrestande arbete, och vilkas arbetsmiljö kännetecknas av så stora hälso- och olycksfallsrisker, att de bör åtnjuta en tidigare pensionering med full pension, samt all förslag härom skyndsammast föreläggs riksdagen,

b)   förslag lill lagstiftning innebärande atl de anställdas fackliga organisationer ges tolkningsföreträde vid avgörandet av vilka arbeten som skall komma i fråga som deltidsarbete i samband med delpension,

c)   förslag till lagstiftning innebärande atl, därest deltidsarbete inle kunnat ordnas, delpension likväl skall kunna beviljas, under förutsättning atl den anställdes fackliga organisation ingivit framställan därom, och atl inkomstbortfallet täcks med halv ersättning frän A-kassa samt atl A-kassan kompenseras för sådani uttag med statligt bidrag.

194

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! Av två skäl skall jag fatta mig mycket kort. Del första är all lagen om rält till delpension trädde i kraft den-1 juli 1976 och alltså bara har varil i kraft i drygt nio månader. Utfallet av denna reform har varil gott. Det konstaterade herr Franzén själv alldeles nyss från denna talarstol.

Del andra skälet är alt en motion av samma innehåll prövades av riksdagen i samband med behandlingen av propositionen 97 år 1975. Därför yrkar jag avslag på motionen 698, yrkandena 2 och 3.

I yrkandet 1 i motionen 698 begär man en kartläggning av vilka yrkesgrupper som pä grund av lungl och påfrestande arbeie samt dålig arbetsmiljö bör åtnjuta en kollekliv pensionering med full pension. Herr Franzén ironiserade litet över utskottets uttalande i den frågan, där utskottet erinrar om atl vi upprepade gånger har uttalat all det inte kan anses rimligt att i en allmän pensionslagstiflning prioritera hela yrkesgrupper med den motiveringen att grupperna som helhet har ett särskilt hårt och påfrestande arbeie. I del citat som herr Franzén gjorde ur utskottets betänkande glömde han nämna alt den uppfatlningen delas av

specialister inom arbelsmedicin och åldersforskning.

Jag yrkar sålunda avslag även på yrkandet nr 1 och bifall till socialutskottets hemställan i betänkandet nr 24.

Herr FRANZÉN (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Del yrkande som utdelats pä bänkarna har en något annorlunda innebörd än det som fru Håvik nu kommenterade. Vi säger där med anledning av utskottets skrivning att det gäller en kartläggning av yrkesgrupper eller delar därav. Del innebär sålunda all vi inte lar generellt hela yrkesgrupper. Om fru Håvik hade läst yrkandet, sä skulle hon ha funnit att det står ganska klart utsagt.

Vi anser alt det bör utredas vilka arbetare som har sä tungt och slilsaml eller så riskfyllt och hälsofarligt arbete atl del bör berättiga till en lägre pensionsålder. Tror inte utskottet att en skogsarbetare som i hela sitt liv har arbetat i skogsavverkning eller en gruvarbetare som under läng tid har arbetat med ortdrivning eller liknande underjord har gjort bäitre skäl för en tidigare pensionering än den som har arbetat inomhus med etl lättsamt och inle ackordsslressat eller preslalionskrävande arbeie? För min del har jag den uppfattningen atl de nämnda grupperna bör ha differentierad rält till pension.

Jag upprepar atl våra förslag inle kräver någon generell bedömning för alla nämnda yrkesgrupper ulan alt man också kan ta hänsyn till delar av desamma. Vi vill atl dessa komplex utreds. Det måste ju ändå vara de lunga, skadliga och slitsamma jobben som skall vara grunden för en lägre pensionsålder!

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

Fru HÅVIK (s) kort genmäle:

Herr talman! Tvä år i följd har vänsterpartiet kommunisterna yrkat all man skall bedöma dessa grupper generellt. Herr Franzén kan kanske ursäkta mig, efiersom jag var fullt upptagen med atl lyssna på de visdomsord han gav kammarens ledamöter från riksdagens talarstol under tiden som detla yrkande delades ut. Jag kunde därför inte se den glidning som skett frän motionsiexlen lill texten i del yrkande som ligger på bordet. Del ändrar emellertid ingenting i sak när del gäller utskottets ställningstagande.

Till sist vill jag också slå fast alt riksförsäkringsverket fick den förra regeringens uppdrag atl följa utfallet av delpensionsförsäkringen. Jag sade tidigare alt reformerna varit i kraft i ungefär nio månader, och riksförsäkringsverket har för avsikt alt göra en utvärdering av utfallet av delpensionsförsäkringen. Del kommer atl ske någon gång i slutet av sommaren. Man gör detta i samråd med den pensionsdelegation som är knuten till riksförsäkringsverket.

Herr HJORTH (s);

Herr talman! Jag kan vid denna sena timme glädja kammarens ledamöter med alt jag kommer atl falla mig mycket kort och att jag inte

195

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Vissa delpensionsfrågor

heller kommer all ställa något yrkande. Trots della finner jag det angelägel att säga några få ord i anslutning till motionen 1976/77:96 av herr Persson i Karistad m. fi.

I motionen begärs ändring av nuvarande regler, så att delpension kan utgå lill arbetstagare som utför arbete under sex månaders intervall. Utskottet ställer sig dock avvisande lill sådana tankar. Det fasthåller vid den hittills rådande principen att arbetstagaren utför något arbete åtminstone varannan månad. Utskottet anser att full arbetstid under vissa månader med mellanliggande hell lediga perioder i många fall kan tänkas fä en effekt rakt motsatt den med delpensionen avsedda.

Nu är del inle bara skogsarbetare som skulle ha glädje av en reform av det slag som åsyftas i motionen, dvs. arbete endast under sommarhalvåret. Del finns andra arbetare och tjänstemän som har problem med kärlkramp, hjärtat, allergier o. d. Bl. a. i Värmland har det också omvittnats att flera arbetsledare inle klarar av vinterns påfrestningar, medan de däremot kan göra en fullgod arbetsinsats sommarlid. Vissa kan fortsätta alt kämpa med sina begynnande svårigheter, medan andra måste sjukskriva sig. De yrkessjukdomar som del är fråga om är av sådan natur alt de är besvärligast under den kallaste årstiden.

Vid en hälsoundersökning av ca 1 000 skogsanställda som åren 1973-1975 utfördes vid Uddeholmsbolaget fann man ett stort anlal sjukdomar och skavanker, vilka försvårade och rent av omöjliggjorde tungt kroppsarbete vintertid. Flera av de äldre skogsanställda är emellertid i slånd att utföra arbeie sommartid. I stället för sjukskrivning och sjukpension skulle denna kategori av människor med hjälp av delpension kunna minska sin arbetsprestation i lämplig och mjuk takt.

En annan betydelsefull faktor i sammanhanget är att det sommartid ofta finns tillgång till lättare arbeten, medan del är sämre under vintern. En möjlighet till delpension vinterlid skulle mottas myckel positivt av många. Det vore också en vinst för samhället, om man kunde undvika helpensionering i förlid för vissa och minska kraven pä sjukersättningar.

Jag tycker atl en i och för sig värdefull dellidspensionsreform kunde göras bättre genom all man anpassar den lill de verkliga förhållandena på det område som herr Persson i Karistad har motionerat om. Men då del inle varit möjligl att få något slöd i utskottet, anser jag det inte lönt atl ställa något yrkande om bifall till motionen.

I detta anförande instämde herr Blomkvist (s).

196

Fru HÅVIK (s);

Herr talman! Syftet med delpensionsreformen var ju alt man ville ge de försäkrade möjlighet lill en mjukare övergäng från arbete till pension genom en avirappning av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren. Ulskottel har pekat på att motionen 96 inte tillgodoser kravet pä denna successiva nedirappning av arbetsinsatsen. Man menar att det inle blir någon mjuk övergång, om vederbörande i upprepade perioder först

skall vara i hårt arbeie i sex månader och sedan skall vara pensionerad i sex månader. Vi har hört oss för hos Skogsarbelareförbundel och fält beskedel alt man där inle är intresserad av pensionering under de förulsättningarna. Det som herr Hjorth bedömde som en vinst för samhället kanske fackförbundet snarare har sell som en vinst för företaget. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Nr 106

Onsdagen den 13aprill977

Vissa delpensionsfrågor

Hen HJORTH (s);

Herr lalman! Det är möjligt atl man har olika synpunkler på dessa förhållanden, och jag vet atl man vill få till stånd en successiv avirappning av arbetsinsatsen. Jag känner inle lill hur man ser på delta från medicinsk synpunkt, men faktum är att många måsle begära sjukpension eller låta sjukskriva sig, eftersom de inle kan utföra arbete vintertid. 1 det lägel tycker jag atl den delpensionslösning som herr Persson i Karistad har motionerat om är ett bättre alternativ.

Del är tydligen olika uppfattningar om detta inom den fackliga kåren. Jag har fått brev frän fackliga tjänstemän i Skogsarbelareförbundel och i Skogstjänstemannaföreningen, där man framhåller fördelen av en reform i den riktning som jag har talat om.

Det är möjligl all man inle behöver ändra författningen för att vinna det syfte som jag har talat för. Det kan räcka med au ändra tillämpningen av den, och det fär då ske en prövning från fall lill fall. Med en något generösare tillämpning än nu tycker jag alt mycket skulle vara vunnet. Erfarenheten säger att riksförsäkringsverket varit myckel restriktivt i sin bedömning av ärenden av detta slag.

Om fru Håvik och utskottets ledamöter i övrigt kunde medverka lill detta, skulle jag vara nöjd med denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet

dessa moment hemställt.

Mom. 3 och 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels det av herr Franzén under överläggningen framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Franzén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlels hemställan i betänkandet nr 24 mom. 3 och 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Franzén under överläggningen framställda yrkandet.

197

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Utlandssvenskars sjukvårdsförmåner

Vid omröstning genom uppresning förklarades fiertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Franzén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 281 Nej -    12

Mom. 5

Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Utlandssvenskars sjukvårdsförmåner

Föredrogs socialförsäkringsutskoltels betänkande 1976/77:25 med anledning av molioner om utlandssvenskars sjukvårdsförmåner.

198

Hen AULIN (m);

Herr lalman! När del gäller ersättning vid sjukdom utomlands är det en grupp människor som löper en särskild risk all drabbas hårt. Del är sådana kroniskt sjuka som lill följd av sin sjukdom har bosalt sig utomlands i ett varmare och bättre klimat för att där fä en drägligare tillvaro. Ofta är del äldre personer som lider t. ex. av astma, reumatism eller psoriasis. För pensionärer som arbetat och betalat skatt under sill verksamma liv här hemma i Sverige och som forlsäiter - nu som utlandssvenskar men fortfarande svenska medborgare - atl betala skatt hemma känns det hårt all de, om de drabbas av akut sjukdom som kräver sjukhusvärd i gästlandel, får betydande utgifter ulan alt försäkringskassan hemma träder emellan. Jag har exempel på hur en 14 dagars sjukhusvård för en folkpensionär har betytt vårdkostnader i Frankrike som motsvarar folkpensionen för 3/4 är, och detta var hans enda inkomst.

Nu pekar utskottet på alt del i vissa fall är möjligt att få sjukvård hemma i Sverige. Det är dock ofta så all del vid akut sjukdomstillstånd inte är möjligl all genom transport hem anlita sjukvården i Sverige. Sjukdomen kan vara av den arten att del med hänsyn till detla inte bör ske någon transport.

Utskottet hänvisar i sill yrkande om avslag på min motion till all förhandlingar pågår med ell anlal länder i syfte att åstadkomma konventioner som erbjuder sjukvård i värdlandet. I regel torde del då bli på samma villkor som erbjuds värdlandets medborgare. Om man på grund av sjukdom anser sig böra vistas i elt land med bra klimat men med sämre utvecklat socialförsäkringssystem sitter man ändå ganska illa till.

Utskottet menar också atl rätt lill ersättning frän den svenska sjukförsäkringen för sjukvård utomlands skulle kunna leda lill missbruk. Själv tror jag alt det borde vara möjligt att utan större svårigheter kartlägga och avgränsa den grupp av folkpensionärer och sjukpensionärer som av hälsoskäl bosätter sig utomlands. För denna grupp borde det vara möjligl

att tillskapa sådana ersättningsbestämmelser som medger all svensk försäkringskassa kan utge ersätlning för akut vård oavsett bostadsorl.

Nu förutsätter emellertid utskottet all frågan kommer all prövas vidare av den socialpolitiska samordningsulredningen. Jag hoppas dä pä ell positivt ställningstagande till förmån för den grupp människor jag här har talat om, och jag befinner mig därför i samma situation som herr Biörck i Värmdö nyligen, atl jag i dag inte har annal yrkande än om bifall till utskoliets förslag.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Beräkning av socialförsäkrings-avgifter

Överläggningen var härmed slutad. Utskotlels hemställan bifölls.

§ 8 Beräkning av socialförsäkringsavgifter

Föredrogs socialförsäkringsuiskotiets belänkande 1976/77:26 med anledning av molioner om beräkning av socialförsäkringsavgifter.

I detta betänkande behandlades motionerna

1976/77:463 av herr Oskarson (m),

1976/77:1081 av herrar Josefson (c) och Andersson i Nybro (c), vari hemställts all riksdagen hos regeringen skulle anhålla om ulredning angående införande av ett avgiftsfritt belopp i botlen av inkomsten vid uttagandet av egenavgifier lill socialförsäkringarna frän egna företagare och fria yrkesutövare, samt

1976/77:1085 av hen Olsson i Järvsö m. fi. (c, fp).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle

1.    med bifall till motionen 1976/77:1081 ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

2.    avslå motionerna 1976/77:463 och  1976/77:1085.

Reservation hade avgivits av herrar Aspling, Auguslsson och Karlsson i Ronneby, fru Håvik samt herrar Marcusson, Lindström och Nilsson i Norrköping (samlliga s) vilka ansett att utskottet under 1 bort hemställa

atl riksdagen skulle avslå molionen 1976/77:1081.

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! I delta socialförsäkringsutskoltels betänkande behandlas bl. a. en motion av herr Josefson och herr Andersson i Nybro. I denna motion vill man ha en utredning angående införande av ett avgiftsfritt belopp i botten av inkomsten vid uttagande av egenavgifter lill socialförsäkringarna för egna företagare och fria yrkesutövare. Del är ingen ny fråga för riksdagen. Om jag inte minns fel är della femte gången

199

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Beräkning av socialförsäkringsavgifter

sedan 1974 som vi har haft att behandla molioner av samma innehåll som den nu föreliggande.

Motionärerna erinrar om atl man såväl vid beräkning av den direkta skatten som vid uttag av den allmänna arbetsgivaravgifien för egenföretagare tillämpar systemet med ett avgiftsfritt grundbelopp. Det avgiftsfria beloppet vid uttagandet av den allmänna arbetsgivaravgiften har undan för undan höjts från 10 000 till f n. 30 000 kr. per år.

Motionärerna säger i sin motion atl "egenavgiften för anställda har överfiyttats på arbetsgivaren" och vill tydligen därmed antyda alt de anslällda har blivit speciellt gynnade i förhållande till egenföretagare och fria yrkesutövare. Men så är ju inle förhällandet. Överföringen till arbetsgivaren av socialförsäkringsavgifierna är ju endast ett tekniskt förfarande, som innebär all hänsyn till denna kostnad för arbetsgivaren avräknas vid avtalsförhandlingarna, och är sålunda ingen extra favör för de anslällda.

Från den 1 januari 1974 skedde en omläggning av folkpensionsavgiften till en socialförsäkringsavgift. Samtidigt slopades det dä gällande grundavdraget både för folkpensionsavgiften och för sjukförsäkringen. I samband med uppgörelsen mellan socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet om den ekonomiska politiken för 1976 slopades avgiftstaket som var 7,5 gånger basbeloppet. Socialförsäkringsavgifter utgår därmed pä hela lönesumman för både anslällda och egenföretagare.

Motionärerna anser att "med hänsyn lill den omläggning som skett, med betydligt högre egenavgifter", och "atl avgift även uttages på kapitalinkomst", alltså för i rörelsen insatt kapital, vill man ha etl avgiftsfritt grundbelopp för socialförsäkringarna när del gäller egenföretagare och fria yrkesutövare. Ell sådani förfaringssätt som nu har tillstyrkts av utskottets borgeriiga majoritet innebär i praktiken att man övervältrar koslnaderna för delta grundskydd på andra försäkrade. Del kan vi socialdemokrater inle acceptera. Det måste vara ett rättvisekrav att alla som kommer i åtnjutande av den trygghet som socialförsäkringarna ger också i män av ekonomisk förmåga är med och betalar för dessa förmåner.

Herr lalman! Med detla yrkar jag bifall till den reservation som är fogad lill sdcialförsäkringsulskottets belänkande i delta ärende.

200

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr talman! I stor utsträckning finansierar vi i dag våra socialförsäkringar genom arbetsgivaravgifter. I huvudsak beräknas dessa avgifter på den lönesumma som arbetsgivaren betalar ut till de anställda. För egenföretagarna gäller inte denna princip. För dessa utgör såväl arbetsinkomsten som inkomst av kapital som är insatt i företagel den inkomst som egenförelagaren är skyldig alt erlägga avgifter för. Detta innebär ett avsteg från principen om att enbart arbetsinkomsten skall vara av-giftspliklig.

Man kan naturligtvis fråga sig varför riksdagen vall ell avgiftssystem som slår hårdare mot egenföretagarna än vad del gör mol andra grupper.

Förklaringen ligger väl i atl det varil svårt alt avgöra vad som är arbetsinkomst och vad som är kapitalinkomst i ett egenföretag. Del är väl därför man valt alt betrakta hela inkomsten som arbetsinkomst för egenföretagarna.

Det har väl heller inte funnits sä stor anledning alt tidigare reagera mot detla syslem när avgifterna till socialförsäkringarna varil relativt låga. När avgifterna under senare år ökat kraftigt har det blivit allt orimligare all också la ut avgifter på den del av egenförelagarnas inkomster som utgör avkastning av kapital i företaget.

Etl konkret exempel kan rält väl belysa hur motiverad en förändring är på den här punkten. Man kan t. ex. utgå från all en egenföretagare salt in 300 000 kr. i sitt förelag, vilket inte är någon extremt hög egen-insals. Om man beräknar en ränieavkaslning på 8 96 på det insatta kapitalet får vederbörande en kapitalinkomst pä 24 000 kr. På denna kapitalinkomst lägger han ca 6 000 kr. i social- och ATP-avgifter. En löntagare eller en företagare som har etl motsvarande egenkapilal i t. ex. bank, aktier eller liknande placering är helt befriad från avgifter på en exakt lika stor kapitalinkomst.

Det är dessa orättvisor som herr Josefson och jag vill komma lill rätta med genom motionen 1081. Vi har från centerns sida även under lidigare är drivit samma linje men inte lyckats få utskottsmajorilelen med oss.

Utskottets majoritet har nu funnit atl det finns starka skäl för atl närmare analysera frågan om ell avgiftsfritt grundbelopp för egenförelagarnas avgifter lill socialförsäkringarna. Vi har inle tagit ställning lill hur elt sådant förslag skulle se ut i detalj. Det kan bäst bedömas när man har en klarare bild av hur slora kapitalinsatserna är uie i olika egenföretag.

Det är egentligen inle någon ny princip som utskottsmajoriteten förordar. Riksdagen har för något år sedan - i stor enighet - infört ett avgiftsfritt grundbelopp för den allmänna arbetsgivaravgiften som herr Karlsson i Ronneby myckel riktigt pekat på. Det beslutet måste ses som ett första steg från riksdagens sida att avgiftsbelägga endast arbetsinkomster även för egenföretagarna.

Jag har därför svårt atl förstå den socialdemokraliska reservationen i betänkandet. Där undviker man helt diskussionen om problemet all vissa kapitalinkomster blir avgiftsgrundande. I stället försöker man framställa utskoltsmajoritetens förslag som atl del skulle gynna egenföretagarna på andra gruppers bekostnad. Del är elt helt felaktigt påslående. Detta visar inte minst del exempel jag tagit. Del är självklart all införs ett avgiftsfritt grundbelopp för egenföretagarna, så får delta belopp inte utgöra underlag för sociala förmåner. Därmed faller även reservanternas andra motiv mol utskotlsmajoritelens förslag.

Jag skulle ha haft viss förståelse för den socialdemokratiska reservationen, om man förordat elt system där alla kapitalinkomster skulle bli avgiftsbelagda. Väljer man den vägen, sä behandlar man alla lika. I så fall skulle det inte finnas anledning att driva linjen om etl avgiftsfritt

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Beräkning av socialförsäkrings -avgifter

201

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

grundbelopp för egenföretagarna.

Däremot vägar jag inte bedöma vilka praktiska och administrativa svå
righeter elt sådant förslag skulle innebära. Ur jämlikhelssynpunkt skulle
det onekligen ha sina fördelar.
Beräkning av          Herr talman! Del folk i allmänhet har rätt atl kräva är atl de politiska

socialförsäkringsav-   beslut vi tar här i riksdagen vilar pä klara principer. Del gör inte det

Sifler

nuvarande systemet för uttag av socialförsäkringsavgifter. Det går rimligtvis inle atl gä ul lill allmänheten och bli trovärdig när man har ell system där en person tvingas erlägga 6 000 kr. i socialavgifter för sina kapitalinkomster, medan en annan blir befriad frän avgifter för kapitalinkomster av exakt samma storiek. Del utskottets majoritet vill åstadkomma i belänkandet nr 26 är en grundlig analys av hur det nuvarande systemet slår för olika egenföretagare. Ett sådani klarläggande kan ge elt bra underlag för etl beslut om rättvisare avgifter till socialförsäkringarna.

Med detta berjag atl få yrka bifall lill socialförsäkringsuiskotiets hemställan i betänkandet nr 26.

Hen KARLSSON i Ronneby (s);

Herr talman! Det är riktigt som herr Andersson i Nybro säger, alt det är en viss skillnad pä kapitalinkomster när det gäller socialförsäkringsavgifter. Om man sätter in ell kapital i en bank eller köper aktier och fär utdelning är man befriad från alt betala socialförsäkringsavgifter för beloppet, men om man sätter in kapitalet i etl förelag får man betala sädana avgifter. Där finns emellertid en verklig skillnad, herr Andersson. Om jag sätter in kapitalel på bank och skulle bli sjuk har jag ändå utdelning från banken -jag lever som rentier. Detsamma gäller för aktierna. Men om jag tar de 300 000 kr. som herr Andersson nämnde, köper mig en lastbil och böriar jobba med den och sedan blir sjuk och lastbilen slår stilla - då blir del ingen avkastning, och då måste jag se lill alt jag har en försäkring som täcker inkomstbortfallet.

Om vi antar alt jag kör in 60 000 kr. med bilen och sedan, som herr Andersson vill, skulle få ett grundavdrag pä 30 000 kr., fär jag bara en sjukförsäkring som motsvarar 30 000 kr. i inkomst. Dessutom är det hela kopplat lill ATP; det blir alltså lägre ATP i framliden.

Jag tror inte alt alla egna företagare är trakterade av etl sådani system som herr Andersson i Nybro här förordar.

202

Hen ANDERSSON i Nybro (c);

Herr talman! Om herr Karlsson i Ronneby hade tagit del av den debatt som skatleutskotteis ordförande hade med herr Josefson i denna kammare för en lid sedan, skulle han vela all del klarl framgick alt skatteutskottets ordförande hade starka sympatier för del förslag som vi fört fram i molionen och det ställningstagande som ulskottsmajoriteten nu har gjort.

Jag vill mycket kort återge vad skatteutskoitets ordförande sade vid

det tillfället. Bl. a. sade han atl herr Josefsons förslag att en del av fö-retagarinkomslen skall behandlas som kapitalinkomst - han önskade etl avdrag frän inkomsten som inte skulle beläggas med arbetsgivaravgifter och sådant - tror jag vi kan bli överens om, ifall man inte sätter gränsen för högt.

Jag kan Kr min del helt instämma i herr Wärnbergs uttalande, och jag tror alt om de socialdemokratiska ledamöterna av socialförsäkringsutskottet närmare hade tagit del av den debatten hade de funnit alt reservationen var överflödig.

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Beräkning av socialförsäkringsavgifter

Hen WÄRNBERG (s);

Herr talman! Jag tror att man skall fortsätta och citera herr Wärnberg litet mer. Herr Wärnberg har nämligen hela liden sagt atl man inle heller skall ha några förmåner, om man inle betalar några avgifter. Förmåner och avgifter hör ju samman, och man kan inte samtidigt göra avdrag när det gäller att betala avgifterna och fä förmånerna för dem. Del är också vad herr Karlsson i Ronneby jusl nu har sagt.

Herr ANDERSSON i Nybro (c):

Herr lalman! På den punkten delar jag helt herr Wärnbergs uppfattning. Del är självklart all inte egenföretagarna skall ha sociala förmåner för det grundavdrag som vi förordar i molionen och i utskotlsmajoritelens förslag.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Vi har här i landei haft elt system med ATP där vi började med atl en tredjedel av inkomsterna inle skulle vara ATP-grun-dande. Det var jusl av hänsyn till atl man fick eriägga avgifter för kapitalinkomster. Under många, många år kämpade man frän företagarhåll för att fä bort den diskrimineringen - att inle hela inkomsten var ATP-grundande. Nu har man fått det, och nu kämpar man återigen om detla. Det värsta är alt jag tror alt man vill ha kvar förmånerna men inle betala avgifterna.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Aspling m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karlsson i Ronneby begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsulskoiieis hemställan

i betänkandet nr 26 mom.  1  röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservalionen av herr Aspling m. fl.

203

Nr 106

Onsdagen den 13 april 1977

Beräkning av socialförsäkringsavgifter

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Karlsson i Ronneby begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparai. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152 Nej - 136

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen av pä föredragningslistan återstående ärenden till morgondagens sammanträde.

§ 9 Herr talmannen meddelade alt pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden skatteulskotteis belänkande nr 38 och näringsutskotlets belänkanden nr 23-25 uppföras främsl samt arbetsmarknadsutskottets belänkanden nr 18, 19 och 22 sällas sist.

204

§ 10 Kammaren åtskildes kl. 23.40.

In fidem

TOM T;SON THYBLAD

/Solveig Gemen